Sök i Ratio Lex

Med förslag till byggnadsstadga

1931-03-13 · 230 sidor, varav 218 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 218 av 230 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1931:192, Med förslag till byggnadsstadga

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

1

Nr 192.

Kungl. Maj:tS proposition till riksdagen med förslag till byggnadsstadga;

given Stockholms slott den 13 mars 1931.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för denna dag, inhämta riksdagens

yttrande över härvid fogade förslag till byggnadsstadga.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

N. Gärde.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 168 Käft. (Nr 192.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Förslag

till

Byggnadsstadga.

AVDELNING I.

Bestämmelser angående stad.

KAP. 1.

Om byggnadsordning.

§ 1.

För stad skall finnas byggnadsordning, upptagande de bestämmelser, som

utöver vad i allmän lag eller denna stadga eller eljest i vederbörlig ordning

föreskrivits äro erforderliga för ordnande av stadens byggnadsväsen.

I byggnadsordning må för överträdelse av dess stadganden föreskrivas böter

från och med tio till och med femtusen kronor.

§ 2.

Byggnadsordning eller ändring däri antages av stadsfullmäktige, efter byggnadsnämndens

hörande, men skall, för att bliva gällande, fastställas av Konungens

befallningshavande.

Är stad i saknad av byggnadsordning och har sådan ej blivit av stadsfullmäktige

antagen inom två år efter det denna stadgas bestämmelser angående

stad blivit för staden gällande, ankommer det å Konungens befallningshavande

att anmäla förhållandet hos Konungen.

§ 3.

Då byggnadsordning eller ändring däri fastställts, skall Konungens befallningshavande

på stadens bekostnad ofördröjligen införa den i länskungörelserna

samt insända fem exemplar därav till kommunikationsdepartementet och

tre exemplar till byggnadsstyrelsen.

Det åligger magistraten att skyndsamt besörja, att kungörelse örn fastställelsen

införes i den eller de tidningar, vari kommunala meddelanden för staden

intagas, och att exemplar av byggnadsordningen finnas inom staden att tillgå

för köpare.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 192.

3

KAP. 2.

Om byggnadsnämnd.

§ 4.

I stad skall finnas byggnadsnämnd, vilken det åligger att övervaka efterlevnaden

av stadsplanelagen, denna stadga, stadens byggnadsordning och övriga

i staden gällande författningar angående stadens byggnadsväsen samt fullgöra

vad enligt berörda författningar ankommler på nämnden ävensom i övrigt

handhava de uppgifter, som i laga ordning överlämnas åt nämnden.

§ 5.

Byggnadsnämnden åligger bland annat:

att med uppmärksamhet följa byggnadsverksamheten och den allmänna utvecklingen

i staden och dess omgivning; att, då anledning därtill förekommer

på grund av framställning från markägare eller eljest, till prövning upptaga

fråga örn antagande eller ändring av stadsplan, stomplan eller utomplansbestämmelser

eller ändring i byggnadsordningen; samt att i allmänhet söka främja

en för staden gagnelig utveckling av dess bebyggande och för detta ändamål

hos vederbörande myndigheter väcka de förslag och göra de framställningar,

som finnas nödiga;

att handlägga frågor örn tomtindelning eller ändring däri;

att tillse, att byggnadsarbete eller annan åtgärd icke företages utan nämndens

tillstånd, där sådant erfordras;

att öva noggrann tillsyn över byggandet;

att övervaka efterlevnaden av gällande nybyggnadsförbud;

att i fall av förseelse göra anmälan till åtal hos vederbörande åklagare;

att där påföljd för underlåtenhet att ställa sig nämndens föreskrifter till

efterrättelse icke finnes bestämd, göra sig hörsammad genom föreläggande av

vite eller genom föreskrift örn viss åtgärds vidtagande vid äventyr, att densamma

i händelse av tredska verkställes genom nämndens försorg på den tredskandes

bekostnad;

att vid utövande av den tillsyn över fastighetsbildningen och mätningsväsendet

i staden, som åligger byggnadsnämnden, i synnerhet övervaka, att tomtmätningar

behörigen ske samt att avstyckningar och andra jorddelningsförrättningar

ej så verkställas, att därigenom stadsplans genomförande eller lämplig

tomtindelning försvåras eller tillämpningen av stomplan, utomplansbestämmelser

eller avstyckningsplan motverkas; samt

att i fråga örn förvaring av kartor och handlingar rörande stadsplan, stomplan,

tomtindelning, tomtmätning, avstyckningsplan, avstyckning och arealavmätning

så ock kartor och handlingar rörande andra mätningsförrättningar,

som angå ägogränser, ställa sig till efterrättelse vad därom är särskilt stadgat

och att väl vårda de kartor, ritningar och handlingar, som skola genom nämndens

försorg upprättas eller av nämnden förvaras.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:is proposition nr 192.

§ 6.

Byggnadsnämnden skall låta upprätta karta över staden, upptagande de särskilda

tomterna och stadsägorna med därå befintliga byggnader. Å kartan

skall varje nybyggnad, som ej är att anse såsom tillfällig, till sina gränser

utmärkas, så snart ske kan efter byggnadens uppförande. Med särskild färg

eller på annat lämpligt sätt skall angivas det material, som för byggnadens

uppförande huvudsakligen blivit använt. När byggnad rivits eller nedbrunnit,

skall kartan i enlighet därmed ändras.

§ 7.

Byggnadsnämnden eller annan stadens myndighet, som i byggnadsordningen

bestämmes, skall upprätta förteckning över fastighetsägare åliggande förpliktelser

att till staden utgiva bidrag till gatukostnad. I förteckningen må jämväl,

där så finnes lämpligt, upptagas övriga för fastighet i fråga örn dess utnyttjande

gällande villkor ävensom annat, som för fastighetens bebyggande kan

vara av särskild betydelse.

§ 8.

Innan stadsfullmäktige avgöra ärende, som berör byggnadsnämndens verksamhetsområde,

skall, såvida ej nämnden själv anhängiggjort ärendet, dess

yttrande inhämtas.

Är stadsfullmäktiges beslut av beskaffenhet att böra underställas myndighets

prövning, skall det av nämnden avgivna yttrandet åtfölja handlingarna.

§ 9.

Mom. 1. Byggnadsnämnden skall bestå av fem ledamöter; dock må i byggnadsordningen

bestämmas, att antalet skall vara tre.

Av ledamöterna utser magistraten två, där ledamöternas antal är fem, och

eljest en; övriga ledamöter utses av stadsfullmäktige.

Till ledamöter böra utses personer, som kunna antagas vilja främja sunt

byggnadsväsen och god byggnadskultur samt såvitt möjligt hava praktisk

erfarenhet i byggnadsfrågor och därmed sammanhörande spörsmål. En av de

ledamöter, som magistraten äger utse, bör såvitt möjligt vara lagfaren.

Mom. 2. Uppdraget att vara ledamot av byggnadsnämnden gäller för fyra

år. Avgår ledamot under den för honom bestämda tjänstgöringstiden, anställes

fyllnadsval; och skall den sålunda valde tjänstgöra under den tid, som för den

avgångne återstått.

Mom. 3. För varje ledamot skall, med iakttagande av vad i morn. 1 och 2

stadgas, utses en ersättare.

§ 10.

Mom. 1. Ledamot eller ersättare i byggnadsnämnd kan ej vara:

a) den, som icke uppnått tjugufem års ålder;

b) den, som icke råder över sig och sitt gods;

c) den, som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller eljest

på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning eller

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 19%.

5

genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till straffpåföljd,

varom sist förmäles, eller den, som är ställd under framtiden för brott, vilket

kan medföra sådan påföljd;

d) den, som är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan.

Mom. 2. Ledamot eller ersättare i byggnadsnämnden må kunna avsäga sig

uppdraget:

a) örn han icke är boende inom staden;

b) om han är ämbets- eller tjänsteman och av sin befattning hindras att fullgöra

uppdraget;

c) örn han efter fyra års tjänstgöring såsom ledamot i nämnden är i tur

att därifrån avgå;

d) örn han uppnått sextio års ålder eller eljest uppgiver hinder, som av den

väljande myndigheten godkännes.

§ IL

Mom. 1. Byggnadsnämnden utser inom sig ordförande och vice ordförande

för ett år i sänder. Äro både ordföranden och vice ordföranden hindrade att

bevista sammanträde, utses ordförande för tillfället.

Morn. 2. Byggnadsnämnden sammanträder minst en gång i månaden, där ej

annat finnes i byggnadsordningen bestämt, samt däremellan så ofta omständigheterna

det påkalla. Sammanträde skall ock äga rum, då Konungens befallningshavande

eller magistraten det påkallar.

Består byggnadsnämnden av fem ledamöter, må ärende ej av nämnden företagas

till avgörande, där ej minst tre ledamöter eller ersättare äro tillstädes

samt, för det fall att de närvarande äro allenast tre, dessa tillika äro örn beslutet

ense. Består nämnden av tre ledamöter, må ärende icke företagas till

avgörande med mindre samtliga ledamöter eller ersättare äro tillstädes. Vid

val inom nämnden så ock vid tillsättande av tjänstebefattning sker omröstning

med slutna sedlar, där så begäres, och skilje lotten mellan dem, som erhållit

lika antal röster. I övrigt verkställes omröstning öppet, och blive den mening

gällande, varom de flesta röstande sig förena. Äro vid öppen omröstning rösterna

på vardera sidan lika många, gälle den mening, som biträdes av ordföranden.

Vid nämndens sammanträde skall föras protokoll, vars riktighet granskas

senast vid nästa ordinarie sammanträde. Nämnden äger att, där sådant av behovet

påkallas, uppdraga åt en eller flera av sina ledamöter att verkställa

denna granskning.

Mom. 3. Nämnden skall på lämpligt sätt göra kunnigt, varest och på vilka

tider till nämnden ställda ansökningar eller andra handlingar mottagas.

§ 12.

Mom. 1. Byggnadsnämnden skall till sitt biträde hava stadsarkitekt; dock

må Konungen, när skäl därtill äro, medgiva befrielse från skyldighet härutinnan.

Stadsfullmäktige besluta, vilka tjänstebefattningar i övrigt skola finnas hos

nämnden.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Mom. 2. Behörighet till befattning såsom stadsarkitekt tillkommer den, som

avlagt fullständig1, examen från tekniska högskolans fackavdelning för arkitektur

eller från motsvarande avdelning vid Chalmers tekniska institut

samt dessutom styrkt sig äga praktisk erfarenhet inom byggnadsfacket och

inom området för byggnadsnämnds administrativa verksamhet. När skäl därtill

äro, må Konungen på ansökan av byggnadsnämnden och efter stadsfullmäktiges

hörande medgiva, att såsom stadsarkitekt anställes person, vilken ej

avlagt examen, som nyss sagts.

Mom. 3. Byggnadsnämnden antager och entledigar befattningshavare hos

nämnden. Närmare bestämmelser härom skola, där så erfordras, meddelas i

byggnadsordningen.

§ 13.

Stadsarkitekt skall vara tillstädes vid nämndens sammanträden med rättighet

att deltaga i överläggningarna men ej i besluten och att, där han det

begär, få sin mening till protokollet antecknad. Vad nu sagts gälle ock i stadens

tjänst anställd mätningsman eller annan tjänsteman, vilken åligger att

till föredragning hos nämnden bereda inkommande ärende, såvitt angår ärende,

som berör hans verksamhetsområde.

Länsarkitekten, förste provinsialläkaren samt provinsial- eller stadsläkaren

ävensom brandchefen äga likaledes att vara närvarande vid byggnadsnämndens

sammanträden och deltaga i överläggningarna men ej i besluten, ävensom att,

där de så önska, få sin mening till protokollet antecknad.

§ 14.

Frågor, huruvida ledamot av byggnadsnämnden må åtnjuta arvode, samt

örn arvodets storlek, så ock rörande befattningshavares avlönande och nämndens

övriga utgifter avgöras av stadsfullmäktige.

KAP. 3.

Öm stadsplan och tomtindelning.

Om stadsplan.

§ 15.

Vid uppgörande av stadsplan skall tillbörlig hänsyn tagas såväl till stadens

behov av utrymmen för olika ändamål och dess förmåga att bära de med planens

genomförande förenade kostnaderna som ock till markägares berättigade intressen.

Med beaktande härav bör särskilt tillses:

att olika delar av staden avses för sådana ändamål, vartill de med hänsyn

till läge, terräng och andra omständigheter äro bäst lämpade;

att hänsyn tages till markens höjd- och grundförhållanden samt förefintliga

möjligheter för vattnets avledande;

att bostadsbyggandet lämpligen fördelas på olika områden, åtskilda medelst

parkbälten;

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

7

att, där större områden för industri och dylikt anordnas, sådana områden avskiljas

från bostadsområden medelst mark, som skall förbliva i huvudsak obebyggd;
att

största möjliga trygghet vinnes mot fara för elds utbredning över större

område;

att bekväma samfärdselleder förbinda såväl olika delar av staden sinsemellan

som även staden med angränsande samhällen, så ock att i övrigt god anslutning

ernås mellan det för planläggning avsedda området och annat redan

planlagt område i grannskapet, skolande därvid hänsyn tagas till de ytterligare

planläggningsåtgärder, som kunna framdeles ifrågakomma;

att gator givas sådan riktning, lutning, bredd och anordning i övrigt, att de

tillfredsställa trafikens fordringar och kravet på ett tilltalande utseende samt

att möjlighet beredes till goda dager- och nivåförhållanden inom kvarteren och

skydd mot förhärskande vindar ävensom till anordnande av erforderligt avlopp;
att

avståndet mellan byggnadslinjerna å ömse sidor örn gata i allmänhet icke

göres mindre än 12 meter;

att torg, parkeringsplatser och andra för samfärdseln erforderliga allmänna

platser anordnas i tillräckligt antal inom olika delar av staden nied ändamålsenliga

lägen samt lämplig storlek och form;

att parker och andra planteringar samt lek- och idrottsplatser anordnas i

tillräckligt omfång och antal inom stadsplaneomradets olika delar,

att byggnadskvarteren givas med hänsyn till avsett bebyggande lämplig

storlek och form;

att platser för allmänna byggnader, som äro eller antagas bliva erforderliga,

i stadsplanen anordnas på sådant sätt, att byggnaderna bliva lämpligt belägna

och väl inordnade i stadsbilden;

att även eljest skönhetssinnets fordringar beaktas och skäliga anspråk på

utrymme, reda, sundhet, omväxling och trevnad bliva i stadsplanen tillfredsställda;
att

historiskt och estetiskt värdefulla byggnader och stadsbilder eller sådana

platser, som på grund av belägenhet, växtlighet eller säregna naturförhållanden

äro särskilt tilltalande, i möjligaste matto skyddas och bevaras samt ej utan

tvingande skäl förstöras eller skadas;

att skyldigheten att bevara fasta fornlämningar iakttages;

att hänsyn tages till bestående ägogränser, befintliga vägar och andra förhållanden,

som kunna bidraga till underlättande av stadsplanens genomförande,

i den mån sådant kan ske utan att vad ovan är sagt väsentligen asidosättes,

samt

att i övrigt ett lämpligt utnyttjande av det i stadsplanen ingående området

främjas.

§ 16.

Mom. 1. I stadsplanebestämmelser skola intagas de stadganden, vilka finnas

erforderliga för reglering av byggnadskvarters bebyggande, såsom:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majda proposition nr Idit.

om kvarters användande för byggnader av visst slag;

örn förbud mot bebyggande av viss del av kvarter;

örn byggnadslinjer och byggnadsgränser;

örn gårds storlek, antal byggnader, som få å tomt uppföras, samt byggnads

läge å tomt;

örn byggnads höjd och våningsantal samt, där omständigheterna det påkalla,

örn antalet lägenheter, som få i byggnad inredas; samt

örn byggnadsmaterial och byggnadskonturer.

Vidare skola genom stadsplanebestämmelser meddelas erforderliga föreskrifter

örn användande i övrigt av mark inom byggnadskvarter, såsom:

örn skyldighet att anordna plantering å tomtmark, som ej är avsedd till bebyggande;
örn

ordnande i övrigt av sådan mark; samt

örn stängsels beskaffenhet.

Mom. 2. Vid uppgörande av stadsplanebestämmelser för byggnadskvarter

bör, utöver vad i allmänhet gäller för uppgörande av stadsplan, bland annat

iakttagas:

att bebyggandet av högt belägna eller eljest på större avstånd synliga platser

regleras med hänsyn till god konturverkan;

att för varje kvarter föreskrives, huruvida byggnaderna skola uppföras

fristående eller två och två sammankopplade i tomtgräns eller på annat sätt

sammanbyggda;

att byggnader icke må uppföras till större höjd eller till större omfång i förhållande

till tomten än som betingas av stadens allmänna utveckling och verkliga

behov, under nödigt beaktande av ortens traditioner, byggnadsområdets belägenhet

inom staden, markens beskaffenhet, avloppsförhållandena och avståndet

mellan byggnadslinjerna å ömse sidor om gata och gård, i vilket hänseende

bör särskilt tillses, att byggnad i allmänhet icke uppföres till större höjd

än som svarar mot nämnda avstånd;

att byggnad av trä, som avses skola inrymma bonings- eller arbetsrum, icke

må uppföras med flera än två våningar, dock att, när särskilda skäl föreligga,

vinden därjämte må inredas i den utsträckning, som prövas lämplig, med iakttagande

att i boningshus, inrymmande mera än en lägenhet, i regel ej större

del av vindens yta må inredas än en tredjedel;

att goda dagerförhållanden inom kvarteren säkerställas och möjlighet i största

utsträckning beredes till inredande i byggnaderna av lägenheter med genomgående

luftväxling och direkt solbelysning;

att bebyggandet så anordnas, att svårighet icke uppstår vid släckande av

eldsvåda; samt

att, där viss kvartersmark finnes vara från sundhetssynpunkt eller eljest

mindre tjänlig till bebyggande, erforderliga bestämmelser meddelas om de åtgärder,

som skola vidtagas innan marken må bebyggas.

Mom. 3. Avse stadsplanebestämmelser förut bebyggd stadsdel, skall vid

tillämpning av vad i mom. 2 sägs nödig hänsyn tagas till förefintlig bebyggelse.

Särskilt bör tillses,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

9

att, där inom området finnas byggnader, vilka kunna antagas bliva för avsevärd

framtid bestående, bebyggandet såvitt möjligt så ordnas, att enstaka byggnader

eller byggnadsgrupper icke komma att störande bryta mot omgivningen

i fråga om byggnadshöjd, bebyggandets täthet eller byggnadernas art i övrigt,

samt

att sådana anordningar vidtagas, som äro ägnade att förbättra byggnadsförhållandena

inom kvarteren.

§ 17.

Genom stadsplanebestämmelser skola jämväl meddelas erforderliga föreskrifter

örn användande av andra områden än byggnadskvarter, såsom:

om rätt att inom gata, torg, park eller annan allmän plats utnyttja utrymmet

under eller över markens plan till inredande av lokaler eller för annat

ändamål;

örn gators korsning med varandra i olika plan eller örn korsning mellan

gata och särskilt trafikområde;

örn gatas förläggande i tunnel under markens plan;

örn anordnande av bro;

om byggande inom trafikområde, skydds- eller säkerhetsområde, idrottsområde,

begravningsplats eller andra för särskilda ändamål avsedda områden,

därvid bestämmelserna böra i möjligaste mån lämpas efter de för kvarterens

bebyggande gällande grunder;

om vidmakthållande eller anordnande av vattenområde;

om bevarande av naturförhållanden, som äga betydelse för stadsbilden; samt^

örn anordnande av plantering.

§ 18.

Moni. 1. Förslag till stadsplan skall avfattas å karta i skala, som ej får

understiga 1: 2,000.

På stadsplanekartan skola tydligt angivas gränserna för planen samt för

de markområden, som skola för olika ändamål användas.

Gators och torgs höjdlägen skola, varhelst en lutning ändras, angivas genom

siffror å stadsplanekartan, såvida lutningen skall anordnas efter rak linje, men

genom särskild profilritning, örn marken skall ordnas efter buktig linje.

Till planen hörande stadsplanebestämmelser skola avfattas i särskild handling

samt tillika utmärkas å kartan genom särskilda beteckningar.

Mom. 2. Stadsplanekartan skall åtföljas av:

a) terrängkarta, visande den föreslagna planens anbringande på området,

sådant detta befinnes med vägar, ägogränser, byggnader, trädbestånd, vatten,

höjdförhållanden, vilka sistnämnda i regel skola angivas genom nivåkurvor

för minst varje höjdmeter, samt övriga för stadsplanen betydelsefulla förhållanden;

dock att särskild terrängkarta icke erfordras, där nu omförmälda uppgifter

kunna införas på stadsplanekartan utan att dennas tydlighet lider därav;

b) beskrivning över stadsplaneförslaget, vilken beskrivning jämväl skall

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

innehålla erforderlig motivering för förslaget; skolande detaljer, som icke kunna

till fullo tydliggöras å stadsplanekartan, särskilt upptagas i beskrivningen;

c) sådan utredning angående sättet för vattnets avledande, som kan erfordras

för stadsplaneförslagets prövning.

§ 19.

Mom. 1. Innan stadsplan antages, skall förslag därtill genom byggnadsnämndens

försorg hållas för granskning tillgängligt under viss tid, minst en

månad, efter det därom utfärdad kungörelse blivit införd i den eller de tidningar,

vari kommunala meddelanden för staden intagas.

Markägare, vars rätt beröres av förslaget och vilka icke skriftligen godkänt

förslaget, skola därjämte, där de äro kända och inom riket boende, underrättas

genom särskilda kallelsebrev, vilka bevisligen skola avsändas med

posten eller eljest tillställas vederbörande sist tre veckor före utgången av den

i kungörelsen utsatta tid. Gränsar området till annan stad eller till stadsliknande

samhälle å landet, skall i enahanda ordning kallelse tillställas sådant samhälle.

Finnes inom området mark, som tillhör kronan eller enskilt trafikföretag

och som i förslaget intagits såsom trafikområde, skola kopia och avskrift av

förslaget i erforderliga delar tillställas den, som har att företräda kronan eller

det enskilda trafikföretag, varom fråga är, med skyldighet för denne att inom

viss av byggnadsnämnden angiven tid, minst en månad efter handlingarnas

delfående, till nämnden inkomma med yttrande över förslaget.

Föranleda inkomna anmärkningar och yttranden ändring i förslaget, skall

markägare, vars rätt beröres av ändringen, därom omedelbart underrättas på

''Sätt i andra stycket sägs samt vid sammanträde inför nämnden eller eljest erhålla

tillfälle taga del av ändringen.

Mom. 2. Sedan förslaget undergått granskning enligt vad i mom. 1 sägs,

har byggnadsnämnden att överlämna förslaget jämte inkomna anmärkningar

och yttranden samt eget utlåtande till stadsfullmäktige.

§ 20.

Sedan stadsfullmäktige antagit stadsplan, skall planen jämte till ärendet

hörande handlingar insändas till Konungens befallningshavande, som har att

med eget utlåtande överlämna planen och handlingarna till Konungen.

Kungörelse örn stadsplanens antagande så ock örn dess fastställande skall

genom byggnadsnämndens försorg, så fort ske kan, införas i den eller de tidningar,

vari kommunala meddelanden för staden intagas.

Sist inom tre månader efter det stadsplanen fastställts skall planen med

därtill hörande beskrivning och övriga bilagor i bestyrkt kopia och avskrift

insändas till byggnadsstyrelsen samt, i två exemplar, till Konungens befallningshavande.

§ 2L

Vad ovan i detta kapitel är stadgat gälle jämväl i tillämpliga delar i fråga

örn ändring av stadsplan; dock skall vad i § 19 mom. 1 är stadgat ej äga till
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

11

lämpning i fråga om ändring, som ej avser planens grunddrag och ej heller

eljest innefattar väsentlig avvikelse från vad som förut varit gällande, saframt

förslaget till ändringen blivit av samtliga sakägare godkänt.

§ 22.

Sedan stadsplan fastställts, skall plan för avledande av vatten eller flytande

orenlighet från såväl gator och andra allmänna platser som byggnadsmark

och andra områden (avloppsplan) av stadsfullmäktige antagas till efterrättelse.

Planen skall bringas i verkställighet, i den mån sådant genom bebyggande

varder erforderligt.

§ 23.

Väckes fråga örn antagande av gatukostnadsbestämmelser eller ändring

däri, och finna stadsfullmäktige, att frågan bör komma under närmare prövning,

läte stadsfullmäktige verkställa utredning i ärendet och uppgöra det

förslag, vartill utredningen må föranleda.

Sedan förslag upprättats, skall detsamma hållas för granskning tillgängligt

under minst en månad efter det kungörelse härom blivit införd i den eller de

tidningar, vari kommunala meddelanden för staden intagas. Efter det den tid

tilländagått och förslaget underkastats den ytterligare bearbetning, vartill

anledning må hava förekommit, äga stadsfullmäktige besluta i ärendet.

Skola gatukostnadsbestämmelser underställas Konungens prövning, insändas

de till Konungens befallningshavande, som har att med eget utlåtande

överlämna dem till Konungen.

Om tomtindelning.

§ 24.

Vid byggnadskvarters indelande till tomter skall tillses, att tomterna erhålla

sådan form och storlek, att de kunna ändamålsenligt utnyttjas i enlighet

med gällande föreskrifter.

Till ledning för uppgörande av förslag till tomtindelning bör byggnadsnämnden

i god tid låta utreda och å särskild karta (kvarterskarta) tydligt angiva,

huru bebyggandet å de enskilda tomterna kommer att te sig såsom led i ett

lämpligt bebyggande av kvarteret i dess helhet.

Visar sig vid upprättande av kvarterskarta, att ett ändamålsenligt bebyggande

av kvarteret skulle främjas genom ändring av stadsplanebestämmelser

eller eljest av stadsplanen, bör byggnadsnämnden skyndsamt vidtaga på

nämnden ankommande åtgärder för sådan ändrings genomförande.

§ 25.

Vid tomtindelning skall tillses, att varje tomt såvitt möjligt får gräns mot

gata, torg eller sådan del av annat för allmän samfärdsel avsett område, som

kan befaras med åkdon.

Tomts gränser skola, där så lämpligen kan ske, göras raka och bilda räta

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majlis proposition nr 192.

vinklar mot varandra. Fordra stadsplanen, höjdförhållandena eller markens

beskaffenhet i övrigt annan anordning härutinnan, förfares därefter. I varje

fall skall behörig hänsyn tagas till bestående äganderättsförhållanden samt av

markens ägare framställda önskemål.

§ 26.

Är befintlig tomtindelning stridande mot gällande stadganden angående

tomts form och storlek eller eljest icke ändamålsenlig, bör åtgärd vidtagas till

förbättrings åstadkommande, i den mån så kan ske.

§ 27.

Förslag till tomtindelning skall utmärkas å karta, upprättad av person, vilken

äger behörighet innehava befattning såsom mätningsman i stad. Kartan

skall upprättas i skala ej understigande 1:400, där ej särskilda förhållanden

föranleda användande av mindre skala. Kartan skall utvisa gränser för fastigheter

och i fastighetsindelning ej ingående områden, såvitt de beröras av

tomtindelningen, ävensom varje vid tomtindelningen nybildad tomt med dess

gränser och belägenhet i förhållande till de tomter och andra områden, vilka

gränsa till tomten. Kartan skall även utvisa å marken befintliga byggnader

samt annat av beskaffenhet att kunna inverka å tomtindelningen. Till kartan

skall höra beskrivning, utvisande för varje tomt storleken av vart och ett av de

områden, av vilka tomten skall bildas, tomtens hela ytinnehåll och längden av

dess särskilda sidor. För varje i tomtindelning ingående fastighet eller annat

område skall, där fastighetsregister är för staden upplagt, dess beteckning i

fastighetsregistret vara angiven å kartan och i beskrivningen.

§ 28.

Då förslag till tomtindelning uppgjorts, läte byggnadsnämnden genom brev,

som med posten under rekommendation avsändas, eller eljest bevisligen underrätta

samtliga markägare, vars rätt beröres av tomtindelningen, samt drätselkammaren,

att förslaget finnes hos nämnden tillgängligt under viss tid,

minst fjorton dagar, efter det breven blivit till posten inlämnade eller delgivning

eljest ägt rum, och att anmärkning mot förslaget må till byggnadsnämnden

inom samma tid avlämnas. Är markägare ej boende inom riket eller

är hans vistelseort okänd, utförde nämnden kungörelse med tillkännagivande,

att förslaget under viss tid, minst en manad, efter det kungörelsen blivit införd

i den eller de tidningar, vari kommunala meddelanden för staden intagas, hål- .

les tillgängligt för ändamål, som nyss sagts. Sedan den av nämnden utsatta

tid gått till ända, äge nämnden företaga ärendet till avgörande.

Där markägarna samt drätselkammaren därtill lämna medgivande, må nämnden

utan förfarande, som här ovan sagts, fatta beslut om tomtindelning.

§ 29.

Sedan fastställelse meddelats å ny tomtindelning eller å ändring i förut bestående

tomtindelning, skall beslutet av Konungens befallningshavande över
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

13

lämnas till magistraten för att tillika med det beslut rörande tomt- eller registerbeteckning,

som i anledning av den nya eller förändrade tomtindelningen

kan varda meddelat av magistraten, delgivas byggnadsnämnden och den, som

för fastighetsregistret.

KAP. 4.

Om ordnande av stads område utom stadsplan.

§ 30.

Vid uppgörande av stomplan skall hänsyn tagas till förefintliga orts- och

äganderättsförhållanden och grannområdenas planläggning samt tillses, att

möjlighet beredes till områdets utnyttjande på sätt, som ur allmänna synpunkter

kan anses lämpligt.

Genom stomplan må angivas ej allenast framdeles erforderliga huvudgator

och parker samt andra områden för allmänna behovs tillgodoseende, utan ock,

där omständigheterna därtill föranleda, områden för enskilt bebyggande.

§ 31.

Genom stomplanebestämmelser, där sådana anses behövliga, skola meddelas

närmare föreskrifter angående användandet av de i stomplanen ingående områden.

Ingår i stomplan område för enskilt bebyggande, böra bestämmelserna

för sådant område särskilt avse:

områdets utnyttjande för olika ändamål, såsom för bostäder eller industriella

anläggningar;

storlek och beskaffenhet av tomtplats för bostadsbyggnad samt utfartsväg

och avlopp därifrån;

byggnads läge å sådan tomtplats så ock del av platsen, som bör lämnas obebyggd;
sätt

för bebyggandet, därvid bör tillses, att för bostadsbyggnader ej utan

särskilda skäl medgives större höjd än 7,5 meter;

minsta avstånd mellan byggnad och väg; samt

åtgärder till förekommande av eldfara.

§ 32.

Mom. 1. Förslag till stomplan skall avfattas å karta i skala, ej understigande

1:4,000, där ej särskilda förhållanden föranleda användande av mindre

skala.

På stomplanekartan skola tydligt angivas gränserna för planen samt för de

markområden, som skola för olika ändamål användas.

Huvudgatornas ungefärliga höjdlägen skola, där lutning väsentligen ändras,

angivas å kartan eller å särskild profilritning.

Till planen hörande stomplanebestämmelser skola avfattas i särskild handling

samt tillika utmärkas å kartan genom särskilda beteckningar.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Mom. 2. Stomplanekartan skall åtföljas av:

a) terrängkarta, visande den föreslagna planens anbringande på området,

sådant detta befinnes med vägar, ägogränser, byggnader, vatten och övriga

befintliga förhållanden; dock att särskild terrängkarta icke erfordras, där nu

omförmälda uppgifter kunna införas å stomplanekartan utan att dennas tydlighet

lider därav;

b) beskrivning över stomplaneförslaget, vilken beskrivning jämväl skall innehålla

erforderlig motivering för förslaget; skolande detaljer, som icke kunna

till fullo tydliggöras å stomplanekartan, särskilt upptagas i beskrivningen.

§ 33.

Utomplansbestämmelser skola innehålla de föreskrifter, som i avseende å

byggnadsverksamheten inom området erfordras utöver vad därom föreskrives

i denna stadga och stadens byggnadsordning.

I fråga örn innehållet i sådana bestämmelser gäller i tillämpliga delar vad

i § 31 är föreskrivet örn stomplanebestämmelser.

§ 34.

Förslag till utomplansbestämmelser skall åtföljas av karta över område,

som med förslaget avses. Sådan karta skall visa området i befintligt skick,

på sätt i § 32 är stadgat örn terrängkarta, samt angiva de med bestämmelserna

avsedda förhållanden, vilka äro av beskaffenhet att böra medelst avfattning

å karta tydliggöras. Till förslaget skall höra beskrivning med erforderlig

motivering.

§ 35,

Angående handläggning av fråga örn stomplan och utomplansbestämmelser

eller ändring däri skall vad i fråga örn stadsplan är stadgat äga motsvarande

tillämpning; dock att föreskriften i § 19 örn markägares underrättande genom

särskilda kallelsebrev ej skall gälla förslag till utomplansbestämmelser.

KAP. 5.

Om byggande.

Om byggnads yttre anordnande m. m.

§ 36.

Mom. 1. Byggnad skall med avseende å höjd och antal våningar samt ytinnehåll

och läge uppföras i enlighet med gällande stadsplanebestämmelser,

stomplanebestämmelser eller utomplansbestämmelser.

Med byggnads höjd förstås byggnadens medelhöjd till och med taklisten

eller, örn sådan ej finnes, annan linje, varom bestämmelse meddelas i byggnadsordningen.

För byggnad vid gata räknas hushöjden från gatan. För gårdsbyggnad

räknas hushöjden från gården; dock skall hushöjden, örn lokal an
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

15

ordnas under gård och gårdsplanet lägges högre än gatan, räknas från gatan.

För fritt liggande byggnad inne å tomt räknas hushöjden från markens medelnivå

utefter den av byggnaden upptagna platsens konturlinjer.

Såsom våning anses källare, förlagd på sådan höjd, att golvet i närmast däröver

varande våning blir beläget mer än 1,5 meter ovan angränsande markyta,

där ej byggnadsnämnden med hänsyn till terrängförhållandena annorlunda

bestämmer.

Mom. 2. Vad i detta kapitel stadgas om tomt skall gälla även annan för

bebyggande avsedd fastighet.

§ 37.

Byggnad skall, såvitt ej annan byggnadslinje är bestämd, uppföras i gatulinje

eller, där förgård finnes, i inre förgårdslinjen. Byggnadsnämnden må,

där så med hänsyn till terrängförhållanden eller eljest prövas lämpligt, medgiva,

att byggnad förlägges innanför byggnadslinjen.

§ 38.

Grundmur, sockel, portomfattning och dylikt må skjuta över fastställd byggnadslinje

i den mån byggnadsordningen det medgiver.

§ 39.

Burspråk, utbyggt fönster, balkong eller annan liknande byggnadsdel må

efter byggnadsnämndens särskilda medgivande utskjuta framför fasadytan.

Medgivande härtill må lämnas i den mån sådant finnes vara för sundhet och

trevnad tjänligt och icke ofördelaktigt inverka på byggnadens utseende. Närmare

föreskrifter rörande anordnande av dylikt utsprång skola meddelas i

byggnadsordningen.

§ 40.

Byggnads yttertak må icke, vare sig åt gata eller gård, skjuta över ett

plan, som, för den händelse byggnaden uppfördes till största tillåtna höjd, från

fasadytans överkant tänkes höja sig inåt byggnaden med en lutning av 45°

och till en höjd av högst 6 meter.

§ 41.

Utan hinder av vad i § 40 stadgas må byggnadsnämnden medgiva, att tornpartier

och andra anordningar, som finnas vara till fördel för byggnadens utseende

eller äro av praktiska skäl påkallade och ej medföra olägenheter, må

överskjuta takplanet.

§ 42,

Åt byggnads yttre skall i övrigt givas den arkitektoniska fonn och den färg,

som gatu- och gårdsbilden fordra och som byggnadsnämnden finner lämplig

såväl för byggnadens utseende i och för sig som för en god helhetsverkan.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

§ 43.

För byggnad, som är avsedd att kvarstå endast viss kort tid, må i byggnadsordningen

stadgas den lindring i gällande bestämmelser, som kan anses påkallad,

där ej vanprydnad eller annan olägenhet därav föranledes.

§ 44.

Förgård skall vara planterad eller eljest på prydligt sätt anordnad samt

hållas i vårdat skick. Den bör såvitt möjligt förläggas högre än eller i jämnhöjd

med angränsande gata. På byggnadsnämnden ankommer att föreskriva,

om förgård skall lämnas öppen eller på visst sätt inhägnas.

Förgård skall beträffande såväl lutning och höjdläge som plantering och

inhägnad anordnas med hänsyn till gatubildens helhetsverkan.

§ 45.

Från bebyggande undantaget område i kvarters inre skall så anordnas, att

detsamma bereder trevnad för kringboende.

Byggnadsnämnden äger förelägga tomtägare att anlägga och vidmakthålla

lämplig plantering eller annan prydlig anordning å sådant område.

§ 46.

Närmare föreskrifter örn gård och dess anordnande samt örn förbindelse

mellan gård och gata skola meddelas i byggnadsordningen.

§ 47.

Kvartersman, som icke tagits i anspråk för sitt ändamål, skall, där så av

byggnadsnämnden prövas nödigt, på lämpligt sätt inhägnas.

§ 48.

Tomt, varå hus nedbrunnit eller rivits, skall för undvikande av vanprydnad

skyndsamt ordnas.

Om byggnads inre anordnande m. m.

§ 49.

Bonings- och arbetsrum skola vara försedda med lämplig luftväxlingsanordning,

varom i byggnadsordning må närmare stadgas.

I byggnadsordningen må jämväl meddelas bestämmelser rörande skyddsåtgärder

mot kyla och fukt i bonings- och arbetsrum.

Vad i hälsovårdsstadgan föreskrives om boningsrums dagerbelysning, luftväxling,

uppvärmning och skydd mot fuktighet samt dess storlek och beskaffenhet

i övrigt skall i tillämpliga delar gälla jämväl örn arbetsrum, dock att

med hänsyn till arten av den verksamhet, för vilken rummet är avsett, eftergift

må medgivas.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

17

§ 50.

I boningsrum skall golvet läggas å sådan höjd över angränsande markens

yta, att skäliga anspråk på sundhet och trevnad tillgodoses, dock minst 30 centimeter.

I boningsrum, som lägges i gräns mot grannes fastighet, så oek i arbetsrum

må golvet läggas lägre än angränsande markens yta, där rummet väl isoleras

mot fukt och kyla.

,Vad ovan sagts örn boningsrum skall ock gälla kök, som tillhör bostadslägenhet.

§ 51.

Bonings- och arbetsrum skall hava en höjd av minst 2,70 meter. I byggnadsordningen

må dock stadgas, dels att vid öppet byggnadssätt eller i andra i

byggnadsordningen närmare angivna fall rumshöjden må minskas till 2,40 meter,

dels att på byggnadsnämndens prövning må bero, huruvida i enstaka rum

inom lägenhet eller eljest i särskilda fall höjden må vara mindre. I intet fall

må höjden understiga 2,10 meter.

§ 52.

Uppföres byggnad av mer än en vånings höjd i gräns mot grannes fastighet,

skall grundmuren i gränsen nedföras till vanligt källardjup, ändock att källare

i byggnaden ej ifrågakommer; dock må byggnadsnämnden härifrån medgiva

undantag, där nämnden med hänsyn till höjdförhållanden eller eljest prövar

skäligt.

§ 53.

Byggnad, som uppföres i gräns mot grannfastighet, skall avskiljas från denna

fastighet medelst brandmur av sådan beskaffenhet, som i byggnadsordningen

angives.

Där särskilda skäl det påkalla må i byggnadsordningen meddelas bestämmelser

örn rätt att hava gemensam brandmur för byggnader, uppförda

å varandra angränsande fastigheter, samt örn rätt för byggnadsnämnden att

i fall, som angivas i byggnadsordningen, medgiva befrielse från uppförande av

brandmur.

Då särskilda skäl föreligga och grannar därom överenskomma, må byggnadsnämnden

kunna medgiva, att fönster eller dörr anbringas i brandmur, med

villkor att betryggande anordningar vidtagas för öppningarnas brandsäkra avstängande

i händelse av eldsvåda. Byggnadsnämnden må, då grannar därom

enas, medgiva anstånd med sådana skyddsanordningars vidtagande, såvitt eldfaran

icke därigenom avsevärt ökas.

§ 54.

I byggnadsordningen skola meddelas erforderliga föreskrifter örn byggnads

avdelande med väggar av eldsäkert material.

Bihang till riksdagens protokoll 1981. 1 sami. 168 haft. (Nr 192.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

I byggnadsordningen må även bestämmelser meddelas örn takets, vindens

och källarens brandsäkra skiljande från byggnaden i övrigt samt föreskrivas,

i vad mån bjälklag och andra bärande konstruktioner skola skyddas mot eld

eller utföras av eldsäkert material.

§ 55.

Till taktäckning skall användas material, som prövas betryggande mot eldfara.

I byggnadsordningen skola meddelas närmare föreskrifter härutinnan,

varvid hänsyn bör tagas till gällande bestämmelser i fråga örn byggnaders

höjd och inbördes avstånd samt övriga ortsförhållanden.

§ 56.

Skorstenar och eldstäder, såväl stadigvarande som tillfälliga, med därtill

hörande rökrör skola på betryggande sätt skiljas från trävirke och annat i

byggnaden ingående, lätt antändligt material. Erforderliga bestämmelser såväl

härutinnan som i fråga om impipor, avgasningsrör och luftkanaler skola

meddelas i byggnadsordningen.

§ 57.

Byggnad skall hava utgångar, förstugor och trappor i erforderligt antal

och lämplig storlek. De skola vara så belägna och anordnade, att de vid eldfara

bereda största möjliga trygghet för de i byggnaden varande personer. I

fråga örn byggnader, som upptaga lokaler, avsedda att samtidigt inrymma ett

större antal människor, skall särskilt iakttagas, att dörrarna göras utåtgående,

där ej andra betryggande åtgärder vidtagas.

§ 58.

I byggnadsordningen skola intagas de bestämmelser, som utöver de i denna

stadga eller eljest meddelade finnas erforderliga i avseende å byggnads uppförande

och inredande till förekommande av eldsvåda, varvid särskilda föreskrifter

böra lämnas angående försiktighetsåtgärder vid eldfarliga inrättningar.

§ 59.

I byggnadsordning skola meddelas bestämmelser rörande anordningar å

byggnad, som avse att bereda arbetare skydd vid verkställande av underhållsarbeten

och dylikt.

§ 60.

Byggnad skall så underhållas, att hälsofara, osnygghet eller vanprydnad

icke uppkommer och att brandsäkerheten och hållfastheten icke äventyras. Kan

byggnad, som genom brand eller annorledes skadats eller eljest är av bristfällig

beskaffenhet, medföra fara för människor eller egendom och kan den ej

nöjaktigt iståndsättas, må byggnadsnämnden föreskriva, att byggnaden skall

helt eller delvis nedrivas.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

19

Om byggnadslov.

§61. • :

Morn. 1. Nybyggnad må ej företagas utan byggnadsnämndens lov.

Byggnadsnämndens lov erfordras jämväl för vidtagande av följande åtgärder,

nämligen:

varje till-, på- eller ombyggnad; 1

varje annan ändring, som berör byggnads konstruktion eller lokalers storlek

och anordning, såsom upptagande av fönster- eller dörröppning och samman-;

slagning eller uppdelning av lägenheter; ■

återställande av brandskadad byggnad;

användning av byggnad eller del därav till väsentligt annat ändamål, än def,''

vartill den förut varit använd, eller som finnes angivet å fastställd ritning;

fastighets inhägnande;

rivning av byggnad; l i

schaktnings-, sprängnings- eller utfyllningsarbeten inom byggnadskvartér;

samt

anordnande av virkes- eller annat varuupplag eller materialgårdar.

Mom. 2. I byggnadsordningen må bestämmelser meddelas, huruvida och i

vad mån byggnadsnämnds lov erfordras för anläggning eller ändring inom

tomt eller byggnad av ledning för vatten, avlopp, gas, elektricitet och-liknande

ändamål, varvid lämpligt ordnad samverkan med andra kommunalå

myndigheter, vilka handlägga sådana ärenden, bör föreskrivas, så ock för underhållsarbeten

eller andra reparationsåtgärder å byggnad eller för åtgärd,

som påverkar byggnads utseende eller stadsbilden, såsom utbyte av takbeläggningsmaterial,

omfärgning, skyltning och plantering.

: : : < i

§62. ■ , m

Monn. 1. Ansökan örn lov till nybyggnad skall göras skriftligen och åtföh

jas av: ; /''

a) bevis, att sökanden förfogar över den mark, därå byggnad eller annat

arbete skall utföras, eller eljest är berättigad till arbetets utförande;

b) karta, motsvarande de fordringar, som gälla i avseende å tomtkarta, och

upptagande angränsande gators bredd och höjdlägen, avstånd till motliggande

byggnadslinje, för tomten gällande bestämmelser samt uppgift, huruvida skyldighet

att gälda bidrag till gatukostnad åligger tomtägaren; ■ • !

c) kopia av kartan, utvisande jämväl den tillämnade byggnadens läge;

d) ritningar, utförda i överensstämmelse med föreskrifter, som skola meddelas

i byggnadsordningen, jämte till ritningarna erforderlig beskrivning; ''

e) bevis, att tomtägaren fullgjort honom åliggande skyldighet att anordna

utfartsväg och avlopp från tomten eller utgiva bidrag till gatukostnad eller

ock därför ställt nöjaktig säkerhet.

Erfordras för ärendets prövning uppgift örn befintligt eller för utförande

avsett avlopp, dess beskaffenhet, höjdläge och avstånd från tomtgränsen, ålig
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. May.ts proposition nr 192.

ger det byggnadsnämnden att införskaffa sådan uppgift, där den ej tillhandahållits

av sökanden.

Morn. 2. Vad i mom. 1 är stadgat angående ansökan om lov till nybyggnad

skall i tillämpliga delar gälla i fråga örn annat byggnadslov.

§ 63.

Då byggnadsnämnden prövar ansökan örn lov till nybyggnad, skall nämnden

förvissa sig örn att företaget överensstämmer med stadsplan, tomtindelning,

stomplan eller utomplansbestämmelser och med övriga bestämmelser, som äro

gällande för detsamma, ävensom att byggnaden är lämplig för den tomt, å

vilken den skall uppföras, och ej förlägges så, att den försvårar granntomts bebyggande

på lämpligt sätt.

Vad sålunda stadgas örn nybyggnad skall i tillämpliga delar gälla även annat

arbete, vartill byggnadsnämnds tillstånd erfordras.

Vid förändring av byggnad skall tillses, att dess hållfasthet ej äventyras

och att lämpliga åtgärder vidtagas för ernående av förbättringar i hygieniskt

avseende och av ökad trygghet mot eldfara.

§ 64.

Där så av förhållandena påkallas, må lov till nybyggnad göras beroende av

att erforderlig torrlägning av marken vidtages, innan byggnad uppföres eller

tages i bruk för avsett ändamål.

§ 65.

Byggnadsnämnden skall vid meddelande av byggnadslov lämna de närmare

föreskrifter, som vid arbetets utförande böra lända till efterrättelse.

Där så erfordras, må byggnadsnämnden föreskriva, att hållfasthetsberäkning

med tillhörande ritningar ävensom andra specialritningar skola ingivas till

byggnadsnämnden för granskning. Närmare föreskrifter härom meddelas i

byggnadsordningen.

§ 66.

Byggnadsnämnden skall vaka däröver, att byggnad av historisk eller konstnärlig

betydelse icke förvanskas och att byggnader, som uppföras i grannskapet

av sådan byggnad, på lämpligt sätt ansluta sig till eller underordna sig

densamma.

Finner byggnadsnämnden vid prövning av fråga örn byggnadslov anledning

till farhåga i berörda hänseende, har byggnadsnämnden att, innan ärendet avgöres,

inhämta byggnadsstyrelsens yttrande.

Är fråga örn nybyggnad eller annat arbete, berörande fast fornlämning,

skall nämnden tillse, att gällande föreskrifter till skyddande av dylika minnesmärken

iakttagas. Innan ärendet avgöres, skall nämnden inhämta riksantikvariens

yttrande.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is proposition nr 192.

21

§ 67.

De sundhetsföreskrifter i fråga om byggnads uppförande eller inredande,

vilka äro meddelade i eller med stöd av hälsovårdsstadgan, skola iakttagas av

byggnadsnämnden vid prövning av fråga örn byggnadslov, liksom ock de föreskrifter

angående brandskydd och andra säkerhetsanordningar av byggnadsteknisk

art, som i särskilda författningar äro meddelade.

Avser ansökan örn byggnadslov industriell anläggning, skall yrkesinspektören

eller bergmästaren därom underrättas.

§ 68.

Är i allmän författning meddelad föreskrift, varigenom! byggnads uppförande

eller användande för visst ändamål är gjort beroende på prövning av annan

myndighet än byggnadsnämnden, skall, utöver vad ovan är stadgat angående

byggnadslov, sådan föreskrift lända till efterrättelse. Där så lämpligen kan

ske, bör sagda prövning avbidas, innan frågan örn byggnadslov avgöres.

§ 69.

Byggnadslov vare förfallet, såvida icke inom två år det medgivna arbetet

påbörjats eller, efter inträffat avbrott, återupptagits. I intet fall åge byggnadslov

giltighet för längre tid än fem år.

Örn arbete avstannat och ej inom tre månader återupptagits, skall anmälan

göras hos byggnadsnämnden, innan arbetet må fortsättas.

§ 70.

Byggnadslov erfordras icke för arbete, berörande allmän byggnad, vartill

ritningar prövas av Konungen eller av byggnadsstyrelsen, eller annan allmän

byggnad, såframt den tillhör kronan.

I byggnadsärende, som skall underställas Konungens eller byggnadsstyrelsens

prövning, bör vid underställningen utlåtande av byggnadsnämnden åtfölja

handlingarna. Innan arbetet påbörjas, skall anmälan om detsamma ingivas

till byggnadsnämnden. Anmälan skall vara åtföljd av karta med kopia,

som i § 62 sägs, ävensom för arkivering lämpliga byggnadsritningar med tillhörande

beskrivning.

Skall för kronans räkning verkställas nybyggnad, vartill ritningar icke prövas

av Konungen eller byggnadsstyrelsen, skall anmälan örn byggnadsföretaget,

åtföljd av handlingar, som nyss sagts, ingivas till byggnadsnämnden. Finner

nämnden byggnaden ej motsvara skäliga anspråk på sundhet, säkerhet mot

eldfara, prydlighet eller hänsyn till stadsbilden och ortsförhållandena, eller

är anledning till erinran i fråga örn byggnadens ändamål, läge eller inverkan

å grannes rätt, må nämnden inom en månad efter handlingarnas mottagande

hos vederbörande förvaltning begära, att frågan underställes Konungens prövning,

och må i ty fall byggnaden ej uppföras, innan Konungen givit lov därtill.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Om tillsyn över byggandet.

§71.

Byggnadsnämnden skall med uppmärksamhet följa byggnads!öretag och annat

arbete samt därvid bland annat tillse:

att fastställda ritningar och i övrigt meddelade föreskrifter noggrant folias,

att byggnad uppföres av ändamålsenligt material och på betryggande sätt,

att betryggande åtgärder vidtagas till förhindrande av att fukt intränger

eller uppstår i byggnad, samt

att vad eljest kan förorsaka fara för byggnads bestånd eller medföra olägenhet

för däri boende undvikes.

'' § 72.

Innan byggnad uppföres, skall därom göras anmälan hos byggnadsnämnden,

som på sökandens bekostnad låter utstaka byggnaden till dess rätta läge

på marken samt utmärka dess höjdläge. Är byggnad till sitt läge direkt beroende

av gräns mot grannes tomt, skall grannen kallas till utstakningsförrättningen.

Vid utstakningen skall noga tillses, att byggnaden ej överskrider

gällande tomtgräns.

Sedan fotmur uppförts, skall anmälan därom ske hos byggnadsnämnden,

som ofördröjligen genom särskild besiktning skall tillse, att byggnaden blivit

förlagd i rätt läge.

§ 73.

Mom. 1. För tillsyn a byggnadsföretag och annat arbete skola genom byggnadsnämndens

försorg verkställas erforderliga besiktningar. Vid uppförande

av byggnad böra besiktningarna i främsta rummet avse att utröna beskaffenheten

av grundbotten, stommen samt byggnaden i färdigt skick.

Innan byggnad tages i bruk, skall anmälan örn arbetets avslutande göras

hos byggnadsnämnden.

Då arbete avser bonings- eller arbetsrum, bör vid besiktningarna lämpligt

samarbete med hälsovårdsnämnden åvägabringas.

Mom. 2. Vid arbete, som utföres av staten eller under dess ledning, är

byggnadsnämnden icke skyldig att företaga besiktningar i vidare mån än

nämnden själv finner nödigt.

Finner nämnden, att vid arbete, som i § 70 avses, fastställda ritningar ej

följas eller eljest gällande föreskrifter åsidosättas, äger nämnden därom göra

anmälan hos den myndighet, som är ansvarig för arbetets utförande, .eller,

där nämnden så finner nödigt, hos Konungen.

Mom. 3. Närmare föreskrifter örn besiktning av byggnadsföretag och annat

arbete skola meddelas i byggnadsordningen.

§ 74.

Har tillåtet arbete påbörjats men ej fullbordats inom fem år efter det byggnadslov

meddelats, äger byggnadsnämnden, där nämnden med hänsyn till

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

23

byggnadens hållfasthet, brandsäkerhet eller utseende finner sådant nödigt,

tillhålla ägaren att inom viss tid färdigställa arbetet helt eller delvis eller ock

vidtaga annan lämplig åtgärd.

Inställes påbörjad nedrivning av byggnad utan giltigt skäl, äger byggnadsnämnden,

där så påkallas av omständigheterna, föreskriva viss tid, inom vilken

rivningen jämte platsens planering skall fullbordas.

§ 75.

För varje byggnadsarbete, däri inbegripet rivning av byggnad samt schaktning

eller sprängning för byggnadsföretag, skall finnas person, som utövar

ledning och tillsyn av arbetet samt är ansvarig för detsammas utförande.

§ 76.

Befattning som arbetsledare må ej utövas av annan än den, som genom intyg

från byggnadsyrkesskola eller på annat i byggnadsordningen stadgat sätt

styrkt sig äga erforderlig teoretisk kunskap och därjämte besitter nödig praktisk

erfarenhet, där ej byggnadsnämnden för visst särskilt fall prövar skäl

föreligga att härifrån medgiva undantag.

För sådant arbete, vars ledning kräver speciell utbildning eller erfarenhet,

må i byggnadsordningen stadgas ytterligare kompetensvillkor för arbetets ledning.

För trähus så ock för stenhus av en vånings höjd ävensom eljest för mindre

betydande arbete må i byggnadsordningen medgivas eftergift i fråga örn de

eljest föreskrivna kompetensvillkoren.

§ 77.

Byggherre skall utse särskild arbetsledare, där han ej själv vill utöva ledningen

av arbetet och är därtill behörig.

Före arbetets påbörjande skall byggherren till byggnadsnämnden avlämna

skriftlig förklaring av arbetsledaren, att han under ansvarsförpliktelse åtager

sig uppdraget.

Där byggherren vid arbetets utförande motsätter sig iakttagande av bestämmelserna

i stadsplanelagen, denna stadga eller byggnadsordningen eller

vad i övrigt kan vara angående arbetets utförande föreskrivet, har arbetsledaren

att hos byggnadsnämnden skriftligen anmäla förhållandet; och stande därefter

byggherren själv det ansvar, hans berörda förfarande kan medföra.

§ 78.

Byggnadsnämnden äger att, då synnerliga skäl därtill äro, för visst fall

eller viss tid fråntaga arbetsledare rätt att i staden utöva ledning av arbete

varom i § 75 sägs.

§ 79. .

Vid byggnadsarbete böra noga iakttagas de försiktighetsmått, som äro erforderliga

till förekommande av skada å person eller egendom.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Särskilt bör tillses:

att grundläggning och för densamma erforderlig grävning och sprängning

verkställas med största försiktighet, sa att grannes byggnad eller iordningställd

gata ej lider skada;

att byggnadsställningar erhålla nödig hållfasthet; samt

att maskinella anordningar, tillfälliga uppvärmningsanordningar och dylikt

så anordnas, att eldfara och andra olägenheter såvitt möjligt undvikas.

* /

Särskilda bestämmelser om byggande utom stadsplan.

§ 80.

I fråga örn byggande inom område, som ej ingår i stadsplan, skall, där ej

stomplanebestämmelser eller utomplansbestämmelser fastställts, gälla ytterligare

följande:

1. Tomtplats, som avses för bebyggande med boningshus, må icke givas

mindre areal än 1,200 kvadratmeter.

Av tomtplats må högst en sjättedel bebyggas.

2. Byggnad må ej läggas närmare gräns mot väg än 3,5 meter och ej närmare

vägs mittlinje än 9 meter. Byggnadsnämnden må dock vid mindre väg

av ringa trafikbetydelse kunna medgiva mindre avstånd till vägs mittlinje,

dock ej under 6 meter.

3. Byggnad skall, därest den ej sammanbygges med liknande byggnad å

grannes fastighet, uppföras på minst 6 meters avstånd från fastighetens gräns.

Uthus eller annan gårdsbyggnad må i allmänhet icke förläggas närmare

gräns mot grannfastighet än 4,5 meter, dock må byggnadsnämnden medgiva

mindre avstånd, där nämnden efter grannens hörande finner detta med hänsyn

till byggnadens ringa storlek eller andra omständigheter utan olägenhet kunna

ske.

4. Avståndet mellan skilda byggnader å samma tomtplats må ej vara

mindre än 12 meter. Byggnadsnämnden äger likväl, örn hinder ej möter ur

brandfaresynpunkt, medgiva mindre avstånd, dock ej under 9 meter. Därest

ett ändamålsenligt bebyggande därigenom främjas, äger byggnadsnämnden att

för mindre gårdsbyggnad eller flygelbyggnad till endast en vånings höjd medgiva

mindre avstånd till huvudbyggnad, dock ej under 3 meter.

5. Boningshus må icke uppföras med flera än två våningar och ej till större

höjd än 7,5 meter. Uthus eller annan gårdsbyggnad må icke uppföras till

större höjd än 3 meter.

6. Vad ovan är stadgat skall ej tillämpas med avseende å ekonomibyggnader

till jordbruksfastighet.

§ 81.

I byggnadsordningen må i fråga örn byggande utom stadsplan stadgas undantag

fran föreskrifterna i detta kapitel, i den mån sådant betingas av ortsförhallandena

eller eljest finnes påkallat. Sådant undantag må ock i särskilt

fall medgivas av Konungens befallningshavande.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 192.

25

AVDELNING II.

KAP. 6.

Bestämmelser angående stadsliknande samhällen å landet.

§ 82.

Vad i denna stadga är försekrivet för stad skall äga motsvarande tillämpning

för köping och annat samhälle å landet, som omförmäles i 56 § stadsplanelagen,

dock med iakttagande:

att magistratens åliggande enligt § 3 skall ankomma på samhällets byggnadsnämnd;
att

ledamöter och ersättare i byggnadsnämnden, vilka enligt § 9 utses av

magistraten, skola utses av Konungens befallningshavande, skolande en av

dessa ledamöter och hans ersättare, såvitt möjligt, vara lagfarna;

att vad enligt § 29 åligger magistrat skall ankomma på Konungens befallningshavande;
att,

där ej i byggnadsordningen annorlunda föreskrives, byggnadsnämnden

ej skall hava den byggnadsnämnd i stad tillerkända rätt att göra sig hörsammad

genom föreläggande av vite eller äventyr, att åtgärd verkställes på tredskandes

bekostnad, utan bör nämnden, där sådant föreläggande finnes i särskilt

fall erforderligt, därom göra anmälan hos Konungens befallningshavande, som

i ty fall äger enahanda befogenhet som byggnadsnämnden i stad.

§ 83.

Vad i § 82 är stadgat gälle ock i fråga örn ort, för vilken Konungen jämlikt

57 § stadsplanelagen förordnat, att vad i nämnda lag är stadgat för stad skall

äga tillämpning.

Finner Konungens befallningshavande omständigheterna påkalla sådant förordnande,

har Konungens befallningshavande att till Konungen inkomma med

amälan därom. Innan sådan anmälan göres, skola kommunalfullmäktige i

orten samt ägare av jord inom det område, varom fråga är, ävensom befolkningen

därstädes genom Konungens befallningshavandes försorg erhålla tillfälle

att yttra sig i ärendet.

Vid anmälan, som ovan sägs, toge Konungens befallningshavande förslag

till huvudgrunder med avseende å stadsplanelagens och denna stadgas bringande

till verkställighet inom det blivande samhället.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:t$ proposition nr 192.

AVDELNING lil.

Bestämmelser angående den egentliga landsbygden.

KAP. 7.

Om byggnadsplan och utomplansbestämmelser.

§ 84.

Vill markägare, kommun eller annan, att byggnadsplan skall upprättas för

område å landet, för vilket bestämmelserna i stadsplanelagen angående stad

icke äga tillämpning, gore hos Konungens befallningshavande framställning i

ärendet. Vid framställningen skall fogas den förberedande utredning med förslag

till planläggning, som sökanden kan vilja åberopa.

Konungens befallningshavande må ock utan ansökan upptaga sådan fråga,

då anledning därtill föreligger.

§ 85.

Har fråga väckts örn upprättande av byggnadsplan, och finner Konungens

befallningshavande skäl föreligga att i planen upptages markområde, tillhörigt

annan än markägare, som gjort ansökan örn byggnadsplan, skall tillfälle

beredas ägare av jord inom området att å sammanträde yttra sig i ärendet.

Kungörelse örn sammanträdet skall minst fjorton dagar förut uppläsas i församlingens

kyrka och införas i ortstidning, varjämte underrättelse örn sammanträdet

skall i god tid med posten översändas till den kommun, inom vilken

området är beläget, så ock till området gränsande stad eller stadsliknande

samhälle. Finnes inom området mark, som tillhör kronan, skall i nyss angivna

ordning underrättelse tillställas den, som har att i avseende å marken företräda

kronan.

Sammanträdet skall ledas av Konungens befallningshavande eller den, som

Konungens befallningshavande därtill förordnar. Vid sammanträdet bör närvara

länsarkitekten eller, vid hinder för denne, annan i hithörande frågor sakkunnig

person, som Konungens befallningshavande för ändamålet förordnar.

§ 86.

Efter det den ytterligare utredning ägt rum, som Konungens befallningshavande

finner nödig, bestämmer Konungens befallningshavande det område, för

vilket förslag till byggnadsplan skall uppgöras, samt prövar, därest så ej redan

skett, huruvida förbud, som i 64 § stadsplanelagen sägs, bör meddelas för området

eller del därav.

§ 87.

Där icke av sökande ingivet eller eljest förefintligt förslag till byggnadsplan

finnes kunna godtagas, skall Konungens befallningshavande besörja, att för
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t$ proposition nr 192.

27

slag till byggnadsplan varder upprättat, därvid Konungens befallningshavande

äger att anlita sakkunnigt biträde.

§ 88.

Byggnadsplan skall så uppgöras, att den tillgodoser de krav, som skäligen

böra ställas på en planmässigt ordnad bebyggelse av förhållandevis tätare befolkat

område.

Vid uppgörande av byggnadsplan jämte till densamma hörande byggnadsplanebestämmelser

skall vad i §§ 15—17 är stadgat angående stadsplan och

stadsplanebestämmelser i tillämpliga delar gälla. Särskilt skall iakttagas,

att behovet av lämpliga trafikleder samt öppna platser inom och utfartsvägar

från det i planen ingående området nöjaktigt tillgodoses ävensom att

möjlighet beredes till anordnande av ledningar för belysning, för tillförsel av

vatten och för avlopp.

Planläggningen bör så ordnas, att områdets framtida intagande i stadsplan

icke genom densamma motverkas eller försvåras.

§89.

Mom. 1. Förslag till byggnadsplan skall avfattas å karta i skala, ej understigande

1: 2,000.

På byggnadsplanekartan skola tydligt angivas gränserna för byggnadsplaneområdet

samt för de delar därav, som skola för olika ändamål användas,

ävensom höjdlägen i nödig omfattning.

Till planen hörande byggnadsplanebestämmelser skola avfattas i särskild

handling samt tillika genom särskilda beteckningar utmärkas å kartan.

Mom. 2. Kartan skall åtföljas av erforderlig beskrivning. Där så finnes

nödigt, skall vid förslaget fogas terrängkarta, upptagande vad som erfordras

för bedömande av byggnadsplanens lämplighet.

§ 90.

Då förslag till byggnadsplan uppgjorts, skall förslaget, därest det icke blivit

av samtliga sakägare godkänt, genom Konungens befallningshavandes försorg

hållas för granskning tillgängligt under viss tid, minst en månad efter det

därom utfärdad kungörelse blivit uppläst i församlingens kyrka och införd i

ortstidning. I fråga örn underrättelse till sakägare skall i tillämpliga delar

gälla vad i § 19 andra och tredje styckena stadgas. Underrättelse skall därjämte

städse tillställas den kommun, inom vilken området är beläget, ävensom

vägstyrelsen.

I kungörelse och underrättelse skall föreskrivas, att anmärkningar skola före

utgången av den för förslagets utställande utsatta tid ingivas till Konungens

befallningshavande, eller ock att för anmärkningars mottagande skall efter

nämnda tids utgång hållas sammanträden med sakägarne å angiven tid och

plats.

Där anledning finnes till antagande, att förslaget berör fasta fornlämningar,

bör Konungens befallningshavande inhämta yttrande från riksantikvarien.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majlis proposition nr 192.

§ 91.

Sedan byggnadsplan fastställts, besörje Konungens befallningshavande, att

kungörelse därom varder, så fort ske kan, uppläst i församlingens kyrka och

införd i ortstidning, ävensom att planen med därtill hörande beskrivning och

övriga bilagor varder i bestyrkt kopia och avskrift insänd till byggnadsstyrelsen.

§92.

Vad ovan i detta kapitel är stadgat gälle jämväl i tillämpliga delar örn ändring

av byggnadsplan.

§ 93.

Vid tomtindelning inom område, för vilket byggnadsplan gäller, skola de i

§§ 25—27 meddelade bestämmelser äga motsvarande tillämpning.

§94.

Vid uppgörande av utomplansbestämmelser för landet skola föreskrifterna

i §§ 33 och 34 i tillämpliga delar gälla, dock att karta över område, som med

bestämmelserna avses, må i fråga om återgivande av befintliga förhållanden

vara av enklare beskaffenhet än där stadgas.

Angående handläggning av fråga om utomplansbestämmelser för landet eller

ändring däri skall vad i fråga örn byggnadsplan är stadgat äga motsvarande

tillämpning; dock att föreskriften i § 90 örn sakägares underrättande genom

särskilda kallelsebrev ej skall gälla.

KAP. 8.

Om byggnadsordning.

§95.

För område, beträffande vilket byggnadsplan eller utomplansbestämmelser

fastställts, äger Konungens befallningshavande, där så finnes erforderligt, utfärda

byggnadsordning.

Fråga örn byggnadsordning eller ändring däri kan väckas av jordägare eller

byggnadsnämnd inom området eller av vederbörande kommun eller Konungens

befallningshavande. Innan frågan avgöres, skall Konungens befallningshavande

lämna vederbörande jordägare, byggnadsnämnd, kommun eller annan, vars

rätt kan av byggnadsordningen beröras, tillfälle att avgiva yttrande över förslaget.

I byggnadsordning må för överträdelse av dess stadganden föreskrivas böter

från och med tio till och med femtusen kronor.

KAP. 9.

Om byggnadsnämnd.

§96.

Närmaste inseendet över byggnadsverksamheten inom område, för vilket

byggnadsplan eller utomplansbestämmelser fastställts, utövas av en byggnads
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 192.

29

nämnd, vilken det åligger att övervaka efterlevnaden av vad i detta kapitel

stadgas och de i enlighet därmed givna föreskrifter samt vad i övrigt gäller

beträffande områdets ordnande och bebyggande, att, där byggnadsplan icke

finnes, tillse att sådan i mån av behov upprättas och underställes Konungens

befallningshavandes prövning, att eljest ägna uppmärksamhet och tillsyn åt

allt, som kan inverka på byggnadsverksamhetens sunda utveckling inom området,

samt att hos kommunalfullmäktige, Konungens befallningshavande eller

annan myndighet väcka de förslag och göra de framställningar, som finnas

nödiga.

Byggnadsnämnden skall särskilt verka för:

att tomtplatser erhålla sådan form, storlek och belägenhet, att de kunna med

iakttagande av gällande föreskrifter ändamålsenligt bebyggas;

att för samfärdseln erforderliga vägar utföras på tillfredsställande sätt å

härför avsedd mark;

att vattenavloppet inom området ordnas enhetligt enligt härför uppgjord

plan på det sätt, att dagvattnet lätt avrinner från vägar och allmänna platser

och kan ledas från tomtplatserna ut till de allmänna avloppen samt spillvatten

och annan flytande orenlighet avlägsnas från området utan att vålla olägenhet;

samt

att, där erforderlig tillgång till vatten för hushållsändamål samt för eldsläckning

icke kan på annat sätt beredas, vattenledning anlägges.

Lämpligt samarbete bör i erforderliga delar åvägabringas med hälsovårdsnämnden.

§ 97.

Mom. 1. Byggnadsnämnden skall bestå av tre eller fem ledamöter.

Av ledamöterna utses en av Konungens befallningshavande och de övriga av

kommunalfullmäktige.

Ledamöterna skola vara med ortens förhållanden väl bekanta personer.

Minst en av nämndens ledamöter bör hava praktisk erfarenhet i byggnadsfrågor.

Mom. 2. Uppdraget att vara ledamot av byggnadsnämnden gäller för fyra

år. Avgår ledamot under den för honom bestämda tjänstgöringstiden, anställes

fyllnadsval; och skall den sålunda valde tjänstgöra under den tid, som för den

avgångne återstått.

Mom. 3. För varje ledamot skall, med iakttagande av vad i mom. 1 och 2

stadgas, utses en ersättare.

§ 98.

Byggnadsnämnden bör såvitt möjligt till sitt biträde hava en byggnadstekniskt

utbildad, av Konungens befallningshavande godkänd person, byggnadskonsulent,

som tillsättes av kommunalfullmäktige efter byggnadsnämndens

hörande.

§ 99.

Stadgandena i §§ 10, 11, 13 och 14 skola äga motsvarande tillämpning å

byggnadsnämnd inom område, som avses i detta kapitel, med iakttagande att

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj :ts proposition nr 192.

vad i § 13 sägs om stadsarkitekt skall gälla byggnadskonsulenten samt att vad

i § 14 sägs örn stadsfullmäktige skall gälla kommunalfullmäktige.

§ 100.

Underlåter någon att ställa sig byggnadsnämndens föreläggande till efterrättelse,

gore nämnden därom anmälan hos Konungens befallningshavande, som

i ty fall har enahanda befogenhet som byggnadsnämnd i stad.

§ 101.

Där så med häsyn till ortsförhållandena finnes lämpligt, må i stället för

byggnadsnämnd utses en sakkunnig person, som förordnas av Konungens befallningshavande

efter kommunalfullmäktiges hörande.

Å sådan sakkunnig skall tillämpas vad enligt denna stadga gäller örn byggnadsnämnd,

som i detta kapitel avses.

KÄP. 10.

Om byggande.

Om byggnads yttre anordnande m. ni.

§ 102.

Vid byggande inom område, för vilket fastställts byggnadsplan eller utomplansbestämmelser,

skola de i §§ 36—43 meddelade föreskrifterna örn byggnad

i tillämpliga delar lända till efterrättelse med iakttagande:

att vad där sägs örn stadsplanebestämmelser skall äga motsvarande tillämpning

å byggnadsplanebestämmelser eller utomplansbestämmelser; samt

att, där byggnadsordning för området icke finnes, det ankommer å byggnadsnämnden

att för varje särskilt fall meddela de föreskrifter, som eljest skolat

meddelas i byggnadsordning.

I den mån undantag från eller jämkningar i de enligt nyssnämnda paragrafer

gällande bestämmelser finnas med hänsyn till ortsförhållandena eller eljest

påkallade, må därom i byggnadsordning eller annorledes förordnas av Konungens

befallningshavande.

§ 103.

Morn. 1. Tomtplats skall, då byggnad därstädes blivit uppförd, i gräns mot

väg och mot angränsande mark vara inhägnad med stängsel, där ej byggnaden

är uppförd i sådan gräns. Dylikt stängsel skall till beskaffenhet och

utseende godkännas av byggnadsnämnden. Där grannar därom ej kunna enas,

äger byggnadsnämnden efter omständigheterna bestämma sättet för hägnads

utförande i gräns mellan deras områden.

När skäl därtill äro, äger nämnden medgiva befrielse helt eller delvis från

skyldigheten att hava tomtplats inhägnad.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

31

Mom. 2. Å tomtplats må ej vidtagas anordning, som är av beskaffenhet att

synnerligen menligt inverka på dess utseende och trevnaden i omgivningen.

Mom. 3. Tomtplats skall hållas i vårdat skick.

Om byggnads inre anordnande m. m.

§ 104.

I boningsrum skall golvet läggas minst 30 centimeter högre än angränsailde

markens yta.

§105.

Boningsrum skall i allmänhet givas en höjd av minst 2,40 meter, med rätt

för byggnadsnämnden att, där så befinnes lämpligt, i övre våningen eller i

vindsrum eller eljest i enstaka rum samt i sommarstugor medgiva lägre rumshöjd,

dock ej under 2,10 meter.

§ 106.

Boningsrum och andra rum, där personer komma att vistas större delen av

dagen, ävensom fabriks- och samlingslokaler skola hava tillräcklig dagerbelysning

och anordningar för nödig luftväxling samt förses med tillräckligt antal

trappor och utgångar.

§ 107.

Byggnad får ej täckas med halm, spån eller annat lätt antändligt ämne, såvida

icke detta genom av byggnadsnämnden godkänt förfaringssätt gjorts svårantändligt.

§ 108.

Skorstenar och eldstäder, såväl stadigvarande som tillfälliga, med därtill

hörande rökrör skola på betryggande sätt skiljas från trävirke och annat i byggnaden

ingående, lätt antändligt material.

Trävirke må ej anbringas närmare rökrörs insida än 25 centimeter; och skall

mellanrummet fyllas med sten eller annat brandfritt ämne.

Å golvet framför eldstad skall inläggas ett skydd av sten, cement eller järnplåt.

§ 109.

Byggnad skall så underhållas, att hälsofara, osnygghet eller vanprydnad

icke uppkommer och att brandsäkerheten och hållfastheten icke äventyras.

Om byggnadslov.

§ ilo.

Nybyggnad må ej företagas utan byggnadsnämndens lov.

§ lil.

''Ansökan örn byggnadslov skall göras skriftligen hos byggnadsnämnden. Vid

ansökningen skola fogas:

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. Naj:ts proposition nr 192.

a) bevis att sökandea förfogar över tomtplatsen eller eljest är berättigad till

arbetets utförande;

b) karta över tomtplatsen jämte kopia i skala, ej understigande 1:1000,

upprättad av i ägomätning kunnig person och utvisande tomtplatsens läge, form

och areal, befintliga byggnaders och den tillämnade byggnadens läge samt

bredd och sträckning å tillfartsväg till tomtplatsen;

c) ritningar i två exemplar i skala, ej understigande 1:100, det ena exemplaret

å material, som lämpar sig för arkivering, skolande ritningarna vara åtföljda

av erforderlig beskrivning.

För mindre betydande byggnadsföretag må byggnadsnämnden efter omständigheterna

medgiva eftergift i fråga örn skyldigheten att förete bevis, karta

och ritningar.

Det för arkivering utförda exemplaret av ritningarna jämte beskrivningen

och kopian av byggnadskartan skola förvaras hos byggnadsnämnden, medan

det andra exemplaret av ritningarna, försett med bevis örn fastställelse, skall

utlämnas till sökanden.

§ 112.

Då byggnadsnämnden prövar ansökan örn byggnadslov, skall nämnden förvissa

sig om att byggnadsföretaget överensstämmer med byggnadsplan eller

utomplansbestämmelser och med övriga bestämmelser, som äro gällande för

detsamma. Vid prövningen skall bland annat tillses:

att byggnaden är lämplig för den plats, å vilken den skall uppföras;

att byggnaden ej skjuter över gällande fastighetsgräns;

att byggnaden ej förläggas så, att den onödigtvis förorsakar men för grannfastigheter

eller försvårar deras bebyggande på lämpligt sätt;

att byggnaden kommer att erbjuda skälig trygghet mot eldfara;

att byggnaden får sunt läge och mot sundhetens fordringar svarande inredning;
att

byggnaden blir konstruktivt tillfredsställande samt erforderligt isolerad

mot fukt och kyla;

att byggnadens yttre fyller skäliga anspråk på smak och prydlighet såväl

i och för sig som med hänsyn till omgivningen; samt

att mark, å vilken finnas fasta fornlämningar, såvitt möjligt icke upplåtes

till tomtplats.

§ 113.

Där så av förhållandena påkallas, må byggnadslov göras beroende av att erforderlig

torrläggning av marken vidtages, innan byggnad uppföres eller tages

i bruk för avsett ändamål.

§ 114.

I fråga örn giltigheten av byggnadslov skall vad i § 69 första stycket stadgas

äga tillämpning.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

33

§115.

Byggnadsnämnden har icke utan särskilt uppdrag att taga befattning med

allmän byggnad, vartill ritningarna skola enligt gällande författning prövas

av statens myndighet.

Örn tillsyn över byggandet.

§116.

För tillsyn att vid byggnadsföretag fastställda ritningar följas och gällande

föreskrifter efterlevas skola genom byggnadsnämndens försorg verkställas erforderliga

besiktningar. Då byggnad blivit fullbordad och innan densamma

tages i bruk, åligger det den byggande att därom göra anmälan hos byggnadsnämnden.

AVDELNING IV.

KAP. 11.

Allmänna bestämmelser.

§117.

Till nybyggnad är att hänföra ej blott uppförande av helt ny byggnad utan

även till-, på- eller ombyggnad av befintlig byggnad, dess inredande helt eller

delvis till väsentligen annat ändamål än det, vartill byggnaden förut varit

använd, så ock andra förändringar i avseende å byggnads inredning av den

genomgripande beskaffenhet, att de kunna anses jämförliga med ombyggnad.

Därest sådan förändring av befintlig byggnad, varom ovan nämnts, är såväl i

och för sig som i förening med annat arbete av enahanda beskaffenhet, som

må hava a byggnaden utförts under de närmast föregående två åren, av ringa

omfattning i förhållande till byggnadens värde, skall dylik förändring icke

betraktas som nybyggnad.

§ 118.

Ar fråga örn att uppföra byggnad, avsedd att kvarstå endast viss kort tid,

eller att vidtaga anordningar och uppföra mindre byggnader, som avse att

tillgodose den allmänna trevnaden, må byggnadsnämnden, ändå att företaget

strider mot stadsplan, stomplan, byggnadsplan eller utomplansbestämmelser,

därtill meddela tillstånd, där företaget prövas ej avsevärt försvåra markens

användande för avsett ändamål.

§ 119.

Konungens befallningshavande äger på därom gjord framställning utfärda

taxa för avgifter, som de byggande skola erlägga för erhållande av byggnadslov,

för ritningsgranskning, för besiktningar och för andra förrättningar, som

byggnadsnämnden enligt gällande bestämmelser har att verkställa.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 168 haft. (Nr 192.)

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

§ 120.

Morn. 1. Vidtager någon åtgärd, varom i denna stadga eller gällande byggnadsordning

förmäles, utan att hava erhållit byggnadsnämndens tillstånd, där

sådant erfordras, eller underlåter han att ställa sig till efterrättelse vad i

byggnadsordningen eljest kan vara stadgat för rätt att vidtaga dylik åtgärd,

eller underlåter någon att vid utförande av arbete följa fastställda ritningar

eller av byggnadsnämnden meddelade föreskrifter, bote från och med tio till

och med femtusen kronor och vare dessutom skyldig att undanröja eller ändra

det utförda, örn byggnadsnämnden finner nödigt sådant förordna.

Förlägges byggnad i annat höjdläge än det som vederbörligen utmärkts å

karta eller å marken, stånde ägaren själv den skada, som vid framtida ändring

av gatans höjdläge kan följa av berörda förfarande.

Mom. 2. Till böter enligt denna stadga eller byggnadsordning må icke dömas,

örn å förseelsen följer straff enligt allmän lag.

Mom. 3. Böter, som nu sagts, så ock vite, som på grund av föreläggande

enligt denna stadga eller byggnadsordning ådömas, tillfälle stad, samhälle

eller kommun, där förseelsen ägt rum. Saknas tillgång till fulla gäldandet

av böter eller vite, som här avses, skola de förvandlas enligt allmänna strafflagen.

§ 121,

Mom. 1. Förseelse mot denna stadga eller mot byggnadsordning åtalas hos

polisdomstol, där sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där

sådan icke finnes, vid allmän domstol.

Mom. 2. Förseelse åtalas av allmän åklagare.

§122.

Är i fall, som avses i § 120 mom. 1, uppenbart, att påbörjat byggnadsarbete

strider mot stadsplan, stomplan, byggnadsplan eller utomplansbestämmelser

eller övriga för områdets bebyggande gällande bestämmelser, äger nämnden

rätt att förbjuda arbetets fortsättande.

§ 123.

Mom. 1. över byggnadsnämnds enligt denna stadga eller gällande byggnadsordning

meddelade beslut må besvär anföras hos Konungens befallningshavande

inom en månad från det klaganden erhållit del av beslutet.

Protokoll över byggnadsnämnds beslut rörande tomtindelning skall, där beslutet

icke blivit av drätselkammaren godkänt, skyndsamt delgivas nämnda

myndighet, som äger att för bevakande av stadens rätt överklaga beslutet; och

vare för drätselkammaren tid för klagan räknad från det delgivning sålunda

skett.

Mom. 2. över beslut, som Konungens befallningshavande meddelat på besvär

över byggnadsnämnds beslut eller eljest på grund av denna stadga eller

gällande byggnadsordning, må besvär anföras hos Konungen inom tid, som i

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192. 35

allmänhet är bestämd för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks

beslut.

§ 124.

Mom. 1. Den allmänna uppsikten över stadsplane- och byggnadsväsendet i

städer, samhällen och områden, som i denna stadga avses, tillkommer byggnadsstyrelsen,

som äger att meddela erforderliga föreskrifter, formulär, råd

och anvisningar.

Mom. 2. Konungens befallningshavande har att öva tillsyn över stadsplaneoch

byggnadsväsendet; och åligger det Konungens befallningshavande i sådant

avseende:

att tillse, att stad eller samhälle i mån av behov förses med stadsplan, stomplan,

utomplansbestämmelser och byggnadsordning av för samhället lämplig

beskaffenhet;

att besörja, att område på landet, som därav är i behov, erhåller byggnadsplan,

utomplansbestämmelser och byggnadsordning av för området lämplig beskaffenhet

;

att övervaka, att stadsplanelagen, denna stadga, stadsplaner, stomplaner,

utomplansbestämmelser, byggnadsplaner och byggnadsordningar samt övriga

föreskrifter angående stadsplane- och byggnadsväsendet noggrant efterlevas;

att tillse, att byggnadsnämnder och andra lokala myndigheter, som hava befattning

med stadsplane- och byggnadsväsendet, med nit och omsorg fullgöra

sina åligganden; samt

att göra de framställningar och förslag till föreskrifter eller åtgärder, vartill

förhållandena giva anledning.

§ 125.

De åligganden, vilka enligt denna stadga tillkomma magistraten, tillhöra

i stad, där magistrat ej finnes, den för staden särskilt tillsatta styrelse, samt

i Stockholm Överståthållarämbetet, dock med iakttagande att det jämväl i

Stockholm skall ankomma å magistraten att utse ledamöter och ersättare i

byggnadsnämnden samt att vad enligt § 29 åligger magistrat skall i stad, där

magistrat ej finnes, ankomma å Konungens befallningshavande.

I stad, där stadsfullmäktige ej finnas, skall allmän rådstuga och i samhälle

på landet den myndighet, som utövar samhällets beslutanderätt, äga den befogenhet,

som enligt denna stadga tillkommer stadsfullmäktige.

Vad i denna stadga sägs örn drätselkammare skall för samhälle, där drätselkammare

ej finnes, gälla den däremot svarande myndighet.

Övergångsbestämmelser.

§ 126.

Mom. 1. Denna stadga skall jämte vad här nedan sägs träda i kraft den 1

januari 1932.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Byggnadsordning, avsedd att träda i kraft nämnda dag, må jämväl dessförinnan

antagas och fastställas i enlighet med bestämmelserna i denna stadga.

Utlöper tid, för vilken ledamot i byggnadsnämnd är vald, den 31 december

1931, skall nytt val dessförinnan företagas i enlighet med bestämmelserna i

denna stadga.

Mom. 2. Genom denna stadga upphävas:

byggnadsstadgan för rikets städer den 8 maj 1874, i den mån ej annat följer

av stadgandet i § 128 här nedan;

kungörelsen den 31 augusti 1907 angående bestämmelser i fråga örn behandling

av förslag till stadsplan och tomtindelning;

kungörelsen den 18 januari 1908 angående vad vid tillämpning av lagen angående

stadsplan och tomtindelning är att till nybyggnad hänföra;

tillika med de särskilda stadganden, vilka innefatta ändring i sålunda upphävda

bestämmelser.

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till föreskrift,

som ersatts med bestämmelse i denna stadga, skall sådan bestämmelse i stället

tillämpas.

§ 127.

Så snart ske kan efter denna stadgas utfärdande och sist inom två år efter

dess ikraftträdande skall med iakttagande av stadgans föreskrifter förslag till

ny byggnadsordning för stad och stadsliknande samhälle hava upprättats och

underställts Konungens befallningshavandes prövning. Underlåtes detta, ankommer

det å Konungens befallningshavande att anmäla förhållandet hos Konungen.

Intill dess ny byggnadsordning fastställts, skall den inom staden eller samhället

hittills gällande byggnadsordningen fortfarande lända till efterrättelse

i den mån den icke strider mot stadsplanelagen eller denna stadga.

§ 128.

Hava för visst område i stadsplan eller därtill hörande bestämmelser föreskrifter

ej meddelats i de ämnen, varom förmäles i §§ 23, 25 och 28 i byggnadsstadgan

för rikets städer den 8 maj 1874, skall staden eller samhället så

snart ske kan, i avbidan på stadsplanebestämmelsers fastställande, antaga provisoriska

byggnadsföreskrifter för området, vilka skola, för att bliva gällande,

fastställas av Konungen.

Intill dess sådana föreskrifter fastställts, skola nämnda paragrafer i byggnadsstadgan

den 8 maj 1874 jämte i anslutning därtill meddelade bestämmelser

i byggnadsordningen för staden eller samhället fortfarande gälla för området.

§ 129.

Byggnadsordningar och andra föreskrifter, som jämlikt 1 kap. 46 § första

stycket i lagen örn fastighetsbildning i stad meddelats för vissa områden å

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

37

landet, som icke äro samhällen, skola fortfarande lända till efterrättelse, intill

dess Konungen annorlunda förordnar.

§ 130.

Har, före denna stadgas ikraftträdande, ansökan ingivits örn byggnadslov

eller annat tillstånd enligt hittills gällande byggnadsstadga, skall den ansökan

bedömas enligt sistnämnda stadga.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Majda proposition nr 19S.

Gällande

byggnads
stadga.

Revision av

byggnadsstadgan.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprins en-R eg euten i statsrådet

å Stockholms slott den 13 mars 1931.

N ärvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, Larsson,

Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Efter gemensam beredning med cheferna för social-, kommunikations- och

jordbruksdepartementen anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet

Gärde, ett inom departementet upprättat förslag till byggnadsstadga samt

anför:

»Byggnadsstadgan för rikets städer av den 8 maj 1874 utfärdades på sin tid

av Kungl. Majit med stöd av 29 kap. byggningabalken i 1734 års lag, vari

förutsattes, att särskilda stadganden skulle meddelas örn ''huru hus i staden

hyggås och uppehållas skola, så ock vad eljest till stadens nytta och prydnad

i akt tagas bör’.

Sedan det visat sig, att byggnadsstadgan, såsom tillkommen i administrativ

väg, icke utgjorde en tillräcklig grundval för lösande av med stadsplane- och

byggnadsväsende! sammanhängande tvistiga rättsfrågor, utfärdades för att

fylla bristen i detta hänseende lagen angående stadsplan och tomtindelning

den 31 augusti 1907, sedermera ersatt av 1 kap. i lagen den 12 maj 1917 örn

fastighetsbildning i stad.

Den kommitté, vars förslag låg till grund för 1907 års lag, avgav även

förslag till därav föranledda ändringar i'' byggnadsstadgan för rikets städer.

.Vid lagens utfärdande vidtogos emellertid icke några ändringar i nämnda

stadga, ehuru sådana redan ur formell synpunkt skulle varit erforderliga för

att åvägabringa överensstämmelse mellan stadga och lag. Detta torde sammanhänga

med att frågan örn revision av byggnadsstadgan vid samma tidpunkt

i annan ordning upptogs till behandling. Genom beslut den 5 juli 1907

tillsatte nämligen Kungl. Majit en kommitté med uppdrag att verkställa en

dylik revision. Denna byggnadsstadgekommitté avgav utlåtande den 20 mars

1909, innefattande förslag till byggnadsstadga för riket, över detta förslag

yttrade sig bl. a. överintendentsämbetet, vars utlåtande, dagtecknat den 17

mars 1914, utmynnade i ett fullständigt förslag till byggnadsstadga. Sedermera

har bostadskommissionen den 4 december 1919 enligt uppdrag avgivit be
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192. 39

tänkande i ämnet, likaledes innefattande ett fullständigt förslag i sådant hänseende.

Innan frågan om en ny byggnadsstadga, vunnit lösning, hade emellertid

fråga uppkommit örn en mera genomgripande revision även av den nyligen

tillkomna stadsplanelagstiftningen. Genom beslut den 15 december 1916 uppdrogs

åt en kommitté att verkställa revision av gällande bestämmelser angående

stadsplan och tomtindelning. Till denna kommitté överlämnades sedermera

att avgiva yttrande jämväl i anledning av bostadskommissionens betänkande

med förslag till byggnadsstadga i vad det ägde sammanhang med frågan

örn revision av gällande bestämmelser örn stadsplan och tomtindelning. Kommitténs

betänkande avgavs den 15 december 1920 och innefattade, förutom förslag

till vissa följdförfattningar, förslag dels till stadsplanelag och dels till

byggnadsstadga i vissa delar.

Kommittén framhöll, att lagstiftningen angående städernas jordförhållanden

och bebyggande lämpligen borde uppdelas på två olika lagstiftningsområden:

det ena stadsplanelagen med dess naturliga komplement byggnadsstadgan och

det andra fastighetsbildningslagen med dess komplement fastighetsregisterförordningen.

Vad byggnadsstadgan anginge, ansåge sig kommittén emellertid

icke hava anledning eller ens — med hänsyn till det kommittén givna uppdrag

— befogenhet att ingå på de tekniska föreskrifter angående själva bebyggandet,

som borde ingå i en byggnadsstadga. Dit räknade kommittén de bestämmelser,

som kunde finnas nödiga örn byggnadsarbetes övervakande och ledning

samt byggnads underhåll, örn gård, örn sätt för bebyggandet (sammanträngt,

radstående och fristående byggnadssätt), örn boningsrum och andra, lokaler

samt örn åtgärder mot eldfara med mera dylikt. Angående dessa ämnen hade

kommittén således allenast velat angiva den plats, där de syntes kunna lämpligen

intagas i en efter kommitténs förslag i övrigt uppgjord byggnadsstadga.

Att de föreliggande förslagen till byggnadsstadga i nu angivna, av kommittén

ej upptagna delar behövde undergå förnyad revision av formell och delvis även

av saklig innebörd, innan de infogades i den ram, som kommitténs byggnadsstadgeförslag

anvisade, fann kommittén vara självfallet.

Emellertid ansågs frågan örn revision av stadsplanelagstiftningen och därmed

sammanhängande bestämmelser, böra göras till föremal för ytterligare

behandling,- och tillkallade chefen för justitiedepartementet med stöd av nådigt

bemyndigande den 6 februari 1925 och den 12 juni samma ar sakkunniga att

inom departementet biträda med ärendet.

De sakkunniga framlade den 27 februari 1928 betänkande med förslag till

stadsbyggnadslag och författningar, som därmed hade samband (statens offentliga

utredningar 1928:5).

De sakkunniga funno övervägande skäl tala för bibehållande av stadgandena

örn stadsplaneväsendet och örn fastighetsbildningen i städerna i en gemensam

lag. Därjämte föreslogo de sakkunniga, att någon byggnadsstadga icke

vidare skulle förefinnas utan att från byggnadsstadgan till själva lagen borde

överföras bestämmelser angående de grunder, enligt vilka stadsplan borde upprättas,

angående byggnadslov, byggnadsnämnd och påföljd av underlåtenhet

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

att iakttaga meddelade föreskrifter m. m. Beträffande själva byggandet, i

den man detsamma ej borde regleras genom stadsbyggnadsbestämmelser,

skulle lagen innehålla föreskrifter av beskaffenhet att kunna allmänt tillämpas,

under det att övriga bestämmelser, framför allt innefattande detaljstadganden

av byggnadsteknisk art, borde överföras till byggnadsordningarna.

För att trygga tillämpningen av likartade stadganden för likartade förhållanden

ansågo de sakkunniga mönsterbyggnadsordningar böra utarbetas för olika

typer av rikets städer och stadsliknande samhällen.

U byggnads-1^ Samtliga de i ämnet avgivna förslagen hava med anledning av remisser

stadga. varit föremål för ingående granskning av ett stort antal myndigheter och

sammanslutningar, vilkas verksamhetsområden förslagen ansetts beröra. Med

beaktande av de utlåtanden och yttranden, vartill denna granskning givit anledning,

hava inom justitiedepartementet upprättats dels förslag till stadsplanelag

och därav föranledda lagförslag dels utkast till byggnadsstadga. Vid utarbetandet

av nämnda utkast hava jämväl uppmärksammats vissa av 1918 års

bostadssakkunniga, Svensk byggnadsdag 1919 och byggnadsingenjören Josef

Norén gjorda framställningar angående revision av byggnadsförfattningarna,

särskilt i syfte att åstadkomma ett enklare och billigare byggnadssätt (samtliga

omnämnda i Kungl. Maj:ts proposition till 1920 års riksdag nr 314 sid.

155—156).

Efter det förslagen till stadsplanelag med mera granskats av lagrådet, därvid

utkastet till byggnadsstadga varit tillgängligt, samt underkastats ytterligare

överarbetning inom departementet, har Kungl. Majit på min föredragning

den 6 februari 1931 beslutat genom proposition nr 79 föreslå riksdagen

att antaga förslagen.

över utkastet till byggnadsstadga med därtill hörande motiv hava yttranden

inhämtats från byggnadsstyrelsen, Överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser,

svenska stadsförbundet, landskommunernas förbund samt åtkilliga enskilda

sammanslutningar. Överståthållarämbetet, länsstyrelserna och svenska stadsförbundet

hava i sin ordning hört, länsstyrelserna vederbörande länsarkitekter

samt de övriga åtskilliga byggnadsnämnder och hos dem anställda stadsarkitekter

med flera tjänstemän.

Utkastet jämte sammandrag av inkomna yttranden över detsamma torde såsom

bilagor få fogas vid detta protokoll.

Försl artill ny Med ledning av yttrandena ävensom en av Stockholms stadsfullmäktige den

stadga. ^ februari 1931 i ämnet gjord framställning har utkastet undergått överarbetning

inom justitiedepartementet, och såsom resultat härav föreligger nu ett

förslag till byggnadsstadga.

Den formella grunden för utfärdande av en byggnadsstadga är att finna

i vissa av den föreslagna stadsplanelagens föreskrifter, vilka bemyndiga Kungl.

Majit att i angivna hänseenden meddela kompletterande bestämmelser. Sålunda

stadgas i 76 § i nämnda lagförslag, att de närmare föreskrifter, som erfordras

i fråga örn bebyggande av stad, samhälle och annat område på landet,

om byggnadsnämnd samt örn tillämpningen i övrigt av nämnda lag, meddelas

av Konungen. Närmare bestämmelser från Konungens sida i olika avseenden

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 192.

41

förutsättas jämväl i 9 § (angående stadsplans och tomtindelnings uppgörande

och utställande för granskning), 12 § (motsvarande regler om stomplan och

utomplansbestämmelser för stad), 51 § (örn gatukostnadsbestämmelsers innehåll

och uppgörande samt utställande för granskning), 67 § (örn uppgörande

och utställande för granskning av byggnadsplan, tomtindelning och utomplansbestämmelser

för vissa områden å landet) samt i 76 § (örn vilken förändring av

befintlig byggnad är att hänföra till nybyggnad). Dessutom inrymmes i 13,

63 och 66 §§ åt Konungen en viss befogenhet att medgiva nybyggnad i strid

mot stadsplan, stomplan, byggnadsplan eller utomplansbestämmelser. I alla

dessa hänseenden avser den föreslagna byggnadsstadgan att meddela de behövliga

närmare bestämmelserna.

Vid stadgans utformning hava de tidigare förslagen lämnat det huvudsakliga

materialet. I de delar, som äga motsvarighet i kommitténs stadgeförslag,

har detta i huvudsak kunnat tjäna till ledning. I fråga örn de delar av stadgan,

som i kommitténs förslag lämnats öppna, hava dels bostadskommissionens

förslag och dels de därpå i stor utsträckning byggda 17 och 18 kapitlen i de

sakkunnigas förslag till stadsbyggnadslag kunnat begagnas såsom underlag

för det nya stadgeförslaget. Emellertid förefinnas rätt betydande tillägg,

särskilt i fråga örn ordnandet av bebyggelsen å landsbygden, varjämte, efter

undersökning av åtskilliga byggnadsordningar, vissa däri förekommande bestämmelser

av mera allmängiltig art ansetts böra överflyttas till stadgan.

De väsentligaste skiljaktigheterna mellan förslaget och nu gällande bygg- ^Skiijaktignadsstadga

torde kunna sammanfattas sålunda. forslaget till

Stadgans giltighetsområde har utsträckts. Gällande byggnadsstadga inne- byggnadsfattar

endast regler örn byggandet i städerna samt inom köpingar och vissa s gillande

andra områden å landet, vilka på grund av sin sammanträngda befolkning an- stadga,

setts böra i detta hänseende likställas med stad. Även inom stad och sådant

stadsliknande samhälle, som nu nämnts, anses stadgans tillämpning inskränkt

till det stadsplanelagda området. I motsats härtill avser förslaget att bliva

tillämpligt såväl inom städers och stadsliknande samhällens hela områden som

inom områden å landet, för vilka byggnadsplan eller utomplansbestämmelser

gälla. Härutinnan ansluter sig förslaget till den tendens, som genomgått samtliga

de tidigare framlagda förslagen till ny byggnadsstadga och vilka kommit

till uttryck även i de sakkunnigas lagförslag. I enlighet härmed har den

nuvarande benämningen ''byggnadsstadga för rikets städer’ utbytts mot ''byggnadsstadga''.

Den utsträckta giltighet, som sålunda är avsedd att tillkomma själva stadgan,

skall äga motsvarande tillämpning å de byggnadsordningar, som med stöd

av stadgan skola utfärdas. Sådana skola nämligen kunna meddelas ej endast,

såsom enligt gällande stadga, för städer och stadsliknande samhällen, utan även

för områden å landet, för vilka byggnadsplan eller utomplansbestämmelser

fastställts; dock är byggnadsordning för sistnämnda områden ej avsedd att

vara obligatorisk. Inom stad och stadsliknande samhälle skall byggnadsordningen

gälla ej endast inom det stadsplanelagda området utan jämväl utanför

detta.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Departe
ments
chefen.

Byggnadsordnings fastställelse sker liksom enligt gällande stadga av Konungens

befallningshavande.

Byggnadsnämnd skall enligt förslaget finnas ej blott i stad och stadsliknande

samhälle utan även inom område å landet, för vilket fastställts byggnadsplan

eller utomplansbestämmelser; dock skall inom sådant område nämnden

kunna ersättas av en särskild tjänsteman med motsvarande befogenheter.

Särskilda regler hava föreslagits i syfte att så vitt möjligt trygga byggnadsnämndens

tillgång till erforderligt sakkunnigt biträde.

I stadgan hava intagits regler, motsvarande dem, som nu i kungörelse den

31 augusti 1907 finnas meddelade angående stadsplans och tomtindelnings utställande

för granskning. I motsvarande avseende meddelas även regler beträffande

stomplan, byggnadsplan och utomplansbestämmelser.

Vissa regler om tomtindelning, som ansetts vara av mera instruktionell natur,

hava från gällande lag överförts till stadgeförslaget.

Beträffande reglerna för byggandet i städerna företer förslaget den väsentliga

olikheten mot nu gällande stadga, att i förslaget ej upptagits någon motsvarighet

till innehållet i §§ 23, 25 och 28 i gällande stadga, alltså reglerna

örn gårdsrum samt byggnads höjd och våningsantal. Det förutsättes nämligen

att erforderliga regler i dessa hänseenden skola meddelas genom stadsplanebestämmelser.

Särskilda föreskrifter hava föreslagits för ordnande av förhållandena

under övergångstiden, innan sådana stadsplanebestämmelser tillkommit.

Ej heller har den nya stadgan ansetts böra innehålla några särbestämmelser

angående gammal stadsdel. Detta begrepp har ansetts helt och hållet vara

att betrakta såsom en övergångsföreteelse, som bör efter ett lämpligt tillmätt

rådrum försvinna eller ock slutgiltigt regleras genom därför lämpade stadsplanebestämmelser.

Med hänsyn till den betydelsefulla roll, som såväl i nu nämnda hänseenden

som i övrigt tillkommer stadsplanebestämmelsema enligt den föreslagna nya

lagstiftningen, hava i förslaget meddelats utförliga vägledande föreskrifter

för upprättande av stadsplanebestämmelser. Liknande riktlinjer, ehuru av

mera summarisk art, meddelas beträffande stomplane-, byggnadsplane- och

utomplansbestämmelser.

Reglerna om byggandet i stad gälla i princip stadens hela område. Vissa

särbestämmelser hava dock ansetts påkallade i fråga örn byggandet utom

stadsplan.

Beträffande byggandet inom område å landet, för vilket byggnadsplan eller

utomplansbestämmelser fastställts, innehåller förslaget vissa bestämmelser av

mindre ingripande natur än de för stad gällande. Endast i avseende å vissa

begreppsbestämningar och andra mera allmängiltiga regler har det ansetts

möjligt att för dessa områden hänvisa till vad som gäller för stad.

Bestämmelserna om vad som är att hänföra till nybyggnad, vilka nu återfinnas

i en särskild kungörelse av den 18 januari 1908, hava införts i stadgeförslaget.

Nära nog samtliga de i ärendet hörda hava funnit utkastet vara av beskaffenhet

att böra läggas till grund för ny byggnadsstadga. Anmärkningar av

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 192.

43

principiell art hava dock riktats mot vissa huvudgrunder i utkastet. Sålunda

hava från vissa håll uttalats betänkligheter mot den föreslagna utvidgningen

av stadgans giltighetsområde. Erinringar hava ock gjorts mot det sätt, på vilket

frågan örn kvarterens bebyggande blivit reglerad. Slutligen har anmärkts,

att i utkastet upptagits detaljbestämmelser i allt för stor omfattning.

Vad först angår stadgans giltighetsområde har i samtliga tidigare förslag

vitsordats, att kontroll är behövlig över byggnadsverksamheten jämväl inom

städernas och de stadsliknande samhällenas icke planlagda områden. Redan vid

tillkomsten av 1907 års stadsplanelag beaktades detta behov och Konungen

erhöll befogenhet att på framställning av stad eller samhälle förordna om tilllämpning

av särskilda föreskrifter med avseende å byggnadsverksamhetens ordnande

inom sådan del av stadens eller samhällets område, som ej upptagits i

gällande stadsplan. Dylika föreskrifter hava utfärdats i åtskilliga fall och ansetts

hava karaktär av särskild byggnadsstadga. De motsvaras i förslaget till

stadsplanelag av stomplane- eller utomplansbestämmelser. Dylika bestämmelser

böra emellertid upptaga allenast de grundläggande reglerna för byggandet

och måste alltså, för att kunna fylla sitt ändamål, fullständigas genom föreskrifter

i byggnadsstadgan och byggnadsordning. I sak torde en sådan anordning

icke avsevärt skilja sig från vad för närvarande gäller. Emellertid lärer

man icke böra stanna härvid. Betydelsen av byggnadsverksamhetens kontrollerande

icke blott inom område, för vilket fastställts stadsplan eller byggnadsföreskrifter,

utan även inom de rent agrara delarna inom städer och samhällen

torde under de senare åren hava blivit allt mer erkänd. Erfarenheten har visat,

att på städernas ytterområden särskilt bostadsbyggandet utvecklat sig på ett

mindre tillfredsställande sätt, huvudsakligen orsakat av bristande kontroll över

bebyggelsen. Jag anser det därför vara ofrånkomligt, att byggnadsstadgan och

byggnadsordning göras tillämpliga å stadens eller samhällets hela område. Endast

härigenom torde möjlighet finnas till uppnående av god bebyggelse även

å dessa områden. Då emellertid en viss artskillnad råder mellan sådan bebyggelse,

varom här är fråga, och det mera stadsmässiga byggandet, böra givetvis

lättnader medgivas beträffande dessa områden. Så har ock skett i utkastet, och

jag ämnar föreslå ytterligare eftergifter i sådant hänseende.

Vad nu yttrats örn nödvändigheten av kontroll av byggnadsverksamheten

inom stads eller samhälles icke stadsplanelagda områden torde äga tillämplighet

även beträffande område, för vilket jämlikt förslaget till stadsplanelag fastställts

byggnadsplan eller utomplansbestämmelser. De uttalade betänkligheterna

mot intagande i byggnadsstadgan av vissa regler för byggandet inom sådana

områden kan jag icke dela. Landskommunernas förbund har ock funnit

bestämmelserna i utkastet härutinnan vara i huvudsak lämpligt avvägda och

motsvara de krav, som nutida förhållanden ställa på en lagstiftning av denna art.

Såsom tidigare antytts bygger utkastet på den principen, att de grundläggande

reglerna för byggandet, det vill säga bestämmelserna örn byggnads höjd,

våningsantal och gårdsrums storlek, icke skola intagas i stadgan utan meddelas

i de till stadsplanen hörande stadsplanebestämmelserna. Denna fråga har varit

föremål för skilda meningar under förarbetena och olika förslag till ordnande

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

av dessa förhållanden hava framkommit. Emellertid synes mig den ståndpunkt,

utkastet intager, innebära en principiellt riktig lösning. Det lärer icke

låta sig göra att på tillfredsställande sätt meddela generella bestämmelser i dessa

ämnen för all bebyggelse inom ett stadsplaneområde. Genom bestämmelsernas

intagande i stadsplan kunna de däremot på ett smidigare och naturligare sätt

anpassas efter förhallandena i varje särskilt fall. Verkningarna av gällande

lagstiftning i denna del torde icke hava varit gynnsamma. Sålunda har exempelvis

den i stadgan medgivna högsta hushöjden uppenbarligen icke varit lämplig

för all slags bebyggelse. Uttalade farhågor att systemet skulle verka betungande

torde knappast vara berättigade, då stadsplanebestämmelser givetvis

i manga fall kunna erhålla ett för större sammanhängande område inom planen

ensartat innehåll. Jag har därför ansett mig böra i princip godtaga utkastet i

denna del, vilket ock vunnit anslutning från ett stort antal av de i ärendet hörda.

Till fragan huruvida och i vad man undantag från principen bör ske beträffande

redan bebyggda stadsdelar skall jag senare återkomma.

För att en byggnadsstadga skall fylla de krav, som numera skäligen kunna

ställas pa en sadan författning, mäste den i större utsträckning än den nu gällande

ingripa reglerande i fråga örn själva byggandet. Å andra sidan bör tillses,

att denna reglering icke göres i onödigt hög grad betungande för vare sig

de enskilda eller kommunerna och att nödig frihet beredes dessa sistnämnda att

inom bestämda, i stadgan angivna gränser närmare utforma reglerna för byggandet

med hänsyn till förhållandena å varje särskild ort. Frågan, i vilken omfattning

byggnadsstadgan bör innehålla reglerande bestämmelser i förevarande

hänseende, torde i viss man vara en lämplighetsfråga. Den ledande principen

härvid synes böra vara, att bestämmelser av mera allmängiltig art upptagas i

stadgan, under det att föreskrifter av lokal karaktär ävensom vissa tekniska detaljbestämmelser

hava sin rätta plats i byggnadsordningarna. Den avgränsning

mellan stadga och byggnadsordning, som skett i utkastet, torde ur angivna synpunkter

i stort sett vara tillfredsställande. I vissa hänseenden har jag dock

med tillmötesgående av framkomna anmärkningar funnit mig böra ersätta åtskilliga

i utkastet upptagna detaljregler med föreskrifter av mera generell avfattning.

Närmare redogörelse härför skall jag lämna vid behandlingen av de

särskilda paragraferna.

AVDELNING I.

Bestämmelser angående stad.

KAP. 1.

Om byggnadsordning.

§ I
Byggnads-

Paragrafen motsvarar § 1 och § 2 punkterna 1 och 3 i gällande byggnadssrilttghets-

stad£a> 1 § i stadsplanelagskommitténs förslag samt 1 kap. 7 § och 16 kap.

område. 1 § i 1928 års sakkunnigas förslag.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 192.

45

Gällande byggnadsordningar hava, såsom tidigare framhållits, ansetts till- Gällande rätt.

lämpliga endast inom det stadsplanelagda området.

Kommittén har velat utsträcka byggnadsordningens tillämplighetsområde till Tidigare

även icke stadsplanelagd del av staden, dock endast till sadant område, för ^5r9

vilket utomplansbestämmelser gälla, och även detta blott i den mån sa finnes

erforderligt. De sakkunniga hava däremot, med stöd jämväl av åtskilliga

över kommittéförslaget avgivna yttranden, i princip velat låta byggnadsordningen

omfatta stadens hela område.

Utkastet ansluter sig i detta avseende till sakkunnigförslaget. Utkastet.

Utkastets ståndpunkt i denna del har jag redan tidigare förklarat mig Departe
mentschefea.

kunna godtaga.

Enligt gällande byggnadsstadga må i byggnadsordning för överträdelse av

dess föreskrifter stadgas vitén av 5—500 kronor.

Byggnadsstadgekommittén, som anmärkte, att ett vite av 500 kronor mången

gång visat sig ej vara tillräckligt stort, föreslog att beloppet skulle bestämmas

till högst 1,000 kronor, överintendentsämbetet föreslog en höjning av minimum

till 25 kronor. Stadsplanelagskommittén, som ej angav något visst belopp,

utbytte benämningen vitén mot böter. Med bibehållande av denna ändring

hava de sakkunniga höjt latituden till 25—5,000 kronor.

Utkastet överensstämmer härutinnan med sakkunnigförslaget

I anledning av framställda erinringar har bötesminimum synts böra nedsättas

till tio kronor.

Straffbe
stämmelser.

Gällande rätt.

Tidigare

förslag.

Utkastet.

Departe
mentschefen.

§ 2.

Paragrafen motsvarar § 2 punkt 2 i gällande byggnadsstadga samt 2 § för- Byggnadssta

och tredje styckena i stadsplanelagskommitténs förslag och 16 kap. 2 §

första, andra och fjärde styckena i de sakkunnigas förslag. och fast
Enligt

gällande stadga tillkommer det Konungens befallningshavande att ställande,

fastställa av stadsfullmäktige antagen byggnadsordning. G^^de

I de tidigare förslagen hava vitt skilda ståndpunkter intagits till frågan örn ^ w

fastställelsemyndigheten. Medan byggnadsstadgekommittén och överintendents- förelag,

ämbetet bibehöllo gällande anordning, föreslog bostadskommissionen, att fastställelsen

skulle tillkomma Kungl. Maj :t. Enligt stadsplanelagskommitténs förslag

skulle denna befogenhet däremot tillkomma byggnadsstyrelsen. De sakkunniga

hava föreslagit, att de nya byggnadsordningar, som skulle tillkomma i

anledning av den nya lagen, skulle fastställas av Kungl. Maj :t, men att fastställelse

av ny byggnadsordning i övrigt ävensom av ändringar eller tillägg

skulle överlåtas åt Konungens befallningshavande.

Utkastet överensstämmer i detta avseende i princip med bostadskommissio- utkastet,

nens förslag. I motiveringen anföres härom:

''Vissa av de skäl kommissionen anför hava väl med hänsyn till föreliggande

förslag förlorat något av sin bindande kraft. Kvar står dock att stadsplanebestämmelser

och byggnadsordning i väsentlig mån måste komma a,tt komplettera

varandra och därför lämpligen böra prövas av samma myndighet T

sak torde förslaget ej heller avsevärt skilja sig från stadsplanelagskommitténs

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Departe
mentschefen.

förslag, då Kungl. Majit givetvis under alla förhållanden i ärendet inhämtar

byggnadsstyrelsens yttrande, vars innehåll icke kan undgå att bliva i hög

grad vägledande för Kungl. Marits beslut. Körslaget att låta byggnadsstyrelsen

tjänstgöra såsom fastställelsemyndighet har emellertid väckt gensagor,

till vilka hänsyn synts böra tagas. Kommitténs syfte att i möjligaste mån

decentralisera prövningen för att undgå en alltför betydande ökning av Kungl.

Majits arbetsbörda synes emellertid vara värt beaktande. Detta syfte synes

kunna i stället tillgodoses genom upptagande av de sakkunnigas tanke att åt

Konungens befallningshavande överlämna prövningen av ändringar i byggnadsordningar.

Att i detta avseende helt följa de sakkunnigas förslag torde dock

icke vara lämpligt. I vissa yttranden över detsamma har framhållits såsom

egendomligt, att en av Kungl. Majit fastställd byggnadsordning skulle kunna

bliva föremål för hur vittgående ändringar som helst genom Konungens befallningshavande.

Onekligen kunna skäl anföras för att här liksom beträffande

stadsplan göra en åtskillnad, så att väsentligare ändringar underställas Kungl.

Majits prövning, medan åter mindre betydande sådana prövas av Konungens

befallningshavande. I enlighet härmed föreslås, att beslut örn ändring må av

Konungens befallningshavande prövas, där beslutet icke innefattar väsentlig

avvikelse från vad förut varit gällande.

Erinras må slutligen, att förevarande förslag på annat sätt tillgodoser behovet

av decentralisation genom att Kungl. Maj :t befrias från prövningen av

planer, bestämmelser och byggnadsordningar för områden å landet.’

Frågan örn vilken myndighet det bör tillkomma att fastställa byggnadsordning

har varit föremål för uttalanden i yttrandena över utkastet och hava därvid

olika åsikter yppats. Till förmån för bibehållande av Konungens befallningshavande

såsom fastställande myndighet har bland annat åberopats dels

att denna myndighet mer än Kungl. Majit kunde taga hänsyn till lokala förhållanden,

varigenom en icke önskvärd uniformitet kunde undvikas, dels att

prövningen av förslag till byggnadsordningar bleve fördröjd genom prövningens

förläggande till Kungl. Majit. Å andra sidan har den i utkastet föreslagna anordningen

vunnit gillande av åtskilliga av de i ärendet hörda. Ehuru olägenheter

av denna anordning icke torde behöva uppstå i större utsträckning, har jag

dock icke velat motsätta mig kravet på bibehållande av gällande ordning för

prövning av dylika ärenden. Vissa av de fördelar, som ansetts komma att vinnas

genom att prövningen förlädes till Kungl. Maj :t, torde kunna ernås, därest,

såsom synes böra ske, mönsterbyggnadsordningar upprättas på Kungl. Majits

föranstaltande.

Fastighetsägareförbundet har ansett, att intresserade medborgare och korporationer

borde erhålla tillfälle framställa erinringar mot de förslag till

byggnadsordningar, som framlades. Det synes mig lämpligt att under ärendets

beredning även enskilda sammanslutningar få möjlighet yttra sig över

förslaget. Någon uttrycklig bestämmelse härom torde dock ej böra intagas

i stadgan. Då stadsfullmäktige måste anses företräda alla intressen i staden,

lärer möjlighet alltid finnas för de enskilda fastighetsägarna att där få sina

synpunkter framförda.

Skulle stad utan skäl undandraga sig sin skyldighet att upprätta byggnadsordning,

torde det tillkomma Konungen att. utfärda byggnadsordning för staden.

I paragrafens sista stycke har därför upptagits ett stadgande om skyl
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

47

digliet för Konungens befallningshavande att anmäla förhållandet hos Konungen.

Stadgandet förekommer såväl i bostadskommissionens som i kommitténs

förslag och torde fylla en lucka i gällande lagstiftning.

§ 3-

Paragrafen motsvarar § 2 punkt 4 i gällande byggnadsstadga, 2 § andra

stycket i stadsplanelagskommitténs förslag och 16 kap. 2 § tredje stycket i de

sakkunnigas förslag.

Bostadskommissionen ansåg, att, örn byggnadsordningarna ej vidare skulle

fastställas av Konungens befallningshavande, gällande stadgas föreskrift att

byggnadsordning skall publiceras i länskungörelserna och insändas till vissa

centrala myndigheter borde bortfalla, ävensom att publikationsskyldigheten i

viss mån borde omläggas. Stadsplanelagskommittén och de sakkunniga hava

däremot bibehållit gällande föreskrifter allenast med vissa smärre modifikationer.

Utkastet överensstämmer med kommitténs och de sakkunnigas förslag. T

motiveringen anföres härom:

''Mot kommitténs förslag har väl anmärkts, att intagandet i länskungörelserna

saknade betydelse och innebure en onödig utgift, då samhällena i allt fall

själva måste gå i författning örn tryckning av sina byggnadsordningar. Det

synes emellertid vara av värde, att samtliga dylika för länet gällande författningar

återfinnas i en fortlöpande samling. Erinras må, att liknande regler

gälla beträffande hälsovårds- och brandordningar. Till nedbringande av kostnaden

torde lämpligen kunna så förfaras, att samhället samtidigt med införandet

i länstrycket beställer erforderligt antal utdrag därav, varigenom särskild

sättningskostnad inbesparas. Lämpliga riktlinjer i detta hänseende

torde kunna meddelas av kommunikationsdepartementet vid prövningen av

förekommande ärenden. — Skyldigheten för Konungens befallningshavande

att insända exemplar av byggnadsordning till justitiekanslern och justitieombudsmannen

har ansetts kunna uteslutas. Om för deras räkning sådana

exemplar anses behövliga, torde även därutinnan kommunikationsdepartementet

kunna förfara efter omständigheterna. Eör detta ändamål har det antal

exemplar, som skall insändas till departementet, ökats från 3 till 5.’

Vad vissa myndigheter anmärkt mot det föreslagna kungörelseförfarandet

har icke synts mig vara av beskaffenhet att böra föranleda ändring i utkastet.

KAP. 2.

Om byggnadsnämnd.

§4.

Paragrafen motsvarar § 3 punkt 1 och § 6 punkt 1 i gällande byggnadsstadga,

4 § första stycket i kommitténs förslag och 19 kap. 1 § första stycket i sakkunnigförslaget.

I utkastet har själva uppräkningen av byggnadsnämndens

åligganden, som i nämnda två tidigare förslag intagits i samma paragraf, ansetts

lämpligen böra uppdelas på fyra särskilda paragrafer. Förevarande förslag

överensstämmer med utkastet.

Byggnads
ordnings
kun
görande.

Tidigare

förslag.

Utkastet.

Departe
mentschefen.

Stads skyldighet

att

hava byggnadsnämd].

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Byggnadsnämnds

huvudsakliga

åligganden.

Utkastet.

Departe
mentschefen.

Kartas upprättande.

Utkastet.

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

§ 5.

De i denna paragraf upptagna bestämmelserna motsvara § 6 punkt 2, § 7

punkt 1 och § 8 i gällande byggnadsstadga samt delar av 4 § i kommitténs

förslag och 19 kap. 1 § i sakkunnigförslaget.

I utkastet anföres till motivering av stadgandet:

’Av de sakkunniga föreslagen föreskrift örn skyldighet för byggnadsnämnden

att över ärendena föra löpande förteckning har ansetts kunna utgå.

Gällande byggnadsstadga innehåller i § 46 punkt 2 föreskrift örn rätt för

byggnadsnämnd att för särskilt fall förordna åklagare. Tidigare förslag, som

bibehållit detta stadgande, hava i anslutning därtill såsom en av byggnadsnämndens

skyldigheter angivit att för vissa fall förordna om åtals anställande.

Da förevarande utkast icke bibehållit något stadgande, motsvarande det förstnämnda,

har någon däremot svarande skyldighet för nämnden givetvis ej heller

upptagits.

I yttrande över sakkunnigförslaget har ifrågasatts, att byggnadsnämnden

borde kunna förelägga vite även i fall, då annan påföljd vore stadgad. Bestämmelsen

torde dock lika litet som motsvarande föreskrift i gällande stadga böra

så tolkas, att, då exempelvis en byggherre utfört byggnad utan lov och härför

adömts böter, byggnadsnämnden skulle vara förhindrad att sedermera vid vite

förelägga honom att borttaga byggnaden. Den föreslagna ändringen synes alltså

icke behövlig.

Ej heller har det synts föreligga anledning att, på sätt byggnadsstadgekommittén

föreslagit, fastställa vitesmaximum.’

Förevarande förslag överensstämmer i sak med utkastet, vari endast vissa

ändringar av redaktionell art vidtagits.

§ 6.

Bestämmelsen i förevarande paragraf motsvarar i huvudsak § 41 i gällande

stadga, 4 § 8:e punkten i kommitténs förslag och 19 kap. 1 § sjunde att-satsen

i de sakkunnigas förslag.

I motiven till utkastet anföres örn § 6:

Nämnda tva förslag avvika från gällande stadga bland annat genom

fordran att ny byggnad skall, ’så snart den blivit uppförd’, utmärkas å kartan.

Lantmäteristyrelsen har i yttrande över sakkunnigförslaget anmärkt, att bestämmelsen

torde vara svår att i praktiken genomföra vad beträffade mindre

samhällen, som icke för ändamålet hade särskilda tjänstemän till sitt förfogande.

Under antagande, att kompletteringen skulle verkställas av den inom samhället

verksamme förrättningsmannen, har styrelsen uttalat, att, då denne i allmänhet

icke vöre bosatt a platsen, kompletteringen torde kunna ske exempelvis

en gång örn året och ej så snart ny byggnad uppförts.

Riktigt är, att man ej bör överdriva fordran på snabbhet i fråga örn de nya

byggnadernas införande å kartan. I den män för kartans komplettering måste

anlitas en å platsen icke bosatt förrättningsman, torde väl i praktiken dessa såväl

som andra förrättningar i görligaste mån koncentreras till vissa mera sporadiska

besök på orten. För att icke synas förhindra en dylik praktisk lösning

har föreliggande utkast endast angivit, att den nya byggnadens utmärkande

skall verkställas så snart ske kan efter dess uppförande. Denna formulering

överensstämmer nära med byggnadsstadgekommitténs förslag.’

De i utkastet föreslagna bestämmelserna hava ansetts böra oförändrade här

upptagas.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 192.

49

§ 7.

Denna bestämmelse, som icke återfinnes i gällande stadga, motsvarar 4 §

6:e punkten i kommitténs förslag. De sakkunniga hava upptagit motsvarande

bestämmelse i ett särskilt kapitel, det 30 :e, och därvid föreslagit en anordning,

som mera närmar sig ordningen för fastighetsregistrets förande. Sålunda

skulle magistraten förordna viss registerförare och jämväl utöva närmare tillsyn

över registerarbetet, varjämte stadgades viss skyldighet för registerföraren

att utfärda bevis med ledning av registret.

I motiven till utkastet anföres örn denna bestämmelse:

''Ehuru de sakkunnigas förslag vunnit viss anslutning från åtskilliga håll,

har dock med hänsyn till de olika meningar, som gjort sig gällande, och med

beaktande särskilt att Svenska koinmunaltekniska föreningen och Svenska teknologföreningen

ansett den föreslagna förteckningen böra handhavas av byggnadsnämnden,

denna anordning ansetts vara att föredraga. Ej heller har ansetts

lämpligt att, såsom påyrkats i vissa yttranden såväl över kommittéförslaget

som över de sakkunnigas förslag, begagna fastighetsregistret såsom underlag

jämväl för nu ifrågavarande förteckning. På grund av det sagda har

kommitténs förslag i huvudsak följts, dock med viss modifikation i syfte att

ytterligare understryka, att den fastighetslängd, som där omtalas, icke behöver

omfatta samtliga i byggnadskvarter ingående fastigheter.’

Mot de i denna paragraf föreslagna bestämmelserna har anmärkts å ena sidan,

att skyldigheten att föra förteckning över gatukostnadsbidrag vore alltför

betungande och å andra sidan, att i gatukostnadsförteckningen borde obligatoriskt

upptagas alla för fastighet i fråga örn dess utnyttjande gällande villkor

och annat, som vore av särskild betydelse för fastighetens bebyggande. Ur

synpunkten av ordning och reda samt med hänsyn till fastighetsägarnas berättigade

intressen lärer det icke kunna eftergivas, att förteckning upprättas

över fastighetsägare åliggande förpliktelse att till staden utgiva bidrag till

gatukostnad. Huru förteckningen bör vara uppställd är en lämplighetsfråga,

som det bör tillkomma varje stad att själv reglera, eventuellt genom

bestämmelser i byggnadsordningen. Tydligt är dock, att förteckningen

för att fylla sitt ändamål måste vara av den fullständighet, att, i den mån

vederbörlig uppskattning och fördelning skett, för varje fastighet angives det

belopp, som skall utgå från fastigheten. Att gå längre, på sätt föreslagits

i vissa yttranden, synes mig icke behövligt. Med hänsyn till rådande lokal

praxis torde i stadgan icke böra fastslås, att skyldigheten att föra förteckningen

obligatoriskt skall åvila byggnadsnämnden utan synes staden böra

kunna genom bestämmelse i byggnadsordningen stadga, att åliggandet skall

fullgöras av annan stadens myndighet. I enlighet därmed har paragrafen

jämkats.

§ 8.

I denna paragraf, som motsvarar § 7 punkt 2 i gällande byggnadsstadga

och 19 kap. 1 § sista stycket i de sakkunnigas förslag, har vidtagits en mindre

jämkning av redaktionell art.

Bihang till riksdagens protokoll 1981. 1 sami. 168 käft. (Nr 192.)

tiatukost
nndsför
teekning.

Tidigare

förslag.

Utkastet.

Departe
mentschefen
-

Hägnads

nämnds

hörande.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Byggnads
nämndens
samman
sättning.

Gällande

stadga.

Tidigare

förslag.

Utkastet.

§ 9-

1 mom. i förevarande paragraf innehåller bestämmelser om antalet ledamöter

i byggnadsnämnd och deras kvalifikationer samt sättet för deras utseende.

Uti § 3 punkt 2 och 3 i gällande stadga föreskrives, att byggnadsnämnden

skall bestå av fem eller tre ledamöter, efter vad i stadens byggnadsordning

bestämmes. Äro ledamöterna fem, skola de utgöras av: en lagfaren person,

vilken stadens magistrat inom sig utser; en person, vilken magistraten äger

välja inom eller utom sig; samt tre av stadsfullmäktige eller, där sådana ej

finnas, av allmänna rådstugan valda personer. Äro ledamöterna i nämnden tre,

skola de utgöras av en lagfaren person, utsedd av och inom magistraten på

sätt nyss är nämnt, samt två av stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan valda

personer.

Bostadskommissionen föreslog, att minimiantalet skulle ökas till fem. Som

stöd härför åberopades bland annat, att det hittillsvarande maximiantalet i

allmänhet varit normerande. Kommissionen tänkte sig icke att något maximiantal

skulle stadgas. Kommissionen föreslog vidare, att magistratens befogenhet

skulle inskränkas till att utse endast en ledamot, vilken borde väljas bland

dess egna lagfarna ledamöter.

Enligt kommitténs förslag skall byggnadsnämnden bestå av fem ledamöter,

där ej i byggnadsordningen bestämmes, att antalet skall vara sju. Av ledamöterna

väljes av magistraten en jämte suppleant för honom; skolande denne

ledamot och hans suppleant, såvitt möjligt, vara lagfarna. En ledamot jämte

hans suppleant väljes av stadens hälsovårdsnämnd; skolande denne ledamot

och hans suppleant, vilka hava att inom nämnden särskilt företräda hygieniska

krav, såvitt möjligt, vara läkare. Två ledamöter eller, om nämnden skall bestå

av sju ledamöter, fyra jämte suppleanter för dem till lika stort antal väljas

av stadsfullmäktige. Den återstående ledamoten jämte suppleant för honom,

vilka skola vara byggnadssakkunniga, väljes av dem, som invalts i nämnden.

De sakkunniga hava föreslagit ett fixt antal av fem med möjlighet för staden

att hos Konungen erhålla fastställelse å ett större antal. De förordade vidare,

att magistraten skulle bibehållas vid sin rätt att utse två ledamöter, vilka

såvitt möjligt borde vara lagfarna, samt att stadsfullmäktige utsåge övriga

ledamöter, därvid hälsovårdsnämnden ägde avgiva förslag till en ledamot.

Slutligen uppställde de sakkunniga krav att inom byggnadsnämnden skulle

finnas företrädd god insikt i hembygdsvård.

Rörande dessa frågor anföres i motiven till utkastet:

T flertalet municipalsamhällen består byggnadsnämnden av tre ledamöter.

Svårighet torde ock i smärre samhällen stundom kunna yppas att lämpligt rekrytera

en större nämnd. I yttrande av bl. a. en länsstyrelse över de sakkunnigas

förslag har även uttalats, att i mindre städer antalet kunde begränsas till

tre. Med hänsyn härtill har i förevarande förslag bibehållits nuvarande stadgas

regel om att antalet må kunna minskas till tre.

Kommissionen tänkte sig ej att något maximum skulle stadgas, varemot

kommittén föreslog valfrihet allenast mellan fem eller sju ledamöter. Detta

högre antal torde hava ansetts nödigt i det fall, att, såsom kommittén föreslog

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192. 51

i 7 § och bostadskommissionen i § 10, byggnadsnämnden skulle kunna fördela

sig på avdelningar.

Det behov i detta hänseende, som tidigare troddes vara att motse, torde hittills

icke hava gjort sig kännbart i vidare man än att i Stockholm byggnadsnämndens

befattning med stadsplaneärenden i väsentlig del överflyttats å en

särskild nämnd, stadsplanenämnden. Skulle ett sådant behov yppas i någon

stad, torde detta, såsom de sakkunniga yttra, kunna tillgodoses genom en Konungen

tillagd befogenhet att på framställning av vederbörande samhälle fastställa

det antal ledamöter och den arbetsfördelning, som för varje fall kan påfordras.

Icke desto mindre har ansetts böra inrymmas möjlighet att bestämma

antalet till sju.

Regeln blir alltså, att antalet skall vara fem, men att i byggnadsordningen

må bestämmas, att antalet skall vara sju eller tre.

För det fall, att nämnden består av fem ledamöter, äger enligt nuvarande

stadga magistraten att utse en lagfaren ledamot inom sig och en ledamot inom

eller utom sig. Bostadskommissionen har föreslagit, att magistratens befogenhet

skulle inskränkas till att utse endast en ledamot, vilken borde väljas bland

dess egna lagfarna ledamöter.

Kommittén har anslutit sig till bostadskommissionens förslag, dock utan att

binda magistratens valfrihet i vidare mån än att den ifrågavarande ledamoten

såvitt möjligt bör vara lagfaren. De sakkunniga åter förordade att magistraten

skulle bibehållas vid sin rätt att utse två ledamöter, vilka såvitt möjligt

borde vara lagfarna.

Mot de sakkunnigas förslag har anmärkts, att därigenom möjligheten att i

nämnden insätta personer med byggnadsteknisk sakkunskap skulle alltför mycket

inskränkas. Med hänsyn härtill har föreliggande utkast följt kommitténs

förslag i denna punkt.

Enligt kommitténs förslag skulle en ledamot jämte ersättare väljas av hälsovårdsnämnden.

De sakkunniga hava ansett lämpligare, att stadsfullmäktige

bibehålla sin rätt att utse de ledamöter, som icke skola utses av magistrat, samt

att hälsovårdsnämnden allenast får avgiva förslag till den ledamot och ersättare,

som skola hava att inom byggnadsnämnden tillvarataga bostadshygieniska

krav. Förevarande förslag följer i detta hänseende de sakkunniga.

De sakkunniga uppställde i sitt förslag krav att inom byggnadsnämnden

skall finnas företrädd god insikt i hembygdsvård. Med hänsyn till framställda

anmärkningar har detta uttryck uteslutits och i stället såsom en allmän fordran

angivits, att till ledamöter i nämnden böra utses personer, som kunna antagas

vilja främja ett sunt byggnadsväsen och en god byggnadskultur,’

Från flera håll har uttalats önskvärdheten av att gällande bestämmelser

örn ledamöternas antal och örn sättet för deras utseende måtte bibehållas samt

att föreskrifterna om vissa ledamöters kvalifikationer måtte ersättas med mera

allmänt hållna regler, gällande för alla ledamöter. Onekligen tala åtskilliga

skäl för bibehållande i huvudsak av gällande ordning på detta område, helst

befogade erinringar däremot knappast hava framkommit. Utökningen av antalet

ledamöter i vissa fall till sju synes sålunda knappast vara påkallad. Skulle

behov av sådan ökning i något fall uppstå, lärer, på sätt framhållits i motiven

till utkastet, detta behov böra tillgodoses genom att Konungen på särskild framställning

medgiver ett högre antal. Ej heller lära skälen för den föreslagna inskränkningen

i den magistraten för närvarande tillkommande valrätten till att

avse allenast en ledamot vara avgörande. En av de av magistraten utsedda

ledamöterna bör vara lagfaren, såvitt möjlighet finnes att utse lämplig sådan

Departe
mentschefen.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

person. Vad angår ledamöternas kvalifikationer i övrigt torde icke böra stadgas

annat än att till ledamöter böra utses personer, som kunna antagas vilja

främja ett sunt byggnadsväsen och en god byggnadskultur samt, såvitt möjligt,

hava praktisk erfarenhet i byggnadsfrågor och därmed sammanhörande

spörsmål. Att ett sådant stadgande innebär att erforderlig byggnadsteknisk

sakkunskap, såväl högre som lägre, örn möjligt bör vara företrädd inom nämnden,

torde vara klart. Genom kravet på erfarenhet i spörsmål, som sammanhöra

med byggnadsfrågor, avses även att tillgodose önskemålen örn erforderligt

beaktande av bostadshygieniska och brandtekniska synpunkter. Med nu

förordade avfattning av stadgandet torde behovet av att låta hälsovårdsnämnden

föreslå en ledamot hava bortfallit,

Paragrafens mom. 2 motsvarar § 3 punkt 5 i gällande byggnadsstadga, 5 §

2 mom. i kommitténs förslag samt 19 kap. 2 § tredje stycket i de sakkunnigas

förslag.

Nämnda förslag hava, i anslutning till byggnadsstadgekommittén, å de av

stadsfullmäktige utsedda ledamöterna tillämpat principen örn successiv förnyelse.

Med hänsyn till den tendens, som på senare tider framträtt, har föreliggande

förslag härutinnan anslutit sig till gällande stadga, sorn icke upptager

någon successiv förnyelse.

Mom. 3 motsvarar § 3 punkt 6 i gällande stadga samt föreskrifter i 5 § i

kommitténs förslag och 19 kap. 2 § i de sakkunnigas förslag.

Ur stadgandet hava uteslutits alla regler angående den ordning, i vilken ersättare

skola inträda. Sådana regler, i den mån de erfordras, synas lämpligen

kunna meddelas i byggnadsordningen. Iakttagas bör därvid, att bestämmelserna

torde böra vara olika, allt eftersom valet sker proportionellt eller icke.

§ 10.

Behörig- Paragrafen motsvarar § 3 punkterna 7 och 8 i gällande byggnadsstadga, 5 §

för*ledamot ^ oc^ ^ mom- i kommitténs förslag och 19 kap. 2 § sjätte och följande stycken

i byggnads- i de sakkunnigas förslag. Den i tidigare förslag upptagna regeln, att gift

nämnd. kv;nna icke ar obehörig på grund av att hon står under mannens målsmanskap,

har av de sakkunniga med hänsyn till den nya lagstiftningen i ämnet ersatts

med ett stadgande, att hustru ej skall vara obehörig på den grund att äldre giftermålsbalken

är tillämplig i fråga örn makarnas förmögenhetsförhållanden.

Då emellertid en sådan omständighet icke lärer kunna föranleda hennes obehörighet

till uppdrag, varom här är fråga, har något motsvarande stadgande ej

upptagits i förevarande förslag, som härutinnan överensstämmer med utkastet.

Enligt gällande stadga äger ledamot, som magistraten utsett inom sig, ej

avsäga sig uppdraget. Emellertid hava tillräckliga skäl ansetts saknas att bibehålla

denna begränsning. Förslaget överensstämmer härutinnan med sakkunnigförslaget

och utkastet. Från detta föreligger ingen annan avvikelse än

att bestämmelsen örn rätt för kvinna att avsäga sig uppdraget uteslutits i förslaget

med hänsyn till motsvarande ändring i förra årets beslut örn kommunallagstiftning.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

53

§ 11.

Paragrafen motsvarar § 4 i gällande byggnadsstadga, 6 § i kommitténs

förslag och 19 kap. 3 § i de sakkunnigas förslag; dock att vissa delar av förslagen

utbrutits till en särskild § 13. I enlighet med framställda anmärkningar

har införts föreskrift, att byggnadsnämnd skall inom sig utse ej

blott ordförande utan även vice ordförande.

Rörande bestämmelsen i mom. 2 första stycket anföres i motiven till utkastet:-

, •; jri j |1

’Mot den av de sakkunniga liksom av kommittén föreslagna skyldigheten för

byggnadsnämnd att sammanträda minst en gång i månaden har framställts anmärkning.

Det torde emellertid vara av vikt att alltför långa tidrymder icke

tillåtas förflyta mellan nämndens sammanträden. Skulle för någon ort på

grund av särskilda lokala förhållanden något längre mellanrum anses behövligt,

torde medgivande därtill kunna intagas i ortens byggnadsordning.’

Med hänsyn till vad som anmärkts mot föreskriften att byggnadsnämnden

skall sammanträda minst en gång i månaden har jag ansett det böra i stadgan

uttryckligen angivas, att i byggnadsordningen må medgivas längre tid mellan

sammanträdena.

I det fall att byggnadsnämnden består av allenast tre ledamöter torde samtliga

böra vara tillstädes för att nämnden skall vara beslutmässig. Däremot

lärer enhällighet mellan dem icke böra stadgas. I enlighet härmed har jag

låtit omformulera andra stycket i mom. 2.

I övrigt har i utkastet icke vidtagits annan ändring än att reglerna för omröstning

vid val inom nämnden gjorts tillämpliga å omröstning vid tillsättande

av tjänstebefattningar hos nämnden.

§ 12.

Paragrafen motsvarar § 5 i gällande byggnadsstadga, 8 § i kommitténs

förslag och 19 kap. 4 § i de sakkunnigas förslag. Vissa delar hava dock utbrutits

och återfinnas i § 14 i förslaget.

I motiven till utkastet yttras örn dessa bestämmelser:

’Den egentliga nyheten i förhållande till gällande stadga är kravet på anställande

av stadsarkitekt såsom biträde åt byggnadsnämnden. Detta krav

har först uttryckligen uppställts av de sakkunniga.

På de av dem anförda skälen är det ytterst önskvärt, att byggnadsnämnderna

i gemen beredes tillgång till sakkunnigt biträde. Då emellertid, såsom i vissa

yttranden framhållits, ekonomiska svårigheter kunna tänkas lägga hinder i

vägen för att, såsom de sakkunniga föreslagit som regel, å viss ort anställa

stadsarkitekt, torde möjlighet uttryckligen böra beredas att i byggnadsordning

meddela andra föreskrifter örn sättet för beredande av sakkunnigt biträde. Såsom

de sakkunniga framhålla möter intet hinder för flera orter i varandras

närhet att anlita samma person såsom stadsarkitekt.

Mot de sakunnigas förslag, att val av stadsarkitekt skall ske av stadsfullmäktige,

har anmärkts, att i de städer, som hittills anställt sådan tjänsteman,

valet anförtrotts åt byggnadsnämnden. Med anledning härav föreslås sådan

ändring i förslaget, att stadsarkitekt liksom övriga biträden utses av nämnden.

Byggnadsnämndens

sammanträden

m. m.

Utkastet.

Departe
mentschefen,

Befattningshavare

Iros byggnadsnämnden.

Utkastet.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Departe
mentschefen
-

Sätt att

närvara vid

nämndens

sammanträden.

Utkastet.

I åtskilliga yttranden Ilar anmärkts såsom en brist, att regler saknas örn

anställande av stadsingenjör. I § 13 har med anledning därav gjorts visst

tillägg. Att därutöver i stadgan intaga föreskrifter i ämnet synes ej nödigt

med hänsyn till de föreskrifter örn mätningsmän, som innehållas i fastighetsbildningslagen.

’

Bestämmelsen om skyldighet för stad att anställa stadsarkitekt eller annat

sakkunnigt biträde hos byggnadsnämnden har väckt betänkligheter hos många

av dem, som yttrat sig över utkastet. Svenska stadsförbundet har ansett att

dispensrätt borde finnas även från skyldigheten att hålla annat sakkunnigt biträde

än stadsarkitekt. I andra yttranden åter har framställts krav på skärpning

av stads skyldighet i förevarande avseende. Starka skäl torde tala för att

härutinnan gå varligt fram. Jag har därför ansett, att möjligheten att meddela

dispens från skyldigheten att anställa stadsarkitekt icke bör vara inskränkt

på sätt i utkastet föreslagits. En sådan dispens torde ej heller böra

meddelas genom bestämmelse i byggnadsordningen utan genom särskilt beslut

av Kungl. Majit. I allt fall synes detta ofrånkomligt, därest byggnadsordnings

fastställande bibehålies hos Konungens befallningshavande. Uppenbart

är emellertid att denna dispensrätt icke bör komma till användning i andra

fall än då beredande av sakkunnigt biträde skulle vara oskäligt betungande i

ekonomiskt hänseende. Enligt vad i ärendet är upplyst har av en länsstyrelse

tagits initiativ till att söka för rimliga kostnader ställa fackmän till disposition

för länets byggnadsnämnder. Detta uppslag synes mig synnerligen

beaktansvärt och det vore önskvärt, örn möjligheterna att på sådant

sätt uppnå det önskade resultatet kunde bliva mera allmänt undersökta. I

enlighet med nu uttalade uppfattning har jag ansett mig böra något omarbeta

bestämmelserna i paragrafens mom. 1.

De anmärkningar i övrigt, som framställts mot denna paragraf, hava ej synts

mig böra föranleda någon ändring i utkastet.

§ 13.

Paragrafen motsvarar § 3 punkt 4 i gällande stadga, 6 § 6 och 7 mom. i

kommitténs förslag och 19 kap. 3 § 6 och 7 styckena i de sakkunnigas förslag.

I motiven till utkastet heter det örn denna paragraf:

’Det av kommittén framställda och av de sakkunniga biträdda förslaget, att

länsarkitekt skall äga påkalla sammanträde med byggnadsnämnd, har nu liksom

tidigare avstyrkts av ett stort antal myndigheter. Med hänsyn till denna

till synes rätt allmänna opinion har denna befogenhet ej ansetts böra bibehållas

i förslaget, helst länsarkitekten, om han anser sammanträde erforderligt,

äger möjlighet att genom länsstyrelsen påkalla sådant. Däremot torde det vara

angeläget att, såsom ock i förslagen skett, bereda länsarkitekten befogenhet

att närvara vid byggnadsnämnds sammanträden och deltaga i överläggningarna

samt få sin mening till protokollet antecknad.

I anledning av under § 12 omförmäld anmärkning har bland de tjänstemän,

som skola vara tillstädes vid nämndens sammanträden, omnämnts även i stadens

tjänst anställd mätningsman.’

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

55

Mot paragrafens andra stycke Ilar bland annat anmärkts, att skyldighet Departeborde

åligga byggnadsnämnden att i vissa ärenden infordra brandchefens ytt- men sc 6 ftn''

rande. Då det åligger byggnadsnämnden övervaka efterlevnaden av de i stadgan

meddelade bestämmelser till förekommande av eldfara, synes uppenbart,

att byggnadsnämnden även utan uttryckligt stadgande har att verkställa erforderlig

utredning härom i fall, då tvekan rörande brandsäkerheten kan föreligga.

Sådan utredning torde kunna enklast åstadkommas genom brandchefens

hörande. — Vad i övrigt anmärkts mot paragrafen har ej ansetts böra föranleda

annan ändring än mindre jämkningar av huvudsakligen formell natur.

§ 14.

Motsvarar delvis § 5 i gällande stadga, 8 § 1 mom. i kommitténs förslag och Byggnads19

kap. 4 § sjätte stycket i de sakkunnigas förslag. ”utgifter.

KAP. 3.

Om stadsplan och tomtindelning.

Om stadsplan.

§ 15.

Ur gällande stadga §§ 12, 13 och 16, kommitténs förslag 9—12 §§ samt

de sakkunnigas förslag 2 kap. 3 § och 5 kap. 2§ har här sammanförts vad som

gäller grunderna för uppgörande av stadsplan. Ehuru stadsplanebestämmelserna

äro att anse såsom en integrerande del av stadsplanen, har det dock befunnits

praktiskt att till särskilda paragrafer hänvisa vissa regler, som hava

speciellt avseende å stadsplanebestämmelsernas innehåll.

I motiven till utkastet anföres örn de i denna paragraf föreslagna bestämmelserna:
''Genom

den i femte att-satsen uppställda fordran på god anslutning till angränsande

områden har bland annat avsetts att understryka vikten av samverkan

mellan skilda kommuner för vinnande av en ändamålsenlig interkommunal

planläggning.

I Svenska teknologföreningens yttrande över de sakkunnigas förslag har

framhållits bl. a., att detsamma väl ensidigt toge sikte på de lokala traditionerna,

särskilt i fråga om byggnaders tillåtna höjd, samt att för det framtida

bebyggandet vore viktigast icke att byggnaderna inskränktes till en viss maximihöjd,

men väl att ett lämpligt förhållande iakttoges mellan byggnadshöjd

och husavstånd, i vilket hänseende framhållits, att enligt vad gjorda undersökningar

gåve vid handen fullgoda belysningsförhållanden inom samtliga våningar

inom en byggnad kunde erhållas först då förhållandet mellan hushöjd och

husavstånd närmade sig 1:2.

De sålunda framförda synpunkterna förtjäna helt visst synnerlig hänsyn

och hava jämväl i viss mån beaktats i § 16, varjämte förevarande förslag, för

att icke synas lägga hinder i vägen för tillämpning av de anförda synpunkterna,

icke upptagit den punkt, mot vilken ifrågavarande kritik närmast riktade sig.

Grunderna

för stadsplans

uppgörande.

Utkastet.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 102.

Departe
mentschefen.

Därutöver torde dock dessa grundsatser icke genom uttryckliga bestämmelser i

stadgan kunna fastslås, utan böra kunna vinna skäligt beaktande i praxis och

eventuellt genom de instruktionella bestämmelser, som byggnadsstyrelsen med

stöd av § 124 i stadgan kan komma att meddela till ledning för stadsplanearbetet.

Från brandskyddssynpunkt har påyrkats införande av gällande byggnadsstadgas

bestämmelser i. § 12, i vad de avse beredande av trygghet mot eldsvådor.

Med hänsyn härtill har en viss modifikation gjorts i vad kommittén och

de sakkunniga föreslagit. Den i förslagen liksom även i bostadskommissionens

förslag gjorda uteslutningen av nuvarande stadgas regel örn en normal gatubredd

av 18 meter och dess ersättande med ett generellt minimiavstånd av

12 meter mellan byggnader å ömse sidor örn gata har däremot trots från brandskyddssakkunnigt

håll gjord erinran ansetts kunna godkännas, då de i anvisningarna

rörande stadsplanebestämmelsers innehåll intagna påpekandena örn

behovet av hänsyn till husavståndet synas vara tillfyllest för att framkalla en

större gatubredd, då husens höjd gör sådan erforderlig.

Kommittén hade i 13 § i sitt förslag till byggnadsstadga meddelat vissa särskilda

regler beträffande gammal stadsdel, detta i anslutning såväl till gällande.

stadga som till de tidigare förslagen i ämnet. De sakkunniga åter upptogo

icke i sitt förslag några bestämmelser i detta ämne. Rörande skälen härtill

hänvisas till betänkandet (sid. 420—421). Såsom redan i inledningen omnämnts,

har ej heller förevarande förslag upptagit några särskilda föreskrifter

örn bebyggande av gammal stadsdel.’

Vid stadsplans uppgörande bör givetvis tillses, att det med planen avsedda

ändamålet, visst områdes ordnande och bebyggande, icke förfelas. Uppmärksamhet

bör alltså ägnas åt tillgodoseende av stadens behov av utrymmen för

olika ändamål, såsom bostäder av skilda slag, allmänna byggnader, handel, industri,

samfärdselleder, parker och dylikt och att området disponeras på sätt,

som är lämpligast för områdets ändamålsenliga bebyggande. Med hänsyn

till de ekonomiska förpliktelser för staden, som inträda genom stadsplans

fastställande, är det emellertid nödvändigt att vid planens uppgörande iakttaga

all varsamhet. De rent stadsplanemässiga önskemålen böra vägas mot

de ekonomiska möjligheterna hos staden. En stadsplan, som staden av finansiella

skäl icke kan genomföra inom överskådlig tid, är i regel av föga värde,

den må tillfredsställa än så högt ställda tekniska anspråk. Stadsplans fastställande

medför vidare rättsverkningar av största betydelse även för markägare.

Sålunda är markägare efter stadsplans fastställande inskränkt i sin

förfoganderätt ej blott över mark, som skall användas till gator, torg eller annat

särskilt ändamål, utan ock över mark, som är avsedd för enskilt bebyggande.

Rätt till ersättning för skada, som utan samband med avträdande av

mark uppkommer i följd av stadsplans genomförande, tillkommer enligt förslaget

till stadsplanelag — liksom enligt gällande rätt -— markägare allenast

i vissa uti lagen angivna fall. Vid stadsplans uppgörande bör därför tillses,

att icke markägare genom alltför rigorösa stadsplanebestämmelser eller eljest

genom stadsplanen påläggas förpliktelser, vilka icke stå i rimligt förhållande

till den nytta, han i andra hänseenden må hava av planen. I överensstämmelse

med nu uttalade uppfattning, vilken synes omfattas av åtskilliga av dem som

yttrat sig i ärendet, har jag ansett nödigt att i förevarande paragraf intaga

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

57

uttrycklig bestämmelse därom, att vid uppgörande av stadsplan tillbörlig hänsyn

skall tagas såväl till stadens behov av utrymmen för olika ändamål och

dess förmåga att bära de med stadsplanens genomförande förenade kostnaderna

som ock till markägarnas berättigade intressen.

Såsom en tredje att-sats har jag låtit upptaga en erinran örn att bostadsbyggandet

lämpligen bör fördelas på olika områden, åtskilda medelst parkbälten.

I paragrafens detaljer i övrigt har jag funnit mig böra vidtaga allenast

smärre jämkningar av huvudsakligen redaktionell art. I anledning av framställd

anmärkning mot den i femte att-satsen förekommande bestämmelsen att

hänsyn skall tågås till de ytterligare planläggningsåtgärder, som kunna framdeles

ifrågakomma, må nämnas att därmed åsyftas att erforderlig uppmärksamhet

bör ägnas åt dels huruvida i sammanhang med områdes läggande under

stadsplan ändring kräves i redan befintlig stadsplan dels ock att ytterområdenas

planläggning i framtiden icke försvåras genom den stadsplan, vars uppgörande

är i fråga.

Såväl kommitténs som de sakkunnigas förslag upptogo vissa föreskrifter i

syfte att efter större eldsolycka framkalla en undersökning av den befintliga

stadsplanens lämplighet. För att icke handläggningen av ansökningar örn tillstånd

att åter bebygga tomterna måtte onödigtvis fördröjas har något motsvarande

stadgande ej upptagits vare sig i utkastet eller i föreliggande förslag.

På grund av de allmänna bestämmelserna örn byggnadsnämnds skyldigheter

åligger det givetvis nämnden att särskilt vid sådana tillfällen upptaga frågan

örn ändring i stadsplanen till prövning i vederbörlig ordning och i så god tid,

att byggnadsverksamheten icke därigenom hindras.

Stadsplan

bestämmel

ser för

kvarter.

Utkastet.

’Det har ansetts lämpligt att i mom. 2 såsom första att-sats upptaga en föreskrift,

att bebyggandet av högt belägna eller eljest på större avstånd synliga

platser bör regleras med hänsyn till god konturverkan.

I bostadskommissionens förslag § 45 angives, att vid avfattande av byggnadsbestämmelser

rörande kvarter skall bestämmas, huruvida byggnadssättet skall

vara sammanträngt, radstående eller fristående, varjämte i senare paragrafer

meddelas definitioner å dessa olika byggnadssätt. Mot denna kommissionens

uppdelning av byggnadssätten ha riktats vissa erinringar. Lämpligare torde

vara att begagna den i praxis gängse uppdelningen i öppet och slutet byggnadssätt.

Med iakttagande härav har i andra att-satsen i mom. 2 av förevarande

paragraf ansetts böra införas en antydan örn önskvärdheten av att genom stadsplanebestämmelser

fastslås, huruvida det ena eller andra av dessa byggnadssätt

skall i visst kvarter tillämpas.

I tredje att-satsen har, i stället för vad de sakkunniga föreslagit örn hänsyn

till gatubredden, införts föreskrift om hänsyn till avståndet mellan byggnadslinjerna

å ömse sidor örn gata, varjämte stadgandet kompletterats med anvisning

örn motsvarande hänsyn till avståndet mellan byggnadslinjer å ömse

§ 16.

I förevarande paragraf, vartill motsvarighet saknas i gällande stadga, hava

i huvudsak upptagits föreskrifterna i 6 kap. 5 § av de sakkunnigas förslag;

dock hava anvisningarna beträffande ordnande av koloniområde ansetts böra

uteslutas med hänsyn bland annat till framställda anmärkningar.

I motiven till utkastet anföres örn de där föreslagna bestämmelserna:

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Departe
mentschefen.

sidor örn gård. Såsom ett sista stycke i paragrafen Ilar dessutom intagits en

anmaning att med avseende å byggnads höjd särskilt tillse, att byggnad i allmänhet

icke uppföres till större höjd än som svarar mot det s. k. byggnadsavståndet.

Skälen till detta uttalande framgå av vad anförts under § 15. Härigenom

^har man, så långt detta ansetts möjligt, tillmötesgått de framkomna

önskemålen örn ett lämpligt förhållande mellan hushöjd och husavstånd.

Ur fjärde att-satsen hava uteslutits av de sakkunniga föreslagna bestämmelser

om s. k. landshövdinghus, då sådana torde böra betraktas som på vissa

orter tillåtliga undantag, som dock icke förtjäna allmännare spridning.

De sakkunniga hava, efter mönster av bostadskommissionen och stadsplanelagskommittén,

uppställt fordran på byggnadernas anordnande sålunda, att

möjlighet i största utsträckning beredes till inredande av lägenheter med genomgående

luftväxling och dubbelsidig belysning. Med hänsyn till det allt

vanligare uppförandet av hus med smärre lägenheter, vilka icke kunna beredas

dubbelsidig belysning, har kravet därpå ej ansetts kunna upprätthållas.

Detta synes ej heller nödvändigt under förutsättning, att behörigt beaktande

skänkas åt de på senare tid gjorda försöken att åt byggnaderna giva en sådan

placering, att alla fasader komma i åtnjutande av direkt solbelysning. Sistnämnda

önskemål har därför ansetts böra i stället inflyta i stadgan (se femte

att-satsen i mom. 2).

Såsom en sjunde att-sats i mom. 2 har införts en antydan örn den hänsyn,

som vid stadsplanebestämmelsers avfattande bör skänkas bebyggelsen inom

sådan mark, som finnes vara från sundhetssynpunkt eller eljest mindre tjänlig

till bebyggande (jämför kommitténs förslag till stadsplanen 1 § och de

sakkunnigas förslag 2 kap. 1 och 2 §§ samt uttalande av departementschefen i

propositionen nr 79 sid. 53).

^ Såsom ett tredje moment hava upptagits de särbestämmelser, som ansetts

påkallade beträffande avfattandet av stadsplanebestämmelser för redan bebyggd

stadsdel. Klart är, att man vid reglering av sådan stadsdel icke kan

genomföra de i mom. 2 uppställda grundsatserna i hela deras vidd, utan måste

gå fram med stor försiktighet för att icke åsidosätta skälig hänsyn till befintlig

bebyggelse och markägarnas intressen. Här föreligger alltså en motsvarighet

till det i gällande stadga förefintliga, men ur utkastet uteslutna begreppet

äldre stadsdel. En mera direkt motsvarighet till den nu föreslagna regeln

finnes i gällande stadga § 15. Momentets innehåll överensstämmer med

motsvarande delar av de sakkunnigas förslag.

o Att de i § 16 meddelade direktiven kunna erhålla en viss betydelse även

såsom normer för byggandet å ett område, innan stadsplanebestämmelser därstädes

kommit i tillämpning, framgår av § 127 i föreliggande utkast.’

Av första momentets avfattning torde tydligt framgå, att stadsplanebestämmelser

icke behöva meddelas rörande samtliga i momentet angivna förhållanden

utan endast i fråga örn sådana, vars reglering anses nödig i det särskilda

fallet för att trygga en ändamålsenlig bebyggelse. — Att i stadsplanen intaga

bestämmelser örn byggnads ’fasadgestaltning’ har synts mig mindre lämpligt,

och den i utkastet förekommande anvisningen härom har på den grund uteslutits.

— Då uttrycken ''slutet byggnadssätt’ och ''öppet byggnadssätt’ icke lära

vara erforderliga såsom teknisk term, hava de ansetts böra utgå. —- Föreskrifterna

örn antalet lägenheter i byggnad och örn inredande av vind till bostad

synas hava i utkastet blivit allt för strängt fixerade och hava erhållit

en mindre kategorisk avfattning. — Vad angår bestämmelsen i tredje attsatsen

av mom. 2 örn byggnadshöjden må anmärkas, att härmed åsyftas stadga,

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

59

att byggnads höjd i regel icke må överstiga avståndet mellan byggnadslinjerna.

Skulle å någon trakt ett sådant avstånd icke medgiva nöjaktig dagerbelysning

i byggnaden, bör antingen höjden minskas eller avståndet ökas.

Den i paragrafen angivna relationen mellan byggnadshöjden och byggnadsavståndet

torde i allmänhet icke böra få jämkas därhän, att hushöjden blir större

än byggnadsavståndet.

Bestämmelsen i tredje momentets första att-sats enligt utkastet, att där

omförmälda anordningar böra vidtagas ’så långt ske kan utan markägarnas

uppenbara förnärmande’ torde med hänsyn till den av mig förordade formuleringen

av § 15 icke vidare vara erforderlig och har därför utgått.

Paragrafen har slutligen undergått vissa jämkningar av redaktionell art.

§ 17.

I denna paragraf, som saknar direkt motsvarighet i de tidigare förslagen, Stadsplauehava

sammanfattats exempel på förhållanden, som i mån av behov skola reg- e*er

leras genom stadsplanebestämmelser beträffande annan mark än kvartersmark. andra omiViss

motsvarighet finnes i kommitténs förslag 12 § 2 mom. Paragrafen överensstämmer

med motsvarande paragraf i utkastet.

Uti yttrande över kommittéförslagets bestämmelser örn stadsplans innehåll

anmärkte stadsplanenämnden i Stockholm, att föreskrifter saknades i 1 § rörande

tunnel och att denna fråga icke heller berördes på annat ställe i lagförslaget.

Tvekan kunde därför enligt nämndens förmenande uppstå, huruvida

en tunnel, som förmedlade gatutrafik, skulle hänföras till gatumark eller

till trafikområde eller eventuellt behandlas på annat sätt. Då det måste anses

önskvärt, att klarhet härutinnan vunnes, föreslog nämnden paragrafens

komplettering med en bestämmelse, huru tunnel i stadsplanehänseende skulle

behandlas.

I de sakkunnigas förslag har behovet av föreskrift örn tunnlar beaktats i

2 kap. 2 §.

Vid remissen till lagrådet av förslaget till stadsplanelag yttrade departementschefen

härom, att de i anmärkta hänseenden nödiga föreskrifterna torde

kunna inrymmas i stadsplanebestämmelserna (se propositionen nr 79 sid. 53).

I enlighet härmed har i förevarande paragraf angivits, att erforderliga

bestämmelser rörande tunnlar samt angående användande i övrigt av utrymmet

under markens plan kunna inrymmas i stadsplanebestämmelserna.

Genom stadsplanebestämmelser rörande korsning mellan olika trafikleder

torde i allmänhet fullt uttömmande regler i ämnet ej kunna meddelas. Åtskilliga

tekniska och ekonomiska detaljer torde vara av den art, att de kräva ett

avgörande vid sidan av stadsplaneärendet, bland annat i syfte att detta icke

må oskäligt fördröjas. Genom 44 § i förslaget till stadsplanelag har befogenhet

i detta hänseende tillagts Kungl. Majit.

§ 18.

I denna paragraf hava meddelats närmare föreskrifter angående stadsplane- stadsplanekartas

beskaffenhet. Motsvarande föreskrifter återfinnas i gällande stadga karta.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Ctkastet.

under § 11 punkterna 1 ock 2, i kommittéförslaget under 14 § ock i de sakkunnigas

förslag under 5 kap. 5 §.

De föreskrifter i denna del, som upptagits i utkastet, följa i kuvudsak kommitténs

förslag, med uteslutande av vad däri namnes örn gammal stadsdel, varjämte

någon särskild regel örn mark, som är från sundketssynpunkt mindre

tjänlig till kekyggande, icke ansetts erforderlig i detta sammankang (se uttalande

kärom av departementsckefen i propositionen nr 79 sid. 53).

Till motivering av de i utkastet föreslagna kestämmelserna anföres:

kommittén föreslog, att förslag. till stadsplan skulle avfattas å karta, ’i

den mån planen icke utgöres av skriftligen avfattade stadsplanekestämmelser.

Med anledning kland annat av framställd anmärkning kar den citerade delen

i kommitténs förslag uteslutits ock ersatts med en anvisning, att stadsplanekestämmelser

skola avfattas i särskild kandling samt tillika,''i den mån

så är möjligt, utmärkas å kartan genom särskilda keteckningar.

I anledning kland annat av framställda anmärkningar kava vidare föreskrifterna

om terrängkarta ock örn avloppsutredning något omformulerats.

Motsvarande kestämmelser i de sakkunnigas förslag återfinnas i 5 kap. 5 §.

I sak skiljer sig vad där säges föga från kommitténs förslag utom i det avseendet,

att de sakkunniga uppställt fordran på att förslag till stadsplan skall

utarketas av sakkunnig person. Mot de sakkunnigas förslag i detta avseende

ailmärkningar framställts i ett flertal yttranden, gående ut å ena sidan

därpå att det.borde tydligt utsägas, vilken kompetens som i detta känseende

lordrades, i vilket känseende Svenska teknologföreningen framställt ett formligt

förslag, a andra sidan därpå att inga föreskrifter örn kekörigket korde

meddelas.

Att kravet pa sakkunskap såsom villkor för upprättande av stadsplaneförslag

i ock för sig är kefogat torde icke kunna förnekas. Att i kyggnadsstadgan

keit allmänt uppställa krav på sakkunskap för utarketande av stadsplaner

utan att tillika angiva vilken kompetens som kräves torde emellertid icke vara

lämpligt. Det förslag till kompetensfordringar, som framställts av Svenska

teknologföreningen, torde dock icke keller lämpa sig att nu kringas i tillämpkland

annat med känsyn till den utredning rörande åstadkommande av

förkättrad utbildning av stadsplanerare, som för närvarande pågår inom kommunikationsdepartementet.

Först sedan denna utredning slutförts torde tiden

vara inne att ånyo upptaga frågan till övervägande. I avbidan därå kar i

förevarande stadgeförslag icke upptagits någon mot de sakkunnigas förslag

svarande kestämmelse.

Rörande ketydelsen av den till stadsplan körande keskrivningen kava olika

meningar yppats. De sakkunniga kade i sin motivering gjort ett uttalande

av innebörd att fastställelsen å stadsplan vanligen endast omfattade stadsplanekartan,

men däremot ej den därtill körande keskrivningen. Betydelsen kärav

visade sig, anförde de. sakkunniga, särskilt i sådana fall då förslaget under

ärendets behandling blivit ändrat; beskrivningen plägade då ofta ej undergå

motsvarande ändring. Med anledning härav anförde fastighetsregisterkommissionen

bl. a., att man in dubio måste anse fastställelsen avse det antagna

stadsplaneförslaget med tillhörande beskrivning samt att det icke torde vara

med god ordning överensstämmande att icke, örn stadsplanekarta ändrades

järnvä! andra beskrivningen till överensstämmelse därmed.

Beskrivningar till stadsplaneförslag torde i regel vara upprättade i form

av en utav stadsplanens författare avgiven, daterad och undertecknad skriftlig

redogörelse för förslagets huvudgrunder. I sådant fall torde det icke låta

sig gora att verkställa ändringar i beskrivningens text, utan bör eventuell and
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

61

ring ske antingen genom ett tillägg till beskrivningen eller genom upprättande

av en ny beskrivning, som uttryckligen angives skola träda i stället för den

gamla. I praxis torde man emellertid ansett sig sakna anledning att påfordra

sådan åtgärd i fall, då kartan i sitt ändrade skick fullt tydligt åskådliggör

förslaget, sådant det skall fastställas. Beskrivningen torde hava betraktats

mera såsom ett moment i utredningen än såsom en obligatorisk förutsättning

för planens giltighet. Att genom en ny byggnadsstadga åvägabringa någon

ändring i denna praxis torde icke vara påkallat. Det torde få bero på de granskande

myndigheterna att vid verkligt behov kräva beskrivningens omarbetning

eller komplettering på ovan angivet sätt. I enlighet.med denna uppfattning

är ock förevarande förslag avfattat.’

Vad till en början angår kravet på sakkunskap såsom villkor för upprättande

av stadsplaneförslag kan jag härutinnan ansluta mig till uttalandet i

motiven till utkastet. Innan frågan örn förbättrad utbildning för stadsplanerare

blivit slutgiltigt löst, torde i stadgan lämpligen icke böra upptagas bestämmelse

i antydd riktning. En sådan till sin innebörd oklar bestämmelse

skulle säkerligen i många fall vålla tvekan. Bäst synes mig därför vara, att

tills vidare liksom hittills städerna själva få till stadsplans uppgörande anlita

person, till vilken de hava förtroende. Givetvis ligger det i städernas

eget intresse, att därtill utses person med nödig erfarenhet på området.

Mot föreskriften i mom. 1 tredje stycket att gators och torgs höjdlägen skola

angivas genom särskild profilritning, örn marken skall ordnas genom buktig

linje, har anmärkts, att det hittills visat sig tillfyllest, att dessa höjdlägen

angivas i vertikalplanets brytningspunkter. Då emellertid det för kringliggande

markägare kan vara av betydelse, att utmärkandet i dylikt fall sker

genom profilritning, har bestämmelsen härom ansetts böra kvarstå.

I åtskilliga av de inkomna yttrandena har vidare anmärkts, att stadsplanebestämmelserna

städse borde utmärkas på kartan och att praktiska svårigheter

att upprätthålla detta krav icke förelåge. Med hänsyn härtill hava orden

’i den mån så är möjligt’ i mom. 1 sista stycket fått utgå.

Angivandet av varje höjdmeter med nivåkurvor torde i vissa fall vara onödigt.

På grund härav har i mom. 2 punkt a) stadgats, att sådant angivande

bör ske ’i regel’, d. v. s. där ej förhållandena å platsen onödiggöra nivåkurvor.

Vad i övrigt anmärkts mot utkastet i denna del har ej ansetts böra föranleda

ändring i förevarande bestämmelser.

§ 19.

Bestämmelserna i förevarande paragraf motsvara dels vad som för närvarande

stadgas i kungörelsen den 31 augusti 1907 angående bestämmelser i fråga örn

behandling av förslag till stadsplan och tomtindelning dels ock § 15 i kommitténs

förslag och 2 kap. 6 §, jämförd med 5 kap. 6 §, i de sakkunnigas förslag.

De i utkastet föreslagna bestämmelserna överensstämma i allt väsentligt med

1907 års kungörelse med de ändringar i och tillägg till denna, som kommittén

föreslagit, varjämte därutöver vissa jämkningar föreslagits i anslutning till de

sakkunnigas förslag. Till motivering av utkastets bestämmelser anföres:

Departe
mentschefen.

Stadsplans

utställande

för granskning.

Utkastet.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj tis proposition nr 192.

''Kommittén föreslog, att stadsplaneförslag skulle hållas för allmänheten tillgängligt

under viss bestämd tid, ävensom att viss tid därutöver, minst åtta

dagar, skulle utsättas, inom vilken anmärkningar mot förslaget finge avlämnas

till byggnadsnämnden. Då utsättande av särskild tid för anmärkningars

avgivande ej torde vara erforderligt, har i förevarande utkast stadgats, att anmärkningar

mot förslaget må inom den i kungörelsen bestämda tiden av en

månad, avlämnas, till byggnadsnämnden. Detta innebär dock icke, att anmärkningar,

som inkommit efter nämnda tid, men före ärendets avgörande, ej

må upptagas till prövning; såvitt möjligt bör hänsyn även kunna tagas till anmärkningar,

som inkommit en eller annan dag för sent, såvitt ej ärendets avgörande

därigenom skulle i .oskälig grad fördröjas. Tidsbestämmelsen är alltså

icke att anse såsom preklusiv.

Även annat bevisligt delgivningssätt än utsändande med posten har ansetts

kunna godtagas. Sker utsändandet med post, har rekommendation ej ansetts

böra krävas.

I yttrande över kommittéförslaget hemställde järnvägsstyrelsen, att minimitiden

för kronan eller enskilt företag att efter handlingarnas delfående avgiva

yttrande måtte avsevärt förlängas. Tillika anmärkte järnvägsstyrelsen och

vattenfallsstyrelsen, att, i likhet med vad som föreslagits beträffande trafikområde,

det borde stadgas skyldighet för byggnadsnämnden att beträffande

i stadsplaneförslag intaget säkerhetsområde inhämta markägarens respektive

vederbörande kraftverksföretags yttrande. Vad sålunda anförts har icke synts

böra föranleda ändring i kommittéförslaget.

De sakkunniga hade föreslagit (se 2 kap. 6 § jämförd med 5 kap. 6 §), att,

därest inkomna anmärkningar föranledde väsentlig ändring i ett utställt stadsplaneförslag,

detsamma skulle ånyo utställas, men under en till åtta dagar

förkortad kungörelsetid.

Nuvarande praxis i detta hänseende torde innebära, att ändring i ett redan

utställt förslag anses böra i princip utställas i samma ordning som det ursprungliga

förslaget. Dock lärer man beträffande ändringar, som icke anses

nämnvärt beröra allmänhetens intressen, nöja sig med att de markägare,

som beröras av ändringen, under hand erhålla tillfälle att yttra sig över förslaget.

. Sistnämnda tillvägagångssätt synes för tids vinnande böra tillämpas även

vid större ändringar. De personer, som intressera sig för ärendet utan att

såsom markägare vara direkt berörda därav, bliva visserligen på detta sätt

icke offentligen underrättade om vidtagen ändring. Möjlighet torde emellertid

ändock icke saknas för dem att, örn de så önska, följa ärendets behandling.

Det föreslås alltså, att, därest inkomna anmärkningar och yttranden föranleda

ändring i stadsplaneförslaget, ägare av mark, som därav beröres, skall

omedelbart därom underrättas samt erhålla tillfälle att taga del av ändringen.

Underrättelsen skall ske i den ordning som i andra stycket sägs, d. v. s. genom

särskilda kallelsebrev, som med posten eller eljest bevisligen tillställas vederbörande.

Delgivandet av förslaget kan däremot ske på sätt, som byggnadsnämnden

finner lämpligt, och utan iakttagande av de i andra stycket angivna

tidsfrister. Det har emellertid ansetts lämpligt att här anvisa den möjligheten,

att byggnadsnämnden för stadsplaneärendets behandling håller ett sammanträde

med markägarna, vid vilket förslaget och eventuella anmärkningar

och ändringsförslag kunna muntligen diskuteras. Detta förfaringssätt torde

ej sällan visa sig vida mera praktiskt än en rent skriftlig procedur, som enligt

vad erfarenheten visar ofta resulterar i en mängd anmärkningar, vilande på

missförstånd och felaktiga förutsättningar. Genom en muntlig procedur torde

dylika anmärkningar oftast kunna avvärjas, vilket utan tvivel vore ägnat att

underlätta och påskynda ärendenas fortsatta behandling.’

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 102.

63

På sätt framhållits i vissa av yttrandena torde icke endast ägare av mark

inom det i förslaget ingående området böra underrättas genom särskilda kallelsebrev.

Jämväl ägare av angränsande mark kan hava direkt intresse av planen.

Med hänsyn härtill torde böra stadgas, att markägare, vars rätt beröres

av förslaget, skola underrättas på sätt i paragrafen närmare angives. I övrigt

har jag icke ansett mig böra i sak vidtaga ändring i utkastet.

§ 20.

Bestämmelserna i denna paragraf motsvara föreskrifter i kungörelsen den 31

augusti 1907 angående behandling av förslag till stadsplan och tomtindelning

samt § 11 punkt 3 i gällande byggnadsstadga.

Till motivering av utkastets bestämmelse i denna del anföres:

''Föreskriften örn kungörande av antaget stadsplaneförslag, som uteslutits

av de sakkunniga, har i enlighet med kommitténs förslag (se 15 § sista stycket)

ansetts böra bibehållas.

I detta sammanhang må erinras om innehållet i kungl, kungörelsen den 18

juli 1928 angående expediering av beslut rörande ändring i rikets indelning

m. m., genom vilken beträffande såväl stadsplaner som vissa andra ärenden

föreskrivits tillhandahållande av kartkopior i viss utsträckning på statens bekostnad.

Denna har icke avsett att beträffande stadsplaner befria städerna från

den i gällande byggnadsstadga föreskrivna skyldigheten att insända stadsplanekopia

till byggnadsstyrelsen. Fastmer skulle det kunna ifrågasättas att, såvitt

angår stadsplaner, å vederbörande samhällen överflytta skyldigheten att

bekosta även de ytterligare kopior, som i nämnda kungörelse avses. Då emellertid

förhållandena i detta avseende äro något olikartade i olika fall, och då

Kungl. Maj:t torde äga befogenhet att, örn så skulle visa sig önskligt, efter

omständigheterna förordna örn skyldighet för samhällena att bekosta även

nämnda kopior, har något tillägg icke i förevarande avseende ansetts påkallat

i byggnadsstadgan.’

Föreliggande förslag överensstämmer i huvudsak med utkastet. Det har

emellertid ansetts böra tydligt utsägas, att ej blott stadsplaneförslaget utan

även därtill hörande handlingar, såsom avgivna yttranden m. m., skola insändas

till den fastställande myndigheten, varjämte med hänsyn till de moderna reproduktionsmetoderna

tiden, inom vilken stadsplan med beskrivning m. m. skall

i kopia och avskrift insändas till vissa myndigheter, ansetts kunna nedsättas

till tre månader. Vidare har på grund av framställning från länsarkitektshåll

införts bestämmelse örn att insändandet till Konungens befallningshavande skall

ske i två exemplar.

21 §.

Bestämmelserna i förevarande paragraf motsvara § 1 i kungörelsen den 31

augusti 1907, 17 § i kommitténs förslag och 2 kap. 9 §, jämförd med 5 kap. 7 §,

i de sakkunnigas förslag.

I utkastet har någon väsentligare ändring icke vidtagits i gällande och tidigare*

föreslagna bestämmelser.

I vissa över utkastet avgivna yttranden har framhållits önskvärdheten av

att smärre ändringar kunde fastställas utan iakttagande av den långa utställ
-

Departe
mentschefen.

Stadsplans

insändande

för fastställelse

m. in.

Utkastet.

Departe
mentschefen.

Ändring av

stadsplan.

Utkastet.

Departe
mentschefen.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 19S.

Avlopps
plan.

(Jatii
kostnads
bestärn
melser.

ningstiden, såvida vederbörande intressenter därtill lämnade medgivande. Vad

sålunda framhållits synes mig värt beaktande. Klart är emellertid att vid stadsplaneändringar,

som mera avsevärt ingripa i förut rådande förhållanden, man

ej bör eftergiva kungörelseproceduren. Gränsen synes mig lämpligen böra

dragas på sätt som skett i 3 § förslaget till stadsplanelag. Jag anser därför, att

vad i § 19 mom. 1 är stadgat ej bör äga tillämpning i fråga örn ändring, som

ej avser planens grunddrag och ej heller eljest innefattar väsentlig avvikelse

från vad som förut varit gällande, dock endast under förutsättning, att förslag

till ändringen blivit av samtliga sakägare godkänt. Med sakägare avses uppenbarligen

såväl markägare, vars rätt beröres av ändringen, som övriga intressenter,

varom förmäles i § 19 mom. 1. Jag har därför låtit till § 21 i utkastet

foga ett tillägg av nu angiven innebörd. I övrigt har jag icke funnit

erforderligt föreslå ändring i paragrafen.

§ 22.

Bestämmelserna i denna paragraf motsvara § 22 punkt 1 i gällande byggnadsstadga

och 18 § i kommitténs förslag.

De sakkunniga hade i sitt förslag 5 kap. 1 § 4 mom. föreslagit skyldighet

för stad att, örn underjordiska avloppsledningar skulle anordnas, vid stadsplanen

foga plan utvisande huvudsakliga anordningen av dylika ledningar

(avloppsplan). Mot detta förslag framställdes vissa anmärkningar, i det att

detsamma ansågs skola bliva för städerna onödigt betungande. Med hänsyn

härtill har i utkastet upptagits kommitténs med gällande stadga nära överensstämmande

förslag. Föreliggande förslag överensstämmer med utkastet.

§ 23.

I förevarande paragraf har införts bestämmelse, anslutande sig till 49 och

51 §§ i förslaget till stadsplanelag, angående sättet för åstadkommande av

gatukostnadsbestämmelser. Stadgandets lydelse motsvarar väsentligen 55 §

i kommitténs förslag till stadsplanelag i de delar, som icke upptagits i nu

föreliggande lagförslag. Motsvarande ämne behandlas av de sakkunniga i

14 kap. 3 §. Föreliggande förslag överensstämmer med utkastet; dock har

företagits en mindre, av ändring i förslaget till stadsplanelag föranledd jämkning

av redaktionell art. Att, såsom de sakkunniga gjort, fordra samma omständliga

utställningsförfarande som i fråga örn förslag till stadsplan har icke

ansetts nödigt.

Enligt 51 § i förslaget till stadsplanelag ankommer å Konungen jämväl

att meddela närmare föreskrifter örn gatukostnadsbestämmelsers innehåll.

Detta har emellertid ej ansetts böra äga rum i själva stadgan, utan torde

lämpligare ske i form av särskilda mönstergatukostnadsbestämmelser, som

torde komma att upprättas på Kungl. Maj:ts föranstaltande.

Om tomtindelning''.

Denna avdelning motsvarar i huvudsak 3 kap. i stadsplanelagskommitténs

förslag till byggnadsstadga, innefattande 19—23 §§, samt 8 kap. i de sakkun
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

65

nigas förslag. Förslaget ansluter sig i huvudsak till kommittéförslaget, dock

med undantag av § 24.

§ 24.

De i denna paragraf föreslagna bestämmelserna örn kvarterskarta sakna

motsvarighet såväl i gällande lag som i de tidigare förslagen och hava upptagits

först i utkastet.

Till motivering av desamma anföres:

''Såsom av förslaget till stadsplanelag framgår, har däri ej ansetts böra inrymmas

rätt för byggnadsnämnden att taga initiativ till tomtindelande av

förut ej tomtindelad mark samt till ändring i gällande tomtindelning i den utsträckning,

som de sakkunniga föreslagit, liksom ej heller i övrigt tomtindelningsförfarandet

underkastats de omläggningar, som de sakkunniga föreslagit

i syfte att göra tomtindelningen mera schematisk och därigenom mera giva

densamma karaktär av en plan för tomtbildningen. Detta utesluter emellertid

ej, att vissa fördelar, som skulle kunnat vara förenade med en tillämpning

av sakkunnigförslaget, böra i möjligaste mån tillvaratagas. Så har byggnadsstyrelsen

i sitt utlåtande anfört, att styrelsen ej holle för otroligt, att ett

tomtindelningsförfarande enligt de sakkunnigas förslag skulle kunna giva

upphov till ett annat och mera vidgat betraktelsesätt beträffande själva tomtindelningsplanen.

För den erfarne stadsbyggaren stöde det, yttrar styrelsen,

klart, att uppgörandet av tomtindelningsplan även måste innefatta ett från

stadsplan fortsatt detaljstudium av kvarterets blivande bebyggande. Men

denna angelägenhet hade hittills i allmänhet alltför litet beaktats. Såväl tomtindelningar

som avstyckningar betraktades i regel såsom uteslutande rent

mätningstekniska frågor, och den blivande tomtplatsens lämpligaste bebyggande

ägnades ringa uppmärksamhet. Oavsett huruvida fastställandet av

tomtindelning skulle förbliva av mer eller mindre fastighetsbildande verkan,

vore dock alltid den frågan av mycket stor betydelse, att tomtindelningsplanen

så utfördes, att den bleve en god och lämplig plan för det blivande bebyggandet.

Oftast vore det först i samband med kvarterens indelning för bebyggande,

d. v. s. i den större tomtindelningsskalan, som stadsbyggaren vore i tillfälle

att lämna fullgoda och i detalj mera ingående anvisningar för det blivande

bebyggandet. Skulle, såsom anledning funnes att antaga, dylika önskvärda

utredningsarbeten angående kvarterens bebyggande komma att på ett bättre

sätt befordras genom det föreslagna mera schematiska tomtindelningsförfarandet,

så vore mycket därmed vunnet.

Om önskvärdheten, att stadsplanearbetet fortsättes genom ett mera detaljerat

studium av kvarterens lämpliga bebyggande, torde delade meningar icke kunna

råda. Däremot synes det icke vara nödvändigt att för vinnande av detta önskemål

uppoffra de fördelar, som från fastigbetsbildningssynpunkt ansetts

vara förenade med det nuvarande systemet. Byggnadsnämnden, som ju är

den myndighet, som uppgör förslag till tomtindelning och sedermera prövar

dessa, bör givetvis låta sig angeläget vara att tillse, att sådana förslag bliva

så långt möjligt är ägnade att uppfylla sitt huvudsakliga syfte, nämligen att

bilda det bästa möjliga underlag för kvarterens blivande bebyggande. För

detta ändamål måste det i många fall bliva nödigt att underkasta varje särskilt

kvarter en grundlig och sakkunnig undersökning till utrönande av det

lämpligaste sättet för markens uppdelning i byggnadstomter. Något särskilt

stadgande torde icke erfordras för att bereda byggnadsnämnden befogenhet

därtill. Däremot synes i byggnadsstadgan böra intagas erinran örn det lämpliga

tillvägagångssättet härvidlag.

Bihang till riksdagens protokoll ISSI. 1 sami. 108 käft. (Nr 192.) 5

Kvarters
karta.

Utkastet.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 19%.

Departe
mentschefen.

Närmare

bestämmelser

om

tomtindelning.

Utkastet.

Med anledning härav hava i förevarande paragraf meddelats vissa råd och

anvisningar i detta hänseende. Särskilt har därvid ansetts böra tillrådas, att

byggnadsnämnden upprättar en särskild karta över kvarteret, -därå bebyggelsen

instuderas, innan tomtindelningsförslag uppgöres. Detta arbete kan och

■ bör byggnadsnämnden givetvis av egen drift igångsätta i god tid. så att detsamma

icke behöver uppehålla det slutliga tomtindelningsarbetet, då tiden därför

är inne.’

Uti 5 § i förslaget till stadsplanelag göres ett principuttalande rörande tomtindelning.

Däri stadgas att tomtindelning skall ske sålunda, att kvarteret

kan ändamålsenligt bebyggas i överensstämmelse med stadsplanen. Då såväl

ekonomiska som hygieniska, brandtekniska och estetiska synpunkter skola beaktas

vid stadsplanens uppgörande, torde särskilt stadgande härom i förevarande

paragraf icke erfordras. Såsom första stycke i paragrafen torde därför

endast böra intagas det i § 25 i utkastet förekommande stadgandet att

tomterna skola erhålla sådan form och storlek, att de kunna ändamålsenligt

utnyttjas i enlighet med gällande föreskrifter.

Från olika håll har ifrågasatts, huruvida icke stadgandet örn kvarterskartas

upprättande borde utgå och har därvid gjorts gällande, att erforderliga preliminära

utredningar rörande tomtindelning böra ske redan i samband med stadsplans

utarbetande. Klart är, att hinder icke möter att redan på sådant tidigt

stadium upprätta kvarterskartor, där detta låter sig göra. Emellertid lärer ett

dylikt förfarande i flertalet fall visa sig icke möjligt. Framkomna farhågor,

att ett uppskjutande av det närmare studiet av kvarterens lämpliga indelande

till bebyggande skulle medföra ständiga stadsplaneändringar, torde knappast

vara berättigade. Det ligger nämligen i sakens natur, att stadsplanebestämmelser

böra givas sådan omfattning, att de lämna rum för ett lämpligt utformande

av tomtindelningen. Med hänsyn härtill har jag ansett de i utkastet

upptagna bestämmelserna om kvarterskarta böra kvarstå.

§ 25.

Denna paragraf motsvarar 1 kap. 5 § andra och tredje styckena i fastighetsbildningslagen

(i huvudsak härrörande från byggnadsstadgan § 18), kommitténs

förslag 19 § 1 och 2 mom. och de sakkunnigas förslag 8 kap. 5 §.

I motiveringen till utkastet anföres örn motsvarande bestämmelse:

’De sakkunniga hade till kommitténs förslag tillagt en bestämmelse av innehåll,

att inom kvarter, där enligt stadsbyggnadsbestämmelse genomfartsöppning

över för bebyggande avsedd kvartersmark finge anordnas för att bereda

tomt utfart, tomt finge utläggas utan gräns mot gata, torg eller annat dylikt

för allmän samfärdsel avsett område. Ehuru här detta tillägg uteslutits, avses

icke någon saklig ändring i de sakkunnigas förslag i detta avseende. För att

markera detta har ur kommitténs uttryck ''annat dylikt för allmän samfärdsel

avsett område’ ordet ''dylikt’ uteslutits, därvid under för allmän samfärdsel

avsett område avsetts skola inbegripas jämväl sådan kvartersmark, som enligt

stadsplanebestämmelse får användas för utfart.

Liksom i de sakkunnigas förslag har 3 mom. i kommitténs 19 §, motsvarande

§ 19 punkt 1 i gällande stadga, här uteslutits. Rörande skälet härtill

hänvisas till yttrandena över kommitténs förslag (sid. 245—6).’

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

67

Bestämmelsen att vid tomtindelning skall tillses, att varje tomt får gräns

mot för allmän samfärdsel avsett område har i föreliggande förslag erhållit en

mindre kategorisk avfattning än i utkastet.

§ 26.

Den här föreslagna bestämmelsen motsvarar § 19 punkt 2 i gällande byggnadsstadga.

De sakkunniga hade intagit en motsvarande punkt i stadgandet

rörande byggnadsnämnds skyldigheter, 19 kap. 1 §. Stadgandet har emellertid

ansetts här böra överföras till avdelningen örn tomtindelning och återfå den

mera framträdande ställning, som det har enligt gällande författning.

Motiven till utkastet innehålla rörande motsvarande paragraf:

’För undvikande av den med nuvarande lag förknippade olägenheten, att genom

ändring i stadsplan, berörande visst kvarter, nybyggnadsförbud inträder

även beträffande sådan tomt inom kvarteret, som uppenbarligen ej kommer att

bliva föremål för ändring i anledning av stadsplaneändringen, ansågo de sakkunniga,

att det redan i samband med stadsplaneändringen borde avgöras, beträffande

vilken del av kvarteret tomtindelningen i följd av stadsplaneändringen

borde rubbas. De sakkunniga hava därför i 8 kap. 2 § föreslagit bestämmelse

därom att, därest stadsplan skall ändras beträffande kvarter, som undergått

tomtindelning, ändringen i stadsplan skall angivas omfatta endast den del

av kvarteret, beträffande vilken i följd av stadsplaneändringen tomtindelningen

finnes böra ändras.

I förslaget till stadsplanelag har detta de sakkunnigas förslag ej upptagits.

De olägenheter, som de sakkunniga härigenom ville undgå, hava ansetts kunna

undvikas genom att byggnadsförbud i anledning av stadsplaneändringen

icke inträder i vidare mån än såvitt fråga örn ändring i tomtindelningen blivit

väckt samt att byggnadsnämnden har i sin hand att själv väcka sådan fråga

och därvid förordna, huru stor del av kvarteret ändringen bör omfatta. Det

har emellertid i förevarande sammanhang ansetts önskvärt att påpeka vikten

av att byggnadsnämnderna beakta och i god tid vederbörligen fullgöra den uppgift,

som sålunda tillkommer dem, enär eljest den faran ligger nära till hands,

att byggnadsföretag kunna, trots stadsplaneändringen, komma till stånd, som

i hög grad försvåra de i följd av stadsplaneändringen behövliga ändringarna

i tomtindelningen.’

Den i utkastet föreslagna bestämmelsen har upptagits oförändrad.

§ 27.

De i förevarande paragraf upptagna bestämmelserna örn tomtindelningskarta

motsvara 1 kap. 6 § i fastighetsbildningslagen, 22 § i kommitténs förslag och

8 kap. 6 § i de sakkunnigas förslag.

I motiven till utkastet anföres örn de här föreslagna bestämmelserna:

’Av de sakkunniga föreslagen ändring av uttrycket ''förrättningsman för

tomtmätning’ till ’stadsmätningsman’ har ansetts ägnad att framkalla den

missuppfattning, att här ovillkorligen fordrades en person, som innehade anställning

såsom sådan, under det meningen endast är att han skall innehava

den för sådan anställning erforderliga kompetensen. För att förebygga en

sådan missuppfattning stadgas i förevarande utkast, att kartan skall vara

upprättad av person, vilken äger behörighet att innehava befattning såsom

mätningsman i stad.

Departe
mentschefen.

Förbättring

i tomtindelning.

U tkastet.

Departe
mentschefen.

TomtiudelningsI,

uria.

Utkastet.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Departe
mentschefen.

Tomtindelninsrs

utställande

för granskning.

I stadgandet har ansetts böra införas föreskrift om den skala, vari kartan

skall upprättas. Därvid har såsom minimum valts den skala, som nu gäller

för tomtmätningskarta och som även i regel torde användas för tomtindelningskarta,

nämligen 1: 400. Det har dock ansetts böra medgivas att upprätta kartan

i mindre skala, där särskilda förhållanden föranleda detta.

I huvudsaklig anslutning till de sakkunniga stadgas, att kartan över tomtindelningen

skall upptaga å marken befintliga byggnader samt annat av beskaffenhet

att kunna inverka å tomtindelningen.

Den i gällande lag förekommande uppräkningen av olika slag av områden,

som kunna ingå i tomt, har i anslutning till de sakkunnigas förslag ansetts

såsom överflödig kunna uteslutas. Däremot har här icke följts de sakkunnigas

förslag att ur stadgandet utesluta fordran å måttuppgifter rörande längden av

tomts särskilda sidor. Såsom framhållits i anmärkningar mot sakkunnigförslaget,

har redan med nuvarande lagstiftning förekommit, att tomtindelningsförslag

grundats å ett kartmaterial, som från mätningsteknisk synpunkt icke varit

tillfredsställande. De olägenheter, som härav följt, skulle med de sakkunnigas

formulering hava blivit ännu mera framträdande. Med anledning bland annat

härav har de sakkunnigas förslag beträffande tomtindelningsförfarandet icke

följts, utan har i detta hänseende gällande rätts ståndpunkt ansetts böra vidhållas.

Härmed avses emellertid å andra sidan icke att legalisera ovannämnda förfaringssätt

att företaga tomtindelning utan tillgång till mätningstekniskt

riktiga kartor. Fastmer måste lydelsen av § 27 liksom av motsvarande stadgande

i gällande lag givetvis anses innebära, att de uppgifter å gränser och

ytinnehåll, som där fordras, skola vara riktiga och att alltså uppgifter av mera

summarisk beskaffenhet icke kunna godtagas. Uppenbarligen böra byggnadsnämnderna

vid tomtindelningar iakttaga detta. Behovet av en mera förberedande

undersökning såsom grundval för tomtindelningen får tillgodoses på det

sätt, som anvisas i § 24.’

Vad i yttrandena anmärkts mot förevarande paragraf har jag icke ansett

vara av beskaffenhet att böra föranleda ändring i densamma. I anledning av

vad förste stadsingeniören i Göteborg yttrat må framhållas, att syftet med den

av honom förordade lydelsen av paragrafen torde i huvudsak vara tillgodosett

med bibehållandet i stadgan av bestämmelserna örn kvarterskarta.

§ 28.

I denna paragraf hava upptagits bestämmelser, motsvarande kungörelsen den

31 augusti 1907, i vad den avser tomtindelning, 21 § i kommitténs förslag

samt 8 kap. 8 § i de sakkunnigas förslag. Kommitténs förslag att efter utställningstiden

utsätta ytterligare tid för ingivande av anmärkningar har icke

här upptagits. I enlighet med sakkunnigförslaget har ansetts böra medgivas

även annan bevislig delgivning än genom rekommenderat brev. I förhållande

till utkastet föreligger i huvudsak ingen annan ändring än att uttrycket

''ägare av mark, som skall ingå i delningen’ ansetts böra utbytas mot ''markägare,

vars rätt beröres av tomtindelningen’. Härutinnan ber jag få hänvisa

till vad jag yttrat vid behandlingen av § 19. Med hänsyn till vad i ett yttrande

anmärkts må framhållas, att de föreslagna bestämmelserna uppenbarligen

icke kan givas annan tolkning än att drätselkammaren skall underrättas,

även örn kungörelseförfarandet kommer till användning.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192. 69

§ 29.

Bestämmelserna i förevarande paragraf motsvara § 17 mom. 2 i gällande

byggnadsstadga, dock med uteslutande av andra stycket, vars innehåll torde

få anses följa av § 125. Paragrafen överensstämmer med utkastet. I anledning

av vad i ett yttrande anmärkts rörande svårighet att erhålla bevis, att

tomtindelning vunnit laga kraft, må erinras att dylik svårighet torde bliva

undanröjd genom bestämmelsen i 75 § första stycket i förslaget till stadsplanen.

KAP. 4.

Om ordnande av stads område utom stadsplan.

Detta kapitel avhandlar beskaffenheten av stomplan och utomplansbestämmelser,

de sistnämnda i den mån de avse stads område, samt sättet för deras

åstadkommande. Bestämmelserna äga vissa motsvarigheter i kommitténs förslag

70—72 §§ ävensom i 2 och 6 kap. i de sakkunnigas förslag.

§ 30.

Denna paragraf innefattar grunderna för uppgörande av stomplan. Den

saknar motsvarighet i kommitténs förslag. Andra stycket svarar i huvudsak

mot 2 kap. 3 § första punkten i de sakkunnigas förslag.

I motiven till utkastet anföres rörande paragrafen:

''Stadgandet avser att betona å ena sidan stomplanens egenskap av förberedelse

till blivande stadsplan, å andra sidan att den dock icke behöver vara

inskränkt till huvudgator och andra områden för allmänna ändamål, utan kan

redovisa jämväl områden för enskilt bebyggande. Av stomplanens allmänna

karaktär följer, att den i allt fall endast kommer att avspegla grunddragen av

den blivande stadsplaneläggningen.’

Med hänsyn till innehållet i 10 och 11 §§ i förslaget till stadsplanelag har

paragrafen undergått viss omredigering. Att, på sätt yrkats i vissa yttranden,

utesluta bestämmelsen att hänsyn skall tagas till äganderättsförhållanden har

jag icke ansett lämpligt.

§ 31.

I förevarande paragraf hava upptagits föreskrifter örn grunderna för stomplanebestämmelsers

innehåll. Motiven till utkastet innehålla följande uttalande

härom:

''Såsom 10 § stadsplanelagen angiver, skall, örn särskilda bestämmelser erfordras

angående bebyggande eller användande i övrigt av i stomplan ingående

område, stomplanen innehålla sådana bestämmelser. Dessa kunna tydligen

avse användningen av de områden, som avsättas för allmänna ändamål.

I den mån så är fallet, erfordras inga närmare direktiv angående bestämmelsernas

innehåll. Detta får tydligen bero på omständigheterna i varje särskilt

fall. Ingår åter i stomplanen område för enskilt bebyggande, komma stomplanebestämmelserna

för dylikt område i regel att till sitt innehåll nära motsvara

de utomplansbestämmelser, som kunna meddelas för icke planlagt om
-

Delgivning

av beslut

om fastställelse

å tomtindelning.

Stomplans

upp
görande.

Utkastet.

Departe
mentschefen.

Stomplanebestämm

elser.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kurnyl. Maj:ts proposition nr 192.

Departe
mentschefen.

Stomplaue
kartn.

Utom plansbes

t lim m elsen*

innehåll.

råde. För detta fall har ansetts lämpligt att angående stomplanebestämmelsernas

innehåll meddela vissa direktiv i närmaste överensstämmelse med de riktlinjer,

som kommittén meddelade för utomplansbestämmelser (se 70 § i dess

stadgeförslag).

Såsom framgår av kap. 5 är meningen ej att vare sig stomplane- eller

utomplansbestämmelserna skola behöva uttömmande reglera byggandet inom

resp. område utom stadsplanen. Bestämmelserna i nämnda kapitel gälla

(med vissa modifikationer; se § 80) även icke stadsplanelagda områden. Därjämte

kunna i stadens byggnadsordning meddelas undantag rörande dessa områden.

Givetvis möter ej hinder att genom stomplane- eller utomplansbestämmelser

upphäva eller ändra dessa författningsbestämmelser. Det torde dock få

antagas, att inom exempelvis ett stomplanelagt område stomplanebestämmelserna

i regel komma att innehålla, förutom en allmän markdisposition för området,

i den mån sådan ej ingår i planen i övrigt, vissa modifikationer av de i

§ 80 meddelade föreskrifterna örn byggnads höjd och våningsantal samt storleken

av tomtplats och obebyggd del av tomt, men att i övrigt kap. 5 i byggnadsstadgan

kommer att gälla med de tillägg och undantag, som byggnadsordningen

kan innehålla.’

Med anledning av vad som anmärkts mot uttrsmket ''byggnadsplats’ bär detsamma

i såväl denna som åtskilliga efterföljande paragrafer ersatts med uttrycket

''tomtplats’.

I vissa yttranden har hemställts, att måttbestämmelsen 7,5 meter för bostadsbyggnads’höjd

måtte utgå. Då en sådan bestämmelse, som ju icke är

ovillkorlig, torde vara av viss nytta för de byggande, har den ansetts böra

kvarstå. Uttrycket ’synnerliga skäl’ torde dock böra ändras till ''särskilda

skäl’. — De i paragrafen upptagna bestämmelserna torde tillgodose även de

hygieniska kraven och lära därför några ytterligare bestämmelser härutinnan,

varom yrkande framställts, icke vara erforderliga.

§ 32.

Föreskrifterna örn beskaffenheten av förslag till stomplan ansluta sig i viss

mån till de sakkunnigas förslag (2 kap. 5 §) rörande beskaffenheten av förslag

till generalplan, dock med uteslutande av de sakkunnigas fordran på att

förslaget skall vara upprättat av sakkunnig person. Härom hänvisas till vad

som anförts under § 18. Även i övrigt har § 32 anpassats efter vad i § 18

föreskrivits örn förslag till stadsplan.

I förhållande till utkastet föreligger allenast skiljaktigheter därutinnan, att

dels mindre skala än den i paragrafen angivna ansetts böra tillåtas, där särskilda

förhållanden därtill föranleda, dels ock stomplanebestämmelser, liksom

stadsplanebestämmelser, ansetts städse böra utmärkas jämväl å kartan.

§ 33.

I denna paragraf meddelas föreskrifterna örn utomplansbestämmelsers innehåll.

Med hänsyn till deras förut påvisade nära frändskap till stomplanebestämmelserna

har stadgandet kunnat väsentligen inskränkas till en hänvisning

till vad i § 31 stadgas om innehållet i sådana bestämmelser. Paragrafen överensstämmer

med utkastet.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 19Z.

71

§ 34.

Paragrafen, som avhandlar beskaffenheten av förslag till utomplansbestämmelser,

ansluter sig i sak till 71 § i kommitténs förslag och överensstämmer

med utkastet.

Förslag: till

ntoniplansbestämmelser.

§ 35.

I förevarande paragraf hava upptagits bestämmelser örn handläggning av

fråga rörande stomplan och utomplansbestämmelser.

Motiven till utkastet innehålla följande uttalande om föreskrifterna i denna

paragraf:

''Paragrafen motsvarar kommitténs förslag till stadga 72 §, med iakttagande

att paragrafen gäller även stomplan. Härav följer att för tillkomsten av

stomplan och utomplansbestämmelser ansetts böra föreskrivas samma procedur,

som fordras beträffande förslag till stadsplan. Detta innebär beträffande utomplansbestämmelser

en väsentlig skärpning av nu gällande regler. I gällande

författningar meddelas i detta hänseende inga uttryckliga föreskrifter, men i

praxis lärer man hava ansett sig böra fordra ett kungörande av förslaget,^ dock

utan särskilda kallelsebrev till markägarna. Mot kommitténs förslag att å dessa

bestämmelser tillämpa det mera omständliga stadsplaneförfarandet restes

åtskilliga gensagor i de avgivna yttrandena. Med hänsyn till bestämmelsernas

natur att kunna innehålla en viss disposition av mark för olika ändamål synes

det dock icke rådligt att eftergiva på de föreslagna formerna. I sådana fall,

då bestämmelserna icke innehålla sådana dispositionsregler, kunde det däremot

möjligen låta sig göra. Att i olika fall stadga olika procedur för samma slag

av bestämmelser synes dock vara ägnat att skapa förvirring och har därför

icke ansetts böra ifrågakomma.’

Handläggning

ar

fråga om

stomplan

oell utomplansbestämmelser.

Utkastet,

Med hänsyn till vad som anmärkts mot det föreslagna kallelseförfarandet Departevid

handläggning av fråga örn utomplansbestämmelser har jag härutinnan men sc e

föreslagit ett enklare förfaringssätt.

KAP. 5.

Om byggande.

Örn byggnads yttre anordnande lii. m.

I detta kapitel meddelas föreskrifter om byggandet i stad. De avse ej blott

område, som är intaget i stadsplan, utan även utom stadsplanen belägen mark.

Endast av praktiska skäl hänföra sig stadgandena i första hand till byggande

å tomt. Enligt § 36 mom. 2 gälla dessa stadganden emellertid även örn annan

fastighet än tomt, således bland annat just tomtplats å icke stadsplanelagt område.

Angående vissa särbestämmelser, som ansetts nödiga för område av

sistnämnda slag, hänvisas till §§ 80 och 81.

Enligt gällande lagstiftning finnas på detta område inga klara gränslinjer Gällande

uppdragna. För kvarterens bebyggande, exempelvis i avseende å de viktigaste lagstiftning,

momenten, gårdsrums storlek och byggnads höjd, finnas regler ömsom i byggnadsstadga

och byggnadsordning, ömsom i särskilda stadsplanebestämmelser.

Svårigheter i tolkningsavseende lära därigenom stundom hava framträtt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 19%.

Tidigare

förslag.

Bostadskommissionen, som icke närmare ingick på denna frågas principiella

sida, uttalade emellertid i § 45, att för varje kvarter eller del av kvarter byggnadssättet

skulle regleras genom lämpliga byggnadsbestämmelser med avseende

å gård och byggnads läge å tomten, byggnads höjd och antal våningar jämte

vissa andra angivna förhallanden. Samtidigt intog dock kommissionen i sitt

stadgeförslag utförliga bestämmelser i dessa avseenden, valka — i den mån

icke i byggnadsordningen strängare föreskrifter meddelats — skulle gälla i

avseende å byggnadssättets reglering, intill dess lämpliga byggnadsbestämmelser

bleve gällande.

Kommittén, som framhöll, att stadsplanen och således även de särskilda

stadsplanebestämmelser, som inginge såsom delar av densamma, ingrepe direkt

i den enskilde jordägarens rätt att förfoga över sin mark samt därutinnan ålade

honom förpliktelser, som han ej kunde undandraga sig, ansåg, att i denna

ordning borde bestämmas exempelvis det sätt, varå byggnadskvarteren inom

olika delar av samhället finge utnyttjas (till sammanbyggda boningshus, fristående

boningshus, industribyggnader, offentliga byggnader o. s. v.), att inom

vissa byggnadskvarter husen skulle mot gatan uppföras i särskild byggnadslinje

(förgårdar) eller att inre del av byggnadskvarter skulle lämnas obebyggd,

att endast hus av viss beskaffenhet eller viss storlek finge inom vissa byggnadskvarter

uppföras (stenhus, våningsantal, höjd) med mera dylikt. Innebörden

av dessa och dylika stadsplanebestämmelser vore, framhåller kommittén,

otvivelaktigt av den art, att åt dem måste beredas det civilrättsliga stöd, som

tillkomme stadsplan i övrigt, liksom det även måste finnas befogat, att

vid deras fastställande åt den enskilde bereddes samma tillfälle att bevaka

sina intressen och göra sin rätt gällande, som då fråga vore örn stadsplanen i

övrigt. Sedermera ankomme det, yttrar kommittén, på byggnadsstadgan och

lokal byggnadsordning att komplettera och närmare utforma de regler, efter

vilka bebyggandet finge försiggå, att således, i den mån icke stadsplanebestämmelserna

därom bestämt, reglera gårdsutrymme, byggnadshöjd, byggnadsmaterial,

beskaffenheten av boningsrum och andra lokaler, åtgärder mot eldfara

med mera dylikt.

De av kommittén sålunda uttalade åsikterna omfattades i huvudsak även av

de sakkunniga. Vid den bearbetning, de sakkunniga verkställde av de utav kommittén

förbigångna delarna av byggnadsstadgans ämnesområde, sökte de sakkunniga

på ett möjligast skarpt sätt uppdraga den gränslinje mellan stadsplanebestämmelser

och administrativ författning, som kommittén sålunda antytt.

Genom vad de sakkunniga benämnde stadsbyggnadsbestämmelser, innefattande

bland annat stadsplanebestämmelserna, skulle enligt de sakkunniga

regleras alla moment av betydelse för själva stadsbilden, medan till byggnadsordningarna

skulle hänföras endast föreskrifter av teknisk och administrativ

natur, som mera avsåge verkställigheten av den genom stadsbyggnadsbestämmelserna

skedda regleringen.

De sakkunniga liksom bostadskommissionen funno det dock icke möjligt att

genomföra detta system annat än såsom ett framtidsprogram. I likhet med

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma,j:ts proposition nr 192.

73

kommissionen ansågo de sakkunniga nödvändigt att, i avvaktan på stadsbyggnadsbestämmelsers

fastställande för alla i stadsplan upptagna kvarter, erbjuda

något surrogat att användas under mellantiden.

I motsats till kommissionen upptogo de sakkunniga dock icke i detta hänseende

några bindande regler i sitt förslag utan ansågo, att de bestämmelser,

som i detta hänseende kunde erfordras, borde för varje ort upptagas såsom ett

särskilt kapitel i ortens blivande nya byggnadsordning.

Beträffande reglerna för byggandet i stad företer utkastet en väsentlig olikhet

mot nu gällande stadga, nämligen i fråga örn avgränsningen mellan å

ena sidan byggnadsstadgan och byggnadsordningarna och å andra sidan de

bestämmelser, som skola meddelas i samband med stadsplanen (de s. k. stadsplanebestämmelserna).

I motiveringen anföres härom efter redogörelse för de

tidigare förslagen:

’I likhet med samtliga nu omförmälda förslag bygger även förevarande förslag

på den (i förslaget till stadsplanelag uttryckta) grundsatsen, att stadsplanen

skall innehålla de bestämmelser angående däri ingående områdens bebyggande

eller användande i övrigt, som finnas erforderliga. Med denna

principiella ståndpunkt synes det mest förenligt att, i överensstämmelse med de

sakkunniga, icke i den centrala författningen (här byggnadsstadgan) upptaga

några allmängiltiga regler angående de ämnen, som böra regleras genom

stadsplanebestämmelser. De av bostadskommissionen i detta hänseende föreslagna

reglerna, motsvarande i huvudsak innehållet i gällande stadga §§ 23,

25, 26 och 28, hava alltså här, liksom i de sakkunnigas förslag, uteslutits.

De interimistiska föreskrifter, som kunna för en ort erfordras i avbidan på

stadsplanebestämmelsers tillkomst, återfinnas här liksom hos de sakkunniga

i övergångsbestämmelserna. I motiveringen till dessa lämnas en mera detaljerad

redogörelse för dessa föreskrifters innebörd, vilken i viktiga hänseenden

skiljer sig från de sakkunnigas förslag. Här må allenast nämnas, att det

torde vara oundgängligt att, liksom även de sakkunniga föreslogo, i blivande

byggnadsordningar för de särskilda orterna intaga vissa interimsbestämmelser

i ovan angivna hänseenden.''

På sätt framgår av vad jag tidigare anfört har jag ansett mig kunna i princip

godtaga den i utkastet föreslagna anordningen i fråga örn avgränsningen

mellan å ena sidan byggnadsstadgan och byggnadsordningarna och å andra sidan

stadsplanebestämmelserna. Att under övergångstiden vissa svårigheter kunna

befaras uppstå lärer icke kunna förnekas. Svårigheter av den i yttrandena angivna

art torde icke kunna helt undgås vilket system man än väljer. Då emellertid

påtagliga fördelar äro förenade med det nu föreslagna systemet, har jag

icke ansett mig, av hänsyn till nyss antydda svårigheter, vilka dock äro

av övergående art, böra i stadgan intaga föreskrifter i ämnen, vilka rätteligen

böra regleras genom stadsplanebestämmelser. I detaljbestämmelserna åter har

jag med anledning av vad i yttrandena anförts funnit mig'' böra vidtaga åtskilliga

ändringar, för vilka jag skall redogöra under de särskilda paragraferna.

Underrubriken till de följande paragraferna har synts mig lämpligen böra erhålla

följande avfattning: ''Om byggnads yttre anordnande m. m.’.

Utkastet.

Departe
mentschefen.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Majlis proposition nr 192

Byggnads

höjd m. m.

Utkastet.

Departe
mentschefen.

§ 36.

I förevarande paragraf hava upptagits vissa allmänna bestämmelser örn

byggnad.

Uti motiven till utkastet anföres om de där föreslagna bestämmelserna:

''Såsom mom. 1 upptages här en allmän föreskrift, att byggnad skall med avseende

å byggnads höjd och antal våningar samt gårdsrums storlek uppföras i

enlighet med gällande stadsplanebestämmelser. Stadgandet motsvarar närmast

§ 45 i bostadskommissionens förslag. Å område utom stadsplan gäller

det sagda beträffande stomplanebestämmelser och utomplansbestämmelser.

I ett andra moment i paragrafen hava sammanförts definitioner å vad som

härvid förstås med byggnads höjd, med våning och med gårdsrum.

Regeln örn vad som förstås med byggnads höjd återfinnes i gällande stadga

§ 28 punkt 5, bostadskommissionens stadgeförslag § 51 och de sakkunnigas

förslag 17 kap. 13 §.

Angående våningsberäkning stadgas i gällande stadga § 28 punkt 1, bostadskommissionens

förslag §§ 60 och 61 samt de sakkunnigas förslag 17 kap. 13 §.

Definition å bonings- och arbetsrum finnes ej i gällande byggnadsstadga.

Gällande hälsovårdsstadga bestämmer däremot begreppet boningsrum. Av

bostadskommissionen upptogs i § 63 i dess förslag till byggnadsstadga en definition,

som omformulerades något av de sakkunniga (17 kap. 14 §). Förevarande

förslag ansluter sig till sakkunnigförslaget, dock med viss ytterligare

modifikation, föranledd av att det icke ansetts nödigt att meddela någon allmängiltig

föreskrift örn i vad mån kök må anses hänförligt till den ena eller

andra kategorien (jämför § 50).

Bestämningen av begreppet gårdsrum motsvarar i viss mån § 47 mom. 2

tredje stycket i bostadskommissionens stadgeförslag. Egentlig motsvarighet

finnes ej i gällande stadga (jämför dock § 12 punkt 2).’

Den föreslagna bestämmelsen i mom. 1 har ansetts böra fullständigas med

uttrycklig föreskrift att byggnad ej heller må uppföras i strid mot stomplanebestämmelser

eller utomplansbestämmelser.

Med hänsyn till vad som anmärkts mot beteckningen ''gårdsrum’ har detta

i förevarande och vissa efterföljande paragrafer ersatts med andra uttryck, som

mera direkt angiva vad som i varje särskilt fall åsyftas.

Vid angivande av vad som avses med byggnads höjd ha i utkastet givits

regler även för det fall, att taklist saknas. Då dylika undantagsfall torde

böra regleras lokalt efter förhållande i varje stad, torde härutinnan erforderliga

bestämmelser meddelas i byggnadsordningen. I detta sammanhang må framhållas

att med uttrycket ''byggnad vid gata’ givetvis även innefattas byggnad

med förgård.

De i utkastet förekommande definitionerna å våning, boningsrum och arbetsrum

hava såsom onödiga och möjligen mindre noggranna uteslutits. Därjämte

hava bestämmelserna örn vind i enlighet med framställt yrkande fått utgå, då

fråga härom torde få regleras olika i de särskilda fallen.

I ett yttrande har anmärkts, att det vore olämpligt att, såsom skett i utkastet,

lämna byggnadsnämnd full frihet att efter terrängförhållandena medgiva

undantag från stadgans bestämmelse om vad som är att hänföra till våning i

förhållande till källare. Då det torde vara nödvändigt att giva byggnads
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

75

nämnden möjlighet att härutinnan handla efter omständigheterna, har paragrafen

i denna del lämnats utan ändring.

§ 37.

Förevarande paragraf innehåller bestämmelser huru byggnaden skall placeras

å tomten. Paragrafen motsvarar § 26 punkt 1 i gällande byggnadsstadga

samt delar av § 47 mom. 4 i bostadskommissionens stadgeförslag. Den överensstämmer

i sak med utkastet, dock har viss jämkning av. redaktionell art vidtagits.

Då förgård finnes i ett stort antal äldre stadsplaner, lära regler för

sådant fall icke böra saknas i paragrafen.

§§ 38 och 39.

I dessa paragrafer meddelas föreskrifter rörande utsprång å byggnad, motsvarande

dem, som återfinnas i bostadskomissionens förslag till byggnadsstadga

§ 57 samt de sakkunnigas förslag 10 kap. 4 §. Närmare föreskrifter om beskaffenheten

av de utsprång, varom här är fråga, äro avsedda att intagas i

byggnadsordningarna.

Utsprång av här ifrågavarande slag kunna under givna omständigheter komma

i strid mot det i 13 § i förslaget till stadsplanelag stadgade förbudet mot

nybyggnad i strid mot stadsplan, stomplan eller utomplansbestämmelser. Härutinnan

ber jag få hänvisa till vad departementschefen anfört vid remissen

till lagrådet av förslaget till stadsplanelag (se propositionen nr 79 sid. 71).

Uti förevarande paragrafer meddelas det generella undantag från nämnda byggnadsförbud,

som enligt nyssnämnda paragraf i förslaget till stadsplanelag må

av Kungl. Majit medgivas beträffande estetiska anordningar å byggnader.

Från utkastet föreligga skiljaktigheter därutinnan att dels sockel upptagits

i § 38, varemot listverk såsom utgörande ett moment i fasadbehandlingen ansetts

böra utgå, dels ock de i § 39 intagna måttbestämmelserna uteslutits, varjämte

vissa redaktionella jämkningar vidtagits i sistnämnda paragraf. Ytterligare

ändringar hava icke ansetts påkallade.

Uti § 41 i utkastet hava föreslagits vissa bestämmelser örn anbringande av

fönster till bonings- och arbetsrum. Bestämmelser härom lära icke lämpligen

böra upptagas i stadgan. De förhållanden, varom här är fråga, torde icke kunna

allmängiltigt regleras lika för alla platser och för alla fall. Därest föreskrifter

i ämnet erfordras, lära dessa böra meddelas i form av stadsplanebestämmelser.

På grund härav har paragrafen uteslutits.

§§ 40 och 41.

Dessa paragrafer motsvaras i utkastet, § 40 av första stycket i § 42 och

§ 41 av andra stycket i samma paragraf.

I motiveringen till utkastet anföres om dessa bestämmelser:

"Bestämningen av den tillåtna takkonturen är hämtad från bostadskommissionens

förslag till byggnadsstadga § 59. Direkt motsvarighet finnes ej i gällande

byggnadsstadga. På grund av anmärkningar mot kommissionens för
-

Byggnads

läge.

Utsprång å

byggnad.

Utesluten

paragraf.

Yttertak.

Utkastet.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Departe
mentschefen.

Fasad.

Provisoriska

byggnader.

Obebyggda

områden

inom

kvarter.

slag hava de regler, kommissionen föreslagit örn rätt att i vissa fall tillämpa

en lutning av mer än 45 grader, uteslutits. Därjämte har såsom ett ytterligare

maximum för taknockens höjd angivits 6 meter över yttertakets skärning med

fasadytan, vilket mått ^ansetts i regel tillfyllest. Erfordras i särskilt fall

större takhöjd, lärer frågan böra prövas i samband med stadsplanen/

De i förevarande förslag upptagna bestämmelserna överensstämma i huvudsak

med utkastet; dock hava i enlighet med framställda yrkanden orden

''yttertakets skärning med fasadytan’ ersatts med ''taklistens överkant’, varjämte

byggnadsnämnden erhållit befogenhet medgiva, att även anordningar, som av

praktiska skäl äro nödvändiga och ej medföra olägenheter, må anbringas utöver

takplanet. Övriga mot utkastet i denna del framställda anmärkningar

hava icke synts vara av beskaffenhet att böra föranleda ändring i paragraferna.

§ 42.

Till denna paragraf finnes icke direkt motsvarighet i gällande byggnadsstadga

(jämför dock § 30). Bestämmelser i ämnet pläga i regel meddelas i byggnadsordningarna.

Emellertid synas i stadgan icke böra saknas bestämmelser av

bär föreslaget innehåll. Paragrafen motsvarar § 40 i utkastet, som dock med

hänsyn till vad däremot anmärkts blivit omredigerad. Bestämmelserna hava

ansetts böra upptagas efter de tekniska detaljföreskrifterna i §§ 40 och 41 i

förslaget.

§ 43.

I denna paragraf är lämnat medgivande att i byggnadsordning i vissa fall

stadga lindring i gällande bestämmelser för provisoriska byggnader. Paragrafen

motsvarar 36 § i kommitténs förslag och 17 kap. 8 § i sakkunnigförslaget.

I sistnämnda förslag gjord begränsning till stadens mark eller byggnader

har dock ansetts böra bortfalla i enlighet med åtskilliga erinringar i de över

förslaget avgivna yttrandena.

Mot upptagande av de här föreslagna bestämmelserna hava framställts åtskilliga

erinringar. Även örn det i och för sig varit önskvärt, att byggnadsstadgans

bestämmelser kunnat bringas i tillämpning jämväl å tillfälliga byggnader,

torde det dock av praktiska skäl vara ofrånkomligt att medgiva vissa

lindringar beträffande sådana byggnader. Det lärer icke behöva befaras, att

större olägenhet härav skall uppstå. Jag Ilar med hänsyn härtill ansett mig

böra behålla bestämmelserna oförändrade.

§§ 44—48.

I dessa paragrafer regleras ordnandet av obebyggda områden inom kvarter.

Där kvartersin delning saknas, böra bestämmelserna analogi vis tillämpas. Vissa

motsvarigheter finnas i gällande stadga § 12 punkt 2 och § 26 punkt 2 ävensom

i byggnadsordningar. I bostadskommissionens förslag finnas regler i ämnet

i §§ 21 och 27 samt i kommitténs förslag i 11 § 3 och 4 mom. och 69 §.

Det har icke ansetts erforderligt att i byggnadsstadgan intaga närmare

föreskrifter rörande gårds belägenhet och anordnande i övrigt samt om förbin
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Marits proposition nr 192.

77

delse mellan gård och gata, liknande dem som intagits i bostadskommissionens

förslag §§ 47, 48 och 56, utan förslaget intager den ståndpunkten, att dylika

regler skola givas i byggnadsordningen. Stadgande härom finnes i § 46.

Från motsvarande bestämmelser i utkastet föreligga åtskilliga skiljaktigheter

av huvudsakligen formell art, vilka icke torde tarva närmare motivering.

Om byggnads inre anordnande m. m.

Reglerna i denna underavdelning — vilken synts lämpligen böra erhålla

överskriften: ''Örn byggnads inre anordnande m. m.’ — motsvara i huvudsak

de av bostadskommissionen föreslagna, av de sakkunniga med vissa ändringar

upptagna bestämmelser örn bonings- och arbetsrum samt särskilda anordningar

till förekommande av eldfara m. m.

§ 49.

Bestämmelsen, som är hämtad från de sakkunnigas förslag 17 kap. 18 §, ersätter

vissa av bostadskommissionen föreslagna mera detaljerade föreskrifter

örn bonings- eller arbetsrums beskaffenhet. Beträffande boningsrum äro, såsom

de sakkunniga påpeka, de av kommissionen föreslagna bestämmelserna numera

till stor del ersatta med föreskrifter i nya hälsovårdsstadgan, och beträffande

arbetsrum, där så icke är fallet, fylles behovet av föreskrifter enklast

genom den här meddelade hänvisningen till vad som gäller om boningsrum.

De föreskrifter, som härutöver kunna erfordras, böra, såsom de sakkunniga

uttalat, givas genom byggnadsordningarna.

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med utkastet.

§ 50.

I förevarande paragraf hava upptagits bestämmelser örn golvets läge i förhållande

till markytan.

Gällande stadga innehåller i § 32 första stycket bestämmelse att golv i boningsrum

skall läggas minst 30 centimeter högre än angränsande jordyta. Bostadskommissionen

föreslog (§ 65) ökning av detta mått till 40 centimeter. De

sakkunniga (17 kap. 16 §) hava föreslagit återgång till gällande mått därutinnan.

Även i övrigt hava de sakkunniga i viss mån avvikit från kommissionens

förslag. Rörande skälen till dessa avvikelser hänvisas till betänkandet (sid.

308).

Utkastet överensstämmer med de sakkunnigas förslag, med viss omformulering.

Särskilt har ansetts nödigt att utesluta stadgandet örn skyldighet för

markägaren att tåla visst intrång å sin tomt.

Förevarande förslag överensstämmer i huvudsak med utkastet. Kravet på

dagerbelysning i arbetsrum, där golvet förlagts lägre än markytan, har dock

icke ansetts böra bibehållas. Därjämte hava vissa i huvudsak formella jämkningar

vidtagits.

Vissa sanitära

anordningar.

Golvets

läge.

Gällande

stadga och

tidigare

förslag.

Utkastet.

Departe
mentschefen.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Rums
höjden.

Grundmur.

Utkastet.

Departe
mentschefen.

Brandmur.

Utkastet.

§ 51.

Denna paragraf, som innehåller regler om rumshöjden, motsvarar § 32 i gällande

byggnadsstadga.

De sakkunniga hava uti 17 kap. 17 § föreslagit, att den normala rumshöjden,

2,70 meter, i byggnadsordning må kunna nedsättas till 2,50 meter. I vissa yttranden

har påyrkats nedsättning'' av sistnämnda mått till 2,40 meter; och har detta

önskemål tillmötesgåtts i utkastet. Föreliggande förslag överensstämmer

med utkastet, mot vilket i denna del anmärkning icke förekommit.

§52.

Bestämmelserna örn grundmur i förevarande paragraf motsvaras av 17 kap.

19 § första stycket i de sakkunnigas förslag. Förhållandet har tidigare endast

reglerats genom byggnadsordningarna å vissa orter.

Bestämmelsen har ansetts böra inflyta i utkastet. Såsom skäl härför har åberopats,

att behovet av bestämmelser torde vara allmängiltigt och att det dessutom

syntes mindre lämpligt, att bestämmelser, som så nära berörde grannelagsrätten,

tillkomme i den ordning som gällde örn byggnadsordning. Andra stycket

i nämnda paragraf i sakkunnigförslaget har inarbetats i § 79.

Uti ett yttrande har ifrågasatts, huruvida paragrafens formulering kunde

komma att medföra den trygghet, som avsåges; och har med hänsyn härtill föreslagits,

att bestämmelserna borde ersättas med föreskrift därom, att efter lokala

förhållanden bestämda regler skulle intagas i byggnadsordning med rätt för

byggnadsnämnd att i vissa fall medgiva undantag. Då det uppenbarligen icke

möter hinder att dessa frågor'' närmare regleras i byggnadsordningen, har anmärkningen

icke ansetts böra föranleda ändring i paragrafen.

§§ 53 och 54.

Förevarande paragrafer innehålla bestämmelser örn brandmur. Liknande bestämmelser

återfinnas i gällande byggnadsstadga huvudsakligen i § 34. Bostadskommissionen

upptager motsvarande föreskrifter i § 74 och de sakkunniga

i 17 kap. 20 §.

I motiven till utkastet anföres om där upptagna bestämmelser örn brandmur:
''Förevarande

förslag överensstämmer närmast med de sakkunnigas. Särskilt

har här ansetts lämpligt att införa av de sakkunniga föreslagna bestämmelser

örn rätt att mellan tomter hava gemensam brandmur. Även här gäller

det en fråga, som hittills reglerats endast i byggnadsordningarna men som med

hänsyn till sin natur icke synes lämpa sig att ordnas utan stöd i byggniadsstadgan.

Till de sakkunnigas förslag har i enlighet med framställd anmärkning fogats

en föreskrift örn möjlighet att bemyndiga byggnadsnämnden att även eljest

i särskilda fall, som i byggnadsordningen skola angivas, medgiva befrielse

från uppförande av brandmur.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

79

I fråga om elesåkra avdeluingsväggar och bjälklag inom byggnad har, liksom

i de sakkunnigas förslag (17 kap. 20 §), förutsatts, att bestämmelser skola

meddelas i byggnadsordningen.’

Mot bestämmelserna örn rätt att hava gemensam brandmur har anmärkts, att

risk förelåge att det å vissa orter hävdvunna bruket av gemensamma brandmurar

måste i avsevärd grad inskränkas, vilket innebure ett fördyrande av byggnadskostnaderna.

Av bestämmelsernas avfattning torde med tydlighet framgå, att

därmed icke avses hindra fortvaron av sådan lokal praxis. Anordningen med

gemensam brandmur kan vara lämplig för mindre byggnader men knappast i

andra fall. För att tvekan örn stadgandets innebörd icke skall råda, har en viss

omredigering därav skett.

Det i § 53 upptagna stadgandet örn trähus, som icke är uppfört i fastighetsgräns,

torde vara överflödigt, då för dem i förevarande hänseende erforderlig

reglering lärer böra ske genom stadsplanebestämmelser. För äldre stadsplaner,

där sådan reglering icke förekommer, är avsikten att mot § 23 i gällande

byggnadsstadga svarande föreskrifter skola intagas i de provisoriska byggnadsföreskrifterna.

Stadgandet har därför uteslutits.

Från brandtekniskt håll hava riktats anmärkningar mot bestämmelserna

i tredje stycket av § 53 om rätt för byggnadsnämnden att medgiva anbringande

av fönster eller dörr å brandmur och tillika framhållits, att i detta hänseende

bestämmelsen i § 34 av gällande byggnadsstadga vore mera tillfredsställande

och betryggande, i följd varav anledning saknades att frångå dem.

Uti gällande stadga saknas, såsom tidigare antytts, bestämmelser, varom nu är

fråga. Däremot har i ett stort antal byggnadsordningar, bland annat i Stockholm,

lämnats medgivande till dylika anordningar. Då det icke lärer böra

ifrågakomma att helt förbjuda anbringande av fönster eller dörr å brandmur

och bestämmelserna härom synas hava sin rätta plats i byggnadsstadgan, har

jag icke funnit skäl vidtaga ändring i desamma.

Med hänsyn till vad som i vissa yttranden anförts örn uttrycken ’brandsäker’

och ''eldsäker’ må framhållas, att dessa givetvis avses hava samma innebörd som

i brandstadgan. Det synes obehövligt att i byggnadsstadgan införa definitioner

å nämnda begrepp.

övriga i förevarande paragrafer vidtagna jämkningar hava föranletts av

yttrandena och torde icke tarva närmare motivering.

§ 55.

I denna paragraf hava upptagits bestämmelser för att säkerställa användningen

av betryggande taktäckningsmaterial. Paragrafen motsvarar § 35 i

gällande byggnadsstadga, dock med uteslutande av vissa detaljer. Formuleringen

överensstämmer i huvudsak med de sakkunnigas förslag i 17 kap. 21 §

och utkastet, som lämnats utan anmärkning.

Mot sakkunnigförslaget har anmärkts, att detsamma, såsom intaget i lagen,

icke inrymde någon dispensmöjlighet, vilket dock ansågs kunna erfordras. Genom

bestämmelsens intagande i den nya byggnadsstadgan vinnes tydligen möjlighet

att i detta hänseende tillmötesgå skäliga önskemål.

Departe
mentschefen.

Tak
täcknings
material.

s. 80 Kontrollera mot PDF

Skorstenar

m. ni.

Utgångar

ni. ni.

Utkastet.

Departe
mentschefen.

Bestämmelser

i

byggnadsordning.

Utkastet.

Departe
mentschefen.

80 Kungl. Maj:ts proposition nr 192!.

§ 56.

Bestämmelserna i denna paragraf motsvaras av föreskrifter i § 36 mom. 1

i gällande stadga. Formuleringen överensstämmer med 17 kap. 22 § i de sakkunnigas

förslag och motsvarande paragraf i utkastet; dock har i anledning av

yrkande från brandtekniskt håll föreskrift intagits jämväl örn avgasningsrör.

Ett tidigare från samma håll uttalat önskemål örn närmare föreskrifter rörande

undersökning av rökrör m. m. före användningen torde i mån av behov kunna

tillgodoses vid utarbetande av förslag till mönsterbyggnadsordningar.

§ 57.

De i denna paragraf upptagna bestämmelserna motsvara § 33 i gällande

stadga, § 77 i bostadskommissionens förslag och 17 kap. 23 § i de sakkunnigas

förslag.

I motiven till utkastet anföres rörande de där föreslagna bestämmelserna:

''Erinras må i detta samband, att regler örn hotell m. m. finnas i särskild författning

samt att sådan är under utarbetande beträffande biograflokaler. Med

hänsyn härtill har ur paragrafen uteslutits den i förslagen gjorda uppräkningen.

Sista stycket i de sakkunnigas förslag, avseende hissar, har uteslutits med

hänsyn till väckt fråga örn utfärdande av en för hela landet gemensam författning

örn hissar. Intill dess så sker, falla även hissarna i avseende å eldfaran

under den allmänna föreskriften i § 58.’

Förevarande förslag överensstämmer med utkastet; dock har föreskriften att

utgångar m. m. skola hava nöjaktig dagerbelysning ansetts kunna uteslutas,

varjämte en mindre jämkning vidtagits i texten.

§ 58.

Här meddelas en allmän bestämmelse, motsvarande gällande stadga § 36

punkt 2, örn skyldigheten att i byggnadsordning intaga erforderliga ytterligare

föreskrifter till förekommande av eldsvåda. Motsvarande stadgande

återfinnes i de sakkunnigas förslag 17 kap. 24 § första stycket.

I motiven till utkastet yttras örn förevarande paragraf:

''Bland eldfarliga inrättningar, som falla under detta stadgande, märkas

bland annat garage. Vidkommande garage meddelades genom ett kungl, cirkulär

den 4 december 1925 vissa normalföreskrifter, avsedda att kunna införas i

de särskilda orternas byggnadsordningar. Denna form torde fortfarande få

anses vara den lämpligaste i fråga örn de ganska detaljerade bestämmelser, som

i detta avseende erfordras, därest icke den utvägen väljes att även beträffande

garage utfärda en särskild författning.

En i andra stycket av samma paragraf i sakkunnigförslaget upptagen bestämmelse

örn möjlighet att i byggnadsordning förbjuda trähus har ansetts

kunna utgå, enär sådant förbud torde böra meddelas genom stadsplanebestämmelse.

’

Förevarande förslag överensstämmer i denna del med utkastet. Jag har

icke ansett lämpligt att, på sätt ifrågasatts i vissa yttranden, närmare specificera

i vilka hänseenden bestämmelser må erfordras. Vad i yttrandena sär
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192. 81

skilt angivits faller givetvis under paragrafen med den lydelse, den erhållit i

utkastet.

§ 59.

Denna paragraf motsvarar § 43 andra stycket i bostadskommissionens för- Skyndsam

slag och 17 kap. 26 § andra stycket i de sakkunnigas förslag. I förhållande or(,mn£ar>

till utkastet föreligger ingen ändring.

§ 60.

Här föreslagna bestämmelser motsvara bostadskommissionens förslag § 44 Underhåll

och de sakkunnigas förslag 17 kap. 25 §. I förevarande förslag har allenast av Elonad,

uttryckligen tillagts, att till bristfällig byggnad är att räkna jämväl byggnad,

som genom brand eller annorledes skadats, samt att, örn ej rivning verkställes

inom förelagd tid, byggnadsnämnden äger låta utföra sådan på den tredskandes

bekostnad. Förslaget överensstämmer med utkastet; dock har med hänsyn

till innehållet i § 5 sjunde att-satsen viss omformulering av paragrafen ansetts

böra ske.

Olli byggnadslov.

§ 61.

Paragrafen motsvarar del av § 37 samt § 42 första stycket i gällande byggnadsstadga,

24 § i kommitténs förslag och 17 kap. 1 § i de sakkunnigas förslag.

Med anledning av den påverkan, innehållet i denna avdelning av stadgan måste

röna av det sätt, varpå begreppet nybyggnad bestämmes, må här erinras

örn vad under förarbetena till förslaget till stadsplanelag därom förekommit.

Enligt 40 § i 1907 års lag örn stadsplan och tomtindelning (motsvarande 1

kap. 45 § fastighetsbildningslagen) tillkom det Konungen att förordna örn

vilken förändring av befintlig byggnad, som skulle vara att hänföra till nybyggnad.

Med anledning härav utfärdades den ännu gällande kungörelsen av

den 18 januari 1908 angående vad vid tillämpning av lagen angående stadsplan

och tomtindelning är att till nybyggnad hänföra.

Byggnadsstadgekommitterade upptogo i sitt förslag till byggnadsstadga

samma bestämmelse angående vad till nybyggnad vore att hänföra som 1908

års kungörelse, men en reservant var av skiljaktig mening och ansåg, att då

stadsplanelagen och byggnadsstadgan avsåge att reglera helt olika förhållanden,

det icke vore möjligt att åt begreppet ''till nybyggnad hänförligt byggnadsföretag’

giva samma lydelse som i 1908 års kungörelse. Denna mening

vann understöd av såväl överintendentsämbetet som av bostadskommissionen i

deras förslag till byggnadsstadga.

1916 års kommitté stadgade i 83 § i förslaget till stadsplanelag enahanda

befogenhet som enligt gällande lag för Konungen att meddela de närmare föreskrifter

i ämnet, som erfordrades. Dessa föreskrifter har kommittén ansett

böra inrymmas i byggnadsstadgan och de återfinnas till sitt innehåll överensstämmande

med 1908 års kungörelse uti 92 § i dess förslag till byggnadsstadga.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 108 käft. (Nr 192.)

Skyldighet

att söka

byggnadslov.

Förarbetena

till förslaget

till stadsplanelag.

6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Utkastet.

Emellertid införde kommittén i 20 § i förslaget till stadsplanelag stadgande

av innebörd, att såsom nybyggnad enligt de i 13—19 §§ föreslagna bestämmelserna

örn nybyggnadsförbud ej vore att anse vissa tillfälliga byggnader eller

stadigvarande mindre anordningar. Rörande skälen för införande av detta

stadgande hänvisas till kommitténs motivering (sid. 162 i betänkandet). Kommittén

anför vidare (se betänkandet sid. 355—356), att den icke kunnat biträda

den mening, som kommit till uttryck under förarbetena till de tidigare byggnadsstadgeförslagen,

eller att under begreppet nybyggnad skulle innefattas, i

stadsplanelagen ett visst slag av byggnadsåtgärder och i byggnadsstadgan ett

annat mera omfattande slag av dylika åtgärder. Ville man bringa under byggnadsnämndens

obligatoriska förprövning och tillsyn vissa byggnadsåtgärder,

som enligt det uppställda nybyggnadsbegreppet icke vore att anse såsom nybyggnad,

borde enligt kommitténs uppfattning detta ske genom bestämmelse i

byggnadsordning, att byggnadsnämnds tillstånd erfordrades även för vissa

underhållsarbeten eller förändringar å byggnad, som icke vore att hänföra till

nybyggnad (jfr 33 § 2 mom. i förslaget till byggnadsstadga).

Åtskilliga av de myndigheter, som yttrade sig över kommittéförslaget, ställde

sig på samma ståndpunkt, som enligt vad nyss nämnts intogs av överintendentsämbetet

och bostadskommissionen. Tillika anmärktes, att genom den

av kommittén föreslagna definitionen i byggnadsstadgan vissa byggnadsföretag

kommit att undandragas byggnadsnämndens kontroll; och förordades därför

från skilda håll, att då begreppet nybyggnad i stadsplanelagen ej lämpligen

kunde bliva fullt identiskt med samma begrepp enligt byggnadsstadgan, stadsplanelagen

borde upptaga särskilt stadgande örn vad som vore att enligt densamma

hänföra till nybyggnad.

I de sakkunnigas förslag återfinnas hithörande bestämmelser i två särskilda

lagrum. Enligt 10 kap. 4 § utgör vad i samma kapitels 1 § är stadgat (förbud

att uppföra nybyggnad å bl. a. gatumark och parkområde) ej hinder för

att å gatumark eller parkområde vidtaga anordningar och uppföra mindre

byggnader, som avse att tillgodose den allmänna trevnaden. Vidare har i

32 kap. 18 § bestämts vad till nybyggnad är att hänföra, vilken bestämmelse

i huvudsak överensstämmer med 92 § i kommitténs förslag till byggnadsstadga.

Vid remissen till lagrådet av det nu framlagda förslaget till stadsplanelag

m. m. yttrade departementschefen följande:

!Det under förarbetena framkomna förslaget att införa ett nybyggnadsbegrepp

i lagen och ett annat i byggnadsstadgan kan jag icke biträda. I likhet

med kommittén anser jag, att bestämmelser örn vad som är att hänföra till

nybyggnad böra såsom för närvarande äger rum meddelas i administrativ ordning.

I den mån ett på sådant sätt tillkommet nybyggnadsbegrepp icke skulle

vara lämpligt med hänsyn till stadsplanelagens föreskrifter örn byggnadsförbud,

gatas upplåtande och skyldighet att utgiva ersättning till gatumark m. m.,

bör detta avhjälpas icke genom skapande i stadsplanelagen av ett nytt nybyggnadsbegrepp

utan medelst undantagsbestämmelser.’

I motiven till utkastet yttras efter åberopande av departementschefens anförande:
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

83

’I anslutning till det sålunda anförda Ilar vid stadgeförslagets avfattande

undersökts, i vad mån gällande bestämning av nybyggnadsbegreppet kan behöva

ändras. Det har därvid icke förbisetts, att det hade varit önskvärt att kunna

tillmötesgå de i vissa anmärkningar mot kommittéförslaget uttalade önskemålen

örn ett nybyggnadsbegrepp, som från stadgans synpunkt vore mera tillfredsställande

än den i 1908 års kungörelse innefattade, mera efter stadsplanelagens

fordringar lämpade bestämningen. Vore nybyggnadsbegreppet i lagen

endast av betydelse med hänsyn till förbudet i 13 § mot nybyggnad i strid mot

stadsplan, stomplan eller utomplansbestämmelser, skulle detta önskemål kunna

tillgodoses genom att, sedan ett för stadgan lämpat nybyggnadsbegrepp bestämts,

Kungl. Maj :t med stöd av sin i 13 § givna dispensbefogenhet meddelade

undantag beträffande ombyggnad, som vore av ringa värde i förhållande till

byggnaden i dess helhet. Emellertid har ju nybyggnadsbegreppet betydelse

även beträffande andra nybyggnadsförbud liksom även beträffande gatas upplåtande

och skyldighet att utgiva ersättning för gatumark m. m., och i dessa

fall är någon motsvarande dispensrätt icke Kungl. Maj:t meddelad i lagförslaget.

Vid sådant förhållande synes annan utväg ej återstå än att meddela en bestämning

av nybyggnadsbegreppet, avpassad efter lagens fordringar, men gällande

även för stadgan. Den oegentlighet, som därvid från stadgans synpunkt

måste anses uppstå genom att sålunda vissa byggnadsföretag av ringa värde

undantagas från nybyggnadsbegreppet, får då undanröjas genom uttrycklig

bestämmelse, att även dessa byggnadsföretag, ehuru ej hänförliga till nybyggnad,

skola i avseende å skyldigheten att söka byggnadslov och byggnadsnämndens

tillsyn i övrigt vara fullt jämställda med nybyggnad. Förfarandet, ehuru

formellt mindre tillfredsställande, leder dock i realiteten till det önskade resultatet.

I enlighet härmed är förevarande förslag avfattat. Nybyggnadsbegreppets

bestämning har emellertid liksom i kommitténs och de sakkunnigas förslag ansetts

böra ske i de allmänna bestämmelserna (se § 117).

Med denna ändrade uppställning har det synts mera praktiskt att i förevarande

paragraf sammanföra alla de fall, där byggnadstillstånd fordras, vilka

i kommitténs förslag fördelats på 24 och 33 §§. Motsvarighet i de sakkunnigas

förslag finnes i 17 kap. 1 §, där jämväl sådant sammanförande skett.

Bland de^ byggnadsföretag, som kräva byggnadsnämndens tillstånd, har införts

även återställande av brandskadad byggnad, varjämte i övrigt vidtagits

vissa smärre jämkningar i formuleringen. I fråga om användning av lokal

till annat ändamål, där de sakkunniga föreslagit viss begränsning i kommitténs

förslag, har i anledning av framställd anmärkning en återgång till sistnämnda

förslag skeft.’

Uti vissa yttranden har hemställts, att byggnadsnämnds tillstånd jämväl

borde sökas för rättighet att anordna hiss i uppförd byggnad. Då en dylik anordning

innebär så genomgripande förändring av byggnad, att tillstånd därtill

måste sökas på grund av övriga bestämmelser i paragrafen, har särskilt stadgande

härutinnan icke ansetts erforderligt. Ej heller lärer bestämmelse erfordras

örn skyldighet att söka tillstånd till schaktning och dylikt utom kvarter,

då vad härom stadgas i 20 § av förslaget till stadsplanelag torde innebära

nödig trygghet mot olämpliga sådana åtgärder.

Med hänsyn till vad i yttrandena anmärkts har jag ansett det böra bestämmas

i byggnadsordningen och ej i stadgan, huruvida byggnadsnämndens lov erfordras

för vidtagande av åtgärd, som påverkar byggnads yttre, såsom utbyte av

Departe
mentschefen.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Majlis proposition nr 192.

takbeläggningsmaterial, omfärgning, skyltning och plantering. På grund härav

har paragrafen i vissa hänseenden omformulerats. Jämväl i övrigt hava

jämkningar av huvudsakligen redaktionell art vidtagits.

§ 62.

Ansökan örn I förevarande paragraf hava meddelats bestämmelser rörande vilka handlingar

skola åtfölja ansökan örn byggnadslov. Paragrafen motsvaras av § 37 i

gällande byggnadsstadga, 25 § i kommitténs förslag och 17 kap. 1 § i de sakkunnigas

förslag.

Utkastet. Uti motiven till utkastet anföres rörande de föreslagna bestämmelserna:

''Gällande regler om de handlingar, som skola åtfölja ansökan om byggnadslov,

återfinnas i § 37 byggnadsstadgan. Desima regler hava i samtliga de föreliggande

förslagen betydligt fullständigats. I de sakkunnigas förslag (17

kap. 1 §) hava dock bestämmelserna i ämnet gjorts relativt kortfattade, enär

de sakkunniga förutsatt, att närmare föreskrifter skulle meddelas i byggnadsordningarna.

Med hänsyn till förevarande förslags allmänna uppställning har

det ansetts lämpligt att i huvudsak återgå till kommittéförslagets mera utförliga

bestämmelser härutinnan (se 25 § i kommitténs förslag till byggnadsstadga).

Avvikelserna härifrån äro huvudsakligen följande.

Den av kommittén tillämpade benämningen tomtkarta för nybyggnad har

icke bibehållits, då den icke lämpar sig för det fall att byggnad uppföres å

mark, som ej är tomt.

Situationsplanen har ansetts lämpligen kunna utgöras av en kopia av kartan,

å vilken jämväl den tillämnade byggnaden skall vara inlagd.

Bland erforderliga handlingar har upptagits jämväl uppgift örn vem som ansvarar

för byggnadsarbetet samt att denne, örn det ej är byggherren själv, åtagit

sig arbetet.

Med hänsyn till framställda invändningar har icke upptagits av de sakkunniga

föreslagen föreskrift, att i byggnadsordning må föreskrivas att, därest ritningarna

äro upprättade av ledamot i byggnadsnämnden eller av någon hos

nämnden i byggnadsärenden föredragande tjänsteman, ärende, som avser uppförande

av nybyggnad, skall underställas Konungens befallningshavandes

prövning.

Ej heller har ansetts nödigt att, såsom de sakkunniga föreslagit, stadga, att

de givna föreskrifterna om handlingar, som skola åtfölja ansökan örn byggnadslov,

skola gälla även då ansökan örn tillstånd till byggnadsföretag skall

ingivas till Konungens befallningshavande.

I anslutning till sakkunnigförslaget har angivits, att byggnadsritningarna

skola vara så utförda, som i byggnadsordningen, närmare bestämmes. Däremot

har här icke följts de sakkunnigas förslag, att ritningarna skola vara upprättade

av sakkunnig person. Huru önskvärt det än kunde vara att uppställa en

dylik regel, vilken givetvis för såväl den byggande allmänheten som samhällena

själva endast skulle medföra fördelar, så torde dock tiden ännu icke vara

mogen för att i lagstiftningen upptaga detta krav. Det är att hoppas, att i

allt fall samhällena skola vid avfattandet av byggnadsordningarna söka tillse,

att vederbörliga krav på ritningarnas beskaffenhet upprätthållas, och att allmänheten

skall snart lära sig inse fördelarna av att i dylika för densamma så

viktiga ärenden försäkra sig örn ett fullgott arbete.

Vid remissen till lagrådet av förslaget till stadsplanelag yttrade departementschefen

beträffande 19 § — innefattande reglerna för det fall, att byggnad

uppförts utöver tomtgräns — att bestämmelsen i gällande lag örn tillstånd

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

85

av markägaren för vidtagande å sådan byggnad av ändring, som är att hänföra

till nybyggnad, lämpligen syntes böra upptagas i byggnadsstadgan.

I enlighet härmed har här såsom ett andra moment i § 62 upptagits nämnda

regel, motsvarande 1 kap. 10 § sista stycket i lagen örn fastighetsbildning i

stad.

Mom. 3 motsvarar i viss mån § 37 punkt 2 i gällande stadga samt 25 § näst

sista stycket i kommitténs stadgeförslag.’

I förenklingssyfte hava åtskilliga ändringar vidtagits i utkastet. Sålunda

har stadgandet under mom. 1 b) ansetts kunna utgå. Den i paragrafen om- m

förmälda kartan torde böra innehålla uppgift även huruvida skyldighet att

gälda bidrag till gatukostnad åligger tomtägaren. Uppgift örn avlopp, dess

beskaffenhet, höjdläge och avstånd från tomtgränsen synes däremot byggnadsnämnden

själv böra införskaffa, där sådan uppgift fordras för ärendets

provning och sökanden ej tillhandahållit den. Det torde vara onödigt betungande

att i varje ärende fordra sådan uppgift och i allt fall synes dess införskaffande

icke böra åvila den som upprättat kartan och beskrivningen. — Den

avfattning, 19 § i förslaget till stadsplanelag erhållit, har vidare medfört uteslutande

av mom. 2 i förevarande paragraf. Vissa redaktionella jämkningar

hava ock vidtagits. —• Slutligen har, i anledning av uttalande i vissa av yttrandena,

givna bestämmelser förklarats gälla allenast ansökan örn lov till nybyggnad,

medan i särskilt moment intagits föreskrift, att bestämmelserna skola

i tillämpliga delar gälla i fråga örn annat byggnadslov. I samband därmed

har mom. 3 uteslutits.

§ 63.

I denna paragraf hava meddelats vissa direktiv för byggnadsnämnden vid Prövning av

prövning av ansökan örn byggnadslov. Paragrafen motsvarar § 38 punkt 1 i

gällande stadga, 28 § i kommitténs förslag och 17 kap. 3 § i de sakkunnigas i0T.

förslag. Då de i tidigare förslag föreslagna bestämmelserna synts vara allt

för detaljerade, har åt paragrafen givits en allmännare avfattning. Med hänsyn

till den ändrade lydelsen av 18 § i förslaget till stadsplanelag har intagits

bestämmelse örn att byggnadsnämnden skall tillse, att byggnadsarbetet även

överensstämmer med tomtindelning. Härigenom har stadgandet att byggnad

ej må skjuta över gällande tomtgräns blivit överflödigt. Att byggnadsnämnden

för meddelande av byggnadslov har skyldighet tillse, att tomtägaren fullgjort

honom åliggande skyldigheter beträffande gatukostnad m. m. följer av

18 § i förslaget till stadsplanelag.

§ 64.

Denna paragraf innebär en nyhet i förhållande till gällande stadga; dock Villkor för

finnes en viss motsvarighet till paragrafen uti § 22 punkt 3. Paragrafen

motsvarar sista stycket i 17 kap. 3 § i de sakkunnigas förslag.

I utkastet hava upptagits jämväl de av de sakkunniga uti andra stycket Utkastet,,

av sistnämnda paragraf föreslagna bestämmelserna; rörande motiven till dessa

bestämmelser hänvisas till vad de sakkunniga anfört (sid. 304). I utkastet

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Ilar sista styckets regel ansetts böra gälla ej allenast byggnad, som skall inrymma

bonings- eller arbetsrum, utan regeln har i utkastet utvidgats till att

avse alla byggnader, där så av förhållandena påkallas,

mentschefén ^ot bestämmelserna i motsvarande paragraf i utkastet har anmärkts, att

de innebure en allt för stor stränghet mot markägarna, och har tillika ifrågasatts,

huruvida utkastet i denna del stöde i god överensstämmelse med 24 §

i förslaget till stadsplanelag. Då det syfte, som avsetts med stadgandet, lärer

kunna ernås i annan och enligt min mening riktigare ordning, har jag ansett

mig böra utesluta stadgandet. I vissa fall torde det utan vidare vara klart

eller ligga i sakens natur, att genomförandet av en stadsplan förutsätter viss

byggnads borttagande. För sådana fall erfordras icke någon särskild åtgärd.

I övriga fall lärer den utvägen bära anlitas, att frågor av förevarande natur

klarläggas redan före antagandet av stadsplanen samt att nödiga föreskrifter

mtagas i de till stadsplanen hörande stadsplanebestämmelsema. Härigenom

bliva frågorna i sista hand underställda Kungl. Maj :ts prövning i samband med

fastställandet av stadsplanen.

§ 65.

föreskrifter Denna Paragraf saknar motsvarighet i gällande stadga. Uti 17 kap. 6 §

om bygg-1" stycket i de sakkunnigas förslag har föreslagits ett stadgande av innenadsarbete.

hall, att byggnadsnämnden vid meddelande av byggnadslov skall lämna de

närmare föreskrifter, som vid arbetets utförande borde lända till efterrättelse.

Utkastet. Då ett uttryckligt bemyndigande för byggnadsnämnden i detta hänseende

icke ansetts böra saknas i stadgan, har enahanda bestämmelse upptagits i utkastet.

Departe- Till den i utkastet upptagna bestämmelsen har på därom gjord hemställan

mentse fogats ett andra stycke av innehåll att byggnadsnämnden, där så erfordras,

må föreskriva, att hållfasthetsberäkning med tillhörande ritningar ävensom

andra specialritningar skola ingivas till byggnadsnämnden för granskning.

Närmare bestämmelser örn dessa handlingars beskaffenhet m. m. torde böra

meddelas i byggnadsordningen.

§ 66.

Historiska Paragrafen motsvarar 31 § i kommitténs förslag och 17 kap. 7 § i

m, m. sakkunnigförslaget. Sista stycket, avseende fasta fornlämningar, är nytt hos

de sakkunniga. Den av dem föreslagna föreskriften, att nämnden skall tillse

att fornlämningarna såvitt möjligt lämnas orörda, har dock ansetts böra utbytas

mot en anmaning att tillse, att gällande föreskrifter till skyddande av

dylika minnesmärken iakttagas, varjämte en anvisning lämnats nämnden att

före ärendets avgörande inhämta riksantikvariens yttrande. Från utkastet

föreligger ingen annan avvikelse än att ordet ’bör’ i paragrafens sista mening

ändrats till ''skall’.

§ 67.

föreskrifter Denna paragraf motsvarar § 27 i gällande stadga, 29 § samt 30 § första

m. m. stycket i kommitténs förslag samt 17 kap. 4 § i de sakkunnigas förslag.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 192.

87

I motiven till utkastet anföres rörande de föreslagna bestämmelserna:

''Kommittén bade i 30 § andra stycket intagit föreskrift, att, örn ärende angående

bygnadslov är av beskaffenhet att från brandteknisk synpunkt påkalla

särskild uppmärksamhet, yttrande bör inhämtas av den kommunala

brandmyndigheten, innan ärendet av byggnadsnämnden avgöres. De sakkunniga

uteslöto detta stadgande under framhållande att detta förfarande, syntes

höra till de inre angelägenheter, som finge regleras genom bestämmelser i byggnadsordningen

eller i varje fall på annat sätt än genom stadgande i lag. Ehuru

nu icke är fråga örn införande av förevarande stadganden i lag utan endast i

den administrativa byggnadsstadgan, synes det dock önskvärt att undgå reglering

av denna sak i förevarande sammanhang, detta med hänsyn till de. olikheter

i organisation, som kunna förefinnas å skilda orter.. Bäst är naturligtvis

örn en dylik remiss kan undvikas genom att en sakkunnig brandchef deltager

i ärendenas prövning i byggnadsnämnden (jämför ovan § 13).’

Första stycket i förevarande förslag överensstämmer, bortsett från en mindre

redaktionell jämkning, med utkastet.

I samband med Kungl. Maj:ts remiss till lagrådet den 21 november 1930 av

förslag till lag örn ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912 (nr 206) örn

arbetarskydd har chefen för socialdepartementet ifrågasatt införande i en ny

byggnadsstadga av bestämmelse örn skyldighet för byggnadsnämnd att, då

tillstånd sökes till byggnadsföretag, som berör industriell anläggning, därom

underrätta vederbörande yrkesinspektör eller bergmästare. I yttrande häröver

har flertalet myndigheter tillstyrkt den ifrågasatta anordningen. Med föranledande

av vad sålunda förekommit har jag låtit i ett andra stycke införa stadgande

därom, att yrkesinspektör eller bergmästare skall underrättas, då ansökan örn

byggnadslov avser industriell anläggning.

§ 68.

Denna paragraf motsvarar 32 § i kommitténs förslag och 17 kap. 5 § i sakkunnigförslaget.

Paragrafen har oförändrad upptagits fran utkastet, mot vilket

anmärkning icke framställts.

§ 69.

I denna paragraf meddelas bestämmelser örn byggnadslovs giltighetstid.

Paragrafen motsvarar § 38 punkt 2 i gällande stadga, 38 § i kommitténs förslag

och 17 kap. 5 § i de sakkunnigas förslag.

J motiven till utkastet anföres örn ifrågavarande bestämmelser:

''Medan de sakkunniga ville hänvisa alla bestämmelser örn byggnadslovs giltighet

till byggnadsordningen, har kommittén i sitt förslag upptagit vissa positiva

regler i ämnet. Dessa hava i huvudsak följts; dock har i enlighet med

framställda anmärkningar giltighetstiden för samtliga av byggnadsnämnd meddelade

tillstånd till byggnadsåtgärder satts till fem år i enlighet med nuvarande

stadga § 38 punkt 2. Däremot har den av kommittén föreslagna tiden,

inom vilken byggnadsföretag skall hava påbörjats, minskats från tre till

två år. .

I sista stycket har i anledning av framställd anmärkning vidtagits sadan

avvikelse från kommitténs förslag, att såsom förutsättning för ny anmälnings
-

IJtkastet.

Departe
mentschefen.

Prövning

av annan

myndighet.

Byggnadslovs

giltighetstid.

Utkastet.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Departe
mentschefen.

Allmänt] a

byggnader.

Utkastet.

Departe
mentschefen.

skyldighet till byggnadsnämnden efter inträffat avbrott i byggnadsarbete angivits

viss tid, tre månader.’

Jag har icke funnit anledning vidtaga saklig ändring i utkastet i denna del.

§ 70.

Gällande bestämmelser örn kontroll å allmänna byggnader återfinnas i byggnadsstadgan

§ 43 samt i kungl, brevet den 5 november 1875. Motsvarande bestämmelser

hava upptagits uti 39 § i kommitténs stadgeförslag samt 17 kap.

10 § i de sakkunnigas förslag.

Till motivering av utkastets föreskrifter i denna del har anförts:

’De sakkunniga (17 kap. 10 §) hava i motsats till kommittén (39 § i förslaget

till byggnadsstadga) icke ansett sig böra föreslå ett lättande av byggnadsnämndernas

allmänna kontroll i fråga örn allmänna byggnader i andra fall

än^då ritningarna prövas av Konungen eller byggnadsstyrelsen. Då emellertid

från Svenska stadsförbundets sida ett undantag i detta hänseende i den utsträckning

kommittén förordat ansetts vara lämpligt, torde anledning saknas

att i detta hänseende frångå kommittéförslaget.

Däremot har undantaget i fråga om ritningar, som granskas av byggnadsstyrelsen,

bibehållits i enlighet med sakkunnigförslaget. Det är nämligen att

märka, att den ritningsgranskning, som numera tillkommer byggnadsstyrelsen

enligt gällande föreskrifter örn det offentliga byggnadsväsende^ förut i huvudsak

var Konungen förbehållen.

Undantaget för ritningar, som genom byggnadsstyrelsen granskas för annan

myndighet, har däremot ansetts böra uteslutas.

Sista stycket i 39 § i kommitténs förslag har överförts till § 73, som handlar

örn byggnadsarbetes övervakande.

I detta samband må erinras, att i yttranden över sakkunnigförslaget från

åtskilliga hamnstyrelser och andra uttalats önskemål örn en viss befogenhet att

inom hamnområde ordna bebyggandet under friare former än eljest. Bland annat

har Svenska kommunaltekniska föreningen framfört önskemål örn beredande

av möjlighet för hamnägande samhällen att liksom enligt gällande stadga

tilldela sina hamnförvaltande organ viss befogenhet i frågor rörande hamnplanens

utformning och byggnadslov därstädes. Vid lagförslagets remiss till lagrådet

yttrade departementschefen, att frågan örn skyldighet att för byggnadsföretag

inom sådant område inhämta tillstånd hos byggnadsnämnd syntes böra

upptagas till närmare behandling vid utformandet av förslaget till byggnadsstadga.

Att i byggnadsstadgan medgiva någon generell befrielse från skyldigheten

att beträffande byggnadsföretag inom hamnområde inhämta byggnadsnämnds

tillstånd synes icke vara lämpligt. Härigenom skulle kunna riskeras bristande

hänsyn till stadsbilden och andra bebyggelsesynpunkter, vilket vore så mycket

beklagligare, som det här ofta gäller just de mest centrala och ömtåliga delarna

av en stads område. Detta utesluter icke, att i särskilda fall ett visst eftergivande

av byggnadsnämndens granskningsbefogenhet kan vara lämpligt. Frågan

om den lämpliga avgränsningen mellan byggnadsnämndens och hamnförvaltningens

befogenhet i dylika fall torde emellertid få lösas i samband med

fastställandet av byggnadsordning.’

Vad i yritrandena anmärkts mot förevarande paragraf i utkastet har icke synts

mig böra föranleda ändring i densamma. Därest förslaget att fastställelse av

byggnadsordning skall ankomma på Konungens befallningshavande godtages,

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 198.

89

lärer därav följa, att införande i byggnadsordning av vissa undantagsbestämmelser

i fråga örn granskning av byggnadsföretag, varom här är fråga, ej kan

ske med mindre Konungen efter sökt dispens därtill givit sitt tillstånd. En

mindre jämkning av redaktionell art har vidtagits i tredje stycket.

Om tillsyn Öyér byggandet.

§ 71.

I denna paragraf hava meddelats bestämmelser örn skyldighet för byggnads- Byggnadsnämnden

att med uppmärksamhet följa byggnadsföretag och annat arbete. Pa- tillsynsragrafen

motsvarar § 40 i gällande byggnadsstadga samt § 41 mom. 2 i bo-skyldighet,

stadskommissionens förslag. De sakkunnigas förslag har ingen motsvarighet

härtill, men torde hava avsett att hithörande föreskrifter skulle meddelas genom

byggnadsordning. Utkastet liksom förevarande förslag följa i huvudsak bostadskommissionen.

§ 72.

Förevarande paragraf innehåller bestämmelser örn utstakning av byggnad. Utstakning

Bestämmelserna motsvara § 40 första och tredje styckena i bostadskommissio- aT byggnad,

nens förslag. De sakkunniga hava uteslutit stadgandet, tydligen emedan det

ansetts för detaljerat att upptagas i lagen. I en ny byggnadsstadga torde ett

dylikt stadgande icke böra saknas. § 40 andra stycket i kommissionens förslag

har icke synts böra upptagas med hänsyn till de regler örn tomtmätning, som

numera finnas i annan ordning meddelade. I förhållande till utkastet föreligga

allenast skiljaktigheter av huvudsakligen redaktionell art.

§ 73.

Denna paragraf innehåller betämmelser örn skyldighet för byggnadsnämn- Besiktning,

den att verkställa erforderliga besiktningar av byggnadsföretag och annat arbete.

Gällande stadga innehåller inga motsvarande bestämmelser utom den

allmänna regeln i § 40; brukligt är emellertid att regler i ämnet meddelas i

byggnadsordningarna. Mom. 1 och 3 motsvara § 41 mom. 3 och 4 i bostadskommissionens

förslag och 17 kap. 11 § i de sakkunnigas förslag.

I motiven till utkastet anföres rörande de där i ämnet föreslagna bestäm- utkastet,

melserna: i

''Föreliggande förslag följer i det väsentliga bostadskommissionen med viss

omformulering och med den avvikelse att besiktningsbevis ansetts böra utfärdas

först efter det de förelägganden och villkor, vartill besiktningen givit anledning,

blivit uppfyllda.

Sista stycket är hämtat från de sakkunnigas förslag.

Första stycket i mom. 2 är föranlett av ett utav byggnadsstyrelsen i yttrande

över sakkunnigförslaget uttalat önskemål om meddelande av bestämmelser, i

vad mån byggnadsnämnderna skulle äga verkställa besiktning av sådana allmänna

byggnadsföretag, vartill ritningar visserligen prövades av Kungl.

Maj:t eller byggnadsstyrelsen, men där själva byggnadsarbetena icke utfördes

eller övervakades av byggnadsstyrelsen eller annan statlig myndighet. I samband

härmed har ansetts böra åt byggnadsnämnden inrymmas befogenhet att

s. 90 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

Ofullbordat

arbete.

Utkastet.

Departe
mentschefen.

Byggnads
arbetes
ledning.

Utkastet.

Departe
mentschefen.

90 Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

verkställa besiktningar även å byggnad, som uppföres av staten eller under

dess ledning.

Såsom ett andra stycke i detta moment har synts lämpligen kunna inpassas

sista stycket i kommitténs stadgande rörande prövning av byggnadsföretag för

allmänt ändamål, 39 §.’

Mot utkastet har bland annat anmärkts, att de där föreslagna bestämmelserna

vore alltför detaljerade. Med hänsyn härtill har jag givit paragrafen

en mera allmän avfattning. De ytterligare detaljbestämmelser, som kunna erfordras,

böra lämpligen meddelas i byggnadsordningen.

§ 74.

Dessa bestämmelser, vilka sakna motsvarighet såväl i gällande stadga som

i de tidigare förslagen, förekomma först i utkastet.

I motiven till utkastet yttras härom:

''Bestämmelserna ha hämtats från vissa byggnadsordningar. Med hänsyn

till bestämmelsernas ingripande beskaffenhet har det ansetts tvivelaktigt, huruvida

desamma lämpa sig att fastställas genom byggnadsordning. Då deras

behövlighet emellertid torde vara ovedersäglig, och då desamma synas vara av

allmängiltig art, ha de ansetts böra upptagas i byggnadsstadgan.’

De skäl, som föranlett bestämmelsernas upptagande i stadgan, torde äga giltighet.

Med hänsyn till vad som anmärkts mot paragrafens andra stycke har

jag ansett det böra av texten tydligt framgå, att ett ingripande

ej må ske, där ej rivningsarbetet inställts utan giltigt skäl. Stadgandet

har därför kompletterats. Klart är, att därest arbetet fördröjts

på grund av arbetsnedläggelse eller dylikt, förutsättningarna för åtgärders

vidtagande enligt stadgandet icke kunna anses hava inträtt. — I övrigt

har jag funnit mig kunna lämna paragrafen utan ändring. Av redaktionella

skäl hava dock orden ''genom föreläggande av vite’ såsom obehövliga

uteslutits, då rätten att förelägga vite följer av § 5.

§§ 75—78.

I dessa paragrafer meddelas föreskrifter örn byggnadsarbetes ledning, motsvarande

innehållet i gällande byggnadsstadga §§ 44 och 48, bostadskommissionens

förslag § 42, kommitténs förslag 93 ,§ och de sakkunnigas förslag

17 kap. 27 § och 32 kap. 20 §.

Utkastet motsvarar i huvudsak kommissionens förslag, dock att byggnadsnämndens

rätt att såsom arbetsledare för enklare byggnadsföretag godkänna

även mindre kvalificerad person uttryckligen ansetts böra inskränkas

till trähus samt till stenhus av en vånings höjd.

Förutom vissa redaktionella jämkningar, som icke torde behöva närmare

motiveras, har jag i förevarande paragrafer icke ansett mig böra vidtaga annan

ändring än att frågan örn den eftergift i kompetensvillkoren för arbetsledare,

som enligt tredje stycket i § 76 må medgivas, bör regleras genom bestämmelser

i byggnadsordningen och ej fritt överlämnas till byggnadsnämndens

avgörande.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj: ts proposition nr 192.

91

Med hänsyn till vad mot § 78 anmärkts må framhållas, att fall av grov försummelse

hos arbetsledare inträffat. Redan förekomsten av en sådan bestämmelse

torde vara ägnad att medföra ökade möjligheter för byggnadsnämnden

att upprätthålla kravet på god arbetsledning. På grund härav och då det icke

kan vara rimligt, att föreskriften örn skyldighet att vid byggnadsföretag hava

särskild arbetsledare skall vara fylld, huru försumlig den av byggherren utsedde

än är, har jag ansett mig böra bibehålla stadgandet.

§ 79.

I denna paragraf hava upptagits bestämmelser örn försiktighetsmått, som

vid byggnadsarbete böra iakttagas till förekommande av skada å person eller

egendom. Paragrafen motsvarar i viss mån § 42 andra stycket i gällande

stadga, men omfattar, i likhet med bostadskommissionens förslag § 43 och

de sakkunnigas förslag 17 kap. 26 §, ej blott ställningar utan även uppvärmningsanordningar

m. m. Hit har även överförts en del av 17 kap. 19 § i de

sakkunnigas förslag (jämför under § 52).

I förhållande till utkastet föreligger ingen annan skiljaktighet än att en

erinran ansetts böra intagas örn angelägenheten av att vid sprängning och dylikt

skada ej sker å iordningställd gata.

Särskilda bestämmelser örn byggande utom stadsplan.

Såsom redan i inledningen till kapitlet omnämnts, upptagas här de särskilda

regler, som ansetts behövliga rörande byggande utom stadsplan vid sidan av

kapitlets övriga, jämväl för sådant byggande gällande stadganden.

§ 80.

Denna paragraf motsvarar i viss mån kommitténs förslag 75 § och de sakkunnigas

förslag 18 kap. 2 §, dock med tillägg av bestämmelser rörande del

av byggnadsplats, som skall lämnas obebyggd, och örn uthus, varjämte reglerna

om avstånd mellan byggnader och mellan byggnad och väg i någon mån

modifierats. Bestämmelserna, sådana de föreligga i utkastet, hava avpassats

efter vad som under senare tid plägat föreskrivas med stöd av 1 kap. 42 och

46 §§ i fastighetsbildningslagen.

I åtskilliga av yttrandena har anmärkts, att den i utkastet föreslagna minimiarealen

av 1,500 kvadratmeter för tomtplats, som avses för bebyggande

med boningshus, vore oskäligt hög. Då vad sålunda anmärkts icke torde sakna

fog, har jag ansett mig böra nedsätta arealen till 1,200 kvadratmeter. ''Att

gå än lägre torde icke vara lämpligt eller med hänsyn till stadgandet i § 81

behövligt. Vad angår övriga i paragrafen angivna mått, synas dessa motsvara

vad som i regel kan anses skäligt för bebyggelse, som ej avser jordbruksändamål.

På grund härav och då genom stadgandet i nyssberörda § 81

möjlighet beretts staden att i mån av lokala förhållanden medgiva undantag

i byggnadsordningen, har jag icke funnit behövligt att i nämnda hänseenden

ändra utkastet. Beträffande däremot ekonomibyggnader för jordbruksända
-

Vissn

försiktig
hetsmått.

Vissa byggnadsbestämmelser.

Departe
mentschefen.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Undantag''

från stadgans

föreskrifter.

Utkastet.

Departe
mentschefen.

Vissa

samhällen.

Utkastet.

mål torde det vara nödvändigt att helt undantaga dem från paragrafens bestämmelser;

och har i sådant hänseende erforderligt tillägg fogats till paragrafen.

§ 81.

Genom bestämmelserna i denna paragraf har möjlighet beretts stad att i

byggnadsordning stadga undantag från byggnadsstadgans föreskrifter vid

byggande utom stadsplan. Paragrafen motsvarar delar av 18 kap. 2, 3 och

4 §§ i de sakkunnigas förslag.

Rörande dessa bestämmelser anföres i motiven till utkastet:

’En föreskrift sådan som den här meddelade, möjliggörande undantag från

de allmänna reglerna, är givetvis nödvändig, örn man såsom här skett vill å

det icke stadsplanelagda området i princip tillämpa de för stadsplanelagt område

gällande reglerna om byggandet. Undantagen kunna efter stadgandets

ordalydelse avse vad som helst. I den omständigheten att prövningen skall

ske genom Kungl. Maj:t ligger dock en garanti mot alltför stor efterlåtenhet

i detta avseende. Det har ansetts böra särskilt påpekas, att undantag ej må

avse skyldigheten att inhämta byggnadsnämndens tillstånd till nybyggnad.’

Den omständigheten att byggnadsordnings fastställande av mig förordats

skola överflyttas från Kungl. Maj:t till Konungens befallningshavande har

icke synts mig böra föranleda ändring i paragrafen.

Mot den i utkastet föreslagna bestämmelsen, att undantag från byggnadsstadgans

föreskrifter ej må avse skyldigheten att inhämta tillstånd av byggnadsnämnden

till nybyggnad, hava särskilt från industriens målsmän riktats

anmärkningar i vissa av yttrandena. Då det givetvis i åtskilliga fall kan vara

onödigt betungande att för byggande utom stadsplan uppställa fordran på

sådant tillstånd, har bestämmelsen uteslutits.

AVDELNING II.

KAP. G.

Bestämmelser angående stadsliknande samhällen å landet

§ 82.

I denna paragraf meddelas i första stycket huvudregeln, att vad i avdelning

I är stadgat även skall gälla samhällen, som avses i 56 § stadsplanelagen.

Enligt första stycket i § 83 äger stadgandet tillämpning även å ort, för vilken

Konungen jämlikt 57 § stadsplanelagen förordnat, att vad i nämnda lag

är stadgat för stad skall äga tillämpning.

I andra stycket meddelas vissa särbestämmelser av väsentligen formell art,

motsvarande 78 § i kommitténs förslag samt 20 kap. 5 § och 32 kap. 29 §

i de sakkunnigas förslag.

I motiven till utkastet anföres härutinnan följande:

''Klart är, att de byggnadsordningar, som komma att fastställas för dylika

samhällen, böra taga vederbörlig hänsyn till samhällenas mera lantliga för
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 192.

93

hållanden saint att även vid uppgörande av stadsplaner för dessa samhällen

skälig hänsyn måste tagas till deras ekonomiska bärkraft. Särskild erinran

härom, på sätt kommittén föreslagit i 77 §, har därför ansetts obehövlig. Att,

. där Konungen enligt 58 § stadsplanelagen medgivit lindring i stadgandena örn

iordningställande och upplåtande av gata m. m., därav följande lindring skall

äga rum vid tillämpningen av byggnadsstadgan, torde också vara självfallet

och har därför ej ansetts behöva särskilt stadgas.

De sakkunniga (se 20 kap. 6 §) ansågo sig böra uttryckligen undantaga

dessa samhällen från skyldigheten att anställa stadsarkitekt. Med hänsyn till

den avfattning, stadgandet om stadsarkitekt erhållit i § 12 i förevarande utkast,

har särskilt sådant undantag här ej ansetts påkallat. Erforderliga modifikationer

böra alltså meddelas i byggnadsordningen. Ett av sakkunniga

föreslaget stadgande, att Konungens befallningshavande skall äga förordna,

att nämnden skall hava att underställa byggnadsritningar prövning av länsarkitekt

eller annan lämplig person, har i anledning av framställda anmärkningar

ansetts likaledes böra utgå. Skulle någon dylik särskild ordning för

granskningen å någon ort anses påkallad, möter givetvis ej hinder att tillgodose

detta behov i byggnadsordningen.’

Då i samhällen, varom här är fråga, vad enligt § 29 i stadgan åligger magistrat

torde böra ankomma på Konungens befallningshavande, har paragrafen

kompletterats med stadgande härom. Med hänsyn till den avfattning,

som i föreliggande förslag givits åt § 9, har tredje att-satsen i utkastet uteslutits.

I fråga örn föreläggande av vite eller visst annat äventyr torde i samhällena

Konungens befallningshavande, där ej annat är i byggnadsordning bestämt,

böra äga enahanda befogenhet som byggnadsnämnden i stad, och paragrafen

har därför försetts med tillägg av sådan innebörd. I paragrafen hava

slutligen vidtagits mindre jämkningar av redaktionell art.

§ 83.

Genom bestämmelsen i paragrafens första stycke hava byggnadsstadgans

för samhälle gällande bestämmelser gjorts tillämpliga även för ort, för vilken

meddelats förordnande jämlikt 57 § i förslaget till stadsplanelag.

I andra och tredje styckena har upptagits en motsvarighet till nuvarande

fastighetsbildningslags och byggnadsstadgas bestämmelser örn Konungens befallningshavandes

befattning med åtgärder för åstadkommande att de för stad

gällande bestämmelser örn reglering av byggnadsverksamheten erhålla tillämpning

inom område å landet. Det föreskrives, liksom i gällande lag, att Konungens

befallningshavande skall efter hörande av kommunens beslutande

myndighet samt invånarna i orten till Kungl. Majit inkomma med anmälan

örn behovet av förordnande i ämnet. Dessutom har från gällande byggnadsstadga

upptagits föreskriften örn Konungens befallningshavandes åliggande

att till Kungl. Majit avgiva förslag till huvudgrunder med avseende å tilllämpningen

av stadsplanelagen och byggnadsstadgan inom det blivande samhället.

Förslaget överensstämmer med utkastet, mot vilket i denna del ingen anmärkning

i sak framställts.

Departe
mentschefen.

Förordnande

örn

stadsplanelagens

tilllämpning.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

AVDELNING III.

Bestämmelser angående den egentliga landsbygden.

§ 84.

Framställ- Denna paragraf motsvarar 79 § i kommitténs förslag och 21 kap. 3 § i sakltyggnads-

kunnigförslaget och är lika lydande som de i utkaste! upptagna bestämmelplan.

serna, mot vilka anmärkning i sak icke framställts.

§§ 85—87.

Behandling I dessa paragrafer hava givits regler angående vad Konungens befallnings^yggnads-™

kavande har att iakttaga, då fråga väckts om upprättande av byggnadsplan,

plan. Till §§ 85 och 86 saknas direkt motsvarighet i de tidigare förslagen; § 87 motsvarar

80 § i kommitténs förslag samt i viss mån 21 kap. 2 § i de sakkunnigas

förslag.

Utkastet. I utkastet anföres till motivering av de föreslagna bestämmelserna:

''Det har synts lämpligt att Konungens befallningshavande, då fråga om byggnadsplan

blivit väckt, först utreder och avgör frågan örn omfattningen av det

område planen skall omfatta. Detta sker lämpligast genom att Konungens befallningshavande

å sammanträde inhämtar markägarnas mening i saken. Sådan

åtgärd är dock givetvis av nöden endast då i planen ifrågasättes att upptaga

område, tillhörigt annan än den som gjort framställning örn planen.’

Departe- Mot det i § 85 föreslagna förfaringssättet har anmärkts, å ena sidan, att

mentschefen. detsamma vöre allt för omständligt, och å andra sidan, att sammanträde inför

Konungens befallningshavande borde hållas även i det fall, då det till planläggning

ifrågasatta området vore i en ägares hand. Med hänsyn till den Konungens

befallningshavande uti 60 § av förslaget till stadsplanelag tillagda

befogenhet att besluta örn plankostnadernas fördelning mellan markägarna

torde eftergift icke böra ske i den här föreslagna proceduren. Det är uppenbarligen

av vikt att markägarna på ett tidigt stadium få kunskap om planläggningen

och omfånget av den mark, som skall ingå i planen. Är däremot

hela området i en ägares hand, föreligger icke detta skäl för sammanträdets

hållande. Jag har därför anslutit mig till utkastet i denna del. — övriga

hithörande bestämmelser bär jag oförändrade upptagit från utkastet. Även i

övrigt har jag upptagit utkastets bestämmelser med allenast den ändring, att

jämväl Konungens befallningshavande självfallet skall kunna leda sammanträde.

Änmärkas må, att klagan över åtgärd under plans upprättande endast

kan föras i sammanhang med klagan över det beslut, varigenom planen fastställts.

§ 88.

Byggnads- I förevarande paragraf hava meddelats erforderliga direktiv för uppgöranrande!''"

av byggnadsplan. Paragrafen motsvarar 81 § i kommitténs förslag, dock

med tillägg av vissa ytterligare fordringar, motsvarande vad som finnes

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 192.

95

stadgat rörande avstyckningsplan. Det har nämligen ansetts oegentligt att

beträffande avstyckningsplan uppställa fordran på exempelvis beredande av

utrymme för ledningar, men ej ställa samma krav å byggnadsplan. Paragrafen

överensstämmer med utkastet, i vars bestämmelser ändring i sak icke ansetts

böra vidtagas.

§ 89.

Denna paragraf, som motsvarar 82 § i kommitténs förslag, överensstämmer

med utkastet; dock har av skäl. som anförts vid behandlingen av § 18, orden

’i den mån så är möjligt’, uti tredje stycket av mom. 1 uteslutits.

§ 90.

Reglerna för utställandet av förslag till byggnadsplan hava upptagits i

denna paragraf. Paragrafen motsvarar 83 § i kommitténs förslag med den

huvudsakliga ändring, att i stället för det sedvanliga utställningsförfarandet

med skriftliga anmärkningars ingivande må anordnas av Konungens befallningshavande

sammanträde med sakägarna, där eventuella anmärkningar kunna

muntligen framställas —- ett förfaringssätt, som särskilt å landsbygden kan

tänkas erbjuda vissa fördelar (jämför § 19). Sista stycket innefattar ett tilllägg

avseende att trygga vederbörlig hänsyn till förefintliga fasta fornlämningar.

I förhållande till utkastet föreligger skiljaktighet allenast därutinnan,

att underrättelse örn förslaget ansetts böra tillställas såväl kommunen som vägstyrelsen,

oavsett örn förslaget utställts eller icke.

§ 91.

Bestämmelserna i denna paragraf örn kungörande av byggnadsplans fastställande

och örn insändande av planen jämte beskrivning och övriga bilagor

i bestyrkt kopia och avskrift till byggnadsstyrelsen motsvara 83 § sista stycket

samt 84 § i kommitténs förslag. Paragrafen överensstämmer med utkastet.

I anledning av vad i vissa yttranden anförts må framhållas, att Konungens

befallningshavande självfallet har att utan särskild kostnad vidtaga

de i paragrafen omförmälda ämbetsåtgärderna. Klart är ock, att originalhandlingarna

böra förvaras hos Konungens befallningshavande.

§ 92.

Då vad i kapitlet är stadgat örn byggnadsplan i tillämpliga delar bör gälla

jämväl örn ändring av sådan plan, har stadgande härom upptagits i förevarande

paragraf. Stadgandet, som motsvarar 85 § i kommitténs förslag, överensstämmer

med utkastet.

§ 93.

Jämlikt 62 § i förslaget till stadsplanelag må Konungens befallningshavande

i vissa fall fastställa tomtindelning för byggnadsmark, som ingår i bygg
-

Byggnads
planekarta.

plan ef örslags

utställande.

Kungörelse

om byggnadsplans

fastställande.

Ändring av

byggnadsplan.

Tomtindel

ning.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Utomplans
bestiiiiimel
sor.

Utkastet.

Departe
mentschefen.

byggnads
ordning1.

Gällande rätt.

nadsplan. Vid sådan tomtindelning böra givetvis de i §§ 25-—27 meddelade

bestämmelserna äga motsvarande tillämpning: och har föreskrift därom intagits

i förevarande paragraf.

Paragrafen motsvarar 86 § i kommitténs förslag och överensstämmer med

utkastet, som härutinnan lämnats utan anmärkning.

§ 94.

Utomplansbestämmelser för område å landet ägde icke någon motsvarighet

i kommitténs förslag. I de sakkunnigas förslag motsvaras dessa bestämmelser

närmast av de i 21 kap. 1 § omförmälda allmänna stadsbyggnadsbestämmelserna.

I motiven till utkastet anföres örn de där upptagna bestämmelserna:

''Angående vad som är att iakttaga i fråga örn utomplansbestämmelsers innehåll

gäller detsamma som i stad med en mindre modifikation i fråga örn beskaffenheten

av den karta, som skall i ärendet företes.

I fråga örn åstadkommande av utomplansbestämmelser för landet har ansetts

böra föreskrivas samma procedur som i stad, vilket innebär att även här

det relativt omständliga kallelseförfarandet skall äga tillämpning. Detta innebär

beträffande landet liksom förut påvisats beträffande stad en skärpning

i förhållande till nu gällande föreskrifter. Dessa återfinnas beträffande landsbygden

i 1 kap. 42 § fjärde stycket i fastighetsbildningslagen. I och för sig

har den där stadgade proceduren ej givit anledning till anmärkning. De skäl,

som föranlett upptagande av visst kallelseförfarande i fråga örn utomplansbestämmelser

i stad, torde emellertid äga giltighet jämväl beträffande sådana

bestämmelser på landet.’

Förevarande förslag överensstämmer med utkastet. I anslutning till vad

jag anfört vid § 35 har jag dock ansett obehövligt att stadga skyldighet att

underrätta markägare örn förslag till utomplansbestämmelser.

KAP. 8.

Örn. byggnadsordning.

§ 95.

Enligt nu gällande praxis meddelas beträffande område, för vilket fastställts

stadsplan enligt 1 kap. 42 § fastighetsbildningslagen, närmare föreskrifter

örn byggnadsverksamhetens reglering — förutom i de till planen hörande

särskilda byggnadsbestämmelserna —- genom särskilda ''byggnadsordningar'',

som Kungl. Majit utfärdar med stöd av det allmänna bemyndigandet i 1 kap.

46 § första stycket i samma lag. Dessa byggnadsordningar pläga innehålla

regler om byggnadstillsynens utövande genom en särskild byggnadsnämnd eller

eventuellt en särskild person, byggnadsinspektör, vidare örn vården av tomtplats

samt örn påföljd för överträdelse av gällande föreskrifter.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

97

I motiven till utkastet anföres därom efter redogörelse för gällande rätt: utkastet.

''Vad angår de områden, för vilka meddelats föreskrifter enligt 1 kap. 42 §

fjärde stycket, innehålla dessa föreskrifter allt vad som gäller för områdets

bebyggande. Däri innefattas dels föreskrifter i de ämnen, som på sätt ovan

nämnts pläga regleras i byggnadsordningarna för stadsplaneområden på landet,

och dels bestämmelser örn bebyggandets art och omfattning, i viss mån

motsvarande dem, som beträffande stadsplaneområde bruka meddelas genom

de till planen hörande byggnadsbestämmelserna. I den förra delen — de tekniska

och administrativa bestämmelserna — överensstämma de vanliga reglerna

för föreskriftsområdena och stadsplaneområdena i hög grad med varandra,

även såtillvida att bestämmelserna för skilda orter i själva verket förete ganska

små skiljaktigheter sinsemellan. Detta sammanhänger med att innehållet

i desamma i väsentlig grad påverkats av genom byggnadsstyrelsens försorg

utarbetade normalföreskrifter* och i övrigt givna anvisningar. I själva verket

torde det också förhålla sig så att behov av skiftningar i nu avsedda bestämmelser

— alltså de tekniska och administrativa — endast sällan föreligger. Med

hänsyn härtill har i förevarande stadgeutkast gjorts ett försök att i själva

stadgan inrymma normalbestämmelser i dessa hänseenden. Dessa bliva alltså

automatiskt gällande för varje område, för vilket Konungens befallningshavande

fastställer byggnadsplan eller utomplansbestämmelser. Föreskrifterna

motsvara nära vad som tidigare enligt praxis plägat bestämmas för stadsplaneområden

och föreskriftsområden på landet. För vissa avvikelser och nyheter

kommer att närmare redogöras här nedan.

Vid sidan av de i stadgan intagna föreskrifterna har det emellertid ansetts

nödigt att inrymma någon möjlighet till lokal reglering även i dessa ämnen.

Detta har skett genom att för ifrågavarande områden medgiva Konungens befallningshavande

rätt att, där så finnes erforderligt, utfärda byggnadsordning.

I denna må meddelas undantag från de i stadgan givna allmänna reglerna, i

den män så med hänsyn till ortsförhållandena eller eljest finnes påkallat. Till

ledning för vad i övrigt må kunna avhandlas i sådan byggnadsordning torde

i samband med den nya lagstiftningen komma att utsändas direktiv i form av

mönsterbyggnadsordning.

Vad åter angår de mera rättsligt betydelsefulla reglerna om byggnadsrätten

inom ifrågavarande områden komma dessa givetvis att beträffande byggnadsplaneområdena

återfinnas i de till planen hörande byggnadsplanebestämmelsema.

Beträffande område för tillämpning av utomplansbestämmelser ankommer

i första hand å dessa bestämmelser att meddela sådana regler.

I § 95 meddelas föreskrift örn den byggnadsordning, som, på sätt ovan

nämnts, kan meddelas för här ifrågavarande områden.

Det har ansetts lämpligt att här ■— i olikhet mot vad fallet är i stad —

uttryckligen föreskriva, att tillfälle att yttra sig över förslag till byggnadsordning

bör beredas vederbörande jordägare, byggnadsnämnd, kommun eller

annan, vars rätt kan beröras av byggnadsordningen.

Däremot har icke någon föreskrift meddelats örn kungörande av fastställd

byggnadsordning. Det lärer emellertid få anses självfallet, att sådan kommer

att av Konungens befallningshavande införas i länskungörelsema.’

Förevarande förslag överensstämmer med utkastet, dock att bötesminimum Departejämväl

här ansetts böra bestämmas till tio kronor. I fråga örn kostnaderna för mentschefen.

byggnadsordnings kungörande hänvisar jag till vad jag anfört vid § 91.

Bihang till riksdagens protokoll 1981. 1 sami. 168 käft. [Nr 192.)

7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

Skyldighet

att hara

byggnadsnämnd.

Byggnads
nämndens
samman
sättning.

Utkastet.

Departe
mentschefen.

KAP. 9.

Om byggnadsnämnd.

§ 96.

Genom bestämmelserna i denna paragraf stadgas såsom huvudregel, att

byggnadsnämnd skall finnas för område, varom här är fråga. Regeln är emellertid

icke ovillkorlig; av stadgandet i § 101 framgår, att det undantagsvis i

byggnadsnämnds ställe kan tillsättas en särskild tjänsteman. Reglerna örn

byggnadsnämndens åligganden hava utformats i nära anslutning till de av

Kungl. Majit i motsvarande fall utfärdade byggnadsordningarna.

Från utkastet föreligger ingen annan avvikelse än att bestämmelsen örn

fasta fornlämningar ansetts hava sin rätta plåtsl § 112 och därför uteslutits

i förevarande paragraf.

§ 97.

I denna paragraf hava upptagits bestämmelser örn byggnadsnämndens sammansättning.

I motiven till utkastet anföres härom:

''Även denna paragraf motsvarar i allt väsentligt de regler, som plägat meddelas

av Kungl. Majit enligt hittillsvarande praxis. Ett ledamotsantal av endast

tre personer i byggnadsnämnden har vanligen ansetts tillräckligt för de

mera outvecklade områden det här gäller. Endast då föreskrifter på en gång

meddelats för större områden, exempelvis en hel socken, har ett antal av fem

ansetts behövligt. Hinder möter givetvis ej att i framtiden sådan ökning av

ledamotsantalet stadgas i byggnadsordning.’

Med hänsyn till vad som anförts av landskommunernas förbund m. fl. har

ansetts böra stadgas, att byggnadsnämnd, varom här är fråga, skall kunna

bestå även av fem ledamöter. Vad förbundet anmärkt mot nämndens beslutförhet

och mot dess skyldighet att hålla sammanträden torde hava förfallit genom

de av mig vidtagna ändringarna i bestämmelserna för stad.

Förbundet har även anmärkt på den föreslagna rättigheten för Konungens

befallningshavande att tillsätta en ledamot i byggnadsnämnden. Till förbundets

uppfattning i denna del kan jag icke ansluta mig. Det synes mig angeläget,

att det allmänna erhåller den möjlighet att utöva nödig tillsyn, som ifrågavarande

rättighet innebär.

Bestämmelsen att en av byggnadsnämndens ledamöter skall vara byggnadssakkunnig

har synts mig för kategorisk; det torde vara lämpligare att i anslutning

till vad som föreslagits vid § 9 ifråga örn kvalifikationerna för ledamot i

byggnadsnämnd i stad föreskriva, att en ledamot bör hava praktisk erfarenhet

i byggnadsfrågor.

För den händelse område, för vilket byggnadsnämnd skall tillsättas, är

beläget inom flera kommuner, torde det böra ankomma på Kungl. Majit att

meddela sådana föreskrifter angående val av ledamöter, att varje kommun

blir behörigen representerad inom nämnden. Någon särskild bestämmelse härom

i stadgan torde icke vara erforderlig.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Uaj:ts proposition nr 192.

99

På sätt framhållits i vissa av yttrandena torde det understundom vara lämpligt,

att enskild korporation, t. ex. egnahemsförening, utser ledamot i byggnadsnämnden.

I sådant fall synes det icke böra möta hinder för Kungl. Maj :t

att efter särskild ansökan, över vilken kommunen givetvis höres, medgiva tillstånd

härtill.

§ 98.

I denna paragraf har införts en bestämmelse, att byggnadsnämnden såvitt

möjligt bör hava till sitt biträde en byggnadstekniskt utbildad person, byggnadskonsulent.

I motiven till utkastet heter det härom:

''Regeln att byggnadsnämnden örn möjligt bör hava till sitt biträde en byggnadstekniskt

utbildad person, byggnadskonsulent, är likaledes hämtad från

gällande praxis. Den innebär ett försök att för dessa byggnadsnämnders vidkommande

lösa frågan örn beredande av tillgång till sakkunnigt biträde. Örn

än inom redan befintliga föreskriftsområden något allmännare anställande av

byggnadskonsulenter icke ännu torde hava skett, så synes det dock finnes anledning

att fortgå på den inslagna vägen. Något obehörigt tvång utövas icke

därigenom, då ju bestämmelsen endast har karaktären av ett önskemål utan

bindande verkan.’

Jag har icke funnit anledning vidtaga ändring i förevarande paragraf. Av

dess ordalydelse torde tydligt framgå, att kravet på byggnadskonsulent icke

är ovillkorligt. Rörande denna fråga ber jag i övrigt få hänvisa till vad jag

anfört vid behandlingen av § 12.

§ 99.

Rörande behörighetsvillkor för ledamot i byggnadsnämnd, byggnadsnämndens

sammanträden, rätt att därvid närvara och byggnadsnämndens utgifter

har ansetts böra gälla detsamma som för stad. Föreskrifter härom hava upptagits

i förevarande paragraf.

I motiven till utkastet anföres härom:

''Valet av ledamöter i byggnadsnämnden liksom övriga ärenden, som kräva en

beslutande myndighet, hava ansetts böra i princip tillkomma kommunens beslutande

organ. Detta överensstämmer med redan stadgad praxis. Endast i

undantagsfall, såsom då fråga är om staten tillhörig mark eller ett enskild

exploatör tillhörigt mindre område, har områdets bebyggande ansetts vara av

alltför ringa intresse för kommunen för att dess medverkan skulle krävas.

I fråga om kommunernas anlitande för ordnandet av byggnadsverksamheten

inom deras områden hava de sakkunniga i sitt betänkande (sid. 329 och följande)

understrukit önskvärdheten av att landskommunerna kunde intresseras

i landsbygdens byggnadsväsen. Såsom de sakkunniga där erinra, har redan

bostadskommissionen ställt sig sympatisk till tanken på landskommunerna

såsom organ för befattningen med byggnadsväsendet. I förevarande stadgeutkast

finnes så mycket mindre anledning att i detta hänseende i princip

ställa sig på annan ståndpunkt, som redan i förslaget till stadsplanelag förekommer

uttryck för samma tanke (se 60 §). De sakkunnigas förslag torde

emellertid, att döma av framställda anmärkningar, i detta hänseende hava

syftat längre än åtminstone för närvarande vore överensstämmande med den all
-

Byggnads
konsulent.

Utkastet.

Departe
mentschefen.

Behörighetsvillkor

för ledamot

i byggnadsnämnd

m.m.

Utkastet.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Departe
mentschefen.

Åtlydnad

av byggnadsnämnds

föreläggande.

Tjänsteman

i byggnadsnämnds

ställe.

Departe
mentschefen.

manna uppfattningen. Vid sådant förhållande har det synts lämpligast att,

med avstående från det tvång, som de sakkunniga i vissa fall förutsatte såsom

möjligt, låta kommunernas medverkan i vad den avser åtgärder, som

kunna medföra kostnader, helt och hållet bero på frivilligt beslut av vederbörande

kommun.’

De i utkastet föreslagna bestämmelserna hava oförändrade här upptagits.

§ 100.

Denna paragraf innehåller bestämmelser för fall av underlåtelse att ställa

sig byggnadsnämndens föreläggande till efterrättelse. Liksom inom stadsliknande

samhälle å landet (se § 82, sista att-satsen) så bör ej heller inom område

å landet, där byggnadsplan eller utomplansbestämmelser gälla, byggnadsnämnden

äga rätt att meddela vitesförelägganden. Nämnden bör i fall, där

ett sådant föreläggande anses påkallat, hänvända sig till Konungens befallningshavande.

Då Konungens befallningshavande torde böra äga befogenhet att

vidtaga erforderliga åtgärder för att framtvinga åtlydnad av nämndens beslut,

har här upptagits enahanda tillägg som vid § 82.

§ 101.

Här återfinnas reglerna örn anställande i de fall, då sådant synes lämpligt,

av en sakkunnig tjänsteman i byggnadsnämnds ställe. Stadgandet har motsvarighet

i 72 § i kommitténs lagförslag och 21 kap. 7 § 2 mom. i de sakkunnigas

förslag. Påpekas må, att den i båda dessa förslag förekommande möjligheten

att förplikta markägare, som har fördel av plan, att återgälda kostnad

för sådan tjänstemans anställande, icke upptagits i nu föreliggande förslag till

stadsplanelag. Det har ansetts lämpligare att ordna denna fråga på frivillighetens

väg.

Föreliggande förslag överensstämmer i denna del med utkastet. Med hänsyn

till vad i vissa yttranden anförts örn ersättning åt sakkunnig tjänsteman, varom

här är fråga, må framhållas, att det uppenbarligen åligger Konungens befallningshavande

att, innan förordnande meddelas, tillse, att ersättningsfrågan

ordnas. En utväg härutinnan, som torde vara lämplig, är fastställande av viss

taxa för varje tjänsteåtgärd. Under inga förhållanden torde emellertid kostnaderna

för sådan tjänsteman böra gäldas av statsverket.

KAP. 10.

Om byggande.

Om byggnads yttre anordnande m, m.

I överensstämmelse med vad som föreslagits i fråga örn rubriken till motsvarande

underavdelning i kap. 5 har förevarande underavdelning erhållit överskriften

''Örn byggnads yttre anordnande m. m.’

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

101

§102.

Denna paragraf innehåller de huvudsakliga allmänna reglerna om byggnads

beskaffenhet inom här ifrågavarande områden. Den, motsvaras beträffande

byggnadsplan av kommitténs förslag 87 §, varemot de sakkunniga tänkte sig

byggnadsverksamheten reglerad genom byggnadsordning.

I motiven till utkastet anföres härom:

''Huvudregeln är att föreskrifterna i §§ 36—43 skola i tillämpliga delar lända

till efterrättelse. Undantag må dock meddelas i den för området tilläventyrs

utfärdade byggnadsordningen. Dessutom har i förevarande paragraf åt Konungens

befallningshavande inrymts en rätt att i särskilda fall förordna örn

undantag från samma föreskrifter.

Där byggnadsordning för området icke finnes, måste någon myndighet meddela

föreskrifter i de ämnen, som eljest obligatoriskt skola regleras i byggnadsordning.

Detta värv har ansetts kunna anförtros åt byggnadsnämnden/

Med hänsyn till vad som anmärkts mot andra att-satsen i utkastet må framhållas,

att innebörden i där föreslagna bestämmelser givetvis icke är, att bygg- meEtBcheferL

nadsnämnden skall äga meddela några allmänna bestämmelser såsom ersättning

för byggnadsordningen. Meningen är, att byggnadsnämnden skall för

varje särskilt fall, då behov av föreskrifter uppstår, meddela sådana. För att

detta må tydligt framgå av texten har visst tillägg där införts.

Byggnads

beskaffen
het.

Utkastet.

Departe
-

§ 103.

I förevarande paragraf hava meddelats bestämmelser örn tomtplats’ inhäg- Tomtplats’

nande och hållande i vårdat skick. Paragrafen motsvarar de i §§ 44—48 för iuh^fnI^“de

stad meddelade bestämmelserna men äro mindre stränga. Yad här föreslagits

överensstämmer i huvudsak med vad som plägat föreskrivas enligt praxis.

Den byggnadsnämnden tillagda befogenheten att i fall av tvist mellan grannar

bestämma sättet för hägnads utförande i gräns mellan deras tomtplatser

motsvaras icke av någon bestämmelse beträffande stad, men i byggnadsordningarna

torde i allmänhet förekomma bestämmelser av lika eller mera ingripande

art. I jämförelse med utkastet föreligger ingen annan ändring än att

befrielse från skyldighet att uppsätta stängsel ansetts böra kunna ske ej blott

av kostnadshänsyn utan även eljest, när skäl därtill äro.

Om byggnads inre anordnande m. m.

Rubriken till förevarande underavdelning har erhållit enahanda avfattning

som överskriften till motsvarande underavdelning i kap. 5.

§§ 104 och 105.

De här upptagna bestämmelserna motsvara föreskrifterna i §§ 50 och 51 för

stad.

I fråga örn boningsrums höjd anföres i motiven till utkastet:

’I fråga örn boningsrums höjd utgör normalmåttet i landsbygdsföreskrifterna

nu 2,5 meter, med möjlighet att i undantagsfall gå ned till 2,2 meter. Den

nedsättning, som här skett beträffande förstnämnda mått, motsvarar den som

Bonings
rum.

Utkastet

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Departe
mentschefen,

Vissa detalj

föreskrifter.

Skyldighet

att söka

byggnadslov.

Ansökan om

byggnadslov.

Prövning av

ansökan om

byggnads
-

i § 51 gjorts beträffande möjligheten att i stads byggnadsordning nedsätta

måttet beträffande särskilda fall, bl. a. vid öppet byggnadssätt. Minimimåttet

för undantagsfall, 2,1 meter, överensstämmer likaledes med § 51. Det i

§o 51 såsom huvudregel .upptagna måttet 2,7 meter torde inom landsbygdsområden

sakna fog för sig och har ej heller plägat där tillämpas.’

Förslaget överensstämmer med utkastet, mot vilket i denna del anmärkning

icke förekommit.

§§ 106—109.

Ordningsföljden mellan dessa paragrafer har så ändrats, att § 108 upptagits

omedelbart efter § 105.

De i dessa paragrafer upptagna bestämmelserna motsvara vad i §§ 55—57

samt § 60 stadgats för stad. Med hänsyn till att byggnadsordning möjligen

saknas har beträffande avstånd mellan trävirke och rökrörs insida meddelats

en positiv regel. Motsvarighet härtill liksom till föreskrifterna i övrigt finnes

i de landsbygdsföreskrifter, som plägat meddelas. I förhållande till utkastet

föreligga inga andra ändringar än att ordet ''brandsäkert’ i utkastets § 106 ersatts

med ''svårantändligt’ samt bestämmelserna i § 56 om isolering av skorstenar

och eldstäder ansetts böra oförändrade ingå i förslagets § 108. Vad i

vissa yttranden anmärkts mot utkastets § 108 har icke ansetts vara av beskaffenhet

att böra föranleda ändring i utkastet.

Örn byggnadslov.

§ no.

I motsats mot vad fallet är i stad har inom de områden, som här avses, icke

ansetts nödigt att fordra byggnadsnämnds tillstånd för andra arbeten än nybyggnad.

Har området nått sådan utveckling, att även andra arbeten anses

kräva kontroll, kunna föreskrifter därom intagas i byggnadsordning. Paragrafen

överensstämmer med utkastet.

§ lil.

I denna paragraf meddelas erforderliga föreskrifter örn sökande av byggnadslov.

Reglerna örn ritningar äro här något utförligare än beträffande stad,

då här ansetts böra förutsättas den möjligheten, att någon byggnadsordning

ej utfärdas, och det sålunda ej lämpat sig att, såsom i stad, hänvisa till sådan.

Bestämmelserna överensstämma i stort sett med rådande praxis och hava samma

innehåll som i utkastet.

§ 112.

Paragrafen innehåller bestämmelser angående vad byggnadsnämnd har att

iakttaga vid prövning av ansökan örn byggnadslov och överensstämmer med

utkastet, dock har en mindre jämkning vidtagits i sista att-satsen.

Det må anmärkas, att vid prövning av ansökan örn byggnadslov beträffande

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192. 103

område, varom här är fråga, uppenbarligen måste ställas mindre stränga fordringar

än eljest.

§ 113.

Här meddelad föreskrift angående torrläggning av tomtplats motsvarar vad

som plägar föreskrivas enligt praxis. Paragrafen överensstämmer med utkastet, mark.

som i denna del lämnats utan anmärkning.

§ 114.

I fråga om giltigheten av byggnadslov har i utkastet någon särbestämmelse Giltighet av

ej ansetts påkallad, vadan en hänvisning skett till bestämmelsen för stad. Med ^f^y,

hänsyn till vad landskommunernas förbund anfört vid denna paragraf har hänvisningen

till § 69 ansetts böra gälla allenast dess första stycke.

§ 115.

Någon anledning att inom förevarande områden generellt underkasta sta- ^AUmänna

tens byggnadsmyndigheter lokal kontroll har ej ansetts föreligga.

Om tillsyn över byggandet.

§ 116.

I denna paragraf meddelade föreskrifter örn besiktning överensstämma i

huvudsak med byggnadsstyrelsens normalföreskrifter. Mera utförliga föreskrifter

kunna givetvis meddelas i byggnadsordning. Har så icke skett, ankommer

å byggnadsnämnden att efter eget skön avgöra, i vilken utsträckning

besiktningar erfordras. Någon motsvarighet till reglerna örn ledning av byggnadsföretag

i stad har ej ansetts påkallad. Paragrafen är av samma lydelse

som i utkastet.

AVDELNING IV.

KAP. 11.

Allmänna bestämmelser.

§ 117.

I denna paragraf meddelas bestämmelser örn vilka ändringsarbeten äro att Nybygghänföra

till nybyggnad. Bestämmelserna äro i huvudsak lika med gällande nadsbegrepföreskrifter

i förut omförmälda kungörelse av den 18 januari 1908. Paragrafen

motsvarar 92 § i kommitténs förslag och 32 kap. 18 § i de sakkunnigas förslag.

I motiveringen till utkastet anföres härom: Utkastet.

''Paragrafen motsvarar 92 § i kommitténs stadgeförslag och 32 kap. 18 § i

de sakkunnigas förslag. Att förevarande utkast i huvudsak ansluter sig till

kommittéförslaget, till den del det avviker från de sakkunnigas förslag, följer

av vad under § 61 yttrats angående nybyggnadsbegreppets bestämmande.

Besiktning

av byggnadsföretag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Dock har kommitténs tillvägagångssätt att i vissa avseenden från nybyggnadsbegreppet

undantaga vissa tillfälliga byggnader m. m. icke följts. I stället

har genom § 118 överlämnats åt byggnadsnämnden att för dylika företag medgiva

undantag/

mentschefen. .Mot bestämmelserna i förevarande paragraf hava riktats enahanda anmärkningar

som tidigare mot de sakkunnigas förslag i ämnet. I dessa anmärkningar

med därvid fogade ändringsförslag synes mig allt för liten hänsyn hava tagits

till husägarnas berättigade intressen. På grund härav och då numera en bestämd

praxis utbildat sig i fråga örn tillämpningen av gällande bestämmelser,

har jag ansett dessa böra bibehållas i sak oförändrade.

§ 118.

Tillfälliga Genom bestämmelsen i förevarande paragraf har byggnadsnämnden erhållit

ygdf © • befogenhet medgiva tillstånd till uppförande av vissa byggnader och vidtagande

av anordningar, som avse att tillgodose den allmänna trevnaden, ändå att företaget

strider mot plan eller utomplansbestämmelser. Paragrafen motsvarar 20 §

i kommitténs förslag till stadsplanelag.

Utkastet. I motiven till utkastet har härom yttrats följande:

I 13> 63 och 66 §§ i förslaget till stadsplanelag har inrymts befogenhet för

j'' "i a^ nle<^c^a undantag från det i samma paragrafer stadgade

iorbudet att bygga i strid mot stadsplan, stomplan, byggnadsplan eller utomplansbestämmelser.

Närmare redogörelse härför har lämnats under §§ 38 och

39, vartill här ma hänvisas. I anslutning härtill har i förevarande paragraf

medgivits dels uppförande av byggnader av tillfällig beskaffenhet, dels ock

vidtagande av anordningar och uppförande av mindre byggnader, som avse att

tillgodose den allmänna trevnaden.

kommittén föreslagit örn rätt för Konungens befallningshavande att meddela

förbud mot anordning, varom här är fråga, eller förordna örn dess borttagande

(se härom under §§ 38 och 39) har icke ansetts böra upptagas i stadgan.

Departe- denna paragraf har från olika håll uttalats betänkligheter särskilt i fråga

mentschefen. örn rätten för byggnadsnämnden att tillåta vidtagande av anordningar och uppförande

av mindre byggnader av icke provisorisk karaktär. Även om visst fog

mäste tillerkännas vad härutinnan anmärkts, torde det dock av praktiska skäl

icke lata sig göra att förlägga prövningsrätten hos annan myndighet än byggnadsnämnden.

Klart är emellertid att det åligger byggnadsnämnden tillse,

att byggnad eller anordning, varom här är fråga, icke tillåtes annat än å

lämplig plats och att ej heller eljest verklig olägenhet uppstår. Jag har därför

ansett mig böra lämna paragrafen oförändrad.

§ 119.

Taxa. Stadgandet i denna paragraf är hämtat fran 17 kap. 12 § i de sakkunnigas

förslag. Rörande skälen för stadgandets upptagande tillåter jag mig hänvisa

till betänkandet (sid. 306).

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 19%. 105

Motiven till utkastet innehålla följande uttalande vid denna paragraf: utkastet.

''Fastighetsregisterkommissionen har ansett, att åt paragrafen borde givas

sådan avfattning, att den otvivelaktigt icke rubbade nu gällande ordning, att

taxor för vissa mätningsarbeten i städer och stadsliknande samhällen fastställdes

av Kungl. Maj:t, vilken ordning visat sig fördelaktig. Av uttrycket

’de byggande’ lärer emellertid framgå, att här endast är fråga örn förrättningar,

som stå i direkt sammanhang med själva byggandet, vadan de av kommissionen

avsedda förrättningar icke böra anses inbegripna i här förevarande

stadgande.’

Med hänsyn till vad mot paragrafen anmärkts i vissa av yttrandena må Departeframhållas,

att det givetvis åligger Konungens befallningshavande att, då mentachefenframställning

örn taxa gjorts av annan än kommunen, höra denna före ärendets

avgörande. Så har ock hittills praktiserats. — Vid bestämmande av det belopp,

som enligt taxan skall utgå för viss åtgärd eller förrättning, bör främst avseende

fästas vid den nytta, sökanden kan anses äga av åtgärden eller förrättningen.

Att de medel, som inflyta genom taxan, i främsta rummet böra

användas att stödja byggnadsnämndens verksamhet, synes mig tydligt. Allenast

i den mån denna helt bekostas av kommunen lärer kommunen äga befogade

anspråk på att tillgodogöra sig inflytande taxeavgifter. Det torde för

undvikande av tvekan vara lämpligt, att Konungens befallningshavande vid

taxans fastställande tillika bestämmer, vem som äger uppbära avgifterna.

§ 120.

I förevarande paragraf hava upptagits erforderliga straffbestämmelser. StraffbeParagrafen

motsvarar § 45 i gällande stadga, 94 § i kommitténs förslag och stflmmelser,

32 kap. 21 § i de sakkunnigas förslag.

Motiven till utkastet innehålla i denna del följande uttalande: utkastet.

’Bötesmaximum har satts till hälften av vad som föreslagits i stadsplanelagens

68 §. Bostadskommissionen hade här liksom beträffande bötesbestämmelser

i byggnadsordning stannat vid 1,000 kronor, medan kommittén icke

angivit något visst belopp. Den nu föreslagna höjningen torde även här vara

lämplig.

I mom. 3 har tillagts att, där samhälle ej finnes, ådömda böter skola tillfalla

den komnjun, där förseelsen ägt rum. Detta överensstämmer med vad

som plägat tillämpas beträffande såväl stadsplane- som föreskriftsområden

å landet; det kan anses vara en konsekvens av den uppfattning av landskommunernas

ställning till frågan örn byggnadsverksamheten inom deras områden,

som i utkastet kommit till uttryck.’

Förevarande förslag överensstämmer med utkastet utom däri att bötesmini- Departemum

jämväl här ansetts böra bestämmas till tio kronor. mentschefei

§ 121.

Bestämmelser hava här upptagits dels örn domstol, där förseelser mot stad- Domstol och

gan eller byggnadsordningen skola upptagas, dels ock örn åtalsrätten. Para- halsrätt,

grafen motsvarar 95 § i kommitténs förslag och 32 kap. 22 § i de sakkunnigas

förslag. I enlighet med vad under § 5 anförts har här uteslutits gällande

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

stadgas föreskrift i § 46 om rätt för byggnadsnämnden att förordna åklagare.

Paragrafen överensstämmer med utkastet.

§ 122.

Förbud mot I förevarande paragraf hava upptagits bestämmelser om rätt för byggnadsfortsättan-

n^mlld att förbjuda byggnadsföretag. Sådana bestämmelser saknas i gällande

de. byggnadsstadga men pläga meddelas i byggnadsföreskrifterna för landsbygden.

Utkastet. I motiven till utkastet anföres örn den sålunda föreslagna rättigheten:

''Möjligheten torde vara av värde, då det gäller att utan dröjsmål stoppa ett

olagligt bygge. Skulle i sådant fall domstolsvägen anlitas, skulle ofta en

dyrbar tid gå förlorad, under vilken den skyldige skulle hava tillfälle att fortsätta

bygget i förlitande på att, sedan det en gång hunnit bli färdigt, något

yrkande örn dess nedrivning dock icke skall framställas. Stadgandet har därför

gjorts tillämpligt även för stad.’

Departe- Förevarande förslag överensstämmer med utkastet. Framhållas må, att förmentschefen.

hudet bör träda i kraft omedelbart och gälla intill dess annorledes förordnas

antingen av byggnadsnämnden själv eller, efter besvär, av högre myndighet.

Skulle åtal anställas för påstått byggande i strid mot plan eller eljest gällande

bestämmelse och finner domstolen förseelse icke föreligga, skall förbud enligt

förevarande paragraf givetvis upphöra omedelbart efter det domstolens utslag

vunnit laga kraft.

Överträdelse av meddelat förbud torde uppénbarligen falla under straffbestämmelserna

i § 120.

§ 123.

Besvär. Denna paragraf innehåller bestämmelser örn fullföljd av talan mot byggnadsnämnds

och Konungens befallningshavandes beslut enligt stadgan. Motsvarande

bestämmelser återfinnas uti § 47 och § 17 punkt 1 i gällande stadga,

96 § i kommitténs förslag och 32 kap. 23 § i de sakkunnigas förslag. Paragrafen

överensstämmer med utkastet.

§ 124.

Ben all- I denna paragraf hava meddelats bestämmelser angående den allmänna uppm#fiktenFI)"

sikten över stadsplane- och byggnadsväsendet. Betäffande Konungens befallningshavandes

tillsynsmyndighet finnes en motsvarighet i § 49 av gällande

stadga. Hithörande bestämmelser återfinnas i 97 § av kommitténs förslag

samt 32 kap. 24 § i de sakkunnigas förslag. I båda dessa förslag hade angivits,

att byggnadsstyrelsen skulle äga uppsikten jämväl över mätningsväsendet

i städerna, och de sakkunniga hade föreslagit byggnadsstyrelsen såsom

tillsynsmyndighet även för fastighetsregistret för stad. Då frågorna

örn tillsynen över mätningsväsen och fastighetsregister i städerna ännu icke

vunnit sin lösning och sådan icke heller i detta sammanhang är nödig, har

stadgandet inskränkts till att gälla endast stadsplane- och byggnadsväsendet.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

107

Förevarande förslag överensstämmer med utkastet, dock har med hänsyn till Departevad

byggnadsstyrelsen anmärkt ordet ''modeller’ i mom. 1 uteslutits. Vad i mentscliefen''

övrigt anmärkts mot utkastet i denna del har icke synts mig böra föranleda

ändring däri.

§ 125.

Här hava meddelats erforderliga specialbestämmelser för vissa städer och Vissa

samhällen. Paragrafen motsvarar 98 § i kommitténs förslag samt 32 kap. tämmelser

28 § i de sakkunnigas förslag med vissa modifikationer, som icke torde

kräva närmare motivering, och är av enahanda lydelse som motsvarande paragraf

i utkastet.

Övergångsbestämmelser.

§ 126.

Den nya byggnadsstadgan torde böra träda i kraft samma dag som den nya Tiden för

stadsplanelagen eller den 1 januari 1932. Stadgande härom har upptagits idandefmm

mom. 1 första stycket.

I fråga örn de hittillsvarande byggnadsnämndernas uppdrag har i enlighet utkastet,

med såväl kommitténs som de sakkunnigas förslag i utkastet föreslagits, att

dessa skola upphöra att tjänstgöra vid den nya stadgans ikraftträdande samt

att i följd härav nya byggnadsnämnder måste med stöd av den nya stadgans

föreskrifter utses så tidigt, att de kunna träda i utövning av sina åligganden

den dag den nya stadgan träder i kraft (se mom. 1 andra stycket).

Beträffande gällande byggnadsordningar förutsättes i utkastet, att nya sådana

skola vara fastställda inom viss tid efter stadgans ikraftträdande med

rätt för staden- att redan dessförinnan vidtaga åtgärder för upprättande av ny

byggnadsordning, så att denna kan träda i kraft samtidigt med stadgan. Bestämmelse

härom finnes i mom. 1 tredje stycket. I motiven framhålles, att

det för en stad kan vara önskvärt att äga denna rätt, örn staden exempelvis

önskar begagna sig av den i § 9 medgivna möjligheten till undantag från

stadgans föreskrifter örn byggnadsnämndens sammansättning.

I fråga örn upphörande av de nu fungerande byggnadsnämnderna har från Departeolika

håll mot utkastet anmärkts, att det vore olämpligt, örn nyval av samtliga mentBchefen.

byggnadsnämnder i riket skulle ske vid den tidpunkt, då den nya stadgan trädde

i kraft och nya bestämmelser förelåge även på stadsplaneområdet att räkna

med; och har tillika framhållits, att det icke vore lyckligt för kontinuiteten

i de löpande byggnads- och stadsplanefrågornas behandling, örn byggnadsnämnderna

då skulle ersättas med helt nya. Vad sålunda anmärkts torde vara

befogat. På grund härav och då med hänsyn till de av mig i § 9 föreslagna

bestämmelserna i fråga om byggnadsnämndens sammansättning, vilka i stort

sett överensstämma med de gällande, anledning att påskynda de gamla byggnadsnämndernas

avgång saknas, har föreskriften härom uteslutits. Dock synes

det lämpligt, att där den tid, för vilken ledamot är vald, utgår den 31 de
-

s. 108 Kontrollera mot PDF

108 Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

cember 1931, nyval sker dessförinnan i enlighet nied bestämmelserna i den

nya stadgan.

Beträffande paragrafen i övrigt har ingen annan ändring vidtagits än att

näst sista stycket i mom. 2 uteslutits såsom obehövligt, varjämte mindre jämkningar

av redaktionell art verkställts.

§§ 127 och 128.

Bebyggandets

ordnande

under

övergångstiden.

Byggnads
ordningar
na.

Tidigare förslag.

Utkastet.

Departe
mentschefen.

I förevarande paragrafer hava meddelats de övergångsbestämmelser, som

ansetts nödiga för bebyggandets ordnande under övergångstiden.

Beträffande de gamla byggnadsordningarna räknade kommittén (se 3 § i

dess förslag) med att dessa icke utan vidare skulle upphävas genom den

nya stadgan. Däremot föreskrev kommittén, att, örn med anledning av föreskrifterna

i den nya stadgan erfordrades ändring i byggnadsordning, det skulle

åligga stadsfullmäktige att göra framställning därom inom två år efter stadgans

ikraftträdande.

De sakkunniga åter föreslogo (se 4 § promulgationslagen), att förslag till

ny byggnadsordning skulle senast inom ett år efter den nya lagstiftningens

ikraftträdande underställas Konungens prövning.

Såsom jag tidigare antytt ansluter sig utkastet i denna del till de sakkunnigas

förslag, dock att tiden, inom vilken förslag till ny byggnadsordning skall

avgivas, ansetts böra utökas till två år. Föreskrift härom återfinnes i § 127

första stycket.

Mot utkastet har anmärkts, att den däri föreslagna tidsfristen av två år,

inom vilken nya byggnadsordningar skola antagas och fastställas, vore alltför

kort och att uppfyllandet av detta krav bleve .synnerligen betungande för vederbörande

myndigheter. Å andra sidan har framhållits, att det under övergångstiden

bleve svårt att överblicka, vilka särskilda regler för byggnadsverksamheten

vore gällande. Ur sistnämnda synpunkt måste det framstå

såsom ett önskemål att göra övergångstiden så kort som möjligt. Klart är,

att det varit fördelaktigast, örn lagen, byggnadsstadgan och byggnadsordningarna

kunnat träda i kraft vid samma tidpunkt. En sådan anordning torde

dock icke låta sig genomföra; härigenom bleve verkningarna av den nya lagstiftningen

allt för länge uppskjutna, något varmed städerna knappast torde

vara betjänta. Det lärer ej heller vara lämpligt, på sätt föreslagits, vare sig

att låta ikraftträdandet bero av Kungl. Maj:ts beslut eller att tidpunkten

härför bestämmes olika för varje särskild ort i mån av nya byggnadsordningars

fastställande.

Efter övervägande av vad i ärendet förekommit och de olika möjligheter,

som erbjudit sig, har jag icke funnit anledning att frångå utkastets bestämmelse

i denna del. Vad särskilt angår yrkandet om en förlängning av tidsfristen

synes mig en sådan icke behöva ifrågakomma, därest vissa av mig i syfte att

underlätta genomförandet av den nya ordningen föreslagna ändringar godtagas.

Jag syftar härvid dels därpå, att jag förordat, att Konungens befallningshavande

och ej såsom enligt utkastet Kungl. Maj:t skall fastställa byggnadsordning,

vilket torde böra medföra en viss tidsvinst, dels ock därpå att jag

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

109

ämnar föreslå att erforderliga provisoriska föreskrifter örn byggnads höjd,

våningsantal och gårdsrums storlek icke skola upptagas i byggnadsordning.

Då de mönsterbyggnadsordningar, vilka komma att utfärdas, torde kunna föreligga

redan vid nästa årsskifte, torde den tid, som kommer att stå kommunerna

till buds för åstadkommande av nya byggnadsordningar eller till den 1 januari

1934 icke vara för knappt tillmätt. Emellertid anser jag mig böra framhålla

angelägenheten av att kommunerna göra vad på dem ankommer för att

byggnadsordning må skyndsammast möjligt antagas, på det att icke anhopning

av dylika ärenden sker hos länsstyrelserna och därigenom dröjsmål uppstår

med byggnadsordningarnas fastställande.

Underlåter kommun att vidtaga åtgärd för byggnadsordnings antagande

före den 1 januari 1934, torde i överensstämmelse med kommittéförslaget det

böra ankomma på Konungens befallningshavande att anmäla förhållandet hos

Konungen. I fall av sådan försummelse är Konungen givetvis oförhindrad

att fastställa byggnadsordning. Intill dess byggnadsordning fastställts, gäller

den gamla byggnadsordningen i den mån den icke strider mot stadsplanelagen

eller stadgan.

I överensstämmelse med nu uttalade uppfattning äro bestämmelserna i § 127

i föreliggande förslag avfattade.

Att nya stadsplaner icke må tillkomma utan därför lämpade stadsplanebe- Stadsplanestämmelser,

följer av den nya lagstiftningens innehåll och har för övrigt sedan oe ser

länge tillämpats i praxis. Frågan gäller huru under övergången bör förfaras

beträffande äldre stadsplaneområden, för vilka inga stadsplanebestämmelser

finnas.

I bostadskommissionens förslag till byggnadsstadga upptogs bl. a. i 45 § fö- Tidigare föreskrift,

att för varje kvarter eller del av kvarter skulle byggnadssättet regleras

genom lämpliga byggnadsbestämmelser med avseende å gård och byggnads läge

å tomten, byggnads höjd och antal våningar m. m. Byggnadsnämnden skulle

enligt 46 § i förslaget hava att vaka över att byggnadsbestämmelser utan onödig

tidsutdräkt bleve antagna. Härvid borde nämnden särskilt tillse, att erforderliga

åtgärder för byggnadssättets reglering skyndsammast möjligt efter

byggnadsstadgans ikraftträdande vidtoges i avseende å kvarter, som vid

ifrågavarande tidpunkt ännu ej i större omfattning bebyggts. Intill dess sådana

bestämmelser bleve gällande, skulle, i den mån icke i byggnadsordningen

strängare föreskrifter meddelats, gälla vissa i förslaget till byggnadsstadga

upptagna bestämmelser, genom vilka bebyggandet i detalj reglerades. Kommissionen

avsåg härvid att i huvudsak fastslå tre typer av byggnadssätt, benämnda

sammanträngt, radstående och fristående. Inom det sammanträngda

byggnadssättet skulle enligt kommissionens förslag tillämpas en gruppindelning

i avseende å byggnads höjd och våningsantal inom olika delar av stadsplaneområdet.

Denna gruppindelning skulle fastställas genom byggnadsordningen

att gälla till dess stadsplanebestämmelser trätt i kraft. Därjämte skulle

särskilda regler gälla örn gammal stadsdel.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Medan kommissionens huvudprincip -— att stadsplanebestämmelser borde så

fort som möjligt komma till stånd — vann allmän anslutning, framkallade däremot

dess förslag till ordnande av förhållandena under mellantiden, innan stadsplanebestämmelser

kunde bliva fastställda, åtskilliga gensägelser i de avgivna

yttrandena. Framför allt anmärktes, att redan ett genomförande av den föreslagna

gruppindelningen krävde en ingående och tidsödande undersökning av de

lokala förhållandena. Från ett flertal håll föreslogs därför i stället den utvägen,

att under en lämpligt tillmätt övergångstid nu gällande byggnadsförfattningar

skulle, eventuellt med vissa modifikationer, fortfarande gälla i avvaktan

på stadsplanebestämmelsers fastställande. Byggnadsstyrelsen, som i

sitt yttrande särskilt grundligt ingick i undersökning av denna fråga, framlade

(se sid. 305 i de tryckta yttrandena) ett särskilt utformat förslag i ämnet. Styrelsen

ansåg nämligen icke lämpligt att utan några restriktioner låta de gamla

bestämmelserna i ämnet gälla under övergångstiden, utan ansåg att vissa föreskrifter

dessutom borde meddelas i syfte att åtminstone söka trygga behörig

hänsyn till de ortliga normala förhållandena och till förut förhärskande byggnadssätt

inom respektive kvarter, varjämte i huvudsak obebyggda kvarter icke

ansågos böra bebyggas, utan att en plan uppgjorts för deras rationella bebyggande.

Styrelsens förslag innehöll följande.

Beträffande fastställt stadsplaneområde, för vilket ej särskilda bestämmelser

vore gällande, skulle efter de nya författningarnas trädande i kraft byggnadsnämnden

hava att ombesörja, att särskilda bestämmelser i avseende å sättet för

byggnadskvarterens inom området användande, avvägda efter de ortliga förhållandena,

snarast möjligt bleve antagna.

För nybyggnad å dylikt område skulle, intill dess berörda särskilda bestämmelser

antagits och vunnit fastställelse, beträffande gårdsrum gälla föreskrifterna

i nuvarande byggnadsstadgas §§ 23—25 samt för bebyggandet i övrigt

§§ 32—36.

Beträffande byggnads höjd och byggnadslov skulle följande bestämmelser

gälla:

1. Byggnad får ej uppföras med större våningsantal än som inom kvarteret

huvudsakligen kommit till användning och som kan anses utgöra ett riktigt uttryck

för de ortliga normala förhållandena. Enstaka byggnader, som inom

kvarter uppförts till större höjd, få därvid ej tagas som norm.

2. Byggnadslov må ej meddelas, därest det föreslagna bebyggandet störande

avviker från det byggnadssätt, som inom kvarteret i övrigt är förhärskande;

särskilt skall byggnadsnämnd äga tillse, att icke vanprydande brandgavlar

uppkomma mot grannes tomt.

3. Är dylikt kvarter till större utsträckning obebyggt, får bebyggande ej

ske, utan att plan för kvarterets rationella bebyggande uppgjorts.

Stadsplanelagskommittén, som med skärpa betonade vikten av att bebyggandet

för framtiden reglerades genom stadsplanebestämmelser, upptog emellertid

icke i sitt förslag någon bestämmelse motsvarande 46 § i bostadskommissionens

förslag till byggnadsstadga, utan framhöll i stället såsom självfallet, att

de bestämmelser, som meddelades i en efter moderna krav uppgjord stadsplanelag

och byggnadsstadga, icke utan vidare kunde göras tillämpliga å stadsdel,

som planlagts och bebyggts under äldre förhållanden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

lil

Enligt de sakkunnigas förslag (se 3—6 §§ i förslaget till promulgationslag)

skulle senast inom fem år efter nya lagens ikraftträdande erforderliga stadsbyggnadsbestämmelser

för varje särskilt kvarter underställas Konungens prövning,

dock med viss rätt för Konungen att medgiva förlängning av denna tid.

I den byggnadsordning, som inom ett år efter lagens ikraftträdande skulle

underställas Konungens prövning, skulle för område, där stadsbyggnadsbestämmelser

icke funnes, i särskilt kapitel meddelas föreskrifter, svarande mot

de blivande stadsbyggnadsbestämmelserna. Intill dess denna nya byggnadsordning

bleve fastställd, skulle förut gällande byggnadsordning och byggnadsstadga

alltjämt gälla i den nian de icke strede mot bestämmelserna i nya lagen.

I stället för de föreskrifter, som byggnadsstyrelsen föreslagit för att

binda byggnadsnämndernas handlingsfrihet under övergångstiden, föreslogs

här, att, där i byggnadsordningen eller byggnadsstadgan föreskrifter funnes,

vilka icke stöde i överensstämmelse med vad i 6 kap. 5 § av de sakkunnigas

lagförslag vore beträffande stadsbyggnadsbestämmelser stadgat, fråga örn lov

till byggnadsföretag, varå dylika föreskrifter vore tillämpliga, skulle underställas

Konungens befallningshavandes prövning.

De sakkunniga anförde rörande sitt förslag bl. a. följande:

’Såsom av 5 § framgår hava de sakkunniga förutsatt, att, därest stadsbyggnadsbestämmelser

ej äro för visst område fastställda, i byggnadsordningen

skola i ett särskilt kapitel intagas föreskrifter, som svara mot de stadsbyggnadsbestämmelser,

som skola för området finnas. Av vad de sakkunniga förut

anfört framgår, att det måste taga rätt avsevärd tid, innan stadsbyggnadsbestämmelser

bliva fastställda för hela det äldre stadsplaneområdet, särskilt

för dess på ett bestående sätt bebyggda delar. Därför är ett interimistiskt

ordnande av behovet påkallat. Att för detta ordnande välja den av bostadskommissionen

anvisade utvägen med detaljerade bestämmelser fastslagna i

själva lagen synes de sakkunniga olämpligt. Det synes nämligen omöjligt att

få dylika generella bestämmelser så avfattade att de lämpa sig för alla uppkommande

fall. Lämpligare synes då de sakkunniga vara att efter en för

varje stad gjord mera summarisk undersökning av de befintliga byggnadsförhållandena

i den nya byggnadsordning, som i anledning av stadsbyggnadslagens

ikraftträdande skall tillkomma, intaga ett särskilt kapitel med föreskrifter,

som svara mot de stadsbyggnadsbestämmelser, som skola för området

finnas. Vid avfattande av dessa föreskrifter kunna de rättsliga förhållandena

uppenbarligen ofta nog ej vinna fullt beaktande, utan vid föreskrifternas uppgörande

torde man i de flesta fall få utgå från bebyggandet sådant det vid

gatan eller inom kvarteret gestaltat sig. Förmenar markägare, att i byggnadsordningen

intagen föreskrift är för honom oskäligt betungande, bör han söka

få saken allsidigt bedömd i samband med stadsbyggnadsbestämmelsers uppgörande.

Under tiden intill dess ny byggnadsordning varder fastställd skall, såsom

framgår av 6 §, förut gällande byggnadsordning och byggnadsstadgan för

rikets städer gälla, i den mån deras bestämmelser icke strida mot bestämmelserna

i stadsbyggnadslagen. I syfte att hindra, att en fastighetsägare söker

begagna den frist, han eljest skulle erhålla, innan ny byggnadsordning tillkommer,

för att utnyttja en på grund av gällande bestämmelsers bristfällighet

alltför stor byggnadsfrihet, har i nämnda paragraf intagits bestämmelse därom

att, där i byggnadsordningen eller byggnadsstadgan föreskrifter finnas,

vilka icke stå i överensstämmelse med vad i 6 kap. 5 § stadsbyggnadslagen

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Utkastet.

är beträffande stadsbyggnadsbestämmelser stadgat, fråga om byggnadslov

skall underställas Konungens befallningshavandes prövning. I synnerhet hava

de sakkunniga vid avfattande av denna bestämmelse avsett att förhindra ett

av byggnadsstadgan och den gamla byggnadsordningen ej omöjliggjort bebyggande

av tomt med byggnad, innehållande större våningsanta! än som vid

gatan eller inom kvarteret kommit till användning och som kan anses utgöra

ett riktigt uttryck för de ortliga normala förhållandena.’

Även detta förslag har blivit föremål för anmärkningar. Särskilt har svenska

stadsförbundet vänt sig mot förslaget att under vissa förhållanden hänskjuta

prövningen av byggnadslov till länsstyrelsen. Även hava från länsstyrelsehåll

uttalats farhågor för att denna bestämmelse skulle bliva avsevärt betungande

för länsstyrelserna liksom även för de enskilda. Vidare har från ett flertal

myndigheter hemställts örn avsevärt längre övergångstid, förslagsvis angiven

till tio år, eller ock slopande av varje tidsbegränsning. Någon egentlig erinran

mot själva grunderna för de sakkunnigas förslag har dock icke förekommit. I

varje fall har i de avgivna yttrandena icke givits uppslag till någon annan

utväg för frågans lösning.

I motiven till utkastet yttras rörande de där föreslagna bestämmelserna i

ämnet:

''Frågan örn bebyggandets ordnande under övergångstiden torde vara det svåraste

bland^ de spörsmål, som röra den nya byggnadsstadgans avfattande. Enighet

synes råda örn att regleringen i förevarande avseenden efter ny lagstiftnings

genomförande bör ske genom för de särskilda kvarteren avpassade stadsplanebestämmelser.

Lika klart är emellertid, att dylika bestämmelser icke förrän

efter en avsevärd tidsfrist kunna komma till stånd och att byggandet under

mellantiden icke kan lämnas helt utan reglering. I likhet med byggnadsstyrelsen

och de sakkunniga synes man ock vara nödgad till den uppfattningen,

att det vöre beklagligt, örn under övergångstiden byggnadsnämnderna skulle

äga full frihet, ja skyldighet, att bevilja byggnadslov enligt den gamla byggnadsstadgans

och byggnadsordningens föreskrifter. Det torde nämligen ingalunda.

förhålla sig så, att gällande byggnadsordningar alltid tagit den hänsyn

till normala och lämpliga byggnadsförhållanden å orten, som önskvärt

varit. Även örn så må hava varit fallet vid den tidpunkt, då byggnadsordningarna

tillkommit, torde åtminstone de äldre av dem dock numera sällan fylla

behöriga krav i detta hänseende. Det saknas ej exempel på byggnadsordningar,

som i små landssamhällen medgiva femvåningshus. Följden av deras ostörda

tillämpning torde lätt kunna bliva uppkomsten i stor utsträckning av nya missförhållanden

av den art, som den nya lagstiftningen avser att förhindra, och

därigenom ett ytterligare försvårande av arbetet med åstadkommande av lämpliga

stadsplanebestämmelser.

Den övergångsaoordning, som tillämpats i föreliggande utkast, överensstämmer

i princip närmast med de sakkunnigas förslag. Emellertid hava väsentliga

avvikelser från sakkunnigförslaget gjorts i syfte att tillmötesgå de framställda

anmärkningarna.

Anmärkningarna hava särskilt riktats mot förslaget örn tvångsåtgärder för

framkallande av stadsbyggnadsbestämmelser. Dessa invändningar hava synts

icke kunna frånkännas betydelse. I förevarande utkast räknas därför icke med

något sådant ingripande från lagstiftningens sida. Det angives endast såsom

ett åliggande för byggnadsnämnder och övriga vederbörande kommunala myndigheter

att oförtövat upptaga frågan örn åstadkommande av stadsplanebe
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

113

stämmelser, där sådana saknas i de ämnen, som avhandlas i §§ 23, 25, 26 och

28 i gällande byggnadsstadga.

Klart är emellertid, att, då tiden är inne för utfärdande av ny byggnadsordning

för samhället, det är nödvändigt att i densamma införa vissa föreskrifter,

svarande mot de stadsplanehestämmelser, som saknas. Intill dess den nya

byggnadsordningen utfärdas, gäller den gamla byggnadsordningen och i viss

mån såsom komplettering därtill den gamla byggnadsstadgan. Genom utfärdande

av ny byggnadsordning upphör giltigheten av dessa äldre författningar

belt och hållet. Att efter utfärdande av ny byggnadsordning låta de äldre

författningarna fortleva lärer nämligen icke vara förenligt med god ordning.

Därigenom skulle de gamla byggnadsförfattningamas giltighet på vissa orter

komma att förlängas i det oändliga, och den nya lagstiftningen skulle, såvitt

angår byggandet, hava skapat en synnerlig förvirring och oreda. Att låta de

gamla bestämmelserna örn byggnads höjd och våningsantal samt örn gårdsrum,

som nu finnas i byggnadsförfattningama, försvinna utan att ersätta dem med

något nytt kan emellertid tydligen icke heller låta sig göra. Det återstår då

endast den möjligheten att för de delar, där stadsplanehestämmelser icke finnas,

i den nya byggnadsordningen införa de bestämmelser, som i dessa hänseenden

krävas. Att vid dessa bestämmelsers avfattande de principer, som funnits

lämpliga för byggandet och som därför fått uttryck i stadgans § 16, böra i

tillämpliga delar iakttagas, torde också vara helt naturligt.

Nu omförmälda regler återfinnas i § 127 andra och tredje styckena i förevarande

utkast.

Intill dess den nya byggnadsordningen tillkommit, skola enligt § 128 den

gamla byggnadsstadgan och byggnadsordningen fortfarande gälla i den mån

de icke strida mot den nya lagen eller stadgan. Att, såsom de sakkunniga föreslagit,

under denna mellantid tillämpa särskilda anordningar för prövning av

byggnadslov och särskilda begränsningar i byggnadsfriheten har icke ansetts

möjligt.’

Den i utkastet föreslagna anordningen kan jag i det väsentliga godtaga.

De anmärkningar, som riktats mot densamma, avse huvudsakligen den i utkastet

förutsatta skyldigheten att inom två år antaga de bestämmelser, som avsetts

skola ersätta stadsplanebestämmelser och sammanföras i ett provisoriskt kapitel

i byggnadsordningen. Såsom jag tidigare antytt torde dessa bestämmelser

icke vara av den art, att de böra upptagas i byggnadsordningen. Deras egenskap

av provisorium torde ock göra en sådan placering mindre lämplig. Därest

byggnadsordnings fastställande anses böra åvila Konungens befallningshavande,

torde även av sådan anledning desamma icke böra upptagas i byggnadsordningen.

Jag föreslår därför i stället, att i förslaget upptages särskilt

stadgande därom att, därest i stadsplan eller därtill hörande bestämmelser ej

finnas föreskrifter meddelade för visst område angående byggnads höjd, våningsantal

eller gårdsrums storlek, staden eller samhället skall ofördröjligen,

i avbidan på stadsplanebestämmelsers fastställande, antaga provisoriska byggnadsföreskrifter

för området, vilka skola, för att bliva gällande, fastställas

av Konungen. Någon tid, inom vilken byggnadsföreskrifterna skola vara antagna,

synes med denna läggning av förslaget icke böra bestämmas. Jag förutsätter

emellertid att kommunerna skola visa sig angelägna att så snart ske

kan gå i författning om erforderliga byggnadsföreskrifters eller stadsplane
Bihang

till riksdagens protokoll 19SI. 1 sami. 168 haft. (Nr 192.) 8

Departe
mentschefen.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Vissa äldre

föreskrifter.

Utkastet.

Departe
mentschefen.

Äldre

ansökan om

byggnadslov.

bestämmelsers antagande, på det att den nya lagstiftningen snarast möjligt

måtte kunna genomföras.

De av mig sålunda föreslagna bestämmelserna hava sammanförts i § 128.

§ 129.

I denna paragraf meddelas en övergångsföreskrift för stadsplaneområden,

som icke ingå i samhälle.

Motiven till utkastet innehåller härom följande:

Med stöd av 1 kap. 46 § första stycket i fastighetsbildningslagen har Kungl.

Maj.-t utfärdat ett flertal ''byggnadsordningar’ för områden, för vilka fastställts

stadsplan enligt 1 kap. 42 § i samma lag. Vidare har Kungl. Maj:t

med stöd av förstnämnda lagrum meddelat föreskrifter, avseende att inom en

del områden, för vilka meddelats förordnande örn upprättande av stadsplan,

reglera byggnadsverksamheten i avvaktan på stadsplanens tillkomst. Dessa föreskrifter

böra givetvis icke utan vidare upphöra efter den nya lagens och stadgans

tillkomst, med mindre de bliva ersatta med nya bestämmelser i de ämnen

de avse att reglera. I vilken form detta skall ske, om genom ändring i de gamla

bestämmelserna eller genom utfärdande av helt nya sådana, kan icke avgöras

annat än efter undersökning av varje särskilt fall. Då Kungl. Majit själv

meddelat de ifrågavarande föreskrifterna, torde Kungl. Maj :t böra förbehålla

sig att själv träffa avgörande örn deras upphävande eller ändrande. Den detaljreglering,

som detta innebär, har emellertid ej ansetts böra tynga själva

byggnadsstadgan.''

Den i utkastet föreslagna bestämmelsen har upptagits oförändrad.

§ 130.

Första stycket i paragrafen motsvarar punkt 3 i kommitténs förslag till övergångsbestämmelser

i byggnadsstadgan och 10 § i de sakkunnigas förslag till

promulgationslag.

Andra stycket i utkastet, vilket saknar motsvarighet i gällande stadga ävensom

i de avgivna förslagen, har synts mig icke böra upptagas i förslaget.

Departementschefen uppläser härefter det sålunda föreliggande förslaget till

byggnadsstadga och hemställer, att Kungl. Majit måtte besluta inhämta riksdagens

yttrande över förslaget.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

H. Stefanson.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 198.

115

Bilaga,

Utkast

till

Byggnadsstadga,

AVDELNING I.

Bestämmelser angående stad.

KAP. 1.

Om byggnadsordning.

§ 1.

För stad skall finnas byggnadsordning, upptagande de bestämmelser, som utöver

vad i allmän lag eller denna stadga eller eljest i vederbörlig ordning föreskrivits

äro erforderliga för ordnande av stadens byggnadsväsen.

I byggnadsordning må för överträdelse av dess stadganden föreskrivas böter

från och med tjugufem till och med femtusen kronor.

§ 2.

Byggnadsordning antages av stadsfullmäktige, efter byggnadsnämndens hörande,

men vare ej gällande, innan den fastställts av Konungen.

Av stadsfullmäktige antagen byggnadsordning insändes till Konungens befallningshavande,

som har att med eget utlåtande överlämna densamma till

Konungen för prövning och fastställelse.

Vad nu sagts gälle ock i fråga örn ändring av byggnadsordning; dock må

ändring, som ej innefattar väsentlig avvikelse från vad som förut varit gällande,

fastställas av Konungens befallningshavande.

§3.

Då byggnadsordning eller ändring däri fastställts, skall Konungens befallningshavande

på stadens bekostnad ofördröjligen införa den i länskungörelserna

samt insända fem exemplar därav till kommunikationsdepartementet och

tre exemplar till byggnadsstyrelsen.

Det åligger magistraten att skyndsamt besörja, att kungörelse om fastställelsen

införes i den eller de tidningar, vari kommunala meddelanden för staden

intagas, och att exemplar av byggnadsordningen finnas inom staden att tillgå

för köpare.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr IDS
-

KÄR. 2.

Om byggnadsnämnd.

§ 4.

I stad skall finnas byggnadsnämnd, vilken det åligger att övervaka efterlevnaden

av stadsplanelagen, denna stadga, stadens byggnadsordning och övriga

i staden gällande författningar angående stadens byggnadsväsen samt fullgöra

vad enligt berörda författningar ankommer på nämnden ävensom i övrigt

handhava de uppgifter, som i laga ordning överlämnas åt nämnden.

§ 5.

Byggnadsnämnden åligger bland annat:

att med uppmärksamhet följa såväl byggnadsverksamheten som den samhälleliga

utvecklingen i allmänhet i staden och dess omgivning samt, då anledning

därtill förekommer på grund av framställning från markägare eller eljest, till

prövning upptaga fråga örn antagande eller ändring av stadsplan, stomplan

eller utomplansbestämmelser eller ändring i byggnadsordningen, så ock i allmänhet

söka främja en för staden gagnelig utveckling av dess bebyggande och

för detta ändamål hos vederbörande myndigheter väcka de förslag och göra de

framställningar, som finnas nödiga;

att handlägga frågor örn tomtindelning eller ändring däri;

att tillse, att byggnadsarbete eller annan åtgärd icke företages utan nämndens

tillstånd, där sådant erfordras;

att tillse, att byggnadsarbeten och andra åtgärder, vartill nämnden givit lov,

verkställas i enlighet med fastställda ritningar och gällande föreskrifter och i

övrigt på ett tillfredsställande sätt;

att övervaka efterlevnaden av gällande nybyggnadsförbud;

att i fall av förseelse hos vederbörande åklagare göra anmälan till åtal eller,

där påföljd för underlåtenhet att ställa sig nämndens föreskrifter till efterrättelse

icke finnes bestämd, göra sig hörsammad genom föreläggande av vite

eller ock äventyr att erforderlig åtgärd verkställes genom nämndens försorg

på den tredskandes bekostnad;

att vid utövande av den tillsyn över fastighetsbildningen och mätningsväsendet

i staden, som åligger byggnadsnämnden, i synnerhet övervaka, att tomtmätningar

behörigen ske samt att avstyckningar och andra jorddelningsförrättningar

ej så verkställas, att därigenom stadsplans genomförande eller lämplig

tomtindelning försvåras eller tillämpningen av stomplan, utomplansbestämmelser

eller avstyckningsplan motverkan; samt

att i fråga om förvaring av kartor och handlingar rörande stadsplan, stomplan,

tomtindelning, tomtmätning, avstyckningsplan, avstyckning och arealavmätning

så ock kartor och handlingar rörande andra mätningsförrättningar,

som angå ägogränser, ställa sig till efterrättelse vad därom är särskilt stadgat

och att väl vårda de kartor, ritningar och handlingar, som skola genom nämndens

försorg upprättas eller av nämnden förvaras.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 19£.

117

§ 6.

Byggnadsnämnden skall låta upprätta karta över staden, upptagande de särskilda

tomterna och stadsägorna med därå befintliga byggnader. Å kartan

skall varje nybyggnad, som ej är att anse såsom tillfällig, till sina gränser

utmärkas, så snart ske kan efter byggnadens uppförande. Med särskild färg

eller på annat lämpligt sätt skall angivas det material, som för byggnadens

uppförande huvudsakligen blivit använt. När byggnad rivits eller nedbrunnit,

skall kartan i enlighet därmed ändras.

§ 7.

Byggnadsnämnden har att upprätta förteckning över fastighetsägare åliggande

förpliktelser att till staden utgiva bidrag till gatukostnad. I förteckningen

må jämväl, där så finnes lämpligt, upptagas övriga för fastighet i

fråga örn dess utnyttjande gällande villkor ävensom annat, som för fastighetens

bebyggande kan vara av särskild betydelse.

§ 8.

Innan stadsfullmäktige avgöra ärende, som faller under byggnadsnämndens

prövning, skall, såvida ej nämnden själv väckt förslaget, dess yttrande inhämtas.

Är stadsfullmäktiges beslut av beskaffenhet att böra underställas myndighets

prövning, skall det av nämnden avgivna yttrandet åtfölja handlingarna.

§ 9.

Mom. 1. Byggnadsnämnden skall bestå av fem ledamöter; dock må i byggnadsordningen

bestämmas, att antalet skall vara sju eller tre. Till ledamöter

böra utses personer, som kunna antagas vilja främja ett sunt byggnadsväsen

och en god byggnadskultur.

Av ledamöterna utses en av magistraten och de övriga av stadsfullmäktige.

Ledamot, som utses av magistraten, skall såvitt möjligt vara lagfaren. Av

de utav stadsfullmäktige utsedda ledamöterna skola såvitt möjligt en besitta

byggnadsteknisk sakkunskap och en, vilken utses efter förslag av hälsovårdsnämnden,

vara särskilt skickad att tillse, att de hygieniska kraven vinna behörigt

beaktande.

Mom. 2. Uppdraget att vara ledamot av byggnadsnämnden gäller för fyra

år. Avgår ledamot under den för honom bestämda tjänstgöringstiden, anställes

fyllnadsval; och skall den sålunda valde tjänstgöra under den tid, som för den

avgångne återstått.

Mom. 3. För varje ledamot skall, med iakttagande av vad i mom. 1 och 2

stadgas, utses en ersättare.

§ 10.

Mom. 1. Ledamot eller ersättare i byggnadsnämnd kan ej vara:

a) den, som icke uppnått tjugufem års ålder;

b) den, som icke råder över sig och sitt gods;

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Majlis proposition nr 192.

c) den, som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller eljest

pa grund av honom adömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning eller

genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till straffpåföljd,

varom sist förmäles, eller den, som är ställd under framtiden för brott, vilket

kan medföra sådan påföljd;

d) den, som är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan.

Mom. 2. Ledamot eller ersättare i byggnadsnämnden må kunna avsäga sig

uppdraget:

a) örn han icke är boende inom staden;

b) örn han är ämbets- eller tjänsteman och av sin befattning hindras att fullgöra

uppdraget;

c) örn han efter fyra års tjänstgöring såsom ledamot i nämnden är i tur att

därifrån avgå;

d) örn han uppnått sextio års ålder eller eljest uppgiver hinder, som av den

väljande myndigheten godkännes.

Utses kvinna till ledamot eller ersättare i byggnadsnämnd, må hon när som

helst avsäga sig uppdraget.

§ 11.

Mom. 1. Byggnadsnämnden utser inom sig ordförande och vice ordförande

för ett år i sänder. Äro både ordföranden och vice ordföranden hindrade att

bevista sammanträde, utses ordförande för tillfället.

Mom. 2. Byggnadsnämnden sammanträder minst en gång i månaden samt

däremellan så ofta omständigheterna det påkalla. Sammanträde skall ock äga

rum, då Konungens befalhlingshavande eller magistraten det påkallar.

Ärende må ej av byggnadsnämnden företagas till avgörande, där ej minst

tre ledamöter eller ersättare äro tillstädes samt, för det fall att de närvarande

äro allenast tre, dessa tillika äro örn beslutet ense. Vid val inom nämnden sker

omröstning med slutna sedlar, där så begäres, och skilje lotten mellan dem,

som erhållit lika antal röster. I övrigt verkställes omröstning öppet, och blive

den mening gällande, varom de flesta röstande sig förena. Äro, vid öppen

omröstning, rösterna på vardera sidan lika många, gälle den mening, som biträdes

av ordföranden.

Vid nämndens sammanträde skall föras protokoll, vars riktighet granskas

senast vid nästa ordinarie sammanträde. Nämnden äger att, där sådant av behovet

påkallas, uppdraga åt en eller flera av sina ledamöter att verkställa

denna granskning.

Mom. 3. Nämnden skall på lämpligt sätt göra kunnigt, varest och på vilka

tider till nämnden ställda ansökningar eller andra handlingar mottagas.

§ 12.

Morn. 1. Byggnadsnämnden skall till sitt biträde hava stadsarkitekt; dock

må i byggnadsordningen kunna medgivas befrielse från skyldigheten att anställa

stadsarkitekt, där nämndens behov av sakkunnigt biträde varder på annat

sätt behörigen tillgodosett.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192. 119

Stadsfullmäktige besluta, vilka tjänstebefattningar i övrigt skola finnas hos

nämnden.

Mom. 2. Behörighet till befattning såsom stadsarkitekt tillkommer den, som

avlagt fullständig examen från tekniska högskolans fackskola för husbyggnadskonst

eller från motsvarande avdelning vid Chalmers tekniska institut samt

dessutom styrkt sig äga praktisk erfarenhet inom byggnadsfacket och inom området

för byggnadsnämndens administrativa verksamhet. När skäl därtill

äro, må Konungen, på ansökan av byggnadsnämnden och efter stadsfullmäktiges

hörande, medgiva, att såsom stadsarkitekt anställes person, vilken ej avlagt

examen, som nyss sagts.

Mom. 3. Byggnadsnämnden antager och entledigar befattningshavare hos

nämnden. Närmare bestämmelser härom skola, där så erfordras, meddelas i

byggnadsordningen.

§ 13.

Stadsarkitekt skall vara tillstädes vid nämndens sammanträden med rättighet

att deltaga i överläggningarna men ej i besluten och att, där han det

begär, få sin mening till protokollet antecknad. Vad nu sagts gälle ock i stadens

tjänst anställd mätningsman eller annan tjänsteman, vilken åligger att

till föredragning hos nämnden bereda inkommande ärende, såvitt angår ärende,

med vilket han har att taga befattning.

Länsarkitekten ävensom förste provinsialläkaren, provinsial- eller extra provinsialläkaren

samt stadsläkaren och brandchefen äga likaledes att vara närvarande

vid byggnadsnämndens sammanträden och deltaga i överläggningarna

men ej i besluten, ävensom att, där de så önska, få sin mening till protokollet

antecknad.

§ 14.

Frågor, huruvida ledamot av byggnadsnämnden må åtnjuta arvode, samt

om arvodets storlek, så ock rörande befattningshavares avlönande och nämndens

övriga utgifter avgöras av stadsfullmäktige.

KAP. 3.

Om stadsplan och tomtindelning.

Om stadsplan.

§ 15.

Vid uppgörande av stadsplan skall tillbörlig hänsyn tagas till stadens behov

av utrymmen för olika ändamål, såsom bostäder av skilda slag, allmänna

byggnader, handel, industri, samfärdselleder, parker med mera. Därvid bör

särskilt tillses:

att olika delar av staden avses för sådana ändamål, vartill de med hänsyn

till läge, terräng och andra omständigheter äro bäst lämpade;

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 19%.

att noggrann hänsyn tages till markens höjd- och grundförhållanden samt

förefintliga möjligheter för vattnets avledande;

att större områden för industri och dylikt avskiljas från bostadsområden

medelst mark, som skall förbliva i huvudsak obebyggd;

att största möjliga trygghet vinnes mot fara för elds utbredning över större

område;

att bekväma samfärdselleder förbinda såväl olika^ delar av staden sinsemellan

som även staden med angränsande samhällen, så ock att i övrigt god anslutning

ernås mellan det för planläggning avsedda området och annat redan

planlagt område i grannskapet, skolande därvid hänsyn tagas till de ytterligare

planläggningsåtgärder, som kunna framdeles ifrågakomma;

att gator givas sådan riktning, lutning och anordning i övrigt, att de tillfredsställa

trafikens fordringar och kravet på ett tilltalande utseende samt

att möjlighet beredes till goda dager- och nivåförhållanden inom kvarteren och

skydd mot förhärskande vindar, ävensom till anordnande av erforderligt avlopp;
att

avståndet mellan byggnadslinjerna å ömse sidor om gata i allmänhet icke

göres mindre än 12 meter;

att torg, parkeringsplatser och andra för samfärdseln erforderliga allmänna

platser anordnas i tillräckligt antal inom olika delar av staden med ändamålsenliga

lägen samt lämplig storlek och form;

att parker och andra planteringar samt lek- och idrottsplatser anordnas i

tillräckligt omfång och antal inom stadsplaneområdets olika delar;

att byggnadskvarteren givas med hänsyn till avsett bebyggande lämplig

storlek och form;

att platser för allmänna byggnader, som äro eller antagas bliva erforderliga,

i stadsplanen anordnas på sådant sätt, att byggnaderna bliva lämpligt

belägna och väl inordnade i stadsbilden:

att skönhetssinnets fordringar även eljest beaktas och berättigade anspråk

på utrymme, reda, sundhet, omväxling och trevnad bliva i stadsplanen tillfredsställda;
att

historiskt och estetiskt värdefulla byggnader och stadsbilder eller sådana

platser, som pa grund av belägenhet, växtlighet eller säregna naturförhållanden

äro särskilt tilltalande, i möjligaste måtto skyddas och bevaras och

icke utan synnerligen tvingande skäl förstöras eller skadas;

att hänsyn tages till skyldigheten att bevara fasta fornlämningar;

att synnerlig hänsyn tages till bestående ägogränser, befintliga vägar och

andra förhållanden, som kunna bidraga till underlättande av stadsplanens genomförande,

i den mån sådant kan ske utan att vad ovan är sagt väsentligeD

åsidosättes; samt

att i övrigt ett lämpligt utnyttjande av det i stadsplanen ingående området

främjas.

§ 16.

Mom. 1. I stadsplanebestämmelser skola intagas de stadganden, vilka finnas

erforderliga för reglering av byggnadskvarters bebyggande, såsom:

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

121

om uppförande av byggnader av visst slag;

örn förbud mot bebyggande av viss del av kvarter;

örn byggnadslinjer och byggnadsgränser;

om gårdsplan, antal byggnader, som få å tomt uppföras, samt byggnads

läge och omfång å tomt;

om byggnads höjd samt antalet våningar och lägenheter, som få i byggnad

inredas; samt

örn byggnadsmaterial, fasadgestaltning och byggnadskonturer.

Vidare må genom stadsplanebestämmelser meddelas erforderliga föreskrifter

örn användande i övrigt av mark inom byggnadskvarter, såsom:

örn skyldighet att anordna plantering å tomtmark, som ej är avsedd till bebyggande;
örn

ordnande i övrigt av sådan mark; samt

örn stängsels beskaffenhet.

Mom. 2. Vid uppgörande av stadsplanebestämmelser för byggnadskvarter

bör, utöver vad i allmänhet gäller för uppgörande av stadsplan, bland

annat iakttagas:

att bebyggandet av högt belägna eller eljest på större avstånd synliga

platser regleras med hänsyn till god konturverkan;

att för varje kvarter föreskrives, huruvida byggnaderna skola uppföras

fristående eller två och två sammankopplade i tomtgräns (öppet byggnadssätt)

eller ock huruvida byggnaderna å flera tomter skola sammanbyggas (slutet

byggnadssätt);

att byggnader icke må uppföras till större höjd eller till större omfång i förhållande

till tomten än som svarar mot stadens allmänna utveckling och verkliga

behov, under nödigt beaktande av ortens traditioner, byggnadsområdets belägenhet

inom staden, markens beskaffenhet, avloppsförhållandena och avståndet

mellan byggnadslinjerna å ömse sidor örn gata och gård, i vilket hänseende

bör särskilt tillses, att byggnad i allmänhet icke uppföres till större höjd

än som svarar mot nämnda avstånd;

att byggnad av trä, som avses skola inrymma bonings- eller arbetsrum, icke

må uppföras med flera än två våningar, dock att, när särskilda skäl föreligga,

vinden därjämte må inredas, i boningshus, inrymmande mera än en lägenhet, intill

en tredjedel av vindens yta och eljest i den utsträckning, som prövas

lämplig;

att goda dagerförhållanden inom kvarteren säkerställas och möjlighet i största

utsträckning beredes till inredande i byggnaderna av lägenheter med genomgående

luftväxling och direkt solbelysning;

att bebyggandet så anordnas, att svårighet icke uppstår vid släckande av

eldsvåda; samt

att, där viss kvartersman finnes vara från sundhetssynpunkt eller eljest

mindre tjänlig till bebyggande, erforderliga bestämmelser meddelas om de åtgärder,

som skola vidtagas innan marken må bebyggas.

Mom. 3. Avse stadsplanebestämmelser förut bebyggd stadsdel, skall vid

tillämpning av vad i mom. 2 sägs nödig hänsyn tagas till förefintlig bebyggelse.

Särskilt bör tillses,

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

att sådana anordningar vidtagas, som äro ägnade att förbättra byggnadsförhållandena

inom kvarteren, så långt ske kan utan markägarnas uppenbara

förnärmande, samt

att, där inom området finnas byggnader, vilka kunna antagas bliva för avsevärd

framtid bestående, bebyggandet såvitt möjligt så ordnas, att enstaka byggnader

eller byggnadsgrupper icke komma att störande bryta mot omgivningen

i fråga örn byggnadshöjd, bebyggandets täthet eller byggnadernas art i övrigt.

§ 17.

Genom stadsplanebestämmelser skola jämväl meddelas erforderliga föreskrifter

örn användande av andra områden än byggnadstimmer, såsom:

örn rätt att inom gata, torg, park eller annan allmän plats utnyttja utrymmet

under eller över markens plan till inredande av lokaler eller för annat

ändamål;

örn gators korsning med varandra i olika plan eller örn korsning mellan

gata och särskilt trafikområde;

örn gatas förläggande i tunnel under markens plan;

örn anordnande av bro;

örn byggande inom trafikområde, skyddsområde, idrottsområde, begravningsplats

eller andra för särskilda ändamål avsedda områden, därvid bestämmelserna

böra i möjligaste mån lämpas efter de för kvarterens bebyggande

gällande grunder;

om vidmakthållande eller anordnande av vattenområde;

örn bevarande av naturförhållanden, som äga betydelse för stadsplanen;

samt

örn anordnande av plantering.

§ 18.

Mom. 1. Förslag till stadsplan skall avfattas å karta i skala, som ej får

understiga 1: 2.000.

På stadsplanekartan skola tydligt angivas gränserna för planen samt för

de markområden, som skola för olika ändamål användas.

Gators och torgs höjdlägen skola, varhelst en lutning ändras, angivas genom

siffror å stadsplanekartan, såvida lutningen skall anordnas efter rak linje, men

genom särskild profilritning, örn marken skall ordnas efter buktig linje.

Till planen hörande stadsplanebestämmelser skola avfattas i särskild handling

samt tillika, i den mån så är möjligt, utmärkas å kartan genom särskilda

beteckningar.

Mom. 2. Stadsplanekartan skall åtföljas av:

a) terrängkarta, visande den föreslagna planens anbringande på området,

sådant detta befinnes med vägar, ägogränser, byggnader, trädbestånd, vatten,

höjdförhållanden, vilka sistnämnda skola angivas genom nivåkurvor för minst

varje höjdmeter, samt övriga för stadsplanen betydelsefulla förhållanden; dock

att särskild terrängkarta icke erfordras, där nu omförmälda uppgifter kunna

införas på stadsplanekartan utan att dennas tydlighet lider därav;

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is proposition nr 192.

123

b) beskrivning över stadsplaneförslaget, vilken beskrivning jämväl skall innehålla

erforderlig motivering för förslaget; skolande detaljer, som icke kunna till

fullo tydliggöras å stadspl^nekartan, särskilt upptagas i beskrivningen;

c) sådan utredning angående sättet för vattnets avledande, som kan erfordras

för stadsplaneförslagets prövning.

§ 19.

Mom. 1. Innan stadsplan antages, skall förslag därtill genom byggnadsnämndens

försorg hållas för granskning tillgängligt under viss bestämd tid,

minst en månad, efter det därom utfärdad kungörelse blivit införd i den eller

de ortstidningar, vari kommunala meddelanden för staden intagas.

Ägare av mark inom det i förslaget ingående området, vilka icke skriftligen

godkänt förslaget, skola därjämte, där de äro kända och inom riket boende,

underrättas genom särskilda kallelsebrev, vilka byggnadsnämnden skall avsända

med posten eller eljest bevisligen tillställa vederbörande sist tre veckor

före utgången av den i kungörelsen utsatta tid. Gränsar området till annan

stad eller till stadsliknande samhälle å landet, skall i enahanda ordning kallelse

tillställas sådant samhälle. Finnes inom området mark, som tillhör kronan

eller enskilt trafikföretag och som i förslaget intagits såsom trafikområde,

skola kopia och avskrift av förslaget i erforderliga delar tillställas den, som

har att företräda kronan eller det enskilda trafikföretag, varom fråga är, med

skyldighet för denne att inom viss av byggnadsnämnden angiven tid, minst en

månad efter handlingarnas delfående, till nämnden inkomma med yttrande över

förslaget.

Föranleda inkomna anmärkningar och yttranden ändring i förslaget, skall

ägare av mark, som beröres av ändringen, därom omedelbart underrättas på sätt

i andra stycket sägs samt vid sammanträde inför nämnden eller eljest erhålla

tillfälle taga del av ändringen.

Mom. 2. Sedan förslaget undergått granskning enligt vad i mom. 1 sägs,

har byggnadsnämnden att överlämna förslaget jämte inkomna anmärkningar

och yttranden samt eget utlåtande till stadsfullmäktige.

§ 20.

Sedan stadsfullmäktige antagit stadsplan, skall planen insändas till Konungens

befallningshavande, som har att med eget utlåtande överlämna densamma

till Konungen.

Kungörelse örn stadsplanens antagande så ock örn dess fastställande skall genom

byggnadsnämndens försorg, så fort ske kan, införas i den eller de tidningar,

vari kommunala meddelanden för staden intagas.

Sist inom sex månader efter det stadsplanen fastställts skall planen med

därtill hörande beskrivning och övriga bilagor i bestyrkt kopia och avskrift insändas

till byggnadsstyrelsen och Konungens befallningshavande.

§ 21.

Vad ovan i detta kapitel är stadgat gälle jämväl i tillämpliga delar i fråga

örn ändring av stadsplan.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Majda proposition nr 192.

§ 22.

Sedan stadsplan fastställts, skall plan för avledande av vatten eller flytande

orenlighet från såväl gator och andra allmänna platser som byggnadsmark

och andra områden (avloppsplan) av stadsfullmäktige antagas till efterrättelse.

Planen skall bringas i verkställighet, i den mån sådant genom bebyggande

varder erforderligt.

§ 23.

Väckes fråga örn antagande av gatuordning eller ändring däri, och finna

stadsfullmäktige, att frågan bör komma under närmare prövning, läte stadsfullmäktige

verkställa utredning i ärendet och uppgöra det förslag, vartill utredningen

må föranleda.

Sedan förslag upprättats, skall detsamma hållas för granskning tillgängligt

under minst en månad efter det kungörelse härom blivit införd i den eller de

tidningar, vari kommunala meddelanden för staden intagas. Efter det den tid

tilländagått och förslaget undergått den ytterligare bearbetning, vartill anledning

må hava förekommit, äga stadsfullmäktige besluta i ärendet.

Skall gatuordning underställas Konungens prövning, insändes den till Konungens

befallningshavande, som har att med eget utlåtande överlämna den

till Konungen.

Om tomtindelning.

§ 24.

Vid byggnadskvarters indelande i tomter bör tillses, att tomtindelningen

varder ägnad att befrämja ett sådant bebyggande av kvarteret, att möjligheterna

till bevarande av förefintliga och skapande av nya trevnads- och skönhetsvärden

därigenom tillvaratagas.

För detta ändamål bör byggnadsnämnden, till ledning för uppgörande av

förslag till tomtindelning, i god tid låta utreda och å särskild karta (kvarterskarta)

tydligt angiva, huru bebyggandet å de enskilda tomterna kommer att te

sig såsom led i ett lämpligt bebyggande av kvarteret i dess helhet.

Visar sig vid upprättande av kvarterskarta, att ett ändamålsenligt bebyggande

av kvarteret skulle främjas genom ändring av stadsplanebestämmelser

eller eljest av gällande stadsplan, bör byggnadsnämnden skyndsamt vidtaga på

nämnden ankommande åtgärder för sådan ändrings genomförande.

§ 25.

Mom. 1. Vid tomtindelning skall tillses, att varje tomt får gräns mot

gata, torg eller sådan del av annat för allmän samfärdsel avsett område, som

kan befaras med åkdon, samt att tomterna erhålla sådan form och storlek, att

de med iakttagande av gällande föreskrifter kunna ändamålsenligt utnyttjas.

Mom. 2. Tomts gränser skola, där så lämpligen kan ske, göras raka och bilda

räta vinklar mot varandra. Fordra stadsplanen, höjdförhållandena eller

markens beskaffenhet i övrigt annan anordning härutinnan, förfares där
-

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

125

efter. I varje fall skall behörig hänsyn tagas till bestående äganderättsförhållanden

samt av markens ägare framställda önskemål.

§ 26.

År befintlig tomtindelning stridande mot gällande stadganden angående

tomts form och storlek eller eljest icke ändamålsenlig, bör åtgärd vidtagas

till förbättrings åstadkommande, i den mån så kan ske.

§ 27.

Förslag till tomtindelning skall utmärkas å karta, upprättad av person, vilken

äger behörighet innehava befattning såsom mätningsman i stad. Kartan skall

upprättas i skala ej understigande 1:400, där ej särskilda förhållanden föranleda

användande av mindre skala. Kartan skall utvisa gränser för fastigheter

och i fastighetsindelning ej ingående områden, så vitt de beröras av tomtindelningen,

ävensom varje vid tomtindelningen nybildad tomt med dess gränser och

belägenhet i förhållande till de tomter och andra områden, vilka gränsa till

tomten. Kartan skall även utvisa å marken befintliga byggnader samt annat

av beskaffenhet att kunna inverka å tomtindelningen. Till kartan skall höra

beskrivning, utvisande för varje tomt storleken av vart och ett av de områden,

av vilka tomten skall bildas, tomtens hela ytinnehåll och längden av dess särskilda

sidor. För varje i tomtindelning ingående fastighet eller annat område

skall, där fastighetsregister är för staden upplagt, dess beteckning i fastighetsregistret

vara angiven å kartan och i beskrivningen.

§ 28.

Då förslag till tomtindelning uppgjorts, läte byggnadsnämnden genom brev,

som med posten under rekommendation avsändas, eller eljest bevisligen underrätta

samtliga ägare av mark, som skall ingå i indelningen, samt drätselkammaren,

att förslaget finnes hos nämnden tillgängligt under viss bestämd tid,

minst fjorton dagar, efter det breven blivit till posten inlämnade eller delgivning

eljest ägt rum, och att anmärkning mot förslaget må till byggnadsnämnden

inom samma tid avlämnas. Är markägare ej boende inom riket eller

är hans vistelseort okänd, utfärde nämnden kungörelse med tillkännagivande,

att förslaget under viss tid, minst en månad, efter det kungörelsen blivit införd

i den eller de tidningar, vari kommunala meddelanden för staden intagas, hålles

tillgängligt för ändamål, som nyss sagts. Sedan den av nämnden utsatta tid

gått till ända, äge nämnden företaga ärendet till avgörande.

Där markägarna samt drätselkammaren därtill lämna medgivande, må nämnden

utan förfarande, som här ovan sagts, fatta beslut om tomtindelning.

§ 29.

Sedan fastställelse meddelats å ny tomtindelning eller å ändring i förut bestående

tomtindelning, skall beslutet av Konungens befallningshavande överlämnas

till magistraten för att tillika med det beslut rörande tomt- eller re
-

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Majlis proposition nr 192.

gisterbeteckning, som i anledning av den nya eller förändrade tomtindelningen

kan varda meddelat av magistraten, delgivas byggnadsnämnden och den, som

för fastighetsregistret.

KAP. 4.

Om ordnande av stads område utom stadsplan.

§ 30.

Finnes nödigt att inom område, som ej ingår i stadsplan, förbereda den blivande

stadsplaneläggningen genom avsättande av mark för ändamål, som enligt

blivande stadsplan böra tillgodoses, bör stomplan upprättas. Genom stomplan

må angivas ej allenast framdeles erforderliga huvudgator och parker samt

andra områden för allmänna behovs tillgodoseende, utan ock, där omständigheterna

därtill föranleda, områden för enskilt bebyggande.

Vid uppgörande av stomplan skall hänsyn tagas till förefintliga orts- och

äganderättsförhållanden och grannområdenas planering samt tillses, att möjlighet

beredes till områdets utnyttjande på sätt, som ur allmänna synpunkter

kan anses lämpligt.

§ 31.

Genom stomplanebestämmelser, där sådana anses behövliga, skola meddelas

närmare föreskrifter angående användandet av de i stomplanen ingående områden.

Ingår i stomplan område för enskilt bebyggande, böra bestämmelserna

för sådant område särskilt avse:

områdets utnyttjande för olika ändamål, såsom för bostäder eller industriella

anläggningar;

storlek och beskaffenhet av byggnadsplats för bostadsbyggnad samt utfartsväg

och avlopp därifrån;

byggnads läge å sådan byggnadsplats och del av platsen, som bör lämnas

obebyggd;

sätt för bebyggandet, därvid bör tillses, att för bostadsbyggnader ej utan

synnerliga skäl medgives större höjd än 7,5 meter;

minsta avstånd mellan byggnad och väg; samt

åtgärder till förekommande av brandfara.

§32.

Mom. 1. Förslag till stomplan skall avfattas å karta i skala, ej understigande

1:4.000.

På stomplanekartan skola tydligt angivas gränserna för planen samt för de

markområden, som skola för olika ändamål användas.

Huvudgatornas ungefärliga höjdlägen skola, där lutning väsentligen ändras,

angivas å kartan eller å särskild profilritning.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

127

Till planen hörande stomplanebestämmelser skola avfattas i särskild handling

samt tillika, i den mån så är möjligt, utmärkas å kartan genom särskilda beteckningar.

Mom. 2. Stomplanekartan skall åtföljas av:

a) terrängkarta, visande den föreslagna planens anbringande på området,

sådant detta befinnes med vägar, ägogränser, byggnader, vatten och övriga

befintliga förhållanden; dock att särskild terrängkarta icke erfordras, där nu

omförmälda uppgifter kunna införas å stomplanekartan utan att dennas tydlighet

lider därav;

b) beskrivning över stomplaneförslaget, vilken beskrivning jämväl skall innehålla

erforderlig motivering för förslaget; skolande detaljer, som icke kunna

till fullo tydliggöras å stomplanekartan, särskilt upptagas i beskrivningen.

§ 33.

För område, som ej ingår i stadsplan eller stomplan, böra meddelas utomplansbestämmelser,

innehållande de föreskrifter, som i avseende å byggnadsverksamheten

inom området erfordras utöver vad därom föreskrives i denna

stadga och stadens byggnadsordning.

I fråga örn innehållet i sådana bestämmelser gäller i tillämpliga delar vad

i § 31 är föreskrivet örn stomplanebestämmelser.

§34.

Förslag till utomplansbestämmelser skall åtföljas av karta över område,

som med förslaget avses. Sådan karta skall visa området i befintligt skick,

på sätt i § 32 är stadgat om terrängkarta, samt angiva de med bestämmelserna

avsedda förhållanden, vilka äro av beskaffenhet att böra medelst avfattning

å karta tydliggöras. Till förslaget skall höra beskrivning med erforderlig

motivering.

§ 35.

Örn handläggning av fråga rörande stomplan och utomplansbestämmelser

eller ändring däri skall vad i fråga örn stadsplan är stadgat äga motsvarande

tillämpning.

Kap. 5.

Om byggande.

Om byggnad och gårdsrum.

§ 36.

Mom. 1. Byggnad skall med avseende å byggnads höjd och antal våningar

samt gårdsrums storlek uppföras i enlighet med gällande stadsplanebestämmelser.

Mom. 2. Med byggnads höjd förstås byggnadens medelhöjd till och med

taklisten eller, där sådan ej finnes, till yttertakets skärning med fasadlivet. För

byggnad vid gata räknas hushöjden från gatan. För gårdsbyggnad räknas

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

hushöjden från gården; dock skall hushöjden, om lokal anordnas under gård och

gårdsplanet lägges högre än gatan, räknas från gatan. För fritt liggande

byggnad inne å tomt räknas hushöjden från markens medelnivå utefter den av

byggnaden upptagna platsens konturlinjer.

Såsom våning anses:

källare, förlagd på sådan höjd, att golvet i närmast däröver varande våning

blir beläget mer än 1,5 meter ovan angränsande markyta, där ej byggnadsnämnden

med hänsyn till terrängförhållandena annorlunda bestämmer; samt

vind, å vilken inredes rum, som användes till bostad (boningsrum), eller

rum, där någon vistas för stadigvarande arbete (arbetsrum).

Med gårdsrum förstås sådan del av tomt, som skall lämnas obebyggd. Till

tomts bebyggda del hänföres jämväl golvytan av med tak försedda portiker,

verandor och dylika öppna utbyggnader.

Mom. 3. Vad i detta kapitel stadgas örn tomt skall gälla även annan byggnadsplats.

§ 37.

Byggnad skall uppföras i gatulinje eller, där förgård finnes, i inre förgårdslinjen

eller ock i annan byggnadslinje, örn sådan är i stadsplanen bestämd.

Byggnadsnämnden må, där så med hänsyn till terrängförhållanden eller eljest

prövas lämpligt, medgiva, att byggnad förlägges innanför byggnadslinjen.

§ 38.

Grundmur, listverk, portomfattning och dylikt må skjuta över fastställd

byggnadslinje i den mån medgivande därtill finnes stadgat i byggnadsordningen.

§ 39.

Burspråk, utbyggt fönster, balkong eller annan liknande byggnadsdel må

efter byggnadsnämndens särskilda medgivande utskjuta framför fasadytan.

Sådant medgivande må lämnas endast där detsamma finnes vara till fördel

för byggnads utseende och icke medföra olägenheter. Dylikt utsprång får

ej förläggas på mindre höjd över underliggande markyta än 3 meter. I övrigt

nödiga föreskrifter rörande anordnande av dylikt utsprång skola meddelas i

byggnadsordningen.

§ 40.

Byggnads fasader, såväl mot gård som mot gata, skola i övrigt utföras i den

arkitektoniska utformning och färggivning, som gatu- och gårdsbilden i sin

helhet påfordra; och äger byggnadsnämnden att i sådana hänseenden meddela

närmare föreskrifter.

§ 41.

Å. byggnad må fönster till bonings- eller arbetsrum ej anbringas, med mindre

framförvarande avståndet till annan med sådant fönster försedd byggnadsfasad

utgör minst 12 meter, örn någondera byggnaden innehåller mer än två våningar,

samt eljest minst 9 meter.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

129

§ 42.

Byggnads yttertak må icke, vare sig åt gata eller gård, skjuta över ett

plan, som, för den händelse byggnaden uppfördes till största tillåtna höjd, från

yttertakets skärning med fasadytan tänkes höja sig inåt byggnaden med en

lutning av 45° och till en höjd av högst 6 meter.

Byggnadsnämnden må medgiva, att tornpartier och andra anordningar, som

finnas vara till fördel för byggnadens utseende och ej medföra olägenheter,

må anbringas utöver takplanet.

§43.

För byggnad, som är avsedd att kvarstå endast viss kort tid, må i byggnadsordningen

stadgas den lindring i gällande bestämmelser, som kan anses påkallad,

där ej vanprydnad eller annan olägenhet därav föranledes.

§44.

Förgård skall vara prydligt planterad. Den bör i allmänhet ej förläggas

lägre än angränsande gata. På byggnadsnämnden ankommer att föreskriva,

örn förgård skall lämnas öppen eller på visst sätt inhägnas.

Förgård skall beträffande såväl lutning och höjdläge som plantering ‘ och

inhägnad anordnas med hänsyn till gatubildens helhetsverkan. Över förgård

skall finnas erforderlig förbindelse mellan gata och byggnad, så att icke genom

olämplig förgårdsanordning svårigheter uppstå ur brandskyddssynpunkt.

§ 45.

Från bebyggande undantaget område i kvarters inre skall så anordnas, att

detsamma bereder trevnad och lugn för kringboende.

Byggnadsnämnden äger förelägga tomtägare att anlägga och vidmakthålla

lämplig plantering å sådant område.

§ 46.

Närmare föreskrifter örn gårdsrums belägenhet och anordnande i övrigt samt

örn förbindelse mellan gård och gata skola meddelas i byggnadsordningen.

Därvid skall särskild hänsyn tagas till de anspråk, som ur brandskyddssynpunkt

böra uppställas.

§ 47.

Byggnadsmark, som icke tagits i anspråk för bebyggande, skall, där så av

byggnadsnämnden prövas nödigt, på lämpligt sätt inhägnas.

Tomt, varå hus nedbrunnit eller rivits, skall för undvikande av vanprydnad

skyndsamt ordnas.

§ 48.

Förgård och annat obebyggt område skall hållas i vårdat skick.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 168 Käft. {Nr 192)

9

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Majlis proposition nr 192.

Särskilda föreskrifter till förekommande av hälsofara, eldfara m. m.

§ 49.

Bonings- och arbetsrum skola vara försedda med lämplig luftväxlingsanordning,

varom i byggnadsordning må närmare stadgas.

I byggnadsordning må jämväl meddelas bestämmelser rörande skyddsåtgärder

mot kyla och fukt i bonings- och arbetsrum.

Vad i hälsovårdsstadgan föreskrives örn boningsrums dagerbelysning, luftväxling,

uppvärmning och skydd mot fuktighet samt dess storlek och beskaffenhet

i övrigt skall i tillämpliga delar gälla jämväl örn arbetsrum, dock att

med hänsyn till arten av den verksamhet, för vilken lokalen är avsedd, eftergift

må medgivas.

§ 50.

I boningsrum skall golvet läggas minst 30 centimeter högre än angränsande

markens yta inom ett avstånd från golvets kant, som prövas erforderligt ur

belysnings- och trevnadssynpunkt. Lägges boningsrum i gräns mot grannes

fastighet, skall, där rummets golv ligger lägre än markytan, avståndet i

varje fall vara så stort, att ytterväggen kan på tillfredsställande sätt utifrån

isoleras och att hinder icke uppstår för isoleringens vidmakthållande.

Vad nu sagts örn boningsrum skall ock gälla kök, som tillhör bostadslägenhet.

I annat arbetsrum må golvet förläggas lägre än angränsande markens yta, såvida

lokalen väl isoleras mot fukt och kyla, dock ej lägre än att tillräcklig dagerbelysning

i densamma kan erhållas.

§ 51.

Bonings- och arbetsrum skall hava en höjd av minst 2,70 meter. I byggnadsordningen

må dock stadgas, dels att vid öppet byggnadssätt eller i andra i

byggnadsordningen närmare angivna fall rumshöjden må minskas till 2,40 meter,

dels att på byggnadsnämndens prövning må bero, huruvida i enstaka rum

inom lägenhet eller eljest i särskilda fall höjden må vara mindre. I intet fall

må höjden understiga 2,10 meter.

§ 52.

Uppföres byggnad av mer än en vånings höjd i gräns mot grannes fastighet,

skall grundmuren i gränsen nedföras till vanligt källardjup, ändock att källare

i byggnaden ej ifrågakommer; dock må byggnadsnämnden härifrån medgiva

undantag, där nämnden prövar skäligt.

§ 53.

Byggnad, som uppföres i gräns mot grannfastighet, skall avskiljas från denna

fastighet medelst brandmur av sådan beskaffenhet, som i byggnadsordningen

skall angivas. Beträffande trähus gäller denna skyldighet även där huset icke

uppföres i gränsen men på mindre avstånd därifrån än 4,5 meter.

I byggnadsordning må bestämmelser meddelas örn rätt att, där särskilda

förhållanden det påkalla, hava gemensam brandmur för byggnader, uppförda

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

131

å varandra angränsande fastigheter, samt om rätt för byggnadsnämnden att

i fall, som i byggnadsordningen skola angivas, medgiva befrielse från uppförande

av brandmur.

Då särskilda skäl föreligga och grannar därom överenskomma, må byggnadsnämnden

kunna medgiva, att fönster eller dörr anbringas i brandmur, med

villkor att betryggande anordningar vidtagas för öppningarnas brandsäkra avstängande

i händelse av eldsvåda. Byggnadsnämnden må, då grannar därom

enas, medgiva anstånd med sådana skyddsanordningars vidtagande, såvitt

eldfaran icke därigenom avsevärt ökas.

§ 54.

I byggnadsordningen må beträffande boningshus av trä, boningshus med bottenvåning

av sten och övriga våningar av trä samt byggnad för industriellt

ändamål ävensom eljest beträffande större vind föreskrivas, i vad mån byggnaden

skall avdelas med väggar av eldsäkert material.

I byggnadsordningen må även bestämmelser meddelas örn takets, vindens

och källarens brandsäkra skiljande från byggnaden i övrigt samt föreskrivas,

i vad mån bjälklag skall utföras av eldsäkert material.

§ 55.

Till taktäckning skall användas material, som prövas betryggande mot eldfara.

I byggnadsordningen skola meddelas närmare föreskrifter härutinnan,

varvid hänsyn bör tagas till gällande bestämmelser i fråga örn byggnaders

höjd och inbördes avstånd samt övriga ortliga förhållanden.

§ 56.

Skorstenar och eldstäder, såväl stadigvarande som tillfälliga, med därtill

hörande rökrör skola på betryggande sätt skiljas från trävirke och annat i

byggnaden ingående, lätt antändligt material. Erforderliga bestämmelser såväl

härutinnan som i fråga om impipor och luftkanaler skola meddelas i byggnadsordningen.

§ 57.

Byggnad skall hava utgångar, förstugor och trappor i erforderligt antal

och lämplig storlek samt med nöjaktig dagerbelysning. De skola vara så belägna,

att de vid eldfara bereda största möjliga trygghet för de i byggnaden

varande personer. I fråga om byggnader, som upptaga lokaler, avsedda att

samtidigt inrymma ett större antal människor, skall särskilt iakttagas, att

dörrarna göras utåtgående, där ej andra betryggande åtgärder vidtagas.

§ 58.

I byggnadsordningen skola intagas de bestämmelser, som utöver de i denna

stadga eller eljest meddelade finnas erforderliga i avseende å byggnads upp
-

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

förande och inredande till förekommande av eldsvåda, varvid särskilda föreskrifter

böra lämnas angående försiktighetsåtgärder vid eldfarliga inrättningar.

§ 59.

I byggnadsordning skola meddelas bestämmelser rörande anordningar å

byggnad, som avse att bereda arbetare skydd vid verkställande av underhållsarbeten

och dylikt.

§ 60.

Byggnad skall så underhållas, att hälsofara, osnygghet eller vanprydnad

icke uppkommer och att brandsäkerheten och hållfastheten icke äventyras.

Kan byggnad, som genom brand eller annorledes skadats eller eljest är av bristfällig

beskaffenhet, medföra fara för människor eller egendom oeh kan den ej

nöjaktigt iståndsättas, förelägge byggnadsnämnden ägaren att inom viss tid

helt eller delvis nedriva densamma. Verkställes icke rivning inom förelagd

lid, må byggnadsnämnden låta utföra rivningen på den tredskandes bekostnad.

Om byggnadslov.

§ 61.

Mom. 1. Nybyggnad må ej företagas utan byggnadsnämndens lov.

Byggnadsnämnds lov erfordras jämväl för utförande av följande arbeten,

nämligen:

varje till-, på- eller ombyggnad;

uppdelning av bostadslägenhet till två eller flera sådana eller sammanslagning

av bostadslägenheter eller annan mindre nyinredning;

utbyte av takbeläggningsmaterial, byggnads omfärgning eller andra åtgärder

berörande byggnads yttre;

återställande av brandskadad byggnad;

användning av byggnad eller del därav till väsentligt annat ändamål än det,

vartill den förut varit använd, eller som finnes angivet å fastställd ritning;

olika slag av skyltning, i den mån byggnadens utseende eller stadsbilden

därav påverkas;

fastighets inhägnande;

rivnings-, schaktnings-, sprängnings- eller utfyllningsarbeten inom byggnadskvarter;
anordnande

av virkes- eller annat varuupplag eller materialgårdar; samt

plantenngsanordningar å förgård eller annan för bebyggande undantagen

kvartersdel vid slutet byggnadssätt.

Mom. 2. I byggnadsordningen må bestämmelser meddelas, huruvida och i

vad mån byggnadsnämnds lov erfordran för anläggning eller ändring inom

tomt eller byggnad av ledning för vatten, avlopp, gas, elektricitet och liknande

ändamål, varvid lämpligt ordnad samverkan med andra kommunala

myndigheter, vilka handlägga sådana ärenden, bör föreskrivas, så ock för underhållsarbeten

eller andra reparationsåtgärder å byggnad.

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

133

§ 62.

Mom. 1. Ansökan om byggnadslov skall göras skriftligen och åtföljas av:

a) bevis, att sökanden förfogar över den mark, därå byggnad eller annat

arbete skall utföras, eller eljest är berättigad till arbetets utförande;

b) uppgift örn vem som ansvarar för arbetet samt, där sådant ansvar åligger

annan än sökanden, bevis, att den uppgivna personen åtagit sig ansvaret;

c) karta, motsvarande de fordringar, som, enligt vad därom särskilt är stadgat,

gälla i avseende å tomtkarta, samt dessutom upptagande angränsande gators

bredd och höjdlägen ävensom avstånd till motliggande byggnadslinje;

d) beskrivning till kartan, angivande för tomten gällande stadsplanebestämmelser

och övriga rättsliga förhållanden, som kunna inverka på tomtens

bebyggande, jämväl med hänsyn till tomtägares skyldighet att gälda bidrag

till gatukostnad; skolande beskrivningen även innehålla uppgift om befintligt

eller för utförande avsett avlopp, dess beskaffenhet, höjdläge och avstånd

från tomtgränsen;

e) kopia av kartan, utvisande jämväl den tillämnade byggnaden;

f) ritningar, utförda i överensstämmelse med föreskrifter, som skola meddelas

i byggnadsordningen, jämte till ritningarna hörande beskrivning;

g) bevis, att tomtägaren fullgjort honom åliggande skyldighet att anordna

utfartsväg och avlopp från tomten eller utgiva bidrag till gatukostnad eller

ock därför ställt nöjaktig säkerhet.

Memi. 2. Är fråga örn förändring av byggnad, som på sätt i 19 § stadsplanelagen

sägs, skjuter in på grannes tomt eller på gata eller annan allmän

plats, skall företes bevis, att markens ägare lämnat tillstånd till företaget.

Moni. 3. I fråga örn ärende av den beskaffenhet, att för dess prövning

ej erfordras tillgång till samtliga här uppräknade handlingar eller uppgifter,

må i byggnadsordningen eller av byggnadsnämnden medgivas de eftergifter,

som av förhållandena betingas.

§ 63.

Då byggnadsnämnden prövar ansökan örn byggnadslov, skall nämnden förvissa

sig örn att arbetet överensstämmer med stadsplan, stomplan eller utomplansbestämmelser

och med övriga bestämmelser, som äro gällande för detsamma.

I fråga örn nybyggnad skall vid prövningen bland annat tillses,

att byggnaden är lämplig för den tomt, å vilken den skall uppföras;

att byggnaden ej skjuter över gällande tomtgräns;

att byggnaden ej förlägges så, att den onödigtvis förorsakar men för granntomter

eller försvårar deras bebyggande på lämpligt sätt;

att byggnaden såväl i fråga örn belägenhet som yttre och inre anordningar

erbjuder skälig trygghet mot eldfara;

att byggnaden med hänsyn till sitt ändamål får sunt läge och mot sundhetens

fordringar svarande inredning;

att byggnaden är konstruktivt tillfredsställande och erbjuder tillräckligt

skydd mot fukt och kyla;

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

att byggnadens yttre till såväl form som färg fyller berättigade anspråk

på smak och prydlighet såväl i och för sig som med hänsyn till belägenhet

och förhållande till närliggande byggnader;

att de byggnadsformer och material, som kunna bidraga till att förläna

stadsbilden god helhetsverkan, i möjligaste mån komma till användning; samt

att vid förändring av byggnad dess hållfasthet ej äventyras och lämpliga

åtgärder vidtagas för ernående av förbättringar i hygieniskt avseende och av

ökad trygghet mot eldfara.

Vad sålunda stadgas örn nybyggnad skall i tillämpliga delar gälla även annat

arbete, vartill byggnadsnämnds tillstånd erfordras.

§ 64.

Byggnadslov må, där så finnes nödigt för genomförande av tomtens eller

kvarterets avsedda bebyggande, göras beroende av att befintlig byggnad, som

ej överensstämmer med stadsplanen eller övriga för tomten gällande bestämmelser,

borttages eller ändras eller andra lämpliga åtgärder vidtagas.

Där så av förhållandena påkallas, må byggnadslov göras beroende av att

erforderlig torrläggning av marken vidtages, innan byggnad uppföres eller

ta ges i bruk för avsett ändamål.

§ 65.

Byggnadsnämnden skall vid meddelande av byggnadslov lämna de närmare

föreskrifter, som vid arbetets utförande böra lända till efterrättelse.

§ 66.

Byggnadsnämnden skall vaka däröver, att byggnad av historisk eller konstnärlig

betydelse icke förvanskas och att byggnader, som uppföras i grannskapet

av sådan byggnad, på lämpligt sätt ansluta sig till eller underordna sig

densamma.

Finner byggnadsnämnden vid prövning av fråga örn byggnadslov anledning

till farhåga i berörda hänseende, har byggnadsnämnden att, innan ärendet avgöres,

inhämta byggnadsstyrelsens yttrande.

År fråga örn nybyggnad eller annat arbete, berörande fast fomlämning, skall

nämnden tillse, att gällande föreskrifter till skyddande av dylika minnesmärken

iakttagas. Innan ärendet avgöres, bör nämnden inhämta riksantikvariens

yttrande.

§ 67.

De sundhetsföreskrifter i fråga örn byggnaders uppförande eller inredande,

vilka äro meddelade i hälsovårdsstadgan eller med stöd av denna utfärdade

föreskrifter, skola iakttagas av byggnadsnämnden vid prövning av fråga örn

byggnadslov, liksom ock de föreskrifter angående brandskydd och andra säkerhetsanordningar

av byggnadsteknisk art, som i särskilda författningar äro

meddelade.

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

135

§ 68.

Är i allmän författning meddelad föreskrift, varigenom byggnads uppförande

eller användande för visst ändamål är gjort beroende på prövning av annan

myndighet än byggnadsnämnden, skall, utöver vad ovan är stadgat angående

byggnadslov, sådan föreskrift lända till efterrättelse. Där så lämpligen kan

ske, bör sagda prövning avbidas, innan frågan örn byggnadslov avgöres.

§ 69.

Byggnadslov vare förfallet, såvida icke inom två år det medgivna arbetet

påbörjats eller, efter inträffat avbrott i arbetet, ånyo börjat utföras. I intet

fall åge byggnadslov giltighet för längre tid än fem år.

Örn arbete avstannat och ej inom tre månader ånyo börjat utföras, skall anmälan

göras hos byggnadsnämnden, innan detsamma får återupptagas.

§ 70.

Byggnadslov erfordras icke för arbete, berörande allmän byggnad, vartill

ritningar prövas av Konungen eller av byggnadsstyrelsen, eller annan allmän

byggnad, såframt den tillhör kronan.

I byggnadsärende, som skall underställas Konungens eller byggnadsstyrelsens

prövning, bör vid underställningen utlåtande av byggnadsnämnden åtfölja

handlingarna. Innan arbetet påbörjas, skall anmälan örn detsamma ingivas

till byggnadsnämnden. Anmälan skall vara åtföljd av karta med kopia

som i § 62 sägs, ävensom för arkivering lämpliga byggnadsritningar med tillhörande

beskrivning.

Skall för kronans räkning uppföras nybyggnad, vartill ritningar icke prövas

av Konungen eller byggnadsstyrelsen, skall anmälan örn byggnadsföretaget, åtföljd

av handlingar, som nyss sagts, ingivas till byggnadsnämnden. Finner

nämnden byggnaden ej motsvara nöjaktiga krav på sundhet, säkerhet mot

eldfara, prydlighet eller hänsyn till stadsbilden och de ortliga förhållandena,

eller är anledning till erinran i fråga örn byggnadens ändamål, läge

eller inverkan å grannes rätt, må nämnden inom en månad efter handlingarnas

mottagande hos vederbörande förvaltning begära, att frågan underställes Konungens

prövning, och må i ty fall byggnaden ej uppföras, innan Konungen

givit lov därtill.

Om tillsyn över byggandet.

§ 71.

Mom. 1. Byggnadsnämnden skall med uppmärksamhet följa byggnadsföretag

och annat arbete samt därvid bland annat tillse:

att fastställda ritningar och i övrigt meddelade föreskrifter noggrant följas,

att byggnad uppföres av ändamålsenligt material och på betryggande sätt,

att betryggande åtgärder vidtagas till förhindrande av att fukt intränger

eller uppstår i byggnad, samt

att vad eljest kan förorsaka fara för byggnads bestånd eller medföra olägenhet

för däri boende undvikes.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

§ 72.

Då byggnad skall uppföras, skall vederbörande förrättningsman på sökandens

bekostnad utstaka byggnaden till dess rätta läge å marken samt utmärka

dess böjdläge. År byggnad till sitt läge direkt beroende av gräns mot grannes

tomt, skall grannen kallas till utstakningsförrättningen. Vid utstakningen

skall noga tillses, att byggnaden ej överskrider gällande tomtgräns.

Sedan fotmur uppförts, skall anmälan därom ske hos vederbörande förrättningsman,

vilken ofördröjligen genom särskild besiktning skall tillse, att densamma

blivit förlagd i rätt läge.

§ 73.

Morn. 1. För tillsyn å byggnadsföretag och annat arbete skola genom byggnadsnämndens

försorg verkställas erforderliga besiktningar. Vid uppförande

av byggnad bör besiktning i allmänhet ske, då grundgrävning skett och innan

grundläggning påbörjats, då yttertakets stomme och skorstensstockarna uppförts

samt då byggnaden är färdig och innan den tagits i bruk.

Innan byggnad tages i bruk, skall anmälan örn arbetets avslutande göras

hos byggnadsnämnden, vilken därpå verkställer slutlig besiktning till utrönande,

huruvida arbetet utförts med iakttagande av vederbörliga föreskrifter

och på ett i övrigt med hänsyn till byggnadens framtida bruk ändamålsenligt

sätt. Vid besiktningen skall särskilt tillses, att byggnaden behörigen uttorkats.

Efter det de förelägganden eller villkor i särskilda avseenden, vartill

besiktningen må hava givit anledning, blivit uppfyllda, utfärdas bevis angående

den verkställda slutbesiktningen.

Da arbete avser bonings- eller arbetsrum, bör vid besiktningarna lämpligt

samarbete med hälsovårdsnämnden åvägabringas.

Mom. 2. Vid arbete, som utföres av staten eller under dess ledning, är

byggnadsnämnden icke skyldig att företaga besiktningar i vidare mån än

nämnden själv finner nödigt.

Finner nämnden, att vid arbete, som i § 70 avses, fastställda ritningar ej

följas eller eljest gällande föreskrifter åsidosättas, äger nämnden därom göra

anmälan hos den myndighet, som är ansvarig för arbetets utförande, eller,

där nämnden så finner nödigt, hos Konungen.

Mom. 3. Närmare föreskrifter örn besiktning av byggnadsföretag och annat

arbete skola meddelas i byggnadsordningen.

§ 74.

Har tillåtet arbete påbörjats men ej fullbordats inom fem år efter det byggnadslov

meddelats, äger byggnadsnämnden, där nämnden med hänsyn till

byggnadens hållfasthet, brandsäkerhet eller utseende finner sådant nödigt,

genom föreläggande av vite tillhålla ägaren att inom viss tid färdigställa arbetet

helt eller delvis eller ock vidtaga annan lämplig åtgärd.

Inställes påbörjad nedrivning av byggnad, äger byggnadsnämnden, där så

pakallas av omständigheterna, med föreläggande av vite föreskriva viss tid,

inom vilken rivningen jämte platsens planering skall fullbordas.

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

137

§ 75.

För varje byggnadsarbete, däri inbegripet rivning av byggnad saint schaktning

eller sprängning för byggnadsföretag, skall finnas person, som utövar

ledning och tillsyn av arbetet samt är ansvarig för detsammas utförande.

§76.

Befattning som arbetsledare må i allmänhet ej utövas av annan än den, som

genom intyg från byggnadsyrkesskola eller på annat i byggnadsordningen

stadgat sätt styrkt sig äga erforderlig teoretisk kunskap och därjämte besitter

nödig praktisk erfarenhet.

För sådant arbete, vars ledning kräver speciell utbildning eller erfarenhet,

må i byggnadsordningen stadgas ytterligare kompetensvillkor för arbetets ledning.

För trähus, så ock för stenhus av en vånings höjd ävensom eljest för mindre

betydande arbete må byggnadsnämnden medgiva lindring i fråga örn de eljest

föreskrivna kompetensvillkoren.

§ 77.

Byggherre skall utse särskild arbetsledare, där han ej själv vill utöva ledningen

av arbetet och är därtill behörig.

Före arbetets påbörjande skall byggherren till byggnadsnämnden avlämna

skriftlig förklaring av arbetsledaren, att han under ansvarsförpliktelse åtager

sig uppdraget.

Där byggherren vid arbetets utförande motsätter sig iakttagande av bestämmelserna

i stadsplanelagen, denna stadga eller byggnadsordningen eller

vad i övrigt kan vara angående arbetets utförande föreskrivet, har arbetsledaren

att hos byggnadsnämnden skriftligen anmäla förhållandet; och stånde

därefter byggherren själv det ansvar, hans berörda förfarande kan medföra.

§ 78.

Byggnadsnämnden äger att, då synnerliga skäl därtill äro, för visst fall

eller viss tid fråntaga arbetsledare rätt att i staden utöva ledning av arbete

varom i § 75 sägs.

§ 79.

Vid byggnadsarbete böra noga iakttagas de försiktighetsmått, som äro erforderliga

till förekommande av skada å person eller egendom.

Särskilt bör tillses:

att grundläggning och för densamma erforderlig grävning och sprängning

verkställas med största försiktighet, så att grannes byggnad ej lider skada;

att byggnadsställningar erhålla nödig hållfasthet; samt

att maskinella anordningar, tillfälliga uppvärmningsanordningar och dylikt

så anordnas, att eldfara och andra olägenheter såvitt möjligt undvikas.

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Särskilda bestämmelser örn byggande utom stadsplan.

§ 80.

I fråga om byggande inom område, som ej ingår i stadsplan, skall, där ej

stomplanebestämmelser eller utomplansbestämmelser fastställts, gälla följande:

1. Byggnadsplats, som avses för bebyggande med boningshus, må icke

givas mindre areal än 1,500 kvadratmeter.

Av byggnadsplats må högst en sjättedel bebyggas.

2. Byggnad må ej läggas närmare gräns mot väg än 3,6 meter och ej närmare

vägs mittlinje än 9 meter. Byggnadsnämnden må dock vid mindre väg

av ringa trafikbetydelse kunna medgiva mindre avstånd till vägs mittlinje,

dock ej under 6 meter.

3. Byggnad skall, därest den ej sammanbygges med liknande byggnad å

grannes fastighet, uppföras på minst 6 meters avstånd därifrån.

Uthus eller annan gårdsbyggnad må i allmänhet icke förläggas närmare

gräns mot grannfastighet än 4,6 meter, dock må byggnadsnämnden medgiva

mindre avstånd, där nämnden efter grannens hörande finner detta med hänsyn

till byggnadens ringa storlek eller andra omständigheter utan olägenhet kunna

ske.

4. Avståndet mellan skilda byggnader å samma byggnadsplats må ej vara

mindre än 12 meter. Byggnadsnämnden äger likväl, örn hinder ej möter un

brandfaresynpunkt, medgiva mindre avstånd, dock ej under 9 meter. Därest ett

ändamålsenligt bebyggande därigenom främjas, äger byggnadsnämnden att

för mindre gårdsbyggnad eller flygelbyggnad till endast en vånings höjd medgiva

mindre avstånd till huvudbyggnad, dock ej under 3 meter.

5. Boningshus må icke uppföras med flera än två våningar och ej till större

höjd än 7,5 meter. Uthus eller annan gårdsbyggnad må icke uppföras till

större höjd än 3 meter.

§ 81.

I byggnadsordning må i fråga örn byggande utom stadsplan stadgas undantag

från föreskrifterna i detta kapitel, i den mån sådant betingas av ortsförhållandena

eller eljest finnes nödvändigt. Sådant undantag må ock i särskilt fall

medgivas av Konungens befallningshavande.

Undantag må dock ej avse skyldigheten att inhämta tillstånd av byggnadsnämnden

till nybyggnad.

AVDELNING II.

KAP 6.

Bestämmelser angående stadsliknande samhällen å landet.

§ 82.

Vad i avdelning I är stadgat skall med nedan stadgade undantag även gälla

för köping och annat samhälle på landet, som omförmäles i 56 § stadsplanelagen.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

139

För sådant samhälle skall vid tillämpning av denna stadga iakttagas:

att magistratens åliggande enligt § 3 skall ankomma på samhällets byggnadsnämnd;
att

ledamot och ersättare i byggnadsnämnden, vilka enligt § 9 utses av

magistraten, skola utses av Konungens befallningshavande, skolande denne

ledamot och hans ersättare, såvitt möjligt, vara lagfarna;

att, därest inom samhället icke finnes hälsovårdsnämnd, det förslag å ledamot

och ersättare i byggnadsnämnden, som enligt § 9 skall avgivas av hälsovårdsnämnden,

i stället skall uppgöras av samhällets beslutande myndighet;

samt

att, där ej i byggnadsordningen annorlunda föreskrives, byggnadsnämnden

ej skall hava den byggnadsnämnd i stad tillerkända rätt att göra sig hörsammad

genom föreläggande av vite eller äventyr att åtgärd verkställes på tredskandes

bekostnad, utan bör nämnden, där sådant föreläggande finnes i särskilt

fall erforderligt, därom göra anmälan hos Konungens befallningshavande.

§ 83.

Yad i § 82 är stadgat gälle ock ort, för vilken Konungen jämlikt 57 § stadsplanelagen

förordnat, att vad i nämnda lag är stadgat för stad skall äga tilllämpning.

Finner Konungens befallningshavande omständigheterna påkalla sådant förordnande,

har Konungens befallningshavande att till Konungen inkomma med

anmälan därom. Innan sådan anmälan göres, skola kommunalfullmäktige i

orten samt ägare av jord inom det område, varom fråga är, ävensom befolkningen

därstädes genom Konungens befallningshavandes försorg erhålla tillfälle

att yttra sig i ärendet.

Vid anmälan, som ovan sägs, foge Konungens befallningshavande förslag

till huvudgrunder med avseende å stadsplanelagens och denna stadgas bringande

till verkställighet inom det blivande samhället.

AVDELNING lil.

Bestämmelser angående den egentliga landsbygden.

KAP. 7.

Om byggnadsplan och utomplansbestämmelser.

§ 84.

Vill markägare, kommun eller annan, att byggnadsplan skall upprättas för

område på landet, för vilket bestämmelserna i stadsplanelagen angående stad

icke äga tillämpning, gore hos Konungens befallningshavande framställning

i ärendet. Vid framställningen skall fogas den förberedande utredning med

förslag till planläggning, som sökanden kan vilja åberopa.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Majlis proposition nr 19g.

Konungens befallningshavande må ock utan ansökan upptaga sådan fråga,

då anledning därtill föreligger.

§ 85.

Har fråga väckts örn upprättande av byggnadsplan, och finner Konungens

befallningshavande skäl föreligga att i planen upptages markområde, tillhörigt

annan än markägare, som gjort ansökan örn byggnadsplan, skall tillfälle

beredas ägare av jord inom området att å sammanträde yttra sig i ärendet.

Kungörelse örn sammanträdet skall minst fjorton dagar förut uppläsas i församlingens

kyrka och införas i ortstidning, varjämte underrättelse örn sammanträdet

skall i god tid med posten översändas till den kommun, inom vilken

området är beläget, så ock till området angränsande stad eller stadsliknande

samhälle. Finnes inom området mark, som tillhör kronan, skall i nyss angivna

ordning underrättelse tillställas den, som har att i avseende å marken företräda

kronan.

Sammanträdet skall ledas av den som Konungens befallningshavande därtill

förordnar. Vid sammanträdet bör närvara länsarkitekten eller, vid hinder

för denne, annan i hithörande frågor sakkunnig person, som Konungens

befallningshavande för ändamålet förordnar.

§ 86.

Efter det den ytterligare utredning ägt rum, som Konungens befallningshavande

finner nödig, bestämmer Konungens befallningshavande det område, för

vilket förslag till byggnadsplan skall uppgöras, samt prövar, därest så ej redan

skett, huruvida förbud, som i 64 § stadsplanelagen sägs, bör meddelas för området

eller del därav.

§ 87.

Där icke av sökande ingivet eller eljest förefintligt förslag till byggnadsplan

finnes kunna godtagas, skall Konungens befallningshavande besörja, att förslag

till byggnadsplan varder upprättat, därvid Konungens befallningshavande

äger att anlita sakkunnigt biträde.

§ 88.

Byggnadsplan skall så uppgöras, att den tillgodoser de krav, som skäligen

böra ställas på en planmässigt ordnad bebyggelse av förhållandevis tätare befolkat

område.

Vid uppgörande av byggnadsplan jämte till densamma hörande byggnadsplanebestämmelser

skall vad i §§ 15—17 är stadgat angående stadsplan

och stadsplanebestämmelser äga motsvarande tillämpning. Särskilt skall iakttagas,

att behovet av lämpliga trafikleder samt öppna platser inom och utfartsvägar

från det i planen ingående området nöjaktigt tillgodoses ävensom

att möjlighet beredes till anordnande av ledningar för belysning, för tillförsel

av vatten och för avlopp.

Planläggningen bör så ordnas, att områdets framtida intagande i stadsplan

icke genom densamma motverkas eller försvåras.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 192.

141

§ 89.

Mom. 1. Förslag till byggnadsplan skall avfattas å karta i skala, ej understigande

1: 2.000.

På byggnadsplanekartan skola tydligt angivas gränserna för byggnadsplaneområdet

samt för de delar därav, som skola för olika ändamål användas,

ävensom höjdlägen i nödig omfattning.

Till planen hörande byggnadsplanebestämmelser skola avfattas i särskild

handling samt tillika, i den mån så är möjligt, genom särskilda beteckningar

utmärkas å kartan.

Mom. 2. Kartan skall åtföljas av erforderlig beskrivning. Bär så finnes

nödigt, skall vid förslaget fogas terrängkarta, upptagande vad som erfordras

för bedömande av byggnadsplanens lämplighet.

§ 90.

Då förslag till byggnadsplan uppgjorts, skall förslaget, därest det icke blivit

av samtliga sakägare godkänt, genom Konungens befallningshavandes försorg

hållas för granskning tillgängligt under viss bestämd tid, minst en månad

efter det därom utfärdad kungörelse blivit uppläst i församlingens kyrka

och införd i ortstidning. I fråga om underrättelse till sakägare skall i tillämpliga

delar gälla vad i § 19 andra och tredje styckena stadgas; skolande därjämte

underrättelse tillställas den kommun, inom vilken området är beläget.

I kungörelse och underrättelse skall föreskrivas, att anmärkningar skola

före utgången av den för förslagets utställande utsatta tid ingivas till

Konungens befallningshavande, eller ock att för anmärkningars mottagande

skall efter nämnda tids utgång hållas sammanträde med sakägarne å

angiven tid och plats.

Där anledning finnes till antagande, att förslaget berör fasta fornlämningar,

bör Konungens befallningshavande inhämta yttrande från riksantikvarien.

§ 91.

Sedan byggnadsplan fastställts, besörje Konungens befallningshavande, att

kungörelse därom varder, så fort ske kan, uppläst i församlingens kyrka och införd

i ortstidning, ävensom att planen med därtill hörande beskrivning och övriga

bilagor varder i bestyrkt kopia och avskrift insänd till byggnadsstyrelsen.

§ 92.

Vad ovan i detta kapitel är stadgat gälle jämväl i tillämpliga delar örn ändring

av byggnadsplan.

§ 93.

Vid tomtindelning inom område, för vilket byggnadsplan gäller, skola de i

§§ 25—27 meddelade bestämmelser äga motsvarande tillämpning.

§ 94.

Vid uppgörande av utomplansbestämmelser för landet skola föreskrifterna

i §§ 33 och 34 i denna stadga i tillämpliga delar gälla, dock att karta över örn
-

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

råde, som med bestämmelserna avses, må i fråga om återgivande av befintliga

förhållanden vara av enklare beskaffenhet än där stadgas.

Angående handläggning av fråga örn utomplansbestämmelser, som nu sagts,

skall vad örn byggnadsplan är stadgat äga motsvarande tillämpning.

KAP. 8.

Om byggnadsordning.

§ 95.

För område, beträffande vilket byggnadsplan eller utomplansbestämmelser

fastställts, äger Konungens befallningshavande, där så finnes erforderligt, utfärda

byggnadsordning.

Fråga örn byggnadsordning kan väckas av jordägare eller byggnadsnämnd

inom området eller av vederbörande kommun eller Konungens befallningshavande.

Innan frågan avgöres, skall Konungens befallningshavande lämna vederbörande

jordägare, byggnadsnämnd, kommun eller annan, vars rätt kan av

byggnadsordningen beröras, tillfälle att avgiva yttrande över förslaget.

I byggnadsordning må för överträdelse av dess stadganden föreskrivas böter

från och med tjugufem till och med femtusen kronor.

KAP. 9.

Om byggnadsnämnd.

§ 96.

Närmaste inseendet över byggnadsverksamheten inom område, för vilket

byggnadsplan eller utomplansbestämmelser fastställts, utövas av en byggnadsnämnd,

vilken det åligger att övervaka efterlevnaden av vad i detta kapitel

stadgas och de i enlighet därmed givna föreskrifter samt vad i övrigt gäller,

beträffande områdets ordnande och bebyggande, att, där byggnadsplan ickefinnes,

tillse att sadan i man av behov upprättas och underställes Konungens

befallningshavandes prövning, att eljest ägna uppmärksamhet och tillsyn åt

allt, som kan inverka på byggnadsverksamhetens sunda utveckling inom området,

samt att hos kommunalfullmäktige, Konungens befallningshavande eller

annan myndighet väcka de förslag och göra de framställningar, som finnas nödiga.

Byggnadsnämnden skall särskilt verka för:

att byggnadsplatser erhålla sådan form, storlek och belägenhet, att de kunna

med iakttagande av gällande föreskrifter ändamålsenligt bebyggas, därvid jämväl

tillses, att mark, å vilken finnas fasta fornlämningar, såvitt möjligt icke

upplåtes till byggnadsplatser;

att för samfärdseln erforderliga vägar utföras på tillfredsställande sätt å härför

avsedd mark;

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 192.

143

att vattenavloppet inom området ordnas enhetligt enligt härför uppgjord plan

på det sätt, att dagvattnet lätt avrinner från vägar och allmänna platser och

kan ledas från byggnadsplatsema ut till de allmänna avloppen samt spillvatten

och annan flytande orenlighet avlägsnas från området utan att vålla olägenhet;

samt

att, där erforderlig tillgång till vatten för hushållsändamål samt för eldsläckning

icke kan på annat sätt beredas, vattenledning anlägges.

Lämpligt samarbete bör i erforderliga delar åvägabringas med hälsovårdsnämnden.

§ 97.

Mom. 1. Byggnadsnämnden skall bestå av tre ledamöter.

Av ledamöterna utses en av Konungens befallningshavande och två av kommunalfullmäktige

.

Ledamöterna skola vara med ortens förhållanden väl bekanta personer.

Minst en av nämndens ledamöter skall vara byggnadssakkunnig.

Mom. 2. Uppdraget att vara ledamot av byggnadsnämnden gäller för fyra

år. Avgår ledamot under den för honom bestämda tjänstgöringstiden, anställes

fyllnadsval; och skall den sålunda valde tjänstgöra under den tid, som för den

avgångne återstått.

Mom. 3. För varje ledamot skall, med iakttagande av vad i mom. 1 och 2

stadgas, utses en ersättare.

§ 98.

Byggnadsnämnden bör såvitt möjligt till sitt biträde hava en byggnadstekniskt

utbildad, av Konungens befallningshavande godkänd person, byggnadskonsulent,

som tillsättes av kommunalfullmäktige efter byggnadsnämndens

hörande.

§99.

Stadgandena i §§ 10, 11, 13 och 14 skola äga motsvarande tillämpning å

byggnadsnämnd inom område, som avses i detta kapitel, med iakttagande att

vad i § 13 sägs om stadsarkitekt skall gälla byggnadskonsulenten samt att vad

i § 14 sägs örn stadsfullmäktige skall gälla kommunalfullmäktige.

§ 100.

Underlåter någon att ställa sig byggnadsnämndens föreläggande till efterrättelse,

gore nämnden därom anmälan hos Konungens befallningshavande.

§ 101.

Där så med hänsyn till ortsförliållandena finnes lämpligt, må i stället för

byggnadsnämnd utses en sakkunnig person, som förordnas av Konungens befallningshavande

efter kommunalfullmäktiges hörande.

Å sådan sakkunnig skall tillämpas vad enligt denna stadga gäller örn byggnadsnämnd,

som i detta kapitel avses.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

KAP. 10.

Om byggande.

Om byggnad.

§ 102.

Vid byggande inom område, för vilket fastställts byggnadsplan eller utomplansbestämmelser,

skola de i §§ 36—43 meddelade föreskrifterna örn byggnad

i tillämpliga delar lända till efterrättelse med iakttagande:

att vad där sägs örn stadsplanebestämmelser skall äga motsvarande tillämpning

å gällande byggnadsplanebestämmelser eller utomplansbestämmelser;

samt

att, där byggnadsordning för området icke finnes, det ankommer å byggnadsnämnden

att meddela de föreskrifter, som eljest skolat meddelas i byggnadsordning.

I den mån undantag från eller jämkningar i de enligt nyssnämnda paragrafer

gällande bestämmelser finnas med hänsyn till ortsförhållandena eller eljest

påkallade, må därom i byggnadsordning eller eljest förordnas av Konungens

befallningshavande.

§ 103.

Mom. 1. Byggnadsplats skall, då byggnad därstädes blivit uppförd, i gräns

mot väg och mot angränsande mark vara inhägnad med stängsel, där ej byggnaden

är uppförd i sådan gräns. Dylikt stängsel skall till beskaffenhet och

utseende godkännas av byggnadsnämnden. Där grannar därom ej kunna enas,

äger byggnadsnämnden efter omständigheterna bestämma sättet för hägnads

utförande i gräns mellan deras områden.

Medför stängsels uppsättande oskälig kostnad, äger nämnden medgiva befrielse

helt eller delvis från skyldigheten att hava byggnadsplats inhägnad.

Mom. 2. Å byggnadsplats må ej vidtagas anordning, som är av beskaffenhet

att synnerligen menligt inverka på dess utseende och trevnaden i omgivningen.

Morn. 3. Byggnadsplats skall hållas i vårdat skick.

Särskilda föreskrifter till förekommande av hälsofara, eldfara m. m.

§ 104.

I boningsrum skall golvet läggas minst 30 centimeter högre än angränsande

markens yta.

§ 105.

Boningsrum skall i allmänhet givas en höjd av minst 2,40 meter, med rätt

för byggnadsnämnden att, där så befinnes lämpligt, i övre våningen eller i

vindsrum eller eljest i enstaka rum samt i sommarstugor medgiva lägre rumshöjd,

dock ej under 2,10 meter.

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

§ 106.

Byggnad får ej täckas med halm, spån eller annat lätt antändligt ämne, såvida

icke detta genom av byggnadsnämnden godkänt förfaringssätt gjorts

brandsäkert.

§ 107.

Skorstenar och rökrör må ej vila på trävirke.

Trävirke må ej anbringas närmare rökrörs insida än 25 centimeter; och skall

mellanrummet fyllas med sten eller annat brandfritt ämne.

Å golvet framför eldstad skall inläggas ett skydd av sten, cement eller järnplåt.

§ 108.

Boningsrum och andra rum, där personer komma att vistas större delen av

dagen, ävensom fabriks- och samlingslokaler skola hava tillräcklig dagerbelysning

och anordningar för nödig luftväxling samt förses med tillräckligt antal

trappor och utgångar.

§ 109.

Byggnad skall så underhållas, att hälsofara, osnygghet eller vanprydnad

icke uppkommer och att brandsäkerheten och hållfastheten icke äventyras.

Om byggnadslov.

§ ilo.

Nybyggnad må ej företagas utan byggnadsnämndens lov.

§ lil.

Ansökan örn byggnadslov skall göras skriftligen hos byggnadsnämnden. Vid

ansökningen skola fogas:

a) bevis att sökanden förfogar över det område, där nybyggnaden skall utföras,

eller eljest är berättigad till arbetets utförande;

b) karta över byggnadsplatsen jämte kopia i skala, ej understigande 1:1.000,

upprättad av i ägomätning kunnig person och utvisande områdets läge, form

och areal, befintliga byggnaders och den tillämnade byggnadens läge samt

bredd och sträckning å tillfartsväg till området;

c) ritningar i två exemplar i skala, ej understigande 1:100, det ena exemplaret

å material, som lämpar sig för arkivering, skolande ritningarna vara åtföljda

av erforderlig beskrivning.

För mindre betydande byggnadsföretag må byggnadsnämnden efter omständigheterna

medgiva eftergift i fråga örn skyldigheten att förete bevis, karta och

ritningar.

Det för arkivering utförda exemplaret av ritningarna jämte beskrivningen

och kopian av byggnadskartan skola förvaras hos byggnadsnämnden, medan

det andra exemplaret av ritningarna, försett med bevis örn fastställelse, skall

utlämnas till sökanden.

Bihang till riksdagens protokoll 19SI. 1 sami. 108 Käft. (Nr 192.)

10

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

§ 112.

Då byggnadsnämnden prövar ansökan örn byggnadslov, skall nämnden förvissa

sig örn att byggnadsföretaget överensstämmer med byggnadsplan eller

utomplansbestämmelser och med övriga bestämmelser, som äro gällande för

detsamma. Vid prövningen skall bland annat tillses:

att byggnaden är lämplig för den plats, å vilken den skall uppföras;

att byggnaden ej skjuter över gällande fastighetsgräns;

att byggnaden ej förläggas så, att den onödigtvis förorsakar men för grannfastigheter

eller försvårar deras bebyggande på lämpligt sätt;

att byggnaden kommer att erbjuda skälig trygghet mot eldfara;

att byggnaden får sunt läge och mot sundhetens fordringar svarande inredning;
att

byggnaden blir konstruktivt tillfredsställande samt försedd med erforderlig

isolering mot fukt och kyla; samt

att byggnadens yttre till såväl form som färg fyller berättigade anspråk

på smak och prydlighet såväl i och för sig som med hänsyn till omgivningen.

§113.

Där så av förhållandena påkallas, må byggnadslov göras beroende av att erforderlig

torrläggning av marken vidtages, innan byggnad uppföres eller tages

i bruk för avsett ändamål.

§ H4.

I fråga om giltigheten av byggnadslov skall vad i § 69 stadgas äga tillämpning.

§ 115.

Byggnadsnämnden har icke utan särskilt uppdrag att taga befattning med

allmän byggnad, vartill ritningarna skola enligt gällande författning prövas

av statens myndighet.

Om tillsyn över byggandet.

§ lie.

För tillsyn att vid byggnadsföretag fastställda ritningar följas och gällande

föreskrifter efterlevas skola genom byggnadsnämndens försorg verkställas erforderliga

besiktningar. Då byggnad blivit fullbordad och innan densamma

tages i bruk, åligger det den byggande att därom göra anmälan hos byggnadsnämnden.

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192;

147

AVDELNING IV.

KAP 11.

Allmänna bestämmelser.

§ H7.

Till nybyggnad är att hänföra ej blott uppförande av helt ny byggnad utan

även till-, på- eller ombyggnad av befintlig byggnad, dess inredande helt eller

delvis till väsentligen annat ändamål än det, vartill byggnaden förut varit

använd, så ock andra förändringar i avseende å byggnads inredning av den

genomgripande beskaffenhet, att de kunna anses jämförliga med ombyggnad.

Därest sådan förändring av befintlig byggnad, varom ovan nämnts, är såväl i

och för sig som i förening med annat arbete av enahanda beskaffenhet, som

må hava å byggnaden utförts under de närmast föregående två åren, av ringa

omfattning i förhållande till byggnadens värde, skall dylik förändring icke

betraktas som nybyggnad.

§ lis.

År fråga örn att uppföra byggnad, avsedd att kvarstå endast viss kort tid,

eller att vidtaga anordningar och uppföra mindre byggnader, som avse att

tillgodose den allmänna trevnaden, må byggnadsnämnden, ändå att företaget

strider mot stadsplan, stomplan, byggnadsplan eller utomplansbestämmelser,

därtill meddela tillstånd, där företaget prövas ej avsevärt försvåra markens

användande för avsett ändamål.

§ H9.

Konungens befallningshavande äger på därom gjord framställning utfärda

taxa för avgifter, som de byggande skola erlägga för erhållande av byggnadslov,

för ritningsgranskning, för besiktningar och för andra förrättningar, som

byggnadsnämnden enligt gällande bestämmelser har att verkställa.

§ 120.

Mom. 1. Vidtager någon åtgärd, varom i denna stadga eller gällande byggnadsordning

förmäles, utan att hava erhållit byggnadsnämndens tillstånd, där

sådant erfordras, eller underlåter han att ställa sig till efterrättelse vad i

byggnadsordningen eljest kan vara stadgat för rätt att vidtaga dylik åtgärd,

eller underlåter någon att vid utförande av arbete följa fastställda ritningar

eller av byggnadsnämnden meddelade föreskrifter, bote från och med tjugufem

till och med femtusen kronor och vare dessutom skyldig att undanröja eller

ändra det utförda, örn byggnadsnämnden finner nödigt sådant förordna.

Förlägges byggnad i annat höjdläge än det som vederbörligen utmärkts å

karta eller å marken, stånde ägaren själv den skada, som vid framtida ändring

av gatans höjdläge kan följa av berörda förfarande.

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 19S.

Mom. 2. Till böter enligt denna stadga eller byggnadsordning må icke dömas,

örn å förseelsen följer straff enligt allmän lag.

Mom. 3. Böter, som nu sagts, så ock vite, som på grund av föreläggande

enligt denna stadga eller byggnadsordning ådömas, tillfälle stad, samhälle

eller kommun, där förseelsen ägt rum. Saknas tillgång till fulla gäldandet

av böter eller vite, som här avses, skola de förvandlas enligt allmänna strafflagen.

§ 121.

Mom. 1. Förseelse mot denna stadga eller mot byggnadsordning åtalas hos

polisdomstol, där sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där

sådan icke finnes, vid allmän domstol.

Mom. 2. Förseelse åtalas av allmän åklagare.

§ 122.

Är i fall, som avses i § 120 mom. 1, uppenbart, att påbörjat byggnadsarbete

strider mot gällande stadsplan, stomplan, byggnadsplan eller utomplansbestämmelser

eller övriga för områdets bebyggande gällande bestämmelser, äger

nämnden rätt att förbjuda arbetets fortsättande.

§ 123.

Mom. 1. över byggnadsnämnds enligt denna stadga eller gällande byggnadsordning

meddelade beslut må besvär anföras hos Konungens befallningshavande

inom en månad från det klaganden erhållit del av beslutet.

Protokoll över byggnadsnämnds beslut rörande tomtindelning skall, där beslutet

icke blivit av drätselkammaren godkänt, skyndsamt delgivas nämnda

myndighet, som äger att för bevakande av stadens rätt överklaga beslutet; och

vare för drätselkammaren tid för klagan räknad från det delgivning sålunda

skett.

Morn. 2. över beslut, som Konungens befallningshavande meddelat på besvär

över byggnadsnämnds beslut eller eljest på grund av denna stadga eller

gällande byggnadsordning, må besvär anföras hos Konungen inom tid, som i

allmänhet är bestämd för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks

beslut.

§ 124.

Mom. 1. Den allmänna uppsikten över stadsplane- och byggnadsväsendet i

städer, samhällen och områden, som i denna stadga avses, tillkommer byggnadsstyrelsen,

som äger att meddela erforderliga föreskrifter, modeller, formulär,

råd och anvisningar.

Mom. 2. Konungens befallningshavande har att öva tillsyn över stadsplaneoch

byggnadsväsendet; och åligger det Konungens befallningshavande i sådant

avseende:

s. 149 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

149

att tillse, att stad eller samhälle i mån av behov förses med stadsplan, stomplan,

utomplansbestämmelser och byggnadsordning av för samhället lämplig

beskaffenhet;

att besörja, att område på landet, som därav är i behov, erhåller byggnadsplan,

utomplansbestämmelser och byggnadsordning av för området lämplig beskaffenhet;
att

övervaka, att stadsplanelagen, denna stadga, gällande stadsplaner, stomplaner,

utomplansbestämmelser, byggnadsplaner och byggnadsordningar samt

övriga föreskrifter angående stadsplane- och byggnadsväsendet noggrant efterlevas;
att

tillse, att byggnadsnämnder och andra lokala myndigheter, som hava befattning

med stadsplane- och byggnadsväsendet, med nit och omsorg fullgöra

sina åligganden; samt

att göra de framställningar och förslag till föreskrifter eller åtgärder, vartill

förhållandena giva anledning.

§ 125.

De åligganden, vilka enligt denna stadga tillkomma magistraten, tillhöra

i stad, där magistrat ej finnes, den för staden särskilt tillsatta styrelse, samt

i Stockholm Överståthållarämbetet, dock med iakttagande att det jämväl i

Stockholm skall ankomma å magistraten att utse ledamot och ersättare i byggnadsnämnden

samt att vad enligt § 29 åligger magistrat skall i stad, där magistrat

ej finnes, ankomma på Konungens befallningshavande.

I stad, där stadsfullmäktige ej finnas, skall allmän rådstuga och i samhälle

på landet den myndighet, som utövar samhällets beslutanderätt, äga den befogenhet,

som enligt denna stadga tillkommer stadsfullmäktige.

Vad i denna stadga sägs om drätselkammare skall för samhälle, där drätselkammare

ej finnes, gälla den däremot svarande myndighet.

Övergångsbestämmelser.

§ 126.

Mom. 1. Denna stadga skall jämte vad här nedan stadgas träda i kraft den 1

januari 1932.

Byggnadsnämnder skola enligt bestämmelserna i denna stadga utses så tidigt,

att de kunna träda i utövning av sina åligganden den 1 januari 1932, vid vilken

tid de nuvarande byggnadsnämnderna skola upphöra att tjänstgöra.

Byggnadsordning, avsedd att träda i kraft nämnda dag, må jämväl dessförinnan

antagas och fastställas i enlighet med bestämmelserna i denna stadga.

Mom. 2. Genom denna stadga upphävas:

byggnadsstadgan för rikets städer den 8 maj 1874, i den mån ej annat följer

av stadgandet i § 128 här nedan;

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

kungörelsen den 31 augusti 1907 angående bestämmelser i fråga örn behandling

av förslag till stadsplan och tomtindelning;

kungörelsen den 18 januari 1908 angående vad vid tillämpning av lagen angående

stadsplan och tomtindelning är att till nybyggnad hänföra;

tillika med de särskilda stadganden, vilka innefatta ändring i sålunda upphävda

bestämmelser.

Vad i lag eller särskild författning är emot denna stadga stridande skall efter

stadgans ikraftträdande upphöra att gälla.

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum, som

ersatts med bestämmelse i denna stadga, skall sådan bestämmelse i stället tilllämpas.

§ 127.

Så snart ske kan efter denna stadgas utfärdande och sist inom två år efter

dess ikraftträdande skall med iakttagande av stadgans föreskrifter förslag till

ny byggnadsordning för stad och stadsliknande samhälle hava- upprättats och

underställts Konungens prövning.

Emnås för område inom stadsplan erforderliga föreskrifter i de ämnen,

vilka behandlas i §§ 23, 25, 26 och 28 i byggnadsstadgan för rikets städer den

8 maj 1874, icke meddelade i planen eller till densamma hörande bestämmelser,

skola byggnadsnämnderna och övriga vederbörande kommunala myndigheter

oförtövat upptaga frågan örn åstadkommande av stadsplanebestämmelser, som

nu sagts.

I avbidan å sådana bestämmelsers fastställande skola föreskrifter i nyssnämnda

ämnen meddelas i byggnadsordningen att inom området tillämpas intill

dess genom stadsplanebestämmelser nödig reglering av berörda ämnen kommer

till stånd. Vid upprättandet av sådana föreskrifter, vilka böra sammanföras

i särskild avdelning av byggnadsordningen, skall vad i § 16 är stadgat angående

stadsplanebestämmelsers innehåll i tillämpliga delar iakttagas.

§ 128.

Intill dess för stad eller stadsliknande samhälle fastställts ny byggnadsordning,

skall byggnadsstadgan för rikets städer den 8 maj 1874 samt den inom

staden eller samhället hittills gällande byggnadsordningen fortfarande lända

till efterrättelse i den mån de icke strida mot stadsplanelagen eller denna stadga.

§ 129.

Byggnadsordningar och andra föreskrifter, som jämlikt 1 kap. 46 § första

stycket i lagen örn fastighetsbildning i stad meddelats för vissa områden å

landet, som icke äro samhällen, skola fortfarande lända till efterrättelse, intill

dess Konungen annorlunda förordnar.

s. 151 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

151

§ 130.

Har, före denna stadgas ikraftträdande, ansökan ingivits om byggnadslov eller

annat tillstånd enligt hittills gällande byggnadsstadga, skall den ansökan

bedömas enligt sistnämnda stadga.

Redan befintliga, i behörig ordning uppförda byggnader må, även örn de

icke överensstämma med föreskrifterna i denna stadga eller i den nya byggnadsordningen,

fortfarande bibehållas. Vid mera genomgripande reparation,

om- eller tillbyggnad skall byggnad bringas i överensstämmelse med stadgan

och byggnadsordningen; dock äger byggnadsnämnden, där den av kostnadshänsyn

finner skäligt och så utan olägenhet från sundhets- eller brandsäkerhetssynpunkt

kan ske, meddela eftergift från detta stadgande.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Uaj:ts proposition nr lös.

Bilaga.

Sammandrag

aY yttranden över utkast till ny byggnadsstadga, utarbetat inom

justitiedepartementet år 1930.

Genom beslut den^ 1 november 1930 anbefallde Kungl. Majit dels byggnadsstyrelsen

och Överståthållarämbetet, dels ock länsstyrelserna efter vederbörande

länsarkitekters hörande att före 1930 års utgång avgiva underdåniga utlåtanden

över ett inom justitiedepartementet utarbetat, av motiv åtföljt utkast

till ny byggnadsstadga. Härjämte lämnade Kungl. Majit genom berörda beslut

svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund, styrelsen för

svenska arkitektföreningen, styrelsen för svenska kommunaltekniska föreningen,

föreningen Sveriges stadsarkitekter, Sveriges fastighetsägareförbund.

Stockholms fastighetsägareförening och svenska brandskyddsföreningen tillfälle

att avgiva utlåtanden i ärendet, svenska stadsförbundet senast den 15 januari

1931 och de övriga före 1930 års utgång.

Sedermera har statsrådet och chefen för justitiedepartementet genom beslut

den 17 december 1930 till ovannämnda myndigheter och sammanslutningar, för

att tågås i övervägande vid avgivande av utlåtande över ovannämnda utkast,

därest sådant utlåtande ej redan avgivits, överlämnat en inom justitiedepartementet

utarbetad promemoria angående ifrågasatt åläggande för byggnadsnämnd

att lämna yrkesinspektör eller bergmästare tillfälle att yttra sig angående^

sökt byggnadslov, avseende industriell anläggning.

På grund av förenämnda remisser hava utlåtanden inkommit från samtliga

nämnda myndigheter och sammanslutningar (de senare i vissa fall representerade

av sina styrelser), varjämte statens provningsanstalt och Sveriges industriförbund

inkommit med yttranden.

Vid nedannämnda utlåtanden hava därjämte fogats yttranden:

vid överståthållarämbetets utlåtande: av åtskilliga myndigheter och tjänstemän

i Stockholm;

vid länsstyrelsernas utlåtanden: av vederbörande länsarkitekter m. fl.;

vid svenska stadsförbundets utlåtande: av byggnadsnämnderna i åtskilliga

städer samt hos dem anställda stadsarkitekter m. fl.

Vissa myndigheter och tjänstemän hava yttrat sig även örn innehållet i det

såsom bilaga vid remissen fogade förslaget till stadsplanelag. I den mån ej

sammanhanget annat föranleder, lämnas dessa yttranden här nedan åsido.

Allmänna omdömen.

Byggnadsstyrelsen: Det föreliggande utkastet till byggnadsstadga, som anslöte

sig till ett inom justitiedepartementet upprättat förslag till stadsplanslag,

kunde enligt byggnadsstyrelsens mening anses — vid sidan av ovannämnda

stadsplanelag — i huvudsak motsvara de krav, som numera uppställdes på författningar

inom samhällsbildningens och stadsplaneväsendets område, och vore

stadgan sålunda ägnad att bliva av den största betydelse för den framtida samhällsutvecklingen

inom vårt land.

s. 153 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

153

Svenska stadsförbundets styrelse: Vid studiet av utkastet hade styrelsen

icke kunnat undgå att finna, att man i detsamma lagt väl tunga bördor på

byggnadsnämnderna i de mindre samhällena med dessas små resurser både i

avseende å personal och ekonomi. Redan utarbetandet av byggnadsordning

vore för samhällen av denna kategori en särdeles betungande uppgift, och styrelsen

ville framhålla önskvärdheten av, att särskilda normalbyggnadsordningar,

utarbetade genom statens försorg i samarbete med representanter för bl. a.

städerna, kunde komma till stånd.

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund: Det föreslagna vidgandet

av landskommunernas befogenhet i byggnadsplanefrågor vore onekligen betingat

av utvecklingen. Mångenstädes ägde en livlig byggnadsverksamhet rum på

landsbygden, framförallt omkring städerna, vid järnvägsstationer och i industriorter,

och det vore då av stor vikt, att bebyggelsen från början inriktades

planmässigt med hänsyn till de allmänna behov i fråga örn kommunikationer,

anordningar för tillgodoseende av hälsovård, brandsäkerhet m. m., som följde

med den tätare bebyggelsen. Det förefölle styrelsen vara att föredraga, att

de principer, efter vilka en landskommun borde tagas i anspråk för dessa uppgifter,

gåves författningsform i stället för att, som tidigare ägt rum, Kungl.

Maj:t från fall till fall givit byggnadsföreskrifter och fastställt byggnadsplan

för områden, där behov härav förelegat.

Om styrelsen således i princip sympatiserade med tanken att genom lagstiftning

giva utförligare bestämmelser för byggnadsförhållandena inom områden

på landet, för vilka bestämmelserna i stadsplanelagen angående stad icke ägde

tillämpning men där behov av byggnadsplan gjorde sig gällande, och att för

ändamålet direkt engagera kommunerna, vöre det styrelsen tillika angeläget

att framhålla, ätt en sådan lagstiftning tillika borde göras mjuk och anpassbar

på de å landsbygden mycket varierande förhållandena, så att ej byggnadsverksamheten

onödigt betungades, till men för en sund samhällsutveckling.

Angeläget vore också, att kommunerna icke belastades med ekonomiska uppgifter,

som i själva verket vore av privaträttslig natur. I stort sett syntes de

författningsförslag, som härutinnan förelåge, vara lämpligt avvägda och motsvara

de krav, som nutida förhållanden ställde på en lagstiftning av denna art.

Det förefunnes dock i dem enligt styrelsens mening vissa punkter, mot vilka

vissa erinringar kunde göras.

Styrelsen för svenska arkitektföreningen: Styrelsen funne det vara en påtaglig

fördel, att bestämmelser, som ej hade civillags natur, exempelvis i vissa

rent tekniska frågor, uteslutits ur lagen och sammanförts i en särskild byggnadsstadga.

Dessa bestämmelser borde nämligen givas större smidighet och

bättre möjlighet att anpassas efter utvecklingen och efter lokala förhållanden

än en lagbestämmelse ägde.

Styrelsen ville med skärpa framhålla de allmänna krav, som enligt styrelsens

mening borde ställas på en ny byggnadsstadga.

Den författning, som vore avsedd att reglera byggnadsverksamheten, borde

vara i möjligaste mån enkel och klar. Den skulle vara ägnad att leda byggnadskonsten

in på sunda banor och att förhindra uppkomsten av mindervärdiga

samhällsbildningar, men den finge icke uppamma rättshaveri eller verka förlamande

på byggnadsverksamheten genom alltför omständliga och betungande

krav. Den berättigade önskan att redan på ett tidigt stadium kunna reglera

ett samhälles utbildning finge icke taga sig uttryck i sådana bestämmelser,

varigenom smärre kommuner ådroges oskäliga omkostnader eller otillbörligt

hindrades i sin tillväxt. Erfarenheten hade även i många fall visat, hurusom

alltför detaljerade bestämmelser, vilka tillkommit med hänsyn till aktuella förhållanden,

men vid vilkas fastställande man givetvis ej kunnat förutse den kom
-

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

mande utvecklingen, senare ofta visat sig direkt hindersamma. Då det givetvis

vore ett önskemål, att den blivande byggnadsstadgan komma att kunna tillämpas

för en avsevärd framtid oell anpassas för en utveckling, varom vi för närvarande

föga- kunde döma, vore såvitt möjligt enkla och generellt hållna bestämmelser

att föredraga. Sådana bestämmelser hade även den fördelen, att de

uppammade ansvarskänsla och sunt omdöme hos dem, som skulle tillämpa desamma.

Enligt styrelsens mening lede det föreliggande utkastet genomgående

av betänkliga brister i nu nämnda avseenden och vore i många fall uppenbarligen

överlastat av alltför vidlyftiga detaljbestämmelser. Detta gällde särskilt

de delar av detsamma, som avsåge sådana samhällen, där byggnadsverksamheten

icke förut varit reglerad genom byggnadsstadgan. För att tillgodose de krav,

som härvidlag gjordes gällande, förutsatte utkastet visserligen inrättande av

byggnadsnämnder med tillgång till sakkunskap i betydligt större utsträckning

än som nu vanligen vore fallet. Det torde emellertid med fog kunna ifrågasättas,

huruvida det alltid vore ekonomiskt möjligt för de mindre samhällena att

betala denna sakkunskap, liksom det också måste medges, att tillräcklig tillgång

på sakkunniga personer inom detta område för en så vitt utsträckt verksamhet

knappast för närvarande torde finnas inom landet. Uppgörandet av stadsplaner

i den utsträckning och i det forcerade tempo, som utkastet förutsatte, liksom

också ersättandet i så stor utsträckning av stadgebestämmelser med byggnadsbestämmelser

för varje särskilt område medförde även betydande utgifter och

ställde höga krav på tillgången till sakkunskap. Då det på stadsplaneutbildningens

nuvarande stadium torde vara vanskligt att finna tillräckligt antal

fackmän, som kunde på ett tillfredsställande sätt lösa dessa uppgifter, syntes

det föreligga en viss risk, att de stadsplaner och stadsplanebestämmelser, som

måste genomföras, ej bleve tillräckligt genomtänkta och därför senare måste

göras till föremål för upprepade revisioner med därav förorsakade hinder för

byggnadsverksamheten.

Utkastet hade i viss mån förfelat sin huvuduppgift, som vore att på ett i

möjligaste mån klart och enkelt sätt giva den byggande allmänheten föreskrifter

för byggnadsverksamheten i de samhällen, vilka vore avsedda att regleras

av denna byggnadsstadga. Därtill förutsatte utkastet en administrativ apparat

och tillgång till teknisk sakkunskap, vilken för de mindre samhällena

kunde bliva mycket betungande. Genom alltför detaljerade bestämmelser

skulle byggnadsstadgan enligt föreliggande utkast sannolikt i framtiden i

många avseenden kunna bliva till hinder för utvecklingen, och genom ersättande

av generella regler med särskilda byggnadsbestämmelser i så stor utsträckning,

som här förutsatts, gåve den möjligheter till alltför stort inflytande av tillfälliga

riktningar inom stadsplanekonsten.

Styrelsen förbisåge ingalunda de mycket stora svårigheter, som ett genomförande

i varje fall av ovannämnda önskemål måste medföra, men ansåge dessa

synpunkter dock vara av den betydelse, att utkastet med hänsyn till desamma

borde omarbetas under strävan efter större enkelhet, klarhet och allmängiltighet,

innan det kunde betraktas såsom ett i alla avseenden godtagbart förslag

till byggnadsstadga.

Styrelsen för svenska kommunaltekniska föreningen: Det allmänna intrycket

av förslaget till byggnadsstadga, sådant det nu förelåge, vore gott.

Förslaget upptoge från de äldre stadgorna och förslagen till stadgor i stort

sett, vad som erfordrades för att reglera byggnadsverksamheten i våra städer,

under förutsättning att dessa bestämmelser kompletterades med bestämmelser

i byggnadsordningarna och genom stadsplanebestämmelser. De anmärkningar,

som kunde framställas, vöre i huvudsak, dels att vissa reminiscenser från äldre

lagstiftning och tidigare förslag ännu kvarstode utan att vara för närvarande

motiverade, dels att förslaget i rent tekniskt hänseende i vissa delar

s. 155 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:Is proposition nr 102.

155

torde tarva grundligare genomarbetning. Slutligen vore. att konstatera, att den

allmänna uppställningen och dispositionen av stadgan vore klar och redig.

Det torde emellertid ej böra bortses från, att tillskapandet av de nya byggnadsordningar,

stadsplanebestämmelser m. m., som stadgeförslaget förutsatte,

innebure krävande och tidsödande uppgifter för såväl kommuner som granskande

myndigheter, vilka uppgifter styrelsen ej ansett kunna medhinnas inom

den tid, som i förslaget medgivits. Enligt styrelsens mening borde därför

antingen den i stadgan angivna tidsfristen för byggnadsordningars och bestämmelsers

upprättande förlängas eller ock dispensmöjlighet beredas.

Liknande uttalande har gjorts av stadsplanedirektören i Stockholm.

Sveriges fastighetsägareförbund: Det syntes förbundet — som i sitt yttrande

till granskning upptagit jämväl förslaget till stadsplanelag — naturligast,

att med frågan örn utfärdandet av en byggnadsstadga finge anstå, intill dess

sig visat, huruvida stadsplanelagstiftningen bleve föremål för ändring. Någon

forcering av ärendena syntes i varje fall icke vara påkallad: den föreslagna

stadsplanelagen utgjorde ju i det stora hela allenast en påbyggnad på 1907 års

lag, vilken senare ju icke ansetts vara behäftad med så synnerligen allvarliga

brister; den gällande byggnadsstadgan hade ägt bestånd i över femtio år, och

man torde redan därav våga antaga, att något år mer eller mindre i dess livslängd

icke hade någon absolut avgörande betydelse.

De författningar, som avsåge att reglera husbyggandet i städerna och de

stadsliknande samhällena, berörde fastighetsägarnas intressen i mycket hög

grad. Likaväl som det givetvis vore ett allmänt intresse av mycket stor vikt, att

stadsplane- och byggnadsverksamheten bleve på sådant sätt reglerad, att den

lände medborgarna i allmänhet till nytta, likaväl vore det emellertid av stor

mkt, att denna verksamhet icke ledde till förnärmande av de enskilda ekonomiska

intressen, som vore förknippade med fastighetsägandet. Att en skälig

avvägning mellan dessa intressen måste äga rum, vore naturligt. Fastighetsägarna

hade emellertid icke utan bekymmer konstaterat, hurusom en viss

tendens på senare tider framträtt, vars innebörd vore, att kostnaderna för

städernas och de stadsliknande samhällenas planläggning skulle läggas enbart

eller åtminstone till största delen på det slag av kapital, som kallades

fastigheter, detta under förmenande, att det vore fastighetsägarna, som skördade

de största vinsterna av stadssamhällenas utveckling och blomstring. En

dylik tendens bottnade givetvis i ett allvarligt förbiseende av det förhållandet,

att stadssamhällenas växt och utveckling befordrade alla slag av sund näringsverksamhet,

icke blott fastighetsägandet och förvaltandet av fastigheter.

I betraktande härav riktade sig förbundet i sitt yttrande över förevarande

förslag i främsta rummet mot de bestämmelser, som enligt förbundets förmenande

hotade eller förnärmade äganderätten, eller som pålade fastighetsägarna

skyldigheter, vilka borde bäras av medborgarna i gemen.

Stockholms fastighetsägareförening har i huvudsak framhållit samma synpunkter

som Sveriges fastighetsägareförbund.

Svenska brandskydds föreningen: Det syntes föreningen, som om det nya

förslaget vore uppställt med stor reda och överskådlighet, vilket innebure en

beaktansvärd fördel framför 1928 års förslag till stadsbyggnadslag. Med tillfredsställelse

konstaterade föreningen även, att många av de erinringar, som

från föreningens sida gjordes mot 1928 års lagförslag, vunnit beaktande i det

nu framlagda förslaget. Föreningen ansåge sålunda det föreliggande förslaget

vara en utmärkt grund för byggnadsstadgans slutliga utformning.

Sveriges industriförbund: Motivet för den utsträckning av byggnadsstadgans

tillämpningsområde, som i utkastet föreslagits, torde hava varit att få till stånd

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Majlis proposition nr 192.

en reglering av bostadsbebyggelsen även utanför de stadsplanelagda områdena

i stad och stadsliknande samhällen. Det syntes förbundet emellertid påtagligt,

att bestämmelserna i byggnadsstadgan, som avsåge att reglera bostadsbyggandet

till förebyggande av uppstående av kåksamhällen med ogynnsamma hygieniska

förhållanden m. m., icke lämpligen borde utan vidare tillämpas på ett

så annorlunda beskaffat byggnadsområde som det, vilket avsåge de industriella

anläggningarna. Det vore för den industriella verksamheten till mycket stor

nackdel, om byggnadsverksamheten inom industriföretagen skulle behöva underkastas

kontroll av den art, som avsetts för och organiserats med hänsyn

till bostadsbyggnader. Industrien måste nämligen kräva en betydligt vidare

självbestämmanderätt, när det gällde egentliga industrianläggningar, än den.

som kunde vara befogad i fråga om bostadsbyggnader.

Härtill komme att industrien på detta område redan nu vore underkastad en

speciell kontroll, som icke gällde för annan bj7ggnadsverksamhet. Förbundet

åsyftade de särskilda bestämmelser i fråga om uppförande av industribyggnader,

som innefattades i hälsovårdsstadgan, ävensom den tillsyn över den industriella.

rörelsen, som utövades av yrkesinspektörer och bergmästare, vilken

tillsyn givetvis även innefattade kontroll i vissa hänseenden över de industriella

fabriksbyggnaderna.. Det syntes förbundet som om det ur samhällets

synpunkt borde vara fullt tillräckligt med den övervakning, som sålunda skedde,

och att det vore obehövligt med ytterligare kontrollföreskrifter, vilka alltid

verkade tyngande. Härtill komme att fabriksbyggnader i många hänseenden

vore av den speciella art ur byggnadsteknisk synpunkt, att byggnadsnämnderna

såsom regel kunde antagas sakna nödig erfarenhet och kompetens

att på Fått sätt övervaka och leda uppförandet av dylika byggnader.

Det vore förbundet bekant, att vid nya industriföretags planering man ofta

varit angelägen om att förlägga dessa utanför .stads och stadsliknande samhällens

planlagda områden för att företagen icke skulle bliva besvärade av de

inkräktande och besvärande bestämmelser, som redan nu gällde för dylika.

Exempel härpå kunde anföras i stort antal.

Förbundet måste därför bestämt förorda, att en sådan omarbetning av stadgeförslaget

företoges, att den nya byggnadsstadgan icke bleve tillämplig på

industrianläggningar, belägna å landet eller utanför stadsplanelagda områden

i stad eller stadsliknande samhällen.

Byggnadsnämnden i Stockholm: Ehuru nämnden väl funne att det nu föreliggande

förslaget till byggnadslagstiftning innebure avsevärda förbättringar

i olika avseenden av de tidigare förslagen, varigenom större reda och överskådlighet

vunnits, ansåge sig nämnden dock böra uttala, att enligt nämndens

åsikt ytterligare förenklingar av förslaget otvivelaktigt skulle kunna genomföras.

Förslaget inrymde flerstädes detaljbestämmelser, vilka nämnden ansåge

lämpligen böra inflyta i byggnadsordningarna.1

Stadsingenjörskontoret i Stockholm: Den föreslagna byggnadsstadgan vöre

mycket klart och tydligt formulerad, och den borde icke enligt kontorets förmenande

lämna några möjligheter öppna för vantolkning. Vad kontoret hade

att erinra berörde i regel oväsentliga detaljer i lagförslaget, och hade kontoret

ej anledning att önska några väsentliga förändringar i byggnadsstadgan.

T. f. bostadsinspektören i Stockholm, med instämmande av hälsovårdsnämnden

därstädes: Då stadgeförslaget tillvaratoge skäliga fordringar för undvikande

av sanitära olägenheter inom ett stadssamhälle, vad stadsplan, tomtindelning,

byggande m. m. beträffade, tillstyrkte t. f. bostadsinspektören bifall till

ifrågavarande förslag.

’ Nämndens ledamot herr Lallerstedt ville såsom ordförande i Svensta arkitektföreningen hänvisa

till ett i annat sammanhang avgivet yttrande.

s. 157 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

157

Brandchefen i Stockholm: Stadsplanelagen inrymde huvudsakligen juri
diskt-ekonomiska

bestämmelser, under det de tekniska detaljbestämmelserna

för såväl stadsplan som byggnadsväsen sammanförts i byggnadsstadgan. Såväl

härigenom som på grund av uppdelningen på olika avdelningar hade större

reda och överskådlighet vunnits än i 1928 års förslag. Det kunde också framhållas,

att åtskilliga från brandskyddshåll beträffande det sistnämnda förslaget

uttalade önskemål vunnit beaktande i det nu framlagda förslaget. Dock

torde vissa erinringar ytterligare få göras.

Byggnadsnämnden i Bjursholm: Såsom ett önskemål beträffande den nya

byggnadsstadgan kunde framhållas, att stadgan borde i möjligaste mån begränsas

till att omfatta endast de administrativa grundlinjerna för byggnadsväsendets

ordnande. Den alltjämt pågående utvecklingen inom teknik och

forskning kunde vålla, att tekniska detaljbestämmelser, föreskrifter till förekommande

av hälsofara och andra dylika regler, som vid tiden för stadgans

fastställande ansåges vara rationella, efter ett antal år framstode såsom föråldrade

och olämpliga. När man betänkte svårigheterna att få till stånd en

revidering av den en gång fastställda stadgan — arbetet på ny byggnadsstadga

i stället för den år 1874 fastställda hade nu utan resultat pågått i

snart en mansålder — insåges att en föreskrift, som onödigtvis detaljbunde

bebyggandet inom städer och samhällen, kunde få ur flera synpunkter betänkliga

följder. Dessutom mötte det särdeles stora svårigheter att i en generell

stadga avfatta detaljbestämmelser så, att de täckte de skiftande förhållandena

inom giltighetsområdet.

Uttalanden i enahanda riktning hava gjorts av åtskilliga andra byggnadsnämnder

m. fl.

Länsstyrelsen i Uppsala län: De nya principer, som gjorts gällande^ i förslaget,

finge anses vara lämpliga och riktiga. Särskilt gällde detta i fråga örn å

ena sidan utsträckande av stadgans giltighetsområde och den ökade möjligheten

till reglering av byggnadsverksamheten, å andra sidan den anpassning

efter lokala förhållanden, som kommit till uttryck i förslaget. Örn alltså

den nya stadgan syntes vara i huvudsak väl ägnad att på sitt område tillgodose

både allmänt och enskilt intresse, torde det dock beträffande vissa av stadgans

detaljbestämmelser givas anledning till erinran.

Byggnadsnämnden i Uppsala: Det föreliggande utkastet till byggnadsstadga

utgjorde för städernas del en omarbetning av den nu gällande, och de i detta

förslag gjorda tilläggen, vilka åsyftade såväl befrämjandet av en sund bebyggelseutveckling

för det enskilda byggnadsområdet, tomten, som sanering av

kvarteren och staden såsom helhet, vore i stort sett mycket tillfredsställande.

Den omständigheten att det föreliggande förslaget till ny byggnadslagstiftning

byggde vidare på nu gällande förordningar gåve även möjlighet till en

smidigare övergång och gjorde det lättare för byggnadsnämnden på orten att

efter gängse praxis anpassa de nya bestämmelsernas tillämpning.

Länsstyrelsen i Södermanlands län: Utmärkande för stadgeutkastet syntes

vara en strävan att i detsamma sammanföra bestämmelser rörande så många

som möjligt av de detaljerade byggnadsfrågor, varom föreskrifter ansåges erforderliga.

Därvid hade dock med hänsyn till förhållandena å olika orter en

stor del av bestämmelserna ej kunnat göras obligatoriska. Undantag från desamma

hade sålunda måst medgivas på olika sätt. Sålunda kunde en del föreskrifter

sättas ur tillämpning genom stomplane- eller utomplansbestämmelser

eller byggnadsordningar, från en del bestämmelser kunde länsstyrelse eller byggnadsnämnd

medgiva undantag, och slutligen hade beträffande en del föreskrifter

tillämpningen gjorts beroende av den tillämpande myndighetens upp
-

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Majus proposition nr 192.

fattning om behövligheten av desamma. Det torde kunna ifrågasättas, huruvida

ej i en byggnadsstadga, som skulle gälla för bela riket, bort intagas

endast sådana bestämmelser, som i allmänhet kunde tillämpas å vilken ort som

helst, medan de föreskrifter, som därutöver ansetts erforderliga, bort intagas i

vederbörande orts byggnadsordning. I varje fall ifrågasattes, huruvida ej alltför

många detaljbestämmelser inrymts i stadgeutkastet, så att ej mycket återstode

för införande i byggnadsordningar.

Länsstyrelsen i Östergötlands län: Stadgans giltighetsområde hade ut
sträckts

till att omfatta städernas och stadsliknande samhällens hela områden,

ävensom vissa områden å landet, för vilka byggnadsplan eller utomplansbestämmelser

gällde. Denna utvidgning av stadgans giltighetsområde i förhållande

till vad mr gällande stadga innehölle syntes länsstyrelsen synnerligen

lämplig.

T. f. stadsarkitekten i Linköping har uttalat, att han med hänsyn till stadgeutkastets

noggranna, i detalj gående stadsplanedirektiv funne de lokala byggnadsordningarna

kunna bortfalla.

Länsstyrelsen i Jönköpings län: Enligt utkastet hade stadgans giltighets
område

i anslutning till bestämmelserna i upprättat förslag till ny stadsplanen

utsträckts att omfatta ej endast städer och stadsliknande samhällen

utan jämväl områden å den egentliga landsbygden, där reglerande bestämmelser

vöre av behovet påkallade. Frågan örn möjligheten att i god tid

kunna ingripa för ordnande av byggnadsverksamheten i uppväxande samhällen

syntes därmed hava lösts på ett tillfredsställande sätt. Jämväl bestämmelserna

i övrigt i det upprättade stadgeförslaget syntes i stort sett vara ändamålsenliga

och välgrundade.

Länsstyrelsen i Kronobergs län: Vid den överarbetning av förslaget till stadsbyggnadslag

m. m., som verkställts och resulterat i nu föreliggande förslag till

stadsplanelag och utkast till byggnadsstadga, hade visserligen vidtagits vissa

modifikationer i det tidigare framlagda förslaget, avseende att underlätta samhällsbildningen

beträffande områden å den egentliga landsbygden. De i §§ 88

och 102 i utkastet till byggnadsstadga meddelade hänvisningarna till vissa stadganden

beträffande stad syntes emellertid alltjämt i vissa hänseenden komma

att verka alltför betungande. Visserligen hade, såvitt avser de i § 102 avsedda

hänvisningarna, möjlighet beretts för Konungens befallningshavande att i de

byggnadsordningar, som jämlikt § 95 finge utfärdas, eller eljest medgiva undantag

från de i stadgan givna allmänna reglerna. Om en dylik dispensrätt

skulle inrymmas åt Konungens befallningshavande, syntes länsstyrelsen, att i

stadgan borde tydligt angivas omfattningen av en dylik befogenhet. Länsstyrelsen

ville emellertid hålla före, att det skulle vara principiellt riktigare,

att stadgan upptoge ett minimum av allmänna regler, som skulle bliva tilllämpliga

beträffande alla områden å landsbygden, samt att i särskild byggnadsordning

skulle upptagas de ytterligare bestämmelser, som för visst område

skulle därutöver finnas påkallade. En omarbetning av stadgan i sådant

hänseende syntes länsstyrelsen önskvärd. I övrigt hade länsstyrelsen icke

något att erinra mot de allmänna principer, som läge till grund för utkastet.

Byggnadsnämnden i Kalmar har såsom sin mening uttalat, att det föreliggande

förslaget till ny byggnadsstadga syntes byggnadsnämnden vara synnerligen

väl utarbetat och väl lämpat att läggas till grund för lagstiftning i

ämnet.

Byggnadsnämnden i Visby har, efter framställande av vissa detaljanmärkningar,

anfört: I övrigt hade nämnden icke något att erinra mot utkastet, som

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 192.

151)

syntes vara väl avvägi och fylla de krav, vilka kunde framställas med hänsyn

till Visby stads förhållanden. Byggnadsnämnden ansåge det vara av stor

vikt, att det föreliggande förslaget snarast möjligt komme i tillämpning.

T. f. stadsarkitekten i Karlskrona: Föreliggande förslag syntes genom sina

direkta anknytningar till nu gällande lagstiftning på området kunna på ett

osökt oell i stort sett praktiskt sätt åvägabringa de länge önskade och eftersträvade

förbättringar, som på ifrågavarande lagstiftningsområde vöre av

nöden. Genomgående vore de krav, som ett modernt stadsbyggande, med hänsyn

till såväl praktiska, hygieniska, ekonomiska och estetiska som andra betydelsefulla

förhållanden, kunde uppställa, väl tillgodosedda. Byggnadsnämndernas

befogenheter och därmed följande ansvar hade i förslaget i allmänhet

ökats, varigenom å andra sidan torde följa en det allmänna behovet mera motsvarande

differentierad inställning till frågorna och därmed ökad möjlighet

till deras verkliga lösande.

Uppgörande av ny byggnadsordning, stadsplanernas ökade utsträckning och

mera detaljerade utarbetande, deras kompletterande med särskilda stadsplanebestämmelser

m. m., komme isynnerhet under övergångstiden att mera än tidigare

varit fallet ställa krav på sakkunskap och medföra ett betydligt ökat arbete.

Detta vore ofrånkomligt, men borde icke utgöra hinder för de föreslagna

nödvändiga reformerna.

Byggnadsnämnden i Karlskrona: I det av t. f. stadsarkitekten uttalade

allmänna omdömet örn stadgeutkastet ville nämnden för sin del instämma, och

funne nämnden utkastet i stort sett kunna läggas till grund för en ny lagstiftning

på området. Såsom en särskild förtjänst hos förslaget ville nämnden

framhålla det vidgande av byggnadsnämndens befogenheter, som föresloges.

Bestämmelserna härom vore ock så utförligt hållna, att den osäkerhet, som i

detta hänseende nu ofta rådde, kunde förväntas upphöra.

Förste stadsarkitekten samt förste och andre stadsingenjör erna i Malmö, med

instämmande av byggnadsnämnden därstädes: En allmän förtjänst hos stadgeutkastet

vore en tydligt framträdande strävan att i detalj behandla så många

som möjligt av de problem, vilka stadgan vore avsedd att reglera. Byggnadsnämnds

befogenhet vore vidgad och i många sammanhang uttryckligen betonad.

Bestämmelser i detta syfte vore dessutom försedda med rikhaltig exemplifiering,

ägnad att undanröja den osäkerhet i fråga örn byggnadsnämnds befogenhet,

som i stor utsträckning hörde samman med gällande byggnadsstadga.

I betraktande av den omsorgsfulla detaijering, som syntes vara ett av stadgeutkastets

karakteristiska huvuddrag, förefölle det emellertid anmärkningsvärt,

att vissa med byggandet sammanhörande begrepp icke alls eller endast ofullständigt

behandlats.

En allmän tendens i den föreslagna stadgan, som synts anmärkningsvärd,

vore den ymniga förekomsten av bestämmelser, grundade på rent estetiska

fordringar. Men hänsyn till att bemödandet av en byggnads utseende överhuvud

taget vore så ytterligt växlande, ej blott från en tid till en annan, utan jämväl

i fråga om samtida sakkunskap, ifrågasattes, örn man ej under trycket av

ogynnsam erfarenhet från den gällande byggnadsstadgans vaga och med föga

framgång tillämpade bestämmelse om smak och prydlighet gått en smula för

långt. Eftersom byggnadsnämnd vore att anse såsom första dömande instans i

byggnadsärenden, måste man ställa sig ytterst tveksam inför utsikten, att dess

beslut i icke obetydlig utsträckning skulle komma att grundas på för tillfället

rådande rent personlig uppfattning. Man torde kunna förvänta, att den byggande

allmänheten, efter någon tids tillämpning av den nya stadgan, komme att

känna isig utlämnad åt rena godtycket, detta så mycket mera som prejudice
-

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

rande praxis, grundad på tillämpning av rent estetiska bestämmelser, av naturliga

skäl finge anses otänkbar.

Slutligen framhölls såsom önskemål, att stadgetexten måtte befrias från

vissa obestämda uttryck, vilka endast skapade osäkerhet. Ytterligare kunde

det måhända vara lämpligt att framhålla, att stadgans nya föreskrifter i vissa

avseenden kunde medföra ekonomiska konsekvenser i form av nyanställning av

personal m. m.

Byggnadsnämnden i Träleborg har i vissa delar givit uttryck åt enahanda

synpunkter som ovannämnda tjänstemän hos byggnadsnämnden i Malmö.

Byggnadsnämnden i Landskrona: En summarisk genomgång av utkastet

hade givit byggnadsnämnden anledning till vissa erinringar i sak. Även mot

den rent formella utformningen av en del stadganden hade nämnden tillåtit

sig framställa anmärkning, då det måste anses vara särskilt angeläget, att en

förordning av ifrågavarande slag, som vände sig till personer utan juridisk

skolning, bleve klar och lättfattlig.

Byggnadsnämnden i Hälsingborg: Förslaget syntes vara utarbetat på ett

förtjänstfullt sätt och torde motsvara tidens krav på lagstiftning inom hithörande

områden. Efter dess fastställelse komme dock stora fordringar att ställas

på byggnadsnämnderna både ur rättslig och ekonomisk synpunkt, i vilket

avseende särskilt borde framhållas, att utarbetandet av erforderliga stadsplanebestämmelser,

stomplanebestämmelser, utomplansbestämmelser, kvarterskartor

och avloppsplaner m. m. krävde, att ytterligare arbetskrafter inom ingenjörsoch

arkitektfacken tillfördes byggnadsnämnderna, örn dessa arbeten skulle medhinnas

inom rimlig tid.

I övrigt ville byggnadsnämnden framhålla önskvärdheten av, att byggnadsstyrelsen

snarast utfärdade modeller för enhetliga stadsplanebeteckningar samt

förslag till formulering av de stadsplane-, stomplane- och utomplansbestämmelser,

som i allmänhet kunde komma i fråga. Likaledes vore det önskvärt, att

mönsterbyggnadsordning utarbetades att ligga till grund för arbetet på detta

område, helst särskild för landsbygd och mindre samhällen samt särskild för

större städer.

Slutligen finge byggnadsnämnden framhålla, att berättigade betänkligheter

kunde hysas emot borttagande av regler örn gårdsrum samt om byggnadshöjd

och våningsantal, men ville byggnadsnämnden dock, under förutsättning att av

nämnden gjorda erinringar vunne beaktande, för sin del tillstyrka förslagets

antagande.

Länsstyrelsen i Hallands län: Länsstyrelsen funne det remitterade förslaget

kunna i allt väsentligt tillstyrkas. Länsstyrelsen ansåge det vara en stor

fördel att bestämmelserna flerstädes vore ganska allmänt hållna eller lämnade

befogenhet för byggnadsnämnden att medgiva undantag från stadgans föreskrifter.

Därigenom kunde tillämpningen mera smidigt rätta sig efter de

i hög grad växlande förhållandena inom större och mindre städer eller samhällen

samt efter olika orters behov och efter sådan tradition, som förtjänade att bevaras.

Länsstyrelsen hyste till och med tvekan, huruvida icke i detta avseende

vissa bestämmelser borde göras ännu mera tänjbara än utkastet angåve och

huruvida över huvud en dylik allmän byggnadsstadga för hela riket borde innehålla

så detaljerade bestämmelser exempelvis örn byggnaders höjd och beskaffenhet

m. m., som utkastet nu upptoge.

Länsarkitekten i Hallands samt Göteborg och Bohus län: Beträffande viktigare

delar av stadgeförslaget syntes, frånsett vissa detaljanmärkningar, intet

vara att erinra under förutsättning, att stadgan så utformades, att erforderlig

sakkunskap hos byggnadsnämnderna på betryggande sätt säkerställdes.

Kunde man icke räkna med sådan sakkunskap hos byggnadsnämnderna,

s. 161 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 102.

161

torde det vara nödvändigt, att de många och stora friheter, som den nya stadgan

gåve nämnderna, avsevärt beskures. En sådan inskränkning av nämndernas

friheter torde emellertid avsevärt komma att försvåra och skada arbetet

hos nämnder, där vederbörlig sakkunskap vore företrädd.

Stadsarkitektkontoret i Göteborg (förste stadsarkitekten K. Samuelson):

Kontoret hyste den uppfattningen, att grundreglerna för bebyggandet, som i

stadgeutkastet förutsattes skola meddelas genom stadsplanebestämmelser, förr

eller senare finge intagas i stadgan och framför allt i fråga örn redan bebyggda

stadsdelar. Särskilt ville kontoret understryka, att man beträffande de

mera centrala affärsområdena icke torde kunna räkna med en sådan upprensning

inom kvarteren, som timligen åsyftades med att lägga även äldre stadsdelar

under stadsplanebestämmelser. Detta kunde enligt kontorets mening endast

ske, då det gällde en samtidig nybebyggelse och nyreglering morn ett

kvarter och måste därför bli ett avlägset framtidsperspektiv. Tillsvidare, finge

man nöja sig med den möjlighet stadgeutkastet gåve att i byggnadsordningarna

intaga bestämmelser motsvarande §§ 23, 25 och 28 i nuvarande byggnadsstadga.

En sådan anordning hade emellertid åsyftats endast som ett kortare

övergångsstadgande. Detta torde medföra ett osäkerhetstillstånd för den närmaste

framtiden, som måste framtvinga endera stadsplanebestämmelser eller en

påbyggnad av stadgan med generella regler. Enligt kontorets åsikt kunde endast

det senare ifrågasättas.

Beträffande byggnadsstadgans modernisering i .övrigt kunde man väntat,

att dess bestämmelser även tagit sikte på den artskillnad, som förefunnes mellan

bostadshus, affärshus, byggnader för offentliga samlingslokaler, fabriker

m. m.

Bortsett från ovan påpekade brister ävensom vissa detaljer, som gåve anledning

till anmärkning, fyllde det nya stadgeförslaget i stort sett de anspråk,

som för närvarande kunde ställas på en dylik förordning.

Stadsingenjörskontor i Göteborg (förste stadsingeniören A. Södergren):

Kontoret hade fått den uppfattningen, att de föreslagna bestämmelserna, med

undantag för vad som rörde vissa äldre centrala stadsdelar, i stort sett på ett

lämpligt sätt anknutits till gällande byggnadsstadga och väl tillvaratoge de

erfarenheter, som hittills vunnits beträffande stadsbyggnadsväsendet.

Ifrågavarande förslag till byggnadsstadga innebure en radikal omläggning

av gällande regler för bebyggandet särskilt beträffande de äldre redan bebyggda

stadsdelarna. För närvarande gällde vissa allmängiltiga regler för

bebyggandet, under det att förslaget förutsatte, att stadsplanebestämmelser

så småningom skulle utarbetas för varje byggnadskvarter, varigenom bestämmelserna

bomme att individualiseras för varje särskilt kvarter, ja kanske

t. o. m. för de olika tomterna inom samma kvarter.

Det måste enligt kontorets förmenande väcka stora betänkligheter att genom

stadsplanebestämmelser i detalj fastlåsa, hur bebyggelsen skulle ske, då

det rörde ett typiskt cityområde, där behoven växlade i avsevärd grad och där

bostadslägenheterna så småningom torde komma att försvinna eller åtminstone

bliva relativt fåtaliga. Följden skulle antagligen bliva, att . ständiga ändringar

i stadsplanebestämmelserna komme att påfordras, vilket i sin tur skulle

medföra tidsutdräkt och ett betänkligt osäkerhetstillstånd i fråga örn tomternas

utnyttjningsmöjligheter.

Det syntes kontoret därför önskligt att inom cityområde ej binda bebyggelsen

genom allt för snäva stadsplanebestämmelser utan i stället i byggnadsstadga

och byggnadsordning införa generella bestämmelser örn byggnads höjd,

gårdsrums storlek, avstånd mellan byggnader m. m.

Byggnadsnämnden i Göteborg: Nämnden kunde i huvudsak instämma i de

uti ''förste stadsarkitekten Samuelsons och förste stadsingeniören Södergrens

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 103 haft. (.Nr 193.f 11

s. 162 Kontrollera mot PDF

162 Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

utlåtanden anförda allmänna synpunkter vid bedömandet av föreliggande utkast.

Byggnadsnämnden ville särskilt framhålla, att, därest föreliggande utkast

antoges, byggnadsstadgan tämligen snart torde tarva revidering i riktning av

byggnadsbestämmelsernas generalisering och överförande till stadgan av en

mångfald i stadsplanebestämmelserna för närvarande intagna stadganden. Ävenså

ville byggnadsnämnden understryka förste stadsingeniören Södergrens allmänna

anmärkning mot att genom stadsplanebestämmelser i detalj fastlåstes,

huru bebyggelsen skulle ske, då det rörde ett typiskt cityområde.

Ytterligare ansåge sig byggnadsnämnden böra påpeka angelägenheten därav,

att verksam garanti skapades mot provisorisk bebyggelse i alltför stor utsträckning,

vartill nämnden funnit stark benägenhet förefinnas.

Överhuvud förutsatte byggnadsnämnden, att utkastet grundligt överarbetades

till mera exakthet i uttryckssättet och större enhetlighet i beteckningssättet,

då utkastet enligt nämndens mening vore behäftat med oklarhet i åtskilliga

punkter.

Byggnadsnämnden i Alingsås: I sin helhet funne nämnden utkastet vara

väl mycket detaljerat och innehålla en hel del bestämmelser, som torde bliva

svåra att tillämpa särskilt i mindre städer.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Mot det föreslagna utsträckandet av stadgans

och byggnadsordningarnas giltighetsområde syntes icke vara något att

erinra.

Däremot ifrågasatte länsstyrelsen, huruvida icke utkastets föreskrifter såväl

i vad anginge byggnadsplan som utomplansbestämmelser för landet liksom

ock övriga bestämmelser beträffande byggandet inom vissa områden å landet

gjorts alltför stränga, så att de i följd härav i bärande avseenden skulle komma

att stanna på papperet. Länsstyrelsen ansåge därför utkastets bestämmelser

härutinnan böra ytterligare förenklas.

Byggnadsnämnden i Filipstad: De i byggnadsstadgan föreslagna bestäm
melserna

syntes vara allt för rigorösa och komma att bliva allt för betungande

för samhällen av Filipstads storlek. Det syntes nämnden lämpligare att en

mindre detaljerad och fordrande stadga, som kunde gälla för rikets alla städer

och samhällen, kunde bliva antagen samt att för varje samhälle därutöver behövliga

bestämmelser och föreskrifter innefattades i en särskild byggnadsordning,

såsom nu vore fallet.

Särskilt syntes nämnden betänkligheter möta mot det föreslagna utsträckandet

av byggnadsstadgans giltighetsområde till städernas hela områden, således

även de ej stadsplanelagda delarna.

Byggnadsnämnden i Örebro: Det föreliggande utkastet hade den förtjänsten

framför tidigare förslag, att det vore koncentrerat och därjämte byggde på

den principen, att endast de för ett sunt bebyggande normgivande bestämmelserna

Starf finnes i stadgan. Detaljbestämmelser och rent tekniska föreskrifter

vore avsedda att inflyta i för de särskilda samhällena utfärdade byggnadsordningar,

vilka toge hänsyn till samhällenas karakteristiska förhållanden och

för dem säregna bebyggelse. I stort sett funne byggnadsnämnden, som inskränkt

sin granskning till att omfatta de delar av utkastet, som avsåge stad,

detsamma förtjänt att vinna gällande kraft; dock hade byggnadsnämnden vid

granskning av detaljbestämmelsema funnit anledning till några (här nedan delvis

angivna) erinringar.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Det föreliggande förslaget utmärktes av

stor reda och överskådlighet, varför länsstyrelsen funne detsamma vara väl

ägnat att läggas till grund för lagstiftning på området.

s. 163 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

163

Den ifrågasatta utsträckningen av stadgans giltighet innebure en viktig förbättring

i nuvarande bestämmelser och möjliggjorde en bättre kontroll över bebyggelsen

samt underlättade förhindrandet av s. k. kåkstäder.

Emellertid kunde en dylik utsträckning åv byggnadsstadgans giltighet

tänkas menligt inverka på en ändamålsenlig utveckling inom vissa industriområden.

Bestämmelser, varigenom dylika områden kunde i lämplig omfattning undantagas

från byggnadsstadgans tillämpning, vore därför enligt länsstyrelsens

mening önskvärda och ägnade att bereda ömsesidigt gagn.

Stadsingeniören i Gävle: Som allmänt omdöme syntes nu föreliggande förslag

till lösning av stadsbyggnadsproblemet vara allenast en mindre omarbetning

av stadspianelagen (1 kap. F. B. L.) och 1874 års byggnadsstadga, därvid

flera viktiga önskemål enligt stadsingenjörens uppfattning blivit skjutna

åt sidan och detta i så hög grad, att han tilläte sig hemställa, att byggnadsnämnden

måtte avstyrka förslaget till byggnadsstadga och förorda en för hela

stadsbyggnadsfrågans lösning mera genomtänkt lagstiftning, som bättre beaktade

de rön och erfarenheter angående behovet av former för den planering i

stort — den finge nu kallas generalplan eller stomplan — där statens intresse

för ordnandet av ett samhälles allmänna struktur bleve tillgodosett, men som

därefter överlämnade åt samhället att genom sekundära detaljplaner — de finge

nu heta byggnadsplaner eller avstyckningsplaner eller dylikt — allt efter som

behovet anmälde sig tillvarataga de intressen, som enbart kommunen eller dess

medlemmar för var tid vore skickade att bedöma, och som skapade sådana jorddelningsinstitut,

som bättre än laga skiftes- eller ägoutbytesförfarandet tilläte

omläggning av fastighetsområden för att bringa äganderätten av jorden i bästa

överensstämmelse med fastställcfa planer utan att tvinga kommunen till omfattande

och kostsamma anordningar för marklösen och expropriation.

Byggnadsnämnden i Gävle: Ehuru nämnden funne vad stadsingeniören

anfört utgöra beaktansvärda invändningar emot det föreliggande utkastet, ansåge

sig nämnden i detta lagstiftningsarbetes nuvarande läge böra tillstyrka,

att utkastet lades till grund för en ny lagstiftning.

Stadsarkitekten i Gävle: Genom att byggnadsstadga och byggnadsordning

komme att gälla för hela stadens område och icke som förut blott för det stadsplanelagda,

hade en betydande fördel vunnits.

Frånsett vissa detaljanmärkningar funne stadsarkitekten föreliggande utkast

till byggnadsstadga innebära en efterlängtad förbättring.

Byggnadsnämnden i Söderhamn: Nämnden funne de föreslagna särskilda bestämmelserna

örn byggande utom stadsplan alltför strängt avfattade för att

lämpa sig för mindre städer, men hade för övrigt intet att erinra mot utkastets

bestämmelser angående stad.

Byggnadsnämnden i Hornsbergs municipalsamhälle: Som allmänt omdöme

tilläte sig nämnden förmena — med sikte på stadsliknande samhällen å landet

•—■ att en del förenklingar i förslaget kunnat genomföras, exempelvis i fråga

om proceduren vid tomtindelning, byggnadslov och byggande m. m.

Länsstyrelsen i Norrbottens län: I stort sett syntes det föreliggande för
slaget

väl avpassat efter det nya stadsplanelagsförslag, vars komplement det

vore avsett att utgöra. Särskilt för möjliggörande av ett bättre ordnande av

bebyggelsen på landsbygden vore förslaget ägnat att hälsas med tillfredsställelse.

I princip ville länsstyrelsen sålunda förorda förslaget till antagande.

Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Kalmar, Kristianstad, Malmöhus,

Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs, Västernorrlands

och Västerbottens län samt byggnadsnämnderna i Södertälje,

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Vaxholm, Norrtälje, Söderköping, Nässjö, Lund, Halmstad, Kungälv, Marstrand,

Trollhättan, Karlstad, Arvika, Köping, Falun, Sundsvall, Östersund,

Piteå och Haparanda hava i huvudsak tillstyrkt utkastet eller, frånsett detaljanmärkningar,

lämnat detsamma utan erinran.

AVDELNING I.

Bestämmelser angående stad.

Kap. 1.

Om byggnadsordning.

§ 1.

Byggnadsnämnden i Landskrona: Förseelser mot byggnadsordningen kunde

vara rätt så obetydliga, och ett bötesminimum av 25 kronor vore därför icke av

förhållandena påkallat. Minimum borde, örn ändring i nuvarande bestämmelser

skulle ske, icke sättas högre än 10 kronor.

Enahanda anmärkning har gjorts av byggnadsnämnden i Laholm.

Förste stadsarkitekten samt förste och andre stadsingenjör erna i Malmö hava

förklarat sig finna det riktigt, att bötesmaximum i detta fall, där markägaren

genom överträdelse kunde vinna högst avsevärda belopp, ökades på sätt

som skett.

I fråga örn byggnadsordnings giltighetsområde, se ovan under »Allmänna omdömen».

§ 2.

Överståthållarämbetet, åtskilliga länsstyrelser samt svenska stadsförbundets

styrelse m. fl. hava hemställt örn bibehållande av den nu gällande ordningen, enligt

vilken byggnadsordning för stad fastställes av länsstyrelse, därvid bland

annat framhållits, att de fördelar, som man velat vinna genom fastställelsens

överlämnande åt en central myndighet, i stället skulle kunna ernås genom

att, på sätt i motiven till utkastet ifrågasatts, ställa mönsterbyggnadsordningar

till ortsmyndigheternas förfogande.

Byggnadsnämnden i Halmstad har uttalat, att det syntes lämpligast, att

byggnadsstyrelsen, som vore sakkunnig myndighet, även bleve prövande och

fastställande myndighet i alla frågor rörande byggnadsordning.

Sveriges fastighetsägareförbund: Enär stadsplane- och byggnadsverksam
heten

samt det sätt, på vilket denna reglerades, icke blott vore av djupt ingripande

betydelse för fastighetsägarna, utan jämväl tenderade att bli en allmänt

medborgerlig angelägenhet, borde intresserade medborgare och korporationer

officiellt beredas tillfälle att framställa erinringar mot de förslag till byggnadsordningar,

som framlades.

§ 3.

Länsarkitekten i Stockholms län: Samhällena ville ofta själva trycka sina

byggnadsordningar, då de därvid kunde tillfoga en del upplysande noter, avtryck

av Kungl. Maj :ts brev i stadsplaneärenden m. m. Tryck i länskungörelserna

syntes därför icke böra bekostas av samhället i annan mån än detta begagnade

sig av sådant tryck för egen räkning.

Länsstyrelsen i Södermanlands län har ansett obehövligt att intaga byggnadsordning

i länskungörelserna. Det syntes tillräckligt, att magistraterna ålades

att tillhandahålla jämväl länsstyrelsen ett exemplar av byggnadsordningarna.

s. 165 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 192.

165

Dessa kunde då förvaras i en särskid samling och vore därigenom lättare att

återfinna än i länskungörelsema.

Byggnadsnämnden i Göteborg: Den föreslagna bestämmelsen, att kungörelse

örn fastställelse av byggnadsordning eller ändring däri skall införas i den eller

de tidningar, vari kommunala meddelanden för staden intagas, komme jämte övriga

föreslagna bestämmelser om kungörelse i tidningar att draga mycket stora

kostnader utan motsvarande gagn. I Göteborg, liksom sannolikt i de flesta

städer, infördes de kommunala meddelandena i samtliga stadens dagliga tidningar.

Stadsfullmäktiges sammanträden kungjordes på detta sätt med fullständiga

föredragningslistor, således jämväl med upptagande av där förekommande

frågor rörande byggnadsordning. Härigenom kunde dessa frågor anses

tillräckligt kungjorda i tidningarna och torde i allt fall bliva på detta sätt

bättre uppmärksammade än genom de föga lästa allmänna kungörelserna. Beträffande

övriga kungörelsefrågor gällde enligt nämndens mening i huvudsak

detsamma. Jämte införandet i länskungörelsema kunde lämpligen hos nämnden

ske anslag, så att intresserade där kunde taga del av meddelandena, liksom f. n.

skedde rörande fastställelse av ritningar m. m.

KAP. 2.

Om byggnadsnämnd;

§ 4.

Länsarkitekten i Malmöhus och Kristianstads län: Bland byggnadsnämn
dens

uppgifter borde omnämnas, att hänsyn borde tagas till hälsovårdsförfattningars

tillämpning vid bedömande av byggnadsärenden. I många fall försummades

detta.

Byggnadsnämnden i Landskrona: Det förekomme i Landskrona och antagligen

även i de flesta andra städer, att stadsfullmäktige infordrade byggnadsnämndens

yttrande över och begärde utredningar angående kommunala byggnadsfrågor.

Det kunde ifrågasättas om icke i byggnadsstadgan uttryckligen

borde inrymmas rätt, eventuellt skyldighet för nämnden att härutinnan gå

stadsfullmäktige tillhanda. Byggnadsnämndens ställning såsom självständig

myndighet borde därvid komma till uttryck.

§ 5.

Länsarkitekten i Stockholms län: Med hänsyn till den utomordentliga vikten

av att erforderlig sakkunskap komme till användning vid upprättande av

förslag till stadsplan m. m. samt svårigheten att på annat sätt i författningarna

giva uttryck för denna betydelsefulla angelägenhet, föresloges, att ytterligare

en att-sats tillädes av ungefär följande lydelse:

»att verka för att förslag till stadsplan, stomplan, (utomplansbestämmelser,)

byggnadsordning samt avstyckningsplan, liksom även byggnadsritningar, utarbetas

med erforderlig sakkunskap under noggrant iakttagande av härför meddelade

föreskrifter».

Länsstyrelsen i Kronobergs län har hemställt, att i § 5 bland byggnadsnämndens

åligganden även måtte upptagas skyldighet att över ärendena föra löpande

förteckning.

Förste stadsarkitekten samt förste och andre stadsingeniören i Malmö: Bestämmelsen

i paragrafens första stycke, att byggnadsnämnd skall följa byggnadsverksamheten

och den samhälleliga utvecklingen i staden och dess omgivning,

syntes innebära en vidsträckt uppgift. Motiven angåve icke, vad som här
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

16(!

nied borde förstås. Det förefölle, som om allmänna intressen härvidlag borde

vara tillgodosedda genom i § 124 föreskrivet övervakande från Konungens befallningshavande.

I yrkandet örn uteslutande av orden »och dess omgivning» instämmer länsstyrelsen

i Malmöhus län.

Länsarkitekten i Göteborgs och Bohus samt Hallands län: Till byggnadsnämnds

åligganden torde böra fogas skyldighet att tillse, att lokal i byggnad

icke utnyttjas på sätt som strider.mot byggnadsförfattningar.

Förste stadsarkitekten i Göteborg, med instämmande av byggnadsnämnden

därstädes: Slutet av sjätte att-satsen innehölle ett tämligen föråldrat stadgande,

nämligen att erforderlig åtgärd kan verkställas genom nämndens försorg

på den tredskandes bekostnad. Denna bestämmelse torde med ali säkerhet

ej komma till användning. Såväl svårigheten för byggnadsnämnden att

erhålla medel och arbetskraft till sitt förfogande för en dylik åtgärd som risken

att sedermera ej kunna utfå utlagda kostnader talade däremot.

Byggnadsnämnden i Göteborg har dessutom anfört, att enligt nämndens erfarenhet

anmälan till åtal hos vederbörande åklagare borde i fall av förseelse

kunna göras ej blott av nämnden utan jämväl av någon dess tjänsteman, som

genom instruktion eller särskilt uppdrag därtill förordnats.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Det syntes länsstyrelsen olämpligt att

icke fastställa vissa gränser i fråga om beloppet av det vite, som byggnadsnämnd

enligt § 5 i utkastet skall äga förelägga. Ett maximum av 5,000 kronor

eller samma belopp som bötesmaximum enligt § 120 i utkastet torde böra

stadgas.

§ 6.

Länsarkitekten i Stockholms län: Då byggnadsstadgan i denna del även

komme att tillämpas i fråga örn municipalsamhällen, där jordregister skall

föras och sålunda stadsägor ej förekomma, föresloges utbytande av ordet

»stadsägor» mot fastigheter.

Byggnadsnämnden i Hälsingborg: Föreskrifterna för den avsedda kartan

torde vara väl stränga. Det borde vara tillräckligt att redovisa de bebyggda

stadsägorna och i övrigt endast viktigare stadsägogränser. * Arbetet med kartans

komplettering borde få bedrivas i den mån, tillgängliga arbetskrafter

kunde avses därför.

Stadsingenjörskontor''et i Göteberg med instämmande av byggnadsnämnden:

Mot stadgandet, att kartan skall upptaga de särskilda tomterna och stadsägorna,

kunde anmärkas, att stadsägorna understundom kunde vara så små,

att de ej kunde tydligt utmärkas å en översiktskarta, varom det här vore fråga.

Det torde för övrigt vara av ringa intresse att å kartan i detalj utmärka fastighetsbildningen,

särskilt då den rörde fastigheter som ej finge bebyggas. Kontoret

föresloge därför att framför ordet »stadsägorna» insattes orden »i huvudsak».

Länsarkitekten i ''Älvsborgs och Skaraborgs län: En bestämd tid inom vilken

införande skulle ske, förslagsvis ett år, syntes böra införas.

Länsarkitekten i Värmlands och Örebro län: I bestämmelsen örn nybygg
nads

utmärkande å karta hade undantagits tillfällig nybyggnad. Det syntes

dock önskligt att, då numera ett otal byggnader betraktades som tillfälliga, en illustration

över dessa byggnaders förekomst gjordes i samma grad obligatorisk

som för permanenta nybyggnader. Då det till ledning för byggnadsnämndens

granskande uppgift vore av största värde att nybyggnad infördes så snart ske

s. 167 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

167

kunde, syntes tidpunkt för det tidigaste införandet böra sättas redan till tiden

för nybyggnadens påbörjande.

Länsstyrelsen i Värmlands län har instämt i länsarkitektens yttrande, i vad

det avsåg tillfällig byggnads utmärkande å kartan.

Länsarkitekten i Norrbottens län: Ny byggnads utmärkande på karta torde

rent principiellt sett böra ske så snart grunden lagts. Inga hinder torde

möta att omedelbart införa läget på kartan i de fall, då i byggnadsordning bestämdes

att byggnadsnämnden skulle övervaka byggnads utsättande på marken

och nämnden ständigt hade därför sakkunnigt biträde till sitt förfogande.

Med hänsyn till att detta ofta icke komme att bliva fallet beträffande byggnadsnämnder

i mindre samhällen hade motsvarande bestämmelse i nu gällande

byggnadsstadga mildrats så att en tidsfrist medgåves. Med kännedom örn den

passiva läggning, som torde komma att utmärka många av dessa byggnadsnämnder,

syntes det lämpligt att genom tidsfristens begränsande klargjordes,

att åtgärden i fråga verkligen borde ske. En tidsfrist av högst ett år räknat

från det grunden lagts syntes i varje fall vara fullt tillräcklig.

§ 7.

Stadslagenjörskantorp i Stockholm: Här ålades byggnadsnämnderna att

upprätta förteckningar över de förpliktelser, som åvilade fastighetsägare att vid

respektive fastigheters bebyggande till staden utgiva bidrag till stadens gatukostnader.

Sådan förteckning hade det icke tidigare varit byggnadsnämnden

ålagt att föra, men det torde få anses som städernas oavvisliga skyldighet

att tillhandahålla markägare de uppgifter, som här avsåges.

Antalet fastigheter, för vilka gatukostnader skola gäldas, komme oupphörligt

att variera på grund av fastställandet av stadsplaner för nya områden,

ändringar i tomtindelningar samt eventuella engångsuppgörelser^ mellan staden

och större markägare örn gatukostnadernas gäldande. Likaså torde själva

beloppen för gatukostnaderna komma att variera på grund av dels ständig

ökning av markvärdet inom städerna, dels stegring av kostnaderna för gatornas

anläggande. Den ifrågasatta förteckningen måste sålunda ständigt vidmakthållas

för att vara av något värde.

Då byggnadsnämnden fortfarande vore den myndighet, som skulle tillse, att

säkerhet för gatumarksersättning och blivande gatukostnader ställdes, innan

byggnadslov beviljades, syntes det kontoret riktigt, att nämnden skulle hava tillsynen

över den förteckning, som upprättades över ifrågavarande åligganden.

Förste stadsarkitekten samt förste och andre stadsingenjör erna i Malmö:

Ärenden rörande gatumarksersättning borde i ungefär samma utsträckning

som hittills förläggas till byggnadsnämnden. En för handläggandet av dessa

ärenden erforderlig registrering borde vara tillfyllest. . Rättighet att anordna

registrering på vidlyftigare sätt torde icke kräva särskild föreskrift i stadgan.

Frågor rörande bidrag till gatuanläggningskostnad inklusive nödig registratur

borde inrymmas under de åligganden, för vilka staden som sadan vore ansvarig,

med frihet för stadsfullmäktige att efter lägenhet och ortliga förhållanden

besluta örn vilken av stadens förvaltande organ, som skulle svara för

stadens förpliktelser i detta hänseende.

Det kunde slutligen påpekas, att, örn avsikten i detta sammanhang varit att

på samma sätt som ifråga om gatumarksersättning säkerställa stadens ekonomiska

intressen ifråga om bidrag till gatuanläggningskostnad, syntes detta

kunna åstadkommas genom intagande i gatuordning av en med bestämmelserna

i § 62 mom. 1 g av stadgeutkastet korresponderande bestämmelse.

Länsstyrelsen i Malmöhus län: Länsstyrelsen kunde i huvudsak ansluta

sig till den sålunda framförda kritiken. Bestämmelserna torde böra utgå ur

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

förslaget. I byggnadsordning kunde, om så ansåges nödigt, meddelas bestämmelser

i ämnet, lämpade efter förhållandena på varje ort.

Byggnadsnämnden i Landskrona har ansett den föreslagna registreringsskyldigheten

böra utvidgas till att omfatta fastighetsägare åliggande förpliktelser

i fråga örn iordningställande och underhåll av gata, snöskottning, utförande och

underhåll av ledningar m. m. ävensom enskilda fastigheter påvilande servitut

och mellan fastighetsägare träffade avtal om gemensamt gårdsutrymme med

mera dylikt, som vid byggnadslovs meddelande och fastighets bebyggande

kunde hava betydelse.

Byggnadsnämnden i Hälsingborg: Ehuru tillkomsten av en sådan förteckning,

som här avsåges, i princip kunde synas önskvärd, torde dock kostnaderna

för dess upprättande och vidmakthållande ej svara mot den praktiska

nyttan. I förteckningen skulle väl upptagas all till tomter indelad

mark. Det visade sig ständigt, att stadsplanejämkningar och nya eller ändrade

tomtindelningar måste företagas, så snart ett nytt kvarterskomplex

foges i anspråk för bebyggelse. Allt det arbete, som förut nedlagts i förteckningen

rörande ett sådant komplex, torde då bliva värdelöst. De urkunder,

som skulle ligga till grund för anteckningarna i förteckningen, torde

i allmänhet finnas i stadsingenjörskontorens förvar. Därför torde det

för de flesta samhällens vidkommande bliva enklare, att nödiga upplysningar

i förekommande fall hämtades direkt ur dessa urkunder. Därvid un dvekes

också de misstag, som lätt kunde uppstå genom felaktigheter eller ofullständigheter

i förteckningen. Med kännedom om de omfattande uppgifter,

som i allmänhet ålåge våra stadsingenjörskontor, kunde man förutse svårigheten

att hålla förteckningen fullt tillförlitlig.

Byggnadsnämnden i Göteborg: Ifrågavarande förteckning syntes komma

att vålla stora svårigheter och omfattande arbete med stora kostnader utan

motsvarande gagn.

Byggnadsnämnden i Lidköping: Det torde vara lämpligast att förtecknin
gen

upprättades av drätselkammaren, som handhade stadens ekonomi i övrigt.

Byggnadsnämnden i Ludvika: I det fall att gatuskatt, såsom i Ludvika,

i ett samhälle utginge efter överenskommelse med fastighetsägarna, syntes

det, som örn upprättandet av ett dylikt register icke skulle vara erforderligt.

Föreningen Sveriges stadsarkitekter: Då drätselkammaren hade att å stadens

vägnar upprätta förslag och föra underhandlingar rörande fastighetsägarnas

skyldighet att lämna bidrag till stadens gatukostnader, kunde ifrågasättas,

huruvida icke skyldigheten att föra den förteckning, som här avsåges,

borde åligga denna myndighet. Beloppens storlek kunde icke en gång för

alla fastställas, utan vore alltjämt av skilda anledningar underkastad förändringar,

och byggnadsnämnden måste alltså i varje särskilt fall hos drätselkammaren

förvissa sig örn stadens verkliga fordran. För byggnadsnämndens

vidkommande och för den, som hade att utfärda kartor för nybyggnader,

torde det vara tillfyllest att äga tillgång till ett utdrag av denna förteckning

i form av ett register över samtliga fastigheter, vid vilkas bebyggande staden

ägde rätt att utfå ersättning för gatukostnad, utan angivande av beloppens

storlek.

Stockholms fastighetsägareförening: Intet syntes vara att erinra emot bestämmelsen,

att byggnadsnämnden skall upprätta en förteckning över fastighetsägare

åliggande förpliktelser att till staden utgiva bidrag till gatukost
-

s. 169 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192-

169

nåd. Fortsättningen av stadgandet vore emellertid på intet vis tillfredsställande.

I samma mån som det lades i myndigheternas händer att utfärda djupt

ingripande och mycket detaljerade stadsplanebestämmelser, vore det givetvis

av den yttersta vikt att på allt sätt underlätta möjligheterna att förskaffa

sig kännedom om innehållet i dessa bestämmelser. Det borde därför

icke medgivas byggnadsnämnden att diskretionärt pröva, huruvida i gatukostnadsförteckningen

skulle upptagas jämväl övriga för fastighet i fråga

örn dess utnyttjande gällande villkor eller annat, som för fastighetens bebyggande

kunde vara av särskild betydelse. Dylika villkor och omständigheter

borde under alla förhållanden finnas tillgängliga i en central förteckning.

Detta syntes vara så mycket viktigare, som det vore bekant att allvarliga

missförstånd och tvistigheter uppkommit vid köp och försäljningar av fastigheter

i anledning av att köpare eller säljare saknat kännedom örn utfärdade

byggnadsbestämmelser, och detta ehuru man åtminstone i Stockholm, därest

man överhuvud vore initierad i saken, hade relativt lätt att erhålla uppgift

örn de byggnadsbestämmelser, som vore gällande för olika kvarter. Inom

föreningen hade till och med den åsikten gjort sig gällande, att här berörda

villkor och förhållanden borde på något sätt, ungefär i likhet med vad _ som

skedde beträffande förelupna exekutiva åtgärder, antecknas i gravationsbevisen.

§ 9-

Mom. 1.

Föreningen Sveriges stadsarkitekter: Förslaget stadgade i § 9 mom. 1, att

antalet ledamöter i nämnden skall vara fem, dock att i byggnadsordningen må

bestämmas, att antalet skall vara sju eller tre. Gällande stadga föreskreve fem

eller tre. Föreningen funne det angeläget, att detta stadgande bibehölles. För

en nämnd, som ofta hade att fatta beslut i brådskande frågor och där stor vikt

läge på att konsekvens upprätthölles i besluten, kunde ett större antal ledamöter

än det nu allmänt brukliga fem icke vara önskvärt. Som motiv för en ändring

av ledamöternas antal anfördes, att det till sju ökade antalet skulle möjliggöra

en arbetsfördelning mellan nämndledamöterna. En dylik uppdelning

av arbetet inom nämnden torde dock icke vara önskvärd. Ledamöterna borde

såvitt möjligt alla deltaga i behandling av samtliga ärenden för att därigenom

få en god överblick över nämndens hela verksamhet. Det syntes ej heller önskligt,

att proportionen mellan de av stadsfullmäktige och magistraten utsedda

ledamöterna förrycktes.

Gällande stadgas bestämmelse att, vid ett ledamotsantal av fem, tva ledamöter

skola utses av magistraten, varav en lagfaren, syntes likaledes böra bibehållas,

då detta ju ej uteslöte, att magistraten valde <m i byggnadsärenden väl kunnig,

icke lagfaren person. Det borde dock alltid förutsättas, att magistraten

skulle välja en lagfaren person, då en sådan alltid vore av den största betydelse

att äga inom nämnden.

Det föreslagna stadgandet, att en av nämndledamöterna ovillkorligen skall

utses på förslag av hälsovårdsnämnden, torde vara obehövligt, då väl stadsfullmäktige

vid nominerande av ledamöter alltid kunde iakttaga, att hälsovårdsintressena

bleve vederbörligen tillgodosedda. Bestämmelsen, att en ledamot

såvitt möjligt skall besitta byggnadsteknisk sakkunskap, torde likaledes

utan ett direkt stadgande kunna iakttagas av stadsfullmäktige eller magistraten;

den kunde genom sin formulering lätt leda till en ensidig syn på kvalifikationerna

för nämndledamöter. Det vore lämpligare, om de i dessa stycken

berörda önskemålen beträffande vissa ledamöter formulerades så, att de kunde

gälla överhuvud taget för ledamot i byggnadsnämnd. Det borde alltså före
-

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

skrivas, att till ledamöter böra utses personer, som kunna antagas vilja främja

ett suni; byggnadsväsende och en god byggnadskultur samt, såvitt möjligt, hava

praktisk erfarenhet i byggnadsfrågor och hygieniska spörsmål.

Genom de föreslagna ändringarna skulle stadgandet i § 126 mom. 1 rörande

nyval av byggnadsnämnderna vid den nya stadgans ikraftträdande kunna bortfalla

och kontinuiteten alltså bevaras, vilket torde vara av icke ringa betydelse

just vid ett sådant tillfälle.

Liknande anmärkningar hava framställts:

Beträffande möjligheten att öka ledamotsantalet till

sju: av stadsplanedirektören i Stockholm, länsarkitekten i Stockholms län,

byggnadsnämnderna i Uppsala, Kalmar och Halmstad, stadsarkitektkontoret i

Göteborg, byggnadsnämnden och stadsarkitekten i Borås och styrelsen för Svenska

kommunaltekniska föreningen.

Hälsovårdsnämnden i Stockholm har däremot uttalat den uppfattningen, att

möjlighet borde beredas för Stockholms stad att för tillgodoseendet av en allsidig

sakkunskap hos byggnadsnämnden erhålla en byggnadsnämnd med sju

ledamöter.

Beträffande magistrats rätt att utse två ledamöter:

av byggnadsstyrelsen (för det fall att ledamöterna äro sju), två ledamöter i

Stockholms stads byggnadsnämnd, stadsarkitekten och stadsplanedirektören i

Stockholm, länsarkitekten i Stockholms län, byggnadsnämnden i Djursholm,

länsarkitekten i Uppsala m. fl. län (för det fall att ledamöterna äro sju), byggnadsnämnden

i Uppsala, länsstyrelsen i Kronobergs län, länsarkitekten i Kronobergs

m. fl. län, länsstyrelsen i Kalmar län, byggnadsnämnden i Kalmar,

länsstyrelsen i Blekinge län, stadsarkitekten och byggnadsnämnden i Karlskrona,

byggnadsnämnderna i Landskrona, Hälsingborg och Halmstad, byggnadsnämnden

och stadsarkitektkontoret i Göteborg, länsarkitekten i Älvsborgs

och Skaraborgs län (för det fall att ledamöterna äro sju), byggnadsnämnden

och stadsarkitekten i Borås, byggnadsnämnden i Skövde, en ledamot

av byggnadsnämnden i Örebro, länsarkitekten i Norrbottens län (åtminstone

för det fall att ledamöterna äro sju), styrelsen för svenska kommunaltekniska

föreningen. Sveriges fastighetsägareförbund, Stockholms fastighetsägareförening

och Sveriges industriförbund.

En ledamot av byggnadsnämnden i Stockholm har däremot ansett, att samtliga

ledamöter i byggnadsnämnden borde utses av stadsfullmäktige och således

icke någon ledamot av magistraten.

En ledamot av byggnadsnämnden i Göteborg anslöt sig till utkastet i fråga

örn sättet för utseende av nämndens ledamöter.

Stadsingenjörskontoret i Stockholm har för Stockholms vidkommande framhållit

önskvärdheten av att två av byggnadsnämndens ledamöter vore lagfarna,

då ett flertal frågor, som läge under byggnadsnämndens prövning, exempelvis

ärenden rörande gatumarksersättningar och bidrag till stadens gatukostnader,

tomtindelningar m. m., vore av den beskaffenhet att två lagfarna ledamöter

inom byggnadsnämnden krävdes för ärendenas handläggning; dock att bestämmelse

härom borde kunna införas i en blivande byggnadsordning för Stockholm.

Bestämmelsen örn att en ledamot skall utses efter förslag

av hälsovårdsnämnden har avstyrkts även av stadsplanenämnden

och stadsplanedirektören i Stockholm, byggnadsnämnderna i Djursholm,

Uppsala, Kalmar, Halmstad, Laholm, byggnadsnämnden och stadsarkitektkontoret

i Göteborg (en ledamot i byggnadsnämnden anslöt sig till utkastet), länsarkitekten

i Älvsborgs och Skaraborgs län, byggnadsnämnden och stadsarki
-

s. 171 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is proposition nr 192. 171

tekten i Borås, byggnadsnämnden i Skövde och styrelsen för svenska kommu - naltekniska föreningen.

Rörande kvalifikationerna för ledamöter i byggnadsnämnd

har i övrigt anförts av:

Länsarkitekten i Stockholms län: Kravet å byggnadsteknisk sakkunskap

hos minst en av nämndens ledamöter torde, örn däri, såsom ofta fallet vore, endast

inlades en fordran å arbetskunnighet inom byggnadsbransch^^ knappast

garantera nämnden det tillskott av sakkunskap, som nämnden i sitt grannlaga

arbete behövde. Någon anledning att i författningarna understryka behovet

av en isådan sakkunskap funnes säkerligen ej. Den torde vara självskriven,

därest ej bättre stöde att få. Däremot vore det allt skäl att i författningarna

betona vikten av att, där tillgång funnes till person med byggnadsteknisk

skolning och praktisk erfarenhet på området, denne så vitt möjligt toges i anspråk

som ledamot av nämnden. Länsarkitekten ville därför föreslå, att uttrycket

»byggnadsteknisk sakkunskap» utbyttes mot »byggnadsteknisk utbildning»,

ett begrepp, som kommit till användning i ett flertal »byggnadsordningar»

för landsbygden (enligt 1 kap. 42 § sista stycket i fastighetsbildningslagen)

ifråga örn eventuell byggnadskonsulent. Då i stadgandet stöde

»så vitt möjligt», kunde ju ändringen ej anses innebära en för långt gående

åtgärd, så mycket mindre som en byggnadsnämnd väl knappast kunde bli

alltför sakkunnig i detta ords bästa mening.

Länsarkitekten i Uppsala ni. fl. län: Kravet på^ att en medlem skall »be
sitta

byggnadsteknisk sakkunskap» kunde tolkas så, att nämnden komme att

rekryteras med en byggmästare förr än med en arkitekt.. Då det vore av vikt

att i nämnden funnes representerad den högsta arkitektoniska sakkunskap, som

funnes att tillgå på orten, torde efter ordet »sakkunskap» lämpligen kunna

tilläggas orden »örn möjligt en i samhället tillgänglig arkitekt och en» etc.

Länsarkitekten i Jönköpings och Östergötlands län: I utkastets § 9 mom. 1

tredje meningen torde framför orden »byggnadsteknisk sakkunskap» vara

lämpligt att inskjuta orden »arkitektonisk eller».

Länsstyrelsen i Kalmar län: De föreslagna reglerna för tillgodoseende inom

byggnadsnämnd av byggnadsteknisk och hygienisk sakkunskap syntes länsstyrelsen

ingalunda överflödiga och, med den avfattning de fått, knappast böra

bliva besvärande i tillämpningen. De torde i allt fall vara steg i rätt riktning.

Även örn det finge anses ligga i sakens natur, att förfarenhet på. byggnadsområdet

inom en byggnadsnämnd bleve företrädd, vore det icke lika givet, att

den hygieniska sakkunskapen bereddes erforderligt utrymme, därest icke föreslagna

bestämmelsen därutinnan bleve gällande. Länsstyrelsen funne det tilllika

synnerligen lämpligt, att på sådant sätt naturlig förbindelse kunde uppehållas

mellan hälsovårdsnämnd, resp. av denna inrättad särskild bostadsinspektion,

och byggnadsnämnd. Måhända kunde det emellertid vid sådant förhållande

ifrågasättas, huruvida den i § 13 andra stycket avsedda befogenheten

för vissa ytterligare sakkunniga att närvara vid byggnadsnämnds sammanträden

och deltaga i förhandlingarna icke skulle kunna bortfalla. I varje fall skulle

därigenom undanröjas yppade farhågor för oskäligt förtyngande av nämndens

arbete; och det kunde måhända anses tillräckligt, örn samma sakkunniga ägde

att efter kallelse närvara och deltaga i förhandlingarna.

Länsstyrelsen i Blekinge län: I fråga örn sammansättningen av byggnads
nämnd

i stad syntes denna böra avvägas så att byggnadsnämnderna tillfördes

nödig sakkunskap. Den sakkunskap, som erfordrades, avsåge förutom rena

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

byggnadsfrågor i huvudsak dels hälsovårdsspörsmål, dels brandsäkerhetsfrågor.

Förslaget att tillförsäkra byggnadsnämnderna erforderlig sakkunskap genom

föreskriften i § 13 st. 2 örn rättighet för de däri angivna personerna att

vara närvarande vid byggnadsnämnds sammanträde och deltaga i överläggningarna

torde sakna praktisk betydelse, då det ej torde vara att förvänta,

att dessa personer i ansvarsställning skulle vilja, såvida de icke därtill vore

skyldiga, annat än i rena undantagsfall närvara vid sammanträden, där de ej

få deltaga i besluten. Den högsta kommunala sakkunskapen i förenämnda två

avseenden representerades av vederbörande stadsläkare respektive brandchef.

Dessa båda tjänstemän syntes därför böra ingå som självskrivna ledamöter

i byggnadsnämnden. Därest det emellertid skulle anses olämpligt att de

skola vara ledamöter i byggnadsnämnden, torde det i stället böra åläggas dem

att närvara vid nämndens sammanträden med rätt att deltaga i överläggningarna.

Därjämte torde magistraten böra äga utse ej blott en lagfaren ledamot

utan även, örn stadsläkaren och brandchefen ej skola vara ledamöter, ytterligare

en ledamot, som i så fall skulle vara byggnadssakkunnig.

Beträffande de ledamöter, stadsfullmäktige skulle utse, torde, därest det föreskreves,

att stadsläkaren och brandchefen skola vara närvarande vid byggnadsnämndens

sammanträden, böra föreskrivas allenast, att åtminstone två av

dessa ledamöter skola vara byggnadssakkunniga.

Förste stadsarkitekten samt förste och andre stadsingeniör erna i Malmö:

I fråga örn sättet för utseende av byggnadsnämnds ledamöter föreskreves bland

annat, att den av hälsovårdsnämnden föreslagna ledamoten skulle vara särskilt

skickad att tillse de hygieniska kravens beaktande. Denna bestämmelse syntes

medgiva full tolkningsfrihet och innebure på intet sätt någon garanti för vad

som borde hava åsyftats, nämligen att åt byggnadsnämnd förvärva skolad hygieniker,

såsom stads- eller provinsialläkare, örn sådan vore att tillgå. Det föresloges,

att bestämmelserna tydligt inriktades på förenämnda läkare eller annan

skolad person med utbildning i hygien. Avgöranden med hänsyn till hygieniska

spörsmål vore jämväl i byggnadsärenden så allmänt förekommande,

att det förefölle naturligt, att sakkunskap i detta avseende bereddes bättre inflytande

å byggnadsnämnds beslut än det som följde av bestämmelserna i § 13

andra stycket av stadgeutkastet.

Länsarkitekten i Göteborgs och Bohus samt Hallands län har, med instämmande

av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, föreslagit föreskrift, att av

de utav stadsfullmäktige valda ledamöterna minst en borde besitta byggnadsteknisk

sakkunskap.

Länsarkitekten i Älvsborgs och Skaraborgs län: Föreskriften att en medlem

skall »besitta byggnadsteknisk sakkunskap» föresloges ändrad till »en äga

insikter i byggnadskonsten». Härigenom komme det något tydligare att tryckas

på, att det vore mera den konstnärliga än den tekniskt praktiska insikten,

som vore av betydelse för en byggnadsnämnd, då ju de praktiskt tekniska detaljerna

mera sällan om ens någonsin bleve föremål för behandling i byggnadsnämnden.

Härmed uteslötes givetvis icke att de krafter, som vore att tillgå,

kunde användas.

Liknande uttalande har gjorts av länsarkitekten i Norrbottens län samt byggnadsnämnderna

i Skövde och Säter.

Styrelsen för svenska arkitektföreningen: Styrelsen ställde sig tveksam rö
rande

lämpligheten att även för de mindre samhällena, där byggnadsnämnden

endast hade tre ledamöter, så detaljerat föreskriva nämndens sammansättning

som skett. Följden skulle nämligen kunna tänkas bli, att vissa personer på

s. 173 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj :ts proposition nr 192.

173

grund av de föreskrivna kvalifikationerna bleve självskrivna i nämnden, trots

att de, bortsett från sin speciella sakkunskap, måhända i många fall saknade

det intresse för byggnadsfrågor och den överblick, som måhända vore viktigare

för ett rätt utövande av ledamotskapet. Exempelvis måste den av hälsovårdsnämnden

föreslagna ledamoten, som skulle vara skickad att tillse, att de hygieniska

kraven vunne behörigt beaktande, i de flesta mindre samhällen bli stadsläkaren

eller örn sådan ej funnes provinsialläkaren. Likaså kunde det tänkas,

att kravet på byggnadsteknisk sakkunskap endast uppfylldes av den enda på

platsen boende byggmästaren, vilken då även bleve part i de flesta mål nämnden

kunde hava att handlägga. Däremot funne styrelsen det föreslagna stadgandet

fullt berättigat för större samhällen, där möjlighet funnes att välja mellan

ett större antal sakkunniga.

Sveriges fastighetsägareförbund: Med hänsyn till den mångfald av äganderättsintressen,

vilka enligt åtskilliga bestämmelser såväl i stadsplanelagsförslaget

som i förevarande utkast skulle av nämnden beaktas, syntes det förbundet

naturligt, att någon av nämndledamöterna skulle vara en person, som representerade

dessa intressen. För realiserandet av detta önskemål föresloge förbundet,

att ifrågavarande nämndledamot skulle väljas av magistraten efter

fastighetsägarnas hörande. På de platser, där fastighetsägareförening funnes,

kunde förslag till lämpliga kandidater ju lätt erhållas genom nämnda

organisation. Där dylik organisation icke funnes, torde saken lämpligen kunna

ordnas genom att stadens fastighetsägare efter kungörelse kallades att

infinna sig för avgivande av förslag.

Liknande uttalande har gjorts av Stockholms fastighetsägareförening.

Sveriges industriförbund, som föreslagit, att åt magistrat måtte medgivas

rätt att utse två ledamöter i byggnadsnämnd, har under framhållande att det

vore obehövligt, att mer än en ledamot vore lagfaren., föreslagit föreskrift, att

av de utav magistrat utsedda ledamöterna en skulle vara lagfaren och en byggnadstekniskt

erfaren.

Mom. 2.

Byggnadsstyrelsen: För vinnande av önskvärd kontinuitet beträffande

byggnadsnämndens sammansättning funne sig byggnadsstyrelsen böra föreslå,

att momentet kompletterades med den i förslaget till stadsbyggnadslag

intagna föreskriften, att, då stadsfullmäktige första gången företaga val av

ledamöter, genom lottning skall bestämmas, vilken eller vilka av dessa skola

utträda ur nämnden redan vid slutet av andra året.

Liknande anmärkning har framställts av länsarkitekten i Stockholms län,

länsstyrelsen i Uppsala län, länsarkitekten i Uppsala m. fl. län, länsarkitekten

i Älvsborgs och Skaraborgs län, länsstyrelsen i Värmlands län, länsarkitekten

i Värmlands och Örebro län, länsstyrelsen i örebro län, länsarkitekten

i Kopparbergs m. fl. län och byggnadsnämnden i Säter.

§ IL

Mom. 2.

Länsstyrelsen i Malmöhus län: Det syntes länsstyrelsen som örn bestäm
melsen

i mom. 2 därom, att byggnadsnämnd skall sammanträda minst en gång

i månaden, vore alltför kategorisk. Författningen skulle tillämpas för städer

och samhällen av många olika storhetsgrader. På grund härav ville länsstyrelsen

föreslå, att möjlighet lämnades öppen att i byggnadsordning stadga

längre tidrymd mellan sammanträdena.

s. 174 Kontrollera mot PDF

174 Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Liknande synpunkter hava framförts av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus

län.

Byggnadsnämnden i Göteborg: Föreslagna befogenhet för Konungens be
fallningshavande

och magistrat att påkalla sammanträde med byggnadsnämnd

funne nämnden icke erforderlig.

Länsarkitekten i Älvsborgs och Skaraborgs län: Det vore att beklaga, att

den i de sakkunnigas förslag intagna möjligheten för länsarkitekt att kunna

påkalla sammanträde med byggnadsnämnd bortfallit. I hälsovårdsstadgan föreskreves,

att hälsovårdsnämnd kunde sammankallas av, förutom länsstyrelse och

magistrat, förste provinsialläkare, vars befattning med hälsovården syntes nära

sammanfalla med länsarkitektens befattning med byggnadsväsendet. Det syntes

innebära ett underkännande av länsarkitektens förmåga att med oväld och

takt handhava en sådan befogenhet och ett undfallande för överkänsliga kommunala

intressen. Det kunde invändas att en sådan befogenhet saknade nämnvärd

betydelse, då sammanträde alltid genom länsstyrelsen kunde åstadkommas.

Ofta vöre det emellertid så att vid besök på en plats förhållanden framkomme,

som gjorde det önskvärt med ett omedelbart sammanträde.

§ 12.

Mom. 1.

Vissa länsarkitekter hava ifrågasatt, att bestämmelsen örn skyldighet att

anställa stadsarkitekt borde göras obligatorisk.

För den händelse det i utkastet föreslagna medgivandet att på annat sätt

tillgodose byggnadsnämndens behov av sakkunnigt biträde skulle få kvarstå,

har av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, vissa länsarkitekter, däribland

länsarkitekten i Göteborgs och Bohus samt Hallands län, samt byggnadsnämnden

i Landskrona föreslagits, att såsom villkor härför skulle uppställas, att

det sakkunniga biträde, som i sådant fall anlitades, skulle vara godkänt av

Konungens befallningshavande eller eventuellt av Kungl. Majit.

Länsstyrelsen i Hallands län har häremot invänt följande: Då utkastets

§ 12 angåve, att i byggnadsordning för stad kunde under viss förutsättning

meddelas befrielse för samhälle att anställa stadsarkitekt, samt byggnadsordningen

skulle fastställas av Kungl. Majit, ansåge länsstyrelsen det icke vara

erforderligt att, på sätt länsarkitekten ifrågasatt, införa skärpta bestämmelser

angående godkännande genom viss myndighet av sådan person, vilken i

dylikt fall skulle vara sakkunnigt biträde åt nämnden, utan torde det kunna

förutsättas, att Kungl. Maj :t tillsåge, att sådana föreskrifter i detta avseende,

som av varje orts förhållanden kunde finnas påkallade, in flöte i byggnadsordningen.

Länsarkitekten i. Malmöhus och Kristianstads län har anfört: Därest an
ställandet

av stadsarkitekt, skedde på ett för olika omständigheter avpassat

sätt, borde detsamma ej bli ekonomiskt betungande. Frågan vore blott huru

det skedde. I motiveringen till utkastet antyddes möjligheten av gemensam

stadsarkitekt för flera orter; infördes en sådan ordning, borde ekonomiska hinder

ej bli oövervinnliga.

Enda möjligheten för införandet av gemensamma stadsarkitekter vore emellertid

att det läge i länsstyrelsens hand att organisera detta, vilket emellertid

försvårades, örn möjlighet funnes för resp. kommuner att undandraga sig gemenskapen.

Stadgandet borde därför avfattas så, att stadsarkitekt vore obligatorisk.

Därest stadsarkitekt ej anställdes inom viss tid, skulle länsstyrel
-

s. 175 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 192.

175

sen äga förelägga resp. samhällen förslag till antagande av gemensam stadsarkitekt

samt efter samhällenas hörande utfärda förordnande härom.

Beträffande formen för befrielse från skyldigheten att anställa stadsarkitekt

har länsarkitekten i Stockholms län anfört: Anordningen med att i

byggnadsordningen formligen stadga befrielse från skyldigheten att anställa

stadsarkitekt under angivna förutsättning kunde hava vissa fördelar. Men nackdelarna

vore ej mindre. Att behöva ändra byggnadsordningen i fall av ändrade

förutsättningar för befrielsen medförde onödigt besvär. De omständigheter,

som kunde föranleda ifrågavarande dispens, kunde vara mycket olika. Det

syntes vara att föredraga, att befrielsen meddelades i form av särskilt beslut av

Kungl. Majit, som därvid handlade efter förhållandena i varje särskilt fall.

Liknande förslag har framställts av länsarkitekten i Älvsborgs och Skaraborgs

län samt stadsarkitekten i Landskrona.

Byggnadsstyrelsen har anfört: Styrelsen funne det icke lämpligt, att i § 12

intagits bestämmelse därom att i byggnadsordningen må medgivas befrielse för

byggnadsnämnden från skyldigheten att anställa stadsarkitekt, där nämndens

behov av sakkunnigt biträde på annat sätt tillgodoses. Denna bestämmelse

kunde nämligen tänkas inbjuda till att vederbörande sökte att i allt för stor utsträckning

undvika tillsättandet av stadsarkitekt, vilket givetvis skulle vara

synnerligen betänkligt med hänsyn till att den nya lagstiftningen i avsevärd

grad vore ägnad att öka byggnadsnämndernas behov av sakkunnigt biträde vid

ledningen av städernas byggnads- och stadsplaneväsende. Enligt byggnadsstyrelsens

mening borde det därför ankomma på Kungl. Maj :ts prövning, huruvida

sådana omständigheter förelåge, att kravet på anställandet av stadsarkitekt

borde kunna tillsvidare eftergivas inom samhället.

Svenska stadsförbundets styrelse: En bestämmelse, som väckt tveksamhet

hos styrelsen, vore den, att byggnadsnämnd som regel skall hava stadsarkitekt

till sitt biträde. I byggnadsordning skulle dock kunna medgivas befrielse

från skyldigheten i fråga, »där nämndens behov av sakkunnigt biträde varder

på annat sätt behörigen tillgodosett». Med hänsyn till nämndernas arbete syntes

stadgandet i fråga vara nog så önskvärt. Men ur kostnadssynpunkt torde

föreskriften för ett avlägset liggande samhälle med svag ekonomi kunna bliva

särdeles kännbar, även om det sakkunniga biträdet ej behövde vara en hos

nämnden anställd person. Styrelsen hade sig bekant, att av länsstyrelsen i

Göteborgs och Bohus län tagits ett mycket beaktansvärt initiativ att söka för

rimliga kostnader ställa fackmän till disposition för länets byggnadsnämnder.

På denna väg skulle måhända för hela landets vidkommande önskade resultat

kunna nås utan lagstiftning. Tillsvidare syntes det vara skäl att gå varligt

fram i förevarande avseende och icke tvinga i vart fall ekonomiskt svaga samhällen

till betydande utgifter. Ville man icke i stadgan fastslå en viss gräns

i förhållande till folkmängden, något som torde medföra vissa svårigheter,

torde i vart fall en fullständig dispensrätt även för »det sakkunniga biträdets»

vidkommande böra medgivas den myndighet, som skulle fastställa byggnadsordningen.

En lindring av stadgandet har jämväl påyrkats av:

Överståthållarämbetet, som anfört: Med hänsyn därtill, att behov av fast

anställd stadsarkitekt flerstädes näppeligen torde föreligga, liksom till den

även i jämförelsevis stora samhällen rådande svårigheten att besätta stadsarkitekttjänst

med fullt kompetent och lämplig person, syntes riktigast att, i mot
-

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Majlis proposition nr 192.

sats till vad som föreslagits, såsom regel stadga allenast att »nämndens behov

av sakkunnigt biträde» skulle vara »behörigen tillgodosett» och att alltså stadsarkitekt

skulle tillsättas allenast där sådant vore föreskrivet i byggnadsordningen.

Även örn paragrafen erhölle nu föreslaget innehåll, vore det enligt

överståthållareämbetets mening antagligt, att stadsarkitekt komma att anställas

i större utsträckning än vad som i och för sig kunde anses nödvändigt och

lämpligt.

Byggnadsnämnden i Lund, som yttrat: Det vore ytterst önskvärt, att byggnadsnämnderna

bereddes tillgång till sakkunnigt biträde. I ett mycket stort

antal samhällen löste sig denna fråga av sig själv, d. v. s. i samhällen av sådan

storlek, att byggnadsnämnden till sitt förfogande hade ett sakkunnigt biträde

för stadsplaneväsendet, ett för byggnadsväsendet och ett för mätningsväsendet.

Även för de samhällen, där mätningsväsendet och stadsplaneväsendet hos byggnadsnämnden

representerades av en sakkunnig och byggnadsväsendet av en,

torde paragrafen ifråga sakna betydelse.

För samhällen av sådan storleksordning, att tjänstemannaarbetet inom de tre

specialområdena kunde medhinnas av en person, torde emellertid tvånget att

hava en stadsarkitekt verka betungande i så måtto, att samhället därigenom

tvingades icke endast att som stadsarkitekt anlita samma person som en eller

flera närliggande orter, utan jämväl tvingades till liknande åtgärd beträffande

sakkunnighjälpen inom byggnadsnämndens båda övriga ansvarsområden. Fördelen

för ett samhälle att hava sakkunnighjälpen bosatt inom samhället borde

ej underskattas. Mätningsmannen kunde man icke göra sig av med, och att genom

en lagbestämmelse praktiskt taget generellt omöjliggöra en kombination av

mätningsmannatjänsten och tjänsten som byggnadsteknisk rådgivare åt byggnadsnämnden

kunde väl knappast vara riktigt, särskilt som för byggnadsnämnderna

i mindre samhällen den möjligheten borde stå öppen att genom

hänvändelse till länsarkitekten erhålla de råd och upplysningar, som kunde

vara ytterligare erforderliga utöver dem, som stöde till buds av den egna tjänstemannen.

Åtskilliga andra byggnadsnämnder, av vilka uttalats, dels att stadgandet måtte

helt utgå och frågan i fall av behov regleras i byggnadsordning, dels att stadgandet

borde gälla endast för städer med en folkmängd överstigande förslagsvis

10,000 personer, dels att behovet av sakkunnig granskning borde kunna för

smärre samhällen fyllas av länsarkitekten eller till hans förfogande ställt sakkunnigt

biträde eller av annan sakkunnig, tillkallad på sökandens bekostnad.

Moni. 2.

Länsarkitekten i Göteborgs och Bohus samt Hallands län har, med instämmande

av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, ansett, att person, som vore

avsedd att komma i fråga till stadsarkitekt, borde styrka, att han ägde nödig

praktisk erfarenhet inom stadsplanefacket.

Byggnadsnämnden i Göteborg: För behörighet till befattning som stads
arkitekt

föreslagna villkor om praktisk erfarenhet inom området för byggnadsnämnds

administrativa verksamhet syntes nämnden närmast komma att verka

i sådan riktning, att stadsarkitektbefattningar bleve förbehållna personer med

lång tjänstgöring på stadsarkitektkontor under uteslutande av personer, som

kanske i övrigt vore lämpligare. Enligt nämndens uppfattning kunde därför

detta villkor vara till skada, i synnerhet som någon dispensrätt enligt förslaget

ej medgivits.

Föreningen Sveriges stadsarkitekter har hemställt, att, då byggnadsstyrelsen

torde vara den myndighet, som bäst kunde avgöra kompetensfrågan, här måtte

s. 177 Kontrollera mot PDF

Kungl. Marits proposition nr 192. 177

införas en bestämmelse örn, att byggnadsstyrelsen hade att yttra sig över de sökandes

kompetens.

Bestämmelsen, att den sökande skall äga erfarenhet inom området för byggnadsnämndens

administrativa verksamhet, kunde uppfattas såsom hänförande

sig till endast den ifrågavarande byggnadsnämnden. Då erfarenhet från annan

eller andra byggnadsnämnder även torde vara tillfyllest, borde ordet »byggnadsnämndens»

ändras till »byggnadsnämnds».

Mom. 3.

Länsarkitekten i Stockholms län: Då stadsfullmäktige sannolikt i flertalet

fall nu tillsatte såväl stadsarkitekt som stadsingenjör och byggnadschef, där

sådana funnes, men även annan myndighet härför förekomme, däribland byggnadsnämnden,

förefölle det lämpligast att i byggnadsordningen finge bestämmas

vilken myndighet som hade att antaga och entlediga befattningshavare hos

nämnden.

Byggnadsnämnden i Södertälje: Mom. 3 innehölle bestämmelse örn, att nämnden

antager och entledigar befattningshavare hos nämnden. Gällande byggnadsstadga

innehölle samma bestämmelse, dock med inskränkningen: »därest

ej i byggnadsordningen annorlunda bestämmes.» Denna inskränkning borde bibehållas.

Det hände ju nu och torde även komma att i fortsättningen hända, att

en befattningshavare hos nämnden jämväl vore befattningshavare hos annan

myndighet. I en mindre eller medelstor stad kunde det ju befinnas lämpligt, att

t. ex. stadsingenjör- och byggnadschefsbefattningarna innehades av en person,

att sekreteraren hos nämnden jämväl vore sekreterare hos andra stadens myndigheter

o. s. v. I sådana fall torde det vara lämpligast, att stadsfullmäktige

antoge befattningshavarna.

Byggnadsnämnden i Djursholm: Mom. 3 borde erhålla sådan formulering, att

därav framginge, huru tillsättandet av tjänster, gemensamma för flera kommunala

nämnder, skulle ordnas.

Stadsarkitekten i Karlskrona: Att val av stadsarkitekten skulle ske av byggnadsnämnden,

vilket vore det vanliga, och icke, som hittills gällt för Karlskrona,

av magistraten syntes icke innebära någon olägenhet.

Byggnadsnämnden i Göteborg: Den i Göteborg för närvarande tillämpade

ordning, att förste och andre stadsarkitekten, förste och andre stadsingenjören,

byråingenjören och kontrollingenjören tillsattes av magistraten efter byggnadsnämndens

samt ingenjörerna jämväl efter drätselkammarens hörande, hade

nämnden funnit uteslutande fördelaktig och ville uttala en önskan, att denna

ordning måtte bibehållas.

Styrelsen för svenska arkitektföreningen: Styrelsen hyste i överensstämmelse

med utkastet den bestämda uppfattningen, att nämnden borde antaga och

entlediga sina tjänstemän och ej fullmäktige.

■Länsarkitekten i Stockholms län har hemställt om införande i byggnadsstadgan

av ett stadgande i huvudsaklig överensstämmelse med 1928 års förslag till

stadsbyggnadslag 19 kap. 5 §, av innebörd att i byggnadsordning kunde meddelas

bestämmelser örn byggnadsnämnds befogenhet att i förekommande fall tillkalla

sakkunniga ävensom om vad i övrigt funnes nödigt för betryggande av

att vid behandling av ärenden av olika art nödig sakkunskap måtte finnas inom

nämnden tillgänglig.

Liknande önskemål har framställts av länsarkitekten i Värmlands och Örebro

län, som ansett den föreslagna föreskriften lämpligen böra införas under § 12.

Bihang till riksdagens protokoll 1981. 1 sami. 168 käft. (Nr 19S2.) 12

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

§ 13.

Första stycket.

Stadsarkitekten i Landskrona har påyrkat, att första stycket i § 13 skulle

erhålla följande lydelse: »Stadsarkitekt åligger att till föredragning hos

nämnden bereda inkommande ärenden och att vara tillstädes vid nämndens

sammanträden med rättighet att deltaga i överläggningarna men ej i besluten,

varvid han, där lian det begär, äger få sin mening till protokollet antecknad.

Vad nu sagts gäller ock i stadens tjänst anställd mätningsman eller annan

tjänsteman såvitt angår ärende, med vilket han Ilar att taga befattning.»

byggnadsnämnden i Ludvika: Paragrafen borde förtydligas, så att även

byggnadschef eller stadsingenjör finge med reservationsrätt äga deltaga i överläggningarna,

även örn vederbörande tjänsteman icke ålåge föredragning hos

nämnden, dock endast örn ett ärende berörde någon av nyss nämnda tjänstemäns

arbetsområden.

Andra stycket.

Länsstyrelsen i Värmlands län, byggnadsnämnden i Kristianstad m. fl. hava

ifrågasatt, huruvida ej i byggnadsordning borde införas bestämmelsen rörande

de här angivna personernas kallande till nämndens sammanträden.

Av vissa myndigheter har ifrågasatts, att föreskriften skulle antingen utbytas

mot eller kompletteras med en skyldighet för samtliga uppräknade

tjänstemän att efter kallelse komma tillstädes.

Mot länsarkitekts rätt att närvara vid byggnadsnämnds sammanträden

hava invändningar framställts av byggnadsnämnden i Göteborg, som ansett

länsarkitekten såsom tjänsteman hos en nämnden överordnad myndighet kunna

utöva ett icke önskvärt tryck på nämnden, och byggnadsnämnderna i åtskilliga

andra städer.

Föreningen Sveriges stadsarkitekter har ifrågasatt, huruvida ej i samhälle,

där nämnden hade sakkunnig, arkitektutbildad tjänsteman, det vore tillfyllest.

örn nämnden, när särskild anledning därtill förelåge, ägde tillkalla länsarkitekten.

Beträffande tjänsteläkares och brandchefs rätt att närvara vid

byggnadsnämndens sammanträden har länsstyrelsen i Uppsala län anmärkt, att

ett tillägg syntes böra göras av innehåll att denna rätt skulle gälla endast ärende,

som berörde vederbörandes tjänsteåligganden.

Liknande uttalande har gjorts av vissa andra myndigheter, av vilka åtskilliga

framhållit, att bestämmelsen i allt fall syntes olämplig för. större städei.

Föreningen Sveriges stadsarkitekter: Då i städer alltid den i nämnden föredragande

hade tillfälle att muntligen rådgöra med eller inhämta skriftliga

utlåtanden från hälsovårds- och brandmyndigheternas tjänstemän i de sorn

regel ganska få ärenden, där deras medverkan påkallades, torde en särskild bestämmelse

om dessa tjänstemäns rätt att närvara vid nämndens sammanträder,

och att deltaga i överläggningarna ej erfordras.

Liknande uttalande har gjorts av vissa byggnadsnämnder m. fl.

Beträffande särskilt läkare har länsarkitekten i Älvsborgs och Skaraborgs

län anfört: Länsarkitekten funne den mängd olika läkare, som skulle

tilldelas behörighet att taga del i byggnadsnämndens arbete, alldeles för stor.

Det visade sig, att läkarnas befogenheter skulle bliva större gentemot byggnadsnämnd

än gentemot hälsovårdsnämnd, där endast förste provinsialläkare

s. 179 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ]9£.

179

ägde denna rätt och ej ens detta oinskränkt. Detta måste betecknas såsom

ett tillmötesgående mot läkarintresset över hövan. Ett jämnställande av byggnadsnämnd

och hälsovårdsnämnd i detta avseende syntes vara det mesta man

från det hållet kunde begära.

I fråga örn brandchefens befattning med byggnadsnämnden har

brandchefen i Stochholm anfört: Vid behandling av byggnadsärenden i Stockholm

rörande fabriks- och lagerlokaler eller andra eldfarliga inrättningar m. m.

eller offentliga samlingslokaler eller andra förhållanden, som kunde ha avseende

på fara för elds uppkomst och spridning eller svårighet vid räddning

av människoliv, hade brandchefen av byggnadsnämnden satts i tillfälle att

yttra sig. Detta förfaringssätt hade enbart varit till godo för byggnadsverksamheten,

varjämte också i allmänhet kunnat undvikas, i motsats

till vad tidigare i stor utsträckning varit förhållandet, att brandsyn, sedan

byggnader uppförts och godkänts av byggnadsnämnden, påyrkat eller föreslagit

vidtagande av ofta nog mycket omfattande säkerhetsanordningar mot

eldfara m. m.

Att bestämmelse införts, att brandchefen äger att närvara vid byggnadsnämnds

sammanträde och deltaga i överläggningarna, vore ägnat att väcka tillfredsställelse,

men syntes icke tillräckligt. De till brandchefen i Stockholm

t. ex. av byggnadsnämnden remitterade ärendena vore till antalet betydande

samt till beskaffenheten mycket växlande. Det torde därför vara omöjligt att

vid ett sammanträde omedelbart intaga ståndpunkt angående ett byggnadsärende.

Innan ärenden avgjordes vid nämndens sammanträde, torde dess ledamöter

beretts tillfälle att sätta sig in i desamma. Det torde därför vara önskvärt,

att bestämmelse infördes av innehåll, att brandchefens yttrande skulle

inhämtas i vissa fall. För Stockholms vidkommande torde kanske en dylik

bestämmelse ej vara behövlig, då överenskommelse lätt under hand torde kunna

träffas med byggnadsnämnden angående brandchefens hörande, men för städer

och samhällen i övrigt torde det vara nödvändigt, enär det i många städer

och orter torde höra till undantagen, att brandchefens yttrande inhämtades.

Verkligt behov förelåge därför av en bestämmelse i byggnadsstadgan, att, innan

ärende avgöres angående byggnad, som skall inrymma eldfarlig inrättning

eller så beskaffat varulager eller samlingslokal eller där svårighet vid räddning

av människoliv från eldskada kan förefinnas, brandchefens yttrande skall

inhämtas.

Liknande uttalande har gjorts av länsstyrelsen i Gävleborgs län samt svenska

brandskyddsföreningen.

Byggnadsnämnden i Lund: Det syntes anmärkningsvärt, att genom bestämmelsen

i § 13 nämnden betagits möjligheten att annat än i viss begränsad

utsträckning erhålla sakkunnigt biträde av såväl stadsplanetekniker som mätningstekniker

i de fall sådana funnes, vilka emellertid ofta torde vara i besittning

av en god byggnadsteknisk utbildning, som kunde komma nämnden

till nytta, under det att hygieniker och brandtekniker ägde yttranderätt i alla

av byggnadsnämnden handlagda frågor.

Jämför även ovan under § 9 återgivna uttalanden.

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

KAP. 3.

Örn stadsplan och tomtindelning.

Örn stadsplan.

§ 15.

Länsstyrelsen i Malmöhus län, styrelsen för svenska arkitektföreningen samt

vissa andra av de i ärendet hörda hava ifrågasatt lämpligheten av att i en allmän

författning intaga så detaljerade direktiv i avseende å stadsplans uppgörande,

som i denna paragraf skett.

Myndigheterna i Malmö jämte vissa andra myndigheter hava anmärkt, att

föreskrift saknades örn hänsyn till planens ekonomiska genomförbarhet.

Länsarkitekten i Stockholms lån jämte vissa andra myndigheter hava i samband

med fjärde att-satsen förordat upptagande av den i 1928 års förslag intagna

föreskriften örn stadsområdets uppdelning medelst genomgående markbälten.

Myndigheterna i Malmö hava anmärkt, att den i femte att-satsen upptagna

föreskriften, att hänsyn skall tagas till de ytterligare planläggningsåtgärder,

som kunna framdeles ifrågakomma, vore dunkel till sin innebörd.

Av styrelsen för svenska kommunaltekniska föreningen jämte vissa andra

myndigheter har påyrkats uteslutande av den i sjunde att-satsen upptagna

måttbestämmelsen rörande avstånd mellan byggnadslinjer å ömse sidor örn gåta.

Samma styrelse har ansett parkeringsplatser böra uteslutas ur åttonde attsatsen.

enär det ej vore självfallet, att det under alla omständigheter inginge

i det allmännas skyldigheter att bereda plats för parkering av enskildas bilar.

Med anledning av föreskriften i femtonde att-satsen, att synnerlig hänsyn

skall tagas till bestående ägogränser, befintliga vägar och andra förhållanden,

som kunna bidraga till underlättande av stadsplanens genomförande, i den mån

sådant kan ske, utan att, vad i övrigt föreskrivits örn stadsplans upprättande,

väsentligt åsidosättes, har nyssnämnda styrelse hemställt, att hela detta stycke

måtte utgå. Det torde nämligen ofta nog förhålla sig så, att ägogränsema i

kuperad terräng ej ginge på sådant sätt, att stadsplanen bleve mest ekonomisk

att genomföra, om ägogränserna följdes. Ej heller vore det regel, att det vore

mest ekonomiskt att låta en ny gata följa befintlig väg. Skulle vägen rivas

upp för nedläggande av ledningar eller hade den ej tillräcklig underbäddning.

hade den nämligen såsom gata föga värde. Ofta vore det mest ekonomiskt att

vid exploaterandet av ett område använda den befintliga vägen såsom transportväg

vid utläggandet av gatorna i trakten.

Liknande anmärkning har framställts av byggnadsstyrelsen, stadsplanedirektören

i Stockholm samt vissa andra myndigheter, varemot Sveriges fastighetsägareförbimd

ansett, att förslaget i allt för hög grad betraktade de bestående

förhållandena såsom underordnade i jämförelse med de ideella fordringar,

som skulle realiseras genom stadsplanen.

§ 16.

Även beträffande denna paragraf har styrelsen för svenska arkitektföreningen

framställt erinran mot de meddelade direktivens alltför detaljerade beskaffenhet,

varjämte Sveriges fastighetsägareförbund ansett paragrafens bestäm
-

s. 181 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 192.

181

vielser icke i behörig grad beakta de ekonomiska synpunkterna och behovet av

hänsyn till markägarnas intressen.

Mom. 1.

Byggnadsnämnden i Uppsala: Det syntes lämpligare att byggnadsnämnden

i särskilda fall ägde rättighet att närmare förordna örn byggnaders gestaltning

och material, då det ej alltid torde vara möjligt att vid stadsplanearbetet förutse

den praktiskt och estetiskt bästa lösningen för byggnadens yttre.

Liknande uppfattning har uttalats av vissa andra myndigheter.

Mom. 2.

Styrelsen för svenska arkitektföreningen har beträffande första att-satsen

anfört: Denna sats syntes hava erhållit en olämplig formulering. Att hän
syn

borde tagas till en god stadsbild borde visserligen gälla allt stadsplanerande

och naturligtvis särskilt bebyggandet av högt belägna punkter, men dessa

såväl som övriga stadspartier borde dock i första hand bebyggas med hänsyn

till ett rationellt tillgodoseende av de förefintliga behoven. Erfarenheten visade

också, att de försök, som hittills gjorts att fixera en vid tiden för stadsplanens

upprättande som önskvärd ansedd stadssilhuett, visat sig fullständigt

värdelösa, så snart områdets bebyggande blivit aktuellt.

Länsarkitekten i Stockholms län: De i andra att-satsen upptagna benämningarna

»öppet och slutet byggnadssätt» torde böra utgå såsom obehövliga och

även oklara. Slutet byggnadssätt uppstode sålunda icke ovillkorligen genom

sammanbyggande av byggnaderna å flera tomter. De nu moderna lamellhusen,

vilka utgjorde ett exempel på sådant sammanbyggande, torde icke kunna hänföras

under kategorien slutet byggnadssätt. Ofta tillfogades även vid detta

sistnämnda byggnadssätt sådana bestämmelser, att det under vissa villkor vore

tillåtet att jämväl uppföra byggnaderna i grupper eller helt fristående.

''Åtskilliga myndigheter hava hemställt örn förtydligande av föreskriften i

tredje att-satsen, att byggnad i allmänhet icke bör uppföras till större höjd än

som svarar mot avståndet mellan byggnadslinjerna å ömse sidor örn gata och

gård.

Stadsingenjören i Karlstad har förordat relationen 1:2,5 mellan hushöjd

och husavstånd eller med andra ord att byggnad i allmänhet ej bör uppföras till

större höjd än fyra tiondedelar av avståndet mellan huslinjerna, dock med tilllägg

att denna relation, vad beträffade Norrland, knappast vore tillfyllest,

men att å andra sidan en dylik rymlighet vore väl stor för Sydsverige.

Bestämmelsen i fjärde att-satsen rörande träbyggnad har av vissa myndigheter

ansetts vara väl kategorisk, därvid bl. a. befarats, att den skulle lägga

hinder i vägen för s. k. landshövdingehus (byggnader med två våningar av trä

på en bottenvåning av sten).

Styrelsen för Svenska arkitekt för eningen: Med beaktande av det berättigade

i avsikten med femte att-satsens föreskrift, att möjlighet i största utsträckning

bör beredas till inredande av lägenheter med genomgående luftväxling,

finge styrelsen uttrycka sina betänkligheter mot att ett sådant krav fastställdes

i stadgan på grund av de ekonomiska konsekvenser det kunde medföra. De

genomgående lägenheterna bleve nämligen, när det gällde smålägenheter, avsevärt

dyrare än ensidigt orienterade lägenheter, beroende dels på det större husdjupet

och dels på det större antalet lägenheter per trappa, som de senare tillläte.

I samhällen, vilka i likhet med Stockholm hade att dragas med höga

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Majlis proposition nr 198.

byggnadskostnader och där bostadsproduktionen nästan uteslutande omfattade

smålägenheter, bleve det därför en nödvändighet att huvudsakligen bygga huslängor

med relativt stort djup och med ensidigt orienterade lägenheter utan

möjlighet till genomluftning av desamma.

Mom. 3.

Förste stadsarkitekten samt förste och andre stadling en jörerna i Malmö.

Mom. 3 innefattade bestämmelser rörande förut bebyggd stadsdel, varvid i första

att-satsen anordningar för .sanering av byggnadskvarteren anbefalldes.

Emellertid innehölle satsen en ytterst viktig inskränkning, vilken torde komma

att göra dess tillämpning illusorisk och medföra att fastighetsägare i stor

utsträckning komme att tillgripa klagovägen för att undgå föreslagen sanering.

Satsen innehölle nämligen den inskränkningen, att förbättringsåtgärder borde

vidtagas så långt ske kunde utan markägarnas uppenbara förnärmande. Denna

bestämmelse torde icke kunna tolkas på annat sätt, än att härmed avsåges

varje förnärmande av markägares rätt att utnyttja sin fastighet, som uppenbart

kunde påvisas. Det syntes då tydligt, att all inskränkning i hävdvunnen

rätt att bebygga tomtmark komme att anses såsom förnärmande. Att rätt

snart ett överklagningsförfarande, tagande sikte härpå, komme att utbilda sig,

vore därför att förvänta, så mycket mer som redan med nuvarande lagstiftning

ett dylikt förfarande vunne allt större utbredning. Det måste följaktligen

bestämt ifrågasättas, örn icke slopandet av de hittills gällande allmänna

gårdsrumsbestämmelserna och deras ersättande med individuella saneringsföreskrifter,

fotade på så svag grundval, som det här avhandlade stadgandet

utgjorde, i stället för den därmed avsedda förbättringen av förhållandena i

kvarterens inre komme att resultera i ett olidligt osäkerhetstillstånd. Givet

vore nämligen att, sedan ett antal saneringsförslag blivit undanröjda såsom

uppenbart förnärmande, de nya saneringsförslagen, för att komma under prövning,

måste uppgöras på sådant sätt, att överklagande undginges, d. v. s. med

illusorisk sanering, vilket i sin ordning torde hava till följd, att fastställelse

nekades o. s. v. Under den långa tid allt detta påginge måste byggnadsförbud

med alla därav följande olägenheter upprätthållas.

§ 18.

Moni. 1.

Första stycket.

Byggnadsstyrelsen: I den nu föreslagna stadgan hade icke, såsom fallet

varit beträffande 1928 års förslag till stadsbyggnadslag, intagits föreskrift

därom, att stadsplan (stomplan, byggnadsplan) skulle uppgöras av sakkunnig

person. Med anledning av vad i motiven till stadgeutkastet härom anförts

finge byggnadsstyrelsen framhålla, att styrelsen vore fullt medveten örn

att det med hänsyn till nu rådande förhållanden beträffande utbildningen av

stadsplanerare för närvarande vore svårt att uppställa några enhetliga fordringar

i fråga örn kompetens hos dem, som borde anlitas för uppgörande av

stadsplaner m. m., liksom styrelsen av erfarenhet visste, att det mången gång

kunde möta svårigheter för samhällena att erhålla det sakkunniga biträde, som

för ändamålet erfordrades. Såsom styrelsen emellertid tidigare vid flera tillfällen

framhållit, vore det av den mest grundläggande betydelse för att en

ny lagstiftning inom hithörande områden skulle ernå den därmed avsedda verkan,

att samhällena för stadsplanearbetet anlitade sakkunniga krafter. Med

hänsyn härtill och då vederbörande ortsmyndigheter mången gång visat sig

sakna förståelse för denna synpunkt, funne styrelsen det vara av stor prin
-

s. 183 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts •proposition nr 192.

183

cipiell betydelse, att i stadgan gåves uttryck för kravet på sakkunskap vid

stadsplanerandet, även om detta uttryck för närvarande måste givas en mera

obestämd formulering och de närmare kompetensfordringarna först senare kunde

angivas i stadgan, när den i motiven omförmälda utredningen blivit slutförd.

Styrelsen tilläte sig i detta avseende framhålla, att i den nya norska

lagen örn »by gnings virsen det», som trätt i kraft den 1 januari 1929, intagits

en allmän bestämmelse att stadsplaner skola utarbetas av »fagkyndige». Med

hänsyn till vad sålunda anförts ville styrelsen föreslå en därav betingad komplettering

av §§ 18, 32 och 89.

Liknande anmärkning har framställts av länsarkitekterna i Uppsala m. filan,

Jönköpings och Östergötlands län, Kronobergs m. fl. län. Malmöhus och

Kristianstads län, Kopparbergs m. fl. län och Norrbottens län.

Av dessa hava anfört:

Länsarkitekten i Malmöhus och Kristianstads län: Stadsplaner, upprätta
de

utan sakkunskap, hade förorsakat samhällena stor ekonomisk förlust och

ställt till mycken oreda. Förslagsvis borde inryckas en bestämmelse angående

byggnadsstyrelsens och länsstyrelsens skyldigheter i fråga örn stadsplaner

att tillhandahålla vederbörande kommuner uppgift örn lämpliga stadsplanesakkunniga.

Denna föreskrift borde kunna bliva interimistisk^ intill dess att

staten meddelade behörighet som stadsplanesakkunnig. Förhållandena, som

de nu vore, vore tämligen olidliga såväl för granskande myndigheter som tor

allmänheten, varför ett bestämt ställningstagande till dessa frågor borde göras

i stadgan. — Det innebure en viss inkonsekvens att fordra sakkunskap för upprättande

av tomtindelningsförslag, men att eftergiva fordringen på sakkunskap

när det gällde upprättande av stadsplan. Av båda dessa förrättningar

torde väl upprättande av stadsplanen vara det mest betydelsefulla, iomtmdelningen

vöre ju en detalj av stadsplanen. Stadsplanens ekonomiska följder vöre

ju mera vittgående än tomtindelningens. Genom att fordran på sakkunskap ej

uppställdes droges de kompetentas arbete nedåt, ty konkurrensen mellan sakkunnig

och icke sakkunnig resulterade uti att förslagen honorerades sa lågt

att erforderligt arbete sällan kunde nedläggas på ett förslag. Olägenheterna

av stadsplaner upprättade utan sakkunskap hade i själva verket sa betydande

omfattning, att det borde tagas under övervägande, huruvida icke upprättande

av stadsplaner borde försiggå analogt med lantmäteriförrättningar. Dessa

förrättningar tillmättes sådan betydelse, att de ansetts böra förlänas monopolställning.

Delning av jord, som utfördes genom lantmäteri!örrättningar.

vore ett arbete, som noggrant reglerades av författningar och praxis och som

fordrade en jämförelsevis avgränsad utbildning i mätnmgskunskap och tiillämpning

av författningar. Upprättande av. stadsplaner fordrade en kompetens

av avsevärt större omfång och vöre av ojämförligt större betydelse ur sooial

och ekonomisk innebörd. Förklaringen till att lantmäteriförrättningar

tillmättes sådan stor vikt måste delvis härledas ur historisk uppfattning, särskilt

med hänsyn till den vikt som äganderätten till jord sedan langliga tider

Betydelsen av att bostadsförhållandena utveckla sig enligt moderna riktlinjer,

d. v. s. med tillgodoseende av sociala, hygieniska och arkitektoniska

krav vore jämförelsevis sent insedd och hade i det allmänna rättsmedvetandet

ännu ej vunnit samma erkännande som äganderättsprincipen. Ingen tvekade

dock numera att erkänna den oerhörda betydelsen av en sund utveckling av

städernas och stadsliknande samhällens bostadsfråga och att denna vore att

anse som en förgrundsfråga för civilisationens utveckling.

Länsarkitekten i Norrbottens län: Uppdraget att upprätta stadsplaneförslag

opaginerad Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

borde icke lämnas at annan person än sådan, som ägde förutsättningar att i sitt

arbete nå ett gott resultat. Bestämmelser härom saknades i gällande byggnadsstadga.

Stadsplaneuppdrag lämnades därför i stor utsträckning åt personer,

som av en eller annan anledning intresserade sig för uppdraget, men saknade

nyssnämnda^ förutsättningar. Sa tillkomna stadsplaneförslag kunde visserligen

genom aterremisser med åtföljande onödigt arbete och förargelse befrias

från grövre fel och fastställas utan att vara av fullt tillfredsställande beskaffenhet.

Detta system lämnade alitsa ofta dåligt resultat och komme dessutom

mycken förargelse åstad, enär granskande tjänstemäns och myndigheters bemödande

av den, som ej förstode dess sakliga innebörd, lätt uppfattades eller i

varje fall gärna framställdes såsom personlig förföljelse.

Jämför även vad länsarkitekten i Stockholms län anfört under § 5.

Överlantmätaren i Skaraborgs län: Här föreskreves endast, att förslag till

stadsplan skall avfattas å karta i skala, som ej får understiga 1: 2000. Däremot

saknades enligt hans mening erforderliga föreskrifter beträffande sättet

i ^aT^f,ns upprättande, så att ett mätningstekniskt fullgott kartmaterial erMölles.

Stadsplanekartan skulle nämligen icke endast återgiva en för ögat tilltalande

bild av den blivande bebyggelsen, utan därjämte tjäna såsom underlagför

stadsplanens utmärkande å marken. Erfarenheten från detta län gåve vid

handen att, därest icke kartan åstadkommits pa ett i mätningstekniskt hänseende

fullt betryggande sätt, stora svårigheter och dryga kostnader uppstode vid

stadsplanens utsättande på marken.

Tredje stycket.

Stadsplanedirektören i Stockholm: Mot de föreslagna bestämmelserna vore

icke något annat att erinra, än att i tredje stycket borde uteslutas orden: »såvida

lutningen skall anordnas efter rak linje, men genom särskild profilritning,

örn marken skall ordnas efter buktig linje». Det hade nämligen hittills

visat sig fullt tillfyllest, att gators och torgs höjdlägen angåves i de brytpunkter,

där lutning i huvudsak ändrades. Vid buktig profil vore sådan brytpunkt

vanligen skärningspunkten mellan gatans utdragna raka profildelar.

Liknande anmärkning har framställts av styrelsen för svenska kommunaltekniska

föreningen.

Länsarkitekten i Göteborgs och Bohus samt Hallands län: Vad i mom. 1

tredje stycket sades örn angivande av höjdlägen å gator och torg syntes böra

gälla även parker och andra allmänna platser, i den mån enskilda byggnader

därav kunde komma att bliva berörda.

Föreningen Sveriges stadsarkitekter: I vissa fall erfordrades fastställda

tvärprofiler, för att en gatas eller ett torgs höjdförhållanden skulle vara bestämda.

Liknande anmärkning har framställts även av byggnadsnämnden i Hälsingborg.

Fjärde stycket.

Byggnadsstyrelsen: Då stadsplanebestämmelser givetvis alltid både kunde

och borde genom särskilda beteckningar utmärkas å stadsplanekartan, borde orden

»i den mån så är möjligt» uteslutas ur § 18 mom. 1.

Liknande anmärkning har framställts av länsarkitekterna i Uppsala m. fl.

län och Kopparbergs m. fl. län samt länsstyrelsen i Norrbottens län.

By g gnadsnämnden i Djursholm: Ett så* detaljerat profilförslag, som här

förutsattes, fordrade vidlyftiga markundersökningar m. m. Även örn den upp
-

s. 185 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

185

gjorda stadsplanen komme till utförande, vilket icke alltid vore fallet, vore

en allt för minutiös projektering i samband med förslagets upprättande att

anse som delvis bortkastad.

Länsarkitekten i Norrbottens län: Vad fjärde stycket i mom. 1 avsåge syntes

icke klart begripligt. De i särskild handling avfattade stadsplanebestämmelsema,

som ju gällde vissa områden å marken, måste på något sätt hänföras

till motsvarande ytor å kartan. Detta torde icke kunna ske på annat sätt än

genom särskilda å dessa ytor anbra.gta beteckningar, vilka funnes beskrivna i

stadsplanebestämmelserna. Örn stycket avsåge krav på sådant beteckningssätt,

borde satsen »i den mån så är möjligt» utgå, enär beteckningssättet vore både

nödvändigt och under alla omständigheter möjligt.

Morn. 2.

Länsarkitekten i Stockholms län: Fordran å nivåkurvor för varje höjd
meter

vore ny. Hittills hade i en mängd fall stadsplaner fastställts utan nivåkurvor.

Länsarkitekten ville naturligtvis icke förneka, att det vore praktiskt

att få terrängens höjdförhållanden på sådant sätt åskådliggjorda. Men

kostnaden härför vore betydande, nota bene örn kurvorna skulle inmätas med

erforderlig noggrannhet. I motsatt fall vore de till mera skada än nytta.

Länsarkitekten ställde sig därför mycket tveksam inför lämpligheten av detta

stränga krav såsom allmängiltigt. Det vore dock bättre med en stadsplan utan

nivåkurvor än ingen stadsplan alls eller starkt fördröjd sådan. I många fall

torde kostnaderna bli synnerligen svåröverkomliga. Länsarkitekten ville därför

hemställa örn beredande av möjlighet till lindring i fall, där detta vore påkallat,

så framt icke hittills gällande praxis rent av kunde godtagas, vilket

enligt hans mening vore försvarligt.

Förste stadsarkitekten samt förste och andre stadsingeniör erna i Malmö: Den

i mom. 2 c föreskrivna utredning angående sättet för vattens avledande, som

kunde erfordras för stadsplaneförslags prövning, syntes icke böra göras obligatorisk.

Då stadsplaneförslag icke borde i högre grad betungas med sidoutredningar,

än som vore strängt nödigt (varpå de tidigare föreskrivna kostnadsberäkningarna

utgjorde ett exempel), och erfarenheten visat att i de flesta fall

sättet för vattnets avledande direkt och utan särskild utredning kunde avläsas

av stadsplanekartan, torde förebringande av dylik utredning kunna inskränkas

till de fall då prövande myndighet infordrade sådan.

§ 19.

Byggnadsstyrelsen: Det i andra stycket använda uttrycket »ägare av mark

inom det i förslaget ingående området, vilka icke etc.» kunde enligt byggnadsstyrelsens

mening tänkas medföra, att endast ägare av den mark, som å

stadsplanekartan omslötes av förslagets begränsningslinjer, bleve genom särskilda

kallelsebrev underrättade örn förslagets utställande, men däremot icke

ägare av mark, som gränsade till det i förslaget intagna området, vilka ägare

ofta i lika hög grad berördes av förslaget som de förstnämnda markägarna.

På grund härav föresloges, att nämnda uttryck måtte utbytas mot exempelvis

»markägare, vilka av förslaget beröras och icke etc.».

Liknande anmärkningar hava framställts av länsarkitekten i Uppsala m. fl.

län, länsstyrelsen i Värmlands län samt länsarkitekten i Värmlands och örebro

län.

Byggnadsnämnden i Ronneby: Lämpligt torde vara, att under alla förhål
landen,

sålunda oavsett att angränsande område utgjorde stad eller stadslik
-

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

nande samhälle, angränsande landsförsamling eller vägstyrelser tillställdes här

ifrågavarande kallelse. Detta av den anledningen, att städernas utfartsvägar

ej borde komma att i stadsplanen fastställas på ett sätt, som kunde försvåra

förverkligandet av vidliggande områdes redan förut planerade konnektion av

sina huvudtrafikleder med stadens.

Länsstyrelsen i Kristianstads län har, i anslutning till en erinran av länsarkitekten

i Malmöhus och Kristianstads län, framhållit, att det borde tydligt utsägas,

att, där allmän väg går genom samhälle, vägstyrelsen bör meddelas särskild

underrättelse, eller ock att ordalydelsen borde så ändras, att därav framginge,

att vägstyrelsema borde kallas. Enär väghållningsdistrikten icke alltid

vore ägare till vägmärken, torde nämligen den föreslagna bestämmelsen icke

alltid föranleda, att vägstyrelsema kallas. Då vägarnas sträckning inom ett

samhälle vore av största betydelse, syntes det viktigt, att vägstyrelsema bleve

i tillfälle att taga del av upprättade förslag.

Länsarkitekten i Malmöhus och Kristianstads län har därutöver uttalat önskan

örn åläggande för vederbörande vägstyrelser att höra byggnadsnämnd, innan

vägar anläggas inom stadsplanelagda områden. Exempel funnes på att

vägstyrelser i strid mot fastställd stadsplan och utan byggnadsnämndens hörande

anlade huvudvägar i samhällen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Därest det område, stadsplaneförslaget

avsåge, gränsade till område, varför länsstyrelse fastställt byggnadsplan,

borde kallelsebrev tillställas vederbörande byggnadsnämnd eller, därest sådan

icke funnes, den sakkunniga person, som i dess ställe av länsstyrelse förordnats.

Liknande anmärkning har framställts av länsarkitekten i Göteborgs och

Bohus samt Hallands län.

Byggnadsnämnden i Trollhättan har påyrkat, att kopia och avskrift av förslaget

skulle tillställas kronan eller enskilt trafikföretag endast efter begäran

av markägaren och på dennes bekostnad.

Byggnadsnämnden och stadsingeniören i Borås hava yrkat, att föreskriften,

att kopia och avskrift i erforderliga delar av uppgjort stadsplaneförslag skola

tillställas enskilt trafikföretag, vars mark i förslaget intagits såsom trafikområde,

skulle såsom varande onödig och betungande för staden utgå.

Länsstyrelsen i Värmlands län har ansett den i sista punkten av andra stycket

angivna tiden av minst en månad böra beträffande kronan utsträckas till

minst sex veckor.

Länsstyrelsen i Örebro län har ansett sistnämnda tid böra för kronan utgöra

minst sex veckor, men helst två månader.

Sveriges fastighetsägareförbund: Beträffande markägarnas underrättande

örn, att stadsplaneförslag blivit framlagt, hade i förevarande paragraf bestämmelsen

därom blivit på sådant sätt avfattad, att byggnadsnämnden äger i varje

särskilt fall avgöra, huruvida kallelsebreven skola bevisligen tillställas vederbörande

eller blott avsändas med posten. I sistnämnda fall förutsattes icke

ens, att avsändandet skedde under rekommendation. Mot en dylik anordning,

som i hög grad kunde äventyra de äganderättsintressen, som vore i fråga,

måste förbundet inlägga sin bestämda gensaga och hemställde, att bestämmelsen

så ändras, att kallelsebreven alltid skola bevisligen tillställas vederbörande.

Detta förfaringssätt föreskreves ju i § 28 av förslaget för meddelande

av underrättelse örn att förslag till tomtindelning uppgjorts.

Liknande anmärkning har framställts av Stockholms fastighetsägareförening.

s. 187 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

187

§20.

Andra stycket.

Länsstyrelsen i Blekinge län har ansett bestämmelsen fullständigt onödig.

Tredje stycket.

Länsstyrelserna i Värmlands och, Örebro län hava, i anslutning till länsarkitekten

i nämnda län, föreslagit, att kopia av fastställd stadsplan jämte avskrift

av beskrivningen böra tillställas länsstyrelse i två exemplar, det ena avsett

för vederbörande länsarkitekt.

Länsarkitekten i Göteborgs och Bohus samt Hallands län bar gjort liknande

framställning för det fall att länsarkitekten icke är boende i vederbörande

residensstad.

Länsstyrelsen i Värmlands län har, likaledes i anslutning till länsarkitekten,

föreslagit, att, då antaget stadsplaneförslag insändes till länsstyrelsen, styrkt

kopia därav bör, intill dess förslaget slutligen prövas, tillhandahållas länsstyrelsen

med hänsyn till dess befogenhet jämlikt 15 § i förslaget till stadsplanen.

Stadsarkitekten i Karlskrona har ansett, att tiden »sist inom sex månader»

torde kunna inskränkas till tre månader i betraktande av ärendets vikt och de

möjligheter moderna reproduktionsmetoder erbjöde.

§ 21.

Länsarkitekten i Göteborgs och Bohus samt Hallands län har hemställt örn

meddelande av sådan bestämmelse, som gåve möjlighet att få sådan ändring

av stadsplan, som av länsstyrelsen enligt 3 § i det föreliggande förslaget till

stadsplanelag kunde fastställas och där markägare och drätselkammare därtill

lämnade medgivande, fastställd utan förfarande som i § 19 mom. 1 säges. En

sådan möjlighet skulle, utan att någons rätt torde trädas för när, medföra betydande

lättnader vid de ofta förekommande behoven av att, då nybyggnad

skall ske, intimare anpassa stadsplan och stadsplanebestämmelser efter de lokala

förhållandenas detaljer, än som vanligen kunde ske vid stadsplans uppgörande

över ett större område.

Liknande önskemål har framställts av stadsingenjörskontoret i Göteborg.

§ 22.

Brandchefen i Stockholm: I samband med bestämmelserna i denna paragraf

torde föreskrift böra intagas jämväl örn anordnande av vattenledning. Det

torde ur brandsynpunkt vara uppenbart, att vatten för eldsläckning borde finnas

tillhands före byggnadsarbetens igångsättande.

Byggnadsnämnden i Rcmneby: Enligt denna paragraf ålåge det stadsfull
mäktige

att beträffande avlopps anordnande antaga en bestämd s. k. avloppsplan,

men då stadens beslutanderätt härutinnan kunde medföra, att stadsplanen

ej komme att utnyttjas på sätt ursprungligen avsetts, syntes avloppsplanen

böra, vad beträffade ovan berörda detaljer, fastställas av Kungl. Majit i

samband med planen för övrigt.

Byggnadsnämnden i Landskrona: Det vore icke endast bebyggande, som

kunde nödvändiggöra nya ledningar. Även avledande av vatten t. ex. från en

parkanläggning kunde påkalla en sådan åtgärd. Möjligen kunde punkten såsom

tämligen självklar uteslutas.

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

§23.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har ansett byggnadsnämnden böra

lämnas tillfälle att yttra sig, innan stadsfullmäktige besluta i fråga örn gatuordning.

Länsarkitekten i Stockholms län: Med hänsyn till byggnadsnämndens ställning

till de spörsmål, som i gatuordning berördes, syntes uttryck i stadgandet

böra givas för den befattning därmed, som tillkomme nämnden.

Gatuordning torde icke böra antagas eller ändras utan motsvarande kungörelseförfarande

och utställande, som gällde för stadsplan, där gatuordningen

skulle underställas Konungens prövning. Fastighetsägarnas åligganden kunde

bli högst betydande.

De nu föreslagna föreskrifterna örn gatuordning vore synnerligen kortfattade

och gåve i sakfrågorna ingen vägledning. Mycket önskvärt vore därför

om mönstergatuordning utarbetades, i likhet med vad avsikten syntes vara beträffande

byggnadsordningarna.

Om tomtindelning.

§24.

Första stycket.

Stadsarkitekten i Stockholm: Första stycket torde böra kompletteras med

en erinran om att vid tomtindelning bör tillses, att hygienens krav väl tillgodoses.

Styrelsen för svenska kommunaltekniska föreningen och stads planedir ek - tören i Stockholm hava likaledes framhållit önskvärdheten av att de hygieniska

kraven här betonades.

Byggnadsnämnden i Landskrona: Första punktens principuttalande borde

givas en formulering, som framhölle nödvändigheten av att i möjligaste mån

förena de ekonomiska och estetiska synpunkterna vid frågans bedömande. Följande

formulering föresloges:

»Vid kvarters indelande i tomter bör tillses, att marken blir på ett ekonomiskt

sätt utnyttjad utan att berättigade trevnads- och skönhetsvärden förstöras

eller åsidosättas.»

Länsarkitekten i Göteborgs och Bohus samt Hallands län: Vad som i denna

paragraf sades syntes vara av alltför utpräglad stadsbyggnadspedagogisk natur

för att lämpligen höra hemma i en kungl, stadga. Ansågs emellertid paragrafen

böra bibehållas, syntes den jämsides med de trevnads- och skönhetsvärden,

den upp toge till behandling, även böra sätta praktiska, tekniska och ekonomiska

värden.

Stadsarkitektkontoret i Göteborg: För den händelse överhuvud anvisningar

för tomtindelning borde intagas på sätt som skett i första stycket, torde böra

tilläggas, att nödiga hänsyn skola tagas till hygien och brandskydd såsom

varande lika viktiga som skapandet av nya trevnads- och skönhetsvärden.

Liknande önskemål har framställts av föreningen Sveriges stadsarkitekter

samt byggnadsnämnden i Norrköping.

Andra stycket.

Stadsarkitekten i Stockholm: I § 24 hade ett nytt begrepp, kvarterskarta,

införts. Avsikten därmed vore att redan vid förslag till tomtindelning en ut
-

s. 189 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

189

redning rörande det lämpliga bebyggandet måtte komma till stånd och att bebyggandet

skulle åskådliggöras på särskild karta. Stadgandet vore otvivelaktigt

välbetänkt och ägnat att vid tomtindelningen säkerställa ett nödvändigt

hänsynstagande till de önskemål, som i många fall framträdde först vid ett

närmare studium av det tillämnade bebyggandet.

Länsarkitekten i Stockholms län: Kvarterskartan eller utdrag ur densam
ma

borde åtfölja ärende angående fastställelse å tomtindelning, till ledning för

iirendets prövning hos Konungens befallningshavande. En föreskrift härom

vore önskvärd.

Byggnadsnämnden i Östhammar: Andra stycket innehölle bestämmelser,

som, örn de skulle följas, fastlåste bebyggelsen på ett sätt som icke vore önskvärt.

Lämpligast torde därför vara att sagda stycke finge ur texten utgå.

Byggnadsnämnden finge åtminstone i mindre städer ta hänsyn till speciella

förhållanden allt efter som bebyggelsen fortskrede, och med hänsyn härtill

måste det anses vara oriktigt att långt i förväg — kanske tiotal år — fastlåsa

bebyggelsen på ett visst sätt.

Förste stadsarkitekten samt förste och andre stadsingeniör erna i Malmö: Bestämmelserna

gåve uttryck åt en helt ny princip, som med mönster av begreppet

stadsplan skulle kunna betecknas med ordet kvartersplan. Det nära sambandet

mellan de två planbegreppen framginge än tydligare av bestämmelserna

i paragrafens tredje stycke, enligt vilka byggnadsnämnden ålades att

ombesörja de ändringar i stadsplan och stadsplanebestämmelser. som under

arbetet med kvarterskarta kunde befinnas erforderliga för främjandet av ett

ändamålsenligt bebyggande.

Uppenbarligen måste man giva sin anslutning till de motiv, som läge till

grund för dessa bestämmelser, nämligen att med alla till buds stående medel

söka befordra ett lämpligt bebyggande. Sökte man emellertid utröna, huru bestämmelserna

komme att verka i praktisk tillämpning, inställde sig allvarliga

farhågor. Hittills hade man i och med utarbetande av stadsplan och särskilda

byggnadsbestämmelser kunnat anse, att i stort sett alla frågor, som speciellt

krävde konstnärlig tillsyn, även blivit behörigen beredda i samband med

stadsplanens upprättande och att tomtindelningsarbetet, förutom tillgodoseende

av lagliga föreskrifter av olika slag, endast avsåge ett fullföljande av de

redan i stadsplanen meddelade riktlinjerna för resp. kvarters bebyggande. De

nu föreslagna bestämmelserna, där huvudvikten ladén på tillgodoseendet av

rent estetiska krav, syntes innebära, att först sedan stadsplanen blivit fastställd

upptoges frågan örn byggnadssättets utformning på verkligt allvar och

n.u i minsta detalj. Det förefölle uppenbart, att ett riktigt tillämpande av

dessa bestämmelser förutsatte, att varje byggnadsnämnd hade nästan ständig

tillgång till en på området synnerligen skolad stadsplanearkitekt, ett förhållande,

som visserligen vore förutsett och jämväl föreskrivet i stadgeförslagets § 12,

men som i praktiken och främst av kostnadsskäl knappast torde kunna åstadkommas,

om icke staten hade för avsikt att ställa en stor, skicklig och i huvudsak

av staten avlönad arkitektkår till samhällenas förfogande. Skulle så ej

bliva fallet, torde sådana bestämmelser som t. ex. tillgodoseende av trevnadsocli

skönhetsvärden, intagna i stadga och sålunda avsedda att tillämpas såsom

laglig bedömningsgrund vid prövning av tomtindelningsärenden, komma att utgöra

en aldrig sinande anledning till ärendenas återförvisning.

Det borde i detta sammanhang framhållas, att redan arbetet med stadsplans

tillkomst för det övervägande antalet samhällen betraktades såsom en stor och

betydelsefull uppgift, vilken icke kunde komma till stånd och lyckligen genomföras

utan tillgång till för tillfället anlitad och dyrbar expert. Att samhället

därefter och så snart stadsplaneförslaget bringats till fullbordan skulle omedel
-

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

bart ställas inför ett minst lika omfattande expertarbete, måhända förbundet

med en serie stadsplaneändringar, torde ur många synpunkter få anses förkastligt.

Visserligen kunde förutsättas, att man i praktiken oell där så kunde ske

komme att verkställa åtminstone den preliminära utformningen av kvarterskartorna

såsom led i förarbetet för stadsplanen. Det förefölle för övrigt och med

hänsyn till den i stadgeförslagets §§15 och 16 meddelade specifikationen rörande

innehållet av stadsplan och stadsplanebestämmelser, att ett sådant tillvägagångssätt

vore icke blott riktigt utan också nödvändigt. Under dessa omständigheter

förstärktes emellertid än ytterligare den uppfattningen, att de i § 24

meddelade bestämmelserna borde införas under §§ 15, respektive 16, om det

vid närmare prövning verkligen befunnes erforderligt att förstärka sistnämnda

bestämmelser i nu ifrågavarande riktning och grad. Emellertid syntes de för

stadsplanens utformning redan föreslagna bestämmelserna tillräckliga för att

trygga avsett ändamål, och föresloges fördenskull att innehållet i § 24 måtte

helt utgå ur stadgeförslaget.

Länsstyrelsen i Malmöhus län: Länsstyrelsen kunde i huvudsak ansluta sig

till vad i byggnadsnämndens i Malmö yttrande anförts rörande bestämmelserna

i denna paragraf. Av motiven att döma skulle bestämmelserna icke innehålla

annat än råd och anvisningar. Länsstyrelsen tilläte sig ifrågasätta, örn bestämmelsernas

avfattning stödde en sådan avsikt. Enligt länsstyrelsens mening

borde bestämmelserna i denna paragraf utgå ur förslaget för att, om så

ansåges lämpligt, upptagas i råd och anvisningar enligt § 124 i förslaget.

Byggnadsnämnden i Hälsingborg: Det syntes bliva alltför dyrbart att utförande

i denna paragraf avsedda kvarterskartorna i större utsträckning än i den

mån fråga örn ett nytt kvarters tagande i anspråk för bebyggelse uppstode.

Däremot vore det värdefullt, örn det stadgades, att varje förslag till tomtindelning

skulle åtföljas av en kvarterskarta av här omtalad beskaffenhet. Även

med denna begränsning innebure stadgandet ett nytt och omfattande åliggande.

Förste stadsingeniören i Göteborg: Till ledning för uppgörande av förslag

till tomtindelning föresloges här en särskild s. k. kvarterskarta, som tydligt

skulle angiva huru bebyggandet å de enskilda tomterna komme att te sig." Det

ville med andra ord säga, att denna karta skulle utvisa, hur byggnadsnämnden

preliminärt tänkt sig, att tomtindelningen skulle ske. Det vore emellertid anmärkningsvärt,

att man tänkt sig upprättandet av en sådan karta, först sedan

.stadsplanen med tillhörande bestämmelser blivit fastställd. Enligt förste stadsingenjörens

förmenande borde preliminära utredningar rörande tomtindelningen

göras redan i samband med stadsplanens utarbetande, ty i annat fall torde man

svårligen kunna bedöma, huruvida byggnadskvarterens storlek och form vore

ägnade att befrämja det byggnadssätt, som stadsplanen upptoge. Det förefölle

icke uteslutet, att de föreslagna bestämmelserna om kvarterskarta kunde komma

att verka därhän, att stadsplanerna bleve utarbetade utan att tillräcklig omsorg

nedlades på utredningar i fråga örn kvarterens tomtindelningsmöjligheter.

Åtminstone i Göteborg brukade stadsplaneförslagen i regel vara åtföljda av en

illustrationskarta, som utvisade, hur man tänkt sig en blivande tomtindelning.

Utan Lovel torde en sådan karta göra betydligt större nytta än en efter stadsplanens

fastställande upprättad kvarterskarta, vars huvudsakliga ändamål syntes

vara att påvisa brister i gällande stadsplan. Något större värde som grundval

för blivande tomtindelning torde för övrigt de föreslagna kvarterskartorna

ej få, ty vid tomtindelning, som i allmänhet ej kunde ske genom nämndens eget

initiativ, måste behörig hänsyn tagas till av markens ägare framställda önskemål,

varom nämnden givetvis saknade kännedom vid tiden för kvarterskartans

upprättande. Det kunde alltså starkt ifrågasättas, om ej hela stadgandet rörande

kvarterska idor borde utgå. För ilen händelse det av förste stadsingen
-

s. 191 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 7,9:8.

191

jören under § 27 framlagda förslaget rörande förfarandet vid tomtindelning

bleve godtaget, torde dessa kartor ej hava någon uppgift att fylla.

Stadsingeniören och byggnadsnämnden i Karlstad: Det i andra punkten givna

direktivet vore synnerligen gott, men benämningen kvarterskarta mindre

lycklig, då karta i tomtskala angivande befintliga förhållanden brukade så benämnas.

Möjligen kunde uttrycket »kvartersplan» användas.

Styrelsen för svenska arkitektföreningen: I § 24 återfunnes föreskrifter,

som tydligen avsåge att redan vid stadsplanens upprättande ett ingående studium

skulle ägnas ett definitivt fixerande av "tomtgränserna med hänsyn till ett

lämpligt bebyggande samt till nya och befintliga skönhets- och trevnadsvärden

etc. Styrelsen ansåge visserligen, att redan vid stadsplanens upprättande möjligheter

till en god tomtindelning borde förutses, men ville dock på det kraftigaste

understryka vikten av att tomtindelningen gjordes så rörlig som möjligt

och att ändringar smidigt borde kunna verkställas i samband med tomtförsäljningen

och bebyggandet av kvartersmarken.

§ 25.

Stadsingenjörskontoret i Stockholm: Stadgandet i mom. 1, att tomt skall få

gläns mot gata, torg eller sådan del av annat för allmän samfärdsel avsett område,

som kan befaras med åkdon, kunde i enstaka undantagsfall medföra vissa

svårigheter att följa. Som regel borde en stadsplan utan minsta svårighet kunna

ordnas så, att körbar förbindelse till alla tomter erhölles. De enstaka fall,

då svårighet att erhålla körbar förbindelse kunde tänkas uppstå, gällde områden,

som vore belägna vid sjö och där stränderna vore starkt sluttande. Örn i

sådana fall fastighetsbildning ägt rum, innan stadsplan fastställts, kunde det

tänkas, att områdena kring stränderna vore uppdelade i enskilda fastigheter,

som var för sig hade ytterst primitiva tillfartsleder. En blivande stadsplan

kunde måhända icke läggas så, att samtliga förut bebyggda fastigheter finge

körbar förbindelse med det nya gatunätet. Inom Stockholms stad funnes ett

typiskt sådant stadsplaneområde å Stora Essingen. Här förelåge verkligt stora

svårigheter att bereda körbar förbindelse till något tiotal fastigheter. Där

skulle anordnandet av gator, som satte tomterna i körbar förbindelse med gatunätet,

bliva oproportionerligt kostsamt. Kontoret ansåge, att den i sig själv

lämpliga bestämmelsen örn körbar gatuförbindelse till alla tomter måhända ej

borde givas fullt kategorisk form.

Liknande anmärkning har framställts av byggnadsnämnden i Stockholm,

föreningen Sveriges stadsarkitekter samt förste stadsarkitekten i Göteborg.

§ 27.

Förste stadsingeniören i Göteborg: I föreliggande utkast till byggnadsstadga

liksom i gällande lagstiftning gjordes icke någon bestämd åtskillnad mellan

tomtindelningsförslag och den karta, varå förslaget skulle utmärkas. Detta

medförde att mätningsmannakompetens vore erforderlig för såväl den, som uppgjorde

kartan, som för den, som upprättade tomtindelningsförslaget. Kravet på

mätningsmannakompetens hade haft den mindre lyckliga verkan, att uppgörandet

av ett tomtindelningsförslag alltmera blivit ansett som en rent mätningstek - nisk fråga. Tomtindelningens uppgift vore emellertid först och främst att

åstadkomma för det avsedda bebyggandet lämpliga tomter och först i andra

hand att med tillfredsställande noggrannhet och tydlighet angiva tomternas läge

i förhållande till befintliga ägogTänser, byggnader m. m. Med denna dubbla

uppgift skulle det givetvis vara önskvärt, att tomtindelningsärendena handha
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

192 .

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

eles av personer med erfarenhet inom såväl stadsbyggnads- som mätningsområdet.

Då det emellertid i vårt land saknades tillräcklig stor stab av på så sätt

kvalificerade tekniker, torde man böra söka komma till en sådan anordning, att

tomtindelning kunde verkställas även av en stadsbyggnadstekniker utan mätningsmannakompetens.

Enligt gällande och likaledes enligt nu föreslagna bestämmelser skulle tomtindelningsförslag

innehålla uppgift örn tomts areal och sidolängder samt örn

storleken a, v vart och ett av de områden, av vilka tomten skulle bildas. De vid

tomtindelningen åsätta måtten vore emellertid endast att betrakta såsom preliminära,

åtminstone där de voro beroende av sådana ägogränser, vars rätta läge

ej med bestämdhet kunde angivas vid tiden för tomtindelningens upprättande.

Måtten bleve definitiva först i och med tomtmätning, som på ett undantag när

måste ske för att tomt skulle bliva rättsligt bildad och därmed färdig för bebyggelse.

Undantaget avsåge det fall, då tomts område enligt tomtindelningen motsvarade

förut befintlig stadsäga. En tomt av sistnämnda slag skulle utan vidare

införas i tomtboken, d. v. s. hänföras till rättsligt bildade tomter. Visade

sig sedermera, att gränserna för den äldre stadsägan ej stämde överens med

måttuppgifterna i tomtindelningen, borde tomtindelningens uppgift att tomt och

stadsäga skulle sammanfalla vara det avgörande, varför tomtindelningens mått

ej i detta fall kunde följas vid en blivande tomtmätning. Då således tomtindelningens

måttuppgifter redan enligt gällande rättsståndpunkt måste betraktas

såsom mer eller mindre preliminära, torde man utan nämnvärd olägenhet

kunna släppa kravet på mätningsmannakompetens hos den, som upprättat tomtindelningsförslag,

örn man dels bibehölle stadgandet, att grundkartan, å vilken

tomtindelningen skall utmärkas, skall vara upprättad av person, som innehar

dylik kompetens, och dels uppställde något större fordringar på grundkartan

än som i föreliggande utkast till byggnadsstadga föresloges. Kartan borde tydligt

angiva befintliga förhållanden i fråga örn såväl fastighetsindelning och

fastighetsbeteckning som bebyggelse. Vidare borde kartan noggrant utvisa ej

mindre yttergränserna för det kvarter, vars tomtindelning det gällde, än även

i stadsplanen fastställda höjder för kringliggande gator jämte nivåförhållandena

inom kvarteret, där detta mera avsevärt skilde sig från gatuhöjderna.

I anslutning till vad nu anförts föreslogs, att § 27 skulle erhålla följande

lydelse:

»Förslag till tomtindelning---- 1:400. Kartan skall---även
som

befintliga byggnader samt nivåförhållanden, där dessa avsevärt skilja sig

från fastställda gatuhöjder. Kartan skall även utvisa ifrågavarande byggnadskvarters

yttergrans», som skola vara försedda med noggranna mått, samt fastställda

höjder för kringliggande gator och allmänna platser. För varje — -— -—

å kartan.

Förslag till tomtindelning skall utvisa varje vid tomtindelningen nybildad

tomt med dess gränser och belägenhet i förhållande till de tomter och andra områden,

vilka gränsa till tomten. Till förslaget skall höra beskrivning, utvisande

för varje tomt storleken av vart och ett av de områden, av vilka tomten skall

bildas, tomtens hela ytinnehåll och längden av dess särskilda sidor.»

_ Departementschefen framhölle i sitt anförande i statsrådet rörande förslaget

till stadsplanelag den stora betydelsen av, att till grund för tomtindelningen

lades ett mätningstekniskt riktigt kartmaterial och föresloge därför att en

erinran härom borde intagas i byggnadsstadgan. Med den nu föreslagna formuleringen

av § 27 skulle man erhålla klara bestämmelser rörande beskaffenheten

av det kartmaterial, som skulle ligga till grund för tomtindelningen, eller just

vad departementschefen åsyftat i sitt anförande. Dessutom hade man anledning

förmoda, att den väg, som genom den nya formuleringen öppnades för andra än

stadsmätningsmän att utarbeta tomtindelningsförslag, skulle komma att leda

s. 193 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

193

till att tomtindelningen aiiadre betraktades som ea rent mätnings teknisk fråga

än som ett medel att få fram en god och lämplig plan för det blivande bebyggandet.

Byggnadsnämnden oell stadsingeniören i Borås: Kravet på fullständig måttbestämning

av tomtindelningskartorna borde frångås i enlighet med vad de särskilda

sakkunniga föreslogo i 1928 års förslag till stadsbyggnadslag.

Länsarkitekten i Värmlands och Örebro län med instämmande av länsstyrelsen

i Värmlands län: Här ifrågasattes, örn icke, såsom ofta plägade vara fallet,

även å tomtindelningskartan uppgift örn tomts ytinnehåll och längden av

dess sidor borde införas. Tomtindelningskartan syntes härigenom kunna vinna

i användbarhet.

§ 28.

Byggnadsnämnden i Stockholm har ansett bestämmelserna i § 28 rörande behandling

av förslag till tomtindelning komma att medföra onödig omgång och

tidsutdräkt och har hemställt örn återgång till nu gällande byggnadsstadgas

bestämmelser i ämnet, vilka visat sig lämpliga.

Liknande anmärkning har framställts av byggnadsnämnden i Sundsvall.

Byggnadsnämnden i Katrineholm: Markägare torde böra kallas till ett gemensamt

sammanträde, så snart ett eller flera preliminära förslag till tomtindelning

uppgjorts.

Länsarkitekten i Kronobergs m. fl. läst: Gällande lags uttryck, att »ägare

av mark, som av förslaget beröres» skall underrättas, hade utbytts mot »ägare

av mark som skall ingå i indelningen». Då det kunde ifrågasättas att den äldre

formuleringen även avsåge angränsande markägare, torde den nu föreslagna

ändringen lämna en del sakägare utanför tomtindelningsförslaget, särskilt vid

ändring i tomtindelningen inom äldre kvarter. Örn genom byggnadsbestämmelsema

kvarterets utnyttjande vore bestämt, räckte den nu angivna formuleringen,

i annat fall icke. Lämpligt torde vara att paragrafen kompletterades

i berörda avseende.

Liknande anmärkning har framställts av byggnadsnämnden i Kalmar.

Byggnadsnämnden i Karlskrona har ansett den i utkastet föreslagna formuleringen

vara att förorda såsom förebyggande en eljest lätt uppstående tvekan

örn vilka markägare, som skola underrättas.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har ansett, att även markägare, som

är boende utom riket men vars vistelseort är känd, borde erhålla särskild underrättelse,

samt att tydligt borde utsägas, att drätselkammaren skall underlättas

även om endast kungörelseförfarandet kommer till användning.

Kap, 4.

Om ordnande av stads område utom stadsplan.

§ 30.

Stadsplanedir ek tören i Stockholm har hemställt, att bestämmelsen i paragrafens

sista stycke angående hänsyn till äganderättsförhållandena måtte utgå.

Liknande anmärkning har framställts av Föreningen Sveriges stadsarkitekter

samt styrelsen för svenska kommunaltekniska föreningen.

Byggnadsnämnden i Uppsala: Det syntes önskligt, att vid uppgörandet av

den i § 30 omnämnda stomplanen hänsyn tages till möjligheten att åstadkom
Bihang

till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 1GS höft. (Ar 192.) 13

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Majda proposition nr 192.

ma huvudavloppsledningar, då det särskilt i städer med Uppsalas dåliga lutningsförhållanden

visat sig behövligt att parallellt med stadsplaneskissandet

göra sig noga reda för möjligheterna med hänsyn till avloppsförhållandena.

Liknande anmärkning har framställts av byggnadsnämnden i Hälsingborg

samt av föreningen Sveriges stadsarkitekter.

Länsarkitekten i Norrbottens län: Ett tillägg borde här göras av innebörd

att föreskrifterna i § 15 skola i tillämpliga delar beaktas även vid uppgörandet

av stomplan. Härigenom skulle framhållas, att utarbetandet av en stomplan

icke beträffande arbetets kvalitet borde skilja sig från utarbetandet av en

stadsplan.

§ 31.

Överståthållarämbetet (beträffande §§ 31 och 33). I fråga örn stomplaneoch

utomplansbestämmelserna måste det anses vara av stor vikt, att desamma,

avsedda som de skulle vara för förhållandena i en mer eller mindre avlägsen

framtid, icke gjordes mera ingående, än vad som uppenbarligen erfordrades

för tillgodoseende av påtagliga allmänna intressen och att således vederbörande

markägares frihet icke på grund av mindre bestämda framtidsplaner av

facklig art utan nödtvång bundes så, att ett ekonomiskt utnyttjande av marken,

exempelvis för billig bebyggelse, bleve försvårat. På grund härav och

då de anvisningar, som i § 31 meddelats angående innehållet av ifrågavarande

bestämmelser, svårligen torde allestädes, där sådana bestämmelser skulle tilllämpas,

behöva i full utsträckning iakttagas, syntes lämpligt att i § 31, första

stycket andra meningen, efter ordet »böra» införa orden »i den mån sådant

finnes på grund av föreliggande förhållanden nödvändigt» eller dylikt.

Byggnadsstyrelsen: Den i tredje och fjärde styckena använda benämningen

»byggnadsplats» för fastighet, som icke inginge i tomtindelning, vore enligt

styrelsens mening icke lämplig, då med byggnadsplats i vanligt språkbruk menades

endast den del av en fastighet, som upptages av en byggnad eller där

byggnadsarbeten pågå. Styrelsen funne sig därför böra föreslå, att detta ord

utbyttes mot »tomtplats», vilken benämning numera sedan flera år vunnit hävd

och blivit av Kungl. Majit godtagen vid fastställelse av föreskrifter för såväl

städers utomplansområden som områden å den egentliga landsbygden enligt

1 kap. 42 och 46 §§ i fastighetsbildningslagen.

Föreningen Sveriges stadsarkitekter: Måttet 7.5 meter för byggnads höjd

kunde i vissa fall vara väl knappt för tvåvåningshus. Detta mått borde därför

utgå och i stället införas ett stadgande, att bostadsbyggnader ej utan synnerliga

skäl böra uppföras med mer än två våningar.

Liknande anmärkning har framställts av styrelsen för svenska arkitektföreningen

samt by g gnadsnämnderna i Stockholm, Eskilstuna och Ludvika (de två

sistnämnda utan förslag till begränsning av våningsantalet).

Sveriges fastighetsägareförbund och Stockholms fastighetsägareförening hava

likaledes önskat lindring av bestämmelsen örn största tillåtna hushöjd, därvid

förbundet hemställt, att bestämmelsen måtte medgiva tre våningar och intill

12 meters höjd, samt föreningen föreslagit en minimihöjd av 11 meter.

Brandchefen i Stockholm har, i enlighet med vad han anfört under § 22,

föreslagit att § 31 måtte kompletteras med föreskrift om tillförsel av vatten

jämväl för eldsläckning.

Förste stadsarkitekten i Göteborg: Det syntes önskligt att i sista stycket

intoges stadgande örn åtgärder för åstadkommande av goda hygieniska förhållanden.

Brandhänsynen hade nämligen här liksom på några andra ställen

väl ensidigt pointerats.

Liknande erinran har framställts av föreningen Sveriges stadsarkitekter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 192.

105

§ 32.

Byggnadsstyrelsen och åtskilliga länsarkitekter hava förordat fordran å

sakkunskap såsom villkor för rätt att uppgöra förslag till stomplan.

Jämför även de yttranden, som anmärkts under § 18.

Byggnadsnämnden i Hälsingborg har ansett endast viktigare ägogränser

böra redovisas å stomplanekartan.

Byggnadsnämnden och stadsingeniören i Borås hava ansett minimiskalan

för stomplanekarta böra ändras från 1: 4,000 till 1: 10,000.

§ 33.

Jämför ovan under § 30.

§ 34.

Myndigheterna i Träleborg, Borås och Karlstad hava ansett fordringarna

å karta i förevarande fall för stränga med hänsyn till därav föranledda kostnader.

§ 35.

Byggnadsstyrelsen samt ett flertal andra myndigheter hava funnit det här

föreslagna kallelseförfarandet beträffande utomplansbestämmelser alltför betungande

och ansett det tillfyllest att i ortstidningar intaga kungörelse örn upprättat

bestämmelseförslag.

En länsarkitekt har ansett kallelseproceduren knappast erforderlig ens beträffande

stomplaner.

Kap. 5.

Om byggande.

Om byggnad oell gårdsrum.

Stadsingenjörskontoret i Stockholm: Den nya byggnadsstadgan innehölle

inga bestämmelser örn byggnads höjd och våningsantal samt gårdsrums storlek

och bredd, utan förutsattes att särskilda stadsplanebestämmelser skulle utarbetas,

vilka för varje tomt angåve eventuella byggnaders utsträckning i planoch

höjdläge.

Den frihet att reglera byggnadsverksamheten inom eget område, som enligt

förslaget skulle beredas respektive städer, vore enligt kontorets förmenande mycket

önskvärd att ernå. Emellertid torde värdet av särskilda stadsplanebestämmelser

på många håll överskattas, ej minst inom fackkretsar. Kontoret pnsåge

för sin del, att de detaljerade stadsplanebestämmelser, som kommit till användning

under de senare åren inom Stockholm, vore av beskaffenhet att tynga

förvaltningen i hög grad. Det vore icke nog med den kostnad, som det första

utarbetandet av dylika förslag droge. Stadsplan och stadsplanebestämmelser

vore föremål för ständiga ändringar och omarbetningar, även sedan nybyggnader

på respektive tomter vore påbörjade. Nödvändigheten att registrera

samtliga dylika föreslagna eller fastställda stadsplanebestämmelser, ängsligt

följa desammas efterlevnad samt handläggningen av alla ändringsförslag medförde

avsevärda kostnader för det allmänna. En tungrodd och byråkratiserad

förvaltning bleve en ovillkorlig följd.

Kontoret hade icke heller några överdrivna förhoppningar att efterlevnaden

av stadsplanebestämmelser skulle bliva större än tidigare efterlevnaden av

gällande byggnadsstadga och byggnadsordning. En allmän önskan att söka

opaginerad Kontrollera mot PDF

1%

Kungl. May.ts proposition nr 192.

advokatorisk! tolka gällande byggnadsförfattningar vore mycket gammal inom

byggnadskretsar. oell man bomme även att försöka med de nya stadsplanebestämmelserna.

Önskvärdheten att frångå gällande stadsplanebestämmelser

vid ett stort antal enskilda byggnadsföretag komme därför allt fort att göra

sig gällande, och de fall, då stadsplanebestämmelsema för enskilda fastigheter

komme att ändras redan under den ifrågavarande byggnadens uppförande, torde

komma att för Stockholms vidkommande bliva ganska talrika.

Kontoret måste livligt beklaga, örn denna omständliga form för reglerandet

av byggnadsverksamheten även skulle påtvingas Sveriges mindre städer och

stadsliknande samhällen. Det oaktat ansåge kontoret det föreliggande förslaget

i princip lämpligt. Intet hindrade sålunda de städer eller samhällen, som

så önskade, att tillämpa mycket enkla och relativt enhetliga bestämmelser för

sitt bebyggande, men frihet borde även lämnas städerna att intaga dessa bestämmelser

i respektive byggnadsordningar i stället för att fastställa dem som

stadsplanebestämmelser.

Liknande uppfattning har uttalats av styrelsen för svenska arkitekt föreningen.

Länsarkitekten i Stockholms län: Utkastet utginge från att de materiella bestämmelserna

örn byggnads höjd och våningsantal samt gårdsrums storlek och

läge skulle meddelas endels i stadsplanen, endels i byggnadsordningen.

Länsarkitekten vore fullt införstådd med tanken att genom stadsplanen uppnå

de väsentliga bestämmelserna rörande bebyggandets yttre gestaltning och

i viss mån även dess inre. Den tanken överensstämde med 1928 års förslag

till stadsbyggnadslag. Med detta förslag hade dock avsetts att så utbygga

själva lagen, att allmän byggnadsstadga bleve obehövlig. Därav nödvändiggjordes

all möjlig begränsning av bestämmelserna i materiellt avseende. Samtidigt

som detta inneburit en betydande fördel även med hänsyn till den frihet

som lämnades i fråga örn byggnadsgestaltningen, hade anordningen medfört

vissa svårigheter, särskilt i fråga örn övergången till det nya systemet. Vinsten

av att erhålla en samlad huvudförfattning på byggnadsväsendets område hade

emellertid varit så stor, att man icke dragit sig för de antydda svårigheterna,

utan vågat hoppas, att de skulle övervunnas.

När nu en särskild byggnadsstadga ändock vore avsedd att komma till. hade

man all anledning fråga sig, örn något väsentligt stöde att vinna med att

i den nya stadgan ej medtaga bestämmelser i ovannämnda ämnen, motsvarande

elem, som funnes i §§ 23, 25, 26 och 28 i gällande byggnadstadga. Befintligheten

av dessa föreskrifter hade utgjort en reservtillgång, där av olika skäl

de av dem berörda angelägenheter ännu icke blivit helt eller delvis i stadsplaneväg

ordnade. Utevaron av bestämmelser av denna art i byggnadsstadgan

medförde ett sökande efter regler på olika håll.

En mängd stadsplaner, även sådana som eljest vore försedda med särskilda

byggnadsbestämmelser, byggde i större eller mindre utsträckning för sin tilllämpning

å merberörda föreskrifter i gällande byggnadsstadga. Det torde

komma att draga en mycket lång tid, innan dessa stadsplaner bleve i erforderlig

mån kompletterade i hela landet. I avbidan därå skulle enligt utkastet

föreskrifter i dessa ämnen införas i byggnadsordningen i ett för ändamålet

bildat särskilt kapitel. Därjämte bleve dessa byggnadsstadgeföreskrifter i

stor omfattning bestående överflyttade till byggnadsordningarna, som därmed

också, ehuru knappast avsett, ryckte fram i främsta ledet av de stadsbyggnadstekniskt

reglerande byggnadsförfattningarna.

En dylik hopblandning av uppgifter hos de många olika regleringsformerjia

i fråga örn byggnadsväsendet åstadkomma brist på överblick och risk för

oreda. Särskilt svåra torde emellertid förhållandena bli under tidan intill dess

de nya byggnadsordningarna tillkomma. Enligt § 128 skulle nämligen vid si
-

s. 197 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

197

dan av den nya stadsplanelagen oell nya byggnadsstadgan, i den mån dc icke

vore häremot stridande, ännu gälla gamla byggnadsstadgan och gamla byggnadsordningen,

förutom till stadsplanen hörande särskilda byggnadsbestämmelser

samt utomplansföreskrifter, där sådana funnes.

Inarbetande i byggnadsstadgan, såsom ovan antytts, av enkla grundbestämmelser

motsvarande den nuvarande byggnadsstadgans i hithörande ämnen

skulle möjliggöra en avsevärt lättare övergång till det nya systemet. Tillämpningen

av den gamla byggnadsstadgan syntes nämligen då kunna upphöra

samtidigt med att stadsplanelagen och den nya byggnadsstadgan trädde i kraft.

Möjligen erfordrades särskilda övergångsbestämmelser med hänsyn till att begreppen

gammal och ny stadsdel ej längre skulle förekomma och att nu gällande

byggnadsstadga och därmed även de förefintliga byggnadsordningarna

endast vore tillämpliga beträffande stadsplanelagt område.

Sedan 1928 års stadsbyggnadslagförslag i merberörda författningsorganisatoriska

avseenden övergivits, torde man därför hava anledning att även i nu

omhandlade avseenden återknyta till 1919 och 1920 års förslag, villia förutsatte

ett ej fullt så radikalt nydanande av författningarna. Dock måste en

betydande förenkling av de åsyftade bestämmelserna däri enligt länsarkitektens

uppfattning ske, i närmare anslutning till nu gällande byggnadsstadga.

Utvecklingen inom byggnadsväsende! hade sedan nämnda förslags tillkomst

gått i sådan riktning, att det ej längre vore lämpligt med så många och detaljerade

föreskrifter i dessa ämnen uti byggnadsstadgan.

Ju mera de nya bestämmelserna liknade dem i nuvarande stadgan, desto

lättare bleve emellertid övergången. Man hade anledning att betänka, att de

senare tillämpats under mer än ett halvt sekel. A andra sidan vore en viss

revidering dock nödvändig.

Styrelsen för svenska arkitektföreningen: Styrelsen ville uttala sina betänkligheter

mot att alla generella bestämmelser för reglerande av förhållandet mellan

byggnader och gårdsrum samt byggnaders höjd i förhållande till deras inbördes

avstånd, vilka nu återfunnes i byggnadsstadgan och byggnadsordningarna,

i utkastet slopats och vore avsedda att ersättas med stadsplanebestämmelser.

Visserligen ansåge styrelsen, att nu gällande bestämmelser ej längre motsvarade

nyare stadsplanekrav, men att helt utesluta sådana bestämmelser vore enligt

styrelsens mening en farlig överdrift i motsatt riktning. I en stadsplan kunde

nämligen aldrig förutses utvecklingen annat än för den närmaste tiden, och da

det föreslagna förfarandet förutsatte ett upprättande av stadsplaner och ett

ständigt ändrande av desamma, komme detta att bli mycket betungande^ för de

mindre samhällena, vilka ej hade ständig tillgång till sakkunskap på detta

område. Följden härav torde därför komma att bli, att man i stor utsträckning

komme att bygga efter stadsplaner och bestämmelser, som ej. vore lämpade

för de aktuella byggnadsuppgiftema och teknikens krav vid tidpunkten för

områdets bebyggande.

Jämför även vissa ovan under »Allmänna omdömen» återgivna uttalanden.

§ 36.

Länsarkitekten i Stockholms län: Byggnadshöjden syntes böra enhetligt

räknas till yttertakets skärning med fasadlivet, vilket beräkningssätt också

vore det enda riktiga med hänsyn till föreskriften i § 42, där denna skärning

utgjorde utgångsläget för bestämmande av yttertakets största tillåtna profil.

Vid fall av kraftig taklist kunde denna profil enligt den föreliggande bestämmelsen

komma att ligga väsentligt högre än vid byggnad utan taklist och alltså

en betydligt större byggnadskub uppnås, under det att motsatsen vant

riktigare nied hänsyn till (let mindre bindrot för sollpisets tillflöde vid byggnad

utan taklist.

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Föreningen Sveriges stadsarkitekter: Att vid angivande av en byggnads

våningsantal medräkna inredd vind st re de mot vedertaget bruk, och ett stadgande

härom skulle lätt vålla förvirring vid tillämpningen av en stor mängd

redan fastställda stadsplanebestämmelser, där det angivna våningsantalet icke

inbegrepe vinden, örn ock denna vore inredd. Bestämmelsen att vind i ■visst

fall skall räknas såsom våning vore icke av behovet påkallad och borde icke

givas plats i byggnadsstadgan.

Liknande anmärkning har framställts av åtskilliga andra myndigheter.

§ 37.

Förste stadsarkitekten i Göteborg: Da begreppet förgård endast funnes i

äldre stadsplaner,^borde till förtydligande av paragrafen orden: »där förgård

finnes, i inre förgårdslinjen eller ock» samt »i stadsplanen», utgå, då den därigenom

bleve mera allmängiltig.

§ 39.

... Stadsarkitekten i Stockholm: Även hänsyn till sundhet och trevnad borde

jämte utseendet^ tagas i betraktande vid anbringande av balkonger och andra

utbyggnader från fasaden. Det syntes ej lämpligt att i byggnadsstadgan ange

ett exakt minimimått ovan marken för alla slag av dylika fasadutsprång utan

möjlighet till modifikation. Dylika måttbestämmelser torde böra hänvisas till

byggnadsordning.

Liknande anmärkning har framställts av ett ''flertal andra myndigheter.

§ 40 (motsvarar § 42 i propositionen).

Länsarkitekten i Stockholms län: Sista satsen torde böra utgå. Den kunde

komma att föranleda alltför mycket ingripande från nämndens sida, där nämnden

icke besutte nödiga kvalifikationer. I fall av verkligt behov torde en intresserad

nämnd ändock på de allmänna grunder, som i paragrafen eljest och i

byggnadsstadgan i övrigt stadgades, hava möjlighet till erforderligt åtgörande.

Styrelsen för svenska arkitekt för euin g en: Enligt denna paragraf skulle

byggnadsnämnd medgivas rätt att granska färggivning å fasader. Styrelsen

ställde sig synnerligen tveksam till lämpligheten att generellt tilldela byggnadsnämnderna

en sådan befogenhet. Möjligen skulle för större städer en

rätt att i sin byggnadsordning införa den föreslagna bestämmelsen kunna

tänkas. I allmänhet torde dock liksom i övriga liknande frågor mera kunna

vinnas genom upplysning än genom föreskrifter.

§ 41 (har ingen motsvarighet i propositionen).

Stadsarkitekten i Stockholm: Enligt förslaget skulle fönster till bonings
eller

arbetsrum ej få anbringas, med mindre framförvarande avståndet till

annan med sådant fönster försedd byggnadsfasad utgör minst 12 meter, i vissa

fall 9 meter. Motiven gåve ingen förklaring på, varför måttet 12 meter skulle

gälla endast för det fall, att också motliggande byggnad vore försedd med fönster.

Örn byggnaden vände sina fönster mot en brandmur eller annan yttermur

utan fönster, skulle alitsa fordran på 12 meters avstånd ej behöva uppställas,

vilket ju icke kunde vara riktigt. Bestämmelsen vore för övrigt allt för generellt

avfattad. Då den här berörda frågan nära sammanhängde med gårdsbestämmelserna

samt dessa vore avsedda att överföras till eller få sin motsvarighet

i byggnadsordningen, förefölle det lämpligast att även detta stadgande placerades

där.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

m

Ett flertal andra myndigheter hava likaledes hemställt, att paragrafen

måtte i vissa avseenden omarbetas eller ock helt utgå.

§ 42.

Första stycket (motsvarar § 40 i propositionen).

Byggnadsstyrelsen: Den i första stycket intagna föreskriften rörande

byggnads yttertak funne byggnadsstyrelsen ägnad att direkt motverka användningen

av taklister. Det vore därför enligt styrelsens mening önskvärt att föreskriften

modifierades i så måtto, att yttertak ma, därest taklist finnes, med

iakttagande av den i föreskriften bestämda nookköjden skjuta över det däri

jämväl angivna plan intill en linje, som tänkes dragen från taklistens ytterkant

till nocken.

Länsarkitekten i Stockholms län: Da 45° maximilutning a yttertaket torde

böra gälla takets alla sidor, vore maximihöjden 6 meter icke erforderlig. Den

skulle vid större husbredd än 12 meter onödigtvis utgöra en inskränkning av

den byggnadsvolym, som lutningsbestämmelsen tilläte.

Liknande anmärkning har framställts av Stockholms fastighetsägareförening.

Byggnadsnämnden i Visby: I första stycket borde tilläggas att lutningen

i intet fall må överstiga 70°.

Byggnadsnämnden i Hälsingborg: Bestämmelsen syntes icke. förhindra uppkomsten

av relativt höga pulpettak på hus med litet byggnadsdjup. Det borde

vara möjligt för byggnadsnämnden att undantagsvis medgiva större takvinklar

ån 45°. I Hälsingborg funnes flera byggnader av kulturhistoriskt värde, som

hade högre takresning än stadgandet medgåve.. Likaså hade det byggts ett

stort antal egnahemsbyggnader med hög takresning. Detta byggnadssätt hade

hävd i staden och vore ett arv från gångna tider.

Byggnadsnämnden och stadsingenjör en i Karlstad: Här föresloges en maximilutning

å tak för hela landet. Denna sades visserligen i motiveringen kunna

upphävas genom stadsplanebestämmelse, men kvar stöde dock schablonmässigheten

för alla de områden, som ej efter stadgans tillkomst belagts med stadsplanebestämmelser.

Även genom stomplanebestämmelser och utomplansbestämmelser

borde maximilutningen kunna, upphävas och för byggnader av offentlig

karaktär borde den ej alls gälla.

Sveriges fastighetsägareförbund: Bestämmelser angående det plan, inom .vilket

byggnads yttertak skall vara beläget, borde enligt förbundets mening icke

förekomma i byggnadsstadgan utan i byggnadsordningen. Förbundet hemställde

därför, att förevarande paragraf måtte utgå.

Andra stycket (motsvarar § 41 i propositionen).

Stadsarkitekten i Stockholm: I andra stycket, där ett medgivande inrym
des

för byggnadsnämnd att utöver den stadgade yttre takbegränsningen tillåta

anbringande av tornpartier o. d., som finnas vara till fördel för byggnadens utseende,

torde efter sistnämnda ord böra inskjutas »eller äro av praktiska skål

nödvändiga», då dylika medgivanden stundom torde vara ofrånkomliga. Närmare

stadganden härom borde införas i byggnadsordningarna.

Liknande anmärkning har framställts av vissa andra myndigheter.

Styrelsen för svenska arkitektföreningen: Tornbyggnader och andra anord
ningar

borde enligt styrelsens mening endast få anbringas utöver byggnads

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kungl. Majsts proposition nr 192.

tak plan, när de vore praktiskt oundgängligt nödvändiga. Erfarenheten hade

nämligen visat, att de estetiska motiven för dylika byggnadsparti vanligen

blott användes som förevändning att ytterligare utnyttja en byggnadstomt utöver

vad författningarna egentligen avsåge.

§ 43.

Länsarkitekten i Stockholms län: Dessa här åsyftade s. k. provisoriska byggnader

vore en fara för ett sunt byggnadsväsen. Erfarenheten visade huru lätt

det vöre att kategorisera en byggnad som provisorisk i syfte att kunna frångå

eljest gällande föreskrifter. Denna paragraf borde utgå ur byggnadsstadgan,

med möjlighet bibehållen att för samhälle, som funne sig behöva ett dylikt

stadgande, få sådant infört i byggnadsordningen.

Byggnadsnämnden i Uppsala: Nämnden hade synnerligen ogynnsamma erfarenheter

av sådana s. k. provisoriska byggnader. Något medgivande till dylika

byggnader funnes ej i stadens byggnadsordning, men nämnden hade dock

tidigare, särskilt under förra seklet, beviljat dylika lov, med villkor att ifrågakomna

byggnader »skola borttagas, då nämnden så påfordrar». Detta förbefryele

visat sig vara av intet värde, även da verkliga skäl till rivning eller

ändring förelegat, och vid expropriationer av staden torde nog dessa byggnader

fa lösas till sitt fulla värde. Ett inflickande av ett dylikt medgivande i byggnadsordnmgen

skulle för visso här påyrkas, och enskilda markägare skulle säkerligen

i stor utsträckning vilja åberopa ett dylikt för att kunna få bygga

över ga tum ark eller annan mark, sorn ej får bebyggas, eller eljest för att få

uppföra huset på ett sätt, som i ett eller annat avseende strede mot byggnadsordningens

allmänna bestämmelser. En dylik möjlighet skulle enligt nämndens

mening kunna leda till uppkomsten av en bebyggelse vid sidan av den »legitima»

genom byggnadsstadga och byggnadsordning reglerade. Det skulle vålla

nämnden stora svårigheter att draga gränserna för den byggn adskategori, som

vore »avsedd för kort tid», samt mycket besvärligheter — för att icke säga

rena. omöjligheter — att få dessa byggnader bortrivna, när omständigheterna

sa kunde påfordra. De möjligheter, som den föreslagna stadgan och stadsplanelagen

lämnade att i stadsplanerna och i stomplanerna avsätta områden för

byggnader av dylikt slag, syntes för övrigt helt onödiggöra en undantagsbestämmelse

av nu ifrågavarande slag. Byggnadsnämnden ansåge därför, att

S 43 borde uteslutas och att § 118 borde ändras, så att undantag medgåves endast

för byggnader på gatumark, behövliga för den allmänna trevnaden, såsom

för vänthallar, kiosker och bekvämlighetsinrättningar m. m.

Liknande anmärkning har framställts av byggnadsnämnderna i Eskilstuna

oell Bolås samt föreningen Sveriges stadsarkitekter.

Stadsarkitektkontoret i Göteborg: Det i stadgan föreslagna medgivandet

att i byggnadsordningen kunna intaga bestämmelser rörande byggnader, avsedda

att kvarstå endast kort tid (provisoriska byggnader), funne kontoret

vara i hög grad betänkligt. Emellertid torde i allt fall ett legitimt behov föreligga

av anordnande av provisoriska byggnader. Såväl staden som enskilda

markägare kunde inneha områden, över vilka visserligen stadsplan funnes fastställd,

men där exploaterandet för det i stadsplanen fastslagna ändamålet berodde

av framtida förhållanden. . Att inom vissa gränser under tiden utnyttja

dessa markområden för provisorier torde vara ett oavvisligt behov, sorn man

icke rimligtvis borde lägga hinder i vägen för. Men detta borde givas ett

klarare uttryck i stadgan och kompletteras med tydliga bestämmelser, att, när

tiden för medgivandet utgår, nämnden må äga rätt att fordra byggnadernas

bortskaffande. Det ovannämnda legitima behovet av provisorier å ännu icke i

s. 201 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 102.

201

bruk tagna byggnadsområden — med undantag från alla föreskrifter — syntes

noga böra skiljas från behovet att å obebyggda tomter eller kvarter inom redan

bebyggda stadsdelar utföra provisorier, för vilka endast borde kunna medgivas

undantag från byggnadsordningens bestämmelser.

Med det sagda ville kontoret föreslå, att § 118 ändrades så, att första raden

däri endast skulle gälla för markområden, som ännu icke tagits i bruk för sitt

ändamål. I så fall kunde § 43 kvarstå oförändrad, såsom innefattande anvisning

örn att i byggnadsordningen kan införas generellt stadgande angående

undantag från dess bestämmelser.

§ 44.

Länsstyrelsen i Göteborg och Bohus län: Det torde många gånger ur skönhetssynpunkt

vara mindre tilltalande att förse förgård med plantering. Särskilt

kunde detta vara förhållandet, när vederbörande byggnad vore från förgården

försedd med flera ingångar. Det kunde då ofta vara mera önskvärt

till exempel med en prydligt anordnad stenanläggning eller anordnande av

gräsmatta. Därför torde i stadgan endast böra föreskrivas, att förgård skall

vara prydligt ordnad.

Byggnadsnämnden i Lund: Med hänsyn därtill att en fastighetsägare vid

en gata med förgård under vissa omständigheter kunde utan hinder låta inreda

exempelvis butiker längs efter hela eller stor del av fastighetens gatulinje, borde

bestämmelsen i första punkten av § 44 modifieras, enär en planterad förgård

i sådant fall uppenbarligen bleve till förfång för fastighetsägaren utan

att det allmänna kunde sägas hava någon däremot svarande fördel. Visserligen

kunde, då utvecklingen gått i ovan antydd riktning, stadsplanen ändras,

men dels krävdes härtill medverkan och uppoffringar av det allmänna och

dels torde genom en sådan åtgärd skönhetsvärden kunna komma att förstöras,

som eljest fått bestå under lång tid framåt. Med hänvisning till vad^ sålunda

anförts funne nämnden § 44 punkt 1 böra erhålla denna lydelse: »Förgård skall

vara prydligt planterad eller på annat sätt, som av byggnadsnämnden kan

godkännas, iordningställd.»

Länsstyrelsen i Malmöhus län har hemställt om beaktande av vad sålunda

anförts.

Liknande anmärkning har gjorts av ett flertal andra myndigheter.

Särskilda föreskrifter lill förekommande av liälsofara, eldfara lii. m.

§ 50.

Första stycket.

Ett flertal myndigheter hava anmärkt, att bestämmelsen syntes oklar. _

Särskilt har, bland andra, byggnadsstyrelsen framhållit, att andra meningen

vore otydlig och i varje fall alltför detaljerad, då erforderlig isolering i förevarande

fall kunde sko på olika sätt. Bestämmelsen torde lämpligen kunna

givas en mera allmänt hållen lydelse.

Byggnadsnämnden i Ludvika har ansett ett minimiavstånd av 30 cm. från

markytan till golvets yta t. o. m. vara för litet för stora delar av landet.

Sveriges fastighetsägareförbund: Förbundet ifrågasatte, huruvida icke de

här givna bestämmelserna angående den höjd över angränsande markens yta,

på vilken golv skola vara belägna, vore onödiga med hänsyn till de moderna

tekniska möjligheterna att åstadkomma uppvärmning, ventilation och isolering

mot fukt och kyla.

Liknande anmärkning har framställts av Stockholms fastighetsägareförening.

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Tredje stycket.

Ett flertal myndigheter hava framhållit, att kravet på dagerbelysning till

alla arbetsrum icke kunde upprätthållas, exempelvis för affärslokaler, som

stundom förlädes i flera våningar under jorden.

§ 52.

Förste stadsarkitekten samt förste och andre stadsingeniören i Malmö: Motsvarande

bestämmelse i § 23 av Malmö byggnadsordning stadgade, att grundmur

mot grannes byggnad eller tomt skall nedföras till minst 1.8 meters djup

mader jordytan. För byggnad inne å tomt kan grundmursdjupet inskränkas

till en meter (frostfritt djup).

I motiven till § 52 i utkastet anfördes, att hänsynen till grannelagsrätten ansetts

påfordra, att bestämmelser med detta syfte intoges i allmän stadga och ej

såsom hittills endast i byggnadsordning. Denna uppfattning delade tjänstemännen,

men ifrågasatte samtidigt, huruvida den föreslagna formuleringen

kunde komma att medföra den trygghet som avsåges. Den byggnadsnämnd

medgivna dispensrätten kunde i själva verket komma att sätta den i och för

sig svaga huvudregeln ur funktion. Uttrycket vanligt källardjup gåve nämligen

rum för många tolkningar. Grannelagsrätten torde för övrigt knappast

vara, väl tillgodosedd, örn t. ex. envåningsbyggnad, örn vars grunddjup intet

vöre stadgat, uppfördes i gräns mot granntomt och grannen någon tid därefter

företoge nybyggnad, som krävde grundmur till »vanligt källardjup». Detta

kunde ej ske utan att grannen berördes på mycket kännbarare sätt, än örn även

den första grunden utförts med hänsyn till framtida grundarbeten invid samma

gräns. Vid jämförelse med åberopade bestämmelse i Malmö stads byggnadsordning

syntes den i stadgeutkastet föreslagna formuleringen innebära en

försämring. Skulle den föreslagna bestämmelsen dessutom kunna tänkas bliva

tagen till anledning för strävanden att tolka »vanligt källardjup» till ett mindre

värde än »frostfritt djup», inträdde ju enligt hittills gängse uppfattning

fara för byggnads bestånd. Härvid kunde erinras örn att källare, utförd till

den höjd, som framginge av § 36 mom. 2 i stadgeutkastet, och med antagande

av bjälklagshöjd örn 0.30 meter och fri källarhöjd om 1.90 meter (§ 40 i Malmö

byggnadsordning) erhölle ett källar- eller grundmursdjup av endast 0.70 meter.

Frostfritt djup i Malmö beräknades till 1 meter och vore givetvis större

i landets nordliga delar. -— De i denna paragraf föreslagna bestämmelserna

syntes böra ersättas med föreskrift därom, att efter lokala förhållanden bestämda

regler skola intagas i byggnadsordning med rätt för byggnadsnämnd

att i vissa fall, t. ex. i fråga örn provisorier och uthusbyggnader av trä, medgiva

undantag.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har anslutit sig till den sålunda uttalade meningen.

§ 53.

Första stycket.

Föreningen Sveriges stadsarkitekter: I § 53 funnes omnämnd möjlighet att

under villkor av uppförande av brandmur förlägga trähus på mindre avstånd

än 4.5 meter från tomtgräns. En dylik indragning vore i allmänhet icke önskvärd,

och för undantagsfallen syntes det lämpligt att bestämmelser meddelades

i byggnadsordning, där förhållandet ej reglerades genom stadsplanebestämmelser.

s. 203 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 102.

203

Andra stycket.

Uma myndigheter i Göteborg Lava uttalat farhågor för, att bestämmelsens

formulering skulle lägga hinder i vägen för att i byggnadsordning införa en

generell bestämmelse för en hel stad örn rätt att hava gemensam brandmur, en

rätt som hittills varit gällande i Göteborg. I en av stadens fastighetskontor avgiven

promemoria har härom anförts bland annat följande: Genom gällande

byggnadsordning ålades ägaren till en fastighet, invid vilkens gräns å grannfastighet

byggnad uppfördes, icke endast skyldighet att tåla det intrång, som

förorsakades av att brandmuren förlädes med hälften av sin bredd å hans tomt,

utan även att i den mån han kunde draga nytta av brandmuren gälda viss del av

kostnaden för muren.

Utan att sådan skyldighet vore stadgad, torde betydande svårigheter komma

att möta att i någon nämnvärd utsträckning tillämpa byggnadssystemet med gemensamma

brandmurar. Man kunde nu befara, att, därest utkastet till ny

byggnadsstadga, i vad det berörde dessa förhållanden, i oförändrat skick skulle

komma att vinna laga kraft, det icke längre skulle vara möjligt att i Göteborgs

byggnadsordning bibehålla sådana bestämmelser, att tomtägare allt fortfarande

ålades dessa skyldigheter.

Innebörden av den nu föreslagna bestämmelsen vore nämligen synnerligen

oklar.

Rätten att hava gemensam brandmur inskränktes enligt utkastet till sådana

fall »där särskilda förhållanden det påkalla».

Därest utkastet skulle bliva gällande, syntes alltså stor risk föreligga, att det

i Göteborg hävdvunna bruket av gemensamma brandmurar måste i avsevärd

grad inskränkas, vilket i många fall skulle innebära ett avsevärt fördyrande av

byggnadskostnaderna.

Tredje stycket.

Brandchefen i Stockholm och svenska brandskyddsföreningen hava ansett

bestämmelserna i § 34 i gällande byggnadsstadga om fönster eller dörr i brandmur

vara mera betryggande än de i utkastet föreslagna.

Vissa myndigheter hava påyrkat definitioner av begreppen »brandsäker» och

»eldsäker».

§ 54.

Jämför vad under § 53 anförts rörande begreppen »brandsäker» och »eldsäker».

§ 56.

Svenska brandskyddsföreningen och brandchefen i Stockholm: I samband

med bestämmelsen i denna paragraf syntes föreskrift böra intagas jämväl örn

att avgasningsrör skola utföras på ett mot eldfara och beträffande hållfasthet

fullt betryggande sätt. Förhållandet vore nämligen, att avgasen från gasspislar

och andra gasapparater icke sällan inleddes i kanaler, som icke kunde

motstå brand i damm, sot och fettämncn, som kunde samlas i kanalen.

§ 57.

Svenska brandskyddsföreningen och brandchefen i Stockholm: 1928 års förslag

hade även innehållit en föreskrift örn nödiga anordningar vid hissars anläggning.

Som motiv för att dylik föreskrift icke medtagits i det föreliggande

förslaget hade anförts, att densamma uteslutits med hänsyn till väckt fråga

örn utfärdande av en för hela landet gemensam författning örn hissar samt att,

intill dess så skedde, även hissarna i avseende å eldfaran folie under den all
-

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Kungl. Majlis proposition nr 198.

manna föreskriften i § 58. — Allmänheten beaktade i allmänhet icke den eldfara,

som vore förenad med hissars anläggning, samt huru lätt eldsvåda kunde

uppstå och spridas av otillfredsställande anordnade hissmaskinerirum och

hisstrummor. Även om en för hela landet gemensam författning örn hissar

komme till stånd, torde det vara fullt motiverat och försvarbart, att en bestämmelse

örn hissars anordnande intoges i stadgan, varför föresloges ett tillägg

till § 57, överensstämmande med 1928 års förslag.

Liknande anmärkning har gjorts av länsstyrelserna i Malmöhus och Gävleborgs

län.

Stockholms fastighetsägareförening: Att, såsom förslaget i denna paragraf

förutsatte, utgångar, förstugor och trappor skola hava »nöjaktig dagerbelysning»,

kunde uppställas såsom ett önskemål, men borde icke uppställas såsom

en fordran. Exempelvis funnes mångenstädes inom varuhusen ett påtagligt

behov av trappor i byggnadernas innersta delar, vilka trappor icke rimligen

kunde beredas dagerbelysning. Att för dylika fall omöjliggöra anordnande av

sådana trappor, där dock en artificiell belysning vore ur alla synpunkter fullt

tillräcklig, syntes icke vara rimligt. Bestämmelsen torde därför böra så omformuleras,

att här ifrågavarande lokaliteter skola ha »nöjaktig belysning».

§58.

Svenska brandskyddsföreningen och brandchefen i Stockholm: I motiven till

denna paragraf räknades bland eldfarliga inrättningar, som falla under detta

stadgande, även garage. Det hade emellertid ansetts, att, enär genom ett cirkulär

av den 4 december 1925 vissa normalföreskrifter angående garage avsedda

att införas i de särskilda byggnadsordningarna, lämnats, bestämmelser

härom i byggnadsstadgan icke vore erforderliga. Denna motivering syntes

emellertid föga övertygande. Garage räknades ofta av den stora allmänheten

icke till eldfarliga inrättningar, och bestämmelserna i det åberopade cirkuläret

hade införts i ett jämförelsevis litet antal byggnadsordningar. Detta torde

helt säkert bero på, att myndigheterna i många samhällen avvaktade den nya

byggnadsstadgans tillkomst, innan någon ändring gjordes i byggnadsordningarna.

— Till eldfarliga inrättningar räknades icke heller byggnader för upplag

av eldfarliga ämnen, men det torde ur brandsäkerhetssynpunkt vara minst

lika viktigt, att även för sådana särskilda försiktighetsmått vidtagas. På

grund av ovanstående föresloges, att efter orden eldfarliga inrättningar tillfogas:

»vartill garage hänföras, ävensom vid eldfarliga upplag.»

Om byggnadslov.

§ Cl.

Mom. 1.

Länsarkitekten i Stockholms län: Vidkommande rivnings- m. fl. arbeten,

vore dessa begränsade till sådana inom byggnadskvarter. Vad gällde åtminstone

schaktnings-, sprängnings- och utfyllningsarbeten, torde ofta nog samma

anledning till kontroll föreligga i de fall dessa arbeten företoges av enskilda

å mark, som utgjorde gata eller annan allmän plats. En begränsning till byggnadskvarter

syntes otillfredsställande. — Överhuvud taget torde uppräknandet

av de olika arbeten, vartill lov erfordras, ej böra göras uttömmande, utan möjlighet

beredas att i byggnadsordningarna lämna vidare föreskrifter, där så

erfordrades. — Föreskriften örn underställande av planteringsanordningar under

nämndens prövning kunde visserligen understundom vara försvarlig, men

syntes i dess nu föreslagna kategoriska och allmängiltiga form alltför sträng.

s. 205 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 19!?.

205

Byggnadsnämnden i Uppsala: Det torde kunna ifrågasättas, om byggnadslov

skall erfordras även för utbyte av takläggningsmaterial.

Länsstyrelsen i Malmöhus län: Länsstyrelsen föresloge det tillägg, att

för anordnande av liissanläggning skulle erfordras byggnadsnämndens lov.

— Bestämmelsen, att byggnadsnämndens lov erfordras för utförande av

olika slag av skyltning, i den man byggnadens utseende eller stadsbilden

därav påverkas, kunde ej anses tillfredsställande. Det torde vara

orimligt att på en enskild företagare lägga ansvaret — vid äventyr av straff

enligt § 120 i förslaget — för ett riktigt bedömande, huruvida en av honom

tilltänkt skyltanordning komme att påverka byggnadens utseende eller stadsbilden.

Det syntes lämpligt att på bestämmelse i byggnadsordning finge

bero, huruvida och i mika fall tillstånd till skyltanordning skall sökas hos byggnadsnämnd,

och föresloges sålunda, att nu. omliandlade punkt överfördes till

mom. 2 i förevarande paragraf. — Enligt länsstyrelsens mening vore det orimligt

att fordra, att för utförande av planteringsanordningar å annan för bebyggande

undantagen kvartersdel vid slutet byggnadssätt än förgård byggnadslov

skall sökas. Genom bestämmelserna i § 45 av förslaget torde vara behörigen

sörjt för, att de intressen, som kunde kräva planteringsanordningar av viss beskaffenhet

å från bebyggande undantaget område i kvarters inre, komme att

tillgodoses. Länsstyrelsen ansåge, att nu omhandlade stadgande i sista stycket

av mom. 1 borde utgå. Funnes vad byggnadsnämnden i Lund erinrat i

fråga om § 44 böra iakttagas, borde byggnadslov erfordras beträffande sättet

för anordningar å förgård överhuvud taget.

Åtskilliga myndigheter hava framställt liknande erinringar.

Morn. 2.

Sveriges fastighetsägareförbund: I morn. 2 föreskreves, att i byggnadsordningen

må meddelas bestämmelse, huruvida och i vad mån byggnadsnämnds

lov erfordras dels för anläggning eller ändring av ledningar för vatten, avlopp,

gas, elektricitet och liknande ändamål, dels ock för underhållsarbeten eller

andra reparationsåtgärder å byggnad. Förbundet ansåg sig böra hemställa, att

bestämmelserna i båda dessa hänseenden måtte helt utgå. Vad beträffade

de nämnda ledningarna utfördes ju dessa av auktoriserade entreprenörer, och

syntes det i anledning därav så mycket mindre nödvändigt att för utförande

av arbeten med dsdika ledningar söka byggnadsnämndens lov. Vad beträffade

underhålls- och reparationsarbeten så torde det överskrida gränserna för det

rimliga att förutsätta, att i byggnadsordningen skulle kunna meddelas bestämmelser

örn skyldighet att söka byggnadsnämndens lov exempelvis för sådana

arbeten som uppsättande av nya tapeter eller inläggande av parkettgolv.

Liknande anmärkning har framställts av Stockholms fastighetsägareförening.

§ 62.

Mom. 1.

Länsarkitekten i Stockholms län: Kopia av karta jämte ritningar, som i

detta moment avsåges, borde ingivas till byggnadsnämnden i tvenne exemplar.

Närmare bestämmelser borde kunna få meddelas i byggnadsordningen, ej blott

i fråga örn byggnadsritningar, utan även beträffande handlingar och kartor i

övrigt.

Liknande anmärkning har framställts av länsstyrelsen i Skaraborgs län.

Byggnadsnämnden i Landskrona har ansett detta moment endast böra gälla

nybyggnadslov.

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Lidande anmärkning Ilar framställts av Sveriges ''fastighetsägareförbund

och Stockholms j"astighetsägarefdrefling.

Marn. 1 punkt b (har ej motsvarighet i propositionen).

Föreningen Sveriges stadsarkitekter: Som regel vore det icke vid inlämnandet

av ansökning örn byggnadslov avgjort, vilken person eller firma, som skulle

handhava byggnadsarbetets utförande. Denna bestämmelse borde därför utgå i

detta sammanhang.

Liknande anmärkning har framställts av vissa byggnadsnämnder.

Mom. 1 punkt c (motsvarar punkt b i propositionen).

Länsarkitekten i Uppsala m. fl. län: Då ordet »karta» ej kunde beteckna

»tomtkarta» i devall då marken ännu ej vore tomt, men val skulle uppfylla

fordringarna för sadan karta, kunde det tänkas att karta för ansökan örn byggnadslov

finge exempelvis benämningen »byggnadskarta».

Liknande anmärkning har framställts av länsarkitekten i Malmöhus och Kristianstads

län samt i Värmlands och Örebro län.

Länsarkitekten i Älvsborgs och Skaraborgs län: Karta borde vara uppgjord

av mätningsmannen för samhället. Som det nu vore förekomme mera sällan,

även i för övrigt välskötta städer, att någon egentlig nybyggnadskarta åtföljde

ansökningarna, utan oftast en dålig situationsplan. Sådana kartor saknade

i regel varje värde som stöd åt byggnadsnämnden.

Byggnadsnämnden i Falun: Den i c) omförmälda kartan skulle enligt utkastet

motsvara de fordringar, som gälla i avseende å tomtkarta. För karta

över byggnadsplats, som ej är tomt och är belägen utom planlagt område, syntes

dock dessa fordringar, särskilt bestämmelsen om kartans skala, kunna

mildras.

Mom. 1 punkt d (har ej motsvarighet i propositionen).

Förste stadsingeniören i Göteborg: Uppgifterna örn befintligt eller för utförande

avsett avlopp, dess beskaffenhet, höjdläge och avstånd från tomtgränsen,

vöre visserligen av sadan betydelse för bedömande av ett byggnadsärende,

att de borde vara tillgängliga vid dess behandling. Däremot syntes det mindre

lämpligt att stadga, att de skulle införas i kartbeskrivningen. Endast i det fall

att stadens mätningsman, som närmast borde ifrågakomma för upprättandet

av kartan, även handhade stadens avlopp, hade han nämligen tillgång till de

ritningar och övriga handlingar, som erfordrades för att framskaffa behövliga

uppgifter angående avloppsförhållandena. I Göteborg hade stadsingenjörskontoret,

till vars åliggande hörde att utfärda s. k. tomtkarta för nybyggnad,

sj någon befattning med stadens avlopp, som i stället handhades av byggnadskontoret

Det syntes därför meningslöst att låta stadsingenjörskontoret tjäna

som mellanhand för att åt stadsarkitektkontoret, som hade att granska ansökningar

örn byggnadslov, infordra upplysningar rörande avloppsförhållandena.

Bestämmelserna borde alltså modifieras därhän, att kartbeskrivningen skall

innehålla uppgift örn avloppet, där ej upplysning i detta hänseende lämpligare

kan lämnas i annan ordning.

Byggnadsnämnden i Kungälv har ansett orimligt att ålägga sökanden att

anskaffa uppgift örn för tomt gällande stadsplanebestämmelser.

Byggnadsnämnden och stadsingeniören i Borås: Beskrivningen till nybyggnadskartan

borde givetvis i möjlig utsträckning kunna få avfattas å själva kar
-

s. 207 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 192.

207

tan; så vore det t. ex. ofta enklare och tydligare att angiva avloppsledningens

läge i plan och höjd å kartan än i särskild beskrivning. En komplettering, angivande

dylik rättighet, borde ske.

Byggnadsnämnden i Falun: Under c) hade man undvikit att använda benämningen

tomtkarta under motiveringen, att denna benämning icke lämpade

sig för det fall att byggnad uppföres å mark, som ej är tomt. Bestämmelsen

under d) angående beskrivningen till kartan hade emellertid avfattats såsom

om endast tomtkarta kunde ifrågakomma. En omredigering syntes därför nödig

för att bringa dessa bestämmelser i överensstämmelse med varandra, därvid

bestämmelsen i d) borde kompletteras med föreskrift, att beskrivningen

även skall angiva, jämte gällande stadsplanebestämmelser, stomplane- och

utomplansbestämmelser.

Sveriges fastighetsägareförbund: De förhållanden, vilka avsåges i mom. d),

vore sådana, som byggnadsnämnden ex of fido torde äga kännedom örn, varför

det icke torde vara påkallat att ålägga sökanden att förebringa utredning örn

desamma. Stycket syntes därför lämpligen kunna utgå.

Liknande anmärkning har framställts av Stockholms fastighetsägareförening.

Mom. 1 punkt e (motsvarar punkt c i propositionen).

Stockholms fastighetsägareförening: Enligt stycket e) skulle den kopia av

kartan, som sökanden har att ingiva, utvisa »jämväl den tillämnade byggnaden».

Då meningen väl icke kunde vara, att kartkopian skall utvisa utseendet

av byggnaden, utan allenast byggnadens läge å tomten, torde ifrågavarande

stycke böra omredigeras i enlighet därmed.

Mom. 1 punkt f (motsvarar punkt d i propositionen).

Byggnadsnämnden i Halmstad: I allmänhetens eget intresse borde bygg
nadsritningar

vara uppgjorda av sakkunnig person. Nämnden ansåge därför,

i motsats till vad i motiveringen anförts, att föreskrift härom borde införas i

byggnadsstadgan.

Styrelsen för svenska arkitekt förening eli har, under hänvisning till i § 76 intagen

bestämmelse, att för sådant arbete, vars ledning kräver speciell utbildning

eller erfarenhet, må i byggnadsordning stadgas ytterligare kompetensvillkor

för arbetets ledning, framhållit önskvärdheten av att den kompletterades

med en likartad bestämmelse rörande kompetensvillkor för arkitekt, som utför

ritningar till dylik byggnad.

Byggnadsnämnden i Örebro: Att, såsom här föreskreves, ansökning örn

byggnadslov skall åtföljas bl. a. av till ritningarna hörande beskrivning, torde

vara onödigt, enär ritningarna borde vara så uppgjorda, att beskrivning ej

vore av behovet påkallad för byggnadsnämndens granskning.

Stockholms fastighetsägareförening: Föreningen antoge, att med beskriv
ning

här åsyftades arbetsbeskrivning. Vore så fallet, syntes det föreningen,

att därmed lades ett fullständigt onödigt onus på sökanden. De gällande stadsplanebestämmelserna

torde väl få förutsättas innehålla de bestämmelser, som

äro erforderliga för en ändamålsenlig prövning av ansökan. Bestämmelsen om,

att ansökan skall åtföljas av till ritningarna hörande beskrivning, borde således

utgå.

Morn. 1 punkt g (motsvarar punkt e i propositionen).

Förste stadsarkitekten i Göteborg: Här föreskreves, att sökanden skall

förete bevis att bl. a. säkerhet är ställd för gatukostnad —- vari numera in
-

s. 208 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 192.

208

begrepes icke blott gallmark. Detta tydde på, att säkerheten skulle ställas lios

annan myndighet än byggnadsnämnden, vilken vore emellertid ej bestämt. I

sistnämnda hänseende syntes ej heller stadsplanelagen innefatta någon föreskrift.

Det förefölle lämpligt, att nuvarande föreskrift i fastighetsbildningslagen,

^ att säkerhet för gatumark borde ställas hos byggnadsnämnden, bibehölles,

då denna myndighet vore bäst skickad att opartiskt avgöra omfattningen

av densamma. Bestämmelse härom syntes kunna intagas i detta moment.

Mom. 3 (motsvarar mom. 2 i propositionen).

Byggnadsnämnden i Landskrona har ansett här böra stadgas, att i fråga

örn lov till annat företag än nybyggnad skall i byggnadsordningen närmare

angivas, vilka handlingar som i varje särskilt fall böra vid ansökningens ingivande

företes.

Såsom ett nytt moment i § 62 har byggnadsnämnden i Laiidskrona ansett

böra införas stadgande, att, örn byggnadsnämnd vid hithörande frågors behandling

funné särskild utredning i visst hänseende erforderlig, sökanden

vore skyldig att därmed tillhandagå.

§ 63.

Föreningen Sveriges stadsarkitekter: Byggnadsnämndens skyldighet att

vid meddelande av byggnadslov bevaka stadens intressen rörande ersättning

för gatukostnad vore av sådan betydelse, att ett stadgande härom icke borde

saknas i byggnadsstadgan. Till första stycket i denna paragraf borde därför

fogas ett tillägg av innehåll, att, där fråga är örn nybyggnad, byggnadsnämnden

skall förvissa sig om, att nöjaktig säkerhet för erforderligt bidrag till

gatukostnad blivit ställd.

I denna paragraf borde infogas en motsvarighet till den i § 16 införda

bestämmelsen, att goda dagerförhållanden böra säkerställas och att i största

utsträckning lägenheterna må erhålla genomgående luftväxling och direkt

solbelysning.

Till förtydligande borde de sista styckena i denna paragraf byta plats.

Styrelsen för svenska arkitektföreningen: Den granskning, som enligt § 63

ålåge byggnadsnämnden, syntes enligt styrelsens mening böra kompletteras

med skyldighet för byggnadsnämnd att tillse, att en byggnad erhåller en god

och ändamålsenlig planläggning. Det torde nämligen vara ett ofrånkomligt

faktum, att stora ekonomiska värden årligen spolierades genom att nybyggnader

finge uppföras efter underhaltiga planritningar.

Myndigheterna i Malmö: Bestämmelsen örn att byggnad ej får förläggas så,

att den onödigtvis förorsakar men för granntomter eller försvårar dessas lämpliga

bebyggande, vore en föreskrift, som eventuellt kunde tänkas införd i de anvisningar,

som byggnadsstyrelsen enligt § 124 av stadgeutkastet äger att meddela,

men som vore direkt olämplig såsom grund för myndighets beslut. Hithörande

frågor borde få anses uppklarade genom stadsbyggnadsbestämmelser och än

ytterligare genom bestämmelserna örn kvarterskarta m. m. Bestämmelsen syntes

böra utgå. Samma syntes vara förhållandet rörande t. ex. föreskriften örn att

byggnadsnämnd skall tillse, att byggnaden erbjuder tillräckligt skydd mot fukt

och kyla m. m. Bestämmelser i liknande syfte skulle ju enligt § 49 tillföras byggnadsordning

och bleve väl på den grund självfallet föremål för byggnadsnämndens

prövning. Att i allmän stadga allt för ymnigt framhålla speciella

föremål för byggnadsnämnds uppmärksamhet kunde lätt leda därhän, att

s. 209 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 192. ,

209

granskningen ansåges utförd, om i stadgan särskilt framhävda omständigheter

bleve tillgodosedda. Granskningen borde väl gå ut på att samtliga gällande

föreskrifter efterföljdes.

Länsstyrelsen i Malmöhus lån har anslutit sig till vad sålunda anförts.

Byggnadsnämnden i Norrköping: Beträffande den här föreslagna bestämmelsen,

att vid prövning av nybyggnad bland annat skall tillses, »att byggnaden

är konstruktivt tillfredsställande», ville byggnadsnämnden påpeka, att det

icke torde vara lämpligt att göra frågan örn byggnadslov beroende av hållfasthetsberäkningarnas

granskning. Vid större byggnadsföretag vore nämligen

dylika beräkningar ofta av synnerligen omfattande art och förutsatte i regel

fullständiga arbetsritningar, vilka mera sällan förelåge vid det tidiga skede

av byggnadsföretaget, då ansökning örn byggnadslov ingives. Skulle ansökningen

av någon anledning avslås eller ett bifall göras beroende av ritningarnas

omarbetande, kunde dessutom ett kostsamt arbete med beräkningarnas utförande

bliva till ingen nytta. Däremot borde granskningen påtagligen ske,

innan konstruktionerna komme till utförande.

Byggnadsnämnden och stadsingeniören i Karlstad: Som det torde vara

svårt för byggnadsnämnd att utan ingående studium på platsen fastställa

färgbehandling av hus, borde den kunna överlåta detta åt en tjänsteman i dess

eller annan kommunal myndighets tjänst eller ock åt särskild nämnd (t. ex.

skönhetsråd). Samma anmärkning torde även gälla § 65.

§ 64.

Första stycket.

Länsarkitekten i Älvsborgs och Skaraborgs län: Depna paragraf vore alltför

kategoriskt formulerad. I de nu gällande föreskrifterna örn vad som vore att

till nybyggnad hänföra funnes en garanti för fastighetsägare att ej kunna av

den anledningen, att byggnaden vore på något sätt i strid mot stadsplanen, förvägras

att utföra mindre arbeten. Den föreslagna formuleringen av denna paragraf

kunde användas för att förvägra varje arbete, blott det vore av beskaffenhet

att behöva underställas byggnadsnämnden.

I en byggnadsordning inom länsarkitektens verksamhetsområde funnes denna

sak formulerad sålunda:

»Såvida icke i denna byggnadsordning annorlunda bestämmes, må nu befintliga

i behörig ordning uppförda hus, även örn de icke överensstämma med föreskrifterna

i denna byggnadsordning, fortfarande bibehållas; men när dylik

byggnad tillbygges eller repareras, skall den i den mån sådant utan ägarens alltför

stora betungande låter sig göra bringas till överensstämmelse med berörda

föreskrifter.»

Denna bestämmelse syntes innehålla vad som rimligtvis kunde fordras i detta

hänseende och den hade visat sig fungera väl, när byggnadsnämnden som villkor

för ett ganska obetydligt medgivande fordrade hela husets flyttning c:a 40

cm. Detta avböjdes av sökanden med hänvisning till byggnadsordningen. Med

stöd av den föreliggande formuleringen hade ett så ohemult krav kunnat genomföras.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län: De i § 64 1 stycket intagna stadgandena

syntes länsstyrelsen kunna giva rum för en alltför stor stränghet från byggnadsnämnds

sida vid prövning av ansökning örn byggnadslov. Enligt berörda stadgande

skulle således i där avsett fall byggnadsnämnd för tillstånd till exempelvis

omfärgning av byggnad kunna föreskriva långt gående och för vederbörande

synnerligen betungande åtgärder. Berörda olägenhet syntes kunna undvikas,

Bihang till riksdagens protokoll 1981. 1 sami. 168 Käft. (Nr 192) 14

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

t Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

därest såsom förutsättning för tillämpning av ifrågavarande bestämmelse, då

fråga vore örn till nybyggnad icke hänförligt arbete, angåves, att kostnaderna

för byggnadens bringande till överensstämmelse med gällande föreskrifter skulle

stå i skälig proportion till kostnaderna för utförande av det arbete, som avsågs

i ansökningen.

Sveriges fastighetsägareförbund har hemställt örn bestämmelsens uteslutande

såsom varande alltför sträng mot fastighetsägarna och dessutom stridande

mot bestämmelserna i den föreslagna stadsplanelagen.

I 24 § i nämnda lagförslag angåves det medel, som skall komma till användning

därest förefintlig bebyggelse i väsentlig mån avviker från stadsplanen

och planens ändamålsenliga genomförande icke kan utan stadens ingripande

inom skälig tid förväntas. Det medel, som för dylikt fall skulle användas,

vore expropriation, således förvärvande av mark mot utgivande av ersättning.

Den enda inskränkning, som gjorts i den sålunda föreskrivna skyldigheten,

vore att staden kunde bliva berättigad att allenast lösa å marken

uppförd byggnad för nedrivning.

Byggnadsstadgan syntes nu avse att vinna samma ändamål utan kostnad för

samhället genom att giva byggnadsnämnden rätt att i vissa fall avslå lagligen

grundade ansökningar örn byggnadslov. Sedan det i lagen fastslagits, att det

åligger staden att vidkännas utgifter för stadsplanens genomförande, sökte man

sålunda att på en omväg undkomma denna ersättningsskyldighet. Förbundet

hemställde förty, att första stycket i förevarande paragraf måtte utgå.

Liknande anmärkning har framställts av Stochholms fastighetsägareförening

samt vissa andra myndigheter.

Andra stycket.

Länsarkitekten i Stockholms län: I andra stycket saknades bestämmelser

rörande undanröjande av andra anledningar till marks otjänlighet för bebyggande

än väta såsom villkor för byggnadslov. En komplettering vore

behövlig.

§ 65.

Föreningen Sveriges stadsarkitekter har hemställt örn stadgande, att före arbetets

igångsättande skola, där så erfordras, konstruktionsritningar och beräkningar

inlämnas till nämnden för granskning, och att arbetet ej må påbörjas

förrän desamma godkänts.

Jämför även ovan under § 63.

§ 67.

Med anledning av den särskilt utremitterade promemorian rörande ifrågasatt

åläggande för byggnadsnämnd att lämna yrkesinspektör eller bergmästare

tillfälle att yttra sig angående sökt byggnadslov, avseende industriell

anläggning, har föreningen Sveriges stadsarkitekter anfört följande:

I det stora flertalet fall torde ej anordningar, som kunde vara av någon betydelse

ur arbetarskyddssynpunkt, bliva föremål för byggnadslov, vilket ju

som regel endast omfattade lokalernas stomme och förläggning. Beträffande

dessa hade byggnadsnämnden enligt byggnadsförordningarna att taga hänsyn

till deras beskaffenhet ur sundhets- och brandsynpunkt. I de enstaka fall, där

några erinringar ur arbetarskyddssynpunkt kunde göras mot de föreslagna

anläggningarnas byggnadsdelar, kunde som regel rättelse vinnas genom åtgärder,

som kunde förslås sedan byggnadsnämnden haft ärendet under behandling.

En skyldighet för byggnadsnämnd att för meddelande av byggnadslov

avvakta granskning från yrkesinspektör eller bergmästare komme

s. 211 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

211

lätt att vålla de sökande en besvärande tidsutdräkt, särskilt där yrkesinspektör

ej funnes på platsen. För att icke ett meddelat byggnadslov måtte föranleda,

att erforderliga skyddsåtgärder underlätes, borde det vara tillfyllest, att

byggnadsnämnden omedelbart efter meddelande av sådant lov underrättade

vederbörande yrkesinspektör eller bergmästare och i de fall, där tvekan kunde

uppstå, före meddelande av lov inhämtade vederbörandes yttrande.

Liknande hemställan har gjorts av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

samt byggnadsnämnderna i Norrköping och Malmö.

Länsstyrelsen i Blekinge län har föreslagit, att vad i promemorian anförts

icke måtte föranleda annat stadgande än att i byggnadsstadgan infördes en bestämmelse

att byggnadsnämnd, då fråga är örn byggnadslov, avseende industriell

anläggning, äger att från vederbörande yrkesinspektör eller bergmästare infordra

yttrande i ärendet, då av byggnadsnämnden så anses erforderligt eller

eljest lämpligt.

Länsstyrelsen i Jämtlands län: Örn den ifrågasatta underrättelsen till nyssnämnda

befattningshavare skulle leda till något resultat ur arbetarskyddssynpunkt,

torde man få förutsätta att befattningshavaren före byggnadslovets

meddelande verkställde granskning av ritning och byggnadsplan. Det torde

då knappast kunna undgås, att anordningen komme att leda till försening av

arbetet och således för den industrielle företagaren verka betungande. Det

syntes också tvivelaktigt, huruvida det vore möjligt att pålägga yrkesinspektionens

befattningshavare en sådaii granskningsuppgift utan ökning av deras

arbetskrafter. Såvitt anginge större anläggningar eller mera riskfylld industri,

torde man väl också få antaga, att anläggaren anlitade erforderlig sakkunskap.

Såvitt länsstyrelsen kunde bedöma, syntes fördelarna av det ifrågasatta

förfarandet icke motsvara olägenheterna.

iByggnadsnämnderna i Östhammar, Söderköping, Halmstad och Göteborg hava

avstyrkt förslaget, den förstnämnda dock under uttalande, att, därest föreskrift

erfordrades, det syntes vara tillräckligt att byggnadsnämnden i mera invecklade

fall ägde översända ritningar till yrkesinspektören eller bergmästaren

för erhållande av yttrande.

Byggnadsnämnden i Eskilstuna, som likaledes avstyrkt förslaget, har emellertid

förordat ett stadgande om rätt för föredragande i byggnadsnämnd att

inhämta yrkesinspektörs yttrande.

Byggnadsnämnden i Vetlanda har föreslagit, att anmälningsskyldighet i

enlighet med förslaget ej måtte stadgas utom i särskilt specificerade fall.

Byggnadsnämnden i Norrtälje har ansett den ifrågasatta anmälningsskyldigheten

endast böra gälla beträffande industrier, som kunde anses förbundna

med särskild risk för de där anställda.

Övriga i ärendet hörda hava icke haft något att erinra mot det av statsrådet

och chefen för socialdepartementet föreslagna tillvägagångssättet.

§ 69.

Stadsingenjörskontoret i Stockholm: Tiden för ett byggnadslovs giltighet

ansåge kontoret väl knappt tilltagen. Kostnaderna för ritningars utarbetande,

arbetets planerande etc. vore så stora, att längre giltighet för byggnadslov

syntes kontoret vara väl motiverat.

Länsarkitekten i Stockholms län: Närmare, eventuellt skärpta, bestämmelser

borde kunna få meddelas i byggnadsordning. Nu begränsades sålunda

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Kungl. Maj:is proposition nr 192.

exempelvis tiden för byggnadslovs giltighet ofta i byggnadsordningarna väsentligt

under de fem åren, i enstaka fall till två år eller ännu mindre.

Byggnadsnämnden i Uppsala: I § 69 hade föreslagits, att byggnadslov skall

vara förfallet, såvida icke det medgivna arbetet påbörjats eller, efter inträffat

avbrott i arbetet, ånyo börjat utföras inom två år. En tidsfrist av tre år syntes

nämnden böra medgivas. Sista stycket i samma paragraf kunde uteslutas

ur stadgan, då föreskrifter av dylik art lämpligare kunde införas i byggnadsordningarna.

Länsarkitekten i Kronobergs m. fl. län: Rörande byggnadslov hade i § 69

stipulerats, att sådant skulle vara förfallet, såvida icke inom två år det medgivna

arbetet påbörjats. Denna relativt långa tidsfrist syntes onödig och verkade

betungande för kontrollen av byggnadsverksamheten inom samhället och

kunde, såsom redan nu i en del byggnadsordningar förekomme, begränsas till

ett år.

Sveriges fastighetsägareförbund: Enligt förbundets mening hade övertygande

skäl icke förebragts beträffande lämpligheten av att inskränka den nu generellt

gällande giltighetstiden för byggnadslov, d. v. s. fem år. En inskränkning

till två år kunde lätt medföra avsevärda olägenheter och kostnader, i synnerhet

då det gällde ett successivt bebyggande av en större tomt eller av ett kvarter

enligt ritningar, som samtidigt utarbetats och på grund av vilka byggnadslov

på sin tid samtidigt erhållits.

liknande anmärkning har framställts av Stockholms fastighetsägareförening.

§ 70.

_ Byggnadsnämnden i Lund: Ingendera av paragrafens bestämmelser vore

tillfredsställande. I l:sta stycket föreskreves, att byggnadslov icke erfordras

för arbete, berörande allmän byggnad, vartill ritningar prövas av Konungen

eller av byggnadsstyrelsen, eller annan allmän byggnad, såframt den tillhör

kronan. Det vore praktiskt taget otänkbart, att en central myndighet skulle

kunna pröva ett byggnadsärende med tillämpning av för varje särskilt samhälle

skiftande detaljbestämmelser.. Och att förutsätta att den lokala byggnadsordningen

skulle sättas ur funktion, då kronan bygger, torde vara orimligt. Visserligen

borde enligt 2 m stycket utlåtande av byggnadsnämnden i dylikt fall inhämtas,

men något tvång förelåge ej. Om härmed avsågs, att byggnadsnämnden

bör lämnas tillfälle att föreskriva de villkor, som för en privat byggnadslovssökande

i ett liknande fall hade ifrågakommit, borde bör utbytas mot skall

och därjämte stadgas skyldighet för kronan att foga sig efter av byggnadsnämnd

i dylikt fall författningsenligt uppställda villkor. Eör att emellertid

byggnadsnämnden, skulle kunna utlåta sig i ärendet fordrades, att detsamma

komme nämnden tillhanda i komplett skick. Bland annat vore det nödvändigt,

att den karta, varom talades längre ner i 2:a stycket, från början tillhörde ärendet.

— Enligt 3 :e stycket skulle kronan i vissa fall lia rätt att bygga, då byggnaden

motsvarade nöjaktiga krav på sundhet, säkerhet mot eldfara m. m. Detta

stämde emellertid icke väl överens med den nuvarande byggnadsstadgans föreskrifter

i § 12 angående stadsbyggande. Då man av enskilda byggnadsföretagare

fordrade ett mot eldfara fullt betryggande sätt, vore det väl icke lämpligt,

att man av kronan endast krävde betyget nöjaktig härutinnan, för att taga

ett exempel. 3:e styckets föreskrift angående en månads klagotid för nämnden

torde,, för den händelse bestämmelse icke gåves, att i stycket avsedd byggnad

icke finge påbörjas, innan klagotiden utgått, eller entreprenadavtal icke träffas

under samma tid, kunna medföra stora och onödiga kostnader för det allmänna.

s. 213 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

213

Tydligen kunde de föreslagna bestämmelserna icke medföra någon tidsvinst

för kronan men val en massa allvarliga olägenheter. — För det allmänna fördelaktigast

och gentemot enskilda byggnadslovssökande mest lojalt vöre utan

minsta tvivel, att kronan sökte byggnadslov på samma sätt som enskild, vilket

självfallet icke hindrade byggnadsärendets prövning jämväl i annan ordning.

Byggnadsnämnden funne alltså § 70 böra utgå och såsom följd härav jämväl

mom. 2 under § 73.

Läns arkit elit en i Malmöhus och Kristianstads län: Det viktigaste vid ett

dylikt ärendes handläggande vore att byggnaden placerades rätt i förhållande

till gata och avloppsledningar. Författningen borde klarare angiva, att den för

byggnaden ansvarige ägde rätt att erhålla utlåtande från byggnadsnämnden

angående dessa förhållanden. Att föreskriva skyldighet för staten att inlämna

arkivbara ritningar torde vara onödigt och i varje fall onödigt kostsamt. Ansåges

detta emellertid lämpligt, borde genom vederbörande myndighets försorg

relationsritningar till färdiga byggnader inlämnas. — Sista stycket i § 70 föreskreve,

att övriga statliga byggnadsföretag skola underställas byggnadsnämnds

prövning samt att byggnadsnämnd inom en månad efter handlingarnas mottagande

må begära att förslaget underställes Kungl. Majit, i vilket fall byggnad

ej må uppföras, innan Konungen därtill givit lov. En dylik föreskrift skulle

möjligen kunna försvaras, örn obligatorisk sakkunskap hos byggnadsnämnderna

flin ries föreskriven. Att emellertid kronans byggnader skola underställas

vetorätt av vilken byggnadsnämnd som helst, förefölle absurt.

Länsarkitekten i Uppsala m. fl. län: Föreskriften att byggnadsnämndens

utlåtande »bör» åtfölja handlingarna torde ändras till att det »skall» åtfölja

dem.

Liknande anmärkning har framställts av åtskilliga andra myndigheter.

Styrelsen för Svenska kommunaltekniska föreningen: I denna paragraf angåves

vissa specialfall, där byggnadslov ej erfordrades,. och funnes i motiveringen

närmare berörd frågan om lämpligheten av att i vissa fall bereda hamnmyndigheterna

möjlighet att ordna bebyggandet under friare former än eljest

medgåves. Det framhölles, hurusom avgränsningen mellan byggnadsnämnds

och hamnmyndighets befogenhet lämpligen borde lösas i samband med byggnadsordningens

fastställande. Föreningen hade tidigare, såsom även i motiveringen

angåves, funnit angeläget påpeka den synnerliga vikten av, att hamnmyndigheterna

i sin byggnadsverksamhet inom hamnområde ej onödigtvis

kringskures. Styrelsen hade i och för sig intet emot, att den vidgade befogenhet,

som hamnmyndighet i många fall borde givas i fråga örn byggnadsrätt inom

hamnområde, reglerades i byggnadsordningen. För möjliggörande av en sådan

reglering torde det emellertid vara nödvändigt, att anvisning därom gåves i förevarande

paragraf.

Om tillsyn över byggandet.

§ 72.

Länsarkitekten i Stockholms län: Att utstakningsförrättning endast skulle

få utföras av »vederbörande förrättningsman» vore ett stadgande, som kunde

föranleda till den uppfattningen, att förrättningsmannen för tomtmätning eller

möjligen avstyckning ovillkorligen skulle verkställa arbetet. Så tillginge det

mera sällan i praktiken. Orimligt vore kravet enligt sådan tolkning, där förrättningsmannen

vore bosatt å annan, måhända ganska avlägsen ort.

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Kungl. May.is proposition nr 192.

Till undvikande av olägenheter föresloges ett utbyte av orden »vederbörande

förrättningsman» mot »genom byggnadsnämndens försorg».

Ett flertal andra myndigheter hava framställt liknande förslag eller ock

hemställt örn föreskriftens förtydligande.

Byggnadsnämnden i Hälsingborg: Önskvärt vore, att föreskriften kompletterades

med bestämmelse om kallelsetid till utstakningsförrättningar.

Byggnadsnämnden och stadsingeniören i Trälleberg: Då ordet fotmur ej

vunnit burskap i denna del av landet, erfordrades ett förtydligande av detta

begrepp, så att misstag örn fotmurens sträckning och höjd ej kunde ske.

Byggnadsnämnden i Säter har föreslagit att ordet fotmur måtte utbytas

mot grundmur eller sockel.

§ 73.

Mom. 1.

Stadsarkitekten i Stockholm: En omredigering av mom. 1 syntes önskvärd.

Följande formulering av andra punkten i första stycket föresloges:

»Vid uppförande av byggnad böra dessa i främsta rummet avse att utröna

beskaffenheten av grundbotten, av den utförda stommen, samt av byggnaden

i färdigt skick.»

Andra stycket torde kunna inskränkas till första satsen: »Innan byggnad

tagea i bruk, skall anmälan örn arbetets avslutande göras hos byggnadsnämnden.

» Vad som i övrigt inginge i detta stycke torde lämpligen i en eller annan

form hänföras till byggnadsordningen.

Länsarkitekten i Stockholms län: Anmälningsskyldigheten borde icke inskränkas

till arbetets avslutande, utan föreligga beträffande byggnadsutstakning

såväl som de obligatoriska besiktningarna enligt närmare bestämmelser

i byggnadsordningen.

Stadsarkitekten i Karlskrona: Till de i mom. 1 uppräknade besiktningarna

syntes böra fogas besiktning av bjälklag såsom utgörande viktiga konstruktiva

delar av byggnaden.

Förste stadsarkitekten samt förste och andre stadsingeniören i Malmö: Tillsynen

över byggnads uttorkning vore omnämnd först i samband med slutbesiktning.

Detta viktiga spörsmål borde gärna särskilt framhållas under

§ 71 mom. 1, 4:e att-satsen. Det vore väl sent att särskilt tänka på uttorkning,

då byggnad stöde färdig. Skulle då speciella uttorkningsåtgärder

få lov att tillgripas, skedde detta på bekostnad av färdiga och målade snickerier

m. m. Exempelvis kunde parkettgolv effektivt fördröja uttorkning av

bjälklag.

Förste stadsarkitekten i Göteborg: De föreskrifter, som här intagits, täckte

ej alls behovet av de besiktningar, som borde förekomma. Det kunde möjligen,

örn momentet finge kvarstå oförändrat, möta svårigheter att fastslå

flera besiktningar i byggnadsordningarna, vilka av den byggande skulle ersättas.

Skulle överhuvud anvisningar lämnas, borde detta endast ske i fråga

örn sådana besiktningar, som generellt måste företagas, och därjämte uttryckligen

föreskrivas, att bestämmelser örn övriga besiktningar må intagas i byggnadsordning.

Allmänt förekommande besiktningar vore ju de, som skola företagas

innan byggnadsarbetet är påbörjat och när det är avslutat.

Enahanda förslag har framställts av föreningen Sveriges stadsarkitekter.

s. 215 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

215

Byggnadsnämnden och stadsarkitekten i Borås: Av utomordentlig vikt ur

hälsosynpunkt vore, att huset fullt färdigt skulle avsynas innan inflyttning

får ske. Därvid kunde också slutbesiktningen göras mera noggrann.

Mom. 2.

Länsarkitekten i Malmöhus och Kristianstads län: Föreskriften i morn. 2

medgåve byggnadsnämnd rätt att företaga besiktning av arbete, som utföres

av staten — dock ej skyldighet. En dylik föreskrift borde helt utgå, i ali

synnerhet som sakkunnighet ej föreskreves för byggnadsnämnd.

Jämför även ovan under § 70.

§ 74.

Första stycket.

Byggnadsnämnden i Stockholm: Nämnden ansage möjlighet böra lämnas

byggnadsnämnderna i städerna att i här asyftade fall ingripa tidigare än vad

här stadgats. I fall av tredska eller vårdslöshet borde, med hänsyn till det

allmänna, byggnadsnämnden kunna påfordra rättelse så snart här angivna omständigheter

påvisats. .

Liknande anmärkning har framställts av stadsingenjörskontor et i Stockholm.

Länsarkitekten i Stockholms län: Tidsperioden örn fem år borde kunna genom

bestämmelser i byggnadsordningen göras kortare. .

Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Med hänsyn till bestämmelsen i 69 g, att

byggnadslov i intet fall äger giltighet för längre tid än fem år, torde den i 74 §

angivna tiden böra inskränkas exempelvis till fyra år.

Byggnadsnämnden i Falun: Det syntes, som örn denna bestämmelse skulle

lämpligen kunna i avseende å tiden ändrads från fem år till tre år eller ock

möjlighet lämnas för att i byggnadsordningen inskränka tiden till tre ar,

en bestämmelse som vore intagen i Falu stads byggnadsordning utan att olägenhet

därav försports.

Andra stycket.

Sveriges fastighetsägareförbund: Den i andra stycket av förevarande paragraf

föreslagna bestämmelsen att byggnadsnämnden, för fall att påbörjad

nedrivning av byggnad inställes, äger med föreläggande av vite föreskriva

viss tid, inom vilken rivningen jämte platsens planering skall fullbordas, mäste

ingiva allvarliga betänkligheter. Med de för tillfället inom byggnadsindustrien

rådande arbetsförhållandena inträffade det icke sällan, att pabörjade

nedrivningsarbeten inställdes i anledning av uppkomna arbetskonflikter. Under

dylika förhållanden kunde det i allmänhet icke rimligen begäras, att rivningen

skulle fullbordas inom viss tid. Det torde endast vara i sällsynta

fall, som en påbörjad rivning inställdes på grund av byggherrens liknöjdhet

eller trots. Det vore fastmera i regel rent ekonomiska förhållanden, som

förorsakade arbetets inställande. Den förevarande bestämmelsen borde därför

så avfattas, att föreläggande må givas allenast i sådana fall, då arbetets

inställande objektivt sett kan läggas någon till last. Skäl torde även föreligga

att i stadgan tydligen angåves mot vem vitesföreläggandet må riktas. Det

vore icke likgiltigt, om vitesföreläggandet riktades mot fastighetsägaren eller

exempelvis den entreprenör, som fastighetsägaren anlitat för rivningsarbetets

utförande.

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Liknande anmärkning har framställts av Stockholms fastighetsägareförening.

§ 75.

Länsarkitekten i Stockholms lån: Att i byggnadsstadgan skapa allmängiltigt,

obligatoriskt krav å ansvarig ledare vid allt vad byggnadsarbete heter,

ginge enligt hans mening för långt. Nyttan av sådant krav över huvud taget

kunde åtminstone diskuteras, då erfarenheten visade, att det alltför lätt ledde

till bulvansystem. Länsarkitekten ville emellertid för sin del icke motsätta sig

åtgärden, i vad gällde nybyggnad eller till sådan hänförlig förändring av byggnad

av mera än en vånings höjd eller beträffande byggnader av endast en vånings

höjd, där särskilda förhållanden ställde krav å insikter och omdöme.

Härom borde närmare stadgas i byggnadsordningen. Vad som ginge utöver

nu angivna gräns, kunde länsarkitekten för sin del icke biträda.

§ 76.

Byggnadsstyrelsen: I första stycket borde för tydlighets vinnande ordet

»arbetsledare» utbytas mot »ansvarig arbetsledare», då här avsåges sådan arbetsledare,

som omförmäles i § 75. Av samma skäl borde i § 77 tredje stycket

ordet »arbetsledaren» utbytas mot »den ansvarige arbetsledaren».

Liknande anmärkning har framställts av ett flertal andra myndigheter.

Överståthållarämbetet: Såsom förut antytts syntes det ämbetet angeläget,

att hänsyn till, låt vara i och för sig icke oberättigade, fackintressen ej måtte

föranleda till onödigt försvarande av billig bebyggelse. Vore denna uppfattning

riktig, torde det kunna ifrågasättas, örn det vore lämpligt att såsom allmän

regel föreskriva, att befattning som arbetsledare icke må utövas av annan än

den som på visst sätt styrkt även teoretisk fackkunskap. Det ville förefalla

riktigare, att detta finge, i likhet med vad hittills varit fallet, bero på föreskrifter

i byggnadsordningarna, där bestämmelserna i ämnet kunde bättre anpassas

efter de på olika platser rådande särskilda förhållandena.

Länsstyrelsen i Södermanlands län: Uttrycket »i allmänhet» syntes såsom

alltför obestämt böra utbytas mot t. ex. »såvitt ej byggnadsnämnden för särskilt

fall annorledes medgiver».

Liknande anmärkning har framställts av byggnadsnämnden i Landskrona,

varemot länsarkitekten i Malmöhus och Kristianstads län hemställt att uttrycket

»i allmänhet» måtte helt utgå i syfte att fordran på sakkunskap måtte klart

och tydligt komma till uttryck.

Förste stadsarkitekten samt förste och andre stadsingenjör ema i Malmö: Mot

införandet av kompetensbestämmelser för arbetsledare vid byggnadsföretag

vöre intet att erinra. Beträffande utformningen av dessa bestämmelser kunde

dock tvekan rada, i ali synnerhet som den byggnadsnämnd medgivna dispensrätten

inskränktes till att avse endast stenhus örn en vånings höjd samt trähus.

Att föreskrift avseende viss inskränkning i rätten att utöva byggnadsverksamhet

vöre både välbetänkt och välbehövlig ville tjänstemännen gärna understryka.

Det borde å andra sidan icke förglömmas, att framgångsrik och i alla

avseenden oklanderlig byggnadsverksamhet hade utövats och fortfarande utövades

av personer, som icke vore i besittning av formell teoretisk kompetens,

oamtidigt som alltså införandet av bestämmelser rörande visst kompetensförlarande

syntes kunna tillstyrkas, syntes den formella kompetensen icke böra

givas den avgörande betydelse, som nu föreslagits.

s. 217 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 192.

217

Föreningen Sveriges stadsarkitekter: Av sista stycket i § 76 tycktes framgå,

att stadgandet i § 75 avsåge, att för alla slag av byggnadsarbete skall finnas

ansvarig person, som fyller vissa kompetensvillkor. Givetvis borde alltid

ansvarig person finnas för varje slag av byggnadsarbete, men det syntes ej

erforderligt, att sådan alltid besutte särskild sakkunskap, såsom för utförande

av mindre ändringar eller uppförande av mindre byggnader. § 76 borde

därför ändras så, att i byggnadsordningen må medgivas, att arbete av dylikt

slag må kunna utföras under ansvar av person, som ej uppfyller särskilda

kompetensfordringar.

Jämför ovan under § 75.

§ 77.

§ 78.

Överståthållarämbetet: Den här byggnadsnämnden medgivna befogenhet att,

»då synnerliga skäl därtill äro» fråntaga arbetsledare rätt att utöva ledning

av arbete syntes, helst beskaffenheten av nämnda skäl icke ens antytts, vara

av sådan räckvidd, att stadgandet icke kunde av Överståthållarämbetet förordas.

Då det synes ovisst, örn bötesbestämmelserna i § 120 kunde med den avfattning,

de erhållit, tillämpas å tredskande arbetsledare, som fråntagits rätten

att leda arbete, vore för övrigt tveksamt, huru byggnadsnämnds beslut i

sådant hänseende skulle verkställas.

Liknande anmärkning har framställts av länsstyrelsen i örebro län.

Byggnadsnämnden i Landskrona har föreslagit ett närmare angivande av

de förutsättningar, under vilka byggnadsnämnden skulle äga fråntaga arbetsledare

rätt att i staden utöva sådan verksamhet, som i 75 § sägs.

§ 79.

Länsarkitekten i Stockholms län: Det syntes icke vara överflödigt att rekommendera

försiktighet även i det avseendet att ej heller gata må lida skada.

Liknande anmärkning har framställts av åtskilliga andra myndigheter.

Länsarkitekten i Kronobergs m. fl. län: I föreskrifterna rörande försiktighetsmått

vid byggnadsarbete funnes föreskrivet, att grundläggningsarbete skall

utföras så att grannes byggnad ej lider skada. Då det i vissa fall torde vara

tekniskt omöjligt att vid grundgrävning undvika sprickbildning å byggnad, på

granntomten, då denna kunde vara mindervärdig till sitt bestånd, och då vissa

fenomen, såsom urvattning och dylikt, medförde rörelse i jordlagren, som ej

kunde undvikas, skulle byggnadsnämnden kunna ställas till ansvar för ett

byggnadslov med sådana konsekvenser. Då detta knappast torde vara avsett,

borde första att-satsen ändras, så att orden »att grannes byggnad ej lider

skada» ersattes med »att grannes byggnad lider minsta möjliga skada». Skadeståndskrav

mellan grannar finge sedan ordnas vid domstol.

Byggnadsnämnden i Landskrona: I första att-satsen borde orden »grannes

byggnad ej lider skada» ändras till »skada på liv och egendom icke uppstår.»

Byggnadsnämnden i Hälsingborg: Det vore lämpligt att föreskriva, icke

blott att byggnadsställningar skola givas nödig hållfasthet utan även att de i

övrigt skola anordnas på ett ur säkerhetssynpunkt betryggande sätt.

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

Särskilda bestämmelser örn byggande utom stadsplan.

§ 80.

Länsarkitekten i Stockholms län har ansett en allmängiltig bestämmelse rörande

tomtstorleken ej böra förekomma i byggnadsstadgan, som däremot borde

föreskriva, att bestämmelser i ämnet skulle meddelas i byggnadsordning, varvid

i allmänhet skulle iakttagas, att inom område, där vatten- och avloppsledningar

ej funnes eller anlades, tomtplats avsedd för boningshus icke finge givas

mindre areal an 1,500 kvadratmeter. Vidare har länsarkitekten föreslagit

jämkning i fråga örn byggnads avstånd till väg.

Ett flertal myndigheter hava uttalat önskemål örn sänkning av det i punkt 1

angivna minimimåttet å byggnadsplats, enär detsamma syntes oskäligt högt.

Byggnadsstyrelsen m. fl. myndigheter hava hemställt örn utbytande av ordet

»byggnadsplats» mot »tomtplats» eller annan lämplig benämning.

Styrelsen för svenska arkitektföreningen m. fl. myndigheter hava hemställt

örn uteslutande av de i punkt 5 angivna höjdmåtten.

Stockholms fastighetsägareförening har hemställt örn höjning av sistnämnda

mått, beträffande boningshus från 7V2 till 11 meter och beträffande uthus från

3 till 7V2 meter. Särskilt har framhållits, att det just på landsbygden kunde

föreligga behov av att uppföra uthus, exempelvis en loge eller ladugård, till

större höjd än 3 meter.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har hemställt, att bestämmelserna

i punkt 2 örn byggnads avstånd till väg måtte skärpas därhän, att byggnad ej

finge förläggas närmare för allmänt begagnande upplåten väg eller till sådan

väg upplåtet område än 4,5 meter från kanten av vägområdet, i vilket skulle

inberäknas befintliga eller erforderliga diken, dock ej i något fall på kortare

avstånd från allmän vägs mittlinje än 12 meter och från annan vägs mittlinje

än 9 meter.

§ 81.

Första stycket.

Länsarkitekten i Stockholms län: Denna paragraf borde placeras före § 80,

så att här omförmälda undantagsmöjligheter icke träffade stadgandena i sistnämnda

paragraf, vilken efter förut föreslagna jämkningar torde kunna bli

allmängiltig inom avsedda gränser. — Såsom tidigare ovan framhållits, räknade

länsarkitekten i viss mån med ett borttagande av utomplansbestämmelserna,

till undvikande av alltför många i praktiken tämligen likartade former

av reglering.

Länsarkitekten i Uppsala m. fl. län: Det kunde ifrågasättas, örn den lindring,

som avsåges i denna paragraf och som berörde bestämmelserna i §§ 36—80 i

denna stadga, borde ske i en byggnadsordning. — Om arealen 1,500 kvadratmeter

minskades, kunde kanske tänkas att § 80 med samtliga bestämmelser

kunde göras obligatorisk genom att byta plats med § 81.

Länsarkitekten i Värmlands och Örebro län med instämmande av länsstyrelsen

i Värmlands län: Den generella rätten till undantag från föreskrifterna i detta

kapitel vid utbildande av byggnadsordning för utomplansområde syntes

alltför riskfull. Lämpligare syntes vara, att Konungens befallningshavande,

sedan byggnadsordning av Konungen fastställts, medgåves rätt att fastställa

s. 219 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 192.

219

de smärre jämkningar i bestämmelserna, som, efter vunnen erfarenhet vid tilllämpning

av huvudordningen inom samhälle, kunde befinnas önskvärda för

ordnande av utomplansområdenas bebyggelse.

Länsarkitekten i Norrbottens län: Det torde vara principiellt olämpligt att

i lokal byggnadsordning stadga undantag från föreskrifterna i byggnadsstadgan.

Därest undantag, d. v. s. eftergifter, från stadgan gjordes på sätt som

i § 81 föreslagits, skulle föreskrifterna bliva svårare att överskåda, allmänhetens

känsla av osäkerhet skulle ökas och dess respekt för stadgans föreskrifter

undergrävas. Detta komme sannolikt att vålla många onödiga ansökningar

hos K. B. örn undantag.

Vad i motiveringen anförts till stöd för denna anordning syntes icke hållbart.

Det f bref olle nämligen, som borde beträffande de stycken som §§ 36—79

avse, d. v. s. prydlighet, säkerhet mot hälso- eller eldfara m. m., byggnadslov

och tillsyn över byggandet, ingen kvalitativ skillnad råda mellan byggande å

stadsplanelagt område och byggande å icke stadsplanelagt område. Vid genomläsande

av §§ 36—79 funne man knappast några föreskrifter, som icke i

tillämpliga delar borde gälla även beträffande icke stadsplanelagt _ område.

(Det skulle i så fall vara vissa föreskrifter i § 61 och § 62.) § 80 innehölle

endast en föreskrift, som icke lämpligen borde vara obligatorisk, nämligen örn

storlek å »byggnadsplats», vilken i många fall borde kunna göras mindre än

1,500 kvm.

Det torde vara en enkel sak att, då undantag i byggnadsordning från föreskrift

i stadgan, §§ 36—80, ansåges böra komma i fråga,^ för varje särskilt fall

angiva, under vilken förutsättning och i vad avseende sådant undantag skulle

kunna i byggnadsordning medgivas. Någon tvingande nödvändighet att tillgripa

en principiellt så betänklig anordning, som § 81 avsåge, syntes alltså icke

föreligga. Om ortsförhållandena krävde mera ingående bestämmelser, än ovan

berörda allmänna föreskrifter, borde stomplan och stomplanebestämmelser eller,

örn detta ansåges tillräckligt, utomplansbestämmelser fastställas.

På grund av vad ovan anförts syntes § 81 i sin helhet böra utgå och §§ 36 •

80 omarbetas i berörda hänseenden.

Andra stycket.

Länsstyrelsen i Örebro län: Föreskriften att undantag från föreskrifterna !

kap. 5 ej må avse skyldigheten att inhämta tillstånd till nybyggnad vore givetvis

lämplig, så vitt avsåge sådan av Konungens befallningshavande för visst

fall meddelad dispens, som omförmäldes i första stycket. Däremot funnes enligt

länsstyrelsens mening icke anledning att föreskriva dylikt ovillkorligt förbud

för meddelande av undantag härutinnan i byggnadsordning. Länsstyrelsen

holle fastmera före, att i fråga örn visa byggnadsföretag — exempelvis

uppförande av smärre uthusbyggnader — å åtskilliga städers vidsträckta, icke

planlagda områden, vilka ofta vore jämförliga med ren landsbygd, näppeligen

borde krävas tillstånd av byggnadsnämnd och att bestämmelse i enlighet härmed

således borde kunna meddelas i vederbörande byggnadsordning. Med hänsyn

härtill ville länsstyrelsen alltså hemställa, att här avsedda stadgande måtte

erhålla förslagsvis följande lydelse: »Av Konungens befallningshavande medgivet

undantag må dock» etc.

Länsstyrelsen i Jämtlands län: Enligt § 81 finge undantag från föreskrifterna

örn byggande icke avse tillstånd till nybyggnad. Det syntes dock onödigt

på samma gång som alltför dyrbart för den enskilda fastighetsägaren att

inom utom plansområde kräva att tillstånd till uthusbyggnad skall meddelas.

För exempelvis en enkel lada skulle enligt förslaget anskaffas karta, ritningar

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

och byggnadsbeskrivning, och anordnandet av en ladugård skulle granskas av

en stadsarkitekt, som knappast kunde antagas vara sakkunnig på området. En

lämplig medelväg syntes kunna finnas, örn man beträffande uthusbyggnader

på dylikt område föreskreve allenast, att anmälan skall ske till byggnadsnämnden

samt att byggnadsnämnden skall äga befogenhet att, örn byggnad

finnes icke motsvara nödiga krav på säkerhet mot eldfara, hänsyn till de ortsliga

förhållandena eller grannes rätt, meddela förbud mot dess uppförande, innan

ritningar till byggnaden blivit av byggnadsnämnden godkända.

Sveriges industriförbund: I § 81 hade vissa möjligheter lämnats att inom

område, beläget utanför stadsplan, bygga utan iakttagande av bestämmelserna

i byggnadsstadgan. Det föreskreves nämligen, att i byggnadsordning må stadgas

undantag från byggnadsstadgans bestämmelser, i den mån sådant betingas

av ortsförhållandena eller eljest finnes nödvändigt. I fråga örn denna undantagsrätt

hade emellertid en mycket viktig inskränkning gjorts i andra stycket

av § 81. Det stadgades nämligen här, att dylikt undantag icke må föreskrivas

i fråga örn skyldigheten att inhämta tillstånd av byggnadsnämnden till nybyggnad.

Sistnämnda inskränkning borde enligt förbundets bestämda mening

under alla omständigheter bortfalla.

På industriens verksamhetsområde vore snabba beslut och snabb handling

ofta en ofrånkomlig nödvändighet. Men en föreskrift att i varje fall byggnadslov

först måste inhämtas, innan en nybyggnad kunde påbörjas, omöjliggjorde

ett sådant arbetssätt. Förbudet bleve så mycket mera ingripande i det industriella

arbetet som, jämlikt § 117 av stadgeutkastet, till nybyggnad även vore

att hänföra sådan inom ett industriföretag ofta förekommande byggnadsverksamhet

som »till-, på- eller ombyggnad av befintlig byggnad, dess inredning

helt eller delvis till väsentligen annat ändamål än det, vartill byggnaden förut

varit använd, så ock andra förändringar i avseende å byggnads inredning av

den genomgripande beskaffenhet, att de kunna anses jämförliga med ombyggnad».

För byggnadslovets erhållande skulle givetvis i regel erfordras tidskrävande

utredningar, varjämte även med ett förnuftigt handläggningssätt

inom byggnadsnämnden avsevärd tid kunde komma att förflyta, innan nämndens

beslut förelåge.

Med hänsyn till att majoriteten av byggnadsnämndens ledamöter skola utses

av stadsfullmäktige i stad och kommunalfullmäktige på landet, vore det givetvis

icke heller uteslutet, att vid fattandet av byggnadsnämndens beslut de byggnadstekniska

skälen understundom kunde bliva undanskymda av synpunkter

och intressen, som rätteligen icke borde få öva inflytande på utgången av nämndens

prövning. Särskilt för det fall att byggnadsnämnden komme att bestå

av endast tre personer, i vilket fall för beslut erfordrades att samtliga ledamöter

vöre örn beslutet ense, vore det lätt förståeligt att olägenheter uppkomme

för industrien, örn andra än rent sakliga synpunkter finge influera på någon

av ledamöternas, uppfattning i en till nämnden hänskjuten fråga. Visserligen

kunde rättelse i byggnadsnämndens beslut vinnas genom överklagande hos

Konungens befallningshavande, men under alla förhållanden ginge en dyrbar

tid härunder förlorad.

Enligt industriförbundets bestämda uppfattning borde fördenskull genom

bestämmelser i byggnadsordning kunna lämnas möjlighet att uppföra industriell

nybyggnad utan inhämtande av byggnadsnämnds tillstånd.

s. 221 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

221

AVDELNING II.

Kap. 6.

Bestämmelser angående stadsliknande samhällen å landet.

§ 82.

Vissa länsarkitekter hava framhållit, att, även om magistrat skulle tillerkännas

rätt att utse två ledamöter i byggnadsnämnd, länsstyrelse dock

icke beträffande samhälle å landet borde hava att utse mer än en ledamot.

Vissa länsstyrelser och länsarkitekter hava önskat uttrycklig föreskrift örn

den befogenhet, som tillkomme länsstyrelse i händelse av sådan anmälan som

i sista att-satsen omnämnes.

AVDELNING III.

Bestämmelser angående den egentliga landsbygden.

Kap. 7.

Om byggnadsplan och utomplansbestämmelser.

§ 85.

Vissa länsstyrelser och länsarkitekter hava påyrkat förenkling av proceduren

och särskilt ifrågasatt en hoparhetning av §§ 85 och 90. En länsstyrelse

har ansett nuvarande bestämmelser vara att föredraga.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har framhållit, att det skäl, som

föranlett bestämmelsen örn underrättelse till vederbörande kommun m. fl., torde

i lika hög grad föreligga, även örn planen endast anses böra omfatta mark,

som äges av sökanden.

Vissa länsarkitekter hava uttryckt farhågor för att länsarkitekts närvaro

vid sammanträde, som här avses, skulle göra honom förhindrad att mottaga uppdrag

att upprätta byggnadsplan för området i fråga.

Vissa länsstyrelser hava anmärkt, att paragrafen borde så formuleras, att

den icke lade hinder i vägen för Konungens befallningshavande att själv leda

sammanträde, som här avses.

§ 86.

Två länsarkitekter hava ifrågasatt, huruvida rätt till klagan över Konungens

befallningshavandes beslut örn områdets bestämmande må anses förefinnas.

§ 87,

Vissa länsstyrelser och länsarkitekter hava framhållit önskvärdheten av föreskrifter,

huru kostnaden för planens upprättande och särskilt för anlitande

av sakkunnigt biträde skola gäldas.

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

Styrelsen för'' svenska landskommunernas förbund har uttalat betänkligheter

mot förslaget om att åt länsstyrelse uppdraga att besörja upprättandet av byggnadsplan.

Ett dylikt förfaringssätt, att låta en statlig myndighet ombesörja

verkställighet av en enskild eller kommunal angelägenhet, torde vara en principiell

nyhet, som förut icke funnes använd inom det kommunala verksamhetsområdet

eller mot enskilda. Det måste vara deras sak, som hade intresse av att

en byggnadsplan bomme till stånd, att ombesörja planens uppgörande, allrahelst

som de själva jämlikt 60 § stadsplanelagen skulle bekosta densamma. Utom det

principiellt betänkliga i en sådan anordning vore det också mycket sannolikt, att

kostnaderna för en under dylika omständigheter upprättad byggnadsplan bleve

betydligt större än örn intressenten eller intressenterna själva finge skaffa sig

sakkunnig hjälp för planens uppgörande. Det vore otvivelaktigt också till

fördel att icke, såsom fallet torde bli örn Konungens befallningshavande skulle

ombesörja byggnadsplan uppgörande, en och samma person anlitades att uppgöra

plan för samtliga eller flertalet samhällen i länet. En viss ensidighet kunde

då lätt göra sig märkbar till men för ett rätt utnyttjande av terräng- och

ortsförhållandena. När det slutliga godkännandet av byggnadsplanen vilade

hos Konungens befallningshavande, syntes även det allmännas intresse av att

en tillfredsställande plan blir upprättad vara tillgodosett.

§ 88.

Länsstyrelsen i Uppsala lån, vissa länsarkitekter samt överlantmätaren i

Skaraborgs län hava framhållit, att en tillämpning av §§ 15—17 i huvudsakliga

delar å byggnadsplan icke torde vara lämplig.

Vissa länsarkitekter hava framhållit, att hänsyn till belysningsledningar i

regel icke torde behöva tagas vid uppgörande av byggnadsplan.

§ 89.

Byggnadsstyrelsen och vissa länsarkitekter hava framhållit behovet av en

föreskrift, att byggnadsplan skall upprättas av sakkunnig person.

Jämför även under § 18 anmärkta yttranden.

§ 90.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har framställt motsvarande anmärkning

som under § 85.

Jämför även i övrigt vad som yttrats under nämnda paragraf.

§ 91.

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund: Då det icke uttalades, på

vems bekostnad kungörelse örn fastställd byggnadsplan skulle i tidning införas,

finge det väl anses, att detta skulle ske med av länsstyrelsen disponerade

allmänna medel. Vore icke detta meningen, borde det utsägas, att kostnaderna

skulle inräknas i byggnadsplanens kostnader.

Liknande anmärkning har gjorts av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus

län.

Länsarkitekten i Stockholms län: Originalexemplaret av byggnadsplanen

borde alltid förvaras hos Konungens befallningshavande. Bestyrkt kopia och

avskrift erfordrades även för byggnadsnämnd eller annan myndighet, som

skulle handhava tillsyn över områdets bebyggande.

s. 223 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 19%.

223

§ 92.

En länsarkitekt har uttalat sig för enklare förfaringssätt vid ändring i byggnadsplan,

därom markägarna äro ense.

§ 94.

Vissa länsarkitekter hava uttalat önskan örn förenkling av proceduren.

Kap. 8.

Om byggnadsordning.

§ 95.

En länsarkitekt har ansett byggnadsordning inom ifrågavarande områden

böra göras obligatorisk.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har anfört: Såsom också i motiven

erinrats, hade icke någon - föreskrift meddelats örn kungörande av byggnadsordning,

som fastställts. Emellertid hade i motiven uttalats, att det torde

få anses självfallet, att fastställd byggnadsordning komme att av länsstyrelsen

införas i länskungörelserna. Därest länsstyrelse, utan att någon föreskrift

härom meddelats i författningen, intoge byggnadsordningen i länskungörelserna,

torde kostnaderna härför böra drabba statsverket. Det torde emellertid

starkt kunna ifrågasättas, huruvida sådan kostnad borde påvila statsverket.

Det förefölle därför länsstyrelsen lämpligast, att i förevarande paragraf föreskrift

meddelades, dels att fastställd byggnadsordning skall intagas i länskungörelserna

och dels vem som har att gälda kostnaden härför.

Liknande anmärkning har framställts av vissa andra länsstyrelser.

Kap. 9.

Örn byggnadsnämnd.

§ 96.

Vissa länsarkitekter hava ifrågasatt införande i byggnadsstadgan, efter

mönster av ett flertal jämlikt 1 kap. 42 § fastighetsbildningslagen fastställda

byggnadsföreskrifter, av föreskrift örn upprättande av en allmän plan över

område för tillämpning av utomplansbestämmelser.

§ 97.

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund: Att föreskriva att en

byggnadsnämnd för dylikt område skall sammanträda minst en gång i månaden

syntes vara att ställa för stora krav. Där byggnadsverksamheten vore livlig,

kunde det nog behövas sammanträden varje månad och oftare, men å tider

och orter, där verksamheten icke hade behov av sammanträden så ofta, borde

stadgan icke påbjuda sådana, som måste hållas blott för att följa författningen.

I förslaget inginge, att Konungens befallningshavande skulle tillsätta en ledamot

i byggnadsnämnden. Styrelsen vore icke övertygad örn att en sådan anordning

vore nödvändig eller lämplig. I och med att kommunerna blivit intresserade

i byggnadsverksamheten inom områden på landet, där bestämmelserna

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

i stadsplanelagen för stad icke ägde tillämpning men behov av byggnadsplan

och utomplansbestämmelser förelåge, hade en fastare form för organiserandet

av byggnadskontrollen erhållits. Att på dylikt sätt överlämna till Konungens

befallningshavande att utse ledamöter eller ordförande i kommunala nämnder

förekomme endast i fråga örn sådana nämnder, som hade att i egentlig mening

tillgodose statsändamål, såsom förhållandet vore med valnämnd, pensionsnämnd,

taxeringsnämnd etc. Men att låta denna princip utvecklas till att omfatta

nämnder, som hade rent kommunala uppgifter, innebure ett onödigt intrång

på kommunernas självbestämningsrätt. Det kunde heller icke göras gällande,

att i detta fall något egentligt behov härav förelåge. Det vore fråga

om att få sakkunskapen representerad inom nämnden. Men detta intresse omfattades

nog också av kommunen, och byggnadsstadgan gåve ju för övrigt direkt

anvisningar härom. Kommunen vore heller icke vid valet bunden vid personer,

som tillhörde kommunen, alldenstund något bostadsband icke existerade

för ledamotskap i byggnadsnämnd. Den relativt enkla uppgift, som tillkomme

en byggnadsnämnd för område, där byggnadsplan vore fastställd, borde icke

betungas med en vidlyftig organisation, som då samtidigt bleve kostsam. En

av Konungens befallningshavande utsedd ledamot torde ofta väljas utom kommunen,

kanske bleve det en person, som samtidigt vore ledamot i flera nämnder

i orten. En sådan ledamot måste givetvis ha reseersättning och dagtraktamente

och kunde heller icke gärna deltaga i sammanträden å tid, som övriga

ledamöter kunde disponera, utan åsidosättande av sitt dagliga arbete. Visserligen

vore ersättningen beroende på kommunens eget beslut, men örn det skapades

ett sådant tillstånd, att arbetet i nämnden bringade ledamöterna ekonomiska

förluster, kunde kommunen icke gärna neka att lämna ersättning.

Det kunde för övrigt beträffande Konungens befallningshavandes inflytande

på byggnadsnämnden erinras örn, att länsarkitekten vore behörig att närvara

vid nämndens sammanträden och att deltaga i överläggningarna.

Ovannämnda styrelse samt länsstyrelser och länsarkitekter hava ansett det

böra möjliggöras att bestämma antalet ledamöter i byggnadsnämnden till fem,

varjämte framhållits, att det i vissa fall kunde vara önskvärt att låta någon

ledamot utses av markägare eller egnahemsförening eller dylik korporation.

§ 98.

En länsstyrelse har ansett anställande av byggnadstekniskt utbildad person

böra göras obligatoriskt, särskilt som frågan kunde lösas på mycket billiga

villkor genom att flera samhällen enade sig örn gemensam byggnadskonsulent.

Svenska landskommunernas förbund har däremot ansett det böra komma till

klarare uttryck i stadgan, att stadgandet icke hade karaktär av tvång utan

endast vore att betrakta såsom ett önskemål.

§ 99.

En länsstyrelse har framhållit, att bestämmelsen om att vad i § 14 sägs

örn stadsfullmäktige skall gälla örn kommunalfullmäktige, icke vore under

alla förhållanden lämplig, enär det icke vore säkert, att samhället och kommunen

hade sammanfallande intressen.

§ 100.

Här har i tillämpliga delar åberopats vad som anförts under § 82.

s. 225 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 192.

225

§ 101.

Sveriges industriförbund: I fråga örn den egentliga landsbygden hade här

möjlighet skapats att i stället för byggnadsnämnd få utsedd en sakkunnig

person, som hade att utöva samma befogenheter, som eljest tillkomme nämnden.

Då allt talade för att en dylik sakkunnig tjänsteman skulle bliva i

stånd att handlägga hithörande ärenden under betydligt enklare former än

byggnadsnämnd, ville förbundet uttrycka sin tillfredsställelse med förslaget

på denna punkt. Samtidigt ansåge sig förbundet böra uttala den förhoppningen,

att framställningar örn utseende av dylika sakkunniga personer måtte

röna största möjliga förståelse från myndigheternas sida.

Länsstyrelsen i Jämtlands län: Anställandet av en sakkunnig person i stället

för byggnadsnämnd torde kunna förorsaka kostnader, vilka icke kunde täckas

annat än av kommunen eller enskilda markägare. Förordnande örn dylik

persons anställande syntes därför icke böra meddelas annat än efter beslut av

kommunal fullmäktige eller frivilligt åtagande, som av Konungens befallningshavande

kunde godkännas, att ansvara för kostnaderna.

Vissa andra myndigheter hava ifrågasatt bestämmelser örn sådan sakkunnigs

anställnings- och avlöningsförhållanden.

Kap. 10.

Om byggande.

Om byggnad.

§ 102.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Länsstyrelsen funne det icke tillrådligt att

anförtro åt vederbörande byggnadsnämnd att för område, för vilket fastställts

byggnadsplan eller utomplansbestämmelser, men där byggnadsordning icke

funnes, meddela de föreskrifter, som eljest skolat meddelas i byggnadsordning.

I de små samhällen, varom här vore fråga, torde byggnadsnämnden i

allmänhet icke besitta de kvalifikationer, som krävdes för ett behörigt handhavande

av dessa uppdrag. Utfärdandet av erforderliga föreskrifter torde fördenskull

böra ankomma på vederbörande länsstyrelse efter förslag av byggnadsnämnden.

Vissa andra myndigheter hava framställt liknande erinran.

§ 103.

Byggnadsstyrelsen har påyrkat utbytande av ordet »byggnadsplats» mot

»tomtplats».

Länsarkitekten i Göteborgs och Bohus samt Hallands län med instämmande

av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Det syntes vara mindre lämpligt

att stadga att byggnadsplats skall vara inhägnad med stängsel. Det torde

förekomma fall där det såväl från praktisk synpunkt som ock från utseendeoch

trevnadssynpunkt kunde vara till fördel att icke inhägna byggnadsplats

med stängsel.

Bihang till riksdagens protokoll 1981. 1 sami. 168 käft. (Nr 192.) 15

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Särskilda föreskrifter till förekommande av hälsofara, eldfara lii. m.

§ 108 (motsvarar § 106 i propositionen).

Förste stadsarkitekten samt förste och andre stadsingeniör erna i Malmö: Ordet

dagen borde utbytas mot dygnet. God dagerbelysning borde nämligen ha

lika stor betydelse för sovrum, även örn man endast tillbringade natten där.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län: § 108 borde kompletteras med en erinran

örn byggnadsnämnds skyldighet att beträffande fabriks- och samlingslokaler

tillse, att åtgärder till förebyggande av eldfara vidtagas.

Liknande anmärkning har framställts av svenska brandskyddsföreningen,

som dessutom anfört, att vad förut påpekats angående lämpligheten av att byggnadsnämnden

vid ny* eller ombyggnad av vissa slags byggnader inhämtade yttrande

av bTandchefen gällde icke minst i sådana samhällen, varom här vore

fråga.

Örn byggnadslov.

§ lil.

Vissa länsarkitekter m. fl. hava önskat utbytande av ordet »byggnadsplats»

mot »tomtplats» eller dylikt.

§ 114.

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund: Enligt § 114, jämförd

med § 69, skulle anmälan göras till byggnadsnämnden, örn arbete avstannat och

ej inom tre månader ånyo börjat utföras. Då emellertid många egna hem eller

mindre byggnader uppfördes av enskilda själva på fritid, ginge arbetet mera

etappvis och kunde därför ofta ligga nere mer än tre månader i följd. Då

det vore önskvärt, att byggnadsföreskriften ej gjordes onödigt betungande för

den enskilde byggherren eller byggnadsnämnden, torde ifrågavarande tid utan

skada kunna förlängas.

§ 115.

Här har i tillämpliga delar åberopats vad som anförts under § 70.

Örn tillsyn över byggandet.

§ 116.

Vissa länsarkitekter hava ifrågasatt meddelande av utförligare bestämmelser

i ämnet.

AVDELNING IV.

Kap. 11.

Allmänna bestämmelser.

§ 117.

Styrelsen för svenska kommunaltekniska föreningen har, med åberopande

av vad föreningen anförde i sitt yttrande över 1928 års förslag till stadsbyggnadslag,

hemställt örn ändring i syfte att framhäva, att det avgörande

s. 227 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

227

i fråga om, huruvida ändringsarbete skulle hänföras till nybyggnad, ej borde

vara dess rent tekniska omfattning utan dess inverkan å byggnadens värde.

Vissa andra myndigheter hava framfört liknande synpunkter.

§ 118.

Byggnadsstyrelsen: Styrelsen hade icke något att erinra mot att byggnadsnämnden

medgåves rätt att meddela tillstånd till uppförande av byggnad, avsedd

att kvarstå endast viss kort tid, ändå att företaget strider mot stadsplan,

stomplan, byggnadsplan eller utomplansbestämmelser. Däremot kunde styrelsen

icke finna det önskvärt, att en motsvarande rätt gives byggnadsnämnden

med avseende å vidtagandet av anordningar och uppförandet av mindre

byggnader, som avse att tillgodose den allmänna trevnaden, men icke äro

av provisorisk karaktär. I detta fall ansåge byggnadsstyrelsen det påkallat,

att avgörandet lägges hos Konungens befallningshavande, som givetvis skulle

hava att före ärendets avgörande inhämta yttrande från vederbörande byggnadsnämnd.

Överståthållarämbetet har förordat stadsplanelagskommitténs förslag örn

rätt för länsstyrelse att meddela förbud mot anordning av ifrågavarande slag

eller förordna örn dess borttagande.

Vissa länsstyrelser och länsarkitekter hava likaledes uttalat betänkligheter

mot att i förevarande avseende lägga så stor befogenhet i byggnadsnämndens

hand, som enligt utkastet skulle bliva fallet.

Stadsarkitekten i Stockholm samt vissa andra myndigheter hava avstyrkt

förslaget örn befogenhet för byggnadsnämnd att medgiva provisoriska byggnader

i strid mot fastställda planer eller bestämmelser.

Jämför även ovan under § 43.

§ 119.

Vissa länsarkitekter hava framhållit, att vederbörande samhälles eller kommuns

beslutande myndighet torde böra höras i ärende rörande taxa, samt att

bestämmelse borde meddelas örn vem som äger uppbära och disponera medlen.

§ 122.

Länsstyrelsen i Malmöhus län: För att stadgandet skulle bereda möjlig

het att omedelbart stoppa ett olagligt bygge syntes det nödvändigt att föreskriva,

att byggnadsnämndens beslut länder till efterrättelse utan hinder av

besvär, därest ej högre myndighet annorlunda förordnar.

§ 123.

Överlantmätaren i Skaraborgs län: Enligt nuvarande rättspraxis vore behörighet

att föra talan emot byggnadsnämnds beslut inskränkt allenast till

den, som kan styrka, att beslutet kränker hans enskilda rätt. Även, i det

fall att, såsom helt nyligen i Mariestad inträffat, en byggnadsnämnds beslut

kunde påvisas stå i strid med gällande byggnadsstadga och byggnadsordning,

tillkomme klagorätt allenast den, vars enskilda rätt beslutet kränkte.

En stadsplan, stomplan eller byggnadsplan finge hava hur detaljerade planbestämmelser

som helst och en byggnadsstadga med därpå grundad byggnadsordning

finge innehålla hur detaljerade föreskrifter sorn helst, så komme dessa

bestämmelser att stanna på papperet, örn det icke tillsåges, att byggnadsnämnden

följde desamma. Ett mot bestämmelserna meddelat beslut av bygg
-

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Kunni. Maj:ts proposition nr ]9g.

nadsnämnden kimde medföra ekonomiska konsekvenser av stor räckvidd för

hela samhället och därmed även för den enskilde skattedragaren, utan att

dennes rätt i annan man kränktes, och det syntes då icke vara mer än rätt

och billigt, att varje samhällsmedlem, som funne ett av byggnadsnämnden fattat

beslut strida emot lag och förordning, ägde rätt att klagovägen söka ändring.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Enligt vad länsstyrelsen hade sig bekant,

hade det icke saknats exempel på, att byggnadsnämnd i frågor av stort allmänt

intresse fattat uppenbart oriktiga beslut, vilka på den grund att de

icke ansetts förnärma enskild rätt icke blivit vederbörligen överklagade och

förty vunnit laga kraft. Att det med byggnadsstadgan och byggnadsordningar

avsedda syftet vid sådant förhållande kunde förfuskas eller rentav helt

äventyras, torde vara uppenbart. Länsstyrelsen funne sig med hänsyn härtill

böra föreslå, att det för tillvaratagandet av det allmännas intressen måtte

medgivas vederbörande länsarkitekt att mot beslut av byggnadsnämnd föra

den talan, vartill han ur berörda synpunkt kunde finna anledning.

Liknande önskemål har framställts av länsarkitekten i Älvsborgs och Skaraborgs

län.

§ 124.

Byggnadsstyrelsen har erinrat, att byggnadsstyrelsen icke tillhandahölle

ortsmyndighetema »modeller», d. v. s. plastiska framställningar av ett planförslag,

varför detta ord lämpligen borde utgå.

Länsarkitekten i Stockholms län har ifrågasatt att om länsarkitektens ställning

såsom länsstyrelsens biträde borde införas bestämmelse i stadgan.

Byggnadsnämnden i Östersund har ansett byggnadsstyrelsen icke böra äga

att med bindande verkan meddela föreskrifter, utan borde dess befogenhet

inskränkas till meddelande av råd och anvisningar.

Liknande synpunkter hava uttalats av länsstyrelsen i Jämtlands län.

Övergångsbestämmelser.

Byggnadsstyrelsen har funnit dessa i huvudsak lämpliga, men har framhållit,

att föreskriften, att förslag till ny byggnadsordning för stad och stadsliknande

samhälle skall hava upprättats och underställts Kungl. Maj:ts prövning

sist inom en förhållandevis så kort tid som två år efter stadgans ikraftträdande,

givetvis komme att ställa stora krav på vederbörande myndigheter

och icke minst byggnadsstyrelsen, som enligt vad i stadgeförslaget förutsattes

skulle bistå ortsmyndighetema med råd och anvisningar m. m. I detta sammanhang

har styrelsen även framhållit, att arbetsbördan å styrelsens stadsplanehyrå

givetvis komme att avsevärt ökas genom den nya lagstiftningen,

som ju avsåge en reglering av förhållandena på samhällsbildningens och stadsplaneväsendets

område i långt större utsträckning än som hittills varit fallet.

Länsstyrelsen i Malmöhus län: Det ville synas, som örn den föreslagna ordningen

för övergången skulle bliva rätt så invecklad. Det torde vara att förutse,

att under övergångstiden varken byggnadsnämnder, deras tjänstemän eller

en på området erfaren jurist skulle kunna bemästra de tolkningssvårigheter,

som bleve förbundna med ett avgörande, huruvida och i vad mån bestämmelserna

i en för kanske 50 år sedan fastställd byggnadsordning stöde i strid med

den nya stadsplanelagen eller byggnadsstadgan. Följden bleve säkerligen,

att knappast någon skulle kunna överblicka, vilka särskilda regler för bygg
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:Is proposition nr 192.

220

na (^verksamheten vore gällande. Enligt länsstyrelsens mening vore den föreslagna

ordningen för övergången icke tillfredsställande. Länsstyrelsen skulle

vilja till övervägande framlägga det förslag, att någon viss dag för ikraftIrädandet

av den nya lagstiftningen (stadsplanelagen och byggnadsstadgan) i

dess helhet icke omedelbart bestämides utan gjordes beroende av Kungl. Maj:ts

förordnande, samt att övergångstiden användes till nya byggnadsordningars

utarbetande. Sedan sådana antagits och överlämnats för prövning inom tid,

som torde i övergångsbestämmelserna böra angivas, hade Kungl. Maj:! i sin

hand att fastställa de nya byggnadsordningarna att tillämpas från och med

den dag, då den nya lagstiftningen i dess helhet ansåges böra träda i kraft.

Genom en sådan ordning skulle undgås de svårigheter, som måste bliva förbundna

med en tillämpning av den äldre byggnadsstadgan och äldre byggnadsordningar,

i den mån de icke strede mot den nya lagstiftningen.

I detta sammanhang ville länsstyrelsen erinra därom:, att för närvarande tillgången

på persipner, som ägde nödig erfarenhet och kompetens för uppgörande

av stadsplaner och planbestämmelser, vore synnerligen begränsad. De mindre

städerna samt köpingar och municipalsamhällen hade i allmänhet icke egna

skolade tjänstemän, åt vilka uppdrag av sådan art kunde anförtros. På grund

härav torde svårigheter vid den nya lagstiftningens tillämpning vara att förutse,

om icke statsmakterna ginge i författning örn, att erforderligt antal i

stadsplanekonst utbildade och erfarna förrättningsmän funnes att tillgå. Även

frågan örn kostnaderna för anlitande av sådana förrättningsmän torde vara

förtjänt av övervägande. Det nuvarande systemet med anbud vore ej tillfredsställande.

De nu berörda frågorna torde höra till dem, som krävde sin lösning

i samband med den nya lagstiftningen, och borde beaktas, då det gällde att

bestämma den tid, inom vilken denna lagstiftning skulle träda i kraft.

Länsarkitekten i Stockholms län: Örn man i byggnadsstadgan kunde in
föra

vissa grundbestämmelser i de ämnen, vilka berördes i § 127 andra stycket,

skulle den nuvarande stadgan definitivt kunna upphävas, samtidigt med att den

nya trädde i kraft, och sålunda den parallella tillämpningen enligt § 128 undgås,

med alla dess olägenheter. De gällande byggnadsordningarna skulle provisoriskt

kunna tillämpas i den mån de icke strede mot stadsplanelagen och den

nya byggnadsstadgan. Skillnaden mellan nya och gamla byggnadsstadgan

bleve ej större än att den nya utan väsentliga luckor kunde tjäna som underlag

i materiellt avseende även för de befintliga byggnadsordningarna.

De senares begränsning i giltighet till endast stadsplanelagt område syntes

böra bibehållas under övergångstiden. Bäst vore då att begränsa även den nya

byggnadsstadgans giltighet under samma tid, d. v. s. intill dess ny byggnadsordning

tillkommit, så att §§ 80 och 81 icke ägde tillämpning beträffande område,

där utomplansföreskrifter meddelats, se nedan. Där i gällande byggnadsordningar

särskilda föreskrifter vore meddelade angående gammal stadsdels

bebyggande, syntes dessa böra fortfarande vara i kraft under övergångstiden,

även örn de strede mot den nya byggnadsstadgan. Det torde annars

stöta på mycket stora svårigheter att finna en skälig metod för bringande i

tillämpning av byggnadsstadgans nya bestämmelser, utan att i byggnadsordningen

funnes några närmare regler härför, vad gällde dessa äldre stadsdelar.

T de fall, där helt enkelt stadgades, att gällande byggnadsstadgas föreskrifter

beträffande ny stadsdel även skulle helt eller i vissa avseenden tillämpas

ifråga örn äldre stadsdel, borde givetvis den nya byggnadsstadgan i motsvarande

mån automatiskt träda i den gamlas ställe. — Vidkommande slutligen

de nu gällande utomplansföreskrifterna och deras motsvarighet å landet, syntes

det lämpligast, att desamma fortfarande finge gälla intill dess ny byggnadsordning

tillkommit. I och med dennas tillkomst skulle utomplansföreskrifter
-

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Kungl. Majlis proposition nr 192.

na upphävas och den nya byggnadsstadgans bestämmelser i §§ 80 och 81 träda

i kraft såsom ovan ifrågasatts.

Anmärkningar rörande övergångstidens korthet och svårigheterna att inom

densamma åstadkomma erforderliga nya bestämmelser, ävensom rörande de

tolkningssvårigheter, som under nämnda tid kunde förväntas uppstå, hava

framställts av ett flertal andra myndigheter.

Vissa länsarkitekter hava ifrågasatt, att den nya stadgans och eventuellt

även den föreslagna stadsplanelagens ikraftträdande skulle framskjutas till

den 1 januari 1933.

Jämför även ovan under kap. 5.

Sveriges fastighetsägareförbund: Det föreskreves i denna paragraf, att

byggnad skall vid mera genomgripande reparation bringas i överensstämmelse

med byggnadsstadgan och byggnadsordningen. Då enligt § 61 och gängse

språkbruk med reparationsåtgärder avsåges även vanliga underhållsarbeten,

och då uttrycket reparation dessutom vore i och för sig synnerligen tänjbart,

kunde förslaget i denna del icke av förbundet godtagas. Ordet reparation

borde utgå. Endast för det fall, att reparationen vore så genomgripande, att

den kunde likställas med ombyggnad, d. v. s. innefattade väsentliga och kostsamma

ändringar i byggnads utseende och konstruktion, torde det skäligen

kunna ifrågasättas, att byggnaden samtidigt borde bringas i överensstämmelse

med bestämmelserna i den nya byggnadsstadgan och den nya byggnadsordningen.

Liknande anmärkning har framställts av Stockholms fastighetsägareförening.

130.

Stockholm 1931. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

310640

Doktrin (1)

  1. Hans Folkesson, Kritik av ett JO-uttalande till frågan om verkställighet av icke lagakraftvunnet beslut, FT 1975 nr 2 s. 77, på s. 88 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. 1LU 1931:33 Första lagutskottets memorial Nr 33 s. 1 i texten
  2. Rskr. 1931:241 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till byggnadsstadga. a1 i texten
  3. 1LU 1931:28 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till byggnadsstadga dels ock i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. FT 1975 s. 77 Hans Folkesson, Kritik av ett JO-uttalande till frågan om verkställighet av icke lagakraftvunnet beslut s. 88 i texten