Sök i Ratio Lex

Angående försäljning av vissa kronoe g endomar och lägenheter från sådana egendomar

1931-03-13 · 40 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 39 av 40 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1931:203, Angående försäljning av vissa kronoe g endomar och lägenheter från sådana egendomar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

1

Nr 203.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning av

vissa kronoe g endomar och lägenheter från sådana egendomar;

given Stockholms slott den 13 mars 1931.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt under punkterna l:o—6:o.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

B. v. Stockenström.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl, Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 13 mars 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Jeppson, Hansén, Rundqvist.

Departementschefen, statsrådet von Stockenström anhåller att få underställa

Kungl. Maj:ts prövning vissa ärenden angående försäljning av kronoegendomar

och lägenheter från sådana egendomar, vilka ärenden synts

böra föranleda framställning till riksdagen, samt anför härom följande:

Bihang till riksdagens protokoll 19.11. 1 sami. 179 höft. (Nr 203.)

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 201!

l:o.

Kelinge nr Med bifall till Kungl. Majlis i proposition nr 248 framlagda förslag

22 och 23 i me(igav 1912 års riksdag enligt skrivelse nr 187, att den del av kronoff

almö/»''. . .

län. egendomen Revinge nr 3 oell 10 om 1 mantal i .Revinge socken av

Malmöhus län, som vore utarrenderad för tiden till den 14 mars 1913,

finge upplåtas i 11 särskilda lägenheter.

Jämlikt särskilda beslut av kammarkollegium den 28 juni 1916 hava

sammanlagts dels hemmanen Revinge nr 3 och 10 under benämning Revinge

nr 22 — vilka hemmanslotter i jordregistret införts under beteckningarna

Revinge 222 (15/«4 mantal), 223 (3/ie mantal), 22* (3/s mantal) och

225 (13/b4 mantal) — och dels hemmanen Revinge nr 4 och 6 örn tillhopa

Vs mantal under benämning Revinge nr 23.

Sedan arméförvaltningens fortifikationsdepartement i ett den 28 september

1912 avgivet infordrat utlåtande av anförda skäl hemställt, att

med den ifrågasatta försäljningen måtte få anstå, till dess frågan örn

Södra Skånska infanteriregementets förläggning blivit definitivt avgjord,,

har Kungl. Maj:t genom särskilda beslut, senast den 14 november 1930, bemyndigat

domänstyrelsen, att föranstalta örn skötsel och vård för tiden

till den 14 mars 1932 av ovan omförmälda arrendelott.

Vidare har Kungl. Majit genom beslut den 14 november 1930 bemyndigat

domänstyrelsen att föranstalta örn skötsel och vård för tiden intill

den 14 mars 1932 av bland annat de kronoegendomarna Revinge nr 22

och 23 tillhörande lägenheterna å Bökebjärsmossen litt. T och U med en

sammanlagd areal av 1.363 hektar.

Sedan Kungl. Majit den 11 februari 1927 förordnat, att Södra Skånska

infanteriregementet skulle från den tidpunkt under budgetåret 1927/1928,

som framdeles bomme att bestämmas, förläggas i Skånska dragonregementets

etablissemang i Ystad, ävensom den 23 september 1927 fastställt

tidpunkten för ifrågavarande förläggning till den 1 april 1928, förklarade

arméförvaltningens fortifikationsdepartement i skrivelse den 31 december

1927, bland annat, att departementet icke hade något att erinra

mot, att den beslutade försäljningen av förberörda 11 lägenheter av kronoegendomen

Revinge nr 22 ginge i verkställighet, samt att åtgärder vidtoges

för försäljning av de till kronoegendomarna Revinge nr 22 och 23

hörande lägenheterna litt. T och U å Bökebjärsmossen.

Efter det domänstyrelsen, i anledning av vad fortifikationsdepartementet

sålunda anfört, i av Kungl. Maj:t infordrat utlåtande förklarat sig

anse det nödvändigt, att frågan örn disposition av arrendelotten av Revinge

nr 22 och förenämnda lägenheterna litt. T och U underkastades

förnyad behandling, innan försäljning av fastigheterna företoges, har

Kungl. Majit på sätt ovan angivits bemyndigat domänstyrelsen att för
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203. 3

anstalta om skötsel och vård av ifrågavarande fastigheter till den 14

mars 1932.

I anslutning till sitt berörda utlåtande lät domänstyrelsen härefter

uppdraga åt vederbörande uppskattningsmän att uppgöra förslag till

disposition lör framtiden av förevarande fastigheter, varvid skulle tagas

i övervägande den tidigare uppgjorda, i riksdagens förenämnda skrivelse

omförmälda styckningsplanen.

Med anledning härav hölls å fastigheterna uppskattningsförrättning

den 10 augusti 1928, varvid förslag uppgjordes rörande desammas försäljning

i anslutning till nyssberörda styckningsplan.

Med skrivelse den 11 mars 1930 överlämnade länsstyrelsen i länet till

domänstyrelsen instrument över uppskattningslörrättningen ävensom

över försäljningsförslaget avgivet yttrande av vederbörande lantmätare

samt skrivelse av domänintendenten i länet i anledning av vad lantmätaren

anfört. Över förslaget inhämtades av domänstyrelsen yttrande

av överlantmätaren i länet.

Lantmätaren har anfört: För hemmanen nr 3 och 10 Revinge, örn vartdera

Vi mantal krono under allmän disposition, hade ägor utbrutits, dels

vid enskifte, som fastställts den 6 april 1830, i två med respektive litt.

I och K betecknade skiften, dels vid laga delning av Kalvsmossen, vilken

förrättning fastställts den 7 november 1837, i ett intill ägoskiftet litt.

I beläget skifte under beteckning 3, 10, dels ock vid laga delning av

Bökebjärsmossen, varå fastställelse följt den 4 maj 1866, i två skiften,

av vilka det ena betecknats litt. E och det andra litt. m, båda skiftena

belägna intill det med litt. I betecknade ägoskiftet. Enligt handlingarna

till en år 1888 verkställd arealavmätning samt nämnda delning av

Bökebjärsmossen innehölle de hemmanet sålunda tilldelade ägorna

132.1.U0 hektar åker, 150.3944 hektar äng och 49.8890 hektar impediment eller

tillsammans 332.4144 hektar i två skiften.

Genom år 1890 verkställd mantalssättning, vilken fastställts den 7 juli

1890, hade hemmanen nr 3 och 10 uppdelats i fyra lotter, åsätta 15/64, 3/i«,

3I» och 13/64 mantal, av vilka vid förrättningen lotten 3/ib mantal redovisats

med en areal av 100.972 hektar i ett skifte och lotten ;,/« mantal med

en areal av 15.289 hektar, likaledes i ett skifte.

Efter det hemmanen nr 3 och 10 genom kammarkollegiets beslut sammanlagts

under benämningen Revinge nr 22 hade nyssberörda hemmanslotter

i jordregistret införts under beteckningarna Revinge 222 (15/e4

mantal), 223 (3/i8 mantal), 22* (3 8 mantal) och 22’ (13/04 mantal). Genom

ägostyckning, som fastställts den 29 juni 1918 hade Revinge 225 uppdelats

i tre lotter, Revinge 226 örn s/o4 mantal, 227 om V04 mantal och 22s

örn 3 04 mantal, av vilka de båda sistnämnda örn tillsammans 7l«t mantal

enligt anteckning i jordregistret år 1918 överförts till frälse natur.

Vid omförmälda mantalssättning hade berörda med litt. m betecknade

skifte i Bökebjärsmossen icke redovisats och ej heller tillagts viss

hemmansdel, varför detsamma torde få anses utgöra oskiftad mark till

de fastigheter, vari Revinge 221 enligt vad ovan sagts nu vore uppdelad.

Utom i nyssnämnda skifte å Bökebjärsmossen ägde hemmanet Revinge

nr 22 andel i de vid enskiftet å Revinge by för gemensamt behov

undantagna vägar och avloppsdiken, den byn vid enskiftet förebehållna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

fiskerätten uti alla å ägorna varande ock tillgränsande sjöar ock andra

vatten, ävensom följande vid enskiftet under nedan angivna littera redovisade

ägor:

litt. b skolliusplats (12 kappland), litt. e grustäkt (1 tunnland), litt. f

lertäkt (2 tunnland), litt, g »Rungorna» (8 tunnland 8.5 kappland), samt

litt. i »Jordbrodämmet» (5.9 kappland 6 alnar brett).

Hemmanet Revinge nr 23 kade genom ägostyckning, som fastställts

den 29 juni 1918, uppdelats i ett flertal kemmanslotter, av vilka lotter

Revinge 2320 örn 3/iooo mantal (krono) under litt. T erkållit två skiften,

det ena betecknat litt. Ti ock innekållande Lutt kektar, det andra litt. T?

ock innekållande 0.258 kektar.

Till kemmanslotten Revinge 2320 körde andel i ovan berörda vägar,

avloppsdiken och fiskerätt, ävensom de med litt. b, e, f, g ock i utmärkta

samfällda ägorna.

Ur handlingarna i ärendet jämförda med i länets lantmäterikontor

förvarade lantmäteriakter kade inhämtats bland annat, att de i uppskattningsinstrumentet

den 10 augusti 1928 omförmälda lägenheterna

litt. T ock U å Bökebjärsmossen av Revinge nr 22 ock 23 torde vara

identiska med ovan omförmälda för Revinge 2320 utbrutna ägoskiften

litt. Ti ock Ts, som således tillsammans utgjorde hemmansdelen Revinge

2320 (3/iooo mantal), innehållande en areal av 1.363 kektar, samt att av Revinge

224 en areal av O.212 hektar vore avsedd att undantagas till en 3

meter bred väg för delägarnas gemensamma behov, varigenom samtliga

styckningslotter å fastigheten skulle komma att erhålla, rätt till nödig

utfartsväg.

Hinder torde ej ur jorddelninglagens synpunkt möta för avstyckning

av de till försäljning föreslagna lotterna nr 1—11, för lotten nr 7 dock

endast under förutsättning att utfartsväg ordnades.

Då enligt uppskattningsmännens förslag all för hemmansdelen Revinge

224 utbruten mark vore avsedd att uppdelas och försäljas, vore det önskvärt,

att i samband med försäljningen bestämmelser meddelades, utom

rörande fisket, även angående kemmansdelens andel i oskiftad mark

(ägoskiftet litt. m i Bökebjärsmossen) samt sådana ägor, som vid enskiftet

undantag^ för delägarnas gemensamma behov.

Domänintendenten har förklarat, att andelen i byns fiske borde tillkomma

samtliga lägenheter, åtminstone de, som kunde betecknas såsom

jordbrukslägenheten och borde andelen fördelas mellan dessa i proportion

till arealen.

Länsstyrelsen har ej haft något att erinra mot uppskattningsmännens

och domänintendentens i ärendet framställda förslag.

Överlantmätaren har funnit försäljningsförslaget ej giva anledning till

annan erinran, än att vid eventuell avstyckning gränsbestämning utefter

eller inom Krankesjön borde ifrågakomma med hänsyn till verkställd

sjösänkning, varför de i förslaget lämnade arealuppgifterna ej torde kunna

anses definitiva.

Härjämte har i en av överjägmästaren i södra distriktet till domänstyrelsen

överlämnad ansökning järnhandlanden J. Ekstedt, Lund, anhållit

att få under 20 år arrendera eventuellt inköpa ett av honom nu arrenderat

område örn 1.76 hektar å skogsmarken till Revinge nr 22. Därest

köp medgåves, vore han villig att inköpa även ett angränsande område.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

Över ansökningen kava yttranden avgivits av domänintendenten, länsstyrelsen

och överjägmästaren, varjämte överlantmätaren i sitt nyssberörda

yttrande uttalat sig rörande ansökningen.

Domänintendenten har ansett det skäligt, att, då övriga lägenheter ä

egendomen skulle försäljas, Ekstedt finge köpa den av honom innehavda,

eftersom han hade ganska stort kapital bundet vid densamma. Örn försäljning

ej skulle anses lämplig, har domänintendenten tillstyrkt utarrendering

under 20 år.

Länsstyrelsen har förklarat, att, därest hinder från skogsstatens sida

icke mötte mot försäljningen, länsstyrelsen ej hade något att häremot

erinra.

Överjägmästaren har framhållit, att från synpunkt av skogens vard

och skötsel hinder ej torde möta för en försäljning av Ekstedts tomt.

överlantmätaren hade i sitt förberörda yttrande utlåtit sig jämväl beträffande

Ekstedts ansökning och därvid framhållit, att något hinder

mot att avstycka, området i samband med övriga föreslagna avstyckningar

ej torde möta. Hänsyn torde dock även i detta fall böra tagas

till ovan omförmälda förändringar av Krankesjöns område.

På av domänstyrelsen given anledning har överlantmätaren härjämte

beträffande hela det slutliga försäljningsförslaget framhållit, att jämlikt

bestämmelserna i 19 kap. 3 § fjärde stycket jorddelningslagen å ort

med mindre skogstillgång avstyckning finge så verkställas, att skogsmarken

i sin helhet tillfölle en i förrättningen ingående jordbruksfastighet.

Denna bestämmelse hade i förevarande fall ansetts vara tillämplig,

då skogstillgången inom Revinge socken huvudsakligen inskränkte

sig till kronohemmanet Revinge nr 22.

Då det uppgjorda förslaget i viss mån skilde sig från den av riksdagen

godkända planen samt dessutom ansökning örn förvärv av ytterligare

ett område inkommit, nämligen från bemälde Ekstedt, anmodade

domänstyrelsen domänintendenten i länet att i samråd med uppskattningsmännen

jämka och fullständiga förslaget, i den mån så kunde befinnas

erforderligt, för att detsamma skulle kunna ansluta sig till bestämmelserna

i förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning i

vissa fall av kronoegendom m. m.

Med anledning härav har ny uppskattnings för rättning hållits å egendomen

den 10 december 1930. Av instrument över nämnda förrättning

och övriga ärendet tillhörande handlingar, däribland tre kartor, upprättade,

en år 1888 av dåvarande t. f. förste lantmätaren Thure Röing över

aila ägorna till 1 mantal nr 3 och 10 Revinge, en av dåvarande e. lantmätaren

O. Bagger-Jörgensen år 1910 över ägorna till %o mantal nr 3

och 10 Revinge och en år 1914 av dåvarande e. lantmätaren Ivar Erson

Ericha över alla ägorna till 7Le mantal nr 4 och 7/ia mantal nr 6 samt

13/64 mantal av nr 3 och 10 allt Revinge, inhämtas bland annat följande.

Det vid uppskattningen den 10 december 1930 upprättade förslaget

innefattar försäljning av den utarrenderade delen av kronoegendomen

Revinge nr 22 samt av lägenheterna litt. T och TI å Bökebjärsmossen under

kronoegendomarna Revinge nr 22 och 23, ävensom av en lägenhet från

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Majlis proposition Nr 203.

■den under skogsstaten ställda delen av Revinge nr 22 på sätt nedan angles

(ägofigurer och littera avse 1910 års karta med undantag för lägenheterna

litt. T och U, som angivas å 1914 års karta):

lotten nr 1, omfattande ägofigurerna nr 166, 167, 182—187 av Revinge

223 samt litt. a och litt. f1 av Revinge 22’ samt lägenheterna litt. T och

U av Revinge 2320 med en sammanlagd areal av 7.7197 hektar, varav

1.8527 hektar åker och 5.8670 hektar äng. Saluvärde 6,425 kronor. Arrendevärde

220 kronor. Hembudsrätt har förordats för nuvarande innehavaren

av ägofigurerna nr 166, 167, 182—187, Lars Olsson, vilken äger å

ägofigurerna nr 182 och 183 befintliga för lägenhetens beboende och brukande

erforderliga byggnader;

_ lotten nr 2, omfattande ägofigurerna nr 168—171 av Revinge 223 och

litt. b av Revinge 224 med en sammanlagd areal av 2.387 hektar, varav

0.447 hektar åker och 1.940 hektar äng. Saluvärde 2,900 kronor. Arrendevärde

100 kronor. Hembudsrätt har föreslagits för nuvarande innehavaren

Ola Andersson, vilken äger för lägenhetens beboende och brukning

erforderlig husbyggnad;

_ lotten nr 3, omfattande ägofigurerna nr 18—32 av Revinge 22a samt

litt. c av Revinge 224 med en sammanlagd areal av 13.217 hektar, varav

11.780 hektar åker och 1.437 hektar äng. Saluvärde 5,500 kronor.

Arrendevärde 200 kronor. Lägenhetsinnehavaren skulle Amra skyldig att

a\-stå 0.123 hektar till gemensam utfarts- och markväg för lägenheterna

nr 3, 7 och 8 i gränsen mellan nr 3 och 8 på sätt lantmätaren i sitt berörda

yttrande föreslagit. Köpeskillingen har beräknats med hänsyn

härtill. Hembudsrätt har föreslagits för nu\’arande innehavaren Nils

Hansson, vilken äger å lägenheten befintliga, för beboende och brukning

erforderliga byggnader;

lotten nr 4, omfattande ägofigurerua nr 188—196 av Revinge 223 samt

litt, d av Revinge 224 med en sammanlagd areal av 4.745 hektar, varav

1.963 hektar åker, 2.782 hektar äng. Saluvärde 2,735 kronor. Arrendevärdo

95 kronor. Hembudsrätt har föreslagits för myrände innehavaren

Anton Hjalmar Sjögren, vilken äger och bebor för lägenheten nödiga

byggnader;

_ lotten nr 5, omfattande ägofigurerna nr 172—180 av Revinge 223 samt

litt. e av Revinge 224 med en sammanlagd areal av 4.313 hektar, varav

1.145 hektar åker och 3.168 hektar äng. Saluvärde 2,795 kronor. Arrende-,

värde 110 kronor. Hembud har förordats för nuvarande inneha\Taren

änkan Karna Wallin, vilken äger och bebor å lägenheten befintligt hus:

lotten nr 6, omfattande ägofigur nr 213 av Revinge 224 eller litt. f2,

med en areal aAr O.021 hektar tomt. Saluvärde 200 kronor. Arrendevärde

15 kronor. Lägenheten, å vilken nu drives kaférörelse, har förut

innehafts av förre arrendatorn av Revinge nr 3 och 10, Anders Jönsson,

sedermera av dennes stärbhus. Våren 1929 inköpte Edith Albertina

Nilsson husbyggnaden och fick samtidigt överlåtelse på lägenheten;

Frågan örn godkännande av denna överlåtelse var vid uppskattningstillfället

beroende på domänstyrelsens prövning. Hembudsrätt har förordats

för Edith Albertina Nilsson, vilken bebor boningshuset;

lotten nr 7, omfattande ägofigurerna nr 33—50 av Revinge 223 samt

litt. g a\T Revinge 224 med en areal av 5.202 hektar,

åker och 3.715 hektar äng. Saluvärde 3,075 kronor. Arrendevärde 120

kronor. Hembudsrätt har förordats för änkan Karolina Johnsson, vil
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203. 7

ken äger ä lägenheten befintliga Inis, som ansåges ganska tillfredsställande

för lägenhetens brukning och beboende;

lotten nr 8, omfattande ägofigurerna nr 1—17 av Revinge 223 samt

litt. h av Revinge 221 nied en areal av 7.037 hektar, varav 5.629 hektar

åker och 1.408 hektar äng. Saluvärde 4,000 kronor. Arrendevärde 140

kronor. Köpare skulle vara skyldig att avstå 0.082''hektar till gemensam

utfarts- och markväg för lägenheterna nr 3, 7 och 8 i gränsen mellan

nr 3 och 8 i enlighet med vad lantmätaren föreslagit i sitt berörda yttrande.

Köpeskillingen har beräknats med hänsyn härtill. Hembudsrätt

har föreslagits för nuvarande innehavaren Jöns Nilsson Ros, vilken

därå äger tillräckliga byggnader för beboende och brukning;

lotten nr 9, omfattande ägofigurerna nr 197—206 av Revinge 22J och

litt. i av Revinge 22* med en sammanlagd areal av 8.204 hektar, varav

6.448 hektar åker och l.soe hektar äng. Saluvärde 3,770 kronor. Arrendevärde

150 kronor. Hembudsrätt har förordats för nuvarande innehavaren

Nils Andersson, vilken äger husbyggnaderna å lägenheten samt

bebor och brukar densamma;

lotten nr 10, omfattande ägofigurerna av 211 samt 214—211 av Revinge

224 eller litt. 3, med en areal av 2.320 hektar, varav I.104 hektar

åker och I.216 hektar äng. Saluvärde 2,880 kronor. Arrendevärde 110

kronor. Hembudsrätt har föreslagits för soldaten Magnus Sandström

och hans hustru Emma Sandström, under förutsättning att domänstyrelsen

lämnade sökt medgivande till överlåtelse till dem av nyttjanderätten

till lägenheten med därå varande byggnader, vilka ägts av fru Anna

Charlotta Sörensson; .

lotten nr 11, omfattande ägofigur nr 181 av Revinge 22, en hus- och

trädgårdstomt örn O.ogs hektar. Saluvärde 50 kronor. Arrendevarde o

kronor. Hembudsrätt har förordats för innehavaren Elof Lundkvist,

vilken äger därå befintligt i gott stånd varande boningshus, som lam
nar

nöjaktig bostad för hans familj; . ,

lotten nr 12, innehållande, enligt uppgift, en areal av 1.76 hektar och

närmare angiven å en av överlantmätaren E. K. Långström bestyrkt kopia

av »Karte croquis över föreslaget arrendeområde av från arrendet

undantagen utmark till kronodomänen Refvinge nr 3 och 10. upprattad

på över jägmästareexpeditionen i Södra distriktet». Marken bestar av

mager sand, bevuxen med cirka 20-årig tall av obetydligt varde. Saluvärde

2,500 kronor. Lägenheten innehaves av järnhandlanden J. Ekstedt

i Lund, som äger och under sommaren bebor därå varande viila
^^Nämnden

har ej ansett anledning föreligga att vid försäljning av

förenämnda områden föreskriva särskilda villkor angående lotternas användning

eller återköpsrätt. Skulle sådant påkallas borde saluvardena

minskas med 25 procent för lotten nr 12 och med 20 procent för övriga lotter.

Nämnden har vidare föreslagit, att lotterna nr 1—11 måtte försäljas såsom

egnahemslägenheter med rätt för köpare att erlägga köpeskillingarna

enligt 22 § A) 1929 års förordning nr 176, samt lotten nr 12 med

rätt för köparen att betala köpeskillingen enligt 22 § B) 1 samma for
Anledning

syntes ej föreligga att i något fall föreskriva rätt för kionan

att begagna väg över lägenheterna eller framdraga elektriska ledningar.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

Förestående förslag till fastigheternas disposition innebär ej annan

ändring i det vid uppskattningen den 10 augusti 1928 uppgjorda förslaget

än att arealerna för lotterna nr 8 och 8 minskats med hänsyn till att

viss mark såsom ovan anförts undantagits för gemensam utfarts- och

markväg för lotterna nr 3, 7 och 8, i au ledning varav saluvärdena

minskats för lotterna nr 3 och 8.

Med utlåtande den 12 februari 1931 har domänstyrelsen underställt

detta ärende Kungl. Maj:ts prövning samt därvid för egen del anfört

följande.

Kronoegendomen ®/i« mantal Revinge 223 och 3/8 mantal Revinge 22*

vore utarrenderad för tiden till den 14 mars 1931 mot ett arrende av 500

kronor. Lägenheterna litt. T och U å Bökebjärsmossen eller Revinge 2320

örn Viooo mantal samt litt. V i Kalvsmossen vore med undantag av den

till lantförsvaret överlåtna andelen i Kalvsmossen utarrenderade för tiden

till den 14 mars 1931 mot ett arrende av 40 kronor. Förenämnda Ekstedts

lägenhet vore utarrenderad för samma tid mot arrende av 75 kronor.

Styrelsen hade gått i författning örn skötsel och vård av förenämnda

utarrenderade fastigheter till den 14 mars 1932.

Beträffande de till försäljning föreslagna 12 lotterna torde lotterna nr

o och 11 vara att betrakta som bostadslägenheter och lotterna nr 1—5

och 7—10 såsom jordbrukslägenheten, under det att lotten nr 12 varken

torde kunna anses som jordbrukslägenhet på grund av områdets omfattnin^.

.0jk beskaffenhet eller som bostadslägenhet, då den å lägenheten

uppförda bostaden endast vöre en sommarvilla.

. av bostadslägenheterna torde vara hembudsberättigade

vid . försäljning av dessa, då de ägde å respektive lägenheter uppförda

boningshus. Likaledes torde envar av innehavarna av lotterna nr 1, 2,

3, 5, 7, 8 och 9 vara hembudsberättigade, då vederbörande innehaft lägenheten

i mer än tio år.

Lotten nr 4 hade arrenderats av innehavaren sedan år 1927.

1 fråga om lotten nr 10 hade styrelsen den 30 december 1930 medgivit

sådan överlåtelse, varom i sista uppskattningsinstrumentet ifrågasatts

till Magnus Sandström och hans hustru Emma Sandström. Beträffande

lagenheten nr 6 hade styrelsen visserligen ej lämnat tillstånd till överlatelsen

till Edith Albertina Nilsson, men hade ej något att erinra mot

att lotten hembjödes henne.

Mot uppskattningsmännens förslag sådant detsamma vore avfattat enligt

det den 10 december 1930 dagtecknade instrumentet hade styrelsen

ej något att erinra.

Då styrelsen sålunda ansåge, att respektive innehavare av lotterna 4

10 och 12 borde medgivas hembudsrätt vid lotternas försäljning ehuru

de enligt förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning i

vissa fall av kronoegendom m. m. ej vore därtill berättigade, torde frågan

örn dessa lotters försäljning böra underställas riksdagens prövning- och

ansage. styrelsen på grund härav, att frågan örn försäljning av övriga

lotter i samband härmed borde hänskjutas till riksdagen.

Innehavarna av respektive lotter hade beretts tillfälle att inkomma

nied yttranden, huruvida de önskade inköpa lägenheterna mot de åsätta

saluvärdena, men hade sådana yttranden ej inkommit.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majda proposition Nr 203.

Även jag biträder ifrågavarande förslag. Ärendet synes lämpligen Departementsabora

i sin helhet underställas riksdagens prövning. Jag hemställer p*e/e*>.

därför, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att med ändring av riksdagens år 1912 fattade beslut

medgiva, att av kronoegendomarna ®/i» mantal Revinge

223 och 3/s mantal Revinge 22* samt 3/iooo mantal

Revinge 2320, allt i Revinge socken av Malmöhus län,

må med tillträdesrätt den 14 mars 1932 försäljas ovan

angivna 12 lotter enligt förordningen den 6 juni 1929

(nr 176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom

m. m. med ovan angivna saluvärden,

lotterna nr 1—5 och nr 7—10 såsom jordbrukslägenheter

med hembudsrätt enligt 9 § andra stycket

för respektive innehavare samt

lotterna nr 6, 11 och 12 såsom bostadslägenheter

med hembudsrätt enligt 10 § i förordningen för respektive

innehavare,

under iakttagande, att lotterna försäljas i det

skick, vari de vid tillträdet befinna sig, samt att vid

blivande avstyckningsförrättning fastigheternas andelar

i fiske, oskiftad mark och för gemensamt behov

undantagen mark skola uppdelas på sätt förrättningsmannen

kan finna lämpligt.

2:o.

Kronoegendomen 2/3 mantal Hårderup nr 9 och 1 mantal Hårderup nr Hårderup

11 i Frenninge socken av Malmöhus län är utarrenderad till den 14 mars nr ® °ch **

. , , _ ..tt. t Malmöhus

1932 mot ett ärligt arrende av 4,165 kronor. Egendomen, som ar belägen 4o u„

kilometer från Ystad och 5 kilometer från Vollsjö järnvägsstation, är

åskådliggjord å två särskilda av extra lantmätaren Egron Sundberg år

1918 kompletterade och ändrade kartor, den ena upptagande Hårderup nr

9 och den andra Hårderup nr 11 (tidigare betecknad nr 5 och 7). Egendomen

innehåller en areal av 245.130 hektar, därav 169.014 hektar åker, 33.392

hektar äng och odlingsmark, 37.353 hektar betesmark m. m. samt 5.371 hektar

impediment.

Åkerjorden består i hemskiftena av dels svartmylla och dels grusmylla,

bådadera i regel på lerblandat grus. I utmarksskiftena är åkerjorden

likartad, fast i regel magrare och åtskilligt mera stenbunden. Myllagret är i

allmänhet tunt, bottnen kall och sur. Dräneringen är otillräcklig; särskilt

å ägorna till nr 11 äro skiftena i norr mycket frostlända. Täckdikning

är utförd endast å mindre områden. Skogen å utskiftena består av,

å skiftet till nr 9 väl sluten lövskog, huvudsakligen bok i medelålder av

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

70—80 år, ä en areal av 5.71 hektar, samt å skiftet till nr 11 av gammal och

medelsålders värdefull bok å en areal av 10.51 hektar. Vissa delar av hemskiftet

till nr 11 äro beväxta med gles äldre och medelålders ek samt någon

annan lövskog.

Vid en åren 1918 och 1919 verkställd uppskattningsfförrättning befunnos

husen å Hårderup nr 11 någorlunda goda och ordentligt underhållna, varemot

samtliga byggnader å Hårderup nr 9 voro till det yttersta förfallna

och bristfälliga. Vid förrättningen framhölls, att trakten kring egendomen

vöre en typisk småbrukarbygd, varför mindre jordbruk förmodades

bära sig, samt att de å egendomen befintliga bebyggda torplägenheterna

med vissa gränsregleringar syntes komma att utgöra lämpliga smågårdar.

På föranstaltande av domänstyrelsen hölls under år 1920 förnyad uppskattningsförråttning

å egendomen. Vid denna föreslogos till försäljning

sex bebyggda och sex obebyggda jordbrukslotter. Egendomen i övrigt

ansågs böra bibehållas som arrendegård. Av domänstyrelsen i anslutning

till uppskattningsmännens förslag gjord framställning örn försäljning

av nämnda tolv lotter fann emellertid Kungl. Majit genom beslut

den 17 februari 1922 icke föranleda någon åtgärd.

Vid en den 24 oktober 1925 hållen uppskattning sförrättning å egendomen

förordades ett förslag till försäljning av lägenheter, som helt anslöt sig till

den år 1920 uppgjorda försäljningsplanen. Huvudgården borde ånyo utarrenderas.

Med anledning därav att Malmöhus läns egnahemsförening u. p. a.

förklarat sig eventuellt vara köpare till de sex obebyggda lotterna föreslog

uppskattningsnämnden även, att för undvikande av dyrbara administrationskostnader

områdena i första hand måtte hembjudas egnahemsföreningen.

Endast för den händelse egnahemsföreningen icke ansåge sig

kunna inköpa området i dess helhet, borde lotterna utbjudas till försäljning

i vanlig ordning.

Under år 1926 besiktigades egendomen av krono jordstyckning ssakkunniga,

som med hänsyn till åbyggnadens beskaffenhet och då vederbörande

lägenhetsinnehavare anhållit att få friköpa sina innehav, icke funno anledning

föreligga tor statsverket att behålla egendomen. Enligt vad de

sakkunniga inhämtat kunde Malmöhus läns egnahemsförening förväntas

vilja förvärva egendomen eller delar därav för styckning till egna hem.

De sakkunniga ville med anledning därav föreslå, att egendomen måtte

hembjudas föreningen och att, för den händelse föreningen ej önskade

förvärva densamma, egendomen måtte styckas i förslagsvis tretton lotter,

nämligen en huvudgård örn cirka 50 hektar åker och tolv lägenheter, envar

örn cirka 10 hektar åker, därav sex bebyggda.

På av domänstyrelsen given anledning verkställdes den 20 september

1927 saluvärdering av egendomen för försäljning till Malmöhus läns egnahemsförening.

I instrumentet över förrättningen uppgavs, att egendomens

taxeringsvärde utgjorde 133,300 kronor. Uppskattningsnämnden ansåg det

icke möjligt för egnahemsföreningen att realisera en lämplig styckningsplan

över egendomen, därest köpeskillingen skulle överstiga taxeringsvärdet.

Ej heller i öppna marknaden torde kunna erhållas nämnvärt högre summa.

Visserligen funnes å egendomen värdefulla skogstillgångar, men marken

vore mager och stenig samt i stor utsträckning kall och sur. Byggnaderna

vore ej heller tillräckliga eller goda nog för att förutsätta högre pris.

Saluvärdet beräknades också till 133,300 kronor. Emellertid vidhÖlle upp
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203. 11

skattningsnämnden, att det år 1925 avgivna förslaget till egendomens disposition

fortfarande ur olika synpunkter vore det lämpligaste.

Malmöhus läns egnahemsförening förklarade sig villig att inköpa egendomen

till angivna pris.

Över jägmästaren, som år 1925 beräknat egendomens värde till cirka

172,000 kronor, förklarade sig i yttranden den 23 december 1927 och den

28 april 1928 finna saluvärdet 133,300 kronor vara väl lågt samt anförde

i övrigt, att, då avverkningarna under senare åren ej minst vid styckningar

av stora egendomar gått hårt fram över landets skogar, det borde

vara en skyldighet för kronan att i största möjliga utsträckning bevara

särskilt lövskogsområdena. I anslutning härtill borde den å kartan över

Hårderup nr 9 med figurnummer 32 b betecknade marken örn 5.71 hektar

och det å kartan över Hårderup nr 11 med figurnummer 102—117 utmärkta

skiftet örn 14.98 hektar bibehållas i kronans ägo för att förenas med den

närliggande kronoparken Puus. Egendomens hela skogsbestånd hade ett

värde av cirka 25,000 kronor, därav å de till bibehållande i kronans ägo

avsedda områdena belöpte 17,352 kronor.

I yttrande den 6 december 1928 förklarade sig länsstyrelsen anse såsom

skäligt saluvärde ett belopp, motsvarande det egendomen åsätta taxeringsvärdet.

Enligt vad vid yttrandet fogade taxeringslängdsutdrag utvisade

uppgick detta värde år 1927 till 171,500 kronor och år 1928 till 178,400 kronor.

Då taxeringsvärdet bestämts med hänsyn till egendomens allmänna

saluvärde, ansåg länsstyrelsen skäl knappast föreligga för kronan att

avhända sig egendomen för pris understigande detta.

Lantmäteristyrelsen, som på given anledning utlät sig i ärendet, uttalade

betänkligheter ur avstyckningssynpunkt mot undantagande vid försäljningen

av det med figurnummer 32 b å kartan över Hårderup nr 9

utmärkta området. Däremot syntes hinder för avstyckande från Hårderup

nr 11 av det 1.5 kilometer från hemmanets övriga ägor belägna, å kartan

med figurerna nr 102—117 betecknade området örn cirka 15 hektar

icke föreligga.

Då domänstyrelsen icke var benägen att hos Kungl. Majit förorda antagande

av egnahemsföreningens föreliggande köpeanbud, beredde styrelsen

den 22 februari 1929 egnahemsföreningen tillfälle att avgiva yttrande,

huruvida föreningen önskade inköpa egendomen Hårderup nr 9 oell

11 med undantag av nyssberörda utmarksområde örn 15 hektar till ett pris

av 165,000 kronor. Med anledning härav förklarade sig föreningen fasthålla

vid sitt en gång avgivna anbud och förklarade sig villig att efter

undantagande av skogsskiftet, som värderats till 12,004 kronor, betala

121,300 kronor.

Sedan härefter uppskattningsnämnden anmodats uppgöra förslag till

egendomens styckning i huvudsaklig överensstämmelse med den av kronojordstyckningssakkunniga

skisserade styckningsplanen, har under 1929

och 1930 sådan uppskattningsförrättning ägt rum, därvid nedan angivna

styckningsplan förordats. De särskilda lotterna, vilka upptagits å kartorna,

äro närmare beskrivna i av distriktslantmätare!! Egron Sundberg

den 27 februari 1930 uppgjorda beskrivningar. En del av lotterna består

av mark, tillhörande båda jordeboksenlieterna.

I. Litt. A. huvudgården, delar av hemmanen ur 9 och 11. Areål 88.577

hektar, därav 59,ags hektar åker, 23.188 hektar äng och odlingsmark, 5.s:»

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

hektar betesmark m. m. och O.137 hektar impediment; saluvärde 75,500 kronor,

därav 1,159 kronor för växande skog; arrendevärde 2,400 kronor.

Det kunde ifrågasättas, örn icke en tudelning av huvudgården borde ske

på det sätt, att de gamla byggnaderna å Hårderup nr 9 finge utgöra utgångsläge

för en särskild gård av återstående mark från samma hemman,

och att ävenledes dessa håda lotter avyttrades samtidigt med egnahemslägenheterna.

Åtskilligt talade härför. Men vissa andra omständigheter

motsade en dylik anordning. Sålunda syntes byggnaderna å Hårderup nr

11 jämte ett nybyggt stathus å Hårderup nr 9 motsvara behovet för den

samlade arealen, sedan styckningsplanen i övrigt hunnit genomföras, särskilt

som den starkast foderproducerande mossjorden längst norrut —

fig. nr 52—61 av Hårderup nr 11 — ävenledes vore avsedd att frånskiljas.

Det gamla byggnadsbeståndet å Hårderup nr 9 vore dessutom med undantag

för den västra längan, vilken vore något bättre, i så dåligt och nedgånget

skick, att detsamma icke vore mycket att räkna med för en större

jordareal. Det oaktat ville nämnden, därest det vore meningen att ovillkorligen

försälja egendomen i sin helhet, föreslå, att huvudgården försåldes

i två delar, därav de med litt. A betecknade områdena av Hårderup

nr 9 i huvudsak eller med en areal av 20—25 hektar finge utgöra en försäljningslott.

Visserligen skulle i så fall en något för stor åkerareal

komma att höra till de sämsta husen, men å andra sidan finge den östra

lotten en del odlingsmark, som så småningom kunde brytas till åker. Av

först angivna skäl ansåge sig nämnden emellertid icke kunna förorda en

dylik åtgärd utan ville i stället föreslå, att huvudgården måtte ånyo utarrenderas.

Som ytterligare motiv härför har anförts, att den egnahemsbildning,

som här föresloges, vore så pass omfattande för orten i en för

jordbruket vansklig period, att det kanske vore bäst nu stanna härvid

och se tiden an. I tveksamma fall vore det alltid bäst att bibehålla huvudgården,

tills lägenhetsupplåtelserna kommit till stånd. Därefter kunde

möjligen ytterligare styckning ifrågasättas. Nämnden förordade därför

huvudgårdens fortsatta bibehållande och utarrendering. Möjligen kunde

arrendetidens begränsning tili 10 ä 15 år ifrågasättas, men ville nämnden

icke föreslå sådan inskränkning, då byggnaderna motsvarade behovet för

mycket längre tid.

II. Litt. B, del av hemmanet nr 9.

Areal 12.too hektar, därav II.213 hektar åker, 0.S70 hektar äng och odlingsmark,

0.583 hektar betesmark m. m. och O.034 hektar impediment; saluvärde

6,625 kronor; arrendevärde 275 kronor.

Lotten är bebyggd med innehavaren Anders Widéll tillhöriga, för lottens

brukning någorlunda tillräckliga byggnader. Widén borde tillerkännas

hembudsrätt vid lottens försäljning.

III. Litt. C, del av hemmanet nr 9.

Areal 18.869 hektar, därav I6.157 hektar åker, O.550 hektar äng och odlingsmark,

I.721 hektar betesmark m. m. och O.441 hektar impediment; saluvärde

9,000 kronor, därav 462 kronor för växande skog; arrendevärde 375 kronor.

Lotten är bebyggd med innehavaren Axel Johansson tillhöriga boningshus

och två uthuslängor. Johansson borde tillerkännas hembudsrätt vid

lottens försäljning.

IV. Litt. B, del av hemmanet nr 9.

Areal 6.817 hektar, därav 6.385 hektar åker samt O.432 hektar äng och odlingsmark;

saluvärde 4,100 kronor; arrendevärde 185 kronor.

Lotten, som är obebyggd, borde utbjudas som jordbrukslägenhet.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

13

V. Litt. E av hemmanet nr 9 och litt. I av hemmanet nr 11.

Areal 9.471 hektar, därav 7.549 hektar åker samt I.922 hektar äng och odlingsmark;

saluvärde 5,400 kronor; arrendevärde 200 kronor.

Å lotten finnes ett gammalt, förfallet och obebott boningshus, vars ägare

är okänd. Lotten borde utbjudas som jordbrukslägenhet.

Skulle lotterna nr IV och V icke komma att upplåtas för att var för sig

bebyggas, kunde lotterna med fördel sammanläggas till en brukningsdel.

VI. Litt. G av hemmanet nr 9 och litt. F av hemmanet nr 11.

Areal 6.133 hektar, därav 6.110 hektar åker och O.023 hektar impediment;

saluvärde 4,000 kronor; arrendevärde 175 kronor.

Lotten, som saknar hus, borde utbjudas som jordbrukslägenhet.

VII. Litt. Ab av hemmanet nr 9 och litt. D av hemmanet nr 11.

Areal 10.G94 hektar, därav 9.063 hektar åker, 0.843 hektar äng och odlingsmark,

0.692 hektar betesmark m. m. och 0.096 hektar impediment; saluvärde

6,130 kronor, därav 575 kronor för växande skog; arrendevärde 250 kronor.

Kärnan av denna lott utgör den huvudsakliga delen av en lägenhet, som

sedan den 14 mars 1930 innehaves av Alfred Persson och hans hustru Ester

Persson, vilka äga å lotten uppförda byggnader i mindre gott skick. Vid

lottens försäljning borde innehavarna tillerkännas hembudsrätt.

VIII. Litt. B av hemmanet nr 11.

Areal 11.169 hektar, därav 9.199 hektar åker, I.940 hektar betesmark m. m.

och O.030 hektar impediment; saluvärde 6,470 kronor, därav 800 kronor för

växande skog; arrende värde 265 kronor.

Lotten är bebyggd med innehavaren Anders Persson tillhöriga i gott

stånd varande hus. Persson borde tillerkännas hembudsrätt vid lottens

försäljning.

IX. Litt. C av hemmanet nr 11.

Areal 9.649 hektar, därav 8.949 hektar åker samt O.700 hektar äng och odlingsmark;

saluvärde 6,200 kronor; arrendevärde 255 kronor.

Lotten är bebyggd med hus, tillhöriga innehavaren Anton Nilsson, vilken

borde tillerkännas hembudsrätt vid lottens försäljning.

X. Litt. E av hemmanet nr 11.

Areal 9.467 hektar, därav 9.274 hektar åker och O.193 hektar impediment;

saluvärde 6,150 kronor; arrendevärde 255 kronor.

Lotten har sedan år 1901 brukats av Nils Hansson och är bebyggd med

denne tillhöriga hus, som bebos av Nils Hanssons son Elof Nilsson. Själv

äger och bebor Nils Hansson ett boningshus, beläget väster örn lägenheten.

Lotten borde hembjudas Elof Nilsson, vilken av sin fader genom skriftlig

överenskommelse övertagit brukningsrätten till lägenheten.

XI. Litt. A1 av hemmanet nr 11.

Areal 22.isi hektar, därav 11.455 hektar åker, 10.417 hektar betesmark m. m.

och 0.399 hektar impediment; saluvärde 14,300 kronor, därav 5,314 kronor

för växande skog; arrendevärde 400 kronor.

Lotten, som är obebyggd, borde utbjudas som jordbrukslägenhet.

XII. Litt. G av hemmanet nr 11.

Areal 7.477 hektar, därav 7.450 hektar åker och O.027 hektar impediment ;

saluvärde 4,500 kronor; arrendevärde 200 kronor.

Lotten, som är obebyggd, borde utbjudas som jordbrukslägenhet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

XIII. Litt. H av hemmanet nr 11.

Areal 7.102 hektar, därav 3.23<i hektar åker, 3.844 hektar äng och odlingsmark

samt O.028 hektar impediment; salnvärde 3,090 kronor; arrendevärde

335 kronor.

Lotten, som är obebyggd, borde utbjudas som jordbrukslägenhet.

Skulle lotterna XII och XIII icke komma att upplåtas för att var för

sig bebyggas, ansåges båda med fördel kunna sammanläggas till en brukningsdel.

XIV. Litt. Aa av hemmanet nr 9 och litt. Aa av hemmanet nr 11.

Areal 20.773 hektar, därav 3.oi7 hektar åker, I.093 hektar äng och odlingsmark,

I6.G13 hektar betesmark m. m. och O.oso hektar impediment.

I enlighet med skogsstatstjänstemännens tidigare förslag borde dessa

skiften, som läge helt nära varandra, läggas under gemensam förvaltning

med den närbelägna kronoparken Puus. Inom området funnes en med innehavaren

Christian Nilsson tillhöriga, mycket gamla och svaga hus försedd

lägenhet. Då lägenheten icke lämpligen kunde avskiljas och ej heller

erhålla tillfredsställande utökning, syntes lägenheten icke gärna i längden

kunna bestå. Tillsvidare kunde den dock lämpligen utarrenderas.

Samtliga lägenhetsinnehavarna hava förklarat sig önska förvärva lotterna

med äganderätt samt godkänt de föreslagna saluvärdena. Vid försäljningarna

borde, enligt uppskattningsnämnden, förbehåll icke göras i

fråga örn sättet för lägenheternas användning och örn återköpsrätt. Romme

återköpsrätt dock att föreskrivas, borde köpeskillingarna minskas med 20

procent.

De värderade lotterna hava ett sammanlagt saluvärde av 151,465 kronor

och ett sammanlagt arrendevärde av 5,370 kronor.

Ur uppskattningsinstrumentet må vidare återgivas följande.

Det nu föreliggande förslaget innebure enligt nämndens mening en radikal

förändring i egendomens disposition. De sex bebyggda lägenheterna

hade visserligen redan förut utgjort var för sig självständiga brukningsdelar.

Men genom att de mindre av dem erhållit något utökade områden,

hade besuttenhetsmåttet bättre tillgodosetts. Genom deras fullständiga

frigörelse från huvudgården bleve brukarnas sociala ställning mera tryggad,

och genom fastare upplåtelseformer bleve den ekonomiska grunden

för förkovran bättre tillrättalagd. Därutöver utgjorde sex alldeles nya

jordbrukslägenheten ett ganska gott tillskott för att tillgodose behovet av

ökat antal småbruk i orten.

I fråga örn egendomens styckning och försäljning förordade nämnden,

att bestyret härmed handhades av en förmedlare, som efter hand kunde

ordna lägenheternas omfång efter de olika köparnas önskningar och ekonomiska

resurser ävensom de lämpligaste gränserna mellan områdena.

I sistnämnda hänseende framhåller nämnden, att rågången mellan huvudgården

och de nya lotterna, som betecknades med litt. D och E å kartan

till nr 9 samt litt. I å kartan till nr 11, förlagts i mitten av en liten å. Det

hade redan ifrågasatts, huruvida detta kunde vara lämpligt ur viss praktisk

synpunkt. Som det nu vore användes hela ängsmarken inom kronoegendomen

vid båda sidorna örn ån till ett sammanhängande betesområde,

inhägnat på båda sidorna upp mot åkrarna av tillfredsställande stora stengärdesgårdar.

Ån vore grund, så att djuren i regel kunde passera över

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

densamma så gott som var som helst. Det vore klart, att betet för framtiden

icke kunde lika bekvämt utnyttjas, ifall ån skulle utgöra rågång.

Möjligen skulle en ur alla synpunkter bättre lösning än den nu föreslagna

kunna vinnas vid ännu mera ingående överväganden i samband med avtal

örn försäljningslotterna. En annan fråga gällde tillvaratagandet av byggnadsmaterialet

i de gamla busen å Hårderup nr 9, vilka efter styckningsplanens

genomförande skulle bliva onödiga för huvudgården. Såsom en

lämplig förmedlare förordade nämnden länets egnabemsförening, som bättre

än någon annan skulle kunna utnyttja alia möjligheter och även omhändertaga

de nya småbrukarna, bistå dem med råd oell anvisningar

samt giva ekonomiskt stöd under de svåra första åren, itali så erfordrades.

Därest egendomen försåldes till egnahemsföreningen, kunde det icke elises

mer än rätt oell skäligt, att viss reducering av det uppskattade saluvärdet

finge ske, då egnabemsföreningen i sin ordning måste kalkylera

med icke obetydliga kostnader.

Under förutsättning att skogsskiftena litt. Aa å såväl hemmanet nr 9

som hemmanet nr 11 undantoges och tillädes kronoparken, hade nämnden

enligt föreliggande styckningsplan kommit till ett saluvärde av 151,465

kronor. Detta byggde emellertid på en försäljning i mindre lotter. Det

kunde icke antagas, att egendomen i sin helhet, utbjuden för närvarande,

skulle filina köpare till ett sådant pris. Fördenskull ansåge nämnden skäligt

föreslå, att Malmöhus läns egnahemsförening ännu en gång måtte erbjudas

egendomen till en köpesumma av det uppskattade saluvärdet

151,465 kronor, nedskrivet med cirka 10 procent till 136,300 kronor. Därest

huvudegendomen likväl skulle anses böra bibehållas, ville nämnden föreslå,

att de övriga till försäljning avsedda lotterna erbjödes Malmöhus läns

egnabemsförening till ett pris av 70,000 kronor.

Sedan egnahemsföreningen i anslutning till vad sålunda förekommit

beretts tillfälle avgiva anbud å egendomen, har föreningen förklarat sig

icke kunna reflektera på annat än det förstnämnda alternativet och därvid

fastbållit vid sitt tidigare anbud å 121,300 kronor.

Med hänsyn till att föreningens styrelse, enligt vad uppskattningsnämnden

erfarit, skulle hava ett visst bekymmer för att övertaga förmedlingen

av en blivande försäljning till nuvarande sex lägenhetsinnehavare, har

nämnden ansett sig böra framlägga ett ytterligare alternativ. Detta skulle

innebära, att samtliga sex bebyggda lägenheter försåldes till nuvarande innehavare,

samt att återstoden, förutom ovan som lott XIV betecknade

skogsskiften, vilka borde bibehållas, erbjödes egnahemsföreningen till det

uppskattade värdet 140,890 kronor, minskat med 10 procent och avrundat

till 100,000 kronor.

Av länsstyrelsen beredd tillfälle att yttra sig över sistnämnda förslag

bar egnahemsföreningen förklarat sig vidhålla sin tidigare intagna ståndpunkt.

Distriktslantmätaren har fäst uppmärksamheten vid den omständigheten,

att försäljnings- och dispositionsförslagets genomförande skulle avsevärt

förenklas och påskyndas, därest åtgärd vidtoges för att få hemmanen

Hårderup nr 9 och nr 11 sammanförda till en kameral enhet. (Domänstyrel

sen har numera gått i författning örn åtgärder härutinnan.)

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

Det uppgjorda förslaget Ilar synts överlantmätaren ändamålsenligt oell

ur lantmäterisynpunkt genomförbart, varför han tillstyrker detsamma.

Över jägmästaren bar anfört: Ett så stort styekningsförslag som det föreliggande

vore ej lätt att genomföra, allra minst i en tid som den nuvarande

med dåliga konjunkturer för jordbruk. Det vore därför otvivelaktigt

förmånligt för staten, om egendomen kunde försäljas i befintligt skick

till Malmöhus läns egnakemsförening. Föreningen vore även köpare av

egendomen och bade för densamma med undantag av det skogsområde,

som skulle avsättas till kronopark, bjudit 121,300 kronor, d. v. s. cirka 80

procent av det beräknade saluvärdet. Det vore givet, att föreningen ej

kunde bjuda värderingssumman, men å andra sidan syntes föreningen

vilja beräkna för stor vinst å affären. Då det torde vara omöjligt att erhålla

bättre anbud från egnahemsföreningen, borde staten genom egna

organ genomföra styckningen och försäljningen.

Beträffande det uppgjorda styckningsförslaget ville överjägmästaren instämma

i vad uppskattningsnämnden anfört angående gränsen för salulotterna

litt. A, D och E till hemmanet nr 9 samt litt. I till hemmanet nr 11.

En bäck, som genomflöte ett jämförelsevis flackt ängsområde, hade ej den

beständighet i sin sträckning, att den bleve en lämplig ägogräns. Ett

häftigt regn med starkt vattenflöde kunde ändra bäckens fåra. Styckningsförslaget

borde därför omarbetas så att bäcken som ägogräns försvunne.

Länsstyrelsen bär numera ansett, att, på grund av de sedan tiden för dess

förra yttrande inträdda ytterligare försämrade förhållandena på fastighetsmarknaden

och då särskilt vad gällde jordbruksfastigheter av här ifrågavarande

mindre goda beskaffenhet, den segslitna frågan örn dispositionen

av kronoegendomen lämpligen borde lösas på det sätt, att densamma

försåldes till Malmöhus läns egnahemsförening för det pris av 121,300

kronor, som föreningen erbjudit för densamma. Dock skulle i försäljningen

då icke ingå det utmarksskifte till Hårderup nr 11, huvudsakligen

beväxt med lövskog, som å en av överjägmästaren uppgjord, vid handlingarna

fogad karta betecknats med nr 102—117, litt. a, vilket område

skulle stanna i kronans ägo för att förenas med den närbelägna kronoparken

Puus. Såsom skäl för sitt nu gjorda förslag ville länsstyrelsen

andraga följande omständigheter. Det vore möjligt, att egendomens

nuvarande värde i allmänna salumarknaden kunde vara större

än det av egnahemsföreningen erbjudna beloppet, men det borde

ju även tagas i beaktande, att en försäljning till föreningen

skulle innebära ett besparande av de rätt avsevärda administrationskostnader,

som skulle bliva följden örn kronan själv toge hand örn styckningav

egendomen. Vidare torde ett uppskov med den utav kronojordstyckningssakkunniga

förordade försäljningen icke inom den närmaste framtiden

medföra större utsikter till erhållande av ett högre försäljningspris.

Visserligen förefunnes icke något trängande behov för kronan att avyttra

egendomen, men å andra sidan kunde med hänsyn till storleken av den

utav värderingsnämnden föreslagna arrendeavgiften ett fortsatt bibehållande

av egendomen i kronans ägo icke anses vara ekonomiskt fördelaktigt.

Det torde vidare vara ett staten icke likgiltigt intresse, örn egnahemsbild

ningen i dessa trakter kunde befrämjas genom den av länsstyrelsen nu

föreslagna åtgärden. Att nämnda egnahemsförening vore synnerligen

väl skickad att realisera den ifrågasatta egnahemshildningen därom lämnade

dess hittillsvarande verksamhet nogsamt vittnesbörd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

L7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2(J3.

Med skrivelse den 30 januari 1931 har domänstyrelsen underställt ärendet

Kungl. Maj:ts prövning samt därvid anfört följande.

I flaga om egendomens värde linge styrelsen upplysa, att egendomen

åi 1929 åsatts ett taxeringsvärde av 188,100 kronor, vilket för egendomen

med undantag av skogsskiftet litt. Aa av hemmanet nr 11 örn cirka 15

hektar med ett beräknat värde av 12,000 kronor utgjorde 176,100 kronor.

Såsom av handlingarna 1''ramginge hade egendomen med undantag av de

med litt. Aa betecknade skiftena av båda hemmanen örn sammanlagt 20.773

hektar saluvärderats till 151,465 kronor, därav 75,500 kronor för huvudgården,

40,575 kronor för de bebyggda lägenheterna och 35,390 kronor för

de obebyggda lotterna. Malmöhus läns egnahemsförening hade för egendomen

med undantag av skiftet litt. Aa av hemmanet nr 11 örn cirka 15

hektar erbjudit en köpeskilling av 121,300 kronor. Ur flera synpunkter

hade det givetvis varit bäst, örn egendomens försäljning kunnat överlåtas

till egnahemsföreningen. Emellertid syntes det styrelsen, som örn föreningens

anbud i förhållande till saluvärdet vore väl lågt. Styrelsen överginge

därför till en granskning av den uppgjorda försäljningsplanen.

Vid samtliga å egendomen hållna uppskattningsförrättningar hade förordats

bibehållande i kronans ägo av huvudgården, vars byggnadsbestånd

svarade mot behovet för mycket lång tid framåt. Arrendatorn av denna,

vilken brukat egendomen sedan 1895, hade av uppskattningsnämnden berens

tillfälle avgiva yttrande, huruvida han önskade inköpa gården

mot det uppskattade priset, men hade något yttrande från honom icke in

kommit. Under hand hade domänintendenten upplyst, att arrendatorn

icke torde kunna inköpa garden men att han väl önskade arrendera denna

i fortsättningen. En försäljning av de sex bebyggda och de sex obebyggda

lotterna hade förordats vid de tre sedan år 1920 hållna uppskattningsförrättningarna

ävensom av kronojordstyekningssakkunniga. Efter de noggranna

utredningar, som under årens lopp vidtagits i syfte att utvinna

den ändamålsenligaste uppstyckningen, torde planen för uppdelningen nu

böra godtagas. Ä de bebyggda lotterna förelåge fasta köpeanbud, uppgående

till sammanlagt 40,575 kronor. Det syntes styrelsen lämpligt, att

dessa försåldes genom kronans försorg och att jämväl de obebyggda lotterna

utbjödes och försåldes i den mån de kunde erhålla köpare. Vad som

förbleve osålt kunde lämpligen bibehållas till huvudgården för att efter

en ytterligare arrendeperiod, då man linge hoppas på bättre försäljningskonjunkturer,

jämte huvudgården göras till föremål för uppstyckning enligt

då föreliggande behov.

Da förenämnda Alfred Persson och Ester Persson den 14 mars 1932 in

nehaft den av dem brukade lägenheten under endast två år, torde hem

budsrätt ej föreligga enligt 1929 års förordning. Med hänsyn därtill att

innehavarna ägde husen å lägenheten och vore villiga förvärva lägenheten

för det åsätta saluvärdet, villo styrelsen icke ifrågasätta lägenhetens

utbjudande till fri tävlan utan föresloge, alf riksdagens medgivande ut

verkades till hembudsrätt för innehavarna vid lägenhetens försäljning.

Anton Nilsson hade den 14 mars 1932 brukat lägenheten IX under sammanlagt

sex år. Då han härjämte ägde husen å lägenheten, torde han

kunna tillerkännas hembudsrätt enligt 9 § andra stycket i 1929 års för

ordning, övriga lägenhetsinnehavare hade samtliga brukat respektive

lägenheter under minst tio år, i följd varav hembudsrätt vid lägenheternas

försäljning torde tillkomma dom.

Bihang till riksdagens protokoll 19S1 t sami 179 hafi. iNr ''hill i o

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

Styrelsen hade gått i författning om sammanläggning av hemmanen

Hårderup nr 9 och Hårderup nr 11 till en kameral enhet.

Av praktiska skäl torde ärendet i dess helhet lämpligen böra underställvis

riksdagen.

Styrelsen finge därför hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

medgiva, att av ifrågavarande kronoegendom finge i huvudsaklig

överensstämmelse med ovan förordade förslag försäljas enligt förordningen

den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom

m. m. förenämnda under II—XIII upptagna tolv lotter, lotterna

II, III, VII, VIII, IX och X var för sig såsom jordbrukslägenheter med

hembudsrätt för Anders Widén till lotten II, Axel Johansson till lotten III,

Alfred Persson och Ester Persson till lotten VII, Anders Persson till lotten

VIII, Anton Nilsson till lotten IX och Elof Nilsson till lotten X, samt

övriga sex lotter var för sig såsom jordbrukslägenheter enligt 13 § i förordningen

med iakttagande därvid, att, därest anbud icke avgåves å någon

av lotterna IV och V, dessa finge utbjudas som en lott, och att, därest

anbud icke avgåves å någon av lotterna XII eller XIII, dessa finge utbjudas

som en lott; skolande vid samtliga försäljningar gälla, att lotterna

finge tillträdas den 14 mars 1932 samt överlåtas i befintligt skick.

Till följd av remiss har statens egnahemsstyrelse den 14 februari 1931

avgivit utlåtande i ärendet samt därvid anfört följande.

Efter mottagande av de remitterade handlingarna hade chefen för styrelsen

vid besök i Malmö satt sig i förbindelse med verkställande ledamoten

i Malmöhus läns egnahemsförening och med ledamöter av föreningens

styrelse. Därvid hade erfarits, att föreningen icke ansåge sig kunna höja

sitt tidigare anbud å egendomen eller 121,300 kronor. Däremot syntes

råda stor tveksamhet, huruvida föreningen nu kunde vidbliva detsamma.

Förnämsta anledningen härtill vore de hastigt försämrade konjunkturerna

inom jordbruket och den till följd därav minskade efterfrågan på jord,

framför allt av den svaga beskaffenhet som den ifrågavarande. Det framhölls

vidare att, enligt föreningens uppfattning, stora kanaliserings- och

täckdikningsföretag måste genomföras å egendomen, innan bärkraftiga

småbruk där kunde åstadkommas, emedan en del jord tillhörande de bebyggda

lägenheterna och den för styckning avsedda jorden saknade ordentligt

avlopp för verkställande av nödvändig täckdikning. Dessutom

måste en bro ombyggas för en ganska betydlig kostnad och utfartsvägar

för lägenheterna anläggas, vilket allt krävde betydande omkostnader. Då

de uppskattade värdena å de olika lägenheterna vore kända i orten, kunde

icke någon höjning av saluvärdena äga rum. Någon sådan höjning vore

i alla fall knappast tänkbar i anseende till jordbrukets nuvarande ekonomiska

läge och egendomens svaga hävd. Att försälja lägenheterna utan

att utföra de såsom alldeles nödvändiga ansedda grundförbättringarna

skulle enligt föreningens mening mediöra, att köparna icke skulle kunna

genomföra sina egnahemsföretag, och att låta med behövliga förbättringar

anstå under förhoppning, att dessa sedermera skulle genomföras av

köparna, vore olämpligt, då enighet härom knappast sedermera skulle

kunna uppnås. Föreningen hade sålunda för avsikt att genomföia de

nödvändiga grundförbättringarna i samband med styckningslöretaget och

att söka åstadkomma så bärkraftiga egnahem, som den i regel svaga jorden

tilläte. Någon vinst på företaget vore knappast tänkbar, allrahelst de

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203. 19

eventuella köparna säkerligen vore i behov av föreningens stöd och hjälp

under åtminstone de lörsta svåra åren.

Egnahemsstyrelsen ville livligt instämma i länsstyrelsens i Malmöhus

an uttalande örn det goda sätt, varpå Malmöhus läns egnahemslörening

leddes- P.enna förenings verksamhet hade hittills utövats på ett sådant

satt, att föreningens egnahemslåntagare haft ett gott stöd av föreningen.

Egnahemsstyrelsen beklagade, örn de hovande egnahemsägarna å ifrågavarande

^ egendom skulle bliva i saknad av det stöd, egnahemsiöreningen

r UIlde ,glv^ .dem’ ty just på sådan jord, där stora grundlörbättringar erfordrades

för att få jordens avkastningsförmåga utnyttjad, misslyckades

i regel egnahemsbildnmgen, örn icke en ledande och stödjande hand funnes

att tillgå. Enligt styrelsens mening vore det därför beklagligt örn

egnahemsforenmgen ej i fortsättningen ville stå kvar vid sitt tidigare

anbud.

Utan att på något sätt vilja underkänna de av domänstyrelsen framlagda

synpunkterna rörande priset, ville egnahemsstyrelsen uttala, att,

örn jorden skulle utstyckas av statens organ, detta komme att kräva icke

obetydliga omkostnader. Örn köpare kunde erhållas men dessa icke förmå

att på ett lyckligt sätt genomföra sina egnahemsiöretag, bleve det slutliga

resultatet ur allmän synpunkt sett mindre tillfredsställande. Det saknades

icke erfarenhet om, att jordköpare, då de sedermera råkade i trångmål

sokte att få köpeskillingen reducerad eller att lägenheterna vandrade

ur hand i hand utan att skänka varken innehavarna eller staten den tillfredsställelse

en väl ledd egnahemsbildning gåve.

E"11!1 ^d egnahemsstyrelsen erfarit genom de av sina ledamöter, som

tillhörde kronojordstyckningssakkunniga, vore byggnaderna å Hårderup

ur .J, vilka byggnader skulle bibehållas vid eventuell utarrendering i

stari behov av modernisering och kunde ej anses vara tillräckliga för en

uieal överstigande 50 hektar åker. Byggnadsbeståndets iordningställande

och eventuella utökning torde kräva icke obetydliga kostnader lör statsverket.

På grund av vad sålunda anförts finge egnahemsstyrelsen tillstyrka

länsstyrelsens förslag, att Malmöhus läns egnahemslörening måtte erhålla

i olofin*^ å egendomen iör den av föreningen erbjudna köpeskillingen

lH,dU0 kronor. Därest föreningen på grund av rådande konjunkturer

icke ansåge sig kunna kvarstå vid sitt anbud, tillstyrktes domänstyrelsens

förslag, att de bebyggda sex lägenheterna försåldes och att de återstående

sex lagenheterna, i den mån de ej funne lämpliga köpare, tillädes

huvudgården och utarrenderades under ytterligare en kortare arrendeperiod.

Med skrivelse den 26 fehruari 1931 har sedermera statens egnahemsstyrelse

överlämnat ett till styrelsen ingivet utdrag av protokoll vid sammanträde

den 24 i nämnda månad med styrelsen för Malmöhus läns egnahemslörening,

varav inhämtas, att sist nämnda styrelse med hänsyn till

nu rådande tryckta konjunkturer icke längre reflekterade på inköp av

egendomen.

Mot ett bibehållande av egendomen i kronans iigo talar dels att

egendomen ur förräntningssynpunkt icke lämnar nöjaktig avkastning,

dels ock att genom densammas försäljning till styckning egnahemsbild
-

Departements
chefen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

ningen i trakten skulle främjas. Med hänsyn till vad egnahemsstyrelsen

anfört synes det hava ur olika synpunkter varit till fördel, örn egendomen

i och för styckning försålts till Malmöhus läns egnahemsförening

u. p. a. Då detta alternativ till egendomens disposition numera är

ur räkningen, synes mig egendomen höra disponeras i anslutning till det

vid 1929—1930 års uppskattningsförrättning uppgjorda, av domänstyrelsen

förordade förslaget. Detsamma innebär, att de med II—XIII betecknade

lotterna skulle frånskiljas egendomen för försäljning såsom jordbrukslägenheter

enligt bestämmelserna i 1929 års förordning örn försäljning

av kronoegendom, varemot lotten I (huvudgården) skulle ånyo

utarrenderas samt lotten XIV förvaltas gemensamt med den närbelägna

kronoparken Puus. Lika med uppskattningsnämnden och övriga som yttrat

sig i ärendet finner jag ej anledning föreligga att ifrågasätta tillämpning

av återköpsrättsinstitutet. Då för hembudsrätt till viss försäljningslott erfordras

riksdagens medgivande, torde lämpligen ärendet i dess helhet

böra underställas riksdagens prövning.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva.

att av kronoegendomen 2/s mantal Hårderup nr 9

och 1 mantal Hårderup nr 11 i Frenninge socken av

Malmöhus län må i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig förordat förslag försäljas enligt förordningen

den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning

i vissa fall av kronoegendom m. m. ovan under II—

XIII upptagna tolv lotter,

lotterna II, lil, VII, VIII, IX och X var för sig såsom

jordbrukslägenheter med hembudsrätt enligt 9 §

andra stycket i förenämnda förordning för Anders

Widén till lotten II, Axel Johansson till lotten III,

Alfred Persson och Ester Persson till lotten VII, Anders

Persson till lotten VIII, Anton Nilsson till lotten

IX och Elof Nilsson till lotten X, samt

lotterna IV, V, VI, XI, XII och XIII var för sig såsom

jordbrukslägenheter enlig 13 § i förordningen med

iakttagande därvid att, därest anbud icke avgives å

någon av lotterna IV eller V, dessa må utbjudas som

en lott, och att, därest anbud icke avgives å någon av

lotterna XII eller XIII, dessa må utbjudas som en

lott;

skolande vid samtliga försäljningar gälla, att lotterna

må tillträdas den 14 mars 1932, samt att lotterna

överlåtas i befintligt skick.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj:ts proposition Nr 203.

21

3:o.

Kronoegendomen 1 mantal Sallerup nr 1, 6 och 7, enligt kammarkollegiets

beslut den 5 juli 1916 betecknad med nr 9, i Östra Sallerups socken

av Malmöhus län har utarrenderats till den 14 mars 1931 mot ett årligt

arrende av 1,745 kronor.

Under 1927 har egendomen besiktigats av kronojordstyckningssakkunniga

och har egendomen under 1928 och 1929 varit föremål för uppskattningsförrättning.

Av de inkomna handlingarna, däribland en karta, upprättad år 1888

av Thure Röing samt undersökt och kopierad år 1927 av distriktslantmätaren

C. Edelberg jämte tillhörande beskrivning, inhämtas bland annat

följande.

Egendomen, som är belägen 3 mil från staden Eslöv och 1 mil från

Hörby köping och järnvägsstation, har en areal av 129.0845 hektar, varav

71.7955 hektar tomt och åker, 55.5140 hektar äng och odlingsmark samt

I.7750 hektar impediment.

Åkern består av grus- och svartmylla, huvudsakligen vilande på grusal

v, på enstaka ställen något lerblandad. Jorden är på sina ställen starkt

bemängd med sten, delvis täckdikad men ej tillfyllest.

Byggnaderna äro i allt väsentligt goda och fullt tillräckliga för egendomen.

Stallbyggnaden och logen äro större än som erfordras för egendomens

nuvarande areal.

Egendomen är taxeringsvärderad till 64,200 kronor, därav 2,800 kronor

för skogen.

Kronojordstyckningssakkunniga hava ansett, att någon anledning att

i kronans ägo bibehålla egendomen med dess svaga jord icke förelåge.

Från egendomen hade tidigare försålts en del mindre jordbruk, vilka

för närvarande icke kunde anses fullt bärkraftiga. Innehavarna av dessa

lägenheter borde i första hand beredas tillfälle att i erforderlig utsträckning

förvärva ytterligare jord av egendomen. Därefter återstående

delar kunde enligt de sakkunniga lämpligen försäljas i två lotter, huvudgården

och en obebyggd lott örn cirka 15 hektar åker.

Upp skattning snämnden har vid sammanträde den 28 augusti 1928 icke

heller funnit tillräckliga anledningar föreligga att i statens ägo behålla

egendomen.

I anslutning till av nämnden väckt förslag har distriktslantmätaren

Edelberg i ett den 15 maj 1929 avgivet yttrande, i huvudsak i samråd

med domänintendenten, utarbetat en preliminär styckningsplan. I yttrandet

har framhållits, att, såsom av den av Edelberg upprättade kartan

framginge, åkern vore tämligen spridd och till stor del belägen på ett

avstånd från fastighetens byggnader, vilket i hög grad försvårade en rationell

skötsel av egendomen. De längst bort belägna åkrarna borde därför

lämpligen avstyckas. Då till fastigheten hörde ej mindre än 55 hektar

äng och betesmark, borde i samma mån som åkerarealen minskades även

en del annan mark utan olägenhet kunna avskiljas. Edelberg ville därför

föreslå en plan, enligt vilken de å kartan med litt. a, b, c, d och e utmärkta

områdena borde försäljas för en önskvärd utvidgning av angränsande,

tidigare från egendomen avsöndrade mindre jordbrukslägenheter, och

Sallerup nr 9

i Malmöhus

län.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

borde den bebyggda lotten litt. f såsom bostadslägenhet försäljas till ägaren

av byggnaderna därå.

I fråga om den sålunda uppgjorda planen har uppskattningsnämnden

vid sammanträde den 7 oktober 1929 anslutit sig till förslaget att försälja

lotterna litt. a, b, c och f enligt planen men har ansett, att någon upplatelse

av otterna litt. d och e på sätt ifrågasatts icke borde komma till

stand. Till lotten litt. d, vilken vöre avsedd att utöka den intill belägna

„lgare *rån egendomen försålda jordbrukslägenheten Sallerup 95, skulle

nämligen komma att höra en del av det allra bästa åkerskiftet. Detta

vöre betänkligt i och for sig, enär en ytterligare minskning av huvudgärdens

areal gjorde det än omöjligare med gårdens orimligt stora

byggnader. Men an mera avgörande vore, att täckdikningssystemet från

hela det åkerskifte, som bildades av ägofigurerna nr 55 och 57 och

numera ej vore avdelat genom stengärdesgård, som kartan utvisade, ledde

samman genom rensningsbrunn i skiftets nordvästra hörn. Den för

lotten litt. e upptagna marken, vilken utgjordes av 7 hektar äng och

en lgt pianon avsåges att försäljas till ägaren av Sallerup 9\ nu innehallande

8 hektar aker och 10.5 hektar äng och betesmark, vore den bästa

odlingsmarken och borde helst tillhöra den starkt beskurna huvudgården

tor att underlätta möjligheten för denna att utöka sin areal. I stället

hade nämnden erbjudit innehavaren av Sallerup 9’ att få köpa ägo
Imde”''Tv

böjts7 å kartan’ nära 4 kektar beteshage, men detta erbjudande

, ^t!nklirhet1eriikun,de enligt nämndens mening även resas mot att särskdt

försälja lotten litt. f eller ägofiguren å kartan nr 48, enär denna

läge mitt inuti huvudgårdens ägor. De föreliggande omständigheterna,

att nyttjanderattshavarén agde husen och att tomten på två sidor begränsades

av gemensamma vägar, syntes emellertid tillräckligt motivera

områdets försäljning. Någon utökning av arealen kunde måhända ifrågasattas,

men de svaga och illa underhållna byggnaderna syntes nämnden

tala mot en sadan anordning.

Enligt nämndens förslag borde egendomen alltså försäljas i fem lotter,

.litt. a, b, c och f samt egendomen i övrigt. Av lotterna vore lott a b

och c obebyggda Dessa lotter vore jämte lotten litt. f å kartan skilda

trän varandra och fran egendomen i övrigt medelst röda linjer och beskrivna

i distriktslantmätaren Edelbergs yttrande av den 15 maj 1929

Arealerna vore upptagna i avrundade tal och hade lotterna saluvärderats

salunda:

Litt. a

areal 31 hektar, därav 18 hektar åker samt 13 hektar äng och betesmark:

saluvärde 18.125 kronor, därav 3,175 kronor för växande skog- arrendevärde

640 kronor.

Lotten borde försäljas till Nils Andersson Bosenberg för att sammanlaggas

med den honom förut tillhöriga fastigheten Sallerup 93, som därefter

bomme att innehålla 22 hektar åker samt 15 hektar äng och betesmark.

Andersson Bosenberg hade förklarat sig villig inköpa lotten för

saluvärdet.

Det kunde ifrågasättas, huruvida icke lotten efter sammanläggningen

bleve väl stor Då borde emellertid erinras, att fastigheten Sallerup 93,

vilken utgjordes av en vattenkvarnslägenhet och under lång tid innehafts

av förre kronoarrendatorn N. Bosenbergs syster och svåger, vore

obetydlig och i första rummet behövde utvidgas å ömse sidor örn kvarn
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

dammen, alltså söder och norr örn denna, att denna fastighet vore

bebyggd med mycket goda byggnader, som delvis vore tillräckliga lör

utvidgningen och att åkerskifte^ ägotiguren nr 8 å kartan, ej lämpligen

kunde lördelas så att naturliga gränser erhölles. Rimligt syntes också

vara, att denna jämförelsevis stora lott tillädes någon del av skogsmarken.

Litt. b

areal 6.25 hektar åker; saluvärde 4,700 kronor; arrendevärde 180 kronor.

Lotten borde försäljas till Jöns Hansson för att sammanläggas med

den honom förut tillhöriga fastigheten Sallerup 97, som därefter konn

me att innehålla ungefär 12 hektar, därav II.75 hektar åker. Jöns Hansson

hade avböjt köp, oaktat han tidigare muntligen förklarat sig villig

därtill. Efter förnyad förfrågan hade han erbjudit sig köpa för ett

pris av 3,750 kronor. Vid sådant förhållande har domänintendenten föreslagit,

att lotten måtte utbjudas såsom självständig jordbrukslägenhet

enligt 13 § i 1929 års förordning mot det uppskattade värdet eller, om ej

antagligt anbud avgåves, försäljas till den högstbjudande för att sammanläggas

med någon angränsande fastighet. Det kunde enligt domänintendenten

också inträffa, att Jöns Hansson ångrade sig och sedermera

önskade förvärva det för komplettering av sin fastighet synnerligen väl

lämpade området. Saluvärdet ansåges ej för högt.

Litt. c

areal 5 hektar åker; saluvärde 3,750 kronor; arrendevärde 160 kronor.

Lotten borde försäljas till bröderna lantbrukarna Herman Persson och

Johannes Persson för att sammanläggas med dem förut tillhöriga fastigheten

Sallerup 96, som därefter komme att innehålla 12 hektar åker. Bröderna

Persson hade erbjudit sig inlösa lotten för saluvärdet.

Litt. f

areal O.206 hektar tomt; saluvärde 400 kronor; arrendevärde 18 kronor.

Lotten borde försäljas till ägaren av det å lotten uppförda boningshuset

Johan Hansson och bilda en självständig fastighet för bostadsändamål.

Johan Hansson hade förklarat sig villig köpa lotten till föreslaget

pris.

Egendomen i övrigt (huvudgården)

areal 86.23 hektar, därav 42.102 hektar åker, 42.494 hektar äng och betesmark

samt 1.634 hektar impediment; saluvärde 50,800 kronor, därav 4,395

kronor för växande skog; arrendevärde 1,935 kronor.

Egendomen är för tiden 14 mars 1930—14 mars 1931 utarrenderad till

Anna, Elise och Ernst Rosenberg. Dessförinnan innehades arrendet av

Nils Rosenbergs stärbhusdelägare, vilka förutom av nu nämnda personer

jämväl omfattade Carl Rosenberg. Denne hade emellertid i sammanhang

med egendomens utarrendering under sistnämnda tid avsagt sig alla anspråk

på arrenderätten. Jämväl Elise Rosenberg hade avstått från sina

anspråk å arrenderätten. Såsom optionsberättigade arrendatorer, återstode

allenast Anna och Ernst Rosenberg. Huvudgården borde vid sådant

förhållande försäljas till sistnämnda två personer, vilka godtagit

saluvärdet.

Vid försäljningarna hava några särskilda villkor beträffande lotternas

användning icke ansetts böra ifrågasättas. Ej heller har återköpsrätt

ansetts böra stadgas. Egendomen läge nämligen avsides och kunde

ej tänkas under överskådlig tid framåt använd för annat än jordbruksändamål.

De föreslagna värdena avsåge försäljning utan dylika förbe
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

håll. Skulle förbehåll i något sådant avseende bestämmas, ansåges de

föreslagna värdena böra minskas med femton procent.

Överjägmästaren bär icke haft något att erinra mot förslaget, sådant

det av nppskattningsnämnden förordats. Emellertid hade frågan, sedan

innehavaren av fastigheten Sallerup 97 förklarat sig ej villig inköpa

lotten litt. b, kommit i något annat läge. Motivet till försäljningen

av lotten litt. b vore, att fastigheten 97 vid försäljningen gjorts väl

liten och därför behövde utvidgning. Försåldes lotten litt. b som självständig

jordbrukslägenhet, skapades en ny för liten lägenhet. För att

undvika detta kunde ifrågasättas, örn ej en jämkning i gränserna mellan

lotterna litt. b och a borde göras, så att lotten litt. b bleve större, detta

så mycket hellre som uppskattningsnämnden själv antytt, att lotten litt. a

vore väl stor. I fråga örn värderingen av skogen kunde överjägmästaren

ej uttala sig, då uppgifter örn trädens dimensioner och beskaffenhet saknades.

De genomsnitts å-pris, som använts, förefölle ej höga, snarare

tvärtom.

Överlantmätaren har anfört, att, såvitt karta och handlingar utvisade,

hinder mot den föreslagna styckningen ej syntes möta på grund av jorddelningslagens

bestämmelser.

Länsstyrelsen har för sin del icke haft något att erinra mot uppskaftningsnämndens

förslag.

Med anledning av vad överjägmästaren anfört beträffande lotten litt.

b bär domänintendenten beretts tillfälle yttra sig i ärendet, och har domänintendenten

därvid framhållit följande. Lotten i fråga hade först

avsetts att försäljas till ägaren av Sallerup 97 Jöns Hansson. Vid förrättningen

på platsen hade denne också varit intresserad för saken och

hade ej haft något att invända mot det föreslagna priset. Först när förslaget

i övrigt var färdigt, försökte Hansson bjuda ett lägre belopp. Att

nu på sätt överjägmästaren ifrågasatt göra örn förslaget för att få en

ny jordbrukslott syntes onödigt, så mycket hellre som överlantmätaren,

trots överjägmästarens yttrande, icke haft något att erinra mot planen.

Domänintendenten hade redan tidigare uttryckt förmodan, att Jöns Hansson,

när det gällde, nog besinnade sig. Alternativt föresloges visserligen

lägenhetens försäljning som självständig jordbrukslägenhet, men eljest

ifrågasattes sammanläggning med annan jord. Det funnes i så fall tre

grannar, som enligt domänintendenten kunde förväntas vara hågade för

inköp, framför allt bröderna Herman och Johannes Persson.

Med utlåtande den 27 februari 1931 har domänstyrelsen, med överlämnande

av handlingarna och förberörda karta, underställt ärendet

Kungl. Majtts prövning. Domänstyrelsen förordar för sin del en disposition

av egendomen på sätt uppskattningsnämnden föreslagit samt anför

vidare:

Vad anginge förslaget att till huvudgården bibehålla de till en början

till försäljning för sammanläggning med angränsande fastigheter

ifrågasatta lotterna litt. d och e, torde en sådan anordning enligt styrelsens

mening stå i god överensstämmelse med de för styckning av egendomar

ledande principer, åt vilka givits uttryck vid 1929 års riksdag

(prop. 138). Anledning torde nämligen icke föreligga att här driva styckningen

så långt, att den ekonomiska driften av huvudgården med dess

stora hus äventyrades. Beträffande lotten litt. b finge styrelsen föreslå.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

att denna försåldes med hembudsrätt för Jöns Hansson. Skulle Hansson

därvid alltjämt vidhålla sin förklaring, att han ej önskade köpa, torde

domänstyrelsen jämlikt 12 § i 1929 års förordning om försäljning av

kronoegendom kunna förordna örn lottens utbjudande till salu på annat

sätt.

Beträffande huvudgårdslotten ville styrelsen upplysa, att J. Rosenberg

tillträdde arrenderätten till egendomen 1890 och att efter dennes

död arrenderätten år 1910 övertagits av sonen Nils Rosenberg, som avlidit

år 1916. Styrelsen ville vid angivna förhållande förorda hembudsrätt

för Anna Rosenberg och Ernst Rosenberg.

De föreslagna saluvärdena vore enligt styrelsens mening fullt godtagbara.

Eör försäljningen av egendomens huvudgård torde riksdagens medverkan

vara erforderlig. Vidare syntes den fastighet, som skulle uppkomma

genom sammanläggning av lotten litt. a och fastigheten Sallerup 93, vara

av sådan storlek, att hembudsrätt icke utan vidare kunde med stöd av

11 § i 1929 års förordning tillerkännas Nils Andersson Rosenberg till lotten

litt. a. Sådan rätt borde utverkas för honom. Det torde då vara lämpligt,

att ärendet i sin helhet underställdes riksdagens prövning.

I avvaktan på slutligt besked i ärendet hade domänstyrelsen ombesörjt

egendomens skötsel och vård till den 14 mars 1932.

Jag biträder uppskattningsnämndens, av domänstyrelsen förordade för- Departementsslag

och hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen med- chefen■

giva,

att kronoegendomen 1 mantal Sallerup nr 9 i Östra

Sallerups socken av Malmöhus län må försäljas i

ovanberörda fem med litt. a, b, c och f samt egendomen

i övrigt (huvudgården) betecknade lotter enligt

förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående

försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m. med

av uppskattningsnämnden föreslagna saluvärden:

lotten litt. a med hembudsrätt enligt 11 § i samma

förordning för Nils Andersson Rosenberg för sammanläggning

med honom tillhöriga fastigheten Sallerup

93,

lotten litt. b med hembudsrätt enligt sagda 11 § för

Jöns Hansson för sammanläggning med honom tillhöriga

fastigheten Sallerup 97,

lotten litt. c med hembudsrätt enligt sagda 11 § för

Herman Persson och Johannes Persson för sammanläggning

med dem tillhöriga fastigheten Sallerup 9®,

lotten litt. f med hembudsrätt enligt 10 § i förordningen

för Johan Hansson, samt

huvudgårdslotten med hembudsrätt enligt 9 § första

stycket i förordningen för Anna Rosenberg och

Ernst Rosenberg,

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kedum nr 3

i Skaraborgs

län.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

med iakttagande i övrigt, att lotterna må tillträdas

den 14 mars 1932, att endast kronoegendomen tillhöriga,

å lotterna befintliga hus och anläggningar ingå

i försäljningen, att lotterna överlåtas i det skick,

vari de på grund av bestämmelserna i nu örn egendomen

gällande arrendekontrakt skola av arrendatorn

avlämnas, samt att köpare av huvudgårdslotten

berättigas bekomma det foder, som egendomens arrendator

har att vid avträdet utan ersättning lämna.

4:o.

Kronoegendomen Vs mantal Kedum nr 3 Stommen i Södra Kedums socken

av Skaraborgs län är utarrenderad till den 14 mars 1931 mot ett årligt

arrende av 910 kronor. Domänstyrelsen har gått i författning örn egendomens

skötsel under ett år från nämnda dag.

Egendomen har under år 1928 besiktigats av kronojordstyckningssakkunniga

samt under år 1929 varit föremål för uppskattningsförrättning.

Av protokollet över nämnda förrättning jämte tillhörande handlingar, däribland

en av distriktslantmätaren Gunnar Linde år 1927 över egendomen

upprättad karta med beskrivning, samt av de sakkunnigas utlåtande inhämtas

bland annat följande.

Egendomen, som är belägen 9 kilometer från Vara köping och intill

Arentorps station, har en areal av 74.8508 hektar, varav 35.7408 hektar åker

och 39.H00 hektar annan jord. I denna areal äro icke inräknade de jämlikt

Kungl. Maj:ts beslut den 28 augusti 1926 och den 18 juni 1927 försålda

områdena.

Kronans hus äro i allmänhet i gott skick och för egendomens behov tillräckliga.

Trollhätte kraftverk och Arentorps elektriska distrihutionsförening hava

elektriska ledningar framdragna över egendomen.

Egendomen har andel i mindre byallmänningar, som lämna cirka 6 kronors

årlig utdelning.

Kedums församling har kyrkstallar och Sven Ehn har del av boningshus

å egendomens mark.

Kronojordstyckningssakkunniga hava anfört följande. I anledning av

inkomna ansökningar örn förvärv av tomtjord vid egendomen torde ett

lämpligt område nu böra avsättas för uppdelning i tomter. I framtiden

torde andra delar av egendomen kunna påräknas få tomtvärde. Vid gården

funnes stora, värdefulla grusfyndigheter. Med hänsyn härtill och då

några utgifter för nybyggnader eller dylikt ej förestode, borde egendomen

lämpligen bibehållas och ånyo utarrenderas.

Uppskattning snämnden har i anledning av inkomna ansökningar örn

förvärv av områden från egendomen uppgjort förslag till försäljning av

sju med litt. a—g å kartan betecknade områden, nämligen

lotten litt. a, ägofigur nr 73, med en areal av 0.0828 hektar. Saluvärde 330

kronor. Tomtavgäld 15 kronor. Området borde hembjudas handlanden

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

Aron Gerhard Hasselgren, vilken önskade förvärva området för utökning

av intilliggande honom tillhörig tomt Gustavsberg nr 1 örn O.032 hektar,

i jordregistret betecknat Kedum Storegården 620;

lotten litt. b, ägofigur nr 77, av nr 78 och av nr 79, med en areal av 0.3O2G

hektar. Saluvärde 1,210 kronor. Tomtavgäld 60 kronor. Området borde

hembjudas mejeristen Sven Ehn, som ägde hus å ägofiguren nr 77 och

lägenheten Mansåsen därintill samt önskade förvärva området för att

därefter genom ägoutbyte mellan området och Mansåsen, som tillhörde

kommunen, erhålla sina hus å fri grund;

lotten litt. c, delar av ägofigurerna nr 78 och 79, med en areal av O.1021

hektar. Saluvärde 410 kronor. Tomtavgäld 20 kronor. Området borde

försäljas till Frithiof Carlson, som önskade inköpa området för att

använda det till byggnadstomt. Lotten borde tillerkännas rätt begagna

utfartsvägen norr om området till allmänna landsvägen västerut;

lotten litt. d, ägofigur av nr 87 samt nr 90 och av nr 94, med en areal av

0.875 hektar, varav O.scs hektar åker och O.206 hektar annan mark. Saluvärde

450 kronor. Arrendevärde 20 kronor. Området borde hembjudas lantbrukaren

Alex Olsson, vilken önskade förvärva området som tillägg till sin

egendom Vi« mantal Korsmaden l3 örn 7.95 hektar. Lotten borde erhålla

rätt begagna väg över huvudfastigheten till allmänna landsvägen;

lotten litt. e, ägofigur nr 75, nied en areal av O.igs hektar. Saluvärde 670

kronor. Tomtavgäld 35 kronor. Området borde hembjudas Södra Kedums

kommun, som önskade köpa tomtplats för kyrkstall;

lotten litt. f, av ägofigur nr 100, med en areal av O.12 hektar. Saluvärde

480 kronor. Tomtavgäld 25 kronor. Området borde försäljas till lantbrukaren

J. A. Persson, som ägde 3/s2 mantal Kedum Skattegården l7 och

önskade inköpa tomten;

lotten litt. g, av ägoiigur nr 107, med en areal av O.i hektar. Saluvärde

800 kronor. Tomtavgäld 80 öre per utbrukad kvadratmeter. Området

borde iörsäljas till cementfabrikören Thor Kindström, som anhållit att få

inköpa sand från egendomen, antingen viss areal eller eventuellt per kvadrat-

eller kubikmeter.

Lotterna hade värderas i fullgott stånd. Saluvärdena vore beräknade

utan förbehåll örn särskilda villkor och örn återköpsrätt. Skulle sådant

förbehåll göras, vilket nämnden ansett sig ej kunna tillstyrka, borde saluvärdena

fastställas till för litt. a 264 kronor, för litt. b 968 kronor, för litt.

c 328 kronor, för litt. d 360 kronor, för litt. e 530 kronor, för litt. f 384 kronor

och för litt. g 640 kronor. Upplåtelse under åbo- eller tomträtt har

nämnden ansett ej böra ifrågakomma. Köpeskillingarna hava ansetts

böra i samtliga fall erläggas kontant vid tillträdet.

Länsstyrelsen och över jägmästaren hava ej haft något att erinra mot

uppskattningsnämndens förslag.

Sedermera har domänintendenten med tillstyrkan överlämnat en ansökning

från förenämnde Frithiof Carlsson, däri denne anhållit, att lotten litt.

c måtte utökas från 1,024 kvadratmeter till 1,500 kvadratmeter. Enligt

domänintendenten borde för den utökade arealen betalas samma pris per

kvadratmeter, som ovan föreslagits för lotten i fråga. Detta innebär, att

saluvärdet skulle höjas till 600 kronor.

överlantmätaren har anfört följande: Ur jorddelningslagens synpunkter

syntes hinder icke föreligga för avstyckning av lotterna litt. b, e, f och g.

Då lotten litt. a finge anses vara i minsta laget för att bilda särskild fastighet

för bostadsändamål, ville överlantmätaren tillstyrka dess försälj
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

ning, under villkor att densamma avstyckades för sammanläggning med

ovanberörda fastigheten Kedum Storegården 620.

Angående lotten litt. c funnes enligt överlantmätarens mening ej något

att erinra mot försäljning av denna, utökad på sätt ovan ifrågasatts. Dock

kunde frågan om ordnande av utfartsväg för detta område ej lösas på sätt

lantmätaren föreslagit utan vore enda möjligheten härvid, att väg uttoges

över ägofigur nr 79 söder ut till vägfiguren nr 76 samt därefter utefter

denna fram till landsvägen. Med anledning av ett av uppskattningsnämnden

väckt förslag att avsätta ett område Örn 4 hektar till framtida tomtförsäljning

ville överlantmätaren framhålla, att, därest avsikten vore att

sådan försäljning skulle komma att äga rum å återstående delen av det

område, som betecknats med ägofigurerna nr 77—80, förslagets realiserande

syntes honom med nödvändighet påfordra upprättande redan nu av

en preliminär plan, särskilt med hänsyn dels till angelägenheten av att få

erforderliga trafikleder utlagda på mest lämpliga sätt och dels till den

förefintliga bestämmelsen, att byggnad måste hava visst avstånd från

kyrkogården. I avbidan på upprättande av dylik preliminär plan syntes

det lämpligt att låta anstå med definitiva bestämmandet av gränserna

för området litt. c. Såsom ytterligare skäl därför ville överlantmätaren

framhålla, att det beträffande Arentorps stationssamhälle, intill vilket

områdena a—c samt e—f vore belägna, för närvarande stöde och vägde,

om sådan plan för jorddelningen borde upprättas, varom förmäldes i 19

kap. 1 § andra och tredje styckena jorddelningslagen.

I fråga örn lotten litt. d torde det, då en sammanläggning med den

Alex Olsson tillhöriga fastigheten Korsmaden l3 icke kunde av formella

skäl äga rum, vara försvarligt att eftersätta de stränga fordringar, som

i jorddelningslagen uppställdes såsom villkor för avstyckning till särskild

fastighet.

Av domänintendenten hava därefter överlämnats ansökningar

av Alfred Bergqvist, Arentorp, örn förvärv av cirka 1,200 kvadratmeter

av ägofigur nr 79, vilken ansökning av domänintendenten tillstyrkts, därvid

föreslagits ett pris av 40 öre per kvadratmeter, och

av förenämnde cementfabrikören Thor Kindström, att grustaget lotten

litt. g måtte utökas att omfatta 6,000 kvadratmeter och att han därutöver

måtte få inköpa ytterligare 6,000 kvadratmeter till byggnads- och upplagsplats;

upplåtelsen förordas av domänintendenten, som värderat området,

efter 80 öre per kvadratmeter grustag och 40 öre per kvadratmeter tomtmark,

till sammanlagt 7,200 kronor.

Länsstyrelsen har icke haft något att erinra mot, att de områden avegendomen,

beträffande vilka framställningar örn förvärvande gjorts, försåldes

på av domänintendenten föreslagna villkor, därvid dock de av

överlantmätaren framhållna synpunkterna borde vinna beaktande.

På given anledning har sedermera vederbörande jägmästare beretts

tillfälle att yttra sig angående värdet av det område, som avsåges att försäljas

till förenämnde Kindström; och har jägmästaren efter besiktning

å platsen i ett till domänstyrelsen avgivet yttrande anfört, att det vore

honom omöjligt att utan föregående mera ingående undersökning avgöra

gruslagrets mäktighet. En inom området av Kindström redan öppnad

grop på fem meters djup hade emellertid icke nått gruslagrets botten.

Gruset vore av ypperlig beskaffenhet, även om här och var, synnerligast

närmast ytan, mindre partier av mera storstenigt grus förekomme. Or
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition Nr 203.

29

tens gängse pris å grus vore 1 krona—1 krona 50 öre per kubikmeter. För

revirets räkning torde grustagen icke komma att anlitas.

Med skrivelse den 12 mars 1931 har domänstyrelsen underställt ärendet

Kungl. Maj:ts prövning samt därvid för egen del anfört följande.

Försäljningarna av lotterna litt. a, b, d, e och f, mot vilka några vägande

invändningar ej framförts, finge styrelsen tillstyrka. Med anledning av

vad överlantmätaren anfört, att det för närvarande stöde och vägde, örn

sådan plan för jorddelningen borde upprättas, varom förmäldes i 19 kap.

1 § andra och tredje styckena jorddelningslagen, torde det vara lämpligt,

att åtminstone de lotter, vilka angränsade stationssamhället, icke försåldes,

förrän avstyckningen av desamma genomförts och vederbörligen fastställts.

Däremot borde någon försäljning av tomter inom ägofiguren nr

80 och de efter frånskiljande av lotten litt. b kvarvarande delarna av ägofigurerna

nr 78 och 79 ej komma till stånd, förrän tomtindelning uppgjorts

och av länsstyrelsen fastställts. Beslut torde därför böra meddelas att,

sedan sådan tomtindelning fastställts, respektive tomter skulle var för sig

upplåtas såsom bostadslägenheter enligt 13 § i 1929 års förordning örn försäljning

av kronoegendom, med saluvärden som domänstyrelsen med ledning

av nämndens värderingsförslag hade att fastställa.

I fråga örn det till försäljning till Kindström avsedda området lämnade

den verkställda utredningen icke tillräckligt material för bedömning av

värdet av den förefintliga grusmängden. I sakens nuvarande läge ville

domänstyrelsen ifrågasätta, huruvida icke förordnande kunde meddelas,

att inom den med ägofiguren nr 107 utmärkta marken finge efter do

mänstyrelsens bestämmande till Kindström försäljas ett område örn cirka

1.2 hektar med saluvärde, som domänstyrelsen ägde fastställa. Styrelsen

finge härutinnan vidare upplysa, att, enligt uppgift av domänintendenten

under hand, Kindström, som nu dreve industriell rörelse i Vara, hade för

avsikt att förflytta sin verksamhet till egendomen, vilket med hänsyn till

egendomens grusfyndigheter och för framtida tomtupplåtelser vore till

fördel för kronan.

Enligt Kungl. Maj:ts resolution den 1 oktober 1914 hade vattenfallsstyrelsen

medgivits framdraga elektriska ledningar över egendomen under

vissa villkor.

Då för försäljningsförslagets genomförande i åtskilliga delar erfordrades

riksdagens medverkan, torde hela förslaget lämpligen böra underställas

riksdagen.

Det av domänstyrelsen sålunda framlagda försäljningsförslaget finner

jag mig kunna biträda. Lika med styrelsen anser jag förslaget i dess helhet

böra underställas riksdagens prövning.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av kronoegendomen Va mantal Kedum nr 3 Stommen

i Södra Kedums socken av Skaraborgs län må

med tillträdesrätt den 14 mars 1932 försäljas

dels lotterna litt. a, b, d och f, sedan lotternas avstyckning

i vederbörlig ordning genomförts och fast

ställts, var för sig med ovan angivna arealer och salu

värden, lotten litt. a till Aron Gerhard Hasselgren för

Departementschefen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

sammanläggning med honom tillhöriga fastigheten

Kedum Storegården 620, lotten litt. h till Sven Ehn, lotten

litt. d till Alex Olsson och lotten litt. f till J. A.

Persson; skolande vid försäljningarna i tillämpliga

delar lända till efterrättelse bestämmelserna i 21—32 §§

i förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning

i vissa fall av kronoegendom m. m. och 21—

26 §§ i kungörelsen samma dag med tillämpningsföreskrifter

till nämnda förordning,

dels, sedan tomtindelning inom det å kartan med

ägofigurerna nr 78—80 utmärkta området med undantag

av lotten litt. b uppgjorts och av länsstyrelsen godkänts,

vid tomtindelningen nybildade tomter, envar

tomt såsom bostadslägenhet enligt 13 § i nämnda förordning

med saluvärde, som domänstyrelsen med ledning

av uppskattningsnämndens värderingsförslag har

att fastställa,

dels lotten litt. e, sedan lottens avstyckning i vederbörlig

ordning genomförts och fastställts, till Södra

Kedums församling mot en köpeskilling av 670 kronor,

under villkor att köpeskillingen erlägges kontant vid

tillträdet till länsstyrelsen i länet, som har att å lotten

utfärda köpebrev, och att köparen ensam vidkännes

alla med lagfart å fånget och lottens avskiljande

samt övriga med köpet förenade kostnader,

dels ock inom den med ägofiguren nr 107 utmärkta

marken efter domänstyrelsens bestämmande ett till

grustäkt och byggnadsplats lämpligt område örn cirka

1.2 hektar till fabrikören Thor Kindström mot en köpeskilling,

som domänstyrelsen har att bestämma, att

vid tillträdet kontant erläggas till länsstyrelsen i länet,

som har att å lotten utfärda köpebrev, under villkor

i övrigt att köparen ensam vidkännes alla med

lagfart å fånget och lottens avskiljande samt övriga

med köpet förenade kostnader;

skolande i övrigt gälla, beträffande lotten litt. d, att

lotten tillförsäkras rätt att begagna väg över huvudfastigheten

till allmänna landsvägen samt beträffande

samtliga lotter att desamma överlåtas i befintligt skick

och att köpare äro skyldiga respektera vattenfallsstyrelsen

och Arentorps elektriska distributionsförening

medgiven rätt att hava elektriska ledningar framdragna

över lotterna.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Marits proposition Nr 203.

31

5:o.

I framställning den 21 februari 1923 anhöll dåvarande korpralen L. P.

Berglind och hans hustru Lovisa Berglind, Österfärnebo, om tillstånd att

inköpa den å Grönsinka kronopark i Österfärnebo socken av Gävleborgs

län belägna mark, som de enligt lönekontrakt av den 29 september 1877

och den 28 juli 1883 innehade såsom soldattorp. Vederbörande jägmästare

anförde i infordrat yttrande, att, enär ägorna till ifrågavarande

torp läge i fem särskilda skiften å kronoparken, det måste anses olämpligt

att avyttra skiftena, samt föreslog, att själva soldattorpets tomtplats

jämte lämpligt jordområde i dess omedelbara närhet i stället borde

upplåtas till sökandena. Genom beslut den 15 februari 1924 fann Kungl.

Maj:t icke skäl bifalla Berglinds och hans hustrus framställning.

I en till domänstyrelsen inlämnad, till Kungl. Majit ställd ansökning

av den 23 januari 1926 hava sökandena hemställt örn tillstånd att av

kronoparken Grönsinka inköpa ett område i enlighet med berörda, av vederbörande

jägmästare avgivna förslag.

Med anledning härav har på domänstyrelsens föranstaltande uppskattningsförrättning

hållits av jägmästaren i Grönsinka revir.

I skrivelse den 13 februari 1931 har domänstyrelsen med överlämnande

av sistnämnda ansökning jämte vid förrättningen fört protokoll ävensom

övriga ärendet tillhörande handlingar, varibland en över saluområdet

upprättad, såsom bilaga 3 betecknad kartskiss, underställt ärendet Kungl.

Majits prövning. Av handlingarna i ärendet inhämtas följande.

Ifrågavarande soldattorp är beläget inom kronan tillhöriga fastigheterna

Hornberg l1 och 21, vilka innehava gemensam ägovidd.

Avståndet är till Gävle 70 kilometer, Avesta 52 kilometer, Gysinge

järnvägsstation 12 kilometer och Österfärnebo kyrka 5 kilometer.

Saluområdet omfattar dels soldattorpets tomtplats samt dels ett område,

huvudsakligen åker, som tidigare ingått i arrendelotten Hornberg,

men som numera under hand utarrenderats till L. P. Berglind för tiden

till den 14 mars 1931 emot en årlig avgift av 35 kronor, ävensom mellanliggande

skogsmark.

Arealen utgör omkring 4.85 hektar, varav tomt och åker 2.04 hektar, gärdesbackar

1.36 hektar samt avrösningsjord 1.45 hektar.

Lägenheten är att anse såsom bostadslägenhet. Därå kunna födas endast

en ko samt smådjur.

Åkerjorden består av stenbunden lerjord av tillfredsställande hävd. Å

lägenheten finnes ett virkesförråd av 135 kubikmeter, huvudsakligen granskog

i en ålder av 35—55 år.

över lägenheten är framdragen en för lägenhetens behov avsedd elektrisk

belysningsledning.

Å tomtplatsen finnas boningshus, innehållande förstuga, två rum och

kök samt vindsrum, ladugård med vidbyggda lador, loge och vedbod samt

visthusbod. Byggnaderna, vilkas brandförsäkringsvärde och taxeringsvärde

utgöra 3,000 kronor, äro i stort sett av medelgod beskaffenhet och

väl underhållna samt för behovet tillräckliga.

Qr&nsimka

kronopark

i Gävleborgs

län.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

32 Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

Huruvida byggnaderna tillhöra vederbörande rotehållare, — kronan.

Korsnäs sågverksaktiebolag och vissa enskilda personer — eller torpets

innehavare har icke kunnat utrönas. Enligt i trakten tillämpad praxis

rörande byggnader å soldattorp, upplåtna på liknande villkor som för här

ifrågavarande torp, hava emellertid byggnaderna ansetts tillhöra kontraktstagaren.

Korsnäs sågverksaktiebolag och övriga enskilda rotehållare

hava skriftligen förklarat sig icke komma att framställa krav på andel

i torpets byggnader, därest kronan för sin del avstår från anspråk på

andel i samma byggnader.

Saluvärdet har uppskattats till 1,984 kronor. Häri ingår icke värdet av

de å soldattorpets tomtplats befintliga byggnaderna.

Vederbörande jägmästare har föreslagit, att lägenheten försäljes med

hembudsrätt för L. P. Berglind. Sedan Berglind numera erhållit avsked

såsom furir, ägde han under sin återstående livstid disponera soldattorpets

tomtplats samt torpet tillhörande odlingsjord. Hans hustru Lovisa

Berglind vore numera avliden. Jägmästaren har icke funnit anledning

föreslå föreskrivande av särskilda villkor angående lägenhetens användning

samt återköpsrätt.

Berglind har förklarat sig önska med äganderätt förvärva lägenheten

till av jägmästaren föreslaget pris.

Vederbörande Överjägmästare har tillstyrkt försäljningen.

Överlantmätaren i länet har ansett, att ur jorddelningssynpunkt hinder

icke mötte för avstyckning av lägenheten.

Jämväl domänstyrelsen har på grund av föreliggande omständigheter

ansett, att Berglind borde medgivas rätt att inköpa lägenheten. Berglind

torde emellertid icke utan riksdagens hörande kunna tillerkännas hembudsrätt

enligt 1929 års författningsbestämmelser, varför ärendet syntes

böra underställas riksdagens prövning. Då styrelsen ansåge, att kronan till

förmån för soldattorpets innehavare borde avstå från krav å äganderätt

till andel i byggnaderna, hade styrelsen emot det lägenheten åsätta saluvärdet

icke något annat att erinra, än att detsamma syntes böra avrundas

till 2,000 kronor. Enligt styrelsens mening funnes icke anledning att föreskriva

särskilda villkor angående lägenhetens användning samt stadga

förbehåll örn återköpsrätt.

Jag finner ifrågavarande fastighet lämpligen böra försäljas med det

saluvärde, 1,984 kronor, som föreslagits vid uppskattningsförrättningen,

samt i övrigt på de av domänstyrelsen föreslagna villkor.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av fastigheterna Hornberg 11 och 21 under

Grönsinka kronopark i Österfärnebo socken av Gävleborgs

län ett område av omkring 4.85 hektar, vilket

finnes närmare angivet å en handlingarna i ärendet

bifogad, med bilaga 3 betecknad kartskiss, må försäljas

enligt förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående

försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203. 33

med ett saluvärde av 1,984 kronor och hembudsrätt

jämlikt 10 § i sagda förordning för förre furiren L.

P. Berglind samt med tillträdesrätt den 14 mars 1932.

6:o.

Kronoegendomen 1 mantal Viken nr 2 i Brunflo socken av Jämtlands län

har varit utarrenderad för tiden 14 mars 1922—14 mars 1927 mot ett årligt

arrende av 1,300 kronor samt därefter för ett år i sänder mot avgälder

av för arrendeåret 1927—1928 400 kronor och för ett vart av arrendeåren

1928—1931 350 kronor. Egendomen är nu utarrenderad till den 14 mars

1932 mot en årlig avgäld av 400 kronor.

Å egendomen hava uppskattningsförrättningar hållits dels den 13 augusti

1924 och den 20 juli 1926, dels den 8 juni 1928, dels ock den 29 juli och

den 11 december 1930. Av instrumenten över förrättningarna och övriga

ärendet tillhörande handlingar, däribland en av kommissionslantmätaren

Aug. Sandler år 1911 över inägorna till och rågångarna omkring egendomen

upprättad karta samt tre av distriktslantmätaren Carl Öijmark

upprättade kartor, en av år 1926 omfattande alla ägorna till egendomen,

och två över viss del av egendomen, den ena av år 1928 och den andra av

år 1929, inhämtas bland annat följande:

Egendomen, som är belägen omedelbart intill Brunflo järnvägsstation

och Brunfloviken av Storsjön, har en areal av 259.755 hektar, varav 20.226

hektar tomt och åker, 1.193 hektar äng, 1.346 hektar odlingsmark, 234.iso

hektar avrösningsjord och 2.sio hektar impediment. I denna areal ingå

ej de områden örn 8.oe hektar, vilka tagits i anspråk för statens järnvägars

räkning till utvidgning av Brunflo järnvägsstation och till inlandsbanan

jämte grustag, och ej heller de områden, som jämlikt Kungl. Maj:ts brev

den 12 juni 1908 och den 4 juni 1920 försålts från egendomen.

Egendomens åbyggnader äro dåligt underhållna och delvis otillräckliga.

Inägojorden är fördelad i två på cirka 2 kilometers avstånd från varandra

belägna områden, Hemgärdet och torpet Häggdalen. Hemgärdet

avgränsas i huvudsak av Storsjön och vägen till Brunflo järnvägsstation i

väster, av vägen till Lockne i öster samt av andra personer tillhöriga marker

i övrigt. Ett enskild person tillhörigt område avdelar Hemgärdet i

två delar, ett större huvudgården i norr och ett mindre lägenheten Elfstorpet

i söder. Häggdalen utgöres av ett magert, av sten uppfyllt område

med några smärre åkertegar, här och var uppodlade, där möjlighet

härför förefunnits. Åkerjorden å Hemgärdet utgöres av kalkrik, avstörre

och mindre stenar ofta starkt besvärad mulljord av god bördighet.

Hackås—Näs elektriska aktiebolag har jämlikt Kungl. Maj:ts resolution

den 13 juli 1923 medgivits rätt att hava elektriska ledningar framdragna

över egendomen.

Taxeringsvärdet utgör 22,000 kronor för egendomens inägor och 43,200

kronor för den från arrendet undantagna utmarken.

Vid uppskattnings!örrättningen åren 1924 och 1926 framhöll uppskattning

snämnden, att egendomen, med hänsyn till åbyggnadernas och åkerjordens

beskaffenhet samt de ogynnsamma klimatiska förhållandena, såsom

arrendegård i kronans hand hade så gott som intet värde. Egendomens

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 179 höft. (Nr 203.) 3

Viken nr 2 i

Jämtlands län

m. m.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

egentliga värde berodde på dess förträffliga ekonomiska belägenhet omedelbart

intill Brunflo järnvägsstation, knutpunkt för tre järnvägslinjer,

på ortens ganska ansenliga betydelse i industriellt avseende ävensom på

egendomens lämplighet för styckning till bostadstomter. Med hänsyn

härtill föreslog uppskattningsnämnden, att kronoegendomens invid Brunflo

station belägna inägoområde, Hemgärdet, måtte försäljas i för bostadstomter

lämpade lotter, samt att egendomen i övrigt måtte ställas

under skogsstatens vård och förvaltning. I anslutning härtill hade uppskattningsnämnden

i samråd med vederbörande lantmätare uppgjort förslag

till Hemgärdets uppdelning i 77 bostadstomter, uppdelade på 17

kvarter och närmare angivna å 1926 års förenämnda karta. Saluvärdet

a samtliga lotter skulle enligt förslaget utgöra 58,655 kronor. Därest egendomen

skulle ånyo utarrenderas, beräknades arrendevärdet till 705 kronor.

Från förestående förslag till egendomens disposition anmälde biträdande

uppskattning smännen avvikande mening. Förutsättningar saknades enligt

reservanternas mening för att kronan inom överskådlig framtid skulle

kunna erhålla köpare till ett så stort antal tomter som ifrågasatts. Med

anledning härav föreslogo reservanterna, ehuru saluvärdet å hela tomtområdet

vid försäljning i en lott ej torde komma att överstiga 25,000 kronor,

att området måtte utbjudas å offentlig auktion. Skulle antagligt anbud

härvid ej erhållas, förelåge möjlighet att området i en framtid kunde

komma att helt eller delvis vinna användning för statens järnvägars räkning

såsom lämplig plats för en tilltänkt verkstadsanläggning.

Jägmästaren tillstyrkte försäljning av inägojordeu men uttalade tvekan

om möjligheten att inom överskådlig framtid kunna erhålla köpare

till det föreslagna antalet tomter. På grund härav förordade jägmästaren

inom ramen av den förevarande styckningsplanen sammanläggning av

vissa tomter dels för bildande av till mindre jordbruk lämpliga egnahemslägenheter

och dels för utökning av de föreslagna bostadslägenheternas

arealer. Såsom tomtområden borde endast den närmast Brunflo järnvägsstation

belägna delen av inägojorden disponeras.

Över jägmästaren förordade jämväl inägojordens försäljning och tillstyrkte

därvid, att ett mindre antal av de mera välbelägna byggnadstomterna

utbjödes till försäljning, samt att den återstående delen av inägojorden

med åbyggnader försåldes i en lott såsom jordbruksfastighet.

Länsstyrelsen meddelade i skrivelse den 30 maj 1927, att länsstyrelsen,

för att vinna kännedom örn, huruvida inom orten intresse förefunnes för

egendomens disposition i enlighet med uppskattningsnämndens förslag,

lämnat ortsbefolkningen tillfälle att yttra sig i frågan vid särskilt utlyst

sammanträde. Av det därvid förda protokollet framginge, att olika meningar

uttalats rörande dispositionen av inägoområdet vid Brunflo järnvägsstation,

men att ingen av de vid sammanträdet närvarande anslutit sig till

det uppgjorda förslaget. För egen del hade länsstyrelsen funnit sig icke

kunna biträda förslaget, då en så omfattande byggnadsverksamhet som

i förslaget förutsatts icke torde vara att förvänta i orten. Någon del

av området borde dock användas för bildande av bostadslägenheter.

Järnvägsstyrelsen meddelade, att något behov för statens järnvägar av

ytterligare mark av egendomen icke förelåge.

Sedan domänstyrelsen med anledning av de mot det föreliggande förslaget

framställda erinringarna förordnat örn upprättande av nytt förslag

till egendomens disposition, har ordföranden i nämnden, domänintendenten

i Västmanlands län Bengt B:son Wolffram, i skrivelse den 10 december

1928 framhållit bland annat följande: Vid sammanträde den S

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

juni 1928 hade uppskattningsnämnden beslutat att förorda ett förslag till

uppdelning av egendomens jordbruk i 22 tomter samt 2 jordbrukslägenheten

litt. C och Y, samtliga lotter närmare angivna å 1928 års karta.

För att jordbrukslägenheterna skulle kunna godkännas såsom avstyckningar

enligt jorddelningslagen hade vederbörande distriktslantmätare

uppställt fordran på att lägenheterna skulle tilldelas vissa utmarksarealer

med beräknad årlig avkastning av respektive 52 och 27 kubikmeter. Då

det kunde vara tveksamt, huruvida en dylik disposition kunde vara med

god ekonomi förenad, hade domänintendenten underställt domänstyrelsen

det sålunda uppgjorda förslaget.

Över förslaget inhämtades av domänstyrelsen yttranden av lantmäteristyrelsen,

vederbörande Överjägmästare och överlantmätare samt länsstyrelsen

i länet. Över jägmästaren och länsstyrelsen hava därvid — under

framhållande av att det vore föga antagligt, att de till försäljning

föreslagna 22 lotterna bomme att finna avsättning samt att, örn det uppgjorda

förslaget genomfördes, detta skulle menligt inverka på den kvarvarande

huvudlotten av gården — förordat inägornas försäljning i 10

bostadstomter och 2 jordbrukslägenheter. Med anledning av vad sålunda

andragits anmodade domänstyrelsen domänintendenten att slutföra förslaget

till egendomens disposition, och skulle härvid en uppdelning av

egendomens jordbruk göras i huvudsaklig anslutning till vad överjägmästaren

och länsstyrelsen förordat.

Vid den på grund härav den 29 juli och den 11 december 1930 hållna

förnyade uppskattnings för rättningen å egendomen har förslag uppgjorts

till inägoområdets försäljning i tolv här nedan angivna, å 1929 års karta

med litt. A—L betecknade och i ett av distriktslantmätaren Carl Öijmark

den 30 januari 1930 upprättat förslag till avstyckning från egendomen

närmare beskrivna lotter, med följande saluvärden.

Lott litt.

A r

_

hektar

e a 1

därav

åker, äng

oell imp.

hektar

Värde av åker,

äng och imp.

per

kvm j kronor

kronor

Ut-

mark

hektar

Värde av

utmark

med skog

kronor

I

l

Värde av!

kronans Saluvärde

åbyggnadj kronor

kronor

Arren-

debelopp

kronor

A...............

0.212

0.212

0.3 0

640

_

1

640

35

B...............

0.759

0.7 59

0.15

1,140

—

—

1,140

60

C...............

31.993

10.993

0,0 6

6,600

21

9,080

4,750 20,430

460

I)..............

0.281

0.281

0.38

1,070

—

—

1,070

55

15.............

0.1 70

0.176

0.4 0

705

—

—

705

40

F...............

0.818

0.313

0.40

1,255

—

—

1,255

65

G...............

0.2 70

0.2 7 0

0.4 0

1,080

—

—

— 1,080

55

H..............

0.124

0.124

0.50

620

—

—

620

35

I ...............

0.182

0.182

0.50

660

—

—

660

35

J...............

0.140

0. 146

0.56

805

—

-

805

45

K...............

0.148

0.148

0.55

790

—

--

790

40

1................

11.196

3.196

0.04

1,280

8

2,970

170 i 4,420

150

Summa

"

45.745

10.7 4 5

—

16,645

29

12,050

4,920 ! 33,615

1,075

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

Uppskattning snämnden har tillstyrkt lotternas försäljning enligt förordningen

den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall av

kronoegendom m. m. De olika å-prisen vore satta i förhållande till

respektive lotters tillstånd i nu befintligt skick.

Lotten litt. A borde försäljas till Brunflo tingslags vägstyrelse, som

ägde en därå uppförd garagebyggnad och som under förutsättning av

vägstämmans godkännande förklarat sig önska inköpa lotten för det

åsätta saluvärdet.

Belägenheten av lotten litt. C, huvudgården, omedelbart invid ett samhälle

med så fördelaktiga kommunikationsmöjligheter, som här förefunnes,

borde kunna förutsätta betydande utsikter för framtida värdeökning.

Uppskattningsnämnden har med anledning härav föreslagit, att

köpare av denna lott måtte tillförbindas sköta lotten med hänsyn till fortsatt

nyttjande såsom jordbruksegendom samt att med försäljningen därav

förenades rätt för kronan att återköpa densamma, därvid köpeskillingen

borde bestämmas till 66 ''procent av det allmänna saluvärdet.

Nämnden har med hänsyn till det sätt, varpå arrendatorn, Lars Olof

Olofsson, vilken brukat egendomen sedan år 1922, hävdat åkerjorden

och underhållit byggnaderna, ansett skäl icke föreligga att tillstyrka

hembudsrätt för honom vid lottens försäljning. Lotten borde upplåtas å

auktion.

Beträffande lotten litt. L, Eliastorpet, har nämnden föreslagit hembud

vid lottens försäljning för nuvarande innehavaren Jöns P. Persson, vilken

å torpet ägde en stuga i skröpligt skick och ladugård med mera.

Persson hade brukat torpet sedan år 1895. På grund av torpets något

frånsides belägenhet anser nämnden, att bestämmelser örn särskilda villkor

och återköpsrätt ej påfordrades. Skulle sådant förbehåll likväl föreskrivas,

borde saluvärdet nedsättas till 2,920 kronor. Persson har förklarat

sig villig inköpa torpet för det åsätta saluvärdet, 4,420 kronor. Skulle

försäljning till Persson ej komma till stånd, borde lotten försäljas å

auktion.

Den till försäljning ej föreslagna delen av egendomen har nämnden ansett

höra avsättas till kronopark, med benämningen kronoparken Viken.

Överlantmätaren, vilken av domänintendenten beretts tillfälle yttra sig

över nu föreliggande förslag, har förklarat, att förslaget syntes i stort

sett fylla de krav, jorddelningslagen föreskreve i fråga örn avstyckning.

Det syntes dock överlantmätaren önskvärt, att storleken av de föreslagna

tomterna litt, H och I något ökades. Detta kunde ock lätt och utan någon

som helst olägenhet för jordbrukslotten ske på det sätt, att vägen

litt. d flyttades västerut cirka 6 meter. Något nytt förslag torde härför

icke behöva upprättas utan kunde denna lilla ändring genomföras vid

själva avstyckningsförrättningen. I övrigt hade överlantmätaren intet

att erinra mot styckningsförslaget.

Över jägmästaren har framställt vissa anmärkningar beträffande de lotterna

litt. C och L åsätta värdena för skog och skogsmark. Värdet av

utmarken med växande skog å lotten litt. C borde sänkas till i avrundat

tal 8,760 kronor samt för lotten litt, L höjas till 3,350 kronor. Härigenom

skulle saluvärdena komma att utgöra för lotten litt. C 20,110 kronor och

för lotten litt. L 4,800 kronor.

Beträffande uppskattningsnämndens förslag, att egendomens arrendator

ej skulle medgivas hembudsrätt vid försäljning av lotten litt. C har

överjägmästaren med stöd av inhämtade upplysningar och egen hänne
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

37

• dom om förhållandena å egendomen anfört följande: Inägojorden vore

visserligen i mindre god hävd. men så hade förhållandet varit redan då

nuvarande arrendatorn övertog arrendet. I fråga örn möjligheterna för

denne att under arrendetiden bringa jordbruket i fullgod hävd, som måste

medföra betydande kostnader, borde beaktas, att första uppskattningsförrättningen

påbörjades redan år 1924, efter vilken tid arrendet successivt

förnyats för arrendatorn under den tid, uppskattningsförrättningarna

pågått. Då arrendatorn i alla dessa år svävat i ovisshet om, huru

länge han skulle bibehållas vid gården, kunde man icke rimligen begära,

att denne eller vilken annan arrendator som helst skulle nedlägga några

större kostnader för jordbrukets upphjälpande. Härtill lromme, att ladugården

varit i så dåligt skick, att kreaturens välbefinnande äventyrats

vintertiden under de senare åren, varför nödtorftig reparation slutligen

måst vidtagas, för att det överhuvudtaget skulle bliva möjligt att inhysa

djuren i ladugården under de två senaste vintrarna, vilket allt givetvis varit

till hinder för kreatursskötsel!! och kreatursstammens uppbringande

till nöjaktig storlek. Den mindre tillfredsställande skötseln av jordbruket

från och nied år 1924 vore därför enligt överjägmästarens förmenande

icke ett bevis för arrendatorns mindre duglighet som jordbrukare utan

vore en följd av de ytterst ogynnsamma förhållanden, under vilka denne

innehaft gården under de senaste sju åren. På grund härav och då överjägmästaren

från trovärdigt håll inhämtat, att arrendatorn vore en i alla

avseenden skötsam och välkänd man, har överjägmästaren förordat, att

arrendatorn medgåves företrädesrätt vid lika anbud.

Länsstyrelsen har ej haft något att erinra mot det sist uppgjorda styckningsförslaget.

Beträffande saluvärdena å de olika lotterna har länsstyrelsen

anslutit sig till överjägmästarens anmärkningar mot värdena

å lotterna litt. C och L. Angående arrendatorns sätt att sköta egendomen

har länsstyrelsen hänvisat till överjägmästarens yttrande örn orsakerna

till att egendomen ej hävdats väl och föreslagit att, därest Olofsson

den 14 mars 1932 fortfarande vore arrendator av egendomen, vid vilken

tidpunkt han innehaft arrendet under 10 år, han måtte i första rummet

liembjudas egendomen till det åsätta saluvärdet. Börande slutligen

uppskattningsnämndens förslag örn återköpsrätt vid försäljning av lotten

litt. C har länsstyrelsen framhållit, att förslaget härutinnan vilade på

det antagandet, att egendomen på grund av sitt läge invid Brunflo stationssamhälle

skulle komma att stiga i värde. Detta vore möjligt men

långt ifrån säkert. På grund av sina goda järnvägs- och andra förbindelser

samt den till Brunflo förlagda stenindustrien hade samhället gått

raskt framåt. Frågan vore dock, örn icke samhället redan nått den utveckling,

som betingades av omständigheterna. Under sådana förhållanden

har länsstyrelsen ansett det kunna ifrågasättas, huruvida försäljningen

borde bindas vid ett förbehåll, som särskilt i dessa tider, då jordbruksegendomar

voro så föga eftersökta, vore ägnat att ytterligare minska

den efterfrågan, som eljest kunde förefinnas. Under alla förhållanden

borde ett dylikt förbehåll icke göras vid försäljning av det mera avsides

belägna Eliastorpet eller lotten litt. L.

Under hand har domänintendenten i länet meddelat, att han ansåge,

att, därest särskilda villkor eller förbehåll om återköpsrätt förbundes med

försäljning av bostadstomterna, saluvärdena borde reduceras med 15

procent.

Härjämte har domänintendenten till domänstyrelsen överlämnat en skrift

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

från ordföranden i Brunflo tingslags vägstyrelse, vari denne, med förmälan

att vägstämman funnit lotten litt. A vara alltför liten, uttalat en

önskan, att vägstyrelsen måtte få inköpa jämväl lotten litt. B å 1929 års

karta. Domänintendenten har tillstyrkt denna ansökning.

Med skrivelse den 27 februari 1931 bär domänstyrelsen underställt ärendet

Kungl. Marits prövning och därvid anfört följande.

Mot det vid sista uppskattningsförrättningen uppgjorda förslaget till

inägornas uppdelning för försäljning i två jordbrukslägenheter och 10

bostadstomter hade styrelsen ej något att erinra, liksom ej heller emot att

egendomen i övrigt ställdes under skogsstatens vård för att förvaltas som

kronopark. Saluvärdena för bostadstomterna hade ej givit styrelsen anledning

till erinran. Med anledning av vad överlantmätaren i ärendet

anfört torde gränsen i väster för tomterna litt. H och I böra utflyttas

cirka 6 meter, i följd varav tomternas saluvärden med ledning av de använda

å-prisen borde ökas med 100 kronor till respektive 720 och 760 kronor.

Lotterna litt. A och B torde lämpligen böra som en lott försäljas

till vederbörande väghållningsskyldiga och övriga tomter utbjudas till

försäljning enligt 13 § i 1929 års förordning örn försäljning av kronoegendom.

Mot de för lotterna litt. C oell L föreslagna värdena hade överjägmästaren

framställt vissa anmärkningar och finge styrelsen biträda överjägmästarens

förslag beträffande lotten litt. C, vars saluvärde alltså

borde utgöra 20,110 kronor. Det lotten litt. L av uppskattningsnämnden

åsätta värdet, 4,420 kronor, vilket innehavaren Jöns P. Persson förklarat

sig villig erlägga, funne styrelsen fullt godtagbart; lotten borde hembjudas

bemälde Persson.

Uppskattningsnämnden hade avstyrkt hembud för egendomens arrendator,

Lars Olof Olofsson, vid försäljning av lotten litt. C med hänsyn till

det sätt, denne handhaft egendomens skötsel. Överjägmästaren och länsstyrelsen

hade tillstyrkt hembud§rätt för Olofsson. Även örn Olofsson ej

kunde anses hava hävdat egendomen väl under sin arrendetid, ville styrelsen

med hänsyn till i förevarande fall föreliggande, av överjägmästaren

och länsstyrelsen åberopade omständigheter ej motsätta sig, att han

bereddes hembudsrätt vid försäljningen.

Då enligt vad länsstyrelsen framhållit det ansetts tvivelaktigt, örn

egendomen komme att stiga i värde, enär Brunflo samhälle redan förmenats

hava uppnått den utveckling, som betingats av omständigheterna,

torde lämpligheten av det av uppskattningsnämnden föreslagna förbehållet

angående återköpsrätt vid försäljningen av lotten litt. C kunna

ifrågasättas. En eventuell värdestegring, örn en sådan uppkomme, torde

i anslutning till länsstyrelsens uttalanden kunna förväntas inträda tidigast

mot slutet av eller efter utgången av den tidsperiod örn tio år, under

vilken rätten till återköp kunde utövas. Vid sådant förhållande finge

domänstyrelsen i likhet med länsstyrelsen avstyrka förbehållet i fråga,

vilket i övrigt enligt nämndens förslag skulle medföra en sänkning av

saluvärdet med ej mindre än 34 procent.

Då frågan örn försäljning av lotten litt. A + B till de väghållningsskyldiga

och av lotten litt. C till Olofsson torde påfordra riksdagens medverkan,

syntes ärendet i dess helhet lämpligen böra underställas riksdagens

prövning.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition Kr 20&. 39

Med hänsyn till egendomens läge omedelbart intill jäimvägsknutpunkten

Brunflo synes det mig vara tveksamt, örn egendomen nu bör i föreslagen

omfattning säljas. I betraktande av vad myndigheterna anfört anser jag

mig dock kunna i huvudsak biträda dispositionsförslaget, sådant detsamma

förordats av domänstyrelsen. Emellertid finner jag anledning föreligga

för användande av återköpsrättsinstitutet i avseende å lotten litt. C (huvudgården).

Med hänsyn till den procentuella nedsättning av saluvärdet,

som vid uppskattningsförrättningar brukar beräknas för försäljningar

med förbehåll örn återköpsrätt, synes mig skäligt, att saluvärdet

härvidlag nedsättes till 17,000 kronor. Mot domänstyrelsens förslag i övrigt

har jag ej erinran att framställa. Då för genomförandet av vissa

delar av förslaget erfordras riksdagens medverkan, torde lämpligen försäljningsärendet

i dess helhet böra underställas riksdagen. Till frågan

örn dispositionen av den ej till försäljning ifrågasatta delen av egendomen

torde jag få återkomma, sedan riksdagens beslut i försäljningsfrågan

fattats.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av kronoegendomen 1 mantal Viken nr 2 i Brunflo

socken av Jämtlands län följande å en av distriktslantmätaren

Carl Öijmark år 1929 upprättad karta

angivna lotter må med tillträdesrätt den 14 mars 1932

försäljas, nämligen

lotten litt. A + B till de väghållningsskyldiga i

Brunflo tingslags vägdistrikt för en köpeskilling av

1,780 kronor, att erläggas kontant vid tillträdet till

länsstyrelsen i länet, som har att å lotten utfärda köpebrev,

samt under villkor att köparen ensam vidkännes

alla med lagfart å fånget och lottens avskiljande

samt övriga med köpet förenade Utgifter, samt

lotterna litt. C, D, E, F, G, H, I, J, K och L enligt

förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning

i vissa fall av kronoegendom m. m., lotterna

litt. C, H och I med den jämkning i arealerna, som föranledes

av att gränsen i väster för lotterna litt. H och

I utflyttas cirka 6 meter, och övriga lotter med av

uppskattningsnämnden tillstyrkta områden, därvid

de olika lotterna skola försäljas

lotten litt. C med ett saluvärde av 17,000 kronov

samt med förbehåll örn skyldighet för köpare att använda

lotten såsom självständigt jordbruk och örn

rätt för kronan att under en tid av tio år från tillträdet

köpa lotten åter enligt lagen örn återköpsrätt

till fast egendom ävensom med hembudsrätt enligt

Departement éehefen.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

9 § första stycket i nämnda förordning för Lars Olof

Olofsson,

lotterna litt. D, E, F, G, H, I, J och K var för sig

med av domänstyrelsen tillstyrkta saluvärden såsom

bostadslägenheter enligt 13 § i förordningen, samt

lotten litt. L med ett saluvärde av 4,420 kronor och

hembudsrätt enligt 9 § andra stycket i förordningen

för Jöns P. Persson;

skolande i övrigt iakttagas beträffande lotten litt.

O, att köparen berättigas bekomma det foder, som arrendatorn

bar att vid avträdet utan ersättning lämna,

beträffande lotterna litt. O och L, att inom försäljningslotterna

befintliga, stämplade och bleckade träd

icke ingå i försäljningen och att köpare av berörda

träd förbehållas rätt att före den 1 juli 1932 utan ersättning

till lotternas köpare avverka desamma och avforsla

virket, ävensom beträffande samtliga lotter, att

de försäljas i det skick, de vid tillträdet befinna sig,

att andra än kronoegendomen tillhöriga byggnader

och anläggningar ej ingå i försäljningen, samt att

Hackås-Näs elektriska kraftaktiebolag bibebålles vid

medgiven rätt att hava elektriska ledningar framdragna

över lotterna.

Statsrådets övriga ledamöter instämma i vad departementschefen hemställt

uti de under l:o—6:o här ovan antecknade ärenden.

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämnar

bifall till vad departementschefen hemställt samt förordar,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Hugo Nordlander.

310886. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1931.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1931:226 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition a1 i texten
  2. JoU 1931:63 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av vissa kronoegendomar och lägenheter från sådana egendomar. s. 12 i texten