Sök i Ratio Lex

Angående vissa åtgärder till spannmålsodlingens stödjande

1931-04-24 · 139 sidor, varav 70 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 70 av 139 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1931:216, Angående vissa åtgärder till spannmålsodlingens stödjande

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

1

Nr 216.

Kungl. Maj:ta proposition till riksdagen angående vissa åtgärder till

spannmålsodlingens stödjande; given Stockholms slott den 24

april 1931.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

B. v. Stockenström.

’( —

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 24 april

1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet von Stockenström anför:

Sedan Kungl. Majit i proposition till 1980 års riksdag, nr 108, föreslagit

åtskilliga åtgärder till det svenska jordbrukets stödjande, anhöll riksdagen,

efter förslag av särskilda utskottet, uti. nr 2, i skrivelse nr 376,

bland annat, att Kungl. Majit ville utfärda förordning rörande inmalnings-

och inblandningstvång beträffande vete och råg i huvudsaklig

överensstämmelse med av utskottet angivna riktlinjer. Riksdagen meddelade

tillika, att riksdagen beviljat anslag för inrättande av ett sär
Bihang

till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 190 hafi. (iSr 2/6.1 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

skilt organ, statens spannmålsnämnd, avsett för den centrala handläggningen

av de ärenden, vilka av en dylik reglering föranleddes.

I anledning av vad sålunda förekommit utfärdade Kungl. Majit den 13

juni 1930 förordning (nr 219) örn användande av svenskt vete och svensk

råg vid framställning av mjöl m. m., i det följande benämnd inmalningsförordningen.

Berörda förordnings syfte är, enligt bestämmelse i 1 §, att

säkerställa, att till brödsäd lämplig svensk spannmål av vete och råg,

som ej åtgår för andra ändamål än den inhemska brödsädsförbrukningen,

blir använd såsom brödsäd. Till fullföljande av detta syfte stadgas i 2

att envar, som driver kvarn och därvid använder utländskt vete eller utländsk

råg, tillika skall vid framställning av vetemjöl och rågmjöl använda

svenskt vete, respektive svensk råg i omfattning, motsvarande vissprocent

(inmalningsprocent) av allt det vete, respektive all den råg, som

under viss förmalningsperiod förmales vid kvarnen. Vid framställning

av vetemjöl skall därjämte iakttagas, att den svenska vetemängden skall

uppgå till viss procent av varje för sig förmalt veteparti (minimiprocent).

Fastställandet av förmalningsperiod samt av inmalnings- och minimiprocent

ankommer på Kungl. Majit, Inmalningsprocentens storlek skall

enligt 3 § så bestämmas, att till brödsäd lämplig svensk spannmål av vete

och råg, som beräknas vid förmalningsperiods början inom riket förefinnas

och ej anses under konsumtionsåret åtgå för andra ändamål än den

inhemska brödsädsförbrukningen, kail antagas bliva under konsumtionsåret

såsom brödsäd använd, dock att procenten ej i något fall får bestämmas

högre än att framställning kan i erforderlig omfattning ske av olika

kvaliteter mjöl av god bakningsduglighet.

Vissa undantag från förordningens bestämmelser innehållas i 4 §.

Bland annat stadgas, att vid beräkning av de myckenheter vete eller råg,

som vid viss kvarn under förmalningsperiod förmalas, hänsyn ej skall

tagas till svenskt vete, som förmales tillsammans med annan brödsäd eller

svarar mot mjöl, som av kvarninnehavaren blandas med mjöl av annan

brödsäd.

Till skyddande av den inhemska produktionen av vete- och rågmjöl i

konkurrensen med utländskt mjöl stadgas i 5 §, att den, som till riket inför

vetemjöl, är pliktig att, medan varan ännu står under tullverkets

uppsikt, låta däri inblanda mjöl av svenskt vete så, att det svenska mjölet

kommer att i genomsnitt svara mot gällande inmalningsprocent och

ej för någon del av partiet understiger stadgad minimiprocent, samt att

vad sålunda stadgats skall, såvitt angår inblandning intill gällande inmalningsprocent,

äga motsvarande tillämpning i fråga örn rågmjöl. Vissa

undantag från omförmälda inblandningsskyldighet äro angivna i 6 §.

Inmalningsförordningen trädde icke omedelbart i kraft, men ett större

antal kvarnföretag förbundo sig frivilligt att under tiden till den

15 september 1930 tillämpa ett inmalningsförfarande, i allt väsentligt

överensstämmande med det i förordningen angivna. Samma kvarn
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majlis proposition Nr 216.

företag åtogo sig tillika att i minst elen omfattning, som av inmalningsskyldigheten

föranleddes, under sagda tid inköpa svenskt vete och svensk

råg till ett pris för 100 kilogram fritt kvarn av, för vete med en vikt av

77.5 kilogram per hektoliter minst 19 kronor och för råg med en vikt av

72.8 kilogram per hektoliter minst 16 kronor.

I ovanberörda syfte att bereda skydd mot den utländska mjölimporten

utfärdade Kungl. Majit den 13 juni 1930 kungörelse (nr 250) örn skyldighet

tillsvidare att vid införsel av vetemjöl eller rågmjöl däri inblanda

svensk vara m. m., vilken förordning trädde i kraft den 4 juli 1930 och

skulle gälla tillsvidare, intill dess inmalningsförordningen trädde i kraft.

Sedan spannmålsnämnden den 14 juli 1930 tillsatts och instruktion för

nämnden samma dag utfärdats, blev en av dess första uppgifter att undersöka,

huruvida villighet från kvarnarnas sida förelåge att frivilligt

åtaga sig inmalningsskyldighet och att förbinda sig att vid sina inköp

av vete och råg betala vissa lägsta pris jämväl för tiden efter den 15 september

1930. Vid de underhandlingar, som nämnden i anledning därav

upptog med kvarnarna, uppställde dessa såsom villkor för förnyade åtaganden,

bland annat, att inmalningsförordningen sattes i kraft, så att icke

vissa kvarnar skulle kunna förmala utländsk spannmål utan inblandning

av svensk vara.

Sedan Kungl. Majit genom kungörelse den 14 augusti 1930 (nr 330) förordnat,

att inmalningsförordningen skulle träda i kraft den 1 september 1930,

avlämnade vissa handelskvarnar den 15 augusti samma år till spannmålsnämnden

förbindelse att under tiden 1 september 1930^31 augusti 1931 vid

inköp av svenskt vete och svensk råg tillämpa betalning efter en successivt

stigande skala, så att för september 1930 skulle betalas för vete minst 18

kronor och för råg minst 15 kronor, allt för 100 kilogram, samt under maj

—augusti 1931 skulle erläggas, likaledes för 100 kilogram, för vete minst

20 kronor och för råg minst 17 kronor. Sagda pris skulle gälla fullgod

(frisk, oskadad) spannmål med en kvalitetsvikt av 77.r> kilogram per hektoliter

för vete och 72.8 kilogram per hektoliter för råg, allt fritt kvarn.

Beträffande villkoren i övrigt samt prisbestämningen för andra hektolitervikter

än de ovan angivna skulle de inom delegationen för svensk

spannmålsnotering överenskomna grunder iakttagas. Priserna skulle betalas

av kvarnar, belägna inne i landet (inlandskvarnar). Av kvarnar

belägna vid kusten (kustkvarnar) skulle betalas pris, som med minst 50

öre för 100 kilogram överstego de ovan angivna. Uppkomme tvistighet,

huruvida kvarn vore att hänföra till den ena eller andra gruppen, ägde

spannmålsnämnden härutinnan besluta.

I detta sammanhang må omnämnas, att vid tiden för förhandlingarna

med kvarnarna noterades Manitoba-vete nr’ II till något över 20 kronor

och La Plata-vete till omkring 19 kronor.

Åtagandet enligt förbindelsen skedde under förutsättning, att inmalningsförordningen

gällde under den tid, förbindelsen avsåg, samt att un
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Statens

spannmåls
nämnd.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

der samma tid beträffande de kvarnar, som undertecknat förbindelsen,

ävensom de kvarnföretag, vilka före den 7 september 1930 utan förbehåll

skriftligen biträdde densamma, dels inmalningsprocenteu för vete och råg

ävensom minimiprocenten för vete finge understiga de jämlikt inmalningsförordningen

fastställda eller medgivna lägsta motsvarande procentsatserna

med minst 10 enheter, därvid emellertid icke avsåges sådan dispensvis

vid enstaka tillfällen för begränsad kvantitet medgiven inmatnings-

eller minimiprocent, som åsyftade förmälning för särskilt ändamål,

liggande utom ramen för den vanliga mjölhandeln, dels ock stadgandet

i sagda förordnings 4 § beträffande »svenskt vete, som förmales tillsammans

med annan brödsäd eller svarar mot mjöl, som av kvarninnehavaren

blandas med mjöl av annan brödsäd,» ej skulle äga tillämpning.

Den 28 augusti 1930 godkände Kungl. Maj:t ovannämnda förutsättningar

samt medgav för tiden 1 september 1930—31 augusti 1931 de

kvarnar, som undertecknat förbindelsen, och de kvarnar, som komme

att före den 7 september 1930 utan förbehåll biträda densamma, de i sagda

förutsättningar inbegripna förmåner, därvid den procentsats, varmed

ifrågavarande kvarnar skulle äga underskrida inmalnings- och minimiprocenterna,

fastställdes till tio eller det högre tal, som Kungl. Majit efter

förslag av spannmålsnämnden funne gott bestämma.

Förbindelsen har, enligt uppgift från spannmålsnämnden, biträtts av

sammanlagt ett åttiotal handelskvarnar, omfattande cirka 97 procent av

den i industristatistiken redovisade vetemjölsproduktioneu och cirka 80

procent av motsvarande rågmjölsproduktion i riket.

I skrivelse till Kungl. Majit den 21 april 1931 anför statens spannmålsnämnd,

efter en redogörelse för de i det föregående angivna förhållanden,

följande!

Kvarnförbindelsen utlöper den 31 augusti 1931. Spannmålspriset blir

därefter helt oreglerat, därest icke nytt åtagande från kvarnarna bringas

till stånd eller ingripande eljest sker från statens sida. Under sådana

förhållanden torde man vara berättigad till antagande, att kvarnarna inför

utsikten till snart inträdande lägre priser komma att visa stor återhållsamhet

vid sina inköp under de närmaste månaderna före nämnda

dag. Tydliga tendenser i denna riktning hava redan framträtt.

Nu verkställd inventering synes, såsom närmare framgår av en samtidigt

härmed till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet

avgiven redogörelse för spannmålsnämndens verksamhet, giva vid handen,

att 1930 års veteskörd under normala förhållanden skulle vinna

full avsättning, innan vete av ny skörd allmänt kan användas. Beträffande

rågen synes däremot anledning förefinnas till det antagandet, att

ett överskott kan komma att kvarligga vid konsumtionsårets slut. En

inskränkning av kvarnarnas spannmålsköp enligt vad ovan anförts skulle

tydligen medföra en ökning av detta överskott och skulle jämväl kunna

medföra, att icke heller allt vete blir försålt under den tid, minimiprisen

gälla.

Det synes icke rimligt, att de spannmålsproducenter, vilka lojalt sökt

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majds proposition Nr 216.

främja kvarnförbindelsens syfte genom att återhålla utbuden och icke

sälja annat än i anslutning till minimiprisen samt av sådan anledning

ännu vid utgången av förbindelsens giltighetstid icke kunnat avyttra sin

vara, skola bliva lidande för detta sitt handlingssätt genom att därefter

nödgas sälja till väsentligt lägre pris. Detsamma gäller i tillämpliga delar

spannmålshandlarna. Snarare torde det med hänsyn till omständigheterna

få anses, att såväl spannmålshandlarna som spannmålsproducenterna

skäligen bort kunna räkna med att under konsumtionsårets gång få

sälja sin vara till pris, svarande mot minimiprisen.

För spannmålsodlingen och därmed för landet i dess helhet torde det

vidare vara av väsentlig vikt, att icke en alltför tvär omkastning i berörda

odlings betingelser äger rum. Att emellertid en sådan omkastning

kommer att inträffa vid nästa konsumtionsårs början, därest spannmålsodlingen

lämnas helt utan bistånd från statens sida, synes ställt utom allt

tvivel.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har nämnden funnit statsmakternas

ytterligare mellankomst ofrånkomlig. Nämnden har härvid icke förbisett

de vanskligheter, som äro förenade med statens ingripande i den

fria näringsutövningen. Då nämnden övervägt möjligheterna och sättet

för statens fortsatta medverkan till lösningen av ifrågavarande problem,

tryggandet av den svenska brödspannmålens avsättning till priser, med

vilka producenterna skäligen kunna åtnöjas, har nämnden därför tagit

sikte på att tinna en form, som, samtidigt med att jordbruket skänkes den

erforderliga hjälpen, innebär möjligheter till en successiv avveckling.

I sådant syfte har nämnden, som förutsatt stödet av inmalningsförordningens

bestämmelser, i första hand sökt åstadkomma en förnyelse med

nödiga modifikationer av kvarnförbindelsen. Nämndens ansträngningar

härutinnan hava emellertid strandat på ett enhälligt motstånd från de

hittills förbundna kvarnarnas sida. Såsom skäl för sin avvisande hållning

mot nytt åtagande ifråga om minimipris hava kvarnarna främst åberopat,

att möjligheten för till förbindelsen icke anslutna kvarnar att erhålla

spannmål till väsentligt lägre pris än minimipriset, föranlett en

mycket svår konkurrens från sistnämnda kvarnars sida. I viss mån torde

jämväl svårigheten att kontrollera förbindelsens efterlevnad hava bidragit

till obenägenheten mot dess förnyande.

Då en frivillig överenskommelse örn minimipris sålunda icke stått att

uppnå, kunde det ligga nära till hands att till prövning upptaga tanken

på införande av minimipris på statlig väg. Antingen kitnde man därvid

tänka sig fastställande av minimipris för alla inköp av svensk brödspannmål,

vare sig de verkställdes av kvarnar eller andra, eller också kunde

man inskränka minimiprisbestämmelserna att allenast gälla beträffande

inköp från kvarnhåll. Ytterligare en möjlighet vore, att högre minimipris

bestämdes för kvarnar än för övriga köpare.

Yad först angår fastställande av minimipris vid samtliga inköp, torde

sådan bestämmelse svårligen kunna genomföras utan att därigenom ett

starkt och tillika synnerligen svårreglerat intrång i spannmålshandlarnas

näring komme att ske. Ett system mod minimipris allenast vid inköp

från kvarnar lider åter bland annat av den svagheten, att detsamma

lätt blir ineffektivt. Möjligheten att genom bulvanköp kringgå bestämmelser

uti sistberörda hänseende är stor liksom svårigheten att mot ett

sådant kringgående finna något verkligt skydd. Vad angår införande

av olika minimipris för olika kategorier av köpare, vidlådes ett system,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

byggt efter dessa riktlinjer, av samma olägenheter som systemet med minimipris

för allenast kvarnar.

Med hänsyn till det ovan anförda Ilar nämnden övergivit tanken på minimiprisbestämmelser

samt inriktat sig på att i annan form söka uppnå

en lösning av spörsmålet. Nämnden har därvid stannat inför ett förslag,

som enligt nämndens förmenande är godtagbart ur de synpunkter, man

här vill beakta. Enligt detta skulle ett för ändamålet skapat organ till

visst pris inköpa all den svenska spannmål av vete och råg av kvarnduglig

beskaffenhet, som finnes inom landet, samt sedermera ombesörja försäljning

av denna spannmål till kvarnarna. Över verksamheten, som icke

skulle avse att bereda vinst, skulle tillbörlig statskontroll utövas.

Organets inköpsverksamhet bör förläggas till konsumtionsårets sista

månader. Detta följer redan av svårigheten att tidigare anskaffa erforderliga

lagringsutrymmen. Av hänsyn härtill torde inköpen icke böra

verkställas förrän tidigast den 1 juni. En begränsning av inköpen till

slutet av konsumtionsåret medför emellertid också den fördelen, att därigenom

marknaden lämnas fri under årets större del.

Genom en anordning av nu ifrågasatta slag skulle först och främst

avsättningen av spannmålen tryggas. Vidare torde också genom vissheten

härom samt kännedom örn inköpspriset vid konsumtionsårets slut

en viss stabilisering av priserna åstadkommas under hela året.

Vad angår de priser, till vilka det befintliga saluöverskottet skulle avett

organ sådant som det ovan tänkta inköpas, torde det få anses självklart,

att desamma för innevarande år sättas lika med dem, vilka enligt

kvarnförbindelsen gälla under konsumtionsårets sista månader. Örn emellertid

jordbrukarna skola beredas någon hjälp utöver den för stunden, synes

därjämte erforderligt, att systemet utsträckes att omfatta även skörden

innevarande år. Till de grunder, efter vilka priset för sistnämnda skörd

torde böra beräknas, återkommes hannat sammanhang.

För en lösning av problemet på ovanberörda väg erfordras, att den

spannmål, som övertages av omförmälda organ, sedermera vinner avsättning

vid kvarnarna. Säkerhet härför torde kunna erhållas därigenom, att

man gör kvarnarnas import av vete och råg beroende av deras åtagande

att övertaga den spannmål, organet köpt. Någon alltför snävt begränsad

tidrymd, inom vilken berörda övertagande skall ske, torde dock icke

böra fastställas. Icke heller torde man kunna begära, att övertagandet

sker till högre pris än det vid tiden för detsamma gällande marknadspriset.

Ett motsatt förfarande skulle innebära, att de kvarnar, vilka övertoge

den svenska spannmålen, komme i en ur konkurrenssynpunkt ogynnsam

ställning gentemot övriga kvarnar.

Då den nya skörden kommer i marknaden, inträffar normalt en sänkning

av spannmålspriset. Med hänsyn till vad nyss anförts uppstår, örn

kvarnarnas inköp från ovannämnda organ äger rum efter det denna prissänkning

inträtt, förlust för organet. Denna förlust måste täckas. Medel

härtill torde kunna beredas på det sätt, att vid införsel till riket av bröd:

spannmål samt mjöl och gryn därav under tid, systemet är gällande, av

importören uppbäres en särskild gottgörelse med belopp, ställt i relation

till kvantiteten av den spannmål, det mjöl eiler det gryn, som införes.

Då priset å den svenska brödspannmålen med all sannolikhet nästföljande

konsumtionsår icke kan hållas uppe till samma höjd som det i kvarnförbindelsen

fastställda pris, torde någon höjning av nu gällande mjölpris icke

behöva ske genom att sådan gottgörelse, som nyss nämnts, uttages.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

För åstadkommande av enhetlighet och kontroll torde det vara lämpligt,

att importen av såväl vete och råg som därav framställt mjöl och

gryn överlämnas med ensamrätt åt förutberörda organ med befogenhet

och i vissa fall skyldighet för detta att medgiva import för dem, som

önska komma i åtnjutande härav, samt med rättighet att uppbära den

gottgörelse, varom ovan nämnts.

Beträffande den närmare gestaltningen av förslaget har det synts

nämnden lämpligt, att omförmälda försäljnings- och inköpsorgan gives

formen av en ekonomisk förening utan personlig ansvarighet. I överensstämmelse

med vad ovan anförts bör föreningen gentemot staten förbinda

sig att inköpa saluöverskottet av den svenska brödspannmålen samt

föreningen i gengäld av staten erhålla importmonopol i förut berörda omfattning

samt rättighet att till täckande av sina kostnader och förluster

uppbära gottgörelse, som ovan sagts. Medlemmar i föreningen böra vara

de kvarnföretag, vilka önska komma i åtnjutande av rätt till användning

av utländskt vete och utländsk råg. Med medlemskap i föreningen bör

följa skyldighet att för föreningens räkning lagra och av föreningen

övertaga den spannmål, föreningen enligt sitt åtagande inköper.

Nämnden övergår härefter till en redogörelse för, huru densamma i

syfte att åstadkomma bildande av en förening, sådan som nu nämnts, och

att åvägabringa avtal mellan föreningen och staten av förut berörda innehåll

fört ingående överläggningar med ett antal kvarnföretag i riket,

därvid nämnden förelagt kvarnföretagen förslag dels till stadgar för

en förening med angivna ändamål, i förslaget benämnd Svenska spannmålsföreningen

u. p. a., dels ock till kontrakt mellan föreningen och staten

jämte därtill hörande särskilda bestämmelser och prisregleringsskalor.

Sagda förslag, sådana desamma lyda efter däri under förhandlingarna

med kvarnarna vidtagna jämkningar, åtfölja nämndens skrivelse till

Kungl. Majit.

Nyss nämnda förslag till kontrakt jämte bilaga samt stadgar torde såsom

bilaga nr 1 och 2 fogas till detta protokoll.

Beträffande förhandlingarna med kvarnarna anför nämnden:

Sedan en av de största kvarnidkarna anmält sig för sin del icke

vilja bidraga till den föreslagna lösningen av problemet, hava jämväl

övriga i förhandlingarna deltagande kvarnföretag, under hänvisning

härtill samt under framhållande av dels att den föreslagna anordningens

inverkan på prisbildningen under hela konsumtionsåret vore svår att på

förhand beräkna, dels att enligt kvarnarnas förmenande förslaget komme

att medföra de mycket betydande olägenheter, som ingrepp i handelns

frihet och den därpå grundade fria prisbildningen alltid medförde, dels

ock att för förslagets genomförande i varje fall syntes krävas, att samtliga

landets större kvarnar anslöte sig till och godkände detsamma, förklarat

sig icke våga påtaga sig ansvaret härför.

Efter allvarlig vädjan från nämndens sida att taga frågan under ny

omprövning, därvid nämnden bland annat framhållit, att det föreslagna

ingreppet i den fria handeln dock endast vore avsett som en tillfällig, av

s. 8 Kontrollera mot PDF

Kontraktet.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

jordbrukets nuvarande svårigheter påkallad anordning, hava samtliga

storkvarnar, med undantag av nyss omförmälde kvarnidkare, i skrivelse

till nämnden den 11 april 1931 meddelat följande: De hade ånyo förehaft

frågan. Ehuru de därvid icke funnit anledning frångå de betänkligheter,

de förut anfört, ville de dock hava uttalat, att de ansåge kvarnarna,

därest Kungl. Majit likväl skulle finna de framlagda förslagen innefatta

den med hänsyn till omständigheterna gynnsammaste lösningen av spörsmålet,

icke äga rätt att undandraga sig lojal medverkan härtill. De hade

därför beslutat på det sätt tillmötesgå den förnyade framställningen, att

de förklarade sig villiga att, därest Kungl. Majit för sin del godkände

omförmälda förslag, biträda desamma. Förutsättningen härför vore, att

sådana åtgärder vidtoges, som förhindrade import i spekulationssyfte, före

den föreslagna ordningens ikraftträdande, av vete och råg samt produkter

därav.

I anslutning till vad kvarnarna framhållit rörande faran för spekulativ

import under tiden före den av nämnden förordade ordningens ikraftträdande

anför nämnden följande:

Som framgår av 13 § i kontraktet har detsamma avsetts att träda i kraft

den 1 juni 1931 eller den tidigare dag, Kungl. Majit bestämmer. Med

hänsyn till kontraktets innehåll torde emellertid för dess giltighet erfordras

riksdagens samtycke. Erinran härom har intagits i kontraktets 16 §.

Riksdagens beslut kan måhända ej föreligga förrän i slutet av maj. För

tiden dessförinnan blir således importen såsom hittills fri, därest ej särskilda

åtgärder vidtagas. Detta förhållande kan, såsom i kvarnarnas

skrivelse antydes, missbrukas till import i spekulativt syfte. Vad föreningsmedlemmarna

beträffar, har korrektiv häremot vunnits genom bestämmelsen

i 7 § f) av föreningens stadgar. Att sistnämnda bestämmelse

avfattats att gälla allenast spannmål beror därpå, att med det prisfall,

som till hösten kan väntas inträffa å svensk brödsäd, någon större import

av mjöl dessförinnan icke gärna med hänsyn till gällande inblandningsbestämmelser

och priser kan tänkas ifrågakomma.

En lämplig utväg att förebygga missförhållanden av angiven art, såvitt

gäller andra än föreningsmedlemmar, torde vara att anordna en

interimistisk importreglering med licensförfarande exempelvis så, att all

import av vete och råg samt produkter därav för tiden till kontraktets

ikraftträdande lägges i händerna på spannmålsnämnden, som gives befogenhet

att vägra licens för sådan import, vilken kan antagas ske i spekulativt

syfte. Då nämnden varit i tillfälle att under en längre tid följa

importen jämväl i dess detaljer, torde den vara i stånd att utan större

svårighet fullgöra en dylik uppgift.

Härefter övergår nämnden till motivering av de särskilda paragraferna

i kontraktet och stadgarna. Beträffande kontraktet anföres följande:

1 §. Import av spannmålsblandningar äger icke för närvarande rum.

Bestämmelsen härutinnan har tillkommit för att utesluta möjligheten av

att efter kontraktets ikraftträdande genom sådan import kringgå detsamma.

Andra stycket i paragrafen har motiverats av samma skäl, vilka föranlett

de undantag uti ifrågavarande hänseenden, som i inmalningsför
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 216.

9

ordningen stadgats beträffande inblandning av svenskt vete- och rågmjöl

vid införsel av sådan vara till riket.

2 §. Inköpstiden har framåt begränsats till den 1 augusti för att säkerställa,

att inköpen ske innan den nya skörden kommer i marknaden. Då

föreningen ansetts böra erhålla en tid av två månader för ordnande av

inköpen och den därmed sammanhängande fördelningen av leveranserna

till de olika kvarnarna, har stadgats, att spannmålen skall, med viss

jämkningsmöjlighet för innevarande år, heinbjudas föreningen före den

1 juni. Med hänsyn till kvarnarnas lagringsutrymmen har föreningens

inköpsskyldighet icke lämpligen ansetts kunna inträda tidigare än sistnämnda

dag.

Föreningens inköpsskyldighet bör givetvis allenast omfatta spannmål,

lämplig att använda såsom brödsäd och så beskaffad, att den tål lagring.

Inköpsskyldigheten avser emellertid icke blott spannmål, som, då

sagda skyldighet inträder, ligger osåld hos odlarna, utan all den inom

landet odlade spannmål av nyssnämnda godhet, som utbjudes åt föreningen.

Även av kvarnarna för egen förmälning inköpt spannmål skall sålunda,

örn vederbörande kvarn så önskar, övertagas. Denna bestämmelse

syftar att stimulera kvarnarnas spannmålsköp under året. För lättande

av trycket på marknaden är det nämligen av vikt, att så stora inköp som

möjligt företagas av kvarnarna redan före den 1 juni. Vidare torde föreningens

uppköpsverksamhet förenklas, örn en avsevärd del av den spannmålsmängd,

föreningen måste inköpa, kan övertagas från kvarnar i stället

för från en mångfald smärre säljare.

Av förut nämnda anledning, stimulering av kvarnarnas intresse att

själva uppköpa spannmål, bör föreningen övertaga den av kvarnarna salubjudna

spannmålen så snart som möjligt efter den 1 juni. För år 1932

tillkommer såsom ett ytterligare skäl, varför föreningens inköp från kvarnarna

bör ske snarast möjligt, att därigenom föreningens utgifter minskas,

då enligt 4 § 2 mom. i kontraktet inköpspriset ökas med ett öre för

100 kilogram för var dag efter den 1 juni.

För att icke föreningen skall kunna påfordra en ur säljarnas synpunkt

oskäligt kort leveranstid har bestämts, att minsta leveranstermin skall

omfatta fjorton dagar.

Det har icke ansetts lämpligt ålägga föreningen att på en gång mottaga

större myckenheter spannmål än föreningsmedlemmarna kunna

lagra. Huru föreningsmedlemmarnas lagringsutrymmen för föreningen

tillhörig spannmål skall beräknas är angivet i 7 § a) och 8 § av stadgarna.

Av det nyss sagda framgår, att uppsamlingsställe såsom regel skall

vara någon till föreningen ansluten kvarn. Dessutom kan dock tänkas,

att andra lagringsutrymmen såsom statens spannmålslagerhus komma till

användning.

Vid fördelningen av leveranserna bör föreningens styrelse tillse, att

fraktkostnaderna bliva de minsta möjliga. Samtidigt bör emellertid hänsyn

tagas till att de leveransförhållanden, vilka förut varit rådande såväl

för producenter som kvarnar, så litet som möjligt rubbas.

3 §. Det har för nämnden framstått såsom ett önskemål att erhålla

möjlighet till ingripande, därest en anmärkningsvärd återhållsamhet i

fråga örn inköp av svensk brödsäd skulle framträda, vilken kunde verka

hindrande på uppnåendet av syftet med föreliggande kontrakt. Även

andra fall, då ett ingripande från nämnden kunde vara påkallat, kunna

tänkas, såsom t. ex. att inom visst odlingsdistrikt särskilda avsättnings
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

svårigheter yppas, vilka skulle göra det önskvärt, att för någon tid inköpen

av spannmålen inom distriktet ökades i omfattning. Bestämmelserna

i förevarande paragraf hava av sådan anledning tillkommit. Att tiden

för nämndens befogenhet att påkalla inköp av spannmål begränsats till

den 1 juni 1932 beror därpå, att under juni och juli sistnämnda år föreningen

ändock har inköpsskyldighet enligt 2 § i kontraktet, samt att

efter den 31 juli, med hänsyn till att då kvarnarnas övertagande av den

utav föreningen under juni och juli inköpta spannmålen skall äga rum,

någon ytterligare lagrings- eller inköpsskyldighet icke ansetts kunna

åläggas dem, särskilt som kontraktet sedan skall upphöra redan den 31

december.

1 § 1 morn. Prisbestämmelserna i nu gällande kvarnförbindelse äro

sammanfattade under 2 § i förbindelsen. Det har icke ansetts lämpligt

att i fråga örn föreningens inköp under juni och juli i år införa bestämmelser,

avvikande från de enligt sagda förbindelse gällande. Viss komplettering

av dessa bestämmelser har emellertid skett genom stadgandet i

3 mom.

Då enligt förevarande kontrakt föreningen äger påfordra leverans även

till annat uppsamlingsställe än kvarn, hava bestämmelser intagits örn hur

sådant uppsamlingsställe i prishänseende skall anses.

Förteckning över de nu till kvarnförbindelsen anslutna kvarnarnas fördelning

i inlands- och kustkvarnar finnes upprättad av nämnden. Även

andra kvarnar än förstnämnda kunna emellertid ingå i föreningen. Det

har då synts lämpligt att tillerkänna nämnden befogenhet att avgöra

jämväl till vilken grupp dessa nya kvarnar skola hänföras. I överensstämmelse

härmed torde det även böra tillkomma nämnden att bestämma,

huruvida annat uppsamlingsställe än kvarn skall räknas såsom inlandseller

kustkvarn.

2 morn. Det har inom nämnden ansetts, att fordringarna på normalkvalitet

av vete och råg borde ställas relativt höga för att därigenom förmå

spannmålsodlarna att vinnlägga sig örn erhållande av kvalitativt goda

skördar. Emellertid har det visat sig, att de i kvarnförbindelsen fastställda

fordringarna i berörda hänseende, en kvalitetsvikt av för vete 77.5

kilogram per hektoliter och för råg 72.8 kilogram per hektoliter, oaktat

1930 års sällsynt goda skörd, varit väl höga. En jämkning nedåt har därför

vidtagits.

Frågan huruvida vid föreningens inköp av 1931 års skörd priset borde

sättas olika, allt efter som leveranserna skola ske till kustkvarnar eller

inlandskvarnar, bär varit föremål för ingående överläggningar. Då emellertid

prisbildningen avsetts att vara fri under hela konsumtionsåret med

undantag för köpen efter den 1 juni 1932, samt marknadspriset även under

normala förhållanden plägar under konsumtionsårets sista månader

vara tämligen lika vid samtliga kvarnar inom riket, har nämnden i samförstånd

med kvarnarna kommit till det resultatet, att ett enhetligt pris

borde fastställas.

Det kunde såväl ur kvarnarnas som ur spannmålsodlarnas synpunkt

hava varit önskvärt, att de priser, till vilka föreningens inköp under år

1932 skall äga rum, blivit bestämda redan nu. Emellertid äro åtskilliga

faktorer, vilka inverka på berörda prisbestämning, ännu okända. Det

är sålunda lämpligt, att avgörandet av prisfrågan uppskjutes till en tidpunkt,

då större möjligheter föreligga att bedöma skördens antagliga storlek

och kvalitet, och då man bättre än nu kan övei’blicka läget på världs
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.-ls proposition Nr 216.

11

marknaden för kommande konsumtionsår. Saken kan emellertid icke

uppskjutas, till dess fullständig klarhet härutinnan vunnits, då ju prissättningen

måste ske så tidigt, att odlarna vid saluförandet av 1931 års

skörd kunna inrikta sina priser efter de för föreningens inköp fastställda.

Fastställandet av ifrågavarande priser torde ankomma på Kungl. Maj:t.

Nämnden vill härvid hava såsom sin mening uttalat, att, örn än de enligt

kvarnförbindelsen gällande priserna kunna anses önskvärda ur odlarnas

synpunkt, det likväl framstår såsom nödvändigt, att priserna för inlösen

av 1931 års skörd sålunda bestämmas, att icke den för närvarande rådande

spänningen mellan brödsädspris och fodersädspris blir för kommande

konsumtionsår bestående. I detta sammanhang vill nämnden erinra örn

den stimulans till ökad odling av brödspannmål, särskilt av vete, som

berörda spänning medför, vilket i längden kan leda till en så stor produktion

av sådan spannmål, att dess avsättning inom landet såsom brödsäd

omöjliggöres. Inom nämnden har också framhållits, att, icke minst

ur sist angivna synpunkt, en så stor differens i förhållande till världsmarknadspriset

som den, vilken kommit att uppstå mellan sistnämnda

pris och de i kvarnförbindelsen fastställda priserna, icke i längden torde

kunna upprätthållas. Det må anmärkas, att då vid uppgörandet av föreliggande

förslag diskuterats möjligheten att redan nu fastställa priser för

föreningens inköp, med hänsyn till vad ovan anförts de priser, vilka inom

nämnden övervägts för normalkvaliteter av vete och råg, varit för vete

17 kronor 50 öre och 18 kronor samt för råg 15 kronor och 15 kronor 50 öre.

Med hänsyn till säljarnas lagringskostnader har stadgats förhöjning

av det pris, föreningen vid sina inköp har att betala, därest leveransen

avtalsenligt äger rum efter den 1 juni 1932. Beträffande frågan när leverans

skall anses fullgjord, torde hittills rådande praxis härutinnan böra

tillämpas.

3 moni. Enligt kvarnförbindelsen skall beträffande villkoren utöver

de i förbindelsen särskilt upptagna saint prisbestämningen Klandra

hektolitervikter än de i förbindelsen angivna iakttagas de

inom delegationen för svensk spannmålsnotering överenskomna, vid tiden

för förbindelsens ingående gällande grunder. Det i förevarande moment

av kontraktet intagna stadgande är av motsvarande innebörd. De

prisregleringsskalor, vilka återfinnas i de såsom bilaga till kontraktet fogade

särskilda bestämmelser, äro lika med dem, vilka tillämpas enligt

kvarnförbindelsen. Bestämmelserna i övrigt däremot skilja sig från de

enligt kvarnförbindelsen gällande dels så till vida, att fordringarna å leveransgill

vara fastslagits, dels ock därigenom att obligatoriskt tillägg till

priset för vårvete stadgats. Att fordringarna å leveransgill vara blivit

uti ifrågavarande bestämmelser definierade följer av föreningens inköpsskyldighet.

Det har synts angeläget att närmare bestämma omfattningen

av sagda skyldighet såvitt angår kvaliteten. Tillägget för vårvete sammanhänger

med en allmän önskan att premiera goda kvaliteter för att

därigenom öka intresset för åstadkommande av god brödsäd, vilket möjliggör

en ökad inmalning av svensk vara.

De prisregleringsskalor, vilka hittills tillämpats, och vilka jämväl enligt

kontraktet skola gälla, äro måhända icke ur alla synpunkter tillfredsställande.

Utredning pågår angående möjligheten att utarbeta skalor, som taga

större hänsyn till spannmålens verkliga värde än som kan ske genom dess

bedömande uteslutande efter rymdvikten. Denna utredning väntas snart

vara slutförd. Ej heller bestämmelserna rörande spannmålens kvalitetsbe
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. May.ts proposition Nr 216.

domning efter procenttalet grodda kärnor äro fullt normgivande för kvalitetens

värde. Även härutinnan är en utredning igångsatt, syftande till

att på kemisk väg fastställa groningens inverkan på spannmålens bakningsduglighet.

Genom stadgandet i sista punkten av förevarande moment

har möjlighet lämnats öppen att komplettera kvalitetsbestämmelserna

i nu berörda hänseenden.

4 mom, Bestämmelserna avse förebygga, att säljarna salubjuda

större myckenbeter spannmål än de veta sig disponera. Föreningen

mäste träffa anstalter för lagring av spannmål och kan få vidkännas

onödiga kostnader, örn säljarna fela uti angivna hänseende.

5 §. Föreningens verksamhet, i vad den avser utländsk spannmål samt

utländskt mjöl och gryn, bär tänkts huvudsakligen skola bedrivas på det

sätt, att föreningen meddelar licens för införsel till riket av önskad vara.

Dock måste föreningen jämväl hava möjlighet att, örn så skulle finnas

lämpligt, själv ombesörja importen för vederbörande köpares räkning.

Handel med importerad vara har föreningen icke ansetts böra idka.

Av hänsyn bland annat till mjöl- och grynimportörer har föreskrivits,

att införsel till riket av mjöl och gryn icke må, med viss angiven inskränkning

till förebyggande av spekulation, någon förvägras. Örn föreningsmedlemmarnas

import av vete och råg är stadgat i 13 § av föreningens

stadgar.

7 §. Det är ett allmänt intresse, att föreningens försäljning av svensk

spannmål icke sker till underpris. Bestämmelser hava därför införts av

innehåll, att försäljningen icke får ske under marknadspris. Under juni,

juli oell augusti 1931, då föreningen antingen är skyldig inköpa eller

också redan har inköpt all svensk salubjuden brödsäd till det i 4 § omförmälda

pris samt ny skörd ännu icke, åtminstone ej i större utsträckning,

kommit i marknaden, måste sagda pris anses såsom marknadspris.

Under motsvarande månader 1932 skall enligt samma paragraf föreningen

vid sina inköp för var dag, som leveransen i enlighet med köpeavtalet

sker efter den 1 juni, betala ett tillägg av 1 öre till det fastställda

priset. Under sistberörda månader bör därför marknadspriset anses

stiga med 1 öre örn dagen.

Spannmålsnämnden har tillerkänts kontrollrätt uti de i denna paragraf

omförmälda hänseenden.

8 §. För att i konkurrensen mellan mjöl- och grynimportörer samt inhemska

mjöl- och grynfabrikanter de förra ej skola gynnas, måste, om

gottgörelse uppbäres vid import av spannmål, viss gottgörelse uttagas vid

import även av mjöl och gryn.

Gottgörelsens belopp bör så anpassas, att om möjligt varken vinst eller

förlust för föreningen kvarstår den 31 december 1932. då kontraktet

föreslagits skola upphöra att gälla. Erinran härom har intagits i andra

stycket.

Det har ansetts, att förutsättning för uttagande av gottgörelse vid

import av råg och rågmjöl icke alltid förefinnes. För giltighet av beslut

härom fordras därför, att minst sex styrelseledamöter äro ense.

Stadgandet i femte stycket syftar att undanröja den osäkerhet för importörerna,

som skulle följa, därest täta växlingar i gottgörelsens storlek

kunde ske med allenast kort varsel före heslutets tillämpande.

Uttagandet av ifrågavarande gottgörelse torde för det fall, som antagligen

kommer att bliva mest vanligt, eller att köparen själv ombesörjer

varans införande till riket, lämpligen kunna ordnas sålunda, att den.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

13

som önskar verkställa importen, lios föreningen löser licens, lydande å

viss vara till angiven myckenhet och gällande för viss tid, samt därvid

erlägger den gottgörelse, som å sagda vara belöper. Då licensen sedermera

begagnas, måste anteckning härom av tullverket göras å densamma.

Därest importören finner sig helt eller delvis icke hava användning för

licensen, bör han givetvis äga att av föreningen återbekomma för mycket’

erlagt belopp.

9 §. Bestämmelserna hava tillkommit för att underlätta exporten.

10 §. Det förhållande, vari föreningen kommer att stå till spannmålsnämnden,

motiverar, att nämnden måste hava tillgång till alla föreningens

räkenskaper och andra handlingar ävensom rätt att av föreningen

erhålla de uppgifter, vilka för följande av föreningens verksamhet erfordras.

11 §. Då de till föreningen anslutna kvarnarna enligt 7 § b) i föreningens

stadgar äro pliktiga att av föreningen övertaga all den spannmål, föreningen

under juni och juli inköper, skulle inmalningsförordningens sättande

ur kraft kunna medföra, att kvarnarna bleve illa ställda, i konkurrensen

med mjölimportörerna. Genom inblandningstvångets upphörande

skulle nämligen importörerna beredas möjlighet att införa ett mjöl, i

vissa avseenden överlägset det, som de inhemska tilbrerkarna med hänsyn

till den nödvändiga användningen av innevarande lager svensk

spannmål kunde framställa. Det föreliggande förslaget utgår därför

från att nuvarande inmalnings- och inblandningsbestämmelser fortfarande

skola äga tillämpning.

Jämväl fastställandet av en mycket låg inmalningsprocent skulle för

kvarnarna kunna innebära en fara i ovanberörda hänseende. Inmalningsförordningen

bygger emellertid på att all till brödsäd lämplig

spannmål av vete och råg skall under konsumtionsåret finna användning

som brödsäd. Inmalningsproeenten skall enligt förordningen bestämmas

med hänsyn härtill. I förordningens syfte och avfattning ligger

sålunda med den storlek, våra skördar normalt hava, en garanti mot att inmalningsprocenten

bestämmes så låg, att därigenom skada i enlighet med

det ovan anförda tillskyndas kvarnarna. Kvarnarna hava dock önskat,

att i avtalet inflöte en uttrycklig bestämmelse, varigenom dels ytterligare

trygghet i berörda hänseende vunnes, dels ock skydd bereddes

kvarnarna mot andra väsentligare ingrepp från statsmakternas sida i

gällande förhållanden. Nämnden har icke funnit skäl motsätta sig denna

önskan.

Under överläggningarna med kvarnarna bär vidare från kvarnhåll

framförts önskemål örn erhållande av säkra garantier för att inmalningsprocenten

icke under kontraktstiden komme att bestämmas så hög,

att den mjölkvalitet, kvarnarna hittills kunnat upprätthålla, tydligt

försämrades. I sådant hänseende har till nämnden framförts förslag örn,

att i kontraktet måtte inflyta ett stadgande av innebörd, att inmalningsprocenten

för vete icke finge bestämmas högre än antingen den för närvarande

gällande motsvarande procentsatsen, eller att bakningsdugligheten

hos vetemjöl, framställt med tillämpning av den fastställda

procentsatsen, komme att motsvara bakningsdugligheten hos vetemjöl,

som under mars månad i år framställts med tillämpning av den inmalningsproeent,

som för sistnämnda månad gällde.

Häremot har från nämndens sida framhållits, att redan förordningens

bestämmelse, att inmalningsprocent icke i något fall får bestämmas

s. 14 Kontrollera mot PDF

Stadgarna.

14 Kungl. Martts proposition Nr 216.

högre än att framställning kan i erforderlig omfattning ske av olika kvaliteter

mjöl av god bakningsduglighet, om bestämmelsen såsom sig bör

tillämpas, innefattar erforderliga garantier mot sådan försämring av

mjölkvaliteten, som den kvarnarna önskade förebygga. Nämnden har

emellertid förklarat, att nämnden icke hade något att erinra mot, att

sagda bestämmelse intoges i kontraktet såsom en förutsättning för dess

giltighet.

Med hänsyn till vad nämnden sålunda anfört rörande förordningens innebörd

och tillämpning hava kvarnarna låtit sig nöja med ett ordagrant

återgivande i kontraktet av bestämmelsen i fråga.

De föreningsmedlemmarna i andra och tredje styckena tillförsäkrade

förmåner äro samma som dem, vilka enligt kvarnförbindelsen tillkomma

de däri deltagande kvarnföretagen, med den inskränkningen dock, att den

lägre inmalningsprocenten nu bestämts att gälla för allenast vete.

12 §. Genom stadgandet i andra stycket har möjlighet beretts medlem av

föreningen att, därest han därtill finner sig befogad, direkt mot staten

framställa ersättningsanspråk, härledda av bestämmelserna i kontraktet.

Tvist mellan föreningsmedlem och staten skall avgöras i doms tols väg.

14 §. Möjlighet föreligger, att, örn än beloppet av den gottgörelse, föreningen

enligt 8 § skall uppbära, med hänsyn till omständigheterna väl

avvägts, förlust likväl kvarstår för föreningen, då enligt 13 § dess skyldigheter

upphöra den 31 december 1932. Det har ansetts nödvändigt, att

för täckande av sådan förlust föreningen äger åtnjuta den genom kontraktet

upplåtna rätt till import och gottgörelse jämväl för tiden efter

sistnämnda dag. Möjlighet till ingripande härvidlag från statens sida

har dock måst beredas.

Sådana förhållanden kunna jämväl tänkas utveckla sig, att det för

föreningen själv framstår såsom önskvärt att, innan uppkommen förlust

ännu täckts, återlämna importrätten till staten, vilken då givetvis

även måste övertaga föreningens skulder med de undantag, varom i paragrafen

förmälas. Föreningen har emellertid ansetts icke böra få undandraga

sig det arbete, som är förenat med utövandet av sistnämnda rätt,

förrän tidigast den 1 april 1933.

Beträffande de särskilda paragraferna i stadgarna anför nämnden som

följer:

4 §. Det är givetvis ett önskemål, att antalet deltagare i föreningen blir

stort. Anledningen till att tiden för inträde begränsats till den 1 juli i

år är den, att man velat förhindra, att kvarnarna skulle göra sitt deltagande

beroende av beskaffenheten av 1931 års skörd. Vid en skörd av

osedvanligt god kvalitet skulle vissa kvarnar kunna finna med sin fördel

förenligt att hålla sig utanför föreningen.

5 §. Med hänsyn till sin verksamhet och sina förpliktelser mot staten

är det nödvändigt, att föreningen erhåller ett betydande eget kapital.

Genom de kvarnföretag, vilka kunna beräknas ingå i föreningen,

torde, densamma komma att tillföras insatser till sammanlagt belopp av

omkring tio miljoner kronor.

0 §. Bestämmelserna avse huvudsakligen att hindra, att föreningens

soliditet och möjligheter över huvud att fullgöra sina skyldigheter gentemot

staten rubbas genom medlemmarnas utträde ur föreningen eller

andra deras åtgöranden.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

7 ,§. Stadgandena under a) och b) sammanhänga med föreningens inköpsskyldighet

enligt 2 § i kontraktet. Med hänsyn dels till medlemmarnas

förmälning av utländsk spannmål dels ock därtill, att viss rörelsefrihet

måste tillerkännas dem, har deras lagringsskyldighet beträffande

den svenska brödsäden bestämts att gälla intill 2A av lagringsutrymmena.

Vid bestämmandet av sagda utrymmen enligt 8 § i stadgarna

bör hänsyn tagas icke blott till lagringslokaler, som vederbörande medlem

med äganderätt innehar, utan jämväl till andra sådana utrymmen,,

varöver medlemmen mera stadigvarande förfogar. Vid därom verkställd

utredning har det visat sig, att landets handelskvarnar av större betydelse

sammanlagt disponera över så stora lagringsutrymmen, att desamma

torde väl förslå för den skörd, föreningen kan tänkas bliva skyldig inköpa.

Det är, såsom i annat sammanhang anmärkts, ur det allmännas synpunkt

önskvärt, att medlemmarna utan föreningens förmedling företaga

inköp i största möjliga utsträckning. Därigenom tillförsäkra de sig

också själva förmånen att erhålla just den vara de önska. Av lämplighetsskäl

är det nämligen nödvändigt att, då föreningens försäljning

äger rum, vederbörande medlem i första hand övertager den spannmål,

som är lagrad hos honom.

Det ligger i sakens natur, att medlem vid beräknande av den myckenhet

spannmål, han är skyldig inköpa från föreningen, får tillgodoräkna

sig egna förråd av svensk spannmål av motsvarande slag. Bestämmelse

härom har införts i 10 §.

Stadgandet i 7 § c) kompletterar kontraktets 3 §. Den lagringsskyldighet,

som uti ifrågavarande hänseende ålagts föreningsmedlem, är bestämd

efter storleken av den spannmålsmängd, som de flesta kvarnar under

vanliga förhållanden var och en hava i lager. En mera omfattande skyldighet

härutinnan har icke ansetts kunna påfordras, enär lagringsutrymmena

icke hos samtliga kvarnar förslå till lagring av spannmål i större

myckenhet än som motsvarar en månads förmälning.

För motiven till bestämmelsen i 7 § f) har förut redogjorts. Såväl

nämnden som kvarnarna hava varit av den uppfattningen, att, till undvikande

av mjölfördyring, den gottgörelse, vartill föreningen är berättigad

enligt kontraktet, örn ej särskilda omständigheter annat föranleda,

icke bör uttagas före den 1 september 1931, då den nya skörden kommit i

marknaden och spannmålen följaktligen sjunkit i pris.

Enligt kungörelsen den 14 augusti 1930 (nr 331) med tillämpningsföreskrifter

till inmalningsförordningen äger spannmålsnämnden tillgångtill

bok, som spannmålsimportör enligt förordningen är skyldig föra

över införsel, försändning, inneliggande lager, inköp och försäljning ar

utländskt veto och utländsk råg. Däremot äger nämnden icke enligt sagda

kungörelse befogenhet att granska de egentliga handelsböckerna.

Med hänsyn särskilt till den nämnden i 7 § g) av stadgarna tillerkända

kontrollrätt måste emellertid nämnden erhålla jämväl sådan befogenhet.

Stadgandet i 7 § i) har av denna anledning tillkommit.

9 §. Vid statens spannmålslagerhus beräknas en lagringsförlust av i

regel 2 procent. Då lagringen därstädes högst omfattar en tid av åtta

månader, kan det icke anses oskäligt, att föreningsmedlemmarna få tillgodoräkna

sig en minskning av kvantitetsvikten per månad av ’/« procent.

För lagring av spannmål, vilken medlemmen på grund av honom enligt

stadgarna åliggande skyldighet inköper från föreningen, har med
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

lemmen ansetts såsom regel icke böra erhålla ersättning. Anledningen

härtill är närmast den, att medlemmen även under normala förhållanden

skulle haft att ombesörja lagring av spannmål till omkring enahanda

myckenhet, som den han sålunda köper. Undantag från denna regel har

stadgats för det fall, att övertagandet sker under juni, juli och augusti

1932, enär under sagda månader det pris, till vilket övertagandet skall

ske, enligt 7 § i kontraktet, jämförd med 4 § 2 mom. därstädes, just med

hänsyn till kostnaderna för spannmålens lagring är successivt stigande.

För lagring av spannmål, som medlemmen icke själv köper, bör givetvis

ersättning utgå. De stadgade ersättningsbeloppen äro samma som de,

vilka betalas vid statens spannmålslagerhus, ehuru vid sagda lagerhus

ersättning beräknas särskilt för intagning och särskilt för utlossning med

10 öre för 100 kilogram för vartdera förfarandet. Då det ansetts, att ersättning

för intagning icke i något fall bör utgå beträffande hos medlem

lagrad spannmål, som samme medlem själv köper av föreningen, har

särskild bestämmelse örn sådan ersättning såsom onödig uteslutits och i

stället stadgats en utlossningsavgift av 20 öre för 100 kilogram.

11 §. Ifrågavarande bestämmelser föranledas av nödvändigheten för

föreningens styrelse att kontrollera stadgarnas efterlevnad.

13 §. Stadgandet örn begränsning för visst fall av medlemmens importrätt

sammanhänger med bestämmelsen i 7 § e), att medlem allenast i

undantagsfall får använda utländskt vete eller utländsk råg annat än för

egen förmälning i medlems kvarn.

14 §. Det synes rimligt, att föreningsmedlemmarna få åtnjuta skälig

ränta på sina kontanta insatser, oberoende av föreningens ekonomiska

ställning, så att, örn något år utdelning ej kunnat ske, densamma i stället

skall utgå av sedermera uppkommande vinst. Härmed sammanhänger

bestämmelsen i 14 § första stycket av kontraktet, att föreningens importrätt

skall fortfara för tiden jämväl till dess å medlemmarnas insatser

belöpande ogulden utdelning kan erläggas.

15 §. Det ligger i sakens natur, att staten tillerkännes visst inflytande

på föreningens förvaltning. Statens intresse härvidlag torde emellertid

vara i erforderlig mån tillgodosett genom bestämmelsen, att tre av de

åtta styrelseledamöterna, därav ordföranden, samt suppleanter för dem

utses av Kungl. Maj:!.

21 §. Sedan ändamålet med föreningens verksamhet fyllts, bör föreningen,

så snart så lämpligen kan ske med hänsyn till bestämmelsen i

14 § av kontraktet, träda i likvidation. Då det givetvis ligger utanför

syftet med föreningens verksamhet, att medlemmarna i densamma skola

tillföras vinst utöver utdelningen, har staten tillerkänts rätt till vid

föreningens upplösning kvarstående behållning.

22 §. Spannmålsnämndens befogenhet att påkalla utdömande av vite

är en naturlig följd av den nämnden enligt stadgarna tillkommande

kontrollrätt.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer nämnden slutligen,

att Kungl. Maj:t måtte dels under förutsättning av riksdagens godkännande

träffa avtal med Svenska spannmålsföreningen u. p. a. av den

lydelse, omförmälda kontraktsförslag utvisar, dels föreslå riksdagen att

godkänna kontraktet och såsom en följd därav besluta, att för tid, som

Kungl. Majit i anslutning till kontraktets syfte och innehåll bestämmer.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

rätt att till riket införa vete och råg, spannmålsblandning, vari vete eller

råg ingår, mjöl, framställt av vete eller råg, samt gryn av vete icke skall

tillkomma annan än staten eller den eller dem, åt vilken eller vilka

staten överlåter sådan rätt, med undantag dock för sådan införsel, som

är att hänföra till gränstrafik, dels ock vidtaga åtgärder till förhindrande

av att för tiden innan kontraktet träder i kraft import av vete

och råg samt produkter därav i spekulativt syfte äger rum.

Inom nämnden har avvikande mening anmälts av ledamoten av riksdagens

andra kammare C. W. M. Andersson i Igelboda, som anfört, att,

sedan det visat sig omöjligt vinna allmän anslutning från de större

kvarnföretagen till föreliggande förslag, han ansåge sig icke kunna biträda

detsamma.

Samtidigt med att spannmålsnämndens ifrågavarande skrivelse inkommit

till Kungl. Maj:t har till mig av nämnden överlämnats en redogörelse

över nämndens verksamhet, innefattande en översikt över utvecklingen

å den svenska brödsädsmarknaden och mjölmarknaden under de

senaste åren med särskilt aktgivande på förhållandena innevarande konsumtionsår.

I redogörelsen lämnas en utförlig framställning av verkningarna

av inmalningsförordningen och kvarnarnas frivilliga åtaganden,

grundad bland annat på inhämtade uppgifter från hushållningssällskap,

jordbrukarsammanslutningar och spannmålshandlare, kvarnindustrien

samt bageriidkare och köpmannasammanslutningar. Rörande det

närmare innehållet anhåller jag att få hänvisa till redogörelsen, vilken

torde såsom bilaga nr 3 fogas till detta protokoll.

Över spannmålsnämndens förslag liava infordrade yttranden avgivits

av kommerskollegium, lantbruksstyrelsen och generaltullstyrelsen.

Kommerskollegium har i sitt yttrande, vilket torde såsom bilaga nr 4

fogas till detta protokoll, avstyrkt spannmålsnämndens förslag. Därvid

har kollegium, bland annat, uttalat den mening, att den tilltänkta ordningen

med all sannolikhet bomme att erbjuda betydande ekonomiska fördelar

för de stora spannmålsproducenterna och för mellanhänderna,

spannmålshandlare och kvarnar, medan de smärre spannmålsproducenterna

i allmänhet näppeligen bomme att i avsevärd grad profitera därav.

Vidare framhålles, att övervakningen av systemets efterlevnad skulle

komma att medföra betydande svårigheter. Under påpekande av att den

ifrågasatta föreningen skulle vara pliktig att, oberoende av huru stora

partier vete och råg, som salubjödes, inlösa dem till de på förhand fixerade

priserna, anför kollegium, att ett sådant system skulle innebära en

betydande risk för överproduktion. Kollegium uttrycker vidare betänkligheter

mot förslaget ur statsfinansiell synpunkt samt betonar, att de

betydande förluster, som vore att förvänta för föreningen, komme att

bäras av den konsumerande allmänheten genom importavgifter och i

sista hand folie statskassan till last. Det ifrågasatta importmonopolet

Bihang lill riksdagens protokoll 1931. 1 sand. 191) hafi. (Nr ‘216.) 2

yttranden.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

betecknas av kollegium såsom ett allvarligt övergrepp mot en i lagliga

former bedriven näring, oförenlig med vår åt de svenska företagarna lagligen

tillförsäkrade näringsfrihet. Kollegium anmärker vidare på, att

bestämmanderätten över storleken av den gottgörelse, föreningen enligt

förslaget skulle äga uppbära i samband med importens ordnande, inom

vissa gränser lagts i händerna på styrelsen i denna formellt privata sammanslutning,

samt håller före, att denna bestämmanderätt i varje fall

borde ankomma på Kungl. Majit. Enligt kollegiets mening synes något

hinder ur traktatsynpunkt mot den föreslagna anordningen ej möta. Såsom

närmare framgår av yttrandet har kollegium slutligen framställt

erinringar mot vissa detaljer i förslaget.

Lantbruksstyrelsen har anfört, att styrelsen med hänsyn till rådande

förhållanden anser sig böra tillstyrka de av spannmålsnämnden föreslagna

åtgärderna.

Generaltullstyrelsen, som enligt remissen haft att yttra sig i vad spannmålsnämndens

förslag angår styrelsens förvaltningsområde, har icke funnit

annat att erinra mot vad spannmålsnämnden anfört och föreslagit,

än att 1 § i det framlagda kontraktsförslaget syntes böra i vissa delar

förtydligas och fullständigas. Styrelsen anför vidare:

Det föreningen enligt nämnda paragraf tillförsäkrade monopolet på införsel

av i förslaget omförmälda varor är, såvitt styrelsen kan finna,

icke avsett att utgöra hinder för annan än föreningen att utan föreningens

medgivande verkställa transitering eller uppläggning å tullager eller å

provianteringsfrilager av sådana varor. Det i början av 1 § andra stycket

gjorda undantaget beträffande vara, som införes till riket samt, utan att

hava för förfogande inom riket från tullverket utlämnats, åter utföres

giver stöd åt denna tolkning, utom för så vitt angår uppläggning å provianteringsfrilager.

I denna fråga må erinras, hurusom de införselförbud,

vilka meddelas i förordningen den 16 juli 1919 (nr 435) angående införselmonopol

å socker och i förordningen den 21 augusti 1919 (nr 547)

angående införselmonopol å vete och råg samt mjöl och gryn därav, icke

skulle utgöra hinder för uppläggande av i förordningarna avsedda varuslag

å transitupplag eller nederlag (tullager) i annat syfte än att därifrån

förtullas, eller, med viss begränsning beträffande dispositionsrätten, å

provianteringsfrilager och ej heller för omedelbar transitförsändning (numera

transitering) av dessa varuslag. Ar även det nu ifrågasatta införselmonopolet

ämnat att utgöra endast ett monopol på rätten att efter förtullning

förfoga över från utlandet inkommande partier spannmål, mjöl

och gryn av ovanberörda slag, synes detta böra mera tydligt komma till

uttryck i kontraktsförslaget.

I övrigt torde det böra vara envar tillåtet att utan medgivande av föreningen

låta verkställa i 146 § tullstadgan omförmäld s. k. returförtullning,

innefattande rätt att utan erläggande av tull eller annan införselavgift

återutföra hos tullverket kvarliggande gods, som anmälts till direkt

förtullning eller förtullning från transitupplag och underkastats tulltaxering,

varom ock kontraktet för tydlighetens skull bör innehålla uttrycklig

bestämmelse.

Medgivande till uttagning från provianteringsfrilager av varor av nu

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

19

ifrågakomna slag för annat ändamål än proviantering av fartyg synes,

såsom beträffande rusdrycker för närvarande är fallet och jämväl i de

tidigare förordningarna angående införselmonopol var stadgat, böra ankomma

på Kungl. Majit.

I enlighet med vad sålunda anförts skulle andra stycket av kontraktsförslagets

1 § kunna erhålla förslagsvis följande ändrade lydelse:

»Den föreningen sålunda tillerkända rätten skall icke utesluta rätt för

annan att utan föreningens medgivande företaga transitering, returförtullning

eller uppläggning å tullager eller provianteringsfrilager av varor,

som ovan nämnts, eller att införa varorna i egentlig gränstrafik eller under

sådana förhållanden, att tullfrihet åtnjutes enligt annan å varorna

tillämplig bestämmelse i 5 § i tulltaxeförordningen än den under s) upptagna

eller enligt 6 eller 8 § i samma förordning. Ej heller skall föreningens

medgivande vara erforderligt för uttagning från provianteringsfrilager

annorledes än till fartygs proviantering i föreskriven ordning; i

stället skall sådant medgivade ankomma på Kungl. Majit.»

I sak innefattar detta förslag icke annan ändring i det av spannmålsnämnden

framlagda förslaget, än att jämväl befogenheten till uppläggning

å och uttagning från provianteringsfrilager av de varor, kontraktet

avser, reglerats.

I anledning av de utav kommerskollegium framställda erinringar mot

vissa detaljbestämmelser i- förevarande förslag har spannmålsnämnden

yttrat sig; och torde nämndens ifrågavarande yttrande såsom bilaga nr

5 fogas till detta protokoll.

I detta sammanhang må erinras örn ett föreliggande förslag rörande

inmalningsföreskrifter beträffande svensk grynhavre. Fjolårets riksdag

anhöll i skrivelse nr 397 — i anledning av motionerna 1:17 och 11:42 angående

bestämmelser örn märkning av importerad havre medelst färgning

samt under åberopande av jordbruksutskottets av riksdagen godkända memorial

nr 95 — att Kungl. Majit ville låta verkställa utredning rörande

tänkbara möjligheter för vinnande av det i motionerna avsedda syftet

ävensom vidtaga de åtgärder, vartill utredningen kunde giva anledning,

eller för det fall, då sådant kunde befinnas erforderligt, underställa 1931

års riksdag förslag i ämnet. Jordbruksutskottet hade i nämnda memorial

framhållit, bland annat, att åtgärder, som kunde vara ägnade att förbättra

prisläget beträffande havre, vore i hög grad önskvärda, och angav utskottet

såsom exempel på dylika åtgärder inblandningstvång av svensk

vara vid tillverkning och införsel av havregryn. Den 8 augusti 1930 uppdrog

Kungl. Majit åt jordbruksutredningen att verkställa den av riksdagen

sålunda ifrågasatta utredningen samt att därmed ävensom med förslag

till erforderliga åtgärder å området inkomma till Kungl. Majit. Ett

antal under hösten 1930 till jordbruksdepartementet inkomna framställningar

angående läget å havremarknaden remitterades till jordbruksutredningen.

Med anledning av nyssnämnda uppdrag och remisser har jordbruksutredningen

med skrivelse den 27 december 1930 avlämnat utredning

och förslag beträffande åtgärder för ökad användning av svensk havre

Ifrågasätta

åtgärder beträffande

avsättningen

av grynhavre.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

20 Kungl. Majlis proposition Nr 216.

vid tillverkning av havregryn. Jordbruksutredningen föreslår, i huvudsak,

att landets grynkvarnar måtte åläggas skyldighet att vid tillverkning

av havregryn förmala svensk havre i viss periodvis bestämd omfattning

eller att motsvarande åtgärder måtte vidtagas genom frivillig överenskommelse

med grynkvarnarna, samt att Kungl. Majit måtte bemyndigas

att, örn så skulle visa sig erforderligt, föreskriva viss skyldighet för importör

av havregryn att inköpa gryn, framställda av svensk råvara. Mot

jordbruksutredningens förslag hava reservationer anmälts av en ledamot,

som ej biträtt förslaget, samt av en annan ledamot, som förordat tullskydd

för havre. Över jordbruksutredningens utlåtande och förslag hava infordrade

yttranden avgivits av lantbruksstyrelsen, kommerskollegium,

som hört vissa näringssammanslutningar m. fl., saint spannmålsnämnden.

Jordbrukets ekonomiska läge har under den senaste tiden föranlett särskilda

ingripanden i understödjande syfte från statsmakternas sida. Då

riksdagen förra året beslöt de åtgärder till hjälp åt spannmålsodlingen,

för vilka förut redogjorts, betecknades situationen såsom allvarlig och

farhågor yppades, att lågkonjunkturen kunde komma att fortsätta ytterligare

en avsevärd tid. Dessa farhågor synas icke hava varit ogrundade.

Icke minst tyder härpå den utveckling, som under innevarande konsumtionsår

ägt rum å den utländska spannmålsmarknaden. Sedan hösten

1930 har ett starkt och hastigt prisfall inträffat, och något tecken till

marknadens återhämtning har ännu icke visat sig.

Vad den svenska spannmålsmarknaden beträffar, har återverkan därstädes

av prisfallet å den utländska spannmålen, såvitt brödsäden angår,

hittills hämmats dels genom inmalningsförfarandet, dels ock genom den

förbindelse från kvarnarnas sida, varom förut nämnts, att vid inköp av

svensk brödsäd betala vissa lägsta pris. Av den från spannmålsnämnden

inkomna redogörelsen framgår sålunda, att inmalningsförordningen i förening

med nyssnämnda kvarnförbindelse verkat därhän, att prisbildningen

å svenskt vete och svensk råg under innevarande konsumtionsår, sedd

ur jordbrukarnas synpunkt, i stort sett kunnat betecknas som tillfredsställande.

Vad angår avsättningen av sagda spannmål, utvisar redogörelsen,

att 93 kvarnföretag, som under tiden september—januari föregående

konsumtionsår inköpt tillhopa 150,000 ton svenskt vete och svensk råg,

under motsvarande tid innevarande konsumtionsår köpt icke mindre än

207,000 ton sådan spannmål. Till jämförelse kan vidare nämnas, att inköpen

av svenskt vete och svensk råg vid 27 av de största kvarnföretagen utgjorde

under tiden september—mars förra konsumtionsåret, enligt uppgift

i särskilda utskottets utlåtande nr 2/1930, sid. 299, 156,000 ton samt under

motsvarande tid innevarande konsumtionsår, enligt vad jag inhämtat från

spannmålsnämnden, 197,000 ton. Att avsättningen det oaktat, enligt vad

som framgår av omförmälda redogörelse, vållat vissa svårigheter, torde

främst hava berott på dels den osedvanliga storleken av 1930 års jämväl

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. May.ts proposition Nr 216.

kvalitativt goda skörd, dels att lantbrukarna på grund av den uppkomna

differensen mellan fodersäds- och brödsädspris i mindre utsträckning än

under de närmast föregående åren använt vete och råg till utfodring,

dels ock att till följd av världsmarknadens låga pris å brödsäd någon

export av svensk sådan spannmål praktiskt taget icke förekommit.

Möjligheterna att finna avsättning för svenskt vete och svensk råg hava

under de senaste månaderna försämrats. Ovissheten örn utvecklingen å

spannmålsmarknaden, då den av kvarnarna avgivna förbindelsen den 31

augusti 1931 upphör att gälla, har medfört, att uppköpen av brödspannmål

under sista tiden inskränkts. Ytterligare återhållsamhet härutinnan

torde, såsom spannmålsnämnden framhållit, vara att vänta. Med hänsyn

till resultatet av den verkställda inventeringen av landets förråd av

vete och råg den 1 februari 1931, varom närmare förmäles i omförmälda

redogörelse, måste man vid nu angivna förhållanden räkna med den

möjligheten, att 1930 års skörd av brödspannmål icke kommer att i sin

helhet hava vunnit avsättning före nästa konsumtionsårs början. Redan

under vanliga förhållanden inträder såsom regel en prissänkning, då den

nya skörden kommer i marknaden. Ett upphörande av kvarnförbindelsens

giltighet utan att andra prisreglerande bestämmelser träda i stället skulle

till följd av den förefintliga differensen mellan de i sagda förbindelse

fastställda priserna och världsmarknadens brödsädspriser medföra,

att denna prissänkning vid innevarande konsumtionsårs slut bleve synnerligen

kraftig. De odlare och spannmålshandlare, vilka icke kunnat tidigare

avyttra sina förråd av svensk brödspannmål, skulle därigenom bliva

nödsakade att sälja sin vara till priser, väsentligt under de i kvarnförbindelsen

angivna. På sätt spannmålsnämnden yttrat synas såväl spannmålsproducenter

som spannmålshandlare skäligen hava bort kunna räkna

med att vinna avsättning för sin kvarndugliga brödsäd av 1930 års skörd

till sistnämnda priser. Liksom spannmålsnämnden finner jag ett ingripande

från statens sida nödvändigt i syfte att säkerställa sådan avsättning.

Man torde emellertid, såsom spannmålsnämnden funnit, icke kunna

stanna enbart vid åtgärder i nyss berörda syfte. Frågan örn avsättningen

av och prisbildningen å 1931 års brödsädsskörd påkallar

jämväl uppmärksamhet. Till en början synes därvid uppenbart,

att inmalningsförordningen måste bibehållas. Emellertid torde till

förebyggande av alltför starkt och hastigt prisfall det jämväl vara

påkallat att företaga mera direkt prisreglerande åtgärder. Erfarenheten,

icke minst under innevarande konsumtionsår, har visat, att jordbrukarna,

till följd av bristande sammanhållning och organisation för

närvarande icko själva kunna i någon mera avsevärd grad inverka på

spannmålens avsättning och prisernas bestämmande i för sig förmånlig

riktning. Berörda brister skulle under rådande förhållanden å världsmarknaden

lätt kunna medföra ett nedpressande av priserna å den svenska

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

brödsäden till en nivå, som ytterligare skulle bidraga att skärpa det svåra

läge, vari jordbruket redan befinner sig. En omständighet, som härvidlag

särskilt förtjänar beaktande, är, att nedgång i spannmålspriset drabbar

jordbruket förhållandevis hårdare än prisfall å andra jordbruksprodukter,

enär möjlighet ätt i motsvarande grad nedbringa produktionskostnaderna

icke föreligger.

Det förslag, nämnden framlagt till en lösning av föreliggande problem

i vad gäller såväl 1930 som 1931 års skörd, synes mig ur olika synpunkter

godtagbart. Genom de föreslagna åtgärdernas genomförande torde ett

stöd lämnas den svenska brödsädsodlingen under förhållandevis ringa

intrång på den enskilda rörelsefriheten och med behörigt iakttagande av

konsumenternas intressen.

Den ur odlarnas synpunkt främsta fördelen med förslaget är givetvis

den, att avsättningen av den svenska brödspannmålen tryggas. Förslaget

kompletterar sålunda inmalningsförordningen och fullföljer det syfte,

statsmakterna med de av dem 1930 beslutade åtgärderna ifråga örn spannmålsodlingen

i första hand sökte uppnå.

Vidare torde den föreslagna anordningen kunna förhindra, att priserna å

svensk brödsäd oskäligt nedpressas. Priserna för den i förslaget omförmälda

föreningens inköp under konsumtionsårets sista månader bliva på förhand

bestämda. Prisbildningen blir visserligen i övrigt fri, men genom vissheten

örn att före årets slut få sälja sin spannmål till bestämt pris hava

producenterna möjlighet att vid sina tidigare försäljningar anpassa priserna

efter de sålunda för konsumtionsårets slut gällande samt därigenom

och genom att återhålla utbuden inverka reglerande på prisbildningen.

Samtidigt torde genom sagda möjlighet förslaget jämväl fylla en annan

ur jordbrukarnas synpunkt betydelsefull uppgift. För ett effektivt utnyttjande

av sagda möjlighet fordras nämligen samarbete och organisation

inom brödsädsproducenternas led. Farhågan att icke produkterna

skola till skäligt pris vinna avsättning bör genom den föreslagna anordningen

försvinna. Det är att hoppas, att härigenom skall främjas uppkomsten

av en organiserad samverkan mellan brödsädsproducenterna, som

sätter dem i stånd att framdeles i högre grad än hittills själva tillvarataga

sina intressen.

Då spannmålsmarknaden på sätt förut nämnts blir i prishänseende i

huvudsak obunden under årets större del, blir ingreppet i den enskilda rörelsefriheten

genom prisbestämningen förhållandevis ringa. Förslaget innebär

vidare ett tillvaratagande av kvarnarnas organisation och erfarenhet,

som synes värt beaktande. Ytterligare har genom förslaget möjlighet

beretts att tillförsäkra konsumenterna skäliga priser å mjöl och gryn

genom den i föreningens stadgar inryckta bestämmelsen, att kvarnarna

för sagda varor icke få betinga sig högre pris än att de erhålla normal

förmalningslön, därvid som beräkningsgrund angivits den genomsnittliga

förmalningslönen under de fem sista åren.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Vad angår de priser, till vilka föreningens inköp skola ske, finner jag

lika med spannmålsnämnden, att för inlösen av 1930 års skörd böra gälla

de priser, vilka fastställts i kvarnförbindelsen. Vad priserna för föreningens

inköp av 1931 års skörd beträffar, torde, såsom nämnden anfört,

desamma böra bestämmas vid en tidpunkt, då större möjligheter än nu

föreligga att bedöma skördens antagliga storlek och kvalitet, och då man

bättre än nu kan överblicka läget på världsmarknaden för kommande

konsumtionsår. För att ifrågavarande priser skola kunna utöva någon

reglerande inverkan på prissättningarna tidigare under konsumtionsåret

måste emellertid, såsom nämnden jämväl framhållit, fastställandet av

priserna ske, innan skörden kommer i marknaden.

De synpunkter, nämnden anfört på frågan rörande priserna vid

föreningens inköp av 1931 års skörd, finner jag böra beaktas. Av

förut omförmälda från nämnden inkomna redogörelse framgår, att

den för årets skörd av vete och råg avsedda sammanlagda arealen ökat

i omfattning, jämfört med arealen för 1930 års skörd av nämnda sädesslag.

ökningen beror helt på stegrad veteodling, medan däremot den för

råg avsedda arealen i år är mindre än föregående år. Tendensen mot

ökad veteodling är tydlig och framgår än klarare vid en jämförelse med

uppgifterna rörande arealernas storlek före år 1930. En fara torde härvidlag

föreligga i det av spannmålsnämnden antydda hänseendet, eller

att veteproduktionen kan bliva större än vad som erfordras för landets

behov.

Den rådande spänningen mellan brödsädspris och fodersädspris innebär,

såsom spannmålsnämnden påpekat, en stimulans till ökad brödsädsodling.

Med hänsyn till vad nyss anförts torde därför kunna

ifrågasättas någon sänkning av priset å brödsäd under det enligt

kvarnarnas förbindelse gällande pris. Beaktas bör jämväl det starka

prisfall, som, sedan sistnämnda pris bestämdes, inträffat på världsmarknaden.

Den differens, som därigenom kommit att uppstå mellan

priserna å svensk brödspannmål och världsmarknadspriserna, torde

icke i längden kunna bibehållas. Med hänsyn till det anförda synes, såvitt

läget i närvarande stund kan bedömas, de av spannmålsnämnden

angivna priserna skäligt avvägda. För inlösen av 1931 års skörd vid den

i kontraktet avsedda tid skulle sålunda kunna tänkas ifrågakomma priser

av för normalkvalitet av vete 17 kronor 50 öre å 18 kronor samt för

normalkvalitet av råg 15 kronor å 15 kronor 50 öre, allt för 100 kilogram.

Den enligt förslaget av kvarnarna bildade föreningens åtagande att till

ovan omförmälda priser sörja för avsättningen av den svenska brödspannmålen

förutsätter statens medverkan för tillförsäkrande åt föreningen

av rätten, med vissa undantag, till importen av brödspannmål samt

därav framställt mjöl och gryn, med befogenhet för föreningen att för

införda myckenheter av berörda varor uppbära viss gottgörelse till täckande

av sina omkostnader samt förluster vid återförsäljningen av svensk

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

spannmål. I det föreliggande allvarliga läget för jordbruksnäringen synes

någon befogad invändning knappast kunna göras mot den sålunda

ifrågasatta medverkan från statens sida. Framhållas må, att genom vinnande

av medlemsskap i föreningen möjlighet till import står öppen för

varje handelskvarn. lie större kvarnarna ombesörja i regel själva importen

av sitt behov av utländsk spannmål, medan importen till de mindre

kvarnarna oftast sker genom förmedling av spannmålshandlare eller

större kvarnar. Förslaget synes ej behöva medföra några större rubbningar

härutinnan eller i avseende å importen av omalen brödsäd över

huvud taget. Vad mjöl- och grynimporten beträffar, innebär förslaget,

att sådan ej må vägras av föreningen. Den föreslagna gottgörelsen torde

icke komma att verka betungande, särskilt med hänsyn till den sannolika

prissänkningen å den svenska brödsäden och förbudet för kvarnarna

att beräkna mera än normal förmalningslön.

Ur traktatsynpunkt torde, såsom kommerskollegium oek anfört, något

hinder ej möta mot den föreslagna anordningen.

De anmärkningar av principiell art, vilka av kommerskollegium riktats

mot föreliggande förslag, har jag ej kunnat finna befogade, utan har

jag såsom av det anförda framgår för egen del ansett mig böra ansluta

mig till detsamma. Vad angår förslagets detaljbestämmelser hava jämväl

häremot vissa erinringar framställts från kommerskollegii sida.

Sagda erinringar, vilka till stor del äro av rent formell natur, hava bemötts

av spannmålsnämnden. Med hänsyn till vad nämnden härutinnan

anfört synes någon annan ändring i kontraktet eller stadgarna icke av

berörda erinringar böra föranledas, än att i stadgarna intages sådan bestämmelse

rörande styrelsebeslut, som följer av stadgandet i 8 § tredje

stycket i kontraktet. Jag förutsätter som självfallet, att berörda ändring,

vilken uteslutande är av formell art, så snart ske kan vidtages av

föreningen.

Min uppfattning, att förslaget bör bringas till verkställighet, har

Kungl. Majit förut denna dag gillat genom bemyndigande åt mig att

underteckna förenämnda kontrakt. Sedan föreningen numera bildats och

styrelse för densamma utsetts samt stadgar för föreningen av förut

angivet innehåll antagits och registrerats, har kontraktet undertecknats

av såväl mig som föreningens styrelse.

De kvarnföretag, vilka redan nu förklarat sig biträda förslaget, representera

cirka 73 procent av den i industristatistiken redovisade vetemjölsproduktionen

och cirka 58 procent av motsvarande rågmjölsproduktion.

Man torde kunna hysa förhoppning örn, att jämväl övriga handelskvarnar

i riket av betydelse komma att ingå i föreningen.

För kontraktets giltighet kräves riksdagens samtycke. På sätt spannmalsnämnden

anfört förutsättei* den föreslagna anordningen riksdagens

beslut, att för tid, som av Kungl. Majit bestämmes, rätt att till riket in
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

föra spannmål, mjöl och gryn av ifrågavarande slag, icke skall tillkomma

annan än staten eller den, åt vilken Kungl. Majit överlåter samma rätt.

Meddelande av erforderliga närmare föreskrifter torde ankomma på

Kungl. Majit, som därvid givetvis iakttager, att importen lämnas fri

beträffande de i 1 § andra stycket av kontraktet angivna fall, samt tilllika

tager nödig hänsyn till det av generaltullstyrelsen gjorda påpekandet.

Av spannmålsnämndens skrivelse framgår, att kvarnföretagen, såsom

en förutsättning för anslutning till ifrågavarande förslag, uppställt krav

på, att åtgärder vidtagas till förhindrande av import i spekulativt syfte

av vete och råg samt produkter därav under tiden före kontraktets ikraftträdande.

De skäl, vilka föranlett uppställandet av berörda krav, torde

böra beaktas. Därest åtgärder av antytt slag icke vidtagas, riskerar man,

att genom sådan import anordningens genomförande försvåras.

Spannmålsnämndens förslag till förebyggande av berörda missförhållande

vill jag därför i princip tillstyrka. En dylik reglering synes lämpligen

kunna ske sålunda, att rätten till utbekommande från tullverket av

till förtullning anmäld vara göres beroende av erhållet särskilt tillstånd

att utfå importvaran till förfogande inom riket. Tillståndet torde böra

meddelas av spannmålsnämnden. Anordningen hör givetvis gälla de

varor, som avses i kontraktet.

Även för genomförandet av ifrågavarande tillfälliga anordning torde

riksdagens medverkan påkallas. För ändamålet erfordras sålunda beslut

av riksdagen, att för tiden till dess kontraktet träder i kraft,

dock längst till och med den 31 maj 1931, utlämnande från tullverket av

vete och råg, spannmålsblandning, vari vete eller råg ingår, mjöl, framställt

av vete eller råg, samt gryn av vete, där dessa varor anmälts eller

anmälas till förtullning, i regel icke må ske till annan än den, som

i av Kungl. Maj :t föreskriven ordning meddelats tillstånd att utfå varan

till förfogande inom riket. Det torde böra tillkomma Kungl. Majit att

träffa de närmare anstalter uti ifrågavarande hänseende, vilka kunna

befinnas erforderliga.

Med hänsyn till vikten av att omförmälda skyddsåtgärder skyndsammast

vidtagas, torde särskild proposition i ärendet böra avlåtas, och skall

jag senare i dag härom göra hemställan.

Vad slutligen angår förut omförmälda förslag rörande inmalningsförfarande

beträffande svensk grynhavre, har jag, i ändamål att åvägabringa

frivillig överenskommelse till säkerställande av syftet mod ett sådant förfarande,

fört underhandlingar med grynkvarnarna i riket. På grund av

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

ovillighet från vissa kvarnars sida har någon överenskommelse dock

icke kunnat ernås. Så vitt kunnat bedömas, synes utvecklingen under

den senaste tiden emellertid hava gått i den riktningen, att anledning

knappast finnes antaga, att överskott av osåld eller eljest

av jordbrukarna oanvänd havre kommer att förefinnas vid slutet av konsumtionsåret.

Priset å svensk havre har också under den senaste tiden

varit i stigande. Med hänsyn härtill hava vidare åtgärder för närvarande

icke av mig vidtagits. Emellertid kommer jag jämväl i fortsättningen

att med uppmärksamhet följa utvecklingen på havremarknaden och därmed

sammanhängande spörsmål. . > :ij ...i

Under framhållande, att de av mig i det föregående tillstyrkta förslagen

synas jämlikt § 54 riksdagsordningen kunna, utan hinder av att dén

för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet stadgade tidén

gått till ända, föreläggas riksdagen, hemställer jag nu, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att >

dels besluta, att för tid, som Kungl. Maj:t i anslutning till det härvid såsom

bilaga nr 1 fogade kontraktets syfte och innehåll bestämmer, rätt att

till riket införa vete och råg, spannmålsblandning, vari vete eller råg ingår,

mjöl, framställt av vete eller råg, samt gryn av vete med av Kungl.

Majit stadgade undantag icke skall tillkomma annan än staten eller den,

åt vilken Kungl. Majit överlåter sådan rätt;

dels bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de närmare föreskrifter, som

må erfordras för upprätthållandet av nu angivna ensamrätt;

dels oek godkänna bifogade kontrakt mellan staten och Svenska spannmålsföreningen

u. p. a.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hugo Nordlander.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

27

Bilaga nr 1.

Kontrakt

mellan svenska staten och Svenska spannmålsföreningen u. p. a.

Mellan svenska staten och Svenska spannmålsföreningen u. p. a., i det

följande benämnd föreningen, är, i anslutning till föreningens vid detta

kontrakt fogade stadgar, följande överenskommelse träffad.

1 %.

Staten tillförsäkrar föreningen för nedan i 13 § omförmälda tid, att

annan än föreningen ej skall äga laglig rätt att, utan föreningens medgivande,

till riket införa vete eller råg eller spannmålsblandning, varl

vete eller råg ingår, eller mjöl, framställt av vete eller råg, eller gryn

av vete.

Vad ovan sägs gäller ej i avseende å vara, som införes till riket samt,

utan att bava för förfogande inom riket från tullverket utlämnats, åter

under tullkontroll utföres, eller som införes i egentlig gränstrafik eller

eljest under sådana förhållanden, att tullfrihet för varan åtnjutes på

grund av annan bestämmelse i 5 § tulltaxeförordningen den 4 oktober

1929 (nr 316) än den under s) upptagna eller på grund av 6 eller 8 %

samma förordning.

2 $.

Föreningen förbinder sig att till minst de priser, som i 4 § stadgas,

vartdera året 1931 och 1932 under tiden från och med den 1 juni till

oell med den 31 juli inköpa all inom landet odlad, salubjuden spannmål

av vete och råg, som är av fullgod (torr, frisk och oskadad) kvarnduglig

beskaffenhet och hembjudes föreningen före den 1 juni det år, inköpet

skall äga rum. För år 1931 skall hembudstiden, där så för beaktande

av säljarnas intressen erfordras med hänsyn till tidpunkten för

detta avtals godkännande av riksdagen, på sätt i 16 § sägs, av föreningens

styrelse förlängas till och med den 15 juni.

Leveransterminen för sålunda inköpt spannmål bestämmes av föreningens

styrelse, därvid dock skall iakttagas, att sagda termin icke utan

säljarens samtycke får bestämmas kortare än till 14 dagar från dagen

för inköpet, samt att leveransen skall äga rum senast den 31 juli det år,

inköpet sker. Där de till föreningen anslutna kvarnarnas lagerutrymmen,

med hänsyn till vad 7 § a) och 8 § i föreningens stadgar innehålla

rörande medlemmarnas skyldighet att mottaga och lagra föreningens

spannmål, ej förslå till spannmålens mottagande och förvarande under

ändamålsenlig skötsel inom den sålunda bestämda tiden, äger föreningens

styrelse i erforderlig mån förlänga leveranstiden. _ .

De partier spannmål, föreningen enligt det ovan sagda är skyldig in
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

köpa, skola levereras till uppsamlingsställen, som av föreningens styrelse

anvisas. Föreningens styrelse skall söka fördela leveranserna så

rättvist som möjligt samt med hänsyn till att fraktkostnaderna i görligaste

mån inskränkas.

3 i

Det åligger föreningen att, då statens spannmålsnämnd så påfordrar,

efter anvisningar av nämnden, före den 1 juni 1932 även under andra tider

än de i 2 § omförmälda vidtaga inköp av svenskt vete och svensk

råg av den i sagda paragraf angivna beskaffenhet, örn och i den mån

de till föreningen anslutna kvarnarna enligt 7 § c) av föreningens stadgar

äro skyldiga att mottaga och lagra sålunda inköpt spannmål.

4 i

Mom. 1. Vid inköp under tiden 1 juni—31 juli 1931 skall föreningen

tillämpa betalning jämlikt de bestämmelser, som för samma tid gälla

enligt 2 § uti den i Kungl, brevet den 28 augusti 1930 till statens spannmålsnämnd

intagna förbindelse, därvid uppsamlingsställe å annan ort

än där kustkvarn är belägen skall likställas med inlandskvarn.

Uppkommer tvist, huruvida kvarn är att hänföra till inlandskvarn

eller kustkvarn eller huruvida uppsamlingsställe är att likställa med

inlandskvarn, äger statens spannmålsnämnd härutinnan besluta.

Mom. 2. Vid inköp under tiden 1 juni—31 juli 1932 skall för fullgod

(torr, frisk och oskadad) svensk spannmål med en kvalitetsvikt av 77

kilogram per hektoliter (129 holländska skålpund) för vete och 72.2 kilogram

per hektoliter (121 holländska skålpund) för råg betalas fritt anvisat

uppsamlingsställe det för hela riket enhetliga pris, Kungl. Maj:t

för vete respektive råg av nämnda kvaliteter finner skäligt bestämma.

Till de i detta moment angivna pris skall göras ett tillägg av ett öre

för varje fulla 100 kilogram för var dag, leveransen i enlighet med köpeavtalet

äger rum senare än den 1 juni.

Mom 3. Beträffande villkoren i övrigt samt prisbestämningen för

andra hektolitervikter än de ovan angivna skola de grunder iakttagas, vilka

finnas angivna i bilagda, efter förslag av delegationen för svensk

spannmålsnotering uppgjorda bestämmelser och prisregleringsskalor. Tilllägg

till ävensom annan förändring av sagda bestämmelser och skalor må

av statens spannmålsnämnd och föreningens styrelse, därest nämnden och

styrelsen därom äro ense, verkställas.

Mom. 4. Från de i mom. 1, 2 och 3 stadgade pris skall avdrag ske med

50 öre för varje fulla 100 kilogram, varmed den levererade myckenheten

med mer än 10 procent understiger den salubjudna, där ej underlåtenheten

kan anses ursäktlig.

5 §.

Föreningen må ej vägra att för annan införa eller att i för varje fall

angiven myckenhet låta annan införa mjöl av vete eller råg eller gryn

av vete, föreningens styrelse likväl obetaget att för tiden intill den 1 september

1931, örn statens spannmålsnämnd därtill lämnar tillstånd, motsätta

sig sådan import, i den mån den kan antagas ske i spekulativt syfte.

Föreningen må ej för egen räkning driva handel med utländsk spannmål

eller därav framställt mjöl eller gryn.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

6 §.

Föreningens verksamhet skall bedrivas på ett lojalt sätt och så att

icke enskilt intresse obehörigen gynnas.

Angående föreningsmedlems skyldighet att tillämpa normal förmalningslön

skall gälla vad 7 § g) av föreningens stadgar härom innehåller.

7 %.

Föreningens försäljning av svenskt vete och svensk råg, inköpt på

grund av stadgandet i 2 § eller i annan ordning, må icke ske till pris,

understigande det vid tiden för försäljningen gällande marknadspris.

Marknadspriset för gammal skörd skall härvid under juni, juli och

augusti månader anses utgöra

år 1981 minst det pris, föreningen enligt 4 § har att betala för sina inköp

under juni och juli samma år, samt

år 1932 minst det pris, som föreningen jämlikt sistnämnda paragraf

skulle haft att erlägga vid inköp av samma spannmål för leverans vid

den tid, föreningens leverans enligt försäljningsavtalet sker.

Vid försäljning av spannmål av gammal skörd, sedan spannmål av ny

Skörd kommit i marknaden, skall föreningen beakta det mervärde, som

den gamla spannmålen kan hava i förhållande till spannmål av den nya

skörden.

Statens spannmålsnämnd äger utöva kontroll över att ovanberörda

pris icke underskrides. Finner nämnden, att det pris, föreningen vid

försäljningen betingat sig, är väsentligt lägre än det pris, som enligt

det ovan sagda hort erläggas, skall föreningen efter anmodan av nämnden

utkräva prisskillnaden av köparen. Uppstår därvid tvist med köparen

rörande prisets storlek, skall sådan tvist avgöras av Sveriges skiljenämnd

för spannmåls- och foderämneshandeln.

Föreningen skall vid sin försäljning göra de förbehåll, som erfordras

med hänsyn till ovan upptagna bestämmelser.

8 §.

Till täckande av sina kostnader samt förluster vid utövandet av sin

verksamhet äger föreningen för de myckenheter vete och råg, spannmålsblandningar,

vari vete eller råg ingår, vetemjöl, rågmjöl och gryn av

vete, vilka införas till riket, av vederbörande importör uppbära gottgörelse,

varom nedan stadgas.

Beloppet av sagda gottgörelse per 100 kilogram spannmål bestämmes

av föreningens styrelse, därvid bör eftersträvas dels att såvitt möjligt

vinst vid kontraktstidens utgång icke kvarstår, dels ock att den tid, under

vilken föreningen jämlikt 14 § första stycket äger fortfara med utövandet

av importrätten, icke över hövan förlänges.

Beträffande vete skall gälla, att örn de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna

av styrelsen äro eniga rörande storleken av berörda belopp och

beloppet av dem icke bestämmes högre än som motsvarar 20 procent av

det i Stockholm vid tiden för gottgörelsens bestämmande gällande marknadspriset

å svenskt vete av normalkvalitet, nämnda ledamöters beslut

skall tillämpas. För fastställande av högre belopp i fråga om vete fordras

att minst sex ledamöter äro örn beslutet ense, och att detsamma godkännes

av Kungl. Majit.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

För fastställande av storleken av sagda gottgörelse för råg erfordras, att

minst sex ledamöter äro ense örn beslutet.

Gottgörelse, varom i denna paragraf stadgas, skall bestämmas för en

tid av minst två månader i sänder. Förändring i gottgörelsens belopp

skall tillkännagivas senast åtta dagar innan beslut härom skall tilllämpas.

Vid gottgörelsens uttagande beträffande mjöl skall gälla, att mot 100

kilogram finsikta! mjöl och gryn svara 160 kilogram spannmål samt

mot 100 kilogram sammalet mjöl 100 kilogram spannmål. I fråga örn

spannmålsblandning skall gottgörelsen beräknas efter den myckenhet

vete och råg, som ingår i blandningen.

9 *.

Den, som till riket infört vete eller råg eller spannmålsblandning, vari

vete eller råg ingår, och visar, att han ur riket utfört utländsk spannmål

av samma slag, mjöl, framställt inom riket av utländskt vete, utländsk

råg eller utländsk spannmålsblandning, gryn, framställt inom riket av

utländskt vete, eller spis- eller knäckebröd, vid vars tillverkning använts

mjöl, framställt inom riket av utländsk råg, äger av föreningen återfå den

gottgörelse, han erlagt till föreningen vid importen av motsvarande myckenhet

spannmål.

Likaledes äger den, som till riket infört vetemjöl, rågmjöl eller gryn av

vete, rätt att, örn han visar, att han ur riket utfört samma mjöl eller

gryn eller spis- eller knäckebröd, framställt av det införda rågmjölet,

återbekomma den gottgörelse, han vid importen erlagt.

I anledning av bestämmelserna i denna paragraf erforderliga kontrollföreskrifter

fastställas av statens spannmålsnämnd efter förslag av föreningens

styrelse.

10 §.

Föreningen skall samarbeta med statens spannmålsnämnd, som skall

äga tillgång till alla föreningen tillhörande handlingar och räkenskaper.

Det åligger föreningen att, vid anfordran, till statens spannmålsnämnd

lämna de uppgifter, nämnden finner erforderliga.

11 §.

Föreningens åtagande enligt detta kontrakt gäller under förutsättning

att statsmakterna under avtalstiden icke vidtaga åtgärder, som väsentligen

rubba de förhållanden, under vilka kvarnindustrien nu arbetar,

och att vid tillämpning av förordningen den 13 juni 1930 (nr 249) iakttages,

att inmalningsprocenten icke i något fall bestämmes högre än att

framställning kan i erforderlig omfattning ske av olika kvaliteter mjöl

av god bakningsduglighet.

Föreningsmedlemmarna berättigas att vid förmälning vid egna kvarnar

under den i 13 § omförmälda tid tillämpa en inmalnings- och minimiprocent

för vete, som understiger de jämlikt 2 § i nämnda förordning fastställda

eller medgivna lägsta motsvarande procentsatserna med 10 enheter,

därvid dock icke avses sådan dispensvis vid enstaka tillfällen för

begränsad kvantitet medgiven inmalnings- eller minimiprocent, som åsyf
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 21b. 31

tar förmälning för särskilt ändamål, liggande utom ramen för den vanliga

mjölhandeln.

Föreningsmedlemmarna tillförsäkras vidare, att under nämnda tid stadgandet

i berörda förordnings 4 § beträffande »svenskt vete, som förmales

tillsammans med annan brödsäd eller svarar mot mjöl, som av kvarninnehavaren

blandas med mjöl av annan brödsäd,» ej skall äga tillämpning

beträffande dem.

12 §.

Skulle föreningen underlåta att fullgöra sina förpliktelser enligt detta

kontrakt, äger staten ombesörja, att vad som underlåtits utföres eller rättas

samt, där underlåtenheten är av väsentlig beskaffenhet, inträda i föreningens

rättigheter enligt kontraktet; och är föreningen, därest underlåtenheten

varit en följd av omständigheter, som föreningen skäligen bort

avvända, skyldig såväl att bära de kostnader, vilka härigenom åsamkats

staten, som även att till staten utgiva ersättning för av underlåtenheten

orsakad skada.

Skulle staten underlåta att fullgöra sina förpliktelser enligt kontraktet,

och uppkommer därigenom skada för föreningen eller någon dess

medlem, må den, som skadan lidit, mot staten föra den ersättningstalan,

vartill han kan äga fog.

13 §.

Detta kontrakt träder i kraft den dag, Kungl. Majit bestämmer, dock

senast den 1 juni 1931, och skall gälla till och med den 31 december 1932.

14 §.

Därest föreningens nettotillgångar den 31 december 1932 icke förslå till

återgäldande av medlemmarnas insatser i föreningen jämte ogulden utdelning,

skall föreningen fortfarande för tiden intill dess så kan ske, på

de i 5 %, 6 § första stycket, 8, 9 och 12 §§ av detta kontrakt stadgade villkor

äga åtnjuta den i 1§ av kontraktet omförmälda ensamrätt till införsel

av spannmål, mjöl och gryn.

De av Kungl. Majit utsedda ledamöterna av föreningens styrelse skola

hos Kungl. Majit göra anmälan örn den tidpunkt, då utövandet av omförmälda

ensamrätt enligt deras uppfattning med hänsyn till berörda

förhållanden må kunna upphöra.

Utan hinder av vad nyss sagts äger staten förordna, att från viss tidpunkt

efter den 31 december 1932, efter tillsägelse därom minst två månader

förut, föreningens importrätt skall upphöra. Staten skall därvid

övertaga föreningens möjligen kvarstående förlust och dess ekonomiska

förpliktelser och föreningen, där ej annat avtalas, upphöra med sin verksamhet

och träda i likvidation. Har föreningen obehörigen gynnat enskild

medlem eller eljest uppenbart åsidosatt föreningens intressen, och

har därigenom förlust för föreningen uppkommit, skall vid övertagandet,

varom ovan sägs, sådan förlust bäras av föreningen. Uppkommen tvist

härom skall avgöras av domstol.

Oberoende av föreningens ekonomiska ställning äger jämväl föreningens

styrelse besluta, att, efter anmälan till Kungl. Majit minst två månader

förut, sagda rätt skall upphöra från och med den 1 april 1933 eller

den senare tidpunkt, som styrelsen bestämmer. Vad ovan sägs örn sta
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

tens övertagande av föreningens förlust och ekonomiska förpliktelser

samt föreningens trädande i likvidation skall även för sådant fall gälla.

15 §.

Skulle tvist uppstå mellan staten och föreningen rörande rätta tolkningen

eller tillämpningen av de i denna överenskommelse intagna bestämmelser,

skall, med undantag, varom i 14 § förmäles, dylik tvist avgöras

enligt gällande lag örn skiljemän, med iakttagande dock av att ledamöterna

skola vara fem, av vilka vardera parten utser två samt de sålunda

utsedda tillkalla den femte, samt att ordföranden skall hava såsom

ordinarie ledamot tjänstgjort i svensk överrätt.

16 $.

Detta avtal är för kontrahenterna bindande från dess undertecknande,

dock under förutsättning att det godkännes av 1931 års riksdag.

Stockholm den april 1931.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t8 proposition Nr 216.

33

Bilaga till bilaga nr 1.

Prisberäkning och kvalitetsbestämning m. m. för vete och råg.

A. Prisberäkning och kvalitetsfordringar.

l:o. Genom avtal bestämda eller i noteringar offentliggjorda priser för

vete och råg av svensk produktion skola, örn ej annat angives, gälla per

100 kilogram netto för frisk, oskadad och i övrigt enligt bestämmelserna

under punkt 4:o leveransgill vara av viss avtalad kvalitetsvikt. Därest

prisreglering efter vattenhalt skall äga rum enligt nedanstående punkt

2:o, skall det avtalade priset därjämte hänföra sig till vara med normal

vattenhalt, varmed förstås en vattenhalt av 18 procent.

2:o. För frisk, oskadad och i övrigt leveransgill vara regleras priset i

visst förhållande till det avtalade vid avvikelse i varans verkliga kvalitetsvikt

från den enligt punkt l:o bestämda samt, därest så överenskommits,

vid avvikelse i varans verkliga vattenhalt från normal-vattenhalten.

För denna prisreglering kunna följande tvenne tillvägagångssätt

alternativt tillämpas.

Prisreglering sker antingen enbart med hänsyn till kvalitetsvikten efter

nedanstående skala eller efter denna skala samt med särskild tillläggsreglering

för vattenhalt. Även i sistnämnda fallet skall, när vattenhalten

ligger mellan 17.5 och 18.5 procent, priset uteslutande regleras efter

kvalitetsvikt enligt skalan, men då vattenhalten ligger utanför dessa

gränser göres (förutom reglering enligt skalan) för varje procent, varmed

vattenhalten över- eller understiger 18 procent, ett avdrag respektive tilllägg

på 1 procent av det överenskomna priset, dock att tillägg ej utgår för

mera än 2.5 procent vattenhalt under 18 procent.

Örn säljaren eller köparen vid affärens avslutande begärt tilläggsreglering

för vattenhalt, skall sådan äga rum.

Avdrag och tillägg för vattenhalt skola utgå efter hela tiondedelar av

procent vatten.

Vid prisregleringen med hänsyn till kvalitetsvikt skola minst de tilllägg

och högst de avdrag, som angivas i följande skala, tillämpas för

olika över- respektive undervikter gent emot den avtalade kvalitetsvikten.

Prisregleringsskala.

a) då kvalitetsvikten bestämts i kilogram per hektoliter:

Kg. pr hl. Pris

2.5

kg.

övervikt

2.o

O/

/O

tillägg

till

avtalat

pris

2.o

»

»

1.8

»

»

»

»

»

1.5

»

»

1.5

»

»

»

»

»

1.0

»

»

1.1

»

»

»

»

»

0.5

»

»

0.G

»

»

»

»

»

1 sami.

Ililläng lill riksdagens protokoll 1931.

190 höft. (Nr 21G.)

3

opaginerad Kontrollera mot PDF

u

Kungl. Maj:is proposition Kr 216.

Avtalad kvalitetsvikt Avtalat pris

0.5 kg. undervikt

0.7 /o avdrag från

avtalat

pris

1.0

» »

1.5 » »

»

»

»

1.5

» »

2.5 » »

»

»

»

2.0

» »

3.7 » »

»

»

»

2.5

» »

5.i » »

»

»

3.0

» »

6.5 » »

»

»

»

kvalitetsvikten bestämts i

holländsk vikt:

Holl. vikt

Pris

4.o

skålpund övervikt

2.0 % tillägg

3.5

» »

1.9 » »

3.o

» »

1.7 » »

2.5

» »

1.5 » »

2.o

» »

1.3 » »

1.5

» »

1.0 » »

1.0

. » »

0.7 » »

0.5

» »

0.4 » »

Avtalad vikt

Avtalat pris

0.5 skålpund undervikt

0.4 % avdrag

1.0

» »

0.9» »

1.5

» »

1.4 » »

2.0

» »

2.o » »

2.5

» »

2.7 » »

3.0

» »

3.5 » »

3.5

» »

4.4 » »

4.o

» »

5.3 » »

4.5

» »

6.3 » »

Beträffande råg avdrages ytterligare för varje halvt kilogram undervikt

utöver 3 kilogram 1.5 procent eller för varje halvt skålpunds undervikt

utöver 4.5 skålpund 1 procent av det avtalade priset ned till en kvalitetsvikt

av 68 kilogram per hektoliter.

3:o. För vårvete, som klassificerats enligt nedan under punkt 7:o anförda

bestämmelser, göres, i stället för prisregleringen enligt punkt 2:o,

beträffande partier, hänförliga till:

grad III ett tillägg av 0.5 o kronor till avtalat pris,

» II » » » 1.— » » » » och

» I » » » 1.5 0 » » » »

I övrigt tillämpas vad som är föreskrivet i gällande bestämmelser örn

vårvetets klassificering.

. 4:o. För att varan skall anses såsom leveransgill enligt detta avtal,

skall den, förutom att vara frisk och oskadad, uppfylla följande villkor:

Halten av slökorn och dåligt utvecklade korn får i sin helhet ej uppgå

till sådan mängd, att en genom avrensning frånskild kvantitet, motsvarande

5 procent av provet, uppvisar en lägre hektolitervikt än, beträffande

vete 68 kilogram och beträffande råg 63 kilogram, då hektolitervikten

fastställes vid en vattenhalt av 17.5—18.5 procent.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Inblandning av andra sädesslag än det, som köpet gäller, får uppgå till

högst 2 procent, dock att inblandning av vete i råg får utgöra högst 5

procent.

Annat avfall än slökorn får jämte ogräs, sotkorn och annan orenhet

ingå med högst 1.5 procent.

Kvalitetsvikten för av föreningen inköpt spannmål skall vara, beträffande

vete lägst 74.5 kilogram per hektoliter och beträffande råg lägst

68 kilogram per hektoliter.

Vattenhalten skall i såväl vete som råg vara högst 19.5 procent.

Påvisligen polerad eller putsad vara ävensom sådan, som är så starkt

körnad eller annorledes behandlad, att en undersökning av halten grodda

kärnor därigenom blivit omöjliggjord eller starkt försvårad, betraktas

såsom icke leveransgill.

5:o. Sönderslagna korn få, utan att särskilt avdrag härför göres, ingå

i spannmålspartiet till, beträffande vete högst l.s procent och beträffande

råg högst 2 procent. Vid större förekomst av sönderslagna korn än

ovan sagts är köparen berättigad göra ett avdrag med O.s procent av det

avtalade priset för varje påbörjad procent, varmed sagda förekomst överstiger

l.s respektive 2 procent. Därjämte skall prisreglering enligt punkt

2:o äga rum.

6:o. Spannmålen skall räknas såsom oskadad vid halt av högst 1 procent

grodda kärnor. Köparen är dock skyldig att emottaga spannmål,

vilken köpts såsom oskadad, även örn den visar sig innehålla högst 2 procent

grodda kärnor, men är berättigad att vid förekomst av l.i å 2 procent

grodda kärnor göra ett särskilt prisavdrag med 1 procent av det avtalade

priset. Spannmål med högre innehåll av grodda kärnor än 2 procent är

köparen icke skyldig mottaga, örn varan köpts såsom oskadad.

Groddprocenten skall beräknas allenast på kärnor med synliga groddar,

varmed förstås alla kärnor med utvuxna eller avslagna groddar samt

kärnor med sprucken groddhinna utom sådana, där sprickan icke är förorsakad

genom groning.

B. Klassificering av vårvete.

7:o. För klassificering av svenskt vårvete tillämpas följande normer:

Grud 1.

Skall vara glutenrikt vårvete, som har en proteinlialt av minst 13.5

procent räknat på torrsubstansen.

Kvalitetsvikten skall vara minst 79.5 kilogram per hektoliter, och fuktighetshalten

får vara högst 17 procent.

Mängden skadade korn får utgöra högst l.s procent, korn av annat veteslag

högst 5 procent och orenhet högst 1 procent.

Grad 11.

Skall vara vårvete, som har en proteinlialt av minst 12 procent, räknat

på torrsubstansen.

Kvalitetsvikten skall vara minst 78 kilogram per hektoliter, och fuktighetshalten

får vara högst 17.5 procent.

Mängden skadade korn får utgöra högst l.s procent, korn av annat veteslag

högst 10 procent och orenhet högst 1.5 procent,

s. 36 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition Nr 216.

36

Grad lil.

Skall vara vårvete, som har en proteinhalt av minst 11 procent räknat

på torrsubstansen.

Kvalitetsvikten skall vara minst 77 kilogram per hektoliter, och fuktighetshalten

får vara högst 18 procent.

Mängden skadade korn får utgöra högst 1.5 procent, korn av annat veteslag

högst 10 procent och orenhet högst 1.5 procent.

Med skadade korn menas: grodda korn, omogna och skrumpna korn.

1 orenhet inräknas andra sädesslag, sotkorn och främmande ämnen.

Kvalitetsvikten bestämmes med 1-liters normalvåg, justerad i överensstämmelse

med av tyska »Physikalisch-Technischen Reichsanstalt» vedertagna

grunder.

Proteinhalten bestämmes enligt Kjeldahls metod under användande av

reduktionsfaktorn 5.70.

Med procent menas alltid viktsprocent.

För att klassificering skall äga rum, skall det levererade partiet vara

av enhetlig beskaffenhet och utgöra minst 5 ton.

För veto, som hänföres till grad I, II eller III, och som vid leveransen

visar sig hava lägre fuktighetshalt än som ovan angivits, göres ett pristillägg

av 1.2 procent för varje procent, varmed vattenhalten understiger

den för respektive grader angivna högsta fuktighetshalten, dock ej till

lägre vattenhalt än 15 procent.

Skiljedom.

Om tvist uppstår mellan köpare och säljare örn den grad, till vilken

levererat vete skall hänföras, avgöres frågan av Sveriges skiljenämnd för

spannmåls- och foderämneshandeln efter analys och utlåtande av Sveriges

utsädesförening.

Kostnaden härför bestrides av den förlorande parten.

Örn vid köpeavtalets undertecknande endera parten påyrkar, att klassificering

skall direkt utföras av utsädesföreningen, skall detta ske, och

kostnaden delas i sådant fall lika mellan köpare och säljare.

Provtagning.

Generalprov, som insändes till utsädesföreningen för bedömning, skall

utgöra minst 400 gram och vara inneslutet i glasburk med paraffinerad

propp.

Råder oenighet örn kvalitetsvikten, skall generalprov uttagas särskilt

och utgöra 5 kilogram, som fylles i en påse och därefter väl inlindas i

vaxduk eller oljeduk. Det på detta sätt skyddade provet insändes skyndsammast

möjligt till utsädesföreningen.

Generalprov skall vara förseglat och innehålla attest i vanlig ordning.

C. Allmänna bestämmelser.

8:o. Kvalitetsvikten skall bestämmas på sätt, som tidigare överenskommits

inom delegationen för svensk spannmålsnotering.

9:o. Vattenhalten fastställes genom torkning av spannmålen i krossat

tillstånd under en timme vid 130° C. konstant under iakttagande av här

nedan närmare preciserade detaljbestämmelser för utförandet:

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Minst 25 gram av det väl blandade provet krossas hastigt till grovt

mjöl i en härför lämpad kvarn, som lätt kan söndertaga!* och rengöras.

Kvarnen skall hållas kall och noga rengöras före målningen av varje

prov. Av den krossade massan avvägas omedelbart tvenne medelprov

örn vartdera 2.5 gram, vilka utan substansförlust överföras i med iuslipat

lock försedda vågflaskor, vilkas taravikt fastställts efter torkning vid

130° C. samt avkylning i exsiccator till rumstemperatur. Vågflaskorna

skola hava en höjd av omkring 30 millimeter och en diameter av omkring

40 millimeter. Vågflaskorna med däri överförda prov inställas med locken

ställda på kant i ett elektriskt torkskåp med jämnt fördelad värme

och försett med termoregulator samt hållande en temperatur av 130° ±

3° C. och få där kvarstå under jämnt en timme, räknat från inställandet.

Efter denna tid påläggas locken, medan flaskorna ännu äro kvar i torkskåpet.

Flaskorna uttagas och placeras i en exsiccator med klorkalcium,

tills de svalnat till rumstemperatur (under minst 20 minuter), varefter

flaskorna med innehåll omedelbart vägas. Medeltalet av de båda parallellseriernas

viktminskning, omräknat i procent av provets vikt utgör

provets vattenhalt.

Endast speciellt utbildade personer böra tagas i anspråk för arbetets

utförande.

10:o. Kostnaden för kontrollanalyser vid tvister bekostas av den förlorande

parten.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Majlis proposition Nr 216.

Bilaga nr 2.

Stadgar

för

Svenska spannmålsföreningen u. p. a.

1 i

Föremålet för föreningens verksamhet är att efter avtal med svenska

staten rörande importen av yete och råg m. m. driva handel med spannmål

och idka annan därmed förenlig verksamhet.

2 %.

Föreningens firma är Svenska spannmålsföreningen u. p. a.

3 §.

Styrelsen skall hava sitt säte i Stockholm.

4 §.

Varje enskild eller juridisk person, som driver handelskvarn, äger ingå

såsom medlem i föreningen, därest ansökan örn inträde göres före den 1

juli 1931; dock att, örn medlem överlåter sin kvarnrörelse eller del därav

å annan, denne må vinna inträde i föreningen, därest han sist inom en

månad efter överlåtelsen gör ansökan därom.

5 §.

Varje medlem skall i föreningen deltaga nied en insats av ettusen kronor

för varje påbörjade femtio ton vete och varje påbörjade femtio ton

råg av medelförmalningen för år räknat av dessa spannmålsslag, var för

sig, under tiden 1 januari 1928—31 december 1930 vid den kvarn eller de

kvarnar, medlemmen äger. Medlem må icke deltaga i föreningen med

mer än det antal insatser, som sålunda belöper å honom. Insatsernas antal

fastställes efter dessa grunder av styrelsen.

Har vid viss kvarn rörelsen icke börjat förrän efter den 1 januari 1928

eller kan delaktigheten av annan anledning för viss medlem icke avgöras

enligt nyssnämnda beräkningsgrund, eller åtnöjes icke medlem med styrelsens

beslut och anmäler han hos styrelsen missnöje däremot inom två

veckor efter delfåendet, äger statens spannmålsnämnd med ledning av

uppgifter rörande kvarnens förmälning och efter styrelsens hörande bestämma

det antal insatser, med vilket medlemmen skall deltaga i föreningen.

Insats skall erläggas, en tjugondedel kontant oell återstoden genom avlämnande

till föreningen av en av medlemmen till innehavaren utfärdad

skuldförbindelse, ställd att betalas tre månader efter uppsägning.

Erläggandet sker vid inträdet efter det antal insatser, för vilket medlemmen

anmält sig. Fastställes antalet insatser av styrelsen eller nämnden

annorlunda, skall felande insats omedelbart därefter erläggas.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216. 39

6 §.

Medlems uppsägning till utträde ur föreningen får ej ske förrän ett

år efter inträdet.

Upphör medlem att idka kvarnrörelse, medior detta hans avgång ur

föreningen.

Överlåter medlem utan styrelsens medgivande honom tillhörig kvarn

å annan, skall han, även efter avgången, för tid styrelsen bestämmer,

dock högst till den räkenskapsavslutning, som infaller näst efter ett år

och sex månader från inträdet, svara för fullgörande av honom enligt

dessa stadgar åliggande skyldigheter som örn han fortfarande vore medlem

av föreningen och ägare till samma kvarn.

Finnes uppenbart att medlem icke förmår fullgöra sina åtaganden och

förbindelser mot föreningen, åsidosätter lian i väsentlig mån sina skyldigheter

enligt dessa stadgar, eller har han lämnat väsentligen oriktiga

uppgifter för fastställandet av antalet insatser eller bedömandet av hans

skyldigheter, må han av styrelsen ur föreningen uteslutas.

Uteslutes medlem ur föreningen, skall avgången anses äga rum vid tidpunkt,

som föreningens styrelse bestämmer.

Avgång ur föreningen i annat fall skall anses ilga rum vid den tid för

räkenskapsavslutning, som infaller näst efter sex månader, sedan omständighet

inträffat, som föranlett avgången.

Avgången medlem äger ej, därest icke styrelsen för särskilt fall annorlunda

beslutar, återfå sin insats förrän tidigast ett år efter avgången.

7 §.

Medlem åligger:

a) att, intill dess två tredjedelar av de utrymmen för lagring, varöver

medlemmen, på sätt i 8 § sägs, skall anses förfoga, blivit belagda med

svensk spannmål av vete och råg, varje år för föreningens räkning mottaga,

lagra och vårda den svenska spannmål, föreningen jämlikt ovannämnda

avtal med staten inköpt under juni och juli månader samma år;

b) att, med den i 30 § omforma Ida inskränkning, varje år före den 31

december av den spannmål, föreningen köpt på sätt under a) sägs, av

föreningen köpa, av vete och råg var för sig, så stor myckenhet fullgod

(torr, frisk och oskadad) kvarnduglig vara, som vid spannmålens fördelning

å samtliga medlemmar i förhållande till deras insatser, särskilt för

vete oell särskilt för råg, belöper å vederbörande medlem, därvid medlemmen

i första hand skall, där det rättvisligen kan begäras, köpa av den

spannmål, som lagrats hos honom;

c) att, varje gång föreningens styrelse så påfordrar, för föreningens

räkning före den 1 juni 1932 mottaga, lagra och vårda av föreningen efter

anmodan av statens spannmålsnämnd under annan tid än juni och juli

månader inköpt svenskt vete och svensk råg av beskaffenhet, som under

b) sägs, till så stor myckenhet, att den, jämte hos medlemmen då inneliggande

lager av eller för leverans under den då närmast följande månaden

inköpt sådan spannmål, minst motsvarar, för vete och råg var för

sig, en tolftedel av årsförmalningen av vete, respektive råg, under närmast

föregående kalenderår vid medlemmens kvarn eller kvarnar, bestämd

i den ordning 5 § föreskriver rörande insatsens fastställande, åliggande

det vederbörande medlem att av föreningen inköpa sålunda mottagen

spannmål senast två månader efter emottagandet;

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

d) att vid inköp från föreningen betala gällande marknadspris i enlighet

med vad därom i om förmälda avtal med staten bestämmes samt underkasta

sig vad samma avtal stadgar örn jämkning i sålunda erlagt

pris;

e) att icke utan medgivande av föreningens styrelse använda utländskt

vete eller utländsk råg annat än för egen förmälning i medlems kvarn;

f) att för de myckenheter utländskt vete och utländsk råg samt spannmålsblandningar,

vari vete eller råg ingår, vilka inkommit till riket före

den 1 september 1931 och medlemmen sistnämnda dag äger eller därefter

under den tid, föreningens importrätt enligt avtalet med staten är gällande,

förvärvar, till föreningen under villkor och förutsättningar, som i

sagda avtal stadgas, utgiva gottgörelse med belopp, som där sägs, örn

och i den mån sådan gottgörelse icke förut utgått till föreningen för samma

spannmål;

g) att för vetemjöl, rågmjöl och gryn av vete, som framställts vid medlemmens

kvarn eller kvarnar, icke betinga sig högre pris än som bereder

normal förmalningslön, därvid som grund för beräkningen skall tillämpas

den genomsnittliga förmalningslönen i riket för motsvarande kvaliteter

under de fem senaste åren före den 1 januari 1931, ägande statens

spannmålsnämnd att utöva tillsyn uti ifrågavarande hänseende;

h) att till föreningens styrelse lämna uppgifter dels vid inträdet och

dels sedermera, då det av styrelsen begäres, i de hänseenden, efter vilka

medlems insatser och hans skyldigheter enligt detta kontrakt bestämmas;

i) att medgiva statens spannmålsnämnd att i den ordning, som stadgas

i kungörelse med tillämpningsföreskrifter till förordningen den 13 juni

1930 (nr 249) örn användande av svenskt vete och svensk råg vid framställning

av mjöl m. m., inhämta de uppgifter, nämnden finner erforderliga;

samt

j) att, därest medlem uraktlåter att fullgöra sina förpliktelser enligt

dessa stadgar eller lämnar oriktig uppgift i de under li) och i) avsedda

hänseenden, förutom skadestånd, för var gång dylik förseelse begås till

föreningen gälda vite från och med 100 till och med 50,000 kronor.

. 8 §.

Sedan medlem inträtt i föreningen, skall styrelsen så snart ske kan,

efter medlemmens hörande, fastställa storleken av de utrymmen för lagring

av spannmål under erforderlig skötsel, över vilka medlemmen vid

avgörandet av hans skyldighet enligt dessa stadgar skall anses förfoga,

styrelsen obetaget att därefter med hänsyn till inträffande förändring i

medlems lagerutrymme besluta de jämkningar, som härav påkallas.

Statens spannmålsnämnd eller medlem, som är missnöjd med styrelsens

härutinnan fattade beslut, äger inom två veckor efter det beslutet delgivits

hänskjuta frågan till avgörande av Sveriges skiljenämnd för spannmåls-

och foderämneshandeln vid äventyr att eljest hava förlorat sin rätt

till talan mot samma beslut.

Inträdande medlem äger icke påkalla ändring av beslut i ovannämnda

hänseende, som meddelats innan hans ansökan örn inträde i föreningen

göres.

9 §.

Det åligger medlem att ägna den spannmål, som medlemmen för föreningens

räkning mottagit, ändamålsenlig och erforderlig skötsel samt

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition Nr 216. 41

ställa sig till noggrann efterrättelse de särskilda föreskrifter härutinnan,

styrelsen meddelar.

Medlemmen svarar för kvantitetsvikten av sålunda emottagen spannmål

med avdrag av */« procent för varje påbörjad månad. Förbättring

eller försämring av kvaliteten under lagringstiden i enlighet med de i avtalet

med staten omförmälda prisregleringsskalor med tillhörande bestämmelser

tillgodokommer, respektive bäres av medlemmen.

För lagring, skötsel och försäkring av sådan spannmål, som medlem

från föreningen enligt 7 § b) inköper under juni, juli och augusti 1932,

eller som åter för föreningens räkning utlossas, äger medlemmen av föreningen

erhålla ersättning, med 12 öre per 100 kilogram spannmål för

varje påbörjad månad samt, vid utlossning, ytterligare 20 öre för varje

100 kilogram.

Därest spannmålen av särskild anledning fordrar särskild skötsel, eller

örn annan under vanliga förhållanden ej uppkommande kostnad uppstår,

må skälig ersättning härför utgå.

10 $.

Vid beräknande av den myckenhet spannmål, medlem enligt stadgandet

i 7 § b) här ovan är skyldig inköpa av föreningen, äger medlem tillgodoräkna

sig eget inneliggande lager av svenskt vete, respektive svensk råg

den 31 juli det år, inköpet skall ske.

Styrelsen är berättigad att med hänsyn till svårighet för viss medlem

att bereda erforderliga lagerutrymmen medgiva den jämkning i berörda

skyldighet, som härav föranledes. När två eller flera medlemmar äro

ense örn annan fördelning av inköpsskyldigheten sinsemellan än den, varom

i nämnda stadgande förmäles, och sådan fördelning kan äga rum utan

förfång för någon av övriga medlemmar, äga de påkalla jämkning i berörda

skyldighet i enlighet därmed.

11 $.

Styrelsen äger utse opartisk person, som skall äga obehindrat tillträde

till arbets- och lagerlokaler vid medlemmarnas kvarnar ävensom att undersöka

medelförmalningen under den tid, som i 5 § sägs.

Styrelsen äger vidare rätt att hos statens spannmålsnämnd inhämta

upplysningar rörande storleken av medlemmarnas inneliggande lager av

vete och råg samt de myckenheter vete och råg, som vid kvarnarna förmalas.

12 $.

Därest medlem på grund av force majeure blir ur stånd att fullgöra

honom enligt dessa stadgar åliggande förpliktelse, utgår ej skadestånd

eller vite enligt 7 § j), ej heller må medlemmen ur föreningen uteslutas,

där det ej måste antagas, att hindret blir av varaktig beskaffenhet.

13 §.

Medlem, som uppfyller honom enligt dessa stadgar åvilande förpliktelser,

äger att genom föreningen införa vete och råg till riket samt att i för

varje fall angiven myckenhet få på sig överlåten rätt till införsel av sådan

spannmål. Därest den för import angivna myckenheten står i uppenbart

missförhållande till medlemmens förmälning, äger styrelsen begränsa

nämnda myckenhet.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 190 höft. (Nr 216.)

4

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

14 %.

Av föreningens årsvinst skall, sedan avdrag skett för täckande av möjligen

förefintlig brist från föregående år samt minst en procent avsatts

till reservfond, utdelning till medlemmarna å deras kontanta insatsbelopp

äga rum efter fem procent örn året. Har sådan utdelning under något år

ej ägt rum, skall densamma utgå av följande års vinst.

15 $.

Styrelsen består av åtta ledamöter med samma antal suppleanter.

Kungl. Majit äger för ett år i sänder utse ordförande och två ytterligare

ledamöter av styrelsen jämte suppleanter för dem. Övriga ledamöter

och suppleanter väljas på ordinarie föreningssammanträde, likaledes för

ett år i sänder. Därest Kungl. Majit icke begagnar sig av sin angivna

befogenhet, skola årligen för tiden intill dess så sker även de ledamöter

och suppleanter, Kungl. Majit äger utse, väljas å ordinarie föreningssammanträde.

16 $.

För granskning av styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper

skola finnas två revisorer och två suppleanter för dem. En revisor och

suppleant för honom utses av Kungl. Maj it för ett år i sänder. Den andre

revisorn och suppleanten väljas å ordinarie föreningssammanträde likaledes

för ett år i sänder. Begagnar Kungl. Majit sig icke av sin rätt att

utse revisor och suppleant, skola jämväl dessa årligen väljas å ordinarie

föreningssammanträde för tiden intill dess Kungl. Majit använder sig av

sagda rätt.

17 $.

Räkenskap savslutning skall äga rum den 31 augusti varje år.

Bokslut skall därjämte göras den 31 december 1932 samt, örn föreningens

verksamhet fortsätter efter sistnämnda dag, för varje månad, så snart

så påkallas av den av Kungl. Majit utsedde revisorn.

18 §.

Medlem äger å föreningssammanträde en röst för varje av honom gulden

insats.

19 $.

Ordinarie föreningssammanträde hålles varje år i Stockholm före december

månads utgång.

Å dylikt sammanträde skola, förutom i behörig ordning dit hänskjutna

frågor, förekomma följande ärenden i

1) Val av ordförande.

2) Fastställande av röstlängd.

3) Val av justeringsmän.

4) Föredragning av styrelse- och revisionsberättelse jämte vinst- och

förlusträkning samt balansräkning.

5) Fastställande av balansräkning.

6) Frågan örn beviljande av ansvarsfrihet åt styrelsen.

7) Fastställande av arvoden till styrelseledamöter och revisorer.

8) Val av styrelseledamöter och suppleanter för dem.

9) Val av revisorer och suppleanter för dem.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

20 §.

Kallelse till föreningssammanträde skall ske genom rekommenderat

brev med allmänna posten minst fjorton dagar före ordinarie och minst

åtta dagar före extra sammanträde. På enahanda sätt delgivas andra

meddelanden till medlemmarna.

Skall, enligt vad ovan stadgats, viss tid beräknas från dagen för delgivning,

skall delgivningen anses hava ägt rum å andra dagen efter den,

då meddelandet blivit i rekommenderat brev med posten avsänt till vederbörande

medlem.

21 §.

Vid föreningens upplösning skola behållna tillgångar, sedan en var

medlem återbekommit sin insats jämte ogulden utdelning, tillfalla staten.

22 §.

Frågan örn skadestånd och vite enligt 7 § j) i dessa stadgar samt tvister

i övrigt mellan föreningen och föreningsmedlem eller mellan föreningen

och styrelsen eller ledamot därav skola, där ej i dessa stadgar

för särskilt fall annorlunda bestämts, avgöras enligt gällande lag örn

skiljemän. Skiljemännen skola vara tre av Stockholms handelskammare

utsedda personer, av vilka ordföranden skall hava såsom ordinarie ledamot

tjänstgjort i svensk överrätt.

Jämväl statens spannmålsnämnd äger påkalla utdömande av vite, som

ovan sägs.

23 §.

Ändring av stadgarna må ej ske utan Kungl. Maj:ts tillstånd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga nr 3,

P. M.

ANGÅENDE

STATENS SPANNMÅLSNÄMNDS

VERKSAMHET

STOCKHOLM 1931

ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

opaginerad Kontrollera mot PDF

Innehållsförteckning.

Sid
Sveriges

produktion av vete och råg under senare år av Byråchef E. Höijer #1

Storleken av de den 1 februari 1931 förefintliga förråden av vete och råg

av densamme....................................................................................................... *6

Cereala undersökningen av Fil. dr Å. Akerman ................................................ *6

Förbrukning av vete och råg av nämndens sekreterare E. Carlsson ................ *12

Spannmåls- och mjölpriser av densamme ........................................................... *18

Brödpriserna av densamme ........................... ...................................................... *23

Kvarnarnas mallöner av densamme .......A.«.A................................. *24

Verkningarna av inmalningstvånget och avtalsprisen av densamme ................ *27

Tabeller.................................................................................................................... *66»

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

1

Sveriges produktion av vete och råg under senare år.

Till belysning av den inhemska produktionen av vete och råg under

senare år har jordbruksutredningen i sitt den 18 januari 1930 avgivna

betänkande (nr I) angående åtgärder för vete- och rågmarknadens stödjande

framlagt uppgifter rörande den för vete- och rågodlingen använda

arealen samt den härå erhållna skörden för åren 1913—1915, 1919—1921

samt 1927—1929. Av nämnda sammanställning framgick, att den för veteoch

rågodling använda arealen som helhet betraktad sedan tiden närmast

före världskriget hållit sig i det närmaste oförändrad men att därinom en

stark förskjutning inträtt från råg- till veteodling, varjämte särskilt

arealen för vårvete undergått en mycket stark ökning. Arealen för råg är

visserligen alltjämt något större än den för vete använda arealen, men på

grund av vetets högre avkastning har under de sista åren veteskörden

avsevärt överstigit rågskörden.

Till belysning av utvecklingen på ifrågavarande område under de allra

sista åren framläggas uppgifter i omstående tabell, som komplettera jordbruksutredningens

förut nämnda sammanställning. Uppgifterna för

år 1930 äro hämtade från inventeringen av vete och råg den 1

februari 1931, som även utgör källan för de i samma tabell meddelade uppgifterna

angående de för 1931 års skörd av samma sädesslag avsedda arealerna.

Då bearbetningen av inventeringsmaterialet ännu icke fullständigt

avslutats, äro de från sagda inventering hämtade uppgifterna, vilka av

statistiska centralbyrån under hand överlämnats till spannmålsnämnden,

att betrakta som preliminära. Brukningsdelar med högst 2 hektar åker

voro undantagna från inventeringen, varjämte från omkring 3 procent av

åkerarealen vid de uppgiftspliktiga brukningsdelarna uppgifter icke inkommit.

En häremot svarande förhöjning har vidtagits av de vid inventeringen

direkt redovisade arealerna. För Norrland, som helt och hållet

var undantaget från inventeringen, hava arealuppgifterna för åren 1930 och

1931 oförändrat hämtats från 1927 års jordbruksräkning. De arealer, som

vid inventeringen uppgivits skola besås med vete och råg våren 1931,

kunna givetvis icke göra anspråk på att vara fullt exakta, enär i många

fall omfattningen av vårvete- och vårrågodlingen vid inventeringstillfället

ännu icke torde lia varit bestämd. På grund av svårigheten att i förväg''

angiva arealen för vårvete och vårråg år 1931 har ett antal jordbrukare,

som för år 1930 redovisat 3,217 hektar vårvete och 617 hektar vårråg,

helt och hållet underlåtit att för 1931 angiva motsvarande arealer. Do

korrigeringar, som med anledning härav måst verkställas, kunna möjligen

ha givit ett något för högt resultat, varför de i det följande för år

1931 angivna arealerna för vårvete och vårråg torde få betecknas som

maxi mita!.

De på ovan angivet sätt erhållna uppgifterna angående arealen för vete

och råg under åren 1930 och 1931, jämförda med år 1927, äro följande:

opaginerad Kontrollera mot PDF

2*

Kungl. Maj:ts proposition Nr

216.

År 1927

År 1930

År 1931

hektar

hektar

hektar

Höstvete

.............................................. 195,011

201,160

214,366

Vårvete

............................................... 31,805

44,074

59,506

Summa vete 226,816

245,234

273,872

Höstråg

................................................ 267,852

236,454

221,290

Vårråg .........

............................................... 8,152

5,196

6,626

Summa råg 276,004

241,650

227,916

Summa vete och råg 502,820

486,884

501,788.

Enligt ovanstående sammanställning har mellan åren 1927 och 1930 en

tillbakagång inträtt i den totala arealen för vete och råg med drygt 16,000

hektar. Mellan 1930 och 1931 framträder emellertid åter en tydlig tendens

till ökning, som dock icke torde komma att fullt uppväga de tre föregående

årens tillbakagång. Under hela tiden mellan 1927 och 1931 har

den redan förut påbörjade förskjutningen inom brödsädsodlingen från råg

till vete fortgått. Höstvetet, som 1927 upptog en areal av 195,000 hektar,

har fått densamma ökad till 201,000 år 1930 och ytterligare till 214,000

hektar år 1931. För vårvete har arealen vuxit från 32,000 hektar år

1927 till 44,000 hektar år 1930 och synes komma att för 1931 ytterligare

avsevärt utökas nämligen till omkring 59,000 hektar. I stället visar höstrågens

areal en tillbakagång från 268,000 hektar år 1927 till 236,000 år

1930 och till 221,000 hektar år 1931. Den i och för sig obetydliga odlingen

av vårråg visar mellan 1927 och 1930 tillbakagång, som dock för 1931 synes

komma att förbytas i någon ökning.

De inom varje län i Svea- och Götaland inträffade förändringarna i

brödsädsodlingens omfattning mellan åren 1927 och 1931 belysas av efterföljande

tab. 1. Av intresse är därvid särskilt en jämförelse mellan

1930 års areal och motsvarande areal för 1931 års skörd. Vad beträffar

arealen för höstvete de båda sista åren, framträder i de flesta län en ökning,

som särskilt för Östergötlands, Hallands, Örebro och Västmanlands

län är ganska betydande. Å andra sidan visa Stockholms, Göteborgs och

Bohus samt Älvsborgs län tillbakagång i höstvetearealen. Arealen för

vårvete har under samma år inom alla län undergått en ökning, som för

Kristianstads, Malmöhus och Göteborgs och Bohus län uppgår till över

70 procent. Arealen för höstråg har mellan 1930 och 1931 i alla län undergått

en större eller mindre minskning. För de flesta län är denna

minskning ungefär lika stor som ökningen för höstvetearealen, vilket

alltså innebär en direkt övergång från det förra till det senare sädesslaget.

I vissa andra län åter, där minskningen i höstrågsarealen icke uppväges

av någon motsvarande arealökning för höstvetet, synes man ha

för avsikt att utbyta höstrågen mot vårvete. Vad slutligen beträffar

arealen för vårråg, som länge befunnit sig i oavbruten tillbakagång,

uppvisar denna för år 1931 inom de flesta län en ökning, som dock, på

grund av de obetydliga arealer det i detta fall rör sig om. icke bär

någon nämnvärd betydelse för den totala rågproduktionen.

Produktionen av vete och råg under senare år belyses av följande

sammanställning:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216. *3

År 1927

År 1928

År 1929

År 1930

Skörd per h

e k t a r, kg:

Höstvete........

....... 1,880

2,280

2,310

2,350

Vårvete.........

....... 1,570

1,700

1,800

1,700

Höstråg

....... 1,410

1,570

1,630

1,910

Vårråg

....... 1,110

1,180

1,320

1,380

Totalåkö

r d, ton

Höstvete......

...... 367,000

445,000

451,000

504,000

Vårvete.........

....... 50,000

54,000

67,000

80,000

Summa

vete 417,000

499,000

518,000

584,000

Höstråg........

....... 376,000

421,000

401,000

449,000

Vårråg ........

....... 9,000

10,000

12,000

8,000

Summa

råg 385,000

431,000

413,000

457,000

Summa

vete och

råg 802,000

930,000

931,000

1,041,000.

Av intresse är härvid den fortgående, starka ökningen i skörden av

vete samt den ur kvalitetssynpunkt betydelsefulla omständigheten, att

en allt större del av veteskörden utgöres av vårvete. En stegrad avkastning

per hektar under de sista åren har för höstrågen motverkat den inträffade

arealminskningen och förhindrat en eljest ofrånkomlig nedgång

i rågskörden.

Med tillhjälp av från inventeringen den 1 februari 1931 erhållna

uppgifter har det varit möjligt att i det föregående ungefärligt angiva

de arealer, som äro avsedda för 1931 års skörd av vete och råg. Huru

stor denna skörd kan komma att bliva, är däremot av naturliga skäl icke

möjligt att för närvarande ens gissningsvis angiva. Den enda uppskattning,

som i detta avseende kan utföras, är, huru stor skörden på de för

år 1931 avsedda arealerna skulle bliva, under antagande av medelgod

avkastning. Örn den i medeltal för åren 1926—1930 erhållna skörden per

hektar (för höstvete 2,220 kilogram, för vårvete 1,680 kilogram, för

höstråg 1,660 kilogram samt för vårråg 1,250 kilogram) kan anses motsvara

medelgod avkastning, skulle vid medelskörd de för år 1931 angivna

arealerna komma att lämna en skörd av 576,000 ton vete och 375,000 ton

råg. Av vetet skulle 100,000 ton utgöras av vårvete. Den sålunda beräknade

medelskörden för år 1931 skiljer sig i fråga örn vetet endast

obetydligt från 1930 års skörd men understiger i fråga örn rågen avsevärt

den sistnämnda år erhållna skörden.

Storleken av de den 1 februari 1931 förefintliga förråden av vete och råg.

Huvudändamålet med inventeringen av vete och råg den 1 februari

1931 var att erhålla kännedom örn storleken av de vid tidpunkten

för inventeringen förefintliga förråden av nämnda sädesslag.

Skyldig att vid inventeringen lämna uppgift angående berörda förhållanden

var dels envar, som inom Svea- och Götaland innehade fastighet

med en åkerareal av mera än två hektar, dels envar, som idkade

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

kvarnrörelse eller handel med vete eller råg. Bearbetningen av det insamlade

materialet, som verkställes av statistiska centralbyrån, har ännu

icke fullständigt avslutats, men vissa preliminära resultat hava av ämbetsverket

överlämnats till spannmålsnämnden.

Innan nämnda resultat framläggas, meddelas i efterföljande tabell,

till belysning av det från jordbrukarna insamlade materialets fullständighet,

en jämförelse mellan hela åkerarealen enligt 1927 års jordbruksräkning

vid de till inventeringen uppgiftspliktiga brukningsdelarna

samt den vid inventeringen faktiskt redovisade åkerarealen:

T ä b

Uppgiltspliktig

Kedovisad

åkerarea], hektar

åkerareal, hektar

Stockholms stad och län ........

158,418

148,309

Uppsala

län................

151,672

141,504

Södermanlands

» ................

176,801

171,196

Östergötlands

» ................

248,267

245,004

Jönköpings

» ................

128,834

126,232

Kronobergs

» ................

90,871

83,251

Kalmar

» ................

187,748

180,449

Gotlands

» ................

79,861

71,214

Blekinge

» ................

58,624

57,298

Kristianstads

» ................

231,307

229,988

Malmöhus

» ................

331,355

336,891

Hallands

» ................

140,449

138,353

Göteborgs o. Bohus » ................

87,604

83,727

Älvsborgs

» ................

196,739

188,516

Skaraborgs

» ................

317,658

310,110

Värmlands

» ................

177,818

169,357

Örebro

» ................

152,129

148,323

Västmanlands

» ................

161,763

156,033

Kopparbergs

» ................

95,641

81,321

Summa

3,173,559

3,067,076.

Då enligt ovanstående jämförelse den vid inventeringen redovisade

åkerarealen för alla län tillsammantagna endast med 3 procent understiger

de uppgiftspliktiga brukningsdelarnas åkerareal, kan materialets

fullständighet i stort sett betecknas som god. I vissa trakter, där de

inneliggande förråden varit jämförelsevis små och där man av denna

anledning synes hava omfattat inventeringen med mindre intresse, är materialet

något ofullständigare. Bland sådana trakter märkas Kronobergs,

Gotlands och Kopparbergs län samt de norra delarna av Stockholms

och Uppsala län.

I tab. 2 framläggas till en början uppgifter angående storleken av

hos jordbrukarna den 1 februari 1931 inneliggande, till försäljning avsedda

förråd av vete och råg. Vad värdet av ifrågavarande uppgifter

beträffar finnes med det rådande läget på spannmålsmarknaden ingen anledning

antaga, att de deklarerade förråden skulle vara för lågt angivna.

Tvärtom skulle det icke förvåna, örn en del jordbrukare i de deklarerade

förråden inräknat även spannmål av mindre god kvalitet, som av denna

grund kanske sedermera icke visar sig möjlig att sälja. I samma tabell

framlagda uppgifter örn skörden av vete och råg år 1930 grunda sig icke

på de vid inventeringen därom lämnade uppgifterna, utan äro hämtade

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Marits proposition Nr 216. *5

Tran statistiska centralbyråns preliminära beräkning av skörden. Däri

ingår alltså även skörden vid de från inventeringen undantagna minsta

brukningsdelarna, vilken dock är av så ringa omfattning, att jämförbarbeten

mellan uppgifterna örn skörd oell saluöverskott icke därigenom förryckes.

Enligt deli åberopade tabellen skulle vid inventeringstillfället bos

jordbrukarna inneligga inalles 110,000 ton vete och 71,000 ton råg, motsvarande

respektive 19 oell 16 procent av den beräknade skörden. Såsom

av samma tabell framgår, är saluöverskottets storlek ganska växlande

inom olika län, vartill förklaringen torde vara att finna i vissa fall i

överskottsproduktionens storlek överhuvud taget för hela skördeåret, i

andra fall åter i omfattningen av de redan verkställda uppköpen under

den gångna delen av samma period.

Vad beträffar de deklarerade saluöverskotten av vete, äro de i förhållande

till skörden störst i Blekinge län (28 procent) samt därnäst i

Östergötlands län (24 procent) och Malmöhus län (23 procent). I Mälarlandskapen

håller sig motsvarande procenttal omkring 20. Att saluöverskottet

i Kopparbergs län uppgår till icke mindre än 16 procent av skörden

kan synas anmärkningsvärt, men torde sammanhänga därmed, att

vete odlas endast i de sydliga delarna av länet och att veteskörden där

år 19,30 blev ovanligt riklig. De i förhållande till skörden minsta saluöverskotten

av vete förekomma i Kronobergs, Göteborgs och Bohus samt

Jönköpings län med respektive 7, 8 och 9 procent.

Saluöverskottet av råg är störst i Örebro och Hallands län med respektive

25 och 21 procent av skörden, varefter komma Östergötlands och Skaraborgs

län med överskott i båda fallen av 19 procent. T Gotlands län är

överskottet såväl absolut som relativt taget mycket obetydligt (3 procent

av skörden).

Angående de vid inventeringen av kvarnar och spannmålshandlare

deklarerade förråden av vete och råg lämnas uppgifter länsvis i efterföljande

tab. 3. Uppgifterna omfatta även utländsk spannmål. Enligt

tabellen utgjorde de hos kvarnarna den 1 februari 1931 inneliggande

förråden av vete 87,000 ton och av råg 41,000 ten. Spannmålshandlarnas

lager utgjorde vid samma tidpunkt 38,000 ton vete och 21,000 ton råg.

Angående förrådens storlek inom de särskilda länen hänvisas till nyss

åberopade tabell.

Sammanfattas de av såväl jordbrukare som kvarnar och spannmålshandlare

vid inventeringen deklarerade förråden, erhållas följande kvan
-

titeter:

Vete, Kåg,

ton ton

Jordbrukare, saluöverskott ............................................ 110,000 71,000

Kvarnar, inneliggande förråd........................................ 87,000 41,000

Spannmålshandlare, inneliggande förråd .................... 38,000 21,000

Summa 235,000 133,000.

Inventeringen har alltså givit som slutresultat, att förutom den del

av 1930 års skörd, som jordbrukarna skulle komma att förbruka för eget

behov, den 1 februari innevarande år funnos tillgängliga inom landet

235,000 ton vete och 133,000 ton råg.

I do sålunda angivna förråden ingå emellertid jämväl de kvantiteter

utländskt vete och utländsk råg, som den 1 februari 1931 funnos hos hvar-,

opaginerad Kontrollera mot PDF

6* Kungl. Marits proposition Nr 216.

nar och spannmålshandlare. Enligt till spannmålsnämnden ingivna rapporter

funnos vid nämnda tidpunkt hos dessa 21,000 ton utländskt vete

och 7,000 ton utländsk råg. Förråden av svensk brödsäd utgjorde således
214,

000 ton vete och 126,000 ten råg.

Cereala undersökningar.

Som redan förutsågs i riksdagens beslut rörande inmalniugst vangel,

behövde spannmålsnämnden för att kunna fylla sin uppgift att avgiva förslag

till inmalningsprocent för olika perioder låta utföra vissa cereala undersökningar.

Dessa hava planerats i samråd med föreståndaren för Sveriges

utsädesförenings vete- och havreavdelning, fil. dr Å. Åkerman i

Svalöv, vilken varit inkallad till alla de nämndens sammanträden, vid

vilka kvalitetsfrågor och därmed sammanhängande spörsmål behandlats.

Under dr Åkermans ledning hava för nämndens räkning utförts

ganska omfattande undersökningar vid utsädesförenil)gens cereallaboratorium

beträffande såväl kvaliteten hos 1930 års brödsädsskörd som

bakningsförmåga och vissa andra egenskaper hos det av kvarnarna

under olika förmalningsperioder framställda vetemjölet. Ifråga örn rågmjöl

hava däremot inga sådana undersökningar ansetts behövliga.

Förutom vid utsädesföreningens cereallaboratorium hava för spannmålsnämndens

räkning utförts omfattande och synnerligen värdefulla

undersökningar även vid laboratorierna vid Saltsjöqvarn, kvarnen TreKronor

samt vid Kalmar ångkvarn och Malmö stora valskvarn, därvid,

varans ursprung hemlighållits.

I. Undersökningar rörande kvaliteten hos 1930 års brödsädsskörd.

För att vinna nödig erfarenhet rörande kvaliteten hos 1930 års brödssädsskörd

beslöt nämnden vid sammanträde den 13 oktober 1930 uppdraga

åt dr Åkerman att genom utsädesföreningens filialföreståndare eller andra

lämpliga personer låta från de viktigaste jordbruksområdena i södra och

mellersta Sverige införskaffa ett antal prov av vete och råg samt vict

eereallaboratoriet på Svalöv låta undersöka dessa med hänsyn till renhet,

hektolitervikt, vattenhalt, proteinhalt och procenthalten grodda (mältade)

kärnor. På den korta tiden av fem dagar insamlades 166 prover av veta

och råg från Mälarområdet, Östergötland, Kalmar län, Halland och Västergötland.

1 Redan vid nämndens sammanträde den 28 samma oktober lämnade

dr Åkerman en preliminär redogörelse för de erfarenheter, som dels

med ledning av de undersökta proven och dels på grund av insamlade uppgifter

från jordbrukare, spannmålshandlare och kvarnmän kunnat göras

rörande brödsädens kvalitet i de ifrågavarande områdena.

De prover, som insamlades i oktober, voro emellertid helt naturligt

för få för att tillåta några mera bestämda slutsatser rörande kvaliteten

hos årets skörd. För vinnande av mera ingående kännedom härom

beslöt nämnden i enlighet med ett av dr Åkerman uppgjort förslag att

låta insamla och undersöka ytterligare cirka 600 prov av vete och råg,

uttagna hos lantmän i de viktigaste jordbruksområdena i södra och mellersta

Sverige. En sammanfattande redogörelse för resultatet från dessa

1 Från Skåne hade inga prov insamlats, emedan såväl spannmålshandlare som kvarnrepresentanter

ansågo kvaliteten där god.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

»kvalitetsin venteringar» har lämnats av dr Åkerman i ett i utsädesföreningens

tidskrift, årg. 1930, offentliggjort meddelande.

Som framgår av nedanstående tabell hade insamlats tillsammans 755- prov, fördelade på olika landskap och sädesslag på följande sätt:

De vid kvalitetsinventeringen uttagna provens fördelning efter olika områden

Område

Höstvete

Vårvete

Råg

Uppland ............................................................

32

5

16

Södermanland ...................................................

32

2

18

Västmanland ......................................................

29

3

15

Närke ...............................................................

22

5

13

Östergötland ......................................................

58

27

27

Gotland ...........................................................

21

7

20

Kalmar län.........................................................

35

9

23

Blekinge ............................................................

14

4

9

Skåne ...............................................................

51

7

40

Halland ............................................................

31

20

30

Västergötland......................................................

53

14

34

Bohuslän............................................................

19

1

9

Summa

397

104

254

Av de gjorda undersökningarna framgick, att 1930 års brödsädsskörd i

allmänhet var av god kvalitet, och att den ifråga örn renhet, hektolitervikt

och vattenhalt i stort sett ganska väl fyllde de fordringar, som enligt de av

riksdagen i samband med inmalningsbestämmelserna godtagna normerna

borde ställas på för kvarnändamål lämplig spannmål. De fall, i vilka proven

i nämnda hänseenden icke fyllde dessa fordringar, voro så få, att

nämnden icke ansåg sig böra taga någon hänsyn därtill vid sin beräkning

av de för sagda ändamål inom landet disponibla kvantiteterna av

vete och råg. Halten av grodda kärnor var däremot, i synnerhet i Mälarområdet

och i västra Sverige, ofta så hög, att de bakom proven liggande

partierna icke utan vidare kunde anses lämpliga för kvarnändamål.

Som framgår av nedanstående tabell uppvisade höstvetet från Uppland

i medeltal en så hög halt av grodda kärnor som 6 procent; även x

Närke, Halland och Västergötland voro flera partier dåligt bärgade och

innehöllo en stor procent grodda kärnor. Hågen visade sig, som synes,

vara värst skadad i Uppland, Halland, Västergötland, Närke och Västmanland.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8''

Kungl. Majlis proposition Nr 216.

De undersökta provens halt av grodda kärnor.

1

Halt

av grodda kärnor

i %

Medel-

tal

Område och sädesslag

<1.0

1.1—2.0

2.1—3.0

w

i-»

i

rf*

o

4.1—5.0

> 5.0

Höstvete.

Uppland.......................................

10

2

4

4

1

11

6.0

Södermanland ..............................

16

10

_

3

2

1

1.6

Västmanland.................................

20

1

3

1

i

3

1.9

Närke.........................................

12

1

4

1

i

3

2.4

Östergötland.................................

37

10

4

2

2

3

1.5

1 Gotland .......................................

17

1

1

—

—

2

1.2

| Kalmar län .................................

29

4

1

—

—

i

0.7

Blekinge...................................••••

7

4

2

i

—

—

1.1

Skåne ........................................

42

7

1

i

—

—

0.7

Halland ......................................

13

5

2

i

5

5

2.7

Västergötland ..............................

32

9

3

i

2

6

2.3

Bohuslän .................... ...............

12

5

2

—

—

—

1.0

Vårvete.

Mälarområdet och Närke ...............

8

6

i

1.0

Östergötland.................................

19

4

i

—

3

1.2

Gotland .......................................

6

—

i

—

—

—

0.7

Kalmar län och Blekinge ...............

13

_

—

—

—

0.3

Skåne..........................................

7

—

—

—

—

—

0.1

Halland .......................................

19

1

_

—

—

—

0.4

Västergötland och Bohuslän............

15

—

_

0.2

Råg.

Uppland.......................................

9

i

2

i

3

4.0

Södermanland ..............................

9

5

2

—

i

1

1.6

Västmanland...............................

12

—

—

—

—

3

2.7

Närke..........................................

8

—

—

i

2

2

2.8

Östergötland.................................

9

9

5

2

—

2

1.7

Gotland .......................................

10

4

3

—

i

2

1.8

Kalmar län och Blekinge ...............

21

3

4

2

—

2

1.4

Skåne ..........................................

22

11

2

2

2

1

1.5

Halland .......................................

11

2

5

—

3

9

3.1 ’

Västergötland och Bohuslän............

9

7

8

7

6

6

3.0

Hos vårvetet var halten av grodda kärnor i allmänhet så låg, att den

saknade praktisk betydelse, vilket helt säkert sammanhänger med att

detta sädesslag, då det skördas, i regel icke uppnått samma grad av groningsmognad

som höstvete eller höstråg.

Enligt de av 1930 års riksdag godtagna kvalitetsnormerna, hör halten

av grodda kärnor hos den för kvarnändamål avsedda spannmålen icke

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 216.

9

överstiga 2 procent. Hade man utan vidare fasthållit vid denna gräns

och gått ut därifrån vid kalkylerna, skulle, som framgår av nedanstående

tabell, i vissa områden en betydande del av de undersökta partierna av

höstvete och råg icke kunnat anses lämplig såsom kvarnvara. Genom

upplysning, som erhållits av spannmålshandlare och lantmän, har nämnden

emellertid kunnat konstatera, att kvarnarna trots den relativt höga

inmalningen av svensk spannmål dock inköpt stora kvantiteter av både

vete och råg med en ganska hög procent grodda kärnor. Som regel tyckas

kvarnarna, åtminstone under de sista månaderna av 1930, vanligen

hava satt gränsen vid 5 procent. På senare tiden hava de dock i de

områden, där en stor procent grodd spannmål förekommer, blivit strängare

vid sina inköp, och i genomsnitt torde den spannmål, de då emottagit,

icke hava innehållit över 2 procent grodda kärnor.

Översikt över halten av grodda kärnor.

.

Procent

partier med nedanstående %

Antal

grodda kärnor

prov

>2

>3

> 4

> 5

Höstvete.

1

Uppland ....................................

32

62

50

38

34

Södermanland.............................

32

19

19

9

3

Västmanland ..............................

29

24

14

10

/

Närke .......................................

22

41

23

18

14

Östergötland.................................

58

19

12

9

7

Gotland.......................................

21

14

10

10

10

Kalmar län .................................

35

6

3

3

3

Blekinge ....................................

14

21

7

• —

—

Skåne..........................................

52

4

2

—

—

Halland.......................................

31

42

35

32

13

Västergötland ..............................

53

23

13

13

11

Bohuslän....................................

19

11

—

—

—

Samtliga prov

398

23

15

12 *

9

Råg.

I -Uppland ....................................

16

44

38

25

19

j Södermanland..............................

18

22

11

11

6

i Västmanland ..............................

15

20

20

20

20

1 Närke..........................................

13

38

38

31

15

j Östergötland.................................

27

33

15

7

7

1 Gotland......................................

20

25

15

15

10

Kalmar län och Blekinge...............

32

25

13

10

10

Skåne.........................................

40

18

13

8

3

Halland.......................................

30

57

40

40

30

Västergötland och Bohuslän .........

43

60

42

28

14

i Samtliga prov

254

36

24

19

13

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Marits proposition Nr 216.

.På grund av vad som här ovan anförts har nämnden emellertid vid

sina första uppskattningar av den för kvarnändamål disponibla delen av

skörden icke ansett sig böra stanna vid 2 procent grodda kärnor

såsom övre gräns för den vara, kvarnarna inköpa. I stället har man ansett

sig kunna utgå ifrån att 2/.i av alla partier med över 2 procent grodda

kärnor skulle komma att inköpas. Vid på detta sätt utförda beräkningar

har man kommit till avdrag, varierande i olika områden mellan 4 och 24

procent för höst vetet samt 9 och 23 procent för rågen. Dessutom har man

vid dessa kalkyler naturligtvis också räknat med en normal avrensning,

vilken man på grund av den stora skillnaden mellan priset på kvarnspannmål

och fodersäd och därav följande benägenhet hos lantmännen

att avyttra så stora mängder spannmål som möjligt såsom kvarnvara icke

ansett sig böra beräkna högre än till 3 procent.

Hos vårvetet har halten av grodda kärnor som förut redan framhållits

i .allmänhet varit så låg, att man helt kunnat bortse därifrån. Avrensningsprocenten

för vårvete beräknades i stället något högre än för höstvete

eller till 5 procent.

Undersökningarna rörande råproteinhalten hos vetet gav till resultat,

att denna hos 1930 års skörd var ovanligt hög, och detta torde utan tvivel

vara en av orsakerna till att vetet i år, för så vitt det blott varit väl bärgat,

visat ovanligt god bakningsförmåga. Särskilt proteinrika voro höstveteproven

från Skåne samt vårveteproven från Mälarområdet, Östergötland

och Gotland.

Som ett viktigt resultat av dessa undersökningar har framgått, att

ogynnsamma bärgningsförhållanden och därav förorsakad fältgroning

varit den vanligaste orsaken till att en del av 1930 års skörd icke kunnat

anses lämplig såsom kvarnvara. Liknande erfarenheter har man ofta

tidigare kunnat göra, och det har även från kvarnhåll vid upprepade tillfällen

framhållits, att vår brödsäd skulle avsevärt förbättras i bakningsduglighet,

örn s. k. fältgroning kunde undvikas i högre grad än som hittills

varit fallet. Det råder icke något tvivel örn, att åtskilligt skullekunna

göras för att undgå dylika skador, framför allt genom att bärga

grödorna omsorgsfullare, än som nu är fallet. För ett lyckligt genomförande

av inmalningsförfarandet vore det i hög grad önskvärt, att våra.

lantmän allmänt komme till insikt härom. II.

II. Mjölundersökningar och baknmgsprov.

Den första serien undersökningar av detta slag igångsattes i början

av november månad. Ändamålet med desamma var dels att få fastslaget

kvaliteten hos det vetemjöl, kvarnarna under förmalningsperioden november—december

1930 framställde, och dels att få utrönt, i vad mån en

ytterligare ökning av inmalningen av svenskt vete, utöver den då förekommande,

kunde tänkas inverka på bakningsdugligheten hos olika mjöltyper.

1

För att få så tillförlitliga resultat som möjligt blevo parallella undersökningar

utförda dels på Svalöv och dels vid de förut omnämnda kvarnlaboratorierna.

De för undersökningen avsedda proven uttogos av nämndens

kontrollanter vid 7 olika kvarnar. Proven försändes till Svalöv, där

de, sedan i vissa prov inblandats 5 respektive 10 procent rent svenskt vetemjöl,

fördelades mellan de olika laboratorierna.

1 Inmalningsprocenten val- under denna period 65 för avtalskvarnarna och 75 för övriga

kvarnar med en minimiprocent å 40 resp. 50.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

11

Undersökningarna avsågo dels att ia konstaterat vissa från bakningssynpunkt

viktiga egenskaper hos mjölet, såsom vattenhalt, askhalt, råproteinhalt

och diastatisk kraft, dels också att genom direkta bakningsförsök

få utrönt de olika mjölens bakningsduglighet.

Undersökningarna voro avslutade i början av januari 1931, och i slutet

av sagda månad inlämnades av dr Akerman till nämnden en utförlig

redogörelse för resultaten av desamma.

Undersökningarna gåvo till resultat, att det mjöl, som framställdes under

november månad 1930, fyllde alla rimliga anspråk ifråga örn bakningsduglighet,

och det torde av allt att döma hava varit ungefär likvärdigt

med det, som kvarnarna brukade producera vid fri förmälning. Någon

minskning i deg- och brödutbyte kunde icke tydligt konstateras, och brödvolymen

var också densamma som den brukat vara.

De utförda bakningsproven med mjöl, i vilka inblandats ytterligare

5 respektive 10 procent rent svenskt vetemjöl, visade, att en ökning av

inmalningsprocenten med 10 procent svenskt vete utöver den, som förekom

i november, mycket väl kunde anses tillrådlig, under förutsättning att

någon mera märkbar försämring av genomsnittskvaliteten hos importvetet

icke ägde rum.

De prov av rent svenskt vetemjöl, som undersökts, visade förvånande

god bakningsduglighet, och de erfarenheter, man kunnat göra vid den

förut omnämnda kvalitetsinventeringen, blevo sålunda genom dessa undersökningar

bekräftade. Trots den höga mältningsgraden hos en del av

årets veteskörd, hade kvarnarna dock lyckats hålla den diastatiska kraften

på en sådan nivå, att någon ogynnsam inverkan på degens stabilitet och

brödvolymen icke förmärktes.

Sedan inmalningsprocenten för januari och februari 1931 ytterligare

höjts, beslöts att låta utföra en ny serie mjölundersökningar. Dessa avsågo

liksom de förut omtalade dels att fastställa kvaliteten hos det av kvarnarna

denna förmalningsperiod framställda mjölet, dels också att få fastslaget,

i vad mån en ytterligare ökning av inmalningen av svenskt vete

kunde ogynnsamt påverka bakningsförmågan.

Såsom det viktigaste resultatet av de verkställda undersökningarna har

framgått, att kvarnarna trots den förhållandevis höga inmalningen av

svenskt vete lyckats hålla sina mjölkvaliteter uppe på en mycket hög

nivå, vilket också erkänts av såväl mjölhandlare som bagare. Till detta

goda resultat har naturligtvis två omständigheter i hög grad bidragit,

nämligen dels den ovanligt goda kvaliteten hos 1930 års veteskörd och

dels den förhållandevis goda tillgången på vårvete av ovanligt prima

kvalitet.

Bland andra cereala undersökningar, som av spannmälsnämnden igångsatts

men ännu icke slutförts, skall här endast omnämnas provbakningar

av vissa av de insamlade proven, vilka undersökningar avse att

vinna närmare kännedom örn den relativa bakningsförmågan hos

de i landet mera allmänt odlade vetesorterna. Ifrågavarande undersökningar

utföras på Svalöv och vid Saltsjöqvarn. Vidare hava på

nämndens initiativ påbörjats undersökningar för åstadkommande av standardiserade

metoder vid utförandet av mjölundersökningar och provbakningar,

vilka planerats av direktören hos Svenska kvarnföreningen Kuno

Möller och dr Åkerman. Slutligen pågå undersökningar rörande mältningsgradens

inverkan på degkvalitet och brödutbyte hos olika vetesorter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12*

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Konsum
tionen.

Förbrukning av vete och råg.

I oell med inmalningstvångets genomförande liava de konsumtionssiffror,

som i flera år publicerats i vår officiella statistik, blivit särskilt aktuella.

Av ännu större betydelse vore emellertid att äga kännedom örn

den brödspannmål, som åtgår till människoföda. Förefintliga uppgifter

härom äro emellertid allt för bristfälliga för att kunna läggas till

grund för beräkningar med anspråk på större tillförlitlighet. Tyvärr äro

dessutom socialstyrelsens undersökningar över vissa hushållsbudgeter liksom

statistiska centralbyråns publikation år 1928 över brödsädsförbrukningen

vid vissa smärre jordbruk byggda på ett alltför begränsat och tilllika

nu allt för föråldrat material för att kunna tillmätas någon avgörande

betydelse. Det är på grund härav icke möjligt att framlägga en tillförlitlig

konsumtionsstatistik, och just i detta viktiga avseende har spannmålsnämnden

haft synnerligen svårt att tillfyllest bemästra problemen. Den följande

framställningen får därför endast anses som ett försök att komma

till rätta med hithörande frågor.

Beträffande landets totala förbrukning av vete och råg må anföras nedanstående

från jordbruksutredningen hämtade och av nämnden vidare

bearbetade uppgifter:

Sveriges förbrukning av vete och råg.

Konsumtionsår

V« ~3lh

Skörd, ut-l Import av

säde av- j omalen

draget spannmål

ton ton

1 Export av

| omalen

i spannmål

ton

Import

1 av mjöl1

! ton

Export

| av mjöl1

j ton

1

Import

av gryn1

ton

Förbruk-

ning

ton

A. Vet

e.

1913—1914 .........

234,592

| 182,483

191

1 14.960

736

2,402

433,510

1914—1915 .........

216,306

155,108

58

25,300

—

1,136

397,792

1915—1916 .........

236,401

247,164

64

16,917

4

480

500,894

Medeltal

229,100

194,918

104

19,059

247

1,339

444,065

1919—1920 .........

224,100

188,729

113

9,087

59

556

422,300

1920—1921 .........

250,517

152,718

7,366

35,642

800

2,272

432,983

1921—1922 .........

305,484

101,141

579

23,466

19,141

2,990

413,361

Medeltal

260,034

147,529

2,686

22,732

6,667

1,939

422,881

1927—1928 .........

369,300

250.476

38,643

25,350

8,064

2,300

600,719

1928—1929 .........

450,114

277,239

77.290

26,838

7,798

2,254

671,357

1929—1930 .........

469,245

226,043

45,547

24,503

5,839

1,704

670,111

Medeltal

429,553

251,253

53,827

25,564

7,234

2,086

647,396

H. R å g

1913—1914 .........

508,875

99,o34

251

19,716

118

627,756

1914—1915 .........

605,301

43,773

35

3,733

_

652,772

1915—1916 .........

529,715

31,815

12

3,699

2

—

565,215

Medeltal

547,964

58,374

99

9,049

40

—

615,248

1919—1920 ........

502.558

15

3,479

105

2,773

496,426

1920—1921 ........

498,153

12,906

44,714

218

8,922

_

457,641

1921 —1929

606,183

580

37,018

378

10,414

—

559,709

Medeltal!

535,631

4,500

28,404

234

7,370

—

504,592

1927—1928 .........

332,036

97,871 ,

14,578

2,982

681

417,630

1928—1929 .........

376.844

115,870 i

6,108

3,710

488

489,828

1929—1930 .........

359,775

101,605

473

3,265

311

—

463,861

Medeltal;

356,218

105,115 1

7,053

3,319 |

493

— !

457,106

1 Omräknat till omalen spannmål.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

13

Dessa vippgifter belysa bättre än de förut anförda areal- oell skördesiffrorna

den förändring, som ägt rum sedan tiden före kriget och intill våra

dagar ifråga örn brödsädskonsumtionen. Med hänsyn tagen till folkmängdssiffrorna

erhåller man nämligen följande:

Förbruk ni

ing per

individ

Tidsperiod

Medelfolkmängd

Vete

Håg

Summa

kg

kg

kg

1913/14—1915/16

5,676,977

78.2

108.4

186.6

1927/28—1929/30

6,104,398

106.1

74.9

181.0

Beträffande totalförbrukningen av brödsäd per individ, giva ovanstående

uppgifter vid handen, att densamma vid båda dessa tidpunkter varit

ungefär lika stor. Den obetydliga nedgång, man kail iakttaga, får antagligen

väsentligen tillskrivas 1927 års synnerligen svaga skörd. Hade man

i stället haft uppgifter för ett annat år med normal skörd skulle totalförbrukningen

lier individ siffermässigt att döma sannolikt varit ungefär

densamma.

Det är av ovan omförmälda omständigheter tydligt, att örn man vill söka

beräkna den förbrukning av vete och råg, som äger rum till brödändamål,

man ställes inför nästan oöverstigliga svårigheter. Detta framgår även.

av de utredningar i ämnet, som företogos av riksdagens särskilda utskott

år 1930. Uppgiften att uppgöra en hushållsplan för brödsädsskörden är

därför synnerligen vansklig, vilket bäst framgår därav, att ett fel i medelkonsumtionssiffran

för individ på 10 kilogram och år motsvarar 61,000

ton spannmål.

Trots de antydda svårigheterna har spannmålsnämnden givetvis måst

söka beräkna de mängder vete och råg, vilka förbrukas till brödändamål.

Jordbruksutredningen kom beträffande vetet till det resultatet, att för

brödändamål förbrukades i genomsnitt för år för närvarande omkring

575,000 ton, vilket motsvarar 94.3 kilogram per individ. Godtager man denna

uppgift, skulle vad som förbrukats för industriellt behov och utfodring

under de tre senaste konsumtionsåren uppgått i medeltal till inemot 80,000

ton och under de två senaste konsumtionsåren till omkring 100,000 ton. Under

samma förutsättning skulle av vete utfodrats icke mindre än inemot

20 procent av den svenska veteskördens genomsnittliga storlek, som antages

vara något över 500,000 ton.

Beträffande de kvantiteter råg, som förbrukats för brödändamål, äro

beräkningar ännu svårare. Antages till en början, att utfodringen av

råg varit procentuellt lika stor som för vete, d. v. s. 20 procent av skörden,

skulle densamma under de tre sista konsumtionsåren uppgått till i

medeltal 85,000 ton. Därav följer, att förbrukningen till brödändamål

skulle varit i medeltal (457,000 — 85,000 =) 372,000 ton, vilket motsvarar

60.9 kilogram per individ.

Man har tidigare räknat med att omkring 5 procent av skörden gick

bort på grund utav skador, svinn o. s. v. och att denna del av skörden utfodrades.

Utgår man alltjämt härifrån och antager, att av såväl vete

som råg till industriella behov använts 10,000 ton, erhåller man följandepreliminärt

beräknade förbrukning till brödändamål:

opaginerad Kontrollera mot PDF

14''

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 216.

Till brödändamål beräknade mängder vete och r&g.

Konsumtionsår

V*-51/?

,

Förbrukning

enligt tab.

å sid, *12.

ton

Avdrag för

svinn, industri

m. m.

ton

Återstår för- brukat till

förmälning

ton

Folkmängd

Förbrukning

per individ

kg

1927—1928.....................

600,719

671,357

33,351

V Vete.

567,368

6,081,146

93.3

1928—1929.....................

38,839

632,518

6,096,557

103. s

1929-1930.....................

670,111

38,157

631,954

6,112,635

103.4

1927—1928.....................

417,630

29,284

B. Råg.

388,346

6,081,146

63.9

1928—1929.....................

489,828

463,861

31,785

458,043

6,096,557

75.1

1929—1930.....................

30,649

433,212

6,112,635

70.9

I fråga om dessa konsumtionssiffror kan man med bestämdhet påstå,

att de för de två senaste konsumtionsåren äro allt för höga, d. v. s. att

det utfodrats betydligt större mängder brödspannmål än här försöksvis

antagna 5 procent. Huruvida de däremot för 1927—1928 kunna anses för

låga är tvivelaktigt. Både höstvetet och höstrågen hade detta år låg

hektolitervikt, och speciellt för höstrågen anmärkes i statistiska centralbyråns

berättelse över årsväxten, att densamma i många fall förstördes

av grodd. Det finns ingen möjlighet att fastställa, huruvida några från

föregående konsumtionsår kvarvarande lager i ovanligt hög grad kommit

till användning under konsumtionsåret 1927—1928. Men 1928 års

skörd var ovanligt sen, så att ett tidigt marknadsförande utav densamma

har varit uteslutet. Det är därför möjligt, att t. o. m. de för konsumtionsåret

1927—1928 erhållna förbrukningssiffrorna äro i högsta laget. I

varje fall kan man icke räkna med någon högre förbrukning. Under

denna förutsättning skulle således till brödändamål förbrukats per individ

högst 93.3 kilogram vete och 63.9 kilogram råg eller tillsammans 157.2 kilogram

brödsäd. Dessa tal överensstämma ganska väl med de här tidigare

nämnda, nämligen 94.3 kilogram vete och 60.9 kilogram råg eller tillsamman

155.2 kilogram per individ.

I särskilda utskottets utlåtande nr 2/1930 räknade man med en total brödsädsförbrukning

till brödändamål av 200 kilogram inom jordbrukarbefolkningen

och 145 kilogram inom den övriga befolkningen. Detta innebär

en förbrukning av vete och råg per individ av i genomsnitt 163 kilogram

örn året. Sänkas dessa förbrukningssiffror till 175 kilogram per

individ inom jordbrukarbefolkningen och 141 kilogram per individ inom

den övriga befolkningen — de lägsta siffror man i detta sammanhang

diskuterat — skulle man i genomsnitt erhålla en förbrukningssiffra av

152 kilogram per individ.

Antager man i anslutning till ovanstående, att för brödändamål förbrukas

94 kilogram vete och 62 kilogram råg, samt räknar man med en folkmängd

av 6,150,000, skulle behovet av brödsäd till brödändamål under

konsumtionsåret 1930—1931 kunna uppskattas till 578,000 ton vete och

381,000 ton råg. Det är fråga örn, huruvida man icke t. o. m. borde räkna

med ännu lägre förbrukning, särskilt beträffande råg, detta i anslutning

lill tidigare nämnda 60.9 kilogram per individ.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

*15

Av tidigare anförda uppgifter framgår, att 1930 års skörd uppskattats Importbehovet

till 584,000 ton vete och 457,000 ton råg. konsumtions
Genom

av spannmålsnämnden företagna kvalitetsundersökningar, för året19139130—

vilka närmare redogöres å sid. *6 ff., har man kunnat fastställa, att i vissa

fall betydande partier grodd vara av denna skörd icke kunde betraktas

som kvarngill. Det har emellertid varit ganska svårt att tillförlitligt

beräkna, huru mycket av skörden, som på grund av dylik skada icke

skulle komma att mottagas av kvarnarna. Fil. dr Å. Åkerman i Svalöv

hade i ett till särskilda utskottet vid 1930 års riksdag ställt utlåtande

fixerat gränsen för kvarnduglig vara till 2 procent grodd. Man har

emellertid iakttagit, att kvarnarna innevarande konsumtionsår i viss

utsträckning köpt partier, som voro betydligt mer groddskadade. Med hänsyn

tagen härtill och omständigheterna i övrigt har beräknats att i genomsnitt

för riket av höstvetet 10 procent och av höstrågen 15 procent icke

skulle kunna anses dugliga till kvarnvara, motsvarande 49,670 ton höstvete

och 67,630 ton höstråg. För vårvete har räknats med 5 procents avdrag.

Utgående härifrån erhålles följande beräkning över den del av 1930

års skörd, som kan stå till förfogande för hrödändamål:

o-j . Skörd Utsäde. Grodd m. m. Industri ^

sädesslag brodandamal

ton ton ton ton ton

Vete................ 584,000 57,000 55,000 10,000 462,000

Råg ................ 457,000 46,000 68,000 7,000 336,000.

Med hänsyn till nyss antagna totala förbrukning, skulle man därför

under konsumtionsåret hava att räkna med ett importhehov, som skulle

uppgå till 116,000 ton vete och 45,000 ton råg.

Då det gällt att uppgöra en plan för beräkningen av inmalningsprocen- Imnainingsterna

under konsumtionsåret och dess olika förmalningsperioder, har man procentens besåledes

haft att taga hänsyn till de ovan diskuterade konsumtionssiff- räknmsroma

samt vidare det beräknade behovet av importvara. Dylika beräkningar

äro emellertid ganska osäkra. Man kan nämligen icke enbart göra

följande enkla kalkyl för att fastställa inmalningsprocenterna:

Beräknad förbrukning

Tillgänglig

Sädesslag

till brödändamål

svensk vara

ton

ton

Vete ..

................ 578,000

462,000

Råg.....

................ 381,000

336,000

Procent

svensk vara

79.6

88.2.

Man måste också taga i betraktande, att stora mängder vete men framför

allt råg förmalas för jordbrukarbefolkningens eget behov vid tullkvarnarna

och vid vissa mindre handelskvarnar. Vid sådan förmälning

användes enbart svensk vara. Inmalningsprocenten är härvid lika med

100. Det är i huvudsak endast storkvarnarna samt övriga inom industristatistiken

redovisade större kvarnar, vilka använda den utländska råvara,

som åtgår för att täcka vårt behov av hrödspannmål. Industristatistiken

redovisar emellertid icke råvaran, vadan här en lucka i materialet

förekommer.

Spannmålsnämnden har emellertid sökt verkställa behövliga totaluppskattningar,

vilka fått vara grundläggande för beräknandet av inmal
Sihang

till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 190 haft. (Nr 216). *2

opaginerad Kontrollera mot PDF

16*

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Inmalningsförfarandet

i

praktiken.

ningsprocenterna. Härvid har emellertid dessutom fått tagas hänsyn till

stadgandet i inmalningsförordningen, att mjölkvaliteterna skola hållas

vid viss angiven höjd. De inmalningsprocenter, som tillämpats under den

nu tilländalupna delen av konsumtionsåret, hava varit följande:

Förmalningsperiod

Inmalningsprocent för

vete råg

1930 september—oktober..................

.............. 60

70

november—december ..............

.............. 75

85

1931 januari—februari......................

.............. 80

95

mars ..........................................

............. 85

95

april .........................................

.............. 85

95.

Härtill hör anmärkas, att inmalningsprocenterna för de till kvarnförbindelsen

anslutna kvarnarna hela tiden varit 10 procent lägre än de ovan

angivna.

Då man redan tidigt fick klart för sig, att 1930 års skörd var osedvanligt

stor, hava inmalningsprocenterna hela tiden hållits så höga, som man

med hänsyn till mjölkvaliteterna kunnat sätta dem. För de ganska omfattande

cereala undersökningar, vilka företagits för att följa mjölkvaliteterna,

har redogörelse lämnats på annat ställe i denna undersökning.

Av det föregående framgår med all önskvärd tydlighet, att det statistiska

materialet, såväl beträffande skörde- och konsumtionssiffrorna

som industriens råvarubehov, vilket skall utgöra grundvalen för en hushållsplan,

är i många avseenden bristfälligt. Nämndens hemställan hos

Kungl. Maj:t rörande inventeringen av landets förråd av vete och råg

föranleddes härav. En sådan inventering ansågs nämligen av _såväl

nämnden som kvarnindustrien nödvändig, för att man skulle kunna

erhålla en överblick över den inhemska spannmålsmarknaden. Otvivelaktigt

hade en liknande inventering varit önskvärd även i fjol höst, enär

man då icke ägde fullgod kännedom örn inneliggande spannmåls- och

mjöllager. Det må i detta sammanhang påpekas såsom icke otänkbart,

att det vid inventeringen påvisade överskottet av råg i viss mån kan

förklaras med att ganska stora partier gammal råg funnos kvar, då den

nya skörden började marknadsföras.

Till spannmålsnämnden inrapporteras regelbundet varje halvmånad ungefär

98 procent av all industristatistikens vetemjölsförmalning och omkring

85 procent av dess rågmjölsförmalning. Detta gör, att man ganska

väl kan följa, hur den totala förmalningen bland industristatistikens

kvarnar gestaltat sig.

Beträffande kvarnarnas inköp av vete och råg hava följande siffror

framkommit:

Kvarnarnas inköp under tiden 1 september 1930—31 januari 1931.

År och månad

Inköpt vete

Inköpt råg

svenskt

ton

utländskt

ton

svensk

ton

utländsk

ton

1930 september.................................

63,061

21,591

20,290

7,471

oktober....................................

28,775

14,631

11,503

3,740

november.................................

27,015

15,864

10,446

1,433

december.................................

16,461

12,407

5,305

488

1931 januari ......................................

20,138

1,350

4,835

425

Summa

155,450

65,843

52,379

13,557

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

*17

Redan dessa inköpssiffror äro utav synnerligen stort intresse, då man

ställer dem mot de uppgifter, jordbruksutredningen lämnat angående

kvarnarnas tidigare inköp och förbrukning av svenskt vete och svensk

råg. Under hela konsumtionsåret 1928—1929 inköptes av 36 större kvarnar

150,537 ton vete och 27,645 ton råg. Utgående från tidigare anförda

uppgifter angående huru stor del av hela industristatistikens förmälning*

dessa kvarnar representera, kan man beräkna, att de totala inköpen

uppgått till ungefär 164,000 ton vete och 34,000 ton råg. Till den 31 januari

innevarande konsumtionsår hade inköpts av svenskt vete ungefär

155,000 ton eller nästan samma kvantitet som under hela konsumtionsåret

1928—1929 och av svensk råg ungefär 52,000 ton under hela sistnämnda

period.

Vidare må anföras följande:

Av kvarnarna mottagna partier brödspannmål under tiden 1 september 1930—31

januari 1931.

Mottaget vete

Mottagen råg

År och månad

Svenskt

ton

Utländskt

ton

Svensk

ton

Utländsk

ton

1930 september.................................

52,036

19,186

17,659

4,004

oktober....................................

34,722

14,816

13,106

5,596

november ................................

34,385

18,296

13,277

2,899

december...........................••.....

22,514

17,852 i

7,973

955

1931 januari ....................................

17,352

4,939

6,530

1,229

Summa

161,009

75,089 |

58,545

14,683

Ehuru de inköpta kvantiteterna i vissa fall blivit något ofullständigt

redovisade, äro de mottagna partierna icke obetydligt större än de inköpta.

Detta beror delvis därpå, att vissa utav inköpen hänföra sig till

leveransköp, men förklaras ännu mer därav, att kvarnarna i slutet av

augusti 1930, sedan den nya kvarnförbindelsen blivit undertecknad, företogo

stora inköp av 1929 års brödsädsskörd och att vissa köp effektuerats

först efter den 1 september.

Av kvarnarna förmalda kvantiteter vete och råg under tiden 1 september 1930—

31 januari 1931.

År och månad

Förmalt vete

Förmald råg

Svenskt

ton

Utländskt

ton

Summa

ton

Svensk

ton

Utländsk

ton

Summa

ton

1930 september..................

22,865

18,826

41,691

8,353

4,530

12,883

oktober .....................

26,985

25,869,

52,854

10,498

6,458

16,956

november .................

27,130

14,445

41,575

8,581

2,659

11,240

december ..................

23,919

11,920

35,639

9,701

2,716

12,417

1931 januari .....................

15,857

6,913

22,770

5,677

774

6,451

Summa

116,756

77,973

194,529

42,810

17,137

59,947

Av dessa uppgifter framgår, att den genomsnittliga inmalningsprocenten

under denna tid för vete varit 60.o och för råg 71.4.

Under förutsättning av en månatligen lika stor förmälning skulle de

för avtalskvarnarna gällande inmalningsprocenterna hava uppgått till

i genomsnitt för vete 60.n och för råg 70.o procent. Den under den för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

18*

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Spannmåls
priser.

sta tiden starkt forcerade förmalningen har således ungefär fullständigt

neutraliserat de högre inmalningsprocenter, som varit gällande vid de

utanför kvarnförbindelsen stående kvarnarna. Det kan i detta sammanhang

vara utav ett visst intresse att undersöka, huru förmalningen gestaltat

sig vid avtals- och icke-avtalskvarnarna under den tid, inmalningsförordningen

varit i kraft. En sådan undersökning kan även tjäna

till att närmare belysa storleksordningen mellan dessa kvarnar. Det måste

dock sägas, att de uppgifter, som i detta avseende lämnas här nedan, och

vilka endast avse tiden 16 september 1930—31 januari 1931, icke lämna en

fullständig bild utav läget, enär antalet av de utom förbindelsen stående

kvarnar, som avgivit rapporter till spannmålsnämnden, var avsevärt lägre

i början av ovannämnda tid än för närvarande är fallet. Förmalningen

har emellertid gestaltat sig sålunda:

Förmälning av vete och råg vid rapporterande avtals- och icke-avtaiskvarnar

under tiden 16 september 1930—31 Januari 1931.

Kvarnar

Förmalt vete

Förmald råg

Svenskt

ton

Utländskt

ton

Summa

ton

Svensk

ton

Utländsk

ton

Summa

ton

Avtalskvarnar.....................

Icke-avtaiskvarnar ............

103,512

2,366

68,513

406

172,025

2,772

35,753

3,019

14,416

449

50,169

3,468

Icke-avtalskvarnarna representera en veteförmalning, som icke uppgår

till mer än 1.6 procent av all rapporterad veteförmalning. Beträffande

rågen utgör emellertid motsvarande procenttal icke mindre än 6.9. Det

råder således en synnerligen utpräglad skillnad mellan avtals- och ickeavtalskvarnarna

ifråga örn vete- och rågförmalningen. Detta är givetvis

en utav anledningarna till, att icke-avtalskvarnarnas konkurrens varit

starkast framträdande å rågmarknaden.

Spannmåls- och mjölpriser.

Det mest karakteristiska för den utländska spannmålsmarknaden i närvarande

stund är de synnerligen låga priserna på såväl brödsäd som

fodermedel. Under senare hälften av år 1930 folio samtliga dylika priser

ned till prislägen, som torde kunna betecknas såsom fullständigt katastrofala.

I en rapport till utrikesdepartementet meddelas, att Manitoba I

på Winnipegs spannmålsbörs, då priset var som högst under år 1929, betalades

med 1:82 Va cents för bushel, men att noteringen för samma kvalitet

i slutet av december år 1930 utgjorde 50 cents för bushel. Samtidigt

meddelas, att frakter och diverse omkostnader kunna beräknas till 16

cents för bushel, varför det belopp, farmarna vid sistnämnda tidpunkt

erhölle för sitt vete, var 34 cents för bushel, motsvarande ungefär 5 kronor

för 100 kilogram.

»The London Grain, Seed and Oil Keporter» den 2 januari 1931 säger,

att det år som nu gått till ända — alltså år 1930 — varit ett av de svåraste

under innevarande sekel för veteodlarna samt att man måste gå

tillbaka ända till år 1894 för att finna vetepriser, som legat så lågt

eller lägre än de priser, som noterades den sista veckan i december

1930. Vidare säges, att det torde vara tvivelaktigt, huruvida de canadensiska

farmarna någon gång erhållit så låga priser för sitt vete, sedan

Canada börjat uppträda som veteexportör.

Visserligen hava priserna på världsmarknaden undergått en liten för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

*19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

bättring sedan december månad. Denna har dock varit ytterst obetydlig.

Så vitt man nu kan bedöma situationen, äro utsikterna ytterligt små,

att någon väsentlig förbättring skall inträda under den närmaste tiden.

De synliga förråden i Amerika av vete äro betydligt större i år

än i fjol vid samma tid. De sydliga veteproducerande länderna hava till

synes erhållit stora och goda skördar, och från Ryssland uppgives, att

vetearealerna komma att betydligt utvidgas. Något djupare inträngande

i frågan örn den internationella marknaden kan det emellertid icke bliva

fråga örn i detta sammanhang, utan kommer i det följande huvudsakligen

att sysslas med våra egna förhållanden.

Ehuru prisutvecklingen å vete- och rågmarknaden under de senaste

åren är utav utomordentligt stor betydelse för bedömandet av situationen

å vår egen marknad, torde det icke vara nödvändigt att här rekapitulera

de uppgifter i detta hänseende, som jordbruksutredningen en gång lämnat.

För att erhålla en tydligare bild utav dessa förhållanden, må dock

i det följande anföras en del priser, hänförande sig till de två senaste

åren.

Enligt Svensk spannmålsnotering hava priserna å svenskt och importerat

vete under sagda tid gestaltat sig sålunda.

Priser å importerat och svenskt vete enligt Svensk spannmålsnotering januari

1929—februari 1931 i kronor för 100 kg.

Ar och månad

Mani

toba

Hard

Winter

nr 2

La Plata

Billigaste

Svenskt

I

II

III

IV

sort

vete

1929

Januari............

_

24.75

24.10

23.35

—

22.15

20.69

18.87

Februari .........

—

25.6 0

24.98

24.38

—

22.24

21.35

19.60

Mars ...............

—

. 25.20

24.59

24.10

—

22.09

21.64

19.65

April...............

Maj..................

Juni ...............

—

24.4 5

23.80

23.2 6

—

21.62

21.39

18.96

—

22.96

22.4 9

21.94

—

20.24

20.2 4

18.16

—

23.05

22.89

22.38

—

19.96

19.96

17.69

28.5 5

27.65

26.7 9

—

23.17

23.17

19.74

Augusti............

September.........

_

28.95

27.9 5

27.06

24.4 6

23.14

22.40

19.69

—

27.40

26.93

26.06

23.7 6

22.4 7

20.7 7

18.67

Oktober............

—

25.99

25.54

—

23.12

21.68

21.49

18.26

November.........

—

25.81

24.83

—

22.90

21.69

21.69

18.16

December.........

—

26.23

25.66

—

23.9 7

22.63

22.6 3

18.44

1930

Januari............

25.29

24.7 9

23.91

22.2 7

22.27

18.60

Februari .........

—

23.24

22.7 3

—

21.86

20.2 7

20.2 7

18.08

Mars ...............

—

21.56

21.06

—

20.7 4

19.04

19.04

17.85

April ...............

—

22.04

21.56

—

20.83

20.08

20.08

17.56

Maj..................

Juni ...............

—

21.49

21.14

—

20.7 6

19.61

18.31

17.42

—

20.71

20.44

—

19.78

19.04

18.22

18.97

Juli..................

19.78

19.43

19.08

—

18.43

18.19

18.18

18.91

Augusti............

19.58

19.28

—

—

18.6 7

18.4 7

18.46

18.81

September.........

17.77

17.49

—

—

17,51

16.76

16.76

818.60

Oktober............

16.92

16.60

—

—

1 16.6 2

15.42

15.42

2 18.80

November........

15.98

15.67

—

—

1 16.68

14.33

14.33

2 19.20

December.........

15.09

14.82

—

—

—

13.56

13.56

2 19.60

1931

Januari ............

14.67

14.49

—

—

—

12.4 9

12.49

>19.90

Februari .........

15.4 1

15.31

—

—

—

12.73

12.73

>20.10

1 Hard Winter nr 1. 2 Priset vid kustkvarn enligt kvarnförbindelsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

20*

Kungl. Maj.-ts proposition Nr 216.

Vad som här först faller i ögonen är det synnerligen kraftiga prisfallet

på importvaran. Således kostade Manitoba II i början av år 1929 ungefär

tio kronor mer än i december år 1930. Vidare är att märka, att, tillfölje

stödåtgärderna för vår spannmålsodling, svenskt vete vid årsskiftet

1930—1931 betalades högre än två år tidigare. I juni år 1930 var priset

å svenskt vete nästan detsamma som priset för La Plata-vete, på grund

utav den avvaktande hållning, jordbrukarna iakttogo efter riksdagsbeslutet

angående inmalning av svenskt vete och svensk råg. Eljest har som

synes under hela tiden före stödaktionen i juli 1930 det svenska vetet icke

nått upp till priset å det mjuka La Plata-vetet. I december 1929

var denna prisdifferens t. o. m. uppe i 4 kronor 19 öre. Dessa noteringar

förtjäna emellertid en viss uppmärksamhet även från en annan synpunkt.

Under hela år 1929 och i början av år 1930 angives icke här Manitoba I,

men däremot de lägre kvaliteterna Manitoba II, III och IV. Efter den

starka prisstegringen på utlandsmarknaden i juli 1929 noteras även det

billigare amerikanska vetet Hard Winter nr 2. Sedan noteringarna i

Amerika och Canada i slutet av 1930 tillfölje det fortsatta prisfallet å

den senare marknaden icke längre följas åt angives dock icke längre Hard

Winter nr 2.

Beträffande rågen har före stödåtgärderna prisutvecklingen här i landet

varit ännu ofördelaktigare. Noteringarna å svensk och importerad

råg återgivas i följande tabell.

Priser å importerad och svensk råg enligt Svensk spannm&lsnotering januari

1929—februari 1931 i kronor för 100 kg.

År och

månad

Tysk

Rysk

La

Plata

Svensk

År och

månad

Tysk

Rysk

La

Plata

Svensk

1929

Mars .........

12.li

13.28

Januari ......

20.19

—

22.28

18.62

April .........

13.38

—

—

13.63

Februari ...

20.68

—

22.4 4

18.68

Maj............

11.59

—

—

13.29

Mars .........

20.61

—

22.18

19.17

Juni .........

10.89

—

—

13.32

_

21.47

18.83

Juli............

12.44

_

,

15.94

Maj............

18.89

—

19.82

17.93

Augusti ......

12.54

—

—

15.81

Juni ... ......

18.11

—

19.14

16.7 5

September...

11.38

10.93

—

1 15.50

Juli............

18.32

—

20.96

17.63

Oktober......

11.23

10.9 6

—

1 15.80

Augusti ......

17.66

—

21.40

17.02

November...

11.16

10.35

—

1 16.20

September •

16.78

—

—

16.26

December ...

—

10.92

—

1 16.60

Oktober......

16.31

—

-T-

15.86

November •••

15.79

—

—

15.68

December •••

15.67

—

—

15.49

1931

1930

Januari ......

10.75

(11.16)

—

1 16.90

Februari ...

(10.4 0)

—

—

1 17.10

Januari ......

14.37

—

—

14.94

Februari ...

13.31

—

—

14.12

Det är intressant att iakttaga, att den svenska rågen kunnat hålla sig

i ett prisläge, högre än importerad råg fr. o. m. ingången av år

1930. Synnerligen stor praktisk betydelse hade detta måhända icke, ty

under samma tid synas kvarnarna övergått att i större utsträckning inköpa

utländsk råg. Huruvida den påtalade prisbildningen helt skall tillskrivas

jordbrukarnas återhållsamhet beträffande utbuden eller andra orsaker,

lämnas här obesvarat. Den relativt stora prisskillnaden mellan svensk

och utländsk råg under första halvåret 1929 kan måhända i viss mån för
-

1 Priset vid kustkvarn enligt kvarnförbindelsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

*21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Maras därav, att den svenska rågen av 1928 års skörd i stor utsträckning

var skadad av grodd.

Prisbildningen å världsmarknaden för spannmål och mjöl är normerande

för de priser, vilka här i landet noteras för olika mjölkvaliteter. Prisbildningen

å mjölet har emellertid tillfölje inmalningstvånget och den i

samband därmed, minskade mjölimporten blivit i stort sett oberoende av

mjölpriset på världsmarknaden. Tidigare har denna import kunnat verka

som en regulator å mjölpriserna å hemmamarknaden. Den hårda konkurrens,

som är rådande å vår hemmamarknad, torde dock medföra, att

icke i förhållande till råvarupriserna oskäliga mjölpriser skola komma att

hållas. Under nuvarande förhållanden hava avtalskvarnarna därjämte

förbundit sig att icke betinga sig mer än normal förmalningslön. För den

händelse inmalningstvånget kommer att bibehållas torde det vara utav

stor betydelse att noggrant följa prisbildningen å mjölmarknaden.

Till belysande utav priserna å svenskt och importerat vetemjöl återgivas

här nedan priserna för inom landet framställt extra kärnmjöl enligt

Svenska kvarnföreningens noteringar samt för det av jordbruksutredningen

till jämförelsematerial använda mjölmärket Canadian Spring

Patent.

Priser å svenskt extra kärnmjöl och Canadian Spring Patent under tiden januari

1929—februari 1931 i kronor för 100 kg.

1929

1930

1931

Månad

Extra

kärnmjöl

Canadian

Spring

Patent1

Extra

kärnmjöl

Canadian

Spring

Patent1

Extra

kärnmjöl

Canadian

Spring

Patent1

j Januari .....................

36.11

34.04

37.42

35.32

34.00

26.44

Februari.....................

36.4 0

35.10

36.54

33.72

34.0 0

27.4 4

Mars .......................

36.76

35.49

35.27

32.66

April ........................

35-98

33.98

35.35

31.51

Maj ...........................

34.94

32.65

35.00

31.01

Juni ........................

34-90

332 2

35.37

30.6 6

! Juli...........................

37.98

39.5 9

35.50

30.14

] Augusti .....................

39.5 7

40.2 4

35.6 8

31.02

i September..................

38.68

39.61

35.85

30.29

'' Oktober.....................

37-84

38.44

34.16

29.12

November ..................

36.82

36.05

34.00

27.10

December ..................

37.47

36.07

34.00

25.51

I december 1930 var prisskillnaden mellan det i Sverige tillverkade mjölet

och det importerade icke mindre än 8 kronor 49 öre. Det amerikanska

mjölet noterades strax före julen 1930 förtullat i svensk hamn till 23 kronor

83 öre. I detta sammanhang förtjänar framhållas, att priset å importmjölet

var högre i januari 1931 än i december, under det att beträffande

importvete ett motsatt förhållande rådde.

I det följande skall närmare redogöras för prisutvecklingen å inom landet

framställt mjöl under de två senaste åren. Man bör härvid observera,

att priset å svenskt vete genom statsåtgärderna för närvarande är

högre än någon gång sedan augusti 1928 samt att priset å den svenska

rågen nu är högre än sedan april 1929.

Priserna å vetemjöl hava enligt Svenska kvarn för eningens noteringar

gestaltat sig sålunda:

1 Priserna avse varan eif Göteborg och förtullad.

Mjölpriser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

22*

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Priser & inom landet framställt vetemjöl under tiden Januari 1929—

februari 1931 i kronor för 100 kg. I

År och månad

Extra

kamm j öl

Kärnmjöl

Bagerimjöl

Flormjöl

Extra l:a

svenskt

lia

svenskt

1929

Januari .....................

38.li

34.11

32.11

30.il

29.86

27.86

Februari....................

36.40

34.40

32.4 0

30.40

30.15

28.15

Mars ........................

36.7 5

34.7 5

32.7 5

30.7 5

30.50

28.60

April ........................

35.98

33.98

31.98

29.98

29.73

27.78

Maj ...........................

34.94

32.94

30.94

28.94

29 02

26.69

Juni ........................

34.90

32.90

30.90

28.90

28.66

28.6 5

Juli...........................

37.93

35.98

33.98

31.98

31.68

29.68

Augusti .....................

39.67

37.57

35.5 7

33.5 7

33.20

31.82

September..................

38.68

36.68

34.63

32.68

31.28

29.28

Oktober.....................

37.84

35.34

33.34

31.84

29.88

27.88

November..................

36.82

34.82

32.82

30.82

28.90

26.90

December ..................

37.4 7

35.4 7

33.4 7

31.4 7

29.7 2

27.72

1930

Januari .....................

37.42

35.42

33.4 2

31.42

29.6 7

27.67

Februari.....................

36.54

34.54

32.54

30.54

28.7 9

26.79

Mars ........................

35.27

33.2 7

31.27

29.2 7

27.8 3

25.88

April ........................

35.35

33.35

31.36

29.35

28.10

26.10

Maj...........................

35.00

33.00

31.oo

29.00

27.7 5

25.76

Juni ........................

35.8 7

33.87

31.37

29.87

28.48

26.48

Juli...........................

35.60

33.50

31.50

29.50

29.72

27.72

Augusti .....................

35.68

33.68

31.68

29.68

29.93

27.98

September..................

35.36

33.8 5

31.85

29.85

29.76

27.75

Oktober.....................

34.16

32.16

30.16

28.16

29.76

28.40

November..................

34.00

32.oo

30. oo

28.00

29.7 6

29.76

December ..................

34.00

32.00

30. oo

28.00

29.7 5

29.76

1931

Januari .....................

34.00

32.00

30. oo

28.00

29.7 5

29.7 5

Februari.....................

34.00

32.00

30. oo

28.oo

29.7 6

29.76

(Slutet av mars) .........

33.00

31.oo

29.oo

27.50

28.00

27.00

I fråga om de högsta mjölmärkena må nämnas, att priserna

nu äro lägre än någon gång sedan år 1924. Det förtjänar härjämte framhållas,

att Svenska kvarnföreningen fr. o. m. den 27 mars 1931 nedsatt

priserna å dessa märken ytterligare 1 krona för 100 kilogram samt prisen

å de svenska mjölerna såväl den 4 som den 27 mars, så att dessa i

slutet av mars noteras som ovan anförts. Dessa i mars månad företagna

prissänkningar torde helt kunna tillskrivas konkurrensen mellan avtalskvarnarna

och icke-avtalskvarnarna. Denna konkurrens är särskilt

framträdande, örn man betraktar priset på Ira svenskt mjöl, som

är så lågt, att det knappast kan täcka förmalningskostnaderna. Storkvarnarna

betalade nämligen i mars månad 20 kronor 10 öre för svenskt vete

av normalkvalitet och erhålla således icke ens 2 kronor som bruttomallön

för ett vetemjöl, som betalas med 27 kronor fritt kvarn inklusive säck.

Beträffande priserna å rågmjöl lämnas följande sammanställning även

den avseende Svenska kvarnföreningens noteringar:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

*23

Priser å inom landet framställd rågsikt under tiden januari 1929—

februari 1931 i kronor för 100 kg.

År och månad

000

00

01

Samsikt

nr 1

Samsikt

nr 2

1929.

Januari...................................................

32.3 9

30.8 9

29.89

27.89

Februari ................................................

32.90

31.40

29.90

28.40

—

Mars ......................................................

33.2 6

31.75

30.2 6

28.75

—

April....................................................

32.54

31.04

29.54

28.04

—

Maj.........................................................

31.69

30.19

28.69

27.19

—

Juni ....................................••.................

31.19

29.6 9

28.19

26.69

—

Juli .................................»''....................

32.20

30.70

29.2 0

27.70

—

Augusti...................................................

33.00

31.50

30. oo

28.50

—

September .............................................

31.28

29.78

28.28

26.78

—

Oktober ................................................

29.2 9

27.2 9

26.29

24.79

—

November .............................................

28.60

27.oo

25.60

24.00

- ''

December...............................................

28.97

27.47

25.97

24.4 7

—

1930.

Januari...................................................

28.4 2

26.92

25.42

23.92

22.00

Februari ................................................

27.52

26.0 2

24.56

23.02

21.62

Mars ......................................................

25.60

24.10

22.60

21.10

19.60

April......................................................

26.80

24.80

23.80

21.80

20.80

Maj.........................................................

26.00

24.50

23.00

21.50

20. oo

Juni ....................................................

26.87

25.87

23.8 7

22.3 7

20.8 7

Juli ......................................................

29.08

27.58

26.0 8

24.58

23.08

Augusti...................................................

29.68

28.18

26.68

25.18

23.6 8

September................................................

29.85

27.8 5

26.85

24.85

23.8 5

Oktober ................................................

28.50

27.00

25.50

24.00

22.50

November................................................

28.50

27.oo

25.66

24.00

22.60

December...............................................

28.60

27.00

25.60

24.00

22.60

1931.

Januari...................................................

28.50

27.00

25.60

24.00

22.50

Februari ................................................

28.0 7

26.57

25.0 7

23.57

22.0 7

Mars ......................................................

27.00

25.50

24.00

22.50

21.oo

I fråga om dessa priser förmärkes en delvis annan utveckling än i fråga

örn vetemjölpriserna, enär den i juli år 1930 igångsatta stödaktionen

medförde en betydligt kraftigare prisstegring för rågmjölet än för vetemjölet.

De i mars månad noterade rågsiktspriserna äro emellertid i likhet

med de senaste noteringarna å vetemjölet framtvingade av konkurrensen

mellan avtals- och icke-avtalskvarnarna.

Brödpriserna.

I tab. 4 återgivas detaljhandelspriserna på mjöl och bröd enligt socialstyrelsens

statistik över livsmedelspriser. Några särskilda kommentarer

till desamma torde icke vara erforderliga. Man fäster sig dock vid,

att brödpriserna i allmänhet ligga betydligt fastare än mjölpriserna. Av

ganska stort intresse är dock att undersöka, huru prisläget å mjöl och

bröd förändrats sedan tiden före kriget. I tab. 5 hava därför återgivits

indextal för mjöl- och brödpriserna med 1913 års medelpriser som

bas. Man iakttager dels att brödpriserna ligga avsevärt högre än mjöl
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vetemjöl

24* Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

priserna och dels att de från början av år 1929 nästan ständigt sjunkande

mjölpriserna icke medfört en på långt när lika kraftig reducering av

brödpriserna. Detta senare förhållande har givetvis sin förklaring däruti,

att mjölpriserna ganska litet påverka priserna på de slutliga produkterna,

men är icke desto mindre ägnat påkalla uppmärksamhet.

Kvarnarnas mallöner.

Då kvarnarnas råvarupriser och deras utbyten vid förmalningen icke

exakt kunna angivas, hava vid de följande beräkningarna företagits vissa

schematiseringar och förenklingar. Undersökningen omfattar tiden juni

1929—februari 1931. Denna tidsbegränsning har använts på grund därav,

att genom de undersökningar, som verkställts av jordbruksutredningen

och särskilda utskottet vid 1930 års riksdag, kännedom erhållits

örn, i vilken utsträckning storkvarnarna använt sig utav utländsk spannmål

vid sin förmälning under tiden intill maj 1930. Fr. o. m. den 1 juli

1930 äger man likaledes kännedom örn detta förhållande. För månaderna

maj och juni 1930 saknas visserligen dylika uppgifter. För denna tid har

emellertid antagits, att kvarnarna använt 50 procent svenskt och 50 procent

utländskt vete. Procenttalen utländskt vete vid kvarnarnas förmälning

hava då varit:

Jan. Febr. Mars April Maj Juni Juli Aug. Sept. Okt. Nov. Dec.

1929 ............... — — — — — 72 71 7B 67 56 52 50

1930 ............... 51 51 46 50 50 50 45 45 50 50 35 35

1931 ............... 30 30 25 — — — _

En första åtgärd vid mallönernas beräknande är att uppskatta dels priset

på den råvara, kvarnarna använt vid sin förmälning, och dels vad

kvarnarna erhållit för denna vara i förädlat skick. Därvid får man emellertid

icke enbart taga hänsyn till prisen å den utländska och svenska

spannmålen samt mjöl- och klipriserna. Fuktighetsgraden är nämligen

olika hos det svenska och det utländska vetet. För att korrigera för detta

förhållande antages,

att de färdiga produkterna i genomsnitt innehålla 15 % vatten,

att svenskt vete innehåller ........................................ 18 % » och

att utländskt » » ....................................... 12 % »

Bortses ifrån, vad som går bort genom rensning, avdamning o. d. —

vilket i stort sett drabbar svensk och utländsk spannmål i lika utsträckning

— erhåller man efter korrektion för nyss nämnda olika procenter

vatten till resultat, att 100 kilogram spannmål efter förmalningen ger nedanstående

vikter (i kilogram) färdiga produkter under ovan nämnda

månader och med hänsyn till där angivna procenttal.

Jan. Febr. Mars April Maj Juni Juli Aug. Sept. Okt. Noy. Dec. I

1929 ...... _____ 101.3 101.3 101.6 101.o 100.4 100.1 100.»

1930 ...... 100.1 100.1 99.8 100,0 lOO.o lOO.o 99.7 99.7 lOO.o lOO.o 99.1 99.1

1931 ...... 98.8 98.8 98.5 _________

I augusti år 1929 erhölls således 2.4 procent mer i utbyte än i december

år 1930 enbart på grund utav den olika proportion utländsk spannmål,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

*25

som använts i båda fallen. Vid användande av enbart svenskt vete skulle

produktutbytet i analogi härmed blivit endast 97 kilogram av 100 kilogram

spannmål.

Vidare Ilar man att taga hänsyn till det av kvarnarna använda vetets

kvalitet. Utan kännedom därom, kan man icke exakt bestämma råvarupriset.

Enligt vad som under hand inhämtats, lär det tidigare förhållit

sig så, att, då kvarnarna malt in en relativt hög procent utländskt vete,

detta icke enbart varit hårt Manitobavete, utan även mjukare La Plataoch

andra vetell. Därutinnan hänvisas för övrigt till jordbruksutredningens

betänkande i spannmålsfrågan. Vid lägre inmalning av

utländskt vete Ilar detta däremot till större delen bestått av hårdare veten.

Efter konferenser med kvarnrepresentanter har man ansett

fullt berättigat att vid beräkningen av råvarupriset antaga, att tidigare

blandats 50 procent Manitoba II och 50 procent svenskt vete. Denna

beräkningsgrund har därför använts för tiden juni 1929—juni 1930. Fr.

o. m. juli 1930 hava de faktiska procentsatserna använts. Vidare

har räknats med priset för Manitoba II under juli och augusti månader

1930 men med priset för Manitoba I fr. o. m. september månad. För

närvarande torde storkvarnarna så gott som uteslutande av utländskt vete

använda denna sistnämnda, höga kvalitet.

Då det gäller att beräkna värdet av de färdiga produkterna, har man

i första hand att fastställa, vad som skall räknas som färdig produkt

och vilka priser man skall sätta å desamma. Från kvarnhåll upplyses, att

priset å bagerimjöl är normerande för övriga vetemjölspriser och

att kvarnarna vid sina kostnadskalkyler utgå ifrån denna mjölsort. Det

har därför ansetts lämpligt, att även här räkna med detta mjöl och de

för detsamma noterade priserna. Då det här icke är fråga örn att företaga

några driftskalkyler, utan fastmer att erhålla jämförbara tal för olika tider,

Ilar det ansetts tillfredsställande att räkna med, att den färdiga produkten

utgör 70 procent bagerimjöl och 30 procent vetekli. Beräkningarna

av produktpriserna hava därefter företagits på grundval av dessa procentsatser

med hänsyn tagen till de tidigare angivna utbytesmängderna,

vilka varierade med spannmålens vattenhalt. Räkningarna hava företagits

enligt denna formel:

Produktpris =

Utbytesmängd / 70 . . „ . . ....

--jöq—■ x 100 x Pnset a bagerimjöl

30

100 x

priset å vetekli

Vad ovan kallats produktpriset är således det belopp, kvarnen erhåller

för de färdiga varor, som framställas av 100 kilogram spannmål. Det tidigare

diskuterade råvarupriset utgör det belopp, kvarnen betalat för

samma 100 kilogram spannmål. Skillnaden mellan produktpriset och råvarupriset

kallas här bruttomallönen. Denna utgör således icke kvarnens

nettovinst, utan i densamma ingå alla omkostnader, vilka givetvis i allmänhet

uppgå till den ojämförligt större delen utav bruttomallönen.

Huruvida de omkostnader, vilka ingå uti bruttomallönen, undergått

några större förändringar under den tid, undersökningen avser har icke

ansetts av nöden utröna. Tiden har emellertid icke medgivit att ägna denna

detalj större uppmärksamhet. Emellertid är det uppenbart, att kvarnarnas

utgifter för mottagning och lagring av spannmål varit ovanligt

höga under den gångna hösten, enär svensk spannmål då mottagits i myc
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rågmjöl.

26* Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

ket större utsträckning än tidigare. Denna kommer ofta i småposter och

kräver dessutom grundligare skötsel och eftersyn än den torrare, utländska

varan. Däremot hava kvarnarnas utgifter för emballage reducerats, då

säckpriserna icke obetydligt nedgått. Det är emellertid omöjligt att

för närvarande avgöra, huru dessa och andra faktorer inverkat på nettomallönen.

De enligt ovan beräknade talen gestalta sig sålunda:

År och månad

Råvaru-

pris

kr.

Produkt-

pris

kr.

Brutto-

mallön

kr.

1929.

Juni.............................................

20.37

25.9 2

5.55

Juli ............................................

24.15

28.04

3.89

Augusti .......................................

24.3 2

29.30

4.98

September ....................................

23.03

28.38

5.35

Oktober .......................................

22.12

27.12

5.oo

November ...................................

21.73

26.3 4

4.61

December ....................................

22.33

26.81

4.48

1930.

Januari ......................................

21.97

26.6 4

4.6 7

Februari.......................................

20.66

25.74

5.08

Mars............................................

19.45

24.66

5.21

April ..........................................

19.78

25.07

5.29

Maj .............................................

19.45

24.79

5.34

Juni.............................................

18.84

24.71

5.8 7

Juli ............................................

19.12

24.64

5.52

Augusti .......................................

19.02

24.90

5.88

September ....................................

18.18

24.76

6.63

Oktober .......................................

17.86

23.67

5.81

November ...........''.........................

18.08

23.88

5.25

December ....................................

18.02

23.60

5.48

1931.

Januari .......................................

18.8 2

23.60

5.28

Februari.......................................

18.69

23.75

5.06

Man iakttager, att bruttomallönen vid början av de statliga stödåtgärderna

för vår brödsädesodling låg något högre än genomsnittligt. Emellertid

har detta förhållande numera utjämnats, och i april 1931 torde den

på angivna sätt beräknade bruttomallönen ligga under 5 kronor.

På liknande sätt som för vetemjölet kan man beräkna bruttomallönerna

vid rågmjölsframställningen. Här ställa sig beräkningarna dock något

vidlyftigare, enär man måste taga hänsyn till, att en del veteeftermjöler

ingå i den saluförda rågsikten. Då det i detta sammanhang icke

torde vara erforderligt, att i detalj redogöra för de företagna beräkningarna

må endast följande förutsättningar för desamma relateras:

a) Kalkylerna gälla rågsiktskvaliteten 00.

b) Till rågsikten sättes 40 procent veteeftermjöler av flormjölskvalitet.

c) Rågen anses utmald till 66 2A procent.

Slutresulatet meddelas i nedanstående tabell, där i densamma intagen

korrektion hänför sig till skillnaden i priset för rågsikt 00 och flormjöl.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 216.

•27

År och månad

Råvarupris

kr.

Produktpris

kr.

Korrektion

kr.

Brutto- m allön

kr.

1 9 2 9.

Juni ......................................................

17.86

23.48

+ 0.84

5.97

Juli ......................................................

18.16

24.02

— 0.63

5.83

Augusti..................................................

17.45

24.60

— 0.90

6.25

September .............................................

16.66

23.88

— 1.24

5.44

Oktober ................................................

16.17

21.52

— 1.76

4.59

November................................................

15.78

21.17

— 1.66

3.7 8

December..............................................

15.26

21.34

— 1.74

4.34

1 9 3 0.

Januari...................................................

14.6 2

20.7 8

— 1.96

4.20

F ebruari ...............................................

13.60

19.88

— 1.97

4.41

Mars ......................................................

12.41

18.48

— 2.25

3.82

April......................................................

13.4 6

19.26

— 1.98

3.88

Maj.........................................................

12.11

19.13

— 1.96

5.06

Juni .....................................................

11.62

19.29

— 1.74

5.98

Juli ......................................................

14.19

20.63

— 0.84

5.6 0

Augusti...................................................

14.60

21.16

— 0.65

6.oi

September .............................................

13.86

20.96

— 0.65

6.46

Oktober...................................................

13.86

20.12

— 0.50

5.7 7

November................................................

14.74

20.12

— 0.48

4.95

December................................................

15.18

20.28

— 0.48

4.6 7

19 3 1.

Januari ..................................................

15.96

20.4 0

— 0.48

4.01

Februari ................................................

16.10

20.3 o

— 0.4 8

3.77

Här iakttaga liksom beträffande vetet, att bruttomallönerna voro relativt

boga i augusti och september 1930. Vidare synes konkurrensen på

rågmjölsmarknaden hava medfört, att dessa relativt höga bruttomallöner

ganska snabbt sjönko och för närvarande ligga ovanligt lågt.

Såvitt man ay ovanstående beräkningar kan döma, hava kvarnarna

således icke betingat sig några anmärkningsvärt höga mallöner. Snarare

torde dessa för närvarande vara lägre än vad normalt brukar vara

fallet.

Ovanstående beräkningar hava utförts med vid varje tillfälle gällande

dagspriser som grundval. Prisbildningen på mjölet anpassar sig icke omedelbart

efter växlingarna i råvaruprisen och därför iakttages i allmänhet,

att bruttomallönerna äro relativt höga vid fallande råvarupriser och vice

versa. Detta förhållande kan i viss mån förklara de högre bruttomallönerna

i augusti, september och oktober 1930, varjämte under denna tid i stor

utsträckning användes svensk vara, inköpt före den 1 september till högre

priser.

Verkningarna av inmalningstvånget och avtalspriserna.

Statens spannmålsnämnd har i anslutning till föreskrifterna i

dess instruktion ansett påkallat att företaga en utredning rörande verkningarna

av inmalningstvånget och avtalspriserna. Dessa i viss mån ganska

vittomfattande ingripanden i handeln och näringslivet hava numera

opaginerad Kontrollera mot PDF

Materialets

insamlande.

28* Kungl. May.ts proposition Nr 216.

hunnit verka så lång tid, att en dylik undersökning kan anses giva en

ganska fullständig bild utav, huru förhållandena i olika avseenden gestaltat

sig. I detta fall äro de intressen, vilka beröras av de företagna åtgärderna,

så vitt skilda, att olika parter med nödvändighet måste höras.

Nämnden har därför genom skrivelser och särskilt upprättade frågeformulär

vänt sig såväl till sådana organ, vilka representera producenterna,

som till olika representanter för konsumenterna. Därjämte har nämnden

emellertid sökt undersöka de förhållanden, under vilka spannmålshandeln

och kvarnindustrien arbetat. De huvudsakliga organ, till vilka nämnden

sålunda gjort hänvändelse, hava varit:

a) hushållningssällskapen,

b) jordbrukarsammanslutningar och spannmålshandlare,

c) kvarnindustrien, samt

d) bageriidkare och köpmannasammanslutningar.

Den närmast följande framställningen avser att lämna en redogörelse

för det från dessa håll inkomna materialet. De i vissa avseenden olika

synpunkter, vilka härvid komma till uttryck, skola slutligen underkastas

en närmare granskning.

Hushållningssällskapen.

I den skrivelse, som avläts till de olika hushållningssällskapen, hade

spannmålsnämnden uppställt ett antal så lydande frågor:

a) Huru hava avsättningsförhållandena för vete och råg gestaltat sig

inom olika delar av sällskapets område?

Har någon skillnad under innevarande konsumtionsår jämfört med föregående

kunnat iakttagas beträffande större och mindre jordbrukares

möjlighet att få sälja sin spannmål!

b) Huru har prisbildningen på vete och råg gestaltat sig inom olika

delar av sällskapets område!

Huru mycket hava i genomsnitt under varje särskild månad de priser

å brödspannmålen, vilka betalats av uppköpare inom orten, understigit de

avtalade minimiprisen?

Hava de priser, jordbrukarna erhållit för sin brödsäd, i allmänhet legat

mer under de nu tillämpade minimiprisen, än vad tidigare varit fallet i

förhållande till priserna å närmaste noteringsort?

c) Har försäljningen av vete och råg genom spannmålshandlare eller

jordbrukarsammanslutningar innevarande konsumtionsår varit av större

omfattning än tidigare?

d) Har det kunnat förmärkas någon tendens till att bättre bakkraftigare

vetesorter, speciellt vårvete, betalats högre och haft bättre avsättning

än annat vete?

e) Ett allmänt omdöme rörande det nuvarande systemets verkningar

speciellt ifråga örn prisbildningen och avsättningsförhållandena?

Sedan begärda uppgifter inkommit från sällskapen, kunde desamma

börja bearbetas i mitten av mars. Då hushållningssällskapen emellertid

givits fria händer att enligt gottfinnande insamla de önskade upplysningarna

från vederbörande underavdelningar, har det till spannmålsnämnden

inkomna primärmaterialet blivit i någon mån heterogent

och försvårat en mer enhetlig statistisk behandling av detsamma. I vissa

fall, det övervägande flertalet, hava hushållningssällskapen ej bifogat de

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

av dem infordrade uppgifterna utan nöjt sig med att på basis av dessa

till nämnden avgiva yttrande över de uppställda frågorna, medan åter i

andra fall de från underavdelningarna insamlade svaren å frågorna tillställts

nämnden, något som varit av stort värde för bedömandet av producenternas

egna erfarenheter oell omdömen örn det nuvarande systemet och

dess verkningar. Bland hushållningssällskap, som på sistnämnda sätt

tillställt nämnden uppgiftsmaterialet, märkes i första hand Östergötlands

läns hushållningssällskap samt dessutom Malmöhus, Skaraborgs, Västmanlands,

Stockholms och Uppsala läns hushållningssällskap. Av mera

betydande jordbrukson, för vilka endast föreligga sällskapens yttranden

över meromnämnda förhållanden, märkas Södermanlands, Blekinge, Kristianstads

och Älvsborgs län. Det enda län, från vilket ett mer omfattande

prisstatistiskt material kunnat erhållas för varje månad under tiden

september år 1930 till februari år 1931, är Östergötlands. Detsamma

gäller i någon mån Malmöhus län, ehuru här icke föreligga uppgifter

för varje månad för sig, utan endast för perioden i dess helhet.

Efter sedvanlig granskning hava de inkomna primäruppgifterna, utgö- Bearbetningen

rande svar på de av nämnden uppställda frågorna, sammanställts härads- aT Prima>- och länsvis, varvid såväl pris- som avsättningsförhållandena inom varje uPPg1,lci''nasärskilt

område, för vilket uppgifter förelegat, graderats. Härvid har

som skala använts om prisförhållandena: »synnerligen tillfredsställande»

(st), »tillfredsställande» (t), »mindre tillfredsställande» (mt) och »otillfredsställande»

(o) samt vad beträffar avsättningsförhållandena de tre

sista graderingarna, »tillfredsställande», »mindre tillfredsställande» samt

»otillfredsställande». På enahanda sätt hava redovisningsområdena fördelats

efter de olika svar, som lämnats å de uppställda frågorna rörande

avsättningsförhållandena för större och mindre jordbrukare, allt eftersom

dessa varit »lika», »bättre för de större» eller »bättre för de mindre» brukarna,

samt huruvida försäljningen av spannmål innevarande konsumtionsår

i större grad än tidigare skett genom spannmålshandlare eller

lantmannaföreningar (»större», »lika» eller »mindre»). De områden, inom

vilka speciellt vårvete men även andra bakkraftigare vetesorter odlas, hava

likaledes fördelats efter prisbildnings- och avsättningsförhållandena för

dylik vara i jämförelse med annat vete (»bättre» eller »lika» med förhållandena

i övrigt). Beträffande de nuvarande prisens läge i förhållande

till avtalsprisen — jämförda med tidigare erhållna priser i förhållande till

prisen å närmaste noteringsort —• hava de olika produktionsområdena fördelats

i två grupper, dels sådana där de nuvarande prisen ligga avgjort

lägre och dels sådana, i vilka de ligga lika i förhållande till avtalsprisen

och tidigare noteringar. Sedan områdena på ovan angivet sätt karakteriserats,

hava ensartade områden hopsummerats häradsvis och länsvis, och

angiva således de i tab. 6 återgivna siffrorna det antal kommuner eller

andra redovisningsområden, inom vilka prisbildnings- och avsättningsförhållandena

gestaltat sig på ena eller andra sättet. Vid en jämförelse mellan

de så vunna talen erhålles en mer omfattande överblick dels över förhållandena

i allmänhet inom länet samt dels över de olikheter, som i berörda

hänseenden kunna vara rådande inom olika härader. I de fall, prisuppgifter

föreligga och visat sig möjliga att bearbeta i tabellform, hava

desamma redovisats i form av medeltal för varje månad och härad inom

länet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stockholms

län och stad.

Uppsala län.

30* Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott anför i sitt yttrande, att

avsättningsförhållandena för vete och råg varit något sämre i länets norra

delar. Strax efter skörden gick det dock lätt att sälja spannmål, men

försäljningsmöjligheterna hade sedermera försämrats. De sämre avsättningsmöjligheterna

i länets norra delar syntes till större delen vara beroende

på, att skörden skadats och varit av växlande kvalitet. Av tab.

6 i tabellbilagan framgår, att avsättningen inom 9 områden av sällskapets

verksamhetskrets kunnat betecknats som tillfredsställande, inom 31

som mindre tillfredsställande och i 4 fall som otillfredsställande. Prisbildningen

har däremot för 29 områden ansetts vara tillfredsställande, för

14 mindre tillfredsställande och endast i ett fall otillfredsställande. Sällskapet

har uttalat, att de större jordbrukarna, som kunnat sälja större och

mer enhetliga partier, haft lättare att avyttra sin spannmål än de mindre

brukarna.

De priser å hrödspannmål, som spannmålshandlarna i orten erbjudit

producenterna, hava i regel understigit de avtalade minimiprisen med 2 å

3 kronor per deciton, och i många fall ännu mer. I allmänhet hava de priser,

brukarna erhållit detta konsumtionsår, legat mer under sagda avtalspriser

än tidigare varit brukligt i jämförelse med noteringarna. Försäljningen

genom spannmålshandlare eller lantmannasammanslutningar hade

i år varit av större omfattning än tidigare. Kvarnarna hade i många fall

uppställt som villkor för köp av spannmål, att kli skulle återköpas.

För vårvete hade betalats högre pris, och hade detsamma haft något

bättre avsättning.

Sällskapet ansåge sig såsom sitt omdöme rörande det nuvarande systemet

och dess verkningar kunna uttala, att detsamma i stort sett hjälpt

jordbrukarna till högre pris å den brödspannmål, som hållit kvalitetsfordringarna.

Då en stor del av länets spannmål ej uppfyllt desamma,

hade emellertid priserna på denna oskäligt nedpressats.

Sällskapet framhåller även det önskvärda i, att alla kvarnar anslöte

sig till avtalet eller att lagstadgade minimipris fastställdes.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott meddelar bland annat i

sitt yttrande, att avsättningsförhållandena för brödspannmål otvivelaktigt

förbättrats i jämförelse med föregående år. De svårigheter att sälja

spannmålen, som påtalats i länets södra delar, torde till stor del bero på,

att tvenne där arbetande spannmålsfirmor genom iråkade ekonomiska

svårigheter inskränkt sin verksamhet. Uppgiftslämnarna inom Bro och

Håbo, Järstena, Ultuna samt Vaksala och Rasbo socknar hade meddelat,

att svårigheterna att sälja spannmålen till stor del berodde på den skadade

skörden och dess ojämna kvalitet. Avsättningsförhållandena i 10 av de

redovisade områdena betecknades som tillfredsställande, medan ifråga örn

prisbildningen densamma i 14 fall rubricerats som tillfredsställande och

i ett fall som synnerligen tillfredsställande. För vårvete och andra mer

bakkraftiga vetesorter hade både avsättningsmöjligheterna och prisbildningen

varit avgjort bättre.

För prima brödsäd hade avtalspriser erhållits, medan för icke fullgod

vara priserna legat betydligt därunder och varierat för vete från 13 till

17 kronor och för råg från 13 till 16 kronor. Mellanhandsskillnaden hade

sannolikt varit större tidigare än nu. Vad beträffade försäljningen av

spannmål genom spannmålshandlare och lantmannasammanslutningar,

syntes inga större förändringar hava inträtt under innevarande konsum
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

tionsår. Inmalningstvånget och det därmed kombinerade kvarnavtalet

hade därför varit till utomordentligt stor nytta och åstadkommit jämnare

prisbildning och bättre avsättningsförhållanden.

För detta län föreligga inga uppgifter från sällskapets underavdelningar,

utan endast ett yttrande av hushållningssällskapets förvaltningsutskott.

I nämnda yttrande påpekas, att avsättningsförhållandena inom

länet för brödspannmål strax efter skörden varit goda, men att desamma

rätt snart förvärrats och att sedermera stora svårigheter förelegat och

fortfarande förelåge, när det gällde att placera kvarvarande stora partier.

Dock syntes svårigheterna, tack vare de i länet talrikt förekommande

spannmålsbelåningarna, avsevärt hava mildrats. De mindre jordbrukarna

hade i några fall haft svårare att sälja sin spannmål direkt till avtalsbunden

kvarn än de större jordbrukarna, vilka haft lättare att leverera

större ensartade partier, som för kvarnarna vore mer begärliga.

Inköpt brödspannmål har betalats med gällande minimipris med avdrag

upp till 2 kronor för 100 kilogram. I jämförelse med tidigare betalade

priser och noteringar syntes brukarna i en del fall hava erhållit lägre priser,

än vad tidigare varit brukligt. Beträffande de olika höstvetesorterna

hade ingen skillnad gjorts för bättre bakkraft hos de olika sorterna, ty

hänsyn hade endast tagits till hektolitervikten. Vårvete hade däremot

varit mer efterfrågat än höstvete, och många kvarnar hade vid inköp av

brödspannmål fordrat, att hälften av kvantiteten skulle utgöras av vårvete.

Som sin uppfattning örn stödåtgärdernas verkningar framhåller sällskapet

sammanfattningsvis, att det visserligen rått det svåra missförhållandet,

att fullt avtalsenliga priser icke stått att erhålla, men att detta

till trots nir gällande reglerande prisbestämmelser varit jordbrukarna till

mycket stor nytta. Det framhålles vidare, att en del kvarnar utnyttjat

avtalet på så sätt, att de tvingat jordbrukarna att till förhöjda priser

inköpa framför allt vetekli men även andra fodermedel, ja i vissa fall

även konstgödsel. Detta angives hava varit till stort förfång icke blott för

jordbrukarna utan jämväl för lantmännens sammanslutningar. Slutligen

påtalas det förhållandet, att kvarnar, som stått utanför kvarnavtalet,

inköpt spannmål till lägre priser samt jämväl den omständigheten,

att dylika utanför avtalet stående kvarnar härigenom fått tillfälle att

erhålla mjölleveranser till regementen och andra statliga institutioner

framför avtalskvarnarna.

Från länets samtliga hushållningskretsar, vilkas antal uppgår till 122 (

och vilka i regel omfatta en, i några fall två och i ett ilar fall tre socknar,

hava, med undantag för tre, begärda uppgifter inkommit och översänts

till spannmålsnämnden tillsammans med hushållningssällskapets eget yttrande.

Vad beträffar avsättningsförhållandena hava desamma enligt tab. 6

i 04 fall betecknats som mindre tillfredsställande, i 39 fall som tillfredsställande

och i 12 fall som otillfredsställande. Prisbildningen har återigen

ansetts tillfredsställande i 104 fall, mindre tillfredsställande i 10 och

otillfredsställande i 1 fall. I allmänhet synes prisbildningen inom länets

olika delar hava varit mer likartade än avsättningen. I fråga örn avsättningsförhållandena

för större och mindre jordbrukare uppgivas desamma i

det stora hela varit något bättre för de större än för de mindre brukarna.

Förklaringen härtill uppgives vara, att bytesaffärerna inom detta län

/Sikan// till riksdagens protokoll 1931. 1 sand. 190 hafi. (iVr 210.) *3

Södermanlands

län.

Ötergötlands

Ian.

opaginerad Kontrollera mot PDF

32* Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

fått en mycket stor omfattning och att därvid för bytesvaror betingats

priser, liggande över de i marknaden förekommande. Då de större brukarna

baft lättare att efterkomma dessa fordringar från kvarnarnas och

uppköparnas sida, uttalas att de även haft lättare att sälja sin spannmål

än de mindre brukarna.

Avsättningsförhållandena för bakkraftigare vetesorter synas hava varit

avgjort bättre än för annat vete (92 fall bättre mot 8 fall, som kunnat

betecknas som lika), medan däremot prisbildningen för dylikt ur bakningssynpunkt

bögvärdigare vete icke varit lika förmånlig. Det synes

även, som örn de erhållna prisen i övervägande antal kretsar skulle hava

legat lägre i förhållande till minimiprisen än tidigare varit fallet i

jämförelse med noteringarna. Försäljningen av spannmål genom upphandlare

och sammanslutningar har av siffrorna att döma varit något

mindre än tidigare år.

Hushållningssällskapet framhåller vad beträffar nu berörda frågor för

sin del, att det i stort sett inom länet under september och början av

oktober månader gått jämförelsevis lätt för producenterna att försälja

vete och råg, särskilt vete, men att avsättningsförhållandena sedermera

undan för undan försämrats.

Under början av konsumtionsåret bade försäljningen genom spannmålshandlare

varit något mindre än tidigare. Längre fram under konsumtionsåret

hade förhållandena blivit andra, och för länets vidkommande

torde huvudparten av spannmålen försålts genom spannmålshandlare.

Vid försäljning direkt till kvarnarna torde i regel betalning skett till

minimiprisen. Det har dock upplysts, framhåller utskottet, att i vissa

fall kvarn, som inköpt spannmål, icke betalat i enlighet med nyssnämnda

priser. Huruvida detta varit beroende på den försålda spannmålens kvalitet,

hade utskottet icke kunnat utröna. Som ovan framhållits bar större

delen av jordbrukarna inom länet nödgats sälja sin spannmål till spannmålshandlare,

vilka icke varit i tillfälle att betala minimiprisen. I allmänhet

syntes vete och råg i lika mån hava drabbats av detta underpris.

I omstående tabell har för varje härad beräknats det genomsnittliga

antal kronor, med vilket av uppköparna erbjudna priser för 100 kilogram

brödspannmål varje månad understigit minimipriset.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 216.

*33

Härad

e r

September

Oktober

November

December

Januari

Februari

Finspånga läns härad .........

1.95

2.00

2.00

2.oo

2.io

1.90

Bråbo

» ........

—

—

_

_

_

Memmings

» .........

1.66

1.66

1.66

1.66

1.66

1.66

Lösings

» .........

1.00

1.00

1.00

1.00

1.00

1.00

Östkinds

» .........

1.75

1.75

1.75

2.25

2.25

2.25

Björkekinds

» .........

1.50

1.50

1.50

1.50

1.63

1.72

Hammarkinds

» .........

1.88

1.83

1.89

1.36

1.36

1.33

Skärkinds

» .........

1.41

1.47

1.61

1.86

1.87

1.85

Åsbo

» .........

1.00

1.43

1.57

2.03

1.97

1.95

Bankekinds

» .........

l.os

1.28

1.65

2.13

2.2 9

2.29

Hanekinds

» .........

1.81

1.81

1.81

1.88

1.88

1.88

Gullbergs

» .........

1.17

1.32

1.93

1.67

1.47

1.47

Valkebo

» .........

1.72

1.77

1.87

1.95

2.io

2.07

Bobergs

» .........

1.28

1.27

1.26

1.26

1.64

1.35

Aska

» .........

1.46

1.48

1.48

1.30

1.32

1.34

Dals

» .........

0.98

1.02

1.02

1.08

1.15

1.22

Lysings

» .........

0.94

0.9 7

0.97

1.04

1.06

1.10

Göstrings

» .........

1.25

1.25

1.27

1.27

1.28

1.30

Vifolka

» ........

1.50

1.58

1.93

2.00

2.04

2.03

Kinda

» .........

1.33

1.33

1.33

1.39

1.89

1.89

Ydre

» .........

1.88

1.00

1.25

1.25

2.00

2.oo

Städer m. m.....

1.50

1.25

1.38

1.44

1.44

1.69

Vad angår frågan, huruvida de priser, jordbrukarna erhållit för sin

brödsäd, i allmänhet legat mer under avtalsprisen, än vad tidigare varit

fallet i förhållande till priserna å närmaste noteringsort, har förvaltningsutskottet

uttalat, att så varit fallet med undantag för de jordbrukare,

som kunnat sälja direkt till kvarn. Tidigare kunde jordbrukarna i

allmänhet betinga sig priser, motsvarande de å närmaste noteringsort gällande,

varjämte det ej sällan inträffat, att de för en förstklassig vara

kunnat erhålla högre pris än de noterade. Nu torde knappast förekommit

att någon högre betalning lämnats för i kvalitetshänseende särskilt

framstående vete och råg, men väl att avdrag gjorts för lägre kvaliteter,

enligt uppgift stundom till avsevärda belopp.

Förvaltningsutskottet har förklarat sig kunna giva ett odelat erkännande

åt systemet med inmalningstvång. Däremot hade utskottet icke ansett sig

kunna lika oförbehållsamt lämna sitt erkännande åt det sätt, på vilket

systemet hittills tillämpats. Sålunda syntes allvarliga erinringar kunna

göras emot inmalningsprocentens storlek. För utskottet vore det uppenbart,

att inmalningsprocenten redan från början satts allt för låg och

att den alltjämt vore för låg. Särskilt gällde detta beträffande rågen,

men även ifråga örn vetet borde en betydligt högre inmalningsprocent

hava kunnat tillämpats. Verkningarna av den allt för låga inmalningsprocenten

för råg gåve sig nu till känna. Man syntes sålunda med tämligen

stor visshet kunna förutse, att icke på långt när all till avsalu lämpad

råg ginge att försälja.

Minimiprisen i och för sig vore alltså tillfredsställande och hade varit

av betydelse för jordbrukarna, särskilt sett mot bakgrunden av rådande

prisläge på världsmarknaden. Trots att större delen av producenterna

vid sina försäljningar knappast erhållit de avtalade minimiprisen, vore

det påtagligt, att anordningen med minimipriser haft ett värde som ej

borde underskattas.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kuno!. Maj:ts proposition Nr 216.

Jönköpings

län.

Kronobergs

län.

En påtaglig olägenhet med de nuvarande minimiprisen hade varit, att

den successiva prisstegringen varit allt för liten. De lantbrukare, som

väntat med sina försäljningar, hade sålunda knappast kunnat beräkna

att få sina lagrings- och andra kostnader täckta. I allmänhet hade de

därför föredragit att örn möjligt sälja sin spannmål redan på hösten eller

i varje fall så tidigt som möjligt. Hade bekvämare möjligheter till belåning

av spannmål stått till buds, skulle säkert åtskilligt hava vunnits.

Örn utskottet sålunda funnit anledning framföra flera erinringar emot

de nuvarande förhållandena, ville utskottet å andra sidan vitsorda nödvändigheten

av, att jämväl i fortsättningen brödsädsodlingen genom

statliga åtgärder på allt sätt understöddes. För jordbruket inom länet

skulle upphörandet av stödjande statliga åtgärder för brödsädsodlingen

medföra synnerligen allvarliga konsekvenser i ekonomiskt avseende.

Efterfrågan på veto och råg uppges inom Jönköpings län hava varit

ringa, varför det synes bava varit förenat med stora svårigheter att avyttra

spannmålen. Från vissa trakter meddelas, att de mindre jordbrukarna

under innevarande konsumtionsår haft svårare än under det föregående

att finna avsättning för sin brödspannmål, medan de större brukarna

däremot, vilka kunnat levererat vagnslastvis, haft något mindre

svårigheter. För länet i dess helhet synes i förhållande till föregående år

endast obetydlig förbättring hava förmärkts ifråga örn möjligheten för

jordbrukarna att få sälja sin spannmål. Detta gällde särskilt rågen.

De större producenterna uppgivas hava sålt sin brödsäd till avtalspriser

med avdrag för fraktkostnader, under det att de mindre odlarna, vilka

varit hänvisade till uppköpare i orten, fått åtnöja sig med priser, understigande

avtalsprisen med 2 å 3 kronor per 100 kilogram.

I fråga örn vete hade de priser, som uppnåtts, i allmänhet icke legat

mer under avtalsprisen, än vad tidigare varit fallet i förhållande till

priserna å närmaste noteringsort. För råg hade däremot lägre pris erhållits.

Vårvete hade genomgående haft bättre avsättning än annat vete och

hade man för detsamma ofta uppnått ett merpris på 1 krona per 100 kilogram.

Försäljningen av vete genom spannmålshandlare hade under innevarande

konsumtionsår varit något mindre än föregående år, men syntes

däremot inom vissa delar av länet försäljningen till länets centralförenings

lokalavdelningar och till småkvarnarna hava ökat i omfattning.

Sammanfattningsvis framhåller hushållningssällskapet, att det nuvarande

systemet i stort sett haft gynnsam inverkan på prisbildningen a

brödspannmål, under det att avsättningsförhållandena icke varit så gynnsamma.

För vissa delar av länet vore emellertid systemet överhuvudtaget

av mindre betydelse, enär produktion av brödsäd till avsalu icke förekomme.

I

I ett kortfattat yttrande framhåller hushållningssällskapet i länet, att

vissa svårigheter förelegat vid avsättningen av både råg och vete, men

syntes dessa svårigheter hava varit mindre år 1930 än föregående år. För

närvarande betalades å gårdarna vetet med 18 kronor 50 öre och rågen

med 13 kronor per deciton. Priserna hade legat betydligt under avtalsprisen.

Försäljningen av vete och råg torde detta konsumtionsår i större

utsträckning än tidigare försiggått genom spannmålshandlare. Vårvete,

odlat på lämplig jordmån, hade haft god åtgång och betalats med högre

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

35

pris. Det nuvarande systemet ansåge sällskapet utan tvivel hava underlättat

avsättningen av länets till avsalu tillgängliga brödspannmål.

Hushållningssällskapet uppgiver, att avsättningsmöjligheterna för brödspannmål

varit relativt svåra under lörsta halvåret 1930. Emellertid synes

kvarnavtalet hösten 1930 hava medfört förbättrade avsättningsmöjligheter

för brödspannmål av fullgod kvalitet. Fortfarande vore dock avsättningsmöjligheterna

ganska små för mindre jordbrukare inom vissa

härader. Då dessa icke kunnat sälja till bygdekvarnarna, hade de varit

hänvisade till mellanhänder, som i regel betalat 1 å 2 kronor under avtalsprisen.

Inom andra delar av sällskapets område, såsom Tjustbygden, hade

någon olikhet icke förmärkts beträffande avsättningsmöjligheterna för

större och mindre jordbrukare. Därstädes hade nämligen kvaliteten varit

utslagsgivande, oberoende av partiernas storlek.

Allmänt syntes gälla, att de priser, jordbrukarna erhållit för sin brödsäd,

legat mer under avtalsprisen, än de under tidigare år uppnådda prisen

understigit noteringarna. Från Tjustbygden uppgavs, att handeln

med brödspannmål, på grund av höstens goda kvalitet och gynnsamma

skörderesultat, i år varit större än förut. För vårvete hade, örn detsamma

varit av god kvalitet, erhållits överpris.

Till sist framhåller sällskapet, att det nuvarande systemet åstadkommit

bättre pris å brödspannmålen inom dess verksamhetsområde. Romme

detsamma att bibehållas, vore det emellertid önskvärt, att normalvikten

ä spannmål sattes lägre och inmalningsprocenten högre.

Inom länets sydligare delar synas förhållandena vara ungefär ensartade

med vad, som redan anförts i fråga örn de mera nordligt liggande

delarna. Försäljningen uppgives hava vållat rätt betydande svårigheter

framför allt vad beträffar rågen. De av upphandlarna betalade prisen uppgivas

som regel hava understigit avtalsprisen med 1 å 2 kronor. I trakterna

omkring Kalmar, där Kalmar ångkvarns K/B har sin verksamhet,

hade tydligen det allra mesta av spannmålen försålts direkt till

nämnda kvarn. Inom Aspelands hushållningsgille syntes avsättningsförhållandena

för råg hava varit alldeles särskilt besvärliga, alldenstund härifrån

uppgåves, att de mindre jordbrukarna i mycket stor utsträckning

sett sig nödsakade att utfodra sin råg, vilket ansåges vara synnerligen

oförmånligt, emedan de låga prisen på animaliska produkter icke

täckte odlingskostnaderna. I stort sett hyste man den uppfattningen, att

det nuvarande systemet medfört goda verkningar vad beträffar prisbildningen,

medan däremot avsättningsmöjligheterna för brödspannmålen nu

vore sämre än tidigare.

På grundval av från gillesordförandena införskaffade uttalanden, vilka

dock ej bifogats sällskapets utlåtande till spannmålsnämnden, har hushållningssällskapet

i detta län ansett sig kunna göra följande uttalande. I

stort sett hade jordbrukarna icke haft någon större svårighet för avsättning

av fullgod vara, men hade skörden pä många orter svårt skadats och

därför varit svår att försälja. Mycken brödsäd hade därför även kommit

till användning vid utfodring av djur. Från flera håll klagades på avsätt

ningen och uppgåves, att stora mängder läge osålda hos producenterna.

Någon skillnad under innevarande konsumtionsår jämfört med föregående

beträffande större och mindre jordbrukares möjlighet att kunna sälja

sin spannmål hade oj kunnat iakttagas.

Kalmar läns

norra hushållningssällskap.

Kalmar läns

sodra hushållningssällskap.

(lollands län.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Blekinge län.

Kristianstads

län.

Kungl. May.ts proposition Nr 216.

Spannmålen plägade som regel betalas omkring 2 kronor lägre än noteringarna

vid kvarnarna på ostkusten. Under höstmånaderna vore i

stort sett samina förhållande rådande, men hade uppköparna under de

senaste månaderna varit mer ovilliga att köpa, vadan priserna ej följt

kvarnavtalets stigande skala, utan uppgåves de i vissa fall ligga ända

tl]l 4 kronor under avtalsprisen. För vårvete hade som regel ej kunnat

erhallas högre pris, men hade detsamma varit lättare att sälja. Stundom

hade fordrats, att en viss del av leveransen skulle utgöras av nämnda

slags vete.

Ganska allmänt erkändes från jordbrukarliåll på Gotland, att det nuvarande

systemet medfört goda verkningar på prisbildningen. En fortsatt

reglering syntes både önskvärd och nödvändig. Dock ansåges bättre

och jämnare avsättningsförhållanden vara av nöden, så att ej, som nu

vöre fallet, de mera avsides liggande producenterna finge lagra sin spannmål,

medan närmare avsättningsorten liggande finge sälja först. Det

uppgåves vidare, att en stor del av de verkligen sålda partierna varit

blanco-försäljningar av mäklare och köpmän, medan den lagrade spannmålen

fått ligga. Onekligen läge häri en fara, nämligen att mellanhänderna

allmänt bomme att övergå till denna bekväma och genom regleringen

riskfria och vinstgivande affärsmetod, varigenom lantmännen själva

finge lagra spannmålen och ej kunde realisera densamma för att fylla det

mest trängande kapitalbehovet. Detta skulle för Gotlands vidkommande

vålla stora svårigheter på den grund, att jordbrukarna därstädes av ålder

varit inställda på, att skeppning av spannmål skett före vinterns inbrott,

varför lantgårdarna ej disponerade tillräckliga utrymmen för sädens lagring.

Särskilt vore bristen på magasinsutrymme påfallande stor.

Avsättningsförhållandena inom detta län uppgivas av dåvarande hushållningssällskap

hava varit mycket dåliga, i all synnerhet för råg, som

varit och vore nästan osäljbar. Någon skillnad mellan större och mindre

jordbrukare beträffande möjligheterna för avsättning av spannmålen

hade ej förmärkts.

För vete hade i regel betalats avtalspris med avdrag för frakt till

någon storkvarn. Kågpriset hade legat något under avtalspriset. De

spannmålsaffär!-, som gjorts, hade ej i större omfattning än vanligt förmedlats

av spannmålshandlare eller länets lantmannaförbund. Vårvete

hade gått lättare att sälja än höstvete, men priset hade ej överstigit avtalspriset.

Vad prisbildningen beträffade, hade enligt utskottet det nuvarande

systemet utan tvivel verkat gynnsamt. Beträffande avsättningsförhållandena

hade systemet däremot ej hittills infriat de förhoppningar, man

ställt på detsamma. Skulle en större del av länets till försäljning avsedda

spannmål komma att ligga osåld över våren, bomme säkert stora

svårigheter att uppstå för många lantmän i Blekinge.

Från detta hushållningssällskap har endast ingått följande skrivelse:

»Till statens spannmålsnämnd.

Som svar på eder skrivelse av den 19 februari 1931 angående det s. k.

kvarnavtalet och dess verkningar får jag anföra följande.

a) För vete har avsättningen varit tämligen god i hela länet. Däremot

har det varit mycket svårt att avyttra rågen, i all synnerhet för Kristianstadstraktens

jordbrukare.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

b) 1. Vetet har i allmänhet kunnat säljas till avtalade minimipriser.

För rågen har priset legat 1 krona—1 krona 50 öre under dessa priser.

b) 2. Priset för råg ligger f. n. mer under tillämpade minimipriser än

c) Försäljningen genom handlare och organisationer har haft större

omfattning än tidigare.

d) I allmänhet icke.1 .

e) Det nuvarande systemet kai'' haft goda verkningar, da det gällt pris

och avsättning av vete. De stora utbuden på råg ha tvingat ned priset.

Det har knappast varit möjligt för jordbrukarna att kunna sälja sin råg

utan att till gengäld köpa kli och övriga fodervaror samt konstgödsel

ofta till onormalt höga priser.

Kristianstad den 9 mars 1931.

I tjänsten:

H. Henriksson.»

Hushållningssällskapet har låtit införskaffa svar å de av statens spann- Malmöhuslän,

målsnämnd uppställda frågorna från ordförandena i länets sockenavdelningar.

. ,

Av gjorda sammanställningar framgår, att i 58 procent av samtliga

sockenområden avsättningen ej ansetts vara tillfredsställande. Ifråga örn

prisbildningen har situationen ansetts betydligt gynnsammare, i det att

88 procent av svaren beteckna densamma som tillfredsställande:. Sällskapets

förvaltningsutskott anför för sin del, att den tillämpade prisöverenskommelsen

som ogynnsam biverkan medfört större svårigheter än eljest

att vinna avsättning för brödsäden. Orsaken härtill finner utskottet

huvudsakligen ligga däri, att prisöverenskommelsen ej omfattat alla

kvarnar, samt att vid skördeårets början såväl inneliggande lager som

årets skörd genomgående uppskattats för lågt, varav i sin tur följt, att

inmalningsprocenten från början satts för lågt. Veteskörden hade dock i

de särskilt spannmålsproducerande delarna av länet för året varit under

medelmåttan. Örn så ej varit fallet, skulle med säkerhet avsättningssvårigheterna

kommit att göra sig ännu mer kännbara. I prisavseende torde

däremot systemet hava medfört stora fördelar för jordbrukarna, vilket också

i största utsträckning omvittnas av de inkomna svaren.

I 53 av 80 sockenområden uppges de pris, brukarna erbjudits, hava legat

mer under avtalsprisen än vad tidigare varit brukligt i jämförelse med noteringarna.

I 27 områden angivas förhållandena i detta avseende hava varit

likartade med tidigare år. Avsättningsförhållandena hade dock gestaltat

sig något olika inom skilda delar av länet. Det vore framför allt i de nordvästliga

delarna av länet, som avsättningssvårigheterna varit störst, medan

desamma varit betydligt gynnsammare i de södra och sydvästliga

områdena. Vad speciellt vårvete och andra bakkraftigare sorter beträffar,

syntes avsättningsmöjligheterna hava varit avgjort bättre. I drygt

hälften av de redovisade områdena hade jämväl uppnåtts något högre priser

för vårvete.

1 Utgör svar på frågan: »Har det kunnat förmärkas någon tendens till att bättre och

bakkraftigare vetesorter, speciellt vårvete, betalats högre och haft bättre avsättning än annat

vete.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

28* Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Försäljningen av spannmålen Ilar i stort sett vad beträffar avsättningsformerna

varit likartade med tidigare år. Vissa meddelade uppgifter

tydde dock på, att försäljningen genom spannmålshandlare varit något

mindre innevarande konsumtionsår än tidigare varit brukligt. Någon

egentlig skillnad i avsättningsmöjligheterna för större och mindre jordbrukare

hade ej påvisats. Hushållningssällskapets förvaltningsutskott

påpekar i samband härmed, att under sista året i stigande grad förekommit,

att andra än de yrkesmässiga spannmålshandlarna och lantmännens

organisationer befattat sig med spannmålsaffärer. Mjölköpare

plägade nämligen mycket ofta uppställa som villkor för sina köp, att hos

kvarnarna få lämna spannmål i utbyte. Härtill anmärker utskottet, att

örn denna utveckling ostört finge fortgå, torde den komma att medföra

ogynnsamma verkningar för den legitima spannmålsliandeln.

På grundval av de av sockenavdelningarna meddelade prisuppgifterna

hava vissa medeltalsberäkningar utförts för att närmare belysa uppluindlingsprisens

läge i förhållande till minimiprisen inom länets olika härader.

I de fall, försäljning av brödspannmål skett genom uppköpare, uppgives

jordbrukarna hava erhållit ett pris för sin vara, som ungefär legat 1

krona lägre än avtalsprisen. Het förefölle, som om det härvid förelåge ett

påtagligt sambandsförhållande emellan områden med svårartade avsättningsmöjligheter

och dem med större avvikelser från avtalsprisen.

Underprisens avvikelser från avtalsprisen i kr. per 100 kg brödspann null.

Luggude norra härad.................. kr. I so

» södra » » Lii

Rönnebergs » » Lie

Onsjö .................. » 1.3 0

Harjagers > » l.io

Torna » » Lod

Bara härad............... kr. 0.84

Oxie » » 0.80

Vemmenhögs » ............... 0.95

Herrestads-Ljunits » » 0.95

Fårs » » 1.28

Frosta » » 0.92.

I jämförelse med motsvarande prisuppgifter för Östergötlands län, torde

jordbrukarna i Malmöhus län kunna -sägas hava uppnått bättre priser teisin

brödsäd än i förstnämnda län.

Hallands län. Avsättningen av brödspannmål hade i Halland, enligt vad hushållningssällskapets

förvaltningsutskott uppgiver, under innevarande konsumtionsår

visat sig föga tillfredsställande och i allmänhet varit sämre än under

närmast föregående år. Härtill torde dock hava bidragit de rådande låga

prisen å fläsk och ladugårdsprodukter, vilka icke såsom tidigare manat till

utfodring av brödsäd. På grund härav hade utbuden till kvarnarna och

spannmålsuppköparna ökats i den utsträckning, att dessa icke velat eller

kunnat för lagring mottaga de utbjudna partierna. Stora partier brödsäd

kvar.låge därför hos jordbrukarna utan att kunna vinna avsättning.

Försäljningsmöjligheterna hade varit lika för både stön-e och mindre

producenter. Prisbildningen på vete och råg hade gestaltat sig ganska

lika inom länets olika delar. Under september månad hade försäljningspriset

för såväl vete som råg med 25 öre per deeiton understigit då gällande

avtalspris. Utan att för varje månad kunna angiva skillnaden mellan

avtalsprisen och de priser, jordbrukarna kunnat erhålla för sin spannmål,

kunde dock fastslås, att denna ökat, och gällde detta särskilt för råg.

Emellertid hade för goda kvaliteter prisskillnaden varit mindre påfallande.

De av jordbrukarna erhållna prisen torde icke i allmänhet legat

mer under de nu tillämpade avtalsprisen än vad tidigare varit fallet i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216. *39

förhållande till prisen å närmaste noteringsort. Vårvete och tungviktigare

höstvetesorter hade betalats bättre än annat vete och jämväl varit

lättare att avyttra. Försäljningen av vete och råg genom spannmålshandlare

och jordbrukarsammanslutningar torde under konsumtionsåret

hava varit mindre än tidigare varit fallet.

Som slutomdöme framhålles, att prisbildningen icke kunde anses giva

anledning till särskilda erinringar. Däremot hade avsättningsförhällandena

vållat jordbrukarna stora svårigheter, särskilt när varan icke varit

av fullgod beskaffenhet.

För detta län föreligger ett ytterst bristfälligt material och intet yttrande

av länets hushållningssällskap över de begärda frågorna, vadan

någon mer detaljerad kunskap örn systemets verkningar inom denna

landsända icke stått att vinna. Från hushållningssällskapet har till

nämnden översänts 11 mer eller mindre ofullständigt besvarade skrivelser,

utsända till personer, som angivits vara förtrogna med förhållandena

i skilda delar av länet. Av desamma framgår, att prisbildningen på

brödspannmål varit tillfredsställande, medan avsättningsmöjligheterna

varit växlande och i vissa fall betecknats som mer eller mindre otillfredsställande.

I vissa av skrivelserna uppgives, att de uppnådda prisen

legat mer under avtalsprisen, än vad tidigare varit fallet i jämförelse

med noteringarna. För vårvete hade varken avsättningen eller prisbildningen

varit bättre än för annat vete. Spannmålshandlarna hade erbjudit

priser, som legat 1 krona 25 öre till 2 kronor 50 öre lägre än avtalsprisen.

Utan att bifoga de införskaffade yttrandena rörande det nuvarande

systemets verkningar meddelar sällskapet, att avsättningsmöjligheterna

varit ungefär desamma som föregående år i avseende på vete men sämre

beträffande råg, som knappast kunnat säljas utan att andra varor tagits

i utbyte. Större jordbrukare, som haft större partier och i allmänhet

bättre bärgad spannmål, hade haft lättare att sälja än de mindre.

Priset på vete och råg hade vid försäljning till icke avtalsbundna kvarnar

och spannmålshandlare legat 2 å 3 kronor under avtalsprisen. Dock

framhålles, att de priser, jordbrukarna under konsumtionsåret erhållit

för sin brödspannmål, förhållandevis ej legat under utan snarare över de

pris, man tidigare erhållit å noteringsorterna. Försäljningen av vete och

råg hade skett i ungefär samma omfattning som tidigare genom spannmålshandlare

eller jordbrukarsammanslutningar. Vårvete hade å vissa

håll varit något begärligare än annat vete, ehuru det knappast betingat

något högre pris. Som slutomdöme framhåller sällskapet, att systemet

med minimipriser och inmalningstvång för länets vidkommande i stort

sett verkat gott, men att dessa verkningar i många fall neutraliserats genom

att en hel del kvarnar stått utanför avtalet. Dessutom hade vissa

kvarnar för att köpa spannmål, särskilt råg, fordrat, att säljaren skulle

taga kvarnprodukter i utbyte.

Inom sällskapets område, där endast ett obetydligt antal större gårdar

finnas, försäljas jämförelsevis ringa kvantiteter brödsäd. Det är huvudsakligen

Marks härad, som i detta avseende kan betraktas som ett överskottsområde.

Under höstmånaderna uppges avsiittningen av vete icke hava erbjudit

några svårigheter. Rågen hade dock varit svårsåld. Under detta

Göteborgs oell

Bohus län.

Älvsborgs

läns norra

hushållningssällskaps

område.

Älvsborgs

läns södra

hushållningssällskaps

Olli

råde.

opaginerad Kontrollera mot PDF

40* Kiqigl. Maj:ts proposition Nr 216.

åra två första månader hade inträtt vissa svårigheter att avyttra

såväl vete som råg. På hösten år 1930 hade för en del partier erhållits

avtalspriser, men längre fram hade det ej lyckats att erhålla desamma.

De av uppköparna erbjudna prisen hade legat 2 kronor 50 öre å 3 kronor

under avtalsprisen. Försäljningen genom spannmålshandlare eller lantmannasammanslutningar

hade ej varit större under innevarande konsumtionsår

än tidigare. Vårvete hade i regel rönt större efterfrågan än

höstvete. Från en del håll inom länet hade uttalats, att fordringarna

på sädens kvalitet ställts för höga, varför en del brödsäd, som ej kunnat

säljas, måst fodras upp.

Örn förhållandena i Skaraborgs län framhåller hushållningssällskapets

förvaltningsutskott i huvudsak följande.

Under konsumtionsårets första månader voro avsättningsförhållandena

i stort sett goda eller åtminstone tillfredsställande, särskilt vad beträffar

vete. Sedermera hade avsättningsmöjligheterna hastigt försämrats

och betecknades nu allmänt såsom ytterst dåliga.

Sämst hade förhållandena gestaltat sig inom de områden av länet, där

jordbrukarna på grund av långa avstånd till avnämarna icke kunnat

sälja sin brödsäd till liandelskvarn, ansluten till kvarnavtalet eller till

länets centralförening eller den nybildade lagerhusföreningen i Vara.

Försäljningsmöjligheterna syntes under innevarande konsumtionsår i vida

högre grad än eljest hava varit beroende av producenternas läge i förhållande

till någon storkvarn eller jordbrukarsammanslutning, som bedreve

handel med brödspannmål. Särskilt beträffande de mindre jordbrukarnas

avsättningsmöjligheter torde berörda förhållanden hava gjort

sig mer än vanligt gällande. Det förtjänade framhållas, att avsättningssvårigheterna

varit betydligt större ifråga örn råg än vete. Enligt uttalanden

i åtskilliga av de inkomna svaren hade råg endast kunnat avyttrats

i utbyte mot kraftfoder.

I genomsnitt hade priserna under tidigare månader understigit avtalsprisen

med 1 å 2 kronor per 100 kilogram för att senare — i den mån någon

försäljning varit möjlig — nedgå till 2 å 4 kronor under sagda avtalspris.

Skillnaden mellan uppköparnas priser till producenterna och minirnipriserna

hade varit större inom de områden, där man ej kunnat sälja till

lantmannasammanslutningar eller avtalskvarnar, och i allmänhet torde

berörda skillnad hava varit större än tidigare förefintlig marginal mellan

jordbrukarnas försäljningspris och priset å närmaste noteringsort. Försäljning

av vete och råg genom jordbrukarsammanslutningar hade varit

större än tidigare, medan spannmålshandlarnas andel av den totala försäljningen

något nedgått. Vårvete hade varit avgjort lättare att sälja

än annat vete, men hade prisen i stort sett varit desamma.

I sitt allmänna slutomdöme örn systemets verkningar inom länet framhåller

sällskapet, att endast å de orter, där genom jordbrukarnas egna

sammanslutningar, främst då länets egen centralförening och lagerhusföreningen

i Vara, uppköp och lagring av brödspannmål kunnat äga rum

i större skala eller där läge och spannmålspartiernas storlek möjliggjort

försäljning direkt till någon avtalsbunden kvarn, hade förhållandena såväl

i fråga örn prisbildning som avsättning varit någorlunda tillfredsställande

under hela den tilländalupna delen av konsumtionsåret. Allt syntes

sålunda hänga på möjligheterna att vinna avsättning för de ännu osålda

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

41

partierna till avtalspriser. Då detta emellertid hittills icke lyckats, ansåge

utskottet, att det nuvarande systemets verkningar för närvarande icke

kunde rosas.

På grundval av de uppgifter, som inkommit från hushållningssällskapets

gillen, yttrar sällskapet som svar å de av spannmålsnämnden uppställda

frågorna bland annat följande.

I stort sett hade det inom Bergslagen och Södra skogsbygden producerade

vetet blivit försålt, medan av detsamma på slättbygden ännu

stora kvantiteter läge osålda. Det hade varit betydligt svårare att försälja

rågen både på slättbygden och i södra skogsbygden, varför större

delen av rågskörden inom länet alltjämt vore osåld. Inom västra Närkes

huskållningsgille hade de mindre jordbrukarna haft betydande svårigheter

att försälja sin spannmål, emedan spannmålshandlarna ej vågat

köpa på lager. Mellanhänderna hade för vete i regel betalat priser, som

med 2 kronor 50 öre till 3 kronor per deciton understigit avtalsprisen.

Prisförhållandena på rågmarknaden hade varit betydligt sämre än å

vetemarknaden. De jordbrukare, som varit nödsakade att sälja sin råg,

hade därför fått nöja sig med priser, som avsevärt understigit minimiprisen.

Försäljningen genom spannmålshandlare eller jordbrukarsammanslutningar

hade i år varit betydligt mindre än tidigare. Vårvete av

prima kvalitet hade rönt avsevärt bättre efterfrågan än annat vete.

Sällskapets förvaltningsutskott har som allmänt omdöme framhållit,

att inmalningstvånget varit till stor nytta för såväl prisbildning som

avsättning, men att ifrågavarande stödåtgärders verkningar skulle hava

varit till ännu större nytta för jordbruket, örn samtliga liandelskvarnar

varit skyldiga inköpa brödsäden till avtalsprisen.

Länets hushållningssällskap har bland annat anfört följande:

»Med en stor kvarn i Alster, en ganska stor kvarn i Arvika, en ej obetydlig

kvarn i Karlskoga och en större rågbrödsfabrik med kvarn i Filipstad

samt några mindre kvarnar är länet i förhållande till sin produktion

av brödspannmål ganska väl försett med uppköpskvarnar. Lantbrukarna

i närheten av särskilt Alster och Arvika hava fördel av kvarnöverenskommelsen.

Under kortare eller längre perioder hava kvarnarna i

Alster och Arvika visserligen ej kunnat taga emot all brödsäd, som utbjudits,

och mången lantbrukare har därför blivit nödsakad uppskjuta

sina leveranser, men i stort sett får man nog anse, att avsättningen från

odlarna närmast omkring dessa sistnämnda två kvarnar varit tillfredsställande,

särskilt för vete.

Inom mera avlägsna områden från dessa kvarnar, särskilt sydvästra

Värmlands län (Näs härad), som annars har sin största avsättning av

brödsäd på Göteborg, hava svårigheterna för avsättningen varit större.

Avsättningen för råg har varit mycket svårare an för vete med undantag

för de områden, som ligga alldeles intill ovannämnda kvarnar. Dessa

kvarnars förmälning av råg synes ej motsvara rågodlingens omfattning

inom länet.

De större jordbrukarna, sorn kunna leverera hela järnvägsvagnar eller

billaster och alltså ordna bekväma transporter samt per telefon direkt

göra avslut med kvarnarna, hava haft den största fördelen av kvarnöverenskommelsen.

De mindre jordbrukarna, som utgöra det övervägande

antalet inom Värmlands län, hava i regel ej kunnat sälja direkt till kvarnarna.

På grund av svårigheten att dels ordna lämpliga transporter, dels

Örebro län.

Värmlands

län.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Majlis proposition Nr 216.

Västmanland s

län.

Kopparbergs

län.

komma i direkt förbindelse med kvarnarna, hava också avsättningsmöjligheter

för dessa mindre jordbrukare varit svårare än för de större.

För att ordna avsättningen särskilt för råg för ovannämnda områden,

som ligga på större avstånd från kvarnplatsen, och för de mindre jordbrukarna

har länets central förening ingripit och ordnat inköp på skilda

platser inom länet samt verkställt upplagring under de tider, då kvarnarna

ej uppköpt brödsäd. Centralföreningen har därvid beräknat en förmedlingsavgift

av 25 å 50 öre per 100 kilogram. Då emellertid centralföreningen

endast i mycket obetydlig omfattning kunnat sälja råg till

länets kvarnar, har föreningen i regel varit nödsakad räkna med längre

frakter (t. ex. till Stockholm), vadan rägpriset på stationerna för fullviktiga

prima kvaliteter blivit 14 å 15 kronor per 100 kilogram.»

Vidare framhålles, att de priser, jordbrukarna inom Värmlands län

erhållit denna säsong, i allmänhet varit något bättre i förhållande till

närmaste noteringsorters priser än under föregående år och särskilt hade

detta varit märkbart omkring Alster och Arvika.

Centralföreningens försäljning av vete och råg hade innevarande konsumtionsår

varit avsevärt mindre än under föregående år. Sannolikt

hade detta i än högre grad varit fallet för spannmålshandlarna.

Det nuvarande systemet kunde, anser sällskapet, sägas vara till mindre

fördel för de mindre brukarna än de större. Det förtjänade vidare framhållas,

att även i Värmland kvarnarna vid sina inköp av spannmål stipulerat,

att försäljarna skulle köpa kli och andra fodermedel, vilket allt

kunde göra prisavtalet illusoriskt. Det förefölle slutligen, som örn de

prisavdrag, vilka kvarnarna gjorde för lägre hektolitervikt, för inblandningar,

grodda kärnor m. lii., vore större, än vad det ekonomiska utbytet

vid förmälning motiverade.

Av hushållningssällskapets redogörelse framgår, att avsättningsförhållandena

varit rätt växlande. Det torde i allmänhet hava förhållit sig sä,

att partier av högre kvalitet haft lättare att finna köpare. Bärgningsvädret

hade i höstas ej varit det hästa och rätt mycket vete hade blivit

regnskadat, vilket borde observeras vid bedömandet av de till sällskapet inkomna

svaren. Någon egentlig skillnad beträffande större och mindre

jordbrukares möjlighet att få sälja torde i stort sett ej hava förelegat.

Emellertid torde platsen, dit försäljningen skett, stundom hava utövat inflytande

i så måtto, att de mindre ortskvarnarna icke kunnat köpa några

större partier åt gången, under det att försäljning till storkvarnarna kunnat

ske i större poster. Avtalsprisen hava i allmänhet ej kunnat erhållas.

I regel torde för fullgod vara hava betalats ett pris, som understigit avtalspriset

med 1 å 2 kronor per deciton. Omsättningen hade varit ungefär

normal, men som veteskörden i höstas inom länet varit större än någonsin

tidigare, vore ännu rätt mycket osålt. Vårvete hade rönt större efterfrågan

men i allmänhet icke erhållit något högre pris. I stort sett torde

enighet råda därom, att det nuvarande systemet medfört stor nytta för

länets spannmålsproducenter. En del uppgiftslämnare hade framhållit,

att jämväl de små kvarnarna bort vara med i avtalet. För bergslagssocknarna

med deras ringa veteodling hade avtalet givetvis haft mindre

betydelse.

Inom Kopparbergs län förekommer odling av brödsäd till avsalu endast

inom de delar, som äro södra Dalarnas och Västerbergslagens jordbruksbygd.

Medan från vissa orter inom nyssnämnda områden meddelas.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

43

att avsättningsmöjligheterna ökats, meddelas återigen från andra orter, att

svårigheterna att vinna avsättning för brödspannmålen blivit allt större.

Särskilt efter årsskiftet synes det hava varit mycket svårt att sälja vare

sig vete eller råg.

Jordbrukare, som bo nära kvarnar anslutna till gällande avtal, uppges

hava erhållit bättre pris än övriga. I mer gynnade fall hade prisen legat

omkring 2 kronor under avtalspriset. Någon skillnad i pris för olika vetesorter

inom länet hade ej förekommit. Vårvete odlades knappast inom

länet.

Som sitt slutliga omdöme framhåller sällskapet, att så länge ej alla

kvarnar äro anslutna till kvarnöverenskommelsen, minimipriset ej kan

tillfredsställande inverka på marknadspriset, och erfarenheterna inom länet

för detta konsumtionsår syntes även giva vid handen, att systemet

ej gjort åsyftad verkan.

För de fem jordbrukslän, nämligen Stockholms, Uppsala, Östergötlands,

Malmöhus och Skaraborgs län, för vilka som tidigare omnämnts till

spannmålsnämnden inkommit mer fullständiga svar från hushållningssällskapens

underavdelningar rörande de vidtagna stödåtgärdernas verkningar,

har i tab. 6 det siffermässiga resultatet av utredningen sammanställts.

Som av tabellen framgår, hava 357 svar avgivits. Den sålunda

redovisade jordbruksbygden, för vilken de avgivna svaren få anses representativa,

inrymmer enligt 1927 års jordbruksräkning fyra tiondelar av

rikets sammanlagda vete- och rågareal samt två tiondelar av samtliga

brukningsdelar.

I 127 hushållningskretsar har avsättningen av brödspannmål kunnat

betecknas som tillfredsställande, i 191 som mindre tillfredsställande och i

39 som otillfredsställande. Även örn avsättningsförhållandena i övervägande

antal fall varit mindre tillfredsställande, kan detta dock icke få

bortskymma det faktum, att i icke mindre än 36 procent av de redovisade

områdena inga svårigheter mött Aud försäljning av spannmål. Tages

dessutom hänsyn till, att de meromnämnda svårigheterna i ett flertal fall

uppgivits vara beroende på mindre god kvalitet hos de utbjudna partierna,

som exempelvis fallet varit i Stockholms läns norra sockenområden,

i södra delarna aA_ Uppsala län, i Kalmar läns södra hushållningssällskapens

område samt i Västmanlands län, alltså av omständigheter, som icke

kunna tillskrivas systemet, blir situationen något mer gynnsam. Avsättningsmöjligheterna

synas under inneATarande konsumtionsår hava mer

än tidigare varit fallet influerats av producenternas läge i förhållande

till de större kvarnarna. Detta framgår särskilt tydligt för sådana

jordbruksbygder som Skaraborgs och Värmlands län. Endast den omständigheten,

att producenten icke kunnat sälja direkt till avtalsbunden

kvarn och utfå minimipriset utan, som under tidigare år, \rarit nödsakad

att sälja till mellanhänder till priser, som med någon krona per

deciton avAukit från det avtalade minimipriset, har tydligen påA^erkat

uppgiftslämnarna Aud svarens avgivande och kommit försäljningsmöjligheterna

att framstå i en kanske något sämre dager, än vad verkligen varit

fallet. Det torde därför icke kunna anses vara för djärvt att draga den

slutsatsen, att i många fall de påtalade svårigheterna bestått i bristande

möjligheter till avsättning till minimipriser, alltså i omöjligheten att direkt

försälja till kvarnarna. Möjligheterna till försäljning av råg hava

dock varit betydligt mindre, och synas uppköparna såväl som kvarnarna

opaginerad Kontrollera mot PDF

44* Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

icke tillnärmelsevis kunnat mottaga de salubjudna partierna. Försäljning

av spannmål genom spannmålshandlare och jordbrukarsammanslutningar

hava näppeligen varit större än tidigare utan snarare något

mindre. I 161 av 274 svar uppgives nämligen försäljningen på dylikt sätt

hava varit lika stor som tidigare, i 56 som större och 57 som mindre.

Dock hava otvivelaktigt de pris, producenterna uppnått för sin vara,

legat mer under minimipris än tidigare i jämförelse med prisen å närmaste

noteringsort.

_ Jämföras avsättningsmöjligheterna för större och mindre jordbrukare,

finner man, att desamma i stort sett varit lika eller kanske något bättre

för de större, delvis beroende på att dessa kunnat leverera större mer

enhetliga partier, haft bättre förbindelser med kvarnarna, mer ekonomiska

transportmöjligheter och i många fall lättare att uppfylla de villkor,

som kvarnarna synas böra uppställa vid inköpen, nämligen återköp

av kli, andra fodermedel och gödningsämnen. Dessa bytesaffärer, örn

vilka det talas så mycket dels i lantbrukarnas egna svar och dels i hushållningssällskapens

yttranden, hava tydligen börjat få en mycket stor

utbredning. Särskilt gäller detta Östergötland. Mera allmänt tillämpat

måste detta system givetvis komma att föra därhän, att de avtalade minimiprisen

faktiskt icke upprätthållas. Men det tyckes icke blott vara kvarnarna,

som tillämpa dessa metoder; även upphandlarna hava i vissa trakter

följt exemplet. Vid sidan av dessa bytesaffärer florera även s. k. blancoförsäljningar

och försäljningar för framtida leverans, som likaledes äro

ägnade att göra det nuvarande systemet ineffektivt. Småkvarnarna, som

icke äro hundna av kvarnförbindelsen, hava, som av yttrandena framgått,

på flerfaldiga orter pressat prisen betydligt under avtalsprisen och därigenom

kommit i en gynnsammare ställning gentemot de avtalsbundna

kvarnarna på mjölmarknaden. De misstankar bland jordbrukarna, som

yppa sig i flera av de inkomna svaren, att även de avtalsbundna kvarnarna,

på grund av konkurrensen på mjölmarknaden från småkvarnarnas

sida, sett sig nödsakade att genom egna uppköpare ute i bygderna söka

erhålla spannmålen till lägre priser, maskerat i s. k. blanco-försäljningar,

torde kanske därför kunna hava något fog för sig.

Om systemet med tvångsinmalning kombinerat med kvarnförbindelse örn

minimipris, således icke kan sägas hava löst alla de svårigheter, som förelegat

beträffande avsättningen av fjolårets mycket stora skörd, utan avsättningsmöjligheterna

snarast måste betecknas som mindre tillfredsställande,

har däremot prisbildningen på vete och råg — såsom allmänt omvittnats

i yttrandena och jordbrukarnas egna uttalanden — högst avsevärt

förbättrats och kunnat betecknas som tillfredsställande. Av 356 inkomna

svar å frågan örn prisbildningen, hava i icke mindre än 293 priserna betecknats

som tillfredsställande, i 8 som synnerligen tillfredsställande, i 50 som

mindre tillfredsställande och endast i 5 som otillfredsställande. I hushållningssällskapens

yttranden framhålles likaledes, att kvarnförbindelsens

verkningar varit mycket välgörande för prisbildningen oell av stort värde

för jordbrukarna. För mer bakningskraftigare vetesorter, speciellt vårvete,

hava avsättningsmöjligheterna varit större, och har därför även i

mycket stor utsträckning för desamma erhållits överpris. Detta synes

dock, vad beträffar vårvetet, icke hava varit fallet i samma utsträckning

i Malmöhus län som annorstädes, och uppgives detta vara beroende

på, att även höstvetet därstädes varit av synnerligen hög och god kvalitet.

I 56 procent av de avgivna svaren uppgives vårvete hava betalats

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 216.

bättre än annat vete och i icke mindre än 83 procent av samtliga redovisade

områden hava avsättningsmöjligheterna varit vida bättre för dylik

vara. I ej så få fall uppgivas kvarnarna hava fordrat, att en viss del av

leveransen skulle bestå av vårvete.

Att döma av det prisstatistiska materialet och andra uppgifter skulle

marknadsprisen under konsumtionsårets första månader hava visat bättre

överensstämmelse med de avtalade minimiprisen, än senare blivit fallet.

Även avsättningsmöjligheterna anses som regel hava varit betydligt bättre

under september och oktober månader 1930 än under januari och februari

1931. Under november och december månader började en viss stagnation

i försäljningarna att inträffa. Från vissa håll uppgives dock, att försäljningsmöjliglieterna

i februari något lättat, ehuru de dock alltjämt

betecknas som tryckande.

Hushållningssällskapen hava med få undantag, däribland Skaraborgs och

Kopparbergs läns, ansett, att gällande system på brödsädsmarknadens

område varit jordbrukarna till stor hjälp och nytta i deras betryckta läge.

Visserligen hava avsättningssvårigheterna varit större än eljest och marknadsprisen

hava ej orkat följa med de stipulerade minimiprisen, men utan

inmalningstvång och kvarnavtal skulle situationen för jordbruksnäringen

i närvarande stund, sedd mot bakgrunden av de internationella förhållandena,

säkerligen icke hava tett sig särdeles ljus. På grund härav

påyrkar också en stor del av sällskapen fortsatta stödåtgärder.

Jordbrukar sammanslutning ar och spannmålshandlare.

Den i det föregående lämnade framställningen rörande avsättningsoch

prisförhållanden m. m. har i huvudsak tagit sikte på, huru dessa under

den tilländalupna delen av innevarande konsumtionsår gestaltat sig

för brödsädsproducenterna. Någon fullständig inblick uti, huru handeln

med vete och råg fungerat, har man likväl icke kunnat erhålla ur

det sålunda bearbetade materialet. Det ansågs redan vid planläggningen

av denna undersökning nödvändigt att söka införskaffa vissa liknande

uppgifter dels från kvarnindustrien, varom mera nedan, och dels från

spannmålsliandelns mellanhänder, nämligen jordbrukarsammanslutningar

och spannmålshandlare. För detta ändamål lät spannmålsnämnden

upprätta ett särskilt frågeformulär, som utsändes till följande centrala

institutioner:

a) Svenska lantmännens riksförbund.

b) Föreningen Sveriges spannmålsintressenter.

c) Sveriges fodervaru- oell spannmålsimportörers förening.

I skrivelser till dessa organisationer anhöll spannmålsnämnden, dels att

de måtte ombesörja distribuerandet och insamlandet av uppgiftsmaterialet,

och dels att de i samband med att uppgifterna tillställdes nämnden

för egen del måtte avgiva vissa sammanfattande omdömen rörande

förhållandena å den inhemska spannmålsmarknaden. Samtliga organisationer

hava avgivit begärda redogörelser och överlämnat ett i de flesta

fall synnerligen fullständigt primärmaterial från sina medlemmar.

Å de utsända frågeformulären begärdes uppgifter över inköpen av vete

och råg under tiden september—januari åren 1928/1929, 1929/1930 oell 1930/

1931. Vidare efterfrågades vad vederbörande betalat för vete och råg av

fullgod kvalitet under var och en av månaderna september—februari under

innevarande konsumtionsår och slutligen begärdes ett allmänt in
-

Materialets

insamlande.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Jordbrukar
sammanslut
ningar.

tryck rörande förhållandena å spannmålsmarknaden efter inmalningstvångets

genomförande», varvid utbnd, avsättningsförhållanden och kvaliteter

särskilt borde observeras.

Ifrån tolv av de till lantmännens riksförbund anslutna centralföreningarna

hava svar erhållits. Svaren från föreningarna i Västerbottens

och Norrbottens län hava emellertid icke någon betydelse för de här undersökta

förhållandena. Härutöver hava uppgifter inkommit från Sörmländska

lantmännens centralförening och Staffanstorps lantmannaförening

i Malmöhus län. Sammanställas dessa uppgifter — alltså ifrån tolv

föreningar — erhålles följande uppställning.

Inköp och försäljningar av vete och råg för 12 lantmannaorganisationer under

tiden 1 september—31 januari konsumtionsåren 1928/1929, 1929/1930 och 1930/1931.

Inköpta kvantiteter

1

Försålda och levererade

kvantiteter

Sädesslag

Va 1928—

81/i 1929

l/9 1929—

81/i 1930

V» 1930—

81/i 1931

1 V» 1928 —

81/i 1929

Va 1929—

81/i 1930

Va 1930—

“/i 1931

deciton

deciton

deciton

deciton

deciton

deciton

Vete............

233,564

235,004

212,273

205,431

222,855

176,243

Råg............

66,228

45,126

84,488

44,486

40,383

52,593

Örn man till en början bortser ifrån att förhållandena inom olika delar

av landet de särskilda åren gestaltat sig väsentligt olika, framstår såsom

ganska anmärkningsvärt, att lantmannaföreningarna under innevarande

konsumtionsår i regel inköpt och levererat avsevärt mindre vetekvantiteter

än de närmast föregående åren. Samtidigt hava desamma

emellertid inköpt icke obetydligt mer råg än tidigare. Med hänsyn till

att 1930 års rågskörd kvantitativt var mycket stor och relativt större än

veteskörden, är detta förhållande måhända icke särskilt märkvärdigt.

De här ovan anförda talen vittna emellertid örn, att lantmannaföreningarna

synbarligen haft att arbeta under ganska svåra förhållanden.

De liava nämligen fått vidkännas en nedgång i veteomsättningen,

vilken omsättning i sin helhet varit relativt gynnsam, och samtidigt i

större omfattning än tidigare fått taga hand örn rågen, som varit betydligt

mer svårsåld än vetet. Detta har fört med sig ganska stora svårigheter

och kan i viss mån förklara det missnöje, som från olika föreningar

kommit till uttryck.

De påtalade förhållandena kunna jämväl belysas genom att angiva de

kvantiteter vete och råg, som de olika konsumtionsåren inköpts under tiden

september—januari, men som den sista januari ännu icke kunnat

levereras.1 Man finner därvid följande:

Den 31 januari ännu icke levererade partier vete och råg, som inköpts under

Vete

Råg

tiden 1 september—31 januari.

31/i 1929 3,/i 1930 31/i 1931

deciton deciton deciton

28,133 12,149 36,030

21,742 4,743 31,895.

1 Det bör dock här observeras, att man icke äger någon kännedom om lagerbehållningarna

den 1 september.

opaginerad Kontrollera mot PDF

*47

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Även dessa uppgifter tyda på, att avsättningsmöjligheterna varit

svårare innevarande år än de närmast föregående. Emellertid får man

en kanske ännu bättre uppfattning av läget, örn man anför följande procenttal

rörande förhållandet mellan inköpt och levererad vara.

Under tiden 1 september—31 Januari Inköpta kvantiteter vete och råg, vilka

t. o. m. den 31 Januari levererats.

1/s 1928—8r/i 1929 V» 1929—1»l/i 1930 x/» 1930—31/i 1931

Vete .................................... 88.0 % 94.8 % 83.o %

Råg .................................... 67.2 % 89.5 % 62.2 %.

Alla år har rågen således varit svårare än vetet att avsätta.

Det har redan framhållits, att de förhållanden, som skildrats här ovan,

gestaltat sig väsentligt olika inom de olika centralföreningarna. Vad

först beträffar själva omslutningen har den under de tre undersökta åren

väsentligt ökat i Södermanlands, Jönköpings, Skaraborgs, Värmlands och

Örebro län, under det att Gotland, Skåne och Halland uppvisa en ganska

tydlig nedgång. Likaså hava avsättningsförhållandena växlat högst avsevärt.

Ifråga örn såväl vete som råg har Gotlandsföreningen tydligen

haft mycket svårt och knappast kunnat erhålla några leveranser. Stora

avsättningssvårigheter uppvisa dessutom föreningarna i Skaraborgs,

Värmlands och Örebro län samt, i fråga örn råg, Hallands län. För övriga

föreningar synas svårigheterna icke hava varit desamma eller också hava

de icke vågat eller kunnat inköpa väsentligt större kvantiteter, än att de

kunnat vinna avsättning för desamma. I de flesta fall torde detta senare

hava varit förhållandet, vilket i det följande skall påvisas.

Inom Södermanlands län synes föreningen hava ganska väl kunnat

sörja för avsättningen av hrödspannmålen. Det visar sig, att densamma

under tiden september—januari kunnat inköpa över 10 procent av länets

beräknade veteskörd och omkring 10 procent av rågskörden. Dessutom

uppgives, att utbuden ganska väl kunnat hållas tillbaka, på grund utav

att jordbrukarna genom föreningen haft möjlighet belåna sin spannmål

och därigenom förskaffa sig rörelsekapital, liksom att detta skett i stor

utsträckning.

Det uppgives vidare, att avsättningsförhållandena till en början voro

goda, men att situationen från och med december 1930 blivit starkt försämrad,

så att föreningen i slutet av januari fått taga alla sina lagringsutrymmen

i anspråk och tillsvidare icke kunnat mottaga spannmål.

Från Jönköpings län meddelas, att utbuden på vete och råg redan i

september månad förlidet år gjorde sig gällande mer än vanligt, att detta

fortsatte under hela hösten, och att kulmen på utbuden nåddes i början

av december månad. Även här voro avsättningsmöjligheterna relativt

goda i september och oktober, men redan i början av november syntes

marknaden i stort sett mättad och, därefter har det varit ytterligt

svårt att sälja.

Centralföreningen i Kronobergs län anser, att inmalningstvånget och

minimipriserna i hög grad försvårat avsättningsmöjligheterna för vete

och råg, åtminstone inom ett län som Kronobergs, som saknar tillgång

till några större kvarnar. Beträffande föreningens leveranser av vete och

råg kan anmärkas, att veteleveranserna varit mindro än föregående konsumtionsår,

men att rågleveranserna, ehuru ganska obetydliga, varit

avsevärt större än de två senaste åren. Det synes för övrigt som örn för
Iiihang

till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 190 haft. (Nr 216.)

4

opaginerad Kontrollera mot PDF

48:

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 216.

eningens spannmålsaffärer i början av konsumtionsåret varit ganska obetydliga,

vilket må beaktas, då man vill taga ställning till uttalandet här

ovan.

Ingen utav centralföreningarna synes under den gångna hösten och

vintern hava arbetat under så utomordentligt svåra förhållanden som

den på Gotland. Denna förening har de senaste åren sett sin omslutning

avsevärt reduceras. Under innevarande konsumtionsår har den praktiskt

taget icke kunnat sälja varken vete eller råg. Man inser detta mer än

väl, då man finner, att av de inköpta kvantiteterna föreningen t. o. m.

januari månads slut endast kunnat leverera 7.7 procent av vetet och 6.5

procent av rågen. Dessa förhållanden hava icke varit spannmålsnämnden

obekanta, men det har icke varit möjligt att i någon större utsträckning

intressera kvarnarna för inköp ifrån detta landskap. Det har enligt

föreningens åsikt huvudsakligen varit Kooperativa förbundet, som vid

olika tillfällen lättat på det gotländska saluöverskottet. Centralföreningen

klagar därför över att en del utav dess medlemmar med förbigående

av föreningen sålt sin säd direkt till nämnda organisation.

Ifrån Blekinge och Kalmar läns lantmannaförbund klagar man över,

att man blivit synnerligen vanlottad beträffande försäljningen av medlemmarnas

hrödspannmål. I viss mån anser man, att detta berott därpå,

att någon större kvarn icke är belägen inom området. Emellertid synes

denna förening i ganska liten omfattning taga emot och lagra sina medlemmars

spannmål, då inköpta och levererade kvantiteter för varje månad

äro desamma. Dessutom synes föreningen icke i början av konsumtionsåret,

då avsättningsförhållandena voro relativt gynnsamma, för medlemmarnas

räkning gjort några större affärer.

I Skåne anser man, att utbuden under innevarande konsumtionsår varit

ungefär lika stora som i vanliga fall, men att avsättningsmöjligheterna

varit betydligt svårare. Anledningen till detta senare förhållande

anser man emellertid till stor del ligga däruti, att man med nuvarande

prisläge för den svenska brödspannmålen icke i skydd av utförselbevisen

kunnat exportera någon spannmål. Under senare år har man annars

sålt på leverans till huvudsakligen danska och tyska kvarnar. Tages

hänsyn härtill, anser föreningen, att avsättningsmöjligheterna å den inhemska

marknaden antagligen icke understigit de senaste årens. Dessutom

meddelas, att det i början av konsumtionsåret fanns möjlighet att

placera större partier till Skånekvarnarna, men att föreningen då svävat

i ovisshet om, huruvida kvarnarna skulle köpa direkt från jordbrukarna

eller icke. På grund härav vågade föreningen icke engagera sig i

större utsträckning, än som skett. Samma förening meddelar dessutom,

att den för att kunna företaga uppköp måst sälja spannmål till mellansvenska

kvarnar och därigenom åsamkats fraktkostnader på omkring

1 krona 15 öre för 100 kilogram. Då prisläget på den inhemska marknaden

är så högt som för närvarande och export med tillhjälp av utförselbevisen

således icke kan påräknas, är det uppenbart, att ett så betydande

överskottsområde för vete som Skåne måste söka avsättning därför på

annat håll och då framför allt Mellansverige.

Då Skånekvarnarna emellertid, särskilt innevarande konsumtionsår, i

mycket stor utsträckning redan i höstas täckte sitt behov av vete och

råg genom leveransköp, synes det, som örn föreningen bort kunna begagna

sig av detta förhållande för att få samtliga fraktkostnader jämnt fördelade

på de olika medlemmarna.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majis proposition Nr 216.

49

I Halland hava utbuden hela säsongen varit stora i förhållande till försäljningsmöjligheterna,

och centralföreningen därstädes har praktiskt taget

icke kunnat sälja någon annan brödspannmål än den, vilken föreningen

sålde på leverans i augusti och september månader i fjol. De relativt

små leveranssiffrorna vittna örn detta förhållande, och framför allt

synes, som redan nämnts, rågen hava varit mycket besvärlig att sälja.

Västra Sveriges lantmäns centralförening med säte i Göteborg och med

verksamhetsområde i Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län klagar

över stora svårigheter att sälja direkt till kvarn och uppgiver, att den

icke sålt stort mer än 100 ton vete på direkt leverans till kvarn. Av föreningens

inköp att döma har den emellertid icke gjort affärer i större

utsträckning förrän i november och december, då förhållandena redan

börjat bliva svårare på marknaden.

Ifrån Skaraborgs län förmäles, att utbuden i början av konsumtionsåret

snarare voro under än över medelmåttan, samt att avsättningsförhållandena

under denna tid voro tillfredsställande. Sedan de enskilda

spannmålshandlarna på grund av överfyllda magasinsutrymmen till största

delen nödgats inställa sina inköp, har föreningen allt fortfarande kunnat

fortsätta att köpa medlemmarnas spannmål. De meddelade sifferuppgifterna

visa också, att föreningens omsättning avsevärt ökat. Föreningen

meddelar emellertid, att belastningen av dess lagerutrymmen är

synnerligen stor, och att, örn icke särskilda åtgärder vidtagas för att förbättra

avsättningsmöjligheterna, dess inköp av råg snart måste inställas.

I Värmlands län anser man, att avsättningen av brödsäd erbjudit större

svårigheter än under föregående år, och att det emellanåt varit omöjligt

att finna köpare till vare sig råg eller vete. Centralföreningens rågförsäljning

har varit avsevärt större än de närmast föregående åren, men

utgjorde i slutet av januari dess lager cirka 300 ton råg, till vilka den

icke kunnat finna köpare.

Vad slutligen örebro län beträffar uppgiver man, att råg är absolut

osäljbar till avtalskvarnarna, samt att höstvetet är synnerligen svårsålt

och omöjligt att placera annat än i kombination med vårvete, som är

eftersökt.

Vid ett studium av de priser, de olika centralföreningarna betalat sina

medlemmar för vete och råg, iakttager man, att desamma rönt ett mycket

stort inflytande av örn föreningarna mottagit och lagrat spannmålen

för sina medlemmars räkning, och örn avsättningsförhållandena varit

mer eller mindre besvärliga. De betalade priserna hava enligt lämnade

uppgifter gestaltat sig sålunda:

Pri sbildningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

50*

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Av centralföreningarna betalade priser för vete och råg 1 kronor per 100 kg

fullgod (frisk, oskadad) vara av normalkvalitet.

19 3 0

19 3 1

September

Oktober

November

December

Januari

Februari

A. Vete.

Jönköpings

län.........

17.oo

17.20

17.40

17.60

18.—

18.50

Kronobergs

» .........

16.60

17.—

17.—

17.40

17.80

18.20

Gotlands

» .........

16.60

16.70

16.70

16.7 0

13.oo

13.oo

Malmöhus

» .........

18.00

18.36

18.60

18.7 5

19.25

19.25

Kristianstads

» .........

17.75

I8.00

18.25

18.60

18.75

19.oo

Hallands

» .........

18.25

18.50

18.75

19.25

19.50

19.60

Göteborgs o. Bohus

Älvsborgs

)..........

17.60

I8.00

18.50

19.oo

19.oo

19.oo

Skaraborgs

» .........

17.00

17.00

17.20

17.20

17.60

17.75

Värmlands

» ........

16.50

16.80

17.00

17.40

17.70

I8.00

örebro

» .........

17.60

17.50

17.00

17.00

17.50

18.oo

Minimipris vid

kustkvarn

18.5 0

18.80

19.30

19.60

19.90

20.10

B. R & g.

Jönköpings

län.........

14.00

14.00

14.25

14.2 6

14.50

_

Kronobergs

» .........

14.oo

14.oo

14.20

14.40

14.60

14.80

Gotlands

» .........

13.50

13.70

13.70

13.70

11.00

11.00

Malmöhus

» ......

14.7 6

lö.oo

15.40

15.70

16.00

16.2 5

Kristianstads

» ........

14.75

15.oo

15.40

15.70

16.oo

16.25

Hallands

» .........

14.7 6

15.26

15.50

16.oo

16.25

16.50

Göteborgs o. Bohus

Älvsborgs

}•.........

14.50

15.oo

15.50

15.50

15.50

15.50

Skaraborgs

» .........

14.oo

14.oo

14.20

14.20

14.60

14.50

Värmlands

* .........

13.50

13.76

14.oo

14.20

14.2 0

14.oo

Örebro

» .........

14.oo

13.50

13.oo

13.60

13.50

14.oo

Minimipris vid

kustkvarn

15.60

15.80

16.20

16.60

16.90

17.10

Till dessa prisuppgifter bör fogas den anmärkningen, att Sörmländska

centralföreningen icke lämnat några prisuppgifter men meddelat, att den

gjort 25 öres avdrag från stadgade minimipriset för partier, som gått direkt

till kvarn, samt avdrag med 50 öre jämte frakt och speditionskostnad

för partier, som gått över magasin. Vidare har Blekinge och Kalmar

läns lantmannaförbund tydligen endast förmedlat köp, enär man

därifrån uppgiver, att de betalade priserna överensstämt med de priser,

som betalats av kustkvarnarna.

Prisuppgifterna här ovan äro synnerligen intressanta. Som allmän

regel gäller, att de av föreningarna betalade priserna icke kunnat följa

den prisstegring, som kvarnförbindelsen inneburit, utan att avståndet

mellan desamma och avtalspriserna ständigt ökat. Inom vissa län hava

föreningarna t. o. m. knappast betalat högre priser i januari 1981 än i

september 1930, ehuru avtalskvarnarna under samma tid varit underkastade

en fördyring av såväl vetet som rågen med 1 krona 50 öre.

Vid bedömandet av dessa priser får man emellertid taga i betraktande,

att desamma icke alltid äro jämförbara. Dels äro desamma nämligen påverkade

utav de fraktkostnader till avsättningsorterna, som föreningarna

måste räkna med, dels få desamma i vissa fall endast anses utgöra

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

*51

förskottslikvider, varvid medlemmarna senare komma att erhålla högre

eller lägre tilläggspriser. Särskilt beträffande Gotland gäller detta sistnämnda

förhållande.

I tab. 7 hava sammanförts uppgifter rörande samtliga föreningars

inköp och försäljningar månadsvis under tiden 1 september 1930—31 januari

1931. Man får utav dessa uppgifter ett allmänt intryck utav de här

ovan omnämnda avsättningssvårigheterna. I sin sammanfattande översikt

över centralföreningarnas verksamhet innevarande konsumtionsår

framhåller lantmännens riksförbund emellertid, att detsamma i god tid

föregående höst försökte intressera centralföreningarna för leveransförsäljningar

till kvarnarna, men att föreningarna då ställde sig avvaktande

och icke kommo i marknaden, förrän kvarnarna i mycket stor utsträckning

fyllt sina behov för den närmaste tiden. Nedanstående tabell torde

i detta sammanhang böra observeras och dessutom jämföras med en motsvarande

tabell å sidan *53.

Av centralföreningarna inköpt samt försåld eller levererad spannmål,

procentuellt fördelad efter inköps- och försäljningsmånad.

Månad

Vete

E å g

1928—1929

1929—1930

1930—1931

1928 — 1929

1929 — 1930

1930—1931

A. Inköp.

September ...............

26.7

29.3

28.8

20.8

35.3

32.7

Oktober .................

26.2

19.9

18.2

24.9

21.8

20.2

November ...............

17.3

15.G

20.5

27.2

17.1

22.6

December ..............

18.5

20.9

17.0

16.8

16.4

15.0

Januari ..................

11.8

14.3

15.5

10.3

9.4

9.5

Summa

100. o

100. o

lOO.o

lOO.o

lOO.o

lOO.o

B. Försäljning.

September ...............

22.5

22.1

24.8

17.3

23.9

33.3

Oktober ..................

26.0

19.3

18.0

23.3

24.4

20.9

November ...............

19.7

16.3

24.5

31.0

21.2

21.1

December ..............

19.0

26.5

14.5

16.9

18.7

14.4

Januari .................

12.8

15.8

18.2

11.5

11.8

10.3

Summa

100. o

lOO.o

lOO.o

lOO.o

lOO.o

lOO.o

Även härav framgår, att rågen i de flesta fall varit mer svår att avyttra

än vetet. Vidare framgår tydligt, att centralföreningarna förhållandevis

icke haft så stora inköp och försäljningar i säsongens början

som spannmålshandlarna.

Av övriga yttranden från de olika centralföreningarna, vilka i här

diskuterade avseenden kunna vara utav större intresse, må anföras, att

omdömena rörande kvaliteten hos 1930 års skörd i huvudsak överensstämma

med de uppgifter, som framgått av spannmålsnämndens egna undersökningar.

Vårvetet uppgives som regel haft större, t. o. m. god efterfrågan,

men någon överbetalning för dess högre kvalitet har i allmänhet

icke förekommit. Vidare påtalas från olika håll de bytesaffärer med kli

och andra fodermedel m. m., vilka kvarnarna i viss utsträckning tilllämpat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

52*

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Spannmåls
handlare.

Sorn regel Ilar nian ansett, att de statliga stödåtgärderna haft en förmånlig

inverkan på prisbildningen, men att avtalspriserna i hög grad

försvårat avsättningsmöjligheterna. Slutligen uttalas i allmänhet den

förhoppningen, att stödåtgärderna i en eller annan form måtte hliva beståndande

även under den kommande tiden, enär i annat fall jordbrukarens

läge kommer att bliva synnerligen bekymmersamt.

Då det inkomna materialets storlek medgivit en uppdelning av detsamma

på olika geografiska områden, har en dylik uppdelning företagits.

Därvid hava till Sydsverige hänförts Blekinge, Skåne och Halland, till

Mellansverige Östergötland, Småland, Bohuslän, Västergötland och Värmland

samt till Mälarprovinserna Uppland, Södermanland, Närke och Västmanland.

De under månaderna september—januari konsumtionsåren

1928—1929, 1929—1980 och 1930—1931 inköpta, försålda och levererade partierna

vete och råg, redovisas i tab. 8 och 9. En första överblick över de

inköpta och levererade kvantiteterna erhålles av nedanstående tablå.

Av spannmålshandlare inköpta samt försålda och levererade partier spannmål, i

ton, under månaderna september—januari 1928—1931.

Inköpta partier

Försålda och levererade partier

1928/29

1929/30

1930/31

1928/29

1929/30

1930/31

58,186

10,277

59,639

8,135

42,184

14,756

46,528

7,532

48,524

6,594

33,145

9,721

Råg............................................

De under innevarande konsumtionsår inköpta kvantiteterna svenskt

vete hava således för de av undersökningen berörda spannmålshandlarna

varit betydligt mindre än under motsvarande tid närmast föregående år.

Under åren 1928—1929 samt 1929—1930 uppgingo inköpen till omkring 58

å 60 tusen ton men under innevarande konsumtionsår endast till 42 tusen

ton. Däremot hava de inköpta rågkvantiteterna icke oväsentligt ökat. I

likhet med vad som kunde iakttagas för jordbrukarsammanslutningarna

äro de under nyssnämnda tidsperioder försålda kvantiteterna i allmänhet

avsevärt mindre än de inköpta. Förhållandena i detta avseende hava

dock varit olika inom olika delar av landet, vilket närmare framgår av nedanstående

tabell.

Under tiden 1 september—-31 januari av spannmålshandlare försålda och levererade

partier spannmål i procent av under samma tid inköpta kvantiteter.

Landsdelar

Vete

Råg

1928/29

1929/30

1930/31

1928/29

1929/30

1930/31

Sydsverige .................................

79.7

82.5

66.8

77.3

82.6

99.1

Mellansverige ..............................

70.2

71.9

67.4

60.9

72.6

51.9

Mälarprovinserna ........................

108.4

105.4

134.8

147.9

105.4

136.1

Hela riket .................................

80. o

81.4

78.6

73.3

81.1

65.9

Beträffande dessa uppgifter torde höra anmärkas, att några uppgifter

över den 1 september varje år inneliggande lager icke erhållits, varför leveranserna,

som fallet tydligen varit i Mälarprovinserna, under den här

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216. *53

avsedda tiden september—januari de olika konsumtionsåren kunnat överstiga

inköpen.

Avsättningssvårigheterna för råg hava varit avgjort större än för vete

under samtliga tre år men särskilt tillspetsats under innevarande konsumtionsår,

då endast 66 procent av inköpen kunnat levereras.

Inköpen och försäljningarna hava även för spannmålshandlarnas vidkommande

fördelat sig mycket olika på de skilda månaderna. Man erhåller

följande uppdelning:

Av spannmålshandlare inköpt, försåld och levererad spannmål, procentuellt för|

delad efter Inköps- och försäljningsmånad.

Månad

Veto

Råg

1928/29

1929/30

1930/31

1928/29

1929/30

1930/31

A. Inköp.

September .................................

19.9

23. B

37.2

29.2

30.9

33.0

Oktober.......................................

28.8

27.9

23.9

25.6

23.4

22.3

November....................................

20.9

17.8

17.7

19.9

14.5

19.7

December...................................

19.2

19.9

13.8

16.8

16.4

15.9

Januari.......................................

11.2

10.9

7.9

8.5

14.8

9.1

Summa

lOO.o

lOO.o

lOO.o

100.0

lOO.o

lOO.o

B. Försäljning

September .................................

14.8

16.6

37.1

32.5

24.2

36.2

Oktober.......................................

27.4

25.2

23.0

20.8

24.9

20.4

November....................................

24.4

20.8

20.6

21.0

19.3

24.0

December...................................

21.3

22.2

lin

16.5

15.2

14.2

Januari.......................................

12.1

15.7

8.2

9.2

16.4

5.2

Summa

lOO.o

lOO.o

lOO.o

lOO.o

lOO.o

lOO.o

Inköpen av såväl vete som råg hava innevarande konsumtionsår koncentrerats

till september i mycket högre grad än de närmast föregående

åren. Detta förhållande återspeglar de tidiga utbuden hösten år 1930,

men kan i icke ringa mån även förklaras därmed, att en stagnation i

spannmålshandeln inträtt under sommaren 1930.

Att spannmålshandlarnas försäljningar och leveranser undergått en liknande

förskjutning mot tidigare höstmånader framförallt till september

är naturligt. Särskilt starkt framträder dock reduktionen för december

månad både vad beträffar inköp och försäljningar.

I detta avseende råder således full samstämmighet emellan de av spannmålshandlarna

och de av kvarnarna lämnade och i det följande redovisade

uppgifterna rörande de olika inköps- och försäljningsmånadernas relativa

betydelse.

Av särskilt stort intresse äro de priser, som erlagts vid försäljning av

spannmål till spannmålshandlare, i jämförelse med de avtalade minimiprisen.

De från spannmålshandlarna införskaffade prisuppgifterna hava

därför bearbetats och sammanställts i nedanstående tabell. Medelprisen

för de olika landsdelarna äro ovägda medeltal, medan däremot de beräknade

rikspriserna vägts med de inom respektive landsdelar försålda kvantiteterna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

54*

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Av spannmålshandlare erlagda priser, i kronor för 100 kg, för inköpt svenskt

vete och råg under månaderna september 1930—Januari 1931.

Landsdelar m. m.

År

1930

År 1931

Sept.

Okt.

Not.

Dec.

Jan.

Febr.

A. Sydsverige.

Vete ..........................................

17.93

18.08

18.40

18.65

18.90

19.14

Rag.............................................

14.83

15.08

15.29

15.4 8

15.62

15.76

B. Mellansverige.

Vete .........................................

17.28

17.44

17.6 4

17.86

18.16

18.30

Råg.............................................

14.20

14.26

14.24

14.57

14.66

14.42

C. Mälarprovinserna.

Vete ........................................

17.68

17.88

18.04

18.25

18.31

18.43

Rag............................................

14.50

14.76

14.95

14.94

14.88

14.98

D. Hela riket.

L-

Vete ..........................................

17.59

17.76

18.05

18.27

18.4 9

18.65

Räg.............................................

14.51

14.6 9

14.7 7

14.91

14.96

14.97

E. Minimipris Tid inlandskvarn.

Vete ..........................................

I8.00

18.30

18.70

19.10

19.40

19.60

Råg.............................................

15.00

15.30

15.70

16.10

16.4 0

16.60

Av dessa priser framgår med stor tydlighet, dels att prisbildningen ur

producentsynpunkt varit avgjort ogynnsammast i Mellansverige, något

gynnsammare i Mälarprovinserna samt fördelaktigast i Sydsverige, dels

ock att motsvarande priser inom olika landsdelar och för riket i dess

helhet ej följt den avtalade stegringen i minimiprisen.

Medan i föregående tabell redovisats de på grundval av spannmålshandlarnas

uppgifter lämnade inköpsprisen på vete och råg, har här nedan,

för åvägabringande av en bättre överblick av marknadsprisens förhållande

till minimiprisen, uträknats prisindextal, varvid kustkvarnsminimipriset

för varje månad satts lika med 100 och de genomsnittliga

marknadsprisen inom varje landsdel för sig och riket i dess helhet omräknats

i förhållande härtill.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

*55

Av spannmålshandlare erlagda priser under månaderna september 1930—januari

1931 i procent av avtalsprisen under motsvarande tid.

Prisindex (avtalspriset =

100)

Landsdelar m. m.

År 1930

År 1931

Sept.

Okt.

Nov.

Dec.

Jan.

Febr.

A. Sydsverige.

Vete ..........................................

99.6

98.8

98.4

97.6

97.4

97.7

Råg...........................................

98.9

98.6

97.4

96.1

95.2

94.9

B. Mellansverige.

Vete ..........................................

96.0

95.8

94.8

93.5

93.6

93.4

Råg.............................................

94.7

93.2

90.7

90.5

89.3

86.9

C. Mälarprovinserna.

Vete .........................................

97.9

97.4

96.5

95.5

94.4

94.0

Råg............................................

96.7

96.5

95.2

92.8

•

90.7

89.9

D. Hela riket.

Vete ..........................................

97.7

97.0

96.5

95.7

95.3

95.2

Råg.............................................

96.7

96.0

94.1

92.6

91.2

90.2

Priset på råg har hela tiden legat relativt lägre än vetepriset, och denna

differens har nästan genomgående ökat under konsumtionsåret, ett förhållande

som tydligt belyser de större svårigheter, som förelegat för avsättning

av rågen.

I de yttranden, som jämsides med de rent siffermässiga uppgifterna införskaffats

från spannmålshandlarna och deras sammanslutningar, påpekas

allestädes de redan här statistiskt belysta förhållandena å spannmålsmarknaden.

Det framhålles sammanfattningsvis bland annat, att

föga grund synes föreligga till invändningar mot inmalningsförfarandet

i och för sig. Denna anordning har inneburit en av lantbrukarna uppskattad

och hittills inom vissa gränser verksam trygghet beträffande avsättningen

av svensk brödsäd.

Däremot har inmalningsförfarandet icke kunnat undgå att medföra

vissa rubbningar i förmalningens kontinuitet i sådan mening, att mjölinköpen,

särskilt ifrån bageriernas sida, forcerats under perioder med

förhållandevis låg inmalning med åtföljande behovsminskning av mjöl

vid stigande inmalningsprocenter. Efterfrågan på spannmål har givetvis

påverkats av denna ojämnhet i mjölåtgången.

Beträffande minimiprisen framhålla uppgiftslämnarna, att dessa tillfört

de brödsädsodlande jordbrukarna ett värdefullt stöd för den vara,

de blivit i tillfälle att avyttra under denna säsong. I övrigt uppgives minimiprisen

hava medfört ogynnsamma verkningar. Från alla delar av landet

bekräftas klagomålen från spannmålshandlarnas sida över starkt beskurna

avsättningsmöjligheter, stockningar i leveranserna och besvärligheter

av alla slag. Det uttalas också, att spannmålshandlarna aldrig tidigare

varit med örn sådana svårigheter, som kännetecknat större delen av

den löpande säsongen. Vidare påtalas det redan av hushållningssällskapen

beklagade förhållandet med bytesaffärer. Kvarnarna uppgives hava

fordrat, att säljare av spannmål skulle återköpa kli och andra fodermedel

samt gödningsämnen. Härtill anmärkes, att spannmålshandlarna genom

dylika kombinationer av affärerna i mycket stor utsträckning utslagits

opaginerad Kontrollera mot PDF

Materialets

insamlande.

56* Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

dels från inköpen av spannmål från lantbrukarna och dels från försäljningen

av här ifrågavarande jordbruksförnödenheter, ett förhållande, som

medfört en icke obetydlig omsättningsminskning för de reguljära företagen

inom dessa branscher.

1 minimiprisen anses vidare hava legat en direkt stimulans för lantbrukare

att såvitt möjligt undvika spannmålshandlarna eller därmed jämnställda

uppköpsorgan vid avyttringen av saluöverskottet. Denna inskränkning

av handelns möjlighet att utföra sin förmedlingsuppgift vid skördeöverskottets

avsättning anses oförenlig med jordbrukets intresse, då ju

de förmedlande organen icke kunna varaktigt undvaras men minimiprisanordningen

är avsedd som tillfällig. Det anses önskvärt, att statsåtgärderna

icke bringa handeln ur dess naturliga banor.

Från vissa delar av landet uppgives, att spannmålsfirmorna över huvud

icke kunnat bedriva en ordnad och regelbunden spannmålsupphandling sedan

tiden för kvarnförbindelsens ikraftträdande. Särskilt gällde detta företag,

vilkas uppköpsmöjligheter vore starkt förbundna med exporten. Minimiprisets

upphävande av utförselbevisets verkningskraft hade ställt

dessa företag inför nödvändigheten att genomföra en begränsning av magasins-

och kontorspersonalen. En fortsatt reglering av den inhemska

spannmålsmarknaden på basis av fastställda priser kunde ställa dem inför

tvånget att nedlägga sina spannmålsaffärer.

Vissa provinser saknade egen kvarnindustri av egentlig betydelse. I dylika

trakter vöre jordbrukarna hänvisade att låta existerande företag ombesörja

placeringen av deras spannmål till förbrukarna. För dessa företag

hade inköpsmöjligheterna begränsats i mån av säsongens fortskridande,

därför att ingen garanti förelåge beträffande företagens möjlighet

att vinna avsättning för sina partier före minimiprisens upphörande. Intresset

för lagring kunde mot försommaren eller sommaren motverkas

även av frånvaron av ersättning för med sådan lagring uppstående kostnader.

I de provinser, som odlade exempelvis råg delvis för utfodring, hade disproportionen

mellan rågpriset och kraftfoderpriset föranlett jordbrukarna

att sälja hela sin rågtillgång, varigenom utbuden av råg kommit att

överstiga normala mått.

I de fall, spannmålshandlarna läge med överfyllda magasin, uppstode

stor fara för värdeminskning genom kvalitetsförluster vid inträdande

varmare väderlek. Dels med hänsyn härtill och dels i avvaktan på de

åtgärder, som till äventyrs vore att emotse i händelse den avslutade inventeringen

eller minskningen i mjölkonsumtionen gjorde uppkomsten av ett

överskott sannolikt vid konsumtionsårets utgång, kunde spannmålshandlarna

icke företaga några inköp, oaktat de hårt pressades av lantbrukarnas

erbjudan om inköp.

Kvarn industrien.

I de till kvarnarna utsända frågeformulären begärdes uppgifter rörande

de inköpta kvantiteterna svensk spannmål under tiden september—

januari åren 1929—1930 och 1930—1931 samt i vilken omfattning denna

spannmål inköpts direkt från jordbrukare eller genom spannmålshandlare

och jordbrukarsammanslutningar. Vidare infordrades uppgifter

över försålda och levererade kvantiteter mjöl för varje särskild månad

under nyss nämnda tidsperioder.

opaginerad Kontrollera mot PDF

*57

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Tillsamman hava 93 kvarnföretag avgivit svar enligt de utsända frågeformulären.

Av dessa kvarnar äro 57 anslutna till kvarnavtalet och benämnas

i det följande avtalskvarnar. Övriga kvarnföretag äro 36 och benämnas

icke-avtalskvarnar. I en del fall hava kvarnarnas bokföring icke

varit så avpassad, att fullständiga svar kunnat lämnas. I de tabeller, som

hava avseende å denna avdelning av undersökningen, har därför antalet

kvarnar, som uppgifterna i varje fall avse, angivits.

Icke-avtalskvarnarna hava även tillfrågats örn de priser, de betalat för

svenskt vete och svensk råg. Vidare hava till samtliga kvarnar ställts

följande två frågor:

1. Huru har mjölförsäljningen gestaltat sig innevarande konsumtionsår

i jämförelse med förhållandena under de senaste åren? Örn någon

väsentlig förändring inträtt, vad är i så fall Eder åsikt örn orsaken härtill?
2.

Vad är Edert allmänna intryck rörande förhållandena på spannmålsmarknaden

sedan inmalningstvångets genomförande? (Utbud, avsättningsförhållanden,

priser, kvaliteter o. s. v.)

Vid bearbetningen av det inkomna primärmaterialet hava kvarnarna

grupperats på samma sätt, som tidigare omnämnts beträffande spannmålshandlarna.

Inom de tre huvudområdena, Sydsverige, Mellansverige

och Mälarprovinserna hava kvarnarna fördelat sig sålunda:

Antal

kvarnar

Landsdelar

avtals-

icke-avtals-

Summa

Sydsverige.......................

............ 18

5

23

Mellansverige .................

............ 23

17

40

Mälarprovinserna.............

........... 16

14

30

Summa 57

36

93.

Kooperativa förbundet har lämnat en gemensam uppgift för dess två

kvarnar Tre Lejon i Göteborg och Tre Kronor i Stockholm. Båda dessa

kvarnar hava hänförts till Mälarprovinserna, då den avgjort större av

dem är belägen i Stockholm.

De av kvarnarna under ovan förmälda tider inköpta spannmålskvantiteterna

redovisas i tab. 10, 11 och 12. Under tiden september—

januari innevarande konsumtionsår inköptes 207,000 ton vete och råg

mot 150,000 ton under samma tid närmast föregående konsumtionsår.

Detta innebär en ökning på 38 procent. Av de under innevarande konsumtionsår

inköpta kvantiteterna kommo icke mindre än 198,000 ton på

avtalskvarnarna och endast omkring 9,000 ton på icke-avtalskvarnarna.

Av tab. 12 framgår, huru inköpen fördelat sig på olika månader. Enbart

under september 1930 inköptes 78,000 ton vete och råg, motsvarande

omkring 38 procent av de under tiden september 1930—januari

1931 inköpta kvantiteterna. I september 1929 inköptes endast

44,000 ton eller 29 procent av inköpen under nyss nämnda tid konsumtionsåret

1930—1931. Under månaderna oktober, november och december

hava inköpen avsevärt avtagit och varit minst i december för att

åter ökas i januari.

Jämförelser mellan olika konsumtionsår rörande inköpens fördelning

å skilda månader giva måhända icke någon direkt föreställning örn avsättningsmöjligheterna,

ty skörden är det ena året försenad och ett annat

Spannmåls - inköpen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

58''

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

år, i likhet med år 1930, synnerligen tidig. De i tabellerna återgivna talen

över inköpen äro emellertid, särskilt under hösten 1930, av ganska

stort intresse icke minst vid en jämförelse mellan de olika landsdelarna.

Det är uppenbart, att de sydsvenska kvarnarna i mycket stor utsträckning

gjort tidiga och stora leveransköp, under det att dylika förekommit

i betydligt mindre omfattning i Mellansverige och Mälarprovinserna.

De här omnämnda inköpssiffrorna för innevarande konsumtionsår förtjäna

att jämföras med de å sid. 16* angivna inköpen, vilka senare erhållits

från rapporter till spannmålsnämnden. Överensstämmelsen mellan

dessa uppgifter kan måhända icke anses fullt tillfredsställande, då de inköpta

mängderna vete och råg enligt rapporterna uppgått till omkring

208,000 ton och dessa rapporter avsett ett större antal kvarnar än de i

detta kapitel redovisade. Emellertid komma endast ganska obetydliga

mängder spannmål på de av de rapporterande kvarnar, vilka icke finnas

medtagna i denna undersökning.

I tab. 13 har lämnats en översikt över kvarnarnas inköp och huru

dessa fördelat sig på inköp direkt från jordbrukare samt från jordbrukarsammanslutningar

och spannmålshandlare. Även här har en uppdelning

företagits på avtalskvarnar och icke-avtalskvarnar. Då denna senare

kategori kvarnar i allmänhet är avsevärt mindre än avtalskvarnarna

och icke-avtalskvarnarna dessutom i allmänhet äro belägna mitt i produktionsdistrikten

för hrödspannmålen, är det helt naturligt, att de, som

tabellen utvisar, till allra största delen företaga sina inköp direkt från

jordbrukarna.

Avtalskvarnarna hava under innevarande konsumtionsår inköpt 33 procent

av sin spannmål direkt från producenterna samt 53 procent genom

spannmålshandlare. Jordbrukarsammanslutningarna hava däremot endast

förmedlat 14 procent av kvarnarnas inköp. Under samma tid, som

här avses, av närmast föregående konsumtionsår voro förhållandena ungefär

desamma, dock inköptes då något större del av spannmålen genom

spannmålshandlare. I Mellansverige hava kvarnarnas inköp detta konsumtionsår

till icke mindre än 69 procent företagits direkt från producenterna.

Motsvarande tal utgör för Mälarprovinserna 20 procent och för

Sydsverige 17 procent. I synnerhet förtjänar uppgiften för Sydsverige

att i detta sammanhang uppmärksammas.

De uppgifter över erlagda priser för svenskt vete och svensk råg, som

införskaffats från icke-avtalskvarnarna, hava endast bristfälligt kunnat

bearbetas. Å det utsända frågeformuläret hade den inköpta spannmålskvantiteterna

icke uppdelats å vete och råg. Det har därför icke varit

möjligt att för de olika geografiska områdena beräkna andra medelpriser

än dem, vilka erhållits som enkla medeltal av vad varje enskild kvarn betalat.

De sålunda beräknade medelprisen jämte medelvärdena av de under

vissa motsvarande tidsperioder gällande avtalsprisen framgå av nedanstående

tabell.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

*59

Av icke-avtalskvarnar erlanda priser (i kronor) per 100 kilogram svenskt vete och

svensk råg jamte under samma tid gällande avtalspriser.

Pris i kronor per 100 kilogram

Landsdelar m. m.

år

1930

år 1931

september—

oktober

november—

december

januari

Sydsverige (3).

Svenskt vete ......................................................

18.12

18.03

18.35

Svensk råg ........................................................

15.07

15.80

15.10

Mellansverige (15).

Svenskt vete ......................................................

17.51

17.71

18.00

Svensk råg .........................................................

14.83

14.88

14.49

Mälarprovinserna (18).

Svenskt vete ......................................................

17.10

17.68

17.87

Svensk råg.........................................................

14.oo

14.48

14.79

Avtalspriser.

Svenskt vete ......................................................

18.20

18.90

19.40

Svensk råg .........................................................

15.20

15.90

16.40

Den fria prisbildningen har sålunda ur jordbrukarsynpunkt gestaltat

sig bäst i Sydsverige och sämst i Mälarprovinserna.

Man iakttager bär samma förhållanden, som tidigare skildrats i fråga

örn bland annat av centralföreningarna betalade priser. Den fria prisbildningen

har gestaltat sig bäst i Sydsverige, men inom alla områden

framträder, att de av kvarnarna betalade priserna icke undergått samma

stegring som avtalspriserna.

De från kvarnarna lämnade uppgifterna, vilka måhända äro utav den

allra största betydelsen för bedömandet av det aktuella läget å spannmåls-

och mjölmarknaden, äro försäljningarna och leveranserna av mjöl,

vilka återfinnas i tab. 14, 15 och 16. Samma uppdelningar på olika

kategorier kvarnar samt geografiska områden som tidigare äro bär verkställda.

Av sagda tabeller framgår, att leveranserna av olika mjöler gestaltat

sig sålunda:

• Levererade partier mjöl under tiden

september 1929 —

september 1930 —

januari 1930

januari 1931

Avtalskvarnar:

ton

ton

Vetemjöl....................

........... 107,000

103,000

Rågsikt........................

........... 42,000

37,000

Rågmjöl ....................

........... 21,000

17,000

Icke-avtalskvarnar:

Vetemjöl.....................

1,174

1,332

Rågsikt.........................

........... 696

559

Rågmjöl .....................

........... 2,399

2,516.

Mjölförsälj
ningarna.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Allmänna

•mdömen.

Avtalskvarnarnas mjölleveranser hava således varit mindre under innevarande

konsumtionsår än under samma tid närmast föregående år, och

detta gäller såväl vetemjöl som rågsikt och rågmjöl. Starkast har nedgången

drabbat rågsikten, under det att minskningen i vetemjölsleveranserna

är relativt ringa. Icke-avtalskvarnarna kunna uppvisa ökade veteoch

rågmjölsleveranser. Även desamma hava emellertid måst se sina

rågsiktsleveranser gå tillbaka. I de fall, där icke-avtalskvarnarna uppvisa

ökade mjölleveranser, äro förändringarna dock såväl absolut som

relativt mycket obetydliga.

En ganska god överblick över mjölleveranserna erhålles av följande

tabell, där de under konsumtionsåret 1929—1930 levererade partierna satts

lika med 100.

Levererade partier vete- och rågmjöl samt rågsikt under september 1930—januari

1931 (motsvarande månader åren 1929/30 = 100).

Leveransmånad

(motsvarande månader 1929/30 == 100)

Avtalsbundna kvarnar

Ej avtalsbundna

kvarnar

Vetemjöl

Rågsikt

Kågmjöl

Vetemjöl

Rågsikt

Rågmjöl

1930 september ...........................

in

88

83

119

91

121

oktober ..............................

in

91

78

103

78

104

november ...........................

79

80

72

96

82

88

december ...........................

90

88

80

162

79

102

1931 januari.................................

91

88

96

93

73

lil

Summa september—januari............

96

87

80

113

80

105

Man iakttager här, att vetemjölsleveranserna voro mycket stora under

september och oktober månader år 1930, men att avtalskvarnarna sedermera

baft betydligt reducerade leveranser i jämförelse med närmast föregående

år. Ieke-avtalskvarnarnas leveranser uppvisa i detta avseende

belt andra förhållanden. Vidare framträda tydligt samma kvarnars ökade

rågmjölsleveranser.

Även då det gäller mjölleveranserna kan man iakttaga ganska stora

olikheter inom skilda delar av landet. Det mest framträdande härvid

är, att icke-avtalskvarnarnas ökade leveranser av vetemjöl och rågsikt

kunna lokaliseras till Mälarprovinserna, under det att motsvarande kvarnar

inom övriga områden fått vidkännas väl så kraftigt minskade leveranser

som avtalskvarnarna. Detta är en omständighet, som är värd uppmärksamhet.

I

I allmänhet hava de kvarnar, som besvarat spannmålsnämndens frågeformulär,

avgivit mer eller mindre fullständiga uttalanden rörande de

frågor av mer allmän karaktär, vilka i det föregående relaterats. Huvudintresset

har, framför allt då det gällt avtalskvarnar, varit förhållandena

å spannmåls- och mjölmarknaden. Avtalskvarnarna visa sig i allmänhet

missnöjda över den dubbla prisbildning å den svenska brödspannmålen,

som uppstått därigenom, att de icke avtalsbundna kvarnarna kunnat

inköpa sin råvara till avsevärt lägre priser än de, som avtalskvarnarna

fått betala. Samma förhållande anföres i de flesta fall som orsaken

till, att mjölförsäljningarna och mjölleveranserna gått så starkt tillbaka.

Vidare påtalas i många fall de delvis synnerligen svåra förhållanden,

som för närvarande äro rådande på grund av ovissheten örn den

framtida utvecklingen å den inhemska spannmålsmarknaden. Ovissheten

opaginerad Kontrollera mot PDF

*61

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

i detta avseende hav framskapat en stagnation i såväl mjöl- som spannmålshandeln,

vilken vållat oro bland såväl producenter som konsumenter.

De synnerligen stora utbuden på vete och råg, som hela tiden varit rådande,

anses även sammanhänga med denna ovisshet. Vidare framhålles,

att den goda kvaliteten hos 1930 års brödsädsskörd samt de låga

fodervarupriserna kommit jordbrukarna att utbjuda mer spannmål än

annars skulle varit fallet.

Ett av de uttalanden, som tillställts nämnden, synes i hög grad förtjäna

att i sin helhet återgivas. Detsamma, som utgör en sammanfattning

av från olika håll framförda synpunkter, lyder sålunda:

»Det försiktiga handhavandet av bestämmelserna och det successiva

ökandet av inmalningsprocenten har möjliggjort för kvarnarna att anpassa

sig efter den nya situationen på ett sätt, som uteslutit klagomål

över kvalitetsändringen. Ett förhållande, som medverkat till att kvalitetsnedgången

ej kommit att taga sig uttryck i praktiken, har varit den

exceptionellt höga kvaliteten på det svenska vetet.

Lika friktionsfritt har icke tillämpandet av minimiprisöverenskommelsen

förlupit varken med hänsyn till förhållandet gentemot spannmålsproducenter,

ej heller gentemot mjölkonsumenter. De förra hava utan spår

av sammanhållning, organisation eller ens känsla av gemensamt ansvar

sökt ernå en försäljning av sin spannmål. Härtill har säkerligen i ej

ringa mån bidragit ovanan vid de nya bestämmelserna och känslan av

osäkerhet att få spannmålen avsatt till minimipriserna. Det i förhållande

till köpmöjligheten överväldigande utbudet föranledde nästan omedelbart

efter skördens början oförutsedda utvecklingslinjer. I de fall, då de

för stora utbuden ej kunnat mötas med prisnedsättningar, hava på sina

håll i stället spannmål sköpen kombinerats med försäljning av andra

produkter, vilket tenderar att förrycka den normala handelns banor. Där

däremot ej något tvång att hålla minimipriserna förefunnits, hava tillämpats

priser, som avsevärt understigit de förra. I den mån dessa priser

legat till grund för vissa kvarnars mjölframställning, möjliggöra de givetvis

en mycket svår konkurrens mot de kvarnar, som följa prisavtalet.

Man kan ej. heller, stödd på viss erfarenhet men utan att hava bevis därom,

värja sig för tanken, att det finnes avtalskvarnar, som synas lia funnit

vägar för ett mindre noggrant tillämpande av avtalets andemening.

Slutligen synes svårigheten att genast få avsättning för brödspannmålen

till minimipriserna hava föranlett en ökad tullförmalning. Det senare haltin

och med tagit sådana former, att bagare uppköpt spannmål, som lämnats

till tullförmalning, ett förfaringssätt, vilket tidigare varit okänt.

Alla dessa omständigheter hava föranlett en betydlig nedgång av de större

kvarnarnas leveranser, vilket i sin tur medfört, att dessa kvarnar icke

torde vara benägna för ett förnyande av ett avtal angående minimipriser.

»

Slutligen må framhållas, att ett av landets större kvarnföretag i sitt

uttalande över dessa frågor hävdat en från övriga kvarnar i viss mån avvikande

uppfattning. Man har därstädes ansett, att den mångomtalade

nedgången i mjölleveranserna, vilken företaget ifråga även fått vidkännas,

icke så mycket har sin förklaring uti konkurrensen mellan avtalsoch

icke-avtalskvarnar utan fastmer beror på den goda kvaliteten hos 1930

års skörd. Detta har medfört, att jordbrukarna varit självförsörjande

oell i större utsträckning än i vanliga fall själva förmalt sin brödsäd.

I detta ''sammanhang framhålles, att Dalarnas och södra Norrlands jord
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

62*

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

brukare i allmänhet tidigare varit ganska stora köpare av vetemjöl och

rågmjöl, men att de innevarande konsumtionsår varit självförsörjande i

ganska stor utsträckning. Vidare framhålles, att kornet, som för Norrlands

vidkommande spelar en mycket stor roll i hushållet, år 1930 lämnat

en stor och god skörd.

Samma företag anser dessutom, att även de låga priserna å animaliska

livsmedel samt frukt varit en bidragande orsak till de minskade mjölleveranserna.

Ett stort antal kvarnföretag uttala slutligen, att den marginal av 2 kronor,

som fastställdes mellan utgångspriset den 1 september 1930 och slutpriset

i maj 1931 var för liten och att detta i mycket hög grad bidragit till

att påskynda utbuden även från sådana odlare, vilka under normala förhållanden

sälja sin brödsäd relativt sent under konsumtionsåret.

Bageriidkare- och köpmannasammanslutningar.

1 ett av Sveriges bageriidkareförening avgivet utlåtande rörande mjölkvaliteterna

uttalas, att mot det mjöl, som framställdes i januari och februari

år 1931. då inmalningsprocenten för vete var 70, inga anmärkningar

kunde framställas. Föreningen ansåg dock, att en ytterligare höjning

av då gällande inmalningsprocent kunde medföra den risken, att

mjölet icke skulle kunna bibehålla en önskvärd bakningskraft. Redan

det under nyss nämnda tid framställda mjölet hade i vissa fall berett

bageriidkare, vilka inrättat sin drift och sin tekniska utrustning efter

de hårda amerikanska mjölerna, vissa svårigheter. Föreningen uttalade

slutligen, att den för sin del ansåg det fullt berättigat, att den svenska

brödspannmålen funne avsättning till brödändamål i den mån goda mjölkvaliteter

därav kunde erhållas.

Sveriges köpmannaförbund förklarar, att köpmännen näppeligen kunnat

''påvisa några olägenheter av inmalningssystemet. Strax inmalningsförfarandet

börjat, hade vissa ojämnheter i mjölkvaliteterna kunnat iakttagas,

men numera syntes kvarnarna hava lyckats så väl anpassa sig

efter systemet, att det hela fungerade oklanderligt. Från husmoderhåll

hade i regel inga klagomål försports, och även bageriidkarna syntes i

stort sett tillfredsställda med de mjölkvaliteter, som salufördes. Särskilt

ansåg sig förbundet böra framhålla, att de högsta mjölmärkena uteslöte

varje som helst anledning till missnöje.

Förbundet ville emellertid framhålla, att det vore troligt, att 1930 års

goda och väl bärgade skörd i hög grad bidragit till det lyckliga resultat,

som ernåtts.

Slutligen uttalade förbundet, att detsamma livligt beaktade nödvändigheten

av effektiva och väl avvägda åtgärder till jordbrukets skydd och i

varje fall icke för närvarande ansåge sig hava anledning påyrka ett frångående

av inmalningssystemet.

Sveriges koloniaivaru-engrossisters riksförbund har i sitt utlåtande huvudsakligen

uppehållit sig vid att samtliga dess medlemmar, vilka importerat

och idkat handel med utländskt mjöl, genom inmalningsförfarandet

vållats ett avsevärt avbräck i sin hantering och erinrade, att vissa firmor

av denna anledning gjort framställningar örn skadestånd.

Förbundet meddelar slutligen, att det vid upprepade tillfällen före inmalningstvångets

tillkomst protesterat däremot och hävdat den uppfattningen,

att det vore oriktigt, att staten för att hjälpa en grupp medbor
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Marits proposition Nr 21b.

gare till bättre förhållanden, berövade en annan grupp möjligheten att

utöva sin näring. Staten borde under sådana förhållanden känna sig förpliktad

lämna ersättning åt dem, som drabbats av inmalningstvångets

verkningar.

Sammanfattning.

Från alla delar av landet och av nästan samtliga berörda parter betecknas

utbuden på vete och råg under den nu tilländalupna delen av

konsumtionsåret som mycket stora. Likaså anser man ganska allmänt,

att avsättningsförhållandena varit ganska ogynnsamma utom under

september och oktober 1930, då desamma i allmänhet ansetts tillfredsställande.

Den återhållsamhet i utbuden, som man förväntade skulle göra sig

gällande på grund av den stigande skalan i de avtalade prisen, har i det

hela uteblivit. Orsakerna härtill hava varit flera. I första hand torde

den ovanliga storleken och den relativa godheten av 1930 års skörd hava bidragit

härtill. Dessutom var skörden tidigt mogen och kom mycket snart

i marknaden. Vidare synas de för jordbruket tryckta förhållandena i

allmänhet hava bidragit till, att skörden tidigt salufördes. Dessutom

hava såväl jordbrukare som spannmålshandlare hela tiden varit påverkade

av ovissheten örn, huruvida hela saluöverskottet av vete och råg verkligen

skulle finna avsättning till avtalspriserna, och även på grund härav

i viss mån forcerat utbuden. Samma verkan torde det förhållandet hava

medfört, att stegringen i avtalsprisen upphör i och med maj månads

ingång samt att denna stegring, som under tiden 1 september 1930—1

maj 1931 uppgår till 2 kronor, ansetts väl låg för att motsvara lagrings- och

räntekostnader m. m.

De påtalade svårigheterna att finna avsättning för 1930 års

skörd stå i nära samband med de stora och tidiga utbuden. Däremot

finnes icke någon anledning antaga, att kvarnindustrien i detta

avseende icke sökt underlätta förhållandena på spannmålsmarknaden,

så^ länge kvarnarna utan risk ansett sig kunna mottaga spannmål.

Under senaste tiden har emellertid inträtt det förhållandet, att

kvarnarna på grund av osäkerhet rörande det läge, som kan väntas uppstå

den 31 augusti 1931, då nuvarande kvarnförbindelse utlöper, ansett sig

böra iakttaga en viss återhållsamhet med inköpen. Detta framgår i viss mån

av de uppgifter över inneliggande lager, som de rapporterande kvarnarna

lämnat spannmålsnämnden.

Kvarnarnas lager 1 ton.

Vete

R i e

svenskt

utländskt

summa

svensk

utländsk

summa

1930, 1 september......

...1 22,400

27,713

50,113

13,795

9,763

23,558

1930, 1 oktober.........

.... 51,387

27,488

78,875

23,677

9,195

32,872

1930, 1 december......

.. 65,184

18,147

83,331

31,013

8,458

39,471

1931, 15 mars .........

61,740

18,850

80,590

26,680

5,674

32,354

Beträffande vetet voro lagren således ännu den 15 mars 1931 ganska obetydligt

reducerade, under det att råglagren varit underkastade en förhållandevis

kraftigare tillbakagång.

bihang till riksdagens protokoll 1031. 1 sami. 190 haft. (Nr 216.)

*5

opaginerad Kontrollera mot PDF

64*

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

De återgivna lageruppgifterna samt kvarnarnas tidigare i denna undersökning

meddelade inköpsförliållanden tyda på, att kvarnarna mycket

snart under hösten 1930 fyllde sina lager. Uppmärksammas må emellertid,

att kvarnarnas inköp av svenskt vete och svensk råg under tiden september

1930—januari 1931 med icke mindre än omkring 60,000 ton överstigit

motsvarande inköp ett år tidigare. Även örn hänsyn tages till att exporten

av vete och råg under tiden september 1929—januari 1930 uppgick

till omkring 40,000 ton, har i allt fall mängden av försåld svensk

spannmål varit omkring 20,000 ton större innevarande konsumtionsår än

under samma tid nästföregående. Avsättningsmöjligheterna hava ändock

ansetts svårare detta konsumtionsår och detta måhända med rätta.

Brödsädsskörden har blivit större än tidigare. I allmänhet hava under

senare år stora mängder av såväl vete som råg utfodrats, men innevarande

konsumtionsår har denna utfodring väsentligt inskränkts. De

salubjudna partierna svenskt vete och svensk råg hava därför varit större

än kanske någon gång tidigare. Under sådana förhållanden har icke i

år såsom tidigare större delen av den svenska spannmålen kunnat mottagas

av kvarnarna under hösten och vintern. I stället hava leveranserna

måst utsträckas över hela konsumtionsåret. Såväl jordbrukare som

spannmålshandlare hava måst inrätta sig efter delvis ändrade förhållanden,

vilka för övrigt kunna påräknas bliva bestående, såvida brödspannmålen

i fortsättningen skall kunna finna avsättning till den inhemska

kvarnindustrien.

Från skilda trakter framhålles, att handeln med vete och råg

men även med mjöl och fodervaror slagit in på andra vägar än tidigare.

Så hava kvarnarna — möjligen i något större utsträckning än tidigare

— tillämpat byteshandel med spannmål och fodermedel. Vidare påtalas

blancoförsäljningarna av spannmål, vilka dock även tidigare förekommit.

I allmänhet upppgives, att de prisei\ jordbrukarna erhållit för sin

spannmål, varit tillfredsställande med hänsyn till förhållandena å

världsmarknaden. De mest anmärkningsvärda invändningarna mot

det nuvarande systemet med avtalade lägsta priser torde gälla icke-avtalskvarnarnas

möjlighet att inköpa vete och råg till i vissa fall avsevärt

lägre priser än de avtalade. Härigenom har uppstått den dubbla prisbildning

å den inhemska spannmålen, som i synnerhet avtalskvarnarna

åberopat som den största bristen i det nu tillämpade systemet. Utan

tvivel har denna situation utnyttjats av en del icke-avtalskvarnar och

även av andra köpare.

Inom vissa delar av landet, särskilt i Mälarprovinserna och Dalarna,

hava de priser, jordbrukarna erhållit för brödspannmålen, ej sällan legat

mer under avtalsprisen än frakt- och distributionskostnader m. m. kunna

anses föranleda. I synnerhet gäller detta råg, varå prisbildningen i

stora delar av landet gestaltat sig ganska oförmånligt.

Såväl beträffande avsättningsförhållandena som prisbildningen, varöver

en sammanfattning här ovan lämnats, gäller således, att desamma

under innevarande konsumtionsår ansetts ej i allo tillfredsställande. I

vissa avseenden kunna de påtalade missförhållandena dock anses överdrivna

och i någon mån även självförvållade.

Då inventeringen av vete och råg den 1 februari 1931 givit vid handen.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

att vid ifrågavarande tidpunkt icke fulla 20 procent av den totala

brödsädsskörden fanns kvar hos jordbrukarna, kunna avsättningsförhållandena

i sin helhet icke hava varit så svåra, som från jordbrukar

och spannmålshandlarhåll gjorts gällande, så mycket mer som det finnes

anledning förmoda, att ganska stora partier vete och råg, vilka vid inventeringen

deklarerats av jordbrukarna, på grund av grodd och andra skador,

icke äro kvarngilla.

Såväl beträffande avsättningsmöjligheterna som framför allt prisbildningen

kunna emellertid jordbrukarna själva genom egna sammanslutningar

i hög grad påverka förhållandena. Flera utav merförmälda brister

och missförhållanden hade i väsentlig grad kunnat upphjälpas genom

bättre organisation och fastare sammanhållning bland jordbrukarna.

Skall inmalningsförfarandet fortsätta och i längden lända till avsedd

nytta, kräves säkerligen en sådan reglering av utbuden, som endast producenterna

själva kunna framskapa.

De i vissa fall avsevärt minskade mjölleveranserna hava varit det förhållande,

som för avtalskvarnarna känts mest besvärande under den nu

tilländalupna delen av konsumtionsåret. I fråga örn vetemjölet synas

dock dessa leveranser till och med januari månads utgång icke hava varit

så mycket mindre, än att denna nedgång till stor del kan förklaras

med en viss återhållsamhet från köparnas sida. Beträffande rågsikt och

rågmjöl räcker emellertid icke en sådan förklaring. Konkurrensen mellan

avtalskvarnar och icke-avtalskvarnar torde dock i ganska stor utsträckning

hava uppfattats såsom betydelsefullare än den i verkligheten

varit. Bortsett från Mälarprovinserna hava nämligen även icke-avtalskvarnarna

fått vidkännas avsevärt inskränkta mjölleveranser. En tidigare av

nämnden företagen undersökning rörande förmalningen synes giva vid

handen, att även i de fall, då icke-avtalskvarnarna ökat sin förmälning,

denna ökning dock varit så obetydlig, att den icke stått i någon rimlig

proportion till avtalskvarnarnas minskade mjölleveranser. Däremot visade

tullförmalningen i vissa fall en rätt avsevärd ökning. Rätta förhållandet

torde sannolikt hava varit följande.

En från vissa synpunkter besvärande konkurrens har varit rådande

mellan avtalskvarnar och icke-avtalskvarnar, och dessa senare hava otvivelaktigt

i vissa fall kunnat intränga på marknaden på de förras bekostnad.

Den betydande nedgången i mjölleveranserna får emellertid antagligen

till större delen tillskrivas en ökad hemmaförmalning bland

jordbrukarbefolkningen samt i viss mån även en minskad mjölkonsumtion,

som då framför allt träffat rågen. 1930 års skörd var av utmärkt

god kvalitet, vilket möjliggjort framställning av relativt goda mjölkvaliteter

utan större tekniska resurser. Dessutom hava jordbrukarna säkerligen

i ett stort antal fall, då de icke kunnat sälja sin brödsäd till avtalspriser,

själva låtit förmala sitt mjölbehov och även sålt av överskottet.

Som ett totalomdöme torde kunna sägas, att inmalningstvånget i förening

med avtalade minimipriser hittills rätt väl kunnat fylla sin uppgift att

till för jordbrukarna förhållandevis förmånliga priser skapa avsättning

för den svenska brödspannmålen, utan att varken konsumenterna fått

vidkännas någon ökning av mjöl- oell brödpriserna i förhållande till vad

förut gällt eller mjölkvaliteterna undergått sådana förändringar, att berättigade

klagomål kunnat riktas med desamma.

opaginerad Kontrollera mot PDF

66*

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Tab. 1. Inventeringen av vete och råg den 1 februari 1931

Län

Areal för höstvete

hektar

Areal för vårvete,

hektar

Ar 1927

År 1930

År 1931

År 1927

År 1930

År 1931

Stockholms stad o. län ......

11,427

11,018

10,991

1,435

2,434

3,166

Uppsala län ...........

11,733

10,080

10,575

1,301

2,489

3,333

Södermanlands » ............

15,959

15,214

16,272

1,263

2,405

2,703

Östergötlands » ............

25,133

25,498

28,527

6,634

8,587

10,930

Jönköpings » ............

2,704

3,040

3,564

1,519

1,633

1,826

Kronobergs » ............

735

1,087

1,219

1,524

1,763

1,930

Kalmar » ............

9,567

11,006

11,975

3,715

4,662

5,567

Gotlands » ............

6,762

7,148

7,654

495

933

1,013

Blekinge » ............

2,462

2,634

2,911

621

1,000

1,472

Kristianstads » ............

12,161

13,102

13,324

831

1,143

2,032

Malmöhus » ............

39,264

38,624

40,640

1,500

2,362

4,077

Hallands » ............

5,249

5,488

6,052

3,173

4,048

5,379

Göteborgs o. Bohus län ......

3,307

3,679

3,097

902

1,504

2,612

Älvsborgs län ............

5,454

6,402

6,256

2,345

2,808

3,462

Skaraborgs » ...........

15,711

17,232

17,879

1,991

3,023

4,169

Värmlands » ........ ...

7,166

8,484

8,988

624

827

1,621

Örebro län » ............

6,879

7,407

8,404

940

1,185

1,477

Västmanlands » ............

10,578

9,999

11,379

741

1,003

1,459

Kopparbergs » ...........

2,364

3,652

4,293

171

185

198

Summa

194,645

200,794

214,000

31,725

43,994

58,426

Tab. 2. Inventeringen av vete och råg den 1 februari 1931. — Hos jordbrukare

inneliggande, till försäljning avsedda förråd.

Län

Salnöverskott

Beräknad totalskörd 1930

Överskott i %

av skörden

Yete

dt

Råg

dt

Vete

dt

Råg

dt

Vete

Råg

Stockholms stad och län

64,600

15,900

317,590

126,480

20

13

Uppsala

län ......

51,100

18,100

248,710

118,240

21

15

Södermanlands

» ......

88,900

32,400

448,650

213,180

20

15

Östergötlands

» ......

207,100

60,600

880,110

319,020

24

19

Jönköpings

» ......

9,000

18,200

99,710

198,710

9

9

Kronobergs

> ......

3,800

13,000

51,540

172,160

7

8

Kalmar

» ......

47,200

60,800

343,910

398,920

14

15

Gotlands

* ......

16,400

3,300

145,620

97,460

11

3

Blekinge

» ......

25,200

26,600

89,860

163,450

28

16

Kristianstads

» ......

60,500

86,2''''0

386,910

484,720

16

18

Malmöhus

» ......

236,600

52,600

1,009,180

384,780

23

14

Hallands

» ......

52,500

58,500

259,260

273,150

20

21

Göteborgs o. Bohus län ■

9,900

12,900

120,340

120,510

8

11

Älvsborgs

län ......

22,100

31,200

199,820

259,060

11

12

Skaraborgs

» ......

89.500

104,500

533,230

543,540

17

19

Värmlands

» ......

21,600

25,500

190,730

207,890

11

12

Örebro

» ......

40,700

52,300

206,090

209,030

20

25

Västmanlands

» ......

44,400

20,600

238,290

131,240

19

16

Kopparbergs

» ......

10,5''>0

13,400

64,150

98.570

16

14

Tillhopa

1,101,600

706,600

5,833,700

4,520,110 |

19

16 !

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Martts proposition Nr 216.

Areal för vete och råg åren 1927, 1930 och 1931, länsvis.

Areal för höstråg,

hektar

Areal

för rårråg,

hektar

Vete

och råg, hektar

År 1927

År 1930

År 1931

År 1927

År 1930

År 1931

År 1927

År 1930

År 1931

7,338

6,121

5,307

101

59

101

20,301

19,632

19,565

6,580

6,161

5,460

71

40

59

19,685

18,770

19,427

9,951

9,176

8,355

53

25

70

27,226

26,820

27,400

14,454

14,751

13,103

421

229

306

46,672

49,065

52,866

11,275

10,220

9,842

1,191

668

750

16,689

15,561

15,982

10,186

9,224

9,162

760

402

427

13,205

12,476

12,738

24,547

21,234

20,642

821

702

798

38,650

37,604

38,982

8,089

6,933

6,662

52

17

25

15,398

15,031

15,354

10,520

8,692

8,389

306

164

233

13,909

12,490

13,005

28,843

23,948

23,620

1,150

834

1,126

42,985

39,027

40,102

25,105

18,352

18,279

385

214

369

66,254

59,552

63,365

16,573

13,669

13,059

324

199

258

25,319

23,404

24,748

7,728

6,646

5,456

180

129

229

12,117

11,958

11,394

15,924

14,174

13,347

1,130

726

751

24,853

24,110

23,816

27,834

26,979

24.474

434

289

434

45,970

47.523

46,956

15,555

14,453

12,976

93

14

107

23,438

23,778

23,692

10,845

10,248

9,161

254

113

194

18,918

18,953

19,236

8,115

6,987

6,213

37

8

12

19,471

17,997

19,063

5,759

5,772

5,029

45

20

33

8.339

9,629

9,553

265,221

233,740

218,536

7,808

4,852

6,282

499,399

483,380

497,244

Tab. 3. Brödsädsinventeringen den 1 februari 1931. — Hos kvarnar och spannmålshandlare

inneliggande förråd av vete och råg, i deciton.

Län

Kvarnar

Spannmålshandlare

Vete

Kåg

Vete

Råg

Stockholms stad ..............................

228,200

56,400

2,600

400

Stockholms län...........................

1,100

900

1,300

500

Uppsala » ...........................

25,900

11,800

5,400

3,300

Södermanlands » ...........................

26,400

13,000

21,100

11,300

Östergötlands » ...........................

105,300

38,900

53,100

13,800

Jönköpings » ...........................

1,700

2,800

1,000

2,200

Kronobergs » ...........................

200

1,100

200

1,700

Kalmar » ...........................

50,700

35,600

3,900

6,600

Gotlands » ...........................

700

100

19,100

14,500

Blekinge » ...........................

4,200

4,600

1,200

4,500

Kristianstads » ...........................

82,400

24,000

28,700

22,500

Malmöhus » ...........................

193,100

121,500

181,700

37,600

Hallands » ...........................

42,100

22,000

10,500

15,900

Göteborgs o. Bohus län.....................

46,500

28,100

3,900

2,400

Älvsborgs län...........................

25,200

5,800

1,200

3,500

Skaraborgs » ...........................

11,300

11,500

29,300

50 600

Värmlands » ..........................

7,200

6,200

1,500

2,800

Örebro » ...........................

16,000

9,900

2,700

5,700

Västmanlands » ...........................

4,300

4,500

8,600

4,700

Kopparbergs » ...........................

1.200

3,100

1,000

1,200 1

Gävleborgs » ...........................

700

3,500

400

400 ''

Västernorrlands » ...........................

300

300

100

100

Jämtlands » ...........................

—

—

—

—

Västerbottens » ...........................

—

—

—

—

Norrbottens » ...........................

—

100

100

—

Hela riket

874,700

405,700

378,600

206,200

opaginerad Kontrollera mot PDF

68*

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Tab. 4. Detaljpriser å mjöl samt produkter därav åren 1929 och 1930

i öre tor kilogram.

År oell

månad

Mjöl

R å g

) r ö d

V e

t e b r

ö d

vete

råg

rågsikt

grovt

spis-

bröd

knäcke-

bröd

limpa

söt

grov-

bröd

skorpor

mjukt

bakat m.

vatten

mjukt

bakat m.

mjölk

1929

Januari ......

42

30

40

73

97

64

48

150

76

94

Februari •

42

30

40

73

97

64

48

151

76

94

Mars .........

42

30

41

72

96

64

48

151

76

94

April .........

42

30

40

72

96

64

48

151

76

94

Maj............

41

29

39

71

95

64

48

151

76

94

Juni .........

41

29

39

71

95

64

48

151

76

94

Juli............

43

30

40

71

95

64

48

151

75

94

Augusti ......

45

30

40

71

94

64

48

151

75

93

September...

44

29

40

71

94

64

48

150

75

93

Oktober......

43

28

38

69 ''

92

63

48

149

76

92

November ..

42

27

37

68

92

63

48

149

76

92

December ...

43

26

37

68

91

63

47

148

76

92

1930

Januari ......

43

26

36

68

91

63

47

148

75

91

Februari • •.

42

26

36

67

91

63

47

147

75

91

Mars .........

41

25

34

67

90

62

47

146

75

91

April .........

41

24

34

66

90

62

46

145

75

90

Maj.............

41

24

34

66

90 1

62

46

145

75

89

Juni .........

41

24

34

66

89

62

46

144

75

89

Juli............

41

25

35

65

89

62

46

144

75

90

Augusti......

41

25

36

65

89

62

46

144

75

89

September

41

25

36

65

89

61

46

143

75

90

Oktober......

40

24

35

65

88

62

46

143

75

89

November ■ • •

40

24

35

65

88

61

46

144

75

90

December ...

40

24

35

65

88

61

46

144

75

89

1931

Januari ------

40

24

35

65

89

61

46

143

75

90

Februari

39

24

35

64

88

61

47

143

75

90

opaginerad Kontrollera mot PDF

*69

Kungl. Majlis proposition Nr 216.

Tab. 5. Detaljpriser å mjöl samt produkter därav åren 1929 och 1930 i procent

av motsvarande priser år 1913.

Mjöl

|

Kägi

röd

V e

t e b r

ö d

År oell

månad

vete

råg

rågsikt

grovt

spis-

bröd

knäcke-

bröd

limpa

söt

grov-

bröd

skorpor

mjukt

bakat m.

vatten

mjukt

bakat m.

mjölk

1929

Januari......

135 !

136

148 1

178

168

160

197

177

157

Februari ...

135

136

148

178

—

168

160

199

177

157 |

Mars .........

135

136

152

176

—

168

160

199

177

157 i

April .........

Maj............

135

136

148

176

-.

168

160

199

177

157

132

132

144

173

—

168

160

199

177

157

132

132

144

173

—

168

160

199

177

157

Juli............

139

136

148

173

—

168

160

199

174

157

Augusti......

145

136

148

173

--

168

160

199

174

155

September- • •

142

132

148

173

—

168

160

197

174

155

Oktober......

139

127

141

168

—

166

160

196

177

153

November -

135

123

137

166

—

166

160

196

177

153

December ...

139

118

137

166

—

166

157

195

177

153

1930

Januari ......

139

118

133

166

—

166

157

195

174

152

Februari

135

118

133

163

—

166

157

193

174

152

Mars .........

132

114

126

163

—

163

157

192

174

152

April .........

132

109

126

161

-\

163

153

191

174

150

Maj............

132

109

126

161

-<

163

153

191

174

148

Juni .........

132

109

126

161

—■;

163

153

191

174

148

Juli............

132

114

130

159

—

163

153

191

174

150

Augusti......

132

114

133

159

—

163

153

191

174

148

September •

132

114

133

159

—i

161

153

189

174

150

Oktober......

129

109

130

159

-T

163

153

189

174

148

November •

129

109

130

159

—

161

153

191

174

150

December - ■ -

129

109

130

159

-f

161

153

191

174

148

1931

Januari ......

129

109

j ''

i 130

159

1 —•

161

153

189

174

150

Februari ■ - •

! 126

1 109

1 130

156

161

157

189

174

150

opaginerad Kontrollera mot PDF

^4

O

Iab. 6 Avsättnings- och prisblldnlngsförh&llandena & vete och råg Inom vissa hush&llningssällskapsomr&den under tiden

september 1930—tebruari 1931.

(Silleruppgifterna avse antalet hushållningskretsar)

1

Län

i

Allmänna omdömen örn

De nuvarande

prisens förhål- lande till

minimiprisen

i jämförelse

med tidigare

noteringar

Försäljning genom

spannmålshandlare

och lantmanna- sammanslutningar

har varit4

Vårvete8

Avsättnings- förhåilandena för

större och mindre

brukare

avsättnings-

förk&llandena

prisbildningen

prisbild-

ningen

avsätt-

ningen

t1

mt1

0 1

st1

t1

mt1

0 1

lägre

lika

större

lika

mindre

bättre

lika

bättre

lika

lika

bättre

för de

mindre

större

Stockholms

län

9

31

4

_

29

14

1

17

7

8

13

1

20

9

24

6

4

1

6

Uppsala

»

10

5

—

1

14

—

3

3

3

6

2

9

3

11

2

1

1

2

Östergötlands

»

39

64

12

—

104

10

1

57

41

19

61

24

43

36

92

8

29

2

24

Malmöhus

61

74

13

7

123

17

1

53

27

22

72

26

47

45

64

28

70

11

11

Skaraborgs

»

8

17

10

—

23

9

2

12

7

4

9

4

11

8

23

1

6

1

8

Summa

127

191

39

8

293

50

5

142

85

56

161

57 |

130

101

214

45

110

16

51

''st — synnerligen tillfredsställande

t = tillfredsställande

rut = mindre tillfredsställande

o == otillfredsställande.

5 i jämförelse med tidigare år.

3 i jämförelse med höstvete.

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 216.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

lab. 7. Inköps- och försäljningsförhållanden vid 12 lantmannaföreningar under

tiden september—Januari konsumtionsåren 1928/29, 1929/30 och 1930/31.

Månad

• Inköpt spannmål

Försåld och levererad spannmål

1928/29

kg

1929/30

kg

1930/31

kg

1928/29

kg

1929/30

kg

1930/31

kg

A. Vete.

September ........................

6,236,161

6,885,128

6,173,610

4,625,727

4,914,052

4,365,501

Oktober ...........................

6,121,538

4,674,960

3,901,921

5,350,122

4,308,014

3,179,443

November .......................

4,035,907

3,677,423

4,404,713

4,048,372

3,627,687

4,320,271

December..........................

4,312,491

4,900,341

3,649,848

3,892,140

5,905,904

2,559,272

Januari..............................

2,650,315

3,362,575

3,328,677

2,624,707

3,530,036

3,199,793

Summa

23,356,412

23,500,427

21,458,769

20,543,068

22,285,693! 17,624,280

B. Råg.

September ........................

1,378,647

1,591,098

2,765,612

769,580

964,846

1,728,643

Oktober ...........................

1,649,701

985,636

1,704,356

1,039,312

984,802

1,084,927

November .......................

1,799,748

773,932

1,910,649

1,377,150

856,608

1,098,346

December...........................

1,112,374

739,663

1,267,938

750,348

755,538

751,962

Januari..............................

682,373

422,280

799,864

512,248

476,495

535,344

Summa

6,622,843

4,512,609

8,448,419

4,448,638

4,038,289

5,199,222

opaginerad Kontrollera mot PDF

72*

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Tab. 8. Av spannmålshandlare inköpta, törsålda och levererade kvantiteter vete (i kg)

under månaderna september—januari åren 1928—1931.

Månad

Inköpt vete

Försålt

och levererat vete

För senare

leverans försålt vete

m. m.

1928/29

1929/30

1930/31

1928/29

1929/30

1930/31

1928/29

1929/30

1930/31

A. Syd- sverige.

Sept......

7,426,868

6,950,549

6,259,705

5,170,429

4,713,389

3,420,840

1,265,000

1,182,000

4,910,000

Okt..........

7,809,126

6,506,205

4,018,085

5,614,801

4,005,907

2,876,959

3,295,065

1,089,400

360,000

Nov..........

3,972,958

3,486,851

3,268,702

5,147,192

4,051,527

2,856,749

2,605,300

1,052,700

10,000

Dec.........

5,388,470

4,881,125

2,247,408

3,854,857

4,140,945

1,269,967

2,120,500

820,000

30,000

Jan..........

2,608,521

2,155,042

1,417,606

1,908,357

2,871,111

1,068,948

1,103,500

757,800

511,800

Summa

27,205,943

23,979,772

17,211,506

21,695,636

19,782,879

11,493,463

10,389,365

4,901,900

5,821,800

B. Mellan- sverige.

Sept. ......

3,844,768

6,076,528

7,197,897

1,619,218

2,914,096

5,599,604

2,427,800

2,776,000

3,112,500

Okt..........

6,102,588

6,773,026

4,427,720

4,422,897

4,467,359

2,651,599

200,200

111,275

210,370

5,394,164

4,463,890

5,609,861

4,765,177

2,792,330

1,992,429

4,527,590

4,403,516

2,172,207

180,000

1,019,400

50,000

Dec..........

3,315,407

4,274,807

648,599

322,600

162,000

75,000

Jan..........

3,103,295

3,154,234

1,395,230

2,194,211

2,899,084

920,450

1,043,000

922,100

545,000

Summa

22,908,705

26,378,826

17,805,606

16,079,323

18,958,862

11,992,459

4,173,600

4,990,775

3,992,870

C. Målar- provin- serna.

Sept.......

314,750

958,809

2,243,290

94,920

441,085

3,280,686

—

—

25,000

Okt..........

2,843,632

3,357,668

1,620,519

2,718,270

3,727,168

2,110,130

—

—

400,000

Nov..........

2,787,183

1,518,901

1,414,421

1,669,938

1,411,800

1,789,325

—

—

—

Dec..........

1,297,342

2,224,888

1,364,347

2,744,995

2,365,020

1,763,511

—

—

—

Jan..........

828,260

1,220,461

523,985

1,524,473

1,837,318

715,015

—

—

—

Summa

8,071,167

9,280,727

7,166,562

8,752,596

9,782,391

9,658,667

—

—

425,000

D. Hela

riket.

Sept. ......

11,586,000

13,986,000

15,701,000

6,885,000

8,069,000

12,301,000

3,693,000

3,958,000

8,048,000

Okt..........

16,755,000

16,637,000

10,066,000

12,756,000

12,200,000

7,639,000

3,495,000

1,201,000

970.000

Nov..........

12,154,000

10,616,000

7,475.000

11,345,000

9,867,000

6,818,000

2,785,000

2,072,000

60,000

Dec..........

11,150,000

11,871,000

5,604,000

9,915,000

10,781,000

3,682,000

2,443,000

982,000

105,000

Jan..........

6,540,000

6,530,000

3,337,000

5,627,000

7,608,000

2,704,000

2,147,000

1,680,000

1,057,000

Summa

58,185,000

59,640,000

42,183,000

46,528,000

48,525,000

33,144,000

14,563,000

9,893,000

10,240,000

opaginerad Kontrollera mot PDF

* 73

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Tab. 9. Av spannmålshandlare inköpta, försålda och levererade kvantiteter råg (i kg)

under månaderna september—januari åren 1928—1931.

Månad

Inköpt

å g

Försåld

och levererad råg

För senare leverans törsåld råg

m. m.

1928/29

1929/30

1930/31

1928/29

1929/30

1930/31

1928/29

1929/30

1930/31

A. Sydsverige.

September............

1,675,105''1,314,337

1,994,883

1,445,851

784,676

1,129,535

742,567

335,000

1,240,000

Oktober ..............

1,635,694

880,215

1,469,246

852,772

772,318

—

—

—

November............

829,560

371,019

1,231,163

479,325

389,110

1,016,318

195,000

—

250,000

December............

654,277

615,175

847,255

796,147

594,933

475,378

105,000

—

—

Januari...............

312,262

309,826

411,333

375,601

340,810

204,518

87,500

7,000

90,000

Summa

5,106,898 3,490,572

5,953,880

3,949,696

2,881,847

3,568,316

722,500

7,000

1,580,000

B. Mellansverige.

September...........

1,139,790

915,967

2,124,999

872,587

676,557

1,030,926

50,000

64,400

Oktober...............

901,500

717,030

1,409,910

663,788

510,980

940,239

70,000

—

—

November............

1,129,459

596,064

1,293,501

778,163

463,263

961,271

—

—

—

December............

1,000,400

603,314

1,324,971

269,767

323,559

554,317

100,000

—

, -

Januari...............

499,194

776,807

770,821

259,625

646,850

110,320

155,000

100,000

—

Summa

4,670,343

3,609,182

6,924,202

2,843,930

2,621,209

3,597,073

375,000

164,400

—

C. Mälarprovin- serna.

^ j. ’

September............

184,460

282,999

752,062

131,033

126,019

1,356,631

—

25,000

Oktober...............

93,938

309,625

409,448

50,035

362,022

300,301

450,000

200,000

400,000

November............

86,882

214,009

382,016

326,775

422,646

352,100

—

—

—

December.........

74,856

113,995

173,184

178,200

86,647

352,573

—

—

—

Januari...............

59,401

114,750

161,307

52,800

93,725

194,124

—

—

—

Summa

499,537

1,035,378

1,878,017

738,843

1,091,059

2,555,729

450,000

200,000

425,000

D. Hela riket.

September............

2,999,000

2,513,000

4,872,000

2.449.000

1.567.000

1.587,000

3,517,000

385,000

64,400

1,265,000

Oktober..............

2,631,000

1,907,000

3,289,000

1,645,000

1,983,000

520,000

200,000

400,000

November............

2.046.000

1.730.000

1,181000

2,907,000

1,584,000

1,275,000

2,330,000

195,000

—

250,000

December............

1.332.000

1.201.000

2,345,0001

1,244,000

1,005,000

1,382,000

205,000

—

. —

Januari...............

871,000

1,343,000

688,000

1,081,000

509,000

242,500

107,000

90,000

Summa

10,277,000

8,134,000

14.756,000

7,532,000

6,593,000

9,721,00Q

1,547,500

371,400

2,005,000

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Tab. 10. Avtalskvarnarnas inköp av svensk spann
-

Inköpsiormer m. m.

År 19 2 9

september

oktober

november

december

Avtalskvarnar.

1

Sydsverige, 18 kvarnar (inköpt spannmål i kg)

14,845,231

10,105,379

10,377,428

9,056,474

därav genom:

jordbrukare direkt....................................

2,139,039

1,897,856

1,374,835

1,880,082

jordbrukarsammanslutningar ....................

1,853,536

929,126

1,541,249

846,288

spannmålshandlare....................................

10,852,656

7,278,397

7,461,344

6,330,104

Mellansverige, 23 kvarnar (inköpt spannmål i kg)

9,918,880

8,668,476

8,406,183

4,946,043

därav genom:

jordbrukare direkt....................................

6,212,629

5,068,640

4,794,872

3,051,489

jordbrukarsammanslutningar .....................

666,228

127,513

353,219

381,250

spannmålshandlare...................................

3,040,023

3,472,323

3,258,092

1,513,304

Mälarprovinserna, 16 kvarnar (inköpt spannmål i kg)

17,829,348

8,990,866

8,435,554

5,220,738

därav genom:

jordbrukare direkt....................................

2,078,212

2,311,771

1.645,036

1,353,007

jordbrukarsammanslutningar ....................

4,500,400

982,500

1,934,200

1,101,100

spannmålshandlare....................................

11,250,736

5,696,595

4,856,318

2,766,631

Hela riket, 57 kvarnar (inköpt spannmål i kg) •••

42,593,459

27,764,721

27,219,165

19,223,255

därav genom:

jordbrukare direkt....................................

10,429,880

9,278,267

7,814,743

6,284,578

jordbrukarsammanslutningar ....................

7,020,164

2,039,139

3,828,668

2,328,638j

spannmålshandlare...................................

25,143,415116,447,315

15,575,754110,610,0391

Tab. 11. Icke-avtalskvarnarnas inköp av svensk spann
-

Inköpsiormcr m. m.

i r

9 2 9

september

oktober

november

december

Icke-avtalskvarnar.

Sydsverige, 5 kvarnar (inköpt spannmål i kg) ...

304,999

388,439

210,931

174,749

därav genom:

jordbrukare direkt ...................................

287.035

362,139

189,831

159,730

jordbrukarsammanslutningar .....................

—

—

—

—

spannmålshandlare....................................

17,964

26,300

21,100

15,019

Mellansverige, 17 kvarnar (inköpt spannmål i kg)

546,765

852,452

877,223

640,019

därav genom:

jordbrukare direkt...................................

410,305

705,122

669,823

534,023

jordbrukarsammanslutningar .....................

48,700

29,870

28,100

—

spannmålshandlare....................................

87,760

117,460

179,300

105,996

! Mälarprovinserna, 14 kvarnar (inköptspannmål i kg)

781,187

897,796

899,882

633,285

därav genom:

jordbrukare direkt....................................

653,348

752,816

688,244

551,888

jordbrukarsammanslutningar ....................

—

21,000

18,000

—

spannmålshandlare....................................

127,839

123,980

193,638

81,397

Hela riket, 36 kvarnar (inköpt spannmål i kg) ...

1,632,951

2,138,687

1,988,036

1,448,053

därav genom:

jordbrukare direkt...................................

1,350,688

1,820,077

1,547,898

1,245,641

jordbrukarsammanslutningar .....................

48,700

50,870

46,100

i

—

spannmålshandlare....................................

233,563

267,740

394,038

202,4121

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

* 75

mål (i kg) månaderna september—Januari 1929—1931.

År 1930

Summa

inköpt

Å r 1

9 3 0

År 1931

Summa

inköpt

spannmål

sept.—jan.

januari

spannmål

sept.—jan.

september

oktober

november

december

januari

10,099,793

54,484,305

44,529,944

13,831,372

13,039,402

8,465,298

5,957,544

85,823,560

1,253,075

1,509,497

7,337,221

8,544,887

6,679,696

39,259,722

5,115,119

5,821,594

33,593,231

2,465,409

1,127,902

10,238,061

2,612,266

1,724,565

8,702,571

2,593,554

930,359

4,941,385

1,524,930

730,257

3,702,357

14,311,278

10,334,677

61,177,605

4,163,129

36,102,711

16,326,831

10,624,381

10,350,298

6,918,317

4,806,546

49,026,373

2,200,602

298,146

1,664,381

21,328,232

1,826,356

12,948,126

12,043,726

543,918

3,739,187

7,562,305

95,888

2,966,188

6,714.528

283,300

3,352,470

4,544,414

194,683

2,179,220

3,075,155

147,339

1,584,052

33,940,128

1,265,128

13,821,117

10,680,382

51,156,888

14,056,185

15,128,389

13,958,439

6,559,236

13,364,966

63,067,215

1,129,546

2,587,500

6,963,336

8,517,572

11.105,700

31,533,616

4,389,468

2,193,700

7,473,017

2,316,144

4,221,200

8,591,045

3,337,125

4,274,050

6,347,264

973,931

2,257,058

3,328,247

1,363,697

4,431,000

7,570,269

12,380,365

17,377,008

33,309,842

24,943,304

141,743,904

74,912,960

39,584,142

37,348,139

21,942,851

24,129,056

197,917,148

4,583,223

4,395,143

15,964,938

38,390,691

19,611,752

83,741,461

21,548,313

8,559,212

44,805,435

12,343,858

5,444,990

21,795,294

12,663,919

6,281,915

18,402,305

8,111,899

3,382,100

10,448,852

5,963,782

5,308,596

12,856,678

60,631,771

28,976,813

108,308,564

mål (i kg) månaderna september—Januari 1929—1931.

År 1930

Summa

inköpt

spannmål

sept.—jan.

År 19 3 0

År 1931

Summa

inköpt

spannmål

sept—jan.

januari

september

oktober

november

december

januari

120,675

1,199,793

424,168

489,906

143,432

158,119

72,421

1,288,046

120,675

1,119,410

387,168

474,306

137,432

134,619

72,421

1,205,946

—

80,383

37,000

15,600

6,000

23,500

-

82,100

592,653

3,509,112

1,160,304

564,267

769,863

567,400

592,132

3,653,966

480,329

2,799,602

1,041,627

499,767

640,233

492,300

481,232

3,155,159

16,200

122,870

30,000

—

21,000

43,500

30,000

124,500

96,124

586,640

88,677

64,500

108,630

31,600

80,900

374,307

424,949

3,637,099

1,166,449

1,006,163

779,084

527,796

699,955

4,179,447

316,049

2,962,345

1,016,360

872,587

669,784

470,696

564,531

3,593,958

64,000

103,000

21,000

3,500

—

—

44,600

69,100

44,900

571,754

129,089

130,076

109,300

57,100

90,824

516,389

1,138,277

8,346,004

2,750,921

2,060,336

1,692,379

1,253,315

1,364,508

9,121,459

917,053

6,881,357

2,445,155

1,846,660

1,447,449

1,097,615

1,118,184

7,955,063

80,200

225,870

51,000

3,500

21,000

43,500

74,600

193,600

141,024

1,238,777

254,766

210,176

223,930

112,200

171,724

972,796

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition Kr 216.

Tab. 12. Av 93 kvarnar inköpt svensk spannmål (i kg) månaderna september
januari

1929-1931.

Inköpsformer

År 19 2 9

År 1930

januari

Summa

inköpt

spannmål

sept.—jan.

September

Oktober

November

December

Hela riket (inköpt spann-

44,226,410

11,780,568

7,068,864

25,376,978

29,903,408

11,098,344

2,090,009

16,715,055

29,207,201

9,362,641

3,874,768

15,969,792

20,671,308

7,530,219

2,328,638

10,812,451

26,081,581

5,500,276

4,475,343

16,105,962

150,089,908

45,272,048

19,837,622

84,980,238

därav genom:

jordbrukare direkt

j ordbrukarsam- manslutningar ■ •

spannmålshandlare

Inköpsformer

År 19 3 0

År 1931

januari

Summa

inköpt

spannmål

sept.—jan.

September

Oktober j November

December

Hela riket(inköptspann-

77,663,881

23,993,468

8,610,212

45,060,201

41,644,478

14,190,518

5,448,490

22,005,470

39,040,518

14,111,368

6,302,915

18,626,235

23,196,166

9,209,514

3,425,600

10,561,052

25,493,564

7,081,966

5,383,196

13,028,402

207,038,607

68,586,834

29,170,413

109,281,360

därav genom:

jordbrukare direkt

jordbrukarsam- manslutningar

spannmålshandlare

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 216.

* 77

Tab. 13. Den av kvarnarna inköpta spannm&len procentuellt

fördelad efter inköpsmånad.

Å r

9 2

9/3 0

r 1 9 3 0/3 1

Landsdelar

m. m.

Inköpt

spannmål

(i kg)

Därav (i %) under

Inköpt

spannmål

(i kg)

Därav (i %) under

sept.

okt.

nov.

dec.

jan.

sept.

okt.

nov.

dec.

jan. i

A) Avtalskvarnar.

(57) ..................

141,743,904

30.0 5

19.59

19.20

13.56

17.60

197,917,148

37.8 5

20.oo

18.8 7

11.09

12.19''

därav i

9.8 6

Sydsverige............

54,484,305

27.25

18.56

19.06

16.62

18.58

85,823,560

51.89

16.12

15.19

6.94!

Mellansverige ......

36,102,711

27.48

24.01

23.28

13.70

11.58

49,026,373

33.81

21.67

21.11

14.11

9.80‘

Mälarprovinserna

51,156,888

34.8 5

17.57

16.49

10.21

20.8 8

63,067,215

22.2 9

23.9 9

22.18

10.40

21.19

B) Icke-avtalskvar- nar. (36)............

8,346,004

19.57

25.62

23.82

17.35

13.64

9,121,459

30.16

22.59

18.56

13.74

14.96

därav i

Sydsverige...........

1,199,793

25.4 2

32.38

17.58

14.56

10.06

1,288,046

32.93

38.03

11.14

12.28

5.62;

Mellansverige ......

3,509,112

15.58

24.29

25.00

18.24

16.8 9

3,653,966

31.75

15.44

21.07

15.53

16.21

Mälarprovinserna...

3,637,099

21.48

24.69

24.74

17.41

11.68

4,179,447

27.91

24.07

18.64

12.68

16.75

Samtliga kvarnar

i (93) ..................

150,089,908

29.4 7

19.92ll9.46

13.77

17.38

207,038,607

37.51

20.12

18.S6

11.20

12.31

1 Häri ingår Kooperativa Förbundets kvarn Tre Lejon, Göteborg, som redovisats tillhopa med

Tre Kronor, Stockholm.

Tab. 14. Den av kvarnarna inköpta spannmålen procentuellt fördelad efter

inköpsformer.

Landsdelar m. m.

År

1929—

1930

År

1930-

-1931

Inköpt

spannmål

i kg

Därav

''i %) genom

Inköpt

spannmål

i kg

Därav (i %)

genom

jordbr.

direkt

Jant-

manna-

sam-

mansl.

spann- måls- h and- are

jordbr.

;direkt

lant-

manna-

sam-

mansl.

spann- måls- h and- are

Avtalskvarnar

141,743,904

27.08

13.84

59.08

i

197,917,148

30.68

14.64

55.78

(57) därav i

Sydsverige ...............

54,484,305

15.68

12.26

72.06

85,823,560

IB. 6 8

12.04

71.28

Mellansverige ............

36,102,711

59.08

5.06

35.86

49,026,373

69.28

2.68

28.19

Mälarprovinserna1-----

51,156,888

16.65

21.71

61.64

63,067,215

19.68

27.65

52.82

Icke-avtalskvarnar (36)

8,346,004

82.45

2.71

14.84

9,121,459

87.21

2.18

10.66

därav i

Sydsverige ...............

1,199,793

93.80

—

6.7 0

1,288,046

93.68

—

6.3 7

Mellansverige .........

3,509,112

79.78

3.50

16.72

3,653,966

86.8 5

3.41

10.24

Mälarprovinserna ......

3,637,099

81.45

2.88

15.72

4,179,447

85.99

1.65

12.86

Samtliga kvarnar (93)...

150,089,908

30.16

13.22

56.6 2

207,038,607

33.18

14.09

52.7 8

1 Häri ingår Kooperativa Förbundets kvarn Tre Lejon, Göteborg, som redovisats tillhopa

med kvarnen Tre Kronor, Stockholm.

opaginerad Kontrollera mot PDF

78 *

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Tab. 15. Kvarnarnas försäljningar och leveranser av vetemjöl.

Försålda

partier

(kg)

Levererade partier (kg)

År och månad

Syd-

Sverige

(20)

Mellan-

sverige

(21)

Målar-

pro-

vinserna

(13)

Tillhopa

(54)

Syd-

Sverige

(20)

j Mellan- sverige

(21)

Mälar-

pro-

vinserna

(13)

Tillhopa

(54)

Avtalskvarnar.

1929 september •••

5,327,938

3,464,680

6,398,849

15,191,467

7,923,163

4,374,285

7,933,959

20,231,407

22,355,525

oktober .....

8,110,196

4,687,388

8,733,273

21,530,857

8,113,396

5,134,658

9,107,471

november

16,736,072

7,641,446

12,527,674

36,905,192

9,811,272

5,379,223

9,298,286

24,488,781

december ...

5,875,212

3,551,466

4,435,230

6,725,058

17,035,500

9,426,667

4,895,877

7,895,616

22,218,160

1930 januari.........

2,582,031

5,781,886

11,915,383

6,553,991

3,678,659

7,289,786

17,522,436

Summa

39,600,884

22,810,775

40,166,740

102,578,399

41,828,489

23,462,702

41,525,118

106,816,309

september ...

5,571,761

4,041,562

7,165,410

16,778,733

8,695,056

4,869,728

8,811,152

22,375,936

oktober ......

12,181,176

5,003,804

10,857,142

28,042,122

9,225,461

4,987,256

10,693,715

24,906,432

november ■..

5,488,716

4,046,296

7,128,653

16,663,665

7,953,341

4,205,752

7,159,933

19,319,026

december ...

7,229,747

5,569,986

3,990,897

7,313,083

18,533,727

8,251,047

4,140,427

7,666,812

20,058,286

1931 januari ......

3,750,162

6,450,477

15,770,625

5,756,836

3,789,872

6,451,582

15,998,290

Summa

36,041,386

20,832,721

38,914,765

95,788,872

39,881,741

21,993,035

40,783,194

102,657,970

Icke-avtalskvar-

nar.

(5)

(15)

(14)

(34)

(5)

(15)

(14)

(34)

1929 september ...

16,452

110.536

72,962

198,950

15,452

110,356

91,602

217,410

oktober ......

22,452

132,965

112,640

268,057

22,452

132,965

124,540

279,957

november ...

26,213

107,391

131,966

265,571

26,213

107,39!

142,981

276,585

december ...

25,940

81,541

78,178

185,665

25,946

81,541

105,228

212,715

1930 januari.........

11,080

79,880

79,530

170,490

11,080

79,880

96,780

187,740

Summa

101,143

512,313

475,276

1,088,732

101,143

512,133

561,131

1,174,407

september ...

14,323

110,312

130,518

255,153

14,323

110,312

133,4681

258,103

oktober ......

16,264

118,656

179,557

314,477

16,264

118,656

153,527

288,447 i

november ...

19,367

96,716

126,881

242,964

19,384

96,716

148,656:

264,756''

december ...

14,285

99,149

181,269

294,703

14,285

99,149

232,0591

345,493’

1931 januari.........

7,487

63,817

106,964

178,268

7,487

63,817

103,459]

174,763!

Summa

71,726

488,650

725,189

1,285,565

71,743

488,650

771,1691

1,331,562

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Tab. 16. Kvarnarnas försäljningar och leveranser av rågsikt.

*79

Försålda

partier (kg)

Levererade

partier

(kg)

År och månad

Syd-

Sverige

(20)

Mellan-

Sverige

(21)

Mälar-

provin-

serna

(13)

Tillhopa

(54)

Syd-

Sverige

(20)

Mellan-

Sverige

(21)

Mälar-

provin-

serna

(13)

Tillhopa

(54)

Avtalskvarnar.

1929 september ......

2,861,599

1,919,515

3,574,745

8,345,859

3,444,599

2,196,792

2,791,124

8,432,515

oktober .........

3,439,808

2,460,169

2,522,859

8,422,836

3,527,108

2,555,802

3,249,141

9,332,051

november ......

3,836,011

2,496,862

2,118,125

8,449,998

3,714,811

2,456,675

3,058,665

9,230,151

8,938,135

december ......

5,517,319

3,515,595

1,562,798

10,595,712

3,775,404

2,415,001

2,747,730

1930 januari............

1,286,527

1,245,972

1,204,362

3,736,861

2,399,817

1,714,642

2,352,791

6,467,250

Summa

16,930,264

11,638,113

10,982,889

39,551,266

16,861,739

11,338,912

14,199,451

42,400,102

September ......

1,874,649

1,720,682

2,215,423

5,810,754

2,819,624

2,023,328

2,564,411

7,407,363

Oktober .........

4,217,685

1,925,262

3,154,234

9,297,181

3,074,325

2,076,592

3,335,301

8,486,218

November ......

2,040,206

1,983,120

1,470,068

5,493,394

2,870,581

2,004,540

2,528,897

7,404,018

December ......

2,939,239

1,889,889

1,391,963

6,221,091

3,328,149

1,974,569

2,590,905

7,893,623

1931 Januari .........

1,880,461

1,523,625

1,143,912

4,547,998

2,081,061

1,550,572

2,054,390

5,686,023

Summa

12,952,240

9,042,578

9,375,600

31,370,418

14,173,740

9,629,601

13,073,904

36,877,245

Icke-avtalskvar-

nar

(5)

(15)

(14)

(34)

(5)

(15)

(14)

(34)

1929 September ......

14,361

69,658

32,355

116,369

14,361

69,653

45,455

129,469

Oktober .........

18,160

70,317

54,157

142,634

18,160

70,317

75,282

163,759

November ......

33,770

57,606

22,289

113,665

33,770

57,606

54,504

145,880

December ......

31,281

54,512

36,812

122,605

31,281

54,512

51,712

137,505

1930 Januari .........

17,748

54,407

30,719

102,874

17,748

54,407

46,989

119,144

Summa

115,320

306,495

176,332

598,147

115,320

306,495

273,942

695,757

September —..

13,873

51,347

54,867

120,087

13,873

51,347

51,967

117,187

Oktober .........

19.050

70,070

43,280

41,593

132,400

19,050

70,070

38,980

128,100

November ......

17,558

49,795

108,946

17,558

49,795

51,543

118,896

December ......

13,763

48,316

30,493

92,572

13,763

48,316

46,493

108,572

1931 Januari .........

7,992

47,141

41,213

96,346

7,992

47,141

31,513

86,646

Summa

72,236

266,669

211,446

550,351

72,236

266,669

220,496

559,401

Bihang till riksdagent protokoll 1931. 1 samt. 190 höft. (Nr 216.)

opaginerad Kontrollera mot PDF

80* Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Tab. 17. Kvarnarnas försäljningar och leveranser av rågmjöl.

Förs

lidi p

artle

r (hg)

Lever

e r a d e

part

e r (kg)

År och månad

Syd-

Sverige

(20)

Mellan-

sverige

(21)

Mai ar- provin- serna

(13)

Tillhopa

......(54> .

Syd-

Sverige

(20)

Mellan-

sverige

Mälar-

provin-

serna

(13)

Tillhopa

(54)

Avtalskvarnar.

1929 September ......

769,007

1,162,454

3,574,745

5,506,206

1,155,327

1,163,132

2,128,000

4,446,459

923,457

1,421,868

2,522,859

4,868,184

1,274,052

1,422,821

2,496,289

5,193,162

1,045,165

1,369,274

2,118,125

4,532,564

1,280,145

1,369,318

2,286,943

4,936,406

3,556,385

925,629

1,176,111

1,562,798

1,204,362

3,664,538,

903,324

1,007,476

1,645,585

1930 Januari .........

540,863

427,470

2,172,695

900,948

449,490

1,640,177

2,990,615

Summa

4,204,121

5,657,177

10,982,889

20,744,187

5,513,796

5,412,237

10,196,994

21,123,027

1930 September ......

584,074

805,875

2,215,423

3,605372

1,056,535

804,908

1,830,323

3,691,766

1,361,349

764,364

3,154,234

1,470,068

5,279,947

1,227,524

764,879

2,051,559

4,043,962

3,532,664

522,728

661,205

2,654,001

1,074,763

659,465

1,798,436

684,077

466,369

1,391,963

2,542,409

2,066,089

881,302

464,174

1,499,468

2,844,944

1931 Januari .........

480,967

441,210

1,143,912

865,127

439,865

1,555,317

2,860,309

Summa

3,638,195

3,139,023

9,375,600

16,147,818

5,105,251

3,133,291

8,735,103

16,973,645

Icke-avtalskvarnar.

(5)

(14)

(34)

(5)

(15)

(14)

(34)

1929 September ......

8,848

. i4,176

241,803

364,827

25,848

114,176

351,198

491,222

8,265

134,603

317,744

460,612

22,865

134,603

396,594

654,062

12,310

103,328

321,005

436,643

27,310

103,328

445,310

575,948

5,599

55,968

217,134

278,701

19,599

55,968

256,644

332,211

1930 Januari .........

6,940

127,486

192,453

326,879

26,940

127,486

291,333

445,759

Summa

41,962

535,561

1,290,139

1,867,662

122,562

535,561

1,741,079

2,399,202

6,975

103,161

349.758

459,894

26,975

103,161

465,018

595,154

5,502

93,590

325,058

424,150

26,502

93,590

458,723

578,815

4,418

93,207

278,954

376,579

17,218

93,207

397,614

508,039

December ......

6,014

59,427

155,817

221,258

20,414

59,427

259,972

339,813

1931 Januari .........

3,332

117,071

245,608

366,011

18,032

117,071

358,813

493,916

Summa

26,241

466,456

1,355,195

1,847,892

109,141

466,456

1,940,140

2,515,737

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

*81

Bilaga nr 4.

Stockholm den 24 april 1931.

Till Konungen.

Genom remiss den 23 april 1931 har Kungl. Maj:t anbefallt Kommerskollegium

att skyndsammast avgiva yttrande över ett remissen bifogat, av Statens spannmålsn&mnd

avgivet förslag till kontrakt mellan svenska staten och Svenska spannmål

sföreningen u. p. a. samt till stadgar för föreningen m. m.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Till följd av den starkt begränsade tid, som stätt kollegium till buds vid besvarande

av remissen, har det varit kollegium omöjligt, att såsom önskligt hade

varit i ärendet infordra yttranden från korporationer för näringslivet m. fl.

Såsom av den av spannmålsnämnden avgivna motiveringen till förslaget framgår,

har detsamma föranletts av det förhållande, att de förhandlingar, sorn under

senaste tid förts med vissa kvarnar angående förlängning av den s. k. kvarnförbindelsen,

icke lett till resultat. Såsom skäl för sin avvisande hållning mot ett nytt

åtagande i fråga örn minimipriser lära kvarnarna främst hava åberopat, att möjligheten

för till förbindelsen icke anslutna kvarnar att erhålla spannmål till väsentligt

lägre priser än minimipriset föranlett en mycket svår konkurrens från sistnämnda

kvarnars sida. Det uppgives att jämväl svårigheten att kontrollera avtalets

efterlevnad torde hava bidragit till obenägenheten mot dess förnyande.

Då det nu gäller att bedöma det förslag till spannmål smarknadens organisation,

som spannmålsnämnden framlagt, torde i första hand böra ses till, huruvida en

förbättring är att emotse i de två hänseenden, vari det hittillsvarande systemet

brustit. Den förnämsta svårigheten, som härvid yppats, torde — såsom spannmålsnämnden

antytt —■ varit den, att kvarnförbindelsens minimipriser icke

blivit generellt gällande. Det har för brödspannmålen skapats en artificiell

och en naturlig prisnivå. De förbundna kvarnarna hava varit pliktiga att vid

sina spannmålsuppköp hålla sig till den artificiella prisnivån, medan utanför

förbindelsen stående kvarnar ävensom spannmålshandlare varit oförhindrade att uppköpa

vete och råg till den fria marknadens stundom avsevärt lägre priser. Såsom

naturligt är, har härigenom för den förra gruppen av kvarnar skapats en synnerligen

besvärande konkurrens. Men även ur jordbrukets egen synpunkt har denna

bristande enhetlighet i prissättningen å spannmål inneburit kännbara olägenheter,

varigenom kvarnförbindelsens fördelar för vissa grupper jordbrukare torde blivit

mindre än avsett. Det säger sig självt, att de förbundna storkvarnarnas uppköp till

de officiella minimipriserna i första hand kommit att gälla större partier, som erbjudits

dem av de stora spannmålsproducenterna. Däremot lära de producenter,

som endast haft smärre partier att offerera, i stort sett varit hänvisade att avyttra

sitt saluöverskott till det lägre pris, som i öppna marknaden kunnat erhållas vid

försäljning till spannmålshandlare och sådana småkvarnar, vilka icke gått in på

kvarnförbindelsen, så vida icke, vilket i viss omfattning lär vara fallet, dylika partier

kvarligga osålda hos producenterna. I fråga örn möjligheterna för producenterna

att sälja spannmålen direkt till de förbundna kvarnarna har givetvis även

avståndet från producenten till kvarnen spelat en viss roll. Lägger man härtill,

att mer än hälften av alla jordbrukare (enligt Statistiska centralbyråns beräkningar

61,4 % av samtliga brukningsdelar; se särskilda utskottets utlåtande 1930:

nr. 2 s. 240) icke torde haft något saluöverskott, utan tvärtom brist av vete och

råg och således icke ens varit självförsörjande i avseende å brödspannmålsproduktion

utan tvärtom nödgats köpa spannmål oller mjöl, så lärer man kunna påstå, att

de fördelar för jordbruket, som det hittillsvarande systemet medfört, varit begränsade

till ett mindertal av samtliga jordbrukare.

Söker man nu att med stöd av erfarenheterna från den gällande kvarnförbindelsen

bedöma verkningarna av det nya system spannmålsnämnden förordar, lärer

man med ganska stor visshet kunna förutsäga, att de nu berörda olägenheterna,

som kvarnförbindelsen medfört, komma att göra sig gällande även under det nya

systemet. Detta innebär ju, att staten övertager den ekonomiska garantien för att

hela den svenska till förmälning dugliga skörden av vete och råg under ett visst

skördeår finner avsättning. Den projekterade halvstatliga spannmålsföreningen

skall för detta ändamål vara skyldig att huvudsakligen under konsumtionsårets

båda sista månader, juni och juli, uppköpa hela den del av den svenska vete- och

s. 83 Kontrollera mot PDF

•Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

83

rågskörden, som dittills icke blivit förmålen, och detta inköp skall ske till priser,

som Kungl. Maj:! redan vid konsumtionsårets början bestämt, och vilka efter vad

spannmålsnämnden antyder för ifrågavarande månader 1932 visserligen beräknas

ligga något under det för innevarande års sommar fixerade minimipriset men dock

avsevärt över det pris, som vid fri prisbildning kunde förväntas bliva rådande.

Det säger sig självt, att, när den nya skörden kommer i marknaden i början av

hösten, vid vilken tidpunkt någon statlig prisreglering icke skulle gälla, prisen

komma att ligga avsevärt under de pris, som kort förut varit gällande och även

under de pris, som dåmera blivit för nästa uppköpsperiod fastställda. Och skulle

därtill komma att ett mera betydande spannmålsöverskott skulle vid höstens början

kvarligga och trycka marknaden, så är givet, att prisfallet vid denna tidpunkt

kan bliva högst betydande. För de spannmålsproducenter, som hava ekonomisk

ryggrad nog att kunna låta med försäljningen av sin skörd anstå, tills nästa uppköpsperiod

inträder, eller som hava så betydande saluöverskott, att en belåning

av spannmålen lämpligen kan ske, kommer systemet onekligen att erbjuda betydande

ekonomiska fördelar. För de producenter åter, som hava endast mindre

saluöverskott att erbjuda eller för vilka av ekonomiska skäl en försäljning under

höstens lopp är ofrånkomlig, kommer det nya systemet knappast att erbjuda

några mera betydande fördelar. Däremot är att förvänta, att mellanhänderna,

spannmålshandlare och kvarnar, komma att, liksom under det nuvarande systemet,

draga viss fördel av den nya spannmålsregleringen. Dessa komma säkerligen att

vid den tid av året, under vilken den fria prisbildningen är rådande, köpa upp

partier för att sedan vid början av juni månad avyttra dem till spannmål sföreningen.

Att spannmålsproducenterna skulle kunna i högre grad sig till fördel utnyttja

den konkurrens, som skulle råda mellan uppköparna, torde vara föga sannolikt,

då de senare genom sin bättre organisation och sammanhållning ha ett givet

övertag vid prisbestämningen. Att utsikten till bättre pris i slutet av konsumtionsåret

skulle särskilt på hösten kunna hålla utbuden i någon större omfattning tillbaka är

föga sannolikt, och mot ett sådant antagande talar också erfarenheten från den gällande

kvarnförbindelsen. Såvitt nu låter sig bedömas skulle alltså olägenheterna från det

rådande systemet komma att kvarstå även under den tilltänkta ordningen. Denna

kommer med största sannolikhet att erbjuda betydande ekonomiska fördelar för

de stora spannmålsproducenterna och för mellanhänderna, spannmålshandlare och

kvarnar, medan de smärre spannmålsproducenterna i allmänhet näppeligen lära i

avsevärd grad komma att profitera därav.

En annan olägenhet, som påtalats i fråga om det nuvarande systemet, har — såsom

tidigare nämnts — varit svårigheten att kontrollera kvarnförbindelsens efterlevnad.

Aven denna olägenhet lärer komma att vidlåda det nya systemet. Utan att gå in

på några detaljer vill kollegium i detta avseende blott erinra om, att spannmålsnämnden

själv ansett erforderligt, att spannmålsföreningen för övervakande av

systemets tillämpning får anlita personer, utrustade med befogenhet att »äga obehindrat

tillträde till arbets- och lagerlokaler vid medlemmarnas kvarnar» (11 §

stadgeförslaget) och spannmålsnämnden skall, såsom av motiven till 7 § i stadgeförslaget

framgår, hava obegränsad tillgång att granska även kvarnarnas handelsböcker.

För övrigt torde även en flyktig granskning av de ytterligt invecklade

och synnerligen svårtolkade samt delvis även oklara bestämmelser, som förslaget

innehåller, ge ett starkt intryck av, vilka betydande svårigheter övervakningen av

systemets efterlevnad måste komma att medföra. Särskilt vill kollegium påpeka,

att det givetvis kommer att möta betydande svårigheter att effektivt kontrollera,

att den åt spannmålsföreningen till inlösen erbjudna spannmålen verkligen är av

svenskt ursprung. Aven i det nu berörda hänseendet måste således det nya

systemet anses vara behäftat med samma olägenhet som det gamla.

opaginerad Kontrollera mot PDF

84* Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Förslaget går, såsom tidigare är berört, ut på att spannmålsföreningen skall huvudsakligen

under konsumtionsårets nåda sista månader uppköpa all kvarvarande spannmål

av vete och råg, som erbjudes föreningen till inköp. Denna spannmål äro föreningsmedlemmarna,

kvarnarna, sedermera pliktiga att övertaga efter »gällande

marknadspris», vilket under juni, juli och augusti anses utgöra det statligt fixerade

priset men efter den 1 september den fria marknadens pris. Eventuell förlust vid

försäljningen är avsedd att täckas genom den importavgift varom stadgas i 8 § i

kontraktsförslaget och i sista hand står statskassan såsom ekonomisk garant (14 §).

Man kan således angiva förslagets innebörd vara den, att vete- och rågodlingen, så

länge systemet varar, kommer att ske icke på odlarnas utan på statens risk. Oberoende

av huru stora partier, som salubjudas, är den halvstatliga spannmålsföreningen

pliktig att inlösa dem till de på förhand fixerade priserna. Att ett sådant

system måste innebära en betydande risk för överproduktion ligger i öppen dag.

Redan det nuvarande systemet, som dock icke innefattat någon försäljningsgaranti,

har, enligt vad spannmålsnämnden i sin motivering berört, innefattat en stimulans

till ökad odling av brödspannmål, särskilt av vete, och i längden kunde enligt

nämndens mening därigenom föranledas en så stor produktion av sådan spannmål,

att dess avsättning inom landet såsom brödsäd omöjliggjordes. Det är då svårt

att förstå, huru den nu föreslagna anordningen, som just genom försäljningsgarantien

ökar denna risk skulle, såsom nämnden hoppas, innebära »möjligheter till en

successiv avveckling». Snarare är väl att befara, att effekten kommer att bli den

motsatta. Man behöver blott göra det tankeexperimentet, att staten skulle giva

industrien en liknande utfästelse och således garantera att till på förhand fixerade,

avsevärt över världsmarknadspriset liggande pifser inköpa all tillverkning av vissa

industriprodukter, t. ex. järn- eller stenindustriens produkter, för att man skall

inse vilken oerhörd risk för överproduktion och därmed för marknadens desorganisation,

som en dylik utfästelse skulle medföra. Visserligen kan inom här berörda

grenar av jordbruksproduktionen bl. a. på grunder av växtföljdsordningen

icke någon sådan expansion ifrågakomma som på det industriella området, men

vetearealens starka ökning under de senare åren torde dock visa, att en avsevärd

omläggning av jordbruksdriften i riktning mot ökad spannmålsproduktion utan

större svårigheter låter sig relativt snabbt genomföra. Det må i detta sammanhang

erinras örn att i de två europeiska länder, där dylik statlig inköpsgaranti

hittills införts, nämligen Norge och Schweiz, förhållandena just i berörda hänseende

ligga betydligt annorlunda än hos oss. I båda dessa länder saknas nämligen de

naturliga möjligheterna för en starkare utökning av spannmålsproduktionen. Denna

utgör också i båda länderna allenast en förhållandevis mindre väsentlig del av

konsumtionen.

I själva verket innebär den föreslagna statliga inköpsgarantien till fixerat pris

ingenting annat, än att produktionen göres helt oberoende av konsumtionen, i det

att den produktionsreglerande faktor som den fria prisbildningen utgör, helt suspenderas.

För att icke systemet i längden skall hos oss leda till rent katastrofala

följder — det garanterade inköpspriset kan, såsom förut nämnts förväntas komma

att ligga avsevärt över det, som vid fri prisbildning skulle bliva rådande — måste

då uppenbarligen någon annan produktionsreglerande faktor sättas in, och den enda

tänkbara utvägen härvidlag torde vara, att genom statlig myndighets bestämmande

produktionen regleras, så att producenterna åläggas att odla de inköpsgaranterade

spannmålsslagen i viss begränsad omfattning. En dylik ordning, som utgör en ofrånkomlig

konsekvens av en på angivet sätt fullföljd statlig inköpsgaranti, står i bestämd

motsättning till de grunder, på vilka produktionen hittills vilat, och innefattar

ett oförtydbart inslag av en socialistisk planhushållning. Vilken ställning

man än må intaga till detta spörsmål i och för sig, måste det dock anses önsk
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

''85

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

värt, att statsmakterna, då de gå att fatta ståndpunkt till den nu föreliggande

frågan, äro fullt medvetna om förslagets verkliga innebörd och konsekvenser.

Det kan måhända invändas, att inköpsgarantien skulle formellt lämnas genom ett

på den enskilda företagsamhetens väg bildat organ, och att staten allenast skulle

utöva kontroll över dess verksamhet. Detta förhållande kan emellertid ej bortskymma

det faktum, som här är det väsentliga, nämligen, att det är statskassan,

som i sista hand står den ekonomiska garantien för inköpsskyldigheten, och även

de importavgifter, som äro avsedda att täcka de betydande förluster, som lära bli

ofrånkomliga, äro, såsom i annat sammanhang kommer att beröras, till sin natur

intet annat än en tull och således i själva verket även de allmänna medel.

Ytterligare göres måhända gällande, att de framförda farhågorna om överproduktion

skulle vara överdrivna, då det föreliggande kontraktet är avsett att gälla

allenast till 1932 års utgång, och den statliga inköpsgarantien alltså gäller i allenast

två repriser. Emellertid har spannmålsnämnden — såsom 14 § i kontraktsförslaget

utvisar — själv redan förutsett, att en prolongering av spannmålsföreningens verksamhet

kan bliva nödvändig också efter nämnda tidpunkt. Jämväl den motivering,

som spannmålsnämnden anför till stöd för ett statligt ingripande nu, pekar hän på,

att en avveckling av det nya systemet, sedan det en gång väl införts, står i vida

fältet. Det säges nämligen, att det »med hänsyn till omständigheterna» torde

få anses, »att såväl spannmålshandlarna som spannmålsproducenterna skäligen bort

kunna räkna med att under konsumtionsårets gång få sälja sin vara till pris, svarande

mot minimiprisen». Denna motivering lärer säkerligen komma att aberopas

även, när den tidpunkt är inne, att spannmålsföreningens verksamhet enligt kontraktet

borde avvecklas.

Kollegium vill i detta sammanhang ej underlåta att ge uttryck at de starka

betänkligheter, som spannmålsnämndens förslag måste väcka ur statsfinansiell synpunkt.

Spannmålsföreningens inlösen av erbjuden brödspannmål under juni och

juli månader är avsedd att äga rum till relativt höga minimipriser, varvid, såsom

kollegium senare kommer att påpeka, hinder icke möter föreningen att rent av

gå över dessa priser (se 2 § i kontraktsförslaget). Försäljningen av denna uppköpta

spannmålskvantitet torde därefter till avsevärd del komma att äga rum till den

fria marknadens säkerligen betydligt lägre priser, vilka bliva normerande från och

med den 1 september varje år. Det är då uppenbart — såsom också nämnden

synes förutsett — att betydande förluster äro att förvänta för föreningen, förluster,

vilka sedermera skola bäras av den konsumerande allmänheten genom importavgiften

och i sista hand falla statskassan till last. Alldeles särskilt betänkligt

förefaller det ur denna synpunkt, att spannmålsföreningen skulle ha att vid juni

månads ingång övertaga icke blott spannmål, som ligger osåld hos odlarna, utan

även av kvarnarna för egen förmälning inköpt spannmål. Såsom känt lia k\ amanna

i allmänhet inneliggande ett ganska avsevärt spannmålslager. Kvarnarna skulle

då under uppköpsperioden kunna avyttra stora delar av detta lager, som måhända

inköpts till avsevärt lägre pris än det, som spannmålsföreningen betalar, för att

efter det väntade prisfallet vid september månads början återköpa sin egen lagerbehållning.

Då kvarnarna lia lagringsplikt, skulle någon förflyttning av de försålda

oell återköpta partierna icke behöva äga rum, utan transaktionerna kunna

ske blott på papperet. Härigenom synes för de enskilda kunna möjliggöras

spekulationsvinster på konsumenternas eller det allmännas bekostnad, som

icke varit avsedda. Att en dylik ordning är oförenlig nied den sparsamhet med

allmänna medel, som statsmakterna hittills sökt främja, lärer knappast behöva påpekas.

. Med den ifrågasatta statliga inköpsgarantien skall enligt förslaget kombineras

ett statligt importmonopol, omfattande vete och råg, spannmålsblandning, vari vete

och råg ingår, mjöl, framställt av vete eller råg, samt gryn av vete. Detta stat
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

86* Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

liga importmonopol skulle sedermera överlåtas på Svenska spannmålsföreningen.

Denna skulle emellertid icke för egen räkning importera spannmål utan allenast

giva »licenser» åt importörer. Då spannmålsföreningen icke är avsedd att vara

en tvångssammanslutning av kvarnarna utan en frivillig sammanslutning, uppstår

frågan, huru importmöjligheterna komma att gestalta sig för de kvarnar, som

möjligen föredraga att stanna utanför föreningen. Härom lämnas varken i författningsförslaget

eller motiveringen något bestämt besked. Den skyldighet att icke

vägra importlicens, som stadgas i 5 §, är begränsad till allenast mjöl och vetegryn.

En antydan örn nämndens avsikt träder emellertid till synes i motiveringen, där

det yttras, att säkerhet för, att den spannmål, som övertagits av föreningen,

sedermera vinner avsättning vid kvarnarna, syntes kunna erhållas därigenom, att

man gjorde kvarnarnas import av vete och råg beroende av deras åtagande att

övertaga den spannmål organet köpt. Att döma härav synes det vara möjligt för

föreningens styrelse att för de utanför föreningen stående kvarnarna stoppa ali

import. Det synnerligen hårdhänta ingrepp mot en fri näringsutövning, som här

träder i dagen, måste framkalla de allvarligaste betänkligheter. Att genom hot

om importspärr de kvarnar, som möjligen anse sig böra stå utanför sammanslutningen,

skulle tvingas in i denna, måste betecknas som ett allvarligt övergrepp

mot en i lagliga former bedriven näring. Att en dylik åtgärd är oförenlig med

vår åt de svenska företagarna lagligen tillförsäkrade näringsfrihet torde ej tarva

närmare motivering.

Det synes också, sett från förslagets egen ståndpunkt, knappast erforderligt att

utöva ett dylikt tvång, alldenstund föreningen givetvis skulle vara berättigad att

även från de utanför föreningen stående importörerna uppbära »licensavgiften».

Vad angår denna licensavgift, om vilken stadgas i 8 § i förslaget, har redan i

det föregående nämnts, att densamma är avsedd att täcka dels föreningens kostnader,

dels ock förluster vid utövandet av föreningens verksamhet. Praktiskt taget

kommer denna avgift att ha enahanda verkan som en tullsats. Ur denna synpunkt

måste det förefalla i hög grad anmärkningsvärt, att bestämmanderätten över

denna »tullsats» inom vissa gränser lagts i händerna på styrelsen i denna formellt

privata sammanslutning. Ja, såvitt angår vete, är det icke ens styrelsen som

helhet utan de tre av Kungl. Majit utsedda styrelseledamöterna, som, örn de äro

eniga, äga bestämma beloppet, i den mån detta rör sig inom 20 % av gällande

marknadspris. Det är uppenbarligen en betydande maktbefogenhet, som därmed

lägges i dessa tre personers hand, och det kan starkt ifrågasättas, örn det verkligen

är förenligt med våra konstitutionella traditioner, att statsmakternas rätt att fixera

något, som väl ej till namnet men dock till gagnet är en tullsats, överflyttas på

några medlemmar i en till formen enskild förenings styrelse. Sant är visserligen,

att en i viss mån liknande anordning finnes i fråga örn import av tobaksvaror.

Tobaksmonopolets utövare äger nämligen enligt 22 § 2 mom. i kungl, förordn.

den 15 december 1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket för

importerad tobaksvara ålägga en »licensavgift», motsvarande bl. a. monopolets kostnader

och vinst, men i detta fall finnes dock en rätt för importören att, örn han så

önskar, få avgiften fastställd av Kungl. Majit. En likartad licensavgift upptages

också, när enskilda genom förmedling av detaljhandelsbolag önska få rusdrycker

införda från utlandet (jfr 50 § i kungl, förordn. den 14 juni 1917 angående försäljning

av rusdrycker och kungl. prop. 1922, nr 191 s. 23—24).

Emellertid torde nu nämnda fall av naturliga skäl knappast kunna åberopas såsom

förebilder för bestämmande av en licensavgift, som blir normerande för spannmåls-

och mjölpriserna inom landet.

Kollegium håller på anförda grunder före, att bestämmande angående ifrågavarande

»licensavgift» i varje fall bör ankomma på Kungl. Majit.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 216.

■87

Kollegium vill nämna, att kollegium företagit en undersökning, huruvida den föreslagna

anordningen kan anses stå i strid med den i den svensk-tyska handelstraktaten

den 14 maj 1926 art. 8 stadgade förbindelsen att icke hindra det ömsesidiga

varuutbytet genom några införsel- eller utförselförbud. Undantag från denna

förbindelse har dock stadgats »beträffande varor, som inom endera av de traktatsslutande

parternas område äro eller komma att bliva föremål för statsmonopol».

Under förutsättning att, såsom spannmål snämnden synes ha avsett, ett statligt

importmonopol för de slag av spannmål, mjöl och spannmålsblandningar m. m. som

här äro i fråga, blir i författningsväg stadgat, synes något hinder ur traktatssynpunkt

mot den föreslagna anordningen ej möta.

Kollegium, som på grund av den korta tid, som stått till förfogande för remissens

besvarande, icke varit i tillfälle att så ingående som önskvärt hade varit

granska de remitterade förslagen till kontrakt och stadgar i detalj, vill emellertid

i nedan angivna hänseenden rikta erinringar mot förslaget.

FÖRSLAGET TILL KONTRAKT MELLAN SVENSKA STATEN OCH SVENSKA

SPANNMÅLSFÖRENINGEN U. P. A.

2 §.

Enligt denna paragraf förbinder sig föreningen att till minst de priser som i

4 § stadgas, under viss tid inköpa åt föreningen hembjuden svensk spannmål (vete

eller råg). Något hinder för föreningen att betala högre priser än de av Kungl.

Maj:t fastställda finnes alltså ej. Då emellertid den förlust, som eventuellt drabbar

föreningen, kommer att i sista hand åvila konsumenterna eller statskassan, finnes

ur föreningens egen synpunkt knappast något ekonomiskt intresse i att hålla de

fastställda minimiprisen. Kollegium hemställer förty, att stadgandet kompletteras

därhän, att föreningen ej må, utan av Kungl. Majit lämnat medgivande, inköpa

spannmål till högre pris än de jämlikt 4 § fastställda.

4 § 4 mom.

Ur formell synpunkt torde mot momentets avfattning kunna anmärkas, att några

pris ej »stadgats» i 1 — 3 momenten. Det synes tveksamt, vad som skall innefattas

under uttrycket »där ej underlåtenheten kan anses ursäktlig». Det förefaller

lämpligare att i anslutning till 23 § lagen örn köp och byte av lös egendom begagna

uttrycket, »dock att vad nu stadgats ej skall gälla, där underlåtenheten att

leverera fullt ej kan tillräknas säljaren såsom försummelse».

5 §.

1 anslutning till vad förut anförts, hemställes, att i första stycket måtte upptagas

jämväl omalen spannmål av vete eller råg.

8 §.

I det föregående har kollegium föreslagit, att den gottgörelse, varom i denna

paragraf stadgas, måtte bestämmas av Kungl. Majit. Skulle detta yrkande ej vinna

beaktande, torde vid paragrafens avfattning följande iakttagas.

Andra stycket synes vara alltför kategoriskt avfattat. Gottgörelsen i fråga »be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

88* Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

stämmes» nämligen icke städse av föreningens styrelse, utan i visst i tredje stycket

angivet fall erfordras Kungl. Maj:ts godkännande.

Vid avfattningen av tredje stycket bör beaktas, att 15 § i stadgeförslaget även

räknar med det fall, att Kungl. Majit icke utser några ledamöter i styrelsen.

Enligt vad kollegium inhämtat lärer vara avsett, att beslut angående gottgörelse

skall av styrelsen kunna fattas med enkel majoritet, dock att, örn gottgörelsen

kommer att överstiga 20 % av marknadspriset, en kvalificerad majoritet erfordras,

nämligen bifall av minst sex av styrelsens åtta ledamöter. Vidare skall gälla, att

för vete en gottgörelse understigande 20 % av marknadspriset även skall kunna

bestämmas enbart av de tre, av Kungl. Majit utsedda ledamöterna, därest dessa

äro eniga rörande storleken av gottgörelsens belopp. Då dessa omröstningsregler

ej klart framgå av paragrafens avfattning, hemställes örn ett förtydligande.

Beträffande det i sista stycket av 8 § stadgade utbytesförhållandet mellan omalen

spannmål och mjöl må anmärkas följande!

Såsom framgår av Kungl. Majits proposition nr 108 till 1930 års riksdag (sid.

121), utgör utmalningsprocenten vid förmälning av vete och råg enligt utredningar

verkställda inom kommerskollegium och avseende kvarnrörelsen 1922 och 1923:

för vete för råg

vete-, resp. rågmjöl av olika kvaliteter .... 68-7—70 % 63-6—65-s %

eftermjöl........................................................ 8’0—6-3 % 11''4— 6-8%

Sammanlagda utmalningsprocenten utgjorde sålunda i

för vetemjöl ................................................................... 75—78 %

» rågmjöl .................................................................... 72-4 — 75 %

Vid uppskattning av tullskyddet för mjöl ansågs på grund härav böra räknas

med en genomsnittlig ntmalning av 74 %, vadan alltså en förhöjning av tullen å

brödspannmål ansågs böra föranleda en ökning av mjöltullen, motsvarande 135 %

av förstnämnda tullförhöjning.

Då anledning knappast synes föreligga till en ökning i detta samband av skyddet

för den inhemska kvarnindustrien — vilket skydd enligt nämnda proposition uppskattats

till 1 kr. 50 öre per 100 kg mjöl — torde evalveringen av den till föreningen

utgående licensavgiften vid import av 100 kg finmjöl böra begränsas till

att motsvara avgiften för 135 kg spannmål.

Beträffande gryn av vete (»mannagryn») saknar kollegium kännedom örn de utredningar

rörande utbytesprocenten, varpå den föreslagna evalveringen av importavgiften

må grunda sig och är därför ej i tillfälle uttala sig härom. 11

11 §•

Uttrycket »åtgärder, som väsentligen rubba de förhållanden, under vilka kvarnindustrien

nu arbetar» torde möjligen böra något närmare preciseras, så att klart

framgår, att därmed icke avses ändringar t. ex. i skatte- eller sociallagstiftningen.

12 §.

Föreningens förpliktelser enligt kontraktet äro i några paragrafer synnerligen

vagt angivna t. ex. i 6 § vari stadgas, att verksamheten skall bedrivas på ett

lojalt sätt och så, att icke enskilt intresse obehörigen gynnas. Det är givet,

opaginerad Kontrollera mot PDF

•89

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

att dylika oklara förpliktelser lätt kunna ge anledning till tvister. Avfattningen

av 12 § tar nu närmast sikte på underlåtenhet från föreningens sida, och därav har

föranletts det éj fullt exakta uttrycket, att staten skall ombesörja, att vad som

»underlåtits» ... »rättas».

Den risk, som den i förevarande paragraf för föreningen stadgade ersättningsskyldigheten

gentemot staten innebär för föreningen som sådan, synes vara tämligen ringa,

alldenstund föreningens styrelse ju äger täcka förluster vid verksamheten genom

höjda importavgifter, i vilket fall det således i sista hand blir den konsumerande

allmänheten, som drabbas av ersättningen, såvida ej det i 14 § tredje stycket

avsedda fall föreligger, att förlusten befinnes oreglerad vid statens övertagande av

föreningens förbindelser, i vilket fall det blir föreningen i likvidation, som får bära

förlusten.

14 §.

Ordet »staten» i tredje styckets första sats torde böra utbytas mot »Kungl.

Maj:t».

FÖRSLAGET TILL STADGAR FÖR SVENSKA SPANNMÅLSFÖRENINGEN U. P. A.

Enligt punkt g) skall vid beräkning av »normal förmalningslön» tillämpas »den

genomsnittliga förmalningslönen i riket» för motsvarande kvaliteter under viss tid.

Kollegium vill härvid erinra örn, att det torde komma att bereda avsevärda svårigheter

på grund av de stora divergenser, som föreligga mellan olika kvarnar, att

göra en för alla fall fullt rättvis beräkning av denna genomsnittliga förmalningslön.

Såsom framgår av 23 § lagen örn ekonomiska föreningar, skola de fall, då för

styrelsebeslut fordras annat än enkel majoritet, finnas angivna i stadgarna. Enligt

8 § i kontraktsförslaget gälla, såsom förut är berört, särskilda regler vid fattande

av beslut angående där stadgad gottgörelse. Med hänsyn till innehållet i åberopade

lagrum hemställes, att berörda regler jämväl intagas i stadgarna.

Kollegium har i det föregående givit uttryck åt starka betänkligheter gent

emot det remitterade förslaget. Förutom att detsamma ur jordbrukssynpunkt

torde vara behäftat med vissa brister, vill kollegium här särskilt framhålla de

störande kastningarna mellan perioder med statligt reglerade priser och med fri

prisbildning, varigenom kan förväntas uppstå en betänklig desorganisation på

spannmålshand elns område. Synnerligen allvarliga olägenheter måste förslaget

anses medföra ur statsfinansiell synpunkt. Skall överhuvudtaget ett statligt

spannmålsmonopol införas, bör det ske under former, som innefatta en effektiv garanti

mot överproduktion och som ej heller äro behäftade med de statsfinansiella risker,

som vidlåda det föreliggande förslaget. Jämväl mot det i motiveringen till det

remitterade förslaget berörda systemet med minimipriser synas, såsom spannmålsnämnden

framhållit, starka betänkligheter göra sig gällande, även örn det må erkännas,

att detta system ej leder till sådana statsfinansiella äventyrligheter som

det föreliggande.

Spannmålsnämnden har i sitt yttrande framhållit, att för spannmålsodlingen och

därmed för landet i dess helhet det torde vara av väsentlig vikt, att icke en

alltför tvär omkastning i berörda odlings betingelser äger rum och att det syntes

opaginerad Kontrollera mot PDF

90* Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

ställt utom allt tvivel, att en sådan omkastning kunde förväntas inträffa vid nästa

konsumtionsårs början, därest spannmålsodlingen lämnades helt utan bistånd från

statens sida. Kollegium vill härvid bringa i erinran att, så länge inmalningstvånget

är gällande, man näppeligen torde kunna anse, att spannmålsodlingen

»lämnas helt utan bistånd från statens sida».

Kollegium vill därjämte påpeka, att någon närmare uppgift angående den del

av den gamla skörden, som innevarande höst kan beräknas kvarligga, när den

nya kommer i marknaden ej föreligger. En beräkning härutinnan torde emellertid

böra ske, då det icke förefaller osannolikt, att det därvid kan visa sig, att

den återstående delen av skörden ej skulle bli så betydande, att fördenskull

det nu ifrågasatta statsmonopolet skulle behöva upprättas.

Kollegium tillåter sig överlämna vissa å kollegii statistiska byrå upprättade

tabeller, utvisande priser å vete och råg. september 1930—mars 1931 (Bil. A)

samt å svenskt och amerikanskt vetemjöl (Bil. B).

Under åberopande av det ovan anförda anser sig kollegium böra för sin del

avstyrka bifall till det remitterade förslaget.

Skulle emellertid med hänsyn till läget på den svenska spannmålsmarknaden

åtgärder av den art, som nämnda förslag innebär, av statsmakterna anses oundvikliga

för en avveckling av den nu tillämpade prisregleringen å brödsäd, hemställer

kollegium, att av ämbetsverket anförda erinringar mot utformningen av

förslaget måtte vinna beaktande. I

I avgörandet av detta ärende har — jämte generaldirektören Fryxell och

kommerserådet Matz, föredragande — deltagit kommerserådet Sohlman.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

*91

Bil. A till bilaga nr 4

PRISER I KRONOR PER 100 KG PÅ VETE OCH RÅG SEPT. 1930 — MARS 1931-

År och månad

Vete

svenskt

Vete

utländskt1

Vete

danskt1

Råg

svensk

Råg

utländsk1

Råg

dansk1

1930

September..................

18-14

16-76

16-2 4

15*45

11-88

12*42

Oktober.....................

18-75

15-09

15-11

15-76

11-64

—

November..................

19-14

14-88

14-60

16-15

11-69

—

December..................

1954

13-56

14-81

16-55

11-15

—

1931

Januari .....................

19-81

12-4 9

13-79

16-85

10-7 5

—

Februari ..................

20-0 4

1278

13-80

17-05

10-40

—

Mars ........................

20-19

12-64

13-91

17-20

—

—

1 Inklusive tull.

-i : ;; :: i i

Bil. B till bilaga nr 4

priser Å svenskt vetemjöl (extra patent) samt å amerikanskt vetemjöl (patent).

Månad

Svenskt mjöl

Kr. per 100 kg

Amerikanskt mjöl

Kr. per 100 kg

35-50

31*6 21

september ......................................... ......

35-8 5

30-29 1

oktober......................................................

34-16

26-40s

november...................................................

34oo

25-40 *

december...................................................

34oo

24-501

1931 januari......................................................

34-oo

24-802

februari.....................................................

34-oo

24-80’

mars .........................................................

33-S4

23-70’

Noteringen avser Canadian Spring patent, eif Göteborg, inkl. tull.

Prisuppgiften beräknad eif Stockholm, fritt kaj, inkl. tull.

opaginerad Kontrollera mot PDF

92*

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Bilaga nr 5•

Till Konungen

Statens spannmålsnämnd, som tagit del av ett utav kommerskollegium avgivet

utlåtande över nämndens framställning den 21 dennes i spannmålsfrågan, får i

anledning av de i utlåtandet anförda erinringar mot vissa bestämmelser i det av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216. * 93

nämnden uppgjorda förslaget till kontrakt och stadgar härmed anföra följande,

därvid erinringarna upptagas till bemötande under de paragrafer, varunder de av

kommerskollegium framförts.

KONTRAKTET.

2 §. Det synes nämnden icke finnas anledning befara, att föreningen vid sina

inköp kommer att betala högre priser än de i 4 § stadgade. Korrektiv mot

missbruk av föreningens fria bestämmanderätt härutinnan torde även ligga i bestämmelsen

i kontraktets 6 § första stycket, jämförd med 14 § tredje stycket,

vilka stadganden avse förebygga, att föreningen vidtager åtgärder, som tillskynda

densamma större förluster än som nödvändiggöras vid ett lojalt fullföljande av

kontraktets syfte och bestämmelser.

4 § 4 mom. Anmärkningarna, vilka uteslutande äro av formell natur, torde

icke behöva föranleda någon ändring i spannmålsnämndens förslag.

5 §. Vad kommerskollegium härutinnan hemställt torde icke kunna vinna beaktande,

enär ett förbud för föreningen att vägra import av omalen spannmål

skulle försvåra och kanske omöjliggöra kvarnarnas anslutning till föreningen.

8 §. Kvarnarna torde icke, såsom kommerskollegium föreslagit, kunna frånkännas

allt inflytande i fråga om bestämmandet av gottgörelsens belopp. Bestämmelserna

i 8 § synas nämnden innebära ett tillgodoseende efter väl avvägda

grunder såväl av statens som av allmänna och enskilda intressen.

Anmärkningarna i vad de avse andra, tredje och fjärde styckena äro i övrigt

av rent formell natur och synas, då bestämmelserna enligt nämndens förmenande

äro fullt tydliga och således icke med fog torde kunna tolkas annorlunda än kommerskollegium

gjort, icke böra medföra ändring i nämndens förslag. Nämnden

vill blott härutöver, vad angår anmärkningarna mot tredje stycket, hava framhållit,

att Kungl. Majit givetvis kommer att, därest riksdagen godkänner sagda

förslag, omedelbart begagna sig av sin befogenhet i fråga örn utseende av ledamöter

och suppleanter av föreningens styrelse.

Enligt femte stycket i paragrafen skall gottgörelsens storlek bestämmas för

en tid äv minst två månader i sänder. Denna bestämmelse bör sa förstas, att för

den tid, för vilken gottgörelse bestämts, någon förändring i det härutinnan fattade

beslutet icke kan ske.

Vid beräkning av förhållandet mellan gottgörelsens storlek för mjöl (gryn)

och spannmål har avseende fästs vid de mjölsorter, som importeras. Dessa torde

genomgående utgöras av så höga kvaliteter, att mjölutbytet understiger förhållandet

100 till 160.

11 §. Det torde vara ogörligt att på ett fullt uttömmande sätt angiva de åtgärder

från statsmakternas sida, vilka här kunna tänkas ifrågakomma. Spörsmålet

torde, därest tvist härutinnan till äventyrs uppstår mellan staten och föreningen,

få för varje särskilt fall avgöras genom skiljedom.

12 §. Beträffande vad kommerskollegium anfört därom, att föreningens skyldigheter

i några paragrafer, bland annat 6 §, äro vagt angivna, gäller i tillämpliga

delar vad ovan under 11 § sagts.

Det fall, för vilket bestämmelserna i första stycket av förevarande paragraf närmast

torde hava betydelse, är, att föreningen underlåter fullgöra sin inköpsskyldighet

enligt kontraktet. Staten äger då enligt ifrågavarande bestämmelser ingripa

och kan av föreningen utfå ersättning för förlust, som härigenom tillskyndas

staten. Det belopp, med vilket föreningen sålunda kan bliva ersättningsskyldig,

torde motsvara den förlust, föreningen vid ett lojalt fullgörande av kontraktsbe
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

94*

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

stämmelserna skulle lida. Det synes då icke innebära någon oegentlighet, att

föreningen uttager beloppet i form av gottgörelse vid importen. Vidare vill nämnden

framhålla det skydd mot ett obehörigt utnyttjande av rätten till gottgörelse,

som torde ligga i stadgande^ i kontraktets 6 § första stycket, 8 § andra stycket

och 14 § tredje stycket.

14 §. Den staten i första punkten av tredje stycket tillkommande befogenhet

utövas givetvis av Kungl. Majit.

STADGARNA.

7 § g). Avsikten med förevarande bestämmelse är att skydda konsumenterna

mot oskäliga mjöl- och grynpriser. Sagda priser bestämmas redan under nuvarande

förhållanden med hänsyn till den genomsnittliga förmalningslönen i riket.

Detta innebär, att nettoförtjänsten blir olika för de olika kvarnarna. Bestämmelsen

avser icke att medföra någon rubbning härutinnan.

Vad slutligen angår anmärkningen, att i stadgarna borde inflyta jämväl bestämmelserna

i 8 § av kontraktet rörande sättet för fattande av beslut örn gottgörelse,

är denna anmärkning av rent formell natur. Därest så skulle anses erforderligt,

torde den föreslagna stadgeändringen kunna verkställas efter föreningens registrering.

Något hinder häremot från föreningens sida torde icke komma att möta.

De av kommerskollegium framställda detaljerinringarna synas sålunda icke, utom

möjligen i sist anmärkta fall, erfordra ändringar i nämndens, av kvarnarna godkända

förslag till kontrakt och stadgar.

Stockholm den 24 april 1931.

Underdånigst

AXEL PEHRSSON.

j Erik Carlsson.

sune. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1931.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1931:288 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl Maj:ts proposition angående vissa åtgärder till spannmålsodlingens stödjande jämte i ärendet väckta motioner. s. 3 i texten
  2. BevJoU 1931:4 Sammansatt beviUnings- och jordbruksutskotts memorial Nr 4 s. 1 i texten