Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om avstyckat eller avsöndrat områdes befriande från ansvar för inteckning i stamfastighet m. m

65 sidor, varav 61 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 61 av 65 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1931:3, Med förslag till lag om avstyckat eller avsöndrat områdes befriande från ansvar för inteckning i stamfastighet m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr S.

1

Nr 3.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

avstyckat eller avsöndrat områdes befriande från ansvar

för inteckning i stamfastighet m. m.; given Stockholms

slott den 30 december 1930.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag örn avstyckat eller avsöndrat områdes befriande från ansvar för inteckning

i stamfastighet;

2) lag örn ändrad lydelse av 37 § 5 och 6 mom. förordningen den 16 juni

1875 angående inteckning i fast egendom; samt

3) lag örn ändrad lydelse av 121 § utsökningslagen.

GUSTAF.

N. Gärde.

Bihang till riksdagens jirotokoll 1931. 1 sami. 3 käft. (Nr 3.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

Förslag

till

Lag

om avstyckat eller avsöndrat områdes befriande från ansvar för inteckning

i stamfastighet.

Härigenom förordnas som följer:

Om ansvarets begränsning och avlösning.

Område, som avstyckats till särskild fastighet.

1 §•

Besväras område, som avstyckats till särskild fastighet enligt 19 kap. lagen

örn delning av jord å landet eller 5 kap. lagen örn fastighetsbildning i stad,

av inteckning i stamfastighet för fordran eller för rätt till avkomst eller annan

förman, ma det avstyckade områdets ansvar för sådan inteckning kunna

begränsas eller avlösas i den ordning 2—11 §§ stadga under förutsättning,

1. att stamfastigheten eller, där området tillhört flera fastigheter, någon av

stamfastigheterna är gemensamt med annan fastighet besvärad av inteckning,

som nyss sagts,

2. att området överlåtits till annan, samt

3. att överlåtelsen avsett tillgodoseende av bostads- eller egnahemsändamål

eller stärkande av befintligt mindre jordbruk eller inneburit försäljning av

utarrenderad jord till arrendatorn.

Utgöres det avstyckade området av mark, som varit samfälld för flera än

tio fastigheter med skilda ägare, vare för begränsning eller avlösning av inteckningsansvaret

ej erforderligt, att de under 1 och 3 angivna förutsättningarna

äro för handen.

2 §.

Vill ägare av avstyckat område utverka begränsning av områdets inteckningsansvar

eller avlösa ansvaret, skall han göra ansökan därom hos rätten i

den ort, där området ligger. Avser ansökningen begränsning av ansvaret eller

avlösning av detsamma utan att begränsning förut utverkats, skall ansökningen

göras sist å den rättegångsdag för inteckningsärenden, som infaller näst

efter ett år eller, där området utgöres av mark, som i 1 § sista stycket sägs,

två år sedan överlåtelsen skedde.

I ärendet skall sökanden visa, att lagfart sökts å fånget samt att fastställelse

å avstyckningen meddelats genom beslut, som vunnit laga kraft, ävensom

förete handling rörande särskild värdering av området.

Om ansökningen skall anteckning göras i intecknings- eller fastighetsboken.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr S.

3

3 §.

Värdering av området skall verkställas av tva ojäviga män. Dessa förordnas

å landet och i stad, där rådstuvurätt ej finnes, av häradsrätten eller domaren

bland ledamöterna i nämnden eller ägodelningsrätten eller de för lantmätenförrättningar

eller förrättningar enligt lagen örn fastighetsbildning i stad utsedda

gode män i det tingslag, där området ligger, eller ock bland dem, som förut

innehaft sådan befattning och äro därtill valbara. I stad, där rådstuvurätt

finnes, utser rätten värderingsmän bland de inom staden boende. Mot värderingsman

gälle de jäv, som enligt rättegångsbalken gälla mot domare.

Värderingen skall avse områdets värde vid den tid, da överlåtelsen skedde.

Fanns vid nämnda tid å området byggnad, som ej hörde till fastigheten, skall

sådan byggnad ej ingå i värderingen. Ej ma värdet sättas lägre än köpeskilling,

som betingats vid överlåtelsen.

4 §•

Då anledning därtill förekommer, äge rätten infordra ytterligare utredning

angående områdets värde eller annan omständighet ävensom bereda inteckningshavare

eller annan tillfälle att i ärendet avgiva yttrande.

5 §•

Möter ej på grund av vad i 1—3 §§ stadgas hinder mot ansökningen, meddele

rätten, evad ansökningen avser enbart ansvarets begränsning eller ej, beslut

angående det belopp, vartill rätten funnit områdets värde böra skattas,

och förklare rätten, att områdets inteckningsansvar skall vara begränsat till

nämnda belopp eller, där området tillhört flera fastigheter och dessa ej samtliga

besväras av inteckning, för vilken området häftar, till vad av områdets

värde belöper å envar av de besvärade stamfastighetema.

Har avlösning av ansvaret begärts, skall rätten, där ägare till den eller de

stamfastigheter, som sålunda besväras, samtyckt till åtgärden, tillika förklara,

att sökanden må avlösa ansvaret genom nedsättande av det belopp, vartill

ansvaret begränsats.

Innefattar rättens beslut allenast, att inteckningsansvaret skall vara begränsat,

må områdets ägare på särskild ansökan kunna i enlighet med vad i andra

stycket stadgas erhålla rättens förklaring, att han äger genom nedsättande

av det belopp, vartill ansvaret begränsats, avlösa ansvaret.

Är stamfastighet eller området utmätt, må beslut örn begränsning eller avlösning

av områdets inteckningsansvar ej meddelas, med mindre sig visat, att

utmätningen upphävts eller gått åter.

Då beslut meddelats enligt denna paragraf, skall anteckning därom göras i

intecknings- eller fastighetsboken.

6 §•

Sedan beslut, varigenom avstyckat områdes inteckningsansvar begränsats,

vunnit laga kraft, må ej, där inteckning i stamfastighet icke kan till fullo

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

utgå ur köpeskillingen för denna, till bristens gäldande ur området uttagas

mer än som motsvarar det belopp, vartill ansvaret begränsats.

7 §.

Har ägare av avstyckat område berättigats avlösa områdets inteckningsansvar,

och vill han verkställa sadan avlösning, skall han hos Konungens

befallningshavande i länet nedsätta det belopp, som blivit bestämt av rätten.

Vid nedsättningen skola ingivas gravationsbevis rörande området, rättens

protokoll och beslut i ärendet samt bevis, att beslutet vunnit laga kraft, vid

äventyr, örn det underlates, att det felande varder av Konungens befallningshavande

på ägarens bekostnad anskaffat.

Det nedsatta beloppet skall av Konungens befallningshavande ofördröjligen

insättas i bankinrättning för att där innestå mot ränta.

Örn nedsättningen skall Konungens befallningshavande, så snart ske kan,

göra anmälan till domaren å landet eller i stad, där rådstuvurätt finnes, till

rätten.

Nedsättning ma ej ske, örn stamfastighet eller området är utmätt.

8 §.

Sedan nedsättning efter ty i 7 § sägs blivit verkställd, vare området ej vidare

besvärat av inteckning i stamfastighet för fordran eller för rätt till avkomst

eller annan förmån. Anteckning härom skall, då anmälan om nedsättningen

inkommit till domaren eller rätten, göras i inteckningsprotokollet

å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden samt införas i intecknings- eller

fastighetsboken.

9 §•

I fråga örn utbetalning av det nedsatta beloppet jämte därå upplupen ränta

åge stadgandena örn fördelning hos överexekutor av köpeskilling för utmätningsvis

såld fast egendom motsvarande tillämpning. Fördelningen skall så

verkställas, som örn det nedsatta beloppet utgjorde köpeskilling för stamfastighet,

dock med iakttagande att utdelning skall tillkomma allenast innehavare

av sadan fordran eller rätt till avkomst eller annan förmån, för vilken

det avstyckade området häftat på grund av inteckning i stamfastigheten, att

innehavare av fordran eller rättighet, intecknad gemensamt i stamfastigheten

och annan fastighet, äger rätt till utdelning jämväl för belopp, för vilket

stamfastigheten svarar allenast efter andra stycket av 32 § förordningen angående

inteckning i fast egendom, samt att det belopp, som utfaller å inteckning

för fordran, skall avskrivas å dess huvudstol och upplupna ränta sålunda

att blott så stor del av räntan avskrives, som belöper på vad av huvudstolen

avskrives. Vad som ej efter ty nu sagts åtgår äge områdets ägare

återfå.

Sammanträde för fördelningen varde hållet så snart ske kan; skolande kallelse

till sammanträdet genom Konungens befallningshavandes försorg minst

fjorton dagar förut med posten sändas till .stamfastighetens och områdets

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 3.

5

ägare saint kända innehavare av fordran eller annan rätt, som nu är sagd,

ävensom, där innehavare är okänd, införas i allmänna tidningarna och tidning

inom orten.

Kostnad för det nedsatta beloppets fördelning skall gäldas av områdets

ägare.

10 §.

Utfaller vid fördelningen likvid å intecknings huvudstol, vare inteckningen

till motsvarande del utan verkan.

Då likvid sålunda utfallit, åligger Konungens befallningsliavande att därom,

sedan fördelningen blivit godkänd eller vunnit laga kraft, ofördröjligen

göra anmälan till domaren å landet eller i stad, där rådstuvurätt finnes, till

rätten samt tillika insända fördelningslängden; och skall anteckning örn förhållandet

göras i inteckningsprotokollet, såsom i 8 § sägs, samt i intecknmgseller

fastighetsboken.

11 §•

Varder belopp, som utfallit å inteckning, icke genast avräknat å inteckningshavarens

fordran, skall beloppet, där den, som personligen ansvarar för

fordringen, det påyrkar, förvandlas i fullgoda obligationer eller andra därmed

jämförliga värdepapper.

12 §.

Är område avstyckat från lägenhet, som upplåtits genom jordavsöndring

efter den 31 december 1909, eller från fastighet, som tillkommit genom avstyckning

enligt 19 kap. lagen om delning av jord a landet, eller fran fastighet,

som efter den 30 juni 1921 bildats genom avstyckning enligt 5 kap. lagen

örn fastighetsbildning i stad, eller, där sådan avstyckning skett tidigare, överlåtits

efter sistnämnda dag, skall vad ovan i denna lag stadgas äga tillämpning

allenast såvitt angår begränsning av områdets inteckningsansvar.

13 §.

Vad ovan i denna lag stadgas i avseende å avstyckat område skall äga

motsvarande tillämpning å område, som av mark, samfälld för flera än tio

fastigheter med skilda ägare, utlagts till tomt eller tomtdel och jämlikt 1 kap.

3 § lagen örn fastighetsbildning i stad är att anse såsom avstyckat.

Område, som avstyckats för sammanläggning med annan fastighet.

14 §.

Vad i 1—12 §§ stadgas i avseende å område, som avstyckats till särskild

fastighet enligt 19 kap. lagen örn delning av jord å landet, skall äga motsvarande

tillämpning å område, som enligt samma kapitel avstyckats för att

sammanläggas med annan fastighet, varvid dock följande särskilda bestämmelser

skola gälla.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

Beslut om begränsning av områdets inteckningsansvar så ock beslut örn

avlösning av ansvaret utom i fall, varom i nästa stycke sägs, må ej meddelas

förr än förordnande om sammanläggning givits; och skall sådant beslut

ävensom verkan av nedsättning utav det för inteckningsansvarets avlösning

bestämda beloppet avse hela den nybildade fastigheten.

Är med hänsyn till inteckning i fastighet, varmed sammanläggning skall

ske, avlösning av områdets inteckningsansvar erforderlig för sammanläggningens

genomförande, skall sökanden visa, i stället för att avstyckningen fastställts,

att förrättningen avslutats. Beslutet om avlösning skall ej tillika innefatta

förklaring örn ansvarets begränsning. Nedsättning skall verkställas

inom nittio dagar fran det beslutet vunnit laga kraft, vid äventyr att detta

eljest är förfallet. Sedan anmälan örn nedsättningen inkommit till domaren,

skall denne, där han ej tillika är ägodelningsdomare, ofördröjligen underrätta

ägodelningsdomaren örn nedsättningen. Har nedsättning skett, vare området

fritt fran inteckningsansvar under förutsättning, att sammanläggningen kommer

till stånd. Anteckning örn befrielsen skall göras först efter det förordnandet

örn sammanläggning meddelats eller, där ägodelningsdomaren ej tillidia

är domare i domsagan, anmälan om förordnandet inkommit till denne.

Örn förordnandet skall, sedan det vunnit laga kraft, anmälan göras hos Konungens

befallningshavande. Innan anmälan inkommit, må fördelning ej äga

rum av belopp, som blivit för avlösning nedsatt.

Om ansvarets upphörande efter kungörelse.

15 §.

Besväras område, som av mark, samfälld för flera än tio fastigheter med

skilda ägare, avstyckats enligt 19 kap. lagen örn delning av jord å landet eller

5 kap. lagen örn fastighetsbildning i stad, av inteckning i stamfastighet för

fordran eller för rätt till avkomst eller annan förmån, må det avstyckade området,

där det överlåtits till annan, kunna i den ordning 16—19 §§ stadga befrias

från ansvar för sådan inteckning, såframt omständigheterna utgöra

grund för antagande, att inteckningshavares säkerhet icke därigenom avsevärt

minskas.

16 §.

Vill ägare av avstyckat område utverka områdets befriande från inteckningsansvar,

skall han göra ansökan därom hos rätten i den ort, där området

ligger, samt visa dels att lagfart sökts å fånget, dels, där området avstyckats

till särskild fastighet, att fastställelse å avstyckningen meddelats genom beslut,

som vunnit laga kraft, eller, där området avstyckats för sammanläggning

med annan fastighet, att förrättningen avslutats.

Örn ansökningen skall anteckning göras i intecknings- eller fastighetsboken.

17 §.

Möter ej på grund av vad i 15 och 16 §§ stadgas hinder mot ansökningen,

utförde rätten kungörelse örn densamma. Kungörelsen skall innehålla att, örn

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. ~Maj:ts proposition nr S.

någon, vilkens rätt kan vara beroende av ansökningen, vill bestrida densamma,

han bar att vid talans förlust göra anmälan därom hos rätten sist å den rättegångsdag

för inteckningsärenden, som infaller näst efter sex månader, sedan

kungörelsen utfärdats, samt därvid uppgiva den eller de inteckningar, med avseende

varå ansökningen bestrides. .

Domaren eller rätten har att ofördröjligen låta kungörelsen inforas i allmänna

tidningarna och tidning inom orten, så ock uppläsas i kyrkan i den

församling, där området ligger, samt anslås i socken- eller rådstugan eller a

annan lämplig plats inom kommunen.

Kostnad för kungörandet skall gäldas av områdets ägare.

18 §.

Underlåtenhet att bestrida ansökningen må ej läggas någon till last såsom

försummelse i bevakande av honom eller annan tillkommande rättighet.

19 §.

Har ej ansökningen inom den i kungörelsen angivna tiden bestritts, vare området

ej vidare besvärat av inteckning i stamfastighet för fordran eller tor

rätt till avkomst eller annan förmån. Bestrides ansökningen, häfte område

fortfarande för inteckning, med avseende varå ansökningen bestntts, ävensom

för övriga inteckningar i den eller de stamfastigheter, som besväras av samma

inteckning. Inteckning, för vilken området icke längre skall häfta, galle oavkortad

i återstoden av intecknad fastighet. . . ,

Är fråga örn avstyckning för sammanläggning med annan fastighet, galle

befrielsen från inteckningsansvar under förutsättning, att sammanläggningen

kommer till stånd. Där till följd av sammanläggning inteckning i området

kommit att gälla i hela den nybildade fastigheten, skall befrielsen avse denna.

Med tillämpning av vad nu sagts fastställe rätten, i vilken man området fortfarande

häftar för inteckning i stamfastighet; och skall anteckning härom göras

i intecknings- eller fastighetsboken.

20 §.

yat] i 15_19 §§ stadgas i avseende å avstyckat område skall äga. mot
svarande

tillämpning å lägenhet, som genom avsöndring för alltid upplåtits av

mark, samfälld för flera än tio fastigheter med skilda ägare.

Samma lag vare i fråga om tomt eller tomtdel, som i 13 § avses.

Allmän bestämmelse.

21 §.

Vad i denna lag är stadgat med avseende å inteckning^ skall galla jamval

i fråga om fordran eller rätt till avkomst eller annan förmån, för vilken stamfastighet

jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken häftar.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 8.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1932, vid vilken tid lagen den 14 juni

1929 (nr 161) om begränsning eller avlösning av avstyckat områdes ansvar

tor inteckning i stamfastigheten skall upphöra att gälla. Vad i nya lagen

stadgas örn begränsning och avlösning av inteckningsansvar må dock ej äga

tillämpning a område, som avstyckats för sammanläggning med annan fastighet

eller jämlikt 1 kap. 3 § lagen örn fastighetsbildning i stad är att anse såsom

avstyckat, där området överlåtits före nya lagens ikraftträdande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr S.

9

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 37 § 5 och 6 mom. förordningen den 16 juni 1875

angående inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att 37 § 5 och 6 mom. förordningen den 16 juni 1875

angående inteckning i fast egendom, vilka moment senast ändrats, 5 mom. genom

lag den 25 april 1930 (nr 102) och 6 morn. genom lag den 14 juni 1929 (nr 162).

skola erhålla följande ändrade lydelse:

5 mom. Vad enligt 3 och 4 mom. gäller örn avsöndrad lägenhet skall ock

gälla örn område, som avstyckats enligt 19 kap. lagen örn delning av jord å

landet eller 5 kap. lagen örn fastighetsbildning i stad eller enligt lagen örn

delning av fastighet vid ändring i rikets indelning med mera, dock icke där

stamfastigheten och det avstyckade området ännu äro i samma ägares hand.

Vad nu sagts i fråga om avstyckat område skall jämväl äga tillämpning i

avseende å område, som av mark, samfälld för flera fastigheter, utlagts till

tomt eller tomtdel och jämlikt 1 kap. 3 § lagen örn fastighetsbildning i stad

är att anse såsom avstyckat.

6 mom. Örn avstyckat eller avsöndrat områdes befriande fran ansvar för inteckning

i stamfastighet är särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1932 och skall tillämpas jämväl i

fråga örn inteckning, som tillkommit därförinnan, men ej beträffande område,

som avstyckats för sammanläggning med annan fastighet eller jämlikt 1 kap.

3 § lagen örn fastighetsbildning i stad är att anse såsom avstyckat, där området

överlåtits före sagda dag.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

Förslag

till

Lag

om lindrad lydelse ar 121 § utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 121 § utsökningslagen, vilket lagrum senast ändrats

genom lag den 25 april 1930 (nr 103), skall i nedan intagna delar erhålla

följande lydelse:

Skola-----tillhöra.

Gå-----utropas.

Har från egendom, däri inteckning beviljats, lägenhet avsöndrats, eller har

från sådan egendom område avstyckats enligt 19 kap. lagen örn delning av jord

å landet eller 5 kap. lagen örn fastighetsbildning i stad eller enligt lagen örn

delning av fastighet vid ändring i rikets indelning med mera, och ansvarar

lägenheten eller det avstyckade området för den inteckning allenast på sätt i

3 mom. 37 § förordningen angående inteckning i fast egendom sägs, må inteckningen

ej föranleda försäljning av den avsöndrade lägenheten eller det

avstyckade området, utan så är att vid utropet av stamfastigheten den därför

bjudna köpeskillingen funnits icke förslå till fulla gäldandet av inteckningshavarens

fordran och icke lägenhetens eller det avstyckade områdets ägare

genast erlägger vad däri brister eller, då fråga är örn avstyckat område, vars

ansvar är begränsat till visst bristen understigande belopp, vad sålunda må

uttagas ur området.

Vad nu sagts i fråga örn avsöndrat eller avstyckat område skall jämväl äga

tillämpning i avseende å område, som utlagts till tomt eller tomtdel och jämlikt

1 kap. 3 § lagen örn fastighetsbildning ! stad är att anse såsom avstyckat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1932.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr S.

11

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 28 februari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog, Bissmark,

Johansson, Dahl.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anför

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bissmark:

»Svårigheten att enligt de vanliga reglerna örn relaxation frigöra styckningsiott

från ansvar för inteckning i stamfastigheten har städse utgjort ett väsentligt

hinder för egnahemsrörelsens utveckling, och frågan örn möjligheten att

undanröja detta hinder har länge varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet.

Tid efter annan hava ock lagstiftningsåtgärder vidtagits i sådan

riktning. År 1909 infördes sålunda i fråga örn avsöndrad lägenhet subsidier

ansvarighet för inteckning i stamfastigheten, en förman, som utsträcktes ar

1921 till avstyckning enligt 5 kap. lagen örn fastighetsbildning i stad och år

1926 till avstyckning enligt 19 kap. lagen örn delning av jord å landet. Ehuruväl

den subsidiära ansvarigheten för styckningslottens ägare medför bland

andra fördelar jämväl den, att möjligheten för honom att fa inteckningen dödad

i styckningslotten väsentligt ökas, kvarstar dock alltjämt risken, att hans

fastighet tages i anspråk för täckande av brist i stamfastigheten, något som

skulle drabba honom särskilt hårt, därest han å sin fastighet nedlagt arbete

och kostnader, som givit densamma ett väsentligt högre värde än den hade

vid avskiljandet. Styckningslottens ägare är sålunda ej fullt tryggad genom

det subsidiära ansvaret, utan härför krävas ytterligare åtgärder.

I den proposition till 1909 års riksdag, däri subsidiär ansvarighet för avsöndrad

lägenhet föreslogs, framlades även ett förslag örn att lägenhetens ansvar

för stamfastighetens gäld skulle efter verkställd värdering fastställas till

visst maximibelopp. Härigenom skulle åtminstone det ökade värde, som lägenheten

efter avsöndringen erhållit, kunna räddas åt ägaren. Riksdagen godkände

visserligen den princip, som kommit till uttryck i förslaget, men, då

det föreslagna värderingsförfarandet ansågs för kostsamt, vann förslaget likväl

icke riksdagens bifall. Därmed blev frågan undanskjuten för flera år

framåt. Då den sedermera upptogs till behandling inom justitiedepartementet,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr S.

öveivägdes, huruvida icke inteckningsbefrielse för en styckningslott kunde vinnas

därigenom, att man i analogi med bestämmelserna i expropriationslagen

och ensittarlagen läte den, som förvärvat styckningslotten, nedsätta ett värdet

motsvarande belopp till fördelning mellan inteckningshavarna i den odelade

fastigheten. Ett av Kungl. Majit genom proposition nr 19 för 1927 års riksdag

framlagt förslag angående fastighets befriande i vissa fall från ansvar för

inteckning gick också i denna riktning. Förslaget avstyrktes av första lagutskottet,

huvudsakligen av det skäl att det enligt utskottets mening icke behörigen

tillgodosåge inteckningshavares och andra rättsägares intressen. Utskottet

framhöll emellertid angelägenheten av att ytterligare försök gjordes att

ty^fiffig egnahemsköpare mot ansvar för inteckningar i stamfastigheten. Därvid

ifrågasatte utskottet, huruvida icke i anslutning till det vid 1909 års riksdag

framlagda förslaget frågan om fastställande av visst maximibelopp för avskilt

områdes ansvarighet för stamfastighetens gäld borde ånyo komma under omprövning.

Utskottets utlåtande godkändes av båda kamrarna.

X anledning av de anmärkningar, som framställts mot 1927 års förslag, verkställdes

inom justitiedepartementet en omarbetning av detsamma, vilken resulterade

i ett för 1929 års riksdag genom proposition nr 4 framlagt förslag till lag

om begränsning eller avlösning av avstyckat områdes ansvar för inteckning

i stamfastigheten. Förslaget antogs efter vissa jämkningar av riksdagen, som

samtidigt antog av Kungl. Majit framlagda förslag till lagar örn ändrad lydelse

av 37 § 6 mom. inteckningsförordningen och av 121 § utsökningslagen. Lagarna

utfärdades därefter den 14 juni 1929 (S. F. S. nr 161—3).

Lagen om begränsning eller avlösning av avstyckat områdes ansvar för inteckning

i stamfastigheten avser att för främjande av egnahemsrörelsen och

annan ur social synpunkt önskvärd jordstyckning underlätta styckningslotts

befriande från ansvar för inteckning i stamfastigheten genom ansvarets avlösning

eller i allt fall förbättra dylik lotts ställning genom ansvarets begränsning.

I enlighet med lagens syfte gäller densamma allenast överlåtelser, som

avsett tillgodoseende av bostads- eller egnahemsändamål eller inneburit försäljning

av utarrenderad jord till arrendatorn. Avlösning av mteckningsansvaret

eller begränsning av detsamma kan under förutsättning av sådan överlåtelse

vinnas med avseende å område, som avstyckats till särskild fastighet

enligt 19 kap. jorddelningslagen eller 5 kap. fastighetsbildningslagen. För

lagens tillämplighet förutsättes vidare, att stamfastigheten är gemensamt intecknad

med annan fastighet. Begränsning eller avlösning kan vinnas allenast

i fråga om områdets ansvar för fordran eller rätt till avkomst eller annan förmån,

varför stamfastigheten på grund av inteckning eller enligt 11 kap. 2 §

jordabalken häftar. Vid begränsning skall rätten i beslutet utlåta sig örn

det belopp, vartill rätten funnit områdets värde böra skattas, samt förklara att

ansvaret skall vara begränsat till detta värde. Ur området får därefter till

gäldande av inteckning i stamfastigheten icke uttagas mer än som motsvarar

ansvarsbeloppet. Har avlösning begärts, skall rätten tillika förklara, att sökanden

äger avlösa ansvaret genom ansvarsbeloppets nedsättande. För tillstånd

till avlösning uppställes dock en särskild förutsättning, nämligen att

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

stamfastighetens ägare samtyckt till åtgärden. Sedan nedsättning verkställts,

är området ej vidare besvärat av fordran eller rättighet, varom nyss nämnts.

Nedsättning av beloppet sker hos Konungens befallningshavande, som fördelar

beloppet å vederbörande inteckningshavare och därmed likställda så som örn

beloppet utgjorde vid exekutiv auktion å stamfastigheten influten köpeskilling.

Vad som ej åtgår till utdelning äger områdets ägare återfå.

Vid riksdagens behandling av förslaget till förenämnda lag uppkom spörsmål

dels huruvida icke lagen skulle kunna utsträckas att gälla även vid områdes

avstyckning för sammanläggning med annan fastighet, dels örn ej ett enklare

förfarande skulle kunna införas för inteckningsbefrielse, såvitt gäller av

samfälld mark avstyckat område. Sålunda anhöll riksdagen efter hemställan

i utlåtande (nr 31) av första lagutskottet — att Kungl. Majit ville utreda,

huruvida och på vad sätt ändring i gällande lagstiftning borde komma

till stånd i syfte att underlätta avstyckning av område för sammanläggning

med annan fastighet i sådana fall, då avstyckning ägde rum från fastighet,

som besvärades av gemensamma inteckningar. Och beträffande den senare

frågan yttrade lagutskottet i samma utlåtande i anledning av två i ämnet väckta

motioner inom första kammaren (nr 50 och 51), däri berördes ett inom justitiedepartementet

redan väckt spörsmål, att utan tvivel behov ej sällan förese

att på ett enkelt sätt kunna erhålla begränsning eller avlösning av sådan

fastighets inteckningsansvar, som helt eller delvis bestode av förut samfälld

mark. Utskottet förklarade sig dela motionärernas uppfattning, att en lagändring

för tillgodoseende av detta behov såvitt möjligt borde komma till stånd.

Emellertid hänvisade utskottet till att denna .fråga var uppmärksammad inom

justitiedepartementet. Enär anledning förelage till antagande, att frågan med.

det snaraste komme att göras till föremål för undersökning, ansåg utskottet ej

nödigt, att riksdagen avläte en skrivelse till Kungl. Maj :t nied begäran örn utredning.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit har jag omedelbart latit fullfölja

utredningen av berörda båda spörsmål. Som resultat av utredningen föreligger

en inom justitiedepartementet utarbetad promemoria med tillhörande

förslag till lagar dels angående utsträckt tillämpning av lagen den 14 juni

1929 (nr 161) örn begränsning eller avlösning av avstyckat områdes ansvar

för inteckning i stamfastigheten, dels örn vissa av samfälld mark avstyckade

eller avsöndrade områdens befriande från inteckningsansvar jämte, därav

föranledda förslag till lagar örn ändrad lydelse av 5 och 6 mom. av 37 § inteckningsförordningen

samt 121 § utsökningslagen. Promemorian med lagförslag

torde få fogas såsom Bil. P. M. till detta protokoll.»

Efter redogörelse för lagförslagen anför departementschefen vidare: .

»Förslaget till lag angående utsträckt tillämpning av 1929 års lag innebär

en utvidgning av lagens tillämpningsområde till att gälla även avstyckning

för sammanläggning med annan fastighet, varjämte möjlighet beredes att i

vidgad omfattning erhålla begränsning eller avlösning av inteckningsansvar

i fråga örn område, som avstyckats fran mark, samfälld för visst stöirc antal

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

fastigheter. Beträffande avstyckning eller avsöndring från sådan mark har vidare

i förslaget till lag om vissa av samfälld mark avstyckade eller avsöndrade

områdens befriande från inteckningsansvar anordnats ett preklusionsförfarande

i nära anslutning till de regler, som givas i lagen den 18 oktober

1907 angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa fall

från ansvar för inteckningar i stamfastigheten, och innebärande i huvudsak

att det avstyckade området efter därom gjord ansökan skall vara fritt från

inteckningsansvar, därest ej vederbörande rättsägare inom viss tid efter det

kungörelse i ämnet utfärdats bestritt ansökningen.

över lagförslagen hava yttranden avgivits av lantmäteristyrelsen, lantbruksstyrelsen,

statens egnahemsstyrelse, fastighetsregisterkommissionen,

samtliga länsstyrelser, svenska bankföreningen, svenska sparbanksföreningen

och Sveriges skogsägarförbund. Därjämte har Sveriges allmänna hypoteksbank

erhållit tillfälle att yttra sig i ärendet men icke funnit anledning att inkomma

med något yttrande.

Samtliga de hörda myndigheterna och sammanslutningarna — med undantag

möjligen för länsstyrelsen i Västernorrlands län, som ställt sig tveksam

till det föreslagna preklusionsförfarandet — hava antingen lämnat förslagen

utan erinran eller tillstyrkt lagstiftning i förslagens riktning. Flera hava

vitsordat behovet av en laglig reglering i ifrågavarande hänseenden och framhållit

angelägenheten av lagstiftningens genomförande. Mot vissa detaljer

hava dock erinringar framställts.

Även jag har funnit mig kunna i det stora hela giva min anslutning åt förslagen

såväl i vad avser de principer, varå de bygga, som detaljutformningen

av desamma. I anledning av de framställda erinringarna och det övervägande,

jag ägnat förslagen, hava dessa dock synts mig böra undergå vissa jämkningar,

och anhaller jag nu att fa lämna en redogörelse för de viktigaste erinringarna

och de ändringar jag funnit anledning vidtaga.

tniÖriSlaget 1 6tt Par aV yttrandena har ifrågasatts, huruvida det för begränsning eller

gående ut-" avlösnin° av avstyckat områdes inteckningsansvar i 1929 års lag uppsträckt

till- ställda villkoret, att överlåtelsen av området avsett tillgodoseende av bostadsaTäT^9inåls

eller egnahemsändamål eller inneburit försäljning av utarrenderad jord till

lag. arrendatorn, vore lämpligt jämväl i fråga örn avstyckning för sammanläggl

§ första nmg med annan fastighet, och huruvida det icke kunde befaras, att genom

stycket, berörda villkor skulle från ifrågavarande lagstiftnings tillämpningsområde

uteslutas åtskilliga fall, då väl den nybildade fastigheten icke kunde sägas

vara avsedd för bostads- eller egnahemsändamål, men fastighetsbildningen likväl

vore ur allmän synpunkt önskvärd. Länsstyrelsen i Kopparbergs län har

sålunda yttrat:

, ^°.r, -^-0PPai''bergs län finge avstyckning för sammanläggning sin största

betydelse da det gällde upplåtelse av trävarubolagens inägojord till förstärkning

av bondejordbruken. Många av de hemman och hemmansdelar, som tillhörde

bolag, vöre icke. bebyggda, utan inägojorden utarrenderades till jordbrukare

i byn. Försäljning av dylik obebyggd inägojord till granne för sam
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

15

manläggning med dennes hemman vöre ur såväl social som jordbrukssynpunkt

synnerligen önskvärd, under förutsättning att köparen, vilket oftast vöre fallet

ägde tillräcklig skogsmark både för den egna mägojorden och den tillköpta

bolagsjorden. Väl vore det sant att överlåtelse av bolagsjord mangen

gång kunde anses avse tillgodoseende av egnahemsändamål. Men om begreppet

egnahemsändamål finge anses uppåt begränsat av de värden, som gällde

för beviljande av egnahemslån å bebyggd jordbruksfastighet (jfr kungl. kung.

den 8 juni 1928 med reglementariska föreskrifter rörande den statsunderstödda

egnahemslåne- och premielåneverksamheten, nr 218), kunde det med

fog befaras att den föreslagna lagen örn utsträckt tillämpning av 1929 ars

lag icke ansåges tillämplig, ehuru med avstyckningen avsetts en fastighetsbildning

som uppenbarligen vore mycket önskvärd ur allmän synpunkt, badana

bestämmelser borde alltså meddelas, att begränsnings- och avlösningsinstituten

alltid bleve tillämpliga för det fall, att område avstyckats tran

bolag tillhörig fastighet för utvidgning och förbättring av bestående bondejordbruk.

Å andra sidan har. fastighetsregisterkommissionen understrukit vikten av att

ifrågavarande villkor bibehölles samt anfört:

Särskilt vill kommissionen uttala sin tillfredsställelse över att möjligheten

till avlösning eller begränsning jämväl vid avstyckning för sammanläggning

inskränkts till områden, som frånskilts för det sociala ändamål, varom 1929

års lag talar. Vid avstyckning kan nämligen enligt kommissionens mening

föreligga risk för att bestämmelserna om inteckningsansvarets nedsattande till

endast subsidiärt och därefter dess begränsande eller avlösande i det avstyckade

området kunna vålla uiteckningshavariia skada. Avstyckning kan nämligen

numera ske till vilken storlek som helst av stamfastighetens areal.. Är det avstyckade

området stort i förhållande till den kvarstående stamfastigheten, mahanda

större än denna, och vidtages därefter ett begränsnings- eller avlösningförfarande

i det avstyckade området, kan det i framtiden visa sig, att mteckningshavare

gått miste örn säkerhet, som eljest skulle hava - •_ åtminstone i

högre grad än nu blivit fallet — täckt hans fordran.. Genom den inskränkning,

sorn det sociala villkoret innebär, torde emellertid i de förslag, varom nu är

fråga, hava erhållits en garanti för att det allenast blir fråga om. mindre områden,

som knappast kunna hava någon större betydelse för inteckningshavarna.

En viss reservation torde dock kunna göras för lämpligheten att jämväl låta

försäljning av utarrenderad jord till arrendatorn innefattas i de fall, da begränsning

eller avlösning är medgiven. Att det här kan bliva fråga om rätt

avsevärda områden framgår av promemorian s. 6 och ^följande.. I städer och

fastighetsregistersamhällen torde emellertid denna fråga få ringa räckvidd.

En viss risk för att inteckningshavare tillskyndas förluster kan ju dock föreligga

vid en fortgående egnahemsbildning pa en och samma fastighet. Vid

utarbetandet av 1929 års lag har emellertid denna omständighet beaktats och

remilativ mot dylika fall, vilka ansetts icke kunna bliva av någon praktisk

vikt, anvisats (jfr N. J. A. avd. II, årg. 1929 s. 201. 203—205) Det torde

kunna antagas, att vid avstyckning för sammanläggning fragans reella betydelse

är avsevärt mindre.

De av fastighetsregisterkommissionen sålunda framförda synpunkterna synas

mig befogade. I allt fall lärer det ej vara tillrådligt att, innan en mera ingående

erfarenhet vunnits rörande den redan gällande lagens verkningar, vid en utvidgning

av dess tillämpningsområde eftergiva det nu ifrågavarande till skydd

för inteckningshavaren uppställda kravet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majds proposition nr 3.

1 § andra

stycket.

1 § tredje

stycket.

I detta sammanhang må nämnas, att jag ej heller ansett mig kunna tillmötesgå

på något håll uttalad önskan, att ansvaret för jämväl annan inteckning

än sådan för fordran eller för rätt till avkomst eller annan förmån måtte kunna

avlösas.

Da avstyckning för sammanläggning i teknisk mening kan ifrågakomma

allenast enligt 19 kap. jorddelningslagen, har hänvisning till sagda lagrum

upptagits i 1 §.

Stadgandet i 1 § andra stycket i det utremitterade förslaget — att

begränsning eller avlösning ej må äga rum av avstyckat områdes ansvar

för sådan inteckning i stamfastigheten, som besvärar jämväl den fastighet,

varmed sammanläggning skall ske — har i promemorian motiverats därmed,

att det vore utan mening att begränsa eller avlösa områdets ansvar för

sådan inteckning, enär området genom sammanläggningen skulle ånyo belastas

med ansvar för densamma. Möjligheten att kunna begränsa eller avlösa områdets

ansvar för dylik gemensam inteckning är emellertid stundom av betydelse.

Sa är exempelvis fallet, da det avstyckade området skall sammanläggas,

icke med den fastighet, varmed stamfastigheten är gemensamt intecknad, utan

med ett från den förra fastigheten avstyckat område. Fall kunna ock föreligga,

då sammanläggning icke är möjlig med mindre avlösning sker, till exempel då

den fastighet, med vilken det avstyckade området skall sammanläggas, besväras

förutom av den gemensamma inteckningen av en särinteckning med

bättre rätt. På grund härav har jag låtit nu ifrågavarande stadgande utgå.

I 1 § andra stycket, som motsvarar 1 § tredje stycket i det utremitterade förslaget,

hava vidtagits vissa formella jämkningar.

Enligt 1 § fjärde stycket i det utremitterade förslaget (tredje stycket i det

överarbetade förslaget) skulle sökanden för där angivet fall visa, i stället för

att avstyckningen fastställts, att den sökts. Då emellertid avstyckat område

med avseende å areal och gränser blir behörigen bestämt först genom avstyckningsförrättningens

avslutande, har den ändringen vidtagits, att sökanden

skall visa, att förrättningen avslutats. Vidare har den i det utremitterade förslaget

i detta stycke upptagna särbestämmelsen örn tiden för inteckningsbefrielsens

inträde ansetts lämpligen böra ersättas med en föreskrift av innehåll,

att, sedan nedsättning skett, området skall vara fritt från inteckningsansvar

under förutsättning, att sammanläggning kommer till stånd.

Beträffande anmälan örn nedsättningen har länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus

län anfört:

• förslaget skall anmälan, örn avlösningsbeloppets nedsättning göras

icke till domaren utan till ägodelningsdomaren. Anteckning örn avlösningsbeslutet

skall emellertid jämväl i detta fall göras i intecknings- eller fastighetsboken.

Då beslutet bland annat innehåller, att nedsättning av beloppet skall

ske inom nittio dagar fran det beslutet vunnit laga kraft, vid äventyr att detta

eljest är förfallet, synes det mera följdriktigt, att anteckningen örn beslutet

kompletteras med en anteckning örn dagen för beloppets nedsättning. Länsstyrelsen

anser alitsa, att anmälan örn beloppets nedsättning i detta såväl som

i övriga fall bör göras till domaren och icke till ägodelningsdomaren. Härtill

kommer, att jämlikt 12 § sammanläggningslagen ägodelningsdomaren, i händelse

han icke jämväl är domare i domsagan, skall i sammanläggningsärendet

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

17

inhämta yttrande från denne, huruvida nied hänsyn till de i 13 och 14 §§ samina

lag stadgade villkor för sammanläggning hinder för den sökta sammanläggningen

föreligger. Domaren har sålunda att meddela huruvida hinder i mteckningsavseende

möter för sammanläggningen och bör då även känna till örn

ansökningen örn avlösning fullföljts genom beloppets nedsättning inom den

stadgade tiden.

Lika med länsstyrelsen anser jag, att anledning till undantag från den enligt

1929 års lag gällande regeln, att anmälan örn nedsättning av avlösningsbeloppet

skall göras till domaren, icke föreligger, i anledning varav jag låtit

den i det utremitterade förslaget upptagna särbestämmelsen utgå.

På grund av anmärkningar mot olikheten i avfattning av 2 och 3 §§ i det 3 §•

utremitterade förslaget hava dessa sammanslagits till en paragraf, 2 §, och

därvid redaktionellt omarbetats. Härjämte har för tillämpligheten av lagrummet

uppställts fordran, icke allenast att marken skall vara samfälld för flera

än tio fastigheter, utan jämväl att fastigheterna skola hava skilda ägare. Det

må nämnas, att denna begränsning förefinnes på ett närliggande område inom

ensittarlagstiftningen. __ 0 .

3 §, som motsvarar 4 § i det utremitterade förslaget, har — liksom övergångs- •’ ?- bestämmelsen -— redaktionellt jämkats. bestämmelsen.

I yttranden över förslaget till lag örn vissa av samfälld mark avstyckade ^Förslag-et^

eller avsöndrade områdens befriande från inteckningsansvar har ifragasatts, samfälld

huruvida den föreslagna begränsningen av lagens tillämplighetsområde, att örnrådet

varit samfällt för flera än tio fastigheter, vore tillfyllest för att under alla fn\n inteckförhållanden

skydda inteckningshavaren från förlust. ansvar

Lantmäteristyrelsen har sålunda anfört följande: .

I förslaget till lag om vissa av samfälld mark avstyckade eller avsöndrade

områdens befriande från inteckningsansvar har tillämpligheten gjorts beroende

av villkoret, att den samfällda marken skall tillhöra flera än tio fastigheter.

Därmed torde hava avsetts att inskränka lagens tillämplighet till sådana fall,

då samfällighetsandelarna icke äro av större värde i förhållande till stamfastigheterna.

Detta syfte, som torde vara fullt riktigt, synes emellertid knappast

kunna med säkerhet nås genom angivna villkor, som även i vissa fall kan

vara för strängt. Även örn samfälligheten tillhör flera än tio fastigheter, kail

för någon eller några av stamfastigheterna värdet av andelen vara jämförelsevis

stort i förhållande till stamfastighetens värde, och å andra sidan kan en

samfällighet, som tillhör endast ett fåtal fastigheter, vara av ringa värde. Då

ett villkor i avsedd riktning torde böra finnas, synes villkoret riktigare böra

anslutas till värdeförhållandet mellan samfälligheten och stamfastigheterna,

exempelvis i den riktning, att icke för någon andel värdet får överskrida viss

del av stamfastighetens värde. Införandet av ett sådant villkor förutsätter givetvis,

att nämnda värdeförhållande kan på ett någorlunda enkelt sätt utrönas.

Fastighetsregisterkommissionen har uttalat sig i samma riktning som lantmäteristyrelsen,

varjämte kommissionen ifrågasatt, örn befrielse enligt förevarande

lag bör medgivas i fråga örn annan samfälld mark än sådan, som vid jorddelningsförrättning

avsatts för gemensamt ändamål, såsom exempelvis oskiftad

skogsmark till en beträffande inägorna skiftad by; kommissionen har dock

framhållit, att även samfälld mark i nyss angivna, mera inskränkta bemärkelse

någon gång kail hava ett högt värde exempelvis om däri ingår ett strömfall.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. I sami. 3 haft. (Nr ■!). 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majlis proposition nr 3.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län har ställt sig tveksam till lagförslaget,

då det med hänsyn till fastighetskrediten syntes länsstyrelsen knappast tillrådligt

att medgiva befrielse från inteckningsansvar i den ordning, som föreslagits.

En samfällighet kunde stundom vara av betydande värde, exempelvis

då den bestode av strömfall eller strandområde med tillhörande rätt till

vatten. I dylika fall torde den omständigheten, att en fastighet ägde del i

samfälligheten, icke oväsentligt inverka vid bestämmande av fastighetens taxeringsvärde

och därmed vara av betydelse vid bedömande av inteckningssäkerheten.

Länsstyrelsen i Stockholms län har framhållit, att samfälld mark inom

stadsplanelagt område, som finge bebyggas, kunde hava så stort värde, att en

inteckningshavare ovillkorligen vid mottagandet av inteckningen fäst avseende

vid den intecknade fastighetens andel i samfälligheten. Genom att föreskriva,

att marken skulle vara samfälld för flera än tio fastigheter, hade dock risken

att skada inteckningshavaren nedbringats.

Även lantbruksstyrelsen har känt sig i viss mån tveksam beträffande preklusionsförfarandet,

som syntes styrelsen i vissa fall kunna innebära en reell

försämring i intecknings värde.

Slutligen har svenska sparbanksföreningen, under hänvisning till de möjligheter,

som enligt ryttartorpslagen och ensittarlagen ävensom enligt den nu föreslagna

lagen funnes för fastighetsägare att förminska sina borgenärers inteckningssäkerhet

utan deras medgivande eller hörande, hemställt örn en sådan

anordning, att de inteckningshavare, som hos myndighet -— länsstyrelse

eller underrätt framställde särskild begäran därom, erhölle personlig underrättelse

örn ansökning enligt någon av berörda lagar.

Å andra sidan har från flera håll förordats, att man i fråga örn frigörande

av avstyckning från samfälld mark ginge än längre än man i förslaget tänkt

sig. Länsstyrelserna i Kalmar län och i Norrbottens län hava sålunda ifrågasatt,

huruvida icke antalet fastigheter, för vilka avstyckat område varit samfällt,

borde bestämmas något lägre än i förslaget skett. Länsstyrelsen i Blekinge

län har uttalat önskemal, att stamfastigheternas antal finge vara mindre än

tio, där dessa fastigheter ägdes av större antal ägare. Av länsstyrelsen i

Kristianstads län har uttalats, att befrielse fran inteckningsansvar borde kunna

medgivas i alla sådana fall, där *avstycknmgens värde icke överstege viss

mindre del exempelvis 1/1000 av stamfastigheternas sammanlagda värde.

I sakens natur ligger, att ett preklusionsförfarande av den art, varom här är

fråga, för inteckningshavaren ej är lika betryggande som ett förfarande, vari

varje inteckningshavare är tillförsäkrad personlig underrättelse örn sökt befrielse.

Da sistnämnda förfarande är uteslutet redan av den grund, att lagen i

praktiken ej skulle medföra den nytta, som med densamma avsetts, gäller frågan

närmast pa vad sätt man vid preklusionsförfarandets genomförande skall

kunna behörigen tillvarataga inteckningshavarnas intressen. Att såsom lantmäteristyrelsen

föreslagit stadga, att den å envar stamfastighet belöpande

andel av det avstyckade området icke må hava högre värde än en viss bråkdel

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

19

av stamfastighetens värde är väl i och för sig tänkbart. Men bortsett från

svårigheten att finna en lämpligt avvägd relation bleve förfarandet varken

enkelt eller billigt. Utredning finge sålunda förebringas angående områdets

värde samt värdet av envar av de stamfastigheter, sorn vore intecknade. Härför

erfordrades till en början bevis, huruvida någon fastighet vöre gravationsfri,

och vidare bevis, huru stor andel av området belöpte å var och en av de

fastigheter, som vore graverade. Då särskilda taxeringsvärden måhända ej

alltid förelåge, kunde särskild värdering beträffande en eller flera egendomar

bliva nödig. Mot ett stadgande i den av lantmäteristyrelsen angivna riktningen

skulle ock kunna invändas, att rätten ofta redan av de ingivna handlingarna

skulle kunna se, att förlust icke kunde tillskyndas någon inteckningshavare genom

områdets frigörande från ansvar. Uppenbarligen måste för sådant fall det

mera omständliga förfarandet synas överflödigt. Å andra sidan skulle rätten

ofta nödgas igångsätta nämnda förfarande, oaktat rätten enligt vad den kunnat

inhämta av handlingarna måste inse, att områdets befrielse skulle medföra fara

för förlust för inteckningshavare. Vad angår den av fastighetsregisterkommissionen

ifrågasatta anordningen att från lagens tillämpningsområde undantaga

sådan samfälld mark, som icke vid jorddelningsförrättning avsatts för gemensamt

ändamål, skulle inteckningshavaren icke därigenom vara tillräckligt skyddad.

Såsom kommissionen påpekat torde även en vid jorddelningsförrättning

avsatt samfällighet kunna hava ett måhända ej alldeles obetydligt värde. I

själva verket lärer den i det utremitterade förslaget uppställda förutsättningen,

att den mark, varifrån avstyckning skett, skall vara samfälld för flera

än tio fastigheter, i allmänhet verka så, att från preklusionsförfarandet uteslutas

fall, då fara för förlust genom områdets frigörande uppkommer för inteckningshavaren.

Jag förutsätter därvid, att fastigheterna hava skilda ägare,

varom jag låtit upptaga föreskrift. Men därav följer uppenbarligen icke, att

ej området, ändå att det avstyckats från dylik samfällighet, någon gång kan

hava betydelse för inteckningshavaren till förstärkande av hans säkerhet.

Såsom exempel har nämnts, att området utgöres av ett strömfall, ett strandområde

med tillhörande rätt till vatten, skogsmark eller av mark inom

stadsplanelagt område, som får bebyggas. Huru här en avgränsning

lämpligen skall ske till förekommande å ena sidan att inteckningshavares intressen

trädas för nära, å andra sidan att sådana regler uppställas att lagen

i praktiken blir svårtillämplig och föga användbar, är vanskligt att avgöra.

Att från lagens tillämpning avskära vissa bestämda fall, har visat sig omöjligt.

Enda utvägen har synts vara att lita till domstolens förmåga att på grund

av tillgängliga handlingar och i övrigt lämnade upplysningar bilda sig en mening,

huruvida i det konkreta fallet anledning är att antaga, att inteckningshavares

säkerhet genom det avstyckade områdets befriande från inteckningsansvar

miirkligen minskas. En liknande säkerhetsbestämmelse hade upptagits

i det under hösten 1928 till lagrådet remitterade förslaget, som låg till grund

för 1929 års lag örn begränsning eller avlösning. Väl fick bestämmelsen sedermera

efter lagrådets hemställan utgå. De betänkligheter, som inom lagrådet

då framfördes mot ett dylikt stadgande, synas dock knappast behöva möta

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr S.

här. Dels blir nämligen nu bestämmelsens räckvidd så till vida avsevärt begränsad,

som lagen endast avhandlar avstyckad mark, samfälld för flera än tio

fastigheter med skilda ägare, dels äro de faktorer, som äro bestämmande för

bedömandet av den fråga, det här gäller, mindre svåröverskådliga, dels slutligen

är på förevarande område behovet av en allmän prövningsrätt i domstolens

hand långt större. På grund av vad jag nu anfört har jag låtit i 1 § intaga

en bestämmelse av här angiven innebörd, i samband varmed första och

andra styckena sammanslagits till ett stycke.

I fråga om den föreslagna lagstiftningens tillämplighetsområde har fastighetsregisterkommissionen

ytterligare anfört:

Det vill synas, som örn förslagen förutsatte, att desamma, upphöjda till

lag, endast kunde vinna tillämpning, så länge det från samfälld mark frånskilda

området icke genom någon fortgående fastighetsbildning undergått

några ändringar till sitt omfång, d. v. s. delats eller helt eller delvis uppgått

i ^annan fastighet, m. a. o. att därefter någon befrielse av områdets ansvar,

någon begränsning eller avlösning av detsamma icke kunde äga rum. Måhända

hade denna sak bort klarare komma till synes i lagtexten. Därest kommissionens

uppfattning örn förslagens innebörd i denna fråga är riktig, torde

detta grunda sig på det förmenandet, att eljest efteråt kunde uppstå svårigheter

i inteckningsavseende i den förändrade fastigheten. Kommissionen har

emellertid svårt att se, att dylika svårigheter skulle kunna uppkomma. Vid

sammanläggning med annan fastighet, liksom ock vid rättsligt bildande av

tomt, mäste ju inteckningsförhållandena ordnas. Det fall, som för tillämpning

av de nu föreslagna stadgandena skall föreligga, måste alltså vara det, att

inteckningarna i det forna samfällda området efter sammanläggning eller

tomtbildnings rättsliga genomförande bliva gällande i den genom sammanläggningen

tillkomna fastigheten resp. i tomten. Den befrielse, begränsning

eller avlösning, som sålunda skulle komma ifråga, skulle alltså gälla hela den

nya fastigheten resp. tomten på samma sätt som förslaget i 5 § preklusionslagen

ordnat förhållandena vid avstyckning för sammanläggning. Om sedermera

skett avstyckning från den genom sammanläggning tillkomna fastigheten

eller av tomten efter ny tomtindelning frånskilts viss del, kan det teoretiskt

sett ej heller^gärna möta några hinder att medgiva rätt för de olika delarnas

ägare att få befrielse, begränsning och avlösning för huvudfastigheternas

. gäld å sina respektive delar. Örn således, så vitt kommissionen kunnat

sc, icke ur inteckningssynpunkt föreligger någon fara att låta förslagens bestämmelser

kunna tillämpas även efter den tidpunkt, som ovan sagts, så måste

det ock låta säga sig. att det i många fall skulle kunna va.ra obilligt att göra

förslagens tillämplighet beroende av en sådan omständighet som exempelvis

den, huruvida en ägare av ett eget hem sålt bort en jordremsa, innan han hunnit

eller^ kommit att tänka på att gå i författning örn inteckningarnas avlyftande

från sin fastighet.

I anledning av vad fastighetsregisterkommissionen sålunda anfört må erinras,

att det ju städse står den ursprungliga avstyckningslottens ägare fritt

att söka befrielse för sitt områdes vidkommande. Ernås befrielse, gäller denna

uppenbarligen till förmån jämväl för den ägolott, som avstyckats från

den första avstyckningen. Först för det fall, att dennas ägare icke är

villig att vare sig för egen eller annans räkning medverka till i n tecknings - befrielse, uppkommer det av fastighetsregisterkommissionen berörda spörsmå
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

21

let. Någon speciell reglering i lag av dessa fall lärer icke vara nödig, utan

torde det utan olägenhet kunna överlämnas at rättspraxis att härutinnan träffa

avgörande, helst en analogisk tillämpning av lagens bestämmelser på förevarande

område ligger nära till hands. Vad nu yttrats avser frågan örn preklusionsförfarandets

användbarhet. Vidkommande begränsnings- eller avlösningsförfarandet

lärer ej möta hinder att medgiva begränsning eller avlösning

av inteckningsansvaret i fråga om den del av det avstyckade området, som

återstår sedan ytterligare avstyckning därifrån skett. Sådan begränsning

eller avlösning kommer jämväl den senare avstyckningen till godo. Begränsning

kan ock ske enbart av den senare avstyckningens ansvar. Därigenom ^begränsas

— till det avstyckade områdets värde — det belopp, som ur området må

uttagas till täckande av brist i den första avstyckningens stamfastighet. Avlösning

allenast av den senare avstyckningens ansvar kan däremot jämlikt 13 &

1929 års lag ej ske. Någon ändring härutinnan torde ej böra ifrågakomma

i detta sammanhang. Vad angår slutligen det av fastighetsregisterkommissionen

jämväl berörda fallet, då ett avstyckat område sammanlagts med annan

fastighet, torde det vara uppenbart, att en analogisk tillämpning av lagstiftningen

icke är utesluten.

Enligt stadgande i 2 § första stycket skulle sökanden i fråga om avstyckning

för sammanläggning visa, att avstyckningen sökts. Av samma skäl, som

anförts för motsvarande ändring i förslaget till utsträckningslagen, 1 § tredje

stycket, har den ändringen vidtagits, att sökanden skall visa, att förrättningen

avslutats

I 3 § har, då jämväl rådhusrätt kan komma att handlägga ansökning enligt

denna lag, kungörelsens publicerande m. m. angivits skola ske genom domarens

''eller rättens’ försorg.

På något håll har ifrågasatts, huruvida icke i rättssäkerhetens intresse borde

föreskrivas, att kungörelsen skulle anslås antingen, såsom vid årsstämning,

å rättens dörr eller också, på sätt för vissa fall är föreskrivet i ensittarlagen, i

socken- eller rådstugan eller å annan lämplig plats inom vederbörande kommun.

I anledning härav har upptagits stadgande av enahanda innebörd som den i

ensittarlagen innehållna föreskriften. —’ Med erinran örn den pågående utredningen

om inskränkning i kungörelseläsandet i kyrkorna har vidare hemställts,

att föreskriften örn kungörelsens uppläsande i kyrka måtte utgå. Denna forin

för spridande av kännedom örn kungörelsens innehåll har emellertid synts mig

lämpligen böra bibehållas i avbidan på att densamma genom blivande lagstiftning

å området ersättes genom annat publikationsmedel. — Uttalade önskemål

om förkortning — åtminstone i stad — av preklusionstidens längd samt angående

ansökningens bekantgörande på ett för det avstyckade områdets ägare

ekonomiskt mindre betungande sätt än som föreslagits hava ej heller föranlett

någon ändring i förslaget.

I 5 § har beträffande inteckningsbefrielsens inträde vid avstyckning för

sammanläggning vidtagits motsvarande ändring som i 1 § tredje stycket i

förslaget till utsträckningslagen. Denna ändring har varit så mycket mer av

behovet påkallad, som måhända eljest ordalagen i andra punkten av 3 ii i

2 §

3 §

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

förslaget till utsträckningslagen -— för det fall att avlösning sökts för sammanläggnings

genomförande — lagt hinder i vägen för avlösningens inskränkning

till inteckning i sådan stamfastighet, som beröres av inkommet bestridande

enligt denna lag. Vidare har sista punkten i 5 § andra stycket i det utremitterade

förslaget, liksom motsvarande stadgande i 1 § andra stycket i förslaget

till utsträckningslagen, uteslutits av skäl, som angivits vid sistnämnda lagrum.

^Har inteckningsbefrielse sökts i fråga örn tomtdel, men har denna före utgången

av den i kungörelsen stadgade tiden sammanlagts med annan tomtdel

till en rättsligt bestående tomt, torde utan uttrycklig bestämmelse gälla, att

den vid nämnda tids utgång inträdande befrielsen skall avse den nybildade

tomten.

Då lagens tillämplighet a avsöndring uppenbarligen bör begränsas till avsöndring

för alltid, har 6 § ändrats i enlighet härmed, varjämte här liksom i

1 § införts orden ''med skilda ägare’.

^Förslag.! ^ Genom proposition den 7 februari 1930, nr 86, har Kungl. Majit förelagt

ändring0!11 arets riksdag förslag till lag om delning av fastighet vid ändring i rikets

niSSr- m:!eIninff med mera'' Enligt 1 § 1 detta lagförslag skall, där Konungen förordningen.

ordnat örn ändring av området för stad, socken eller köping, som utgör egen

kommun, eller meddelat beslut angående sträckningen av gräns för sådant för''

<ri tn i n gs o m råd e, och förordnandet eller beslutet innebär överflyttande av del

av fastighet från ett förvaltningsområde till annat, delning av fastigheten verkställas

i överensstämmelse därmed. Likaledes skall, där Konungen förordnat,

att fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelser skall föras för

samhälle å landet, och en och samma fastighet ligger dels inom dels utom gränsen

för samhället, fastigheten delas efter nämnda gräns. Enligt 2 § skall delning

a\ fastighet av anledning, som i 1 § sägs, ske genom avstyckning.

I det yttrande, som av lantmäteristyrelsen avgivits över berörda förslag,

Ilar ifrågasatts, huruvida icke område, som avstyckats enligt den föreslagna lagen,

borde beträffande ansvarighet för inteckningar i stamfastigheten likställas

med område, som avstyckats enligt 19 kap. jorddelningslagen eller 5 kap.

fastighetsbildningslagen. I anslutning till vad lantmäteristyrelsen sålunda

anfört har jag till det vid nämnda proposition fogade statsrådsprotokollet yttrat,

att den av styrelsen väckta frågan lämpligen borde upptagas till behandling

i samband med nu förevarande lagstiftningsärende.

Vid övervägande av föreliggande fråga hava skäl synts mig tala för att

avstyckning enligt den föreslagna lagen örn delning av fastighet vid ändring

i rikets indelning med mera i likhet med avstyckning enligt 19 kap. jorddelningslagen

och 5 kap. fastighetsbildningslagen kommer i åtnjutande av förmanen

av subsidiär ansvarighet för stamfastighetens inteckningar. I enahanda

riktning har lagrådet uttalat sig i sitt över förslaget till förstnämnda lag

(18 §) den 24 januari 1930 avgivna utlåtande. I överensstämmelse härmed har

jag vidtagit jämkning i 3< § 5 mom. i förslaget till lag örn ändring i inteckningsförordningen.

I övrigt hava vissa jämkningar av formell natur vidtagits.

opaginerad Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

I förslaget till lag om ändring i 121 § utsökningslagen har i sak vidtagits

allenast den ändring, som betingas därav, att subsidiär ansvarighet inforts ändrad lyjämväl

i fråga örn avstyckning enligt lagen örn delning av fastighet vid änd- 121Yutfikring

i rikets indelning med mera.» ningslagen.

Föredraganden uppläser härefter de sålunda överarbetade lagförslagen, av

den lydelse de vid detta protokoll fogade bilagor utvisa, samt hemställer, att

lagrådets utlåtande måtte för det i § 87 regeringsformen avsedda ändamål inhämtas

över förslagen.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

Axél Wennerholm.

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

A tiri r/L Maj:ts proposition nr 3.

Förslag

till

Lag

angående utsträckt tillämpning av lagen den 14 juni 1929 (nr 161) örn

begränsning eller avlösning av avstyckat områdes ansvar för inteckning

i stamfastigheten.

Härigenom förordnas som följer:

Vad i lagen den 14 juni 1929 om begränsning eller avlösning av avstyckat

områdes ansvar för inteckning i stamfastigheten är stadgat för det fall, att

T-in r enlift 19 kap: lagen om delning av jord å landet avstyckats till särskild

fastighet, skall jämväl äga tillämpning, där området enligt samma kapitel

avstyckats för att sammanläggas med annan fastighet, varvid dock följande

särskilda bestämmelser skola gälla:

Beslut örn begränsning av inteckningsansvaret så ock beslut örn avlösning av

detsamma utom i fall, varom i nästa stycke sägs, må ej meddelas förr än

förordnande om sammanläggning givits; och skall sådant beslut ävensom veran

av nedsättning utav det för inteckningsansvarets avlösning bestämda beloppet

avse nela den nybildade fastigheten.

Är med hänsyn till inteckning i fastighet, varmed sammanläggning skall

ske, avlösning av områdets inteckningsansvar erforderlig för sammanläggningens

genomförande, skall sökanden visa, i stället för att avstyckningen

fastställts, att förrättningen avslutats. Beslutet örn avlösning skall ej tillika

innefatta förklaring örn ansvarets begränsning. Nedsättning skall verkställas

inom nittio dagar från det beslutet vunnit laga kraft, vid äventyr att detta

eljest ar förfallet. Har nedsättning skett, vare området fritt från inteckningsansvar

under förutsättning, att sammanläggningen kommer till stånd. Anteckning

örn befrielsen skall göras först efter det förordnandet om sammanläggning

meddelats eller, där ägodelningsdomaren ej tillika är domare i domsagan,

anmälan örn förordnandet inkommit till denne. Om förordnandet skall, sedan

det vunnit laga kraft, anmälan göras hos Konungens befallningshavande.

Innan anmälan inkommit, må fördelning ej äga rum av belopp, som blivit för

avlösning nedsatt.

2 §.

Är mark, samfälld för flera än tio fastigheter med skilda ägare, avstyckad

enligt 19 kap. lagen om delning av jord å landet eller 5 kap. lagen örn

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj: ts proposition nr 8.

25

fastighetsbildning i stad eller att anse såsom avstyckad enligt 1 kap. 6 a §

3 mom. sistnämnda lag, må det avstyckade områdets inteckningsansvar kunna

begränsas eller avlösas, såframt området blivit av fastigheternas ägare överlåtet

till annan; dock vare ej erforderligt, att ansökan örn begränsning av ansvaret

eller örn avlösning av detsamma utan att begränsning förut utverkats

göres förr än å den rättegångsdag för inteckningsärenden, som infaller näst

efter två år från det överlåtelsen skedde.

3 §•

Utgöres avstyckat område av mark, som varit samfälld för flera fastigheter,

skall vad i lagen den 14 juni 1929 och denna lag sägs örn stamfastighet

hava avseende å envar av de fastigheter, för vilka området varit samfällt. Belopp,

vartill områdets inteckningsansvar skall vara begränsat eller med vilket

ansvaret må kunna avlösas, skall bestämmas allenast till vad av områdets värde

belöper å den eller de fastigheter, som besväras av inteckning, för vilken

området häftar. Samtycke till avlösning erfordras blott av ägare till fastighet,

som nu nämnts. Betalning ur belopp, som blivit för avlösning nedsatt, må

tilläggas endast innehavare av fordran eller rättighet, för vilken sådan fastighet

häftar. _

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1930 men skall ej äga tillämpning å

avstyckat område, som överlåtits därförinnan, med mindre området avstyckats

till särskild fastighet.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr S.

Förslag

till

Lag

om vissa av samfälld mark avstyckade eller avsöndrade områdens befriande

från inteckningsansvar.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Är mark, samfälld för flera än tio fastigheter med skilda ägare, avstyckad

enligt 19 kap. lagen örn delning av jord å landet eller 5 kap. lagen örn

fastighetsbildning i stad eller att anse såsom avstyckad enligt 1 kap. 6 a §

3 mom. sistnämnda lag, må det avstyckade området kunna i den ordning nedan

sägs befrias från ansvar för inteckning för fordran eller för rätt till avkomst

eller annan förmån i stamfastighet, såframt området blivit överlåtet till

annan och särskilda skäl ej föranleda till antagande, att inteckningshavares

säkerhet genom områdets befriande märkligen minskas.

Lika med inteckning skall enligt denna lag anses fordran eller rätt till avkomst

eller annan förmån, för vilken fastighet jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken

häftar.

2 §•

Vill ägare av avstyckat område utverka områdets befriande från inteckmngsansvar,

skall han göra ansökan därom hos rätten i den ort, där området

ligger, samt visa dels att lagfart å fanget blivit sökt dels, där området avstyckats

till särskild fastighet eller utlagts genom tomtindelning, att fastställelse

å avstyckningen eller tomtindelningen meddelats genom beslut, som vunnit

laga kraft, eller, där området avstyckats för sammanläggning, att förrättningen

avslutats.

Om ansökningen skall anteckning göras i intecknings- eller fastighetsboken.

3 §.

Rätten utförde kungörelse örn ansökningen. Kungörelsen skall innehålla,

att, örn någon, vilkens rätt kan vara beroende av ansökningen, vill bestrida

densamma, han har att vid talans förlust göra anmälan därom hos rätten sist

å den rättegångsdag för inteckningsärenden, som infaller näst efter sex må
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 3.

27

naclér, sedan kungörelsen utfärdats, samt därvid uppgiva den eller de inteckningar,

med avseende varå ansökningen bestrides.

Domaren eller rätten har att ofördröjligen låta kungörelsen införas i allmänna

tidningarna och tidning inom orten så ock uppläsas i kyrkan i den församling,

där området ligger, samt anslås i socken- eller rådstugan eller å annan

lämplig plats inom kommunen.

Kostnad för kungörelsen skall gäldas av områdets ägare.

4 §.

Underlåtenhet att bestrida ansökningen må ej läggas någon till last såsom

försummelse i bevakande av honom eller annan tillkommande rättighet.

5 §.

Har ej ansökningen inom den i kungörelsen angivna tiden bestritts, vare

området ej vidare besvärat av inteckning, som i 1 § avses. Bestrides ansökningen,

häfte området fortfarande för inteckning, med avseende varå ansökningen

bestritts, ävensom för övriga inteckningar i den eller de stamfastigheter,

som besväras av samma inteckning. Inteckning, för vilken området icke

längre skall häfta, gälle oavkortad i återstoden av intecknad fastighet.

Har avstyckning skett för sammanläggning, gälle befrielsen från inteckningsansvar

under förutsättning, att sammanläggningen kommer till stånd.

Där till följd av sammanläggning inteckning i området kommit att gälla i hela

den nybildade fastigheten, skall befrielsen avse denna.

Anteckning i vad mån området fortfarande häftar för inteckning skall göras

i intecknings- eller fastighetsboken.

6 §.

Vad i denna lag stadgats örn avstyckat områdes befriande från inteckningsansvar

skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn lägenhet, som genom avsöndring

för alltid upplåtits av mark, samfälld för flera än tio fastigheter med

skilda ägare. _

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1930.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr S.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 37 § 5 och 6 moni. förordningen den 16 juni 1875

angående inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att 37 § 5 och 6 mom. förordningen den 16 juni 1875

angående inteckning i fast egendom, vilka moment senast ändrats, 5 mom.

genom lagen den 18 juni 1926 (nr 330) och 6 mom. genom lagen den 14 juni

1929 (nr 162), skola erhålla följande ändrade lydelse:

5 mom. Vad enligt 3 och 4 mom. gäller örn avsöndrad lägenhet skall ock

gälla örn område, som avstyckats enligt 19 kap. lagen örn delning av jord å

landet eller 5 kap. lagen örn fastighetsbildning i stad eller enligt lagen örn delning

av fastighet vid ändring i rikets indelning med mera, dock icke där stamfastigheten

och det avstyckade området ännu äro i samma ägares hand.

Vad nu sagts i fråga örn avstyckat område skall jämväl äga tillämpning i

avseende å område, som är att anse såsom avstyckat enligt 1 kap. 6 a § 3 mom.

lagen örn fastighetsbildning i stad, där området utgöres av mark, som varit

samfälld för flera fastigheter.

6 mom. Huru avsöndrat eller avstyckat område må befrias från inteckningsansvar

samt huru avstyckat områdes inteckningsansvar må begränsas eller

avlösas, därom är särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1930 och skall äga tillämpning jämväl i

fråga örn inteckning, som tillkommit före sagda dag, men ej beträffande avstyckat

område, som överlåtits därförinnan, med mindre området avstyckats

till särskild fastighet.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

29

Förslag

till

Lag

örn ändrad lydelse av 121 § utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 121 § utsökningslagen, vilket lagrum senast ändrats

genom lagen den 14 juni 1929 (nr 163), skall i nedan intagna delar hava

följande ändrade lydelse:

Skola-----tillhöra.

Gå------utropas.

Har från egendom, däri inteckning beviljats, lägenhet avsöndrats eller område

avstyckats enligt 19 kap. lagen örn delning av jord a landet eller 5 kap.

lagen om fastighetsbildning i stad eller enligt lagen örn delning av fastighet vid

ändring i rikets indelning med mera, och ansvarar lägenheten eller det avstyckade

området för den inteckning allenast pa sätt i 3 mom. av 37 § förordningen

angående inteckning i fast egendom sägs, må inteckningen ej föranleda

försäljning av den avsöndrade lägenheten eller det avstyckade området, utan

så är att vid utropet av stamfastigheten den därför bjudna köpeskillingen funnits

icke förslå till fulla gäldandet av inteckningshavarens fordran och icke

lägenhetens eller det avstyckade områdets ägare genast erlägger vad däri

brister eller, då fråga är örn avstyckat område, vars ansvar är begränsat till

visst bristen understigande belopp, vad salunda ma uttagas ur området.

Vad nu sagts i fråga örn avsöndrat eller avstyckat område skall jämväl äga

tillämpning i avseende å område, som är att anse såsom avstyckat enligt

1 kap. 6 a § 3 mom. lagen örn fastighetsbildning i stad.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1930.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majlis proposition nr 3.

Bil. P. M.

P. M.

Genom lagen den 14 juni 1929 om begränsning eller avlösning av avstyckat

områdes ansvar för inteckning i stamfastigheten bar i vår lagstiftning införts

två institut, som avse att för främjande av egnahemsrörelsen och annan ur

social synpunkt önskvärd jordstyckning underlätta styckningslotts befriande

från ansvar för inteckning i stamfastigheten genom ansvarets avlösning eller

i allt fall förbättra dylik lotts ställning genom ansvarets begränsning. Lagens

huvudpunkter äro följande:

För vinnande av begränsning eller avlösning av inteckningsansvar fordras,

att den fastighet, vars ansvar skall begränsas eller avlösas, utgöres av område.!

som avstyckats till särskild fastighet enligt 19 kap. jorddelningslagen eller 5

kap. fastighetsbildningslagen, att stamfastigheten är gemensamt intecknad med

annan fastighet, att området blivit av stamfastighetens ägare till annan överlåtet,

samt att, i enlighet med lagens syfte, överlåtelsen skett för tillgodoseende

av bostads- eller egnahemsändamål eller inneburit försäljning av utarrenderad

jord till arrendatorn. Begränsning eller avlösning är medgiven allenast

i fråga örn områdets ansvar för fordran eller rätt till avkomst eller annan förmån,

varför stam fastigheten på grund av inteckning eller enligt 11 kap. 2 §

jordabalken häftar. Ansökan skall göras sist å den rättegångsdag för inteckningsärenden,

som infaller näst efter ett år från det överlåtelsen skedde, såvitt

fråga ej är om avlösning efter förut utverkad begränsning, då ansökningen

kan göras när som helst. Ansökan skall göras hos rätten i den ort, där området

ligger. Det åligger sökanden att visa, att fastställelse meddelats å avstyckningen

samt att lagfart å fånget blivit sökt. Områdets värde vid den

tid, då överlåtelsen skedde, skall styrkas genom särskild värdering. Bifalles

ansökningen, skall rätten, evad ansökningen avser enbart ansvarets begränsning

eller ej, i beslutet utlåta sig örn det belopp, vartill rätten funnit områdets

värde böra skattas, samt förklara att ansvaret skall vara begränsat till

detta belopp. Ur området får därefter till gäldande av inteckning i stamfastigheten

icke uttagas mer än som motsvarar ansvarsbeloppet. Har avlösning

begärts, skall rätten tillika förklara, att sökanden äger avlösa ansvaret

genom ansvarsbeloppets nedsättande. För tillstånd till avlösning uppställes

dock en särskild förutsättning, nämligen att stamfastighetens ägare samtyckt

till åtgärden. Sedan nedsättning verkställts, är området ej vidare besvärat av

inteckning i stamfastigheten. Nedsättning av beloppet sker hos Konungens

befallningshavande, som fördelar beloppet a vederbörande inteckningshavare

och därmed likställda så som örn beloppet utgjorde vid exekutiv auktion å

stamfastigheten influten köpeskilling. Vad som ej åtgår till utdelning äger

områdets ägare återfå.

Vid riksdagens behandling av förslaget till 1929 års lag uppkom spörsmål

dels huruvida icke lagen skulle kunna utsträckas att gälla även vid områdes

avstyckning för sammanläggning med annan fastighet, dels örn ej ett enklare

förfarande skulle kunna införas för inteckningsbefHeise, såvitt gäller av samfälld

mark avstyckat område.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

31

Efter hemställan i utlåtande (nr 31) av första lagutskottet anhöll riksdagen Utsträcki

den skrivelse (nr 210), varigenom anmälan gjordes örn antagande av .192.9 årsdag tUl

års lag, att Kungl. Maj it ville utreda, huruvida och pa vad sätt ändring i gäl- avstycklande

lagstiftning borde komma till stånd i syfte att underlätta avstyckning n[ng för

av område för sammanläggning nied annan fastighet i sådana fall, da avstyck- sammanningen

ägde rum från fastighet, som besvärades av gemensamma inteckningar, laggning.

Av utlåtandet framgår, att utskottet förmenade detta syfte kunna vinnas, örn Riksdagens

den förmån i avseende å ansvaret för stamfastighetens inteckningar, sommen- hemställan,

ligt 1929 års lag tillgodokommer ett till särskild fastighet avstyckat område,

utsträcktes jämväl till område, som avstyckas under villkor av sammanläggning

med annan fastighet. . .... ....

Då ur de synpunkter, 1929 års lagstifning bör ses, någon principiell skill- Förfarande

nåd mellan avstyckning till särskild fastighet och avstyckning för samman- ning ock

läggning icke föreligger, lärer hinder i och för sig icke möta mot en utsträck- sammanläggliing

av lagstiftningen i den av riksdagen antydda riktningen. Den praktiska betydelsen

av enbart en utsträckning av tillämpningsområdet för de redan antagna

bestämmelserna om ansvarets begränsning eller avlösning skulle dock helt

visst bliva ringa. Enligt 14 § lagen örn sammanläggning av fastigheter å landet

måste nämligen i allmänhet, för att sammanläggning skall fa ske, antingen det

område, som avstyckas, eller den fastighet, till vilken det lägges, vara utan

gravationer. Då i en mängd fall detta villkor ej torde utan olägenhet kunna

uppfyllas i fråga om fastigheten, lärer i praktiken stadgandet föranleda, att

sammanläggning icke kommer till stand, där ej området kan relaxeras. Eör

ernående av ett tillfredsställande resultat av den nu ifrågasätta lagstiftningsåtgärden

synes den alltså böra kombineras med sadan jämkning av reglerna

för begränsning eller avlösning, att, där relaxation i vanlig ordning icke, eller

allenast med svårighet, kan åvägabringas beträffande området, sammanläggning

blir möjlig. För bedömandet i vad man dylik jämkning är nödig, torde

till en början böra lämnas en redogörelse för jorddelningslagens och sammanläggningslagens

bestämmelser örn avstyckning, varom här är fråga.

För att avstyckning för sammanläggning skall kunna medgivas måste de

villkor vara uppfyllda, som lagen örn sammanläggning av fastigheter å landet

uppställer i avseende å detta institut. Nämnda villkor avse i huvudsak att

förhindra en ur det allmännas synpunkt ej önskvärd fastighetsbildning. Föreskrifter

äro ock, såsom redan antytts, meddelade för åstadkommande av rediga

inteckningsförhållanden i den genom sammanläggningen bildade fastigheten.

Avstyckningsförrättning kan påkallas såväl av ägaren till den fastighet, varifrån

avstyckningen skall ske, som, där ägovidden överlåtits till annau, av denne.

Ansökan örn avstyckning göres hos lantmätaren, medan frågan örn sammanläggning

anhängiggöres genom särskild ansökan hos ägodelningsdomaren.

Avstyckningsförrättningen verkställes med eller utan biträde av gode män. I

förrättningsprotokollet skall särskilt angivas, att ägovidden är avsedd att sammanläggas

med annan fastighet. Frågan om avstyckningens tillåtlighet skall

särskilt utredas och i vissa fall underställas ägodelningsrättens prövning. . Avstyckningen

skall av lantmätaren utmärkas å karta och genom avstyckningen

tillkomna gränser utstakas å marken. Därefter avslutas förrättningen. Klagan

mot förrättningen kan i vissa fall föras genom besvär hos ägodelningsrät1en.

Oavsett örn besvär anförts eller ej. skall särskild fastställelseprövning äga

rum (.T. D. L. 21 : 42 och 43). Hava besvär anförts över förrättningen, verkställes

sådan prövning städse av ägodelningsrätten, vilken, örn förrättningen

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

finnes lagligen beskaffad, därå meddelar fastställelse. I samband med fastställelse

av förrättningen avgöres ock sammanläggningsfrågan. Sålunda må

fastställelse ej meddelas, med mindre tillika giv,es förordnande örn sammanläggning.

Aro besvär ej anförda mot förrättningen, meddelas fastställelse av ägodelningsdomaren,

så framt anledning ej förekommer till annat än att förrättningen

är lagligen beskaffad; i motsatt fall går frågan till ägodelningsrätten för

behandling, som nyss nämnts. Även då skall beslut i sammanläggningsärendet

meddelas i sammanhang med fastställelsen å avstyckningen. I allmänhet får

klagan ej föras över beslut, varigenom fastställelse meddelats å avstyckningen

och förordnande örn sammanläggning givits. Är fullföljd medgiven, sker den

hos Konungen genom besvär, vilka emellertid ingivas till ägodelningsdomaren.

Fran . regeln.,, att. fastställelse a avstyckningen meddelas av ägodelningsrätten

eller ägodelningsdomaren, gäller det undantag att, då avstyckningen sker inom

vissa stadsliknande samhällen, fastställelseprövningen tillkommer Konungens

befallningshavande (J. D. L. 21: 58). Ändå att så sker, gives förordnandet örn

sammanläggning av ägodelningsrätten eller ägodelningsdomaren. På grund

härav är stadgat, å ena. sidan att Konungens befallningshavande må meddela

fastställelse å .avstyckningen allenast under villkor, att förordnande örn sammanläggning

gives, samt å andra sidan att sådant förordnande ej må ske, förrän

avstyckningen blivit genom laga kraft ägande beslut villkorligt fastställd

(b. L. L. 15 §).

förfarande^vid 611 överflyttning å avstyckning för sammanläggning av gällande regler

begränsning örn begränsning eller avlösning torde åtskillnad böra göras mellan å ena sidan

eller avlös- sådana fall, då sammanläggning överhuvud icke kan komma till stånd utan att

g i samband därmed området befrias från sitt inteckningsansva r, och å andra sidan

de fall, då sammanläggningen icke är beroende av att sådan åtgärd vidtages. I

sistnämnda fall lärer en tillämpning av 1929 års lag utan vidare låta sig genomforas

frånsett ett par smärre jämkningar, för vilka närmare redogörelse skall

lämnas i den speciella motiveringen.

I de fall åter, då med hänsyn till inteckning i den andra fastigheten hinder

möter mot sammanläggningen och där sålunda avlösning av områdets inteckmngsansvar

erfordras för sammanläggningens genomförande, påkallas i förfarandet

åtskilliga betydelsefulla jämkningar. Förfarandet lärer här kunna anordnas

på följande sätt. Ansökan örn avlösning göres i vanlig ordning. Då

avstyckningen vid nämnda tid icke kan vara fastställd (jfr dock J. D.

L. 21.58), skall sökanden allenast visa, att avstyckning sökts. Avstyckmngsförrättningen

och avlösningsärendet behandlas därefter var för sig.

Avstyckningsförrättmngen avslutas av lantmätaren, som vidarebefordrar förrattningshandlingama

för avstyckningens fastställande av vederbörande, i regel

ägodelningsdomaren eller ägodelningsrätten. Avlösningsärendet föres fram till

dess avlösningssumman nedsatts hos Konungens befallningshavande. Härvid

^att märka att da i förevarande fall avlösning av områdets inteckningsansvar

mäste ske för att sammanläggning skall kunna äga rum, beslutet om avlösning

ej bör tillika innefatta förklaring örn ansvarets begränsning, så mycket mindre

som beslutet uppenbarligen skall förfalla, därest sammanläggningen ej kommer

lill stånd och någon ny fastighetsbildning alltså ej äger rum. Sedan väl nedsättning

skett och således säkerhet vunnits att inteckningsansvaret verkligen

blir avlöst, möter ur inteckningssynpunkt intet hinder mot sammanläggnings
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

33

frågans upptagande till slutligt avgörande. Denna fråga kan naturligen ej

hållas svävande hur länge som helst. Nedsättning bör alltså ske inom viss

kortare tid efter det avlösningsbeslutet meddelats. I likhet med vad som föreslagits

i det vid 1927 års riksdag (prop. nr 19) framlagda, men ej godtagna förslaget

till lag örn fastighets befriande i vissa fall från ansvar för inteckning,

torde nedsättningen lämpligen böra äga rum inom nittio dagar efter det rättens

beslut örn avlösning vunnit laga kraft, vid äventyr att beslutet eljest skall anses

förfallet. Konungens befallningshavande torde böra åläggas att, när nedsättning

verkställts, därom göra anmälan hos ägodelningsdomaren. Lika litet som

sammanläggning kan komma till stånd utan att avlösning fullbordas, lika litet

bör avlösning äga rum utan att sammanläggningen finnes lagligen kunna ske.

Föreskriften, att nedsättning omedelbart medför befrielse från inteckningsansvaret,

bör därför i förevarande fall jämkas sålunda, att dylik verkan ej inträder

förrän beslut örn sammanläggning gives. Och först när sammanläggning

skett, bör anteckning i inteckningsprotokollet och fastighetsboken verkställas.

Anmärkas må att ägodelningsdomaren, där han ej tillika är domare i domsagan,

redan jämlikt 19 § andra stycket sammanläggningslagen har att lämna denne

meddelande örn beslutet i sammanläggningsärendet. Självfallet bör ej heller

fördelning ske av det nedsatta beloppet, innan inteckningsansvaret upphävts.

Med hänsyn härtill behöver emellertid jämväl Konungens befallningshavande få

underrättelse om förordnandet. Att beloppet skall återgå, örn sammanläggning

ej kommer till stånd, torde utan särskild föreskrift vara klart.

I den förut berörda 14 § sammanläggningslagen stadgas, att sammanläggning

ej må ske, utan så är att icke mera än en av fastigheterna är besvärad

av beviljad eller sökt inteckning eller ock, där flera av fastigheterna äro sålunda

besvärade, icke någon av dem häftar för andra inteckningar än sådana,

som äro i samma inbördes ordning gällande jämväl i envar av de andra, dock

att den omständigheten, att i en av fastigheterna tillika finnes inteckning med

sämre rätt, ej utgör hinder mot sammanläggningen, såframt innehavaren av

sådan inteckning medgivit sammanläggningen. Huru med hänsyn till detta

stadgandes innehåll och jämväl i övrigt frågan om inteckningsansvars avlösning

ställer sig vid olika inteckningsförhållanden skall i det följande något

närmare belysas.

Avstyckas från fastighet område för sammanläggning med annan fastighet,

och häftar området för sådan inteckning i stamfastigheten, som besvärar

jämväl den andra fastigheten, vore det uppenbarligen utan mening att begränsa

eller avlösa områdets ansvar för nämnda inteckning. Genom sammanläggningen

skulle ju området ånyo belastas med ansvar för densamma

(jfr S. L. L. IG §). Finnes i området och den fastighet, varmed

sammanläggning skall äga rum, ej annan inteckning än dylik gemensam kan

enligt ovan intagna stadgande i 14 § sammanläggningslagen sammanläggning

ske utan hinder av inteckningsförhållandena. Den omständigheten att i endera

sammanläggningsdelen tillika finnes särskild inteckning med sämre rätt

utgör ej heller hinder mot sammanläggningen, såframt sådan inteckningsinnehavare

medgivit sammanläggningen. Häftar den fastighet, varmed samman
Biliang

till riksdagens protokoll JOS t. 1 sami. S haft. (Nr 3.) 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

läggningen skall ske, allenast för inteckning, som den har gemensamt med

områdets stamfastighet eller häftar den icke för andra inteckningar än sådan

gemensam jämte särskild med sämre förmånsrätt utrustad inteckning,

vars innehavare medgivit sammanläggningen, kan, ändå att området besväras

av särskild inteckning, sammanläggning ske, därest områdets ansvar för dylik

särskild inteckning avlöses. Häftar däremot den fastighet, med vilken

sammanläggning skall äga rum, dels för inteckning, som tillika besvärar stamfastigheten,

dels ock för särskild inteckning med bättre rätt än den gemensamma

eller för särskild inteckning med sämre rätt, vars innehavare ej medgivit

sammanläggningen, leder ett avlösningsförfarande icke till målet. Det

gemensamma inteckningsansvaret kommer här att stå i vägen för sammanläggningen,

och någon annan utväg lärer ej finnas än ansvarets upplösning

i vanlig ordning.

Slutligen må här erinras därom att sammanläggning kan hindras av inteckning

i området för annat än fordran eller rätt till avkomst eller annan

förmån, exempelvis av inteckning för nyttjanderätt. Avlösning av ansvaret

för sådan inteckning lärer icke kunna anordnas utan stora svårigheter. Emellertid

torde relaxation i vanlig ordning av dylik inteckning i allmänhet kunna

genomföras jämförelsevis lätt, enär härför fordras medgivande allenast

av inteckningshavaren.

Villkoret om Örn sålunda 1929 års lag kan göras tillämplig jämväl å område som avstycbostad^egifå-

kuts för sammanläggning med annan fastighet, framställer sig till besvarande

hemsändamål frågan, huruvida jämväl vid sådan avstyckning skall behöva uppställas villm''

m'' koret att överlåtelse av området »avsett tillgodoseende av bostads- eller egnahemsändamål

eller inneburit försäljning av utarrenderad jord till arrendatorn».

I 1 § av det förslag till lag angående fastighets befriande i vissa fall från

ansvar för inteckning, som år 1926 remitterades till lagrådet, hade berörda

villkor givits den formen, att upplåtelsen skulle avse »friköp av utarrenderad

fastighet eller fastighets användande för bostads- eller egnahemsändamål».

Beträffande stadgandets innebörd yttrade departementschefen vid remissen:

Vad anginge förslagets räckvidd hade ansetts riktigast att till ledning för

rättstillämpningen i lagtexten uttryckligen angåves, att förslaget hade avseende

blott å sådana upplåtelser, som skedde till befrämjande av en ur social

synpunkt önskvärd jordstyckning. Däremot borde vara uteslutet att på nu

angivet sätt endast i spekulationssyfte få jord befriad från intecknad gäld.

Med ett uttryckligt angivande i lagtexten av nyss berörda förutsättning borde

till väsentlig del undanröjas de betänkligheter, som hade sin grund däri, att

inteckningshavarnas rätt skulle kunna trädas för nära.

Med föranledande av vissa erinringar inom lagrådet erhöll ifrågavarande

villkor den lydelse, lagen innehåller. Lagrådet yttrade bland annat:

»Syftet att begränsa förslagets räckvidd till sådana upplåtelser, som ske

till befrämjande av en ur social synpunkt önskvärd jordstyckning, är i förevarande

paragraf uttryckt därmed, att upplåtelsen skall avse friköp av utarrenderad

fastighet eller fastighets användande för bostads- eller egnahemsändamål.

Mot de härvid begagnade uttrycken ’friköp’ och ''egna hem’ kan anmärkas,

att deras betydelse, vilken icke kan anses vara ur rent språklig syn
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr S.

35

punkt självklar, icke är i förslaget eller eljest i lag fastställd och att på grund

härav osäkerhet kan uppkomma vid tillämpningen. Båda lära vara avsedda

att angiva, att fråga är om jämförelsevis mindre områden för den mindre

bemedlade befolkningens räkning. Med avseende å begreppet egna hem, vilket

visserligen redan förut utan vidare förklaring använts i några författningar

av lags natur, synas emellertid betänkligheterna väsentligen, försvagas därigenom

att detsammas innebörd torde kunna anses hava vunnit en någorlunda

tillfredsställande bestämning genom föreskrifterna örn understöd från staten

till egnahemsverksamheten. I fråga om uttrycket friköp av utarrenderad

fastighet lärer däremot icke någon som helst auktoritativ begreppsbestämning

föreligga. Vad som i förevarande förslag är meningen att därmed utsäga

torde vara, att försäljningen av jorden skall ske till dess arrendator; att frågan

endast rör sig örn mindre områden, framgår redan av paragrafens begränsning

att gälla blott del av en fastighet.»

Av det nu anförda synes framgå att en viktig synpunkt vid bestämmandet

av lagens räckvidd var att den skulle bliva tillämplig allenast i avseende å

smärre, i förhållande till stamfastigheten mindre värdefulla områden på det att

det ingrepp i inteckningshavarens rätt, som förfarandet, även örn garantier

uppställts mot ekonomisk förlust, likväl innebär, skulle bliva så litet kännbart

som möjligt. Med denna utgångspunkt gäller det alltså att undersöka, huruvida

vid avstyckning för sammanläggning nämnda villkor kan eftergivas utan

att inteckningshavarens rätt äventyras. Härvid torde till en början lämnas

en redogörelse för vilka syften sammanläggningsinstitutet ursprungligen tillkommit.

Avstyckning för sammanläggning upptogs först av jordstyckningskommissionen

i dess förslag till jorddelningslagstiftning år 1920. Anordnandet av

denna särskilda avstyckningsform var föranlett av en riksdagens skrivelse år

1919 (nr 136), däri riksdagen anhöll, att Kungl. Majit ville taga under övervägande

möjligheten och lämpligheten av sådant undantag från gällande bestämmelser

angående jordavsöndring, att inom Kopparbergs län utsträckt möjlighet

bereddes att för sammanläggning med fastighet, omfattande otillräcklig

inägojord men skog till husbehov, förvärva till annan hemmansdel hörande inägojord.

I motiveringen till sitt förslag till sammanläggningslag yttrade kommissionen:

Kunde möjlighet beredas att avskilja inägojord från fastigheter, för

vilkas ägare innehavet av sådan jord icke vore någon fördel utan ofta nog

snarare en tunga, samt låta denna inägojord övergå till ägare, som hade behov

därav för jordbruksändamål, ökades därmed uppenbarligen utvecklingsmöjligheterna

för jordbruket i respektive orter på samma gång som

målsmännen för vissa andra näringar, närmast trävaruindustrien, befriades

från uppgifter som för dem tedde sig främmande eller likgiltiga.

Åstadkommandet av en sådan ordning vore följaktligen en icke oviktig

uppgift för lagstiftningen. Att trots den fria jorddelning, som i princip

rådde i vårt land, en dylik fråga kunnat uppstå, berodde i viss mån av begränsningen

överhuvud av rätten till avsöndring, men framför allt av de särskilda

bestämmelser, som gällde örn ägostyckning i de norrländska länen och Värmlands

län samt örn avsöndring av inägojord i dessa län jämte Kopparbergs

län. Lagstiftningsåtgärder, vidtagna i syfte att förebygga en för jordbruket

skadlig jordsplittring, hade alltså visat sig ägnade att i fall sådana som

avsåges i riksdagsskrivelsen tillika hindra en ur jordbrukssynpunkt önskvärd

ägoarrondering.

Kommissionen hade upptagit skifteslagstiftningskommissionens förslag örn

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

sammanförande av ägostycknings- oell avsöndringsinstituten till ett nytt institut,

avstyckning, för vilket icke föreslagits någon begränsning av samma slag

som den nu för avsöndring gällande i fråga örn den relativa storleken av den

areal, som finge avskiljas. Beträffande gällande inskränkningar i avseende

å rätten till ägostyckning och jordavsöndring inom vissa län hade kommissionen

visserligen frångått skifteslagstiftningskommissionens förslag i vad det

för avstyckning inom särskilda landsdelar upptoge bestämmelser av motsvarande

innehåll, men härvid hade icke uppgivits principen att vid delning av

fastigheter inägojord och befintlig skogstillgång icke finge skiljas på ett för

jordbrukets bestånd _ menligt sätt, utan hade i stället i detta ämne för riket

i allmänhet föreslagits bestämmelser, som enligt kommissionens mening borde

kunna verka ännu gynnsammare än de förefintliga för vissa landsdelar gällande

bestämmelserna i detta hänseende. Med kommissionens allmänna regler

för avstyckningsförfarandet skulle sålunda väl bliva möjligt att från exempelvis

en fastighet inom övre Dalarna — bortsett från det hinder, som tilläventyrs

kunde följa av stadgandena i lagen angående uppsikt å vissa jordbruk i

Norrland, Dalarna och Värmland — genom avstyckning skilja inägojorden

från skogsmarken utan avseende å förhållandet av det avstyckade områdets

areal till stamfastighetens. Men då enligt samina allmänna regler för avstyckningen

å andra sidan skulle fordras att med inägojorden följde för dess

användande såsom jordbruksfastighet erforderlig skogstillgång, vore föga vunnet

med eftergiften i fråga örn arealbegränsningen, eftersom man ju måste

räkna med att skogsägaren i allmänhet skulle vara mindre benägen att avstå

husbehovsskog, och att en spekulant å inägojorden icke alltid vore i stånd att

inköpa jämväl den erforderliga skogen. För behjärtande av den utav riksdagen

gjorda framställningen hade kommissionen därför funnit sig böra föreslå att rätten

att avstycka inägojord från skogsmark utsträcktes för det fall, att förvärvaren

av inägojorden förut hade tillräcklig husbehovsskog. Men för att

icke ett dylikt medgivande skulle leda till en fastighetsbildning, som det för

lagstiftningen måste vara angeläget att hindra, borde för medgivandet härutinnan

vara ett oeftergivligt villkor, att den avstyckade inägojorden genom laglig

sammanläggning förenades med den fastighet, som husbehovsskogen bildade

eller vilken den tillhörde, samt att avstyckningen och sammanläggningen

fastställdes i ett sammanhang. För avstyckningen komme enligt förslaget

alltså att krävas, att jämväl förutsättningarna för sammanläggning vore för

handen. Å andra sidan syntes icke någon anledning förefinnas att till de

landsdelar, där särskilda bestämmelser om ägostyckning och jordavsöndring

nu vore gällande, begränsa tillämpningen av rätten till avstyckning för sammanläggning,

utan borde denna rätt likasom de stadganden, som avsåge att

ersätta de nyssnämnda särbestämmelserna, böra gälla för rikets landsbygd i

allmänhet. Och då vidare en lämplig ägoarrondering borde kunna vinnas genom

avstyckning från en fastighet för sammanläggning med en annan även

i andra fall, än då fråga vore örn inägojord å ena och skogsmark å andra

sidan, hade bestämmelserna i ämnet ej heller synts böra begränsas till att

gälla för allenast vissa slag av mark.

Såsom framgår av kommissionens framställning rörande ändamålet med den

avstyckningsform, varom nu är fråga, lärer i viss mening varje överlåtelse för

avstyckning under villkor av sammanläggning vara ägnad att tillgodose en ur

social synpunkt önskvärd jämkning i rådande fastighetsindelning. Uteslutet

är emellertid icke att ett område, som avstyckats för sammanläggning, har så

stort värde i förhållande till stamfastigheten, att inteckningshavarnas rätt skulle

avsevärt kränkas, därest områdets inteckningsansvar begränsades eller avlöstes.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

Det torde sålunda i fråga om avstyckning för sammanläggning icke vara redligt

att — i varje fall innan erfarenhet vunnits om begränsnings- oell avlösningsinstitutens

verkningar — eftergiva villkoret, att överlåtelsen av området skall

hava avsett bostads- eller egnahemsändamål eller inneburit försäljning av utarrenderad

jord till arrendatorn. Tydligen bör här villkoret tillämpas så att —

bortsett från det fall då överlåtelsen inneburit försäljning av utarrenderad jord

till arrendatorn — den genom sammanläggningen bildade fastigheten skall vara

avsedd att användas till bostads- eller egnahemsändamål.

Såsom villkor för vinnande av begränsning eller avlösning av inteckningsansvar

utöver vad i det föregående berörts har i 1 § 1929 års lag stadgats att

det avstyckade områdets stamfastighet skall vara gemensamt intecknad med

annan fastighet samt att området skall hava överlåtits. De skäl, som föranlett

dessa villkors uppställande i fråga om avstyckning till särskild fastighet, äga

uppenbarligen sin fulla giltighet även vid avstyckning för sammanläggning.

Vid avstyckning för sammanläggning lärer med hänsyn till lnteckningsforhållandena

avlösning av områdets inteckningsansvar bliva det vanligaste.

Hindras sammanläggningen ej av inteckning i fastighet, varmed sammanläggningen

skall ske, kan emellertid såväl avlösning som begränsning av inteckningsansvaret

förekomma. Sker begränsning, kommer till följd av sammanläggningen

ansvaret att åvila hela den nybildade fastigheten. Dennas ägare

skulle dock icke hava nämnvärd nytta av ansvarets begränsning, om ej

detsamma samtidigt gjordes subsidiärt. Här torde sålunda böra undersökas,

huruvida icke reglerna i 37 § 5 mom. inteckningsförordningen örn avstyckat

områdes subsidiära ansvarighet för inteckning i stamfastigheten, vilka

regler avse allenast avstyckning till särskild fastighet, kunna göras gällande

jämväl i fråga örn avstyckning för sammanläggning. Väl framgår ej av förarbetena

till 37 § 5 mom. inteckningsförordningen i dess nuvarande lydelse, av

vilka skäl avstyckning för sammanläggning uteslutits från förmånen av subsidiär

ansvarighet, men de lämna dock viss ledning för bedömandet av spörsmålet

i fråga. Härutinnan är att erinra örn följande:

Förmånen av subsidiär ansvarighet tillkom ursprungligen blott jordavsöndring

När sedermera förslag väcktes om att på sätt sedan skedde genom

lagen örn delning av jord å landet — sammanslå jordavsöndring och ägo^t^ckning

till ett institut, avstyckning, yppade sig tvekan örn man överhuvud kunde

bibehålla regeln örn avstyckat områdes allenast subsidiära ansvarighet tor inteckning

i stamfastigheten. Orsaken härtill var att man ej beträitande avstyckning

bibehöll den i fråga örn jordavsöndring gällande principen örn begränsning

till visst relativt mått av det område,, som fick avskiljas, fekilteslagstiftningskommissionen

1918 stannade dock vid att bibehålla det subsidiära

ansvaret även beträffande avstyckning, dock med den inskränkning, som innefattas

i det alltjämt gällande villkoret örn skedd överlåtelse. Visserligen saknades

i 1918 års förslag orden i 37 § 5 mom. »till särskild fastighet» Men enligt

detta förslag skulle ej annat slag av avstyckning finnas an avstyckning till

särskild fastighet. . . .. ,

Jordstyckningskommissionen 1920 slog in pa en helt annan väg. Lniigt mo
tiven

till kommissionens förslag till jorddelningslag skulle, lör avstyckningens

fastställande den odelade fastighetens inteckningar dödas i endera av stamlastigheten

eller området, där de ej uppdelades på båda de nya fastigheterna. 1

Sabsidiär

ansvarighet.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

fråga örn avstyckning för sammanläggning, som då föreslogs till införande, ansags

dock gravationsfrihet alltid böra vinnas beträffande det avstyckade området

och icke alternativt för stamfastigheten; av lagtexten, 22 kap. 24 §,

synes emellertid framgå, att vid bada slagen av avstyckning dödning skulle ske

beträffande, området, där uppdelning ej.skedde. Vid dylikt förhållande erlordrades

ej någon bestämmelse örn subsidiär ansvarighet för avstyckade områden.

I sitt utlåtande 1922 godtog lagrådet ej den av jordstyckningskommissionen

i denna del intagna ståndpunkten. Lagrådet ansåg det vara att gå för långt,

därest man för avstyckningens fastställande över lag skulle fordra det avstyckade

områdets frihet, fran gravationer. Liksom i fråga örn avstyckat område

i stod syntes man enligt lagrådets mening kunna, där avstyckning åsyftade bildande.

av särskild fastighet, stanna vid en tillämpning av de i fråga om jordavsöndring

redan förefintliga bestämmelserna örn det frånskilda områdets allenast

subsidiära ansvarighet för den i stamfastigheten intecknade gälden. Åtnojde

man sig härmed — menade lagrådet — borde detta icke hindra ett fortgående

pa den inslagna vägen fram mot ett mera tillfredsställande ordnande av

ifrågavarande förhållanden, därvid lagrådet närmast åsyftade ett införande av

särskild värdering av det avstyckade området i och för fastställande av dess

ansvarighet.

.?e Justitiedepartementet omarbetade, av riksdagen sedermera efter lagrådets

förnyade granskning år 1926 godkända förslagen avfattades så tillvida

i överensstämmelse med 1922 års lagråds förslag, att 22 kap. 24 § jorddelningslagen.

uteslots och förmånen av subsidiär ansvarighet infördes i 37 § 5 mom. inteckmngsförordningen

i avseende å område, som avstyckats »till särskild fastighet».

o I fråga om avstyckning för sammanläggning med annan fastighet gjorde lagrådet

ar 1922 icke något uttalande. Denna lagrådets tystnad torde få anses

innebära ett godkännande av jordstyckningskommissionens ståndpunkt, att inteckning

i område^ avstyckat för sammanläggning, alltid måste dödas i samband

med denna. Ehuru stadgande härom icke inflöt i den slutligen godkända

mn®i ^a£en> lärer i allt fall med hänsyn till de för sammanläggning uppställda

reglerna, örn fastigheternas inteckningsförhållanden, sammanläggming

ti® . tage^,,lc,re !Iunna komma till stånd, med mindre det avstyckade området.

frigöres från. inteckning. Vid sådant förhållande saknade frågan örn

?.f1Jn1^''r.etier. subsidiär ansvarighet varje betydelse. Häri lärer kunna ligga en

förklaring till att förmånen av subsidiär ansvarighet förbehölls avstyckning till

särskild fastighet.

Förarbetena till ifrågavarande lagstiftning synas sålunda giva stöd för den

uppfattningen, att sakliga hinder ej möta mot utvidgning av tillämpningsområdet

för reglerna örn subsidiär ansvarighet till avstyckning för sammanläggning.

På grund härav och då subsidiär ansvarighet såsom nämnts är ett önskvärt

komplement till begränsning av inteckningsansvar, torde förmånen av sådan

ansvarighet ock böra införas vid nu nämnda avstyckningsform. Med hänsyn

därtill att begränsningsinstitutet ansetts böra göras tillämpligt allenast i

sådana fall av avstyckning för sammanläggning, då överlåtelsen av det avstyckade

området skett för tillgodoseende av bostads- eller egnahemsändamål m. m.,

kunde det ifragasättas att på samma sätt inskränka förmånen av subsidiär ansvarighet.

Da emellertid inteckningshavares rätt beröres vida mindre av subsidiär

ansvarighet än av begränsning av inteckningsansvaret, torde subsidiär

ansvarighet kunna införas vid avstyckning för sammanläggning över lag, allenast

överlåtelse av avstyckningen skett.

opaginerad Kontrollera mot PDF

39

Kungl. May.ts proposition nr 3.

I en inom första kammaren väckt motion (nr 50) i anledning av Kungl. gorenkUt.

Maj :ts proposition till 1929 års riksdag med förslag till lag örn begränsning fiir samfälld

eller avlösning av avstyckat områdes inteckningsansvar hemställdes att riks- ^marks be-^

dagen måtte hos Kungl. Maj* anhålla örn utredning, huruvida reglerna i la- ipteck.

gen den 18 oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande ningsani

vissa fall från ansvar för inteckningar i stamfastigheten kunde göras till- Akning

lämpliga även i sådana fall, då fastighet bildats genom utbrytning av mark, . al]mänhet.

som varit samfälld för flera fastigheter. Och en annan motion inom samma

kammare (nr 51) avsåg likaledes utredning av frågan i vad mån jordområde,

som utgjort samfälld mark, kunde vinna lättnad eller minskning i områdets inteckningsansvar.

I anledning av dessa motioner — vari berördes ett inom

justitiedepartementet redan väckt spörsmål — yttrade första lagutskottet (i utlåtandet

nr 31), att utan tvivel behov ej sällan förelåge att på ett enkelt satt

kunna erhålla begränsning eller avlösning av sådan fastighets inteckningsansvar,

som helt eller delvis bestode av förut samfälld, mark, och utskottet sade

sig dela motionärernas uppfattning, att en lagändring för tillgodoseende av

detta behov såvitt möjligt borde komma till stånd. Emellertid hanvisade utskottet

till att denna fråga var uppmärksammad inom justitiedepartementet.

Enär anledning förelåge till antagande, att frågan med det snaraste komme att

göras till föremål för undersökning, ansåg utskottet ej nödigt, att riksdagen

avläte en skrivelse till Kungl. Majit med begäran örn utredning. Utskottet

framhöll dock angelägenheten av att utredningsarbetet bedreves skyndsamt, sa

att förslag i ämnet kunde framläggas för riksdagen inom den närmaste framtiden.

Att undersökningen jämväl komme att avse frågan, huruvida det i 19

års ryttartorpslag föreskrivna förfarandet här skulle komma till användning,

fann utskottet tydligt.

I fråga örn inteckning i fastighet, till vilken hör andel i mark, samland tor

denna och andra fastigheter, må till en början erinras, att i allmänhet denna

andel är av föga betydelse vid säkerhetens bedömande. Intecknmgshavaren

torde i själva verket knappast taga den i beräkning. I detta, avseende framhöll

sålunda chefen för justitiedepartementet i samband med viss ändring, som

år 1929 vidtagits i ensittarlagen (se prop. nr 36 till 1929 års riksdag sid. 39),

att''de flesta långivare torde vara okunniga om eller likgiltiga for huruvida till

ett hemman hör dylik andel eller ej, att många för övrigt sakna kunskap örn

att inteckning, som meddelats i någon av de fastigheter, till vilka samfälligheten

hör, belastar också motsvarande andel av ett område, som frånskiljes denna,

samt att beloppet av anparten i ansvaret för sådan inteckning i de flesta fall,

då ett större antal fastigheter äga del i samfälligheten, utgör en ren obetyd lghet,

ofta några få kronor.

Att vid ovan angivna förhållanden erhålla vederbörande rättsägares samtycke

till dödning av inteckningen, såvitt den besvärar andelen, kan i och för

sig knappast möta hinder. De svårigheter, som det oaktat ^i praktiken aro

förenade med dylik relaxation, bero sålunda i regeln blott på den mängd av

medgivanden från olika rättsägare, som måste införskaffas, särskilt där fastighet,

vartill hör del i samfälligheten, är gemensamt intecknad med annan fastig
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

het. Ju större antalet av de fastigheter är, som hava del i samfälligheten

desto mera ökas ock svårigheterna. I nian av ökningen i fastigheternas antal

starkes a andra sidan skälet för antagande att vederbörande rättsägare ej skulle

undandraga sig att lämna erforderligt samtycke.

Det föreligger således anledning att undersöka, örn ej i dessa fall befrielse

kan vinnas på ett enklare sätt. Även örn möjligheten att vinna avlösning av inteckningsansvaret

innebär en betydande lättnad i jämförelse nied de vanliga reglerna

för relaxation, är avlösningen naturligen ändå i följd av det därmed förkmppade

varderingsforfarandet jämte nedsättning av ansvarssumman och dennas''

fördelning mellan inteckningshavarna förenad med en viss omgång och kostnad

jämte ej obetydligt besvär särskilt för länsstyrelserna. Härtill kommer

olagenheten för områdets ägare, där han ej får disponera köpeskillingen för

nedsattningens^ fullgörande utan måste på annat sätt anskaffa medel, som för

sadant ändamål erfordras. Och slutligen är det i förevarande fall, där inteckningshavaren

egentligen aldrig har räknat med någon säkerhet i samfäliigheten,

angelaget att finna en utväg, varigenom området frigöres från sitt

ansvar utan att därför en motsvarande avkortning sker av inteckningsbeloppet,

såvitt rör återstoden av intecknade fastigheten.

I avseende härå må erinras örn det preklusionsförfarande, som stadgas i

den redan av riksdagen berörda 1907 års lag angående ryttartorp m. m. Enligt

nämnda lag kan beträffande ett visst jordområde på ansökan av ägaren anteckmng

ske i lagfartsprotokollet, att det varit anslaget till ständigt ryttare-,

soldat- eller båtsmanstorp. Efter sådan anteckning, som ex officio skall tillkännagivas

i lanskungörelserna och i allmänna tidningarna, är området, där

det överlåtits till annan och avsöndrats eller avstyckats till särskild fastighet,

fritt fran ansvar för. sådan inteckning i stamfastigheten, beträffande vilken

någon ramsågare ej sist vid det lagtima ting, som infaller näst efter sex månader

fran anteckningen, till inteckningsprotokollet anmält yrkande, att den

inteckningen skall undantagas från befrielsen.

Val torde samma förfarande icke låta sig utan vidare användas jämväl i nu

avsedda fall. Anteckning exempelvis därom, att ett avstyckat område utgjort

samfällighet för vissa fastigheter, lärer desto mindre kunna ifrågakomma, som

förhållandet torde framgå redan av de i protokollet och lagfartsboken gjorda

anteckningarna angående fånget. Även av andra skäl torde vara lämpligt föreskriva

ansökan hos rätten om inteclcningsbefrielse såsom utgångspunkt för ett

kungorelseforfarande. Kungörelsen bör innehålla en anmaning till rättsägare,

som vill bestrida ansökningen, att inom viss tid göra anmälan därom hos rätten.

Verkan av bestridande bör bliva att området fortfarande skall häfta för

inteckning, med avseende varå ansökningen bestritts, ävensom för övriga inteckningar

i den eller de fastigheter, som besväras av samma inteckning. Benelsen

bör sålunda gälla allenast ansvar för inteckning i fastighet, som icke

efter vad nu sagts beröres av de gjorda anmälningarna. Bestridandets verkan

utöver den inteckning, för vilken det avgivits, bero på omständigheter, som skola

angivas i specialmotiveringen.

Det nu skisserade preklusionsförfarandet bör med hänsyn till de synpunk
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 3.

41

ter, som ligga till grund för detsamma, icke göras tillämpligt i andra fall än

då område avstyckats från mark samfälld för ett större antal fastigheter. Vilket

antal härvid bör föreskrivas, kan vara föremål för delade meningar. Under

liknande förhållanden har gränsen »flera än tio fastigheter» kommit till användning

inom andra delar av lagstiftningen, exempelvis vid den ändring i ensittarlagen,

som genomfördes år 1929. Lämpligt torde vara att intill dess erfarenhet

vunnits här föreskriva samma gräns. Da huvudfastigheterna äro flera

än tio lärer i allmänhet kunna antagas, att den andel av det avstyckade området,

som belöper å en av huvudfastigheterna, saknar betydelse såsom förstärkning

av vederbörande inteckningshavares säkerhet. A andra sidan torde relaxation

i vanlig ordning i området icke kunna genomföras utan stora svårigheter.

Äro huvudfastigheterna tio eller därunder är berörda presumtion mindre stark,

varjämte relaxation under sadan förutsättning lättare kan avägabringas. Vidare

bör för preklusionsförfarandets tillämplighet fordras att det avstyckade

området av samfällighetens ägare överlåtits å annan. Innan överlåtelse ägt rum

torde i allmänhet ej förefinnas något behov att frigöra området från inteckningar.

Samma villkor är i 1929 års lag uppställt för erhållande av begränsning

eller avlösning av avstyckat områdes inteckningsansvar.

Genom det preklusionsförfarande, som i 1907 års lag föreskrivits, kan befrielse

vinnas från inteckning för fordran ävensom, beträffande inteckning

för rätt till avkomst eller annan förmån, det skadestånd, vartill rättighetens

innehavare må vara berättigad. I fall, varom nu är fråga, torde befrielsen

lämpligen böra avse fordran eller rätt till avkomst eller annan förman, som

besvärar stamfastighet på grund av inteckning eller enligt 11 kap. 2 § jordabalken.

Att utsträcka befrielsen till övriga intecknade rättigheter torde ej

vara rådligt. Intecknad nyttjanderätt eller servitutsrätt kan ju vidlåda just

det område som skall befrias. Att då låta inteckningens bestånd bero av att

innehavaren uppmärksammar kungörelsen och på grund därav blir i tillfälle

att bevaka sin rätt synes ej vara lämpligt.

Befrielse på sätt ovan sagts från inteckningsansvar bör kunna erhållas jämväl

i fråga om lägenhet, som genom jordavsöndring upplåtits av mark, samfälld

för flera än tio fastigheter.

Har ansökan om inteckningsbefrielse bestritts av någon rättsägare bör avstyckat

områdes ägare kunna vinna begränsning eller avlösning av områdets

ansvar för inteckning, som på grund av bestridandet fortfarande skall gälla i

området. En lämplig anordning härvidlag torde vara att göra 1929 års lag

tillämplig å sådan avstyckning, i fråga om vilken befrielse genom preklusionsförfarande

kan åvägabringas, ändå att de i 1 § av lagen uppställda villkoren

för begränsning eller avlösning cj äro uppfyllda. Hår bör sålunda ej fordras

att stamfastighet är gemensamt intecknad med annan fastighet och ej heller att

överlåtelsen haft i sagda paragraf angivna syfte eller innebörd. Ehuru befrielse

genom preklusionsförfarande bör kunna vinnas jämväl i fråga örn avsöndrad

lägenhet, bör begränsning eller avlösning av sådan lägenhets inteckningsan
-

Avsöndrad

lägenhet.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

svar ej medgivas. Upplåtelsen ligger i detta fall ofta så långt tillbaka i tiden,

att svårigheter skulle uppstå att vinna en riktig värdering av området.

Avstyckning I en den 14 november 1928 dagtecknad framställning från kommunalnämn6ena:iVnfom.

'' dens orclförancle med flera personer i Tierps köping har hemställts om lagfastighets-

ändring med syfte, att, där i stad, köping eller annat stadsliknande samhälle

"”lagen83" t°mtindelning övergått mark, samfälld för flera hemman, utlagd tomt eller

tomtdel måtte på ett enkelt sätt kunna befrias från ansvar för inteckningar i

hemmanen. Till stöd för nämnda hemställan anföres i huvudsak följande:

Köpingens i tomter indelade område vore bildat av mark från tre skifteslag,

till vilka hörde för delägarnas gemensamma behov undantagna vägar

jämte annan samfälld mark. Genom tomtindelningen hade delar av dessa samfälligheter

kommit att tillhöra ett hundratal särskilda tomter. Även vissa

stadsägor omfattade sådana delar. För att dessa administrativt bildade tomter

skulle järnväg rättsligt hänseende motsvara sådan beteckning, måste jämlikt

3 kap. fastighetsbildningslagen sammanläggning ske av de särskilda

fastighetsdelar, varav tomterna bestode. Härför krävdes dock, att ej mer

än en av de fastighetsdelar, som avsåges med sammanläggningen, häftade för

inteckning. Som den del av en tomt, vilken förut varit samfälld för visst

skifteslag, svarade för hela mängden av däri gällande inteckningar, vore i

praktiken ej möjligt att åvägabringa relaxation av denna del av tomten. För

sammanläggningen måste således dylik åtgärd städse vidtagas beträffande

återstoden därav. I och med sammanläggningen överfördes emellertid den

förra tomtdelens inteckningsansvar till hela tomten, vadan denna komme att

häfta ej blott för de i sammanläggningssyfte dödade inteckningarna utan därtill

för alla i skifteslagen i övrigt redan beviljade inteckningar.

I viss mån likartade förhållanden hava påtalats i den vid 1929 års riksdag

väckta, i det föregående berörda motionen nr 51 i avseende å Åstorps municipalsamhälle.

Utöver de former av avstyckning, som hittills behandlats, nämligen avstyckning

till särskild fastighet enligt 19 kap. jorddelningslagen och 5 kap. fastighetsbildningslagen

samt avstyckning för sammanläggning enligt förstnämnda

kapitel och lag, finnes ytterligare en avstyckningsform, nämligen den i 1 kap.

6 a § 3 mom. fastighetsbildningslagen reglerade. Det är denna avstyckningsform,

som åsyftas i framställningarna rörande Tierps köping och Åstorps municipalsamhälle

och med avseende varå ett förenklat förfarande för inteckningsbefrielse,

såvitt gäller samfälld mark, ifrågasättes.

I 1 kap. 6 a § 3 mom. fastighetsbildningslagen stadgas, att område, som genom

tomtindelning utlagts till tomt eller tomtdel, när lagfart sökes eller införande

i tomtboken skall ske, är att anse såsom genom fastställelsen å tomtindelningen

avstyckat från den fastighet eller det i fastighetsindelning ej ingående

område, som tomten eller tomtdelen förut tillhört. I motiveringen för

upptagande av ett stadgande med detta innehåll anförde kommittén för revision

av gällande bestämmelser angående stadsplan och tomtindelning i sitt

den 15 december 1920 avgivna betänkande bland annat följande:

Enligt kommitténs förslag skedde byggnadskvarters indelning till bebyggande

genom tomtindelning, verkställd i administrativ ordning. Vid denna

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

43

tomtindelning skulle hänsyn tagas förnämligast till lämpligaste sättet att utnyttja

kvartersmarken till bebyggande och endast i andra hand till möjligen

förhandenvarande ägogränser inom kvarteret. Endast sällan torde det inträffa,

att tomt komme att helt sammanfalla med en förutvarande fastighet. Vanligen

torde den komma att bestå av del av sådan fastighet eller delar av flera olika

fastigheter. En administrativt bildad tomt vore därför ej heller färdig! och

med fastställelsen å tomtindelningen; därtill måste även komma vissa åtgärder,

olika för olika fall, varigenom tomten gjordes till den rättsliga enhet,

som den skulle vara. Först sedan tomten blivit införd i tomtboken, eller, där

enligt 3 kap. fastighetsbildningslagen rättens medgivande till tomtbildningen

erfordrades, sådant medgivande blivit lämnat, vore den att anse som tomt i

rättslig mening. Tomtindelning hade sålunda en allenast _ villkorlig fastighetsbildande

verkan. Skulle av någon anledning tomtindelningen ej fullföljas

genom vidtagande av de åtgärder, som krävdes för att den administrativt bildade

tomten erhölle ställningen som rättsligt bestående tomt, vöre tomtindelningen

utan all verkan, och den förutvarande fastighetsindelningen kvarstode

orubbad. Men tomtindelningens fastighetsbildande verkan inträdde, då de åtgärder

vidtoges, som ledde till att tomten finge rättslig giltighet. Örn någon

förvärvade mark, som enligt tomtindelningen utgjorde tomt eller del av tomt,

så torde enligt 6 § 4 mom. lagfartsförordningen särskild åtgärd ej vara nödig

för markens avstyckande från den eller de fastigheter, som marken förut tillhört.

Tomtindelningen hade då samma verkan som avstyckning. Detsamma

syntes enligt 7 kap. 3 § fastighetsbildningslagen gälla, om ägare av en fastighet,

varav en del utlagts till tomt, ville lata införa denna tomt i tomtboken.

Denna lagens ståndpunkt vore givetvis beroende av det i 5 kap. 1 § fastighetsbildningslagen

inryckta förbudet mot avstyckning av mark inom område,. som

inginge i tomtindelning. Kommittén holle före, att åt fastighetsbildningslagens

innebörd i dessa hänseenden borde givas ett uttryck i det nya förslagets

första kapitel. o .

Behovet att kunna frigöra område, varom nu är fråga, från inteckningar är

uppenbarligen stort. Hinder synes ej föreligga att göra det ovan ifrågasätta

preklusionsförfarandet tillämpligt jämväl i förevarande fall. Därvid bör dock

på förut angivna skäl fordras, att mark, varifran området genom tomtindelningen

avstyckats, är samfälld för flera än tio fastigheter, samt att området

av fastigheternas ägare överlåtits. Da preklusionsförfarandet i händelse av

bestridande ej leder till åsyftat resultat, bör jämväl här begränsning eller avlösning

av sådan avstycknings ansvar kunna ifrågakomma, där nyssnämnda

fordringar äro uppfyllda. Likaså torde i föreliggande fall förmån av subsidiär

ansvarighet kunna medgivas. Härvid torde skäl saknas att fasthålla vid

förutsättningen, att marken i fråga skall vara samfälld för flera än tio fastigheter.

Det må vara tillfyllest, att marken är samfälld. Att medgiva subsidiär

ansvarighet jämväl där område på sätt nu är i fråga avstyckats från mark, som

icke är samfälld, synes däremot ej möjligt. I själva verket finnes då mången

gång ej någon stamfastighet, enär intet hindrar, att hela den ursprungliga fastigheten

omfattas av tomtindelningen.

I enlighet med ovan angivna grunder har inom justitiedepartementet upprättats

härvid fogade förslag till:

1) lag angående utsträckt tillämpning av lagen den 14 juni 1929 om be
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

gränsning eller avlösning av avstyckat områdes ansvar för inteckning i stamfastigheten

;

2) lag örn vissa av samfälld mark avstyckade eller avsöndrade områdens

befriande från inteckningsansvar;

3) lag om ändrad lydelse av 5 och 6 mom. av 37 § förordningen den 16 juni

1875 angående inteckning i fast egendom;

4) lag örn ändrad lydelse av 121 § utsökningslagen.

Till motivering av de särskilda bestämmelserna må i korthet anföras följande

:

Förslaget till lag angående utsträckt tillämpning av lagen den 14 juni

1929 (ur 161) örn begränsning eller avlösning av avstyckat områdes ansvar

för inteckning i stamfastigheten.

1 §•

I första stycket har upptagits huvudstadgandet, att 1929 års lag skall äga

tillämpning jämväl där område avstyckats för att sammanläggas med annan

fastighet.

I de därpå följande styckena upptagas de särskilda bestämmelser, som skola

gälla vid avstyckning av ifrågavarande slag. Sålunda upptages först ett stadgande

av innehåll, att begränsning eller avlösning, såsom naturligt är, ej må

äga rum av avstyckat områdes ansvar för sådan inteckning i stamfastigheten,

som jämväl besvärar den fastighet, varmed sammanläggning skall ske. Denna

bestämmelse gäller, evad hinder eller ej möter för sammanläggning

med hänsyn till inteckningsförhållandena i fastigheterna. I tredje stycket

hava upptagits erforderliga särbestämmelser för de fall, då sammanläggning

ej hindras av inteckning. En tillämpning av föreskriften i

1929 års lag, att beslut örn begränsning eller avlösning ej må fattas,

innan fastställelse meddelats å avstyekningen, medför i fråga om avstyckning

för sammanläggning i nu nämnda fall, att jämväl sammanläggningsförordnandet

måste avvaktas. I regel fastställes, såsom i det föregående

nämnts, avstyckningen samtidigt med att dylikt förordnande gives. Härifrån

föreligger dock ett undantag, nämligen då Konungens befallningshavande -—

och alltså icke ägodelningsdomaren eller -rätten — har att fastställa avstyckning

inom vissa stadsliknande samhällen ( J. D. L. 21: 58). Med hänsyn

härtill erfordras en erinran, att beslut örn begränsning eller avlösning, ej må

meddelas förr än förordnande örn sammanläggning givits. Då genom förordnandet

örn sammanläggning inteckning i området kommer att gälla i hela den

genom sammanläggningen bildade fastigheten (J. D. L. 16 §), kräves ett

stadgande, att beslut örn begränsning eller avlösning så ock verkan av verkställd

nedsättning skall avse den nybildade fastigheten (jfr 1929 års lag 5 §

1 st. och 8 §).

I fjärde stycket äro intagna de särskilda bestämmelser, vilka äro nödiga med

hänsyn till fall, då sammanläggning hindras av inteckning i den fastighet, var
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr S.

med sammanläggning skall ske. Härutinnan hänvisas till den allmänna motiveringen.

2 §•

Första punkten innehåller ett stadgande, varigenom begränsnings- och avlösningsreglerna

göras tillämpliga å område, som enligt 19 kap. jorddelningslagen

och 5 kap. fastighetsbildningslagen avstyckats av mark, samfälld för flera

än tio fastigheter. Stadgandet innebär en utvidning av 1929 års lags tillämpningsområde

såtillvida, att i förevarande fall tva av de i nämnda lags 1 § uppställda

villkoren eftergivas, nämligen att stamfastigheten skall vara gemensamt

intecknad med annan fastighet samt att överlåtelsen haft i sagda paragraf angivna

syfte eller innebörd. Det fordras sålunda endast att området blivit av

samfälliglietens ägare överlåtet. I paragrafen är fråga örn saväl avstyckning

till särskild fastighet som avstyckning för sammanläggning. Reglerna för förfarandet

äro alltså att hämta både från 1929 års lag och denna lag. — I andra

punkten gives en särskild bestämmelse örn ansökningstiden. Det stadgas här,

att ansökan om begränsning eller ansökan örn avlösning i fall, där begränsning

förut ej utverkats, ej behöver göras förr än a den rättegångsdag för inteckningsärenden,

som infaller näst efter två år från överlåtelsen. Skälet till att ansökningstiden

här gjorts längre än i 1929 års lag är att man vill bereda områdets

ägare tillfälle att för vinnande av befrielse först använda det preklusionsförfarande,

som upptagits i förslaget till lag om vissa av samfälld mark avstyckade

eller avsöndrade områdens befriande från inteckningsansvar. Begränsning eller

avlösning torde ock i förevarande fall i regel komma att sökas endast, där preldusionsförfarandet

visat sig icke medföra asyftad verkan.

3 §.

Genom stadgandet i denna paragraf utsträckes tillämpningsområdet för 1929

års lag till fall, då område jämlikt 1 kap. 6 a § 3 morn. fastighetsbildningslagen

avstyckats från mark, samfälld för flera än tio fastigheter. Förutsättning

är här liksom i 2 § allenast att området blivit av samfällighetens ägare

överlåtet. Beträffande ansökningstiden gäller vad under 2 § sagts.

4§.

De här givna föreskrifterna skola tillämpas i fråga örn avstyckning från samfälld

mark i allmänhet. Att begränsning eller avlösning av områdes inteckningsansvar

icke gäller inteckningar i samtliga de fastigheter, till vilka samfälligheten

hör, kan bero antingen därpå, att i någon av dessa fastigheter från

början saknats inteckning, som tillika besvärat området, eller därpå att ansökan

enligt de bestämmelser, som upptagas i förslaget till lag örn vissa av

samfälld mark avstyckade eller avsöndrade områdens befriande från inteckningsansvar,

lämnats utan bestridande av rättsägare i viss fastighet.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

övergångsbestämmelserna.

Här avsedda områden hava enligt övergångsbestämmelserna i förslaget

till lag om ändring i 37 § 5 och 6 mom. inteckningsförordningen icke ansetts

kunna medgivas förmånen av subsidiär ansvarighet för inteckning i stamfastighet.

Begränsning eller avlösning av inteckningsansvaret bör då ej heller

medgivas.

Förslaget till lag om vissa av samfälld mark avstyckade eller avsöndrade

områdens befriande från inteckningsansvar.

1 §•

I denna hava upptagits huvudstadgandena rörande det föreslagna preklusionsförfarandet.

För förfarandets tillämplighet gälla samma förutsättningar

som för medgivande till begränsning eller avlösning enligt 2 och 3 §§

i näst föregående lagförslag. Befrielse kan endast vinnas från ansvar för inteckning

för fordran eller för rätt till avkomst eller annan förmån i fastighet,

som har del i samfälligheten. I tredje stycket likställes med inteckning fordran

eller rättighet enligt 11 kap. 2 § jordabalken.

2 §.

Denna paragraf innehåller bestämmelser om ansökningen och vad sökanden

i samband med denna har att visa. "Viss ansökningstid har icke ansetts erforderlig.

Icke heller i 1907 års ryttartorpslag finnes någon tid bestämd för

anteckning i lagfartsprotokollet att område varit till ständigt ryttare-, soldateller

båtsmanstorp anslaget. Emellertid må här erinras att örn ansökningen

bestrides och områdets ägare i anledning därav önskar vinna begränsning eller

avlösning av inteckningsansvaret, han har att därom göra ansökan inom viss

tid från det området av samfällighetens ägare överläts. Denna tid har, såsom

framgår av det föregående, föreslagits till två år. Det kan sålunda vara av

betydelse, att icke för lång tid får förflyta från sagda överlåtelse, innan befrielseförfarandet

enligt denna lag sättes i gång, särskilt som enligt vad nedan

skall närmare utvecklas avlösning kan vara ett nödvändigt komplement till

berörda befrielseförfarande för att detta överhuvud skall få någon verkan.

Vad angår de sökanden enligt paragrafen åliggande prestanda har den särskilda

bestämmelsen i fråga örn avstyckning för sammanläggning sin grund

däri, att sökanden, då inteckningsförhållandena lägga hinder i vägen för

sammanläggningen, icke kan visa, att avstyckningen fastställts.

3 §.

Sedan ärendet kommit i det skick, som framgår av innehållet i 2 §, skall

rätten örn ansökningen utfärda kungörelse, som i 3 § angives. Med ''någon,

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj :ts proposition nr 8.

vilkens rätt kan vara beroende av ansökningen’ avses ägare av fastighet, som

har del i samfälligheten, eller av annan därmed gemensamt intecknad fastighet

eller inteckningshavare i fastighet, som nu nämnts. Anmälan om bestridande

skall göras sist å den rättegångsdag för inteckningsärenden, som infaller

näst efter sex månader, sedan kungörelsen utfärdats. Samma tid har i ryttartorpslagen

föreskrivits för anmälan av yrkande att viss inteckning skall undantagas

från befrielsen. Den bestridande skall alltid på ett eller annat sätt angiva

vilken eller vilka inteckningar bestridandet avser.

4 §•

Bestämmelsen i 4 § är hämtad från ryttartorpslagen och ensittarlagen efter

den ändring i sistnämnda lag, som genomfördes år 1929. Till belysande^ av

avsikten med bestämmelsen må anföras, att en förmyndare, som underlåter

bestrida ansökan enligt denna lag, icke därigenom gör sig skyldig till försummelse

i sin förvaltning.

5 §.

I 5 § angivas verkningarna dels därav att ansökningen lämnats obestridd

dels ock därav att anmälan örn bestridande inom den i kungörelsen angivna

tiden inkommer. o o

Har ansökan ej bestritts är området vid sagda tids utgång fritt fran inteckning

för fordran eller för rätt till avkomst eller annan förmån i fastighet,

som har del i samfälligheten. Har området avstyckats för sammanläggning

med annan fastighet, inträder dock ej befrielsen förrän förordnande^ om

sammanläggning gives. Innan sådant förordnande meddelats har ju området

icke blivit definitivt avskilt från de fastigheter, vartill det förut hort.

Bestrides ansökan skall området fortfarande häfta för inteckning, med avseende

varå ansökningen bestritts, men ej allenast för denna inteckning utan

jämväl för övriga inteckningar i den eller de fastigheter, som besväras av

samma inteckning. Att bestridande från en inteckningshavare i viss fastighet

gäller även till förmån för övriga inteckningshavare i fastigheten sammanhänger

därmed att områdets ansvar för inteckningarna i denna kan avlösas.

Det för avlösningen nedsatta beloppet skall fördelas såsom utgjorde

det vid exekutiv auktion å nämnda fastighet influten köpeskilling. Med

denna fördelningsregel överensstämmer emellertid ej att låta hela det nedsatta

beloppet tillfalla den inteckningshavare ensam, som bestritt ansökan

örn befrielse enligt förevarande lag. Bestämmelser av liknande art hava ar

1929 införts i 14 § ensittarlagen. — Efter utgången av den i kungörelsen

utsatta tid kan det alltså förhålla sig så, att området häftar för inteckningar

i vissa av de fastigheter, för vilka området varit samfällt, under det att ansvaret

upphört för inteckningar i andra. Har området avstyckats för sammanläggning,

inträder emellertid ej befrielse, förrän förordnande örn sammanläggning

gives. Hindras dylikt förordnande av de inteckningar, vilka pa

grund av bestridandet fortfarande skola gälla i området, mäste ansvaret för

dessa inteckningar avlösas för att befrielse enligt denna lag skall inträda.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Majlis proposition nr 3.

Gives sedermera förordnande om sammanläggning, befrias området på en

gang fran allt inteckningsansvar. Där förordnande örn sammanläggning gives

före utgången av den i kungörelsen utsatta tid, kommer inteckning i området

jämlikt 16 § sammanläggningslagen att gälla i hela den nybildade fastigheten.

Den därefter inträdande befrielsen från inteckningsansvar skall alltså

avse sistnämnda fastighet. Att området ej kan befrias från inteckning, som

tillika besvärar den fastighet, varmed sammanläggningen skett, torde vara

tydligt.

6 §.

I denna paragraf utsäges att preklusionsförfarandet är tillämpligt jämväl då

genom jordavsöndring lägenhet upplåtits av mark, samfälld för flera än tio

fastigheter.

Förslaget till lag örn ändrad lydelse av 5 och 6 mom. av 37 § inteck
ningsförordningen.

5 morn.

Ändringen i 5 mom. består däri, att orden »till särskild fastighet» uteslutits,

samt att ett andra stycke tillagts, enligt vilket subsidiärt ansvar införts för

vissa avstyckningar enligt 1 kap. 6 a § 3 mom. fastighetsbildningslagen. Härutinnan

hänvisas till den allmänna motiveringen.

6 mom.

Genom den ändring, som föreslås i 6 morn., avses att i momentet få in en

erinran jämväl örn det preklusionsförfarande, varom förmäles i förslaget till

lag örn vissa av samfälld mark avstyckade eller avsöndrade områdens befriande

från inteckningsansvar.

Övergångsbestämmelserna.

Övergångsbestämmelser torde påkallas för att ej den föreslagna utsträckningen

av subsidiärt ansvar skall inkräkta på rätt, som inteckningshavare redan

förvärvat. Har avstyckning för sammanläggning skett före dagen för

lagändringens ikraftträdande, skall salunda denna ej gälla, där jämväl överlåtelse

skett före samma dag. Regeln motsvarar vad som är stadgat i fråga

örn 1921 års ändring i 37 § 5 morn., varigenom lagrummet gjordes tillämpligt

å avstyckning enligt 5 kap. fastighetsbildningslagen. Ej heller bör 5 mom. i

sin nya lydelse gälla område, som före ändringens ikraftträdande jämlikt 1

kap. 6 a § 3 mom. fastighetsbildningslagen varit att anse såsom avstyckat

och före samma tidpunkt överlåtits.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

49

Förslaget till lag om ändrad lydelse ay 121 § utsökningslagen.

Ändringen består däri att i tredje stycket orden »till särskild fastighet» uteslutits,

samt att till paragrafen fogats ett fjärde stycke, däri tredje styckets

bestämmelser med avseende å avsöndrat eller avstyckat område gjorts tillämpliga

beträffande område, som jämlikt 1 kap. 6 a§ 3 mom. fastighetsbildningslagen

skall anses avstyckat.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 3 käft. (Nr 8.)

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 3

Förslag

till

Lag

angående utsträckt tillämpning av lagen den 14 juni 1929 (nr 161) örn

begränsning eller avlösning av avstyckat områdes ansvar för inteckning

i stamfastigheten.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Vad i lagen den 14 juni 1929 örn begränsning eller avlösning av avstyckat

områdes ansvar för inteckning i stamfastigheten är stadgat för det fall, att

område avstyckats till särskild fastighet, skall jämväl äga tillämpning, där

området avstyckats för att sammanläggas med annan fastighet, varvid dock

följande särskilda bestämmelser skola gälla:

Besvärar inteckning i stamfastigheten jämväl fastighet, varmed sammanläggning

skall ske, må begränsning eller avlösning av områdets ansvar för

nämnda inteckning ej äga rum.

Beslut örn begränsning så ock beslut örn avlösning utom i fall, varom i nästa

stycke sägs, må ej meddelas förr än förordnande örn sammanläggning givits;

och skall beslutet ävensom verkan av verkställd nedsättning avse hela den nybildade

fastigheten.

Är med hänsyn till inteckning i fastighet, varmed sammanläggning skall

ske, avlösning av områdets inteckningsansvar erforderlig för sammanläggningens

genomförande, skall sökanden visa, i stället för att avstyckningen

fastställts, att den sökts. Beslutet om avlösning skall ej tillika innefatta förklaring

örn ansvarets begränsning. Nedsättning skall verkställas inom nittio

dagar från det beslutet vunnit laga kraft, vid äventyr att detta eljest är förfallet.

Anmälan örn nedsättningen skall göras icke till domaren utan till ägodelningsdomaren.

Befrielse från inteckningsansvar skall ej inträda förr än förordnande

örn sammanläggning gives, i följd varav anteckning örn befrielsen skall göras

först efter det förordnandet meddelats eller, där ägodelningsdomaren ej tillika

är domare i domsagan, anmälan örn förordnandet inkommit till denne. Om förordnandet

skall, sedan det vunnit laga kraft, anmälan göras hos Konungens

befallningshavande. Innan anmälan inkommit, må fördelning ej äga Tinn av

belopp, som blivit för avlösning nedsatt.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr S.

51

2 §•

Har av mark, samfälld för flera än tio fastigheter, område avstyckats enligt

19 kap. lagen örn delning av jord å landet eller 5 kap. lagen örn fastighetsbildning

i stad, må, där området blivit av fastigheternas ägare överlåtet

till annan, områdets inteckningsansvar kunna begränsas eller avlösas, ändå

att de därför i övrigt stadgade förutsättningar ej äro för handen.

I fall, som nu nämnts, vare ej erforderligt att ansökan örn begränsning av ansvaret

eller örn avlösning av detsamma utan att begränsning förut utverkats

göres förr än å den rättegångsdag för inteckningsärenden, som infaller näst

efter två år från det överlåtelsen skedde.

3 §.

Vad i lagen den 14 juni 1929 är stadgat i avseende å avstyckat område

skall äga motsvarande tillämpning å område, som av mark, samfälld för flera

än tio fastigheter, blivit genom tomtindelning utlagt till tomt eller tomtdel och

jämlikt 1 kap. 6 a § 3 mom. lagen örn fastighetsbildning i stad är att anse såsom

avstyckat, såframt området blivit av fastigheternas ägare överlåtet till annan;

dock vare i fråga örn den tid, inom vilken ansökan örn begränsning eller

avlösning skall göras, lag som i 2 § sägs.

4 §.

Där fråga är örn begränsning eller avlösning av inteckningsansvar, såvitt

angår område som avstyckats av samfälld mark, skall vad i lagen den 14 juni

1929 och denna lag sägs örn stamfastighet hava avseende å en var av de

fastigheter, för vilka området varit samfällt. Belopp, vartill områdets inteckningsansvar

skall vara begränsat eller med vilket ansvaret må kunna

avlösas, skall bestämmas allenast till vad av områdets värde belöper å den eller

de fastigheter, vari gäller inteckning, för vilken området häftar. Samtycke till

avlösning erfordras blott av ägare till fastighet, som nu nämnts. Betalning

ur belopp, som blivit för avlösning nedsatt, må tilläggas endast innehavare av

fordran eller rättighet, för vilken sådan fastighet häftar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1930 men skall ej äga tillämpning å

område, som vid nämnda tid är avstyckat för sammanläggning med annan

fastighet eller skall anses vara avstyckat enligt 1 kap. 6 a § 3 mom. lagen

om fastighetsbildning i stad, så framt området överlåtits före lagens ikraftträdande.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

Förslag

till

Lag

om vissa av samfälld mark avstyckade eller avsöndrade områdens befriande

från inteckningsansvar.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Har av mark, samfälld för flera än tio fastigheter, område avstyckats en-‘

ligt 19 kap. lagen örn delning av jord å landet eller 5 kap. lagen örn fastighetsbildning

i stad, må området, där det blivit av fastigheternas ägare överlåtet

till annan, kunna i den ordning nedan sägs befrias från ansvar för inteckning

för fordran eller för rätt till avkomst eller annan förmån i fastighet, som har

del i samfälligheten.

Vad i första stycket är stadgat skall jämväl äga tillämpning i avseende å

område, som av mark, varom där förmäles, blivit genom tomtindelning utlagt

till tomt eller tomtdel och jämlikt 1 kap. 6 a § 3 mom. lagen örn fastighetsbildning

i stad är att anse såsom avstyckat.

Lika med inteckning skall enligt denna lag anses fordran eller rätt till avkomst

eller annan förmån, för vilken fastighet jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken

häftar.

2 §•

Vill ägare av avstyckat område utverka områdets befriande från inteckningsansvar,

skall han göra ansökan därom hos rätten i den ort, där området

ligger, samt visa dels att lagfart a fanget blivit sökt dels, i fråga örn avstyckning

till särskild fastighet eller tomtindelning, att fastställelse meddelats

genom beslut, som vunnit laga kraft, eller, i fråga örn avstyckning för sammanläggning,

att avstyckningen sökts.

Örn ansökningen skall anteckning göras i intecknings- eller fastighetsboken.

3 §.

Rätten utförde kungörelse örn ansökningen. Kungörelsen skall innehålla,

att, örn någon, vilkens rätt kan vara beroende av ansökningen, vill bestrida

densamma, han har att vid talans förlust göra anmälan därom hos rätten sist

å den rättegångsdag för inteckningsärenden, som infaller näst efter sex månader,

sedan kungörelsen utfärdats, samt därvid uppgiva den eller de inteckningar,

med avseende varå ansökningen bestrides.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

53

Genom domarens försorg skall kungörelsen ofördröjligen införas i allmänna

tidningarna och tidning inom orten så ock avsändas till pastorsämbetet i den

församling, där området ligger, för uppläsande i kyrkan så snart ske kan.

Kostnad för kungörelsen skall gäldas av områdets ägare.

4 §•

Underlåtenhet att bestrida ansökningen må ej läggas någon till last såsom

försummelse i bevakande av honom eller annan tillkommande rättighet.

5 §.

Har ej ansökningen inom den i kungörelsen angivna tiden bestritts, vare

området ej vidare besvärat av inteckning, som i 1 § avses. Bestrides ansökningen,

häfte området fortfarande för inteckning, med avseende varå ansökningen

bestritts, ävensom för övriga inteckningar i den eller de fastigheter,

som besväras av samma inteckning. Inteckning, för vilken området icke längre

skall häfta, gälle oavkortad i återstoden av intecknad fastighet.

Har avstyckning skett för sammanläggning, skall områdets befrielse från

inteckningsansvar ej inträde förr än förordnande örn sammanläggning gives.

Där till följd av sammanläggning inteckning i området kommit att gälla i hela

den nybildade fastigheten, skall befrielsen avse denna. Besvärar inteckning

jämväl den fastighet, varmed sammanläggning skett, gälle befrielsen ej den

inteckning.

Anteckning i vad mån området fortfarande häftar för inteckning skall

göras i intecknings- eller fastighetsboken.

6 §.

Yad i denna lag stadgats örn avstyckat områdes befriande från inteckningsansvar

skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn lägenhet, som genom

jordavsöndring upplåtits av mark, samfälld för flera än tio fastigheter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1930.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 5 och 6 mom. av 37 § förordningen den 16 juni

1875 angående inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att 5 och 6 mom. av 37 § förordningen den 16 juni

1875 angående inteckning i fast egendom, vilka lagrum senast ändrats, 5 mom.

genom lagen den 18 juni 1926 (nr 330) och 6 mom. genom lagen den 14 juni

1929 (nr 162), skola erhålla följande ändrade lydelse:

5 mom. Vad enligt 3 och 4 mom. gäller örn avsöndrad lägenhet skall ock

gälla örn område, som avstyckats enligt 19 kap. lagen örn delning av jord å

landet eller 5 kap. lagen örn fastighetsbildning i stad, dock icke där stamfastigheten

och det avstyckade området ännu äro i samma ägares hand.

Vad nu sagts i fråga örn avstyckat område skall jämväl äga tillämpning i

avseende å område, som av samfälld mark blivit genom tomtindelning utlagt

till tomt eller tomtdel och jämlikt 1 kap. 6 a § 3 mom. lagen örn fastighetsbildning

i stad är att anse såsom avstyckat.

6 mom. Huru avsöndrat eller avstyckat område må befrias från inteckningsansvar

samt huru avstyckat områdes inteckningsansvar må begränsas

eller avlösas, därom är särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1930 och skall tillämpas jämväl i fråga

örn inteckning, som tillkommit före sagda dag, men ej beträffande område,

som vid nämnda tid är avstyckat för sammanläggning med annan fastighet

eller skall anses vara avstyckat enligt 1 kap. 6 a § 3 mom. lagen örn fastighetsbildning

i stad, sa framt området överlåtits före lagens ikraftträdande.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

55

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 121 § utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 121 § utsökningslagen, vilket lagrum erhållit sm

nuvarande lydelse genom lagen den 14 juni 1929 (nr 163), skall hava följande

ändrade lydelse:

Skola-----tillhöra.

Gå — —- — —- — utropas.

Har från egendom, däri inteckning beviljats, lägenhet avsöndrats eller område

enligt 19 kap. lagen örn delning av jord å landet eller 5 kap. lagen

örn fastighetsbildning i stad avstyckats, och ansvarar lägenheten eller det avstyckade

området för den inteckning allenast pa sätt i 3 mom. av 37 § förordningen

angående inteckning i fast egendom sägs, ma inteckningen ej föranleda

försäljning av den avsöndrade lägenheten eller det avstyckade området,

utan så är att vid utropet av stamfastigheten den därför bjudna köpeskillingen

funnits icke förslå till fulla gäldandet av inteckningshavarens fordran och icke

lägenhetens eller det avstyckade områdets ägare genast erlägger vad dan

brister eller, då fråga är örn avstyckat område, vars ansvar är begränsat till

visst bristen understigande belopp, vad salunda må uttagas ur området.

Vad nu sagts i fråga örn avsöndrat eller avstyckat område skall jämväl äga

tillämpning i avseende å område, som genom tomtindelning blivit utlagt till

tomt eller tomtdel och jämlikt 1 kap. 6 a § 3 mom. lagen örn fastighetsbildning

i stad är att anse såsom avstyckat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1930.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr S.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 8 april

1930.

Närvarande:

justitieråden Stenberg,

Appelberg,

Tiselius,

regeringsrådet Söderwall.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Kungl. Höghet ‘Kronprinsen-Regenten i

statsrådet den 28 februari 1930, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över

upprättade förslag till lag angående utsträckt tillämpning av lagen den 14

juni 1929 (nr 161) om begränsning eller avlösning av avstyckat områdes ansvar

för inteckning i stamfastigheten, lag om vissa av samfälld mark avstyckade

eller avsöndrade områdens befriande från inteckning sansvar, lag örn ändrad

lydelse av 37 § 5 och 6 mom. förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning

i fast egendom och lag om ändrad lydelse av 121 § ut sökning sia g en.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av extra ledamoten a justitiedepartementets lagavdelning, hovrättsrådet

Ragnar Petré.

Lagrådet fann de tre förstnämnda förslagen föranleda följande erinringar.

Förslaget till lag angående utsträckt tillämpning av lagen den 14 juni

1929 (nr 161) om begränsning eller avlösning av avstyckat områdes

ansvar för inteckning i stamfastigheten.

1 §•

Då denna paragraf föreskriver, att vad i 1929 års lag stadgas för fall av

områdes avstyckning till särskild fastighet jämväl skall, med vissa modifikationer,

äga tillämpning i fall av avstyckning för sammanläggning med annan

fastighet, avses, att även i sistnämnda fall samtliga de i 1929 års lag angivna

förutsättningarna skola gälla; det fordras alltså för tillämpning av denna paragraf,

ej blott att området blivit av stamfastighetens ägare till annan överlätet,

utan ock till skillnad fran vad som skall gälla i fråga örn 2 § — att

stamfastigheten är intecknad gemensamt med annan fastighet samt att överlåtelsen

avsett tillgodoseende av bostads- eller egnahemsändamål eller inne
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 8.

57

burit försäljning av utarrenderad jord till arrendatorn. För att detta, såsom

lämpligt är, må direkt framgå av lagtexten kräves någon jämkning i densamma.

Vad beträffar det i fråga örn överlåtelsens ändamål uppställda villkoret kan,

såsom framhållits i ett av Konungens befallningshavande i Kopparbergs

län åberopat yttrande av överlantmätaren i länet, råda tvekan, örn icke genom

bibehållande av detsamma oförändrat syftet med förevarande lag skulle

i betydlig grad förfelas. Institutet avstyckning för sammanläggning har tillkommit

bland annat för att inom Norrland, Dalarna och Värmland bidraga

lill att inägojord, som tillhör trävarubolagen men för dem snarast är en tunga,

avstyckas från bolagens skogsmark och sammanlägges med närliggande jordbruksfastigheter,

som förut hava nödig husbehovsskog. En dylik socialt och

nationalekonomiskt önskvärd jorddelning skulle kunna betydligt underlättas,

örn förevarande lag kunde komma till tillämpning å sådana avstyckningar. Da

emellertid, när avstyckade områden sålunda skola sammanläggas med redan

befintliga bondejordbruk, avstyckningarna, åtminstone i allmänhet, näppeligen

kunna sägas avse »egnahemsändamål», synes man för att möjliggöra lagens

tillämpning i dylika fall böra modifiera de uppställda förutsättningarna, da

fråga är örn sammanläggning. Sker detta exempelvis så, att begränsning eller

avlösning av inteckningsansvar förklaras få äga rum jämväl då avstyckning

för sammanläggning med annan fastighet avser stärkande av befintligt mindre

jordbruk, torde någon risk icke uppkomma för att säkerheten för stamfastigheternas

inteckningar skall i någon män minskas.

En motsvarande jämkning av förutsättningarna synes emellertid önskvärd

även i fråga örn 1929 års lag, detta med hänsyn till de avstyckningar, som

verkställas med stöd av 2 § i lagen den 9 mars 1928 med särskilda bestämmelser

angående avstyckning inom vissa delar av Kopparbergs län. Dessa avstyckningar

måste nämligen juridiskt betraktas såsom avstyckningar till särskild

fastighet och äro således att bedöma enligt 1929 års lag, men då de hava

enahanda syfte och praktiska innebörd som nyssberörda, i de nordliga landskapen

förekommande avstyckningar för sammanläggning, böra de, på sätt

överlantmätaren också erinrat, skäligen i nu förevarande avseende likställas

med dessa. Att utan begränsning till fall, som avses i nämnda lag av år 1928,

vidtaga den ändring i 1929 års lag, som lagrådet salunda förordar, torde icke

möta betänklighet, enär till följd av de bestämmelser, som reglera avstyckningsinstitutet,

avstyckning till särskild fastighet i syfte att stärka befintligt

mindre jordbruk icke gärna kan ifrågakomma annat än i dessa fall. Avfattas

1929 års lag på nu antytt sätt, erfordras icke i detta hänseende ändring i lydelsen

av den nu behandlade paragrafen.

Enligt 7 § i 1929 års lag skall, när nedsättning av det för inteckningsansvarets

avlösning bestämda beloppet ägt rum, anmälan därom av Konungens befallningshavande

göras till domaren, såvitt angår jord a landet. I det inom

justitiedepartementet utarbetade preliminära förslaget till lag örn utsträckning

av 1929 års lags tillämplighet upptogs för det i fjärde stycket av 1 § avsedda

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

fallet en bestämmelse, att anmälan örn skedd nedsättning skulle göras icke till

domaren utan till ägodelningsdomaren. Orsaken härtill var tydligen det särskilda

förhållande, som i sammanläggningsfallen skulle äga rum mellan avstyckningsärendet,

som slutligen handlägges av ägodelningsdomaren eller ägodelningsrätten,

och det pa häradsrättens beslut ankommande avlösningsärendet.

Med anledning av ett över nämnda förslag avgivet yttrande, däri framhållits,

att domaren alltid borde erhålla underrättelse örn verkställd nedsättning,

har emellertid nämnda särbestämmelse uteslutits ur det nu föreliggande

förslaget. Härvid torde man hava förutsatt, att i det sällsynta fall, då domaren

och ägodelningsdomaren ej vore samma person, den senare till följd av

stadgandena i 12 § av 1926 års lag örn sammanläggning av fastigheter å lanlet

skulle genom domaren få kännedom örn nedsättningen. Då emellertid med

hänsyn till avfattningen av dessa stadganden det ej kan tagas för visst, att så

kommer att ske, synes det riktigast, att för det fall, som särbestämmelsen gällde,

i lagen föreskrives, att när domare, som ej tillika är ägodelningsdomare,

erhållit meddelande örn skedd nedsättning, han skall härom underrätta ägodelningsdomaren.

2 §.

Att förfarandet vid begränsning eller avlösning av inteckningsansvar enligt

förevarande paragraf skall vara detsamma som för olika fall bestämts i

1929 års lag och 1 § av den nu behandlade lagen, bör i paragrafen utsägas.

Ävenledes vore lämpligt, örn av paragrafens avfattning tydligt framginge den

skillnad i fråga om förutsättningarna för tillämpligheten, som, på sätt lagrådet

redan vid 1 § påpekat, består mellan 1 och 2 §§.

övergångsbestämmelsen.

Då begränsning eller avlösning av inteckningsansvar bör få ske allenast när

ansvaret är subsidiärt, och först genom det samtidigt med förevarande förslag

till lagrådet remitterade förslaget till ändring i inteckningsförordningen meddelas

stadgande örn subsidiärt ansvar i avseende å område, som avstyckats för

sammanläggning med annan fastighet, eller å område, som enligt 1 kap. 6 a § 3

mom. lagen örn fastighetsbildning i stad är att anse såsom avstyckat, har blivit

nödigt att, såvitt angar nu nämnda områden, i en övergångsbestämmelse till

förevarande lag göra enahanda förbehåll som förslaget till ändring i inteckningsförordningen

innehåller. Denna övergångsbestämmelsens innebörd skulle

framstå klarare, därest bestämmelsen, i enlighet med vad det inom justitiedepartementet

utarbetade förberedande förslaget innehöll, komme att hänföra sig till

nämnda båda slag av områden.

Förslaget till lag om vissa av samfälld mark avstyckade eller avsöndrade

områdens befriande från inteckningsansvar.

1 §>

När år 1907 åtgärd i lagstiftningsväg första gången vidtogs för underlättande

av mindre områdens befriande från ansvar för inteckningar i de fastig
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

heter, från vilka de avskilts, gällde det områden — knektetorpen — vilkas

värde i förhållande till stamfastigheternas städse var så litet, att det för kreditgivaren

saknade egentlig betydelse, huruvida kreditunderlaget omfattade

även området eller örn detta frigjordes från inteckningsansvaret. Man fann sig

då kunna stadga ansvarsfrihet för området i förhållande till rättsägare, som icke

inom stadgad, genom offentlig kungörelse bekantgjord tid framställde erinran

däremot. Nu föreslås ett liknande preklusionsförfarande beträffande områden

i allmänhet, som avskilts från mark, samfälld för ett flertal fastigheter. De

samfälligheter, som här avses, kunna vara av den mest växlande art. Det

kan vara fråga örn rena obetydligheter, såsom för allmänt behov avsatta vägar

och diken, men också exempelvis örn vid skifte avsatt strömfall eller gemcnsamhetsskog

eller skog, som vid skifte enligt skiftesstadgan lämnats oskiftad.

Då samfälligheter av de senast nämnda slagen kunna vara av betydande värde,

kan det icke komma i fråga att här utan vidare tillämpa den i 1907

års lag upptagna principen. Att begränsa den blivande lagens tillämplighet

till vissa slag av samfälligheter eller eljest genom fixa regler ^bestämma, under

vilka omständigheter befrielse bör få inträda, torde svårligen låta sig göra. Vill

man vinna det praktiska syfte, som förslaget avser att realisera, synes

annan utväg icke stå till buds än att, såsom förslaget innehåller, åt domstolen

överlämna att efter omständigheterna i det särskilda fallet pröva, huruvida

risk föreligger, att det ifrågavarande områdets befriande från inteckningsansvar

kan bliva till skada för inteckningshavare. Men fråga är, huruvida

icke omsorgen örn fastighetskrediten bör föranleda, att prövningen blir något

strängare än som skulle följa av det föreslagna stadgandet. Det bör ej vara

nog med att utesluta de fall, då särskilda skäl tala för att säkerheten kunde

märkligt minskas, utan preklusion bör få inträda endast då omständigheterna

utgöra grund för antagande, att avsevärd minskning av säkerheten ej skall

uppstå. Härutinnan hemställes örn ändring av förevarande paragraf.

Vad som i första rummet kommer i betraktande vid domstolens bedömande

av nu berörda fråga är givetvis värdeförhållandet mellan området och stamfastigheterna.

Lagrådet anser sig härvid böra framhålla, att domstolarna

ingalunda alltid böra känna sig skyldiga att fordra särskild utredning om

värdet å området och stamfastigheterna; skulle praxis utbildas i denna riktning,

kunde lagens syfte bliva väsentligt motverkat. I de flesta fall — t. ex. då

området består av en jordremsa, som vid skifte undantagits till väg, eller av

mark, som avsatts till grustag men vars grustillgång uttömts — lärer det vara

uppenbart, att risk för säkerhetens minskande icke föreligger.

3 §.

Såsom förutsättning för att kungörelse angående gjord ansökning örn ansvarsbefrielse

skall utfärdas bör i lagen angivas, att hinder mot bifall till ansökningen

ej möter på grund av stadgandena i 1 och 2 §§.

För att hänsyn skall tagas till ett efter ansökningens kungörande gjort bestridande

av densamma förutsättes, att bestridandet framställts av »någon,

vilkens rätt kan vara beroende av ansökningen». Enligt motiven avses härmed

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

ägare av fastighet, som har del i den ifrågavarande samfälligheten, eller ägare

av annan, med sådan fastighet gemensamt intecknad fastighet eller innehavare

av inteckning i fastighet, som nu nämnts. I anledning av detta uttalande i

motiven må erinras förutom att även andra än personer av de nämnda kategorierna

undantagsvis kunna tänkas vara rättsägare i förevarande hänseende

att icke alla ägare av de fastigheter, till vilka samfälligheten hör, äro att

räkna hit. Det lärer tvärtom i regel förhålla sig så, att sådana fastighetsägares

rätt redan av den anledningen icke beröres av ansökningen, att vid områdets

överlåtande icke å köpeskillingen avräknats någon på området belöpande del

av stamfastigheternas inteckningar, vadan dessa fastigheters ägare gentemot

ägaren av det avstyckade området hava att helt svara för nämnda inteckningar.

Och härjämte är att märka, att därest till följd av numera gällande regler det

avstyckade områdets inteckningsansvar är allenast subsidiärt och följaktligen

primärt ansvar för hela gälden åvilar stamfastighetema, dessas ägare icke äro

rättsligt beroende av ansökningen; endast örn äldre lag är tillämplig beträffande

inteckningsansvaret, kan detta vara fallet.

o • 5 §-

Sedan den i kungörelsen utsatta tiden gått till ända, bör rätten meddela beslut,

varigenom med tillämpning av de i de två första styckena av denna paragraf

givna reglerna fastställes, i vilken mån området fortfarande häftar för

inteckning i stamfastighet. Härom bör bestämmelse införas i tredje stycket

före stadgandet, att anteckning örn nämnda förhållande skall göras i inteck

nings- eller fastighetsboken.

6 §.

Enligt 2 § är såsom förutsättning för avstyckat områdes befriande från inteckningsansvar

bland annat angivet, att fastställelse skall hava skett å avstycknmgen.

Då även denna bestämmelse skall äga motsvarande tillämpning

i fråga om avsöndrad lägenhet, må erinras, att beträffande avsöndringar, som

tillkommit före den 1 januari 1897, fastställelse ej var erforderlig för lagfart å

desamma. Enligt lagrådets mening bör den omständigheten, att dylik avsöndring

ej fastställts, icke utgöra hinder för lagens tillämpning. Avfattningen

av förevarande paragraf torde ej heller utesluta en tolkning i enlighet härmed.

Efter godkännande av den nu föreslagna lagstiftningen skulle de regler,

som i lag givits till underlättande av att avsöndrade eller avstyckade områden

må befrias, helt eller delvis, från inteckningar i stamfastigheterna, vara att

söka i fyra särskilda lagar, nämligen 1907 års lag angående ryttare-, soldatoch

båtsmanstorp, 1929 års lag, avseende områden, som avstyckats enligt fastighetsbildningslagen

eller till särskilda fastigheter enligt jorddelningslagen, en

lag, innebärande huvudsakligen att 1929 års lag skall med vissa modifikationer

vara tillämplig jämväl med avseende å områden, som enligt jorddelningslagen

avstyckats för sammanläggning med annan fastighet, samt en lag, varigenom

ett enklare förfarande stadgas för det fall, att ett avstyckat’eller

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr S.

61

avsöndrat område varit samfällt för ett större antal fastigheter. För sistnämnda

fall meddelas emellertid ett stadgande även i den tredje av berörda

lagar.

Av denna sammanställning torde framgå, att de fyra lagarna behandla sa

likartade och med varandra så sammanhängande ämnen, att det skulle bidraga

till större reda och lättare översikt, örn hithörande bestämmelser upptoges i en

lag. Beträffande den s. k. ryttartorpslagen vill dock lagrådet ej förorda dess

uppgående i en enhetlig lag, enär den är av i viss man tillfällig karaktär och

kan antagas hava till stor del redan vunnit den tillämpning, som var avsedd.

Men i fråga örn de tre övriga lagarna anser sig lagrådet böra hemställa örn

deras sammanförande till en enda lag, vilken skulle kunna rubriceras såsom

»Lag om begränsning eller upphävande av avstyckat eller avsöndrat områdes

ansvar för inteckning i stamfastighet». Med de jämkningar, som påkallas av

sammanslagningen, kunde i den enhetliga lagen i ett första avsnitt med överskrift

»Örn begränsning eller avlösning av inteckningsansvaret» upptagas innehållet

i dels 1—11 §§ i 1929 års lag, dels den föreslagna lagen örn utsträckt

tillämpning av denna lag och dels 13 § i 1929 års lag, varefter med överskrift

»Örn inteckningsansvarets upphörande på grund av preklusion» kunde införas

innehållet i den särskilda lagen angående samfälligheter, med undantag dock

av stadgandet i 1 § andra stycket. Som en »Allmän bestämmelse» kunde till

sist inflyta ett stadgande, motsvarande dem, som innehållas i nämnda stycke

och 12 § i 1929 års lag.

Förslaget till lag örn ändrad lydelse av 37 § 5 och 6 moni. förordningen

den 16 juni 1875 angående inkokning i fast egendom.

Den i 6 mom. upptagna hänvisningen till ifrågavarande speciallagstiftning på

inteckningsrättens område synes vara allt för allmänt hållen. Det vore lämpligare

att avfatta hänvisningen i anslutning till ordalagen i den av lagrådet

föreslagna rubriken till den lag, som skulle bildas genom den av lagrådet i

det föregående förordade sammanslagningen.

Enligt övergångsbestämmelsen skall den föreslagna lagen ej äga tillämpning

beträffande avstyckat område, som överlåtits före dagen för lagens ikraftträdande,

med mindre området avstyckats till särskild fastighet. Då ändringen i

inteckningsförordningen icke avser något fall av avstyckning till särskild fastighet,

bör förbehåll för dylikt fall ej upptagas i övergångsbestämmelsen.

— Därest övergångsbestämmelsen till den föreslagna lagen angående utsträckt

tillämpning av 1929 års lag avfattas i enlighet med lagrådets hemställan, är

lämpligt att giva övergångsbestämmelsen till förevarande lag en motsvarande

avfattning.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 121 § utsökningslagen

lämnades av lagrådet utan anmärkning.

Ur protokollet:

Hagnar Kihlgren.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr S.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 30 december 1930.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, Larsson,

Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anför chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Gärde:

»I statsråd den 28 februari 1930 har Kungl. Majit på föredragning av min

företrädare i ämbetet bestämt, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamål inhämtas över inom departementet upprättade

förslag till lag angående utsträckt tillämpning av lagen den 14 juni

1929 (nr 161) örn begränsning eller avlösning av avstyckat områdes ansvar för

inteckning i stamfastigheten, lag örn vissa av samfälld mark avstyckade eller

avsöndrade områdens befriande från inteckning sansvar, lag örn ändrad lydelse

av 37 §5 och 6 mom. förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast

egendom> och lag om ändrad lydelse av 121 § utsökning slag en. Över förslagen

har lagrådet avgivit utlåtande den 8 april 1930.

Lagrådet bär i det stora hela godkänt förslagen. Även jag giver dem min

anslutning. I formellt hänseende har lagrådet erinrat, att efter ett upphöjande

till lag av den föreslagna lagstiftningen reglerna örn avstyckade eller avsöndrade

områdens befriande från inteckningar i stamfastigheterna skulle vara att

söka i fyra särskilda lagar, nämligen 1907 års lag angående ryttare-, soldat- och

båtsmanstorp, 1929 års lag om begränsning eller avlösning av avstyckat områdes

ansvar för inteckning i stamfastigheten samt de båda nya lagarna i ämnet.

Då samtliga dessa lagar enligt lagrådets mening behandla så likartade och med

varandra så sammanhängande ämnen, att det skulle bidraga till större reda och

lättare översikt, om hithörande bestämmelser upptoges i en lag, har lagrådet,

som dock ej velat förorda den s. k. ryttartorpslagens uppgående i en enhetlig

lag, hemställt om de tre övriga lagarnas sammanförande i en enda lag. Uppenbarligen

har vid förslagens utarbetande förelegat en nog så naturlig önskan att

icke upphäva, örn också endast formellt, en lag som tillkommit så sent som år

1929. övervägande skäl synas mig dock tala för den av lagrådet föreslagna

anordningen, helst det visat sig möjligt att åtminstone delvis i varandra inarbeta

1929 års lag och förslaget örn dennas utsträckning. Härtill kommer, att jag

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

efter hemställan av lagrådet ämnar föreslå viss ändring i 1929 års lag, vilken

således ändå icke kan lämnas alldeles orörd. Vid sådant förhållande har jag

låtit inom departementet utarbeta förslag till en enhetlig lag med rubrik: Lag

om avstyckat eller avsöndrat områdes befriande från ansvar för inteckning i

stam fastighet.’

I en första avdelning av lagen med överskrift Örn ansvarets begränsning

och avlösning’ har jag låtit upptaga innehållet i dels 1929 års lag med undantag

av 12 §, och dels den föreslagna lagen örn utsträckt tillämpning av 1929 års lag.

Bestämmelserna hava fördelats i två grupper, försedda med underrubrikerna

''Område, som avstyckats till särskild fastighet’, omfattande 1—13 §§ samt ''Område,

som avstyckats för sammanläggning med annan fastighet, innefattande

14 §. Vidare har jag i en andra avdelning av lagen med överskrift ''Örn ansvarets

upphörande efter kungörelse’, omfattande 15—20 §§, låtit införa innehållet

i den föreslagna lagen örn vissa av samfälld mark avstyckade eller avsöndrade

områdens befriande från inteckningsansvar med undantag av 1 § andra stycket.

Under ''Allmän bestämmelse’ har slutligen såsom 21 § intagits innehållet i 12 §

i 1929 års lag och sistnämnda stycke.

Paragraferna 1—11 överensstämma nära med motsvarande paragrafer i 1929

års lag. Endast i 1 § första stycket har vidtagits en ändring av saklig innebörd,

i det att med överlåtelse för ''bostads- eller egnahemsändamål likställts

överlåtelse för ''stärkande av befintligt mindre jordbruk’. Härtill återkommer

jag vid 14 §. Därjämte lia från den föreslagna lagen angående utsträckt tilllämpning

av 1929 års lag överflyttats ett par bestämmelser. Sålunda har i

1 § andra stycket införts den i 2 § utsträckningslagen upptagna bestämmelsen

att, där området avstyckats av mark, samfälld för flera än tio fastigheter med

skilda ägare, för begränsning eller avlösning av inteckningsansvaret allenast

erfordras, att området överlåtits till annan. I 2 § har inarbetats den för sådant

område avsedda särbestämmelsen i fråga örn ansökningstiden, vilken likaledes

återfinnes i 2 § utsträckningslagen. I 5 § första och andra styckena hava

intagits regler motsvarande dem, som innehallas i andra och tredje punkterna

av 3 § utsträckningslagen. I fråga om 6 § må allenast erinras, att, där

endast en av flera stamfastigheter exekutivt försålts, ur området givetvis icke

kan till täckande av eventuell brist uttagas mer än vad enligt begränsnmgsbeslutet

av områdets värde belöper å den försålda stamfastigheten. 12 § överensstämmer

med 13 § i 1929 års lag. — I 13 § hava införts de i 2 § utsträckningslagen

innehållna bestämmelserna om begränsning eller avlösning av inteckningsansvaret

beträffande tomt- eller tomtdel. Då föreskrifterna örn tomtindelnings

avstyckande verkan i det förslag till ändring i fastighetsbildningslagen, som i

samband med ny stadsplanelagstiftning torde komma att föreläggas 1931 års

riksdag, hava sin plats i 1 kap. 3 §, har därav betingad ändring vidtagits i beskrivningen

av den tomt eller tomtdel, varom här är fråga. — Till U § hava

överförts reglerna i 1 § utsträckningslagen. Vid nämnda lagrum har lagrådet

förordat en mindre modifikation i de uppställda förutsättningarna för ansvarets

begränsning eller avlösning. Salunda har lagrådet i syfte att möjliggöra

den föreslagna lagens tillämpning även i sådant fall, då område avstyc
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

kats för sammanläggning med redan befintligt bondejordbruk, utan att avstyckningen

kan sägas avse egnahemsändamål, hemställt om sådana föreskrifter,

att begränsning eller avlösning av inteckningsansvar må kunna äga rum

jämväl då avstyckning för sammanläggning med annan fastighet avser stärkande

av befintligt mindre jordbruk. Lagrådet har tillika förordat en motsvarande

jämkning av förutsättningarna även i fråga örn 1929 års lag,

detta med hänsyn till de avstyckningar, som verkställas med stöd av 2 §

lagen den 9 mars 1928 med särskilda bestämmelser angående avstyckning inom

vissa delar av Kopparbergs län och vilka torde vara de enda avstyckningar till

särskild fastighet i syfte att stärka befintligt mindre jordbruk, som kunna

ifrågakomma. Då det synes önskvärt att begränsning eller avlösning av inteckningsansvar

må kunna medgivas i den av lagrådet föreslagna utsträckningen

samt inteckningshavares rätt icke torde härigenom kränkas, har, på sätt

jag redan antytt, i överensstämmelse med lagrådets hemställan i 1 § av det omarbetade

förslaget med överlåtelse för ''bostads- eller egnahemsändamål’ likställts

överlåtelse för ''stärkande av befintligt mindre jordbruk’. Genom hänvisning

i 14 § till 1 § får denna ändring verkan även i fråga örn avstyckning

för sammanläggning med annan fastighet. -—- 15—20 §§ överensstämma i huvudsak

med de däremot svarande 1—6 §§ i förslaget till lag örn vissa av samfälld

mark avstyckade eller avsöndrade områdens befriande från inteckningsansvar

med allenast den ändringen i fråga örn uppställningen — bortsett från

det förut berörda stadgandet i 1 § andra stycket — att bestämmelserna örn

tomt och tomtdel, som ingått i remissförslagets 1 och 2 §§, icke intagits i de

däremot svarande 15 och 16 §§ utan upptagits särskilt för sig i det omarbetade

förslagets 20 § andra stycket. Lagrådet har ifrågasatt, huruvida icke omsorgen

örn fastighetskrediten bör föranleda, att prövningen, huruvida preklusionsförfarandet

må komma i tillämpning, blir något strängare än som skulle

följa av den i remissförslagets 1 § uppställda förutsättningen, ''såframt särskilda

skäl ej föranleda till antagande, att inteckningshavares säkerhet genom

områdets befriande märkligen minskas’. I sådant hänseende har lagrådet

hemställt örn den ändring, att preklusion må inträda endast ’då omständigheterna

utgöra grund för antagande, att avsevärd minskning av säkerheten ej

skall uppsta . Då en ändring i den av lagrådet föreslagna riktningen torde

bidraga till att ytterligare trygga inteckningshavares rätt och det ej torde behöva

befaras, att domstolarna därav skola föranledas att onödigtvis fordra

särskild utredning örn värdet av området och stamfastigheterna, har jag i det

omarbetade förslagets 15 § vidtagit den sålunda förordade ändringen. -— Övergångsbestämmelsen

har i överensstämmelse med lagrådets hemställan avfattats

så, att begränsning eller avlösning av inteckningsansvar uteslutits i fråga örn

sådant område — avstyckat för sammanläggning med annan fastighet eller

utlagt till tomt eller tomtdel — vars inteckningsansvar icke är subsidiärt.

Lagrådets anmärkningar i övrigt mot de båda huvudförslagen äro av

övervägande formell natur och hava synts mig böra beaktas. Jämväl därutöver

hava vissa redaktionella jämkningar vidtagits. Särskilt må nämnas, att

genom förslagens inarbetande tillika med 1929 års lag i en enhetlig lag stad
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 3.

65

gandet i första punkten av 3 § lagen angående utsträckt tillämpning av 1929

års lag blivit överflödigt, varjämte föreskriften i sista punkten av samma paragraf

såsom självklar ansetts kunna utgå.

Lagrådets anmärkningar mot förslaget till lag örn ändrad lydelse av 37 §

5 och 6 mom. inteckningsförordningen har jag funnit böra beaktas. Därjämte

har såväl detta förslag som förslaget till lag örn ändrad lydelse av 121 § utsökningslagen

undergått jämkningar av redaktionell art.

De nya lagarna hava ansetts böra träda i kraft den 1 januari 1932.»

Föredraganden uppläser härefter de i enlighet med vad sålunda anförts

upprättade förslagen till lag om avstyckat eller avsöndrat områdes befriande

från ansvar för inteckning i stamfastighet, lag örn ändrad lydelse av 37 § 5

och 6 mom. förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom

och lag örn ändrad lydelse av 121 § utsökningslag en samt hemställer, att förslagen

måtte genom proposition föreläggas 1931 års riksdag till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till nästkommande

års riksdag skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gösta Tidelius.

5

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami.

3 käft. (Nr 3•)

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1931:242 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om avstyckat eller avsöndrat områdes befriande från ansvar för inteckning a1 i texten
  2. 1LU 1931:29 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts> proposition med förslag till lag om avstyckat eller avsöndrat områdes befriande från ansvar för inteckning i stamfa s. 1 i texten