Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379)

1931-03-06 · 40 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 39 av 40 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1931:187, Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 187i

1

Nr 187.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den 28 september

1928 (nr 379): given Stockholms slott den 6 mars 1931.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till förordning örn ändring i vissa delar av

taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379).

Under Hans Majlis

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Felix Hamrin.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 163 höft. (Nr 187.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl, Maj:ts proposition Nr 187.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den

28 september 1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att 13 § 1 morn., 36 § 1 morn., 63, 68 och 87

92 § 1 morn., 100 § 1 morn., lil § 1 morn., 117 och 119 §§ samt 123 § 1, 2 och

3 mom. taxeringsförordningen den 28 september 1928 skola, 36 § 1 morn.,

63, 68 och 87 §§, 100 § 1 morn., 117 §, 119 § 1 och 2 mom. samt 123 § 1, 2 och

3 mom. i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:

13 i .

1 mom. Av länsstyrelse meddelat förordnande såsom ordförande eller

medlem i beskattningsnämnd kan av länsstyrelsen när som helst återkallas.

Avgår medlem eller suppleant i beskattningsnämnd, innan tjänstgöringstiden

är till ända, skall efterträdare till honom för den återstående

tiden förordnas eller väljas i enahanda ordning, som gällt för förordnande

eller val av den avgångne.

36 §.

1 morn. Självdeklaration — ---taxeringsåret.

Staten---den 31 mars.

Verk---taxeringsnämnden.

På ansökan av deklarationsskyldig, som visar, att i följd av hans förvärvskällors

särskilda beskaffenhet eller verksamhetens mera betydande

omfattning eller annan omständighet av säregen beskaffenhet hinder möter

att avlämna självdeklaration inom ovan stadgad tid, må, örn den deklarationsskyldige

är skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

landskamreraren i det län, där den deklarationsskyldige har att avgiva

allmän självdeklaration, och, örn den deklarationsskyldige icke är

skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, landskamreraren

i det län, där den deklaration, ansökningen avser, skall avgivas, utsätta

särskild tid för avlämnandet.

Vad---rederi.

63 §.

Såvitt ej annat föranledes av vad i lil § 1 mom. stadgas, må beslut icke

fattas av beredningsnämnd, med mindre närvarande äro ordföranden och

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. May.ts proposition Nr 187.

minst två ledamöter, av vilka, i händelse nämndens distrikt omfattar två

eller flera kommuner, minst en skall vara vald från den kommun, där

fastigheten är belägen.

Ordföranden---anlitats.

68 $.

Såvitt ej annat föranledes av vad i lil § 1 mom. stadgas, må beslut icke

fattas av fastiglietstaxeringsnämnd å landet, med mindre ordföranden och

föredraganden eller, där ordföranden själv såsom beredningsnämndsordförande

är föredragande, en av länsstyrelsen utsedd ledamot äro närvarande

samt tillika en landstingsvald och en kommunvald ledamot äro tillstädes,

ej heller av fastighetstaxeringsnämnd i stad, med mindre ordföranden

samt minst två ledamöter äro tillstädes.

Envar---anlitats.

87 §.

Såvitt ej annat föranledes av vad i lil § 1 mom. stadgas, må beslut

icke fattas av taxeringsnämnd, där taxeringsdistriktet omfattar blott en

kommun eller del därav, därest icke närvarande äro ordföranden, kronoombudet

och minst två kommunvalda ledamöter, ej heller, där taxeringsdistriktet

omfattar två eller flera kommuner, med mindre ordföranden, kronoombudet

och en ledamot från varje kommun äro tillstädes.

Ordföranden —--förmögenhet.

92 §.

1 mom. Har skattskyldig haft förvärvskälla, som enligt kommunalskattelagens

bestämmelser örn beskattningsort är att hänföra till skilda

prövningsdistrikt, skola genom vederbörande landskamrerares försorg, så

snart ske kan efter det inkomstlängderna för året med tillhörande handlingar

inkommit till länsstyrelsen och senast den 10 juli, till den mellankommunala

prövningsnämnden översändas de självdeklarationer och andra

handlingar, som till ledning vid den skattskyldiges taxering för inkomst

eller förmögenhet avgivits dels i kommun, till vilken dylik förvärvskälla

är att hänföra, dels ock, därest han inom annan kommun är skattskyldig

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, i denna kommun. Har den

skattskyldige under beskattningsåret varit gift, skola till den mellankommunala

prövningsnämnden jämväl översändas de självdeklarationer

och andra handlingar, som avgivits till ledning vid den andra makens

taxering för inkomst eller förmögenhet i nämnda kommuner, därest 52 § 1

mom. kommunalskattelagen eller 19 § 1 mom. förordningen om statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt är tillämplig å makarnas taxering. Samtidigt

härmed skola överlämnas utdrag av inkomstlängderna och taxeringsnämndernas

protokoll, såvitt angår ifrågavarande taxeringar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.

100 $.

1 moni. Det åligger protokollföraren hos länsprövningsnämnden att senast

den 5 november i rekommenderat brev med allmänna posten tillsända

dels ägare eller därmed likställd innehavare av varje sådan fastighet, vilkens

taxering varit föremål för nämndens efter särskild prövning meddelade

beslut, dels ock varje skattskyldig, vilkens taxering för inkomst eller

förmögenhet eller för avverkat virke varit föremål för nämndens efter

särskild prövning meddelade beslut, underrättelse örn beslutet medelst utdrag

av nämndens protokoll. Vad nu sagts äger icke tillämpning, då beslutet

inneburit allenast, att taxering för inkomst eller förmögenhet efter

yrkande av annan än den skattskyldige rättats i avseende å felaktighet

vid beräkningen eller införingen i inkomstlängden av ortsavdragen.

Har--- — klaganden.

lil §.

1 moni. Ordförande eller ledamot i beskattningsnämnd skall avträda:

då fråga förekommer örn taxering, som angår honom själv, hans hustru,

föräldrar, barn eller syskon eller oskift dödsbo, däri han äger del,

då fråga är örn taxering av bolag eller förening, vars styrelse eller förvaltning

han tillhör, så ock

då fråga är örn taxering av någon, för vilken han är förmyndare, god man

enligt 11 kap. lagen om förmynderskap eller ombud eller vilken han mot

ersättning biträtt med upprättande av deklaration, som skall tjäna till

ledning vid taxeringen.

Är ordförande på grund av vad nu stadgats hindrad att i beskattningsnämnd

deltaga i behandling av visst taxeringsärende och finnes ej ställföreträdare

för honom förordnad, utser nämnden inom sig viss ledamot

att vid behandlingen av ärendet föra ordet. Förekommer av dylik anledning

hinder för av länsstyrelse förordnad ledamot i fastighetstaxeringsnämnd

eller i taxeringsnämnd att deltaga i behandling av visst taxeringsärende,

må hans utevaro icke hindra nämnden att i ärendet besluta.

Föreligger för ordförande eller ledamot i beskattningsnämnd hinder,

som i första stycket sägs, skall anteckning härom ske i nämndens protokoll.

117 §.

Över--— landsting.

Besvären skola, skriftligen avfattade, ingivas i länen till länsstyrelsen

före klockan tolv på dagen den 15 maj eller, örn då är helgdag, före klockan

tolv på dagen nästföljande söckendag och i Stockholm till Överståthållarämbetet

före klockan tolv på dagen den 10 augusti eller, om då är

helgdag, före klockan tolv på dagen nästföljande söckendag.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.

319 §.

5

1 morn. Besvär---avses.

Besvären skola ingivas i länen före klockan tolv på (lagen den 15 juli

eller, om då är helgdag, före klockan tolv på dagen nästföljande söckendag,

och i Stockholm före klockan tolv på dagen den 10 augusti, eller, om då är

helgdag, före klockan tolv på dagen nästföljande söckendag.

2 mom. Har — --- belägna.

Besvär, varom i första stycket förmäles, skola ingivas, därest Stockholm

är en av de kommuner, där taxering ägt eller bort äga rum, före klockan

tolv på dagen den 10 augusti eller, örn då är helgdag, före klockan tolv

på dagen nästföljande söckendag, och eljest före klockan tolv på dagen

den 15 juli eller, örn då är helgdag, före klockan tolv på dagen nästföljande

söckendag.

3 inom. Angå besvär enligt 118 § skattskyldig, vilkens taxering enligt

96 § 2 mom. skall prövas av den mellankommunala prövningsnämnden, skall

den myndighet, som mottagit besvären, efter hand som de inkomma och

senast inom tio dagar efter besvärstidens utgång, översända besvären

jämte förteckning å desamma till den mellankommunala prövningsnämnden.

Konungen äger att för särskilt län, då skäl därtill äro, efter av länsstyrelsen

därom gjord framställning, medgiva, att den tid, inom vilken länsstyrelsen

har att till den mellankommunala prövningsnämnden översända

besvär, som ovan sägs, utsträckes erforderligt antal dagar.

123 §.

1 mom. Har--— fastigheten,

eller har —--- vederbort,

eller har--äga rum,

eller har under löpande taxeringsperiod nytt taxeringsvärde åsatts fastighet

eller jämlikt 8 § sista stycket kommunalskattelagen taxeringsvärde

fördelats å olika i taxeringsenhet ingående fastigheter eller delar av fastigheter

eller framställning örn vidtagande av sådan taxeringsåtgärd avslagits,

men ägare eller därmed likställd innehavare av fastigheten icke erhållit

föreskriven underrättelse därom före den 15 juni, därest beslut fattats

av taxeringsnämnd i något av länen, men före den 3.0 juli, därest beslutet

fattats av taxeringsnämnd i Stockholm, och före den 1 december, därest

beslutet fattats av prövningsnämnd,

eller har---taxerad,

må---kammarrätten.

2 moni. Den som---förmögenhet,

den som---skett,

den som--— ort,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.

den som---skattskyldig,

den som---skattskyldig,

den som---skatt,

den som---självdeklaration,

den som uti stadgad ordning avlämnat behörig självdeklaration och ej

gjort sig skyldig till sådan underlåtenhet, som enligt 39 § 1 mom. andra

punkten föranleder förlust av talan, men som blivit taxerad för inkomst

eller förmögenhet med avvikelse från deklarationen och icke erhållit föreskriven

underrättelse därom för den 15 juni, därest beslutet fattats av

taxeringsnämnd i något av länen, men före den 10 juli, därest beslutet

fattats av taxeringsnämnd i Stockholm, och före den 1 december, därest

beslutet fattats av prövningsnämnd,

den som---nämnts,

så ock---felaktig,

må---kammarrätten.

3 mom. Den som---virkesdeklaration,

den som uti stadgad ordning avlämnat behörig virkesdeklaration men

blivit taxerad för avverkat virke med avvikelse från deklarationen och

icke erhållit föreskriven underrättelse därom före den 15 juni, därest beslutet

fattats av taxeringsnämnd i något av länen, men före den 10 juli,

därest beslutet fattats av taxeringsnämnd i Stockholm, och före den 1

december, därest beslutet fattats av prövningsnämnd,

den som---nämnts,

så ock---felaktig,

må---kammarrätten.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1931; dock skall vad i 100 §

stadgas angående den tid, inom vilken protokollföraren hos länsprövningsnämnden

skall hava tillsänt ägare eller därmed likställd innehavare av

fastighet eller skattskyldig föreskriven underrättelse örn vissa länsprövningsnämndens

beslut, träda i kraft den dag Konungen förordnar.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.

7

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 6 mars 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anmäler fråga örn

vissa ändringar i taxeringsförordningen den 28 september 1928 samt

anför:

Ändringsförslagen hänföra sig dels till åtgärder avseende att underlätta

den mellankommunala prövningsnämndens arbete, dels till en av riksdagens

justitieombudsman till Kungl. Majit gjord framställning, riktad

mot det förhållandet att ordförande och vissa ledamöter i beskattningsnämnd

inom eget taxeringsdistrikt mot ersättning biträtt allmänheten

med upprättande av deklarationer för årlig taxering och allmän fastighetstaxering,

dels ock till den i särskild proposition denna dag för riksdagen

framlagda frågan örn ändrad tid för kronouppbörden.

Jag anhåller att till en början få till behandling upptaga frågan örn

l:o.

Åtgärder till underlättande av den mellankommunala prövningsnämndens

arbete.

Enligt de år 1928 utfärdade nya skatteförfattningarna har inrättats en

för hela riket gemensam prövningsnämnd, den mellankommunala prövningsnämnden,

med huvuduppgift att, där skattskyldig haft förvärvskälla,

som enligt kommunalskattelagens bestämmelser örn beskattningsort

är att hänföra till skilda prövningsdistrikt, taga befattning med den

skattskyldiges taxering för inkomst eller förmögenhet i de kommuner,

till vilka dylik förvärvskälla är att hänföra, samt, örn han i annan kommun

är skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, i denna

kommun (96 § 2 mom. taxeringsförordningen). För varje i taxeringsdistrikt

ingående kommun skall taxeringsnämndens ordförande låta upprätta

särskild förteckning å skattskyldiga, som nyss nämnts (21 § kungörelsen

den 28 september 1928, nr 382, med vissa föreskrifter rörande taxeringsförfarandet).

Denna förteckning skall av ordföranden insändas till läns
-

Gällande

bestö/mmclser.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Framställning

av

allmänna

ombudet hos

mellankomiilunola

prövningsnämnden.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 187,

styrelsen samtidigt som taxeringsnämndens övriga handlingar dit överlämnas,

d. v. s. senast den 5 juni; dock skall i Stockholm förteckningen

insändas (till Överståthållarämbetet) senast den 15 juni. Länsstyrelse

har att, så snart ske kan efter det inkomstlängderna för året med

tillhörande handlingar inkommit, genom landskamrerarens försorg till

mellankommunala prövningsnämnden översända nämnda förteckningar

samt vederbörliga självdeklarationer och andra handlingar, som avgivits

till ledning vid den skattskyldiges taxering, ävensom utdrag av in-''

komstlängder och taxeringsnämndernas protokoll (92 § 1 mom. taxeringsförordningen

och 21 § kungörelsen med vissa föreskrifter rörande taxeringsförfarandet).

Besvär över beslut av taxeringsnämnd rörande sådan

skattskyldigs taxering, som i det föregående omförmälts, skola i regel

ingivas, därest Stockholm är en av de kommuner, där taxering ägt eller

bort äga rum, före klockan tolv på dagen den 31 augusti eller, örn då är

helgdag, före klockan tolv på dagen nästföljande söckendag, och eljest

före klockan tolv på dagen den 15 juli eller, örn då är helgdag, före

klockan tolv på dagen nästföljande söckendag (119 § 2 mom. taxenngsförordningen).

Den myndighet, som mottagit besvären, skall omedelbart

efter besvärstidens utgång översända besvären jämte förteckning

å desamma till mellankommunala prövningsnämnden (119 § 3 mom.

taxeringsförordningen). — Nämndens arbeten skola vara avslutade senast

den 5 oktober (104 § taxeringsförordningen).

Allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden, landskamreraren

A. Wijkman, bär till nämnden ingivit en promemoria

rörande vissa förhållanden, som hava avseende å det förberedande

arbetet vid prövningsnämnden; promemorian har upprättats i anslutning

till de erfarenheter, som vunnits under år 1929, nämndens första

verksamhetsår. Nämnden har med skrivelse den 17 oktober 1929 till chefen

för finansdepartementet genom utdrag av protokoll hållet vid sammanträde

med nämnden bringat promemorians innehåll till departementschefens

kännedom.

I promemorian har allmänna ombudet framhållit, att svårigheter mött

att inom föreskriven tid medhinna nämnden förelagda arbetsuppgifter.

Dessa svårigheter hänförde sig dels till att åtskilliga taxeringsnämndsoi

dföi ande och befattningshavare i vissa länsstyrelser uppenbarligen

icke kunnat avgöra, vilka ärenden, som folie under mellankommunala

prövningsnämnden, dels ock till vissa tidsbestämmelser i taxeringsförord

ningen.

Sålunda hade å den i 21 § kungörelsen med vissa föreskrifter rörande

taxei ingförfarandet omförmälda förteckningen å skattskyldiga med

förvärvskälla, som enligt kommunalskattelagens bestämmelser örn beskattningsort,

vore att hänföra till skilda prövningsdistrikt, dels i stor

utsträckning uppförts skattskyldiga, som icke haft dylik förvärvskälla,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 187,

dels ock i ungefär lika stor utsträckning underlåtits att uppföra skattskyldiga

nied dylika förvärvskällor. Hade i förteckningen uppförts skattskyldiga,

som icke skolat där förekomma, hade detta vållat skriveri och

besvär med genomgående och återställande av felaktigt översända deklarationer

m. fl. handlingar, och i motsatta fallet hade svårigheter förefunnits,

innan det lyckats att med ledning av från andra län inkomna deklarationshandlingar

införskaffa det felande.

Det syntes erforderligt, att vissa kompletterande föreskrifter utfärdades

till underlättande av nämndens arbete. Mest ändamålsenligt vöre,

att landskamrerarna finge sig ålagt att, såsom i vissa län redan skett,

å för hela länet gemensam förteckning uppföra samtliga skattskyldiga,

ordnade kommunvis, vilka haft förvärvskälla, som enligt kommunalskattelagens

bestämmelser vore att hänföra till skilda prövningsdistrikt.

Med en sådan föreskrift vunnes uppenbarligen god garanti, att förteckningen

komme att upprättas på sätt i taxeringsförordningen vore avsett,

och avsevärd tid besparades för mellankommunala prövningsnämndens.

befattningshavare.

Vidare borde föreskrivas tid, inom vilken dels förteckningarna med

tillhörande handlingar skola vara insända till mellankommunala prövningsnämnden,

dels inkomna besvär skola dit överlämnas. Ar 1929 hade

i vissa fall förteckningar inkommit först långt fram i augusti och i flera

fall först efter upprepade påminnelser. Härav hade granskningsarbetet

lidit; det hade sålunda varit så gott som omöjligt att med någon grad av

säkerhet planlägga bokföringsgranskningen. Besvär hade överlämnats

till nämnden så sent som under senare hälften av september; detta hade

jämväl inträffat i fall, då besvären inkommit till länsstyrelsen före den

15 juli.

Enligt 91 § taxeringsförordningen ålåge det taxeringsnämndsordförande

att senast den 5 juni till länsstyrelsen insända de deklarationer ävensom

andra skriftliga uppgifter och upplysningar, som avlämnats till ledning vid

taxering, och enligt 22 § 2 moni. kungörelsen med vissa föreskrifter rörande

taxeringsförfarandet skulle ena avskriften av taxeringslängden

senast den 20 juni vara insänd till länsstyrelsen. Hinder torde under

sådana förhållanden icke möta för landskamrerare!! att före den 5 eller

senast föro den 10 juli till mellankommunala prövningsnämnden insända

de för denna avsedda handlingarna.

Besvären torde utan olägenhet för länsstyrelserna, men till avsevärt

gagn för mellankommunala prövningsnämndens arbete, kunna till denna

översändas sist inom utgången av femte dagen efter besvärstidens rågång.

Samtidigt med att förteckning och deklarationshandlingar till nämnden

översändas, borde, till underlättande av infordrande av yttranden

från taxeringsnämndsordförande, insändas ett exemplar av kungörelsen

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.

Yttranden.

■över för löpande året utsedda taxeringsnämndsordf drande, kompletterad

med. hänsyn till därefter timade förändringar.

Rörande i taxeringsförordningen stadgad tid för anförande av besvär,

när den överklagade taxeringsåtgärden företagits i Stockholm, har allmänna

ombudet i promemorian framhållit, att ett avsevärt antal taxeringar,

som hörde under mellankommunala prövningsnämnden, berörde

Stockholm. Bland dessa funnes icke blott sådana, där noggrann undersökning

tarvades, utan även sådana som gällde ett stort antal taxeringsorter

och där således en korrigering av taxeringsnämndens beslut i ena

eller andra riktningen kunde kräva ett besvärligt och tidsödande arbete

med fördelning dels av den till kommunal inkomstskatt taxerhara inkomsten

dels ock av den kommunala progressivskatten. Av år 1929 förekommande

taxeringar hade sålunda i ett fall till kommunal inkomstskatt taxerbar

inkomst måst uppdelas på cirka 125 taxeringsorter, i andra fall på cirka

100 o. s. v. Det syntes utan vidare vara klart att, då mellankommunala

prövningsnämndens arbeten skulle vara avslutade sist den 5 oktober,

dess protokoll justerade sist den 10 oktober och ändringslängderna

utsända till länsstyrelserna sist den 14 oktober, den för prövningsnämndens

arbete anslagna tiden blivit allt för kort tillmätt och behövde i

möjligaste män ökas. Alldenstund framflyttande av nyssnämnda tider

med hänsyn till efterföljande debiteringsarbeten icke vore möjligt, syntes

icke finnas annan utväg än att tiden för besvärs anförande avsevärt

förkortades. Uppenbarligen skulle vara av värde, att även för det fall,

att Stockholm vore en av de kommuner, där taxering ägt eller bort äga

rum, det föreskreves, att besvär skulle ingivas inom samma tid, som gällde

för länen. Kunde emellertid så stark förkortning av besvärstiden

icke genomföras, vore ofrånkomligt, att förkortning skedde i all den utsträckning,

som vore möjlig.

Sedan utlåtanden över promemorian inhämtats från Överståthållarämbetet

och samtliga länsstyrelser, och dessa myndigheter därvid i allmänhet

ställt sig förstående till de i promemorian anförda synpunkterna,

även örn de i vissa fall ansett de däri påtalade olägenheterna kunna

övervinnas utan författningsändring, i den mån vederbörande myndigheter

vunne ökad erfarenhet i fråga örn tillämpningen av 1928 års

skatteförfattningar, har allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden

erhållit tillfälle att ånyo yttra sig i ärendet. Allmänna

ombudet har i anledning härav i skrivelse den 9 december 1930 framhållit,

att arbetet under 1930 gått ej oväsenligt lättare än under år 1929, beroenende

på bättre förtrogenhet med gällande bestämmelser men även därpå

att landskamrerarna, med beaktande av de svårigheter ombudet i sin förenämnda

promemoria berört, flerstädes sökt påskynda sammanförandet

och översändandet av de för mellankommunala prövningsnämnden avsedda

taxeringshandlingarna. Det resultat, som uppnåtts, kunde dock ej anses

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.

tillfredsställande, enär deklarationer för ej mindre än 534 skattskyldiga

icke hunnit undersökas före slutsammanträdet. Visserligen påginge granskning

av detta material och komme, med ledning av vad därvid framkomme,

framställningar att göras direkt till kammarrätten, men det torde

vara uppenbart, att ett dylikt tillvägagångssätt, ej minst ur de skattskyldigas

synpunkt, icke kunde vara tillfredsställande. Dessa torde med

visst fog göra anspråk på att efter den normala granskningstidens utgång

vara befriade från förfrågningar från taxeringsmyndigheternas

sida. Vidare kunde granskningen icke göras fullt effektiv, enär gällande

taxeringsförordning icke torde medgiva, att bokföringsgranskning

beordrades efter det ordinarie prövningsnämndsarbetets avslutande.

Ytterligare kunde ett antal ändringskrav, som vart för sig icke gåve

nämnvärt ökade skatteintäkter och som hos prövningsnämnderna framställdes

huvudsakligen i upplysningssyfte, näppeligen framställas, då det

gällde besvär till kammarrätten, enär dennas arbetsbörda till följd därav

måhända skulle väl mycket ökas. För att mellankommunala prövningsnämnden

skulle på avsett sätt fylla sina funktioner, syntes därför

ofrånkomligt, att de i ombudets promemoria framförda synpunkterna

genomfördes i den utsträckning, som vore tekniskt möjlig.

Kammarrätten -— som anbefallts att avgiva utlåtande över såväl allmänna

ombudets framställning av år 1929 som hans yttrande den 9 december

1930 ävensom över ett i anledning av ombudets framställning

och de däröver avgivna yttrandena inom finansdepartementet utarbetat

utkast till förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen

(se bilaga A) — bär ansett, att det kunde ifrågasättas, huruvida ändring

i de av allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden

anmärkta hänseenden borde vidtagas redan efter så kort tids erfarenhet.

En avsevärd förbättring i de påtalade missförhållandena hade inträtt

redan under nämndens andra verksamhetsår. Kammarrätten, som

emellertid funnit de ifrågasatta åtgärderna i och för sig motiverade, har

dock ej velat avstyrka, att dessa redan nu komme till stånd.

Enligt meddelad uppgift har den ordinarie mellankommunala prövningsnämnden

år 1930, som handlagt över 500 besvär samt ett icke ringa

antal framställningar från allmänna ombudet hos nämnden, för 534 skattskyldiga

icke medhunnit särskild granskning av taxeringen. Under

år 1929 hade resultatet varit ännu mera ogynnsamt. Anledningen härtill

är väsentligen den, att arbetsmaterialet alltför sent blivit tillgängligt

för nämndens tjänstemän. En dylik ordning är naturligtvis icke

tillfredsställande. Visserligen kunna de taxeringar, som nämnden ej hinner

ägna särskild granskning, på sätt allmänna ombudet framhållit, i

mån av behov bringas under kammarrättens prövning. Detta är emellertid

ägnat att på icke avsett sätt tynga kammarrättens arbete och är

dessutom besvärande för de skattskyldiga. Vidare kan granskningen

Departements
chefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.

Gemensam

förteckninglänsvis

m. m,

efter avslutande av nämndens sammanträde icke göras fullt effektiv,

enär efter denna tidpunkt bokföringsgranskning icke lärer kunna anbefallas.

Att, såsom kammarrätten ifrågasatt, avvakta ännu någon tids erfarenhet

rörande nämndens verksamhet, innan författningsändringar vidtagas,

synes mig ej tillrådligt. Det är nämligen att befara, att anmärkta

hinder för nämndens verksamhet icke skall kunna förebyggas, såvitt

icke särskilda åtgärder vidtagas, och då en särskild prövningsnämnd

funnits erforderlig för behandling av en viss grupp av taxeringsmål,

måste, enligt min mening, utan dröjsmål förfarandet så ordnas, att det

blir möjligt för nämnden att inom den tid, som kan tillmätas för dess»

verksamhet, medhinna sin uppgift.

En utsträckning av den tid, under vilken mellankommunala prövningsnämndens

arbete må fortgå, synes icke tillrådlig. Föreskriften att

denna nämnd skall hava avslutat sitt arbete senast den 5 oktober har tillkommit

av den anledning, att dess arbetsuppgifter böra vara fullgjorda

så tidigt, att nämndens längder må kunna tillhandahållas länsprövningsnämnderna

inom tillräcklig tid för beslutens införande i länsprövningsnämndernas

särskilda längder. Länsprövningsnämndernas sammanträden

skola vara avslutade den 10 oktober, och dess ändringslängder

skola senast den 20 oktober översändas till häradsskrivare och magistrater

för debitering av de utskylder, som skola å lcronodebetsedel upptagas,

varjämte avskrifter av ändringslängderna likaledes senast den 20 oktober

skola tillställas vederbörande kommunala organ för offentliggörande

och för att vara tillgängliga vid de kommunala utgifts- och inkomststaternas

fastställande.

Enär den för mellankommunala prövningsnämnden utmätta tiden sålunda

icke torde kunna utsträckas, lärer man i stället vara hänvisad att

tillse, att det arbetsmaterial, som skall av nämnden granskas och prövas,

tillhandahålles nämnden skyndsammast möjligt och i, så vitt omständigheterna

medgiva, ordnat skick.

Av utredningen i ärendet synes framgå, att dessa krav hittills icke blivit

uppfyllda i den omfattning, som bör kunna ske. De uppslag, som av

allmänna ombudet i mellankommunala prövningsnämnden framförts för

ernående av bättre ordning, synas beaktansvärda och ägnade att kunna

läggas till grund för förslag i ämnet.

Det av allmänna ombudet framställda förslaget om åläggande för

landskamrerare att i en för hela länet gemensam förteckning uppföra

samtliga skattskyldiga, vilka haft förvärvskälla, som enligt kommunalskattelagen

är att hänföra till skilda prövningsdistrikt, har i allmänhet

av länsstyrelserna lämnats utan erinran. Enahanda är förhållandet

med förslaget att av länsstyrelse utfärdad kungörelse över för löpande

året utsedda taxeringsnämndsordförande inom länet skall, samtidigt

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition A r 187.

ined förteckning och deklarationsliandlingar, översändas till mellankommunala

prövningsnämnden.

Då införandet av föreskrifter i nu berörda avseenden icke påkallar ändringar

i taxeringsföbordningen oell ej heller av annan orsak är av beskaffenhet

att anledning föreligger att däröver inhämta riksdagens yttrande,

torde närmare redogörelse för de i anledning av dessa två förslag

avgivna yttrandena ej här erfordras. I förevarande sammanhang må blott

nämnas, att under förutsättning att vad i det följande kommer att föieslås

vinner riksdagens bifall, jag Ilar för avsikt att föreslå, att sådana

bestämmelser må utfärdas, som innefatta skyldighet för landskamrerare

dels att å för hela länet gemensam förteckning uppföra

samtliga skattskyldiga, ordnade kommunvis, vilka haft förvärvskälla,

som enligt kommunalskattelagen är att hänföra till skilda prövningsdistrikt,

dels ock att i samband med översändande till mellankommunala

prövningsnämnden av självdeklarationer och andra handlingar, som avgivits

till ledning för de skattskyldiges taxering, jämväl till nämnden

överlämna ett exemplar av länsstyrelsens kungörelse över för löpande

året utsedda taxeringsnämndsordförande, fullständigad i anslutning till

därefter möjligen inträffade förändringar.

Mot det i promemorian framförda förslaget, att det borde åligga landskamrerare

att före den 5 eller senast före den 10 juli till mellankommunala

prövningsnämnden insända de för denna avsedda taxeringshandlingarna,

hava flertalet länsstyrelse!- ej haft något att erinra. Länsstyrelserna

i Stockholms, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Jämtlands, Västerbottens

samt Norrbottens län hava dock ansett den tid, inom vilken taxeringshandlingarna

skola vara insända, icke böra fastställas till tidigare

tidpunkt än den 10 juli. Länsstyrelsen i Gotlands län har föreslagit, att

den tid, inom vilken taxeringshandlingarna skola till mellankommunala

prövningsnämnden insändas, måtte fastställas till den 15 juli. Länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län har ansett, att utdrag av taxeringslängderna

icke behöva till nämnden överlämnas förrän den 20 juli. Länsstyrelsen

i Örebro län har uttalat, att någon ovillkorlig föreskrift därom,

att taxeringshandlingarna skola inom den föreslagna tiden vara insända

till den mellankommunala prövningsnämnden, icke borde givas. Länsstyrelsen

har till stöd härför anfört:

Av de föreslagna föreskrifterna finge anses följa, att inom länsstyrelserna

viss granskning skulle ilga rum i och för avskiljande av deklarationer

och andra handlingar samt verkställande av utdrag av taxeringslängd

beträffande sådana skattskyldiga, vilkas taxering skulle granskas

och prövas av mellankommunala prövningsnämnden. De från taxeringsnämnderna

inkomna förteckningarna över sådana skattskyldiga skulle

härvid tjäna till ledning, men gallringen inom länsstyrelsen måste verkställas

fullt självständigt och med omsorg. Det läte sig knappast göra

att med tillgängliga arbetskrafter, som hade att under tiden ombesörja

även annat, löpande arbete, till den 10 juli medhinna en sådan självstän

dig granskning för bela länet.

Insändandet

till nämnden

av taxen ngshandlinerarna.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Departement lacke

fen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1S7.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län har ansett, att fullständigheten av

den förteckning, som föreslagits skola inom länsstyrelsen upprättas, icke

kunde garanteras, enär landskamreraren vid förteckningens upprättande

i stor utsträckning måste lita på taxeringsnämndsordförandenas uppgifter.

Det vore nämligen uteslutet, att landskamreraren ens med biträde av

underlydande tjänstemän vid den tidpunkt, då förteckningarna skulle

överlämnas till mellankommunala prövningsnämnden, medhunnit att

granska samtliga deklarationer. En föreskrift örn upprättande av dylika

förteckningar borde givas den avfattning, att landskamrerare ålades att

upprätta »såvitt möjligt fullständig» förteckning över sådana skattskyldiga,

vilkas taxering skall prövas av mellankommunala prövningsnämnden.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län har tillstyrkt förslaget endast under

förutsättning att den granskning av till länsstyrelse insända förteckningar

över skattskyldiga, vilkas taxering skall prövas av mellankommunala

prövningsnämnden, avsåge att från förteckningarna avskilja sådana

skattskyldiga, vilkas taxering uppenbarligen icke folie under nämndens

verksamhetsområde. Skulle hela länets deklarationsmaterial genomgås,

funnes åtminstone vad anginge Västernorrlands län icke möjlighet

att med tillgängliga arbetskrafter fullgöra en sådan föreskrift.

Allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden har i sitt

förberörda yttrande den 9 december 1930 anfört, att ehuru det med hänsyn

till den korta tid, som vore anslagen för mellankommunala prövningsnämnden,

vore av största betydelse att deklarationshandlingarna vore

tillgängliga så tidigt som möjligt, ombudet dock kunde förorda, att tiden

för dessa handlingars insändande bestämdes till den 10 juli. Detta förord

gåves dock under den förhoppning, att länsstyrelserna tillsåge, att det

för mellankommunala prövningsnämnden avsedda materialet utan tidsutdräkt

komme nämnden till handa.

Kammarrätten har icke framställt erinran mot att tiden, inom vilken

landskamrerare skall hava till mellankommunala prövningsnämnden

översänt deklarationshandlingarna, fastställes till den 10 juli.

En förutsättning för att mellankommunala prövningsnämnden skall

medhinna att inom föreskriven tid fullgöra sin uppgift är, att deklarationsmaterialet

så tidigt som möjligt kommer nämnden tillhanda. Det

framstår därför såsom synnerligen angeläget, att detta material utan

dröjsmål till nämnden översändes. De betänkligheter, som av vissa länsstyrelser

anförts mot att deklarationsmaterialet skulle till nämnden översändas

senast den 10 juli, finner jag ej avgörande. Att deklarationsmaterialet

så tidigt som möjligt tillhandahålles nämnden, synes mig vara av

den betydelse för bedrivandet av arbetet inom nämnden, att länsstyrelserna

måste i detta avseende söka tillmötesgå nämndens önskemål. Jag tillstyrker

alltså, att i taxeringsförordningen införes föreskrift därom, att själv
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.

deklarationer och andra handlingar, som avgivits att tjäna till ledning vid

taxering för inkomst eller förmögenhet av skattskyldig, vars taxering

skall prövas av mellankommunala prövningsnämnden, skola till nämnden

översändas senast den 10 juli. Föreskriften synes böra infogas i 92 §

1 mom. taxeringsförordningen.

Vad därefter angår frågan örn begränsning av tiden för översändandet Ben tia morn

från länsstyrelserna till mellankommunala prövningsnämnden av besvär, skola till

som falla under nämndens handläggning, sålunda att dessa skola över- meliankomsändas

sist inom utgången av femte dagen efter besvärstidens utgång, “togsnämn-7

har detta förslag likaledes av flertalet länsstyrelser tillstyrkts. den översän
Länsstyrélserna

i Kristianstads, Gotlands och Kopparbergs län hava

ansett, att tidpunkten för besvärens överlämnande bör bestämmas till

respektive 7—8, 10 och 14 dagar efter besvärstidens utgång. Länsstyrelserna

i Göteborgs och Bohus län samt Västernorrlands län hava föreslagit,

att såsom slutdag för besvärens insändande fastställes den 31 juli. Länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län har till stöd för sin berörda hemställan

anfört:

Det vore vad detta län anginge en fullständig omöjlighet att till mellankommunala

prövningsnämnden insända besvärsskrifterna senast den

20 juli. Besvären över 1929 års taxering uppginge inom länet till mer än

1,500. Två tredjedelar av samtliga besvär inkomme under de fyra sista

dagarna av besvärstiden. Förarbeten vore därför ej möjliga. Endast

registrering av besvären toge ett par dagar efter besvärstidens utgång.

Att därefter ordna besvären kommun- och distriktsvis, komplettera dem

med deklarationer och taxer in gsutdrag samt läsa dem för bedömande av

huruvida de borde avskiljas till mellankommunala prövningsnämnden toge

avsevärd tid. Av själva besvärsakten framginge icke alltid, örn ett besvär

skulle räknas till den ena eller andra kategorien. Även ett blott

genomögnande av besvären toge tid. Det ginge ej heller att avdela allt

för många personer för arbetets utförande, då dessa hindrade varandra

vid uttagandet av handlingar ur de olika distriktens deklarationer och

vid utskrivandet av utdrag ur taxeringslängderna.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har anfört, att åtminstone för de länsstyrelser,

till vilka besvär inkommit till antal överstigande exempelvis

500, icke borde bestämmas tidigare slutdag för besvärens översändande

än den 31 juli. Även länsstyrelserna i Stockholms, Västmanlands och

Södermanlands län hava funnit den föreslagna tiden väl knappt tilltagen.

Länsstyrelsen i Stockholms län har framhållit, att endast sådana besvär,

som avfattats så tydligt, att av dem framginge, örn de tillhörde mellankommunala

prövningsnämndens handläggning, kunde avskiljas och

kompletteras med deklarationer och taxeringslängdsutdrag inom den föreslagna

tiden av 5 dagar efter besvärstidens utgång. I fråga örn övriga

besvär kunde förtursbehandling ej ifrågakomma. Först efter granskning

av till dylika besvär hörande deklarationer och övriga taxeringshandlingar

torde för dessa forumfrågan kunna klarläggas. Med över
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ifi

Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.

sändande av otydligt avfattade besvär måste därför anstå. Länsstyrelsen

föresloge, att vid avfattande av eventuell föreskrift i ämnet

hänsyn måtte tagas till dessa svårigheter. Länsstyrelsen i Västman

lands län har framhållit, att en föreskrift att besvär skola till mellan - kommunala prövningsnämnden insändas inom 5 dagar efter besvärstidens

utgång i allmänhet ginge att realisera. Ett sådant stadgande kunde dock

bliva svårt att efterkomma beträffande de besvär, som inkomme de sista

dagarna före besvärstidens utgång. Erfordrades någon åtgärd, syntes

denna kunna inskränkas till en föreskrift, att länsstyrelserna skulle så

snart som möjligt tilF mellankommunala prövningsnämnden översända

till dess handläggning hörande besvär.

Allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden har i sitt

omförmälda yttrande den 9 december 1930 anfört:

Då besvären till länsprövningsnämnderna brukade hopa sig till de sista

dagarna före besvärstidens utgång, kunde det möta svårigheter att inom

femte dagen därefter medhinna urskiljandet av de besvär, som skulle

behandlas av mellankommunala prövningsnämnden. Längre tid än i

promemorian förutsatts torde därför böra medgivas. Besvärsliandlingaruas

översändande snabbast möjligt vore emellertid ofrånkomligt med hänsyn

till att den tid, som vore anslagen för mellankommunala prövningsnämndens

arbete, vore så knappt tillmätt. Besvär inkomme ofta från

skattskyldiga, som dreve rörelse inom ett flertal prövningsdistrikt. Detta

nödvändiggjorde, att taxeringsnämndsordförande inom vitt skilda delar

av landet hördes. Denna åtgärd krävde sin tid, även örn kommunikationen

av besvären förenklades genom flerfaldigande av besvärshandlingarna.

Dessutom vore nödvändigt, att allmänna ombudet och hans biträde finge

erforderlig tid att överväga innebörden av besvären och av däröver avgivna

yttranden. Även de besvär, som vore av enklare beskaffenhet,

exempelvis de, som rörde dubbelbeskattning, krävde avsevärd tid och det

finge vid bedömande av den tid, som erfordrades för besvärens kommunicerande

med taxeringsnämndsordförande, icke förbises, att utom

den ofta långväga postgången, dessa icke varje dag vore att påräkna för

besvarande av till dem avlåtna remisser.

Är 1930 hade hos ordinarie mellankommunala prövningsnämnden handlagts

509 besvär, varav inkommit från Överståthållarämbetet 117 och från

länsstyrelserna 392. Av de sistnämnda inkommo 258 före den 31 juli och

huvudparten av dessa dagarna den 18—2G juli. Länsstyrelsen i Malmöhus

län hade förfarit sålunda, att besvären översänts efter hand, så snart

de inkommit. Enahanda förfaringssätt hade tillämpats av Överståthållarämbetet,

varifrån huvudparten inkommit före den 10 september. Det

sistnämnda förfaringssättet syntes avgjort äga företräde framför det

av övriga länsstyrelser tillämpade; det medgåve insändande av besvärshandlingarna

till mellankommunala prövningsnämnden väsentligt snabbare

än eljest kunnat ske.

Under förhoppning att länsstyrelserna tillsåge, att besvären komme att

översändas till nämnden utan onödig omgång, har ombudet funnit, att det

torde vara tillfyllest med föreskrift, att besvären skola till nämnden

översändas efter hand som de inkomma oell senast inom förslagsvis tio

dagar efter besvärstidens utgång.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.

Kammarrätten bär anmärkt, att den föreslagna tiden för översändande

av besvär möjligen kunde anses väl knapp för de större länens vidkommande

samt ifrågasatt, örn ej Kungl. Maj:t borde äga medgiva utsträckning

av tiden, där förhållandena i ett eller annat län sådant påkallade.

Jag delar den uppfattning, som kommit till uttryck i vad allmänna Departementsombudet

anfört örn behovet av mera preciserade bestämmelser angående chef«*- den tid, inom vilken besvär, som skola av mellankommunala prövningsnämnden

handläggas, böra dit översändas. En ovillkorlig föreskrift örn

att besvären skola till nämnden insändas senast å femte dagen efter besvärstidens

utgång synes dock ej lämplig. Med hänsyn särskilt därtill

att det övervägande antalet besvär merendels torde inkomma under de

sista dagarna av besvärstiden, kan det komma att visa sig för länsstyrelserna

ogörligt att inom fem dagar efter besvärstidens utgång avskilja

samtliga till mellankommunala prövningsnämnden hörande ärenden. Det

torde i stället böra åläggas länsstyrelserna att avskilja och till nämnden

översända de till dess prövning börande besvären efter hand, i mån som

de inkomma, och torde den tidpunkt, inom vilken besvären senast skola

till nämnden översändas, böra fastställas till tio dagar efter besvärstidens

utgång. Då emellertid, på sätt kammarrätten anmärkt, den för besvärens

översändande sålunda tillmätta tiden för de större länens vidkommande

måhända kan bliva väl knapp, torde åt Kungl. Majit böra beredas möjlighet

att för särskilt län, då skäl därtill äro, efter framställning av länsstyrelsen,

medgiva, att den tid, inom vilken besvären skola vara till nämnden

översända, utsträckes erforderligt antal dagar. Jag tillstyrker alltså, att

stadgande av nu angivet innehåll infogas i 119 § 3 mom. taxeringsförordningen.

Flertalet länsstyrelser hava funnit frågan örn förkortning av tiden för Förkortning

åV D63VäTSa

anförande av besvär över beslut av taxeringsnämnd i Stockholm icke tiden ; stockpåkalla

något dess yttrande. Länsstyrelserna i Stockholms, Gotlands, holmHallands

och Västmanlands län hava dock uttalat, att förkortning av

besvärstiden för Stockholms stad borde genomföras. Länsstyrelsen i

Stockholms län vitsordar de i promemorian framhållna olägenheterna av

den nu gällande särskilda besvärstiden för Stockholm samt framhåller,

att prövningsnämnden i Stockholms län i högre grad än någon annan

prövningsnämnd torde hava berörts av dessa olägenheter.

Överståthållarämbetet har funnit det förenat med stor olägenhet för

de skattskyldiga, att besvärstiden förkortades och har därför på det bestämdaste

avstyrkt en sådan åtgärd. Överståthållarämbetet har därvid

anfört:

Do skattskyldiga i Stockholm vore vana att föro besvärstidens utgång

erhålla underrättelse örn dem åsatt taxering genom de å taxeringsnämndernas

beslut utfärdade debetsedlarna och kunde utdelningen av

dessa icke medhinnas förrän till någon dag mellan den 15 och den 20

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami 163 höft. tNr 187.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.

augusti. Överståthållarämbetet ansåge jämväl, att tiden för utsändande

av meddelandena från taxeringsnämndernas ordförande angående av

taxeringsnämnderna frångångna deklarationer icke utan att hårt pressa

en del ordförande kunde förkortas. Därjämte vore att marka, att överklaganden

till prövningsnämnden i en del fall skedde även då den avlämnade

deklarationen hade följts. När debetsedeln erhållits, inträffade

nämligen, att den skattskyldige ansåge skatten anmärkningsvärt hög,

vilket föranledde honom att underkasta deklarationen en granskning,

som resulterade i yrkande örn nedsättning av taxeringen. Vidare vore

att märka, att underrättelse örn frångången deklaration ofta icke meddelades,

då avvikelsen enligt vederbörandes mening rörde sig örn ett mindre

belopp eller syntes självklar. I vart fall funne Överståthållarämbetet,

att en för do skattskyldiga i Stockholm så betydelsefull ändring i taxeringsförordningen

icke borde vidtagas utan att större erfarenhet vunnits

angående mellankommunala prövningsnämndens arbete. Erhölle denna

nämnd samtliga handlingar så tidigt som den 10 juli, syntes, möjligen

med någon ökning av nämndens kansli, de Stockholm berörande besvärsmålen,

vilka år 1929 uppgått till ett sjuttiotal, hinna handläggas på en

månad. Tidigare handlades nämligen dessa besvärsmål jämte omkring

1,500 andra av Stockholms stads prövningsnämnd på en tid av två månader.

I sitt yttrande över en inom finansdepartementet utarbetad promemoria

angående förändring av tiden för kronouppbörden, i vilken den hittillsvarande

slutdagen för ingivande av besvär berörande Stockholm,

nämligen den 31 augusti, föreslagits ändrad till den 10 augusti, har Överståthållarämbetet

ytterligare i nn förevarande ämne anfört bland annat:

Då ämbetet ansåge det vara av största betydelse för allmänheten, att

kronodebetsedlarna kunde utdelas någon tid före besvärstidens utgång,

och företagen undersökning givit vid handen, att detta med ett forcerat

arbete och en del extra kostnader möjligen kunde medhinnas till den 5

augusti, hemställde ämbetet, att besvärstidens utgång icke måtte bestämmas

tidigare än den 15 augusti. En följd av besvärstidens tillbakaflyttning

bleve antagligen, att en hel del reservationsbesvär med begäran örn anstånd

komme att ingivas; detta komme att tynga prövningsnämndens arbete.

Likaså torde antalet efter besvärstidens utgång inlämnade besvär

komma att, med hänsyn till klagandenas och deras ombuds semestrar, avsevärt

ökas; även dessa klagande hade rätt få sina besvär sakligt prövade.

Allmänna ombudet i mellankommunala prövningsnämnden har i sitt

förut berörda yttrande av den 9 december 1930 förklarat sig nödgad bestämt

vidhålla det i promemorian framförda kravet på förkortning av

besvär stiden i Stockholm och har härom anfört:

Överståthållarämbetet hade, då prövningsnämnden i Stockholms stad

icke behövde hava sitt arbete slutfört förrän den 31 oktober och då samtliga

taxeringsnämndsordförande och övrig vid taxeringarna använd

personal, liksom i huvudsak även de skattskyldiga, funnes inom staden

eller dess omedelbara närhet, uppenbarligen icke kunnat sätta sig i in de

svårigheter, som med hänsyn till utredning och kommunikation av besvären

mötte för mellankommunala prövningsnämnden, vilken hade taxeringsnämndsordförandena

spridda över hela landet. Förkortning av be
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.

svarstiden för skattskyldiga inom Stockholms stad, vilkas taxering skall

prövas av mellankommunala prövningsnämnden, måste ske till överensstämmelse

med den för länen gällande. Skulle emellertid så stark förkortning

av besvärstiden icke kunna utan olägenhet genomföras, torde

annat icke återstå än att trots olägenheterna av att ännu en fatalietid

infördes för anförande av besvär, utgången av besvärstiden för dessa

skattskyldiga fastställdes något senare än för länen, förslagsvis till den

31 juli eller, örn då vore helgdag, till näst påföljande söckendag.

Kammarrätten har ansett, att olika besvärstid för olika slag av skattskyldiga

inom Stockholm, beroende på örn besvären skulle handläggas av

mellankommunala prövningsnämnden eller av Stockholms stads prövningsnämnd,

icke lämpligen borde förekomma, samt funnit bärande invändning

icke kunna göras mot en förkortning av besvärstiden för dessa

skattskyldiga med tre veckor, på sätt föreslagits i det till kammarrätten

remitterade författningsutkastet.

Det torde vara uppenbart, att den för närvarande gällande utsträckta

tiden för anförande av besvär över beslut, meddelat av taxeringsnämnd

i Stockholms stad, är till avsevärt hinder för bedrivandet av mellankommunala

prövningsnämndens arbete. Att så måste vara fallet framgår

redan därav, att av hela antalet av nämnden vid dess ordinarie sammanträden

slutligt handlagda besvär både år 1929 och år 1930 mera än

en tredjedel utgjorts av besvär, som berörde skattskyldiga i Stockholm.

Av de sistnämnda besvären har huvudparten inkommit genom Överståthållarämbetet,

Härtill kommer, att dessa ärenden i förhållandevis

stort antal äro av omfattande och invecklad beskaffenhet. Det synes

därför oeftergivligt, att åtgärder vidtagas, som göra det möjligt, att besvär

från Stockholm, vilka skola av mellankommunala prövningsnämnden

handläggas, tidigare komma nämnden till handa än vad för

närvarande är fallet. Därvid torde emellertid den principen böra fortfarande

upprätthållas, att samma tid skall gälla för anförande av besvär

i ärende, hänförligt till mellankommunala prövningsnämndens handläggning,

som i ärende, vilket tillhör Stockholms stads prövningsnämnds

avgörande. Att stadga särskild besvärstid för sådana ärenden,

som skola avgöras av mellankommunala prövningsnämnden, synes, med

hänsyn till de olägenheter, som oundvikligt följa med inrättande av ytterligare

en besvärstid, böra tillgripas allenast såsom en yttersta nödfallsutväg.

De skäl, som av Överståthållarämbetet anförts mot en allmän

förkortning av besvärstiden i Stockholm, synas ej heller allt för tungt

vägande. Underrättelse örn åsatt taxering kunna de skattskyldiga inhämta

från taxeringslängderna, redan innan debetsedlarna utsändas.

Det bör icke heller vara omöjligt att bedriva debiteringsarbetet på sådant

sätt, att debetsedlarna kunna utdelas senast under första veckan av

augusti. Dessutom må framhållas, att underrättelse örn avvikelse från

deklaration skall av taxeringsnämndens ordförande i rekommenderat

Departements*

chefen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1S7.

Anstånd med

avlämnande av

deklaration.

brev med allmänna posten ofördröjligen tillsändas den skattskyldige och

att, enär i Stockholm taxeringsarbetet skall vara avslutat senast den 15

juni, sådan underrättelse alltså bör vara den skattskyldige tillhanda avsevärt

tidigare än den 10 augusti.

Den för närvarande gällande utsträckta besvärstiden i Stockholm är

en förmån, på vars bibehållande anspråk ej skäligen kunna resas, därest

det visar sig, att den är till hinder för ett rationellt ordnande av förfarandet

hos den mellankommunala prövningsnämnden. Jag tillstyrker

alltså en förkortning av besvärstiden för de skattskyldiga i Stockholm.

Att åter fastställa besvärstiden för Stockholm till samma tid, som den

för landet i övrigt gällande, synes ej av omständigheterna påkallat. I

avvaktan på närmare erfarenhet örn möjligheten för mellankommunala

prövningsnämnden att inom föreskriven tid medhinna sina arbetsuppgifter

synes utgången av tiden för anförande av besvär i Stockholm böra

fastställas till klockan tolv på dagen den 10 augusti eller, örn då är helgdag,

motsvarande tid under nästföljande söckendag. I anslutning härtill

torde den i 123 § taxeringsförordningen angivna tid, inom vilken

skattskyldig —• för rätt att åtnjuta den i 124 § samma förordning angivna

utsträckta besvärstiden -— ej må hava erhållit föreskriven underrättelse

örn avvikelse från deklaration, som av taxeringsnämnd företagits, böra,

där fråga är örn beslut, fattat av taxeringsnämnd i Stockholm, fastställas

till den 10 juli.

Enär den i 117 § angivna tiden för anförande av besvär över fastighetstaxeringsnämnds

beslut i Stockholm torde böra överensstämma med

den av mig förordade tiden för anförande av besvär över beslut av taxeringsnämnd

i Stockholm, framlägger jag förslag till dylik ändring av

sagda paragraf.

I detta sammanhang vill jag nämna, att länsstyrelsen i Västernorrlands

län i sitt utlåtande ifrågasatt, att den i 36 § 1 mom. fjärde och

femte styckena taxeringsförordningen givna regeln örn att anstånd med

deklarations avlämnande kan beviljas av landskamreraren i län, där

taxeringen skall äga rum, måtte ändras därhän, att, då taxeringen berör

flera län, uppskovsbegäran skall prövas av landskamreraren i det

län, där den skattskyldige skall taxeras till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Allmänna ombudet i mellankommunala prövningsnämnden har i sitt

berörda yttrande av den 9 december 1930 vitsordat behovet av ändring i

36 § 1 morn. fjärde stycket taxeringsförordningen. Komplikationer av

den art länsstyrelsen angivit kunde lätt uppkomma och hade säkerligen

även uppkommit.

Kammarrätten har ej haft något att erinra mot att ändring av berörda

författningsrum företoges i överensstämmelse med vad länsstyrelsen

föreslagit.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Ni 187.

Jag ansluter mig till förslaget om sådan ändring av 36 § 1 mom. fjärde De^^^nte‘

stycket taxeringsförordningen, att där taxering av skattskyldig berör flera

län, begäran örn anstånd med avlämnande av deklaration skall prövas av

landskamreraren i det län, där den skattskyldige skall taxeras till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt; dock har jag funnit det remitterade utkastet

i denna punkt tarva en jämkning av redaktionell art.

Jag övergår härefter till den av riksdagens justitieombudsman gjorda

framställningen i fråga örn

2:o.

Ordförandes och vissa ledamöters i beskattningsnämnd befogenhet att inom

eget distrikt mot ersättning biträda med upprättande av deklarationer

för årlig taxering och allmän fastighetstaxering.

Beskattningsnämnd vid årlig taxering är i första instans taxerings- (MUandebenämnd

inom vart taxeringsdistrikt. Enligt 8 § taxeringsförordningen

består taxeringsnämnd av ordförande och ledamöter. Länsstyrelsen förordnar

årligen för nästkommande år i samband med indelningen i taxeringsdistrikt

dels ordförande i taxeringsnämnden, dels ock en person att

i egenskap av kronoombud vara ledamot i nämnden. Övriga ledamöter av

nämnden väljas årligen å landet av kommunalstämma eller, där kommunalfullmäktige

finnas, av dessa samt i stad av stadsfullmäktige eller, där

stadsfullmäktige icke finnas, av allmän rådstuga. I kommun, där virkestaxering

kan förväntas äga rum, skall vid det tillfälle, då val av ledamöter

i taxeringsnämnden verkställes, bland dem väljas en att med virkestaxeringen

inom kommunen taga befattning, på sätt i 81 § närmare angives.

Omfattar kommun flera taxeringsdistrikt, förrättas sistnämnda

val för varje distrikt, där virkestaxering kan förväntas äga rum.

Till ledning vid den årliga taxeringen skola vissa deklarationer avlämnas,

nämligen särskild fastighetsdeklaration rörande fastighet, som

på grund av 12 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928

skall bliva föremål för omtaxering, självdeklaration (allmän självdeklaration

eller särskild självdeklaration) rörande den skattskyldiges inkomst

och förmögenhet samt virkesdeklaration rörande avverkat virke.

Enligt 22 § taxeringsförordningen är ägare eller med ägare likställd

innehavare av fastighet, som skall omtaxeras, skyldig att utan anmaning

avgiva särskild fastighetsdeklaration, därest sådant förhållande,

som skall föranleda omtaxeringen, förelegat vid taxeringsårets ingång.

I andra fall inträder dylik skyldighet efter anmaning, och sådan anma

ning skall efterkommas även om fastighetens ägare eller innehavare för
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.

menar, att sådant förhållande, som skall föranleda omtaxering, icke förelegat

vid taxeringsårets ingång. Särskild fastighetsdeklaration förekommer

icke de år, då allmän fastighetstaxering äger rum; då avgives

allmän fastighetsdeklaration.

Taxeringsnämndsordförandens huvudsakliga åligganden angivas i

78 § taxeringsförordningen. Bland dessa må särskilt nämnas följande:

att meddela den, som därom framställer begäran, erforderliga upplysningar

örn honom åliggande deklarationsskyldighet och sättet för dess

fullgörande;

att ordna och granska för taxeringen avlämnade deklarationer, uppgifter

och andra handlingar, vidtaga åtgärder för felande deklarationers

och andra uppgifters införskaffande samt i övrigt söka inhämta upplysningar

till ledning för en noggrann och tillförlitlig taxering;

att leda taxeringsnämndens arbete och vid sammanträdena föra ordet;

samt

att ombesörja förandet av nämndens protokoll och längder.

Taxeringsnämndens ordförande äger ock, därest han för en behörig

taxering av skattskyldig, som enligt lag är skyldig föra handelsböcker,

finner nödigt, att granskning av den skattskyldiges bokföring verkställes,

enligt vad som stadgas i 79 §, till landskamreraren framställa begäran

örn dylik granskning.

Ordföranden är vidare enligt 83 § taxeringsförordningen föredragande

i taxeringsnämnden och har vid föredragningen att, i den omfattning

stadgandena i 56 § medgiva, tillhandahålla ledamöterna alla för taxeringen

erhållna deklarationer, andra uppgifter och upplysningar samt

efter sorgfällig beredning göra de anmärkningar och framställningar,

vartill han för en behörig taxering finner sig äga anledning.

Den av länsstyrelsen utsedde ledamoten i taxeringsnämnden, kronoombudet,

har enligt 80 § taxeringsförordningen med avseende å taxering

för inkomst eller förmögenhet till åliggande särskilt att, oavsett den

ordföranden tillkommande granskningsskyldigheten, granska alla inkomna

självdeklarationer, andra uppgifter och upplysningar, att därvid

tillse, att kronans intresse vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

varder behörigen iakttaget, samt att, i den mån sådant

må vara erforderligt och av ordföranden påkallas, biträda honom under

taxeringsarhetet och verkställa den längdföring, som förekommer vid

taxeringsnämndens sammanträden. Med avseende å särskild fastighetstaxering

och virkestaxering åligger det kronoombudet att, i den mån ordföranden

det påkallar, granska inkomna deklarationer och andra för

taxeringen avlämnade uppgifter och upplysningar samt verkställa den

längdföring, som förekommer vid taxeringsnämndens sammanträden.

Den kommunvalda ledamot i taxeringsnämnden, som skall taga befattning

med virkestaxeringen, har enligt 81 § taxeringsförordningen till

åliggande särskilt att. oavsett den ordföranden tillkommande gransk
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.

ningsskyldigheten, granska alla inkomna virkesdeklarationer ock andra

för virkestaxeringen avlämnade uppgifter och upplysningar samt att

tillse, att kommunens intresse vid virkestaxeringen varder behörigen

iakttaget. .

I 87 § taxeringsförordningen meddelas bestämmelser örn det minsta

antal medlemmar, som måste vara tillstädes, för att taxeringsnämnden

skall vara beslutför. I denna paragraf föreskrives sålunda, att beslut

icke må fattas av taxeringsnämnd, örn taxeringsdistriktet omfattar blott

en kommun eller del därav, därest icke närvarande äro ordföranden,

kronoombudet och minst två kommunvalda ledamöter, ej heller, örn taxeringsdistriktet

omfattar två eller flera kommuner, med mindre ordföranden,

kronoombudet och en ledamot från varje kommun äro tillstädes.

I 63 och 68 §§ samma förordning meddelas motsvarande föreskrifter i

fråga örn villkoren för beslutförhet i beredningsnämnd och fastighets-!

taxeringsnämnd.

I lil § 1 mom. taxeringsförordningen stadgas vidare, att ordförande

eller ledamot i beskattningsnämnd skall avträda, såväl då fråga förekommer

örn taxering, som angår honom själv, hans hustru, föräldrar,,

barn eller syskon eller oskift dödsbo, däri han äger del, som ock då fråga

är örn taxering av bolag eller förening, vars styrelse eller förvaltning

han tillhör, eller fråga är örn taxering av någon, för vilken han är förmyndare,

god man enligt 11 kap. lagen örn förmynderskap eller ombud.

Uttrycklig bestämmelse är icke meddelad i taxeringsförordningen angående

ersättare för ordförande eller kronoombud i beskattningsnämnd i

fall, då sådan medlem, på grund av vad i lil § sägs, är hindrad att deltaga

i beslut av nämnden.

I skrivelse till Kungl. Maj:! den 31 oktober 1930 har riksdagens justitieombudsman

ifrågasatt lämpligheten av att, såsom stundom sker, ordförande

eller kronoombud i taxeringsnämnd eller den kommunvalda ledamot

i dylik nämnd, som skall bereda virkestaxeringen, mot ersättning biträder

skattskyldig vid deklarations upprättande. Justitieombudsmannen

har anfört bland annat:

Ledningen av det årliga taxeringsarbetet i första instans ankomme på

taxeringsnämndens ordförande. Dennes sätt att fullgöra granskningen

av taxeringsmaterialet och ombesörja dess fullständigande med erforderliga

upplysningar vore av grundläggande betydelse för taxeringsresultatet.

Det måste därför anses vara en självfallen fordran, att ordföranden

med nit och intresse fullgjorde dessa åligganden samt att han intoge en

självständig ställning gentemot de skattskyldiga. Det syntes ock vara

befogat att kräva, att han avhölle sig från enskilda uppdrag, som kunde

föranleda konflikt med hans skyldigheter såsom taxeringsman. Detsamma

måste otvivelaktigt vara tillämpligt även i fråga örn kronoom
-

Framställning

av riksdagens

justitieombudsman.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.

budet i taxeringsnämnden, och. den kommun valda ledamot i nämnden,

som skulle bereda virkestaxeringen.

Ått ordförande i taxeringsnämnd mot betalning biträdde skattskyldiga

med upprättande av deklarationer inom det egna distriktet måste enligt

justitieombudsmannens uppfattning anses såsom olämpligt. Taxeringsförordningens

bestämmelser rörande taxeringsnämndsordförandenas

verksamhet och åligganden gåve emellertid, icke tillräckligt stöd för ett

påstående, att förfarandet skulle i och för sig innebära tjänstefel av beskaffenhet

att medföra ansvar.

I fall ordförande mot betalning lämnade biträde vid upprättande av deklarationer

inom det egna distriktet, kunde därav lätt föranledas en

pliktkollision. Även örn ordföranden skulle sträva efter fullständig opartiskhet,

syntes han svårligen i allmänna uppfattningen kunna undgå

misstanke örn motsatsen. En dylik enskild verksamhet vore alltså ägnad

att rubba förtroendet för honom såsom ordförande i taxeringsnämnden,

i all synnerhet örn den toge större omfattning eller offentligen tillkännagåves.

Det läge i öppen dag, att detta icke vore tillfredsställande.

Av nu anförda skäl syntes gällande lagstiftning vara i ifrågavarande

hänseende behäftad med en brist, som det vore angeläget att få undanröjd.

En dylik lagändring kunde tänkas genomförd på två sätt. En utväg

vöre att i lil § 1 mom. taxeringsförordningen såsom jävsgrund angiva,

att ordföranden mot ersättning biträtt den skattskyldige vid deklarationens

upprättande. Emellertid vore det tydligen otillfredsställande,

örn ordföranden bleve i ett större antal ärenden av jäv hindrad att deltaga

i taxeringsnämndens beslut. Lämpligare syntes därför vara, att

i taxeringsförordningen infördes ett uttryckligt förbud för ordförande

i taxeringsnämnd att inom det egna taxeringsdistriktet mot betalning

lämna skattskyldig biträde vid upprättande av självdeklaration eller

annan deklaration för årlig taxering. Undantag från denna regel kunde

möjligen medgivas i sådana fall, då ordföranden ändock på grund

av jävsförhållande, som omnämnes i lil § 1 morn., vore förhindrad att

deltaga i taxeringsärendes avgörande.

Vad nu sagts örn taxeringsnämndens ordförande hade i väsentliga delar

avseende jämväl å den av länsstyrelsen utsedde ledamoten i taxeringsnämnden,

kronoombudet och den kommunvalda ledamot, som hade att

taga i 81 § taxeringsförordningen angiven befattning med virkestaxeringen.

Dessa intoge visserligen icke ledande ställning inom taxeringsnämnden,

men på grund av den skyldighet att granska deklarationerna

och biträda ordföranden vid det tekniska arbetet med taxeringen, som

ålåge dem, måste det vara olämpligt, att de mot betalning tillhandaginge

allmänheten med upprättande av deklarationer inom det egna distriktet.

Enahanda förbud att biträda med upprättande av deklarationer syntes

därför böra utfärdas även för dem.

Även vid de vart femte år återkommande allmänna fastighetstaxerin
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.

garna vore deklarationer föreskrivna. Jämväl vid dessa taxeringar borde

det vara förbjudet för ordförande i beskattningsnämnd i första

instans, nämligen beredningsnämnd och fastighetstaxeringsnämnd å

landet samt fastighetstaxeringsnämnd i stad, att mot betalning biträda

med upprättande av deklaration, som han å tjänstens vägnar hade att

granska. Däremot saknades anledning att meddela liknande förbud för

av länsstyrelsen utsedd ledamot eller av kommun eller landsting vald

ledamot i sådan nämnd. Dessa ledamöter intoge nämligen icke någon

särställning inom berörda nämnder såsom fallet vore med kronoombudet

och den i 81 § taxeringsförordningen omförmälda kommunvalde ledamoten

i taxeringsnämnden.

Utlåtanden i anledning av justitieombudsmannens framställning hava

inhämtats från kammarrätten, Överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser.

Kammarrätten har därjämte avgivit särskilt yttrande över ett

inom finansdepartementet utarbetat utkast till vissa ändringar i taxeringsförordningen,

vilket utkast såsom bilaga B torde få fogas vid dagens

protokoll.

''''Kammarrätten har i utlåtande den 11 december 1930 förklarat sig dela

den av justitieombudsmannen uttalade uppfattningen, att en taxeringsnämndsordförande

borde avhålla sig från sådan enskild verksamhet, som

kunde komma i konflikt med taxeringsuppdraget. Då emellertid kammarrätten

icke hade sig bekant, att missbruk i större omfattning förekommit

på förevarande område, har kammarrätten på skäl, för vilka i det

följande närmare redogöres, ifrågasatt ändamålsenligheten av det föreslagna

förbudet, samt framhållit, att det syfte, som därmed skulle vinnas,

även utan alltför stora olägenheter syntes kunna ernås genom införande

i taxeringsförordningen av stadgande utav sådan innebörd, att

den anmärkta intressekollisionen i görligaste mån bleve förebyggd.

Kammarrätten har därvid anfört följande:

I 8 § taxeringsförordningen meddelades närmare bestämmelser angående

utseende av ordförande och ledamöter i nämnder för årlig taxering.

Enligt dessa bestämmelser förordnade länsstyrelsen årligen i samband

med indelning i taxeringsdistrikt dels ordförande i taxeringsnämnden,

dels ock en person att i egenskap av kronoombud vara ledamot i nämnden.

övriga ledamöter i taxeringsnämnden ävensom suppleanter valdes.

Motsvarande stadgande beträffande nämnder för allmän fastighetstaxering

återfunnes i 5 och 6 §§ samma förordning. I 12 § taxeringsförordningen

meddelades för beskattningsnämnderna gemensamma bestämmelser.

Enligt 2 mom. sistnämnda författningsrum förelåge för person, som

vore bosatt inom vederbörande nämnds distrikt, under vissa förutsättningar

obligatorisk skyldighet att åtaga sig uppdrag såsom ordförande

eller ledamot i beskattningsnämnd. Enligt vad kammarrätten bade sig

bekant, vore det särskilt i fråga örn taxeringsdistrikten å landet och i

de mindre städerna ofta för länsstyrelserna förenat med avsevärda svårigheter

att anskaffa personer med erforderliga kvalifikationer att vara

Yttrande».

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.

ordförande och kronoombud i taxeringsnämnderna. Det syntes sannolikt,

att införandet av det föreslagna förbudet skulle ytterligare öka dessa

svårigheter. Vidare ansåge sig kammarrätten böra framhålla, att det

stundom kunde vara till fördel för det allmänna, att ordförande eller

kronoombud i taxeringsnämnd biträdde de skattskyldiga i mera invecklade

deklarationsspörsmål, för såvitt sådan verksamhet inskränkte sig

till enstaka fall. Enligt 78 § taxeringsförordningen ålåge det taxeringsnämndens

ordförande allenast att meddela den, som därom framställde

begäran, erforderliga upplysningar örn honom åliggande deklarationsskyldighet

och sättet för dess fullgörande. Då såväl ordföranden som

kronoombudet för fullgörandet av sina uppdrag i regel åtnjöte mycket

blygsamma arvoden, syntes det ligga i sakens natur, att de icke kunde

lämna sitt biträde i mera tidsödande deklarationsangelägenheter utan

särskild ersättning. Ett förbud av omförmäld innebörd syntes i varje

fall icke böra gälla för den kommunvalde ledamot, som hade att taga i

81 § taxeringsförordningen angiven befattning med virkestaxeringen.

Då det givetvis icke vore önskvärt, att ordförande i beskattningsnämnd

eller kronoombud i taxeringsnämnd i större omfattning mot betalning

tillhandaginge skattskyldige inom det egna distriktet i deklarationsangelägenheter,

och det vidare icke torde vara lämpligt, att dessa funktionärer

deltoge i beslut, som avsåge sådana skattskyldigas taxering, ansåge

kammarrätten, att i lil § taxeringsförordningen borde såsom jävsgrund

angivas, att ordförande i beskattningsnämnd eller kronoombud i

taxeringsnämnd mot ersättning biträtt den skattskyldige vid deklarations

upprättande. Därest i samband härmed i taxeringsförordningen

infördes bestämmelse därom, att i fall, då ordföranden på grund av jäv

vore förhindrad att deltaga i visst beslut, kronoombudet i taxeringsnämnden

vid sådant besluts fattande skulle inträda såsom ordförande i nämnden,

syntes någon större praktisk olägenhet av nämnda jävsgrund icke

vara att befara. Under förutsättning att anteckning örn alla de fall, då

ordförande eller kronoombud på grund av jäv vöre förhindrade att deltaga

i särskilda beslut, gjordes i taxeringsnämndens protokoll, hade man

anledning antaga, dels att ärenden, där sådant jäv förekommit, bleve

föremål för särskild granskning av vederbörande landskamrerare och

prövningsnämnd, dels ock att länsstyrelserna, därest de funne, att ordförande

och kronoombud i ett större antal ärenden av jäv varit hindrade

att deltaga i beskattningsnämndernas beslut, icke vidare meddelade

sådant uppdrag åt person, som i större omfattning ägnade sig åt privat

verksamhet av nu ifrågakommen art.

En ledamot av kammarrätten har uttalat skiljaktig mening och anfört:
Länsstyrelse,

som erhölle kännedom örn att ordförande i taxeringsnämnd

mot betalning biträdde skattskyldiga med upprättande av deklarationer

inom det egna distriktet, kunde i de flesta fall förmå ordföranden

att för framtiden avhålla sig därifrån. Kunde rättelse likväl icke

vinnas, borde denne icke vidare erhålla uppdraget i fråga. Därest emellertid

någon länsstyrelse skulle vidhålla en annan uppfattning i förevarande

ämne och i följd därav underlåta att ingripa mot de missbruk av

angiven art, som taxeringsnämndsordförande inom länet låtit komma

sig till last, eller fortsätta att meddela sådan person uppdrag av omförmält

slag, borde tagas i övervägande de åtgärder, riksdagens justitieom
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.

budsman i sin framställning'' ifrågasatt. För sådant fall Dorde i taxeringsförordningen

införas uttryckligt förbud för ordförande i taxeringsnämnd

att inom det egna distriktet mot betalning lämna skattskyldiga

biträde vid upprättande av deklaration. \ ad sålunda anförts beträffande

taxeringsnämndsordförande syntes i väsentliga delar kunna gälla

kronoombudet inom nämnden och måhända även de övriga personer, beträffande

vilka justitieombudsmannen ifrågasatt sådan tillämpning.

Av länsstyrelsen a hava tjugu belt eller delvis biträtt justitieombudsmannens

förslag örn förbud för ordförande oell kronoombud i taxeringsnämnd

samt den kommunvalde ledamot, som tager befattning med virkestaxering,

att inom det egna taxeringsdistriktet mot betalning lämna skattskyldig

biträde vid upprättande av deklaration. Överståthållarämbetet och

två länsstyrelser, nämligen länsstyrelserna i Skaraborgs och Västmanlands

län, hava i stället, i anslutning till det andra av justitieombudsmannen

berörda alternativet, förordat sådant stadgande i taxeringsförordningen,

att av ordförande eller kronoombud i taxeringsnämnd lämnat

biträde vid upprättande av deklaration förklaras utgöra jäv för

honom att inom nämnden deltaga i behandling av sådan deklaration.

Slutligen hava länsstyrelserna i Älvsborgs och Norrbottens län ställt sig

tveksamma till justitieombudsmannens förslag.

Vad då först angår de länsstyrelser, som tillstyrkt justitieombudsmannens

förslag, må omnämnas, hurusom i några utlåtanden framhållits, att

örn förbud på sätt justitieombudsmannen ifrågasatt, skall införas, åt detta

borde givas mera vidsträckt omfattning än justitieombudsmannen avsett.

Sålunda hava länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs

län funnit skäl tala för att låta ett eventuellt förbud gälla alla kommunvalda

ledamöter, varvid dock sistnämnda länsstyrelse föreslagit, att åt

länsstyrelse borde givas befogenhet att, på därom för ett år i sänder gjord

ansökan, medgiva befrielse från förbudet åt sådan kommunvald taxeringsman,

som med intyg av vederbörande taxeringsnämndsordförande

eller landskamreraren i länet styrkte, att hans deklarationsverksamhet

fyllde ett behov i orten.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har härom anfört:

De kommunvalda ledamöterna i taxeringsnämnderna bedreve mot

ersättning deklarationsverksamhet i långt större utsträckning än ordförande

och kronoombud. I många taxeringsdistrikt vöre kommunvalda

ledamöter i taxeringsnämnd mot ersättning de skattskyldiga behjälpliga

icke blott mod upprättande av deklarationer och avgivande av intyg utan

även med avfattande av besvär över taxering, i vilken vederbörande ledamot

själv deltagit, ofta utan att han därvid framfört avvikande mening.

En slik dubbelverksamhet som domare och advokat i samma mål måste

betänkligt rubba tilliten icke blott till taxeringsmannens självständighet

utan även till hans noggrannhet vid taxeringsuppdragets fullgörande. I

dylika fall stöde icke den möjligheten till buds att avlägsna taxerings

mannen från taxeringsuppdraget. Här vore ett lagstadgat förbud enda

utvägen till åstadkommande av rättelse. Skulle justitieombudsmannens

framställning leda till förbud för ordförande och av länsstyrelse utsedd

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.

ledamot i taxeringsnämnd, borde ett sådant förbud jämväl omfatta kommunvalda

ledamöter, ytterligare en anledning härtill vore, att det

kunde befaras, att ett förbud för endast ordförande och av länsstyrelse

utsedd ledamot komma att hos de kommunvalda ledamöterna alstra uppfattningen

av en statlig sanktion av deras egen verksamhet och finge

till följd, att denna verksamhet bedreves i ännu större omfattning än hittills.

Då emellertid en och annan kommunvald taxeringsmans deklarationsverksamhet

lett till ett mera fullständigt och bättre taxeringsresultat,

föresloge länsstyrelsen, i händelse av generellt förbud, att åt länsstyrelse

gåves befogenhet att, på därom för ett år i sänder gjord anmälan,

medgiva sådan kommunvald taxeringsman befrielse från förbudet,

som med intyg av vederbörande taxeringsnämndsordförande eller landskamrerare

styrkte, att hans deklarationsverksamhet fyllde ett behov i

orten.

Vad länsstyrelsen anfört örn kommunvald ledamot i taxeringsnämnd

gällde även sådan ledamot, som hade att taga i 81 § taxeringsförordningen

angiven befattning med virkestaxering.

Vidare har länsstyrelsen i Västernorrlands län ansett, att även örn

taxeringsnämndsordförande icke betingade sig pekuniär ersättning för

biträde vid upprättande av deklaration, tvivel örn hans opartiskhet i vissa

fall lätt kunde uppkomma hos allmänheten. Särskilt ömtåligt vore, örn

biträde lämnades åt skattskyldig, vars taxering vore av större betydelse

för stat och kommun. Örn än betalning icke utgått i sådana fall, vore

dock många dylika skattskyldiga i den ställningen, att biträdet kunde

kompenseras på annat sätt. På grund härav har länsstyrelsen förordat,

att uttryckligt förbud måtte utfärdas för de i justitieombudsmannens

skrivelse omförmälda befattningshavarna att taga någon som helst

befattning med deklarationers upprättande inom eget distrikt. Skulle

detta anses vara att gå för långt, borde åtminstone stadgandet avfattas

så att all möjlighet betoges dem att skaffa sig fördelar av de skattskyldiga

inom det egna distriktet. — Länsstyrelsen i Malmöhus län har

särskilt berört de fall, då ifrågavarande taxeringsuppdrag omhänderhades

av tjänstemän. För dessa borde förbudet knappast inskränkas till

det egna taxeringsdistriktet. Tjänstemännen anlitades nämligen också

hos prövningsnämnden för granskning av taxeringarna i hela länet, och

framför allt torde förhållandet vara sådant i Stockholm. Såvitt en granskning

skulle bliva effektiv, torde, då det gällde tjänstemän inom verket,

förbudet höra utsträckas att gälla icke blott det egna taxeringsdistriktet

utan hela länet. Lämpligt syntes dock måhända vara, att förbehåll gjordes

därom, att vederbörande landskamrerare skulle kunna giva tillstånd att

i bestämt uppgivna fall upprätta deklarationer åt skattskyldiga utanför

det egna taxeringsdistriktet. I dylika fall skulle nämligen landskamreraren

kunna beordra örn särskild granskning av sådana deklarationer, till

vars upprättande han givit tillstånd åt någon tjänsteman inom verket.

Av de länsstyrelser, som i princip tillstyrkt justitiombudsmannens förslag,

hava emellertid å andra sidan en del funnit det ifrågasatta förbudet

i olika avseenden sträcka sig längre än som är behövligt.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 187.

Länsstyrelserna i Blekinge och Norrbottens län hava ansett allmänt

förbud att upprätta deklarationer mot betalning icke böra stadgas för

kronoombuden och den för deklarationsgranskning vid virkestaxering

särskilt kommunvalde ledamoten i taxeringsnämnd.

Länsstyrelsen i Blekinge län har därvid framhållit, att kronoombuden,

som i motsats mot taxeringsnämndsordförandena icke hade skyldighet

att biträda allmänheten vid upprättande av deklarationer, enligt länsstyrelsens

mening erhölle så ringa gottgörelse för sitt uppdrag, att det

måste anses högst obilligt, att de skulle lämna deklarationshjälp utan

ersättning. Örn, såsom ofta hände, ordföranden icke vore bosatt inom

kommunen, måste man hysa verkliga betänkligheter mot att stadga förbud

för kronoombuden att vid särskild påfordran från de skattskyldigas

sida biträda med deklarationers upprättande och därför erhålla skälig

gottgörelse; sådant biträde finge dock ej lämnas yrkesmässigt eller eljest

i sådan utsträckning eller på sådant sätt, att det kunde föranleda misstroende

hos allmänheten, vilket lätt torde kunna av länsstyrelsen kontrolleras.

Det syntes också böra beaktas, att man hade skäl förvänta,

att ordförande ägnade deklarationer, som upprättats av kronoombudet,

full opartisk granskning. Vad anginge den kommunvalde ledamoten för

deklarationsgranskning vid virkestaxering, syntes ett förbud för honom

att upprätta virkesdeklarationer sakna praktisk betydelse, då det torde

höra till rena undantagsfall, att ej de skattskyldiga själva upprättade

dylika deklarationer, och vid granskningen i nämnden betraktades skogsvårdsstyrelsens

ombud som sakkunnig auktoritet, gentemot vilken sagda

ledamot föga inverkade på nämndens beslut.

Under alla förhållanden borde emellertid uttryckligen fastslås, att örn

länsstyrelse funne kronoombud eller nyssnämnde kommunvalde ledamot

biträda med deklarationers upprättande på sådant sätt eller i sådan

omfattning, att det måste anses mindre fördelaktigt för taxeringsnämndens

arbete eller rubbade allmänhetens förtroende för detsamma, han genast

borde entledigas från uppdraget. För bland annat underlättande av kontroll

härutinnan syntes det böra åläggas vederbörande att hos taxeringsnämnden

till protokollet anmäla, vid vilka deklarationers upprättande,

han biträtt, och syntes det av nära till hands liggande skäl kunna ifrågasättas,

örn icke dylik anmälningsskyldighet lämpligen borde åläggas även

övriga ledamöter av taxeringsnämnden.

Enligt länsstyrelsen i Södermanlands län borde ifrågavarande förbud i

vad angår den kommunvalde ledamoten för virkestaxering endast gälla

deklarationer för denna taxering.

Sistnämnda länsstyrelse ävensom länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus

län samt Älvsborgs län hava ifrågasatt, örn förbudet jämväl borde

gälla upprättande av fastighetsdeklarationer vid allmän fastighetstaxering.

Med hänsyn till att dessa deklarationer endast upptoge faktiska uppgifter

rörande sådana förhållanden, som kunde lätt kontrolleras och då fastighetstaxeringar

i allmänhet verkställdes efter värderingsgrunder, örn

vilka överenskommelse träffats före taxeringsförrättningarna, hava dessa

länsstyrelser ansett förbud här mindre påkallat än i fråga om inkomstdeklarationerna.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majlis proposition Nr 187.

Flera länsstyrelser hava framhållit, att i ett stort antal taxeringsdistrikt

taxeringsnämndsordföranden och kronoombudet ensamma representerade

sakkunskapen på förevarande område, varför det skulle kunna befaras,

att genom förbud av den föreslagna omfattningen olägenheter kunde uppstå

för såväl de skattskyldiga som taxeringsarbetet.

Länsstyrelsen i Stockholms län har ansett dessa svårigheter möjligen

kunna undvikas, därest kommunerna sattes i tillfälle att välja icke allenast

ledamöter av taxeringsnämnderna utan även erforderligt antal personer,

som skulle hava att jämlikt eget åtagande mot skälig ersättning

biträda de skattskyldiga vid deklarationernas upprättande. Emot en dylik

anordning skulle emellertid kunna invändas, att för taxeringsarbetet

och taxeringsmännens auktoritet mindre gynnsamma konflikter kunde

uppkomma mellan å ena sidan de kommunala deklarationsbiträdena och

å andra sidan den egentliga taxeringsmyndigheten.

Länsstyrelsen i Uppsala län har funnit det böra tagas i övervägande,

huruvida icke ökat biträde med deklarationernas upprättande borde genom

statens försorg eller på annat sätt beredas de skattskyldiga. Länsstyrelsen

i Värmlands län har ifrågasatt, att örn ersättning skulle få uppbäras

för biträde vid upprättande av deklaration, densamma borde bestridas

av allmänna medel.

Vidkommande härefter de länsstyrelser, vilkas yttranden gått i avstyrkande

riktning, ha, med hänsyn till den på många håll rådande bristen på

sakkunnig hjälp för upprättande av deklarationer, länsstyrelserna i Skaraborgs

och Västmanlands län avstyrkt det av justitieombudsmannen föreslagna

förbudet för vissa befattningshavare att mot ersättning lämna dylikt

biträde men i stället anslutit sig till den av justitieombudsmannen

jämväl berörda möjligheten, att i taxeringsförordningen ordförande och

kronoombud i taxeringsnämnd, som mot ersättning biträtt skattskyldig vid

upprättande av deklaration, förklarades vara jäviga att i nämnden deltaga

i behandling av sådan deklaration. Länsstyrelsen i Skaraborgs län har ansett,

att en sådan bestämmelse borde gälla jämväl samtliga kommunvalda

ledamöter i taxeringsnämnd. De av justitieombudsmannen uttalade

farhågorna angående de olägenheter, en dylik bestämmelse skulle medföra,

vore ogrundade. Däremot medförde den föreslagna bestämmelsen

den fördelen, att den möjliggjorde effektiv kontroll över taxeringsnämndsordförandes,

kronoombuds och ledamöters verksamhet i ifrågavarande

hänseende. Örn det mot förmodan skulle visa sig, att ordförande eller

kronoombud i taxeringsnämnd ägnat sig åt deklarationsverksamhet i sådan

utsträckning, att den medförde olägenhet för taxeringsarbetets behöriga

gång, hade länsstyrelsen effektiva medel till buds att stävja denna

verksamhet.

Överståthållarämbetet har funnit uppenbart, att person icke bör på

grund av honom meddelat offentligt förordnande deltaga i avgörande av

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. May.ts proposition Nr 187.

ärende, vari han mot ersättning biträtt däri intresserad. Ämbetet har

härvidlag anfört i huvudsak följande:

Enär på grund av i Stockholm införd taxeringsorganisation till kronoombud

i taxeringsnämnd endast förordnades Överståthållarämbetet underlydande

tjänstemän, hade också bestämt förbud meddelats dessa att

inom eget distrikt mot ersättning biträda skattskyldig med upprättande

av deklaration. Om vikten av att icke heller taxeringsnämndernas ordförande

gjorde detta, hade de med säkerhet erinrats vid något sammanträde,

som kamreraren hållit med dem för överläggning rörande taxeringsarbetet.

Icke heller hade till överståthållarämbetets kännedom kommit

något fall, då sådant biträde skulle hava lämnats. Däremot hade de senaste

åren förekommit, att ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd

jämte någon ledamot av samma nämnd på därom framställd begäran mot

ersättning preliminärt värderat nybyggda fastigheter. Då detta blivit

känt för ämbetet, hade i cirkulär till ordförandena och kronoombuden i

taxeringsnämnderna meddelats förbud för de senare att deltaga i dylik

värdering, varjämte ordförandena anmodats att icke göra detta. Vidare

hade i samma cirkulär föreskrivits att, då en sådan åtgärd måste anses

skapa ett så att säga naturligt jäv för ordförande att deltaga i taxering

av fastigheten i fråga, anmälan i förekommande fall skulle göras till

Överståthållarämbetet för att ämbetet skulle bliva i tillfälle att förordna

särskild ordförande för detta taxeringsärendes behandling. Skulle det

visa sig, att någon ordförande icke ställde sig den givna anmaningen till

efterrättelse, hade Överståthållarämbetet vid förordnande av ordförande

för nästkommande år att taga under övervägande, huruvida denna omständighet

borde föranleda ett ombyte av ordförande.

Då länsstyrelsen således hade möjlighet att beivra missbruk i förevarande

avseende, men det syntes ovisst, örn biträde med upprättande av deklaration

åt skattskyldig verkligen utgjorde jäv att inom beskattningsnämnd

handlägga taxeringsärende, funne Överståthållarämbetet önskligt,

att bestämmelse härom infördes i taxeringsförordningen. Genom

att på detta sätt söka bot för den påtalade oegentligheten vunnes den fördel

framför det av justitieombudsmannen förordade alternativet, att även.

ledamot i beskattningsnämnd bleve förhindrad att deltaga i beslut örn

taxering av person, som han biträtt med upprättande av deklaration eller

på annat den föreliggande frågan berörande sätt. — Den brist i taxeringsförordningen

att föreskrift saknades, huru det skulle förfaras, då ordförande

i taxeringsnämnd vore av jäv förhindrad att med taxeringsärende

taga befattning, ansåge Överståthållarämbetet, såsom förut angivits,

böra i praktiken avhjälpas på det sätt att, då anmälan örn sådant

jäv gjordes, länsstyrelsen för sådant ärende förordnado särskild ordförande.

Överståthållarämbetet ansåge det emellertid önskligt, att uttrycklig

föreskrift meddelades i detta avseende, och hade ämbetet för sin del intet

att erinra emot, att taxeringsnämnd vid jäv för ordförande medgåves

rätt att själv utse sådan. Anteckning därom borde dock göras i taxeringsnämndens

protokoll så att landskamreraren crhölle kiinnedom örn dessa

ärenden, varjämte det bordo åligga kronoombud att till landskamreraren

anmäla de ärenden, i vilka han av jäv varit förhindrad deltaga.

I detta sammanhang bör nämnas, att länsstyrelsen i Blekinge län berört

frågan örn jäv för taxeringsnämndsordförande och kronoombud vid

egen taxering. Såvitt länsstyrelsen hade sig bekant, hade någon svårig
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

32 Kungl. Martts proposition Nr 187.

het ej uppstått i taxeringsnämnderna, även om behandlingen i dessa fall ej

varit formellt riktig. Emellertid syntes det lämpligt, att det uttryckligen

stadgades, att nämnden vid jäv för ordförande skulle äga utse annan ledamot

av nämnden att tjänstgöra som ordförande. Att, på sätt justitieombudsmannen

syntes förutsätta, länsstyrelsen skulle i fall av jäv för ordförande

eller kronoombud för dem förordna ersättare, skulle vara att göra saken

mera omständlig än som kunde anses erforderligt, då i allt fall ordföranden

deltoge i prövningen av kronoombudets och kronoombudet i prövningen

av ordförandens taxering.

Att ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd i regel böra

avhålla sig från att inom eget taxeringsdistrikt mot ersättning biträda de

skattskyldiga med upprättande av deklarationer, som skola tjäna tillledning

för årlig taxering, synes mig uppenbart. Ordföranden intager

en ledande ställning inom nämnden. Och såväl ordföranden som kronoombudet

åligger att granska till nämnden ingivna deklarationer.

Även örn sådan taxeringsman vid fullgörandet av sitt taxeringsuppdrag

ej låter sig påverkas av att han mot ersättning lämnat dylikt

biträde, bör dock — med hänsyn till risken för misstanke örn bristande

opartiskhet, för vilken han kan bliva utsatt — en verksamhet av an

givet slag i allmänhet icke få förekomma.

Enligt min uppfattning kan det emellertid ej heller anses med god

ordning överensstämmande, att de kommunvalda ledamöterna i nämnden

befatta sig med sådan verksamhet. Vad beträffar den kommunvalde

ledamot i nämnden, som skall taga befattning med virkestaxeringen, är

hans ställning i berörda hänseende, på grund av den honom åliggande

skyldigheten att granska avgivna virkesdeklarationer, närmast att jämföra

med den ställning ordförande och kronoombud intaga. Självfallet

är emellertid även av övriga kommunvalda ledamöter mot ersättning

lämnat biträde vid upprättandet av deklarationer inom eget distrikt

ägnat att väcka misstro mot taxeringsförfarandets objektivitet. Därest

bestämmelser meddelas till förekommande av att ordförande och kronoombud

i taxeringsnämnd befatta sig med dylik verksamhet, men den av

de kommunvalda ledamöterna i nämnden i sådant hänseende bedrivna

verksamheten fortfarande lämnas okontrollerad, kan ock befaras, att

detta kommer att tolkas såsom ett erkännande av att mot de sistnämndas

berörda verksamhet ur det allmännas synpunkt ej finnes anledning till

anmärkning. Ett sådant ståndpunkttagande kan jämväl befaras leda

till att de kommunvalda ledamöterna i taxeringsnämnden i ökad omfattning

ägna sig åt att mot ersättning upprätta deklarationer inom eget

taxeringsdistrikt.

Vad nu ytti’ats örn ordförande och ledamöter i taxeringsnämnd synes,

örn ock ej med fullt samma styrka, äga giltighet även beträffande ordförande

och ledamöter i övriga beskattningsnämnder i första instans, d.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.

v. s. beredningsnämnd och fastighetstaxeringsnämnd. Vad beträffar de

deklarationer, som avlämnas för den allmänna fastighetstaxeringen, upptaga

visserligen dessa till övervägande del allenast sådana faktiska uppgifter

rörande bland annat areal, köpeskilling, hyres- och brandförsäkringsvärden,

som lätt kunna kontrolleras. Endast beträffande skogen lärer

det stundom vara svårt att bedöma tillförlitligheten av lämnade uppgifter.

Vidare verkställes värderingen i regel med tillämpning av på förhand

fastställda grunder. Fullt lika starka skäl för det ifrågasatta förbudet

att mot ersättning biträda vid upprättande av dylika deklarationer

torde därför ej förefinnas som i fråga örn deklarationer för den årliga

taxeringen. Mest följdriktigt synes dock vara att tillämpa samma regler

beträffande alla slag av deklarationer. — Även beträffande beskattningsnämnd

i andra instans, alltså fastighetsprövningsnämnd, länsprövningsnämnd,

Stockholms stads prövningsnämnd, de särskilda prövningsnämnderna

och den mellankommunala prövningsnämnden, synas samma föreskrifter

böra gälla som för beskattningsnämnd i första instans.

För samtliga nu berörda fall torde böra såsom huvudregel gälla, att

taxeringsman tillhörande sådan nämnd ej må mot ersättning biträda med

upprättande av deklaration, avsedd att tjäna till ledning för taxering,

som skall av nämnden verkställas. För genomförandet av en sådan

regel synes man dock, åtminstone icke i första hand, böra tillgripa utvägen

att i taxeringsförordningen stadga formligt förbud för taxeringsman

att mot ersättning lämna biträde av angivet slag. Ett förbud kan

sålunda i praktiken verka onödigt strängt. Särskilt synes det mindre

lämpligt att beträffande andra kommunvalda ledamöter i beskattningsnämnd

än den kommunvalde ledamot i taxeringsnämnden, som enligt

81 § taxeringsförordningen har att granska inkommande virkesdeklarationer,

stadga dylikt förbud. Ledamotskapet i beskattningsnämnd

är för dessas vidkommande ett kommunalt förtroendeuppdrag.

Det synes böra örn möjligt undvikas att i författning stadga

förbud för innehavare av sådant uppdrag att befatta sig med viss

privat verksamhet, även örn han som regel på grund av förtroendeuppdragets

natur bör avhålla sig från sådan verksamhet.

Vad ordförande och kronoombud i beskattningsnämnd i första instans

beträffar, framgår av de avgivna yttrandena dels att vissa länsstyrelser

redan utfärdat förbud för dem att mot ersättning inom eget distrikt

biträda med upprättande av deklarationer dels ock att det, så vitt

känt är, hittills endast i undantagsfall förekommit, att ordförande och

kronoombud i beskattningsnämnd tagit dylik befattning med deklara

tionsväsendet. Även beträffande dessa två kategorier av taxeringsman,

som förordnas av länsstyrelse, torde tillräcklig anledning att i taxeringsförordningen

införa ett ovillkorligt förbud mot dylik verksamhet,

åtminstone för närvarande icko föreligga, synnerligast örn möjlighet beredes

länsstyrelsen att i detta hänseende utöva nödig kontroll.

Bihang lill riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 163 höft. (Nr 187.)

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.

I anledning av vad sålunda av mig anförts har jag funnit mig icke

för det närvarande höra biträda förslaget örn införande av formligt

förbud för vare sig ordförande eller ledamot i beskattningsnämnd att

mot ersättning inom eget distrikt biträda skattskyldig vid upprättandet

av deklaration, avsedd att tjäna till ledning vid taxering, som skall av

nämnden verkställas. I stället torde man tills vidare böra åtnöjas med

att i taxeringsförordningen föreskriva, att ordförande eller ledamot i

beskattningsnämnd skall avträda, då fråga är örn taxering av någon,

vilken han mot ersättning biträtt vid upprättande av deklaration, avsedd

att tjäna till ledning vid taxeringen. Stadgande härom synes böra

få sin plats i lil § taxeringsförordningen.

Det synes vara med god ordning förenligt, att för varje särskilt fall

anteckning göres i nämndens protokoll, när ordförande eller ledamot av

nu berörd eller annan i lil § 1 mom. taxeringsförordningen angiven

anledning är hindrad deltaga i behandling av visst beskattningsärende.

Härigenom vinnes även möjlighet att öva nödig tillsyn över att jävsbestämmelserna

efterlevas. Föreskrift i detta avseende synes därför jämväl

böra intagas i paragrafen.

Lämpligt torde vara, att cirkulär utfärdas till länsstyrelserna med uppmaning

till dessa att hålla hand över att ordförande och kronoombud i

beskattningsnämnd i första instans ej annorledes än i undantagsfall, där

så av särskilda skäl finnes påkallat, inom eget distrikt mot ersättning biträda

med upprättande av deklaration, avsedd att tjäna till ledning vid

taxering, som skall av beskattningsnämnden verkställas.

I taxeringsförordningen saknas för närvarande föreskrift örn vem, som

skall föra ordet, när ordförande i beskattningsnämnd på grund av stadgandena

i lil § i förordningen är hindrad att deltaga i handläggning

av visst taxeringsärende och ställföreträdare för honom icke finnes förordnad.

Att vid dylika, mera sällan förekommande förhinder låta

taxeringsår betet vila, till dess ersättare för ordföranden förordnats,

kan knappast vara erforderligt, utan det synes mest praktiskt, att nämnden

inom sig utser viss ledamot att vid behandling av sådant ärende

föra ordet. Föreligger dylik jävsanledning för av länsstyrelse förordnad

ledamot i fastighetstaxeringsnämnd eller i taxeringsnämnd, torde

utan väsenlig olägenhet dylik ledamots utevaro icke böra hindra nämnden

att ändock besluta i det ärende, som jävet avser. Stadgande härom

synes likaledes böra intagas i lil §. Vid genomförande av sådan ändring

torde 63, 68 och 87 §§, vilka innehålla bestämmelser rörande beslutfört

antal medlemmar i beskattningsnämnd i första instans, böra i motsvarande

mån jämkas.

I 25 § förordningen den 28 oktober 1910 örn taxeringsmyndigheter och

förfarandet vid taxering fanns intaget stadgande örn att det vore Kungl.

Maj:ts befallningshavande obetaget att återkalla meddelat förordnande

för ordförande eller ledamot i taxeringsnämnd. Uttryckligt stadgan
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.

de i samma ämne finnes icke meddelat i nu gällande taxeringsförordning.

Att länsstyrelse bör äga befogenhet att när som helst återkalla

av länsstyrelsen meddelat förordnande för ordförande eller ledamot i beskattningsnämnd

synes klart; av vikt är nämligen, att en person, som

erhållit sådant förordnande men ej visat sig vuxen uppdraget, utan omgång

kan ersättas med annan. För att undanröja varje tvekan örn lagstiftningens

innehåll i denna punkt synes uttrycklig föreskrift böra intagas

i taxeringsförordningen, lämpligen i 13 § 1 mom.

En länsstyrelse har framställt anmärkning mot att befattningshavare

vid länsstyrelse, som hade att i sådan egenskap biträda landskamrerare

vid granskningen av deklarationerna inom länet, mot ersättning

tillhandaginge de skattskyldiga vid deklarationers upprättande. Av

samma skäl som gälla beträffande ordförande och ledamot i beskattningsnämnd

bör det naturligen i regel ej förekomma, att dylik befattningshavare

mot ersättning biträder de skattskyldiga med upprättande av deklarationer.

Det synes emellertid böra ankomma på länsstyrelserna, att, med

anlitande av de disciplinära medel, som stå dem till buds, öva kontroll

över att missbruk härutinnan ej förekommer.

Några länsstyrelser hava ifrågasatt särskilda åtgärder för att bereda

de skattskyldiga tillgång till sakkunnigt biträde med deklarationers

upprättande. Sannolikt förefinnes på flera håll behov av dylika biträden.

Det synes emellertid böra bero på kommunerna att, där så finnes

behövligt, sörja för att sådana biträden finnas att tillgå.

Jag anhåller slutligen få till behandling upptaga fråga örn

3:o.

Viss ändring av 100 § taxeringsförordningen, föranledd av förslaget om

ändrad tid för kronouppbörden.

Uti förut omnämnda promemoria angående förändring av tiden för

kronouppbörden har föreslagits delning av kronouppbörden å två terminer,

av vilka den första skall inträffa å landet under tiden den 10—20 november

och i stad under tiden den 5—20 november under taxeringsåret.

Enär de underrättelser angående vissa av prövningsnämnd fattade beslut,

som det enligt 100 § taxeringsförordningen åligger protokollförare

hos länsprövningsnämnd att tillsända ägare eller därmed likställd innehavare

av fastighet eller skattskyldig, ansetts böra örn möjligt vara dem

till handa före uppbördsterminens början, har i promemorian den tidpunkt,

inom vilken dessa underrättelser senast skola hava tillsänts ägare eller

därmed likställd innehavare av fastighet eller skattskyldig, föreslagits

till den 25 oktober i stället för, såsom enligt paragrafens nuvarande lydelse

är fallet, den 10 november.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Majlis proposition Nr 187.

Yttranden.

Departements
chefen.

Emot den sålunda föreslagna ändringen i 100 § taxeringsförordningen

har länsstyrelsen! i Södermanlands län anmärkt, att denna ändring ej syntes

vara av omständigheterna påkallad, och att den vore ägnad att än

mera öka arbetet å landskontoren under den tid, då ändå stor brådska

rådde för fullgörandet av länsstyrelsens åligganden för att bringa prövningsnämndens

beslut till verkställighet. Länsstyrelsen i Hallands län

har hemställt, att förenämnda tidsfrist icke måtte utlöpa tidigare än den

5 november. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har anfört, att berörda

tidsfrist borde utlöpa den 1 november, varjämte länsstyrelsen i

Jämtlands län yrkat, att fristen icke måtte utlöpa tidigare än sistnämnda

dag.

Den tid, inom vilken de i 100 § taxeringsförordningen omförmälda underrättelser

örn av länsprövningsnämnd efter särskild prövning meddelade

beslut skola av protokollföraren hos nämnden hava tillsänts ägare

eller därmed likställd innehavare av fastighet eller skattskyldig, synes mig

lämpligen böra fastställas till den 5 november under taxeringsåret.

Föredraganden uppläser härefter ett i enlighet med vad nu anförts inom

finansdepartementet upprättat förslag till förordning om ändring i vissa

delar av taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379) samt hemställer,

att Kungl. Majit måtte genom proposition föreslå riksdagen att

antaga samma förslag.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

bifalla, och skall till riksdagen avlåtas

proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Hjalmar Ekengren.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.

37

Bilaga A.

Utkast

till

förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den

28 september 1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att 36 § 1 morn., 92 § 1 morn., 119 § samt 123 §

1, 2 och 3 morn., taxeringsförordningen den 28 september 1928 skola,

36 § 1 morn., 119 § 1 och 2 mom. samt 123 § 1, 2 och 3 mom. i nedan angivna

delar, erhålla följande ändrade lydelse:

36 §.

1 mom. Självdeklaration--- — taxeringsåret.

Staten---den 31 mars.

Verk eller bolag —--taxeringsnämnden.

På ansökan av deklarationsskyldig, som visar, att i följd av hans

förvärvskällors särskilda beskaffenhet eller verksamhetens mera betydande

omfattning eller annan omständighet av säregen beskaffenhet

hinder möter att avlämna självdeklaration inom ovan stadgad tid, må

landskamreraren i det län, där taxeringen skall äga rum, eller, då fråga

är örn deklarationsskyldig, som taxerats inom flera län, landskamreraren

i det län, där den skattskyldige skall påföras taxering till statlig

inkomst.- och förmögenhetsskatt, utsätta särskild tid för avlämnandet.

Vad i — — — rederi.

92 $.

1 mom. Har skattskyldig haft förvärvskälla, som enligt kommunalskattelagens

bestämmelser örn beskattningsort är att hänföra till skilda

prövningsdistrikt, skola genom vederbörande landskamrerares försorg,

så snart ske kan efter det inkomstlängderna för året med tillhörande

handlingar inkommit till länsstyrelsen och senast den 10 juli, till den

mellankommunala prövningsnämnden översändas de självdeklarationer

och andra handlingar, som till ledning vid den skattskyldiges taxering

för inkomst eller förmögenhet avgivits dels i kommun, till vilken dylik

förvärvskälla är att hänföra, dels ock, därest han inom annan kommun

är skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, i denna kommun.

Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift, skola till

den mellankommunala prövningsnämnden jämväl översändas do självdeklarationer

och andra handlingar, som avgivits till ledning vid den

andra makens taxering för inkomst eller förmögenhet i nämnda kommuner,

därest 52 § 1 mom. kommunalskattelagen eller 19 § 1 mom. förordningen

örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt är tillämplig å makar
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.

nas taxering Samtidigt härmed skola överlämnas utdrag av inkomst

rando6 taxeringar.aXermSSnarnndeinaS protoko11’ såvitt angår ifrågava
119

$.

1 iTioiTi. Besvär — — — avses.

Besvären skola ingivas i länen före klockan tolv på dagen den 15 juli

dagr’och klock,a? tolv på dagen nästföljande söcken
aag,

och * Stockholm före klockan tolv på dagen den 10 augusti eller örn

da2 atLilel8Äag’ l01T+ tolv Pä da^n nästföljande söckendag. ’

2 morn. Har skattskyldig---belägna.

holmlirr,pnT,w^ii.fÖrSta styckat förmäles, skola ingivas, därest Stockholm

ai en a\ de kommuner, dar taxering ägt eller bort äga rum före

k ockan tolv på dagen den 10 augusti eller, örn då är helgdag, löre

AÄ da/fn nästföljande söckendag, och eljest före klockan

dage£ nastfSaade ÅctendaL"'' ^ ,8re H°Ckan ^

besvär enligt lis § skattskyldig, vilkens taxering enligt

"L skal* Provas av den mellankommunala prövningsnämnden,

och se^st -nn gJ- ’ fm m°ltagi* besvären, efter hand som de inkomma

ren S? dafaJ efter besvärstidens utgång, översända besvä
nämnden

fortecknmg å desamma till den mellankommunala prövnings
-

123 $.

1 mom. Har fastighet---fastigheten,

eller har--- — vederbort,

eller har--- — äga rum,

eller har under löpande taxeringsperiod nytt taxeringsvärde åsatts

vTrd^fördiw 2 8- \ S1Sta stycket kommunalskattelagen taxerings
värde

fördelats a olika 1 taxeringsenhet ingående fastigheter eller delar

a^ fast^heter eder framställning örn vidtagande av sådan taxeringsvärd

avslagits, men ägare eller därmed likställd innehavare av fastigheten

icke erhållit föreskriven underrättelse därom före den 15 juni

därest beslut fattats av taxeringsnämnd i något av länen, men före den

10 juli därest beslutet fattats av taxeringsnämnd i Stockholm, och före

den 1 december, därest beslutet fattats av prövningsnämnd

eller har---taxerad,

må---kammarrätten.

2 mom. Den som —---förmögenhet,

den som--- — skett,

den som---- ort,

den som — —■ — skattskyldig,

den som---skattskyldig,

den som —---skatt,

den som — — — självdeklaration,

den som uti stadgad ordning avlämnat behörig självdeklaration och

eD gjort sig skyldig till sådan underlåtenhet, som enligt 39 § 1 mom

andra punkten föranleder förlust av talan, men som blivit taxerad för inK”?

förmögenhet med avvikelse från deklarationen och icke erhållit

föreskriven underrättelse därom före den 15 juni, därest heslutet

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 187. 39

fattats av taxeringsnämnd i något av länen, men före den 10 juli, därest

beslutet fattats av taxeringsnämnd i Stockholm, och före den 1 december,

därest beslutet fattats av prövningsnämnd,

den som---nämnts,

så ock den,---felaktig,

må —---kammarrätten.

3 mom. Den som---virkesdeklaration,

den som uti stadgad ordning avlämnat behörig virkesdeklaration men

blivit taxerad för avverkat virke med avvikelse från deklarationen och

icke erhållit föreskriven underrättelse därom före den 15 juni, därest

beslutet fattats av taxeringsnämnd i något av länen, men före den 10

juli, därest heslutet fattats av taxeringsnämnd i Stockholm, och före den

1 december, därest beslutet fattats av prövningsnämiid,

den som---nämnts,

så ock den —--felaktig,

må---kammarrätten.

Denna förordning träder i kraft den

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.

Bilaga B.

Utkast

till

förordning om ändrad lydelse av 87 § och lil § 1 mom. taxeringsförordningen

den 28 september 1928 (nr 879.)

Härigenom förordnas, att 87 § och lil § 1 mom. taxeringsförordningen

den 28 september 1928, 87 § i nedan angiven del, skola erhålla följande

ändrade lydelse:

87 §.

Så vitt ej annat föranledes av vad i lil § 1 mom. stadgas, må icke beslut

fattas av taxeringsnämnd, där taxeringsdistriktet omfattar blott en

kommun eller del därav, därest icke närvarande äro ordföranden, kronoombudet

och minst två kommunvalda ledamöter, ej heller, där taxeringsdistriktet

omfattar två eller flera kommuner, med mindre ordföranden,

kronoombudet och en ledamot från varje kommun äro tillstädes.

Ordförande — — — förmögenhet.

lil §.

1 mom. Ordförande eller ledamot i beskattningsnämnd skall avträda:

då fråga förekommer örn taxering, som angår honom själv, hans

hustru, föräldrar, barn eller syskon eller oskift dödsbo, däri han äger del,

då fråga är örn taxering av bolag eller förening, vars styrelse eller

förvaltning han tillhör, så ock

då fråga är örn taxering av någon, för vilken han är förmyndare,

god man enligt 11 kap. lagen örn förmynderskap eller ombud eller vilken

han mot ersättning biträtt med upprättande av deklaration, som

skall tjäna till ledning vid taxeringen.

År ordförande på grund av vad nu stadgats hindrad att i beskattningsnämnd

deltaga i behandling av visst taxeringsärende, utser nämnden

inom sig viss ledamot att vid behandlingen av sådant ärende föra ordet.

Förekommer av dylik anledning hinder för kronoombudet att deltaga i

behandling av visst taxeringsärende, åligger det ordföranden att tillse,

att kronans intresse vid taxeringen varder behörigen iakttaget.

Denna förordning träder i kraft den

310615. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1931.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1931:195 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till förordning örn ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den 28 september a1 i texten
  2. BevU 1931:37 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av taxerings förordningen den 28 september 1928 s. 1 i texten