Angående försäljning av vissa kronoe g endomar och lägenheter från sådana egendomar
1931-03-13 · 40 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 39 av 40 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1931:203, Angående försäljning av vissa kronoe g endomar och lägenheter från sådana egendomar
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.
1
Nr 203.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning av
vissa kronoe g endomar och lägenheter från sådana egendomar;
given Stockholms slott den 13 mars 1931.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt under punkterna l:o—6:o.
Under Hans Marits
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
B. v. Stockenström.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl, Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 13 mars 1931.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,
Larsson, Holmbäck, Jeppson, Hansén, Rundqvist.
Departementschefen, statsrådet von Stockenström anhåller att få underställa
Kungl. Maj:ts prövning vissa ärenden angående försäljning av kronoegendomar
och lägenheter från sådana egendomar, vilka ärenden synts
böra föranleda framställning till riksdagen, samt anför härom följande:
Bihang till riksdagens protokoll 19.11. 1 sami. 179 höft. (Nr 203.)
I
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 201!
l:o.
Kelinge nr Med bifall till Kungl. Majlis i proposition nr 248 framlagda förslag
22 och 23 i me(igav 1912 års riksdag enligt skrivelse nr 187, att den del av kronoff
almö/»''. . .
län. egendomen Revinge nr 3 oell 10 om 1 mantal i .Revinge socken av
Malmöhus län, som vore utarrenderad för tiden till den 14 mars 1913,
finge upplåtas i 11 särskilda lägenheter.
Jämlikt särskilda beslut av kammarkollegium den 28 juni 1916 hava
sammanlagts dels hemmanen Revinge nr 3 och 10 under benämning Revinge
nr 22 — vilka hemmanslotter i jordregistret införts under beteckningarna
Revinge 222 (15/«4 mantal), 223 (3/ie mantal), 22* (3/s mantal) och
225 (13/b4 mantal) — och dels hemmanen Revinge nr 4 och 6 örn tillhopa
Vs mantal under benämning Revinge nr 23.
Sedan arméförvaltningens fortifikationsdepartement i ett den 28 september
1912 avgivet infordrat utlåtande av anförda skäl hemställt, att
med den ifrågasatta försäljningen måtte få anstå, till dess frågan örn
Södra Skånska infanteriregementets förläggning blivit definitivt avgjord,,
har Kungl. Maj:t genom särskilda beslut, senast den 14 november 1930, bemyndigat
domänstyrelsen, att föranstalta örn skötsel och vård för tiden
till den 14 mars 1932 av ovan omförmälda arrendelott.
Vidare har Kungl. Majit genom beslut den 14 november 1930 bemyndigat
domänstyrelsen att föranstalta örn skötsel och vård för tiden intill
den 14 mars 1932 av bland annat de kronoegendomarna Revinge nr 22
och 23 tillhörande lägenheterna å Bökebjärsmossen litt. T och U med en
sammanlagd areal av 1.363 hektar.
Sedan Kungl. Majit den 11 februari 1927 förordnat, att Södra Skånska
infanteriregementet skulle från den tidpunkt under budgetåret 1927/1928,
som framdeles bomme att bestämmas, förläggas i Skånska dragonregementets
etablissemang i Ystad, ävensom den 23 september 1927 fastställt
tidpunkten för ifrågavarande förläggning till den 1 april 1928, förklarade
arméförvaltningens fortifikationsdepartement i skrivelse den 31 december
1927, bland annat, att departementet icke hade något att erinra
mot, att den beslutade försäljningen av förberörda 11 lägenheter av kronoegendomen
Revinge nr 22 ginge i verkställighet, samt att åtgärder vidtoges
för försäljning av de till kronoegendomarna Revinge nr 22 och 23
hörande lägenheterna litt. T och U å Bökebjärsmossen.
Efter det domänstyrelsen, i anledning av vad fortifikationsdepartementet
sålunda anfört, i av Kungl. Maj:t infordrat utlåtande förklarat sig
anse det nödvändigt, att frågan örn disposition av arrendelotten av Revinge
nr 22 och förenämnda lägenheterna litt. T och U underkastades
förnyad behandling, innan försäljning av fastigheterna företoges, har
Kungl. Majit på sätt ovan angivits bemyndigat domänstyrelsen att för
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 203. 3
anstalta om skötsel och vård av ifrågavarande fastigheter till den 14
mars 1932.
I anslutning till sitt berörda utlåtande lät domänstyrelsen härefter
uppdraga åt vederbörande uppskattningsmän att uppgöra förslag till
disposition lör framtiden av förevarande fastigheter, varvid skulle tagas
i övervägande den tidigare uppgjorda, i riksdagens förenämnda skrivelse
omförmälda styckningsplanen.
Med anledning härav hölls å fastigheterna uppskattningsförrättning
den 10 augusti 1928, varvid förslag uppgjordes rörande desammas försäljning
i anslutning till nyssberörda styckningsplan.
Med skrivelse den 11 mars 1930 överlämnade länsstyrelsen i länet till
domänstyrelsen instrument över uppskattningslörrättningen ävensom
över försäljningsförslaget avgivet yttrande av vederbörande lantmätare
samt skrivelse av domänintendenten i länet i anledning av vad lantmätaren
anfört. Över förslaget inhämtades av domänstyrelsen yttrande
av överlantmätaren i länet.
Lantmätaren har anfört: För hemmanen nr 3 och 10 Revinge, örn vartdera
Vi mantal krono under allmän disposition, hade ägor utbrutits, dels
vid enskifte, som fastställts den 6 april 1830, i två med respektive litt.
I och K betecknade skiften, dels vid laga delning av Kalvsmossen, vilken
förrättning fastställts den 7 november 1837, i ett intill ägoskiftet litt.
I beläget skifte under beteckning 3, 10, dels ock vid laga delning av
Bökebjärsmossen, varå fastställelse följt den 4 maj 1866, i två skiften,
av vilka det ena betecknats litt. E och det andra litt. m, båda skiftena
belägna intill det med litt. I betecknade ägoskiftet. Enligt handlingarna
till en år 1888 verkställd arealavmätning samt nämnda delning av
Bökebjärsmossen innehölle de hemmanet sålunda tilldelade ägorna
132.1.U0 hektar åker, 150.3944 hektar äng och 49.8890 hektar impediment eller
tillsammans 332.4144 hektar i två skiften.
Genom år 1890 verkställd mantalssättning, vilken fastställts den 7 juli
1890, hade hemmanen nr 3 och 10 uppdelats i fyra lotter, åsätta 15/64, 3/i«,
3I» och 13/64 mantal, av vilka vid förrättningen lotten 3/ib mantal redovisats
med en areal av 100.972 hektar i ett skifte och lotten ;,/« mantal med
en areal av 15.289 hektar, likaledes i ett skifte.
Efter det hemmanen nr 3 och 10 genom kammarkollegiets beslut sammanlagts
under benämningen Revinge nr 22 hade nyssberörda hemmanslotter
i jordregistret införts under beteckningarna Revinge 222 (15/e4
mantal), 223 (3/i8 mantal), 22* (3 8 mantal) och 22’ (13/04 mantal). Genom
ägostyckning, som fastställts den 29 juni 1918 hade Revinge 225 uppdelats
i tre lotter, Revinge 226 örn s/o4 mantal, 227 om V04 mantal och 22s
örn 3 04 mantal, av vilka de båda sistnämnda örn tillsammans 7l«t mantal
enligt anteckning i jordregistret år 1918 överförts till frälse natur.
Vid omförmälda mantalssättning hade berörda med litt. m betecknade
skifte i Bökebjärsmossen icke redovisats och ej heller tillagts viss
hemmansdel, varför detsamma torde få anses utgöra oskiftad mark till
de fastigheter, vari Revinge 221 enligt vad ovan sagts nu vore uppdelad.
Utom i nyssnämnda skifte å Bökebjärsmossen ägde hemmanet Revinge
nr 22 andel i de vid enskiftet å Revinge by för gemensamt behov
undantagna vägar och avloppsdiken, den byn vid enskiftet förebehållna
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.
fiskerätten uti alla å ägorna varande ock tillgränsande sjöar ock andra
vatten, ävensom följande vid enskiftet under nedan angivna littera redovisade
ägor:
litt. b skolliusplats (12 kappland), litt. e grustäkt (1 tunnland), litt. f
lertäkt (2 tunnland), litt, g »Rungorna» (8 tunnland 8.5 kappland), samt
litt. i »Jordbrodämmet» (5.9 kappland 6 alnar brett).
Hemmanet Revinge nr 23 kade genom ägostyckning, som fastställts
den 29 juni 1918, uppdelats i ett flertal kemmanslotter, av vilka lotter
Revinge 2320 örn 3/iooo mantal (krono) under litt. T erkållit två skiften,
det ena betecknat litt. Ti ock innekållande Lutt kektar, det andra litt. T?
ock innekållande 0.258 kektar.
Till kemmanslotten Revinge 2320 körde andel i ovan berörda vägar,
avloppsdiken och fiskerätt, ävensom de med litt. b, e, f, g ock i utmärkta
samfällda ägorna.
Ur handlingarna i ärendet jämförda med i länets lantmäterikontor
förvarade lantmäteriakter kade inhämtats bland annat, att de i uppskattningsinstrumentet
den 10 augusti 1928 omförmälda lägenheterna
litt. T ock U å Bökebjärsmossen av Revinge nr 22 ock 23 torde vara
identiska med ovan omförmälda för Revinge 2320 utbrutna ägoskiften
litt. Ti ock Ts, som således tillsammans utgjorde hemmansdelen Revinge
2320 (3/iooo mantal), innehållande en areal av 1.363 kektar, samt att av Revinge
224 en areal av O.212 hektar vore avsedd att undantagas till en 3
meter bred väg för delägarnas gemensamma behov, varigenom samtliga
styckningslotter å fastigheten skulle komma att erhålla, rätt till nödig
utfartsväg.
Hinder torde ej ur jorddelninglagens synpunkt möta för avstyckning
av de till försäljning föreslagna lotterna nr 1—11, för lotten nr 7 dock
endast under förutsättning att utfartsväg ordnades.
Då enligt uppskattningsmännens förslag all för hemmansdelen Revinge
224 utbruten mark vore avsedd att uppdelas och försäljas, vore det önskvärt,
att i samband med försäljningen bestämmelser meddelades, utom
rörande fisket, även angående kemmansdelens andel i oskiftad mark
(ägoskiftet litt. m i Bökebjärsmossen) samt sådana ägor, som vid enskiftet
undantag^ för delägarnas gemensamma behov.
Domänintendenten har förklarat, att andelen i byns fiske borde tillkomma
samtliga lägenheter, åtminstone de, som kunde betecknas såsom
jordbrukslägenheten och borde andelen fördelas mellan dessa i proportion
till arealen.
Länsstyrelsen har ej haft något att erinra mot uppskattningsmännens
och domänintendentens i ärendet framställda förslag.
Överlantmätaren har funnit försäljningsförslaget ej giva anledning till
annan erinran, än att vid eventuell avstyckning gränsbestämning utefter
eller inom Krankesjön borde ifrågakomma med hänsyn till verkställd
sjösänkning, varför de i förslaget lämnade arealuppgifterna ej torde kunna
anses definitiva.
Härjämte har i en av överjägmästaren i södra distriktet till domänstyrelsen
överlämnad ansökning järnhandlanden J. Ekstedt, Lund, anhållit
att få under 20 år arrendera eventuellt inköpa ett av honom nu arrenderat
område örn 1.76 hektar å skogsmarken till Revinge nr 22. Därest
köp medgåves, vore han villig att inköpa även ett angränsande område.
5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.
Över ansökningen kava yttranden avgivits av domänintendenten, länsstyrelsen
och överjägmästaren, varjämte överlantmätaren i sitt nyssberörda
yttrande uttalat sig rörande ansökningen.
Domänintendenten har ansett det skäligt, att, då övriga lägenheter ä
egendomen skulle försäljas, Ekstedt finge köpa den av honom innehavda,
eftersom han hade ganska stort kapital bundet vid densamma. Örn försäljning
ej skulle anses lämplig, har domänintendenten tillstyrkt utarrendering
under 20 år.
Länsstyrelsen har förklarat, att, därest hinder från skogsstatens sida
icke mötte mot försäljningen, länsstyrelsen ej hade något att häremot
erinra.
Överjägmästaren har framhållit, att från synpunkt av skogens vard
och skötsel hinder ej torde möta för en försäljning av Ekstedts tomt.
överlantmätaren hade i sitt förberörda yttrande utlåtit sig jämväl beträffande
Ekstedts ansökning och därvid framhållit, att något hinder
mot att avstycka, området i samband med övriga föreslagna avstyckningar
ej torde möta. Hänsyn torde dock även i detta fall böra tagas
till ovan omförmälda förändringar av Krankesjöns område.
På av domänstyrelsen given anledning har överlantmätaren härjämte
beträffande hela det slutliga försäljningsförslaget framhållit, att jämlikt
bestämmelserna i 19 kap. 3 § fjärde stycket jorddelningslagen å ort
med mindre skogstillgång avstyckning finge så verkställas, att skogsmarken
i sin helhet tillfölle en i förrättningen ingående jordbruksfastighet.
Denna bestämmelse hade i förevarande fall ansetts vara tillämplig,
då skogstillgången inom Revinge socken huvudsakligen inskränkte
sig till kronohemmanet Revinge nr 22.
Då det uppgjorda förslaget i viss mån skilde sig från den av riksdagen
godkända planen samt dessutom ansökning örn förvärv av ytterligare
ett område inkommit, nämligen från bemälde Ekstedt, anmodade
domänstyrelsen domänintendenten i länet att i samråd med uppskattningsmännen
jämka och fullständiga förslaget, i den mån så kunde befinnas
erforderligt, för att detsamma skulle kunna ansluta sig till bestämmelserna
i förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning i
vissa fall av kronoegendom m. m.
Med anledning härav har ny uppskattnings för rättning hållits å egendomen
den 10 december 1930. Av instrument över nämnda förrättning
och övriga ärendet tillhörande handlingar, däribland tre kartor, upprättade,
en år 1888 av dåvarande t. f. förste lantmätaren Thure Röing över
aila ägorna till 1 mantal nr 3 och 10 Revinge, en av dåvarande e. lantmätaren
O. Bagger-Jörgensen år 1910 över ägorna till %o mantal nr 3
och 10 Revinge och en år 1914 av dåvarande e. lantmätaren Ivar Erson
Ericha över alla ägorna till 7Le mantal nr 4 och 7/ia mantal nr 6 samt
13/64 mantal av nr 3 och 10 allt Revinge, inhämtas bland annat följande.
Det vid uppskattningen den 10 december 1930 upprättade förslaget
innefattar försäljning av den utarrenderade delen av kronoegendomen
Revinge nr 22 samt av lägenheterna litt. T och TI å Bökebjärsmossen under
kronoegendomarna Revinge nr 22 och 23, ävensom av en lägenhet från
6 Kungl. Majlis proposition Nr 203.
■den under skogsstaten ställda delen av Revinge nr 22 på sätt nedan angles
(ägofigurer och littera avse 1910 års karta med undantag för lägenheterna
litt. T och U, som angivas å 1914 års karta):
lotten nr 1, omfattande ägofigurerna nr 166, 167, 182—187 av Revinge
223 samt litt. a och litt. f1 av Revinge 22’ samt lägenheterna litt. T och
U av Revinge 2320 med en sammanlagd areal av 7.7197 hektar, varav
1.8527 hektar åker och 5.8670 hektar äng. Saluvärde 6,425 kronor. Arrendevärde
220 kronor. Hembudsrätt har förordats för nuvarande innehavaren
av ägofigurerna nr 166, 167, 182—187, Lars Olsson, vilken äger å
ägofigurerna nr 182 och 183 befintliga för lägenhetens beboende och brukande
erforderliga byggnader;
_ lotten nr 2, omfattande ägofigurerna nr 168—171 av Revinge 223 och
litt. b av Revinge 224 med en sammanlagd areal av 2.387 hektar, varav
0.447 hektar åker och 1.940 hektar äng. Saluvärde 2,900 kronor. Arrendevärde
100 kronor. Hembudsrätt har föreslagits för nuvarande innehavaren
Ola Andersson, vilken äger för lägenhetens beboende och brukning
erforderlig husbyggnad;
_ lotten nr 3, omfattande ägofigurerna nr 18—32 av Revinge 22a samt
litt. c av Revinge 224 med en sammanlagd areal av 13.217 hektar, varav
11.780 hektar åker och 1.437 hektar äng. Saluvärde 5,500 kronor.
Arrendevärde 200 kronor. Lägenhetsinnehavaren skulle Amra skyldig att
a\-stå 0.123 hektar till gemensam utfarts- och markväg för lägenheterna
nr 3, 7 och 8 i gränsen mellan nr 3 och 8 på sätt lantmätaren i sitt berörda
yttrande föreslagit. Köpeskillingen har beräknats med hänsyn
härtill. Hembudsrätt har föreslagits för nu\’arande innehavaren Nils
Hansson, vilken äger å lägenheten befintliga, för beboende och brukning
erforderliga byggnader;
lotten nr 4, omfattande ägofigurerua nr 188—196 av Revinge 223 samt
litt, d av Revinge 224 med en sammanlagd areal av 4.745 hektar, varav
1.963 hektar åker, 2.782 hektar äng. Saluvärde 2,735 kronor. Arrendevärdo
95 kronor. Hembudsrätt har föreslagits för myrände innehavaren
Anton Hjalmar Sjögren, vilken äger och bebor för lägenheten nödiga
byggnader;
_ lotten nr 5, omfattande ägofigurerna nr 172—180 av Revinge 223 samt
litt. e av Revinge 224 med en sammanlagd areal av 4.313 hektar, varav
1.145 hektar åker och 3.168 hektar äng. Saluvärde 2,795 kronor. Arrende-,
värde 110 kronor. Hembud har förordats för nuvarande inneha\Taren
änkan Karna Wallin, vilken äger och bebor å lägenheten befintligt hus:
lotten nr 6, omfattande ägofigur nr 213 av Revinge 224 eller litt. f2,
med en areal aAr O.021 hektar tomt. Saluvärde 200 kronor. Arrendevärde
15 kronor. Lägenheten, å vilken nu drives kaférörelse, har förut
innehafts av förre arrendatorn av Revinge nr 3 och 10, Anders Jönsson,
sedermera av dennes stärbhus. Våren 1929 inköpte Edith Albertina
Nilsson husbyggnaden och fick samtidigt överlåtelse på lägenheten;
Frågan örn godkännande av denna överlåtelse var vid uppskattningstillfället
beroende på domänstyrelsens prövning. Hembudsrätt har förordats
för Edith Albertina Nilsson, vilken bebor boningshuset;
lotten nr 7, omfattande ägofigurerna nr 33—50 av Revinge 223 samt
litt. g a\T Revinge 224 med en areal av 5.202 hektar,
åker och 3.715 hektar äng. Saluvärde 3,075 kronor. Arrendevärde 120
kronor. Hembudsrätt har förordats för änkan Karolina Johnsson, vil
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 203. 7
ken äger ä lägenheten befintliga Inis, som ansåges ganska tillfredsställande
för lägenhetens brukning och beboende;
lotten nr 8, omfattande ägofigurerna nr 1—17 av Revinge 223 samt
litt. h av Revinge 221 nied en areal av 7.037 hektar, varav 5.629 hektar
åker och 1.408 hektar äng. Saluvärde 4,000 kronor. Arrendevärde 140
kronor. Köpare skulle vara skyldig att avstå 0.082''hektar till gemensam
utfarts- och markväg för lägenheterna nr 3, 7 och 8 i gränsen mellan
nr 3 och 8 i enlighet med vad lantmätaren föreslagit i sitt berörda yttrande.
Köpeskillingen har beräknats med hänsyn härtill. Hembudsrätt
har föreslagits för nuvarande innehavaren Jöns Nilsson Ros, vilken
därå äger tillräckliga byggnader för beboende och brukning;
lotten nr 9, omfattande ägofigurerna nr 197—206 av Revinge 22J och
litt. i av Revinge 22* med en sammanlagd areal av 8.204 hektar, varav
6.448 hektar åker och l.soe hektar äng. Saluvärde 3,770 kronor. Arrendevärde
150 kronor. Hembudsrätt har förordats för nuvarande innehavaren
Nils Andersson, vilken äger husbyggnaderna å lägenheten samt
bebor och brukar densamma;
lotten nr 10, omfattande ägofigurerna av 211 samt 214—211 av Revinge
224 eller litt. 3, med en areal av 2.320 hektar, varav I.104 hektar
åker och I.216 hektar äng. Saluvärde 2,880 kronor. Arrendevärde 110
kronor. Hembudsrätt har föreslagits för soldaten Magnus Sandström
och hans hustru Emma Sandström, under förutsättning att domänstyrelsen
lämnade sökt medgivande till överlåtelse till dem av nyttjanderätten
till lägenheten med därå varande byggnader, vilka ägts av fru Anna
Charlotta Sörensson; .
lotten nr 11, omfattande ägofigur nr 181 av Revinge 22, en hus- och
trädgårdstomt örn O.ogs hektar. Saluvärde 50 kronor. Arrendevarde o
kronor. Hembudsrätt har förordats för innehavaren Elof Lundkvist,
vilken äger därå befintligt i gott stånd varande boningshus, som lam
nar
nöjaktig bostad för hans familj; . ,
lotten nr 12, innehållande, enligt uppgift, en areal av 1.76 hektar och
närmare angiven å en av överlantmätaren E. K. Långström bestyrkt kopia
av »Karte croquis över föreslaget arrendeområde av från arrendet
undantagen utmark till kronodomänen Refvinge nr 3 och 10. upprattad
på över jägmästareexpeditionen i Södra distriktet». Marken bestar av
mager sand, bevuxen med cirka 20-årig tall av obetydligt varde. Saluvärde
2,500 kronor. Lägenheten innehaves av järnhandlanden J. Ekstedt
i Lund, som äger och under sommaren bebor därå varande viila
^^Nämnden
har ej ansett anledning föreligga att vid försäljning av
förenämnda områden föreskriva särskilda villkor angående lotternas användning
eller återköpsrätt. Skulle sådant påkallas borde saluvardena
minskas med 25 procent för lotten nr 12 och med 20 procent för övriga lotter.
Nämnden har vidare föreslagit, att lotterna nr 1—11 måtte försäljas såsom
egnahemslägenheter med rätt för köpare att erlägga köpeskillingarna
enligt 22 § A) 1929 års förordning nr 176, samt lotten nr 12 med
rätt för köparen att betala köpeskillingen enligt 22 § B) 1 samma for
Anledning
syntes ej föreligga att i något fall föreskriva rätt för kionan
att begagna väg över lägenheterna eller framdraga elektriska ledningar.
8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.
Förestående förslag till fastigheternas disposition innebär ej annan
ändring i det vid uppskattningen den 10 augusti 1928 uppgjorda förslaget
än att arealerna för lotterna nr 8 och 8 minskats med hänsyn till att
viss mark såsom ovan anförts undantagits för gemensam utfarts- och
markväg för lotterna nr 3, 7 och 8, i au ledning varav saluvärdena
minskats för lotterna nr 3 och 8.
Med utlåtande den 12 februari 1931 har domänstyrelsen underställt
detta ärende Kungl. Maj:ts prövning samt därvid för egen del anfört
följande.
Kronoegendomen ®/i« mantal Revinge 223 och 3/8 mantal Revinge 22*
vore utarrenderad för tiden till den 14 mars 1931 mot ett arrende av 500
kronor. Lägenheterna litt. T och U å Bökebjärsmossen eller Revinge 2320
örn Viooo mantal samt litt. V i Kalvsmossen vore med undantag av den
till lantförsvaret överlåtna andelen i Kalvsmossen utarrenderade för tiden
till den 14 mars 1931 mot ett arrende av 40 kronor. Förenämnda Ekstedts
lägenhet vore utarrenderad för samma tid mot arrende av 75 kronor.
Styrelsen hade gått i författning örn skötsel och vård av förenämnda
utarrenderade fastigheter till den 14 mars 1932.
Beträffande de till försäljning föreslagna 12 lotterna torde lotterna nr
o och 11 vara att betrakta som bostadslägenheter och lotterna nr 1—5
och 7—10 såsom jordbrukslägenheten, under det att lotten nr 12 varken
torde kunna anses som jordbrukslägenhet på grund av områdets omfattnin^.
.0jk beskaffenhet eller som bostadslägenhet, då den å lägenheten
uppförda bostaden endast vöre en sommarvilla.
. av bostadslägenheterna torde vara hembudsberättigade
vid . försäljning av dessa, då de ägde å respektive lägenheter uppförda
boningshus. Likaledes torde envar av innehavarna av lotterna nr 1, 2,
3, 5, 7, 8 och 9 vara hembudsberättigade, då vederbörande innehaft lägenheten
i mer än tio år.
Lotten nr 4 hade arrenderats av innehavaren sedan år 1927.
1 fråga om lotten nr 10 hade styrelsen den 30 december 1930 medgivit
sådan överlåtelse, varom i sista uppskattningsinstrumentet ifrågasatts
till Magnus Sandström och hans hustru Emma Sandström. Beträffande
lagenheten nr 6 hade styrelsen visserligen ej lämnat tillstånd till överlatelsen
till Edith Albertina Nilsson, men hade ej något att erinra mot
att lotten hembjödes henne.
Mot uppskattningsmännens förslag sådant detsamma vore avfattat enligt
det den 10 december 1930 dagtecknade instrumentet hade styrelsen
ej något att erinra.
Då styrelsen sålunda ansåge, att respektive innehavare av lotterna 4
10 och 12 borde medgivas hembudsrätt vid lotternas försäljning ehuru
de enligt förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning i
vissa fall av kronoegendom m. m. ej vore därtill berättigade, torde frågan
örn dessa lotters försäljning böra underställas riksdagens prövning- och
ansage. styrelsen på grund härav, att frågan örn försäljning av övriga
lotter i samband härmed borde hänskjutas till riksdagen.
Innehavarna av respektive lotter hade beretts tillfälle att inkomma
nied yttranden, huruvida de önskade inköpa lägenheterna mot de åsätta
saluvärdena, men hade sådana yttranden ej inkommit.
9
Kungl. Majda proposition Nr 203.
Även jag biträder ifrågavarande förslag. Ärendet synes lämpligen Departementsabora
i sin helhet underställas riksdagens prövning. Jag hemställer p*e/e*>.
därför, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att med ändring av riksdagens år 1912 fattade beslut
medgiva, att av kronoegendomarna ®/i» mantal Revinge
223 och 3/s mantal Revinge 22* samt 3/iooo mantal
Revinge 2320, allt i Revinge socken av Malmöhus län,
må med tillträdesrätt den 14 mars 1932 försäljas ovan
angivna 12 lotter enligt förordningen den 6 juni 1929
(nr 176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom
m. m. med ovan angivna saluvärden,
lotterna nr 1—5 och nr 7—10 såsom jordbrukslägenheter
med hembudsrätt enligt 9 § andra stycket
för respektive innehavare samt
lotterna nr 6, 11 och 12 såsom bostadslägenheter
med hembudsrätt enligt 10 § i förordningen för respektive
innehavare,
under iakttagande, att lotterna försäljas i det
skick, vari de vid tillträdet befinna sig, samt att vid
blivande avstyckningsförrättning fastigheternas andelar
i fiske, oskiftad mark och för gemensamt behov
undantagen mark skola uppdelas på sätt förrättningsmannen
kan finna lämpligt.
2:o.
Kronoegendomen 2/3 mantal Hårderup nr 9 och 1 mantal Hårderup nr Hårderup
11 i Frenninge socken av Malmöhus län är utarrenderad till den 14 mars nr ® °ch **
. , , _ ..tt. t Malmöhus
1932 mot ett ärligt arrende av 4,165 kronor. Egendomen, som ar belägen 4o u„
kilometer från Ystad och 5 kilometer från Vollsjö järnvägsstation, är
åskådliggjord å två särskilda av extra lantmätaren Egron Sundberg år
1918 kompletterade och ändrade kartor, den ena upptagande Hårderup nr
9 och den andra Hårderup nr 11 (tidigare betecknad nr 5 och 7). Egendomen
innehåller en areal av 245.130 hektar, därav 169.014 hektar åker, 33.392
hektar äng och odlingsmark, 37.353 hektar betesmark m. m. samt 5.371 hektar
impediment.
Åkerjorden består i hemskiftena av dels svartmylla och dels grusmylla,
bådadera i regel på lerblandat grus. I utmarksskiftena är åkerjorden
likartad, fast i regel magrare och åtskilligt mera stenbunden. Myllagret är i
allmänhet tunt, bottnen kall och sur. Dräneringen är otillräcklig; särskilt
å ägorna till nr 11 äro skiftena i norr mycket frostlända. Täckdikning
är utförd endast å mindre områden. Skogen å utskiftena består av,
å skiftet till nr 9 väl sluten lövskog, huvudsakligen bok i medelålder av
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.
70—80 år, ä en areal av 5.71 hektar, samt å skiftet till nr 11 av gammal och
medelsålders värdefull bok å en areal av 10.51 hektar. Vissa delar av hemskiftet
till nr 11 äro beväxta med gles äldre och medelålders ek samt någon
annan lövskog.
Vid en åren 1918 och 1919 verkställd uppskattningsfförrättning befunnos
husen å Hårderup nr 11 någorlunda goda och ordentligt underhållna, varemot
samtliga byggnader å Hårderup nr 9 voro till det yttersta förfallna
och bristfälliga. Vid förrättningen framhölls, att trakten kring egendomen
vöre en typisk småbrukarbygd, varför mindre jordbruk förmodades
bära sig, samt att de å egendomen befintliga bebyggda torplägenheterna
med vissa gränsregleringar syntes komma att utgöra lämpliga smågårdar.
På föranstaltande av domänstyrelsen hölls under år 1920 förnyad uppskattningsförråttning
å egendomen. Vid denna föreslogos till försäljning
sex bebyggda och sex obebyggda jordbrukslotter. Egendomen i övrigt
ansågs böra bibehållas som arrendegård. Av domänstyrelsen i anslutning
till uppskattningsmännens förslag gjord framställning örn försäljning
av nämnda tolv lotter fann emellertid Kungl. Majit genom beslut
den 17 februari 1922 icke föranleda någon åtgärd.
Vid en den 24 oktober 1925 hållen uppskattning sförrättning å egendomen
förordades ett förslag till försäljning av lägenheter, som helt anslöt sig till
den år 1920 uppgjorda försäljningsplanen. Huvudgården borde ånyo utarrenderas.
Med anledning därav att Malmöhus läns egnahemsförening u. p. a.
förklarat sig eventuellt vara köpare till de sex obebyggda lotterna föreslog
uppskattningsnämnden även, att för undvikande av dyrbara administrationskostnader
områdena i första hand måtte hembjudas egnahemsföreningen.
Endast för den händelse egnahemsföreningen icke ansåge sig
kunna inköpa området i dess helhet, borde lotterna utbjudas till försäljning
i vanlig ordning.
Under år 1926 besiktigades egendomen av krono jordstyckning ssakkunniga,
som med hänsyn till åbyggnadens beskaffenhet och då vederbörande
lägenhetsinnehavare anhållit att få friköpa sina innehav, icke funno anledning
föreligga tor statsverket att behålla egendomen. Enligt vad de
sakkunniga inhämtat kunde Malmöhus läns egnahemsförening förväntas
vilja förvärva egendomen eller delar därav för styckning till egna hem.
De sakkunniga ville med anledning därav föreslå, att egendomen måtte
hembjudas föreningen och att, för den händelse föreningen ej önskade
förvärva densamma, egendomen måtte styckas i förslagsvis tretton lotter,
nämligen en huvudgård örn cirka 50 hektar åker och tolv lägenheter, envar
örn cirka 10 hektar åker, därav sex bebyggda.
På av domänstyrelsen given anledning verkställdes den 20 september
1927 saluvärdering av egendomen för försäljning till Malmöhus läns egnahemsförening.
I instrumentet över förrättningen uppgavs, att egendomens
taxeringsvärde utgjorde 133,300 kronor. Uppskattningsnämnden ansåg det
icke möjligt för egnahemsföreningen att realisera en lämplig styckningsplan
över egendomen, därest köpeskillingen skulle överstiga taxeringsvärdet.
Ej heller i öppna marknaden torde kunna erhållas nämnvärt högre summa.
Visserligen funnes å egendomen värdefulla skogstillgångar, men marken
vore mager och stenig samt i stor utsträckning kall och sur. Byggnaderna
vore ej heller tillräckliga eller goda nog för att förutsätta högre pris.
Saluvärdet beräknades också till 133,300 kronor. Emellertid vidhÖlle upp
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 203. 11
skattningsnämnden, att det år 1925 avgivna förslaget till egendomens disposition
fortfarande ur olika synpunkter vore det lämpligaste.
Malmöhus läns egnahemsförening förklarade sig villig att inköpa egendomen
till angivna pris.
Över jägmästaren, som år 1925 beräknat egendomens värde till cirka
172,000 kronor, förklarade sig i yttranden den 23 december 1927 och den
28 april 1928 finna saluvärdet 133,300 kronor vara väl lågt samt anförde
i övrigt, att, då avverkningarna under senare åren ej minst vid styckningar
av stora egendomar gått hårt fram över landets skogar, det borde
vara en skyldighet för kronan att i största möjliga utsträckning bevara
särskilt lövskogsområdena. I anslutning härtill borde den å kartan över
Hårderup nr 9 med figurnummer 32 b betecknade marken örn 5.71 hektar
och det å kartan över Hårderup nr 11 med figurnummer 102—117 utmärkta
skiftet örn 14.98 hektar bibehållas i kronans ägo för att förenas med den
närliggande kronoparken Puus. Egendomens hela skogsbestånd hade ett
värde av cirka 25,000 kronor, därav å de till bibehållande i kronans ägo
avsedda områdena belöpte 17,352 kronor.
I yttrande den 6 december 1928 förklarade sig länsstyrelsen anse såsom
skäligt saluvärde ett belopp, motsvarande det egendomen åsätta taxeringsvärdet.
Enligt vad vid yttrandet fogade taxeringslängdsutdrag utvisade
uppgick detta värde år 1927 till 171,500 kronor och år 1928 till 178,400 kronor.
Då taxeringsvärdet bestämts med hänsyn till egendomens allmänna
saluvärde, ansåg länsstyrelsen skäl knappast föreligga för kronan att
avhända sig egendomen för pris understigande detta.
Lantmäteristyrelsen, som på given anledning utlät sig i ärendet, uttalade
betänkligheter ur avstyckningssynpunkt mot undantagande vid försäljningen
av det med figurnummer 32 b å kartan över Hårderup nr 9
utmärkta området. Däremot syntes hinder för avstyckande från Hårderup
nr 11 av det 1.5 kilometer från hemmanets övriga ägor belägna, å kartan
med figurerna nr 102—117 betecknade området örn cirka 15 hektar
icke föreligga.
Då domänstyrelsen icke var benägen att hos Kungl. Majit förorda antagande
av egnahemsföreningens föreliggande köpeanbud, beredde styrelsen
den 22 februari 1929 egnahemsföreningen tillfälle att avgiva yttrande,
huruvida föreningen önskade inköpa egendomen Hårderup nr 9 oell
11 med undantag av nyssberörda utmarksområde örn 15 hektar till ett pris
av 165,000 kronor. Med anledning härav förklarade sig föreningen fasthålla
vid sitt en gång avgivna anbud och förklarade sig villig att efter
undantagande av skogsskiftet, som värderats till 12,004 kronor, betala
121,300 kronor.
Sedan härefter uppskattningsnämnden anmodats uppgöra förslag till
egendomens styckning i huvudsaklig överensstämmelse med den av kronojordstyckningssakkunniga
skisserade styckningsplanen, har under 1929
och 1930 sådan uppskattningsförrättning ägt rum, därvid nedan angivna
styckningsplan förordats. De särskilda lotterna, vilka upptagits å kartorna,
äro närmare beskrivna i av distriktslantmätare!! Egron Sundberg
den 27 februari 1930 uppgjorda beskrivningar. En del av lotterna består
av mark, tillhörande båda jordeboksenlieterna.
I. Litt. A. huvudgården, delar av hemmanen ur 9 och 11. Areål 88.577
hektar, därav 59,ags hektar åker, 23.188 hektar äng och odlingsmark, 5.s:»
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.
hektar betesmark m. m. och O.137 hektar impediment; saluvärde 75,500 kronor,
därav 1,159 kronor för växande skog; arrendevärde 2,400 kronor.
Det kunde ifrågasättas, örn icke en tudelning av huvudgården borde ske
på det sätt, att de gamla byggnaderna å Hårderup nr 9 finge utgöra utgångsläge
för en särskild gård av återstående mark från samma hemman,
och att ävenledes dessa håda lotter avyttrades samtidigt med egnahemslägenheterna.
Åtskilligt talade härför. Men vissa andra omständigheter
motsade en dylik anordning. Sålunda syntes byggnaderna å Hårderup nr
11 jämte ett nybyggt stathus å Hårderup nr 9 motsvara behovet för den
samlade arealen, sedan styckningsplanen i övrigt hunnit genomföras, särskilt
som den starkast foderproducerande mossjorden längst norrut —
fig. nr 52—61 av Hårderup nr 11 — ävenledes vore avsedd att frånskiljas.
Det gamla byggnadsbeståndet å Hårderup nr 9 vore dessutom med undantag
för den västra längan, vilken vore något bättre, i så dåligt och nedgånget
skick, att detsamma icke vore mycket att räkna med för en större
jordareal. Det oaktat ville nämnden, därest det vore meningen att ovillkorligen
försälja egendomen i sin helhet, föreslå, att huvudgården försåldes
i två delar, därav de med litt. A betecknade områdena av Hårderup
nr 9 i huvudsak eller med en areal av 20—25 hektar finge utgöra en försäljningslott.
Visserligen skulle i så fall en något för stor åkerareal
komma att höra till de sämsta husen, men å andra sidan finge den östra
lotten en del odlingsmark, som så småningom kunde brytas till åker. Av
först angivna skäl ansåge sig nämnden emellertid icke kunna förorda en
dylik åtgärd utan ville i stället föreslå, att huvudgården måtte ånyo utarrenderas.
Som ytterligare motiv härför har anförts, att den egnahemsbildning,
som här föresloges, vore så pass omfattande för orten i en för
jordbruket vansklig period, att det kanske vore bäst nu stanna härvid
och se tiden an. I tveksamma fall vore det alltid bäst att bibehålla huvudgården,
tills lägenhetsupplåtelserna kommit till stånd. Därefter kunde
möjligen ytterligare styckning ifrågasättas. Nämnden förordade därför
huvudgårdens fortsatta bibehållande och utarrendering. Möjligen kunde
arrendetidens begränsning tili 10 ä 15 år ifrågasättas, men ville nämnden
icke föreslå sådan inskränkning, då byggnaderna motsvarade behovet för
mycket längre tid.
II. Litt. B, del av hemmanet nr 9.
Areal 12.too hektar, därav II.213 hektar åker, 0.S70 hektar äng och odlingsmark,
0.583 hektar betesmark m. m. och O.034 hektar impediment; saluvärde
6,625 kronor; arrendevärde 275 kronor.
Lotten är bebyggd med innehavaren Anders Widéll tillhöriga, för lottens
brukning någorlunda tillräckliga byggnader. Widén borde tillerkännas
hembudsrätt vid lottens försäljning.
III. Litt. C, del av hemmanet nr 9.
Areal 18.869 hektar, därav I6.157 hektar åker, O.550 hektar äng och odlingsmark,
I.721 hektar betesmark m. m. och O.441 hektar impediment; saluvärde
9,000 kronor, därav 462 kronor för växande skog; arrendevärde 375 kronor.
Lotten är bebyggd med innehavaren Axel Johansson tillhöriga boningshus
och två uthuslängor. Johansson borde tillerkännas hembudsrätt vid
lottens försäljning.
IV. Litt. B, del av hemmanet nr 9.
Areal 6.817 hektar, därav 6.385 hektar åker samt O.432 hektar äng och odlingsmark;
saluvärde 4,100 kronor; arrendevärde 185 kronor.
Lotten, som är obebyggd, borde utbjudas som jordbrukslägenhet.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.
13
V. Litt. E av hemmanet nr 9 och litt. I av hemmanet nr 11.
Areal 9.471 hektar, därav 7.549 hektar åker samt I.922 hektar äng och odlingsmark;
saluvärde 5,400 kronor; arrendevärde 200 kronor.
Å lotten finnes ett gammalt, förfallet och obebott boningshus, vars ägare
är okänd. Lotten borde utbjudas som jordbrukslägenhet.
Skulle lotterna nr IV och V icke komma att upplåtas för att var för sig
bebyggas, kunde lotterna med fördel sammanläggas till en brukningsdel.
VI. Litt. G av hemmanet nr 9 och litt. F av hemmanet nr 11.
Areal 6.133 hektar, därav 6.110 hektar åker och O.023 hektar impediment;
saluvärde 4,000 kronor; arrendevärde 175 kronor.
Lotten, som saknar hus, borde utbjudas som jordbrukslägenhet.
VII. Litt. Ab av hemmanet nr 9 och litt. D av hemmanet nr 11.
Areal 10.G94 hektar, därav 9.063 hektar åker, 0.843 hektar äng och odlingsmark,
0.692 hektar betesmark m. m. och 0.096 hektar impediment; saluvärde
6,130 kronor, därav 575 kronor för växande skog; arrendevärde 250 kronor.
Kärnan av denna lott utgör den huvudsakliga delen av en lägenhet, som
sedan den 14 mars 1930 innehaves av Alfred Persson och hans hustru Ester
Persson, vilka äga å lotten uppförda byggnader i mindre gott skick. Vid
lottens försäljning borde innehavarna tillerkännas hembudsrätt.
VIII. Litt. B av hemmanet nr 11.
Areal 11.169 hektar, därav 9.199 hektar åker, I.940 hektar betesmark m. m.
och O.030 hektar impediment; saluvärde 6,470 kronor, därav 800 kronor för
växande skog; arrende värde 265 kronor.
Lotten är bebyggd med innehavaren Anders Persson tillhöriga i gott
stånd varande hus. Persson borde tillerkännas hembudsrätt vid lottens
försäljning.
IX. Litt. C av hemmanet nr 11.
Areal 9.649 hektar, därav 8.949 hektar åker samt O.700 hektar äng och odlingsmark;
saluvärde 6,200 kronor; arrendevärde 255 kronor.
Lotten är bebyggd med hus, tillhöriga innehavaren Anton Nilsson, vilken
borde tillerkännas hembudsrätt vid lottens försäljning.
X. Litt. E av hemmanet nr 11.
Areal 9.467 hektar, därav 9.274 hektar åker och O.193 hektar impediment;
saluvärde 6,150 kronor; arrendevärde 255 kronor.
Lotten har sedan år 1901 brukats av Nils Hansson och är bebyggd med
denne tillhöriga hus, som bebos av Nils Hanssons son Elof Nilsson. Själv
äger och bebor Nils Hansson ett boningshus, beläget väster örn lägenheten.
Lotten borde hembjudas Elof Nilsson, vilken av sin fader genom skriftlig
överenskommelse övertagit brukningsrätten till lägenheten.
XI. Litt. A1 av hemmanet nr 11.
Areal 22.isi hektar, därav 11.455 hektar åker, 10.417 hektar betesmark m. m.
och 0.399 hektar impediment; saluvärde 14,300 kronor, därav 5,314 kronor
för växande skog; arrendevärde 400 kronor.
Lotten, som är obebyggd, borde utbjudas som jordbrukslägenhet.
XII. Litt. G av hemmanet nr 11.
Areal 7.477 hektar, därav 7.450 hektar åker och O.027 hektar impediment ;
saluvärde 4,500 kronor; arrendevärde 200 kronor.
Lotten, som är obebyggd, borde utbjudas som jordbrukslägenhet.
14
Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.
XIII. Litt. H av hemmanet nr 11.
Areal 7.102 hektar, därav 3.23<i hektar åker, 3.844 hektar äng och odlingsmark
samt O.028 hektar impediment; salnvärde 3,090 kronor; arrendevärde
335 kronor.
Lotten, som är obebyggd, borde utbjudas som jordbrukslägenhet.
Skulle lotterna XII och XIII icke komma att upplåtas för att var för
sig bebyggas, ansåges båda med fördel kunna sammanläggas till en brukningsdel.
XIV. Litt. Aa av hemmanet nr 9 och litt. Aa av hemmanet nr 11.
Areal 20.773 hektar, därav 3.oi7 hektar åker, I.093 hektar äng och odlingsmark,
I6.G13 hektar betesmark m. m. och O.oso hektar impediment.
I enlighet med skogsstatstjänstemännens tidigare förslag borde dessa
skiften, som läge helt nära varandra, läggas under gemensam förvaltning
med den närbelägna kronoparken Puus. Inom området funnes en med innehavaren
Christian Nilsson tillhöriga, mycket gamla och svaga hus försedd
lägenhet. Då lägenheten icke lämpligen kunde avskiljas och ej heller
erhålla tillfredsställande utökning, syntes lägenheten icke gärna i längden
kunna bestå. Tillsvidare kunde den dock lämpligen utarrenderas.
Samtliga lägenhetsinnehavarna hava förklarat sig önska förvärva lotterna
med äganderätt samt godkänt de föreslagna saluvärdena. Vid försäljningarna
borde, enligt uppskattningsnämnden, förbehåll icke göras i
fråga örn sättet för lägenheternas användning och örn återköpsrätt. Romme
återköpsrätt dock att föreskrivas, borde köpeskillingarna minskas med 20
procent.
De värderade lotterna hava ett sammanlagt saluvärde av 151,465 kronor
och ett sammanlagt arrendevärde av 5,370 kronor.
Ur uppskattningsinstrumentet må vidare återgivas följande.
Det nu föreliggande förslaget innebure enligt nämndens mening en radikal
förändring i egendomens disposition. De sex bebyggda lägenheterna
hade visserligen redan förut utgjort var för sig självständiga brukningsdelar.
Men genom att de mindre av dem erhållit något utökade områden,
hade besuttenhetsmåttet bättre tillgodosetts. Genom deras fullständiga
frigörelse från huvudgården bleve brukarnas sociala ställning mera tryggad,
och genom fastare upplåtelseformer bleve den ekonomiska grunden
för förkovran bättre tillrättalagd. Därutöver utgjorde sex alldeles nya
jordbrukslägenheten ett ganska gott tillskott för att tillgodose behovet av
ökat antal småbruk i orten.
I fråga örn egendomens styckning och försäljning förordade nämnden,
att bestyret härmed handhades av en förmedlare, som efter hand kunde
ordna lägenheternas omfång efter de olika köparnas önskningar och ekonomiska
resurser ävensom de lämpligaste gränserna mellan områdena.
I sistnämnda hänseende framhåller nämnden, att rågången mellan huvudgården
och de nya lotterna, som betecknades med litt. D och E å kartan
till nr 9 samt litt. I å kartan till nr 11, förlagts i mitten av en liten å. Det
hade redan ifrågasatts, huruvida detta kunde vara lämpligt ur viss praktisk
synpunkt. Som det nu vore användes hela ängsmarken inom kronoegendomen
vid båda sidorna örn ån till ett sammanhängande betesområde,
inhägnat på båda sidorna upp mot åkrarna av tillfredsställande stora stengärdesgårdar.
Ån vore grund, så att djuren i regel kunde passera över
15
Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.
densamma så gott som var som helst. Det vore klart, att betet för framtiden
icke kunde lika bekvämt utnyttjas, ifall ån skulle utgöra rågång.
Möjligen skulle en ur alla synpunkter bättre lösning än den nu föreslagna
kunna vinnas vid ännu mera ingående överväganden i samband med avtal
örn försäljningslotterna. En annan fråga gällde tillvaratagandet av byggnadsmaterialet
i de gamla busen å Hårderup nr 9, vilka efter styckningsplanens
genomförande skulle bliva onödiga för huvudgården. Såsom en
lämplig förmedlare förordade nämnden länets egnabemsförening, som bättre
än någon annan skulle kunna utnyttja alia möjligheter och även omhändertaga
de nya småbrukarna, bistå dem med råd oell anvisningar
samt giva ekonomiskt stöd under de svåra första åren, itali så erfordrades.
Därest egendomen försåldes till egnahemsföreningen, kunde det icke elises
mer än rätt oell skäligt, att viss reducering av det uppskattade saluvärdet
finge ske, då egnabemsföreningen i sin ordning måste kalkylera
med icke obetydliga kostnader.
Under förutsättning att skogsskiftena litt. Aa å såväl hemmanet nr 9
som hemmanet nr 11 undantoges och tillädes kronoparken, hade nämnden
enligt föreliggande styckningsplan kommit till ett saluvärde av 151,465
kronor. Detta byggde emellertid på en försäljning i mindre lotter. Det
kunde icke antagas, att egendomen i sin helhet, utbjuden för närvarande,
skulle filina köpare till ett sådant pris. Fördenskull ansåge nämnden skäligt
föreslå, att Malmöhus läns egnahemsförening ännu en gång måtte erbjudas
egendomen till en köpesumma av det uppskattade saluvärdet
151,465 kronor, nedskrivet med cirka 10 procent till 136,300 kronor. Därest
huvudegendomen likväl skulle anses böra bibehållas, ville nämnden föreslå,
att de övriga till försäljning avsedda lotterna erbjödes Malmöhus läns
egnabemsförening till ett pris av 70,000 kronor.
Sedan egnahemsföreningen i anslutning till vad sålunda förekommit
beretts tillfälle avgiva anbud å egendomen, har föreningen förklarat sig
icke kunna reflektera på annat än det förstnämnda alternativet och därvid
fastbållit vid sitt tidigare anbud å 121,300 kronor.
Med hänsyn till att föreningens styrelse, enligt vad uppskattningsnämnden
erfarit, skulle hava ett visst bekymmer för att övertaga förmedlingen
av en blivande försäljning till nuvarande sex lägenhetsinnehavare, har
nämnden ansett sig böra framlägga ett ytterligare alternativ. Detta skulle
innebära, att samtliga sex bebyggda lägenheter försåldes till nuvarande innehavare,
samt att återstoden, förutom ovan som lott XIV betecknade
skogsskiften, vilka borde bibehållas, erbjödes egnahemsföreningen till det
uppskattade värdet 140,890 kronor, minskat med 10 procent och avrundat
till 100,000 kronor.
Av länsstyrelsen beredd tillfälle att yttra sig över sistnämnda förslag
bar egnahemsföreningen förklarat sig vidhålla sin tidigare intagna ståndpunkt.
Distriktslantmätaren har fäst uppmärksamheten vid den omständigheten,
att försäljnings- och dispositionsförslagets genomförande skulle avsevärt
förenklas och påskyndas, därest åtgärd vidtoges för att få hemmanen
Hårderup nr 9 och nr 11 sammanförda till en kameral enhet. (Domänstyrel
sen har numera gått i författning örn åtgärder härutinnan.)
16
Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.
Det uppgjorda förslaget Ilar synts överlantmätaren ändamålsenligt oell
ur lantmäterisynpunkt genomförbart, varför han tillstyrker detsamma.
Över jägmästaren bar anfört: Ett så stort styekningsförslag som det föreliggande
vore ej lätt att genomföra, allra minst i en tid som den nuvarande
med dåliga konjunkturer för jordbruk. Det vore därför otvivelaktigt
förmånligt för staten, om egendomen kunde försäljas i befintligt skick
till Malmöhus läns egnakemsförening. Föreningen vore även köpare av
egendomen och bade för densamma med undantag av det skogsområde,
som skulle avsättas till kronopark, bjudit 121,300 kronor, d. v. s. cirka 80
procent av det beräknade saluvärdet. Det vore givet, att föreningen ej
kunde bjuda värderingssumman, men å andra sidan syntes föreningen
vilja beräkna för stor vinst å affären. Då det torde vara omöjligt att erhålla
bättre anbud från egnahemsföreningen, borde staten genom egna
organ genomföra styckningen och försäljningen.
Beträffande det uppgjorda styckningsförslaget ville överjägmästaren instämma
i vad uppskattningsnämnden anfört angående gränsen för salulotterna
litt. A, D och E till hemmanet nr 9 samt litt. I till hemmanet nr 11.
En bäck, som genomflöte ett jämförelsevis flackt ängsområde, hade ej den
beständighet i sin sträckning, att den bleve en lämplig ägogräns. Ett
häftigt regn med starkt vattenflöde kunde ändra bäckens fåra. Styckningsförslaget
borde därför omarbetas så att bäcken som ägogräns försvunne.
Länsstyrelsen bär numera ansett, att, på grund av de sedan tiden för dess
förra yttrande inträdda ytterligare försämrade förhållandena på fastighetsmarknaden
och då särskilt vad gällde jordbruksfastigheter av här ifrågavarande
mindre goda beskaffenhet, den segslitna frågan örn dispositionen
av kronoegendomen lämpligen borde lösas på det sätt, att densamma
försåldes till Malmöhus läns egnahemsförening för det pris av 121,300
kronor, som föreningen erbjudit för densamma. Dock skulle i försäljningen
då icke ingå det utmarksskifte till Hårderup nr 11, huvudsakligen
beväxt med lövskog, som å en av överjägmästaren uppgjord, vid handlingarna
fogad karta betecknats med nr 102—117, litt. a, vilket område
skulle stanna i kronans ägo för att förenas med den närbelägna kronoparken
Puus. Såsom skäl för sitt nu gjorda förslag ville länsstyrelsen
andraga följande omständigheter. Det vore möjligt, att egendomens
nuvarande värde i allmänna salumarknaden kunde vara större
än det av egnahemsföreningen erbjudna beloppet, men det borde
ju även tagas i beaktande, att en försäljning till föreningen
skulle innebära ett besparande av de rätt avsevärda administrationskostnader,
som skulle bliva följden örn kronan själv toge hand örn styckningav
egendomen. Vidare torde ett uppskov med den utav kronojordstyckningssakkunniga
förordade försäljningen icke inom den närmaste framtiden
medföra större utsikter till erhållande av ett högre försäljningspris.
Visserligen förefunnes icke något trängande behov för kronan att avyttra
egendomen, men å andra sidan kunde med hänsyn till storleken av den
utav värderingsnämnden föreslagna arrendeavgiften ett fortsatt bibehållande
av egendomen i kronans ägo icke anses vara ekonomiskt fördelaktigt.
Det torde vidare vara ett staten icke likgiltigt intresse, örn egnahemsbild
ningen i dessa trakter kunde befrämjas genom den av länsstyrelsen nu
föreslagna åtgärden. Att nämnda egnahemsförening vore synnerligen
väl skickad att realisera den ifrågasatta egnahemshildningen därom lämnade
dess hittillsvarande verksamhet nogsamt vittnesbörd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
L7
Kungl. Maj:ts proposition Nr 2(J3.
Med skrivelse den 30 januari 1931 har domänstyrelsen underställt ärendet
Kungl. Maj:ts prövning samt därvid anfört följande.
I flaga om egendomens värde linge styrelsen upplysa, att egendomen
åi 1929 åsatts ett taxeringsvärde av 188,100 kronor, vilket för egendomen
med undantag av skogsskiftet litt. Aa av hemmanet nr 11 örn cirka 15
hektar med ett beräknat värde av 12,000 kronor utgjorde 176,100 kronor.
Såsom av handlingarna 1''ramginge hade egendomen med undantag av de
med litt. Aa betecknade skiftena av båda hemmanen örn sammanlagt 20.773
hektar saluvärderats till 151,465 kronor, därav 75,500 kronor för huvudgården,
40,575 kronor för de bebyggda lägenheterna och 35,390 kronor för
de obebyggda lotterna. Malmöhus läns egnahemsförening hade för egendomen
med undantag av skiftet litt. Aa av hemmanet nr 11 örn cirka 15
hektar erbjudit en köpeskilling av 121,300 kronor. Ur flera synpunkter
hade det givetvis varit bäst, örn egendomens försäljning kunnat överlåtas
till egnahemsföreningen. Emellertid syntes det styrelsen, som örn föreningens
anbud i förhållande till saluvärdet vore väl lågt. Styrelsen överginge
därför till en granskning av den uppgjorda försäljningsplanen.
Vid samtliga å egendomen hållna uppskattningsförrättningar hade förordats
bibehållande i kronans ägo av huvudgården, vars byggnadsbestånd
svarade mot behovet för mycket lång tid framåt. Arrendatorn av denna,
vilken brukat egendomen sedan 1895, hade av uppskattningsnämnden berens
tillfälle avgiva yttrande, huruvida han önskade inköpa gården
mot det uppskattade priset, men hade något yttrande från honom icke in
kommit. Under hand hade domänintendenten upplyst, att arrendatorn
icke torde kunna inköpa garden men att han väl önskade arrendera denna
i fortsättningen. En försäljning av de sex bebyggda och de sex obebyggda
lotterna hade förordats vid de tre sedan år 1920 hållna uppskattningsförrättningarna
ävensom av kronojordstyekningssakkunniga. Efter de noggranna
utredningar, som under årens lopp vidtagits i syfte att utvinna
den ändamålsenligaste uppstyckningen, torde planen för uppdelningen nu
böra godtagas. Ä de bebyggda lotterna förelåge fasta köpeanbud, uppgående
till sammanlagt 40,575 kronor. Det syntes styrelsen lämpligt, att
dessa försåldes genom kronans försorg och att jämväl de obebyggda lotterna
utbjödes och försåldes i den mån de kunde erhålla köpare. Vad som
förbleve osålt kunde lämpligen bibehållas till huvudgården för att efter
en ytterligare arrendeperiod, då man linge hoppas på bättre försäljningskonjunkturer,
jämte huvudgården göras till föremål för uppstyckning enligt
då föreliggande behov.
Da förenämnda Alfred Persson och Ester Persson den 14 mars 1932 in
nehaft den av dem brukade lägenheten under endast två år, torde hem
budsrätt ej föreligga enligt 1929 års förordning. Med hänsyn därtill att
innehavarna ägde husen å lägenheten och vore villiga förvärva lägenheten
för det åsätta saluvärdet, villo styrelsen icke ifrågasätta lägenhetens
utbjudande till fri tävlan utan föresloge, alf riksdagens medgivande ut
verkades till hembudsrätt för innehavarna vid lägenhetens försäljning.
Anton Nilsson hade den 14 mars 1932 brukat lägenheten IX under sammanlagt
sex år. Då han härjämte ägde husen å lägenheten, torde han
kunna tillerkännas hembudsrätt enligt 9 § andra stycket i 1929 års för
ordning, övriga lägenhetsinnehavare hade samtliga brukat respektive
lägenheter under minst tio år, i följd varav hembudsrätt vid lägenheternas
försäljning torde tillkomma dom.
Bihang till riksdagens protokoll 19S1 t sami 179 hafi. iNr ''hill i o
18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.
Styrelsen hade gått i författning om sammanläggning av hemmanen
Hårderup nr 9 och Hårderup nr 11 till en kameral enhet.
Av praktiska skäl torde ärendet i dess helhet lämpligen böra underställvis
riksdagen.
Styrelsen finge därför hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
medgiva, att av ifrågavarande kronoegendom finge i huvudsaklig
överensstämmelse med ovan förordade förslag försäljas enligt förordningen
den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom
m. m. förenämnda under II—XIII upptagna tolv lotter, lotterna
II, III, VII, VIII, IX och X var för sig såsom jordbrukslägenheter med
hembudsrätt för Anders Widén till lotten II, Axel Johansson till lotten III,
Alfred Persson och Ester Persson till lotten VII, Anders Persson till lotten
VIII, Anton Nilsson till lotten IX och Elof Nilsson till lotten X, samt
övriga sex lotter var för sig såsom jordbrukslägenheter enligt 13 § i förordningen
med iakttagande därvid, att, därest anbud icke avgåves å någon
av lotterna IV och V, dessa finge utbjudas som en lott, och att, därest
anbud icke avgåves å någon av lotterna XII eller XIII, dessa finge utbjudas
som en lott; skolande vid samtliga försäljningar gälla, att lotterna
finge tillträdas den 14 mars 1932 samt överlåtas i befintligt skick.
Till följd av remiss har statens egnahemsstyrelse den 14 februari 1931
avgivit utlåtande i ärendet samt därvid anfört följande.
Efter mottagande av de remitterade handlingarna hade chefen för styrelsen
vid besök i Malmö satt sig i förbindelse med verkställande ledamoten
i Malmöhus läns egnahemsförening och med ledamöter av föreningens
styrelse. Därvid hade erfarits, att föreningen icke ansåge sig kunna höja
sitt tidigare anbud å egendomen eller 121,300 kronor. Däremot syntes
råda stor tveksamhet, huruvida föreningen nu kunde vidbliva detsamma.
Förnämsta anledningen härtill vore de hastigt försämrade konjunkturerna
inom jordbruket och den till följd därav minskade efterfrågan på jord,
framför allt av den svaga beskaffenhet som den ifrågavarande. Det framhölls
vidare att, enligt föreningens uppfattning, stora kanaliserings- och
täckdikningsföretag måste genomföras å egendomen, innan bärkraftiga
småbruk där kunde åstadkommas, emedan en del jord tillhörande de bebyggda
lägenheterna och den för styckning avsedda jorden saknade ordentligt
avlopp för verkställande av nödvändig täckdikning. Dessutom
måste en bro ombyggas för en ganska betydlig kostnad och utfartsvägar
för lägenheterna anläggas, vilket allt krävde betydande omkostnader. Då
de uppskattade värdena å de olika lägenheterna vore kända i orten, kunde
icke någon höjning av saluvärdena äga rum. Någon sådan höjning vore
i alla fall knappast tänkbar i anseende till jordbrukets nuvarande ekonomiska
läge och egendomens svaga hävd. Att försälja lägenheterna utan
att utföra de såsom alldeles nödvändiga ansedda grundförbättringarna
skulle enligt föreningens mening mediöra, att köparna icke skulle kunna
genomföra sina egnahemsföretag, och att låta med behövliga förbättringar
anstå under förhoppning, att dessa sedermera skulle genomföras av
köparna, vore olämpligt, då enighet härom knappast sedermera skulle
kunna uppnås. Föreningen hade sålunda för avsikt att genomföia de
nödvändiga grundförbättringarna i samband med styckningslöretaget och
att söka åstadkomma så bärkraftiga egnahem, som den i regel svaga jorden
tilläte. Någon vinst på företaget vore knappast tänkbar, allrahelst de
Kungl. Maj:ts proposition Nr 203. 19
eventuella köparna säkerligen vore i behov av föreningens stöd och hjälp
under åtminstone de lörsta svåra åren.
Egnahemsstyrelsen ville livligt instämma i länsstyrelsens i Malmöhus
an uttalande örn det goda sätt, varpå Malmöhus läns egnahemslörening
leddes- P.enna förenings verksamhet hade hittills utövats på ett sådant
satt, att föreningens egnahemslåntagare haft ett gott stöd av föreningen.
Egnahemsstyrelsen beklagade, örn de hovande egnahemsägarna å ifrågavarande
^ egendom skulle bliva i saknad av det stöd, egnahemsiöreningen
r UIlde ,glv^ .dem’ ty just på sådan jord, där stora grundlörbättringar erfordrades
för att få jordens avkastningsförmåga utnyttjad, misslyckades
i regel egnahemsbildnmgen, örn icke en ledande och stödjande hand funnes
att tillgå. Enligt styrelsens mening vore det därför beklagligt örn
egnahemsforenmgen ej i fortsättningen ville stå kvar vid sitt tidigare
anbud.
Utan att på något sätt vilja underkänna de av domänstyrelsen framlagda
synpunkterna rörande priset, ville egnahemsstyrelsen uttala, att,
örn jorden skulle utstyckas av statens organ, detta komme att kräva icke
obetydliga omkostnader. Örn köpare kunde erhållas men dessa icke förmå
att på ett lyckligt sätt genomföra sina egnahemsiöretag, bleve det slutliga
resultatet ur allmän synpunkt sett mindre tillfredsställande. Det saknades
icke erfarenhet om, att jordköpare, då de sedermera råkade i trångmål
sokte att få köpeskillingen reducerad eller att lägenheterna vandrade
ur hand i hand utan att skänka varken innehavarna eller staten den tillfredsställelse
en väl ledd egnahemsbildning gåve.
E"11!1 ^d egnahemsstyrelsen erfarit genom de av sina ledamöter, som
tillhörde kronojordstyckningssakkunniga, vore byggnaderna å Hårderup
ur .J, vilka byggnader skulle bibehållas vid eventuell utarrendering i
stari behov av modernisering och kunde ej anses vara tillräckliga för en
uieal överstigande 50 hektar åker. Byggnadsbeståndets iordningställande
och eventuella utökning torde kräva icke obetydliga kostnader lör statsverket.
På grund av vad sålunda anförts finge egnahemsstyrelsen tillstyrka
länsstyrelsens förslag, att Malmöhus läns egnahemslörening måtte erhålla
i olofin*^ å egendomen iör den av föreningen erbjudna köpeskillingen
lH,dU0 kronor. Därest föreningen på grund av rådande konjunkturer
icke ansåge sig kunna kvarstå vid sitt anbud, tillstyrktes domänstyrelsens
förslag, att de bebyggda sex lägenheterna försåldes och att de återstående
sex lagenheterna, i den mån de ej funne lämpliga köpare, tillädes
huvudgården och utarrenderades under ytterligare en kortare arrendeperiod.
Med skrivelse den 26 fehruari 1931 har sedermera statens egnahemsstyrelse
överlämnat ett till styrelsen ingivet utdrag av protokoll vid sammanträde
den 24 i nämnda månad med styrelsen för Malmöhus läns egnahemslörening,
varav inhämtas, att sist nämnda styrelse med hänsyn till
nu rådande tryckta konjunkturer icke längre reflekterade på inköp av
egendomen.
Mot ett bibehållande av egendomen i kronans iigo talar dels att
egendomen ur förräntningssynpunkt icke lämnar nöjaktig avkastning,
dels ock att genom densammas försäljning till styckning egnahemsbild
-
Departements
chefen.
20
Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.
ningen i trakten skulle främjas. Med hänsyn till vad egnahemsstyrelsen
anfört synes det hava ur olika synpunkter varit till fördel, örn egendomen
i och för styckning försålts till Malmöhus läns egnahemsförening
u. p. a. Då detta alternativ till egendomens disposition numera är
ur räkningen, synes mig egendomen höra disponeras i anslutning till det
vid 1929—1930 års uppskattningsförrättning uppgjorda, av domänstyrelsen
förordade förslaget. Detsamma innebär, att de med II—XIII betecknade
lotterna skulle frånskiljas egendomen för försäljning såsom jordbrukslägenheter
enligt bestämmelserna i 1929 års förordning örn försäljning
av kronoegendom, varemot lotten I (huvudgården) skulle ånyo
utarrenderas samt lotten XIV förvaltas gemensamt med den närbelägna
kronoparken Puus. Lika med uppskattningsnämnden och övriga som yttrat
sig i ärendet finner jag ej anledning föreligga att ifrågasätta tillämpning
av återköpsrättsinstitutet. Då för hembudsrätt till viss försäljningslott erfordras
riksdagens medgivande, torde lämpligen ärendet i dess helhet
böra underställas riksdagens prövning.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva.
att av kronoegendomen 2/s mantal Hårderup nr 9
och 1 mantal Hårderup nr 11 i Frenninge socken av
Malmöhus län må i huvudsaklig överensstämmelse
med av mig förordat förslag försäljas enligt förordningen
den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning
i vissa fall av kronoegendom m. m. ovan under II—
XIII upptagna tolv lotter,
lotterna II, lil, VII, VIII, IX och X var för sig såsom
jordbrukslägenheter med hembudsrätt enligt 9 §
andra stycket i förenämnda förordning för Anders
Widén till lotten II, Axel Johansson till lotten III,
Alfred Persson och Ester Persson till lotten VII, Anders
Persson till lotten VIII, Anton Nilsson till lotten
IX och Elof Nilsson till lotten X, samt
lotterna IV, V, VI, XI, XII och XIII var för sig såsom
jordbrukslägenheter enlig 13 § i förordningen med
iakttagande därvid att, därest anbud icke avgives å
någon av lotterna IV eller V, dessa må utbjudas som
en lott, och att, därest anbud icke avgives å någon av
lotterna XII eller XIII, dessa må utbjudas som en
lott;
skolande vid samtliga försäljningar gälla, att lotterna
må tillträdas den 14 mars 1932, samt att lotterna
överlåtas i befintligt skick.
Kunni. Maj:ts proposition Nr 203.
21
3:o.
Kronoegendomen 1 mantal Sallerup nr 1, 6 och 7, enligt kammarkollegiets
beslut den 5 juli 1916 betecknad med nr 9, i Östra Sallerups socken
av Malmöhus län har utarrenderats till den 14 mars 1931 mot ett årligt
arrende av 1,745 kronor.
Under 1927 har egendomen besiktigats av kronojordstyckningssakkunniga
och har egendomen under 1928 och 1929 varit föremål för uppskattningsförrättning.
Av de inkomna handlingarna, däribland en karta, upprättad år 1888
av Thure Röing samt undersökt och kopierad år 1927 av distriktslantmätaren
C. Edelberg jämte tillhörande beskrivning, inhämtas bland annat
följande.
Egendomen, som är belägen 3 mil från staden Eslöv och 1 mil från
Hörby köping och järnvägsstation, har en areal av 129.0845 hektar, varav
71.7955 hektar tomt och åker, 55.5140 hektar äng och odlingsmark samt
I.7750 hektar impediment.
Åkern består av grus- och svartmylla, huvudsakligen vilande på grusal
v, på enstaka ställen något lerblandad. Jorden är på sina ställen starkt
bemängd med sten, delvis täckdikad men ej tillfyllest.
Byggnaderna äro i allt väsentligt goda och fullt tillräckliga för egendomen.
Stallbyggnaden och logen äro större än som erfordras för egendomens
nuvarande areal.
Egendomen är taxeringsvärderad till 64,200 kronor, därav 2,800 kronor
för skogen.
Kronojordstyckningssakkunniga hava ansett, att någon anledning att
i kronans ägo bibehålla egendomen med dess svaga jord icke förelåge.
Från egendomen hade tidigare försålts en del mindre jordbruk, vilka
för närvarande icke kunde anses fullt bärkraftiga. Innehavarna av dessa
lägenheter borde i första hand beredas tillfälle att i erforderlig utsträckning
förvärva ytterligare jord av egendomen. Därefter återstående
delar kunde enligt de sakkunniga lämpligen försäljas i två lotter, huvudgården
och en obebyggd lott örn cirka 15 hektar åker.
Upp skattning snämnden har vid sammanträde den 28 augusti 1928 icke
heller funnit tillräckliga anledningar föreligga att i statens ägo behålla
egendomen.
I anslutning till av nämnden väckt förslag har distriktslantmätaren
Edelberg i ett den 15 maj 1929 avgivet yttrande, i huvudsak i samråd
med domänintendenten, utarbetat en preliminär styckningsplan. I yttrandet
har framhållits, att, såsom av den av Edelberg upprättade kartan
framginge, åkern vore tämligen spridd och till stor del belägen på ett
avstånd från fastighetens byggnader, vilket i hög grad försvårade en rationell
skötsel av egendomen. De längst bort belägna åkrarna borde därför
lämpligen avstyckas. Då till fastigheten hörde ej mindre än 55 hektar
äng och betesmark, borde i samma mån som åkerarealen minskades även
en del annan mark utan olägenhet kunna avskiljas. Edelberg ville därför
föreslå en plan, enligt vilken de å kartan med litt. a, b, c, d och e utmärkta
områdena borde försäljas för en önskvärd utvidgning av angränsande,
tidigare från egendomen avsöndrade mindre jordbrukslägenheter, och
Sallerup nr 9
i Malmöhus
län.
22
Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.
borde den bebyggda lotten litt. f såsom bostadslägenhet försäljas till ägaren
av byggnaderna därå.
I fråga om den sålunda uppgjorda planen har uppskattningsnämnden
vid sammanträde den 7 oktober 1929 anslutit sig till förslaget att försälja
lotterna litt. a, b, c och f enligt planen men har ansett, att någon upplatelse
av otterna litt. d och e på sätt ifrågasatts icke borde komma till
stand. Till lotten litt. d, vilken vöre avsedd att utöka den intill belägna
„lgare *rån egendomen försålda jordbrukslägenheten Sallerup 95, skulle
nämligen komma att höra en del av det allra bästa åkerskiftet. Detta
vöre betänkligt i och for sig, enär en ytterligare minskning av huvudgärdens
areal gjorde det än omöjligare med gårdens orimligt stora
byggnader. Men an mera avgörande vore, att täckdikningssystemet från
hela det åkerskifte, som bildades av ägofigurerna nr 55 och 57 och
numera ej vore avdelat genom stengärdesgård, som kartan utvisade, ledde
samman genom rensningsbrunn i skiftets nordvästra hörn. Den för
lotten litt. e upptagna marken, vilken utgjordes av 7 hektar äng och
en lgt pianon avsåges att försäljas till ägaren av Sallerup 9\ nu innehallande
8 hektar aker och 10.5 hektar äng och betesmark, vore den bästa
odlingsmarken och borde helst tillhöra den starkt beskurna huvudgården
tor att underlätta möjligheten för denna att utöka sin areal. I stället
hade nämnden erbjudit innehavaren av Sallerup 9’ att få köpa ägo
Imde”''Tv
böjts7 å kartan’ nära 4 kektar beteshage, men detta erbjudande
, ^t!nklirhet1eriikun,de enligt nämndens mening även resas mot att särskdt
försälja lotten litt. f eller ägofiguren å kartan nr 48, enär denna
läge mitt inuti huvudgårdens ägor. De föreliggande omständigheterna,
att nyttjanderattshavarén agde husen och att tomten på två sidor begränsades
av gemensamma vägar, syntes emellertid tillräckligt motivera
områdets försäljning. Någon utökning av arealen kunde måhända ifrågasattas,
men de svaga och illa underhållna byggnaderna syntes nämnden
tala mot en sadan anordning.
Enligt nämndens förslag borde egendomen alltså försäljas i fem lotter,
.litt. a, b, c och f samt egendomen i övrigt. Av lotterna vore lott a b
och c obebyggda Dessa lotter vore jämte lotten litt. f å kartan skilda
trän varandra och fran egendomen i övrigt medelst röda linjer och beskrivna
i distriktslantmätaren Edelbergs yttrande av den 15 maj 1929
Arealerna vore upptagna i avrundade tal och hade lotterna saluvärderats
salunda:
Litt. a
areal 31 hektar, därav 18 hektar åker samt 13 hektar äng och betesmark:
saluvärde 18.125 kronor, därav 3,175 kronor för växande skog- arrendevärde
640 kronor.
Lotten borde försäljas till Nils Andersson Bosenberg för att sammanlaggas
med den honom förut tillhöriga fastigheten Sallerup 93, som därefter
bomme att innehålla 22 hektar åker samt 15 hektar äng och betesmark.
Andersson Bosenberg hade förklarat sig villig inköpa lotten för
saluvärdet.
Det kunde ifrågasättas, huruvida icke lotten efter sammanläggningen
bleve väl stor Då borde emellertid erinras, att fastigheten Sallerup 93,
vilken utgjordes av en vattenkvarnslägenhet och under lång tid innehafts
av förre kronoarrendatorn N. Bosenbergs syster och svåger, vore
obetydlig och i första rummet behövde utvidgas å ömse sidor örn kvarn
-
23
Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.
dammen, alltså söder och norr örn denna, att denna fastighet vore
bebyggd med mycket goda byggnader, som delvis vore tillräckliga lör
utvidgningen och att åkerskifte^ ägotiguren nr 8 å kartan, ej lämpligen
kunde lördelas så att naturliga gränser erhölles. Rimligt syntes också
vara, att denna jämförelsevis stora lott tillädes någon del av skogsmarken.
Litt. b
areal 6.25 hektar åker; saluvärde 4,700 kronor; arrendevärde 180 kronor.
Lotten borde försäljas till Jöns Hansson för att sammanläggas med
den honom förut tillhöriga fastigheten Sallerup 97, som därefter konn
me att innehålla ungefär 12 hektar, därav II.75 hektar åker. Jöns Hansson
hade avböjt köp, oaktat han tidigare muntligen förklarat sig villig
därtill. Efter förnyad förfrågan hade han erbjudit sig köpa för ett
pris av 3,750 kronor. Vid sådant förhållande har domänintendenten föreslagit,
att lotten måtte utbjudas såsom självständig jordbrukslägenhet
enligt 13 § i 1929 års förordning mot det uppskattade värdet eller, om ej
antagligt anbud avgåves, försäljas till den högstbjudande för att sammanläggas
med någon angränsande fastighet. Det kunde enligt domänintendenten
också inträffa, att Jöns Hansson ångrade sig och sedermera
önskade förvärva det för komplettering av sin fastighet synnerligen väl
lämpade området. Saluvärdet ansåges ej för högt.
Litt. c
areal 5 hektar åker; saluvärde 3,750 kronor; arrendevärde 160 kronor.
Lotten borde försäljas till bröderna lantbrukarna Herman Persson och
Johannes Persson för att sammanläggas med dem förut tillhöriga fastigheten
Sallerup 96, som därefter komme att innehålla 12 hektar åker. Bröderna
Persson hade erbjudit sig inlösa lotten för saluvärdet.
Litt. f
areal O.206 hektar tomt; saluvärde 400 kronor; arrendevärde 18 kronor.
Lotten borde försäljas till ägaren av det å lotten uppförda boningshuset
Johan Hansson och bilda en självständig fastighet för bostadsändamål.
Johan Hansson hade förklarat sig villig köpa lotten till föreslaget
pris.
Egendomen i övrigt (huvudgården)
areal 86.23 hektar, därav 42.102 hektar åker, 42.494 hektar äng och betesmark
samt 1.634 hektar impediment; saluvärde 50,800 kronor, därav 4,395
kronor för växande skog; arrendevärde 1,935 kronor.
Egendomen är för tiden 14 mars 1930—14 mars 1931 utarrenderad till
Anna, Elise och Ernst Rosenberg. Dessförinnan innehades arrendet av
Nils Rosenbergs stärbhusdelägare, vilka förutom av nu nämnda personer
jämväl omfattade Carl Rosenberg. Denne hade emellertid i sammanhang
med egendomens utarrendering under sistnämnda tid avsagt sig alla anspråk
på arrenderätten. Jämväl Elise Rosenberg hade avstått från sina
anspråk å arrenderätten. Såsom optionsberättigade arrendatorer, återstode
allenast Anna och Ernst Rosenberg. Huvudgården borde vid sådant
förhållande försäljas till sistnämnda två personer, vilka godtagit
saluvärdet.
Vid försäljningarna hava några särskilda villkor beträffande lotternas
användning icke ansetts böra ifrågasättas. Ej heller har återköpsrätt
ansetts böra stadgas. Egendomen läge nämligen avsides och kunde
ej tänkas under överskådlig tid framåt använd för annat än jordbruksändamål.
De föreslagna värdena avsåge försäljning utan dylika förbe
-
24
Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.
håll. Skulle förbehåll i något sådant avseende bestämmas, ansåges de
föreslagna värdena böra minskas med femton procent.
Överjägmästaren bär icke haft något att erinra mot förslaget, sådant
det av nppskattningsnämnden förordats. Emellertid hade frågan, sedan
innehavaren av fastigheten Sallerup 97 förklarat sig ej villig inköpa
lotten litt. b, kommit i något annat läge. Motivet till försäljningen
av lotten litt. b vore, att fastigheten 97 vid försäljningen gjorts väl
liten och därför behövde utvidgning. Försåldes lotten litt. b som självständig
jordbrukslägenhet, skapades en ny för liten lägenhet. För att
undvika detta kunde ifrågasättas, örn ej en jämkning i gränserna mellan
lotterna litt. b och a borde göras, så att lotten litt. b bleve större, detta
så mycket hellre som uppskattningsnämnden själv antytt, att lotten litt. a
vore väl stor. I fråga örn värderingen av skogen kunde överjägmästaren
ej uttala sig, då uppgifter örn trädens dimensioner och beskaffenhet saknades.
De genomsnitts å-pris, som använts, förefölle ej höga, snarare
tvärtom.
Överlantmätaren har anfört, att, såvitt karta och handlingar utvisade,
hinder mot den föreslagna styckningen ej syntes möta på grund av jorddelningslagens
bestämmelser.
Länsstyrelsen har för sin del icke haft något att erinra mot uppskaftningsnämndens
förslag.
Med anledning av vad överjägmästaren anfört beträffande lotten litt.
b bär domänintendenten beretts tillfälle yttra sig i ärendet, och har domänintendenten
därvid framhållit följande. Lotten i fråga hade först
avsetts att försäljas till ägaren av Sallerup 97 Jöns Hansson. Vid förrättningen
på platsen hade denne också varit intresserad för saken och
hade ej haft något att invända mot det föreslagna priset. Först när förslaget
i övrigt var färdigt, försökte Hansson bjuda ett lägre belopp. Att
nu på sätt överjägmästaren ifrågasatt göra örn förslaget för att få en
ny jordbrukslott syntes onödigt, så mycket hellre som överlantmätaren,
trots överjägmästarens yttrande, icke haft något att erinra mot planen.
Domänintendenten hade redan tidigare uttryckt förmodan, att Jöns Hansson,
när det gällde, nog besinnade sig. Alternativt föresloges visserligen
lägenhetens försäljning som självständig jordbrukslägenhet, men eljest
ifrågasattes sammanläggning med annan jord. Det funnes i så fall tre
grannar, som enligt domänintendenten kunde förväntas vara hågade för
inköp, framför allt bröderna Herman och Johannes Persson.
Med utlåtande den 27 februari 1931 har domänstyrelsen, med överlämnande
av handlingarna och förberörda karta, underställt ärendet
Kungl. Majtts prövning. Domänstyrelsen förordar för sin del en disposition
av egendomen på sätt uppskattningsnämnden föreslagit samt anför
vidare:
Vad anginge förslaget att till huvudgården bibehålla de till en början
till försäljning för sammanläggning med angränsande fastigheter
ifrågasatta lotterna litt. d och e, torde en sådan anordning enligt styrelsens
mening stå i god överensstämmelse med de för styckning av egendomar
ledande principer, åt vilka givits uttryck vid 1929 års riksdag
(prop. 138). Anledning torde nämligen icke föreligga att här driva styckningen
så långt, att den ekonomiska driften av huvudgården med dess
stora hus äventyrades. Beträffande lotten litt. b finge styrelsen föreslå.
25
Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.
att denna försåldes med hembudsrätt för Jöns Hansson. Skulle Hansson
därvid alltjämt vidhålla sin förklaring, att han ej önskade köpa, torde
domänstyrelsen jämlikt 12 § i 1929 års förordning om försäljning av
kronoegendom kunna förordna örn lottens utbjudande till salu på annat
sätt.
Beträffande huvudgårdslotten ville styrelsen upplysa, att J. Rosenberg
tillträdde arrenderätten till egendomen 1890 och att efter dennes
död arrenderätten år 1910 övertagits av sonen Nils Rosenberg, som avlidit
år 1916. Styrelsen ville vid angivna förhållande förorda hembudsrätt
för Anna Rosenberg och Ernst Rosenberg.
De föreslagna saluvärdena vore enligt styrelsens mening fullt godtagbara.
Eör försäljningen av egendomens huvudgård torde riksdagens medverkan
vara erforderlig. Vidare syntes den fastighet, som skulle uppkomma
genom sammanläggning av lotten litt. a och fastigheten Sallerup 93, vara
av sådan storlek, att hembudsrätt icke utan vidare kunde med stöd av
11 § i 1929 års förordning tillerkännas Nils Andersson Rosenberg till lotten
litt. a. Sådan rätt borde utverkas för honom. Det torde då vara lämpligt,
att ärendet i sin helhet underställdes riksdagens prövning.
I avvaktan på slutligt besked i ärendet hade domänstyrelsen ombesörjt
egendomens skötsel och vård till den 14 mars 1932.
Jag biträder uppskattningsnämndens, av domänstyrelsen förordade för- Departementsslag
och hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen med- chefen■
giva,
att kronoegendomen 1 mantal Sallerup nr 9 i Östra
Sallerups socken av Malmöhus län må försäljas i
ovanberörda fem med litt. a, b, c och f samt egendomen
i övrigt (huvudgården) betecknade lotter enligt
förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående
försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m. med
av uppskattningsnämnden föreslagna saluvärden:
lotten litt. a med hembudsrätt enligt 11 § i samma
förordning för Nils Andersson Rosenberg för sammanläggning
med honom tillhöriga fastigheten Sallerup
93,
lotten litt. b med hembudsrätt enligt sagda 11 § för
Jöns Hansson för sammanläggning med honom tillhöriga
fastigheten Sallerup 97,
lotten litt. c med hembudsrätt enligt sagda 11 § för
Herman Persson och Johannes Persson för sammanläggning
med dem tillhöriga fastigheten Sallerup 9®,
lotten litt. f med hembudsrätt enligt 10 § i förordningen
för Johan Hansson, samt
huvudgårdslotten med hembudsrätt enligt 9 § första
stycket i förordningen för Anna Rosenberg och
Ernst Rosenberg,
26
Kedum nr 3
i Skaraborgs
län.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.
med iakttagande i övrigt, att lotterna må tillträdas
den 14 mars 1932, att endast kronoegendomen tillhöriga,
å lotterna befintliga hus och anläggningar ingå
i försäljningen, att lotterna överlåtas i det skick,
vari de på grund av bestämmelserna i nu örn egendomen
gällande arrendekontrakt skola av arrendatorn
avlämnas, samt att köpare av huvudgårdslotten
berättigas bekomma det foder, som egendomens arrendator
har att vid avträdet utan ersättning lämna.
4:o.
Kronoegendomen Vs mantal Kedum nr 3 Stommen i Södra Kedums socken
av Skaraborgs län är utarrenderad till den 14 mars 1931 mot ett årligt
arrende av 910 kronor. Domänstyrelsen har gått i författning örn egendomens
skötsel under ett år från nämnda dag.
Egendomen har under år 1928 besiktigats av kronojordstyckningssakkunniga
samt under år 1929 varit föremål för uppskattningsförrättning.
Av protokollet över nämnda förrättning jämte tillhörande handlingar, däribland
en av distriktslantmätaren Gunnar Linde år 1927 över egendomen
upprättad karta med beskrivning, samt av de sakkunnigas utlåtande inhämtas
bland annat följande.
Egendomen, som är belägen 9 kilometer från Vara köping och intill
Arentorps station, har en areal av 74.8508 hektar, varav 35.7408 hektar åker
och 39.H00 hektar annan jord. I denna areal äro icke inräknade de jämlikt
Kungl. Maj:ts beslut den 28 augusti 1926 och den 18 juni 1927 försålda
områdena.
Kronans hus äro i allmänhet i gott skick och för egendomens behov tillräckliga.
Trollhätte kraftverk och Arentorps elektriska distrihutionsförening hava
elektriska ledningar framdragna över egendomen.
Egendomen har andel i mindre byallmänningar, som lämna cirka 6 kronors
årlig utdelning.
Kedums församling har kyrkstallar och Sven Ehn har del av boningshus
å egendomens mark.
Kronojordstyckningssakkunniga hava anfört följande. I anledning av
inkomna ansökningar örn förvärv av tomtjord vid egendomen torde ett
lämpligt område nu böra avsättas för uppdelning i tomter. I framtiden
torde andra delar av egendomen kunna påräknas få tomtvärde. Vid gården
funnes stora, värdefulla grusfyndigheter. Med hänsyn härtill och då
några utgifter för nybyggnader eller dylikt ej förestode, borde egendomen
lämpligen bibehållas och ånyo utarrenderas.
Uppskattning snämnden har i anledning av inkomna ansökningar örn
förvärv av områden från egendomen uppgjort förslag till försäljning av
sju med litt. a—g å kartan betecknade områden, nämligen
lotten litt. a, ägofigur nr 73, med en areal av 0.0828 hektar. Saluvärde 330
kronor. Tomtavgäld 15 kronor. Området borde hembjudas handlanden
27
Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.
Aron Gerhard Hasselgren, vilken önskade förvärva området för utökning
av intilliggande honom tillhörig tomt Gustavsberg nr 1 örn O.032 hektar,
i jordregistret betecknat Kedum Storegården 620;
lotten litt. b, ägofigur nr 77, av nr 78 och av nr 79, med en areal av 0.3O2G
hektar. Saluvärde 1,210 kronor. Tomtavgäld 60 kronor. Området borde
hembjudas mejeristen Sven Ehn, som ägde hus å ägofiguren nr 77 och
lägenheten Mansåsen därintill samt önskade förvärva området för att
därefter genom ägoutbyte mellan området och Mansåsen, som tillhörde
kommunen, erhålla sina hus å fri grund;
lotten litt. c, delar av ägofigurerna nr 78 och 79, med en areal av O.1021
hektar. Saluvärde 410 kronor. Tomtavgäld 20 kronor. Området borde
försäljas till Frithiof Carlson, som önskade inköpa området för att
använda det till byggnadstomt. Lotten borde tillerkännas rätt begagna
utfartsvägen norr om området till allmänna landsvägen västerut;
lotten litt. d, ägofigur av nr 87 samt nr 90 och av nr 94, med en areal av
0.875 hektar, varav O.scs hektar åker och O.206 hektar annan mark. Saluvärde
450 kronor. Arrendevärde 20 kronor. Området borde hembjudas lantbrukaren
Alex Olsson, vilken önskade förvärva området som tillägg till sin
egendom Vi« mantal Korsmaden l3 örn 7.95 hektar. Lotten borde erhålla
rätt begagna väg över huvudfastigheten till allmänna landsvägen;
lotten litt. e, ägofigur nr 75, nied en areal av O.igs hektar. Saluvärde 670
kronor. Tomtavgäld 35 kronor. Området borde hembjudas Södra Kedums
kommun, som önskade köpa tomtplats för kyrkstall;
lotten litt. f, av ägofigur nr 100, med en areal av O.12 hektar. Saluvärde
480 kronor. Tomtavgäld 25 kronor. Området borde försäljas till lantbrukaren
J. A. Persson, som ägde 3/s2 mantal Kedum Skattegården l7 och
önskade inköpa tomten;
lotten litt. g, av ägoiigur nr 107, med en areal av O.i hektar. Saluvärde
800 kronor. Tomtavgäld 80 öre per utbrukad kvadratmeter. Området
borde iörsäljas till cementfabrikören Thor Kindström, som anhållit att få
inköpa sand från egendomen, antingen viss areal eller eventuellt per kvadrat-
eller kubikmeter.
Lotterna hade värderas i fullgott stånd. Saluvärdena vore beräknade
utan förbehåll örn särskilda villkor och örn återköpsrätt. Skulle sådant
förbehåll göras, vilket nämnden ansett sig ej kunna tillstyrka, borde saluvärdena
fastställas till för litt. a 264 kronor, för litt. b 968 kronor, för litt.
c 328 kronor, för litt. d 360 kronor, för litt. e 530 kronor, för litt. f 384 kronor
och för litt. g 640 kronor. Upplåtelse under åbo- eller tomträtt har
nämnden ansett ej böra ifrågakomma. Köpeskillingarna hava ansetts
böra i samtliga fall erläggas kontant vid tillträdet.
Länsstyrelsen och över jägmästaren hava ej haft något att erinra mot
uppskattningsnämndens förslag.
Sedermera har domänintendenten med tillstyrkan överlämnat en ansökning
från förenämnde Frithiof Carlsson, däri denne anhållit, att lotten litt.
c måtte utökas från 1,024 kvadratmeter till 1,500 kvadratmeter. Enligt
domänintendenten borde för den utökade arealen betalas samma pris per
kvadratmeter, som ovan föreslagits för lotten i fråga. Detta innebär, att
saluvärdet skulle höjas till 600 kronor.
överlantmätaren har anfört följande: Ur jorddelningslagens synpunkter
syntes hinder icke föreligga för avstyckning av lotterna litt. b, e, f och g.
Då lotten litt. a finge anses vara i minsta laget för att bilda särskild fastighet
för bostadsändamål, ville överlantmätaren tillstyrka dess försälj
-
28
Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.
ning, under villkor att densamma avstyckades för sammanläggning med
ovanberörda fastigheten Kedum Storegården 620.
Angående lotten litt. c funnes enligt överlantmätarens mening ej något
att erinra mot försäljning av denna, utökad på sätt ovan ifrågasatts. Dock
kunde frågan om ordnande av utfartsväg för detta område ej lösas på sätt
lantmätaren föreslagit utan vore enda möjligheten härvid, att väg uttoges
över ägofigur nr 79 söder ut till vägfiguren nr 76 samt därefter utefter
denna fram till landsvägen. Med anledning av ett av uppskattningsnämnden
väckt förslag att avsätta ett område Örn 4 hektar till framtida tomtförsäljning
ville överlantmätaren framhålla, att, därest avsikten vore att
sådan försäljning skulle komma att äga rum å återstående delen av det
område, som betecknats med ägofigurerna nr 77—80, förslagets realiserande
syntes honom med nödvändighet påfordra upprättande redan nu av
en preliminär plan, särskilt med hänsyn dels till angelägenheten av att få
erforderliga trafikleder utlagda på mest lämpliga sätt och dels till den
förefintliga bestämmelsen, att byggnad måste hava visst avstånd från
kyrkogården. I avbidan på upprättande av dylik preliminär plan syntes
det lämpligt att låta anstå med definitiva bestämmandet av gränserna
för området litt. c. Såsom ytterligare skäl därför ville överlantmätaren
framhålla, att det beträffande Arentorps stationssamhälle, intill vilket
områdena a—c samt e—f vore belägna, för närvarande stöde och vägde,
om sådan plan för jorddelningen borde upprättas, varom förmäldes i 19
kap. 1 § andra och tredje styckena jorddelningslagen.
I fråga örn lotten litt. d torde det, då en sammanläggning med den
Alex Olsson tillhöriga fastigheten Korsmaden l3 icke kunde av formella
skäl äga rum, vara försvarligt att eftersätta de stränga fordringar, som
i jorddelningslagen uppställdes såsom villkor för avstyckning till särskild
fastighet.
Av domänintendenten hava därefter överlämnats ansökningar
av Alfred Bergqvist, Arentorp, örn förvärv av cirka 1,200 kvadratmeter
av ägofigur nr 79, vilken ansökning av domänintendenten tillstyrkts, därvid
föreslagits ett pris av 40 öre per kvadratmeter, och
av förenämnde cementfabrikören Thor Kindström, att grustaget lotten
litt. g måtte utökas att omfatta 6,000 kvadratmeter och att han därutöver
måtte få inköpa ytterligare 6,000 kvadratmeter till byggnads- och upplagsplats;
upplåtelsen förordas av domänintendenten, som värderat området,
efter 80 öre per kvadratmeter grustag och 40 öre per kvadratmeter tomtmark,
till sammanlagt 7,200 kronor.
Länsstyrelsen har icke haft något att erinra mot, att de områden avegendomen,
beträffande vilka framställningar örn förvärvande gjorts, försåldes
på av domänintendenten föreslagna villkor, därvid dock de av
överlantmätaren framhållna synpunkterna borde vinna beaktande.
På given anledning har sedermera vederbörande jägmästare beretts
tillfälle att yttra sig angående värdet av det område, som avsåges att försäljas
till förenämnde Kindström; och har jägmästaren efter besiktning
å platsen i ett till domänstyrelsen avgivet yttrande anfört, att det vore
honom omöjligt att utan föregående mera ingående undersökning avgöra
gruslagrets mäktighet. En inom området av Kindström redan öppnad
grop på fem meters djup hade emellertid icke nått gruslagrets botten.
Gruset vore av ypperlig beskaffenhet, även om här och var, synnerligast
närmast ytan, mindre partier av mera storstenigt grus förekomme. Or
-
Kungl. Majus proposition Nr 203.
29
tens gängse pris å grus vore 1 krona—1 krona 50 öre per kubikmeter. För
revirets räkning torde grustagen icke komma att anlitas.
Med skrivelse den 12 mars 1931 har domänstyrelsen underställt ärendet
Kungl. Maj:ts prövning samt därvid för egen del anfört följande.
Försäljningarna av lotterna litt. a, b, d, e och f, mot vilka några vägande
invändningar ej framförts, finge styrelsen tillstyrka. Med anledning av
vad överlantmätaren anfört, att det för närvarande stöde och vägde, örn
sådan plan för jorddelningen borde upprättas, varom förmäldes i 19 kap.
1 § andra och tredje styckena jorddelningslagen, torde det vara lämpligt,
att åtminstone de lotter, vilka angränsade stationssamhället, icke försåldes,
förrän avstyckningen av desamma genomförts och vederbörligen fastställts.
Däremot borde någon försäljning av tomter inom ägofiguren nr
80 och de efter frånskiljande av lotten litt. b kvarvarande delarna av ägofigurerna
nr 78 och 79 ej komma till stånd, förrän tomtindelning uppgjorts
och av länsstyrelsen fastställts. Beslut torde därför böra meddelas att,
sedan sådan tomtindelning fastställts, respektive tomter skulle var för sig
upplåtas såsom bostadslägenheter enligt 13 § i 1929 års förordning örn försäljning
av kronoegendom, med saluvärden som domänstyrelsen med ledning
av nämndens värderingsförslag hade att fastställa.
I fråga örn det till försäljning till Kindström avsedda området lämnade
den verkställda utredningen icke tillräckligt material för bedömning av
värdet av den förefintliga grusmängden. I sakens nuvarande läge ville
domänstyrelsen ifrågasätta, huruvida icke förordnande kunde meddelas,
att inom den med ägofiguren nr 107 utmärkta marken finge efter do
mänstyrelsens bestämmande till Kindström försäljas ett område örn cirka
1.2 hektar med saluvärde, som domänstyrelsen ägde fastställa. Styrelsen
finge härutinnan vidare upplysa, att, enligt uppgift av domänintendenten
under hand, Kindström, som nu dreve industriell rörelse i Vara, hade för
avsikt att förflytta sin verksamhet till egendomen, vilket med hänsyn till
egendomens grusfyndigheter och för framtida tomtupplåtelser vore till
fördel för kronan.
Enligt Kungl. Maj:ts resolution den 1 oktober 1914 hade vattenfallsstyrelsen
medgivits framdraga elektriska ledningar över egendomen under
vissa villkor.
Då för försäljningsförslagets genomförande i åtskilliga delar erfordrades
riksdagens medverkan, torde hela förslaget lämpligen böra underställas
riksdagen.
Det av domänstyrelsen sålunda framlagda försäljningsförslaget finner
jag mig kunna biträda. Lika med styrelsen anser jag förslaget i dess helhet
böra underställas riksdagens prövning.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att av kronoegendomen Va mantal Kedum nr 3 Stommen
i Södra Kedums socken av Skaraborgs län må
med tillträdesrätt den 14 mars 1932 försäljas
dels lotterna litt. a, b, d och f, sedan lotternas avstyckning
i vederbörlig ordning genomförts och fast
ställts, var för sig med ovan angivna arealer och salu
värden, lotten litt. a till Aron Gerhard Hasselgren för
Departementschefen.
30
Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.
sammanläggning med honom tillhöriga fastigheten
Kedum Storegården 620, lotten litt. h till Sven Ehn, lotten
litt. d till Alex Olsson och lotten litt. f till J. A.
Persson; skolande vid försäljningarna i tillämpliga
delar lända till efterrättelse bestämmelserna i 21—32 §§
i förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning
i vissa fall av kronoegendom m. m. och 21—
26 §§ i kungörelsen samma dag med tillämpningsföreskrifter
till nämnda förordning,
dels, sedan tomtindelning inom det å kartan med
ägofigurerna nr 78—80 utmärkta området med undantag
av lotten litt. b uppgjorts och av länsstyrelsen godkänts,
vid tomtindelningen nybildade tomter, envar
tomt såsom bostadslägenhet enligt 13 § i nämnda förordning
med saluvärde, som domänstyrelsen med ledning
av uppskattningsnämndens värderingsförslag har
att fastställa,
dels lotten litt. e, sedan lottens avstyckning i vederbörlig
ordning genomförts och fastställts, till Södra
Kedums församling mot en köpeskilling av 670 kronor,
under villkor att köpeskillingen erlägges kontant vid
tillträdet till länsstyrelsen i länet, som har att å lotten
utfärda köpebrev, och att köparen ensam vidkännes
alla med lagfart å fånget och lottens avskiljande
samt övriga med köpet förenade kostnader,
dels ock inom den med ägofiguren nr 107 utmärkta
marken efter domänstyrelsens bestämmande ett till
grustäkt och byggnadsplats lämpligt område örn cirka
1.2 hektar till fabrikören Thor Kindström mot en köpeskilling,
som domänstyrelsen har att bestämma, att
vid tillträdet kontant erläggas till länsstyrelsen i länet,
som har att å lotten utfärda köpebrev, under villkor
i övrigt att köparen ensam vidkännes alla med
lagfart å fånget och lottens avskiljande samt övriga
med köpet förenade kostnader;
skolande i övrigt gälla, beträffande lotten litt. d, att
lotten tillförsäkras rätt att begagna väg över huvudfastigheten
till allmänna landsvägen samt beträffande
samtliga lotter att desamma överlåtas i befintligt skick
och att köpare äro skyldiga respektera vattenfallsstyrelsen
och Arentorps elektriska distributionsförening
medgiven rätt att hava elektriska ledningar framdragna
över lotterna.
Kungl. Marits proposition Nr 203.
31
5:o.
I framställning den 21 februari 1923 anhöll dåvarande korpralen L. P.
Berglind och hans hustru Lovisa Berglind, Österfärnebo, om tillstånd att
inköpa den å Grönsinka kronopark i Österfärnebo socken av Gävleborgs
län belägna mark, som de enligt lönekontrakt av den 29 september 1877
och den 28 juli 1883 innehade såsom soldattorp. Vederbörande jägmästare
anförde i infordrat yttrande, att, enär ägorna till ifrågavarande
torp läge i fem särskilda skiften å kronoparken, det måste anses olämpligt
att avyttra skiftena, samt föreslog, att själva soldattorpets tomtplats
jämte lämpligt jordområde i dess omedelbara närhet i stället borde
upplåtas till sökandena. Genom beslut den 15 februari 1924 fann Kungl.
Maj:t icke skäl bifalla Berglinds och hans hustrus framställning.
I en till domänstyrelsen inlämnad, till Kungl. Majit ställd ansökning
av den 23 januari 1926 hava sökandena hemställt örn tillstånd att av
kronoparken Grönsinka inköpa ett område i enlighet med berörda, av vederbörande
jägmästare avgivna förslag.
Med anledning härav har på domänstyrelsens föranstaltande uppskattningsförrättning
hållits av jägmästaren i Grönsinka revir.
I skrivelse den 13 februari 1931 har domänstyrelsen med överlämnande
av sistnämnda ansökning jämte vid förrättningen fört protokoll ävensom
övriga ärendet tillhörande handlingar, varibland en över saluområdet
upprättad, såsom bilaga 3 betecknad kartskiss, underställt ärendet Kungl.
Majits prövning. Av handlingarna i ärendet inhämtas följande.
Ifrågavarande soldattorp är beläget inom kronan tillhöriga fastigheterna
Hornberg l1 och 21, vilka innehava gemensam ägovidd.
Avståndet är till Gävle 70 kilometer, Avesta 52 kilometer, Gysinge
järnvägsstation 12 kilometer och Österfärnebo kyrka 5 kilometer.
Saluområdet omfattar dels soldattorpets tomtplats samt dels ett område,
huvudsakligen åker, som tidigare ingått i arrendelotten Hornberg,
men som numera under hand utarrenderats till L. P. Berglind för tiden
till den 14 mars 1931 emot en årlig avgift av 35 kronor, ävensom mellanliggande
skogsmark.
Arealen utgör omkring 4.85 hektar, varav tomt och åker 2.04 hektar, gärdesbackar
1.36 hektar samt avrösningsjord 1.45 hektar.
Lägenheten är att anse såsom bostadslägenhet. Därå kunna födas endast
en ko samt smådjur.
Åkerjorden består av stenbunden lerjord av tillfredsställande hävd. Å
lägenheten finnes ett virkesförråd av 135 kubikmeter, huvudsakligen granskog
i en ålder av 35—55 år.
över lägenheten är framdragen en för lägenhetens behov avsedd elektrisk
belysningsledning.
Å tomtplatsen finnas boningshus, innehållande förstuga, två rum och
kök samt vindsrum, ladugård med vidbyggda lador, loge och vedbod samt
visthusbod. Byggnaderna, vilkas brandförsäkringsvärde och taxeringsvärde
utgöra 3,000 kronor, äro i stort sett av medelgod beskaffenhet och
väl underhållna samt för behovet tillräckliga.
Qr&nsimka
kronopark
i Gävleborgs
län.
Departements
chefen.
32 Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.
Huruvida byggnaderna tillhöra vederbörande rotehållare, — kronan.
Korsnäs sågverksaktiebolag och vissa enskilda personer — eller torpets
innehavare har icke kunnat utrönas. Enligt i trakten tillämpad praxis
rörande byggnader å soldattorp, upplåtna på liknande villkor som för här
ifrågavarande torp, hava emellertid byggnaderna ansetts tillhöra kontraktstagaren.
Korsnäs sågverksaktiebolag och övriga enskilda rotehållare
hava skriftligen förklarat sig icke komma att framställa krav på andel
i torpets byggnader, därest kronan för sin del avstår från anspråk på
andel i samma byggnader.
Saluvärdet har uppskattats till 1,984 kronor. Häri ingår icke värdet av
de å soldattorpets tomtplats befintliga byggnaderna.
Vederbörande jägmästare har föreslagit, att lägenheten försäljes med
hembudsrätt för L. P. Berglind. Sedan Berglind numera erhållit avsked
såsom furir, ägde han under sin återstående livstid disponera soldattorpets
tomtplats samt torpet tillhörande odlingsjord. Hans hustru Lovisa
Berglind vore numera avliden. Jägmästaren har icke funnit anledning
föreslå föreskrivande av särskilda villkor angående lägenhetens användning
samt återköpsrätt.
Berglind har förklarat sig önska med äganderätt förvärva lägenheten
till av jägmästaren föreslaget pris.
Vederbörande Överjägmästare har tillstyrkt försäljningen.
Överlantmätaren i länet har ansett, att ur jorddelningssynpunkt hinder
icke mötte för avstyckning av lägenheten.
Jämväl domänstyrelsen har på grund av föreliggande omständigheter
ansett, att Berglind borde medgivas rätt att inköpa lägenheten. Berglind
torde emellertid icke utan riksdagens hörande kunna tillerkännas hembudsrätt
enligt 1929 års författningsbestämmelser, varför ärendet syntes
böra underställas riksdagens prövning. Då styrelsen ansåge, att kronan till
förmån för soldattorpets innehavare borde avstå från krav å äganderätt
till andel i byggnaderna, hade styrelsen emot det lägenheten åsätta saluvärdet
icke något annat att erinra, än att detsamma syntes böra avrundas
till 2,000 kronor. Enligt styrelsens mening funnes icke anledning att föreskriva
särskilda villkor angående lägenhetens användning samt stadga
förbehåll örn återköpsrätt.
Jag finner ifrågavarande fastighet lämpligen böra försäljas med det
saluvärde, 1,984 kronor, som föreslagits vid uppskattningsförrättningen,
samt i övrigt på de av domänstyrelsen föreslagna villkor.
Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att av fastigheterna Hornberg 11 och 21 under
Grönsinka kronopark i Österfärnebo socken av Gävleborgs
län ett område av omkring 4.85 hektar, vilket
finnes närmare angivet å en handlingarna i ärendet
bifogad, med bilaga 3 betecknad kartskiss, må försäljas
enligt förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående
försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 203. 33
med ett saluvärde av 1,984 kronor och hembudsrätt
jämlikt 10 § i sagda förordning för förre furiren L.
P. Berglind samt med tillträdesrätt den 14 mars 1932.
6:o.
Kronoegendomen 1 mantal Viken nr 2 i Brunflo socken av Jämtlands län
har varit utarrenderad för tiden 14 mars 1922—14 mars 1927 mot ett årligt
arrende av 1,300 kronor samt därefter för ett år i sänder mot avgälder
av för arrendeåret 1927—1928 400 kronor och för ett vart av arrendeåren
1928—1931 350 kronor. Egendomen är nu utarrenderad till den 14 mars
1932 mot en årlig avgäld av 400 kronor.
Å egendomen hava uppskattningsförrättningar hållits dels den 13 augusti
1924 och den 20 juli 1926, dels den 8 juni 1928, dels ock den 29 juli och
den 11 december 1930. Av instrumenten över förrättningarna och övriga
ärendet tillhörande handlingar, däribland en av kommissionslantmätaren
Aug. Sandler år 1911 över inägorna till och rågångarna omkring egendomen
upprättad karta samt tre av distriktslantmätaren Carl Öijmark
upprättade kartor, en av år 1926 omfattande alla ägorna till egendomen,
och två över viss del av egendomen, den ena av år 1928 och den andra av
år 1929, inhämtas bland annat följande:
Egendomen, som är belägen omedelbart intill Brunflo järnvägsstation
och Brunfloviken av Storsjön, har en areal av 259.755 hektar, varav 20.226
hektar tomt och åker, 1.193 hektar äng, 1.346 hektar odlingsmark, 234.iso
hektar avrösningsjord och 2.sio hektar impediment. I denna areal ingå
ej de områden örn 8.oe hektar, vilka tagits i anspråk för statens järnvägars
räkning till utvidgning av Brunflo järnvägsstation och till inlandsbanan
jämte grustag, och ej heller de områden, som jämlikt Kungl. Maj:ts brev
den 12 juni 1908 och den 4 juni 1920 försålts från egendomen.
Egendomens åbyggnader äro dåligt underhållna och delvis otillräckliga.
Inägojorden är fördelad i två på cirka 2 kilometers avstånd från varandra
belägna områden, Hemgärdet och torpet Häggdalen. Hemgärdet
avgränsas i huvudsak av Storsjön och vägen till Brunflo järnvägsstation i
väster, av vägen till Lockne i öster samt av andra personer tillhöriga marker
i övrigt. Ett enskild person tillhörigt område avdelar Hemgärdet i
två delar, ett större huvudgården i norr och ett mindre lägenheten Elfstorpet
i söder. Häggdalen utgöres av ett magert, av sten uppfyllt område
med några smärre åkertegar, här och var uppodlade, där möjlighet
härför förefunnits. Åkerjorden å Hemgärdet utgöres av kalkrik, avstörre
och mindre stenar ofta starkt besvärad mulljord av god bördighet.
Hackås—Näs elektriska aktiebolag har jämlikt Kungl. Maj:ts resolution
den 13 juli 1923 medgivits rätt att hava elektriska ledningar framdragna
över egendomen.
Taxeringsvärdet utgör 22,000 kronor för egendomens inägor och 43,200
kronor för den från arrendet undantagna utmarken.
Vid uppskattnings!örrättningen åren 1924 och 1926 framhöll uppskattning
snämnden, att egendomen, med hänsyn till åbyggnadernas och åkerjordens
beskaffenhet samt de ogynnsamma klimatiska förhållandena, såsom
arrendegård i kronans hand hade så gott som intet värde. Egendomens
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 179 höft. (Nr 203.) 3
Viken nr 2 i
Jämtlands län
m. m.
34
Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.
egentliga värde berodde på dess förträffliga ekonomiska belägenhet omedelbart
intill Brunflo järnvägsstation, knutpunkt för tre järnvägslinjer,
på ortens ganska ansenliga betydelse i industriellt avseende ävensom på
egendomens lämplighet för styckning till bostadstomter. Med hänsyn
härtill föreslog uppskattningsnämnden, att kronoegendomens invid Brunflo
station belägna inägoområde, Hemgärdet, måtte försäljas i för bostadstomter
lämpade lotter, samt att egendomen i övrigt måtte ställas
under skogsstatens vård och förvaltning. I anslutning härtill hade uppskattningsnämnden
i samråd med vederbörande lantmätare uppgjort förslag
till Hemgärdets uppdelning i 77 bostadstomter, uppdelade på 17
kvarter och närmare angivna å 1926 års förenämnda karta. Saluvärdet
a samtliga lotter skulle enligt förslaget utgöra 58,655 kronor. Därest egendomen
skulle ånyo utarrenderas, beräknades arrendevärdet till 705 kronor.
Från förestående förslag till egendomens disposition anmälde biträdande
uppskattning smännen avvikande mening. Förutsättningar saknades enligt
reservanternas mening för att kronan inom överskådlig framtid skulle
kunna erhålla köpare till ett så stort antal tomter som ifrågasatts. Med
anledning härav föreslogo reservanterna, ehuru saluvärdet å hela tomtområdet
vid försäljning i en lott ej torde komma att överstiga 25,000 kronor,
att området måtte utbjudas å offentlig auktion. Skulle antagligt anbud
härvid ej erhållas, förelåge möjlighet att området i en framtid kunde
komma att helt eller delvis vinna användning för statens järnvägars räkning
såsom lämplig plats för en tilltänkt verkstadsanläggning.
Jägmästaren tillstyrkte försäljning av inägojordeu men uttalade tvekan
om möjligheten att inom överskådlig framtid kunna erhålla köpare
till det föreslagna antalet tomter. På grund härav förordade jägmästaren
inom ramen av den förevarande styckningsplanen sammanläggning av
vissa tomter dels för bildande av till mindre jordbruk lämpliga egnahemslägenheter
och dels för utökning av de föreslagna bostadslägenheternas
arealer. Såsom tomtområden borde endast den närmast Brunflo järnvägsstation
belägna delen av inägojorden disponeras.
Över jägmästaren förordade jämväl inägojordens försäljning och tillstyrkte
därvid, att ett mindre antal av de mera välbelägna byggnadstomterna
utbjödes till försäljning, samt att den återstående delen av inägojorden
med åbyggnader försåldes i en lott såsom jordbruksfastighet.
Länsstyrelsen meddelade i skrivelse den 30 maj 1927, att länsstyrelsen,
för att vinna kännedom örn, huruvida inom orten intresse förefunnes för
egendomens disposition i enlighet med uppskattningsnämndens förslag,
lämnat ortsbefolkningen tillfälle att yttra sig i frågan vid särskilt utlyst
sammanträde. Av det därvid förda protokollet framginge, att olika meningar
uttalats rörande dispositionen av inägoområdet vid Brunflo järnvägsstation,
men att ingen av de vid sammanträdet närvarande anslutit sig till
det uppgjorda förslaget. För egen del hade länsstyrelsen funnit sig icke
kunna biträda förslaget, då en så omfattande byggnadsverksamhet som
i förslaget förutsatts icke torde vara att förvänta i orten. Någon del
av området borde dock användas för bildande av bostadslägenheter.
Järnvägsstyrelsen meddelade, att något behov för statens järnvägar av
ytterligare mark av egendomen icke förelåge.
Sedan domänstyrelsen med anledning av de mot det föreliggande förslaget
framställda erinringarna förordnat örn upprättande av nytt förslag
till egendomens disposition, har ordföranden i nämnden, domänintendenten
i Västmanlands län Bengt B:son Wolffram, i skrivelse den 10 december
1928 framhållit bland annat följande: Vid sammanträde den S
35
Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.
juni 1928 hade uppskattningsnämnden beslutat att förorda ett förslag till
uppdelning av egendomens jordbruk i 22 tomter samt 2 jordbrukslägenheten
litt. C och Y, samtliga lotter närmare angivna å 1928 års karta.
För att jordbrukslägenheterna skulle kunna godkännas såsom avstyckningar
enligt jorddelningslagen hade vederbörande distriktslantmätare
uppställt fordran på att lägenheterna skulle tilldelas vissa utmarksarealer
med beräknad årlig avkastning av respektive 52 och 27 kubikmeter. Då
det kunde vara tveksamt, huruvida en dylik disposition kunde vara med
god ekonomi förenad, hade domänintendenten underställt domänstyrelsen
det sålunda uppgjorda förslaget.
Över förslaget inhämtades av domänstyrelsen yttranden av lantmäteristyrelsen,
vederbörande Överjägmästare och överlantmätare samt länsstyrelsen
i länet. Över jägmästaren och länsstyrelsen hava därvid — under
framhållande av att det vore föga antagligt, att de till försäljning
föreslagna 22 lotterna bomme att finna avsättning samt att, örn det uppgjorda
förslaget genomfördes, detta skulle menligt inverka på den kvarvarande
huvudlotten av gården — förordat inägornas försäljning i 10
bostadstomter och 2 jordbrukslägenheter. Med anledning av vad sålunda
andragits anmodade domänstyrelsen domänintendenten att slutföra förslaget
till egendomens disposition, och skulle härvid en uppdelning av
egendomens jordbruk göras i huvudsaklig anslutning till vad överjägmästaren
och länsstyrelsen förordat.
Vid den på grund härav den 29 juli och den 11 december 1930 hållna
förnyade uppskattnings för rättningen å egendomen har förslag uppgjorts
till inägoområdets försäljning i tolv här nedan angivna, å 1929 års karta
med litt. A—L betecknade och i ett av distriktslantmätaren Carl Öijmark
den 30 januari 1930 upprättat förslag till avstyckning från egendomen
närmare beskrivna lotter, med följande saluvärden.
Lott litt.
A r
_
hektar
e a 1
därav
åker, äng
oell imp.
hektar
Värde av åker,
äng och imp.
per
kvm j kronor
kronor
Ut-
mark
hektar
Värde av
utmark
med skog
kronor
I
l
Värde av!
kronans Saluvärde
åbyggnadj kronor
kronor
Arren-
debelopp
kronor
A...............
0.212
0.212
0.3 0
640
_
1
640
35
B...............
0.759
0.7 59
0.15
1,140
—
—
1,140
60
C...............
31.993
10.993
0,0 6
6,600
21
9,080
4,750 20,430
460
I)..............
0.281
0.281
0.38
1,070
—
—
1,070
55
15.............
0.1 70
0.176
0.4 0
705
—
—
705
40
F...............
0.818
0.313
0.40
1,255
—
—
1,255
65
G...............
0.2 70
0.2 7 0
0.4 0
1,080
—
—
— 1,080
55
H..............
0.124
0.124
0.50
620
—
—
620
35
I ...............
0.182
0.182
0.50
660
—
—
660
35
J...............
0.140
0. 146
0.56
805
—
-
805
45
K...............
0.148
0.148
0.55
790
—
--
790
40
1................
11.196
3.196
0.04
1,280
8
2,970
170 i 4,420
150
Summa
"
45.745
10.7 4 5
—
16,645
29
12,050
4,920 ! 33,615
1,075
36 Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.
Uppskattning snämnden har tillstyrkt lotternas försäljning enligt förordningen
den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall av
kronoegendom m. m. De olika å-prisen vore satta i förhållande till
respektive lotters tillstånd i nu befintligt skick.
Lotten litt. A borde försäljas till Brunflo tingslags vägstyrelse, som
ägde en därå uppförd garagebyggnad och som under förutsättning av
vägstämmans godkännande förklarat sig önska inköpa lotten för det
åsätta saluvärdet.
Belägenheten av lotten litt. C, huvudgården, omedelbart invid ett samhälle
med så fördelaktiga kommunikationsmöjligheter, som här förefunnes,
borde kunna förutsätta betydande utsikter för framtida värdeökning.
Uppskattningsnämnden har med anledning härav föreslagit, att
köpare av denna lott måtte tillförbindas sköta lotten med hänsyn till fortsatt
nyttjande såsom jordbruksegendom samt att med försäljningen därav
förenades rätt för kronan att återköpa densamma, därvid köpeskillingen
borde bestämmas till 66 ''procent av det allmänna saluvärdet.
Nämnden har med hänsyn till det sätt, varpå arrendatorn, Lars Olof
Olofsson, vilken brukat egendomen sedan år 1922, hävdat åkerjorden
och underhållit byggnaderna, ansett skäl icke föreligga att tillstyrka
hembudsrätt för honom vid lottens försäljning. Lotten borde upplåtas å
auktion.
Beträffande lotten litt. L, Eliastorpet, har nämnden föreslagit hembud
vid lottens försäljning för nuvarande innehavaren Jöns P. Persson, vilken
å torpet ägde en stuga i skröpligt skick och ladugård med mera.
Persson hade brukat torpet sedan år 1895. På grund av torpets något
frånsides belägenhet anser nämnden, att bestämmelser örn särskilda villkor
och återköpsrätt ej påfordrades. Skulle sådant förbehåll likväl föreskrivas,
borde saluvärdet nedsättas till 2,920 kronor. Persson har förklarat
sig villig inköpa torpet för det åsätta saluvärdet, 4,420 kronor. Skulle
försäljning till Persson ej komma till stånd, borde lotten försäljas å
auktion.
Den till försäljning ej föreslagna delen av egendomen har nämnden ansett
höra avsättas till kronopark, med benämningen kronoparken Viken.
Överlantmätaren, vilken av domänintendenten beretts tillfälle yttra sig
över nu föreliggande förslag, har förklarat, att förslaget syntes i stort
sett fylla de krav, jorddelningslagen föreskreve i fråga örn avstyckning.
Det syntes dock överlantmätaren önskvärt, att storleken av de föreslagna
tomterna litt, H och I något ökades. Detta kunde ock lätt och utan någon
som helst olägenhet för jordbrukslotten ske på det sätt, att vägen
litt. d flyttades västerut cirka 6 meter. Något nytt förslag torde härför
icke behöva upprättas utan kunde denna lilla ändring genomföras vid
själva avstyckningsförrättningen. I övrigt hade överlantmätaren intet
att erinra mot styckningsförslaget.
Över jägmästaren har framställt vissa anmärkningar beträffande de lotterna
litt. C och L åsätta värdena för skog och skogsmark. Värdet av
utmarken med växande skog å lotten litt. C borde sänkas till i avrundat
tal 8,760 kronor samt för lotten litt, L höjas till 3,350 kronor. Härigenom
skulle saluvärdena komma att utgöra för lotten litt. C 20,110 kronor och
för lotten litt. L 4,800 kronor.
Beträffande uppskattningsnämndens förslag, att egendomens arrendator
ej skulle medgivas hembudsrätt vid försäljning av lotten litt. C har
överjägmästaren med stöd av inhämtade upplysningar och egen hänne
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.
37
• dom om förhållandena å egendomen anfört följande: Inägojorden vore
visserligen i mindre god hävd. men så hade förhållandet varit redan då
nuvarande arrendatorn övertog arrendet. I fråga örn möjligheterna för
denne att under arrendetiden bringa jordbruket i fullgod hävd, som måste
medföra betydande kostnader, borde beaktas, att första uppskattningsförrättningen
påbörjades redan år 1924, efter vilken tid arrendet successivt
förnyats för arrendatorn under den tid, uppskattningsförrättningarna
pågått. Då arrendatorn i alla dessa år svävat i ovisshet om, huru
länge han skulle bibehållas vid gården, kunde man icke rimligen begära,
att denne eller vilken annan arrendator som helst skulle nedlägga några
större kostnader för jordbrukets upphjälpande. Härtill lromme, att ladugården
varit i så dåligt skick, att kreaturens välbefinnande äventyrats
vintertiden under de senare åren, varför nödtorftig reparation slutligen
måst vidtagas, för att det överhuvudtaget skulle bliva möjligt att inhysa
djuren i ladugården under de två senaste vintrarna, vilket allt givetvis varit
till hinder för kreatursskötsel!! och kreatursstammens uppbringande
till nöjaktig storlek. Den mindre tillfredsställande skötseln av jordbruket
från och nied år 1924 vore därför enligt överjägmästarens förmenande
icke ett bevis för arrendatorns mindre duglighet som jordbrukare utan
vore en följd av de ytterst ogynnsamma förhållanden, under vilka denne
innehaft gården under de senaste sju åren. På grund härav och då överjägmästaren
från trovärdigt håll inhämtat, att arrendatorn vore en i alla
avseenden skötsam och välkänd man, har överjägmästaren förordat, att
arrendatorn medgåves företrädesrätt vid lika anbud.
Länsstyrelsen har ej haft något att erinra mot det sist uppgjorda styckningsförslaget.
Beträffande saluvärdena å de olika lotterna har länsstyrelsen
anslutit sig till överjägmästarens anmärkningar mot värdena
å lotterna litt. C och L. Angående arrendatorns sätt att sköta egendomen
har länsstyrelsen hänvisat till överjägmästarens yttrande örn orsakerna
till att egendomen ej hävdats väl och föreslagit att, därest Olofsson
den 14 mars 1932 fortfarande vore arrendator av egendomen, vid vilken
tidpunkt han innehaft arrendet under 10 år, han måtte i första rummet
liembjudas egendomen till det åsätta saluvärdet. Börande slutligen
uppskattningsnämndens förslag örn återköpsrätt vid försäljning av lotten
litt. C har länsstyrelsen framhållit, att förslaget härutinnan vilade på
det antagandet, att egendomen på grund av sitt läge invid Brunflo stationssamhälle
skulle komma att stiga i värde. Detta vore möjligt men
långt ifrån säkert. På grund av sina goda järnvägs- och andra förbindelser
samt den till Brunflo förlagda stenindustrien hade samhället gått
raskt framåt. Frågan vore dock, örn icke samhället redan nått den utveckling,
som betingades av omständigheterna. Under sådana förhållanden
har länsstyrelsen ansett det kunna ifrågasättas, huruvida försäljningen
borde bindas vid ett förbehåll, som särskilt i dessa tider, då jordbruksegendomar
voro så föga eftersökta, vore ägnat att ytterligare minska
den efterfrågan, som eljest kunde förefinnas. Under alla förhållanden
borde ett dylikt förbehåll icke göras vid försäljning av det mera avsides
belägna Eliastorpet eller lotten litt. L.
Under hand har domänintendenten i länet meddelat, att han ansåge,
att, därest särskilda villkor eller förbehåll om återköpsrätt förbundes med
försäljning av bostadstomterna, saluvärdena borde reduceras med 15
procent.
Härjämte har domänintendenten till domänstyrelsen överlämnat en skrift
38
Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.
från ordföranden i Brunflo tingslags vägstyrelse, vari denne, med förmälan
att vägstämman funnit lotten litt. A vara alltför liten, uttalat en
önskan, att vägstyrelsen måtte få inköpa jämväl lotten litt. B å 1929 års
karta. Domänintendenten har tillstyrkt denna ansökning.
Med skrivelse den 27 februari 1931 bär domänstyrelsen underställt ärendet
Kungl. Marits prövning och därvid anfört följande.
Mot det vid sista uppskattningsförrättningen uppgjorda förslaget till
inägornas uppdelning för försäljning i två jordbrukslägenheter och 10
bostadstomter hade styrelsen ej något att erinra, liksom ej heller emot att
egendomen i övrigt ställdes under skogsstatens vård för att förvaltas som
kronopark. Saluvärdena för bostadstomterna hade ej givit styrelsen anledning
till erinran. Med anledning av vad överlantmätaren i ärendet
anfört torde gränsen i väster för tomterna litt. H och I böra utflyttas
cirka 6 meter, i följd varav tomternas saluvärden med ledning av de använda
å-prisen borde ökas med 100 kronor till respektive 720 och 760 kronor.
Lotterna litt. A och B torde lämpligen böra som en lott försäljas
till vederbörande väghållningsskyldiga och övriga tomter utbjudas till
försäljning enligt 13 § i 1929 års förordning örn försäljning av kronoegendom.
Mot de för lotterna litt. C oell L föreslagna värdena hade överjägmästaren
framställt vissa anmärkningar och finge styrelsen biträda överjägmästarens
förslag beträffande lotten litt. C, vars saluvärde alltså
borde utgöra 20,110 kronor. Det lotten litt. L av uppskattningsnämnden
åsätta värdet, 4,420 kronor, vilket innehavaren Jöns P. Persson förklarat
sig villig erlägga, funne styrelsen fullt godtagbart; lotten borde hembjudas
bemälde Persson.
Uppskattningsnämnden hade avstyrkt hembud för egendomens arrendator,
Lars Olof Olofsson, vid försäljning av lotten litt. C med hänsyn till
det sätt, denne handhaft egendomens skötsel. Överjägmästaren och länsstyrelsen
hade tillstyrkt hembud§rätt för Olofsson. Även örn Olofsson ej
kunde anses hava hävdat egendomen väl under sin arrendetid, ville styrelsen
med hänsyn till i förevarande fall föreliggande, av överjägmästaren
och länsstyrelsen åberopade omständigheter ej motsätta sig, att han
bereddes hembudsrätt vid försäljningen.
Då enligt vad länsstyrelsen framhållit det ansetts tvivelaktigt, örn
egendomen komme att stiga i värde, enär Brunflo samhälle redan förmenats
hava uppnått den utveckling, som betingats av omständigheterna,
torde lämpligheten av det av uppskattningsnämnden föreslagna förbehållet
angående återköpsrätt vid försäljningen av lotten litt. C kunna
ifrågasättas. En eventuell värdestegring, örn en sådan uppkomme, torde
i anslutning till länsstyrelsens uttalanden kunna förväntas inträda tidigast
mot slutet av eller efter utgången av den tidsperiod örn tio år, under
vilken rätten till återköp kunde utövas. Vid sådant förhållande finge
domänstyrelsen i likhet med länsstyrelsen avstyrka förbehållet i fråga,
vilket i övrigt enligt nämndens förslag skulle medföra en sänkning av
saluvärdet med ej mindre än 34 procent.
Då frågan örn försäljning av lotten litt. A + B till de väghållningsskyldiga
och av lotten litt. C till Olofsson torde påfordra riksdagens medverkan,
syntes ärendet i dess helhet lämpligen böra underställas riksdagens
prövning.
Kungl. Majds proposition Kr 20&. 39
Med hänsyn till egendomens läge omedelbart intill jäimvägsknutpunkten
Brunflo synes det mig vara tveksamt, örn egendomen nu bör i föreslagen
omfattning säljas. I betraktande av vad myndigheterna anfört anser jag
mig dock kunna i huvudsak biträda dispositionsförslaget, sådant detsamma
förordats av domänstyrelsen. Emellertid finner jag anledning föreligga
för användande av återköpsrättsinstitutet i avseende å lotten litt. C (huvudgården).
Med hänsyn till den procentuella nedsättning av saluvärdet,
som vid uppskattningsförrättningar brukar beräknas för försäljningar
med förbehåll örn återköpsrätt, synes mig skäligt, att saluvärdet
härvidlag nedsättes till 17,000 kronor. Mot domänstyrelsens förslag i övrigt
har jag ej erinran att framställa. Då för genomförandet av vissa
delar av förslaget erfordras riksdagens medverkan, torde lämpligen försäljningsärendet
i dess helhet böra underställas riksdagen. Till frågan
örn dispositionen av den ej till försäljning ifrågasatta delen av egendomen
torde jag få återkomma, sedan riksdagens beslut i försäljningsfrågan
fattats.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att av kronoegendomen 1 mantal Viken nr 2 i Brunflo
socken av Jämtlands län följande å en av distriktslantmätaren
Carl Öijmark år 1929 upprättad karta
angivna lotter må med tillträdesrätt den 14 mars 1932
försäljas, nämligen
lotten litt. A + B till de väghållningsskyldiga i
Brunflo tingslags vägdistrikt för en köpeskilling av
1,780 kronor, att erläggas kontant vid tillträdet till
länsstyrelsen i länet, som har att å lotten utfärda köpebrev,
samt under villkor att köparen ensam vidkännes
alla med lagfart å fånget och lottens avskiljande
samt övriga med köpet förenade Utgifter, samt
lotterna litt. C, D, E, F, G, H, I, J, K och L enligt
förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning
i vissa fall av kronoegendom m. m., lotterna
litt. C, H och I med den jämkning i arealerna, som föranledes
av att gränsen i väster för lotterna litt. H och
I utflyttas cirka 6 meter, och övriga lotter med av
uppskattningsnämnden tillstyrkta områden, därvid
de olika lotterna skola försäljas
lotten litt. C med ett saluvärde av 17,000 kronov
samt med förbehåll örn skyldighet för köpare att använda
lotten såsom självständigt jordbruk och örn
rätt för kronan att under en tid av tio år från tillträdet
köpa lotten åter enligt lagen örn återköpsrätt
till fast egendom ävensom med hembudsrätt enligt
Departement éehefen.
40
Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.
9 § första stycket i nämnda förordning för Lars Olof
Olofsson,
lotterna litt. D, E, F, G, H, I, J och K var för sig
med av domänstyrelsen tillstyrkta saluvärden såsom
bostadslägenheter enligt 13 § i förordningen, samt
lotten litt. L med ett saluvärde av 4,420 kronor och
hembudsrätt enligt 9 § andra stycket i förordningen
för Jöns P. Persson;
skolande i övrigt iakttagas beträffande lotten litt.
O, att köparen berättigas bekomma det foder, som arrendatorn
bar att vid avträdet utan ersättning lämna,
beträffande lotterna litt. O och L, att inom försäljningslotterna
befintliga, stämplade och bleckade träd
icke ingå i försäljningen och att köpare av berörda
träd förbehållas rätt att före den 1 juli 1932 utan ersättning
till lotternas köpare avverka desamma och avforsla
virket, ävensom beträffande samtliga lotter, att
de försäljas i det skick, de vid tillträdet befinna sig,
att andra än kronoegendomen tillhöriga byggnader
och anläggningar ej ingå i försäljningen, samt att
Hackås-Näs elektriska kraftaktiebolag bibebålles vid
medgiven rätt att hava elektriska ledningar framdragna
över lotterna.
Statsrådets övriga ledamöter instämma i vad departementschefen hemställt
uti de under l:o—6:o här ovan antecknade ärenden.
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämnar
bifall till vad departementschefen hemställt samt förordar,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av
den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Hugo Nordlander.
310886. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1931.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1931:226 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition a1 i texten
- JoU 1931:63 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av vissa kronoegendomar och lägenheter från sådana egendomar. s. 12 i texten