Angående fortsatta åtgärder för främjande av sparsamhet bland skolungdomen
1931-01-14 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1931:29, Angående fortsatta åtgärder för främjande av sparsamhet bland skolungdomen
Dokumentets text
Kungl. Majus proposition nr 29.
1
r 29.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående fortsatta
åtgärder för främjande av sparsamhet bland
skolungdomen; given Stockholms slott den 14 januari
1931.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Ola Jeppsson.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 14 januari 1931.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Kamel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,
Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Departementschefen, statsrådet Jeppsson anför:
Med anledning av Kungl. Maj:ts på grundval av generalpoststyrelsens
förslag till 1928 års riksdag avlåtna proposition nr 241 medgav riksdagen
(skrivelse nr 207), att generalpoststyrelsen för främjande av sparsamhet finge
intill ett belopp av 50,000 kronor och i övrigt i den omfattning Kungl. Majit
bestämde, av postmedel till skolungdom i riket utdela mindre penningbelopp
insatta å motböcker med postsparbanken, dock högst två kronor å
varje bok.
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 25 käft. (Nr 29.)
08 81
2
Kungl. Maj:ta jiroposition nr 29.
Sedan generalpoststyrelsen till Kungl. Majit inkommit med förslag till
de åtgärder, som i anslutning till riksdagens beslut kunde under år 1928
anses erforderliga, bemyndigades styrelsen genom Kungl. Majlis brev den
31 augusti 1928 att bedriva utdelningen av postsparbanksböcker i huvudsaklig
överensstämmelse med i styrelsens förslag angivna grunder.
I en till 1929 års riksdag avlåten proposition, nr 125, föreslog Kungl.
Majit riksdagen att lämna enahanda medgivande som nästföregående år.
Till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet gjorde min företrädare
i ämbetet vissa uttalanden rörande formerna för bedrivande av postsparbankens
skolsparkasserörelse. Sålunda förutsattes bland annat, att postsparbankens
ifrågavarande verksamhet skulle begränsas till områden, vilka ej
kunde betraktas såsom egentligt verksamhetsområde för en ortssparbank,
som genom positiva åtgärder ådagalagt intresse för skolsparrörelsens främjande.
I den mån ortsbanken utvidgade sin ifrågavarande verksamhet,
borde postsparbanken få träda tillbaka för denna.
Riksdagen — som även hade att behandla vissa motionsvis väckta förslag
i ämnet — biföli (skrivelse nr 143) det i propositionen framförda förslaget
men uttalade samtidigt, att den för sin del funne olämpligt att kringskära
skolsparkasserörelsen genom sådana mot postsparbanken ensidigt riktade
direktiv, som i propositionen ifrågasatts. Riksdagen, som icke kunde finna,
att postsparbanksledningen frångått de allmänna riktlinjer, som vid 1928 års
riksdag uppdragits för ifrågavarande verksamhet, holle i likhet med motionärerna
före, att det borde ankomma på de lokala folkskolemyndigheterna
att fritt välja det organ för skolsparverksamlieten, som med hänsyn till ortsförhållandena
kunde finnas mest ändamålsenligt.
Slutligen har 1930 års riksdag (skrivelse nr 82) med bifall till Kungl.
Majits därom framställda förslag medgivit, att generalpoststyrelsen finge för
ifrågavarande ändamål, intill ett belopp av 60,000 kronor och enligt gällande
huvudgrunder, av postmedel till skolungdom i riket utdela mindre penningbelopp
insatta å motböcker med postsparbanken, dock högst två kronor å
varje bok.
Genom brev den 10 maj 1929 och den 4 april 1930 har Kungl. Majit
lämnat generalpoststyrelsen bemyndigande i överensstämmelse med vederbörande
riksdagsbeslut.
I skrivelse den 24 november 1930 har generalpoststyrelsen gjort framställning
örn medgivande att för fortsatt utdelning åt skolungdom av penningbelopp,
insatta å motböcker med postsparbanken, samt för vissa med skolsparverksamheten
nära förbundna ändamål använda ytterligare medel. Därvid
har styrelsen till en början beträffande de åtgärder, som vidtagits med
anledning av 1930 års riksdags beslut i ämnet, lämnat följande redogörelse:
För erhållande av anmälningar till 1930 års utdelning av postsparbanksböcker
har postsparbanken tillskrivit praktiskt taget endast sådana skolor,
varest liknande utdelning tidigare ifrågakommit. Men dessutom hava, liksom
föregående år varit fallet, även andra skolor på eget initiativ anhållit
örn böcker. Utdelningen har ännu icke avslutats och talrika anmälningar
3
Kungl. Majus proposition nr 29.
ingå fortfarande. Det är därför icke för generalpoststyrelsen möjligt att nu
bestämt uttala sig om det för i år anvisade anslagets större eller mindre
tillräcklighet. Att detsamma kommer att helt eller så gott som helt tagas i
anspråk, torde dock vara otvivelaktigt. Lika säkert är, att det ännu finnes
många skolor, varest varken postsparbanken eller annan sparbank bedriver
skolsparverksamhet och vilka därför, i den mån de sådant önska, borde
komma ifråga vid postsparbankens utdelning av postsparbanksböcker. Det
vore fördenskull rimligt, örn det anslag för ifrågavarande verksamhet under
år 1931, som generalpoststyrelsen anser självfallet böra utgå, ytterligare
något höjdes. Styrelsen anser emellertid, att med sådan höjning bör tillsvidare
anstå. I stället bör postsparbanken, enligt! styrelsens förmenande,
sättas i tillfälle att under nämnda år även på annat sätt än genom utdelning
av postsparbanksböcker med därå insatta grundbelopp uppmuntra och
vidmakthålla den på grundval av dessa böcker av barnen och genom skolorna
bedrivna sparverksamheten.
Postsparbanken kan beräknas hava vid årets utgång utdelat inalles 80,000
postsparbanksböcker med ett sammanlagt grundbelopp av 160,000 kronor.
Å de sammanlagt 50,000 böcker (25,000 utdelade i slutet av år 1928 respektive
1929), som hittills stått till barnens förfogande under två respektive ett
år, har genom barnens egna besparingar (alltså utöver det skänkta grundbeloppet,
inalles 100,000 kronor) insatts ett sammanlagt belopp av bortemot
300,000 kronor. Detta sparresultat, som torde få anses såsom mycket gott,
torde icke hava uppnåtts utan genom i första hand lärarpersonalens berömvärda
strävan att understödja och organisera barnens sparverksamhet. Även
postsparbanken har på olika sätt sökt medverka härtill. Sålunda har postsparbanken
kostnadsfritt tillhandahållit skolorna s. k. skolsparbössor. Inalles
hava hittills rekvirerats i runt tal 2,000 sådana bössor. Postsparbanken har
dessutom utdelat broschyrer, anteckningsböcker för sparmedel samt affischer.
De av postsparbanken uppsatta och närmast för ungdom avsedda sparpropagandafilmerna,
»Sven Klingas levnadsöde» och »Trollbruden», vilka distribueras
i ett flertal kopior, torde — efter vad som allmänt erkännes — hava
stort propagandavärde för sparsamhetens höjande. Slutligen bör i detta
sammanhang nämnas, att postsparbanken från och med i år i likhet med
mångå enskilda sparbanker låter till skolungdomen utdela den av Svenska
sparbanksföreningens avdelning för sparpropaganda utgivna barntidskriften
»Lyckoslanten».
Angående behovet av ytterligare åtgärder i förevarande syfte yttrar styrelsen
härefter:
Änskönt postsparbanken sålunda haft och har vissa möjligheter till främjande
av skolsparverksamlieten och även utnyttjat dessa möjligheter, saknar
banken onekligen i viss mån önskvärd rörelsefrihet på detta område. Möjligheten
att kunna verksamt bidraga till en effektiv skolsparverksamhet är
nämligen i hög grad beroende av det sätt, varpå postsparbanken kan icke
blott lämna råd och anvisningar utan i förekommande fall även ett blygsamt
ekonomiskt stöd. Det kan sålunda inträffa, att någon skola genom användning
av postsparbankens skolsparbössor eller i annan form bedriver en synnerligen
effektiv sparverksamhet. Resultatet kan bliva mycket gott men
ändock icke så gott, som man haft anledning hoppas. Det kan hända, att
något barn befinner sig i sådana ekonomiska förhållanden, att det icke utan ''
hjälp kan åstadkomma den krona, som erfordras för att insättning skall kunna
ske å postsparbanksboken. (Insättning å postsparbanksbok får ske endast
i helt krontal.) Eller också fattas i det sammanlagda sparbeloppet för
klassen eller skolan någon mindre summa, utan vilken klassen eller skolan
4
Kungl. Majus proposition nr 29.
icke kan företaga elen skolresa, man sedan länge planerat och för vilken
man reserverat viss del av sparslantarna. Det har också förekommit fall,
ela skolsparverksamlieten hotats att helt omintetgöras genom att skolsparkassan
stulits vid förövat inbrott i skollokalen. I många sådana eller liknande
fall träder läraren eller lärarinnan självuppoffrande emellan med kontanta
utlägg av egna medel. I andra fall tillskriver man postsparbanken
med förfrågan, örn något bistånd därifrån kan lämnas. Postsparbanken har
dock icke i detta hänseende samma handlingsfrihet som enskilda sparbanker,
varför det ofta nog blir bankens egna tjänstemän, som privat söka tillgodose
de framförda önskemålen. Detta blir stundom även fallet i samband med
de små pristävlingar, som anordnas genom tidskriften »Lyckoslanten» eller
på annat sätt.
Överhuvud taget gäller, att postsparbanken icke har samma möjlighet som
enskilda sparbanker att genom en i och för sig obetydlig utgift göra en
hjälpande och uppmuntrande insats på ett område av sparverksamheten,
som mera än andra fordrar oavlåtligt stöd och så att säga rent personligt
intresse. Det gäller här, såsom nyss antytts, inga i och för sig stora belopp.
Med postsparbankens talrika klientel, till stor del bland landets fattigare
trakter, förekomma dock fall sådana som nyss relaterade och liknande relativt
ofta och det skulle enligt generalpoststyrelsens förmenande vara till
gagn, om postsparbanken ägde att efter styrelsens prövning förfoga över
något anslag för ändamålet. Det är givetvis icke gärna möjligt att angiva
några bestämda linjer för användningen av ett sådant anslag, utan
borde generalpoststyrelsen härutinnan hava tämligen fria händer. Skulle
det exempelvis visa sig lämpligt, att postsparbanken för upparbetande av
sparverksamhet i skolorna inom trakter, som hittills äro mera eller mindre
främmande därför, ställde något mindre bidrag för åstadkommande av en
skolresa i utsikt, borde detta icke möta hinder. Samarbetet mellan postsparbanken
och skolorna är så intimt och sker under sådan frihet från byråkratiska
former i övrigt, att det synes högeligen önskvärt, att bankens kontanta
bistånd till uppmuntran och främjande av skolsparverksamlieten i
någon mån må kunna ske även på annat sätt än genom utdelning av postsparbanksböcker
till i första hand de under respektive år i skolorna nyinskrivna
barnen. Generalpoststyrelsen föreställer sig såsom försöksvis lämpligt,
att anslaget för skolsparverksamheten för år 1931 bestämmes såsom i
år till att utgöra 60,000 kronor men att generalpoststyrelsen medgives få
därutöver disponera högst 1,000 kronor för ändamål, som anses hava nära
samband med förstnämnda verksamhet.
Utöver vad med siffror framhållits angående hittillsvarande goda resultat
av postsparbankens skolsparverksamhet har generalpoststyrelsen understrukit
det utomordentligt goda inflytande ifrågavarande verksamhet redan haft och
allt framgent bör kunna öva på ungdomens fostran till ordentlighet och
sparsamhet. Styrelsen stöder detta sitt omdöme icke endast på de siffermässiga
resultaten, i den mån sådana stå att erhålla efter en ännu blott
tvåårig verksamhet, utan även på de skrivelser, utlåtanden, förslag och tacksamhetsbetygelser,
som postsparbanken mottagit från skolråd, lärare, föräldrar
och barnen själva. Postsparbankens utdelning av postsparbanksböcker
och vad därmed sammanhänger har, anför styrelsen vidare, på många håll i
landet, där man tidigare varit tämligen främmande för sparidén, uppmuntrat
till en organiserad sparverksamhet som, även örn den i första hand tar sikte på
skolan och barnen, otvivelaktigt är och blir av stort värde också för hemmen
5
Kungl Maj:ts proposition nr 29.
och samhället i stort. Styrelsen uttalar slutligen den förhoppningen, att
postsparbanken skall beredas möjlighet att på den hittills lagda grunden
utveckla och främja skolsparverksamheten efter de riktlinjer, som härför bäst
lämpa sig.
Med åberopande av vad sålunda anförts har generalpoststyrelsen hemställt,
att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att generalpoststyrelsen
för främjande av sparsamhet må, intill ett belopp av 60,000 kronor,
av postmedel till skolungdomen i riket utdela mindre penningbelopp insatta
å motböcker med postsparbanken, dock högst två kronor å varje bok, samt
att generalpoststyrelsen därutöver må disponera sammanlagt högst 1,000
kronor för ändamål, som anses nära förbundna med den egentliga skolsparverksamheten.
Med anledning av vad generalpoststyrelsen i ärendet anfört vill jag tillstyrka,
att på sätt styrelsen föreslagit anslag intill ett belopp av 60,000 kronor
beviljas för fortsättande även under år 1931 av ifrågavarande sparverksamhet
enligt nu gällande huvudgrunder.
Det av styrelsen framställda förslaget örn ställande till dess förfogande
av högst 1,000 kronor för sådana åtgärder, som till sitt syfte kunna anses
nära förbundna med nämnda verksamhet, har jag funnit mig böra lämna
utan erinran. Jag vill dock framhålla, att vid användandet av detta belopp
noggrant bör iakttagas, att endast sådana åtgärder ifrågakomma, som direkt
taga sikte på främjande av sparsamhetsviljan.
Jag får således hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att generalpoststyrelsen för fortsatt främjande av sparsamhet
må av postmedel dels intill ett belopp av 60,000 kronor
och enligt nu gällande huvudgrunder till skolungdom i riket
utdela mindre penningbelopp insatta å motböcker med postsparbanken,
dock högst två kronor å varje bok, dels ock använda
ett belopp av högst 1,000 kronor för åtgärder, som till sitt
syfte nära sammanhänga med berörda skolsparverksamhet.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
F. Wessberg.
Departements
chefen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1931:17 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.tsproposition angående fortsatta åtgärder för främjande av sparsamhet bland skolungdomen. a1 i texten
- SU 1931:14 Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående fortsatta åtgärder för främjande av sparsamhet bland skolungdomen. s. 9 i texten