Angående nedsättning av räntan å vissa lån ur lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby
1931-01-14 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1931:30, Angående nedsättning av räntan å vissa lån ur lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby
Dokumentets text
Kungl. Majus proposition nr 30.
1
Nr 30.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående nedsättning
av räntan å vissa lån ur lånefonden för tjänstemannasamhället
vid Mörby; given Stockholms slott
den 14 januari 1931.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Sam Larsson.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 14 januari 1931.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,
Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för socialdepartementet, statsrådet Larsson:
Med skrivelse den 19 november 1930 har tjänstemannasamhällets vid
Mörby egnaliemsförening med begränsad personlig ansvarighet överlämnat
en till Kungl. Majit ställd skrift, däri, såvitt numera är i fråga, sekreteraren
hos telegrafstyrelsen Algot Berger, professorn Henrik Rosendahls änka
Hilda Rosendahl och lektorn Hugo Hagelins änka Hedvig Hagelin anhållit
om nedsättning av räntan beträffande byggnadslån för vissa av föreningen
till sökandena med tomträtt upplåtna tomter.
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 20 höft. (Nr 30—31.)
54 31
2
Kungl. Majus proposition nr 30.
Innan jag närmare ingår på denna framställning, ber jag att först få i
korthet erinra örn vissa från statens sida vidtagna åtgärder för bildande oell
utveckling av tjänstemannasamhället vid Mörby.
I skrivelse den 27 maj 1911, nr 188, anmälde riksdagen, bland annat, att
riksdagen, med bifall till Kungl. Majits därom gjorda framställning,
l:o) medgivit, dels att, sedan stadsplan och tomtindelning fastställts för
ett område örn 31.7 7 hektar av kronoegendomen D/g mantal Mörby nr 1 i
Danderyds socken (numera Stocksunds köping) av Stockholms Ian, till en
av statstjänstemän bildad, behörigen registrerad förening för ekonomisk
verksamhet finge, i huvudsaklig överensstämmelse med i statsrådsprotokollet
den 24 februari 1911 angivna grunder, med tomträtt under en tid
icke överstigande 60 år upplåtas de inom området befintliga tomterna mot
en tomträttsavgift, som skulle uppgå till ett belopp, motsvarande minst 4
procent ränta å tomternas sammanlagda markvärde, beräknat efter 15 öre perkvadratmeter,
dels ock att till föreningen finge tills vidare utan avgift med
nyttjanderätt upplåtas till vägar och öppna platser avsedda delar av området,
mot att föreningen förbunde sig att iordningställa och väl underhålla
desamma;
2:o) beslutat, att en lånefond, benämnd lånefonden för tjänstemannasamhället
vid Mörby, skulle bildas, samt för avsättning till denna fond för år
1912 anvisat ett anslag av 930,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att
redan under år 1911 av tillgängliga medel förskottsvis utanordna 330,000
kronor;
3:o) medgivit, att ur nämnda lånefond finge av statskontoret beviljas
nämnda förening dels ett lånebelopp av högst 330,000 kronor för att, enligt
de närmare föreskrifter, som Kungl. Maj:t utfärdade, användas till anläggning
av vägar och öppna platser samt vatten- och avloppsledningar
inom förenämnda område av egendomen Mörby, med skyldighet för låntagaren
att å lånet erlägga ränta efter 4*/2 procent örn året och enligt av
Kungl. Majit fastställd plan amortera detsamma under en tid icke överstigande
fyrtio år, men med rätt för Kungl. Majit att under högst två år
medgiva uppskov med erläggande av ränta och amortering av lånet, dels och,
i huvudsaklig överensstämmelse med i statsrådsprotokollet den 24 februari
1911 angivna grunder och enligt de närmare bestämmelser, som Kungl. Majit
meddelade, lån för bebyggande av tomter, som upplåtits med tomträtt inom
ifrågavarande område, å vilka lån skulle erläggas ränta efter 4l/2 procent örn
året; samt
4:o) medgivit, att de kapitalavbetalningar, som verkställdes å de från
fonden utgående lånen, finge tills vidare tilläggas fonden.
Sedan den ifrågasatta föreningen bildats under namn av tjänstemannasamhällets
vid Mörby egnahemsförening med begränsad personlig ansvarighet,
fastställde Kungl. Majit den 28 juli 1911 stadgar för densamma. Därvid
bestämdes, bland annat, att till medlem av föreningen kunde antagas
en var, som hade fast anställning i statens tjänst eller efter att hava innehaft
sådan anställning åtnjöte pension från staten (statstjänsteman). Här
-
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 30.
efter godkände Kungl. Majit den 29 mars 1912 ett i enlighet med de av
riksdagen gillade grunderna upprättat tomträttsavtal, som sedermera den 7
maj 1912 enligt Kungl. Majits bemyndigande undertecknades av dåvarande
chefen för civildepartementet, å Kungl. Majlis och kronans vägnar, samt av
föreningen.
I anslutning till 1911 års riksdags omförmälda beslut beviljade Kungl.
Majit den 29 mars 1912 föreningen ett lån ur lånefonden för tjänstemannasamhället
vid Mörby å 330,000 kronor att användas till anläggning av vägar
och öppna platser samt vatten- och avloppsledningar för samhället.
Detta lån återbetalas med en årlig annuitet, beräknad till 5.6 6 procent å
det ursprungliga lånebeloppet. Av denna annuitet gottgöres först ränta
efter 41,, procent å oguldet kapitalbelopp, varefter återstoden utgör kapitalavbetalning
därå.
Ytterligare anbefallde Kungl. Majit, likaledes den 29 mars 1912, statskontoret
att till föreningen ur lånefonden för tjänstemannasamhället vid
Mörby, i den mån nämnda fond därtill lämnade tillgång, bevilja lån för
bebyggande av tomter, som till föreningen upplåtits med tomträtt inom
sådan del av kronoegendomen 1V8 mantal Mörby nr 1, för vilken plan för
bebyggande blivit av Kungl. Majit fastställd.
För dessa lån skulle gälla, bland andra, följande villkor.
Lånen skulle amorteras under en tid av högst 40 år, och ränta skulle
erläggas efter 472 procent örn året. Lånen skulle beviljas med belopp, som
högst uppginge till tre fjärdedelar av byggnadskostnaden i varje särskilt
fall, därvid denna kostnad skulle bestämmas enligt tomträttsavtalet med
föreningen med iakttagande att värde över 15,000 kronor icke finge tagas i
beräkning vid bestämmande av byggnadslånets belopp. I byggnadskostnaden
skulle få inräknas kostnad för tomts planering ävensom dess förseende
med vatten-, avlopps- och belysningsledningar samt stängsel.
Amorteringar och räntor å av statskontoret till föreningen utlämnade lån
skulle inbetalas till statskontoret å tider, som statskontoret ägde bestämma.
Skulle föreningen underlåta att å sålunda bestämda tider erlägga amortering
och ränta, skulle föreningen å det till betalning förfallna beloppet gälda
ränta efter 6 procent, till dess full betalning skedde.
För att befordra upplåtelsen av tomter medgav vidare Kungl. Majit, enligt
brev den 16 maj 1913, att föreningen finge till medlem, vilken innehade
tomträtt till tomt inom samhället, genom arrende upplåta ytterligare en
tomt mot avgift, som ej finge understiga den, som erlades för den tomt,
som med tomträtt upplåtits. De med stöd av detta medgivande utarrenderade
tomterna voro till största delen avsedda att användas såsom trädgårdsland.
Med bifall till Kungl. Majits därom gjorda framställning medgav riksdagen
år 1914, att tomträtt eller nyttjanderätt till tomt inom tjänstemannasamhället
vid Mörby finge under vissa villkor upplåtas även till svensk medborgare,
som icke hade fast anställning i statens tjänst eller efter sådan anställning
åtnjöte pension från staten. Med anledning härav gjordes den 31 december
1914 i enlighet med riksdagens medgivande vissa ändringar i det ursprungliga
tomträttsavtalet.
4
Kungl. Majus proposition nr 30.
I fråga om byggnadslån ur lånefonden för tjänstemannasamhället vid
Mörby förordnade Kungl. Maj:t samtidigt med dessa ändringar i tomträttsavtalet,
att statstjänsteman skulle Lava företräde framför andra sökande till
erhållande av sådant byggnadslån, ävensom att för byggnadslån, som belöpte
å tomt, vilken innehades av annan än föreningen eller statstjänsteman eller
sådan tjänstemans änka eller barn, skulle betalas ränta efter 5 procent örn
året men i övrigt gälla de i brevet den 29 mars 1912 meddelade bestämmelserna.
Dessa bestämmelser blevo sedermera, i enlighet med riksdagens beslut,
den 29 juni 1917 av Kungl. Maj:t så ändrade, att räntan å byggnadslån,
som avsåg byggnad, vars uppförande påbörjades efter den 15 april 1917,
skulle utgå för föreningen, statstjänsteman eller sådan tjänstemans änka
eller barn efter 5 procent och för andra efter öl/2 procent örn året. Därjämte
bestämde Kungl. Maj:t, enligt riksdagens bemyndigande, att högsta
belåningsvärdet å byggnader skulle tills vidare intill utgången av år 1921
utgöra 20,000 kronor.
För utlämnande av lån för bebyggande av det enligt 1911 års riksdags
beslut upplåtna området anvisade riksdagen vidare för åren 1913, 1918 och
1920 tillhopa 800,000 kronor.
Sedan därefter 1920 års riksdag medgivit, att visst ytterligare område av
kronoegendomen l1/* mantal Mörby nr 1 finge på angivna villkor med tomträtt
upplåtas till tjänstemannasamhällets vid Mörby egnahemsförening samt
1920 och 1922 års riksdagar anvisat nya anslag för avsättning till omförmälda
lånefond, avsedda dels för lån för anläggning av vägar och öppna
platser m. m. dels ock för direkta byggnadslån, allt å sist berörda område,
har Kungl. Maj:t i anslutning till sagda riksdagars beslut medgivit, att ur
ifrågavarande lånefond finge av statskontoret beviljas föreningen lån dels
för bebyggande av tomter, dels ock för anläggning av vägar och öppna
platser m. m.
Storleken av de räntor, som i överensstämmelse med här berörda beslut
skulle erläggas å från sagda lånefond utlämnade byggnadslån, framgår av
följande sammanställning.
Räntan utgör, därest
tomten innehaves av
föreningen,
statstjänsteman,
hans
änka eller
barn
I. Lån för bebyggande av tomt å område upplåtet enligt
beslut av 1911 års riksdag
a) därest byggnaden påbörjats före den 16 april
1917 ....................................................................
b) därest byggnaden påbörjats efter den 15 april
1917........................................................................
II. Lån för bebyggande av tomt å område upplåtet enligt
beslut av 1920 års riksdag..............................
%
4* ,
o
o
annan
O
ä1 2
6
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 30.
Förslag om nedsättning av räntan å vissa av dessa lån hava vid olika
tillfällen väckts oell även föranlett beslut om dylik nedsättning. Jag torde
därutinnan få hänvisa till en redogörelse, som lämnats i proposition nr 18
till 1929 års riksdag, och vill här endast nämna, att Kungl. Majit i sagda
proposition i anledning av framställning från föreningen föreslog dylik riintenedsättning.
I motiveringen till propositionen erinrade föredragande departementschefen,
att Kungl. Majit efter inhämtande av riksdagens medgivande
besluta, att räntan å lånen ur statens bostadslånefond, vilken ränta från
och med år 1920 varit 5 procent, skulle från och med den 1 januari 1923
utgå efter 4 procent. I den proposition, vari riksdagens medgivande till
denna räntesänkning begärdes (proposition nr 62 till 1923 års riksdag), hade
föredragande departementschefen såsom skäl för räntesänkningen framhållit,
att den allmänna räntefoten sedan år 1920 sjunkit avsevärt. Departementschefen
hade vidare anfört, att den ifrågasatta räntenedsättningen även borde omfatta
lån, som lämnats ur fonden före år 1923. Det skulle, hade departementschefen
anfört, särskilt te sig obilligt, örn sådana företagare, som fått
vidkännas de under åren 1920 och 1921 till sin topp uppdrivna byggnadskostnaderna,
skulle nödgas erlägga ränta enligt högre räntefot än andra företagare.
En sänkning av räntan å bostadslånen vore förvisso den förnämsta
hjälp, som staten kunde lämna byggnadsföretagarna från kristiden.
Departementschefen anförde vidare:
Yad sålunda anförts hade i viss mån sin tillämpning jämväl vad anninge
den föreliggande framställningen örn räntesänkning. Vidare vore att märka,
att Kungl. Majit genom brev den 24 augusti 1923 förordnat, att räntan å
vissa bostadslån, som för kommunikationsverken utlämnats till tjänstemän i
samma verk, skulle från och med den 1 januari 1923 tills vidare till dess
annorlunda kunde vara bestämt nedsättas från 5 till 4 procent.
De lån från Mörbyfonden, som avsåges i framställningen, vöre i mycket
jämförliga med nyssberörda bostadslån och syntes i fråga om räntesatsernas
höjd dåmera intaga en särställning bland likartade lån. Det vöre dock
uppenbarligen statsmakternas avsikt, att räntesatserna skulle, i varje fall för
statstjänstemännen, bestämmas så lågt, att lånen innebure en verklig hjälp.
Med hänsyn till anförda förhållanden och då det givetvis vore önskligt, att
en viss grad av likställighet bleve rådande mellan jämförliga grupper av
egnahemslånetagare, syntes räntesänkning beträffande de i framställningen
avsedda lånen motiverad. En sådan åtgärd borde med hänsyn till de särskilda
förhållanden, som förelåge, icke kunna tagas till intäkt för motsvarande
framställningar i andra fall. För en räntenedsättning talade ytterligare
den omständigheten att — på sätt franninge av handlingarna — åtskilliga
av ifrågavarande låntagare från Mörbyfonden genom de höga byggnadskostnaderna
råkat i allvarliga ekonomiska svårigheter.
Den på dessa grunder ifrågasatta räntenedsättningen syntes enligt departementschefen
böra omfatta dels lån, som avsåge byggnader, vilka till huvudsaklig
del uppförts under åren 1921—1924, dels ock lån för anläggning av
vägar m. m., vilka till huvudsaklig del utförts under nämnda tid. Vad beträffade
räntesatsen förordade departementschefen, att räntan för de ifrågavarande
lånen måtte reduceras med V2 procent såviil för statstjänstemän
som för andra. Räntesänkningen syntes böra få gillia från och med 1929
års ingång.
6
Kungl. Majus proposition nr 30.
I anslutning till vad departementschefen sålunda anfört föreslog Kungl.
Majit i omförmälda proposition nr 18 riksdagen medgiva, att räntan å de
lån ur lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby, vilka i enlighet med
beslut av 1920 och 1922 års riksdagar lämnats egnahemsföreningen och som
avsåge antingen byggnader, vilka till huvudsaklig del uppförts under åren
1921 1924, eller ock anläggning av vägar och öppna platser samt vatten
och
avloppsledningar, vilka till huvudsaklig del utförts under nämnda tid,
finge, räknat från och med den 1 januari 1929, nedsättas, beträffande byggnadslån,
som avsåge tomt vilken innehades av nämnda förening, statstjänsteman
eller statstjänstemans änka eller barn. från 5 till 4% procent, beträffande
byggnadslån, som avsåge byggnad å annan tomt, från 6 till 5y2 procent
och beträffande lån för anläggning av vägar och öppna platser samt
vatten- och avloppsledningar från 5 till 41/, procent.
Kungl. Majlis förslag blev av riksdagen bifallet (se riksdagens skrivelse
den 26 februari 1929 nr 39).
Genom beslut den 27 juli 1929 förordnade därefter Kungl. Majit, att räntan
å de i propositionen angivna lånen skulle, räknat från och med den 1 januari
1929, nedsättas på av riksdagen medgivet sätt.
Jag återgår härefter till den av sekreteraren Berger med flera gjorda ansökningen.
I denna ansökning hava sökandena — vilka äro innehavare av tomträtt,
Berger till tomterna nr 12 och 13, av vilka endast den senare är bebyggd,
änkefru Hagelin till tomten nr 67 och änkefru Rosendahl till tomten nr
108, samtliga tomter tillhörande den del av kronoegendomen 11/8 mantal
Mörby, som upplåtits till Mörbyföreningen i enlighet med 1911 års riksdags
beslut — anhållit, att räntan å de lån, vilka beviljats för uppförande
av byggnader å nämnda tomter måtte, räknat från och med den 1 januari
1929, nedsättas med ''/2 procent.
Då ifrågavarande lån avse byggnader, som påbörjats efter den 15 april
1917 och sökandena äro statstjänstemän eller änkor efter statstjänstemän,
innebär ansökningen hemställan örn nedsättning av räntan från 5 till 4]/„
procent.
Till stöd för ansökningen hava sökandena åberopat, att den av riksdagen
i dess skrivelse den 26 februari 1929 medgivna räntesänkningen icke kommit
sökandena till godo, enär de av sökandena innehavda tomterna upplåtits
redan enligt 1911 års riksdags beslut men att, då sökandena bebyggt sina
tomter under åren 1921—1924, då byggnadskostnaderna varit synnerligen
höga, de skäl, vilka föranlett 1929 års räntesänkning, förelåge jämväl beträf
tande sökandena.
I sin förut berörda skrivelse av den 19 november 1930, varmed Mörbyföreningen
överlämnat ansökningen, har föreningen anfört bland annat
följande.
De tomter, vartill sökandena hade tomträtt, vore belägna inom den del
av tjänstemannasamhället, som upplåtits till bebyggande på grund av beslut
av 1911 års riksdag, och lån för bebyggande av dessa tomter hade lämnats
7
Kungl. Majus proposition nr 30.
■jämlikt beslut av samma riksdag. Byggnaderna å nu ifrågavarande tomter
hade emellertid liksom de byggnader, vilka avsåges i riksdagens omformälda
skrivelse den 26 februari 1929, uppförts under den tid då penningvärdet
varit lågt, och kostnaden för byggnaderna överstege darfor väsentligt
deras nuvarande värde. Samma skäl, som legat till grund för den av 1929
års riksdag beviljade räntenedsättnmgen, vore darfor fullt tillämpliga pa de
lån från statskontoret, som sökandena hade att förränta. Att egnahemsföreningen
i de framställningar till Kungl. Majit, som föranlett 1929 ars proposition
icke medtagit sökandena hade berott därpå att föreningens berörda
framställningar anslutit sig till motioner i ämnet, som förut väckts inom
riksdagen och som fått en välvillig behandling av statsutskottet. Dessa motioner"
hade blott avsett tomträttshavare inom det nya Morbyområdet.
Enligt föreningen äro sökandena de enda innehavare ai tomträtt inom
tjänstemannasamhället vid Mörby, som med fog kunna göra anspråk på att
bliva likställda med de tomträttshavare, vilka berördes av den år 1929 beslutade
räntesänkningen. Under hänvisning till det anförda samt under förmälan
att ett bifall till den föreliggande ansökningen skulle medföra, att
statens ränteinkomster från Mörbyfonden skulle komma att minskas med
ett årligt belopp av omkring 210 kronor, vilket belopp emellertid efter hand
komme att nedgå, har härefter Mörbyföreningen tillstyrkt ansökningen.
I ärendet har statens byggnadsbyrå den 8 december 1930 avgivit utlåtande.
Däri har byggnadsbyrån anfört i huvudsak följande.
Enligt av ordföranden i tjänstemannasamhällets vid Mörby egnaliemsförening
lämnad uppgift hade av de i ansökningen avsedda byggnaderna
två blivit i huvudsak färdiga under år 1921 samt en under ar 1924. Angående
samtliga syntes sålunda gälla vad som i riksdagens skrivelse den
26 februari 1929 (nr 39) angivits såsom förutsättning för medgivande av
räntesänkning å lån ur tjänstemannasamhällets lånefond, nämligen att lallen
avsåge byggnader, som till huvudsaklig del uppforts under år 1921 192 .
Med åberopande av sitt utlåtande i det ärende, som behandlats i propositionen
nr 18 år 1929, linge därför statens byggnadsbyrå, som under nyss
angivna, förhållande ej ansåge den omständigheten, att lån för de nu ifrågavarande
tre byggnaderna lämnats jämlikt beslut av 1911 ars riksdag, bora
utgöra hinder för att de sökande skulle komma i åtnjutande av samma med
hänsyn till 1921 — 1924 års högre byggnadskostnader motiverade räntesänkning,
hemställa örn bifall till framställningen.
Vidare hava utlåtanden i ämnet avgivits av statens kontrollant for tjaustemannasamhället
vid Mörby den 10 december 1930 och av statskontoret den
17 december 1930.
Nämnde kontrollant har tillstyrkt den nu föreliggande framställningen.
Statskontoret har uttalat sig på följande sätt.
Statskontoret hade intet att erinra mot att räntan å de i förevarande
framställning angivna lånen från lånefonden för tjänstemannasamhallet vid
Mörby för under åren 1921—1924 uppförda byggnader å tomterna nr 13,
67 och 108 vilka lån i enlighet med beslut av 1911 års riksdag utlamnats
till föreningen, nedsattes nied >/, procent, i likhet med vad som genom beslut
aV 1929 års riksdag skett beträffande lån, avseende under samma tid
uppförda byggnader och utlämnade i enlighet med beslut av 1920 och 1922
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Majus proposition nr 30.
års riksdagar. Rantenedsattnmgen syntes böra träda i tillämpning från och
med den 1 januari 1931, varvid de för lånen fastställda annuiteterna borde
_ ™e<; bibehållande av den för respektive lån bestämda amorteringstiden
utgå med i förhållande till räntenedsättningen reducerade belopp.
Dopartemonis- Av i ärendet ingivna handlingar framgår, att ifrågavarande Mörbytomter
e ygg s under åren 1921 1924, därvid till byggnadskostnadernas gäldande
anlitats ur Mörbyfonden erhållna byggnadslån.
De förhållanden, vilka föranledde statsmakterna att år 1929 besluta örn
nedsättning av räntan å vissa byggnadslån från Mörbyfonden med */2 procent,
föreligga därför jämväl beträffande de lån, sorn" lämnats för bebyggande
av ifrågavarande tomter. I betraktande härav synes mig icke mer
an billigt, att jämväl räntan å sistnämnda lån nedsättes med */2 procent.
Den omständigheten, att här är fråga om tomter, som upplåtits till Mörbyforenmgen
enligt 1911 års riksdagsbeslut, lärer nämligen, då de väsentliga
förutsättningarna för räntesänkningarna äro desamma, icke rimligtvis böra
utgöra något skäl att sätta innehavarna av dessa tomter i ett sämre lärn}
än de tomtinnehavare, vilka erhöllo räntenedsättning på grund av 1929 års
riksdagsbeslut. Jag får därför - i likhet med de hörda myndigheterna - förorda, att räntan för de lån, som lämnats för uppförande av byggnader
a ifrågavarande tomter, nedsättes med V2 procent eller alltså från 5 till
41/, procent. Till undvikande av att innehavare av någon av dessa tomter
i rantehänseende erhåller förmånligare ställning än innehavare av tomt, som
berörts av 1929 års räntesänkning, synes mig emellertid nödvändigt att
stadga den begränsningen, att räntenedsättning skall avse allenast den tid
under vilken respektive tomt innehaves av statstjänsteman eiler statstjänstemans
anka eller barn. Därest dylik tomt överlåtes till annan person, bör
nämligen räntan — liksom beträffande byggnadslån, som avsågs i 1929 års
riksdagsbeslut — utgå efter 51/, procent. Räntesänkningen torde, på sätt
statskontoret föreslagit, böra få gälla från och nied 1931 års ingång.
Den nu förordade räntesänkningen bör icke föranleda någon nedsättning
av sadan ranta, som enligt av Kungl. Maj:t meddelad föreskrift skall utgå
ör den händelse till betalning förfallet belopp icke av föreningen i föreskriven
ordning erlägges.
Därest en räntesänkning genomföres, bör, såsom statskontoret påpekat,
jamval en nedsättning av de årliga annuiteterna äga rum. Dessa annuiteter
böra därvid bestämmas på sådant sätt, att lånen komma att vara återbetalade
vid den tidpunkt, som bestämdes vid deras utlämnande. Det torde få ankomma
på Kungl. Maj:t att tillse, att de föreskrifter beträffande annuiteterna,
som på grund härav må bliva erforderliga, bliva i vederbörlig ordning meddelade.
Örn den av mig förordade räntenedsättningen kommer till stånd, blir
därav en följd, att statens ränteinkomster från ifrågavarande fond för de
närmaste aren komma att nedgå med omkring 210 kronor. Allt eftersom
lanen amorteras, kommer inkomstminskningen att småningom reduceras.
Ifrågavarande minskning är så obetydlig, att vid uppskattningen av stats
-
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 30.
verkets inkomster för nästkommande budgetår av räntor från vederbörande
lånefond hänsyn icke ansetts behöva tagas till den ifrågasatta räntenedsättningen.
Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa,
att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva
att räntan å de lån ur lånefonden för tjänstemannasamhället
vid Mörby, vilka beviljats för uppförande av byggnader å
tomterna nr 13, 67 och 108 inom nämnda tjänstemannasamhälle,
må, räknat från och med den 1 januari 1931, för tid under
vilken respektive tomt innehaves av statstjänsteman eller statstjänstemans
änka eller barn, nedsättas från 5 till 4''/s procent.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet!
B. Spångberg.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1931:25 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående nedsättning av räntan å vissa lån ur lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby. s. 5 i texten
- SU 1931:19 Utlåtande i anledning av Kungl. Majds proposition angående nedsättning av räntan d vissa lån ur lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby. s. 19 i texten