Sök i Ratio Lex

Angående godkännande av ett avtal mellan Sverige och Finland för undvikande av dubbelbeskattning beträffande direkta skatter

1931-03-20 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1931:213, Angående godkännande av ett avtal mellan Sverige och Finland för undvikande av dubbelbeskattning beträffande direkta skatter

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr SIS.

1

Nr 213.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande av

ett avtal mellan Sverige och Finland för undvikande

av dubbelbeskattning beträffande direkta skatter; given

Stockholms slott den 20 mars 1931.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över finansoch

utrikesdepartementsärenden för den 13 mars 1931 och över finansärenden

för denna dag samt med överlämnande av ett den 16 mars 1931 undertecknat avtal

mellan Sverige och Finland för undvikande av dubbelbeskattning beträffande

direkta skatter, med till avtalet hörande slutprotokoll, vill Kungl. Maj:t

härmed föreslå riksdagen att

dels godkänna berörda avtal och slutprotokoll;

dels ock i övrigt bifalla det förslag, örn vars framläggande för riksdagen

föredragande departementschefen denna dag hemställt.

Under Hans Maj :ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF,

Felix Hamrin.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 187 käft. (.Nr 213.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

Avtal mellan Konungariket Sverige och

Republiken Finland för undvikande

av dubbelbeskattning beträffande direkta

skatter.

Konungariket Sverige och Republiken

Finland hava, för undvikande av dubbelbeskattning

beträffande direkta skatter,

överenskommit att sluta avtal angående

uppdelning av beskattningsrätten mellan

de båda staterna med hänsyn till olika

skattekällor.

För detta ändamål hava till fullmäktige

utsett:

Hans Majit Konungen av Sverige:

Sin Minister för Utrikes Ärendena,

Hans Excellens Friherre Fredrik Ramel;

och

Republiken Finlands President:

Republikens utomordentliga Sändebud

och befullmäktigade Minister i Stockholm

Rafael Waldemar Erich;

vilka, efter att hava granskat varandras

fullmakter och funnit dem i god och

behörig form, överenskommit örn följande

bestämmelser:

Artikel 1.

Detta avtal är tillämpligt å medborgare

i Konungariket Sverige och Republiken

Finland samt å svenska och

finska juridiska personer.

Artikel 2.

Avtalet innehåller bestämmelser allenast

rörande direkta skatter.

Med direkta skatter avses i detta avtal

skatter, som på grundval av de avtalslutande

staternas lagstiftning utgå direkt

å inkomst (netto- eller bruttoinkomst)

eller å förmögenhet, vare sig för

statens eller kommuns räkning.

Sopimus Ruotsin Kuningaskunnan ja

Suomen Tasavallan välillä kaksinkertaisen

verotuksen ehkäisemiseksi välittömien

verojen alalia.

Ruotsin Kuningaskunta ja Suomen

Tasavalta ovat, kaksinkertaisen verotuksen

ehkäisemiseksi välittömien verojen

alalia, päättäneet tehdä sopimuksen

verotusoikeuden jakautumisesta niolenapien

valtioiden kesken eri verolähteiden

suhteen.

Sitä varten ovat valtuutetuikseen

määränneet:

Hänen Majesteettinsa Ruotsin Kuningas:
ulkoasiainministerinsä,

Hänen Ylhäisyytensä

vapaaherra Fredrik Ramelin;

Suomen Tasavallan Presidentti:

Tasavallan Tukholmassa olevan erikoislähettilään

ja täysivaltaisen ministerin

Rafael Waldemar Erichin;

jotka, tar kaste ttuaan toistensa valtakirjat

ja todettuaan ne oikeiksi ja asianmukaisiksi,

ovat sopineet seuraavista

määräyksistä:

1 artikla.

Tätä sopimusta sovelletaan Ruotsin

Kuningaskunnan ja Suomen Tasavallan

kansalaisiin sekä ruotsalaisiin ja suomalaisiin

juridisiin henkilöihin.

2 artikla.

Tämän sopimuksen määräykset koskevat

ainoastaan välittömiä veroja.

Välittömillä veronia tarkoitetaan tässä

sopimuksessa veroja, joita sopimusvaltioiden

lainsäädännön mukaan suoritetaan

välittömästi tulosta (puhtaasta tai

kokonaistulosta) tahi omaisuudesta joko

valtiolle tai kunnalle.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

3

Som direkta skatter anses särskilt:

1. beträffande lagstiftningen i Sverige:

a) statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

b) allmän kommunalskatt,

c) kommunal progressivskatt,

d) skogsaccis samt

e) utskylder och avgifter, som utgå

efter samma grunder som någon av de

under a)—d) angivna skatterna;

2. beträffande lagstiftningen i Finland:
a)

inkomst- och förmögenhetsskatt,

b) kommunalskatt på grund av inkomst,

c) skatter och avgifter, vilka utgå

efter samma grunder som någon av de

förenämnda, samt

d) ränteskatt, som av utlänning bör

erläggas.

Artikel 3.

Såframt ej annat stadgas i detta avtal,

beskattas inkomst och förmögenhet

allenast i den av de avtalslutande staterna,

där den skattskyldige anses vara

bosatt.

Enskild skattskyldig anses enligt

detta avtal bosatt i en av staterna, örn

han där har sitt egentliga bo och hemvist,

eller, därest han icke har sådant bo

och hemvist i någon av dessa stater,

om han där stadigvarande vistas. Stadigvarande

vistelse i ena staten anses

föreligga under tid, då den skattskyldige

å någon ort inom staten uppehåller sig

under omständigheter, av vilka kan

slutas till avsikt att vistas där icke blott

tillfälligtvis.

Enskild skattskyldig, som icke har sitt

egentliga bo och hemvist eller stadigvarande

vistas i någon av de avtalslutande

staterna men likväl enligt lagstiftningen

i dessa stater blir utsatt för dubbelbeskattning,

skall vid tillämpning av

bestämmelserna i detta avtal anses vara

bosatt i den stat, i vilken han äger medborgarskap.

Juridisk person anses enligt detta avtal

vara bosatt i den stat, där styrel
-

Välittömiksi veroiksi luetaan erityisesti:
1)

Ruotsin lainsäädännön kannalta:

a) valtion tulo- ja omaisuusvero,

b) yleinen kunnallisvero,

c) asteettain ylenevä kunnallisvero,

d) metsäaksiisi, sekä

e) verot ja maksut, jotka suoritetaan

särnöj en perusteiden mukaan kuin joku

a)—d) kohdissa mainituista veroista.

2) Suomen lainsäädännön kannalta:

a) tulo- ja omaisuusvero,

b) tulon perusteella suoritettava kunnallisvero,

c) verot ja maksut, jotka suoritetaan

särnöjen perusteiden mukaan kuin joku

edellämainituista veroista, sekä

d) kor ko ver o, jota ulkomaalaisen on

suoritettava.

3 artikla.

Mikali tässä sopimuksessa ei toisin

säädetä, verotetaan tulosta ja omaisuudesta

ainostaan siinä sopimusvaltiossa,

jossa verovelvollisen katsotaan asuvan.

Tämän sopimuksen mukaan katsotaan

yksityisen verovelvollisen asuvan siinä

valtiossa, jossa hänellä on varsinainen

asunto- ja kotipaikkansa, tahi, ellei

hänellä ole sellaista asunto- ja kotipaikkaa

kummassakaan näistä valtioista,

siinä valtiossa, jossa hän pysyväisesti

oleskelee. Verovelvollisen katsotaan pysyväisesti

oleskelevan toisessa sopimusvaltiossa

sinä adrana, jona hän oleskelee

jollakin paikkakunnalla tässä valtiossa

sellaisissa olosuhteissa, että niistä voidaan

päättää, että hänen aikomuksenaan

ei ole viipyä sielia varn tilapäisesti.

Yksityisen verovelvollisen, jolia ei ole

varsinaista asunto- ja kotipaikkaa tai

joka ei pysyväisesti oleskele kummassakaan

sopimusvaltiossa, mutta kuitenkin

joutuu näiden valtioiden lainsäädännön

mukaan kaksinkertaisen verotuksen alaiseksi,

on tämän sopimuksen määräyksiä

sovellettaessa katsottava asuvan siinä

valtiossa, jonka kansalainen hän on.

Juridista henkilöä pidetään tämän

sopimuksen mukaan siinä valtiossa asu
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

sen eller högsta förvaltningen har sitt

säte.

Oskift dödsbo skall anses vara bosatt

i den av de båda staterna, där den avlidne

enligt andra och tredje styckena i

denna artikel skall anses hava varit bosatt

vid dödsfallet.

Artikel 4.

Skatt å inkomst av fast egendom, belägen

i en av de båda staterna, utgår

allenast i denna stat.

Artikel 5.

Skatt å inkomst av handel, industri

eller annan rörelse eller yrke, vilken

inkomst härflyter från fast driftställe i

en av de båda staterna, utgår, såframt

ej i det följande annorlunda stadgas,

allenast i denna stat. Finnas fasta driftställen

i båda staterna, uppbär vardera

staten skatt å den del av inkomsten, som

förvärvas från inom statens område befintligt

fast driftställe.

Som fast driftställe anses plats, å

vilken för stadigvarande bruk vid rörelsens

utövande finnes särskild anläggning

eller vidtagits särskild anordning,

såsom plats där företaget har sin

ledning, kontor, filial, stadigvarande agentur,

tillverkningsplats, verkstad, inköps-

eller försäljningsställe, varunederlag,

gruva eller annan fyndighet, som

är föremål för bearbetning.

Som inkomst av rörelse betraktas

även inkomst genom delägarskap i företag

med undantag för inkomst av aktier

och likartade värdepapper.

Artikel 6.

Skatt å inkomst av företag för utövande

av sjöfart eller luftfart, vars verkliga

ledning har sitt säte i en av de båda

staterna, utgår allenast i denna stat.

Artikel 7.

Avlöning, pension eller annan förmån,

som på grund av anställning, tjänst eller

vana, missä sen hallitus tai ylin hallinto

on.

Jakamattoman kuolinpesän asuntopaikan

katsotaan olevan siinä sopimusvaltiossa,

jossa vainajan asuntopaikan

tämän artiklan toisen ja kolmannen

kappaleen mukaan on katsottava odeen

kuolemantapauksen sattuessa.

4 artikla.

Tulosta, joka saadaan jommassakummassa

valtiossa sijaitsevasta kiinteistöstä,

verotetaan ainoastaan tässä valtiossa.

5 artikla.

Kaupasta, teollisuudesta tahi muusta

liikkeestä tai ammatista saadusta tulosta,

joka on kertynyt jommassakummassa

sopimusvaltiossa sijaitsevasta kiinteästä

toimipaikasta, verotetaan, mikali jälempänä

ei toisin säädetä, ainoastaan tässä

valtiossa. Jos liikkeellä on kiinteitä

toimipaikkoja molemmissa sopimusvaltioissa,

kantaa kumpikin valtio veroa

siitä tulojen osasta, joka saadaan sen

valtion alueella olevasta kiinteästä toimipaikasta.

Kiinteänä toimipaikkana on pidettävä

paikkaa, jossa liikkeen pysyväistä harjoittamista

varten on erityinen laitos tai

jossa on ryhdytty erikoisiin järjestelyihin,

niinkuin paikkaa, missä liikkeen

johto, konttori, haaraliike, pysyväinen

asioimisto, valmistuspaikka, työpaja,

osto- tai myyntipaikka, tavaravarasto,

kaivos tai muu löydös, joka on työn

alaisena, sijaitsee.

Liikkeestä saatuna tulona pidetään

sellaistakin tuloa, joka saadaan liikeyrityksen

osakkuudesta, ei kuitenkaan

tuloa osakkeista ja mulsta samanlaatuisista

arvopapereista.

6 artikla.

Tulosta, joka saadaan meri- tai ilmaliikennettä

harjoittavasta liikkeestä,

minkä todellinen johto on toisessa sopimusvaltiossa,

verotetaan vain tässä valtiossa.

7 artikla.

Palkasta, eläkkeestä tai muusta

edusta, joka virasta, toimesta tahi pysy
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

5

stadigvarande uppdrag åtnjutes från

någon av staterna, svensk eller finsk

kommun eller annan offentligrättslig

svensk eller finsk juridisk person, beskattas

allenast i den av de båda staterna,

från vilken avlöningen eller förmånen

utgår.

Avlöning, pension eller annan förmån,

som eljest åtn jutes på grund av anställning,

tjänst eller stadigvarande uppdrag,

beskattas allenast i den av de båda staterna,

där ifrågavarande verksamhet utövas

eller utövats.

Artikel 8.

För förmögenhet, bestående av fast

egendom i en av de båda staterna eller

tillbehör till sådan egendom, utgår skatt

allenast i denna stat.

För förmögenhet, bestående av företag

för utövande av handel, industri eller

annan rörelse eller yrke, utgår skatt allenast

i den stat, vilken enligt bestämmelserna

i detta avtal skatt å inkomst av

samma förmögenhet tillkommer.

Artikel 9.

För diplomatiska, konsulära och med

dessa likställda representanter för vardera

av de avtalslutande staterna gälla

följande särskilda bestämmelser:

Dessa representanter, såvitt de äro

ämbetsmän till yrket, ävensom dem

tilldelade tjänstemän och i nämnda ämbets-

eller tjänstemäns tjänst anställda

personer påföras direkta skatter i anställningslandet

allenast såvitt angår i

artiklarna 4, 5 och 6 angivna inkomster

och i artikel 8 omförmäld förmögenhet

eller såframt skatten uppbäres i avdragsväg

(vid källan); i övrigt förbehålles

beskattningen hemlandet.

Å olönade konsuler, som äga medborgarskap

endast i den stat de representera,

tillämpas bestämmelserna i detta

avtal; dock påföras dessa konsider icke

direkta skatter i anställningslandet för

förmåner, vilka av dem åtnjutas såsom

ersättning för deras konsulära verksamhet.

väisestä tehtävästä saadaan jommaltakummalta

sopimusvaltiolta, Euotsin tai

Suomen kunnalta tai muulta julkisoikeudelliselta

ruotsalaiselta tai suomalaiselta

juridiselta henkilöltä, verotetaan ainoastaan

siinä sopimusvaltiossa, jösta palkka

tai etu maksetaan.

Palkasta, eläkkeestä tahi muusta

edusta, joka muutoin saadaan viran,

toimen tahi vakinaisen tehtävän perusteella,

verotetaan ainoastaan siinä valtiossa,

jossa kyseessä ole vaa toimintaa

harjoitetaan tai on harjoitettu.

8 artikla.

Omaisuudesta, joka käsittää kiinteätä

omaisuutta jommassakummassa valtiossa

tai sellaisen omaisuuden tarpeistoa,

verotetaan ainoastaan siinä valtiossa,

jossa kiinteistö sijaitsee.

Omaisuudesta, joka käsittää kauppaa,

teollisuutta tahi muuta liikettä tai ammattia

härj oittavan yrityksen, suoritetaan

vero ainoastaan siinä valtiossa, jolle

vero saman omaisuuden tulosta tämän

sopimuksen määräysten mukaan on

maksettava.

9 artikla.

Kummankin sopimusvaltion diplomaattisista,

konsuli- ja niihin verrattavista

edustajista ovat voimassa seuraavat

erikoismääräykset:

Nälden edustajien, mikäli he ovat

ammattivirkamiehiä, samoin kuin heidän

käytettäväkseen asetettujen virkamiesten

sekä heidän tai mainittujen virkamiesten

palveluksessa olevien henkilöiden

maksettavaksi pannaan välittömiä

vero ja heidän asemamaassaan

ainoastaan mikäli on kysymys 4, 5 ja 6

artiklassa marnituista tuloista ja 8 artiklassa

mainitusta omaisuudesta tahi

mikäli vero kannetaan jo pidättämällä

se edeltäkäsin (lähteellä); muuten pidätetään

verotus asianomaisten kotimaalle.

Palkattomiin konsuleihin, jotka ovat

ainoastaan edustamansa maan kansalaisia,

sovelletaan tämän sopimuksen määräyksiä;

näille konsuleille ei kuitenkaan

panna välittömiä veroja asemamaassa

niistä eduista, joita he nauttivat korvauksena

konsulin toimesta.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

Artikel 10.

Deri stat, i vilken den skattskyldige anses

vara bosatt, må vid bestämmande av

skatten använda den skattesats, som

skulle hava tillämpats, om även inkomst

och förmögenhet, som enligt föreskrifterna

i detta avtal äro i beskattningshänseende

förbehållna den andra staten,

tagits till beskattning i förstnämnda stat.

Artikel 11.

Kan skattskyldig visa, att av beskattningsmyndigheterna

i de avtalsiutande

staterna vidtagna åtgärder för

honom medfört dubbelbeskattning, må

han häremot göra erinringar hos den

stat, som han tillhör. Anses erinringarna

grundade, kan denna stats högsta finansmyndighet

träffa överenskommelse med

den andra statens högsta finansmyndighet

för att på skäligt sätt undvika dubbelbeskattning.

Artikel 12.

I fall, då svårighet eller tvivelsmål

uppkommer vid detta avtals tolkning

och tillämpning, kunna de högsta finansmyndigheterna

i de båda avtalslutande

staterna träffa särskilda överenskommelser.

Artikel 13.

De avtalslutande staterna förbinda

sig att överlämna åt sina högsta finansmyndigheter

att träffa skäligt avgörande

av varje annan fråga, som, på grund av

olikhet mellan de i båda staterna gällande

principerna angående skattens utgörande

eller eljest, kan, utan att vara uttryckligen

reglerad i detta avtal, uppstå beträffande

de direkta skatterna.

Artikel 14.

Detta avtal träder första gången i tilllämpning

beträffande de skatter, som

utgå på grund av taxering år 1931 för

kalenderåret 1930 eller de räkenskapsår,

som gå till ända under tiden från och

med den 1 mars 1930 till och med den

28 februari 1931.

10 artikla.

Se valtio, jossa verovelvollisen katsotaan

asuvan, voi veroa määrätessään

käyttää sitä verokantaa, jota olisi sovellettu,

jos myös se tulo ja se omaisuus,

joiden verottaminen on tämän sopimuksen

määräysten mukaan pidätetty torelle

valtiolle, olisivat otetut verotettaviksi

ensiksi mainitussa valtiossa.

11 artikla.

Jos verovelvollinen voi näyttää, etta

sopimusvaltioiden verotusviranomaisten

toimenpiteet ovat aiheuttaneet hänelle

kaksinkertaisen verotuksen, tehköön slita

huomautuksensa sille valtiolle, johon

hän kuuluu. Jos huomautukset havaitaan

oikeutetuiksi, voi tämän valtion

ylin varainhoitoviranomainen sopia toisen

valtion vastaavan viranomaisen

kanssa kaksinkertaisen verotuksen ehkäisemisestä

kohtuullisella tavalla.

12 artikla.

Niissä tapauksissa, joissa syntyy vaikeuksia

tai epäilyksiä tämän sopimuksen

tulkitsemisesta ja soveltamisesta, molempien

sopimusvaltioiden ylimmät varainhoitoviranomaiset

voivat tehdä erityisiä

sopimuksia.

13 artikla.

Sopimusvaltiot sitoutuvat antamaan

ylimmille varainhoitoviranomaisilleen

tehtäväksi kohtuuden mukaan ratkaista

jokaisen muun kysymyksen, joka kummassakin

maassa veron suorittamisesta

voimassa olevien periaatteiden erilaisuuden

takia taikka muuten saattaa syntyä

välittömien verojen alalia, eikä ole tässä

sopimuksessa nimenomaan säännöstelty.

14 artikla.

Tätä sopimusta sovelletaan ensimmäisen

kerran niihin veroihin, jotka vuonna

1931 toimitetun verotuksen perusteella

ovat maksettavat kalenterivuodelta 1930

tahi vuoden 1930 maaliskuun 1 päivän

ja vuoden 1931 helmikuun 28 päivän

välisenä aikana päättyviltä tilivuosilta.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Z13.

7

Artikel 15.

Detta avtal, som är avfattat i dubbla

originalexemplar på svenska och finska

språken, skall ratificeras för Sveriges

del med riksdagens samtycke av Hans

Majestät Konungen av Sverige och för

Finlands del av Republikens President.

Ratifikationshandlingarna skola snarast

möjligt utväxlas i Helsingfors. Avtalet

träder i kraft med utväxlingen av ratifikationshandlingarna

och förbliver gällande

så länge detsamma icke uppsäges

av någon av de avtalslutande staterna.

Uppsägning skall äga rum minst åtta

månader före kalenderårets utgång. Har

denna uppsägningstid iakttagits, tilllämpas

avtalet sista gången å de skatter,

som utgå på grund av taxering för det

kalenderår, vars utgång uppsägningen avsett,

och för de räkenskapsår, som gå till

ända senast före utgången av februari

månad följande år. Har uppsägningstiden

ej iakttagits, framskjutas de i föregående

punkt angivna tiderna för avtalets

upphörande ett år.

Till bekräftelse härå hava de båda

staternas fullmäktige undertecknat avtalet

och försett detsamma med sigill.

Som skedde i Stockholm, i två exemplar,

den 16 mars 1931.

15 ar tikla.

Tämä sopimus, joka on tehty alkuperäisinä

kaksoiskappaleina ruotsiksi ja

suomeksi, on Ruotsin puolesta valtiopäiväin

suostumuksella Hänen Majesteettinsa

Ruotsin Kuninkaan ja Suomen puolesta

Tasavallan Presidentin ratifioitava.

Ratifioimiskirjat ovat niin pian kuin

suinkin vaihdettavat Helsingissä. Sopimus

tulee voimaan ratifioimiskirjain

vaihtamisesta ja pysyy voimassa, kunnes

jompikumpi sopimusvaltio sanoo sen

irti. Irtisanomisen tulee tapahtua vähintään

kahdeksan kuukautta ennen kalenterivuoden

loppua. Jos tätä irtisanomisaikaa

on noudatettu, sovelletaan sopimusta

viimeisen kerran niihin veroihin,

mitkä ovat suoritettavat siltä kalenterivuodelta,

jonka päättymistä irtisanonta

on tarkoittanut, ja niiltä tilivuosilta,

jotka päättyvät viimeistään seuraavan

vuoden helmikuun loppuun mennessä.

Eliel irtisanomisaikaa ole noudatettu,

lykkäytyvät edellisessä kohdassa mainitut

sopimuksen päättymisajat vuoden

eteenpäin.

Täman vakuudeksi molempien valtioiden

valtuutetut ovat allekirjoittaneet

sopimuksen ja varustaneet sen sineteillään.

Tehtiin Tukholmassa, kahtena kappaleena,

16 päivänä maaliskuuta 1931.

Fredrik Ramel.

R. Erich.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

Slutprotokoll.

Vid undertecknandet av det denna

dag mellan Konungariket Sverige och

Republiken Finland slutna avtalet för

undvikande av dubbelbeskattning beträffande

direkta skatter hava undertecknade

fullmäktige avgivit följande

likalydande förklaringar, som utgöra en

integrerande del av avtalet.

1. Angående sådana skattskyldiga,

som icke tillhöra någon av de avtalslutande

staterna, kunna de högsta

finansmyndigheterna i dessa stater från

fall till fall träffa särskilda överenskommelser

till undvikande av dubbelbeskattning.

Därvid skall i synnerhet

hänsyn tagas till skattskyldiga, tillhörande

sådana stater, vilka träffat avtal

med båda de avtalslutande staterna

angående undvikande av dubbelbeskattning.

2. Den i artikel 2 av avtalet intagna

uppräkningen av direkta skatter meddelar

endast exempel och är icke uttömmande.

Tvivelaktiga frågor rörande vilka

skatter, som innefattas under avtalet,

skola avgöras i samförstånd mellan de

båda staternas högsta finansmyndigheter.

De båda staternas högsta finansmyndigheter

skola, så ofta anledning därtill

förekommer, utbyta förteckningar över

i vardera staten utgående direkta skatter.

3. Med kommuner förstås i detta avtal

för Sveriges vidkommande kommuner

av såväl högre som lägre ordning och

för Finlands vidkommande jämväl landskap,

kommunförbund och kommunala

samfund ävensom kyrkliga församlingar.

4. Såsom direkta skatter enligt detta

avtal anses ej värdestegringsskatter,

omsättningsskatter, skatter å samfärdsel

eller förbrukning, särskilda skatter å

vinst å lotterier och vadhållning, arvsoch

gåvoskatter samt ej heller i Sverige

Päättöpöy täkirj a.

Allekirjoittaessaan tänä päivänä Ruotsin

Kuningaskunnan ja Suomen Tasavallan

välillä tehtyä sopimusta kaksinkertaisen

verotuksen ehkäisemiseksi välittömien

veroj en alalia ovat allekirjoittaneet

valtuutetut antaneet seuraavat,

yhtäpitävät selitykset, jotka olennaisena

osana liittyvät sopimukseen.

1. Sellaisten verovelvollisten suhteen,

jotka eivät ole kummankaan sopimusvaltion

kansalaisia, voivat sopimusvaltioiden

ylimmät varainhoitoviranomaiset

kussakin tapauksessa tehdä eri sopimuksia

kaksinkertaisen verotuksen ehkäisemiseksi.

Tällöin on erikoisesti huomioon

otettava verovelvolliset, jotka kuuluvat

sellaisiin valtioihin, mitkä ovat kummankin

sopimusvaltion kanssa tehneet sopimuksen

kaksinkertaisen verotuksen

ehkäisemiseksi.

2. Sopimuksen toisessa artiklassa oleva

luettelo välittömistä veroista sisältää

vain esimerkkejä eikä ole täydellinen.

Epäilyn syntyessä siitä, millaisia vero

ja sopimus koskee, on kysymys kummankin

valtion ylimpäin varainhoitoviranomaisten

yksissä neuvoin ratkaistava.

Molempain valtioiden ylimpäin varainhoitoviranomaisten

on, niin usein

kuin syytä siihen ilmaantuu, toisilleen

annettava luettelo kummassakin valtiossa

maksettavista välittömistä veroista.

3. Tässä sopimuksessa tarkoitetaan

kunnilla Ruotsissa sekä ylemmän että

alemman asteen kuntia ja Suomessa

myöskin maakuntia, kunnallisliittoja,

kunnallisia yhdyskuntia sekä kirkollisia

seurakuntia.

4. Välittöminä veroina ei tämän sopimuksen

mukaanpidetä arvonnousuveroja,

liikevaihtoveroja, liikenne- tai kulutusveroja,

erityisiä veroja, joita kannetaan

arpajaisista ja vedon lyönnistä saaduista

voitoista, perintö- ja lahjaveroja, eikä

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

9

utgående bevillningsavgifter för särskilda

förmåner och rättigheter eller

motsvarande i Finland utgående skatter.

Från avtalets tillämpning undantages

den finska kommunalskatten, såvitt den

avser gåva, arv, testamente och fideikommiss.

Skatt å inkomst genom utdelning å

aktier och å lotter i svenska solidariska

bankbolag är undantagen från avtalets

tillämpning, intilldess särskild överenskommelse

rörande undvikande av dubbelbeskattning

i fråga örn dylik skatt

må träffas.

5. Skattskyldig, som utflyttar från

den ena av de avtalslutande staterna

till den andra, anses upphöra att vara

bosatt i den förra staten med utgången

av den dag, då han inflyttar i den senare

staten.

6. Inkomst eller förmögenhet, för

vilken oskift dödsbo i den ena staten

beskattas, må ej tillika beskattas hos

dödsbodelägare i den andra staten.

7. Bestämmelsen i artikel 4 gäller

såväl inkomst, som förvärvas genom

den fasta egendomens omedelbara förvaltande

och brukande, som ock inkomst

genom uthyrning, utarrendering samt

varje annat slags användning av egendomen

ävensom realisationsvinst, som

förvärvas genom avyttring av fast egendom

samt av tillbehör, som avyttras i

samband med egendomen.

Såsom inkomst av fast egendom betraktas

inkomst genom avverkning av

skog på egen eller annans mark, så ock

inkomst, som må tillkomma avverkaren

genom det avverkade virkets forsling till

exporthamn och dess försäljning inom

riket ävensom genom sådan förädling av

virket, som inom riket äger rum annorstädes

än å fast driftställe.

8. Till yrke enligt artikel 5 räknas

även fritt yrke, såsom vetenskaplig,

konstnärlig, litterär, undervisande och

uppfostrande verksamhet, så ock verksamhet

som läkare, advokat, arkitekt

och ingenjör.

9. Bestämmelserna i artikel 5 gälla

såväl inkomst, som förvärvas genom

myöskään Ruotsissa erinäisistä eduista

ja oikeuksista maksettavia suostuntavero

ja tai Suomessa suoritettavia vastaavanlaatuisia

veroja.

Sopimusta ei sovelleta Suomessa maksettavaan

kunnallisveroon, mikäli se

tarkoittaa lahman, perinnön, testamentin

ja sääntöperinnön perusteella maksettavaa

veroa.

Sopimusta ei myöskään sovelleta osakkeista

ja ruotsalaisten yhteisvastuullisten

pankkiyhtiöiden osuuksista jako-osuuksina

saaduista tuloista maksettavaan

veroon, kunnes erityinen sopimus kaksinkertaisen

verotuksen ehkäisemiseksi

mainittujen veroj en alalia ehkä tehdään.

5. Verovelvollisen, joka muuttaa toisesta

sopimusvaltiosta toiseen, katsotaan

lakanneen asumasta ensiksi mainitussa

valtiossa sen päivän päättyessä, jona hän

muuttaa viimeksimainittuun valtioon.

6. Tulosta tahi omaisuudesta, jösta

jakamatonta kuolinpesää verotetaan toisessa

sopimusvaltiossa, älköön kuolinpesän

osakasta toisessa valtiossa enää verotettako.

7. 4 artiklan määräys koskee sekä

tuloa, joka saadaan kiinteistön välittömästä

hoidosta ja käytöstä, että myöskin

kiinteistön vuokralle antamisesta ja kälkesta

muusta sen käyttämisestä saatua

tuloa ynnä myyntivoittoa, joka johtuu

kiinteän omaisuuden sekä sen yhteydessä

tapahtuneen kiinteistön tarpeiston

myynnistä.

Kiinteästä omaisuudesta saatuna tulona

pidetään tuloa, joka on saatu omalla

tai toisen maalla tapahtuneesta metsän

hakkuusta sekä hakatun puutavaran kuljetuksesta

vientisatamaan ja sen myynnistä

valtakunnassa, niin myös sellaisesta

puutavaran jalostamisesta, joka tapahtuu

jossakin mamalia valtakunnassa kurn

liikkeen vakinaisella toimipaikalla.

8. 5 artiklan mukaan pidetään ammattina

myös vapaata ammattia, kuten

tieteellistä, taiteellista, kirj allista, opetus-

ja kasvatustoimintaa, samoin kilin

lääkärin, asianajajan, arkkitehdin ja insinöörin

tointa.

9. 5 artiklan määräyksiä sovelletaan

sekä tuloon, joka saadaan liikkeen väkt
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

omedelbart bedrivande av rörelse, som

ock inkomst genom rörelses upplåtelse

åt annan ävensom vinst genom avyttring

av rörelsen eller del därav eller av

föremål, som användes i rörelsen.

10. Plats för byggnadsföretag, vars

utförande överskridit eller, såvitt förutses

kan, kommer att överskrida en tidrymd

av tolv månader, skall anses såsom

fast driftställe i avtalets mening.

Fast driftställe i den ena av de avtalslutande

staterna skall ej anses föreligga

allenast på den grund, att ett i den andra

staten hemmab drande företag i den förra

staten bär ett dotterbolag eller där upprätthåller

affärsförbindelser blott genom

en fullständigt oberoende representant

eller genom en representant (agent), som

visserligen är stadigvarande verksam

för företagets räkning inom den förra

staten men blott förmedlar affärer utan

att vara befullmäktigad att avsluta

affärer å företagets vägnar.

11. De högsta finansmyndigheterna

kunna sluta särskilt avtal för att på

skäligt sätt åstadkomma uppdelning av

inkomster av handel, industri och annan

rörelse i de i artikel 5 första stycket andra

punkten avsedda fallen.

12. Med »likartade värdepapper» i

artikel 5 sista stycket förstås, såvitt gällande

lagstiftning i Sverige angår, lotter

i solidariska bankbolag och andelar i

svenska ekonomiska föreningar samt,

såvitt gällande lagstiftning i Finland

angår, andelar i andelslag.

Därest på grund av ändring av bestämmelserna

i någondera statens lagstiftning

angående bolag eller andra sammanslutningar

för företags drivande

fråga uppkommer örn innebörden av

uttrycket »likartade värdepapper», kunna

de båda staternas högsta finansmyndigheter

träffa särskild överenskommelse

härutinnan.

13. Royalty, som utgår för nyttjande

av fast egendom eller för bearbetande av

gruva eller annan fyndighet, beskattas

i den av staterna, där den fasta egen
-

tömästä harjoittamisesta että liikkeen

luovuttamisesta toisen käytettäväksi,

niin myös liikkeen, sen osan tai liikkeessä

käytettävän esineen myynnistä saatuun

voittoon.

10. Kiinteänä toimipaikkana sopimuksen

tarkoittamassa mielessä pidetään

myös rakennusyritystä, jonka suorittaminen

on kestänyt tai, mikäli voidaan

olettaa, tulee kestämään kahtatoista

kuukautta kauemmin.

Liikkeellä, joka sijaitsee toisessa sopimusvaltiossa,

ei ole katsottava olevan

kiinteätä toimipaikkaa toisessa valtiossa

ainoastaan sen no jalla, että silla viimeksimainitussa

valtiossa on tytäryhtiö tahi

että se sielia ylläpitää liikeyhteyksiä vain

täysin riippumattoman edustajan tahi

sellaisen asiamiehen avulla, joka tosin

pysyväisesti toimii liikkeen lukuun viimeksimainitussa

valtiossa, mutta vain

välittää kauppoja olematta valtuutettu

liikkeen puolesta kauppoja päättämään.

11. Ylimmät varainhoitoviranomaiset

voivat tehdä erityisen sopimuksen saadakseen

kaupasta, teollisuudesta ja

muusta liikkeestä saadut tulot 5 artiklan

ensimäisen kappaleen toisessa lauseessa

tarkoitetuissa tapauksissa jaetuiksi kohtuullisella

tavalla.

12. 5 artiklan viimeisessä kohdassa

mainituilla »samanlaatuisilla arvopapereilla»

tarkoitetaan, mitä Ruotsin voimassa

olevaan lainsäädäntöön tulee,

yhteisvastuullisten pankkiyhtiöiden ja

ruotsalaisten taloudellisten yhdistysten

osuuksia sekä, Suomen voimassa olevan

lainsäädännön mukaan, osuuskuntien

osuuksia.

Jos sen johdosta, että jommankumman

valtion lainsäädännön määräykset

yhtiöistä tai muista liikkeen harjoittamista

tarkoittavista yhtymistä muuttuvat,

herää kysymys käsitteen »samanda - tuiset arvopaperit» sisällyksestä, voivat

molempien valtioiden ylimmät varainhoitoviranomaiset

siitä tehdä erityisen

sopimuksen.

13. Voitto-osuudesta (royalty), jota

on suoritettava kiinteän omaisuuden tahi

kaivoksen tai muun malmilöydöksen

käyttämisestä, verotetaan siinä valtios
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 21S.

11

domen, gruvan eller fyndigheten är

belägen.

Annan royalty beskattas enligt bestämmelserna

i artikel 3.

Med royalty likställes periodiskt utgående

avgift för utnyttjande av patent,

mönster eller dylikt.

14. Den omständigheten, att en i den

ena staten anställd person på grund av

sin tjänst tillfälligtvis uppehåller sig

inom den andra statens område, skall,

försåvitt han erhåller sina löneförmåner

uteslutande från sin i den förra staten

skattskyldige arbetsgivare, ej medföra,

att verksamheten anses utövad i den

senare staten.

15. Beträffande person, som jämlikt

detta avtal anses bosatt i lands- eller

stadskommun invid landgränsen mellan

de båda staterna, och som i dylik kommun

i den andra staten utför arbete,

varav han åtnjuter inkomst, som avses

i artikel 7 andra stycket, skola, intilldess

särskild överenskommelse rörande

dylika personers beskattning må träffas,

i fråga örn dylik inkomst bestämmelserna

i artikel 3 tillämpas.

16. Studenter, som allenast i studiesyfte

uppehålla sig i en av de avtalslutande

staterna, underkastas icke beskattning

i denna stat för belopp, som

de för sitt underhåll och sina studier

mottaga från sina i den andra staten

bosatta och där redan skattskyldiga anhöriga.

17. Till undvikande av möjligen uppkommande

tvivelsmål uttalas, att bestämmelsen

i artikel 9 icke inverkar på

rätten att åtnjuta eventuella, längre

gående befrielser, som i kraft av folkrättens

allmänna regler medgivits eller

framdeles må komma att medgivas

diplomatiska och konsulära befattningshavare.

I den mån på grund av sådana längre

gående befrielser påförande av direkta

skatter icke sker i anställningsstaten,

förbehålles beskattningen hemlandet.

18. Vad i artikel 10 stadgas örn rätt

att tillämpa viss högre skattesats skall

sa, missä kiinteä omaisuus, kaivos tahi

malmilöydös on.

Muun oikeuden käyttämisestä suoritettavasta

voitto-osuudesta verotetaan

3 artiklan määräysten mukaan.

Oikeuden käyttämisestä suoritettavan

voitto-osuuden kaltaisena pidetään palkkiota,

joka ajoittaisin maksetaan patentia

mallin tai muun sellaisen käyttämisestä.

14. Se seikka, että joku toisessa sopimusvaltiossa

toimessa oleva henkilö virkansa

perusteella tilapäisesti oleskelee

toisen valtion alueella, ei ole, mikäli hän

saa palkkaetunsa yksinomaan edellisessä

valtiossa verovelvolliselta työnantajaltaan,

aiheuttava sith, että toimintaa pidetään

viimeksimainitun valtion alueella

harjoitettuna.

15. Henkilöön, jonka täman sopimuksen

mukaan katsotaan asuvan molempien

valtioiden välisellä rajalla olevassa

maalais- tai kaupunkikunnassa ja joka

samanlaisessa kunnassa toisessa valtiossa

tekee työtä, mistä saa 7 artiklan toisessa

kappaleessa mainittua laatua olevia tuloja,

on sovellettava, kunnes ehkä erityinen

sopimus semmoisten henkilöiden

verottamisesta tehdään, kolmannen artiklan

määräyksiä, mikäli on kysymys

sellaisten tulojen verottamisesta.

16. Ylioppilaita, jotka vain opiskelutarkoituksessa

oleskelevat toisessa sopimusvaltiossa,

ei tämä valtio verota niistä

tuloista, joita he saavat elantoonsa ja

opiskeluunsa toisessa valtiossa asuvilta

ja sielia jo verovelvollisilta omaisiltaan.

17. Mahdollisesti esiintyvien epäilysten

välttämiseksi selitetään, että 9 artiklan

määräys ei vaikuta oikeuteen saada

ehkä laajempiakin vapautuksia, joita

kansainvälisen oikeuden yleisten säännösten

no jalla on myönnetty tai vastedes

myönnetään diplomaattisten ja konsulitointen

haltijoille.

Mikäli välittömien verojen maksettavaksi

pano sellaisten laajempien vapautuksien

nojalla ei tapahdu asemamaassa,

pidätetään verotus kotimaalle.

18. Mitä 10 artiklassa säädetään oikeudesta

soveltaa määrättyä korkeam
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr SIS.

gälla även beträffande i artikel 9 andra

stycket avsedd person i dennes hemland

samt, såvitt angår beskattningen i Finland,

finsk medborgare, även örn han ej

är bosatt i Finland.

19. Beträffande arvs- och gåvoskatter

förbehålla sig de avtalslutande staterna

att träffa särskild överenskommelse.

20. Vardera staten är oförhindrad att,

i fråga örn inkomst eller förmögenhet, som

jämlikt detta avtal skall beskattas i

bostadslandet, i förekommande fall för

medgivande av frihet från stats- eller

kommunalskatt, som enligt statens allmänna

skattelagar skall påföras viss

skattskyldig, påfordra bevis, att samma

inkomst eller förmögenhet i motsvarande

avseende beskattats i den andra

staten.

Som skedde i Stockholm, i två exemplar,

den 16 mars 1931.

paa verokantaa, on oleva voimassa myös

9 artiklan toisessa kappaleessa mainitusta

henkilöstä hänen kotimaassaan

sekä, mikäli on kysymys Suomessa tapahtuvasta

verotuksesta, Suomen kansalaisesta,

silloinkin kun hän ei asu Suomessa.

19. Sopimusvaltiot pidättävät itselleen

oikeuden erityisen sopimuksen tekemiseen

perintö- ja lahjaveroista.

20. Kumpikin valtio on esteetön, kysymyksen

ollen tämän sopimuksen mukaan

asuntomaassa verotettavasta tunsta

tai omaisuudesta, esiintyvissä

tapauksissa vapautuksen myöntämistä

varten sellaisesta valtion tai kunnan

verosta, joka valtion yleisten verolakien

mukaan on panta va jonkun määrätyn

verovelvollisen suoritettavaksi, vaatimaan

todistusta siitä, etta samasta tunsta

tai omaisuudesta on vastaavassa

suhteessa verotettu toisessa valtiossa.

Tehtiin Tukholmassa, kahtena kappaleena,

16 päivänä maaliskuuta 1931.

Fredrik Ramel.

R. Erich.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

13

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet å Stockholms

slott den 13 mars 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, Larsson,

Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anför efter gemensam

beredning med ministern för utrikes ärendena:

I det handelsavtal mellan Sverige och Finland, som den 14 december 1927

undertecknats och den 31 mars 1928 ratificerats, förklarade sig de avtalslutande

parterna ense örn att dubbelbeskattning på den direkta beskattningens

område de två länderna emellan borde undvikas. De uttalade tillika sin beredvillighet

att upptaga förhandlingar i syfte att få till stånd särskilda överenskommelser

härom.

I anledning därav hava efter framställning från Finland under detta år

förhandlingar i ämnet förts i Stockholm mellan å ena sidan därtill av Kungl.

Maj:t utsedda personer, kammarrättsråden juris doktorn C. W. U. Kuylenstierna

och O. J. Ekenberg, samt å andra sidan representanter för finska regeringen.

Enighet har därvid uppnåtts örn ett förslag till avtal mellan de båda

staterna för undvikande av dubbelbeskattning beträffande direkta skatter

ävensom rörande ett till avtalsförslaget hörande slutprotokoll. Förslaget till

avtal med tillhörande slutprotokoll har av förhandlarna överlämnats till regeringarna

för godkännande.

Ett av förhandlarna utarbetat preliminärt förslag till avtal mellan de båda

staterna för undvikande av dubbelbeskattning beträffande direkta skatter,

med till avtalet hörande slutprotokoll, av väsentligen samma innehåll som det

nu föreliggande förslaget, remitterades den 28 februari 1931 för yttrande till

kammarrätten och, i viss del, till länsstyrelsen i Norrbottens län. Kammarrätten,

som funnit sig böra inskränka sin granskning till ett bedömande av förslaget

ur företrädesvis skatteteknisk och formell synpunkt, har i utlåtande den

6 mars 1931 i huvudsak lämnat detta utan anmärkning. Till länsstyrelsens

utlåtande återkommer jag i det följande.

Förhandlingar

mellan Sverige

och Finland

angående

avtal

för undvikande

av

dubbelbeskattning.

Det föreliggande avtalsförslaget har tillkommit med syfte i

met att undvika dubbelbeskattning. I

främsta rum- Allmänna

stort sett har detta syftemål ock vun- synpunkter

rörande avtalsförslaget.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 21S.

nits. Rörande viss inkomst av kapital har dock på grund av särskilda förhållanden

dubbelbeskattning ej kunnat helt förhindras. Förutom undvikande

av dubbelbeskattning har vid avtalsförslagets utarbetande en viktig synpunkt

varit att i möjligaste mån förekomma, att inkomster eller förmögenhetstillgångar,

som eljest skolat underkastas beskattning i vardera staten, på grund av

avtalets bestämmelser komme att undgå skatteplikt i båda länderna. Sådana

luckor i beskattningshänseende medföra olägenheter icke minst genom de möjligheter

till kringgående av skatteförfattningarnas bestämmelser, som därigenom

uppstå.

I detta sammanhang torde få erinras därom, att Sverige med Tyska riket slutit

ett den 25 april 1928 undertecknat, likartat avtal, vilket avtal blivit ratificerat

den 14 augusti samma år. Det föreliggande avtalsförslaget ansluter sig

i sakligt hänseende nära till nämnda avtal; till de avvikelser av betydelse, som

förekomma, återkommer jag i det följande. I formellt hänseende förete avtalen

vissa skiljaktigheter. I allmänhet har i det föreliggande förslaget en förenklad

avfattning ernåtts till följd av att de svenska och de finska skatteförfattningarna

i viktiga delar jämförelsevis nära överensstämma med varandra.

Emellertid torde den olikhet i uppställningen, som visat sig erforderlig,

icke vålla olägenheter vid det nu ifrågasatta avtalets tillämpning, då

denna tillämpning kommer att förmedlas genom särskilda föreskrifter på sätt

beträffande avtalet med Tyska riket skett genom kungörelsen den 31 december

1928 örn tillämpning av nämnda avtal. Tillämpningsföreskrifterna beträffande

avtalet med Finland torde kunna erhålla en avfattning, som tämligen

nära ansluter sig till berörda kungörelse.

Avtalets huvudsakliga

innehåll.

Innehållet i föreliggande avtalsförslag föranleder följande yttrande från

min sida:

Artikel 1 i avtalet och punkt 1 av slutprotokollet begränsa avtalets giltighet

att närmast avse svenska och finska medborgare samt svenska och finska

juridiska personer. Av artikel 3 tredje stycket framgår, att avtalet äger tilllämpning

å sådana medborgare, även örn de ej äro bosatta eller stadigvarande

vistas i Sverige eller Finland. I vad mån avtalet kan gälla skattskyldiga,

som ej tillhöra någon av de avtalslutande staterna, framgår av punkt 1 i slutprotokollet.

Artikel 2 i avtalet och punkterna 2—4 av slutprotokollet innehålla bestämmelser

angående de skatter, som avtalet avser.

Från avtalets tillämpning undantages utdelning å aktier och lotter i svenska

bankbolag. Detta innebär, att den dubbelbeskattning av sådana inkomster,

vilken för närvarande äger rum, tills vidare kommer att bestå. En anledning

till detta förhållande är att söka däri, att för Sveriges vidkommande frågan

örn en reformerad beskattning av aktieinkomster är föremål för utredning,

och att de lösningar, som för närvarande stått till buds för att helt eller delvis

undanröja dubbelbeskattning av ifrågavarande inkomster med hänsyn till

de båda ländernas bestämmelser örn skattskyldighet för kapitalinkomster,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

15

skulle föranlett luckor i beskattningen av dylika inkomster. Det torde böra

framhållas, att berörda spörsmål i förhållandet mellan Sverige och Finland

äger jämförelsevis ringa betydelse.

Det mellan Sverige och Tyska riket ingångna avtalet har från tillämpning

undantagit jämväl inkomster av fordringar med säkerhet i fastighetshypotek

(punkt 10 i slutprotokollet). Beträffande dessa inkomster kommer

således dubbelbeskattning jämlikt nämnda avtal i viss mån att bestå. Något

motsvarande undantag finnes ej stadgat i det föreliggande avtalsförslaget, enligt

vilket dubbelbeskattning, såvitt angår sådan inkomst, undvikes.

Artikel 3 i avtalet innehåller i första stycket huvudregeln, att beskattning

såväl av inkomst som förmögenhet äger rum i den stat, där den skattskyldige

är bosatt. Från denna regel meddelas undantag i artiklarna 4—8. Under huvudregeln

falla kapitalinkomster, i den mån de ej såsom nyss sagts äro undantagna

från avtalets giltighetsområde, jämte vissa andra inkomster samt all

förmögenhet, som ej består av fastighet eller är nedlagd i rörelse.

I andra, tredje, fjärde och femte styckena i artikel 3 samt punkt 5 av slutprotokollet

fastslås innebörden av att en skattskyldig är bosatt i endera staten.

Stadgandet att såsom bosatt i en stat räknas den, som där har sitt egentliga

bo och hemvist, överensstämmer med svensk rätt (se anvisningarna till

53 § kommunalskattelagen), vilket jämväl torde kunna sägas örn förklaringen

av begreppet »stadigvarande bosatt». Därest svensk eller finsk medborgare

icke är bosatt eller stadigvarande vistas i någon av staterna, skall han enligt

avtalet anses såsom bosatt i den av staterna, där han har medborgarskap. Jämväl

de i detta sammanhang meddelade bestämmelserna örn juridiska personer

kunna utan svårighet anknytas till den svenska lagstiftningens begreppsbestämningar.

Av stadgandet i punkt 6 av slutprotokollet framgår, att oskift dödsbo enligt

avtalet skall beskattas, under det att däremot dödsbodelägarna icke skola beskattas

för utdelning från dödsboet. Detta överensstämmer i huvudsak med

den svenska lagstiftningens ståndpunkt och innebär endast, såvitt dödsboet är

utländskt, en avvikelse från vad som gäller enligt svensk rätt (se 38 § 1 morn.,

53 § 3 mom. och 67 § kommunalskattelagen samt punkt 4 i anvisningarna till

38 § samma lag ävensom 2 och 3 §§ samt 25 § 2 morn. förordningen örn statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt). Angående oskifta dödsbons beskattning

fastslogs i artikel 11 i förutnämnda avtal mellan Sverige och Tyska riket en

annan princip; enligt nämnda avtal utgick man med hänsyn till olikheterna i

den svenska och den tyska lagstiftningen från dödsbodelägarnas och icke från

dödsboets förhållanden.

Artikel 4 i avtalet och punkt 7 av slutprotokollet ansluta sig till den principen,

att skatt för inkomst av fast egendom utgår allenast i den stat, där den

lasta egendomen är belägen. Principen utsträckes jämväl till vinster å icke

yrkesmässig avyttring av fast egendom samt sådana tillbehör till egendomen,

som avyttras i samband därmed.

Inkomst av skogsavverkning å annans mark på grund av särskild upplåtelse

behandlas enligt gällande svensk rätt såsom inkomst av rörelse (27 § kom
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:is proposition nr 21S.

munalskattelagen) men enligt avtalsförslaget såsom inkomst av fastighet.

Sistnämnda förhållande föranleder dock i de avsedda tillämpningsföreskrifterna

icke någon avvikelse från den svenska lagstiftningens nuvarande rubricering

av sådan inkomst.

Artikel 5 i avtalet och punkterna 8—13 av slutprotokollet innehålla regler

för beskattning av inkomst av rörelse, i vilken beteckning — i olikhet med

vad som gäller enligt avtalet mellan Sverige och Tyska riket men i anslutning

till den svenska lagstiftningen — ingår inkomst av fritt yrke. Nämnda bestämmelser

innebära, att skatt å inkomst av rörelse utgår i den stat, inom

vars område företaget har fast driftställe. Definitionen å fast driftställe sammanfaller

i huvudsak med den bestämning därå, som givits i 61 § kommunalskattelagen,

Frågan i vad mån plats, där entreprenadarhete av större

omfattning drivits, skall anses som fast driftställe regleras genom särskilt

stadgande i punkt 10 av slutprotokollet. Föreskrifterna i andra stycket av

nämnda punkt till bestämmande av i vad mån hållandet av agent skall anses

skapa fast driftställe torde ej innebära någon avvikelse från svensk rätt.

Angående beskattning av royalty meddelas i punkt 13 av slutprotokollet

särskilda bestämmelser, vilka sakna motsvarighet i det mellan Sverige och

Tyska riket ingångna avtalet.

Bestämmelsen i tredje stycket av artikel 5 örn i vad mån inkomster, som upphurits

från juridiska personer eller andra sammanslutningar, skola i beskattningshänseende

behandlas såsom inkomster av rörelse överensstämmer huvudsakligen

med motsvarande bestämmelser i det svensk-tyska avtalet. Den därtill

anslutna bestämmelsen i punkt 12 av slutprotokollet innehåller en uppräkning

av vad som förstås med värdepapper, som äro likartade med aktier,

samt skapar möjlighet att vid behov komplettera denna uppräkning.

Slutligen framhålles, att enligt punkt 9 av slutprotokollet bestämmelserna

örn beskattning av inkomst av rörelse skola tillämpas å vinst å icke yrkesmässig

avyttring av rörelse, del av rörelse eller föremål, som användes i

rörelsen.

Artikel 6, som avser beskattning av inkomst av företag för utövande av sjöfart

och luftfart, innehåller ett av praktiska hänsyn föranlett undantag från

artikel 3 och innebär tillämpning av en princip, vilken i fråga örn inkomst av

sjöfart vunnit allmän.anslutning i internationella avtal.

I överensstämmelse med vad som stadgas i avtalet mellan Sverige och Tyska

riket samt i åtskilliga överenskommelser mellan främmande stater till undvikande

av dubbelbeskattning beskattas enligt artikel 7 i avtalet samt punkt 14

av slutprotokollet inkomst av offentlig tjänst i den stat, från vilken vederbörande

förmån utgått, samt annan inkomst av tjänst i den stat, där verksamheten

utövats. För vinnande av minsta möjliga ändring i nu rådande förhållanden

i gränskommunema vid landgränsen till Finland har emellertid i punkt 15

av slutprotokollet gjorts ett undantag från vad sålunda stadgats beträffande

inkomst av annan än offentlig tjänst, i det beskattningen för dylik inkomst

såvitt gränskommunema angår förbehållits bostadslandet. Möjlighet har dock

hållits öppen för särskilda överenskommelser på denna punkt, därest förhållan
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

17

(lena skulle därtill föranleda. Denna undantagsbestämmelse bär tillstyrkts av

länsstyrelsen i Norrbottens län.

En specialbestämmelse angående beskattning av vissa understöd åt studenter

har intagits i punkt 16 av slutprotokollet.

Artikel 8 innehåller vissa bestämmelser angående beskattning av förmögenhet,

i huvudsaklig anslutning till motsvarande stadganden örn beskattning av

inkomst.

Artikel 9 i avtalet och punkt 17 av slutprotokollet innehålla föreskrifter

angående diplomatiska, konsulära och särskilda representanters beskattning.

Några avvikelser av betydelse från vad i svensk rätt gäller i detta ämne torde

ej därigenom föranledas.

Enligt artikel 10 och punkt 18 av slutprotokollet förbehåller sig vardera

staten rätt att vid bestämmande av skattesatsen, såvitt angår skattskyldiga,

som i staten äro enligt avtalets mening bosatta, taga hänsyn till den inkomst

eller förmögenhet, som i beskattningshänseende är uteslutande förbehållen den

andra staten. I Sverige är den metod, som i denna artikel omförmäles, redan

tillämpad i skatteförfattningama (se exempelvis 18 § b och 29 § 2 mom. andra

stycket förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ävensom 8 §

2 mom. andra stycket förordningen om kommunal progressivskatt). Den särskilda

klausulen i punkt 18 av slutprotokollet rörande finsk medborgare sammanhänger

med den finska lagstiftningens regler om villkor för oinskränkt

skattskyldighet.

Artiklarna 11—13 innehålla vissa kompletterande bestämmelser. Kungl.

Majit såsom högsta finansmyndighet i Sverige är icke befogad att enligt gällande

lagstiftning i allmänhet eftergiva skatt — enligt 32 § förordningen örn

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt medgives visserligen sådan befogenhet

undantagsvis, vad statsbeskattningen angår, men detta är ur ifrågavarande

avtals synpunkt ej tillräckligt. Kungl. Majit synes fördenskull böra tillerkännas

rätt att till genomförande av överenskommelser mellan de högsta finansmyndigheterna

enligt förevarande avtal undanröja taxeringar, vare sig de avse

stats- eller kommunalskatter, eller i taxeringarna vidtaga de nedsättningar

eller andra ändringar, som erfordras. Sådant medgivande har Kungl. Majit

erhållit, såvitt angår tillämpningen av det mellan Sverige och Tyska riket

ingångna avtalet.

Artiklarna 1A och 15 i avtalet innehålla bestämmelser örn avtalets ratifikation

och uppsägning samt tiden för avtalets tillämpning.

I punkt 19 av slutprotokollet förbehålla sig staterna att träffa särskild överenskommelse

örn arvs- och gåvoskatter.

Beträffande punkt 20 i slutprotokollet torde böra anmärkas följande. I det

föregående har framhållits, att man vid utformningen av föreliggande avtalsförslag

varit angelägen tillse, att icke genom detsamma skulle skapas luckor i

beskattningen. På grund av olikheter i de båda ländernas lagstiftning beträffande

villkoren för oinskränkt skattskyldighet skulle emellertid dylika luckor

kunna tänkas i vissa undantagsfall uppkomma, därest avtalets uppdelningsgrunder

i alla avseenden noggrant följdes. Närmast i syfte att hindra inträ
Bihang

till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 187 haft. (Nr 218.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

Departe
ments
chefen.

dande av ett sådant resultat har i förevarande punkt av slutprotokollet stadgats

rätt för vardera staten att för medgivande av frihet från sådan skatt, som enligt

avtalsförslaget förbehållits bostadslandet, fordra bevis, att beskattning i

motsvarande avseende — statlig eller kommunal — ägt rum i den andra staten.

Den åt staterna sålunda tillerkända rätten utesluter icke möjligheten

att för sådan skattefrihet fordra en mindre långt gående bevisning, exempelvis

att inkomsten jämlikt den andra statens lagstiftning är underkastad beskattning

samt i den andra staten behörigen deklarerats.

Det avtalsförslag, för vilket jag nu redogjort, innebär ett fortsatt beträdande

av den väg, på vilken Sverige redan förut slagit in genom avtalet med

Tyska riket angående utjämnande av den in- och den utländska beskattningen,

särskilt till undvikande av dubbelbeskattning angående direkta skatter. Det

torde ej råda något tvivel, att avtal av denna art med nutida höga skattetryck

hava stor betydelse för svenskt näringsliv och för underlättande av Sveriges

förbindelser med utlandet samt att de i många fall undanröja påtagliga orättvisor.

Redan i handelsavtalet med Finland har Sverige uttryckt sin beredvillighet

att sluta ett avtal med denna stat till undvikande av dubbelbeskattning

beträffande direkta skatter. Då det föreliggande avtalsförslaget ej föranleder

erinran från min sida, tillstyrker jag dess godkännande.

Föredragande departementschefen uppläser härefter det förslag till avtal

mellan Sverige och Finland för undvikande av dubbelbeskattning beträffande

direkta skatter, med till avtalet hörande slutprotokoll, för vilket han i det

föregående redogjort, och hemställer, under erinran, att det torde ankomma på

ministern för utrikes ärendena att göra framställning rörande undertecknandet,

att Kungl. Maj:t måtte för sin del godkänna berörda förslag till avtal och

protokoll.

Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt,

däri statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla.

Ur protokollet:

Olga Gjörloff.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr SIS.

19

Utdrag av protokollet över utrikesdepartemeptsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 13 mars 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, Larsson,

Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Under erinran att Kungl. Majit denna dag på föredragning av chefen för

finansdepartementet beslutat för Sveriges del godkänna det förslag till avtal

mellan Sverige och Finland för undvikande av dubbelbeskattning beträffande

direkta skatter jämte tillhörande slutprotokoll, varom enighet vunnits vid i

Stockholm förda förhandlingar,

hemställer ministern för utrikes ärendena efter gemensam beredning med

chefen för finansdepartementet, att Kungl. Majit måtte bemyndiga honom att

för Sveriges del underteckna ett avtal i ämnet, jämte tillhörande slutprotokoll;

av en mot nämnda förslag svarande lydelse, ävensom förordna, att erforderlig

fullmakt för undertecknandet skall i vanlig ordning utfärdas.

Till vad ministern sålunda hemställt, däruti övriga statsrådsledamöter

förena sig, behagar Hans Kungl. Höghet Krpnprinsen-Regenten

lämna bifall.

Ur protokollet:

Staffan Söderblom.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr g 18.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 20 mars 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, Larsson,

Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anför efter gemensam

beredning med ministern för utrikes ärendena:

Sedan Kungl. Maj:t den 13 mars 1931 bemyndigat ministern för utrikes

ärendena att för Sveriges del underteckna ett avtal mellan Sverige och

Finland för undvikande av dubbelbeskattning beträffande direkta skatter, med

till avtalet hörande slutprotokoll, i överensstämmelse med det förslag, Kungl.

Majit tidigare samma dag godkänt, har sagda avtal med tillhörande protokoll

den 16 mars 1931 blivit vederbörligen undertecknat.

I anledning härav hemställer jag, under åberopande av vad jag den 13 mars

1931 anfört vid anmälan inför Kungl. Majit av berörda förslag till avtal och

slutprotokoll, att Kungl. Majit måtte i proposition föreslå riksdagen att

dels godkänna nämnda avtal och slutprotokoll;

dels ock bemyndiga Kungl. Majit att, i den mån det för genomförande av

ifrågavarande avtal erfordras, vidtaga ändringar i ågångna taxeringar, vare

sig de avse statliga eller kommunala skatter.

Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt,

däri statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla samt förordnar,

att proposition i ämnet av den lydelse bilaga vid detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

R. Borgström.

Stockholm 1931. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner,

310864

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1931:144 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av ett avtal mellan Sverige och Finland för undvikande av dubbelbeskattnin a1 i texten
  2. BevU 1931:27 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av ett avtal mellan Sverige och Finland för undvikande av dubbelbeskattning beträffand s. 1 i texten