Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 2 juni 1911 om skydd för vissa internationella sjukvårdsbeteckningar
1931-03-20 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1931:191, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 2 juni 1911 om skydd för vissa internationella sjukvårdsbeteckningar
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 191.
1
Nr 191.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 1 § lagen den 2 juni 1911 om
skydd för vissa internationella sjukvårdsbeteckningar;
given Stockholms slott den 20 mars 1931.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Majit härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den
2 juni 1911 örn skydd för vissa internationella sjukvårdsbeteckningar.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
N. Gärde.
Bihang till riksdagens protokoll 1981
1 sami
167 haft. (Nr 191.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 191.
Förslag
till
Lag n
angående ändrad lydelse ay 1 § lagen den 2 juni 1911 (nr 43 s. 1) om
skydd för vissa internationella sjukvårdsbeteckningar.
Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 2 juni 1911 örn skydd för vissa internationella
sjukvårdsbeteckningar skall i nedan intagna delar erhålla följande
ändrade lydelse:
1 §•
Ej må-----eller sjuka.
Ej heller vare tillåtet att såsom märke å handelsvaror eller eljest i handelsändamål
bruka märke, som består av vitt kors å röd botten.
Vad nu stadgats gälle ock i fråga örn märke eller benämning, som med ovan
omförmälda företer sådan likhet, att förväxling lätt kan äga rum.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1931; dock må varumärke, vari ingår
märke, som avses i 1 § andra stycket, och vilket redan före lagens utfärdande
brukas av näringsidkare, fortfarande användas till den 1 januari 1936.
Kungl. Maj:ts proposition nr 191.
3
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsär enden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 13 mars 1931.
N ärvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, Larsson,
Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anför chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Gärde:
»Å den internationella konferens, som år 1906 sammanträdde i Genéve för
åstadkommande av revision av den därstädes den 22 augusti 1864 avslutade
internationella konventionen för förbättrande av sårade militärers vård i fält,
undertecknades den 6 juli 1906 av ombuden för åtskilliga å konferensen representerade
stater, däribland Sverige, en ny konvention i omförmälda ämne. Den
nya konventionen bibehöll såsom emblem och kännetecken för arméernas sjukvårdstjänst
det redan i 1864 års konvention för sådant ändamål fastställda
heraldiska tecknet rött kors i vitt fält. Detta emblem (röda korset) skall enligt
artikel 19 i 1906 års konvention användas så ofta det gäller att tillförsäkra
vare sig personer eller föremål det skydd, som konventionen innefattar.
I syfte att söka förhindra att det antagna emblemet användes för annat ändamål
än det därmed avsedda — i vilket hänseende föreskrifter saknades i 1864
års konvention — träffades därjämte vissa bestämmelser. Sålunda innehåller
artikel 23 den allmänna regeln, att märke, bestående av rött kors å vit botten,
ävensom orden ''Röda korset’ eller ’Genévekorset’ få såväl i fred som under krig
användas endast för att skydda eller beteckna av konventionen skyddade sanitetsformationer
och sjukvårdsinrättningar, personal och materiel; och enligt artikel
27 hava konventionsstaterna förbundit sig att genom lagstiftningsåtgärder
söka effektivt undertrycka obehörig användning av röda korsets namn eller
märke både i krig och under fred.
Då vår lagstiftning vid tiden för den nya konventionens tillkomst icke innehöll
något förbud mot obehörigt användande av ifrågavarande beteckning eller
benämningar, befanns nödigt, att innan konventionen ratificerades meddela
vissa lagbestämmelser, varigenom sådant användande förhindrades. Ett i detta
syfte upprättat förslag till lag om skydd för vissa internationella sjukvårdsbeteckningar
förelädes ock riksdagen genom proposition den 21 april 1911 (nr
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 191.
201). Sedan förslaget bifallits, utfärdades lag i ämnet den 2 juni 1911 (nr 43
s. 1). Samtidigt ratificerades även konventionen för Sveriges del. I lagens
1 § stadgas, att märket eller benämningarna ''röda korset’ eller ''Genévekorset’
ej må offentligen brukas utom för den militära sjukvården eller med Konungens
tillstånd av förening, till vars uppgift hör att i krig biträda vid vården
av sårade eller sjuka. Förbudet gäller även märke eller benämning, som företer
sådan likhet med de nämnda, att förväxling lätt kan äga rum. Tillstånd,
som meddelats förening, som nyss nämnts, medför enligt 2 § ej befogenhet att
använda märket eller benämningarna såsom märke eller benämningar å handelsvaror
eller eljest i handelsändamål. Slutligen innehåller lagen, såvitt nu
är i fråga, vissa straffbestämmelser för olovligt brukande av märket eller benämningarna.
Vid en internationell konferens i Genéve under juli månad 1929 har antagits
en ny konvention, dagtecknad den 27 i nämnda månad, angående förbättrande
av sårades och sjukas vård vid arméer i fält, vilken konvention blivit, vad
Sverige beträffar, undertecknad den 28 januari 1930. Enligt artiklarna 32 och
33 i denna konvention skall densamma — som skall ersätta konventionerna av
den 22 augusti 1864 och av den 6 juli 1906 i vad angår de fördragsslutande staternas
inbördes förhållande — så snart som möjligt ratificeras och träda i
kraft, såvitt varje särskild stat beträffar, sex månader efter det dess ratifikationsinstrument
deponerats i Bera. Denna konvention innehåller i artikel
28 ett stadgande, enligt vilket regeringarna i de fördragsslutande staterna förbundit
sig att vidtaga eller föreslå sina lagstiftande församlingar nödiga åtgärder
för förhindrande av att enskilda personer eller sammanslutningar använda
sig av Schweiziska Edsförbundets vapen (vitt kors å röd botten) eller
efterhärmningar av detta vapen, vare sig som fabriks- eller handelsmärke eller
som del av dylika märken eller i oredligt handelssyfte eller på sätt, som kan
såra den schweiziska nationalkänslan. Denna bestämmelse — som tillkommit
på grund därav att nämnda vapen i ej ringa utsträckning blivit föremål för
missbruk — torde påkalla, att vår lagstiftning, innan konventionen ratificeras,
fullständigas med ett stadgande örn förbud mot användande av sådant märke.
Ännu en bestämmelse i konventionen lärer i detta sammanhang böra uppmärksammas,
nämligen stadgandet i artikel 24 att undantagsvis och med uttryckligt
tillstånd av vederbörande nationella rödakorsförening märket ''röda
korset’ i fredstid må brukas för att utmärka plats, varest uteslutande lämnas
kostnadsfri hjälp till skadade och sjuka. Det har ifrågasatts, huruvida ej i
1911 års lag borde meddelas ett undantagsstadgande av motsvarande innebörd
som konventionsbestämmelsen.
I förevarande ärende ha yttranden inhämtats från arméförvaltningen, marinförvaltningen,
kommerskollegium samt patent- och registreringsverket ävensom
från överstyrelsen för svenska röda korset.
Arméförvaltningen och marinförvaltningen ha icke haft något att erinra mot
att lagstadganden i de angivna hänseendena meddelades.
Kommerskollegium, som särskilt berört frågan om beredande av skydd mot
Kungl. Maj:ts proposition nr 191.
5
användande av det schweiziska vapnet, har härutinnan — efter anmärkande
att syftet med konventionens ifrågavarande bestämmelse varit att förhindra
att vapnet begagnades såsom märke för varor, som hölles till salu — framhållit,
att för uppfyllande av konventionsbestämmelsen vore tillräckligt örn i 1911
års lag stadgades förbud för näringsidkare att i sin rörelse använda ett märke,
bestående av Schweiziska Edsförbundets vapen (vitt kors å röd botten), eller
märke, som med detta vapen företedde sådan likhet, att förväxling lätt kunde
äga rum.
Patent- och registreringsverket har funnit det vara ägnat att framkalla vissa
betänkligheter att stadga förbud mot användande av allenast en viss främmande
stats vapen och icke offentliga vapen över huvud taget. Vidare har ämbetsverket
ansett det kunna ifrågasättas, huruvida stadgandet borde upptagas i
1911 års lag, då denna enligt sin rubrik endast avsåge skydd för vissa internationella
sjukvårdsbeteckningar, men å andra sidan erinrat, att visst fog för
en sådan åtgärd kunde föreligga på grund av att vapnet finge anses i viss
mån förväxlingsbart med märket röda korset.
Överstyrelsen för svenska röda korset har tillstyrkt lagstadgande, innefattande
skydd för det schweiziska vapnet. I fråga örn bestämmelsen i konventionen
att med tillstånd av vederbörande nationella rödakorsförening märket
röda korset’ i fredstid undantagsvis skulle få användas för att utmärka plats,
varest uteslutande lämnades kostnadsfri hjälp till skadade och sjuka, har överstyrelsen
sagt sig väl icke vilja avstyrka en däremot svarande lagändring men
vidare uttalat, att ett dylikt undantagsstadgande i och för sig icke syntes tilltalande
samt att, därest ett sådant meddelades, överstyrelsen i allt fall åtminstone
tills vidare ej hade för avsikt att utnyttja rätten att bevilja utom röda
korset stående tillstånd till märkets användande.
Av vad jag förut anfört lärer framgå, att ratifikation för Sveriges del av
1929 års konvention förutsätter ett lagstadgande, varigenom det schweiziska
vapnet beredes i konventionen avsett skydd. 1 fråga örn ett sådant stadgandes
utformning anser jag lika med kommerskollegium detsamma böra — i viss anslutning
till 2 § i 1911 års lag — innefatta förbud mot att såsom märke å
handelsvaror eller eljest i handelsändamål bruka märke, som består av vitt kors
å röd botten, eller märke, som därmed företer sådan likhet, att förväxling lätt
kan äga rum. Visserligen skulle kunna invändas att ett dylikt stadgande icke
helt täckte konventionens bestämmelse, i det att skydd för vapnet icke gåves
för sådant fall, då detsamma, utan att brukas i handelsändamål, användes på
sätt, som kunde såra den schweiziska nationalkänslan. Härutinnan må emellertid
framhållas, att, därest över huvud någon gång hos oss ett dylikt användande
skulle förekomma, gärningen säkerligen skulle innebära förargelseväckande
beteende och på denna grund bliva straffbar. Det av mig förordade stadgandet
torde lämpligen kunna erhålla sin plats i 1 § av 1911 års lag, vilken innehåller
övriga av konventionen betingade föreskrifter, samt böra träda i kraft den 1
juli 1931. I anslutning till vad som skett i nämnda lag och på sätt jämväl medgives
i konventionen torde böra meddelas en övergångsbestämmelse, att varu
-
Departe
ments
chefen.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 181.
marke, vari ingår märke, som nyss sagts, och vilket redan brukas, fortfarande
må användas till den 1 januari 1936.
Vad angår den ifrågasatta bestämmelsen, enligt vilken annan än rödakorsföreningen
skulle med dess tillstånd under vissa förutsättningar kunna få använda
märket ''röda korset’, har jag, med hänsyn till vad överstyrelsen för svenska
röda korset härutinnan anfört, ansett anledning icke föreligga att förorda
ett dylikt stadgandes upptagande i lagstiftningen. Skulle något fall inträffa,
då föreningen funne verkligt behov föreligga att märket finge användas vid
en hjälpplats, som ej direkt uppsatts av föreningen, lärer för densamma ej möta
större svårighet att träffa sådana anordningar, att användandet icke komme
i strid med lagen.
I enlighet med vad jag sålunda anfört har jag låtit inom justitiedepartementet
upprätta förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 2 juni
1911 (nr 43 s. 1) ofri skydd för vissa internationella sjukvårdsbeteckningar.»
Föredraganden uppläser härefter berörda förslag av den lydelse, bilaga1 vid
detta protokoll utvisar, samt hemställer, att lagrådets utlåtande över förslaget
måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom
utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.
Ur protokollet:
H. Stefen son.
1 Denria bilaga, vilkén är lika lydande med det vid proposition®!! fogade lagförslaget, har här
nteslntits.
Kungl. Maj:ts proposition nr 191.
7
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Majlis lagråd den 20 mars
1931.
Närvarande:
justitieråden Christiansson,
Edelstam,
Stenbeck,
regeringsrådet Afzelius.
Enligt lagrådet tillhanda kommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
den 13 mars 1931, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över
upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 2 juni 1911
(nr 43 s. 1) örn skydd för vissa internationella sjukvårdsheteckningar.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av kanslirådet Israel Myrberg.
Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.
Ur protokollet:
A. V. Stenkula.
8
Kungl. Majlis proposition nr 191.
Utdrag av protokollet över justitiedepartement sär enden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 20 mars 1931.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, Larsson,
Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anmäler chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Gärde, lagrådets den 20 mars 1931 avgivna
utlåtande över det den 13 mars 1931 till lagrådet remitterade förslaget
till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 2 juni 1911 (nr 43 s. 1) örn
skydd för vissa internationella sjukvårdsheteckningar, därvid föredraganden
hemställer, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan anmärkning, måtte jämlikt
§ 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Axel Wennerholm.
Stockholm 1931. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
310839
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1931:160 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 2 juni 1911 om skydd för vissa i a1 i texten
- 1LU 1931:25 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 2 juni 1911 om skydd för vissa internationella s. 5 i texten