Sök i Ratio Lex

Angående vissa åtgärder till främjande av avsättningen av ägg och fläsk

1931-03-13 · 30 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 30 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1931:204, Angående vissa åtgärder till främjande av avsättningen av ägg och fläsk

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

1

Nr 204.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa åtgärder till

främjande av avsättningen av ägg och fläsk; given Stockholms

slott den 13 mars 1931.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

B. v. Stockenström.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 13 mars 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet von Stockenström anför:

Vid anmälan den 3 januari 1931 av frågor, tillhörande regleringen för

budgetåret 1931/1932 av utgifterna under riksstatens nionde huvudtitel,

framhöll jag under punkt 97 i huvudtiteln, bland annat, att från den jämlikt

Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 juni 1928 tillsatta jordbruksutredningen

vore att emotse vissa förslag beträffande organisations- och avsätt
Rihatxg

till riksdagens protokoll 19.11. 1 sami. ISO höft. (Nr 204.1

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Översikt av

fjäderfäskötseln.

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

ningsförhållandena i avseende å äggmarknaden och fläskmarknaden. I enlighet

med av mig under nämnda punkt i nionde huvudtiteln gjord hemställan

föreslog Kungl. Majit riksdagen att, i avbidan på de framställningar

i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagda, för åtgärder till förbättrande

i organisatoriskt och merkantilt hänseende av mejerihanteringen

samt ägg- och fläskproduktionen m. m. beräkna för budgetåret 1931/1932

ett belopp av 250,000 kronor. Under punkt 10 under utgifter för kapitalökning

i vad angår jordbruksärenden föreslog Kungl. Majit vidare, att

riksdagen ville, i avbidan på proposition i ämnet, såsom kapital för lånefond

för befrämjande av avsättningen av ägg, fläsk m. m. beräkna för

budgetåret 1931/1932 ett reservationsanslag av 200,000 kronor.

Under erinran att Kungl. Majit i propositionen nr 138/1931 föreslagit

riksdagen att till förbättrande i organisatoriskt och merkantilt hänseende

av mejerihanteringen för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra reservationsanslag

av 150,000 kronor, anhåller jag nu att få anmäla nyss nämnda

anslagsärenden, i vad de avse frågorna örn åtgärder till främjande av avsättningen

av ägg och fläsk.

Vissa av jordbruksutredningen föreslagna åtgärder för fjäderfäskötselns

främjande.

Jordbruksutredningen har i ett den 10 februari 1931 dagtecknat betänkande

framlagt förslag till vissa åtgärder för fjäderfäskötselns främjande

(statens offentliga utredningar 19311 6).

På grundvalen av i betänkandet lämnad utredning torde jag inledningsvis

få meddela följande kortfattade uppgifter örn fjäderfäskötselns omfattning

och betydelse m. m.

Enligt 1927 års jordbruksräkning utgjorde antalet fjäderfän inom landet

nämnda åri böns 6,852,176, kycklingar 2,418,111, kalkoner 31,612, gäss

101,735, ankor 100,498.

Av totala antalet fjäderfän, 9,504,132, utgjordes alltså 9,270,287 av böns

och kycklingar.

I förhållande till den jordbruksidkande befolkningens antal var fjäderfäskötseln

mest omfattande i följande lärn

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

Gotlands

län...............................

Anta)

inalles

............ 313,812

fjäderfän

per 100 personer ar

den joi dbruksidkande

befolkningen

909

Malmöhus

» ................................

........... 1,410,395

905

Kristianstads

» ................................

............ 1,087,452

812

Hallands

» ................................

............ 608,478

739

Göteborgs och Bohus län....................

............ 569,129

568

Skaraborgs län....................................

............ 742,737

495

Blekinge

» ................................

............ 254,367

428

Östergötlands

» ................................

............ 528,504

381

Älvsborgs

» ................................

............ 575,969

372

Uppsala

» ................................

............ 243,764

356

Kalmar

» ................................

............ 422,052

344

Stockholms

» ................................

............ 323,297

339

Kronobergs

» ................................

............ 311,405

335

örebro

» ................................

............ 309,513

332

Jönköpings

y> ................................

............. 363,347

331

Södermanlands

» ................................

............ 300,009

310

Med avseende på antalet fjäderfän å lägenheter och brukningsdelar av

olika storlek meddelas följande uppgifter ur 1927 års jordbruksräkning.

Storleksgrupper

Södra och

mellersta

Sveriges

si ättby ird er

Södra och

mellersta

Sveriges

skogsbygder

Norrland

Hela riket

Lägenheter m. m............................

1,071,390

370,464

54,031

1,495,885

0.26— 1 hektar .............................

259,013

141,849

31,475

432,337

1— 2 =. .................................

324,024

210,384

51,687

586,095

2 5 » .................................

720,082

651,544

127,797

1,499,423

5— 10 » .................................

1,011,714

710,724

126,544

1,848,982

10- 20 » ................................

1,268,636

441,982

59,841

1,770,459

20 — 30 » .................................

595,061

108,423

8,538

712,022

30— 50 » .................................

463,903

73,797

2 969

540,669

50 - 100 3 ................................

258,658

48,''''63

1,626

308,347

Över 100 » ................................

267.814

41,975

824

309.913

Sömma

6,240,295

2,798,505

465,332

9,504,132

På lägenheter och jordbruk med mindre än 10 hektar åker kommo

5,863,000 fjäderfän, vilket är 61.7 procent av totala antalet fjäderfän. Det

torde härav vara tydligt, att fjäderfäskötseln företrädesvis utgör en förvärvskälla

för lägenhetsägare och innehavare av mindre jordbruk.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

Fjäderfäskötselns huvudsakliga produkter äro hönsägg samt kött

av slaktat fjäderfä. Ifrågavarande produktion beräknas enligt jordbruksutredningens

betänkande för år 1927 hava uppgått till följande kvantiteter

och värden:

Ton

Värde

kronor

Hönsägg (efter avdrag för kycklingproduk-

tion och förstöring)........................................

34,514

49,891,000

Kött av:

fullvuxna höns................................................

2,854

2,854,000

kycklingar ........................................................

1,716

2,860,000

gäss ....................................................................

485

849,000

ankor ................................................................

360

810,000

kalkoner ..........................................................

150

262,000

Summa 57,526,000.

De angivna värdebeloppen avse respektive produkters värde hos producenterna.

I fråga om ägg beräknas produktionen från år 1927 till år

1929 hava ökats med cirka 7 procent. Då priset samtidigt beräknas hava

stigit med 10 öre per kilogram, skulle äggproduktionen sistnämnda år,

efter avdrag för kycklingproduktion och förstörda ägg, haft ett värde av

57.i miljoner kronor. Till ovan beräknade värden torde dessutom böra läggas

visst värde för den vid fjäderfäslakten erhållna fjädern.

Fjäderfäprodukterna finna avsättning huvudsakligen inom landet. I

fråga örn ägg har produktionen under de senaste åren vunnit sådan omfattning,

att ganska betydande kvantiteter kunnat exporteras, såsom närmare

framgår av nedanstående översikt över in- och utförsel av ägg åren

1925—1929.

Införsel

Utförsel

E x p o r t ö

ver skott

Ton

kronor

''Ion

kronor

Ton

kronor

1925

638

1,236,000

818

1,664,000

180

428,000

1926

1,092

1,838,000

1,830

3,485,000

738

1,647,000

1927

161

284,000

3,920

6,607,000

3,759

6,323,000

1928

248

523,000

3,888

6,584,000

3,640

6,061,000

1929

253

502,000

5,267

8,976,000

5,014

8,474,000.

Införsel av ägg förekommer huvudsakligen från Danmark. Exporten

sker nästan uteslutande till England och Tyskland. Av hela exporten kommo

år 1929 74.4 procent på det förra och 25.i procent på det senare landet.

Tidigare har Englands övervikt i berörda avseende varit ännu mera utpräglad.

In- eller utförsel av levande fjäderfä förekommer icke i större omfattning.

I fråga örn kött av fjäderfä är förhållandet liknande, för så vitt

det gäller utförseln. Däremot äger införseln i detta fall viss betydelse.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204. 5

Under de senaste åren tiar densamma sålunda uppgått till inemot 200 ton

med ett värde av omkring 300,000 kronor.

Omsättningen av ägg på den internationella marknaden beräknas för

närvarande omfatta en kvantitet av omkring 600,000 ton årligen. De främsta

exportländerna äro Kina och Holland, efter vilka följa Polen, Danmark,

Belgien, Ryssland, Irländska fristaten, Frankrike och Jugoslavien.

De ojämförligt främsta importländerna för ägg äro Storbritannien och

Tyskland med en införsel av respektive 227,000 och 180,000 ton år 1929.

Till belysning av de senaste årens prisutveckling för ägg å den svenska

marknaden återges följande med hänsyn till omsättningens säsongvariationer

vägda årsmedeltal av priser, som betalats för färska ägg till äggförsäljningsföreningar

i Götaland.

Ar 1925

166

1926

154

1927

145

1928

151

1929

154

1930

c:a 130.

öre per kilogram

I minuthandeln hava äggen betingat cirka 50 öre högre pris än de ovan

angivna. Märkas bör, att äggpriserna på olika konsumtionsorter förete

stora skiljaktigheter, vilket givetvis återverkar på de till producenterna

i olika landsdelar betalade priserna.

Å den engelska marknaden (London) hava år 1930 ägg från Irländska

fristaten och Danmark betalats högre än andra utländska ägg. Närmast

i pris hava härefter följt holländska, svenska, franska och belgiska ägg.

På fjäderfäskötselns område inom riket arbetar Sveriges allmänna

tjäderfäavelnsförening (S. A. F. F.), som äger underavdelningar (länsföreningar)

i samtliga län utom Norrbottens samt har till uppgift att

främja och förbättra landets fjäderfäskötsel i tekniskt, ekonomiskt och

organisatoriskt avseende. Föreningens medlemsantal har på senaste tiden

visat kraftig tillväxt och utgjorde år 1930 12,383. Föreningen åtnjuter

sedan år 1904 statsbidrag för sin verksamhet. För budgetåret 1930/1931

har å riksstaten till fjäderfäavelns befrämjande anvisats ett anslag av

40,000 kronor. Förenämnda länsföreningar erhålla anslag från hushållningssällskapen

och i vissa fall även landstingen inom sina respektive

områden.

I avseende å gällande bestämmelser örn import och export saint märkning

av ägg må erinras om följande.

Sedan hösten 1926 gälla vissa bestämmelser örn märkning av importerade

ägg. I kungörelsen den 10 augusti 1926 (nr 404) angående bestämmelser

att iakttagas vid införsel till riket av hönsägg har sålunda föreskrivits,

att införsel av hönsägg med vissa undantag får äga rum endast under

villkor, att äggen äro på tydligt och varaktigt sätt stämplade med ordet

simport» eller dess förkortning »imp.» samt med namnet å det land, där

de alstrats.

I kungörelsen den 5 april 1929 (nr 43) angående bestämmelser att iakttagas

vid utförsel till Storbritannien av ägg med däri genom kungörelsen

Vissa bestämmelser

i avseende

på ägt/.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Grunddragen

av jordb miksutredningens

förslag.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

den 18 oktober 1929 (nr 354) vidtagen ändring har stadgats, att höns- och

ankägg av svenskt ursprung icke må utföras till Storbritannien, med

mindro äggen äro på tydligt och varaktigt sätt stämplade med ordet

»Swedish» samt beträffande kylhusägg och konserverade ägg därjämte

ordet »Coldstored» respektive »Preserved». Bestämd färg, storlek och

form å stämplarna föreskrives.

Liksom i flertalet andra äggexporterande länder av någon betydenhet

finnas numera även i Sverige särskilda statliga bestämmelser rörande utförseln

av hönsägg, syftande till att stärka de svenska äggens konkurrensförmåga

på den utländska marknaden genom uppställande av

vissa minimifordringar i fråga örn äggens kvalitet samt föreskrifter örn

äggens sortering och förpackning på ett med hänsyn till handelsmetoderna

i importländerna ändamålsenligt sätt. Åsyftade bestämmelser, vilka

trädde i kraft den 1 januari 1930, innehållas i Kungl. Maj:ts kungörelse

den 18 oktober 1929 (nr 355) med vissa bestämmelser att lända till efterrättelse

vid utförsel ur riket av hönsägg samt lantbruksstyrelsens kungörelse

den 6 november samma år med särskilda föreskrifter för begagnande

av Svenska smörprovningarnas varumärke för ägg (runmärket).

I den förra kungörelsen föreskrives, att svenska hönsägg ej

få utföras ur riket annorledes än i förpackning, försedd med runrnärket.

Rättighet att begagna runmärket meddelas av styrelsen för Svenska

smörprovningarna.

I kungörelsen den 18 oktober 1929 (nr 356) angående märkning av kylhusägg

och konserverade ägg stadgas, att för avsalu avsedda ägg, vilka

lagras vid temperatur, som på artificiell väg nedbragts under den eljest

rådande, eller behandlats med konserveringsmedel, skola på själva äggen

märkas med ordet »kylhusägg» respektive »konservägg» eller motsvarande

engelska beteckning.

Jordbruksutredningen anför i avseende å fjäderfäskötselns utvecklingsmöjligheter

sammanfattningsvis följande.

Den förut lämnade redogörelsen rörande fjäderfäskötseln har givit vid

handen, att denna produktionsgren är av ganska stor betydelse både ur

folkhushållningens synpunkt och såsom förvärvskälla. Nettoproduktionen i

Sverige beräknades för år 1929 hava uppgått till omkring 37,009 ton ägg,

varav 32,000 ton förbrukades inom landet, samt 5,600 ton kött av fjäderfä,

som praktiskt taget helt stannade i Sverige. Produktionsvärdet beräknades

för samma år hava uppgått till 65 miljoner kronor. Då större delen

av produkterna försäljes, ger fjäderfäskötseln sina utövare ett välbehövligt

bidrag till deras inkomster. Av redogörelsen framgår också, att fjäderfäskötseln

kan utvidgas i mycket hög grad. En sådan ökning kan genomföras,

utan att den i större utsträckning inkräktar på det materiella

grundlaget (areal, fodertillgång m. m.) för andra produktionsgrenar, samtidigt

som likväl ökad sysselsättning och inkomst kan beredas för vida befolkningskretsar.

En vidare utveckling av fjäderfäskötseln är därför mycket

önskvärd och synes böra vara föremål för statsmakternas omsorg. Vare

sig fjäderfäskötseln har mindre eller större omfattning, är det av vikt, att

produktionens bedrivande och avsättningen av produkterna äro ändamåls
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204. 7

enligt ordnade, för att bästa möjliga ekonomiska utbyte skall kunna uppnås.

Uppnåendet för närvarande utav bättre ekonomiskt resultat av fjäderfäskötseln

och ännu mera dess fortsatta utvecklingsmöjligheter torde

emellertid i främsta rummet vara beroende utav avsättningens rationella

ordnande, valdör avsättningsfrågorna nu påkalla särskild uppmärksamhet.

Eli för avsättningen mycket gynnsam utvecklingstendens är otvivelaktigt

tillfinnandes, nämligen den raska ökningen av konsumtionen utav

fjäderfäprodukter såväl inom- som utomlands. Samtidigt göra sig emellertid

i olika länder starka strävanden gällande, vilka tendera att i hög grad

skärpa konkurrensen på marknaden.

I anslutning härtill framhåller jordbruksutredningen, att Sverige måste

lägga särskild vikt vid att saluföra en förstklassig vara såväl i fråga örn

exporten som beträffande avsättningen å den inrikes marknaden, vilken

senare ju absorberade den ojämförligt största delen av landets äggproduktion.

Beträffande de på området förefintliga bristerna inhämtas

av utredningens betänkande i huvudsak följande.

Verkställda undersökningar hava givit vid handen, att de marknadsförda

svenska äggen ofta förete allvarliga brister i kvalitetshänseende.

Som exempel anföres, att de till exportpackerierna inlevererade äggen i

en del fall till cirka 20 procent och i andra fall ända till 50 procent utgöras

av ägg, vilka måste utgallras såsom sekunda eller odugliga. De utsorterade

sekunda äggen få ej exporteras och säljas därför inom landet utan att

allmänheten som regel upplyses örn deras mindervärdiga beskaffenhet.

Då dessutom många handlare, som sälja uteslutande på den inhemska

marknaden, icke undersöka och sortera äggen samt vidare lagring av

ägg till skada för deras kvalitet ofta förekommer hos såväl producenter

som mellanhänder, synes det tydligt, att genomsnittskvaliteten å de inom

landet försålda äggen icke kan motsvara befogade anspråk.

De huvudsakliga orsakerna till nyssberörda missförhållande anses för

det första ligga i slarv och okunnighet hos producenterna beträffande

värpredenas renhållning samt äggens intagning, behandling och förvaring

ävensom i underlåtenhet att leverera äggen i rätt tid till köparen,

merendels beroende på förhoppning örn stigande priser. Även uppköpare

kvarhålla ofta äggen i spekulationssyfte. Vidare inverka, vissa förhållanden

i samband med ägghandelns organisation ofördelaktigt på äggens

kvalitet m. m. Större delen av de saluförda äggen säljas i första hand

till handlare på landsbygden och i mindre samhällen, varvid producenterna

i utbyte tillhandla sig behövliga varor. På grund av sitt intresse att

erhålla likvid för sålunda försålda varor och att behålla kunderna överser

handlaren ofta med brister å de levererade äggen. Kontroll av äggens

kvalitet sker i regel först, då dessa komma till grosshandlarens eller

exportörens packningslokal. och, eftersom äggen icke liro stämplade, kan

då icke avgöras, vilka producenter som levererat de underhaltiga äggen,

utan handlaren får vidkännas eventuella prisavdrag.

Här antydda förhållanden anses återverka, menligt även pä de inom

landet verksamma s. k. äggföreningarnas möjlighet att ställa önskvärda

anspråk på sina leverantörer ifråga örn äggens beskaffenhet. Ifrågavarande

föreningar, vilka näst handlarna äro de främsta primära uppköparna

av ii g g, uppskattas till ett antal av omkring 250 stycken med en

årsomsättning av något (iver 4.000 ton ägg. Större delen av föreningarna

äro anslutna till olika större äggexportföreningar eller äggeentraler. Jord
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Martts proposition Nr 204.

bruksutredningen framhåller, att äggföreningarna haft stor betydelse för

äggavsättningens ordnande och höjande av äggens kvalitet men att arbetet

i sistberörda avseende försvåras genom att producenterna hava möjlighet

att sälja till handlare, som ställa mindre anspråk på äggens kvalitet.

Med avseende på ägghandelns organisation anföres vidare, att densamma

är alltför splittrad, vilket bland annat medför, att tillförseln till enskilda

orter blir ojämn och att vid anhopad tillförsel prisläget tryckes

och upplagring blir nödvändig, varvid äggens kvalitet försämras. Ökad

koncentration inom ägghandeln anses därför behövlig för att möjliggöra

bättre överblick över marknaden samt en lämpligare fördelning av tillförseln.

Beträffande kycklingar och slaktat fjäderfä framhålles, att särskild

organisation för avsättningen i stort sett saknas. Då ifrågavarande avsättning

spelar en ej oväsentlig roll för fjäderfäskötselns ekonomi, anses även

denna fråga böra uppmärksammas, varvid strävandena åtminstone tillsvidare

torde böra inriktas på att tillgodose det inhemska behovet av här

berörda produkter.

Jordbruksutredningen finner fjäderfäskötseln lida av vissa brister även

i produktionstekniskt hänseende. Såsom ett bevis härför anföres, att medelvärpningen

per höna och år utgör endast 97 ägg i hela landet och i

många län blott 84 ägg, medan man i välskötta hönsgårdar kommer upp

till 150 ägg och däröver. För avhjälpande av ifrågavarande brister anses

behövligt, att producenterna bibringas ökad kunskap i fjäderfäskötsel

genom lämplig undervisning, upplysning och rådgivning.

Enligt jordbruksutredningens mening bör staten lämna sin medverkan

för fjäderfäskötselns främjande genom åtgärder

för:

1) upplysning och undervisning rörande såväl produktionens rätta bedrivande

som produkternas behandling och marknadsförande, däri inbegripet

upplysning örn avsättningens ordnande på föreningsväg;

2) kvalitetens höjande och inrikeshandelns ordnande; samt

3) utvecklande och stärkande av producenternas organisationer.

1 avseende å frågan örn upplysnings- och undervisningsverksamheten

må följande anföras ur betänkandet.

Behov av upplysning och undervisning anses föreligga icke minst med

hänsyn till att en avsevärd del av fjäderfäodlarna utgöras av industriarbetare,

hantverkare, lägenhetsinnehavare och andra, vilka hava ringa

eller ingen erfarenhet rörande husdjursskötsel i övrigt. Ej mindre viktigt

är, att undervisning beredes den stora kategori av fjäderfäodlare,

som utgöres av mindre jordbrukare, då fjäderfäskötseln för dessa kan bliva

en värdefull binäring. Möjligheterna att förskaffa sig fackutbildning i

fjäderfäskötsel äro för närvarande starkt begränsade. År 1928 anordnades

genom samverkan mellan S. A. F. F. och Hammenhögs lantmannaskola

en utbildningskurs för fjäderfäskötare, som sedermera årligen upprepats.

Upplysnings- och undervisningsverksamhet, avsedd för en större

allmänhet, utövas i viss omfattning av S. A. F. F., hushållningssällskapen

och i samband med den lägre lantbruksundervisningen. Den av S.

A. F. F. förmedlade upplysningen sker huvudsakligen genom konsulterande

verksamhet, föredrag, kurser, broschyrer och artiklar i pressen, men

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204:.

pä grund av bristande medel har föreningens ifrågavarande verksamhet

måst bliva jämförelsevis begränsad, och vid densamma har intresset för

ett ändamålsenligt ordnande av avsättningsförhållandena icke kunnat i

högre grad stimuleras. Av hushållningssällskapen hava, delvis i samverkan

med S. A. F. F:s länsföreningar, i några fall specialkurser i fjäderfäskötsel

anordnats, varjämte konsulterande verksamhet utövas inom

vissa sällskaps områden. Fjäderfäskötseln torde vidare understundom

ingå i undervisnigsplanen för de av sällskapen anordnade allmänna jordbrukskurserna

m. m. Beträffande den lägre lantbruksundervisningen gäller,

att undervisning i fjäderfäskötsel torde ingå i planen för flertalet

skolor.

Jordbruksutredningen finner den hittillsvarande upplysnings- och undervisningsverksamheten

på fjäderfäskötselns område behäftad med betydande

brister. Ifrågavarande brister anses huvudsakligen sammanhänga

med otillfredsställande organisation av arbetet och bristande samverkan

de olika anordnarna emellan, brist på ett tillräckligt antal fackutbildade

rådgivare och undervisare samt otillräckliga penningmedel. Påtagligast

och mest hämmande är bristen på fackutbildade undervisare.

För avhjälpande av ovan berörda brister förordar jordbruksutredningen

för det första anställande av särskilda instruktörer i fjäderfäskötsel

hos S. A. F. F:s länsföreningar eller eventuellt hushållningssällskapen,

för vilkas utbildning speciella instruktörskurser med vissa mellanrum

skulle anordnas. Instruktörerna skulle få till huvudsaklig uppgift att

tillhandagå fjäderfäodlarna med råd och anvisningar beträffande fjäderfäskötselns

tekniska bedrivande och produkternas tillvaratagande, rätta

behandling och marknadsförande, att verka för bildning av och ökad anslutning

till äggförsäljningsföreningar och andra organisationer för tillvaratagande

av fjäderiäodlarnas intressen, att arbeta för ordnande av undervisningskurser

på fjäderfäskötselns område och därvid medverka som

ledare och lärare, att driva propaganda för höjande av produkternas kvalitet

samt att deltaga i kampen mot smittsamma fjäderfäsjukdomar.

Jordbruksutredningen anser vidare, att särskilda kurser böra anordnas

för utbildning av skötare och ägare av större fjäderfägårdar. Anslagsbehovet

beräknas uppgå för en fjäderfäskötarkurs till 7,900 kronor och

för en instruktörskurs till 4,200 kronor. Till instruktörernas avlöning

anses staten böra bidraga med 2,000 kronor per år och instruktör. Under

förutsättning, att en första instruktörskurs anordnas under år 1931, beräknar

jordbruksutredningen, att 10 instruktörer skulle kunna anställas i

början av år 1932. Härför skulle erfordras statsanslag av 20,000 kronor

för helt år räknat.

Beträffande frågan örn åtgärder för höjande av fjäderfäprodukternas

kvalitet och inrikeshandelns ordnande

framhåller jordbruksutredningen, att såväl upplysningen som utvecklandet

av försäljningsföreningarnas verksamhet här spelar en stor roll. För

kvalitetsförbättringen torde emellertid därutöver krävas speciella åtgärder

för standardisering och för kontroll av att varans beskaffenhet vid

försäljning inom landet eller export motsvarade den åsätta kvalitetsbeteckningen.

I den mån det gällde kontrollen över exporterade ägg, hade

av utredningen inhämtade upplysningar givit vid handen, att de nuvarande

bestämmelserna visat sig i stort sett tillfredsställande. Med hän

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

Departements
chefen.

syn till den ständigt ökade konkurrensen på utlandsmarknaden anses

dock angeläget att ytterligare höja kvaliteten, för vilket ändamål utredningen

förordar vissa åtgärder för kontrollens skärpning. Jordbruksutredningen

diskuterar även olika tänkbara åtgärder för att förbättra kvaliteten

å de inom landet försålda äggen samt kommer härvid till den

slutsatsen, att man tillsvidare i främsta rummet bör söka att på frivillighetens

väg och genom organiserad samverkan avhjälpa de rådande

missförhållandena. Skulle berörda strävanden icke leda till åsyftat resultat,

syntes det emellertid böra ankomma på staten att utfärda effektiva

bestämmelser för ifrågavarande ändamåls vinnande.

Då det gäller frågan örn åtgärder för utvecklande och stärkande

av producenternas organisationer, skiljer jordbruksutredningen

på dels de ideella föreningarna, d. v. s. de i S. A. F. F. samordnade

fjäderfäavelsföreningarna i olika län, dels producenternas ekonomiska

föreningar, bestående av äggförsäljningsföreningar av olika typer

och benämningar (äggföreningar, äggkretsar, äggcentraler, äggexportföreningar

m. m.). Till förstnämnda föreningsgrupp ifrågasättes, såsom

förut visats, statsbidrag för anställande av fjäderfäinstruktörer.

Beträffande de ekonomiska föreningarna skall i ett senare sammanhang

utförligare redogöras för de av jordbruksutredningen framförda

synpunkterna och förslagen. Här skall endast i korthet omnämnas,

att jordbruksutredningen anser ifrågavarande föreningsrörelse, ehuru

för närvarande bristfälligt organiserad, äga stor betydelse bland annat

för äggkvalitetens höjande och att dess stärkande och utvecklande

utgör ett viktigt medel att upphjälpa fjäderfäskötseln i ekonomiskt hänseende

och ordna avsättningen av dess produkter. På grund härav anses

staten böra lämna föreningsrörelsen visst ekonomiskt stöd, för vilket

syfte jordbruksutredningen förordar dels inrättande av en fjäderfälånefond

med ett begynnelsekapital av 100,000 kronor, ur vilken större ekonomiska

föreningar med uppgift att sörja för behandling och avsättning

av fjäderfäprodukter skulle kunna tilldelas lån för anskaffande av härför

nödiga anläggningar och utrustning, dels anvisande av 15,000 kronor

för budgetåret 1931/1932 att av Kungl. Maj :t disponeras för främjande av

andelsrörelsens utveckling bland fjäderfäodlarna i skilda delar av landet.

Mot jordbruksutredningens förslag, i vad det gäller planläggningen av

de för utbildning av fjäderfäskötare föreslagna kurserna, hava reservationer

avgivits av ledamöterna herrar Axel Pehrsson i Bramstorp

och Gerhard Strindlund, varjämte den förstnämnde anmält avvikande mening

beträffande planläggningen av de kurser, som förordats för utbildning

av instruktörer i fjäderfäskötsel, ävensom beträffande sättet för instruktionsverksamhetens

understödjande och bedrivande.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, avse de av jordbruksutredningen

framlagda förslagen dels anvisande av statsbidrag för anordnande

av utbildningskurser för fjäderfäskötare och instruktörer i fjäder
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts vrovosition Nr 204.

läskötsel samt för anställande av sådana instruktörer kos Sveriges allmänna

fjäder fäa velsförenings länsföreningar eller hushållningssällskapen,

dels ock inrättande av en fjäderfälånefond och anvisande

av organisationsbidrag för stödjande av andelsrörelsen å fjäderfäskötselns

område. Av vissa skäl finner jag det icke vara lämpligt

eller ens möjligt att till omedelbar behandling upptaga jordbruksutredningens

förslag i dess helhet. Den knappa tiden för ärendets

beredning i och för framläggande av proposition till årets riksdag

— betänkandet inlämnades till jordbruksdepartementet den 21 februari

1931 — har icke medgivit inhämtande av yttranden från vederbörande

ortsmyndigheter. Då dylika yttranden dock torde böra vara tillgängliga,

innan ståndpunkt tages till ärendet i vad det avser frågan örn

statsbidrag till anordnande av utbildningskurser för fjäderfäskötare och

instruktörer i fjäderfäskötsel samt för anställande av sådana instruktörer,

har jag icke nu kunnat upptaga dessa delar av utredningen till

behandling. För övrigt synes berörda undervisningsfråga lämpligen

böra upptagas till slutlig prövning i samband med den under fortsatt

beredning varande frågan örn den lägre lantbruksundervisningens ordnande,

med vilken den står i nära sammanhang. Ett ytterligare skäl för att

icke nu framlägga frågorna om nyssberörda utbildningskurser och instruktionsverksamhet

till avgörande synes mig ligga däri, att inom jordbruksutredningen

olika meningar framträtt beträffande kursernas närmare

planläggning och anordning samt instruktionsverksamhetens bedrivande

m. m.

Med avseende på de förslag av jordbruksutredningen, som avse åtgärder

för utvecklande och stärkande av andelsrörelsen å fjäderfäskötselns

område, anser jag däremot, att en omedelbar omprövning bör komma till

stånd. I anförda syfte har jordbruksutredningens betänkande i de delar,

som behandla nyssberörda förslag, remitterats till lantbruksstyrelsen,

kommerskollegium, statskontoret, Sveriges allmänna fjäderfäavelsförening

och Sveriges allmänna lantbrukssällskap, vilka däröver avgivit utlåtanden.

Förslagen hava i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran

i samtliga avgivna utlåtanden. Ändringsförslag och erinringar i enskilda

punkter hava dock i vissa fall framförts, vilka skola närmare beröras

i det följande.

Jag övergår nu att närmare behandla jordbruksutredningens förslag i Statens

vad angår inrättande av en statens fjäderfälånefond för utlämnande av f‘adfonadläne

lån till andelsföreningar för anläggande av äggpackerier m. m.

Då den föreslagna fjäderfälånefonden skulle avse att bereda andelsföreningar

på fjäderfäskötselns område förbättrade lånemöjligheter för anskaffande

av anläggningar och utrustning, erforderliga för deras affärsverksamhet,

synes det vara av betydelse för frågans bedömande att först

något närmare undersöka berörda andelsrörelses tidigare utveckling samt

dess nuvarande omfattning och arbetsinsats.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutredningen.

Ägg
föreningarnas
utveckling.

12 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 204.

1 jordbruksutredningens betänkande meddelas härutinnan i huvudsak

följande upplysningar.

lie första äggföreningarna i vårt land bildades enligt tillgängliga uppgifter

redan på 1880-talet. Efter en nedgångsperiod på 1890-talet tog rörelsen

åter fart och ett betydande antal föreningar bildades i olika delar

av landet, de flesta i Malmöhus och Kristianstads län. Enligt uppgifter

år 1908, vilka dock äro ofullständiga, funnos då i landet 209 äggförsäljningsföreningar.

Många av dessa och under senare år bildade föreningar

hava emellertid numera upphört eller föra en tynande tillvaro. Delvis

kan denna tillbakagång skrivas på kristidens konto, men de viktigaste

orsakerna torde dock få sökas i andra omständigheter, som längre fram

komma att beröras. Ett exempel på liknande bakslag i senare tid erhålla

från Bohuslän, där år 1922 58 föreningar bildades, av vilka år 1930

endast 10 voro i verksamhet.

Samtidigt har dock föreningsrörelsen på vissa håll gått betydligt framåt

och konsoliderats. De framgångsrika resultaten hava i regel vunnits, där

de små föreningarna på ett tidigt stadium slutit sig samman till en central

förening, vilken härigenom fått tillräckligt stor äggkvantitet för att

driva självständig grosshandel samt verkat sammanhållande och ledande

för do anslutna föreningarna. Tre sådana föreningar finnas, nämligen

Svenska äggexportföreningen, Degeberga, grundad 1906, Västgöta äggexportförening,

Skara, grundad 1909, och Södra Kalmar läns äggexportförening,

Kalmar, grundad 1923. Till denna kategori kan även räknas

Äggförsäljningsföreningen Åhus, grundad 1901, ehuru den icke är uppbyggd

såsom en central för anslutna småföreningar utan såsom en vanlig

äggförening fastän med stor omfattning och många uppsamlingsställen.

Dessa fyra föreningar omsatte år 1929 2,572 ton ägg till ett värde

av omkring 4.3 miljoner kronor. Antalet till desamma anslutna föreningar

utgjorde 142 stycken, ägguppsamlingsställenas antal var 302 och de anslutna

producenternas cirka 16,400. Under år 1930 har ytterligare en central

sammanslutning bildats i Halland.

I övrigt finnes inom olika län ett antal spridda äggföreningar, vilka

sälja till enskilda exportörer eller andra köpare. Det är bland dessa fristående

föreningar avgången varit stor. Åtskilliga hava dock kunnat utvecklas

och få en ganska betydande omsättning. Fullständiga uppgifter

över föreningarnas nuvarande antal och omsättning saknas, men enligt

verkställd uppskattning torde omkring 250 föreningar finnas, de flesta i

Kalmar, Kristianstads och Malmöhus län. Föreningarnas årsomsättning

beräknas till omkring 4,000 ton ägg med ett värde av cirka 7 miljoner

kronor, motsvarande ungefär 14 procent av hela salukvantiteten

inom landet.

Så långt erhållna upplysningar giva vid handen, äro såväl äggföreningar

som exportföreningar bildade enligt formen utan personlig ansvarighet.

Många föreningar äro dock icke registrerade såsom ekonomiska föreningar.

Leveransplikt är i regel föreskriven. Medlemmarnas kapitalinsats

i bestående föreningar har från början genomgående varit mycket

låg och i äggföreningarna utgått med viss insats per medlem (vanligen 1

å 2 kronor) eller per höna (5 å 10 öre). Av centralerna hava två en insats

av 10 kronor för varje ansluten förening, en annan har 1 krona för varje

10-tal medlemmar i föreningarna. I något fall har insatskapitalet senare

ökats genom att viss del av årets vinst överförts till detta, men vanligen

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

bär anskaffningen av eget kapital skett genom avsättning till fonder. I

de mindre föreningarna har kapitalavsättningen dock merendels varit

mycket obetydlig, något som för de fristående små föreningarna utgör en

stor svaghet.

Med avseende på frågan örn åtgärder för utvecklande oell stärkande av

ifrågavarande föreningsrörelse anför jordbruksutredningen följande.

Den stora avgången bland de under årens lopp bildade föreningarna

förklaras delvis av de förhållanden, varunder ägghandeln i allmänhet

bedrivits, men torde dock huvudsakligen hava berott på särskilda orsaker,

till vilka få räknas organisatoriska svagheter inom föreningsrörelsen.

Man kan bland annat konstatera frånvaron av bestämd plan och

ledning för rörelsens utveckling, varigenom föreningsbildandet till största

delen resulterat i en mängd små föreningar, som arbetat var och en

för sig och på grund av sin ringa omsättning merendels icke kunnat bedriva

självständig affärsrörelse, varför de blivit beroende av någon köpare.

Därigenom har erforderlig sammanhållning mellan de olika föreningarna

eller samfälld strävan emot större mål merendels icke heller

kunnat uppnås. En stor svaghet har också beträffande mindre, fristående

föreningar varit den otillräckliga kapitaltillgången.

Äggförsäljningsföreningarnas betydelse för erhållande av en god äggkvalitet

samt för försäljningens ordnande är dock ställd utom varje tvivel

och har givetvis varit störst, där rörelsen nått en högre utveckling

och mognad. Jordbruksutredningen anser, att en vidare utveckling och

ett rationellt organiserande av de ekonomiska föreningarna utgör det

bästa medlet och ett nödvändigt sådant för att få fram goda kvaliteter

och att bringa varorna i ett förstklassigt skick ända fram till konsumenterna.

Därjämte utgöra strävandena att söka åstadkomma en starkare

och mera omfattande föreningsrörelse det enda sätt, som synes kunna

komma i fråga för att söka åstadkomma en större koncentration och

bättre organisation i liela ägghandel. Genom föreningarna komma de

uppnådda resultaten slutligen till största möjliga del producenterna till

godo. Föreningarna äro också de lämpligaste organen att omhändertaga

avsättningen av slaktat fjäderfä och i många fall för anskaffning av

behovsartiklar för fjäderiäskötseln. Pä dessa grunder utgör, enligt jordbruksutredningens

mening, utvecklandet av den ekonomiska föreningsrörelsen

det måhända viktigaste medlet att icke blott ordna avsättningen

utan även upphjälpa fjäderfäskötseln i ekonomiskt avseende samt bereda

bättre förutsättningar för vidare framsteg inom densamma. Utredningen

räknar också med att såväl den med statsmedel understödda verksamheten

för utvecklande av lantmännens ekonomiska föreningsrörelse

som den föreslagna ökade verksamheten i fjäderfäavelsföreningarna skall

bliva fruktbärande på detta område. Liksom beträffande vissa andra

producentorganisationer, exempelvis de på mejerihanteringens område,

torde emellertid speciell hjälp från statens sida vara påkallad. Innan utredningen

närmare ingår på. anslagsfrågan, torde först få angivas vissa

önskemål ifråga örn denna föreningsrörelses organisatoriska byggnad och

verksamhet.

Då erfarenheten tydligt visat, att små fristående äggföreningar äro

mindre arbetsdugliga och hava svårt att bestå i konkurrensen med privata

handlande, bör strävan gå ut på att få större sammanslutningar till stånd.

En sådan större sammanslutning, bär kallad äggcentral, bör omfatta ett

Åtgärder

för andelsrörelsenK

friimjande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

större produktionsområde oell vara av sådan omfattning, att den kan anställa

en kunnig ledare, hålla eget packeri med erforderlig utrustning för

undersökning och packning, eventuellt även anläggning för konservering

av ägg. Packeriet hör förläggas vid den naturliga utfartsvägen från föreningens

uppsamlingsområde, så vitt möjligt centralt, på det att frakterna

vid äggens uppsamling ej skola hilva för dryga. Är föreningen stor

och flera utfartsvägar finnas, kunna två eller flera packerier anläggas.

En utveckling emot bildande av dylika större föreningar torde vara att

förorda. De olika äggcentralernas verksamhetsdistrikt böra bestämt avgränsas,

så att de ej gripa in i varandra. Äggcentralerna kunna vara

uppbyggda antingen såsom de nuvarande äggexportföreningarna, sålunda

med ett antal mindre föreningar såsom1 medlemmar, eller såsom vanliga

äggföreningar med producenterna såsom direkta medlemmar, ehuru föreningen

då göres så stor, att den fyller förut angivna anspråk. I sistnämnda

fallet måste föreningen upprätta ett flertal ägguppsamlingsställen.

Den förstnämnda föreningstypen synes äga större utvecklingsmöjligheter

och lättare kunna genomföras, där nyorganisation förestår. De

fristående små föreningar, som nu finnas, böra sålunda, sedan verksamhetsdistrikten

bestämts, sammanföras till äggcentraler, men även där nyorganisation

från botten måste företagas, bör äggcentral från början planläggas.

Till äggcentralen anslutna äggföreningar böra vara enkla till sin organisation

och fungera såsom uppsamlingsorgan för äggen samt såsom förmedlare

i övrigt emellan centralen och producenterna. Äggföreningarnas

ställning till sin central bör vara sådan, att den senare kan utöva ett

bestämmande inflytande på deras verksamhet.

Äggcentralerna böra, vad den inrikes avsättningen beträffar, ordna

äggförsäljningen på ett sådant sätt, att de icke avyttra äggen förr än å

konsumtionsorterna och så vitt möjligt sälja till utminuteringsaffärer

och motsvarande köpare därstädes, varigenom minsta antal mellanled

uppstår samt föreningarna vinna större trygghet för att äggen nå konsumenterna

i ett gott skick. Däremot torde icke vara ändamålsenligt, att

äggcentralerna ordna egen utminutering annat än möjligen vid uppsamlingsställen.

För att bliva i stånd att hålla en efter behovet avpassad tillförsel

till sina kunder måste äggcentralerna vara beredda att i viss omfattning

lagra ägg genom konservering, eventuellt också insättning på kyliam.

Centralerna torde också vara de lämpligaste organen att omhändertaga

avsättningen av fjäderfä, närmast utslagshöns. För detta ändamål

synes det önskvärt, att de på lämpliga platser inrätta gödnings- och

slaktanstalter, dit utslagshöns inköpas från producenterna för att efter

gödning slaktas, prepareras, sorteras och försäljas, något som särskilt

är av betydelse i de från avsättningsorterna mera avlägset belägna produktionsområdena.

Örn någon anstalt av berörd art icke anlägges, torde

centralerna i varje fall böra underlätta avsättningen av fjäderfä genom

att förmedla försäljningen. Centralerna kunna också anlägga äggkläckningsanstalter

för att från dessa förse producenterna med kycklingar av

goda hönsstammar. Genom dylika anordningar ernås bland annat möjlighet

att få fram kycklingar, som komma i värpåldern vid lämplig årstid.

Då de mindre producenterna ofta hava svårt att få ruvhönor vid önsklig

tidpunkt samt det är oekonomiskt att vid mindre hönsgårdar hava egna

äggkläckningsmaskiner, synes en genom äggcentralerna i större skala

ordnad äggkläckning kunna utgöra en lämplig åtgärd för hönsstammens

ändamålsenliga förnyelse.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

Av vikt är, att äggeentralerna samarbeta beträffande försäljningens

ordnande såväl vid export som försäljning å den inrikes marknaden. Det

synes bland annat önskligt, att de å viktiga inhemska konsumtionsorter

upprätta gemensamma iörsäljningsorgan. Samarbete är också önskvärt

för ordnande av propaganda och för upprätthållande av enhetlighet i

kvalitet, för att ernå bättre överblick över marknaden och i övrigt för

tillvaratagande av gemensamma intressen. Det torde icke vara lämpligt

att här söka uppdraga närmare riktlinjer för ett dylikt samarbetes gestaltning.

Enligt vad jordbruksutredningen bär sig bekant pågå emellertid

förberedelser för öppnande av ett närmare samarbete mellan befintliga

äggförsäljningsorganisationer.

Frågan örn finansieringen av föreningarnas verksamhet måste ägnas

särskild uppmärksamhet. Till äggcentraler anslutna äggföreningar behöva

icke .stort kapital, örn äggcentralen, såsom sig * bör, avräknar de

från medlemmarna levererade äggen inom en vecka. Örn äggföreningen

betalar till producenterna kontant vid leveransen, bestämmes det nödvändigt

erforderliga kapitalet av ägglikviden för en vecka jämte kostnaden

för ägglådor och våg, sammanlagt 3 å 4 procent av årsomsättningssumman.

I något fall förekommer, att äggcentralen i förskott tillhandahåller

pengar för en veckas inköp, och under sådana förhållanden blir

äggföreningens kapitalbehov ännu mindre. Tidigare har varit brukligt

och på vissa håll förekommer ännu, att föreningar lämna likvid till producenterna

först efter en eller två veckor. Detta tillvägagångssätt bör

användas endast i nödfall och såsom en övergångsform, innan nödigt

kapital hunnit anskaffas. Äggföreningarna böra eftersträva att i sin

helhet finansiera rörelsen med eget kapital, och av vikt är såväl med hänsyn

till sammanhållningen inom föreningen som till oförutsedda tillfälliga

behov, att detta icke begränsas till minsta erforderliga belopp utan

nödig reserv upplägges.

Äggcentralernas kapitalbehov i förhållande till omsättningen är givetvis

avsevärt större än äggföreningarnas. Örn kostnaderna för packningsoch

lagerlokaler icke tagas i betraktande samt lagring för egen risk icke

bedrives i någon större omfattning, torde kapitalbehovet vid försäljning

till utlandet eller avlägsna inhemska konsumtionsorter kunna beräknas

till cirka 10 procent av årsomsättningssumman. Genom undvikande, av

lagring samt genom försäljning till köpare, som lämna kontant betalning,

kunna kapitalanspråken givetvis minskas. Har föreningen egna packnings-

och lagerlokaler samt bedriver mera omfattande lagring, kan kapitalbehovet

å andra sidan tidvis uppgå till det dubbla och mera av förut

anförda. Någon hänsyn har då icke tagits till kapitalbehov för eventuella

gödnings- och äggkläckningsanstalter. De nu befintliga äggcentralernas

verksamhet har till en början huvudsakligen finansierats genom lån. Numera

kunna de tre äldsta tillgodose kapitalbehovet inom nuvarande verksamhetsram

huvudsakligen genom egna medel.

Den nu brukliga insatsen i äggföreningarna, vanligen 1 krona per medlem

eller 5 å 10 öre per höna, uppgår i regel icke till 1 procent av årsomsättningen

och förslår sålunda icke att giva dessa föreningar tillräckliga

medel för sin verksamhet, än mindre att dessutom tillföra äggcentralerna

nödigt kapital. Fördenskull har ifrågasatts att genom höjda insatser från

början bereda föreningarna en mera solid ställning. Förcningsmän på

området hava emellertid undantagslöst förklarat, att kontantinsatserna i

äggföreningarna icke kunna sättas till nämnvärt högre belopp än de ovan

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

anförda, enär de i så fall bliva mera till skada än hjälp för föreningarnas

utveckling och verksamhet genom att hindra anslutningen till desamma. I

vissa äldre föreningar erläggas av dessa skäl numera icke alls några insatsbelopp

vid inträdet. Jordbruksutredningen håller före, att något högre

insatsbelopp än de nu brukliga böra och kunna tillämpas i nya föreningar,

men tydligen kunna insatserna icke sättas så högt, att föreningarna härigenom

få sitt kapitalbehov tillgodosett. Föreningarna hava därför intet

annat val än att till en början huvudsakligen finansiera sin verksamhet genom

lån, något som särskilt gäller äggcentralerna, samt att sedan konsolidera

sin ställning genom årliga avsättningar.

Ett förslag örn statligt ekonomiskt stöd åt andelsrörelsen på äggförsäljningens

område framlades av Sveriges allmänna fjäderfäavelsförening

i skrivelse den 24 september 1929. Nämnda stöd borde

enligt fjäderfäavelsföreningens mening lämnas i form av lån till äggföreningarna

för att av dem disponeras såsom rörelsekapital, närmast för

kontant likvidering av äggleveranserna under äggförenings första verksamhetstid.

Lånen borde utgå med belopp, som motsvarade likvid för

äggleveranserna under högst två veckor. Sagda belopp beräknades uppgå

till i genomsnitt cirka 300 kronor för varje ny förening. Som villkor för

erhållande av dylika lån angavs bland annat, att insatsbeloppet i äggföreningen

bestämts till minst 5 kronor per medlem, att insatsen kontant inbetalts,

att stadgarna innehölle uttryckliga bestämmelser örn betryggande

kapitalbildning hos föreningen, att lån måtte innehavas under högst tio

år, varav de två första utan amortering och ränta, samt att för lånet ställdes

säkerhet i form av medlemmarnas garantiförbindelser, lydande å

dubbla insatsbeloppet. För ifrågavarande utlåningsrörelse beräknades

ett belopp av tillhopa minst 150,000 kronor bliva erforderligt. Härav borde

75,000 kronor anvisas för närmaste budgetår. Lånemedlen skulle enligt

förslaget förvaltas av allmänna fjäderfäavelsföreningen.

Jordbruksutredningen anser i likhet med fjäderfäavelsföreningen, att

ekonomiskt stöd till andelsföreningarna på detta område är mycket önskvärt.

Såsom framgått av det förut anförda, är sådant stöd emellertid mera

av behovet påkallat till äggcentraler än till primära äggföreningar. Tydligen

är det icke förenat med några större svårigheter att bilda primära

äggföreningar, enär ett stort antal sådana under årens lopp kommit till

stånd, ehuru flertalet senare upphört. En för saken intresserad föreningsstyrelse

torde också utan allt för stora svårigheter kunna uppbringa det

tämligen blygsamma kapitalbelopp, som erfordras för en mindre förenings

verksamhet. Det synes icke heller vara önskvärt att främja tillkomsten

av mindre föreningar, örn åtgärder icke samtidigt vidtagas för dessas

sammanslutning till äggcentraler. Som villkoret om begränsad personlig

ansvarighet dessutom torde väsentligt hindra anlitandet av den utav S.

A. F. F. föreslagna lånemöjligheten samt förvaltningen vid långivning till

så små belopp sannolikt bleve både besvärlig och förhållandevis kostsam,

vill utredningen icke tillstyrka lånerörelse i denna form. Örn någon hjälp

till rörelsekapital skulle lämnas, så borde det enligt utredningens mening

hellre givas såsom organisationsbidrag utan återbetalningsskyldighet till

nya äggföreningar, dock under villkor att äggförening vore ansluten till

någon äggcentral. En annan väg, som ännu mera skulle främja bildandet

av äggcentraler och i någon mån förhjälpa dem till rörelsekapital, vore att

lämna organisationsbidrag till nya centraler med exempelvis 2 kronor för

varje medlem i till central anslutna äggföreningar. I detta sammanhang

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

17

må påpekas, att tyska staten lämnat avsevärda kontanta bidrag till äggförsäljningsorganisationer.

På grund av principiella betänkligheter mot

att på detta sätt gynna blott en grupp av försäljningsföretag på området

finner sig utredningen dock icke böra tillstyrka en sådan åtgärd.

Enligt utredningens mening är det däremot lämpligt och önskvärt, att

staten bereder större ekonomiska föreningar, som hava till uppgift att

sörja för behandling och avsättning av ägg och andra fjäderfäprodukter

(äggcentraler), förbättrade möjligheter att skaffa sig härför nödiga anläggningar

och utrustning genom att lämna lån härtill. Äggcentralernas

utveckling och verksamhet bör härigenom komma att främjas. Sådana

lån böra ävenledes kunna utlämnas till äggcentraler eller andra föreningar

för anläggande av äggkläckningsanstalter.

För sagda ändamål föreslår jordbruksutredningen inrättande av en särskild

lånefond, förslagsvis kallad statens fjäderfälånefond. Lån ur denna

skulle lämnas till ekonomiska föreningar för följande ändamål:

för anläggande, inrättande eller inköp av äggpackeri med tillhörande

inredning och utrustning, vartill räknas konserveringsanläggning för ägg;

för örn- eller tillbyggnad av packeri eller vidtagande av tekniska förbättringar

i sådant;

för anläggande eller inrättande av gödnings- och slaktanstalt för fjäderfä;

samt

för anläggande eller inrättande av äggldäckningsanstalt med tillhörande

utrustning.

Lånebeloppets storlek skulle, enligt utredningen, i likhet med vad som

föreskrivits beträffande lån ur statens mejerilånefond fastställas till

högst fem sjättedelar av kostnaden för anläggning och utrustning utan

någon begränsning i övrigt. Även med avseende på lånens förräntning

och amortering skulle gällande författningsbestämmelser beträffande lån

ur mejerilånefonden kunna följas. Detta innebure tillämpande av en räntefot

av 4.5 procent per år från lyftningsdagen samt att de två första åren

från lånebeloppets lyftande skulle bliva amorteringsfria. Därefter

skulle amortering ske med lika belopp årligen under det antal år, som

för varje särskilt lån bestämdes. Amorteringstiden borde dock beträffande

lån för teknisk utrustning och tekniska förbättringar, bestämmas

till högst 10 år samt beträffande annat lån till minst 10 och högst 20 år.

Vid provning och avgörande av låneärenden borde bedömande ske icke

blott beträffande anläggningens ändamålsenlighet ur teknisk synpunkt.

Särskild vikt torde även böra fästas vid att den bleve lämpligt förlagd,

varjämte det borde eftersträvas att genom låneverlcsamheten befrämja en

planmässig uppdelning av vederbörande organisationers verksamhetsområden.

Då en förenings område ofta kunde komma att gripa in i eller sträcka

sig över flera län, skulle låneförmedlingen icke lämpligen kunna handhavas

av hushållningssällskapen. Lånen borde därför beviljas av lantbruksstyrelsen

samt utlämnas av statskontoret, som också skulle pröva

erbjuden säkerhet och i övrigt förvalta lånemedlen.

Bihang till riksdagens protokoll 19.11. 1 samt. ISO haft. (Nr ‘lott.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

Yttranden.

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

Som behovet av äggpaekerier i södra Sverige till väsentlig del vore tillgodosett

samt då utrymme för packning och förvaring av ägg även komme

att erhållas i smörprovningarnas kontrollstationer, torde enligt jordbruksutredningen

begynnelsekapitalet i den föreslagna lånefonden kunna begränsas

till 100,000 kronor. Jordbruksutredningen förutsätter emellertid,

att en ökning snart nog kommer att visa sig behövlig, särskilt när äggförsäljningen

i övriga delar av landet blir i större omfattning organiserad genom

producentsammanslutningar.

Lantbruksstyrelsen förmäler sig intet hava att erinra emot jordbruksutredningens

förslag i vad detta avser lån för sådana anläggningar som

packnings-, lagrings- och konserveringslokaler, vilka anläggningar direkt

äro avsedda att sätta försäljningsföreningarna i tillfälle att fylla

sin uppgift. Med avseende på jordbruksutredningens förslag, att de s. k.

äggcentralerna skulle kunna erhålla lån även för inträttando av gödningsanstalter

med tillhörande slakterier samt äggkläckningsanstalter,

anför styrelsen, att, örn också dylik verksamhet avser att vara en hjälp

för medlemmarna, det dock syntes styrelsen, som örn densamma skulle

innebära vissa moment, som läge utanför centralernas egentliga arbetsområde

och som kunde äventyra hela verksamhetens framgång eller åtminstone

göra verksamheten i hög grad komplicerad. Enligt styrelsens

förmenande torde det vara lämpligare, att eventuellt behövliga gödningsoch

äggkläckningsanläggningar finge utveckla sig såsom självständiga

fristående affärsföretag. Även örn sådana företag skulle ordnas enligt

andelsformen, anser sig lantbruksstyrelsen böra ifrågasätta, huruvida

icke ett utanordnande av statslånemedel för ändamålet kunde- medföra

konsekvenser, som jordbruksutredningen kanske knappast förutsett, i det

att statsmakterna härigenom komme att utsträcka sin låneverksamhet

till helt oprövade områden. För egen del anser sig styrelsen icke, åtminstone

för närvarande, böra tillstyrka en sådan åtgärd.

Även örn lånerätten begränsas såsom ovan föreslagits, ifrågasätter

lantbruksstyrelsen, huruvida den av jordbruksutredningen föreslagna

avsättningen av 100,000 kronor till fjäderfälånefonden för budgetåret

1931/1932 kan anses tillfyllest, örn föreningsverksamheten på området

skall få någon större omfattning, något som styrelsen icke anser uteslutet.

Lantbruksstyrelsen framhåller, att det av jordbruksutredningen

förslagna beloppet motiverats bland annat därmed, att utredningen

ifrågasätter, att packningslokaler för ägg i viss utsträckning komme att

förefinnas i de av riksdagen beslutade kontrollbyggnaderna för smör och

ägg i Malmö och Göteborg. Vid den utredning, lantbruksstyrelsen för

närvarande på Kungl. Maj:ts uppdrag verkställer rörande utförandet av

dessa kontrollbyggnader, hade det emellertid —• enligt styrelsens uttalande

— visat sig, att de smörexportörer, som samtidigt exportera ägg,

allmänt uttalat den meningen, att de icke lämpligen kunna använda sig“

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

av eventuellt i statens kontrollbyggnader anordnade lokaler för äggpackning.

Användningen av dessa lokaler förmenades komma att medföra

större kostnader, än äggexporten kunde bära, vartill komme, att äggpackningen

krävde tillgång till större personal, än som lämpligen torde

böra sammanföras i dessa statens kontrollbus. Ett inrymmande av lokaler

för äggpackning komme givetvis också att avsevärt fördyra kostnaderna

för kontrollhusens uppförande. Redan på utredningens nuvarande

stadium syntes det lantbruksstyrelsen klart, att styrelsen komme att

förelägga Kungl. Majit förslag örn begränsning av kontrollbusens omfattning

till lokaler enbart för smörbandelns behov. Därest Kungl.

Majit skulle godkänna ett sådant förslag, komme givetvis anspråken på

en statens fjäderfälånefond att bliva större, än utredningen beräknat.

För egen del föreslår lantbruksstyrelsen, att redan från början för ändamålet

anvisas ett belopp av 400,000 kronor.

Statskontoret framhåller, att enligt jordbruksutredningens förslag skulle

lånen ur fjäderfälånefonden beviljas av lantbruksstyrelsen utan förmedling

av hushållningssällskapen samt utlämnas av statskontoret. Statskontoret

anser emellertid sådana anordningar böra träffas, att låneförmedlingen

komme att handhavas av hushållningssällskapen. Den övervakande

verksamhet, sällskapen kunde utöva i de olika orterna i fråga

örn de låneunderstödda företagens skötsel, vore av stor betydelse, och

frånvaron av en dylik verksamhet ökade givetvis den risk, som måste

anses förbunden med en långivning sådan, som den nu föreslagna. Med

avseende på jordbruksutredningens förslag, att lån från fjäderfälånefonden,

i likhet med vad som stadgats beträffande lån ur mejerilånefonden,

skulle kunna utlämnas till belopp, motsvarande högst 6/e av kostnaden

för anläggning och utrustning, uttalar statskontoret följande. Därest

avsikten vore, att, örn en låneförmedling genom hushållningssällskapen

icke komme till stånd, såsom säkerhet för ett beviljat lån skulle godtagas

inteckning upp till nämnda gräns, ansåge sig statskontoret hava än större

anledning, än när statskontoret uttalade en liknande uppfattning i

fråga örn inteckningssäkerhet för lån ur mejerilånefonden, att nu framhålla,

att ämbetsverket icke kunde finna ett dylikt hypotek betryggande.

Skulle sådan säkerhet anses böra godtagas, anser statskontoret, att särskild

föreskrift härom borde meddelas.

Sveriges allmänna f jäderfäavelsföraning uttalar, att på grund a\ den

allt starkare konkurrens, som råder på utlandsmarknaden, och med

hänsyn till de åtgärder, som av våra största äggköpare vidtagas i syfte

att öka intresset för inom respektive länder producerade varor, behovet

av modernisering av redan förefintliga packerier blivit allt större. Vidare

framhålles, att för närvarande stort intresse för organiserandet av

''ägghandeln finnes inom län, där sådan organisation ej tidigare funnits,

oell att frågan örn anläggandet av kläckningscentraler och gödningsstationer

är aktuell i flera län. Föreningen tillstyrker därför på det liv
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

ligaste förslaget om inrättande av en statens lånefond för underlättande

av ovan berörda anläggningars åstadkommande.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap omnämner, att inom dess sektion

för äggförsäljningsföreningar förslag utarbetats, avseende åstadkommandet

av ett ordnat ekonomiskt samarbete på detta marknadsområde,

varvid enligt planen de lokala äggföreningarna böra sammanslås

till äggcentraler av lämplig omfattning och äggcentralerna i sin ordning

sammanföras i en ekonomisk riksorganisation.

Lantbrukssällskapet framhåller, att ett väl organiserat ekonomiskt

samarbete på förevarande marknadsområde är en nödvändig förutsättning

för vinnande av bättre avsättningsförhållanden. Ett dylikt samarbete

anses också utgöra ett viktigt medel för åstadkommande av den

förbättring av fjäderfäprodukternas kvalitet, som är en grundförutsättning

för ett gynnsamt resultat av denna produktionsgren. Sällskapet

uttalar vidare, att de av jordbruksutredningen framlagda förslagen angående

ifrågavarande föreningsverksamhet i allt väsentligt överensstämma

med de inom sällskapets äggsektion framförda synpunkterna

samt att förslagen i fråga äro väl avvägda och av stor betydelse för utvecklande

och stärkande av producenternas organisationssträvanden på

ifrågavarande område.

I fråga örn de föreslagna villkoren för lån ur fjäderfälånefonden ifrågasätter

lantbrukssällskapet skärpning i så måtto, att dylika lån endast

utlämnas till äggcentral, som är ansluten till en äggcentralernas riksorganisation

eller förbinder sig att ingå i dylik, när en sådan bildats. Det

framhålles, att man genom en sådan bestämmelse skulle i avsevärd grad

kunna befrämja det kommersiella samarbete mellan äggcentralerna på

såväl export- som inlandsmarknaden, vilket är en nödvändig förutsättning

för en rationellt ordnad avsättning av fjäderfäavelns produkter.

En äggcentral, som eventuellt ställer sig utanför dylikt samarbete, borde

i varje fall icke erhålla förmånen av lån ur den föreslagna lånefonden.

Med avseende på storleken av det kapital, som för nästa budgetår

skulle avsättas till fjäderfälånefonden, erinrar lantbrukssällskapet, att

jordbruksutredningens förslag utgår från att de nuvarande föreningarnas

behov av äggpackerier och övriga anläggningar är till väsentlig del

fyllt, varför lånefonden beräknats behöva tagas i anspråk huvudsakligen

av nybildade äggcentraler. Enligt vad lantbrukssällskapet inhämtat

föreligger emellertid ett betydande lånebehov även för vissa äldre äggexportföreningar,

varför sällskapet ifrågasätter en avsättning till lånefonden

av 150,000 kronor för budgetåret 1931/1932.

Genom den av jordbruksutredningen framlagda utredningen beträffande

den ekonomiska föreningsrörelsen å fjäderfäskötselns område synes

vara ådagalagt, att denna rörelse visserligen hittills haft svårigheter

av olika art att kämpa mot, vilka inverkat hämmande på dess ut
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

veckling, men att densamma likväl i do fall, där den blivit ändamålsenligt

organiserad och. vunnit större anslutning, gjort betydelsefulla insatser

för äggmarknadens ordnande och äggkvalitetens höjande och därigenom

verkat till fromma icke blott för äggproducenternas utan även för

konsumenternas intressen. Lika med joixlbruksutredningen anser även

jag, att vid det fortsatta arbete för åstadkommande av bättre ordnade

avsättningsiörhållanden för fjäderfäprodukter och deras kvalitativa förbättring,

vilket otvivelaktigt är starkt av behovet påkallat, strävandena

att utveckla och stärka producenternas andelsrörelse böra ingå såsom ett

huvudsakligt led. Endast på denna väg torde det vara möjligt att i ekonomiskt

avseende verksamt upphjälpa ifrågavarande för stora befolkningsgrupper

viktiga näringsgren.

Principiellt sett bör visserligen gälla, att fjäderfäprodukternas avsättning

m. m., på sätt som sker å andra näringsområden, ordnas och finansieras

av producenterna själva. Denna grunduppfattning synes emellertid

icke böra hindra, att det allmänna, särskilt då behovet såsom i förevarande

fall kan anses trängande, träffar lämpliga anstalter för att stödja

och uppmuntra näringsidkarnas organisatoriska arbete för självhjälp.

Åtgärder av berörda innebörd hava ju också tidigare vidtagits i fråga örn

vissa andra produktionsgrenar. Då beredandet av särskilda lånemöjligheter

till stöd för andelsrörelsen å fjäderfäskötselns område synes mig

vara ägnat att i nyssberörda avseende fylla en viktig uppgift, anser jag,

att den föreslagna fjäderfälånefonden bör komma till stånd.

Med avseende på de ändamål, för vilka lån ur fonden skulle kunna utlämnas,

finner jag de av lantbruksstyrelsen gjorda erinringarna mot jordbruksutredningens

förslag beaktansvärda. Liksom nämnda styrelse anser

jag, att ifrågavarande långivning bör avse sådana anläggningar och

inventarier, som erfordras för äggcentralernas äggförsäljningsverksamhet,

d. v. s. äggpaekerier samt lager- och konserveringslokaler jämte tillhörande

inredning och teknisk utrustning, varemot centralerna åtminstone

tillsvidare icke synas böra beredas lån ur fonden för anordnande

av gödningsanstalter för fjäderfä jämte slakterier samt äggkläckningsanstalter,

då det i dessa fall gäller företag, beträffande vilka lämpligheten

av en kombinering med liggförsäljningsverksamhet torde kunna anses

omtvistlig. I varje fall synes det mig erforderligt, att ytterligare erfarenheter

samlas beträffande gödnings- och äggkläckningsverksamhetens

lämpligaste anordning och utvecklingsmöjligheter, innan frågan

om låneunderstöd till densamma upptages till avgörande.

Den av jordbruksutredningen föreslagna avsättningen till fonden för

budgetåret 1931/1932, 100,000 kronor, har av såväl lantbruksstyrelsen som

Sveriges allmänna lantbrukssällskap ansetts för låg. De för berörda

uppfattning anförda, ovan återgivna skälen finner jag vägande.

En större avsättning än den nyss nämnda synes mig motiverad

även ur den synpunkten, att, örn ifrågavarande låneunderstöd inom den

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

närmare framtiden skola kunna på ett mera verksamt sätt tjäna det

åsyftade ändamålet, lånemöjligheterna icke böra vara alltför snävt begränsade.

Å andra sidan torde bär avsedda lånebehov knappast kunna

förväntas bliva av den storlek under nästa budgetår, att avsättning av

ett så högt belopp, som lantbruksstyrelsen föreslagit, erfordras. Jag anser,

att ifrågavarande avsättning för budgetåret 1931/1932 lämpligen

bör bestämmas till ett belopp av 200,000 kronor.

Statskontoret har uttalat, att lånen ur fjäderfälånefonden borde

förmedlas av hushållningssällskapen. De härför anförda skälen kunna

visserligen anses beaktansvärda, men det synes mig dock knappast

behövligt eller lämpligt att vidtaga en sådan anordning. Märkas

bör nämligen, att låneärendena i förevarande fall torde kunna beräknas

bliva jämförelsevis fåtaliga och att det därför icke bör bereda

den myndighet, som får sig lånebeviljandet anförtrott, större arbete eller

svårighet att förskaffa sig nödiga upplysningar örn låneunderstödda föreningars

skötsel och kvalifikationer i övrigt som låntagare. Vidare synes

en svårighet för den av statskontoret föreslagna anordningen ligga

däri, att en förenings verksamhet kan sträcka sig till flera hushållningssällskaps

områden. Jämväl må framhållas, att med avseende på den vid

fjolårets riksdag beslutade mejerilånefonden, med vilken den nu föreslagna

fonden synes närmast jämförlig, låneförmedling genom hushållningssällskapen

icke föreskrivits. Å andra sidan finner jag det lämpligt,

att yttrande över låneansökan örn möjligt inhämtas från det hushållningssällskap,

inom vars område lånesökanden är hemmahörande.

Med avseende på statskontorets uttalande beträffande säkerheten för

de lån, som skulle utlämnas ur den föreslagna fonden, vill jag framhålla,

att grunderna i detta fall synas böra bliva av samma innebörd, som de i

fråga -örn mejerilånefonden tillämpade, d. v. s. att för lån skall ställas

säkerhet, som statskontoret finner sig kunna godkänna.

Vad av lantbrukssällskapet ifrågasatts angående skärpning av lånevillkoren

i så måtto, att lån endast skulle beviljas äggcentraler, som anslutit

sig till eller förbunde sig att ingå i en riksorganisation, synes mig,

örn än till syftet välbetänkt, knappast böra föranleda uttryckliga författningsbestämmelser.

Härmed bör emellertid icke vara uteslutet, att lånesökande

förenings ställning till de allmänna organisationssträvandena

inom fjäderfäskötseln tages i betraktande vid låneansökningens prövning.

Med avseende på räntefot, amorteringstid och övriga nu ej berörda

villkor för lån ur fjäderfälånefonden anser jag lika med jordbruksutredningen,

att bestämmelserna genomgående böra bliva av samma

innehåll, som de för lån ur mejerilånefonden gällande. Detta innebär,

att räntefoten skulle bliva 4.5 procent och att amorteringstiden, efter förloppet

av två amorteringsfria år, skulle utgöra högst 10 år beträffande

lån för vidtagande av tekniska förbättringar samt minst 10 och högst

20 år beträffande andra lån. Vidare skulle lån kunna beviljas till högst

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

6/« av kostnaden för de med lånet avsedda åtgärderna. Lånen skulle beviljas

av lantbruksstyrelsen samt utlämnas av statskontoret, som även

skulle, såsom nyss anförts, hava att pröva och godkänna erbjuden säkerhet

samt förvalta fonden. Det torde böra tillkomma Kungl. Majit att i

huvudsaklig överensstämmelse med sålunda tillstyrkta grunder meddela

i ämnet erforderliga författningsbestämmelser.

Såsom förut anförts, föreslår jordbruksutredningen förutom ovan behandlade

lånefond även anvisande av statsanslag till ett belopp av 15,000

kronor för budgetåret 1931/1932 till befrämjande av andelsrörelsen å fjäderfäskötselns

område. I denna fråga anför jordbruksutredningen följande.

Vid strävandena att inom olika distrikt bygga upp andelsföreningar

för äggavsättningens ordnande är det av vikt, att organisationsverksamheten

icke såsom merendels hittills varit fallet blott tager sig uttryck i

spridda ansatser till bildande av småföreningar. Dessa utgöra ofta icke

tillräcklig grundval för en äggcentral inom området, och det är fara värt,

att de åter upphöra, innan ett sådant samlande och ledande försäljningsorgan

hinner komma till stånd. Det har också visat sig, att en väl skött

äggcentral väcker organisationssträvandena i trakten till liv och i övrigt

genom sin verksamhet stimulerar intresset för äggproduktionen, vilket

resulterar i efterhand stigande tillförsel.

Tydligen krävas fördenskull planmässiga och organiserade ansträngningar

i syfte att inom tämligen kort tid få producenterna inom äggcentrals

planerade verksamhetsområde i större omfattning anslutna till

äggföreningar samt att sammanföra dessas försäljning med undantag för

den rent lokala under en central, som sedan successivt kan utvecklas. I

detta organisationsarbete måste intresserade personer i de ifrågakommande

trakterna engageras, och det är önskvärt, att producenterna genom

lämpliga representanter komma att aktivt deltaga häruti, såväl vid

förberedelserna som vid genomförandet. Lämpligen torde dessa frågor

kunna tagas örn hand av samma organ, som skola hava ledningen

av do ovan föreslagna länsinstruktörernas verksamhet, nämligen

vederbörande läns f jäderfäavelsförening eller hushållningssällskap

eller genom dessa tillsatt kommitté. Jordbruksutredningen förutsätter,

att allmänna fjäderfäavelsföreningen och Sveriges allmänna

lantbrukssällskap i samverkan utöva en ledande och rådgivande

verksamhet i detta organisationsarbete, tillhandahålla sakkunnig

hjälp, stadgeförslag m. m. Denna verksamhet bör kunna bedrivas

med hjälp av de medel, som ställts till dessa organisationers förfogande.

Till organisationsarbetet i olika landsdelar behövas emellertid också

medel för nödvändiga kostnader, såsom reseersättning till ledamöter vid

bevistande av sammanträden, arvode och reseersättning till personer, som

eventuellt särskilt anlitas, trycksaker oell porton. Man torde icke kunna

förutsätta, att erforderliga medel för sagda ändamål kunna uppbringas

på orten från hushållningssällskap eller andra, önskvärt voro fördenskull,

att vissa organisationsbidrag kunde erhållas från staten. Jordbruksutredningen

bar så mycket större anledning framföra förslag härom,

enär 1930 års riksdag anslagit medel för liknando ändamål

på mejerihanteringens område. I likhet med sistnämnda anslag synas

medel till främjande av andclsrörelsens utveckling bland fjäderfäod
-

Anslag för

befrämjande

av andelsrörelsen

å

fjäderfäskötselns

område.

Jordbruksut
redningen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Yttranden.

Departements
chefen.

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

larna böra ställas till Kungl. Marits förfogande för att disponeras såsom

bidrag till bestridande av de med föreslagna arbete förenade kostnader.

Organisationsspörsmålen på förevarande område torde kunna väntas

inom nära framtid bliva aktuella i omkring 15 län. Med beräknande av

ett genomsnittligt bidragsbehov av 1,000 kronor för varje län skulle för

nästa budgetår ett statsanslag av 15,000 kronor sålunda vara erforderligt.

Med avseende på jordbruksutredningens förevarande förslag framhåller

lantbruksstyrelsen — med anledning av utredningens utalande, att

Sveriges allmänna fjäderfäavelsförening och lantbrukssällskapet i samverkan

borde utöva den ledande och rådgivande verksamheten vid

ifrågavarande organisationsarbete — att ansvaret för organisationsarbetet

enligt lantbruksstyrelsens förmenande borde helt läggas på endera av

dessa organisationer, då ett divisionsansvar på ifrågavarande område

knappast torde medföra några fördelar.

Sveriges allmänna fjäderfäavelsförening anför, att inom flera av dess

länsföreningar för närvarande ett stort och framgångsrikt arbete utföres

för bildande av äggföreningar. Vid organisationsarbetet har det

emellertid många gånger visat sig svårt att uppbringa medel för därmed

förenade kostnader, varför det föreslagna anslaget å 15,000 kronor komme

att fylla ett känt behov. Föreningen framhåller, att för organisationsarbetets

bästa bedrivande samverkan mellan densamma och Sveriges

allmänna lantbrukssällskap bör åvägabringas, varvid även en lämplig

fördelning av ifrågavarande statsanslag bör åstadkommas.

Såsom jag redan framhållit i samband med frågan örn inrättande av

en fjäderialånefond, synes mig andelsrörelsen på fjäderfäskötselns område

äga betydelsefulla uppgifter att fylla, varför dess utvecklande och

stärkande torde kunna anses utgöra ett viktigt allmänt intresse. Då av

jordbruksutredningens undersökning framgår, att föreningsrörelsen i

fråga hittills icke uppnått den omfattning och den ändamålsenlighet i organisatoriskt

hänseende, som erfordras för att densamma skall kunna

i önskvärd grad fylla sitt ändamål, föreligger tydligen behov av ett fortsatt

målmedvetet och energiskt organisationsarbete på området. För att

underlätta och befrämja berörda organisationsarbete bör staten enligt

min uppfattning lämna visst bidrag för dess bekostande, på liknande

sätt som förut skett i fråga örn motsvarande arbete på mejerihanteringens

område. Det av jordbruksutredningen framlagda förslaget

rörande anvisande för budgetåret 1931 1932 av 15,000 kronor för ifrågavarande

ändamål vill jag därför biträda. Anförda belopp synes böra

beviljas som reservationsanslag samt ställas till Kungl. Maj:ts förfogande

för att, efter närmare utredning örn anslagsbehovet i varje särskilt

fall, disponeras såsom organisationsbidrag för andelsrörelsens utveckling

på fjäderfäskötselns område.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

Vad beträffar den av lantbruksstyrelsen berörda frågan örn ledningen

av ifrågavarande organisationsarbete och ansvaret för detsamma, finner

jag liksom nämnda styrelse ändamålsenligt, att för enhetlighets och planmässigbets

vinnande endast en organisation bör intaga den ledande ställningen.

Då Sveriges allmänna lanbrukssällskap numera såsom centralorgan

omhänderhaver organisationsarbetet på vissa andra områden av

jordbrukets andelsrörelse och samlat erfarenhet i hithörande ämnen samt

genom upprättande av en sektion för äggförsäljningsföreningar i viss

mån inrättat sig för ändamålet i fråga, synes det mig ligga närmast till

hands, att nämnda sällskap även i förevarande fall omhändertager den

centrala ledningen av organisationsarbetet, varvid dock givetvis får förutsättas,

att samråd kommer till stånd med Sveriges allmänna fjäderfäavelsförening.

Ett närmare övervägande och ståndpunktstagande i denna

fråga torde emellertid lämpligen böra ske först i samband med

disponerandet av det ovan föreslagna organisationsbidraget.

Av lantbruksstyrelsen framställt förslag om åtgärder för utvidgad kontroll

beträffande fläskexporten.

Jag övergår nu till viss föreliggande fråga berörande avsättningsförhållandena

för fläsk. Vad fläskmarknaden och speciellt exporten av fläsk

beträffar, torde fläskets kvalitet, icke minst tack vare andelsslakterirörelsens

utveckling, efterhand alltmer förbättrats, så att detsamma numera

i allmänhet fyller ganska högt ställda anspråk. På grund härav

intager också svenskt fläsk för närvarande en någorlunda gynnsam ställning

på den engelska marknaden, praktiskt taget den enda till vilken

svenskt fläsk exporteras. Den svenska fläskexporten uppnådde under

1980 sitt hittillsvarande maximum med 27,800 ton, innebärande en stegring

från 1929 med omkring 8,000 ton. Av tidigare år uppvisar 1927 med

en fläskexport av 26,700 ton den största kvantiteten.

Exporten till England består huvudsakligen av saltat sidfläsk (bacon

och harn) och är, frånsett den allmänna sanitära kontrollen över för export

avsett kött och fläsk, beträffande nyss nämnda slag av fläsk underkastad

vissa särskilda kontrollföreskrifter. Berörda föreskrifter återfinnas

i kungörelsen den 1 april 1927 (nr 74) med vissa bestämmelser angående

anbringande av särskilt inregistrerat märke, s. k. runmärke, å fläsk

samt kungörelsen samma dag (nr 75) angående ändrad lydelse av § 6 i

förordningen den 10 oktober 1913 (nr 242) angående kontroll vid utförsel av

kött. Ifrågavarande författningar, vilka närmast föranletts av i England

uppställda villkor beträffande det dit införda fläskets kvalitet, innehålla

olika bestämmelser beträffande do villkor i sanitärt hänseende och i

fråga örn saltning m. m., som fläsket skall uppfylla för att kunna godkännas

för export till England, jämte föreskrift angående märkning av

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. ISO höft. fNr 20U.) 3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Lantbruks
styrelsen.

Kungl. Martts proposition Nr 204.

sålunda godkänt fläsk medelst runmärkets åsättande. Nämnda märke

kar av myndigheterna i England godkänts såsom garanti för att därstädes

gällande importvillkor klivit uppfyllda, ock rättigheten att använda

detsamma kan praktiskt taget anses utgöra en nödvändig förutsättning

för export av kacon till nämnda land.

Den hittillsvarande statliga kontrollen över fläskexporten har, såsom

av ovanstående torde framgå, ägt till huvudsakligt syftemål att förhindra

utförsel av hälsovådlig eller på annat sätt i sanitärt hänseende

olämplig vara. Däremot avser kontrollen icke varans kvalitet med hänsyn

till dess handelsvärde, varför hinder ej möter för utförsel av fläsk,

som från denna synpunkt är mindervärdigt, varigenom exporten i övrigt

lider förfång. Att det svenska fläskets ställning på den engelska marknaden

i verkligheten också rönt menlig påverkan av ojämnheter i exporten

av berörda art, torde vara otvivelaktigt och bestyrkes av föreliggande

upplysningar. Då härtill kommer, att vissa andra exportländer för

fläsk, såsom Danmark och Holland, alltmera skärpt sin fläskkontroll i

syfte att effektivt säkerställa en hög och jämn kvalitet å exportfläsket,

har frågan örn behovet av liknande åtgärder i vårt land till stöd för

den svenska fläskexporten efterhand vunnit allt större aktualitet. Sålunda

har densamma bland annat upptagits till utredning av jordbruksutredningen,

som hållit överläggningar i frågan med olika sakkunniga

och intresserade, däribland särskilt representanter för exportslakterierna.

Redan vid utfärdandet av den ovan omnämnda kungörelsen nr 74/1927

förutsågs, att längre gående bestämmelser med avseende på kvaliteten

av till England exporterat bacon kunde komma att visa sig erforderliga.

I förordningens § 5 öppnades sålunda möjlighet till en skärpning och utvidgning

av villkoren för rätten att använda runmärket genom stadgandet,

att det skulle ankomma på lantbruksstyrelsen att, efter medicinalstyrelsens

hörande och i den mån så ansåges erforderligt, fastställa närmare

villkor rörande kvaliteten av det till stämpling (med runmärket)

avsedda fläsket ävensom utfärda närmare föreskrifter angående kontrollen

över att nämnda villkor uppfylldes.

Lantbruksstyrelsen har efter samråd med jordbruksutredningen i

framställning den 6 mars 1931 lämnat en redogörelse för ifrågavarande

kontrollfrågas läge samt framlagt vissa synpunkter och förslag med avseende

på dess lösning. Berörda framställning är av följande innehåll.

Lantbruksstyrelsen tog redan omedelbart efter utfärdandet av förenämnda

kungörelse den 1 april 1927 (nr 74) under övervägande, huruvida

särskilda föreskrifter angående runmärkt fläsks kvalitet borde officiellt

fastställas eller icke. Efter överläggningar med vederbörande’ exportörer,

som förklarade sig beredda att försöksvis själva ordna frågan örn

åtgärder till förbättrande och utjämnande av det runmärkta fläskets kvalitet,

ansåg styrelsen dock böra anstå med ett officiellt ingripande på

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

27

detta område, till dess någon erfarenhet vunnits, om vilka möjligheter

som förelåge för exportörerna att utan sådant ingripande upprätthålla

det svenska fläskets anseende på världsmarknaden. Erfarenheten har

också, enligt vad som framgår av bland annat rapporter från Sveriges

lantbruksattaché i England, visat, att det svenska fläskets kvalitet efterhand

förbättrats samt att inga berättigade erinringar däremot för

närvarande torde kunna göras. Detta relativt gynnsamma läge torde i

åtminstone viss mån få tillskrivas en samverkan mellan flera av de större

fläskexportörerna, vilka i syfte att söka åvägabringa en utjämning av

fläskets kvalitet omedelbart efter runmärkets införande sammanslöto

sig till en förening. Till denna förening hava emellertid icke alla slakterier

anslutit sig, och antalet utomstående exportörer har under senaste

tiden ökats.

Sedan emellertid inom såväl Holland som Danmark vissa statliga åtgärder

vidtagits i syfte att effektivt säkerställa en jämn och hög kvalitet

på dessa länders exportfläsk ävensom ensartade former för förpackning

och märkning av fläsket, har även inom Sverige ifrågasatts, att statliga

bestämmelser på detta område borde utfärdas och att dessa bestämmelsers

efterlevnad måtte ställas under kontroll. På grund av i ovannämnda

kungörelse lantbruksstyrelsen meddelat bemyndigande att fastställa

närmare villkor rörande det runmärkta fläskets kvalitet samt utfärda

närmare föreskrifter angående kontrollen däröver och då styrelsen

fann det ur alla synpunkter önskvärt att i en fråga, som så intimt berör

fläskexporten, handla i samförstånd med vederbörande exportörer, sammankallade

styrelsen representanter för de exportörer, som bedriva

fläskexport på England, till ett möte i Malmö den 20 februari 1931. Vid

detta möte närvoro jämväl såsom representant för medicinalstyrelsen

statsinspektören över köttkontrollen H. Hansson och såsom representant för

jordbruksutredningen riksdagsmannen A. Pehrsson i Bramstorp.

Vid detta möte enade sig samtliga närvarande örn önskvärdheten av

vidtagande av ytterligare åtgärder till främjande av exportfläskets kvalitet.

Man framhöll emellertid, att detta i första hand borde vara en exportörernas

egen angelägenhet, och uttalades enhälligt önskvärdheten ay

att en effektiv sammanslutning av exportslakterierna organiserades.

Samtliga närvarande representanter för exportörerna anslöto sig också

till ett av lantbruksstyrelsen framlagt utkast till plan för en sådan organisation.

Enligt denna plan skulle slakterierna genom sin sammanslutning låta

utarbeta och kontrollera genomförandet av erforderliga bestämmelser

rörande bacons tillskärning, märkning, sortering och förpackning m. m.

Särskilda kommitterado utsågos, som skulle dels uppgöra förslag till dylika

bestämmelser, dels tillhandagå lantbruksstyrelsen med råd vid utarbetande

av de föreskrifter i fråga örn runmärket, som kunde befinnas

erforderliga för att giva den auktoritet och fasthet åt do tillämnado åtgärderna,

vilka jämväl från exportörernas sida ansågos som en nödvändig

förutsättning för att strävandena att höja exportfläskets kvalitet

skullo bliva effektiva. Ur samma synpunkt rådde enighet jämväl därom

att, ehuru nämnda sammanslutning själv skulle hava att i detalj övervaka

efterlevnaden av fastställda bestämmelser och genom sina egna instruktörer

verka för ensartad tillverkning, någon kontroll över exportfläsket

under statens medverkan dock vore av behovet påkallad. Denna

s. 28 Kontrollera mot PDF

Yttrande.

Departements
chefen.

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

kontroll, sorn åtminstone tillsvidare borde få karaktär av en stickprovskontroll

x slakterier och exporthamnar, ansågs böra ske genom en av lantbruksstyrelsen

förordnad inspektör.

Då lantbruksstyrelsen icke ännu varit i tillfälle att utarbeta närmare

bestämmelser i amnet, ar det icke styrelsen möjligt att nu framlägga

någon detalnerad plan för det sätt, varpå denna statliga kontroll bör ordnas.

Det ar emellertid oundvikligt, att en sådan statlig överkontroll

kommer att medföra vissa ekonomiska konsekvenser för statsverket

Lantbruksstyrelsen beräknar emellertid, att statens kostnader härför icke

bora komma att, inberäknat inspektörens arvode och reseersättningar,

överstiga 15,000 kronor årligen.

Då lantbruksstyrelsen funnit det synnerligen önskvärt, att icke brist

på medel skall utgöra hinder för omedelbart anordnande av erforderlig

kontroll över exportfläskets kvalitet, har lantbruksstyrelsen efter

samråd med jordbruksutredningen hemställt, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra reservationsanslag

av 15,000 kronor att efter Kungl. Majits beprövande användas

till kontroll av det svenska runmärkta exportfläskets kvalitet m. m.

Över lantbruksstyrelsen framställning har statskontoret avgivit infordrat

yttrande, i vilket annan erinran ej gjorts, än att statskontoret i

förevarande frågas nuvarande läge icke ansett sig äga möjlighet att bedöma

det äskade anslagsbeloppets skälighet.

Den svenska fläskexporten har under de senaste åren kraftigt utvecklats

och utgör numera en viktig inkomstkälla för landets jordbruk. Såsom

förut omnämnts, sker ifrågavarande export nästan uteslutande till

Storbritannien, och det svenska fläsket torde här efterhand hava tillvunnit

sig allt bättre anseende. Å andra sidan kan läget anses mindre

tillfredsställande i så matto, att svenskt bacon å den engelska marknaden

prissättes lägre än bacon från vissa andra länder, särskilt Danmark.

Som exempel härpå må nämnas, att toppnoteringen i London som regel

legat 4 shilling per cwt (50.8 kilogram) högre för danskt bacon än för

svenskt under år 1930. Anförda förhållande torde bero på flera orsaker,

av vilka en av de viktigaste synes utgöras av den förut omnämnda

ojämnheten i det exporterade svenska fläskets kvalitet i förening med

otillräcklig anpassning efter den engelska marknadens speciella fordringar.

För att uppnå en bättre prisrelation till den å världsmarknaden

högst betalda varan, vilket från synpunkten av jordbrukets ekonomi

måste anses som ett önskemål av stor vikt, icke minst med hänsyn till att

exportpriset i huvudsak är normerande även för priset inom landet, synes

det därför angeläget, att åtgärder vidtagas, varigenom berörda pristryckande

faktorer i möjligaste mån avlägsnas. För att så skall kunna

ske, kräves tydligen i första hand ett insiktsfullt och målmedvetet arbete

från exportslakteriernas egen sida, men för att detta skall kunna leda

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

29

till åsyftat resultat, torde det enligt min uppfattning vara behövligt, att

det allmänna lämnar sin medverkan genom sådana anordningar, att utförsel

av mindervärdigt fläsk förhindras och garantier skapas för en hög

och jämn kvalitet på exportfläsket. Statens medverkan vid ifrågavarande

kontroll torde vara ägnad att hos avnämarna av det svenska

fläsket stärka förtroendet till exportvarans kvalitet och beskaffenhet i

övrigt.

Vid genomförandet av åtgärder i detta syfte synes det mig lämpligt,

att man tillsvidare försöksvis följer de riktlinjer, som uppdragits i den

allmänna plan för ifrågavarande spörsmåls lösning, som framlagts i lantbruksstyrelsens

framställning. Huruvida berörda plan skall kunna helt

omsättas i verkligheten, kommer visserligen delvis att bliva beroende av

exportslakteriernas slutliga ställningstagande till densamma, i vilket avseende

avgörande ännu ej skett, men lika med lantbruksstyrelsen finner

jag angeläget, att medel finnas till förfogande för planens omedelbara

genomförande, i vad på staten ankommer. Jag vill alltså biträda

lantbruksstyrelsens förslag, att för budgetåret 1931/1932 måtte anvisas

ett anslag av 15,000 kronor, att ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för

anordnande av kontroll över det runmärkta exportfläsket, vilken kontroll

synes mig böra ordnas i huvudsaklig överensstämmelse med den av

lantbruksstyrelsen framlagda planen. Anslaget i fråga synes böra beviljas

såsom reservationsanslag.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen att

1) dels besluta, att en fond, benämnd statens fjäderfälånefond, skall

inrättas, från vilken lån må utlämnas till ekonomiska föreningar med

ändamål att främja avsättningen av ägg för anläggande, inrättande eller

inköp av packerier samt lager- och konserveringslokaler för ägg med tillhörande

inredning och teknisk utrustning eller för ombyggnad eller tillbyggnad

av sådana packerier och lokaler eller ock för vidtagande i dylika

av tekniska förbättringar,

dels medgiva, att lån ur statens fjäderfälånefond må utlämnas i huvudsaklig

överensstämmelse med av mig tillstyrkta grunder,

dels ock såsom kapital för statens fjäderfälånefond å riksstaten för

budgetåret 1931/1932 bland utgifter för kapitalökning under rubrik statens

utlåningsfonder anvisa ett reservationsanslag av 200,000 kronor;

2) såsom organisationsbidrag för andelsrörelsens utveckling på fjäderfäskötselns

område för budgetåret 1931/1932 under nionde huvudtiteln anvisa

ett extra reservationsanslag av 15,000 kronor; samt

3) för anordnande i huvudsaklig överensstämmelse med av mig tillstyrkta

grunder av kontroll över fläskexporten för budgetåret 1931/1932

under nionde huvudtiteln anvisa ett extra reservationsanslag av 15,000

kronor.

Bihang till riksdagen» protokoll 1931. 1 sami. 180 höft. (Nr 20i.) 4

Hemställan.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hugo Nordlander.

810880. Slockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1931.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1931:281 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa åtgärder till främjande av avsättningen av ägg och fläsk. s. 3 i texten
  2. JoU 1931:75 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa åtgärder till främjande av avsättningen av ägg och fläsk. s. 1 i texten