Sök i Ratio Lex

Med anhållan om riksdagens yttrande rörande vissa av den internationella arbetsorganisationens konferens år 1930 fattade beslut

1931-01-14 · 82 sidor, varav 80 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 80 av 82 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1931:32, Med anhållan om riksdagens yttrande rörande vissa av den internationella arbetsorganisationens konferens år 1930 fattade beslut

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 32.

1

Nr 32.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med anhållan

om riksdagens yttrande rörande vissa av den internationella

arbetsorganisationens konferens år 1930

fattade beslut; given Stockholms slott den 14 januari

1931.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden

för denna dag vill Kungl. Majit härmed anhålla om riksdagens

yttrande angående de i nämnda protokoll omförmälda, av den internationella

arbetsorganisationens konferens år 1930 vid dess fjortonde sammanträde

fattade besluten.

GUSTAF.

Sam Larsson.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 14 januari 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Kamel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Lundqvist.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen

för handelsdepartementet anför chefen för socialdepartementet, statsrådet

Larsson:

Fredsfördraget i Versailles av den 28 juni 1919 mellan de allierade och

associerade makterna, å ena, samt tyska riket, å andra sidan, vars del I omfattar

förbundsakten för nationernas förbund, innehåller i del XIII ett

socialpolitiskt reformprogram samt tillika bestämmelser örn den institution,

internationella arbetsorganisationen, som har till uppgift att förverkliga

detta program.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 27 haft. (Nr 32.)

18 31 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majus proposition nr 32.

Av berörda bestämmelser framgår bland annat, att organisationens beslutande

församling, den internationella arbetskonferensen, bär att beträffande

förslag, som äro uppförda på dess dagordning, välja mellan två former

för godtagande. Antingen skall beslutet resultera i ett förslag till internationell

konvention, avsedd att ratificeras av organisationens medlemmar, eller

ock skall det utmynna i en rekommendation, avsedd att leda till lagstiftnings-

eller andra åtgärder.

I fråga örn verkställighet av konferensens beslut stadgas, att varje medlem

av organisationen skall vara förbunden att inom ett år från avslutandet

av ett konferenssammanträde underställa därå antagna rekommendationer

och konventionsförslag den eller de myndigheter, till vilkas kompetensområden

respektive frågor höra, för deras omgestaltande till lag eller vidtagande

av andra åtgärder. Örn det till följd av exceptionella omständigheter

är omöjligt att fullgöra nyss berörda förpliktelse inom ett år, skall den fullgöras

snarast möjligt och under intet förhållande senare än 18 månader från

sammanträdets avslutande. Därest en rekommendation ej leder till någon

lagstiftningsåtgärd eller annat åtgörande för dess genomförande eller örn ett

konventionsförslag icke vinner vederbörande myndighets eller myndigheters

bifall, skall respektive medlem av organisationen icke vara underkastad

någon vidare förpliktelse med hänsyn därtill.

Närmare upplysningar örn internationella arbetsorganisationen och dess

verksamhet hava lämnats i propositionen nr 361 till 1921 års riksdag. Därutinnan

kan även hänvisas till ett genom delegationen för det internationella

socialpolitiska samarbetet på Kungl. Maj:ts uppdrag år 1928 utgivet

arbete »Internationella arbetsorganisationen. I. Allmän del».

Den internationella arbetsorganisationens fjortonde sammanträde hölls i

Genéve under tiden 10—28 juni 1930. Antalet representerade stater utgjorde

51, av vilka 35 sänt fullständiga delegationer, d. v. s. två regeringsombud

samt ett ombud från vardera av arbetsgivar- och arbetarsidorna. Sverige

deltog i sammanträdet med en fullständig delegation.*) Konferensen antog

dels förslag till två konventioner, nämligen angående tvångs- eller obligatoriskt

arbete samt angående reglering av arbetstiden för affärs- och kontorsanställda,

dels och fem rekommendationer, nämligen angående indirekt arbetstvång,

angående reglering av tvångs- eller obligatoriskt arbete, angående

reglering av arbetstiden i hotell, restauranger och liknande företag, angående

reglering av arbetstiden vid teatrar och andra förlustelseställen samt angående

reglering av arbetstiden i företag för behandling eller vård av sjuka,

svaga, nödlidande eller sinnessjuka.

Med skrivelse från utrikesdepartementet den 10 september 1930 har till

socialdepartementet överlämnats en av generalsekreteraren hos nationernas

J) Genom Kungl. Majlis beslut den 16 maj 1930 hade att deltaga i konferensen från

svensk sida utsetts: såsom regeringsombud statssekreteraren B. G. Hj. Hammarskjöld och

byråchefen J. A. E. Molin med yrkesinspektionen K. Hesselgren och socialrådet E. K. Sjöstrand

såsom experter, såsom arbets giv ar ombud direktören O. I. Larson med ombudsmannen

hos järnbruksförbundet, e. o. hovrättsnotarien K. Wistrand såsom expert samt såsom arbetarombud

landsorganisationens ordförande K. E. Johanson med förtroendemannen för svenska

handelsarbetarförbundet J. Alson Lundgren och redaktören A. G. F. Vougt såsom experter.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

förbund i enlighet nied Versaillestraktaten insänd bestyrkt avskrift av ifrågavarande

konventionsförslag och rekommendationer.

Originaltexterna till konferensens beslut ävensom genom delegationens

för det internationella socialpolitiska samarbetet försorg utarbetade översättningar

av desamma torde få såsom bilagor (Bilagor A och B) fogas till statsrådsprotokollet

i detta ärende. I fråga örn beslutens innehåll får jag, i den

mån redogörelse därför ej lämnas i det följande, hänvisa till nämnda bilagor.

Av konferensbesluten anhåller jag att först få till behandling upptaga

konventionsförslag et angående tvångs- eller obligatoriskt arbetex) och de i samband

med detta konventionsförslag stående rekommendationerna angående indirekt

arbetstvång* 2) samt angående reglering av tvångs- eller obligatoriskt

arbete3).

Det huvudsakliga innehållet i nämnda konventionsförslag är följande.

Yarje stat, som ratificerat konventionen, förbinder sig att inom så kort tid

som möjligt upphäva användandet av tvångs- eller obligatoriskt arbete i alla

dess former. Under övergångsperioden, tills dylikt undertryckande skett,

må ifrågavarande arbete användas endast för offentliga ändamål och i undantagsfall,

allt under i konventionsförslaget närmare angivna villkor och stadgade

garantier. Efter en tid av fem år skall arbetsbyråns styrelse undersöka

möjligheten att helt och hållet utan vidare övergångsperiod förbjuda

allt tvångs- eller obligatoriskt arbete. Med dylikt arbete förstås i konventionsförslaget

allt arbete, som kräves av en person under straffhot och vilket

vederbörande icke frivilligt erbjuder sig att utföra. Från det sålunda bestämda

begreppet finnas dock upptagna vissa undantag, bland vilka må

nämnas arbete som kräves på grund av lagar örn obligatorisk militärtjänst

och som avser arbete av rent militär natur, arbete som ingår som led i de

normala medborgerliga skyldigheterna för invånarna i ett land med full

självstyrelse, arbete som utkräves av någon som följd av en i judiciell väg

meddelad dom, såvida detta arbete utföres under offentlig myndighets övervakning

och kontroll och vederbörande icke ställes till förfogande för enskilda

eller för privata bolag eller juridiska personer, samt vidare arbete

som utföres under krig eller vid inträffade eller hotande katastrofer såsom

eldsvåda, översvämning m. m.

I rekommendationen angående indirekt arbetstvång fastslås vissa principer,

som medlemsstaterna uppmanas att taga i betraktande vid förvaltningen

av territorier på ett primitivt utvecklingsstadiunl och som syfta till att icke

genom omvägar sådana bördor skola läggas på befolkningen, som kunna

medföra ett indirekt arbetstvång. Rekommendationen angående reglering av

tvångs- eller obligatoriskt arbete innehåller vissa principer och regler för

dylikt arbete, vilka arbetskonferensen ansett vara av natur att göra tillämpningen

av nyssnämnda konvention mera effektiv.

*) Svensk översättning, se sid. 65.

2) o » » » 73.

» » » » 74.

Trångs- eller

obligatoriskt

arbete.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

I enlighet med gällande bestämmelser utsände internationella arbetshjon

före konferensens sammanträde ett frågeformulär till de olika regeringarna

rörande spörsmålet angående tvångs- eller obligatoriskt arbete. Ändamålet

härmed var, att de svar, som inkommo från regeringarna, skulle bilda grundval

för utarbetande inom arbetsbjrån av en rapport i frågan ävensom av

förslag till konvention. Över nämnda frågeformulär avgav delegationen för

det internationella socialpolitiska samarbetet infordrat utlåtande och överlämnade

därvid av delegationen inhämtade yttranden i ämnet från svenska

arbetsgivareföreningen och landssekretariatet.

.Svenska arbetsgivareföreningen anförde, att här i landet tvångsarbete, såvitt

föreningen hade sig bekant, förekomme endast i rikets straffanstalter samt

såsom påföljd för lösdriveri och vissa därmed jämförliga förseelser. Den av

arbetskonferensen ifrågasatta internationella regleringen utav användandet

av tvångsarbete syntes icke avse dylika fall utan i huvudsak angå åläggandet

av dylikt arbete å infödda arbetare i kolonier eller protektorat. Då

denna senare fråga icke hade någon betydelse för Sverige, vilket som bekant

icke ägde vare sig någon koloni eller något protektorat, ansåge föreningen

det \ara riktigast, att de svenska statsmyndigheterna ställde sig helt utanför

frågans behandling.

Landsseki etariatet besvarade en del av frågeformulärets frågor, och framgick

av svaren bland annat, att sekretariatet ansåg tvångsarbete i alla former

böra internationellt förbjudas samt att sekretariatet ogillade »reglering av

tvångsarbetet», enär nationernas förbunds medlemmar därigenom skulle erkänna

tvångsarbetets berättigande under nuvarande former.

I sitt svar på internationella arbetsbyrans formulär anförde svenska regeringen

— i huvudsaklig överensstämmelse med det av delegationen för det

internationella socialpolitiska samarbetet avgivna yttrandet — följande.

Svenska regeringen funné det ur allmän humanitär synpunkt önskvärt,

att tvångs- eller obligatoriskt arbete i den utsträckning, som kunde finnas

möjlig, upphävdes eller inskränktes, och önskade därför ali framgång åt de

strävanden i sadant syfte, som genom internationella arbetsorganisationens

försorg kunde åvägabringas.

I saknad av erfarenhet på området ansåge sig svenska regeringen emellertid

icke böra inga pa ett detaljerat besvarande av de särskilda frågorna i

frågeformuläret. Regeringen ville dock framhålla, att den i frågeformuläret

ifrågasatta definitionen å tvångs- eller obligatoriskt arbete, »varje arbete

eller tjänst, som avfordras en person under hot om något slag av straff och

till vars utförande ifrågavarande person icke erbjudit sig av fri vilja», icke

kunde anses pa. ett tillfredsställande sätt avgränsa den tillämnade konvent

ion ens tillämpning från en del i flertalet länder förekommande arbeten,

vilka inginge i vanliga former för straff, förbättringsvård eller undervisning

eller ock utgjorde föremål för en allmän, medborgerlig skyldighet för landets

invånare.

Över det sedermera av arbetskonferensen antagna konventionsförslaget —

i vilket, såsom framgår av den föregående redogörelsen, intagits vissa begränsningar

i viss anslutning till vad som framhållits i svenska regeringens

sv;u och de därtill anslutna rekommendationerna i frågan har delegationen

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

för det internationella socialpolitiska samarbetet avgivit infordrat yttrande,

vilket är av i huvudsak följande innehåll.

Yad först anginge konventionsförslaget kunde det synas vara i viss man

tveksamt, huru de svenska statsmakterna lämpligen borde förhålla sig. Till

förmån för ratificering kunde åberopas medlemsstaternas förpliktelse att

såvitt möjligt stödja internationella arbetsorganisationens verksamhet genom

anslutning till dess konventioner. Något hinder därför med hänsyn till de

skyldigheter, ratificeringen skulle medföra, förefunnes givetvis ej heller.. A

andra sidan syntes det ej kunna förnekas, att ratificering av en konvention,

vars bestämmelser uppenbarligen icke berörde den ratificerande statens förhållanden

eller intressen, förefölle tämligen menings- och värdelös. Exempel

på ratificering under dylika omständigheter förelåge emellertid i en del fall

och bland annat i avseende å internationella arbetsorganisationens konventioner.

Å ledande håll inom nämnda organisation syntes man också anse

det vara lämpligt och önskvärt, att Sverige, sedan ett antal mer direkt av

konventionen berörda stater ratificerat, anslöte sig till densamma.

Efter övervägande av här anförda skäl och synpunkter hade delegationen

enats örn den meningen, att konventionen ej för närvarande borde ratificeras

för vårt lands del.

Beträffande därefter de båda rekommendationerna i ämnet syntes det

vara uppenbart, att de ej kunde föranleda någon åtgärd från Sveriges sida.

Såsom framgått av den föregående redogörelsen, har ifrågavarande konventionsförslag

i den slutliga utformningen erhållit en sådan lydelse, att

den helt och hållet saknar praktisk betydelse för vårt lands vidkommande.

Sådant arbete, som det i vissa fall enligt svensk lag kan åläggas någon att

fullgöra, såsom exempelvis deltagande i släckning av skogseld eller i vinterväghållning,

innefattas sålunda icke under konventionen, och avsikten är tydligen

även, att lösdrivare och andra i administrativ väg ådömt tvångsarbete

icke skall falla under konventionen. Yad angår i det svenska regeringssvaret

avsett arbete i samband med undervisning torde detsamma hava

ansetts icke innefattas under den allmänna definitionen.

Med hänsyn till Sveriges ställning som ledamot av internationella arbetsorganisationen

lärer det emellertid, enligt den gängse uppfattningen inom organisationens

ledning och skilda medlemsstater, vara önskvärt och lämpligt, att

även i fall sådana som det förevarande ratifikation kommer till stånd såsom ett

uttryck för landets principiella inställning till själva rättsfrågan. Jag vill erinra,

att Sverige tidigare givit sin anslutning till en internationell konvention mot

slaveri. I enlighet med det anförda anser jag, att ifrågavarande konvention

bör av Sverige ratificeras. Såsom antytts i den socialpolitiska delegationens

yttrande, torde emellertid sådan åtgärd icke lämpligen böra nu vidtagas.

utan torde man böra avvakta, att någon eller några av de större

kolonialländer, för vilka konventionen framför allt är av praktisk betydelse,

tagit ståndpunkt till densamma.

Yad härefter beträffar de till det nu behandlade konventionsförslaget anslutna

rekommendationerna angående indirekt arbetstvång samt angående

reglering av tvångs- eller obligatoriskt arbete, sakna desamma fullständigt

betydelse för Sveriges vidkommande och böra följaktligen icke föranleda

någon åtgärd från svensk sida.

Departements
chefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition nr 32.

Reglering av Jag ''övergår härefter till konventionsförslaget angående reglering av arbetsför''af

färs-^ch Uden för affärs- och kontorsanställda *) samt rekommendationerna angående regkontors-

tering av arbetstiden i hotell, restauranger och liknande företag-), angående regleanstalldam.

fi.

konvention. ^erin9 av arbetstiden i foretag för behandling eller vård av sjuka, svaga, nödlidande

eller sinnessjuka 4).

Detta konventionsförslag är av i huvudsak följande innehåll. Konventionen

avser, såsom framgår av dess titel, att reglera arbetstiden i handeln

och för kontorsanställda inom andra verksamhetsområden. Enligt sin första

artikel har konventionen tillämpning på följande företag, såväl enskilda som

offentliga, nämligen alla kommersiella företag, därunder inbegripet post, telegraf

och telefon, liksom även kommersiella avdelningar av alla företag av

annat slag, alla företag och förvaltningar, där arbetet huvudsakligen består

i kontorsarbete, samt alla företag, som hava på samma gång kommersiell och

industriell karaktär, såvida de icke äro att anse som industriella företag.

Inom varje land skall det tillkomma vederbörande myndighet att uppdraga

gränslinjen mellan nu avsedda företag, å ena sidan, och, å andra sidan, industriella

och jordbruksföretag.

Från konventionsförslagets sålunda bestämda tillämpningsområde finnas

stadgade dels vissa allmänna undantag, dels ock vissa möjligheter till undantag,

som vederbörande myndighet i varje särskilt land kan utnyttja. Först

avsedda undantag angå företag, som hava till ändamål behandling eller vård

av sjuka, svaga, nödlidande eller sinnessjuka, samt hotell, restauranger, pensionat,

klubbar, kaféer och andra företag, där förtäring tillhandaliålles, ävensom

teatrar och andra förlustelseställen. De undantag, som kunna göras i

varje särskilt land, angå dels företag, i vilka endast medlemmar av arbetsgivarens

familj äro sysselsatta, dels sådana offentliga organ, i vilka den anställda

personalen handlar såsom företrädare för statsmakten, dels personer,

sorn intaga en ledande eller förtroendepost, och dels slutligen handelsresande

och andra representanter, i den mån de utföra sitt arbete utanför företagets

lokaler.

Som arbetstid räknas i allmänhet den tid, under vilken personalen står till

arbetsgivarens förfogande. Huvudregeln är, att arbetstiden för den personal,

som konventionen avser, icke får överstiga 48 timmar i veckan och

8 timmar örn dagen, dock med de undantag som närmare angivas i konventionen.

Av dessa undantag må här anföras följande. Arbetstiden kan så

förläggas, att den dagliga arbetstiden icke överstiger 10 timmar. Under

särskilda, i artikel 5 närmare angivna omständigheter kan vidare en förlängning

av den dagliga arbetstiden företagas för att ersätta förlorad arbetstid,

dock under närmare angivna villkor, bland vilka märkes, att den dagliga arbetstiden

icke far förlängas med mer än en timme och i sin helhet icke får överstiga

10 timmar. Genom författningar, utfärdade av offentlig myndighet, kunna enligt

artikel i vidare medgivas undantag för vissa kategorier av personal eller under

*) Svensk översättning, se sid. 76.

2) » » « » 80.

s) » » » » 80.

4) n » » » 81.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj-.ts proposition nr 32.

vissa omständigheter. De irndantag, som röra visst slag av personal, avse dels

personal, vars arbete till sin natur är intermittent, såsom portvakter, vaktpersonal

m. fl., dels personal, som direkt sysselsattes med förberedelse- eller

avslutningsarbeten, vilka nödvändigtvis måste utföras utanför giänserna för

den arbetstid, som är bestämd för företagets övriga personal, och dels butiker

och andra företag, när arbetets natur, befolkningens storlek eller antalet av

anställda personer göra den fastslagna arbetstidsregleringen otillämplig. De

tillfällen, då övertid får förekomma, äro dels vid olyckshändelse eller force

majeure o. d., i den mån så är nödvändigt för att undvika allvarlig rubbning

av företagets normala drift, dels då så erfordras till förebyggande av förlust

av förstörbart gods eller för att undvika äventyrandet av arbetets tekniska

resultat, dels då övertidsarbete är behövligt för vissa speciella arbeten såsom

inventering eller bokslut, likvider m. m. samt slutligen då dy likt arbete

erfordras på grund av sådan extraordinär ökning av arbetet, som beror på

speciella omständigheter, under förutsättning att man icke kan normalt

vänta av arbetsgivaren, att han skall anlita andra åtgärder.

Vid sålunda medgivet övertidsarbete skall förhöjning av den normala avlöningen

utgå med minst 25 % därav.

I artikel 8 föreskrives, att de här behandlade undantagen från de normala

arbetstidsreglerna skola fastställas, sedan man rådfrågat vederbörande

arbetare- och arbetsgivareorganisationer och särskild hänsyn tagits till existerande

kollektivavtal. I artikel 10 förekommer en regel därom, att konventionen

icke skall rubba sådan sedvänja eller sådant avtal, som medfört en kortare

arbetstid eller högre ersättning för Övertid, än som stadgas i konventionen.

Konventionsförslaget innehåller slutligen bestämmelser, avsedda att möjliggöra

en effektiv kontroll över iakttagande av arbetstidsregleringen.

De rekommendationer, som avse reglering av arbetstiden i hotell, restauranger

och liknande företag, vid teatrar och andra förlustelseställen samt i

företag för behandling eller vård av sjuka, svaga, nödlidande eller sinnessjuka,

anbefalla samtliga de medlemsstater, som icke redan genomfört en reglering

av arbetstiden för personalen i de angivna slagen av företag, att

skrida till speciell undersökning rörande de arbetsvillkor, som gälla i dylika

företag, därvid hänsyn bör tagas till de principer, som fastslagits i konventionsförslaget

örn anställdas arbetstid. De medlemsstater åter, som redan

hava en arbetstidsreglering på området, uppmanas att företaga en speciell

undersökning rörande tillämpningen av denna lagstiftning, därvid jämväl

hänsyn bör tagas till principerna i nyssnämnda konventionsförslag. I bada

fallen uppmanas slutligen medlemsstaterna att inom 4 år och efter en enhetlig

plan, fastställd av arbetsbyråns styrelse, lämna detaljerade upplysningar

rörande resultaten av de företagna undersökningarna, varefter styrelsen

skall upprätta en speciell rapport i frågan. På grundval därav skall

man sedan taga under övervägande, huruvida det kan vara lämpligt att

på dagordningen för ett sammanträde med konferensen upptaga frågan örn

reglering av arbetstiden för visst slag av personal genom en internationell

konvention.

Rekommen
dationer.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majds proposition nr 32.

FCha ''''dr'',Ule 1 eilligllet me(1 <len för arbetskonferensen antagna arbetsordningen bär

''n3'' förevarande fråga två gånger varit föremål för konferensens behandling. Vid

konferensens tolfte sammanträde i maj—juni 1929 förekom ärendet till förberedande

behandling, därvid det gällde dels att avgöra, huruvida regeringarna

borde tillfrågas rörande lämpligheten av antagande av konvention

i ämnet samt angående innehållet i en dylik konvention, och dels att fastställa

lydelsen av det frågeformulär, som i händelse av positivt beslut i den

första frågan borde utsändas till regeringarna. Under en förberedande

diskussion inför konferensen, innan spörsmålet hän sköts till utskottsbehandling,

framhöll en av svenska regeringens representanter i huvudsak följande.

Ifrågasättas kunde, om tiden vore mogen att behandla denna fråga internationellt.

Det gällde här ett område, där nationella särdrag hade större

betydelse, än vad fallet vore i fråga örn industriarbetarnas arbetsvillkor. Innan

utvecklingen i olika länder nått någon större grad av överensstämmelse, förerölle

det osäkert, om man skulle kunna åstadkomma en konvention, som

utan längre uppskov bleve godtagen i avsevärd omfattning och förty bleve

av verklig betydelse.

Vidare sysselsatte man sig för det dåvarande i flera länder med förberedande

undersökningar för en ny eller utvidgad reglering i ämnet. Så vore

fallet bland annat i Sverige beträffande ett flertal slag av anställda.

För övrigt förefölle det att bliva svart, åtminstone för de regeringar, som

ansåge sig icke kunna ansluta sig till Washingtonkonventionen rörande arbetstiden

inom industrien utan att den i vissa avseenden bleve reviderad,

att dessförinnan taga ställning till motsvarande frågor beträffande här ifrågavarande

anställda.

Ytterligare framhölls, att redan för det dåvarande de anställdas arbetstidsförhållanden

ofta vore lika fördelaktiga som de, vilka fastställts för industriarbetarna

genom Washingtonkonventionen. Utvecklingen skedde i flera länder

genom överenskommelser på frivillighetens väg. Svenska regeringen ansåge,

att en sådan utveckling vore att föredraga framför en lagstiftning, som måhända

skulle genomföras trots motstånd från ena eller andra sidan.

Slutligen tillädes som möjligen ännu ett skäl för uppskov med behandlingen

av denna fråga, att den kanske icke kunde anses hava samma internationella

betydelse som arbetstidsregleringen för industriarbetarna.

I svar den 23 december 1929 å frågeformulär från internationella arbetsbyrån

rörande regleringen av anställdas arbetstid förklarade sedermera svenska

regeringen, tinder hänvisning till här angivna, av regeringens ombud anförda

skäl, att regeringen ansåge, att nämnda fråga för det dåvarande icke borde upptagas

till internationell reglering. Med hänsyn härtill och till övriga i ombudets

anförande framhållna omständigheter fann sig regeringen icke böra ingå

i besvarande av de särskilda frågorna i frågeformuläret. Liknande uppfattning

i principfrågan uttalades i svaren från regeringarna i Storbritannien, Sydafrika

och Japan, medan regeringarna i Estland, Indien, Rumänien och Island

förordade antagande av en rekommendation i ämnet. 18 länders regeringar

voro i övervägande man till förmån för ett konventionsförslag.

Vid behandlingen å arbetskonferensens fjortonde sammanträde år 1930 av

fiagan örn utvidgning av den internationella arbetstidsregleringen sökte det

svenska regeringsombud, som närmast deltog i vederbörande utskotts arbete,

enligt erhållna instruktioner att göra gällande vissa synpunkter, vilka ursprung
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 32. 9

ligen framförts av delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet

i ett över förenämnda frågeformulär avgivet yttrande. Delegationen

hade i detta yttrande föreslagit en utvidgning av den internationella arbetstidsregleringen,

dock begränsad till att avse sjukvårdspersonal, hotell-,

restaurang- och kafépersonal samt butiksbiträden, ävensom — med hänsyn

till bland annat önskvärdheten av att den ifrågasatta regleringens tillämpning

måtte kunna i erforderlig mån anpassas efter skiftande förhållanden — förordat,

att regleringen skulle avfattas i form av en rekommendation. För

dessa synpunkter lyckades emellertid ifrågavarande regeringsombud endast i

mindre mån vinna gehör; den viktigaste ändringen på svenskt initiativ torde vara

den, enligt vilken från konventionen kunna undantagas butiker och andra

företag av mindre omfattning (artikel 7: lc). Före omröstningen örn konventionsförslaget

i konferensens plenum förklarade också samma ombud,

att de svenska regeringsombuden visserligen, för att medverka till en lösning

av den föreliggande frågan, ämnade rösta för konventionsförslaget, men

att, då den från svenska regeringens sida påyrkade inskränkningen av konventionens

tillämpningsområde ej blivit godtagen, det vore mycket ovisst,

örn Sverige skulle kunna biträda konventionen.

Över det av arbetskonferensen antagna konventionsförslaget och rekommendationerna

i frågan Ilar delegationen för det internationella socialpolitiska

samarbetet avgivit infordrat yttrande. Delegationen bär därvid

jämväl överlämnat av delegationen inhämtade utlåtanden fran socialstyrelsen

och kommerskollegium. Vid kommerskollegii utlåtande voro fogade

yttranden i ämnet från Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund,

Sveriges köpmannaförbund och Svenska bankföreningen samt fran handelskamrarna

i riket, med undantag för de i Borås, Visby och Sundsvall.

I alla de av kommerskollegium åberopade yttrandena avstyrkes Sveriges

ratificering av konventionsförslaget.

/Sveriges industriförbund har sålunda anfört i huvudsak följande.

Den reglering av arbetstiden för industriarbetare, som Wasliingtonkonventionen

avsett att åstadkomma, hade icke kunnat genomföras i avsedd

omfattning; allt fortfarande hade denna konvention icke vunnit tillämpning

i flertalet industristater, och för vårt lands vidkommande gällde en lagstiftning,

som i ett flertal punkter så avveke från densamma, att en ratifikation

icke kunnat äga rum. De krav, som föranledde tillkomsten av denna konvention,

hade likväl — i motsats till nu föreliggande förslag — varit grundade

på en i stora folklager förefintlig uppfattning örn dess nödvändighet

som en social skyddsåtgärd, och de förhållanden, som den avsåge att reglera.,

erbjöde långt mera enhetlighet och överskådlighet än de, som behandlades

i nu förevarande konvention.

Konventionsförslaget biträddes icke av 14 regeringsdelegationer vid arbetskonferensen,

bland dem Storbritanniens, Irlands, Sydafrikas och Nya Zeelands;

det engelska imperiet hade alltså redan från början till sin huvudsakliga del

och så auktoritativt som möjligt ställt sig utanför denna frågas internationella

reglering.

Vid sådant förhållande kunde redan från början anses fastslaget, att en

allmän lösning av denna fråga på internationell väg icke kunde åstadkommas

— ett förhållande, som i samband med konventionens behandling för vårt

lands vidkommande klart borde hållas i sikte.

Yttranden.

Av kommerskollegium

hörda institutioner.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majus proposition nr 32.

Det återstod? då att undersöka, huruvida i vårt land förefunnes olägenheter

eller missbruk, vilkas avhjälpande vore en inhemsk angelägenhet av

sådan vikt, att ett svenskt biträdande av en även ofullständigt genomförd

internationell reglering måste anses av behovet påkallat.

Förbundet erinrade härvidlag, att det endast sjul tes vara i ett begränsat

antal fall,, som en längre arbetstid än den i konventionsförslaget föreskrivna

regelmässigt tillämpades, och att i dessa fall den längre arbetstiden vanligen

syntes vara betingad av starkt sakliga skäl.

Utan att alltså för den alldeles övervägande delen av avsedda personalkategorier

.medföra någon förkortning av arbetstiden skulle emellertid en

på konventionen baserad lagstiftning vara ägnad att i näringslivets allmänna

rörelsefrihet införa så många hinder jämte därmed förenade svårigheter

och nya utgifter, att den ur denna synpunkt innebure en avsevärd belastning.

Genom sina schematiska bestämmelser försvårade varje arbetstidslagstiftning

den snabba och smidiga anpassning efter dagens växlande behov, som

kontorsarbetet framför varje annan gren av ett företags verksamhet hade

att möta. I särskild grad vore detta fallet med den föreliggande konventionen,

vilken icke — på sätt här i landet redan gällande arbetstidslag

medgåve — förutsatte en allmän rätt att i viss utsträckning begagna övertidsarbete.

De undantag från lagens bestämmelser, som förutsattes efter

vederbörlig prövning kunna medgivas, betingade en besvärlig och byråkratisk

procedur, sorn vid hastigt uppkommande fall av brådska i regel omöjligen

kunde anlitas. Varje person med kännedom örn kontorsarbetets natur visste

emellertid, huru växlande detsamma i vissa fall kunde vara och huru det

för korta perioder, vilkas infallande ofta nog icke läte sig förutses, kunde

vara nödvändigt utsträcka en under normala förhållanden mera begränsad

arbetstid.

Aven i andra fall kunde man finna, att bestämmelser i gällande svensk

lagstiftning,, som avsåge att underlätta arbetstidslagens tillämpning, icke

återfunnes i konventionsförslaget. Man kunde t. ex. icke gärna giva bestämmelserna

i artikel 7 en sådan innebörd, att desamma lämnade möjlighet

till befrielse från konventionens tillämpning för alla sådana mindre arbetsställen,

vilka vore undantagna från tillämpningen av vår hittillsvarande arbetstidslagstiftning.

Ratifikation av ifrågavarande konvention skulle alltså för

vårt lands del medföra skyldighet att genomföra en rigorösare lagstiftning

för den personal, som avsåges i förevarande konvention, än den som gällde

för de befolkningsgrupper, vilkas arbetstid vore reglerad genom nu gällande

lag örn arbetstidens begränsning.

Uppmärksammas borde bland andra även bestämmelsen, att lönen för

övertidsarbete skulle utgå med lägst 25 % tillägg å den normala lönen —

en bestiimmelse, sorn icke återfunnes i arbetstidslagen och som fullständigt

avveke från här i landet tillämpad praxis. Sådant kontorsarbete, som delvis

mäste utföras å övertid, vore i regel redan på förhand avlönat med hänsyn

tagen till denna omständighet.

En lagstiftning i enlighet med konventionsförslaget skulle, förutom att

den beredde näringslivet svårigheter, föranleda ökade utgifter även för det

allmänna genom nödvändigheten att upprätta kontroll- och övervakningsorgan.

Ifrågasättas kunde slutligen, örn de anställda hade något att vinna genom

en lagstiftning av ifrågavarande slag. Alldeles självfallet komme i samband

med en sådan, allmän arbetstidsreglering uppsikt och kontroll att skärpas,

och det vore icke ägnat att förvåna, örn den uppammade en tendens hos

företagen att uttaga lagstiftningens maximitid även i de fall, där detta hittills

icke förekommit. En dylik tendens vore i varje fall förklarlig med hänsyn

till önskvärdheten av att, så långt sig göra läte, kompensera verkningarna

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

av de svårigheter, lagstiftningen lomme att medföra för personalens rationella

utnyttjande vid tillfälligt uppkommande behov.

Den på lagens bokstav stödda kontrollen komme att skapa en obehaglig

anda på kontoret och leda till en stelhet i anställningssystemet, som i

längden medförde icke önskvärda verkningar även för de anställda. Individuella

lättnader av olika slag, som hittills kunnat beredas, måste falla bort, och

samarbetet mellan över- och underordnade komme att glida in i stramare

former. Tvister komme lätt att uppstå örn behovet av övertidsarbete och

vid bristande samförstånd härom föranleda slitningar mellan arbetsgivare

och anställda.

Yad butiksanställda beträffade syntes icke föreligga något behov att ytterligare

reglera arbetstiden, då lagen örn begränsning av tiden för idkande av

handel och viss annan rörelse av den 30 maj 1919 eller den s. k. butikstängningslagen

redan gåve för svenska förhållanden lämpade bestämmelser.

Yarken internationella hänsyn eller inländskt behov påkallade alltså

enligt förbundets mening en ratifikation från Sveriges sida av den föreliggande

konventionen.

Svenska bankföreningen har anfört följande.

En av byråchefen i socialstyrelsen Bertil Nyström under år 1929 verkställd

utredning angående bankpersonalens anställningsförhållanden utvisade, att

medelarbetstiden i de svenska bankerna avsevärt understege den arbetstid,

som i konventionsförslaget angåves. Emellertid vore förhållandena i bankverksamheten

sådana, att det vore av stor betydelse, att frihet funnes att

ordna arbetet med hänsyn till dess säregna krav. En reglering av arbetstiden

genom lag skulle föranleda olägenheter, för vilka något rimligt fog icke

syntes kunna åberopas. En dylik reglering skulle leda till arbetstidens

schematiska fixerande med olägenheter för a ena sidan bankledningarna,

vilkas dispositioner med hänsyn till periodvis återkommande eller tillfälligt

inträffande förändringar i göromålens myckenhet skulle försvåras, och å andra

sidan personalen, vars bundenhet vid arbetsplatsen skulle till tiden ökas.

Stockholms handelskammare, Östergötlands och Södermanlands handelskammare

samt Skånes handelskammare hava framhållit, att den personal, vars

arbetstid reglerades genom konventionen, utförde arbete av väsentligt olika

natur och under vitt skiftande förhållanden. En reglering av denna personals

arbetstid medelst enhetliga rättsregler ansåges därför olämplig. Anslutning

till konventionen betydde vidare en inskränkning av den frihet,

vars upprätthållande vore ett grundläggande villkor för näringsliv ets utveckling.

Handelskammaren för Örebro och Västmanlands län anser likaledes konventionen

innebära en synnerligen betänklig kringskärning av näringslivets

frihet.

Smålands och Blekinge handelskammare har påpekat, att förhållandena

inom de yrkesgrupper, vilka hos de särskilda nationerna varit föremål för

arbetstidsreglering, vore vitt skilda från förhållandena i nu ifrågavarande

yrkesgrupper och att arbetstiden för affärs- och kontorsanställda icke lämpligen

kunde internationellt ordnas.

Handelskammaren i (löteborg har anfört, att själva arbetets natur inom de

avsedda områdena av näringslivet ställde stora svårigheter i vägen mot införandet

av de åsyftade tidsbegränsningarna, ett förhållande, som också

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommers
kollegium.

1- Kungl. Majus proposition nr 32.

funnit uttryck i de under artikel 7 medgivna undantagen från bestämmelsernas

tillämpning. Ett genomförande av de föreslagna bestämmelserna skulle

också förr eller senare intvinga såväl de anställda som arbetsgivarna i organisationer,

vilka ofta komme att sta emot varandra och som skulle äventyra

det intima och förtroendefulla samarbetet inom kontoren, vilket handelskammaren

ansåge vara en förutsättning för uppnåendet av ett gott resultat

av företagens verksamhet.

Handelskammaren i Karlstad samt Norrbottens och Västerbottens läns handels!!

animal e anse, att förhallandena i vårt land redan på frivillighetens väg

utvecklat sig så, att de i betydelsefulla delar överensstämde med konventionens

anda. Ett accepterande av denna med dess omfattande och detaljerade

bestämmelser skulle under sådana omständigheter egentligen endast innebära

ökade utgifter för nya kontroll- och inspektionsorgan.

Handelskammaren i Gävle har framhållit, att förhållandena inom de grenar

av näringslivet, som handelskammaren närmast företrädde, med hänsyn till

mängden av olikartade arbetsuppgifter voi-e av så mångskiftande natur, att

en enhetlig reglering av arbetstiden för de i respektive företag anställda

icke läte sig göra. I regel syntes väl arbetstiden för hithörande personalgrupper

icke överstiga den i konventionen föreslagna, men de för skilda

företag nödvändiga avstegen härifrån täcktes icke av konventionens undantagsbestämmelser.

Inom vissa industrier vore exempelvis kontorsai-betet

starkt säsongmässigt betonat. Så vore fallet inom trävaru- och cellulosaindustrierna,

där skeppningen vore koncentrerad kring vissa tidsperioder.

Inom andra näringsformer påkallades en ökning av arbetstiden peilodvis av

andra grunder såsom pågående utvidgnings- och nybyggnadsarbeten. Dessa

svårigheter att allmängiltigt ordna liithöi-ande förhållanden måste göra sig

än mer gällande vid en inteimationell i-eglering av desamma.

Kommerskollegium har i sitt utlåtande till en början hänvisat till sin skrivelse

till socialpolitiska delegationen den 2 november 1929, däri anförts i

huvudsak följande.

Olika kategorier av inom industri, handel o. s. v. »anställda» intoge i

socialt hänseende en sinsemellan sa olika ställning, att en reglering av delias

arbetstid medelst gemensamma rättsregler måste bliva utomordentligt opraktisk.

I allt fall mäste detta visa sig, därest en dylik reglering skulle omfatta

ett flertal av de berörda grupperna av anställda.

Beträffande ett flertal av de yrkesgrupper, som skulle ifrågakomma till

inordnande under en eventuell lagstiftning av ifrågavarande slag, torde säkerligen

för vårt lands vidkommande en betydande majoritet av de anställda

själva bestämt betacka sig för ett klavbindande i sill verksamhet genom lagbestämmelser,

som för dem skulle kännas uteslutande såsom ett onödigt

tvang.

I själva verket syntes för vårt lands vidkommande i de fall, där den enskilde

»anställde» till äventyrs kunde anses behöva ett visst stöd till förhindrande

av att hans arbetskraft på ett otillbörligt sätt utnyttjades av arbetsgivaren,

dylikt stöd numera i erforderlig grad kunna lämnas av de anställdas

egna organisationer.

• hade så mycket större skäl till ett avvisande ställningstagande

i fråga örn ytterligare förslag till internationell reglering av arbetstiden genom

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

konvention, som 1919 års Washington konvention rörande reglering av kroppsarbetarnas

arbetstid ännu nått endast mycket begränsad internationell anslutning.

Någon anledning att för Sveriges del biträda en rekommendation tolen

internationell lagstiftning av nu ifrågasatt slag kunde kollegium icke

heller finna.

Kollegium har därefter i sitt nu avgivna utlåtande förklarat, att kollegium

ansåge sig alltjämt böra vidhålla den uppfattning, varåt kollegium

givit uttryck i sin refererade skrivelse. De begränsningar beträffande företag

och personal, som enligt förslaget skulle iakttagas beträffande konventionens

tillämpning, syntes ej heller i väsentlig grad kunna eliminera de

olägenheter av arbetstidslagstiftningens utsträckning till affärs- och kontorsanställda,

som kollegium förut framhållit. Såsom av de införskaffade yttrandena

franninge, vore också motståndet från ledande affärskretsar mot den

ifrågasatta utsträckningen av arbetstiden synnerligen kraftigt och enhälligt.

Socialstyrelsen har till en början hänvisat till skrivelse från styrelsen den Sociaistyreisen.

27 november 1929 till socialpolitiska delegationen, i vilken skrivelse socialstyrelsen

förordat, att svenska regeringen ställde sig tillmötesgående till en

ifrågasatt reglering av anställdas arbetstid, åt vilken reglering dock allenast

borde givas formen av en rekommendation och vilken borde begränsas till

att avse butiksbiträden, hotell-, restaurang- och kafépersonal samt sjukvårdspersonal.

Därefter har styrelsen anfört i huvudsak följande.

En granskning av det ifrågavarande konferensbeslutet gåve vid handen,

att detsamma föga överensstämde med den reglering, styrelsen sålunda förordat.

Först och främst vore att märka, att åt densamma givits formen ej

av en rekommendation utan av ett förslag till konvention. Skillnaden i

rättsverkan mellan dessa båda slag av beslut vore grundväsentlig. Vidare

vore konventionsförslagets tillämpningsområde ett helt annat och mycket

mer omfattande, än det styrelsen ansett lämpligen kunna ifrågakomma.

Ehuru konventionen lämnade rätt avsevärda möjligheter till undantag,

måste dess tillämpningsområde anses synnerligen vidsträckt. Ender konventionen

inbegrepes samhällsgrupper, som vitt skilde sig från varandra i

avseende å arbetsuppgifter, intressen och social ställning. För ett icke

obetydligt antal av här åsyftade arbetstagare skulle också en lagstadgad

arbetstidsbegränsning komma helt opåkallad och sannolikt i en del fall av

dem anses vara av tvivelaktigt värde.

I vilket fall som helst måste viii ett ställningstagande till konventionens

förverkligande för vårt lands del föregås av utredningar rörande arbetstidsförhållandena

för de arbetstagargrupper, som omfattades av konventionen,

och örn behovet eller önskvärdheten av en förändring till överensstämmelse

med konventionen av berörda förhållanden —- utredningar som givetvis

skulle bliva ganska omfattande och tidskrävande.

Hedan med hänsyn till nu framhållna omständighet syntes det icke kunna

ifrågakomma, att Sverige för närvarande skulle ratificera konventionen. För

socialstyrelsen, som icke haft anledning ändra sin tidigare, i den åberopade

skrivelsen angivna mening rörande internationell reglering av anställdas

arbetstid, måste tydligtvis även det förevarande konferensbeslutets form och

innehåll i vissa delar vara ägnat att väcka starka betänkligheter.

Av de tre grupper av arbetstagare, för vilka styrelsen förordat internatio
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Av delegationen

för det

internationella

socialpolitiska

samarbetet

hörda korporationer.

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

nell reglering av arbetstiden, vore butiksbiträdena den enda, som inbegrepes

linder konventionen; de två övriga vore undantagna från konventionens tilllämpning

genom bestämmelser i artikel 1: 2 a) och b).

Ehuru socialstyrelsen sålunda icke kunde förorda konventionens ratificering,

ansåge sig styrelsen likväl, med hänsyn såväl till de förpliktelser, det

internationella socialpolitiska samarbetet medförde, som till önskemålet om

en skälig begränsning av arbetstiden i allmänhet böra i detta sammanhang

påkalla åtgärder till åvägabringande av lämplig, lagstadgad reglering av

arbetstiden för butiksbiträden. En sådan reglering syntes emellertid icke

kunna genomföras utan en utredning av dessa arbetstagares arbetstidsförhållanden.

I det av delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet avgivna

yttrandet hänvisas inledningsvis till att, då delegationen hösten 1929 fått till

sig remitterat det i nu förevarande ämne till medlemsstaternas regeringar

kringsända frågeformuläret, delegationen i sin ordning vänt sig till ett stort

antal myndigheter och korporationer, som kunde anses äga något mer beaktansvärt

intresse för ämnet, med anhållan örn yttrande över formuläret.

I betraktande härav hade delegationen ansett sig kunna begränsa sig till

att beträffande nu ifrågavarande konferensbeslut, utöver inhämtandet av

yttranden från kommerskollegium och socialstyrelsen, inbjuda representanter

för Sveriges köpmannaförbund, Sveriges järnhandlareföreningars centralförbund,

svenska handelsarbetareförbundet, svenska bankmannaföreningen,

svenska kontoristföreningarnas förbund, kvinnliga kontoristföreningen i Stockholm

och Stockholms kvinnliga expeditförening att vid sammanträde med

delegationen uttala sig i ämnet. De därvid i ärendet avgivna meningsyttringarna

överensstämde i stort sett nära med dem, som avgivits hösten 1929.

Företrädarna för näringarnas och arbetsgivarnas intressen hade mer eller

mindre kraftigt avstyrkt lagstiftningsåtgärder till begränsning av de anställdas

arbetstid samt Sveriges biträdande av konventionen. Arbetstagarnas

representanter åter hade förordat dylika åtgärder, ehuru med erkännande

att för stora grupper av kontorsanställda den normala arbetstiden vore kortare

än den i konventionen medgivna.

Innan jag redogör för delegationens ståndpunkt i ratifikationsfrågan, torde

jag böra dels i korthet referera innehållet i vissa av de yttranden, som

avgivits till delegationen vid dess behandling av nyssnämnda frågeformulär,

dels ock återgiva innehållet i de å arbetsgivare- och arbetarorganisationernas

vägnar hållna anförandena vid omförmälda sammanträde med delegationen.

Yid behandlingen av frågeformuläret inhämtades yttranden såväl från

kommerskollegium och socialstyrelsen och de statliga verk, vilka inom sitt

förvaltningsområde hava anställda större personalgrupper, som från svenska

stadsförbundet, svenska landstingsförbundet och arbetsgivare- och arbetarorganisationerna.

Myndigheterna, med undantag av socialstyrelsen och telegrafstyrelsen.

, ställde sig avvisande till tanken på en internationell reglering av

arbetstiden för anställda, åtminstone i vad anginge respektive myndigheters

eller korporationers verksamhetsområden. Socialstyrelsen däremot förordade,

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj-.ts proposition nr 32.

att regeringen måtte ställa sig tillmötesgående till en dylik reglering, dock

allenast i form av en rekommendation, begränsad till butiksbiträden, botell-,

restaurang- och kafépersonal samt sjukvårdspersonal. Telegrafstyrelsen gjorde

icke något uttalande i ämnet. Svemlca stadsförbundet framhöll, att inom

kommunalförvaltningarna ej förefunnes någon mer framträdande önskan att

internationellt fastslå bestämmelser rörande kommunaltjänstemännens ställning.

Svenska arbetsgivareföreningen framhöll, att enligt dess uppfattning här i

landet icke funnes något behov av en rättslig reglering av de anställdas

arbetstid och ej heller någon mera utbredd önskan därom. En dylik reglering

skulle ej heller kunna genomföras utan betydande svårigheter och olägenheter

för en mängd företag av växlande natur. Föreningen avstyrkte

därför såväl konvention som rekommendation.

Sveriges köpmannaförbund fann en konvention icke vara önskvärd, i det att

olika länders skilda förhållanden nödvändiggjorde frihet att ordna sig efter

som de kunde finna lämpligt. På ett flertal områden vore det absolut nödvändigt,

att de anställda fullföljde arbetet utöver arbetstiden för andra verksamhetsgrenar.

Det hade ej varit möjligt att genomföra likformiga bestämmelser

i fråga örn arbetstiden inom detaljhandeln. Genom butikstängningslagen

hade det sörjts för de handelsanställdas arbetstidsförhållanden, och

deras arbetstid hade under de senare åren alltmer begränsats genom tidigare

stängning dels på grand av frivilliga överenskommelser och dels genom kommunala

beslut. Det syntes önskvärt, att denna utveckling finge fullföljas

på frivillighetens väg.

Sveriges industriförbund anförde, att det för näringslivet vore av utomordentlig

betydelse att såvitt möjligt bliva lämnat obundet av reglerande lagstiftning.

Inga bärande skäl funnes för reglering av de anställdas arbetstid;

obehörigt exploaterande förekomma icke, och arbetet vore ej för hårt eller

långt. De anställda intoge inbördes alltför olikartad ställning för en gemensam

reglering, och från en dylik måste alltså göras alltför många undantag.

Liknande synpunkter hava framkommit från övriga representanter för

arbetsgivare, vilka yttrat sig i frågan.

Vad angår yttrandena från arbetar sidan ställde man sig i allmänhet tillmötesgående

till de ifrågasatta anordningarna och ingick på besvarande i

detalj av de framställda frågorna. Sålunda förordades i samtliga dessa yttranden,

med undantag av det från Svenska kontoristföreningarnas förbund,

antagandet av en konvention, vilken enligt nära nog alla yttranden borde

erhålla en mycket vidsträckt omfattning. Nyssnämnda förbund uttalade sig i

stället till förmån för en rekommendation, i det att ställningstagandet till

frågan örn en konvention borde uppskjutas i avbidan på ökad erfarenhet.

Vad härefter angår de anföranden, som höllos vid omförmälda sammanträde

med delegationen, må därom anföras följande.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majus proposition nr 32.

Svenska handelsarbetarförbimclets förtroendeman ansåg det nödvändigt att få

till stånd en reglering av arbetstiden för butiksbiträdena, vilka i regel hölles

sysselsatta betydligt utöver respektive butikers stängningstid. För de kontorsanställda

vore arbetstiden vanligen kortare. Övervägande skäl talade

emellertid för en ratificering av konventionen.

Ombudet för svenska bankmannafmeningen framhöll, att det föreliggande förslaget

visserligen icke motsvarade bankpersonalens anspråk i fråga örn den ordinarie

arbetstiden, vilken för nämnda kategori numera sällan uppginge till mer

än sju timmar, men att detsamma likväl erbjöde stora fördelar för nämnda

personal. Förutom det ordinarie arbetet förekomme nämligen åtskilliga

gånger under året ett avsevärt övertidsarbete, för vilket ersättning ej lämnades.

Tillämpning av konventionsförslaget skulle uppenbarligen medföra

övertidsersättning och framtvinga en effektivare organisation av arbetet.

Ombuden för svenska kontoristföreningarnas förbund och kvinnliga Icontonstföreningen

i Stockholm ansågo, att beträffande de kontorsanställda kunde i

stort sett, även örn den ordinarie arbetstiden vore relativt kort, samma synpunkter

anläggas som de från svenska bankmannaföreningen anförda.

Ombudet för Sveriges järnhandlareföreningars centralförbund anförde, att

det mötte svårigheter för järnhandlarna att medgiva en arbetstid understigande

8‘/2 ä 9 effektiva arbetstimmar. En väsentlig del av järnhandlarnas

kundkrets, såsom byggmästare, hantverkare o. d., behövde göra sin inköp

redan kl. 8 f. m., och den övriga allmänheten skulle sannolikt ha svårt att

finna sig i en stängning av butikerna före kl. 6 e. m. Ratificering av konventionen

kunde således icke tillstyrkas.

Ombudet löv Sveriges köpmannaförbund framhöll, att förbundet tidigare ställt

sig avvisande till tanken på en lagstiftning av här åsyftat slag. Samma ståndpunkt

intoges fortfarande av förbundet. Olikhet i förhållandena på skilda platser

och inom skilda branscher skulle sannolikt försvåra ett genomförande av

de ifrågasatta bestämmelserna. Däremot hade övertidsersättning i icke ringa

utsträckning införts på frivillighetens väg, och denna tendens hade för övrigt

gynnats av förbundet.

Ombudet för Stockholms kvinnliga expeditförening uppgav, att föreningens

medlemmar nog i regel hade 8 timmars arbetsdag, men att de givetvis önskade

få en lagstadgad arbetstidsbegränsning.

I ett sedermera avgivet yttrande har svenska handelsarbetarförbundet närmare

utvecklat sin ståndpunkt i fråga örn konventionens ratificering och därvid

anfört följande.

Kontors- och handelsanställda hade i Sverige icke erhållit samma sociala

skydd som övriga lönearbetare. Den svenska lagen örn arbetstidens begränsning

omfattade sålunda icke handelsbiträden och kontorister. Till följd av

utvecklingen stöde emellertid dessa socialt och ekonomiskt på samma nivå

som kroppsarbetarna och vore i lika eller kanske i ännu högre grad i behov

av sociala skyddsåtgärder.

Ehuru konventionen ur förbundets synpunkt icke vore fullt tillfredsställande,

emedan förbundet önskat, att konventionen innehållit längre gående

bestämmelser, ville förbundet dock varmt förorda dess antagande. Samma

skäl, som varit avgörande vid begränsning av kroppsarbetarnas arbetstid

genom lag, talade med större styrka för samma begränsning av de kontorsoch

handelsanställdas arbetstid, enär kollektivavtalet ännu icke vunnit så

stor utbredning på detta område, att arbetstiden därigenom kunnat begränsas.

Endast för cirka 10,000 kontors- ochbutiksanställda funnes för närvarande kollek
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Majds proposition nr 32.

tivavtal upprättade, men genom dessa avtal hade arbetstiden begränsats till

i regel 48 timmar per helgfri vecka för de därav berörda.

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet har i sitt senaste

yttrande anfört bland annat följande.

Konventionsförslaget syntes kunna sägas i främsta rummet kännetecknas

av tvenne förhållanden, å ena sidan dess synnerligen vidsträckta, i viss man

kanske även något obestämda tillämpningsområde och å den andra de mycket

stora möjligheter till undantag och eftergifter, som den beredde.

Yad först anginge den talrika, under artikel 1: 1) a) i förslaget inbegripna

gruppen av liandelsanställda, erinrades till en början, att de i de fall, då de

uppginge till minst fem i samma företag och icke vore att räkna till butiksbiträden

eller kontorspersonal, redan vore underkastade lagstadgad arbetstidsbegränsning

enligt lagen örn arbetstidens begränsning (arbetstidslagen).

De grupper, som på grund härav hade begränsad arbetstid, utgjordes huvudsakligen

av lager- och transportarbetare.

Butiksbiträdenas arbetstid begränsades nu indirekt i viss män genom bestämmelserna

i lagen den 30 maj 1919 örn begränsning av tiden för idkande

av handel och viss annan rörelse (butikstängningslagen), men denna lag

medgåve butikernas öppethållande mellan kl. 8 f. m. och 7 e. m., d. v. s.

under 11 timmar, och dessutom kunde tiderna för öppnande och stängande

genom kommunalt, av länsstyrelsen godkänt beslut förskjutas, så att tiden

för öppethållande kunde bliva utsträckt för stad eller köping till 13 och för

landsbygden till 15 timmar. Därtill komme, att biträdenas arbetstid i regel

icke begränsades av de fastställda öppnings- och stängningstiderna, i det de

mycket ofta toges i anspråk för diverse arbeten, såsom varornas ordnande,

skyltning, kassagöromål o. d., jämväl före butikens öppnande och efter dess

stängande. ... .... .

Emot en lagstadgad arbetstidsbegränsning för butiksbiträdena kunde visserligen

invändas, att deras arbete vanligen icke, i olikhet mot t. ex. fabriksarbetarnas,

innebure en permanent sysselsättning utan vore av mer eller

mindre intermittent natur. Detta vore möjligen riktigt, men genmälas kunde

från den sociala rättvisans synpunkt, att mångå arbeten, som vöre inbegripna

under 8-timmarslagen, också vore av intermittent beskaffenhet ävensom att

arbetstidsbegränsningen ej blott åsyftade arbetstagarnas skyddande mot överansträngning

utan även hade till ändamål, och detta såsom det icke minst

betydelsefulla, att tillförsäkra dem ett för skäligt tillgodoseende av familjeoch

samhällslivets krav m. m. tillfyllestgörande mått av ledighet.

Givetvis komme en utsträckning av arbetstidsbegränsningen till att även

avse butiksbiträdena att möta vissa svårigheter. Särskilt skulle detta antagligen

bliva fallet beträffande de helt små företagen, där bristande arbetskraft

omöjliggjorde anordnande av skiftarbete, samt en del företag å landsbygden,

i vilka tillämpades utsträckt tid för öppethållandet. Mångå av de

helt små affärerna sköttes emellertid helt eller väsentligen av innehavaren,

eventuellt med bistånd av familjens medlemmar, och även i de fall, där han

holle ett eller annat biträde, .torde ofta han eller någon hans familjemedlem

rycka in i fall av behov. Även lejd reservpersonal syntes ej sällan förekomma.

Eldigt konventionen skulle det för övrigt finnas åtskilliga möjligheter

till undantag. Bland annat kunde framhållas bestämmelsen i artikel 7: 1) c),

vilken syntes vara avsedd att möjliggöra undantagande från den lagstadgade

arbetstidsbegränsningen av såväl de minsta handelsföretagen, oberoende av

deras belägenhet, som även av handelsföretag i allmänhet i orter med gles

befolkning.

/lilläng till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 27 haft. (Nr 32.)

Delegationen

för det internationella

socialpolitiska

samarbetet.

18 31 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majlis proposition nr 32.

Delegationen ansåge sålunda, att lagstadgad arbetstidsbegränsning borde

åvägabringas för butiksbiträdena. Då den övriga personalen i butikshandelsföretagen

i stor utsträckning redan vore underkastad dylik begränsning och

konventionens bestämmelser rörande begränsningens gestaltning kunde anses

måttfulla, skulle enligt delegationens mening vårt land i vad anginge

butikshandelsföretagen kunna ansluta sig till konventionen.

Av socialstyrelsens yttrande i ärendet framginge emellertid bland annat,

att man saknade tillförlitlig upplysning örn butiksbiträdenas nuvarande arbetstidsförbållanden,

sådana de gestaltade sig inom olika branscher oell orter.

Då man utan tillgång till sådan upplysning icke gärna kunde lagstifta i

ämnet, syntes, örn delegationens förut angivna mening skulle beaktas, i

första hand en utredning av berörda förhållanden böra företagas. Med hänsyn

till att i de mindre företagen jämväl övriga arbetstagare (lager- och

transportarbetare till mindre antal än fem) vore undantagna från arbetstidslagens

tillämpning, borde utredningen måhända även avse dessa arbetstagares

arbetstidsförhållanden.

Såge man därefter till — anför delegationen vidare — vilka slag av företag

ytterligare vore att inbegripa under uttrycket »handelsföretag» i konventionslorslagets

artikel 1: 1) a), syntes de väsentligen utgöras av grosshandels- och

agentur för stag, d. v. s. företag, vilkas personal väl huvudsakligen sysselsattes med

kontorsarbete. För den antagligtvis större delen av arbetstagarna i dylika

företag syntes den normala arbetstiden per dag icke uppnå den i konventionsförslagets

artikel 3 angivna begränsningen eller 8 timmar utan ofta stanna vid

7 timmar. Visserligen syntes ej sällan för här åsyftade personalgrupp förekomma

betydande övertidsarbete, mot vilket konventionsförslaget otvivelaktigt,

kanske särskilt genom bestämmelsen i artikel 7: 4) om 25 % lönetillägg

för dylikt arbete, skulle innebära ett verkningsfullt korrektiv. A andra sidan

syntes det icke kunna bestridas, att konventionens tillämpning på nu ifrågavarande

verksamhetsområde skulle kunna, trots den däremot riktade bestämmelsen

i artikel 10, leda till förlängning av den normala arbetstiden. Det

hade sålunda från arbetsgivarsidan framhållits, att om man genom konventionen

bleve tvungen att inskränka övertidsarbetet, det vore möjligt, att man funné

sig nödsakad söka ersättning därför genom utsträckning av tiden för det

ordinarie arbetet. Det uppgåves även, att på sina ställen i utlandet normeringen

av anställdas arbetstid till likhet med kroppsarbetarnas skulle för

de förra lia lett till oförmånliga resultat.

Från arbetsgivarsidan hade man starkt och enstämmigt reagerat mot

tanken på lagstadgad arbetstidsreglering för kontorsanställda. Bland skälen

för denna uppfattning förtjänade måhända nämnas, att de här åsyftade

arbetstagarna, som i regel stöde ledningen nära och utgjorde dess omedelbara

organ, borde ohindrade av lagstiftning kunna anlitas i den man

företagets drift, med hänsyn tagen till växlande förhållanden, så kunde kräva.

I betraktande av de talrika och långtgående undantagsbestämmelser, som

konventionen innehölle, syntes de å arbetsgivarhåll befarade olägenheterna

sannolikt vara i viss mån överdrivna, men även örn lagstadgad arbetstidsbegränsning

för de kontorsanställda skulle låta sig genomföra utan alltför

stora praktiska svårigheter för arbetsgivarna, syntes dock dessa svårigheter

tillika med det arbete och den kostnad, regleringens genomförande och

kontrollerande skulle medföra, knappast uppvägas av de, såsom förut framhållits,

tämligen osäkra sociala fördelarna.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Majus proposition nr 32.

Anmärkas borde mahanda i detta sammanhang, att de arbetstagargrupper

inom grosshandels- och agenturföretagen som sysselsattes med kroppsarbete,

d. v. s. lager- och transportpersonalen, i de fall där de uppginge till minst

fem redan genom arbetstidslagen vore tillförsäkrade en mot den här ifrågavarande

likvärdig arbetstidsbegränsning.

Under »handelsföretag» inbegrepes enligt konventionsförslaget, ehuru

något oegentligt, jämväl post-, telegraf- oell telefonväsen. Dessa slag av verksamhet

vore visserligen, såsom bedrivna av staten, undantagna från arbetstidslagens

tillämpning, men vore arbetstiden inom dem, i väsentlig överensstämmelse

med nämnda lag, reglerad på administrativ väg. Med hänsyn

till dem skulle således ej föreligga något mera avsevärt hinder för Sveriges

biträdande av konventionen, men talade å andra sidan ej heller därför några

starkare praktiska skäl.

Yad slutligen anginge det i förevarande moment jämväl upptagna slag

av handel sverksamhet, som inginge såsom en gren i företag av annat slag, syntes

det tvivelaktigt, örn det kunde vara lämpligt att i avseende å arbetstidsbegränsningen

lösrycka det från huvudverksamheten. Erfarenheter från arbetstidslagens

tillämpning gåve stöd för sådan tvekan. Anmärkas kunde för

övrigt, att den här till synes komna tendensen till separatreglering, som

även komme till uttryck i sista stycket av artikel 1: 2), strede emot den till

enhetlig reglering syftande princip, som finge anses ligga till grund för

artikel 1: 1) c).

Under artikel 1: 1) b) inbegrepes allehanda slag av arbetsställen, där

personalen huvudsakligen sysselsattes med kontorsarbete och som icke

vöre att hänföra till liandelsverksamhet eller något sådant slag av verksamhet,

som omförmäldes i mom. 2) a)—c). Av sista stycket i mom. 1) och

Washingtonkonventionen angående begränsning av arbetstiden i industriella

företag framginge, att här ej heller åsyftades några arbetsställen inom industrien.

Inom den förevarande bestämmelsens något osäkra tillämpningsområde

syntes falla bl. a. en del med handelsföretagen i viss mån besläktade

affärsföretag, såsom banker och försäkringsbolag, annons- och reklamföretag,

skeppsmäkleri- och speditionsfirmor, företag för plats- och hyresförmedling

samt pantlåne- och varubelåningsföretag, statliga och kommunala myndigheter

och andra tjänsteorgan av olika slag, advokatkontor, patentbyråer,

sjuk- och pensionskassor, tidningsredaktioner samt byråer för maskinskrivnings-,

översättnings- och revisionsarbete. Yad förut anförts örn möjligheten

och behovet av anslutning till konventionen med hänsyn till grossliandelsocli

agenturföretagen syntes i stort sett och möjligen med ännu mera skäl

gälla beträffande bär ifrågavarande, brokiga grupp av verksamhetsgrenar.

Yad därefter anginge de i artikel l:l)c) åsyftade företagen av på samma gäng

handels- och industriell karaktär, syntes till denna grupp huvudsakligen vara

att hänföra en del mindre företag, vari varor såväl tillverkades eller reparerades

som försåldes. Exempel på dylika företag lämnade bagerier och konditorier

samt modist-, skomakeri-, damsömnads-, urmakeri- och paraplyaffärer.

Dessa företag erbjöde ofta svårigheter, när det gällde att avgöra, huruvida

eller i vilken mån de för industrien respektive för handeln avsedda reglerna

skulle tillämpas å dem. I de fall, då de olika slagen av verksamhet icke

lämpligen läte sig särskilja, torde man, såsom här syntes vara meningen, å

hela företaget böra tillämpa de bestämmelser, som vore avsedda för det huvudsakliga

eller mer betydande slaget av verksamhet. Förevarande bestämmelse

syntes således icke behöva anses lägga hinder i viigen för konventionens

biträdande.

Beträffande konventionens tillämpningsområde borde måhända slutligen även

framhållas, att bestämmelserna i artikel 1:2) innebure en viss utvidgning av

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majus proposition nr 32.

nämnda område. Enligt detta moments sista stycke skulle nämligen under

konventionen inbegripas jämväl sådana avdelningar av de eljest från konventionens

tillämpning undantagna, i momentet uppräknade företagen, vilka, örn

de vore självständiga, skulle falla under konventionen, d. v. s. skulle höra

till några av de i mom. 1 angivna slag av verksamhet. Då dylika avdelningar,

örn de avsåge handelsverksamhet, redan enligt mom. 1 a) skulle vara

underkastade konventionen, syntes den genom mom. 2 åvägabragta utvidgningen

väsentligen hänföra sig till avdelningar nied sådant kontorsarbete, som

icke kunde räknas till handelsverksamhet. Vad delegationen vid mom. 1 a) anfört

beträffande det betänkliga i att på skilda avdelningar inom samma företag

tillämpa olika reglering av arbetstiden ägde giltighet jämväl i här förevarande

fall.

Med hänsyn till de resultat, vartill delegationen sålunda kommit vid sin

granskning av de grundläggande bestämmelserna rörande konventionens tilllämpning,

hade delegationen ansett sig sakna anledning att ingå på någon närmare

undersökning av konventionens övriga bestämmelser. De syntes, ehuru

konventionen knappast kunde anses väl avfattad, på det hela taget icke föranleda

några allvarligare betänkligheter mot en eventuell anslutning till densamma.

Såsom en sammanfattning av vad som anförts rörande möjligheten av

tillämpning i vårt land av konventionen angående reglering av arbetstiden

för affärs- och kontorsanställda å olika under densamma inbegripna slag av

verksamhet har delegationen ansett kunna sägas, att konventionen, med

hänsyn bland annat till sina många och vittgående undantagsbestämmelser,

i stort sett sannolikt skulle låta sig utan alltför stora svårigheter förverkliga.

Beträffande åter behovet eller önskvärdheten av en dylik åtgärd bleve

omdömet olika i avseende å de skilda slagen av verksamhet. Allenast i

fråga örn ett arbetsområde eller butiksbiträdenas hade delegationen ansett

arbetstidsförhållandena vara sådana, att tillämpning av konventionen skulle

vara av något egentligt behov påkallad. A ad övriga under konventionen

inbegripna verksamhetsområden anginge, syntes arbetstidsbegränsuingen

redan, i vissa fall tack vare arbetstidslagen, i allmänhet rätt väl motsvara

eller t. o. m. överträffa konventionens, men skulle otvivelaktigt ett genomförande

av konventionens bestämmelser å dessa verksamhetsområden, förutom

arbete och kostnader för lagstiftnings- och kontrollåtgärder, medföra

en del besvärande olägenheter.

Med hänsyn till vad sålunda anförts funne delegationen sig icke kunna

tillstyrka ratificering av konventionen för Sveriges del.

Mot detta beslut anmälde delegationens medlemmar, herrar von Sydow

och Wistrand, reservation under anförande av följande.

Ehuru de gillade den slutmening, vartill delegationen i sitt yttrande kom

mit beträffande frågan örn ratificering för Sveriges del av konventionen angående

reglering av arbetstiden för butiks- och kontorsanställda, kunde de

icke biträda vissa i yttrandet förekommande uttalanden.

Sålunda delade de icke delegationens uppfattning örn behovet av en lagstadgad

arbetstidsbegränsning för butiksbiträdena. Såsom vid upprepade

tillfällen framhållits, innebure dessa arbetstagares sysselsättning i regel ej

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl.''Maj:ts proposition nr 32.

(leii permanenta ansträngning, som ansetts motivera kroppsarbetarnas 8-timmarsdag.

Genom den s. k. butikstängningslagen bade för övrigt lagstiftaren,

örn än indirekt, redan åvägabragt en viss begränsning av butiksbiträdenas

arbetstid. Anmärkas kunde också, att lagen örn arbetstidens begränsning,

ehuru ej tillämplig på butiksbiträdenas arbete, genom den allmänna tendens

till arbetstidsförkortning, som den medfört, verkat och fortfarande torde

verka inskränkande på ifrågavarande arbetstagares arbetstid. En lagstadgad

begränsning därav till 8 timmar skulle däremot otvivelaktigt ej blott mota

stora svårigheter att genomföra, t. ex. för de helt små företagen och handelsbodarna

på landsbygden, utan även genom inskränkning av tiden för en del

butikers öppethållande förorsaka olägenheter för allmänheten. Med denna

mening i fråga örn lagstadgad begränsning av butiksbiträdenas arbetstid kunde

de givetvis ej heller biträda delegationens pakallande av en undersökning

av butiksbiträdenas arbetstidsförhållanden.

Delegationen hade i fråga örn flera arbetstagargrupper som lnbegrepes

under konventionen men ej under den svenska arbetstidslagen, tramnallit,

att konventionens tillämpning å deni ej skulle behöva medföra några större

svårigheter. Enligt von Sydows och Wisteruds mening vilade denna delegationens

uppfattning på ett underskattande av de olägenheter, som lagstadgad

reglering av arbetstidsförhållandena alltid mäste framkalla på näringslivets

områden.

Mot delegationens beslut anmäldes reservation jämväl av medlemmarna

Johansson och Bergman, vilka anförde följande.

Delegationen hade i sitt yttrande efter en bärande motivering uttalat sig

till förmån för den stora butiksbiträdeskårens inbegripande under den lagstadgade

arbetstidsbegränsningen. Vidare hade delegationen påvisat, att avsevärda

grupper av de arbetstagare, som inbegrepes under konventionel],

redan åtnjöte dylik arbetstidsbegränsning tack vare arbetstidslagen. Vad de

övriga i konventionen åsyftade arbetstagarna anginge, hade delegationen yttrat,

att en tillämpning av konventionen icke skulle medföra några större praktiska

svårigheter men att olägenheterna med lagstiftning och kontroll m. m.

ej skulle uppvägas av de något osäkra sociala fördelarna Enligt Johanssons

och Bergmans mening hade delegationen, med tillbörligt beaktande av

de förpliktelser till samarbete, som medlemskapet i internationella arbetsorganisationen

ålade, bort komma till en annan konklusion och förorda konventionens

ratificering.

Vad angår rekommendationerna angående reglering av arbetstiden i hotell,

restauranger och liknande företag, angående reglering av arbetstiden vid teatrar

oell andra förlustelseställen, samt angående reglering av arbetstiden i företag för

behandling eller värd av sjuka, svaga, nödlidande eller sinnessjuka innehålla

de avgivna yttrandena i huvudsak följande.

Socialstyrelsen har anfört:

Vårt land hade redan i avsevärd mån vidtagit de åtgärder, som rekommendationerna

åsyftade. Sålunda hade nyligen inom socialstyrelsen slutförts

en på uppdrag av Kungl. Majit företagen undersökning av arbetstidslorhällandena

inom det verksamhetsområde, som den första av ifrågavarande rekommendationer

avsåge, eller hotell, restauranger och liknande företag. Besil Itatet

av denna undersökning hade preliminärt publicerats, och komme en

definitiv redogörelse därför att utgivas inom kort. Anmärkas bolde niahanda,

att av personalen vid berörda företag de befattningshavare vore under
-

Rekommendationerna

angående

reglering av

arbetstiden

vid vissa

företag.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majus proposition nr 32.

kastade lagen örn arbetstidens begränsning, som ej vore anställda för allmänhetens

direkta betjänande.

I fråga örn rekommendationen angående reglering av arbetstiden i företag

^ 1 behandling eller vård av sjuka, svaga, nödlidande eller sinnessjuka

hade medicinalstyrelsen i samråd med socialstyrelsen enligt uppdrag av

Kungl, Majit den 3 juli 1930 påbörjat en undersökning rörande arbetstiden

vid olika slag av anstalter för vård av kroppssjuka. För att tillgodose rekommendationens

krav skulle denna undersökning kompletteras med upplysningar

örn arbetstiden för personalen vid hospital, fattigvårds- och alkoholistanstalter

samt vårdhem av skilda slag. En dylik kompletterande undersökning

syntes icke sakna skäl för sig, då här åsyftade anstalter, liksom

vårdanstalter över huvud taget, vore undantagna från arbetstidslagen och

det syntes kunna befaras, att inom dem på sina håll förekomme en betänkligt

lång arbetstid.

Vad slutligen anginge rekommendationen angående reglering av arbetstiden

vid teatrar och andra förlustelseställen vore till en början att framhålla,

att det syntes något osäkert, huruvida den tillämnade regleringen oell

sålunda även undersökningen på området skulle avse jämväl de uppträdande

artisterna. Skulle även artistpersonalen medtagas, syntes arbetstidsförhållandena

inom förevarande verksamhetsgren ställa sig mycket växlande och

detta ej blott med hänsyn till olika företag utan jämväl för olika arbetstagare

inom samma företag ävensom för samma företag vid skilda tider. Yad

åter anginge den grupp av personalen vid ifrågavarande företag, vilken utgjordes

av arbetare, vore densamma i regel underkastad lagen örn arbetstidens

begränsning. Ehuru det sålunda möjligen kunde synas tveksamt,

huruvida en för här ifrågavarande arbetstagargrupp gemensam reglering av

arbetstiden lämpligen skulle kunna åvägabringas, syntes det få anses önskvärt,

att Sverige efterkomme rekommendationen, d. v. s. tillmötesginge den

hemställan örn utredning och rapportering, som rekommendationen innebure.

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet bär i sitt yttrande

anslutit sig till socialstyrelsens uppfattning, att vårt land borde söka att

efterkomma de hemställanden, som rekommendationerna innebure, och vidare

anfört följande.

Beträffande de två rekommendationerna angående reglering av arbetstiden

i hotell, restauranger och liknande företag, respektive i företag för behandling

eller vård av sjuka, svaga, nödlidande eller sinnessjuka, syntes sålunda

åtgärder böra vidtagas till erforderlig komplettering av de upplysningar,

som redan förefunnes eller tack vare igångsatta utredningar kunde förväntas

bliva tillgängliga. Vidkommande därefter den tredje rekommendationen,

angående reglering av arbetstiden vid teatrar och andra förlustelseställen’

borde samtliga de därunder inbegripna slagen av verksamhet göras till

föremål för en utredning rörande arbetstidsförhållandena. I betraktande

a7 svårigheter, sistberörda utredning med hänsyn till utredningsmaterialets

mångskiftande beskaffenhet antagligen skulle medföra, och den tvekan

man, såsom socialstyrelsen framhölle, med skäl kunde hysa örn möjligheten

att på detta område få till stånd en gemensam arbetstidsbegränsning, skulle

det emellertid mahanda vara motiverat att låta denna utredning få en i viss

män summarisk karaktär.

Mot detta yttrande anmälde två av delegationens medlemmar, herrar

on Sydow och Wistrand, reservation, under framhållande att de med hän
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

syn till de olägenheter, som lagstadgad reglering av arbetstidsförhållandena

måste framkalla på näringslivets områden, ej kunde biträda delegationens

.åsikt örn önskvärdheten av kompletterande utredningar till efterkommande

uv de hemställanden, som innehölles i rekommendationen angående reglering

av arbetstiden i hotell, restauranger och liknande foretag. Annu mindre

skäl ansåge de föreligga för att med hänsyn till rekommendationen angående

reglering av arbetstiden vid teatrar och andra förlustelseställen upptaga en

utredning av arbetstidsförhållandena på ett helt nytt och antagligen siåibehandlat

verksamhetsområde.

Den föregående redogörelsen har utvisat, att såväl svenska regeringen

som också de hörda myndigheterna vid behandlingen av denna fråga

allmänt ställt sig tveksamma till lämpligheten av införande av lagstadgad

arbetstidsreglering för de personalkategorier, om vilka här är fråga, En

-dylik tveksamhet synes också naturlig, då det här gäller arbetstidsreglering folén

personal, vars arbete i allmänhet får anses vara av mindre ansträngande och

riskfylld beskaffenhet än det för kroppsarbetarna vanliga och som därjämte

inom stora områden genom praxis eller avtal fått sin arbetstid bestämd pa

ett för dem förmånligare sätt, än som skulle behöva följa av anslutning till

konventionen. Givetvis måste man i princip ansluta sig till den uppfattningen,

att reglering av arbetstiden för ifrågavarande personalgrupper bör ske,

F den män så erfordras till förhindrande av missförhållanden i avseende

å arbetstiden. Därvid kan emellertid klarhet knappast sägas ännu finnas

därom, i vad män sådana olägenheter i praktiken förekomma, som motivera

en lagstiftning i ämnet, och i varje fall kan icke nu avgöras, om dylik lagstiftning

bör erhålla den utsträckning, som avses i konventionsförslaget. Under den

förberedande behandlingen av ärendet har även på sina håll hänvisats till

att frågan lämpligen bör få sin lösning genom frivilliga överenskommelser

mellan arbetsgivare och arbetare. Det lärer ock vara anledning förvänta,

att den redan på många håll utan lagstiftning genomförda arbetstidsregleringen

alltjämt skall kunna utvidgas till nya områden.

Redan av sålunda anförda skäl har jag kommit till den uppfattningen,

att en ratifikation av konventionen för Sveriges del icke gärna för närvarande

bör äga rum. Härtill kommer, att konventionen — såsom också påvisats

i de avgivna yttrandena — på ett flertal punkter innehåller bestämmelser,

vilka vad angår arbetstidsregleringen för industriarbetare icke för

närvarande ansetts kunna införas i vårt land och vilka på här ifrågavarande

område måste möta än större betänkligheter; jag syftar här bland

annat på regleringen av rätten till övertidsarbete och ersättningen därför.

Det må i detta sammanhang ånyo erinras, att under behandlingen av konventionsförslaget

inom den internationella arbetsorganisationen fran svensk

sida i vissa punkter påyrkades modifikationer, vilka framhöllos såsom nitra

nog nödvändiga villkor för ratifikation från svensk sida, men att endast i

mindre utsträckning ändringar gjordes i enlighet med de svenska yrkandena.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Revision av

internationella

arbets

organisationens

kon

ventioner.

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

Väll jag sålanda anfört innebär emellertid icke, att jag skalle mena, att

förevarande fråga skall lämnas åsido. Tvärtom delar jag den av socialstyrelsen

oell delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet

uttalade meningen, att förevarande konventionsförslag och de till detsamma

anslutna rekommendationerna böra utgöra en ytterligare anledning att påskynda

oell komplettera de utredningar, som redan verkställts eller pågå

beträffande arbetstiden för sådana personalkategorier, som innefattas under

konventionsförslaget eller rekommendationerna. Jag syftar härvid närmast

på butikspersonalen, för vars del, för vårt lands vidkommande, behovet av

arbetstidsreglering synes vara störst, men anser därjämte särskilt angeläget,

att verkställda utredningar rörande arbetstiden på sjukhusen i olika hänseenden

fullständigas. Det är därför min avsikt att vid senare tillfälle föreslå

vidtagande av sådana åtgärder, som kunna erfordras för åstadkommande av

nödig ytterligare utredning även rörande andra personalgrupper. När sådan

utredning föreligger, torde frågan örn arbetstidsreglering på hithörande omlåden

böra upptagas till förnyat övervägande. Därvid bör givetvis, i den mån

lagstiftning tinnes lämplig och nödig, de i konventionsförslaget fastslagna

principerna följas, sa långt sadant utan olägenhet låter sig göra.

\id behandling den 21 november 1930 av fråga rörande inhämtande av

lagrådets yttrande över förslag till lag örn ändring i vissa delar av lagen

den 29 juni 1912 (nr 206) örn arbetarskydd hade jag anledning att i olika

sammanhang beröra frågan örn revision av de av intrenationella arbetskonferensen

antagna konventionerna. Jag erinrade därvid även örn att från

svenska regeringens sida yrkande framställts örn revision av vissa av nämnda

konventioner och anförde, att jag i annat sammanhang torde få tillfälle att

återkomma med en närmare redogörelse för revisionsfrågans behandling hos

arbetsorganisationen och svenska regeringens ställning till denna behandling.

Det torde vara lämpligt, att den sålunda avsedda redogörelsen frarnlägges

i samband med behandlingen av de nya konventionsförslag, varom

har ar fråga, och jag anhåller därför att nu få övergå till att lämna en översikt

i dessa hiinseenden.

I samtliga av internationella arbetskonferensen antagna konventioner förekommer

en bestämmelse, enligt vilken internationella arbetsbyråns styrelse

med viss tidsintervall, i allmänhet en gång vart tionde år, skall tillställa

konferensen en rapport rörande respektive konventions tillämpning samt

taga under övervägande, huruvida på konferensens dagordning bör upptagas

frågan örn total eller partiell revision av konventionen. Dessa bestämmelser

hava i gällande arbetsordning närmare utformats på följande sätt.

Inom internationella arbetsbyrån uppi’ättas en preliminär rapport angående

lagstiftningen och praxis beträffande viss konvention i de stater, som ratificerat

densamma, ävensom rörande lagstiftningen och tillämpningen därav

i motsvarande ämne i sådana stater, som icke ratificerat konventionen.

Arbetsbyråns styrelse har därefter att fastställa rapportens lydelse, därvid

styrelsen tillika skall undersöka, huruvida det finnes anledning att förbereda

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Majus proposition nr 32.

upptagande av frågan om revision av konventionen eller modifikation av

densamma på konferensens dagordning. Örn styrelsen finner, att sa icke

är fallet, framlägges den fastställda rapporten för konferensen. Örn däremot

styrelsen skulle anse, att det finnes anledning att överväga revision

helt eller delvis skall arbetsbyrån sända rapporten till samtliga medlemsstaters

regeringar och efter anvisningar från styrelsen tillspörja dem om

deras mening i revisionsfrågan och därvid tillkännagiva de punkter, som vid

den förberedande behandlingen särskilt tilldragit sig styrelsens uppmärksamhet.

Efter viss tidsintervall skall styrelsen sedan behandla de svar, som ingått

från regeringarna, och då fastställa den slutliga lydelsen av den rapport,

som skall föreläggas konferensen. Därvid bestämmer styrelsen slutligt, vilken

eller vilka frågor rörande revision, som skola upptagas på konferensens

dagordning. Konferensen är därefter bunden av detta styrelsens beslut, så

att densamma icke kan besluta örn revision i andra än sålunda förelagda

frågor, dock att konferensen kan besluta, att vid ett följande sammanträde

upptaga även andra revisionsfrågor beträffande konventionen.

I överensstämmelse med dessa föreskrifter utsände internationella arbetsbyrån

en rapport rörande tillämpningen av de konventioner, beträffande

vilka revisionsfrågan borde bliva föremål för behandling under år 1930.

Dessa voro dels konventionerna angående arbetstiden i industriella företag,

arbetslösheten, kvinnors användande till arbete före och efter barnsbörd,

kvinnors nattarbete inom industrien, minimiålder för barn i industriella företag

samt barns nattarbete inom industrien, samtliga dessa beslutade vid konferensens

första sammanträde i Washington år 1919, och dels konventioner angående

minimiålder för barn i arbete till sjöss, ersättning för arbetslöshet

till följd av fartygs förlisning samt sjömäns anställningsförhållanden, sistnämnda

tre konventioner antagna vid sammanträde år 1920 i Genua. Beträffande

innehållet i dessa konventioner får jag hänvisa till propositionen

nr 361 år 1921, varigenom riksdagens yttrande inhämtades däröver, samt till de

av delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet utarbetade

redogörelserna (»Internationella arbetsorganisationen del II»).

På inbjudan av svenska regeringen hölls därefter i april 1930 ett nordiskt

expertmöte för behandling bland annat av dessa revisionsfrågor. Det ansågs

bland annat vara av betydelse, att, eftersom svenska regeringen för närvarande

är den enda av de nordiska ländernas regeringar, som är direkt representerad

i arbetsbyråns styrelse, den svenske regeringsrepresentanten

skulle erhålla kännedom om den uppfattning, som man inom de övriga länderna

hyste i dessa frågor.

Revisionsfrågan förekom därefter till behandling för första gången vid

sammanträde av internationella arbetsbyråns styrelse i Paris i april 1930.

Den svenske regeringsrepresentanten framställde därvid förslag, att beträffande

samtliga vid sammanträdet i Washington antagna konventioner utom

den angående arbetslösheten frågan örn revision icke måtte utan vidare avföras

utan upptagas till förberedande behandling. Sedan den svenske representanten

ställt i utsikt, att regeringen skulle i ett memorandum närmare

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majus proposition nr 32.

utveckla sin syn på frågan, uppsköts ärendets vidare behandling till nytt

sammanträde i juni 1930.

Med skrivelse den 16 maj 1930 överlämnades därefter till arbetsbyråns

direktör en i anledning av vad sålunda förekommit upprättad promemoria

rörande svenska regeringens ställning till frågan örn revision av ifrågavarande

konventioner. I denna promemoria anfördes rörande revisionsfrågan i allmänhet

i huvudsak följande synpunkter.

Fullgörandet av den uppgift, som enligt Versaillestraktaten ålåge den

internationella arbetsorganisationen, nämligen att söka åstadkomma en enhetlig

internationell reglering av arbetsvillkoren, måste nödvändigt möta

stora svårigheter till följd av de skiljaktigheter, som funnes mellan de olika

länderna i fråga om existensvillkor och arbetsförhållanden liksom beträffande

lagstiftnings- och förvaltningsprinciper. Fredstraktaten erkände också uttryckligen,

att det måste bliva svårt att omedelbart uppnå en fullkomlig

enhetlighet i fråga örn arbetsvillkoren. Redan av dessa skäl förefölle det

önskvärt, att den internationella regleringen av ifrågavarande förhållanden

tid efter annan kunde jämka sina bestämmelser efter då föreliggande förhållanden.

Behovet av en dylik möjlighet framträdde ännu tydligare med

hänsyn till att såväl de sociala som de tekniska arbetsvillkoren befunne

sig i en ständig utveckling. I samma män som de regler, vilka erhållit

internationell stadfästelse, vore detaljerade, i samma mån löpte dessa bestämmelser

risken att bliva föråldrade och stå i vägen för en önskvärd utveckling.

Redan på sålunda anförda grunder vore de bestämmelser rörande revision,

som intagits i arbetsorganisationens konventioner, enligt svenska regeringens

uppfattning icke blott väl motiverade utan rent av nödvändiga. Även andra

omständigheter talade till förmån för en periodisk revision av konventionerna.

Det arbete, som påginge inom arbetsorganisationen i syfte att åstadkomma

en internationell social lagstiftning, utgjorde väsentligen en nyhet.

Beträffande många av de frågor, varmed organisationen särskilt under de

första åren sysselsatt sig, hade man till följd därav icke haft tillräcklig

erfarenhet rörande lagstiftningens inflytande på de praktiska förhållandena

i olika länder. Möjligen hade man också till en början hyst alltför stora

förhoppningar, att man skulle lyckas att reglera arbetsvillkoren genom

konventionerna på ett lika detaljerat sätt, som vore möjligt genom den

nationella lagstiftningen.

Som erfarenheten visat, hade följden därav blivit den olägenheten, att

även länder, vilkas lagstiftning, sedd ur social synpunkt och med hänsyn

till effektiviteten i det arbetarna lämnade skyddet, stöde på samma nivå

som en konvention, antagen av arbetsorganisationen, till följd av konventionstexteus

stela avfattning på en viss punkt eller till följd av speciella, nationella

förhållanden förhindrats att ratificera konventionen och därigenom bidraga

till den internationella utvecklingen på arbetslagstiftningens område. Utan

att här ingå på den ofta diskuterade frågan, huruvida i vissa fall s. k. principkonventioner

borde äga företräde, måste man beklaga de hinder, som sålunda

uppstått för ratifikationsarbetet. De, som gärna skulle se, att detta

arbete fortginge i snabbare takt, hade därför hyst den förhoppningen, att

tillämpningen av revisionsbestämmelsen i konventionerna skulle leda till att

dylika ur principiell synpunkt föga betydelsefulla hinder skulle undanröjas.

Att ernå en mera allmän ratifikation av konventionerna hade ansetts vara

av betydligt större vikt än den olägenhet, som en revision skulle kunna

medföra.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 32.

Man hade därför — hette det vidare i omförmälda promemoria — tidigare

hyst den förhoppningen, att vid utgången av den tidsperiod, inom vilken

revisionsfrågan borde upptagas till behandling, alla stater skulle erhålla

uppmaning att lämna redogörelse för sina erfarenheter och sina önskemål

rörande var och en av konventionerna och att internationella arbetsbyrån,

först efter det så skett, skulle utarbeta den rapport rörande konventionernas

tillämpning, varom bestämmelser meddelats. Visserligen hade nya bestämmelser

antagits rörande proceduren för behandling av revisionsfrågor hos

arbetsbyråns styrelse och internationella arbetskonferensen. Denna omständighet

borde dock i det nu behandlade fallet icke anses innebära, att genom

ett beslut av styrelsen revisionsfrågan skulle redan på ett förberedande

stadium praktiskt sett uteslutas från konferensens dagordning, utan att alla

regeringar haft tillfälle att taga ståndpunkt till denna fråga, innan rådet definitivt

fattade sitt beslut. Den svenska regeringen trodde sig därför i överensstämmelse

med den sålunda uttalade uppfattningen böra hemställa örn

att förberedande behandling av revisionsfrågan måtte påbörjas. Styrelsen

borde alltså påkalla regeringarnas uppmärksamhet beträffande vissa punkter,

rörande vilka revision kunde ifrågasättas. Svenska regeringen, som länge hyst

förhoppning örn att revisionsförfarandets tillämpning skulle bereda Sverige

tillfälle att i större omfattning än hittills ansluta sig till konventionerna

och på ett kraftigare sätt giva sitt stöd åt internationella arbetsbyråns. arbete,

och som för övrigt fått denna väg sig anvisad linder den diskussion,

som ägt rum med arbetsbyrån rörande icke ratificerade konventioner, hade

också velat redan nu angiva de väsentliga hinder, som mött för Sveriges

anslutning till vissa av konventionerna vid de grundliga överväganden, som

ratifikationsfrågan i förekommande fall underkastats.

Efter angivande av de fem konventioner, beträffande vilka revisionsyrkande

sålunda framställdes, heter det vidare i promemorian på följande sätt.

Anledningen till att svenska regeringen föreslagit påbörjande av revisionsförfarandet

vore framför allt principiella skäl och icke en förhoppning omoch

ännu mindre en avsikt att begära, att konventionerna skulle till alla

delar jämkas så, att de komme i överensstämmelse med den svenska lagstiftningen.

Denna innehölle, förutom sådana skiljaktigheter, som torde kunna

undanröjas vid ett revisionsförfarande, vissa avvikande bestämmelser, som

de lagstiftande myndigheterna av olika skäl sannolikt icke skulle vilja

ändra.

Men eftersom det för närvarande endast vore fråga om huruvida man

borde fästa regeringarnas uppmärksamhet på vissa punkter, där revision

skulle vara önskvärd, hade svenska regeringen trott sig böra föreslå övervägande

av revision även beträffande vissa särskilda bestämmelser, nämligen

sådana, som syntes vara av intresse ur internationell synpunkt. Enär man

för närvarande befunne sig på ett rent förberedande stadium av frågans

behandling, syntes det knappast vara anledning att alltför mycket begränsa

de frågor, på vilka man fäste regeringarnas uppmärksamhet. Svenska regeringen

utginge för övrigt självklart därifrån, att motsvarande revisionskrav

kunde framställas från andra länder. Ett positivt beslut beträffande en viss

punkt skulle icke i någon mån föregripa frågans behandling av styrelsen,

när det, sedan regeringarnas uppfattning i frågan inhämtats, eventuellt

bleve fråga om att fastställa de punkt.t, som borde uppföras på konferensens

dagordning, örn i promemorian alltså föresloges några modifikationer i

konventionerna eller uppmärksamheten fästes på vissa därmed sammanhängande

punkter, så vore det å ena sidan tydligt, att nian icke därigenom

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majus proposition nr 32.

velat angiva den ståndpunkt, vid vilken svenska regeringen kunde önska

binda sig efter att hava erhållit kännedom örn de synpunkter, som anförts

från andra regeringar, liksom det också å andra sidan vore klart, att man

icke avsett att inskränka svenska regeringens yttrandefrihet efter mottagandet

av de rapporter, som kunde komma att överlämnas från internationella

arbetsbyrån.

Rörande de beträffande de särskilda konventionerna från svensk sida

förberedelsevis framlagda revisionskraven torde jag, i den mån de nu äro av

intresse och icke i det följande omnämnas, kunna hänvisa till statsrådsprotokollet

i arbetarskyddsfrågan den 29 november 1930.

Svenska regeringens nu i korthet återgivna promemoria delgavs samtliga

medlemmar av internationella arbetsbyråns styrelse tillika med en rapport

från byrån.

Då revisionsfrågan upptogs till behandling vid styrelsens junisammanträde,

visade det sig föreligga en ganska allmän obenägenhet att närmare

ingå på revisionsfrågornas behandling. Visserligen erkändes från olika håll,

att konventionernas avfattning blivit sådan, att jämkningar däri vore befogade,

liksom även att det vore angeläget att undanröja sådana alltför specialiserade

bestämmelser, som förhindrade ratifikation utan att vara av någon

väsentlig betydelse. Motståndet mot revisionen föreföll emellertid att

framför allt grunda sig på allmänt politiska skäl, detta särskilt vad angick

konventionen angående den s. k. 8-timmarsdagen. Från debatten må anmärkas,

att den finske adjungerade ledamoten understödde den svenska

principståndpunkten.

Beträffande en av de konventioner, som omnämndes i den svenska promemorian,

beslöt emellertid arbetsbyråns styrelse att till förberedande behandling

upptaga revisionsfrågan, nämligen konventionen angående kvinnors nattarbete.

De punkter i denna konvention, vilka svenska regeringen velat

bringa under diskussion, voro dels huruvida med bibehållande av bestämmelsen

örn minst 11 timmars oavbruten nattvila den tid, under vilken

kvinnoarbete icke under några förhållanden linge förekomma, borde reduceras

från 10 e. m.—5 f. m. till 11 e. m.—4 f. m., dels huruvida möjligheten att

medge tillfälliga dispenser skulle kunna något utvidgas. Arbetsbyråns styrelses

beslut rörande denna konvention innebar nu, att medlemsstaternas

regeringar skulle delgivas en av arbetsbyrån utarbetad redogörelse för lagstiftning

och praxis i fråga örn konventionens genomförande och att deras yttranden

skulle inhämtas i revisionsfrågan ävensom deras uppmärksamhet fästas

vid de punkter, som styrelsen ansett särskilt värda att beaktas. Dessa punkter

voro följande, nämligen dels, i anledning av yrkandet i svenska regeringens

promemoria, frågan örn den tidsintervall, som den fastställda vilotiden

av 11 timmar alltid måste innefatta, skulle kunna förläggas mellan

andra klockslag än de nu i konventionen angivna, och dels, i anledning

av yrkande från engelska regeringens representant, frågan örn åtskillnad mellan

arbeterskor och övervakande kvinnlig personal. Sedermera har arbetsbyråns

direktör med skrivelse den 18 augusti 1930 underställt revisions!?»-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Majds proposition nr 32.

gan regeringarnas prövning oell därvid i överensstämmelse med arbetsordningen

påpekat nyssberörda båda punkter. Vid skrivelsen från arbetsbyråns

direktör bär bland annat fogats den svenska regeringens promemoria

i hithörande del.

Med skrivelse den 13 december 1930 har svenska regeringen efter inhämtande

av yttrande från delegationen för det internationella socialpolitiska

samarbetet — som berett arbetsgivare- och arbetarorganisationer m. fl. tillfälle

att uttala, sig i frågan och i ärendet verkställt kompletterande utredning

— å sistnämnda skrivelse avgivit svar av i huvudsak följande innebörd.

Regeringen hade efter tagen del av det nu föreliggande utredningsmaterialet

blivit än ytterligare befäst i sin uppfattning örn önskvärdheten

av att i konventionen vidtoges de ändringar, vilka påkallats i regeringens

promemoria, och vilka avsåge dels den punkt, som upptagits av arbetsbyrans

styrelse dels ock frågan örn möjlighet för vederbörande myndigheter att

jämväl i andra trängande fall än de fåtaliga, som konventionen forutsage, i

nödig män lämna medgivande till tillfälliga kortvariga undantag. Med hänsyn

till att de elva timmarnas ledighet skulle upprätthållas torde den toreslagna

förkortningen av tiden för absolut förbud för nattarbete icke kunna

anses innebära någon nämnvärd försämring i socialt avseende. I vissa tall

skulle den till och med, såsom de verkställda utredningarna visat, tydligtvis

vara till fördel med hänsyn till arbeterskornas arbets- och levnadsförhållanden.

Möjligen skulle det emellertid vara lämpligt att föreskriva särskilt medgivande

av vederbörande myndighet till kvinnornas sysselsättande under nu åsyftade

tider d v s kl 10—11 e. m. och 4—5 f. m. Jämväl den andra från regeringens''sida

påkallade ändringen kunde anses väl försvarbar från social synpunkt

och skulle under närmare angivna förhållanden kunna bliva tili direkt

fördel för arbeterskor^. Det kunde emellertid ifrågasättas, att dispensmöjligheten

ganska snävt begränsades, exempelvis, såsom i regeringens

promemoria föreslagits, till 20 dagar örn året för varje arbetare. Vad anninge

den från engelskt håll väckta frågan, ansåge svenska regeringen— sorn

med tillfredsställelse skulle se, att frågan, örn revision av ifrågavarande konvention

även i andra än nu nämnda avseenden upptoges till övervägande

att denna fråga även för Sveriges del ägde intresse.

Vid sammanträde den 28 januari 1931 skall arbetsbyråns styrelse taga

definitiv ståndpunkt till frågan huruvida revision av en eller annan punkt i

konventionen angående kvinnors nattarbete skall upptagas på dagordningen

för årets sammanträde med internationella arbetskonferensen.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört rörande de år 1930

antagna konventionsförslagen och rekommendationerna, får jag hemställa,

att Kungl. Majit måtte till riksdagen avlåta proposition med

anhållan örn riksdagens yttrande angående omformalda, av den

internationella arbetsorganisationens konferens vid dess fjortonde

sammanträde i Genéve år 1930 antagna konventionsförslag och

rekommendationer.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

B. Spångberg.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

31

Originaltexterna.

Bilaga A.

Projet de convention eoncernant

le travail forcé ou obligatoire.

La Conférence générale de 1’Organisation

internationale du Travad de la

Société des Nations,

Convoquée a Genéve par le

Conseil (^administration du Bureau

international du Travad, et

s’y étant réunie le 10 judi 1930

en sa quatorziéme session,

Apres avoir décidé d’adopter

diverses propositions relatives au

travail forcé ou obligatoire, question

comprise dans le premier

point de l’ordre du jour de la

session, et

Apres avoir décidé que ees

propositions prendraient la forme

d’un projet de convention internationale,

adopte, ce vingt-huitiéme jour de

juin mil neuf cent trente, le projet

de convention ci-aprés ä ratifier par

les Membres de 1’Organisation internationale

du Travad conformément

aux dispositions de la Partie XIII du

Traité de Versailles et des Parties

correspondantes des autres Traités de

Paix:

Artide 1.

Tont Membre de I Organisation internationale

du Travad qui ratifie la

présente convention s’engage a supprimer

1''emploi du travail forcé ou

obligatoire sous toutes ses formes

dans le plus bref délai possible.

En vile de Gette suppression totale,

le travad forcé ou obligatoire pourra

étre employé, pendant la période transitoire,

uniquement poul- des fins publiques

et a titre exceptionnel, dans

les condition et avec les garanties

stipulées par les artides qui suivent.

A 1’expiration el un délai de cinq

ans å partir de !entrée en vigueur de

Dratt convention concerning forced

or conipulsory labour.

The General Conference of ilie International

Labour Organisation of

tile League of Nations,

Having been convened at Geneva

by tile Governing Body of

tile International Labour Office,

and having niet in its Fourteenth

Session on 10''June 1930, aud

Having decided upon tile adoption

of certain proposals with

regard to forced or compulsory

labour, which is ineluded in the

first item of the Agenda of the

Session, and

Having determined that these

proposals shall take the form of

a dratt international convention,

adopts, tilis twenty-eighth day of June

of the year one thousand nine hundred

and thirty, the following Dratt Convention

for ratification by the Members

of the International Labour

Organisation, in accordance with the

provisions of Part XIII of the Treaty

of Versailles and of the corresponding

Parts of the otlier Treaties of

Peace:

Artide 1.

Each Member of the International

Labour Organisation which ratifies

tilis Convention undertakes to suppress

the lise of forced or compulsory

labour in all its forms witliin the sliortest

possible period.

With a view to tilis complete suppression,

recourse to forced or cqmpulsory

labour may be liad, during

tile transitional period, for public

purposes only and as an exceptional

measure, subject to the condition

and guarantees hereinafter provided.

At Ilie expiration of a period of

five years after the Görning mto forcé

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Majus proposition nr 32.

la présente convention et a 1’occasion

du rapport prévu ä 1’article 31 ei-dessous,

le Conseil d administration du

Bureau international du Travad examinera

la possibilité de supprimer

sans nouveau délai le travail forcé ou

obligatoire sous toutes ses tonnes et

décidera s’il y a lieu d’inscrire Gette

question ;t Nordre du jour de la Conférence.

Artide 2.

Aux fins de la présente convention,

le terme «travail forcé ou obligatoire»

désignera tout travail ou service exigé

d’un individu sous la menace d une

peine quelconque et pour lequel ledit

individu lie s est pas offert de plein gré.

Toutefois, le terme »travail forcé

ou obligatoire» ne comprendra pas,

aux fins de la présente convention:

a) tout travail ou service exigé en

vertu des lois sur le service militaire

obligatoire et affecté ä des travaux

dun caractére purement militaire;

b) tout travail ou service faisant

partie des obligations civiques normales

des citoyens d’un pays se gouvernant

pleinement lui-méme;

c) tont travail ou service exigé d’un

individu comme conséquence d’une

condamnation prononcée par une décision

judiciaire, ä la condition que

ce travail ou service soit exécuté sous

la surveillance et le contröle des autorités

publiques et que ledit individu

ne soit pas concédé ou mis a la disposition

de particuliers, compagnies

ou personnes morales privées;

d) tout travail ou service exigé

dans les cas de forne majeure, c’estå-dire

dans les cas de guerre, de

sinistres ou menaces de sinistres tels

qu’incendies, inondations, famines,

tremblements de terré, épidémies et

épizooties violentes, invasions d’animaux,

d’insectes ou de parasites végétaux

nuisibles, et en général toutes

circonstances mettant en danger ou

risquant de mettre en danger la vie

ou les conditions normales d’existence

de 1’ensemble ou d’une partie de la

population;

of tilis Convention, and when the Governing

Body of the International Labour

Office prepares the report provided

for in Article 31 below, tile

said Governing Body skall consider

tile possibility of the suppression of

forced or compulsory labom- in all its

forms without a furtlier transitional

period and the desirability of placing

tilis question on the Agenda of the

Conference.

Artide 2.

For the purposes of tilis Convention

the term »forced or compulsory

labour» skall mean all work or service

winell is exacted from any person under

the menace of any penalty and for

which the said person kas not offered

liimself voluntarily.

Nevertheless, for the purposes of

tilis Convention, the term »forced or

compulsory labour» skall not molinie:

(a) any work or service exacted in

virtue of compulsory military service

laws for work of a purely military

character;

(b) any work or service which forms

part of the normal civic obligations

of the citizens of a fully self-governing

country;

(c) any wrork or service exacted

from any person as a consequence of

a conviction in a court of law, provided

that the said work or service is

carried out under the supervision and

control of a public authority and that

the said person is not hired to or

placed at the disposal of private individuals,

companies or associations;

(d) any work or service exacted in

cases of emergency, that is to say,

in the event of war or of a calamity

or tlireatened calamity, suell as färe,

flood, tamine, earthquake, violent epidemie

or epizootic diseases, invasion

by animal, insect or vegetable pests,

and in general any circumstance that

would endanger the existence or the

well-being of the wimle or part of the

population;

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Majda proposition nr 32.

e) les ménus travaux de village,

c’est-ä-dire les travaux exécutés dans

l’intérét direct de la collectivité palles

membres de celle-ci, travaux qui,

de ce chef, peuvent étre considérés

comme des obligations civiques normales

incombant aux membres de la

collectivité, ä condition que la population

elle-méme ou ses représentants

directs aient le droit de se prononcer

sur le bien-fondé de ees travaux.

Artide 3.

Aux fins de la présente convention,

le terme «autorités compétentes» designera

soit les autorités métropolitaines,

soit les autorités centrales supérieures

du territoire intéressé.

Artide 4.

Les autorités compétentes ne devront

pas imposer ou laisser imposer

le travad forcé ou obligatoire au profit

de partieuliers, de compagnies ou

de personnes morales privées.

Si une telle forme de travad forcé

ou obligatoire au profit de partieuliers,

de compagnies ou de personnes

morales privées existe a la date a

laquelle la ratification de la présente

convention par un Membre est enregistrée

par le Secrétaire général de

la Société des Nations, ce Membre

devra supprimer complétement ledit

travail forcé ou obligatoire dés la

date de 1’entrée en vigueur de la présente

convention a son égard.

Artide 5.

Aucune concession accordée ä des

partieuliers, å des compagnies ou å

des personnes morales privées ne devra

avoir pour conséquence 1’imposition

d’une forme queleonque de travail

forcé ou obligatoire en vue de produire

ou de recueillir les produits

que ees partieuliers, compagnies ou

personnes morales privées utilisent

ou dont ils font le commerce.

Si des concessions existantes comportent

des dispositions ayant pour

conséquence 1’imposition d’un tel travad

forcé ou obligatoire, ees disposi
Bihang

till riksdagens protokoll 1931. 1

(e) minor communal services of a

kind winch, being performed by the

members of the community in the direct

interest of the said community, can

tlierefore be considered as normal

elvie obligations ineumbent upon the

members of the community, provided

thut the members of the community or

their direct representatives shall havé

the right to be consulted in regard

to the need for such services.

Artide 3.

For the purposes of tilis Convention

the term »competent authority»

shall mean elther an authority of the

metropolitan country or the liighest

central authority in the territory concerned.

Artide 4.

The competent authority shall not

impose or permit the imposition of

forced or compulsory labom for the

benefit of private individuals, companies

or associations.

Where such forced or compulsory

labour for the benefit of private individuals,

companies or associations

exists at the date on winch a Member’s

ratification of this Convention

is registered by the Secretary-General

of the League of Nations, the Member

shall completely suppress such

forced or compulsory labour from the

date on which this Convention comes

into forcé for that Member.

Artide 5.

No concession granted to private

individuals, companies or associations

shall involve any form of forced or

compulsory labour for the produetion

or the collection of produets winch

such private individuals, companies

or associations utilise or in which

they trade.

Where concessions exist containing

provisions involving such forced or

compulsory labour, such provisions

sliall be rescinded as Boon as possible,

sami. 21 käft. (Nr 32.) 18 3i 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Majus proposition nr 32.

tions devront étre rescindées aussitöt

<|nc possible adil de satisfaire aux

prescriptions de 1’article premier de

la présente convention.

Artide 6.

Les fonctionnaires de ladministration,

méme lorsqu’ils devront encourager

les populations dont ils ont la

charge ä s’adonner ä une torine quelconque

de travail, ne devront pas

exercer sur ees populations line contrainte

collective ou individuelle en

vue de les faire travailler pour des

partieuliers, compagnies ou personnes

morales privées.

Artide 7.

Les chefs qui n’exercent pas des

fonetions administratives ne devront

pas avoir recours au travail forcé ou

obligatoire.

Les chefs exerman! des fonetions

administratives pourront, avec l’autorisation

expresse des autorités compétentes,

avoir recours au travad

forcé ou obligatoire dans les conditions

visées a 1''article 10 de la présente

convention.

Les chefs légalement reconnus et

ne recevant pas line rémunération

adéquate sous d’autres formes pourront

bénéficier de la jouissance de

services personnels dument réglementés,

toutes mesures utiles devant étre

prises pour prévenir les abus.

Artide 8.

La responsabilité de toute décision

de recourir au travail forcé ou

obligatoire incombera aux autorités

civiles supérieures du territoire intéressé.

Toutefois, ees autorités pourront

déléguer aux autorités locales supérieures

le pouvoir d’imposer du travail

forcé ou obligatoire dans les cas

ou ce travad n’aura pas pour edet

d’éloigner les travadleurs de leur résidence

habituelle. Ces autorités pourront

également déléguer aux autorités

locales supérieures, pour les périodes

et dans les conditions qui seront stipulées

par la réglementation prévue

in order to comply with Article 1 of

tilis Convention.

Artide 6.

Officials of tile administration, even

wilen they havé the didy of encouraging

the populations under thed charge

to engage in some form of labom-,

sliall not put constraint upon the said

populations or upon any individual

members thereof to work for private

individuals, companies or associations.

Artide 7.

Chiefs who do not exercise administrative

funetions shall not havé recourse

to forced or compulsory labom''.

Chiefs who exercise administrative

funetions may, with the express permission

of the competent authority,

havé recourse to forced or compulsory

labom-, subject to the provisions of

Article 10 of tilis Convention.

Chiefs who are dilly recognised and

who do not receive adequate rerauneration

in other forms, may havé the

enjoyment of personal services, subject

to due regulation and provided that

all necessary measures are taken to

prevent abuses.

Artide 8.

The responsibility for every decision

to havé recourse to forced or

compulsory labom shall rest with the

highest civil authority in the territory

concerned.

Nevertheless, that authority may

delegate powers to the highest local

authorities to exaet forced or compulsory

labom which does not involve

the removal of the workers from their

place of habitual residence. That

authority may also delegate, for such

periods and subject to such conditions

as may be laid down in the

regulations provided for in Article 23

of tilis Convention, powers to the

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Majus proposition nr 32.

ä 1’artide 23 de la présente convention,

le pouvoir iVimposer un travad

forcé cm obligatoire pour 1’exécution

duquel les travailleurs devront s’éloigner

de leur résidence liabituelle, lorsqn’il

s’agira de fadliter le déplacement

de fondionnaires de 1’administration

dans 1’exerdce de leurs fonctions

et le transfjord du matériel de 1’administration.

Artide 9.

Snuf dispositions contraires stipulées

ä 1’artide 10 de la présente convention,

toute autorité ajant le droit

dimposer du travad forcé ou obligatoire

ne devra permettre le recours å

Gette forme de travail que si elle s’est

cVaborcl assnré:

a) que le service ou travad ii exécuter

est d’un intérét direct et imposant

pour la collectivité appelée ä

1’exécuter;

It) que ce service ou travad est

d’une nécessité actuelle ou imminente;

c) qu’il a été impossible de se procurer

la main-d’oeuvre volontaire pour

1’exécution de ce service ou travad

malgré l’offre de salaires et de condition

de travail au moms égaux a

ceux qui sent pratiqués dans le territoire

intéressé pour des travaux ou

services analogues; et

d) qu’il ne résultera pas du travail

ou service un fardeau trop lourd pour

la population actuelle, eu égard ä la

main-d’oeuvre disponible et ä son aptitude

ä entreprendre le travad en question.

Artide 10.

Le travail forcé ou obligatoire demandé

ä titre d’impöt et le travad

forcé ou obligatoire imposé, pour des

travaux d’intérét public, par des chefs

qui exercent des fonctions administratives

devront étre progressivem en t

supprimés.

En attendant cette abolition, lorsque

le travail forcé ou obligatoire sera

demandé a titre iVimpot et lorsque

le travail forcé ou obligatoire sera

imposé, pär des chefs qui exercent

highest local authorities to exact

torcell or compulsory labour winch

involves tile removal of the workers

from theil- place of habitual residence

for the purpose of facilitating the

movement of officials of the administration,

when on didy, and for the

transport of Government stores.

Artide 9.

Except as otlierwise provided folin

Article 10 of this Convention, any

authority competent to exact forced

or compulsory labour shall, before

decicling to havé recourse to suell labour,

satisfy itself:

(a) thal the work to be lione or

tile service to be rendered is of imposant

direct interest for the community

called upon to ilo the work

or render the service;

(b) that the work or service is of

present or imminent necessity ;

(c) that it has been impossible to

obtain voluntary labour for carrying

out the work or rendering the service

by the offer of Tates of wages and

conditions of labom not less favourable

thån those prevailing in the area

concerned for similar work or service;

and

(d) that the work or service will

not lay too heavy a burden upon the

present population, having regard to

the labour available and its capacity

to undertake tile work.

Artide 10.

Forced or compulsory labour exacteil

as a tax and forced or compulsory

labour to winch recourse is

hail för the execution of public works

by chiefs who exercise administrative

funetions shall be progressively

abolished.

Meanwhile, where forced or compulsory

labour is exaeted as a tax,

and where recourse is had to forced

or compulsory labour for the execution

of public works by chiefs who

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Majus proposition nr 32.

des fonctions administratives, en vue

de 1’exécution de travaux d’intérét

public, lea autorités intéressées devront

srassurer préalablement:

a) que le service ou travail h executor

est dun intérét direct et important

perar la collectivité appelée ä

1’exécuter;

b) que ce service ou travad est dune

nécessité actuelle ou imminente;

c) qu’il ne résultera pas du travad

ou service un fardeau trop loirn! pour

la population actuelle, eu egard ä la

main-d’oeuvre disponible et ä son aptitude

ä entreprendre le travad en question;
d)

que 1’exécution de ce travad ou

service n’obligera pas les travadleurs

å s’éloigner du lieu de leur résidence

habituelle;

e) que 1’exécution de ce travad ou

service sera dirigée conformément aux

exigences de la religion, de la vie

sociale et de 1’agriculture.

Artide 11.

Seuls les adultes valides du sexe

maseulin dont l äge ne sera pas présumé

inférieur ä 18 ans ni supérieur

ä 45, pourront étre assuj ettis au travad

forcé ou obligatoire. Sauf pour

les catégories de travad visées ä l’article

10 de la présente convention, les

limitations et conditions suivantes

devront étre observées:

a) reconnaissance préalable, dans

tous les cas ou cela sera possible,

par un médecin désigné par l’administration,

de l absence de toute maladie

contagieuse et de 1’aptitude

physique des intéressés ä supporter

le travad imposé et les conditions ou

il sera exécuté;

b) exemption du personnel des écoles,

éléves et professeurs, amsi que

du personnel administratif en général;

c) maintien dans ckaque collectivité

du nombre d’hommes adultes et valides

indispensables a la vie familia,le

et sociale;

exercise administrative funetions, the

antholit}- concerned shall first satisfy

itself:

(a) that the work to be done rathe

service to be rendered is of imposant

direct interest for the community

called upon to do the work

or render the service;

(b) that the work or the service is

of present or imminent necessity;

(c) that the work or service will

not lay too heavy a burden upon the

present population, having regard to

the labour avadable and its capacity

to undertake the work;

(d) that the work or service will

not entail the removal of the workers

from theil- place of habitual residence;

(e) that the execution of the work

or the rendering of the service will

be direeted in accordance with the

exigencies of religion, social life and

agrieulture.

Artide 11.

Only adult able-bodied males who

are of an apparent åge of not less

thån 18 and not more thån 45 years

may be called upon for forced or

compulsory labour. Except in respect

of the kinds of labour provided for in

Artide 10 of tilis Convention, the

following limitations and conditions

shall apply:

(a) whenever possible prior determination

by a medical officer appointed

by the administration that

the persons concerned are not suffering

from any infeetious or contagious

disease and that they are physically

fit for the work required and for the

conditions under winch it is to be

carried out;

(b) exemption of school teachers

and pupils and of officials of the administration

in general;

(c) the maintenance in each community

of the number of adult ablebodied

men indispensable for famil}''

and social life;

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Majus proposition nr 32.

d) respect cles liens conjugaux et

familiaux.

Alix lins indiquées par 1’alinéa

c) ci-dessus, la réglementation prévue

ä l’artiole 23 de la présente convention

fixera la proportion d individus

de la population permanente måle et

valide qui pourra faire l’objet d’un

prélévement déterminé, sans toutefois

que cette proportion puisse, en aucun

cas, dépasser 25 pour cent de cette

population. En fixant cette proportion,

les autorités compétentes devront

tenir compte de la densité de la population,

du développement social et physique

de cette population, de 1’époque

de 1’année et de l’état cles travaux ä

effectuer par les intéressés sur place

et å leur propre compte; cl’une maniére

générale, elles devront respecter les

nécessités économiques et sociales de

la vie normale de la collectivité envisagée.

Artide 12.

La période maximum pendant laquelle

un individu quelconque pourra

étre astreint au travail forcé ou obligatoire

sous ses diverses formes ne

devra pas dépasser soixante jours par

période de douze mois, les jours de

voyage nécessaires pour aller au lieu

de travad et pour en revenir devant

étre compris dans ees soixante jours.

Chaque travailleur astreint au travad

forcé ou obligatoire devra étre

muni d’un certificat indiquant les périodes

de travad forcé ou obligatoire

qu’il aura effectuées.

(d) respect for conjugal anel family

ties.

For the purposes of sub-paragraph

(c) of the preceding paragraph, the

regulations provided for in Article 23

of this Convention shall fix the proportion

of the resident adult ablebodied

males who may be taken at

any one time for forced or compidsory

labour, provided always that this

proportion shall in no case exceed

25 per cent. In fixing this proportion*

the competent authority shall

take account of the density of the

population, of its social and physical

development, of the seasons, and of

the work winch must be done by the

persons concemed on thed own behåll

in theil- locality and, general^,

shall havé regard to the economic

and social necessities of the normal

life of the eommunity concerned.

Artide 12.

The maximum period for which

any person may be taken for forced

or compulsory labour of all kinds in

any one period of twelve months shall

not exceed sixty days, ineluding the

time spent in göing to and from the

place of work.

Evely person from whom forced or

compulsory labour is exaeted skall be

furnished with a certificate indicating

the periods of suell labour which he

lias completed.

Artide 13.

Les heures normales de travad de

brate personne astreinte au travail

forcé ou obligatoire devront étre les

mémes que Gelles en usage pour le

travail libre et les heures de travail

effectuées en sus cle la durée normale

devront étre rémunérées alix mémes

taux epie les taux en usage pour les

heures supplémentaires des travaillenrs

lilires.

Un jour de repos liebdomadaire

devra étre accordé å tontes les per
-

Artide 13.

The normal working bours of any

person from whom forced or compulsory

labour is exaeted shall be the

same as tliose prevailing in the case

of voluntary labour, and the bours

worked in excess of the normal working

bours shall be remunerated at

the rates prevailing in the case of

overtime for voluntary labour.

A weekly elay of rest shall lie grantecl

to ali persons from whom forced

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Majus proposition nr 32.

sonnes soumises ä une förmo quelconque

de travail forcé ou obligatoire

et ce jour devra coincider autant que

possible avec le jour consacré par la

tradition ou les usages du pays ou

de la region.

Artide 14.

A 1’ exception du travad prévu ä

1’article 10 de la présente convention,

le travad forcé ou obligatoire sous

toutes ses formes devra étre rémunéré

en espéces et ä des taux qui, poul’

le méme genre de travad, ne devront

étre inférieurs ni ä ceux en vigueur

dans la région ou les travailleurs sont

employés, ni ä ceux en vigueur dans

la région ou les travailleurs ont été

recrutés.

Dans le cas de travad imposé par

des chefs dans 1’exercice de leurs

fonctions administratives, le paiement

de salaires dans les conditions prévues

au paragraphe précédent devra

étre introduit aussitöt que possible.

Les salaires devront étre versés a

chaque travadleur individuellement et

non ä son chef de tribu ou å toute

autre autorité.

Les jours de voyage poul1 aller au

lien de travad et poul- en revenir devront

étre comptés pour le paiement

des salaires comme journées de travad.

Le present article n’aura pas pour

effet d’interdire la fourniture aux travailleurs

des rations alimentaires habituelles

comme partie du salaire, ees

rations devant étre au moins équiva

lentes å la somme d’argent qu’elles

sont censées représenter; mais aucune

déduction ne devra étre opérée sur le

salaire, ni pour 1’acquittement des

impöts, ni pour la nourriture, les vétements

et le logement spéciaux qui

seront fournis aux travailleurs pour

les maintenir en état de continuer

leur travad eu égard aux conditions

spéciales de leur emploi, ni pour la

fourniture d’outils.

Artide 15.

Toute législation concernant la reparation

des accidents ou des måla
-

ön compulsory bibour of any kind is

exaeted and tilis day shall coincide

as for as possible with tile day fixed

by tradition or custom in the territories

or regions concemed.

Artide 14.

With the exception of the forced

or compulsory labour provided for in

Article 10 of tilis Convention, forced

or compulsory labour of all kinds

shall be remunerated in cash at rates

not less thån those prevailing for similar

kinds, of work eidler in the distrikt

in winch the labour is employed

or in the district from which the labour

is recruited, whichever may be

tile lagher.

In the case of labour to which recourse

is liad by cliiefs in the exercise

of their administrative funetions,

payment of wages in accordance with

the provisions of the preceding paragrapli

shall be introduced as soon as

possible.

The wages sliall be paid to each

worker individually and not to his

tribal elnef or to any othen authority.

För the purpose of payment of

wages the days spent in travelling to

and from the place of work shall be

counted as working days.

Nodling in this Article skall prevent

ordinary rations being given as

a part of wages, such rations to be

at least equivalent in value to the

money payment they are taken to

represent, but deduetions from wages

shall not be made elther for the payment

of taxes or for special food,

clothing or accommodation supplied

to a worker for the purpose of maintaining

him in a fit condition to carry

on Ilis work under the special conditions

of any employment, or for the

supply of tools.

Artide 15.

Any laws or regulations relating

to workmen s compensation for acci
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

dies résultant du travad et tomte législation

prévoyant 1 iudemnisation

des personues ä la charge de travailleurs

décédés ou invalides, qui sont

ou serold en vigueur sur le territoire

intéressé, devront s’appliquer aux personnes

assujetties au travad forcé ou

obligatoire dans les mémes conditions

quaux travadleurs libres.

De toute fason, torde autorité employant

un travadleur au travad forcé

ou obligatoire devra avoir 1’obligatiqn

d’assurer la subsistance dudit travailleur

si un accident ou une maladie

résultant de son travail a pour edet

de le rendre totalement ou partiellement

incapable de subvenir å ses besoins.

Cette autorité devra également

avoir 1’obligation ole prendre des mesures

pour assurer Ten tretten de toute

personne effectivement a la charge

dudit travadleur en cas d’incapacité

ou de décés résultant du travail.

Artide 16.

Les personnes soumises au travad

forcé ou obligatoire ne devront pas,

sauf dans les cas de nécessité exceptionelle,

ette transférées dans des régions

ou les conditions de nourriture

et de clirnat seraient tellement différentes

de Gelles auxquelles elles ont

été accoutumées qu’elles offriraient

un dangel- pour leur santé.

Dans audin cas, un tel transfert

de travadleurs ne sera autorisé sans

que toutes les mesures d’hygiéne et

d’habitat qui s’imposent pour leur

installation et pour la sauvegarde de

leur santé naient été strictement appliquées.

Lorsqu un tel transfert ne pourra

ette évité, des mesures assurant l’adaptation

progressive des travadleurs

aux nouvelles conditions de nourriture

et de climat devront ette adoptées

apres avis du service médical compétent.

Dans les cas ou ees travadleurs

sont appelés å exécuter un travad

regulier auquel ils ne sont pas accoutumés,

des mesures devront ette prises

pörn- assurer leur adaptation ii ce

dents or sickness allsing out of tile

employment of tile worker and any

la-vvs or regulations providing compensation

for tile dependants of deceased

or incapacitated workers winch

are or shall be in forcé in tile territory

concerned sliall be equally applicable

to persons from whom forced

or compulsory labom- is exaeted and

to vollintary workers.

In any case it skall be an obligation

on any authority employing any

worker on forced or compulsory bibour

to ensure tile subsistence of

any suell worker who, by accident or

sickness arising out of Ilis employment,

is rendered wliolly or partially

incapable of providing for himself,

and to take measures to ensure the

maintenance of any persons aetually

dependent upon suell a worker in the

event of Ilis incapacity or decease

arising out of Ilis employment.

Artide 16.

Except in Gåses of special necessity,

persons from whom forced or compulsory

labour is exaeted skall not

be transferred to districts where the

food and climate differ so considerably

from those to winch they havé been

accustomed as to endanger theil- health.

lii no case skall the transfer of

suell workers lie permitted unless all

measures relating to liygiene and accommodation

which are necessär^ to

adapt suck workers to the conditions

and to safeguard tlieir health cail be

strictly applied.

Wilen suell transfer cannot be ayoided,

measures of gradual liabituation

to the new conditions of diet and of

climate skall be adopted on competent

medical advice.

lii cases where suell workers are

required to perform regular work to

which they are not accustomed, measures

shall be taken to ensure theilliabituation

to it, especially as regards

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Majus proposition nr 32.

genre de travail, notamment en ce qui

concerne 1’entrainement progressiv les

heures de travad, 1’aménagement de

repos intercalaires et les améliorations

ou accroissements de rations alimentaires

qui pourraient étre nécessaires.

Artide 17.

Avant d autoriser tout recours au

travail forcé ou obligatoire pour des

travaux de construction ou d’entretien

qui obligeront les travailleurs ä sälj

ourner sur des lieux de travail pendant

une période prolongée, lesautorités

compétentes devront s’assurer:

1) que toutes les mesures nécessaires

ont été prises pour assurer

l’hygiéne des travailleurs et leur

garantir les soms médicaux indispensables,

et que, en particulier:

a) ees travailleurs subissent un examen

médical avant de commencer les travaux

et de nouveaux examens ä des

intervalles déterminés durant la durée

de 1’emploi; b) il a été prévu un personne!

médical suffisant ainsi que les

dispensaires, infirmeries, liöpitaux et

matériel nécessaires pour faire face ä

tous les besoins; et c) la bonne hygiéne

des lieux de (travad, 1’approvisionnement

des travailleurs en au, en vivres,

en combustibles et matériel de ellisine

ont été assurés d’une maniére satisfaisante

et des vétements et un logement

satisfaisants ont été prévus s’il

est nécessaire;

2) que des mesures appropriées ont

été prises pour assurer la subsistance

de la famille du travailleur, notamment

en facilitant l’envoi d une partie du

salaire ä celle-ci. par un procédé sur,

avec rassentiment ou sur la demande

du travailleur;

3) que les voyages des travailleurs

pour aller au lieu du travail et pour

en revenir seront assurés par 1’administration,

sous sa responsabilité et

ä ses frais, et que 1’administration

facilitera ees voyages en utilisant

dans la plus large mesure possible

tous les moyens de transport disponibles;
-

progressive training, the bours of work

and the provision of rest intervals,

and any inerease or amelioration of

diet which may be necessary.

Artide 17.

Before permitting recourse to forced

or compulsory labour for works of

construction or maintenance which

entail the workers remaining at the

workplaces for considerable periods,

the competent authority shall satisfy

itself:

(1) that all necessary measures are

taken to safeguard the health of the

workers and to guarantee the necessary

médical care, and, in partieular,

(a) that the workers are medically

examined before commencing the work

and at fixed intervals during the period

of service, (b) that there is an

adequate médical staff, provided with

the dispensaries, infirmaries, hospitals

and equipment necessary to meet all

requirements, and (c) that the sanitary

conditions of the workplaces, the

supply of drinking water, food, fuel,

and cooking utensils, and, where

necessary, of housing and clothing,

are satisfaetory;

(2) that definite arrangements are

made to ensure the subsistence of the

families of the workers, in partieular

by facilitating the remittance, by a

säfe method, of part of the wages to

the family, at the request or with the

consent of the workers;

(3) that the journeys of the workers

to and from the workplaces are made

at the expense and under the responsibility

of the administration, which

shall facilitate suell journeys by making

the fullest use of all available means

of transport;

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Majus proposition nr 32.

4) que, en cas de maladie ou d’accident

du travailleur entrainant une

incapacité de travail d’une certaine

durée, le rapatriement du travailleur

sera assuré aux frais de 1’administration;
5)

que tout travailleur qui désirerait

rester sur place comme travailleur

libre, ä l’expiration de sa période de

travail forcé ou obligatoire, aura la

faculté de le faire sans étre décbu,

pendant une période de deux ans, de

ses droits au rapatriement gråtrut.

Article 18.

Le travail forcé ou obligatoire pour

le transport de personnes ou de

marchandises, par exemple pour le

portage et le pagayage, devra étre

supprimé dans le plus bref délai

possible et, en attendant Gette suppression,

les autorités compétentes

devront édicter des réglements fixant

notamment: a) 1’obligation denutiliser

ce travail que pour faciliter le déplacement

de fonctionnaires de 1’administration

dans 1’exercice de leurs

fonctions, ou le transport du matériel

de 1’administration, ou, en cas de

nécessité absolument urgente, le transport

d’autres personnes que des

fonctionnaires; b) l''obligation de

nemployer a de tels transports que

des hommes reconnus physiquement

aptes ä ce travail par un examen

médical préalable, dans tous les cas

ou cet examen est possible; dans les

cas ou il ne sera pas possible, la personne

employant cette main-d’oeuvre

devra s’assurer, sous saresponsabilité,

que les travailleur s employés ont

1’aptitude physique requise et ne

souffrentpas d’une maladie contagieuse;

c) la charge maximum ä porter pär

les travailleurs; d) le parcours maximum

qui pourra étre imposé ä ees

travailleurs du lien de leur résidence ;

r) le nombre maximum de jours par

mois ou par toute autre période, pendant

lesquels ees travailleurs pourront

étre réquisitionnés, en comprenant

dans ce nombre les journées du voyage

de retour; f) les personnes qui sont

(4) that, in case of illness or accident

causing incapacity to work of a

certain duration, tile worker is repatriated

at tile expense of tile administration

;

(5) that any worker who may wish

to remain as a voluntary worker at

the end of Ilis period of forced or

compulsory labour is permitted to do

so without, for a period of two years,

losing Ilis right to repatriation free of

expense to himself.

Artide 18.

Förced or compulsory labour for

the transport of persons or goods,

such as the labour of porters or boatmen,

shall be abolished within the

skortest possible period. Meanwhile

the competent authority shall promulgate

regulations determining, intet''

alia, (a) that such labour shall only

be employed for the purpose of

facilitating the movement of officials

of the administration, wilen on duty,

or for the transport of Government

stores, or in cases of very urgent

necessity, the transport of persons

other thån officials, (b) that tile workers

so employed shall bemedicallycertified

to be physically fit, where medical

examination is possible, and that

where such medical examination is

not practicable the person employing

such workers shall be held responsible

for ensuring that they are physically

fit and not suffering from any infeetious

or contagious disease, (c) tile

maximum load winch tliese workers

may carry, (d) the maximum distance

from theil’ hörnes to which they may

be taken, (e) the maximum number

of days per month or other period

for which they may be taken, ineluding

the days spent in returning to thern

hörnes, and (f) the persons entitled

to demand tilis form of forced or

compulsory labour and the extent to

winch they are entitled to demand it.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Majus proposition nr 32.

autorisées ä faire appel ä cette forme

de travail forcé ou obligatoire amsi

que la mesure dans laquelle elles ont

le droit d’y reeourir.

En fixant les maxima dont il est

question sous les lettres c), d), e) du

paragraphe précédent, les autorités

compétentes devront tenir compte des

divers éléments ä considérer, notamment

de 1’aptitude pliysique de la

population qui devra subir la réquisition,

de la nature de 1’itinéraire ä

parcourir, amsi que des conditions

climatériques.

Les autorités compétentes devront,

en outre, prendre des dispositions

pour que le trajet quotidien normal

des porteurs ne dépasse pas line

distance correspondant ä la durée

moyenne dune journée de travad de

huit bernes, étant entendu que, pour

la déterminer, on devra tenir compte

non seulement de la charge h porter

et de la distance ä parcourir, mais

encore de l’état de la route, de 1’époque

de 1’année et de tous les autres éléments

ä considérer; s’il était nécessaire

dhmposer aux porteurs des heures

de marche supplémentaires, celles-ci

devront étre rémunérées ä des taux

plus élevés que les taux normaux.

Article 19.

Les autorités compétentes ne devront

autoriser le recours aux cultures

obligatoires que dans le but de prévenir

la famine ou line disette de

produits alimentaires et toujours sous

la réserve que les denrées ou les

produits amsi obtenus devront rester

la propriété des individus ou de la

collectivité qui les auront produits.

Le présent article ne devra pas

avoir pour effet, lorsque la production

se trouve organisée, suivant la loi et

la coutume, sur line base communale

et lorsque les produits ou les bénéfices

provenant de la vente de ees produits

restent la propriété de la collectivité,

de supprimer 1’obligation pour les

membres de la collectivité de s’acquitter

du travail amsi imposé.

In Exing the maxima referred to

under (c), (d) and (e) in the foregoing

paragraph, the competent authority

shall havé regard to all relevant factors,

ineluding the physical development

of the population from winch

the workers are recruited, the nature

of the country through which they

must travel and the climatic conditions.

The competent authority shall further

provide that the normal daily

journey of suell workers shall not

exceed a distance corresponding to

an average working day of eight hours,

it being understood that account shall

be taken not only of the weight to be

carried and the distance to be covered,

but also of the nåtlare of the road,

the season and all other relevant

faetors, and that, wliere hours of

journey in excess of the normal daily

journey are exaeted, they shall be

remunerated at rates bigter thån the

normal rates.

Artide 19.

The competent authority shall only

authorise recourse to compulsory

eultivation as a method of precaution

against famine or a deficiency of food

supplies and always under the condition

that the food or produce shall

remain the property of the individuals

or the community producing it.

Nothing in this Article shall be

construed as abrogating the obligation

on members of a community, where

production is organised on a cornmunal

basis by virtue of law or

custom and where the produce or any

profit accruing from the sale thereof

remain the property of the community,

to perform the work demanded by

the community by virtue of law or

custom.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

43

Article 20.

Les legislativ! s prévoyant line répression

collective applicable ii ane

collectivité entiére pour des délits

commis par quelques-uns de ses

membres ne devront pas comporter

le travad forcé ou obligatoire pour

ane collectivité comme ane des méthodes

de repression.

Artide 21.

Il ne sera pas fait appel au travad

forcé ou obligatoire pour les travaux

souterrains a exécuter dans les mines.

Artide 22.

Les rapports annuels que les

Membres qui ratifient la présente

convention s’engagent ä présenter au

Bureau international du Travail, conformément

alix dispositions de 1’article

408 du Traité de Versailles et des

artides correspondants des autres

Traités de Paix, sur les mesures prises

par elix pour donner edet aux dispositions

de la présente convention,

devront contenir des informations

aussi complétes que possible, pour

chaque territoire intéressé, sur la

mesure dans laquelle il aura été fait

appel au travail forcé ou obligatoire

dans ce territoire, ainsi que sur les

points suivants: fins auxquelles ce

travail aura été effectué; tarix de

morbidité et de mortalité; helmes de

travail; méthodes de paiement des

salaires et taux de ees derniers; ainsi

que toris autres renseignements pertinents.

Artide 23.

Pour donner edet aux dispositions

de la présente convention, les autorités

c-ompétentes devront promulguer rine

réglementation compléte et précise

sur 1’emploi du travail forcé ou obligatoire.

Gette réglementation devra comporter,

notamment, des régles permettant

ii, chaque personne assujettie au travail

forcé ou obligatoire de présenter

aux autorités toutes réclamations relatives

aux conditions de travail qui

Artide 20.

Collective punishment larvs under

winch a community may be punished

for Grimes committed by any of its

members shall not contain provisions

for forced or compulsory labour by

the community as one of tile methods

of punishment.

Artide 21.

Forced or compulsory labour shall

not be used for work undergronnd

in mines.

Artide 22.

The annual reports that Members

which ratify this Convention agrée to

make to the International Labour

Office, pursuant to the provisions of

Article 408 of the Treaty of Versailles

and of the corresponding Artides of

the other Treaties of Peace, on the

measures they havé taken to give

edect to the provisions of this Convention,

shall contain as full information

as possible, in respect of each

territory concemed, regarding the

extent to which recourse has been

liad to forced or compulsory labour

in that territory, the purposes for

which it has been employed, the

sickness and death rates, bours of

work, methods of payment of wages

and rates of wages, and any omer

relevant information.

Artide 23.

To give edect to the provisions of

this Convention the competent authority

shall issue complete and precise

regulations governing the use of forced

or compulsory labour.

These regulations sliall contain,

inter alia, niles permitting any person

from wilom forced or compulsory

labour is exaeted to forward ali

complaints relative to the conditions

of labour to the authorities and

N

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Majus proposition nr 32.

lili sciilt faites et lili donnant des ensuring tkat suell complaints will

garanties que ees réclamations seront be examined and taken into considerexaminées

et prises en considéra- ation.

tion.

Artide 24.

Des mesures appropriées demont

étre prises dans tous les cas pour

assurer la striete application des

réglements concernant 1’emploi du

travad forcé ou obligatoire, soit par

Intension au travail forcé ou obligatoire

des attributions detoutorganisme

d’inspection déjä créé pour la surveillance

du travail libre, soit par

tout autre systéme convenable. Des

mesures devront également étre prises

pour que ees réglements soient portés

ä la connaissance des personnes

assujetties au travail forcé ou obligatoire.

Artide 24.

Adequate measures skall in all

cases be taken to ensure tkat tke

regulations governing tke employment

of forcecl or compulsory labour are

strictly applied, edber by extending

tke cluties of any existing labour inspectorate

wkick lias been established.

for tke inspection of vollintary labour

to cover the inspection of forced or

compulsory labour or in some otker

appropriate manner. Measures skall

also be taken to ensure that tke regulations

are brougkt to tke knowledge

of persons from wilom suck labour is

exaeted.

Artide 25.

Le fait d’exiger illégalement du

travail forcé ou obligatoire sera

passible de sanetions pénales et tout

Membre ratifiant la présente convention

aura 1’obligation de s’assurerque

les sanetions imposées par la loi sont

réellement efficaces et strietement

appliquées.

Artide 25.

Tke illegal exaetion of forced or

compulsory labour skall be puniskable

as a penal offence, and it shall be an

obligation on any Member ratifying

tkis Convention to ensure tkat tke

penalties imposed by law are really

adequate and are strictly enforced.

Artide 26.

Tout Membre de 1’Organisation

internationale du Travail qui ratifie

la présente convention s''engage å

1’appliquer aux territoires sousmis a

sa souveraineté, jiiridiction, prof edion,

suzeraineté, tutelle ou autorité, dans

la mesure ou il a le droit de souscrire

des obligations touchant a des questions

de juri didion intérieure. Toutefois,

si ce Membre veld se prévaloir

des dispositions de 1’article 421 du

Traité de Versailles et des artides

correspondants des autres Traités de

Paix, il devra accompagner sa ratification

thune déclaration faisant connaitre:
1)

les territoires dans lesquels il

entend appliquer intégralement les

dispositions de la présente convention;
-

Artide 26.

Eneli Member of the International

Labour Organisation wkick ratifies

tkis Convention undertakes to apply

it to tke territories placed under its

sovereignty, jurisdiction, protection,

suzerainty, tutelage or authority, so

far as it kas tke rigkt to accept

obligations affeeting matters of internal

jurisdiction; provided tkat, if suck

Member may desire to take advantage

of tke provisions of Artide 421 of

tke Treaty of Versailles and of tke

corresponding Artides of tke otker

Treaties of Peace, it skall append to

its ratification a déclaration stating:

(1) tke territories to wkick it intends

to apply the provisions of tkis

Convention without modification;

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Majus proposition nr 32.

2) les territoires dans lesquels il

entend appliquer les dispositions de

la présente convention avec des modifications

et en quoi consistent

lesdites modifications;

3) les territoires pour lesquels il

réserve sa décision.

La déclaration susmentionnée sera

réputée partie intégrante de la ratification

et portera des effets identiques.

Tont Membre qui formulera une telle

déclaration, aura la faculté de renoncer,

par une nouvelle déclaration, ä tout

ou partie des réserves contenues, en

-pertu des alinéas 2 et 3 ci-dessus,

dans sa déclaration antérieure.

Article 27.

Les ratifications officielles de la

présen te convention dans les Gonditions

prévues ä la Partie XIII du Traité

de Versailles et aux Parties correspondantes

des autres Traités de Paix

seront commun i quées au Secrétaire

général de la Société des Nations et

pär kai enregistrées.

Artide 28.

La présente convention ne liera

que les Membres de 1’Organisation

Internationale du travail dont la ratification

aura été enregistrée au

Secrétariat.

Elle entrera en vigueur douze mois

apres que les ratifications de deux

Membres auront été enregistrées pär

le Sécrétaire général.

Par la suite, Gette convention entrera

en vigueur pour cliaque Membre

douze mois apres la date ou sa ratification

aura été enregistrée.

Artide 29.

Aussitöt que les ratifications de

deux Membres de I Organisation internationale

du Travail auront été enregistrées

au Secrétariat, le Secrétaire

général de la Société des Nations notifiera

ce fait a tous les Membres de

l’Organisation internationale du Travail.

Il leur notifiera également l''en
-

(2) tbe territories to winch it mtends

to apply the provisions of tilis

Convention with modifications,together

with details of the said modifications

;

(3) the territories in respect of

which it reserves its decision.

The aforesaid déclaration shall be

deemed to be an integral part of the

ratification and shall havé the force

of ratification. It shall be open to

any Member, by a subsequent declaration,

to cancel in whole or in part the

reservations made, in pursuance of

the provisions of subparagraplis (2)

and (3) of this Article, in the original

déclaration.

Artide 27.

The formal ratifications of this Convention

under the conditions set forth

in Part XIII of the Treaty of Versailles

and in the corresponding Parts

of the other Treaties of Peace shall

be communicated to the SecretaryGeneral

of the League of Nations for

regis tration.

Artide 28.

This Convention shall be binding

only upon those Members whose ratifications

havé been registered with

the Secrétariat.

It shall come into force twelve

months after the date on which the

ratifications of two Members of the

International Labour Organisation

havé been registered with the Secretary-General.

Thereafter, this Convention shall

come into force for any Member twelve

months after the dale on which the

ratification has been registered.

Artide 29.

As soon as the ratifications of two

Members of the International Labour

Organisation havé been registered

with the Secrétariat, the SecretaryGeneral

of the League of Nations shall

so notify all the Members of the International

Labour Organisation. He

shall likewise notify them of the re
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

-46

Kungl. Majus proposition nr 32.

registrement des ratifications qui lui

seront ultérieurement communiquées

par tous autres Membres de reorganisation.

Artide 30.

Tout Membre ayant ratifié la présente

convention peut la dénoncer ä

1’expiration d’une période de dix années

apres la date de la mise en vigueur

initiale de la convention, par

un aete communiqué au Secrétaire

général de la Société des Nations, et

par lui enregistré. La dénonciation

ne prendra edet quune annee apres

avoir été enregistrée au Secrétariat.

Tout Membre ayant ratitié la présente

convention qui, dans le délai

d’une annee apres I expiration de la

période de dix années mentionnée au

paragraphe précédent, ne fera pas

usage de la faeulté de dénonciation

prévue par le present article, sera lié

poul- une nouvelle période de cinq

années, et par la suite pourra dénoncer

la présente convention ä l’expiration

de chaque période de cinq

années dans les conditions prévues

au present article.

Artide 31.

A I expiration de cliaque période de

cinq années ä compter de 1’entrée en

vigueur de la présente convention, le

Conseil d’administration du Bureau

international du Travail devra presenter

a la Conférence générale un

rapport sur l’application de la présente

convention et décidera s’il y a

lieu d’inscrire ä l’ordre du jour de la

Conférence la question de sa revision

totale ou partielle.

Artide 32.

Au cas ou la Conférence générale

adopterait une nouvelle convention

portant revision totale ou partielle de

la présente convention, la ratification

par un Membre de la nouvelle convention

portant revision entrainerait

de plein droit dénonciation de la

présente convention sans condition

de délai nonobstant I article 30 ci
-

gistration of ratifications winch may

be communicated subsequently by

other Members of the Organisation.

Artide 30.

A Member which has ratified this

Convention maj'' denounce it after the

expiration of ten years from the date

on which the Convention first comes

into forne, by an act communicated

to the Secretary-General of the League

of Nations for registration. Such

denunciation shall not take effeet until

one year after the date on which it

is registered with the Secretariat.

Each Member which lias ratified

this Convention and which does not,

witton the year following the expiration

of the period of ten years mentioned

in the preceding paragrapli,

exercise the right of denunciation provided

for in this Article, will be bound

for another period of five years and,

tliereafter, may denounce this Convention

at the expiration of each period

of five years under the terms provided

for in this Article.

Artide 31.

At the expiration of each period of

five years after the coming into force

of this Convention, the Governing

Body of the International LabomOffice

shall present to the General

Conference a report on the working

of this Convention and shall consider

the desirability of placing on the

Agenda of the Conference the question

of its revision in whole or in part.

Artide 32.

Should the Conference adopt a new

Convention revising this Convention

in whole or in part, the ratification

by a Member of the new revising

Convention shall ipsa jure involve

denunciation of this Convention without

any requirement of delay, notwithstanding

the provisions of Article

30 above, if and wiren the new revi
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

47

dessus, sous réserve que la nouvelle

convention portant revision soit entrée

en vigueur.

A partir de la date de 1’entrée en

vigueur de la nouvelle convention

portant revision, la présente convention

cesserait d’étre ouverte ä la ratification

des Membres.

La présente convention demeurerait

toutefois en vigueur dans sa forme et

teneur pour les Membres qui 1’auraient

ratifiée et qui ne ratifieraient pas la

nouvelle convention portant revision.

sing Convention shall havé come into

force.

As from the date of the coming

into force of the new revising Convention,

the present Convention shall

cease to be open to ratification by

the Members.

Nevertheless, this Convention shall

remain in force in its actual form and

content for those Members winch

havé ratified it but havé not ratified

the revising Convention.

Artide 33.

Les textes frangais et anglais de

la présente convention feront foi l’un

et 1’autre.

Artide 33.

The French and English texts

of this Convention shall both be

authentic.

Recommandation coneernant la

contrainte indireete au travail.

La Conférence générale de l’Organisation

internationale du Travail de

la Société des Nations,

Convoquée a Genéve par le

Conseil d administration du Bureau

international du Travail, et

s’y étant réunie le 10 juin 1930

en sa quatorziéme session,

Apres avoir décidé d’adopter

diverses propositions coneernant

la contrainte indireete au travad,

question comprise dans le premier

point de 1’ordre du jour de la

session, et

Apres avoir décidé que ees

propositions prendraient la forme

d’une recommandation,

adopte, ce vingt-huitiéme jour de

juin mil neuf cent trente, la recommandation

ci-aprés ä soumettre ii

1’ examen des Membres de 1’Organisation

internationale du Travad, en vue

de lui faire porter edet sous forme

de loi nationale ou autrement, conformément

aux dispositions de la

Partie XIII du Traité de Versailles

Recommendation concerning indirect

compulsion to labom-,

The General Conference of the International

Labour Organisation of

the League of Nations,

Haring been convened at Geneva

by the Governing Body of the

International Labour Office, and

liaving met in its Fourteenth Session

on 10 June 1930, and

Having decided upon the adoption

of certain proposals with regard

to indirect compulsion to

labour, which is ineluded in the

first item on the Agenda of the

Session, and

Having determined that these

proposals sliould take the form

of a recommendation,

adopts, this twenty-eiglith day of June

of the year one tliousand nine hundred

and tliirty, the following Becommendation,

to be submitted to the

Members of tile International Labour

Organisation for consideration with a

view to effeet being given to it by

national legislation or otherwise, in

accordance with the provisions of Part

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Majis proposition nr 32.

et des Parties correspondantes des

au tres Traités de Paix:

Apres avoir adopté un projet de

convention concernant le travail forcé

ou obligatoire,

Et désirant compléter ce projet de

convention pär 1’exposé des principes

qui lui semblent les plus aptes h guider

la politique des Membres dans leurs

efforts pour éviter toute contrainte

indirecte susceptible de peser trop

lourdement sur les populations des

territoires auxquels ledit projet de

convention est applicable,

La Conférence recommande ä attaque

Membre de prendre en considération

les principes suivants:

I.

Les disponibilités en main-d’oeuvre,

les aptitudes au travad de la population

et les edets néfastes qu’une modification

trop brusque dans les kabitudes

d’existence et de travail de cette

population peut avoir sur son état

social, sont des facteurs dont toute

administration devrait tenir compte

pour résoudre les problémes qui se

posent en relations avec le développement

économique des territoires

peu évolués, et, en particulier, pour

prendre des décisions relativement å:

a) 1’augmentation du nombre et de

1’étendue des entreprises industrielles,

miniéres et agricoles dans lesdits territoires;
b)

1’établissement des elements nonautocktones

dans ees territoires, s’il

y a lieu;

e) 1’octroi de concessions forestiéres

ou autres ayant ou non le caractére

de monopoles.

II.

Il convient d’éviter de recourir aux

divers moyens indireets ayant pour

edet d’aggraver artidciellement la pression

économique qui pousse déjä certains

éléments dune population vers

le travail salarié, et notamment les

moyens qui consistent:

XIII of tke Treaty of Versailles and

of tke corresponding Parts of tke otker

Treaties of Peace:

Having adopted a Eraft Convention

concerning forced or compulsory labom-,

and

Desiring to supplement this Dratt

Convention by a statement of the

principles wkick appear best dtted to

guide tke policy of tke Members in

endeavouring to avoid any indirect

compulsion to labom- wkick would

lay too keavy a barden upon tke populations

of territories to wkick tke

Dratt Convention may apply;

Tke Conference recommends tkat

eack Member skould take tke following

principles into consideration:

I.

Tke amount of labom- available,

tke capacities for labom- of tke population,

and tke evil edeets wkick too

sudden ckanges in tke kabits of life

and labour may kave on tke social

conditions of tke population, are factor

wkick skould be taken into consideration

in deci ding questions conneeted

with tke economic development

of territories in a primitive stage of

development, and, in partieular, wken

deciding upon:

(a) inereases in tke number and

extent of industrial, mining and agricultural

undertakings in suck territories

;

(b) tke non-indigenous settlement,

if any, wkick is to be permitted;

(c) tke granting of forest or otker

concessions, witk or witkout tke ckaraeter

of monopolies.

II.

Tke desirability of avoiding indirect

means of artificially inereasing tke

economic pressure upon populations

to seek wage-earning employment, and

particularly suck means as:

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kanyl. Maj:ts proposition nr 32.

a) h imposer aux population des

charges fiscales si lourdes qu’elles

auraient poul1 ellet de les amener ä

s’engager comme travailleurs salariés

au profit d’entreprises privées;

b) k apporter de telles restrictions

k la possession, k 1’occupation ou ä

l’usage de la terré qu’il en résulterait

de reelles difficultés pour le travailleur

qui désirerait pourvoir k ses besoins

par la culture libre;

c) a étendre d’une fason abusive la

notion généralement acceptée du < vagabondage»;
d)

k édicter des réglementations

sur les «pernäs de circulation» qui

auraient pour effet de placer les travailleurs

au service d autrui dans une

position avantageuse par rapport aux

autres travailleurs.

III.

Il convient de ne pas apporter a

la libre circulation de la main-d’oeuvre

d’un ernploi k un autre ou d’une ré_- gion k une autre des restrictions qui

pourraient avon- le résultat indirect

de contraindre les travailleurs a rechercher

un emploi dans certaines

industries ou dans certaines régions

déterminées, sauf dans les cas ou de

telles restrictions paraissent nécessitées

par 1’intérét marne de la population

ou des travailleurs dont il s’agit.

(a) imposing suell taxation unön

populations as would havé the effeet

of compelling them to seek wage-earning

employment with private undertakings;
(b)

imposing suell restrictions on

the possession, occupation, or use of

land as would havé the effeet of rendering

diffieult the galning of a living

by independent eultivation;

(c) extending abusively the generally

accepted meaning of vagrancy;

(d) adopting such pass laws as

would havé the effeet of placing workers

in the service of others in a position

of advantage as compared with

tliat of otlier workers,

III.

The desirability of avoiding any

restrictions on the voluntary flow of

labour from one form of employment

to another or from one district to

another winch might havé the indirect

effeet of compelling workers to take

employment in partieular industries

or districts, except where such restrictions

are considered necessary in the

interest of the population or of the

workers concerned.

Becommandation concernant la

réglementation du travail

forre ou obligatoire.

La Conférence générale de I Organisation

internationale du Travail de

la Société des Nations,

Convoquée k Genéve par le

Conseil ^''administration du Bureau

international du Travail, et

s’y étant réunie le 10 juin 1930,

en sa quatorziéme session,

Apres avoir décidé d’adopter

diverses propositions concernant

la réglementation du travad forcé

Bihang till riksdagens protokoll 1331.

Recommendation concerning the

regulation of forced or conipulsory

labour.

The General Conference of the International

Labour Organisation of

the League of Nations,

Having been convened at Geneva

by the Governing Body of

the International Labour Office,

and having niet in its Fourteentli

Session on 10 June 1930, and

Having decided upon the adoption

of certain proposals with regard

to the regulation of forced

/ sami. 21 haft. (Nr 32.) ib si 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Majus proposition nr 32.

ou obligatoire, question comprise

dans le premier point de l’ordre

du jour de la session, et

Apres avoir décidé que ees propositions

prendraient la torine

dune recommandation,

adopte, ce vingt-huitiéme jour de juin

mil neuf cent Arente, la recommandation

ci-aprés a soumettre ä 1’examen

des Membres de 1''Organisation international

du Travail, en vue de lili

faire porter ettet sous forme de loi

national ou autrement, conformément

aux dispositions de la Partie XIII du

Traité de Versailles et des Parties

correspondantes des autres Traités de

Paix:

Apres avoir adopté un projet de

convention concernant le travad tored

ou obligatoire,

Et désirant formuler certains principes

et certaines régles relatifs au

travail tored ou obligatoire qui lui

ont parti de nature ä rendre plus

efficace 1’application dudit projet de

convention,

La Confdrence recommande ä cliaque

Membre de prendre en considération

les principes et régles suivants:

I.

Toute rdglementation promulguée

en application du projet de convention

concernant le travail tored ou

obligatoire, amsi que toutes autres

dispositions législatives ou réglementaires

relatives ä l’emploi du travail

tored ou obligatoire, en vigueur au

moment de la ratification dudit projet

de convention ou promulgudes ultdrieurement,

y compris toutes lois ou

réglements concernant la reparation

ou 1’indemnisation en cas de maladie

ou d accident survenu au travailleur

ou en cas de ddcés de ce dernier,

devraient etie imprimdes par les soins

des autoritds compdtentes dans line

ou plusieurs langues indigénes de fatjon

ä ce que ees textes puissent étre

portds ä la connaissance des travail
-

or compulsory labom-, which i»

ineluded in tile frest item on tile

Agenda of tile Session, and

Laving determined tliat tliese

proposals sliall take tile form of

a recommendation,

adopts, tilis twenty-eiglith day of June

of tile year one tliousand nine hundred

and tliirty, the following Recommendation,

to be submitted to tile Members

of the International Labour

Organisation for consideration with

a view to effert being given to it by

national legislation or otlierwise, in

accordance with the provisions of Part

XIII of tile Treaty of Versailles and

of the corresponding Parts of the

other Treaties of Peace:

Having adopted a Dratt Convention

concerning forced or compulsory

labour and

Desiring to give expression to certain

principles and niles relating to

forced or compulsory labour which

appear to be of a nature to render

the application of the said Dratt Convention

more effeetive,

The Conference recommends that

each Member should take the following

principles and niles into consideration

:

I.

Any regulations issued in application

of the Dratt Convention concerning

forced or compulsory labom-, as

well as any other legal provisions or

administrative orders, existing at the

time of the ratification of the said

Dratt Convention or thereafter enaeted,

governing the employment of

forced or compulsory labour, ineluding

any laws or administrative orders

concerning compensation or indemnification

for sickness, injury to, or

deatli of workers taken for forced or

compulsory labour, should be printed

by the competent antholit}- in suell

one or more native languages as nili

convey their import to the workers

concerned and to the population from

which the workers are to be drawn.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

lernas intéressés et de la population

j larm i laquelle ees travailleurs sont

recrutés. Les textes amsi imprimés

devraient étre largement distribués et,

s’il était nécessaire, toutes dispositions

devraient étre prises pörn- que

les travailleurs et la population intéressés

en soient informés verbalement;

on devrait également pouvoir se procurer

des copies de ees textes au prix

de revient.

II.

Le reeours au travail forcé ou obligatoire

devrait étre réglementé de

maniére a ne pas compromettre la

produetion de la nourriture des collectivités

intéressées.

III.

Lorsqu’il est fait emploi de travad

forcé ou obligatoire, toutes les mesures

possibles devraient étre prises pour

sassurer que 1’exécution de ce travad

n’aura jamais pour conséquence indireete

un reeours illégal au travail

forcé ou obligatoire des femmes et

des enfants.

IV.

Toutes les mesures possibles devraient

étre prises pour réduire la

nécessité du reeours au travail forcé

ou obligatoire pour le transport de

personnes ou de marchandises. Ce

reeours devrait étre interdit dans tous

les cas ou il serait possible d’utiliser

des moyens de traetion animale ou

mécanique.

V.

Toutes les mesures possibles devraient

étre prises pour éviter que

les travailleurs soumis au travad

forcé ou obligatoire ne soient pas

exposés ä la tentation d’abuser de

boissons aleooliques.

Suell printed texts should be widely

exhibited and, if necessary, arrangements

made for theil’ oral communication

to tile workers and to the population

concerned; copies should also

be made avadable to the workers concerned

and to otbers at cost price.

II.

Recourse to forced or compulsory

labom- should be so regulated as not

to imperil the food supply of the

community concerned.

III.

Wilen recourse is liad to forced or

compulsory labom’ all possible measures

should be taken to ensure tliat

the imposition of suell labom in no

case leads indirectly to the illegal

employment of women and children

on forced or compulsory labom.

IV.

All possible measures should be

taken to reduce the necessity for recourse

to forced or compulsory labour

for the transport of persons or goods.

Suell recourse should be proliibited

wilen and where animal or mechanical

transport is available.

V.

All possible steps should be taken

to see that no alcokolic temptations

are placed in the way of workers engaged

in forced or compulsory labom.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Majus proposition nr 32.

Projet do conventioii eoncemant

la réglementation de la durée du

travail dans le commerce et dans

les bureaus.

La Conférence générale de l’Organisation

internationale du Travad de

la Société des Nations,

Convoquée ä Genéve par le Conseil

d’administration du Bureau

international du Travad, et s’y

étant réunie le 10 juin 1930, en

sa quartorziéme session,

Apres avoir décidé dadopter

diverses propositions relatives ä

la réglementation de la durée

du travad dans le commerce et

dans les bureaux, question comprise

dans le deuxiéme point de

1’ordre du jour de la session, et

Apres avoir décidé que ees

propositions prendraient la forme

dun projet de convention internationale,

adopte, ce vingt-huitiéme jour de juin

mil neuf cent trente, le projet de convention

ci-aprés ä ratifier par les

Membres de 1’Organisation internationale

du Travad conformément aux

dispositions de la Partie XIII du

Traité de Versailles et des Parties

correspondantes des autres Traités de

Paix:

Artide 1.

1. La présente convention s’applique

au personnel des établissements

suivants, qu’ils soient publics ou

privés:

a) les établissements commerciaux

y compris les pöstes, télégraplies et

téléphones, ainsi que les services

commerciaux de tous autres établissements

;

b) les établissements et administrations

dont le fonetionnement repose

essentiellement sur un travad de bureau;
c)

les établissements revétant un

caractére ä la fois commercial et industriel,

sauf s’ils sont considérés

comme des établissements industriels.

Dratt convention concerning tile

regulation of bours of work in

commerce anil offices.

The General Conference of tile

International Labour Organisation of

tile League of Nations,

Having been convened at Geneva

by tile Governing Body of

tile International Labour Office,

and having met in its Fourteenth

Session on 10 June 1930, and

Having decided upon the adoption

of certain proposals with

regard to the regulation of hours

of work in commerce and offices,

which is ineluded in the second

item on the Agenda of the Session,

and

Having determined that these

proposals shall take the form of

a dratt international convention,

adopts, this twenty-eighth day of June

of the year one thousand nine hundred

and tliirty, the following Dratt

Convention for ratification by the

Members of the International Labour

Organisation, in accordance with the

provisions of Part XIII of the Treaty

of Versailles and of the corresponding

Parts of the other Treaties of Peace:

Artide 1.

1. This Convention sliall apply to

persons employed in the following

establishments, whether public or private:
(a)

commercial or Hading establishments,

ineluding postal, telegraph and

telephone services and commercial or

Hading branches of any other establishments;
(b)

establishments and administrative

services in which the persons employed

are mainly engaged in office

work;

(c) mixed commercial and industrial

establishments, unless they are deemed

to be industrial establishments.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Majus proposition nr 32.

Dans cliaque pays, 1’autorité compétente

devra établir la ligné de démarcation

en tre, d’une part, les établissements

commerciaux et ceux dont

le fonctionnement repose essentiellement

sur un travail de bureau et,

d’autre part, les établissements industriel

et agricoles.

2. La convention ne s’appliquera

pas au personnel des établissements

suivants:

a) établissements ayant pour objet

le traitement ou 1''hospitalisation des

malades, des inlirmes, des indigents

et des aliénés;

b) hötels, restaurants, pensions,

Gerdes, cafés et autres établissements

ou sont servies des consommations;

c) entreprises de spectacles et de

divertissements.

Toutefois, la convention sera applicable

au personnel des dépendances

des établissements énumérés aux alinéas

a), b) et c) du présent paragraphe

dans le oas ou ees dépendances,

si elles étaient autonomes,

seraient comprises parmi les établissements

auxquels s’applique la convention.

3. L’autorité compétente dans chaque

pays pounu exempter de l’application

de la présente convention:

a) les établissements danslesqnels

sont seuls occupés les membres de la

famille de l’employeur;

b) les administrations publiques

dans lesquelles le personnel employé

agit comme organe de la puissance

publique;

c) les personnes occupant un poste

de direction ou de confiance;

d) les voyageurs et representants

dans la mesure ou ils exercent leur

travail en dekors de l’établissement.

Artide 2.

Aux tins de la présente convention,

est considéré comme durée dir travail

le temps pendant lequel le personnel

est ä la disposition de 1’einployeur;

seront exelus les repos pendant les
-

Tlie competent authority in each

country skall define tile line which

separates commercial and Lading establiskments,

and establisliments in

wkick tile persons employed are mainly

engaged in office work, from industrial

and agrieultural establiskments.

2. Tile Convention skall not apply

to persons employed in tile following

establiskments:

(a) establiskments for tke treatment

or tke care of tke sick, infirm,

destitute, or mentally unfit;

(b) kotels, restaurants, boardingliouses,

elubs, cafés aud otker refreskment

kouses;

(c) tlieatres and places of public

amusement.

Tke Convention skall nevertkeless

apply to persons employed in branckes

of tke establiskments mentioned

in (a), (b) and (c) of tkis paragrapk

in cases wliere suck bran elies would,

if they were independent undertakings,

be ineluded among tke establishments

to which the Convention applies.

3. It skall be open to the competent

authority in eacli country to

exempt from tke application of the

Convention:

(a) establiskments in which only

members of the employersfamily are

employed;

(b) offices in wliich the staff is engaged

in connection with the administration

of public authority;

(c) persons occupying positions of

management or employed in a contidential

capacity;

(d) travellers and representatives,

in so far as they carry on theirwork

outside tke establishment.

Artide 2.

For tke purpose of tkis Convention

the term »hours of work» means

the timo during which tke persons

employed are at the disposal of tke

employer; it does not inelude rest pe
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Majus proposition nr 32.

qiiels le personnel nest pas ä la disposition

de 1’employeur.

Artide 3.

La durée du travad du personnel

auquel sapplique la présente convention

ne pourra pas dépasser quarantehuit

lieures par semaine et huit heures

pär jour, sous réserve des dispositions

ci-aprés.

Artide 4.

La durée hebdomadaire du travail

prévue å 1’article 3 pourra étre répartie

de maniére que la durée journaliére

du travad ne dépasse pas dix

heures.

Artide 5.

L En cas d’arrét collectif du travad

résidtant a) de fetes locales ou

b) de causes accidentelles ou de force

majeure (accidents survenus aux installations,

interruption de force motrice,

de lumiére, de chauffage ou

d’eau, sinistres), une prolongation de

la durée journaliére du travad pourra

étre appliquée, ä titre de compensation

des heures de travad perdues,

dans les conditions suivantes:

a) les récupérations ne pourront

étre autorisées pendant plus de trente

jours pär an et devront étre effectuées

dans un délai raisonnable;

l) la prolongation de la durée journaliére

du travad ne pourra dépasser

une heure;

c) la durée journaliére du travail

ne pourra dépasser dix heures.

2. L’autorité compétente devra étre

avisée de la nåtlare, de la calise et de

la date de l’arrét colletif, du nombre

d’heures de travad perdues et des

modifications temporaires prévues å

1’horaire.

Artide 6.

Dans les cas exceptionnels ou les

conditions dans lesquelles le travad

doit s’effectuer rendent inapplicables

les dispositions des artides 3 et 4,

riods during winell the persons employed

are not at the disposal of the

employer.

Artide 3.

The hours of work of persons to

wilom this Convention applies shall

not exceed forty-eight hours in the

week and eight hours in the day,

except as liereinafter otherwise provided.

Artide 4.

The maximum hours of work in the

week laid down in Article 3 may be

so arranged that hours of work in

any day do not exceed ten hours.

Artide 5.

1. In case of a general interruption

of work due to (a) local holidays,

or (b) accidents or force majeure (accidents

to plant, interruption of power,

light, heating or water, or occurrences

causing serious material damage to

the establisliments), hours of work

in the day may be inereased for the

purpose of making up the hours of

work winch havé been löst, provided

that the following conditions are complied

with:

(a) hours of work which havé been

löst shall not be allowed to be made

up on more thån tliirty days in the

year and shall be made up witton a

reasonable lapse of time;

(b) the inerease in hours of work

in tile day shall not exceed one hour;

(c) hours of work in the day sliall

not exceed ten.

2. The competent authority shall

be notified of the nature, cause and

date of the general interruption of

work, of the number of hours of work

which havé been löst, and of the temporary

aiterations provided for in the

working time-table.

Artide 6.

lii exceptional näses where the

eircumstances in which the work has

to be carried on make the provisions

of Artides 3 and 4 inapplicable, re
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

des regements de 1’ autonté publique

pourront autoriser la répartition de

la durée du travad sur uno période

plus longue que la semaine, a la condition

que la durée moyenne du travad

calculée sur le nombre de semaines

considérées ne dépasse pas quarantehuit

heures par semaine et qu’en

airciin cas la durée journaliére ne dépasse

dix lieures.

Artide 7.

Des réglements de 1''autorité publique

détermineront:

1. Les dérogations perman entes

qu’il y aura lieu d’admettre pour

a) certaines catégories de personnes

dont le travad est intermittent en

raison ruome de sa nature, telles que

les concierges, le personnel de garde

et den tretten des locaux et dépöts;

b) les catégories de personnes directement

occupées ä des travaux

préparatoires ou complémentaires qui

doivent étre nécessairement exécutés

en dehors des limites prévues pour

la durée du travail du reste du personnel

de 1’établissement;

c) les magasins ou autres établissements

lorsque la nature du travad,

1’importance de la population ou le

nombre de personnes occupées rendel

inapplicable la durée du travail

fixée alix artides 3 et 4.

2. Les dérogations temporaires qui

pourront étre accordées dans les cas

suivants:

a) en cas d’accidents survenus ou

imminents, en cas de force majeure

ou de travaux urgents ä effectuer alix

machines ou ä 1’outdlage, mais uniquement

dans la mesure nécessaire

pour éviter qu’une gene sérieuse ne

soit apportée ä la marche normale de

l’établissement;

b) pour prévenir la perte de mathes

périssables ou éviter de compromettre

le resultat teclmique du

travad;

c) pour permettre des travaux spéciaux

tels que l’établissement d’inventaires

et de bilans, les échéances, les

liquidations et les arrétés de comptes;

gulations made by public authonty

may permit bours of work to be distributed

över a period longer thån

tile week, provided that tbe average

bours of work över tbe number of

weeks included in the period do not

exceed forty-eigbt bours in the week

and that hours of work in any day

do not exceed ten bours.

Artide 7.

Regulations made by public authority

shall determine:

1. The permanent exceptions wbicb

may be allowed for:

(a) certain classes of persons wbose

work is inberently intermittent, suell

as caretakers and persons employed

to look after working premises and

warebouses;

(b) classes of persons directly engaged

in preparatory or complementary

work wbich must necessarily be

carried on outside the limits laid

down for tbe bours of work of the

rest of tbe persons employed in the

establisliment;

(c) sliops and otlier establisbments

wbere the nature of the work, the

size of the population or the number

of persons employed render inapplicable

the working hours fixed in Artides

3 and 4.

2. The temporary exceptions wbich

may be granted in the following

cases:

(a) in case of accident, aetual or

threatened, force majeure, or urgent

work to machinery or plant, bilt only

so far as may lie necessary to avon!

serious interference with the ordinary

working of the establishment;

(b) in order to prevent the loss of

perishable goods or avoid endangering

tile technical results of the work;

(c) in order to allow for special

work such as stocktaking and the preparation

of balance sheets, settlements

days, liquidations, and the balancing

and dusing of accounts;

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Majlis proposition nr 32.

d) pörn- permettre aux établissements

de faire face ä des surcroits

de travail extraordinär^ provenant

de cireonstances particuliéres pour

autant que l’on ne puisse normalement

attendre de 1’employeur qu’il

ait recours ä d’autres mesures.

3. Snuf en ce qui concerne 1’alinéa

a) du paragraphe 2, les réglements

établis conformément au present artide

devront déterminer la prolongation

de la durée du travad qui pourra

étre autorisée par jour, et, en ce qui

concerne les dérogations temporaires,

par année.

4. Le taux de salaire pour la prolongation

prévue aux alinéas b), c) et

d) du paragraphe 2 du present artide

sera majoré d’au moins vingt-cinq

pour cent par rapport au salaire

normal

(d) in order to enable establishments

to deal with cases of abnormal

pressure of work due to special dremo

stances, in so far as the employer

cannot ordinarily be expeeted to resort

to other measures.

3. Säve as regards paragraph 2

(a), the regulations made under this

Artide shall determine the number

of additional hours of work winch

may be allowed in the day and, in

respect of temporary exceptions, in

the year.

4. The rate of pay för the additional

hours of work permitted under

paragraph 2 (b), (c) and (d) of this

Artide shall not be less thån one-anda-quarter

times the regdar rate.

Artide 8.

Les réglements prévus aux artides

6 et 7 devront étre pris apres consultation

des organisations ouvriéres

et patronales intéressées, en tenant

compte spécialement des conventions

collectives, la ou il en existe, conclues

entre ees organisations.

Artide 9.

Les dispositions de la présente

convention peuvent étre suspendues

dans tout pays par ordre du Gouvernement

en cas de guerre ou en cas

d’événements pre,sentant un dangel''

pour la sécurité nationale.

Artide 10.

Bien dans Gette convention n’affectera

toute coutume ou tout accord en

vertu duquel la durée du travad est

moindre ou le taux de rémunération

plus élevé que ceux qui sont prévus

par la présente convention.

Toute restriction imposée par la

présente convention doit s’ajouter et

non déroger a toutes autres restrictions

imposées par toute loi, tout déeret

ou tout réglement qui Axe line

durée du travail moindre ou un taux

Artide 8.

The regulations provided for in Artides

6 and 7 shall be made after

consultation with the workers’ and

employers’ organisations concerned,

special regard being paid to collective

agreements, if any, existing between

such workers’ and employers’

organisations.

Artide 9.

The operation of the provisions of

this Convention may be suspended in

any country by the Government in

the event of war or other emergency

endangering national safety.

Artide 10.

Nodling in this Convention shall

affeet any custom or agreement whereby

shorter hours are worked or lagher

Tates of rémunération are paid thån

those provided by this Convention.

Any restrictions imposed by this

Convention shall be in addition to

and not in delegation of any other

restrictions imposed by any law, order

or regulation which fixes a lower maximum

number of hours of employment

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

de rémunération plus eleve que ceux

qui sont prévus dans la présente convention.

Article 11.

En vue de 1’application effeetive

des dispositions de la présente c-onvention:
1.

Des mesures appropriées devront

étre prises pörn- assurer line inspection

adéquate;

2. Chaque emplojera- devra:

a) faire connaitre, au moyen d’affiches

apposées d’une maniére apparente,

dans 1’établissement ou en tont

autre lieu convenable ou selon tout

au tre mode approuvé par 1’autorité

compétente, les heures auxquelles

commence et Irnit la durée du travail

ou, si le travad s’effectue par équipes,

les heures auxquelles commence et

finit le tour de chaque équipe;

bj faire connaitre, de la méme fagon,

les repos accordés au personnel, repos

qui, conformément a 1’article 2, ne

sont pas compris dans la durée du

travail;

c) inscrire sur un registre, selon le

mode approuvé par 1’autorité compétente,

toutes les prolongation de

la durée du travail qui ont eu lieu

en vertu du paragraphe 2 de 1’article

7 ainsi que le montant de leur retribution.

3. Sera considéré comme illegal le

fait d’employer une personne en deholm

de la durée du travail fixée en

vertu de 1’aiméa a) du paragraphe 2

ou pendant les heures fixées en vertu

de l’alinéa b) du paragraphe 2 du

present article.

Artide 12.

Tout Membre qui ratifie la présente

convention devra prendre les mesures

nécessaires au moyen d’un systéme de

sanetions pour que les dispositions

de la convention soient appliquées.

Artide 13.

Les ratifications officielles de la

présente convention, dans les condi
-

or a higher rate of rémunération thån

those provided by tilis Convention.

Artide 11.

For the effeetive enforcement of

tile provisions of this Convention:

1. The necessary measures shall be

taken to ensure adequate inspection;

2. Every employer shall be required:
(a)

to notify, by the posting of

notices in conspicuous positions in

the establishment or omer suitable

place, or by such method as may be

approved by the competent authority,

the times at winch bours of work

begin and end, and, where work is

carried on by shifts, the times at

winch eaeli stift begins and ends;

(b) to notify in the same way the

rest periods granted to the persons

employed which, in accordance with

Article 2, are not ineluded in the

hours of work;

(c) to keep a record in the form

prescribed by the competent authority

of all additional hours of work

performed in pursuance of paragraph

2 of Article 7 and of the payments

made in respect thereof.

3. It shall be made an offence to

employ any person outside the times

fixed in accordance with paragraph 2

(a) or during the periods fixed in

accordance with paragraph 2 (b) o

this Article.

Artide 12.

Eneli Member which ratifies tilis

Convention sliall take the necessary

measures in the form of penalties to

ensure tliat the provisions of the Convention

are enforced.

Artide 13.

The formal ratifications of this Convention

under the conditions set forth

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

tions prévues å la Partie XIII du

Traité de Versailles et aux Parties

correspondantes des autres Traités

de Paix, seront communiquées au

Secrétaire general de la Société des

Nations et par lui enregistrées.

Artide 14.

La présente convention ne liera

que les Membres de reorganisation

international du Travail dont la ratification

aura été enregistrée au Secrétariat.

Elle entrera en vigueur douze mois

apres que les ratifications de deux

Membres auront été enregistrées par

le Secrétaire général.

Par la sube, cette convention entrera

en vigueur pour cliaque Membro

douze mois apres la date ou sa ratification

aura été enregistrée.

Artide 15.

Aussitot que les ratifications de

deux Membres de 1’Organisation internationale

du Travad auront-été enregistrées

au Secrétariat, le Secrétaire

général de la Société des Nations

notifiera ce fait ä tous les Membres de

1’Organisation internationale du Travad.

Il leur notifiera également l’enregistrement

des ratifications qui lui

seront ultérieurement communiquées

par tous autres Membres de 1’Organisation.

Artide 16.

Tout Membre ayant ratifié la présente

convention peut la dénoncer a

1’expiration d’une période de dix années

apres la date de la mise en vigueur

initiale de la convention, pallin

aete communiqué au Secrétaire

général de la Société des Nations, et

par lui enregistré. La dénonciation

ne prendra effet quune année apres

avoir été enregistrée au Secrétariat.

Tout Membre ayant ratifié la présente

convention qui, dans le délai

d’une année apres 1’expiration de la

période de dix années mentionnée au

in Part XIII of tile Treaty of Versailles

and in tile corresponding Parts

of tile otter Treaties of Peace shall

be communicated to the SecretaryGeneral

of the League of Nations for

registration.

Artide 14.

Tilis Convention shall be binding

only upon those Members whose ratifications

havé been registered with

the Secrétariat.

It shall come into force twelve

months after the date on which the

ratifications of two Members of tile

International Labom- Organisation

havé been registered with the Secretary-General.

Thereafter, this Convention shall

come into force for any Member twelve

months after the date on which its

ratification lias been registered.

Artide 15.

As soon as the ratifications of two

Members of the International Labour

Organisation havé been registered with

the Secrétariat, the Secretary-General

of the League of Nations shall so

notify all the Members of the International

Labom Organisation. lie

shall likewise notify them of the registration

of ratifications which may be

communicated subsequently by other

Members of the Organisation.

Artide 16.

A Member which lias ratified this

Convention may denounce it after the

expiration of ten years from the date

on which the Convention first comes

into force, by an Act communicated

to the Secretary-General of the League

of Nations for registration. Suell denunciation

shall not take effeet until

one year after the date on whicli it

is registered with the Secrétariat.

Each Member which lias ratified

this Convention and which does not,

within the year following the expiration

of the period of ten years men
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Majlis proposition nr 32.

paragraphe précédent, ne fera pas

nsage de la faculté de dénonciation

prévue par le présent artide, sera lié

pour line nouvelle période de dnq

unnées, et par la suite pourra dénoncer

la présente convention ä 1’expiration

de diaque période de dnq années

dans les condition s prévues au présent

artide.

Artide 17.

A 1’expiration de diaque période

de dix années ä compter de 1’entrée

■en vigueur de la présente convention,

le Conseil d administration du Bureau

international du Travail devra présenter

ä la Conférence générale un

rapport sur l''application de la présente

convention et décidera s’il y a

lieu d’inscrire ä l''ordre du jour de la

Conférence la question de sa revision

totale ou partielle.

Artide 18.

Au cas ou la Conférence générale

adopterait line nouvelle convention

portant revision totale ou partielle

de la présente convention, la

ratification par un Membre de la nouvelle

convention portant revision entrainerait

de plein droit dénonciation

de la présente convention sans condition

de délai nonobstant 1’article 16

ci-dessus, sous réserve que la nouvelle

convention portant revision soit

entrée en vigueur.

A partir de la date de 1’entrée en

vigueur de la nouvelle convention portant

revision, la présente convention

cesserait d’étre ouverte ä la ratification

des Membres.

La présente convention demeurerait

toutefois en vigueur dans sa forine

et teneur pour les Membres qui l’auraient

ratifiée et qui ne ratifieraient

pas la nouvelle convention portant revision.

Artide 19.

Les textes francuis et anglais de

la présente convention ferout foi 1’un

et 1’au tre.

tioned in tile preceding paragraph,

exercise tile riglit of denunciation

provided for in tilis Artide, will be

bound for anotlier period of five years

and, tliereafter, may denounce tilis

Convention at tile explikation of each

period of five years under tile terms

provided for in tilis Artide.

Artide 17.

At tile expiration of each period

of ten years after tile coming into

force of tilis Convention, tile Governing

Body of tile International Labour

Office shall present to tile General

Conference a report on tile working

of tilis convention and shall consider

the desirability of placing on the

Agenda of the Conference the question

of its revision in whole or in part.

Artide 18.

Should the Conference adopt a new

Convention revising this Convention

in whole or in part, the ratification

by a Member of the new revising

Convention shall ipso jure involve denunciation

of this Convention without

any requirement of delay, notwithstanding

the provisions of Artide 16

above, if and when the new revising

Convention shall havé come into force.

As from the date of the coming

into force of the new revising Convention,

the present Convention shall

cease to be open to ratification by

the Members.

Nevertheless, this Convention shall

remain in force in its actual form and

content for tliose Members which havé

ratified it but havé not ratified the

revising Convention.

Artide 19.

The French and Englisli texts of

this Convention shall both be autlientic.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Majus proposition nr 32.

Recommandation eoncernant la régleraentation

de la durée du travail

dans lös botels, restaurant* et établissements

similaires.

La Conférence générale de 1’Organisation

international du Travail de

la Société des Nations,

Convoquée ä Genéve par le Conseil

d’administration du Bureau

international du Travail, et s y

étant réunie le 10 juiri 1930 en sa

quatorziéme session,

Apres avoir décidé dadopter

diverses propositions eoncernant

la réglementation de la durée du

travail dans les hötels, restaurants

et établissements similaires, question

comprise dans le deuxiéme

point de 1’ordre du jour de la

session, et

Apres avoir décidé que ees propositions

prendraient la forme

dune recommandation,

adopte, ce vingt-huitiéme jour de juin

mil neuf cent trente, la recommandation

ci-aprés ä soumettre å 1’examen

des Membres de 1’Organisation international

du Travail, en vue de lui

faire porter effet sous forme de loi

nationale ou autrement, conformément

aux dispositions de la Partie XIII du

Traité de Versailles et des Parties

correspondantes des autres Traités de

Paix:

Apres avoir adopté un projet de

convention eoncernant la réglementation

de la durée du travail dans le

commerce et dans les bureaus, et

Désirant étendre ultérieurement

1’application des régles dudit projet h

autant de catégories d’établissements

qu’il sera possible, notamment aux

hötels, restaurants et établissements

similaires,

La Conférence recommande:

1. Que les Membres qui ne possédent

pas de réglementation sur la

durée du travad du personnel occupé

dans les hötels, restaurants, pensions,

Gerdes, cafés et autres établissements

fournissant exelusivement ou princi
-

Reconmieiidation coll ceril in;; the regulation

of hours of work in botels,

restaurants anti similar establishinents.

The General Conference of the

International Labour Organisation of

the League of Nations,

Having been convened at Geneva

by the Governina Body of

the International Labour Office,

and having met in its Pourteenth

Session on 10 June 1930, and

Having decided upon the adoption

of certain proposals with regard

to hours of work in hötels,

restaurants and similar establishments,

winch is ineluded in the

second item of the Agenda of the

Session, and

Having determined that these

proposals shall take the form of

a recommendation,

adopts, this twenty-eighth day of June

of the year one thousand nine hundred

and thilly, the following Recommendation,

to be submitted to the Members

of the International Labour Organisation

for consideration, with a view to

effeet being given to it by national

legislation or otherwise, in accordance

with the provisions of Part XHI of

the Treaty of Versailles and of the

corresponding Parts of the otlier Treaties

of Peace:

Having adopted a Braff Convention

concerning the regulation of hours

of work in commerce and offices, and

^Visking to extern! subsequently

the application of the niles laid down

in the said Braff Convention to as

many classes of establisliments as

possible, ineluding hötels, restaurants

and similar establisliments,

The Conference recommends:

1. That tliose Members in winch

no statutory regulation yet exists of

the hours of work of persons employed

in botels, restaurants, boarding liouses,

elubs, cafés and similar establishments

winch are exclusively or mandy

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

palement ä leur clientéle le logement

ou des aliments et des boissons, procédent

ä line enquéte spéciale sur les

conditions qui existent dans lesdits

établissements, en tenant compte des

régles établies par le projet de convention

ci-dessus mentionné;

2. Que les Membres possédant

deja uno réglementation de la durée

du travad du personnel occupé dans

les établissements dont il sagit entreprennent

une enquéte spéciale au sujet

de 1’application de Gette réglementation,

en tenant compte des régles établies

dans ledd projet de convention;

3. Que, dans les deux cas, les

Membres communiquent au Bureau

international du Travad, dans un délai

de quatre ans ä partir de 1’adoption

de la présente recommandation et selon

un plan uniforme approuvé palle

Conseil d’administration, des informations

détaillées sur les résultats de

le urs enquétes; ceci afin de permettre

au Bureau de préparer un rapport

spécial sur la base duquel pourrait

étre envisagée l’opportunité d’inscrire

ä l’ordre du jour d’une session ultérieure

de la Conférence, la question

de la durée du travad du personnel

occupé dans lesdits établissements, en

vue de l''adoption d’un projet de convention

ä ce sujet.

engaged in providing board and lodging

or supplying refreshments for consumption

on tliepremises,sliould make

special investigations into the conditions

obtaining in these establishments,

in the liglit of tile rules laid down in the

above-mentioned Dratt Convention.

2. Tliat those Members in winch

statutory regulation of the hours of

work of the said persons already

exists sliould make special investigations

into the application of the regulations,

in the liglit of the niles laid

down in the Dratt Convention in

question; and

3. Thut in both cases the Members

sliould, within four years of tile

adoption of this Recommendation,

communicate to the International Laholm

Office, on a uniform plan to be

approved by the Governing Body, full

information as to the results of the

investigations, so that a special report

may be prepared by the Office as a

basis for considering the desirability

of placing the question of the hours

of work of persons employed in the

establishments concerned on the Agenda

of a subsequent Session of the

Conference, with a view to the adoption

of a Dratt Convention.

Recommandation coneernant la réglementation

de la durée du travail

dans les entreprises do speetaeles et

autres lieux de divertissements.

La Conférence générale de 1''Organisation

internationale du Travail de

la Société des Nations,

Convoquée ii Genéve par le

Conseil ^''administration du Bureau

international du Travail, et

s’y étant réunie le 10 juin 1930,

en sa quatorziéme session,

Aprés avoir décidé d''adopter

diverses propositions coneernant

la réglementation de la durée du

travail dans les entreprises de spectacles

et autres lieux de divertis
-

Recommendation coneerning tile refutation

of bours of work in tlieatres

and uther places of public amuseliient.

The General Conference of the

International Labour Organisation of

the League of Nations,

Having been convened at Geneva

by the Governing Body of

the International Labour Office,

and having met in its Fourteenth

Session on 10 June 1930, and

Having decided upon the adoption

of certaiu proposals with

regard to the regulation of hours

of work in theatres and other

places of public amusement, winch

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Majda proposition nr 32.

sements, question comprise dans

le deuxiéme point de l’ordre du

jour de la session et,

Apres avoir décidé que ees propositions

prendraient la forme

d une recommandation,

adopte, ce vingt-huitiéme jour de jukt

mil neuf cent kente, la recommandation

ci-aprés ä soumettre ä 1’examen

des Membres de 1’Organisation international

du Travail, en vue de lui

faire porter effet sous forme de loi

nationale ou autrement, conformément

aux dispositions de la Parke ATTI

du Traité de Versailles et des Parties

correspondantes des autres Traités de

Paix:

Apres avoir adopté un projet de

convention concernant la réglementation

de la durée du travad dans le

commerce et dans les bureaux, et

Désirant étendre ultérieurement

! uppl]''Galion des régles dudit projet a

autant de catégories détablissemeuts

qu il sera possible, notamment aux

entreprises de spectacles et autres

lieux de divertissements,

La Conférence recommande:

1. Que les Membres qui ne possédent

pas de réglementation sur la

durée du travail du personnel occupé

dans les tkéåtres, music-lialls, cinémas

et, en general, dans les lieux de divertissements,

quils soient fermés ou en

plein air, procédent ä line enquéte

spéciale sur les conditions qui existent

dans lesdits établissements, en tenant

compte des régles établies pär le projet

de convention ci-dessus mentionné;

2. Que les Membres possédant

deja line réglementation de la durée

du travail du personnel occupé dans

les établissements dont il sagit entreprennent

line enquéte spéciale au sujet

de 1’application de nette réglementation

en tenant compte des régles établies

dans ledit projet de convention;

3. Que, dans les deux cas, les

Membres communiquent au Bureau

international du Travail, dans un délai

de quatre ans å partir de 1’adoption

de la présente recommandation et selon

un plan uniforme approuvé pär le

is ineluded in the second item on

tile Agenda of tke Session, and

Having determined that tliese

proposals sbould talle the form of

a recommendation,

adopts, tilis twenty-eightk day of June

of the year one thousand nine hundred

aud thirty, the following Recommendation,

to be submitted to the Members

of tile International Labom'' Organisation

for consideration with a view to

effekt being given to it by national

legislation or otherwise, in accordance

with the provisions of Part XIII of

the Treaty of Versailles and of the

corresponding Parts of the uther Treaties

of Peace:

Having adopted a Dratt Convention

concerning the regulation of bours of

work in commerce and offices, and

Wishing to extend subsequently

the application of the niles laid down

in the said Dratt Convention to as

many classes of establishments as possible,

ineluding theatres and o ther places

of public amusement,

The Conference recommends:

1. That those Members in winch

no statutory regulation yet exists of

the bours of work of persons employed

in theatres, music halls, cinemas

and places of public amusement generally,

whether indoor or outdoor,

should make special investigations

into tile conditions obtaining in these

establishments, in the light of the niles

laid down in the above-mentioned

Dratt Convention;

2. That those Members in winch

statutory regulation of the bours of

work of the said persons already exists

should make special investigations

into the application of the regulations,

in the light of the niles laid down in

the Draft Convention in question; and

3. That in both Gåses the Members

should, within four years of the

adoption of tilis Recommendation,

communicate to the International Labom

Office, on a uniform plan to be

approved by the Governing Body, full

s. 63 Kontrollera mot PDF

63-

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

Conseil (^administration, des informations

détaillées sur les resultats de

leurs enquétes; ceci afin de permettre

au Bureau de préparer un rapport

special sur la base duquel pourrait

étre envisagée 1’opportunité d’inscrire

ä 1’ordre du jour (Tune session ultérieure

de la Conférence, la qvestion

de la durée du travail du personnel

occupé dans lesdits établissements, en

vire de b adoption d’un projet de convention

ä ce sujet.

information as to tile results of tile

investigations, so that a special report

may be prepared by tbe Office as a

basis for considering tbe desirability

of placing the question of the bours

of work of persons emplöyed in tbe

establisbments concerned on tbe Agenda

of a subsequent Session of tbe

Conference, willi a view to the adoption

of a Braff Convention.

Recommandation concernant la réglementation

de la durée du travail

dans les établissements ayant pörn*

ob jet le traitement ou 1’hospitalisation

des malades, des infirmes, des

indigents et des aliénés.

La Conférence générale de 1’Organisation

internationale du Travad de

la Société des Nations,

Convoquée ä Genéve par le

Conseil d’administration du Bureau

international du Travail, et

s’y étant réunie le 10 juni 1930,

en sa quatorziéme session,

Apres avon décidé d’adopter

diverses propositions concernant

la réglementatioii de la durée du

travail dans les établissements

ayant pörn objet le traitement ou

I hospitalisation des malades, des

infirmes, des indigents et des

aliénés, question comprise dans le

deuxiéme point de l’ordre du jour

de la session, et

Apres avoir décidé que ees propositions

prendraient la forme

Tune recommandation,

adopte, ce vingt-huitiéme jour de juin

mil neuf cent trente, la recommandation

ci-aprés ä soumettre ä 1’examen des

Membres de 1’Organisation internationale

du Travail, en vile de lili faire

porter effet sous forme de loi national

ou autrement, conformément alix

dispositions de la Partie XIII du

Traité de Versailles et des Parties

correspondantes des autres Traités

de Paix:

Hecommemlation concerning the regulation

of bours of work in establishments

for the treatment or the

care of the sick, infirm, destitute or

mentally milit.

Tbe General Conference of tbe International

Labom- Organisation of

Ilie League of Nations,

Having been convened at Geneva

by the Governing Body of

tbe International Labom- Office,,

and having met in its Fourteenth

Session on 10 June 1930, and

Having decided upon tbe adoption

of certain proposals with

regard to the regulation of bours

of work in establisbments for tbe

treatment or tbe care of tbe sick,

infirm, destitute or mentally unfit,

which is ineluded in the second

item on tbe Agenda of tbe

Session, and

Having determined tbat tliese

proposals shall tahe tbe form of

a recommendation,

adopts, tilis twenty-eighth day of June

of the year (ine tbousand nine hundred

and thirty, tbe following Recommendation,

to be submitted to the

Members of tbe International LabomOrganisation

for consideration with a

view to effeet being given to it by

national legislation or otherwise in

accordance with the provisions of

Part XIII of the Treaty of Versailles

and of tbe corresponding Parts of

the ether Trenties of Peaee:

opaginerad Kontrollera mot PDF

■64

Kungl. Maj is proposition nr 32.

Apres avoir adopté un projet de

convention concernant la réglementation

de la durée du travad dans le

•commerce et dans les bureaux, et

Désirant étendre line telle réglementation

ä autant de catégories

d’établissements quil sera possible,

notamment aux établissements ayant

pörn objet le traitement ou 1 hospitalisation

des malades, des infirmes, des

indigents et des aliénés,

La Conférence recommande:

1. Que les Membres qui ne possédent

pas encore de réglementation

sur la durée du travad du personnel

occupé dans les établissements ayant

pour objet le traitement ou lhospitalisation

des malades, des infirmes, des

indigents et des aliénés, procédent k

une enquéte spéciale sur les Gonditions

-quiexistent dans lesdits établissements

en tenant compte des régles établies

par le projet de convention mentionné

ci-dessus.

2. Que les Membres possédant

déjä une réglementation de la durée

du travail du personnel occupé dans

les établissements dont il s’agit entreprenant

une enquéte spéciale au

sujet de 1’application de cette réglementation,

en tenant compte des régles

établies dans ledd projet de convention.

3. Que, dans les derix cas. les

Membres communiquent au Bureau

international du Travad, dans un délai

de quatre ans ä partir de 1’adoption

de la présente recommandation et selon

lin plan uniforme approuvé par

le Conseil d’administration, des informations

détaillées sur les résultats

de leurs enquétes; ceci afin de permettre

au Bureau de préparer un

rapport spécial sur la base duquel

pourrait étre envisagée 1’opportunité

dinscrire ä l’ordre du jour (Tune session

ultérieure de la Conférence, la

question de la durée du travad du

personnel occupé dans lesdits établissements,

en vue de 1’adoption d’un

projet de convention ä ce sujet.

Having adopted a Draft Convention

concerning tbe regulation of bours

of work in commerce and offices, and

Mi sfi in g to extend suck regulations

to as many classes of establishments

as possible, including establishments

for tbe treatment or tbe care of tbe

sick, infinn, destitute or mentallv

unfit,

Tbe Conference recommends:

1. Tbat tliose Members in which

no statutory regulations yet exist on

tile bours of work of persons employed

in establishments for tbe treatment or

tbe care of tbe sick, infinn, destitute

or mentally unfit, should make special

investigations into tbe conditions obtaining

in these establishments, in

tbe light of the rules laid down in the

above-mentioned Draft Convention;

2. Tbat tbose Members in winch

statutory regulation of tbe bours of

work of tbe said persons already exists

should make special investigations inte

tbe application of tbe regulations, in

the light of tbe rules laid down in the

Draft Convention in question; aud

3. Thut in both cases tbe Members

should, witbin four years of tbe adoption

of tilis Becommendation, communicate

to tbe International Labom

Office, on a uniform plan to be approved

by tbe Governing Body, full

information as to tbe results of tbe

investigations, so tbat a special report

may be prepared by tbe Office as a

basis for considering the desirability

of placing tbe question of tbe homs

of work of persons employed in tbe

establishments concerned on tbe Agenda

of a subsequent Session of the

Conference, with a view to tbe adoption

of a Draft Convention.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 32.

65

Bilaga B.

Översättning.

Förslag till konvention angående tvångs- eller obligatoriskt arbete.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Genéve och där samlats den 10 juni 1930 till sitt fjortonde sammanträde,

samt beslutit antaga vissa förslag angående tvångs- eller obligatoriskt

arbete, en fråga, vilken innefattas i den första punkten på dagordningen

för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till

internationell konvention,

antager denna, den tjuguåttonde dagen i juni år ettusenniohundra och trettio

efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens

medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget

i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

§ I
Varje

medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar

denna konvention, förbinder sig att inom kortast möjliga tid undertrycka

användandet av tvångs- eller obligatoriskt arbete i alla dess former.

I avvaktan på det fullständiga undertryckandet må tvångs- eller obligatoriskt

arbete tillgripas allenast för offentliga ändamål och såsom en undantagsåtgärd

samt under de betingelser och med iakttagande av de skyddsföreskrifter,

som finnas angivna i efterföljande paragrafer.

Vid utgången av en tidrymd av fem år, räknat från denna konventions ikraftträdande,

ävensom vid behandlingen av den i § 31 föreskrivna rapporten

skall internationella arbetsbyråns styrelse undersöka möjligheten att utan

ytterligare uppskov undertrycka tvångs- eller obligatoriskt arbete i alla dess

former samt taga under övervägande, huruvida det finnes anledning att uppföra

denna fråga på konferensens dagordning.

§ 2.

Vid tillämpningen av denna konvention skall med beteckningen »tvångseller

obligatoriskt arbete» förstås varje arbete eller tjänst, som avfordras en

person under hot örn något slag av straff och till vars utförande ifrågavarande

person icke erbjudit sig av fri vilja.

Dock skall vid tillämpningen av denna konvention beteckningen »tvångseller

obligatoriskt arbete» icke avse:

a) arbete eller tjänst, som avfordras någon i kraft av lagar om obligatorisk

militärtjänst och avser arbete av rent militär karaktär;

b) arbete eller tjänst, som ingår i de normala medborgerliga skyldigheterna

för medborgarna i ett fullt självstyrande land;

c) arbete eller tjänst, som avfordras en person på grund av en i judiciell

väg meddelad dom, för såvitt arbetet eller tjänsten utföres under tillsyn

och kontroll av offentlig myndighet och personen i fråga icke utlejes eller

ställes till förfogande för enskilda personer, bolag eller juridiska personer

av privat karaktär;

Bihang till riksdagens protokoll 1331. 1 sami. 21 haft (Nr 32.) isai 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

d) arbete eller tjänst, som avfordras någon i fall av »force majeure», det

vill säga vid krigstillfällen, katastrofer eller tillbud därtill, såsom eldsvådor,

översvämningar, hungersnöd, jordbävningar, häftiga epidemier eller smittosamma

djursjukdomar, invasioner av vilda djur, skadliga insekter eller växtparasiter

och i allmänhet händelser, som äventyra eller hota att äventyra

befolkningens liv eller de normala existensvillkoren för densamma i dess

helhet eller till en avsevärd del;

e) smärre arbeten i en samfällighet, det vill säga arbeten, som utföras i

samfällighetens omedelbara intresse av dess medlemmar och på denna grund

kunna betraktas såsom normala medborgerliga skyldigheter, åliggande medlemmarna

av samfälligheten ifråga, för såvitt befolkningen själv eller direkta

representanter för densamma äro berättigade att uttala sig rörande behovet

av dessa arbeten.

§ 3.

Vid tillämpningen av denna konvention skola med beteckningen »vederbörande

myndigheter» förstås antingen moderlandets myndigheter eller det

ifrågavarande områdets överordnade centrala myndigheter.

§ 4.

Vederbörande myndigheter må icke ålägga eller medgiva åläggande av

tvångs- eller obligatoriskt arbete till förmån för enskilda personer, bolag

eller juridiska personer av privat karaktär.

Där tvångs- eller obligatoriskt arbete till förmån för enskilda personer,

bolag eller juridiska personer av privat karaktär förekommer vid den tidpunkt,

då en medlemsstats ratifikation av denna konvention inregistreras av

nationernas förbunds generalsekreterare, skall medlemsstaten fullständigt

undertrycka nämnda tvångs- eller obligatoriska arbete från den dag, då

denna konvention för dess del träder i kraft.

§ 5-

Koncession beviljad åt enskilda personer, bolag eller juridiska personer

av privat karaktär må icke lia till följd, att någon form av tvångs- eller

obligatoriskt arbete ålägges för att frambringa eller insamla produkter, vilka

ifrågavarande enskilda personer, bolag eller juridiska personer av privat

karaktär nyttja eller varmed de driva handel.

Örn gällande koncessioner innehålla bestämmelser, som ha till följd, att

sådant tvångs- eller obligatoriskt arbete ålägges, skola dessa bestämmelser

så snart som möjligt upphävas till efterkommande av föreskrifterna i § 1

av denna konvention.

§ 6''

De förvaltande tjänstemännen må, även då de hava att uppmuntra befolkningen

inom sina tjänsteområden att ägna sig åt något slags arbete, icke

utöva något kollektivt eller individuellt tvång gent emot befolkningen för

att förmå den att arbeta åt enskilda personer, bolag eller juridiska personer

av privat karaktär.

. § 7-

Hövdingar, som ej utöva administrativa befogenheter, må icke ålägga

tvångs- eller obligatoriskt arbete.

Hövdingar, som utöva administrativa befogenheter, må, med vederbörande

myndigheters uttryckliga medgivande, tillgripa tvångs- eller obligatoriskt

arbete under de förutsättningar, som angivas i § 10 av denna konvention.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 32. 67

Hövdingar, som vederbörligen erkänts och icke erhålla tillfyllestgörande

gottgörelse i annan form, må, efter i behörig ordning utfärdade föreskrifter,

tillgodogöra sig personliga tjänster, förutsatt att lämpliga åtgärder vidtagits

till förebyggande av missbruk.

§ 8.

Ansvaret för varje beslut att tillgripa tvångs- eller obligatoriskt arbete

skall åvila vederbörande områdes överordnade civila myndigheter.

Dock må dessa myndigheter överlåta åt överordnade lokala myndigheter

att ålägga tvångs- eller obligatoriskt arbete i sådana fall, då arbetarna icke

förflyttas från sitt vanliga hemvist. Förstnämnda myndigheter må jämväl

överlåta åt överordnade lokala myndigheter att för de tidsperioder och under

de villkor, som stadgas i de uti § 23 av denna konvention föreskrivna bestämmelser,

ålägga tvångs- eller obligatoriskt arbete, för vars utförande arbetarna

nödgas förflytta sig från sitt vanliga hemvist, för såvitt därmed

avses att underlätta förflyttning av förvaltningspersonal under tjänsteutövning

eller transport av förvaltningens material.

§ 9-

Med förbehåll för de undantag, som angivas i § 10 av denna konvention,

må myndighet, som har rätt att ålägga tvångs- eller obligatoriskt arbete,

icke medgiva tillgripandet av sådant arbete, förrän den försäkrat sig örn

a) att den tjänst, som skall förrättas, eller det arbete, som skall utföras,

är av omedelbart och betydande intresse för den samfällighet, av vilken

tjänsten eller arbetet utkräves;

b) att tjänsten eller arbetet påkallas av en förhandenvarande eller överhängande

nödvändighet;

c) att det varit omöjligt att anskaffa frivillig arbetskraft för utförande av

tjänsten eller arbetet, trots erbjudande av löner och arbetsvillkor, som äro

åtminstone likvärdiga med dem, vilka inom området i fråga gälla för liknande

arbeten eller tjänster; och

d) att arbetet eller tjänsten icke medför en alltför tung börda för den nu

levande befolkningen med hänsyn till den tillgängliga arbetskraften och

dennas lämplighet för arbetet i fråga.

§ io.

Tvångs- eller obligatoriskt arbete, vilket utkräves såsom skatt, samt tvångseller

obligatoriskt arbete, som för allmänna arbetens utförande ålägges av

hövdingar, vilka utöva administrativa befogenheter, skola efter hand avskaffas.

Då i avvaktan härpå tvångs- eller obligatoriskt arbete utkräves såsom

skatt eller ålägges av hövdingar, vilka utöva administrativa befogenheter,

för utförande av allmänna arbeten, skola myndigheterna i förväg försäkra

sig örn

a) att den tjänst, som skall förrättas, eller det arbete, som skall utföras,

är av omedelbart och betydande intresse för den samfällighet, av vilken

tjänsten eller arbetet utkräves;

b) att tjänsten eller arbetet påkallas av en förhandenvarande eller överhängande

nödvändighet;

c) att arbetet eller tjänsten icke medför en alltför tung börda för den nu

levande befolkningen med hänsyn till den tillgängliga arbetskraften och

dennas lämplighet för arbetet ifråga;

d) att utförandet av arbetet eller tjänsten icke nödgar arbetarna att förflytta

sig från sitt vanliga hemvist;

s. 68 Kontrollera mot PDF

68 Kungl. Majus proposition nr 32.

e) att arbetets eller tjänstens utförande ledes med beaktande av religionens,

det samhälleliga livets och jordbrukets krav.

§ 11.

Endast vuxna och arbetsföra personer av mankön, vilkas ålder kan antagas

vara minst 18 år och högst 45 år, må åläggas tvångs- eller obligatoriskt

arbete. Med undantag för de slag av arbeten, som åsyftas i § 10 av denna

konvention, skola följande begränsningar och villkor iakttagas:

a) läkare, såvitt möjligt utsedd av förvaltningen, skall intyga att personen

i fråga ej företer någon smittosam sjukdom samt är fysiskt lämpad för det

arbete, som kräves, och de förhållanden, varunder detta skall utföras;

b) lärare och lärjungar i skolor, ävensom förvaltningspersonal i allmänhet

fritagas;

c) inom varje samfällighet skall bibehållas det antal vuxna och arbetsföra

män, som ovillkorligen kräves för familje- och det samhälleliga livet;

d) hänsyn skall tagas till äktenskaps- och familjeband.

För tillgodoseende av det i moment c) avsedda syftet skola de i § 23 av

denna konvention föreskrivna bestämmelserna fastställa, huru stor del av

den permanenta, arbetsföra, manliga befolkningen må tagas i anspråk för

tvångs- eller obligatoriskt arbete; dock må denna del icke i något fall överstiga

25 % av befolkningen ifråga. Vid fastställandet av ifrågavarande del

skola vederbörande myndigheter taga hänsyn till befolkningens täthet, dess

sociala och fysiska utveckling, årstiden samt de arbeten, som skola utföras

i hemorten och för egen räkning; och skola myndigheterna därvid i allmänhet

respektera de ekonomiska och sociala betingelserna för vederbörande

samfällighets normala liv.

§ 12

Den maximitidrymd, under vilken en individ kan hållas till tvångs- eller

obligatoriskt arbete i någon form, må icke överstiga sextio dagar under en

tidrymd av tolv månader, och skola i de sextio dagarna inräknas erforderliga

resdagar till och från arbetsplatsen.

Varje arbetare, av vilken krävts tvångs- eller obligatoriskt arbete, skall

förses med intyg, angivande tidrymderna för fullgjort dylikt arbete.

§ 13-

Den normala arbetstiden för envar, som är underkastad tvångs- eller

obligatoriskt arbete, skall vara densamma som den, vilken allmänt tillämpas

vid frivilligt arbete; och det arbete, som förekommer utöver den normala

tiden, skall betalas efter samma lönesatser, som gälla för de fria arbetarnas

övertidsarbete.

En vilodag i veckan skall beviljas alla, som äro underkastade någon form

av tvångs- eller obligatoriskt arbete, och denna dag skall så vitt möjligt

sammanfalla med den dag, som vunnit hävd genom tradition eller sedvänja

i landet eller trakten.

§ 14-

Med undantag för det arbete, varom stadgas i § 10 av denna konvention,

skall tvångs- eller obligatoriskt arbete i alla former ersättas kontant och

efter lönesatser, som icke understiga dem, vilka gälla i den trakt, där arbetarna

användas, eller i den trakt, där de värvats.

Vid arbete, som ålägges av hövdingar under utövandet av deras administrativa

befogenheter, skall lönebetalning i enlighet med bestämmelserna

i föregående stycke införas snarast möjligt.

Lönerna skola utbetalas till varje enskild arbetare och icke till hans

stamhövding eller annan myndighet.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 32.

69

De dagar, vilka erfordras för resor till och från arbetsplatserna, skola i

fråga om avlöning räknas såsom arbetsdagar.

Utan hinder av vad som föreskrives i denna paragraf må arbetarna tillhandahållas

vanliga livsmedelsransoner såsom en del av lönen, och skola

dessa ransoner vara värda minst det penningbelopp, som de skola anses

representera. Avdrag må icke göras å lönen för erläggande av utskylder

eller för den särskilda kost, beklädnad eller bostad, varmed arbetaren förses

för att kunna utöva sitt arbete under de speciella förhållanden, varunder han

användes, och ej heller för tillhandahållande av redskap.

§ io.

All lagstiftning rörande ersättning för olycksfall i arbete eller för av arbetet

förorsakad sjukdom och all lagstiftning angående ersättning åt personer,

som varit beroende av avlidna eller skadade arbetare, vilka gälla eller

komma att gälla inom ifrågavarande område, skola jämväl äga tillämpning

å personer underkastade tvångs- eller obligatoriskt arbete under samma

villkor som beträffande fria arbetare.

I varje fall skall den myndighet, som använder en arbetare till tvångseller

obligatoriskt arbete, vara förpliktad att trygga arbetarens uppehälle,

därest olycksfall i arbetet eller sjukdom förorsakad av arbetet medför, att

han helt eller delvis blir ur stånd att försörja sig. Likaledes skall myndigheten

vara förpliktad att vid inträffad invaliditet eller dödsfall, som förorsakas

av arbetet, vidtaga åtgärder till beredande av underhåll åt en var

som för sitt uppehälle verkligen varit beroende av arbetaren ifråga.

§ 16-

Personer, som äro underkastade tvångs- eller obligatoriskt arbete, må icke,

utom i fall av utomordentligt nödtvång, förflyttas till trakter, där näringsoch

klimatförhållandena till den grad skilja sig från dem, vid vilka arbetarna

varit vana, att desamma skulle erbjuda fara för arbetarnas hälsa.

I intet fall må dylik förflyttning av arbetare medgivas, med mindre alla

sådana hygieniska och inkvarteringsåtgärder, som fordras för deras anpassande

efter de ändrade förhållandena och för bevarandet av deras hälsa,

noggrant tillämpas.

För det fall, att en dylik förflyttning icke kan undvikas, skola på vederbörande

läkares tillstyrkan vidtagas åtgärder, som äro ägnade att efter hand

vänja arbetarna vid de nya kost- och klimatförhållandena.

1 de fall, då arbetare, varom här är fråga, kallas att utföra ett regelbundet

arbete, vid vilket de icke äro vana, skola åtgärder vidtagas, som

trygga deras anpassande efter detta slags arbete, och skall därvid särskilt

beaktas progressiv träning, arbetstid och beredande av raster under arbetet

ävensom den förbättring eller ökning av livsmedelsransonen, som kan vara

erforderlig.

§ lellman

tillgripandet av tvångs- eller obligatoriskt arbete medgives för byggnads-

eller underhållsarbeten, som nödga arbetarna att uppehålla sig på

arbetsplatsen under en längre tidrymd, skola vederbörande myndigheter för
-

säkra sig örn

1) att alla erforderliga åtgärder vidtagits för att vidmakthålla arbetarnas

hälsa och tillförsäkra dem nödig läkarvård samt särskilt: a) att arbetarna

underkastas läkarundersökning, innan de börja arbetet, ävensom förnyade

läkarundersökningar med bestämda mellanrum under anställningstiden; b) att

det sörjts för tillräcklig läkarpersonal ävensom för dispensärer, sjukrum,

sjukhus och utrustning, tillfyllestgörande för alla behov; c) att det på ett

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

tillfredsställande sätt sörjts för god hygien på arbetsplatserna samt för

arbetarnas förseende med vatten, föda, bränsle och köksredskap ävensom i

fall av behov med tillfredsställande kläder och bostad;

2) att lämpliga åtgärder vidtagits till tryggande av uppehället för arbetarens

familj, särskilt genom träffande av anstalter för översändande, med

arbetarens samtycke eller på hans begäran, av en del av lönen på säkert

sätt till hans familj;

3) att arbetarnas resor till och från arbetsplatsen ombesörjas av förvaltningen

på dess ansvar och bekostnad samt att förvaltningen underlättar

resorna genom att i vidast möjliga mån använda alla tillgängliga transportmedel;
4)

. att i händelse av sjukdom eller olycksfall, som medför arbetsoförmåga

av viss varaktighet, arbetarna hemförskaffas på förvaltningens bekostnad;

5) att _ varje arbetare, som vid utgången av tiden för tvångs- eller det

obligatoriska arbetet önskar stanna på platsen som fri arbetare, skall hava

böjlighet att göra detta med bevarande under en tid av två år av rätten

till kostnadsfri hemförskaffning.

§ 18.

Tvångs- eller obligatoriskt arbete för transport av personer eller varor,

såsom bärning och rodd, skall undertryckas inom kortast möjliga tid. I avvaktan

härpå skola vederbörande myndigheter utfärda bestämmelser, vilka

särskilt fastställa: a) förpliktelse att icke använda sådant arbete annat än

för underlättande av förflyttning av förvaltningspersonal under tjänsteutövning

eller av förvaltningens material; endast i fall av den mest trängande

nödvändighet må dylikt arbete användas för transport av andra personer än

tjänstemän; b) förpliktelse att till dylika transporter icke använda andra

arbetare än sådana, som genom föregående läkarundersökning, där sådan är

möjlig, konstaterats vara fysiskt lämpade för arbetet; i de fall, då dylik

undersökning icke är möjlig, skall den, som använder arbetskraften, på eget

ansvar försäkra sig örn att de använda arbetarna äro i besittning av erforderliga

fysiska egenskaper och icke lida av smittosam sjukdom; c) bördornas

maximivikt; d) det längsta avstånd, som arbetarna må beordras tillryggalägga

från sitt hemvist; e) det högsta antal dagar i månaden eller under annan

tidrymd, under vilka arbetarna må anlitas, häri inräknat dagarna för återresan;

f).de personer, som äga behörighet att påkalla detta slag av tvångseller

obligatoriskt arbete, ävensom den utsträckning, i vilken de ha rätt

därtill.

Vid fastställande av de maxima, varom fråga är i mom. c), d) och e) av

denna paragraf, skola vederbörande myndigheter taga hänsyn till alla de

faktorer, som böra komma i betraktande, såsom den fysiska lämpligheten

hos den befolkning, från vilken arbetarna rekryteras, beskaffenheten av den

väg, som skall tillryggaläggas, och de klimatiska förhållandena.

Vederbörande myndigheter skola vidare tillse, att den normala dagsresan

icke överstiger ett avstånd, som svarar mot en genomsnittlig åtta timmars

arbetsdag, och bör därvid hänsyn tagas icke blott till den börda, som skall

transporteras, och den sträcka, som skall tillryggaläggas, utan även till

vägens beskaffenhet, årstiden och övriga omständigheter av betydelse i förevarande

avseende; örn det är nödvändigt att ålägga bärarna extra gångtid,

böra de ersättas därför efter lönesatser, som äro högre än de vanliga.

§ 19-

Vederbörande myndigheter må medgiva tillgripandet av obligatoriska

odlingsarbeten allenast till förebyggande av hungersnöd eller brist på livs
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

medel, och skall sådant medgivande alltid förbindas med det förbehåll, att

de sålunda erhållna livsmedlen och produkterna skola stanna i de individers

eller den samfällighets ägo, som frambringat dem.

Denna paragraf må icke ha till verkan, att, i fall då produktionen enligt

lag eller sedvänja är grundad på gemensamhetssystem och produkterna

eller av deras försäljning uppkommande vinst stannar i samfällighetens ägo,

förpliktelsen för samfällighetens medlemmar att utföra salunda ålagt arbete

upphäves.

§ 20.

Lagstiftning örn »kollektiv bestraffning», enligt vilken en hel samfällighet

kan straffas för förseelse, som begåtts av några av dess medlemmar, må icke

stadga tvångs- eller obligatoriskt arbete för samfälligheten såsom en av bestraffningsmetoderna.

§ 21.

Tvångs- eller obligatoriskt arbete må icke användas för arbete under jord

i gruvor.

§ 22.

De årliga redogörelser, som medlemmar, vilka ratificera denna konvention,

enligt bestämmelserna i art. 408 av Yersaillestraktaten och motsvarande

artiklar av de övriga fredsfördragen förbinda sig att avgiva till internationella

arbetsbyrån rörande de åtgärder, som de vidtagit för genomförande av

bestämmelserna i denna konvention, skola beträffande varje ifrågakommande

område innehålla så fullständiga upplysningar som möjligt rörande den utsträckning.

i vilken tvångs- eller obligatoriskt arbete tillgripits inom området,

ävensom rörande följande punkter; det ändamål, för vilket arbetet utförts,

sjukdoms- och dödsfallsfrekvens; arbetstid; avlöningsmetoder och lönesatser

samt andra uppgifter av betydelse för bedömande av konventionens tilllämpning.

§ 23.

För förverkligandet av bestämmelserna i denna konvention skola vederbörande

myndigheter utfärda fullständiga och noggranna bestämmelser rörande

användandet av tvångs- eller obligatoriskt arbete.

Särskilt skola dessa bestämmelser innehålla regler, vilka möjliggöra för

en var, som underkastats tvångs- eller obligatoriskt arbete, att till myndigheterna

framföra alla klagomål rörande arbetsförhållandena, och vilka bereda

trygghet för att dessa klagomål prövas och vederbörligen beaktas.

§ 24.

Lämpliga åtgärder skola i varje fall vidtagas till tryggande av att bestämmelserna

rörande användande av tvångs- eller obligatoriskt arbete noggrant

tillämpas; och må detta ske vare sig genom att utsträcka den befogenhet,

vilken tillkommer redan inrättade inspektionsorgan för övervakande av frivilligt

arbete till att avse jämväl inspektion av tvångs- eller obligatoriskt

arbete eller på annat ändamålsenligt sätt. Åtgärder böra även vidtagas for

att berörda bestämmelser skola komma till de personers kännedom, som aro

underkastade tvångs- eller obligatoriskt arbete.

§ 25.

Olagligt utkrävande av tvångs- eller obligatoriskt arbete skall vara hemfallet

under straffpåföljd; och varje medlem, som ratificerar denna konvention,

skall vara pliktig försäkra sig örn, att de i lag föreskrivna straffbestämmelserna

äro verkligt effektiva och strängt tillämpas.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Majus proposition nr 32.

§ 26.

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar

denna konvention, förbinder sig att tillämpa densamma å områden underkastade

dess suveränitet, jurisdiktion, protektion, suzeränitet, uppsikt eller

myndighet, för såvitt den är berättigad att åtaga sig förpliktelser rörande

frågor örn inre rättskipning. Vill medlem begagna sig av bestämmelserna

i art. 421 av Versaillestraktaten och motsvarande artiklar i de övriga fredsfördragen,

skall den till ratifikationen foga en förklaring, vari angivas

1) de områden, inom vilka medlemmen har för avsikt att tillämpa denna

konventions bestämmelser i deras helhet;

. 2) de områden, inom vilka den har för avsikt att tillämpa bestämmelserna

i denna konvention med vissa modifikationer, jämte uppgift örn, vari dessa

modifikationer bestå;

3) de områden, beträffande vilka den förbehåller sig att fatta beslut.

Ovannämnda förklaring skall anses vara en integrerande del av ratifikationen

och hava samma rättsverkan som denna. Det skall tillkomma varje

medlem, som avgivit dylik förklaring, att genom en ny förklaring helt eller

delvis avsta från de förbehåll, som enligt mom. 2) eller 3) av denna paragraf

innehållas i den tidigare förklaringen.

§ 27.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar

av de övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare

och av honom inregistreras.

§ 28.

Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar av internationella

arbetsorganisationen, vilkas ratifikationer inregistrerats hos sekretariatet.

Den träder i kraft tolv månader efter det två medlemmars ratifikationer

blivit inregistrerade av generalsekreteraren.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem tolv månader

från den dag, då dess ratifikation inregistrerats.

§ 29.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds generalsekreterare

därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.

Ilan skall likaledes notificera dem inregistreringen av ratifikationer,

som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

§ 30.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit

från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma

genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare

för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år efter

det den inregistrerats hos sekretariatet.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention och icke inom ett år

efter utgången av den i föregående stycke nämnda tioårsperioden gör bruk

av den i denna paragraf stadgade uppsägningsrätten, skall vara bunden för

en ny period av fem år och kan därefter, med iakttagande av de i denna

paragraf föreskrivna villkoren, uppsäga konventionen vid utgången av valde

femårsperiod.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Majus proposition nr 32.

§ 3i.

Vid utgången av varje tidrymd av fem år, räknat från denna konventions

ikraftträdande, skall internationella arbetsbyråns styrelse förelägga generalkonferensen

en redogörelse för tillämpningen av denna konvention och taga

under övervägande, huruvida det finnes anledning att uppföra frågan örn

dess revision helt eller delvis på konferensens dagordning.

§32.

I fall konferensen skulle antaga en ny konvention, innebärande revision

helt eller delvis av förevarande konvention, skall en medlems ratifikation

av den nya konventionen, för såvitt denna trätt i kraft, medföra uppsägning

av förevarande konvention oberoende av vad i § 30 här ovan stadgas örn

tidsfrist.

Från den dag, då den nya konventionen träder i kraft, skall förevarande

konvention icke längre kunna ratificeras av medlemmarna.

Förevarande konvention skall likväl förbliva gällande till form och innehåll

för de medlemmar, som ratificerat densamma och icke ratificera den

nya konventionen.

§ 33.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

Rekommendation angående indirekt arbetstvång.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Genéve och där samlats den 10 juni 1930 till sitt fjortonde sammanträde,

samt besluti t antaga vissa förslag angående indirekt tvång till arbete, en

fråga, vilken innefattas i den första punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

antager denna, den tjuguåttonde dagen i juni år ettusenniohundra och trettio

efterföljande rekommendation att underställas internationella arbetsorganisationens

medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn till

dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt jämlikt

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar

av de övriga fredsfördragen:

Konferensen,

som antagit ett förslag till konvention angående tvångs- eller obligatoriskt

arbete

och som önskar komplettera konventionsförslaget genom en framställning

av de grundsatser, vilka synas konferensen bäst ägnade att tjäna till ledning

för medlemmarnas politik i deras strävan att undvika varje indirekt

tvång till arbete, som skulle kunna medföra en alltför tung börda för befolkningen

i de områden, där konventionsförslaget äger tillämpning,

hemställer till varje medlem att beakta följande grundsatser:

I.

Tillgången pä arbetskraft och befolkningens lämplighet för arbetet samt

de menliga verkningar en alltför plötslig förändring i befolkningens levnads
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Majus proposition nr 32.

och arbetssätt kunde utöva på dess sociala tillstånd äro faktorer, vartill

varje förvaltning bör taga hänsyn vid beslut i frågor, som röra den ekonomiska

utvecklingen av föga framskridna områden, och särskilt vid beslut

rörande:

a) ökning till antal och omfattning av industri-, gruv- och jordbruksföretag

inom områdena ifråga;

b) eventuell bosättning inom områdena av icke infödda element;

c) beviljande av koncessioner, vare sig med eller utan karaktären av monopol,

beträffande skog eller andra föremål.

II.

Man bör undvika att tillgripa indirekta medel, vilka ha till verkan att på

ett konstlat sätt öka det ekonomiska tryck, vilket redan pressar vissa element

av en befolkning till lönat arbete, och särskilt sådana medel, som

bestå i

a) att pålägga befolkningen så tunga skattebördor, att de skulle kunna

förmå densamma att taga anställning som lönarbetare hos enskilda företag;

b) att pålägga sådana restriktioner å ägande, besittningstagande eller

nyttjande av jord, att därigenom skulle uppstå verkliga svårigheter för arbetaren

att täcka sina behov genom självständig odling;

c) att på ett sätt, som innebär missbruk, vidga det allmänt godtagna begreppet

»lösdrivare»;

d) att utfärda sådana bestämmelser rörande »förflyttningstillstånd», som

skulle medföra, att arbetare i andras tjänst ställdes i ett förmånsläge i förhållande

till övriga arbetare.

III.

Det är olämpligt att pålägga sådana restriktioner å den fria omflyttningen

av arbetskraft från en sysselsättning till en annan eller från en trakt till en

annan, som skulle kunna ha till indirekt verkan att nödga arbetarna att söka

anställning i vissa industrier eller i vissa trakter; undantagsvis må dock så

förfaras i fall, då dylika restriktioner anses nödvändiga i vederbörande befolknings

eller arbetares eget intresse.

Rekommendation angående reglering av tvångs- eller obligatoriskt arbete.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Genéve och där samlats den 10 juni 1930 till sitt fjortonde sammanträde,

samt beslutit antaga vissa förslag angående reglering av tvångs- eller

obligatoriskt arbete, en fråga, vilken innefattas i den första punkten på

dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

antager denna, den tjuguåttonde dagen i juni år ettusenniohundra och trettio

efterföljande rekommendation att underställas internationella arbetsorganisationens

medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn till

dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt jämlikt

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar

av de övriga fredsfördragen.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

75

Konferensen,

som antagit ett förslag till konvention angående tvångs- eller obligatoriskt

arbete

och som önskar giva uttryck åt vissa grundsatser och regler rörande

tvångs- eller obligatoriskt arbete, vilka synts konferensen ägnade att göra

tillämpningen av konventionsförslaget mer effektiv,

hemställer till varje medlem att beakta följande grundsatser och regler:

I.

Alla föreskrifter, som utfärdats med tillämpning av konventionsförslaget

angående tvångs- eller obligatoriskt arbete likaväl som alla andra legislativ^

eller reglementariska föreskrifter rörande användande av tvångs- eller obligatoriskt

arbete, vilka gälla vid tiden för ratifikationen av konventionsförslaget

eller sedermera utfärdas, därunder inbegripna alla lagar och förordningar

rörande ersättning eller skadestånd i händelse av sjukdom eller

olycksfall, som drabbat arbetaren, eller i händelse av dödsfall, böra genom

vederbörande myndigheters försorg tryckas på ett eller flera inhemska språk,

så att innehållet av dem blir bekant för vederbörande arbetare och den befolkning,

bland vilken arbetarna rekryteras. Åt de tryckta texterna bör

givas en vidsträckt spridning, och i fall av behov böra anordningar vidtagas

för deras muntliga delgivande åt respektive arbetare och befolkning; man

bör även kunna förskaffa sig exemplar av dessa texter till självkostnadspris.

II.

Tillgripandet av tvångs- eller obligatoriskt arbete bör regleras på sådant

sätt, att icke vederbörande samfälligheters livsmedelsproduktion äventyras.

III.

Då tvångs- eller obligatoriskt arbete tillgripes, böra alla till buds stående

åtgärder vidtagas till tryggande av att arbetets utförande icke i något fall

verkar därhän, att kvinnor eller barn komma att olagligt användas till tvångseller

obligatoriskt arbete.

IY.

Alla till buds stående åtgärder böra vidtagas till minskande av nödvändigheten

att tillgripa tvångs- eller obligatoriskt arbete för transport av personer

eller varor. Tillgripandet därav bör förbjudas i alla de fall, då det

är möjligt att använda transportmedel, drivna med djur eller maskinkraft.

V.

Alla till buds stående åtgärder böra vidtagas till undvikande att arbetare,

som underkastas tvångs- eller obligatoriskt arbete, utsättas för frestelsen

att missbruka alkoholhaltiga drycker.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Majlis proposition nr 32.

Förslag till konvention angående reglering ay arbetstiden för affärs
och

kontorsanställda.

_ Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Genéve och där samlats den 10 juni 1930 till sitt fjortonde sammanträde,

samt beslutit antaga vissa förslag angående reglering av arbetstiden

för affärs- och kontorsanställda, en fråga, vilken innefattas i den andra

punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till

internationell konvention,

antager denna, den tjuguåttonde dagen i juni år ettusenniohundra och trettio

efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens

medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget

i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

§ L

1) Denna konvention äger tillämpning å personalen i följande företag,

vare sig de äro offentliga eller enskilda:

a) handelsföretag, därunder inbegripna post-, telegraf- och telefonväsen

samt de grenar av andra företag, vilka avse handelsverksamhet;

b) företag och förvaltningar, inom vilka personalen huvudsakligen sysselsättes

med kontorsarbete;

c) företag av på en gång handels- och industriell karaktär, såvida de icke

äro att anse såsom industriella företag.

I varje land skall vederbörande myndighet fastställa gränsen mellan handelsföretag

och företag, i vilka personalen huvudsakligen sysselsättes med

kontorsarbete, å ena sidan, samt industriella företag och jordbruksföretag,

å andra sidan.

2) Konventionen äger icke tillämpning å personalen i följande företag:

a) företag för behandling eller vård av sjuka, svaga, nödlidande eller

sinnessjuka;

b) hotell, restauranger, pensionat, klubbar, kaféer och andra företag, där

förtäring tillhandahålles;

c) teatrar och förlustelseställen.

Dock skall konventionen äga tillämpning å personalen i sådana avdelningar

av de i a), b) och c) uppräknade företag, vilka, örn de vore självständiga,

skulle inbegripas bland de företag, å vilka konventionen äger tilllämpning.

3) Vederbörande myndighet i varje land äger från konventionens tillämpning

undantaga:

a) företag, i vilka endast medlemmar av arbetsgivarens familj äro sysselsatta;
b)

offentliga förvaltningar, där den anställda personalen fungerar såsom

organ för statsmakten;

c) personer i ledande ställning eller som bekläda förtroendeposter;

d) resande och representanter, i den mån de utföra sitt arbete utanför

företaget.

§ 2.

I denna konvention avses med »arbetstid» den tid, under vilken perso
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

nalén står till arbetsgivarens förfogande; i densamma inbegripas ej raster,

under vilka personalen icke står till arbetsgivarens förfogande.

§ 3.

Arbetstiden för den personal, å vilken denna konvention äger tillämpning,

må icke överstiga 48 timmar i veckan eller atta timmar örn dagen,

med''förbehåll dock för de undantag, varom stadgas i det följande.

,§4'' ..

Den i § 3 angivna veckoarbetstiden kan fördelas sa, att den dagliga arbetstiden

icke överstiger tio timmar.

§ 5.

1) I fall av allmänt inställande av arbetet på grund av a) högtider av

lokal natur eller b) olyckshändelser eller fall av forne majeure (olyckshändelser,

som drabba driftsinrättningarna, avbrott i tillförseln av kraft, ljus, värme

eller vatten, händelser, som förorsaka allvarliga materiella skador å anläggningar)

må, för återtagande av de förlorade arbetstimmarna, den dagliga

arbetstiden utsträckas på följande villkor:

a) återtagande av förlorad arbetstid må icke medgivas för mer än 30 dagar

örn året och skall äga rum inom skälig tid;

*b) ökningen av den dagliga arbetstiden må icke överstiga en timme;

c) den dagliga arbetstiden må icke överstiga tio timmar.

2) Vederbörande myndighet skall underrättas örn arten av, orsaken till

och tidpunkten för det allmänna inställandet av arbetet ävensom örn antalet

förlorade arbetstimmar och de tillfälliga ändringarna i arbetstidsplanen.

§ 6.

I undantagsfall, då de förhållanden, under vilka arbetet mäste utföras,

gör det omöjligt att tillämpa bestämmelserna i §§ 3 och 4, må genom författningar,

utfärdade av offentlig myndighet, medgivas en fördelning av arbetstiden

över en längre tidrymd än en vecka; dock må den genomsnittliga

arbetstiden, beräknad med hänsyn till det avsedda antalet veckor, icke överstiga

48 timmar i veckan eller arbetstiden under någon dag överstiga tio

timmar.

§ 7.

Av offentlig myndighet utfärdade författningar skola angiva:

1) de ständiga undantag, som kunna beviljas beträffande

a) vissa kategorier av personer, vilkas arbete är intermittent till själva

sin natur, såsom portvakter och personal för övervakande eller underhåll

av lokaler och lager;

b) kategorier av personer, som äro direkt sysselsatta med sådana förberedande

eller avslutande arbeten, vilka nödvändigtvis måste utföras utom

den för företagets övriga personal fastställda arbetstiden;

c) butiker och andra företag, där arbetets beskaffenhet, befolkningens

storlek eller antalet sysselsatta personer gör det omöjligt att tillämpa den

i §§ 3 och 4 fastställda arbetstiden.

2) de tillfälliga undantag, som kunna beviljas i följande fall:

a) då olyckshändelse inträffat eller hotar att inträffa samt i fall av forne

majeure eller då brådskande arbete behöver utföras i avseende å maskiner

eller redskap, dock blott i den mån så är nödvändigt för att undvika allvarlig

rubbning av företagets normala drift;

b) till förebyggande av att förstörbara ämnen gå förlorade eller till undvikande

av att arbetets tekniska resultat äventyras;

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Majus proposition nr 32.

c) för att möjliggöra utförande av särskilda arbeten, såsom upprättande

av inventarieförteckning och balansräkning, ultimoregleringar, uppgörande

och avslutande av konton;

d) för att möjliggöra för företagen att möta osedvanlig ökning av arbetet,

förorsakad av särskilda omständigheter, för såvitt icke ai''betsgivaren i vanliga

fall kan väntas tillgripa andra åtgärder.

3) Utom vad beträffar mom. 2) a) skola de enligt denna paragraf utfärdade

författningarna angiva den förlängning av arbetstiden, som må kunna

medgivas för dag samt, vad beträffar tillfälliga undantag, för år.

4) Lönen för övertid, som medgives enligt mom. 2) b), c) och d), skall

utgå med minst 25 % tillägg till den normala lönen.

De i §§ 6 och 7 åsyftade författningarna skola utarbetas efter samråd

med vederbörande arbetar- och arbetsgivarorganisationer samt med särskild

hänsyn tagen till de kollektivavtal, som kunna vara gällande mellan dessa

organisationer.

§ 9-

Bestämmelserna i denna konvention må i varje land av dess regering

försättas ur kraft i händelse av krig eller annan händelse, som medför fara

för landets säkerhet.

§ io.

Ingen bestämmelse i denna konvention skall verka rubbning av sedvänja

eller överenskommelse, enligt vilken arbetstiden är kortare eller lönen högre

än som föreskrives i denna konvention.

Varje begränsning, som ålägges genom denna konvention, skall gälla utöver

och icke rubba de begränsningar, som kunna ha ålagts genom lag, förordning

eller annan författning, vilken fastställer kortare arbetstid eller högre lön

än som föreskrives i denna konvention.

§ n
För

en effektiv tillämpning av bestämmelserna i denna konvention:

1) skola lämpliga åtgärder vidtagas för att trygga en tillfredsställande

inspektion;

21 skall varje arbetsgivare:

a) genom anslag på väl synlig plats i arbetslokalen eller på annat lämpligt

ställe eller ock på annat av vederbörande myndighet godkänt sätt bekantgöra

tiderna för arbetets början och slut eller, där skiftarbete förekommer,

tiderna för varje skifts början och slut;

b) på samma, sätt bekantgöra de åt personalen beviljade rasterna, vilka

enligt § 2 icke inräknas i arbetstiden;

c) på sätt av vederbörande myndighet föreskrives föra anteckning över alla

förlängningar av arbetstiden, som ägt rum enligt § 7 mom. 2), ävensom över

beloppet av den härför erlagda betalningen.

3) Som lagöverträdelse skall anses att sysselsätta någon utöver den arbetstid,

som fastställts enligt mom. 2) a), eller under de tider, som fastställts

enligt mom. 2) b).

§ 12.

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, skall vidtaga nödiga åtgärder

i form av straffpåföljder till tryggande av konventionens tillämpning.

^ • • § 13-

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Majus proposition nr 32.

av de övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare

och av honom inregistreras.

§ 14.

Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar av internationella

arbetsorganisationen, vilkas ratifikationer inregistrerats hos sekretariatet.

Den träder i kraft tolv månader efter det två medlemmars ratifikationer

blivit inregistrerade av generalsekreteraren.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem tolv månader

från den dag, då dess ratifikation inregistrerats.

§ 15.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds

generalsekreterare därom notificera alla medlemmarna av. internationella

arbetsorganisationen. Han skall likaledes notificera dem inregistreringen

av ratifikationer, som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

§ 16-

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit

från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma

genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare

för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år efter

det den inregistrerats hos sekretariatet.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention och icke inom ett år

efter utgången av den i föregående stycke nämnda tioårsperioden gör bruk

av den i denna paragraf stadgade uppsägningsrätten, skall vara bunden för

en ny period av fem år och kan därefter, med iakttagande av de i denna paragraf

föreskrivna villkoren, uppsäga konventionen vid utgången av varje femårsperiod.

§ 17-

Vid utgången av varje tidrymd av tio år, räknat från denna konventions

ikraftträdande, skall internationella arbetsbyråns styrelse förelägga generalkonferensen

en redogörelse för tillämpningen av denna konvention och taga

under övervägande, huruvida det finnes anledning att uppföra frågan örn

dess revision helt eller delvis på konferensens dagordning.

§ iS.

I fall konferensen skulle antaga en ny konvention, innebärande revision

helt eller delvis av förevarande konvention, skall en medlems ratifikation

av den nya konventionen, för såvitt denna trätt i kraft, medföra uppsägning

av förevarande konvention oberoende av vad i § 16 här ovan stadgas örn

tidsfrist.

Från den dag, då den nya konventionen träder i kraft, skall förevarande

konvention icke längre kunna ratificeras av medlemmarna.

Förevarande konvention skall likväl förbliva gällande till form och innehåll

för de medlemmar, som ratificerat densamma och icke ratificera den

nya konventionen.

§ 19-

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Majlis proposition nr 32.

Rekommendation angående reglering av arbetstiden i botell,

restauranger oell liknande företag.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Genéve och där samlats den 10 juni 1930 till sitt fjortonde sammanträde,

samt beslutit antaga vissa förslag angående reglering av arbetstiden

i botell, restauranger och liknande företag, en fråga, vilken innefattas i

den andra punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

antager denna, den tjuguåttonde dagen i juni år ettusenniohundra och trettio

efterföljande rekommendation att underställas internationella arbetsorganisationens

medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn till dess

förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt jämlikt bestämmelserna

i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av

de övriga fredsfördragen.

Konferensen,

som antagit ett förslag till konvention angående reglering av arbetstiden

för affärs- och kontorsanställda

och som önskar framdeles utsträcka tillämpningen av reglerna i nämnda

förslag till så många slag av företag som möjligt, däribland hotell, restauranger

och liknande företag,

hemställer:

1) att de medlemmar, vilka sakna lagstadgad reglering av arbetstiden för

personalen i hotell, restauranger, pensionat, klubbar, kaféer och andra företag,

som uteslutande eller huvudsakligen lia till uppgift att tillhandahålla

sina kunder bostad eller mat och dryck, måtte företaga en särskild undersökning

rörande de förhållanden, som råda inom nämnda företag, varvid

hänsyn bör tagas till reglerna i förut omförmälda kouventionsförslag;

2) att de medlemmar vilka redan äga lagstadgad reglering av arbetstiden

för personalen uti ifrågavarande företag, måtte företaga en särskild undersökning

rörande tillämpningen av denna reglering, varvid hänsyn bör tagas

till reglerna i nämnda konventionsförslag;

3) att i båda fallen medlemmarna måtte inom en tid av fyra år, räknat

från antagandet av denna rekommendation, och enligt en av internationella

arbetsbyråns styrelse godkänd enhetlig plan meddela arbetsbyrån utförliga

upplysningar rörande resultatet av sina undersökningar i syfte att bereda

arbetsbyrån tillfälle att utarbeta en särskild rapport, på grundval av vilken man

skulle kunna överväga lämpligheten av att, för antagande av ett konventionsförslag

i ämnet, på dagordningen för ett kommande konferenssammanträde

uppföra frågan örn arbetstiden för personal, anställd uti ifrågavarande företag.

Rekommendation angående reglering- av arbetstiden vid teatrar oell

andra förlustelseställen.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Genéve och där samlats den 10 juni 1930 till sitt fjortonde sammanträde,

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Majus proposition nr 32.

samt beslutit antaga vissa förslag angående reglering av arbetstiden

vid teatrar och andra förlustelseställen, en fråga, vilken innefattas i den

andra punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

antager denna, den tjuguåttonde dagen i juni år ettusenniohundra och trettio

efterföljande rekommendation att underställas internationella arbetsorganisationens

medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn till dess

förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt jämlikt bestämmelserna

i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av

de övriga fredsfördragen.

Konferensen,

som antagit ett förslag till konvention angående reglering av arbetstiden

för affärs- och kontorsanställda

och som önskar framdeles utsträcka tillämpningen av reglerna i nämnda

förslag till så många slag av företag som möjligt, däribland teatrar och andra

nöjesföretag,

hemställer:

1) att de medlemmar, vilka sakna lagstadgad reglering av arbetstiden för

personalen vid teatrar, varietéer, biografer och andra förlustelseställen, vare

sig inom- eller utomhus, måtte företaga en särskild undersökning rörande

de förhållanden, som råda inom nämnda företag, varvid hänsyn bör tagas

till reglerna i förut omförmälda konventionsförslag;

2) att de medlemmar, vilka redan äga lagstadgad reglering av arbetstiden

för personalen uti ifrågavarande företag, måtte företaga en särskild undersökning

rörande tillämpningen av denna reglering, varvid hänsyn bör tagas

till reglerna i nämnda konventionsförslag;

3) att i båda fallen medlemmarna måtte inom en tid av fyra år, räknat

från antagandet av denna rekommendation, och enligt en av internationella

arbetsbyråns styrelse godkänd enhetlig plan meddela arbetsbyrån utförliga

upplysningar rörande resultatet av sina undersökningar i syfte att bereda

arbetsbyrån tillfälle att utarbeta en särskild rapport, på grundval av vilken man

skulle kunna överväga lämpligheten av att, för antagande av ett konventionsförslag

i ämnet, på dagordningen för ett kommande konferenssammanträde

uppföra frågan örn arbetstiden för personal, anställd uti ifrågavarande företag.

Rekommendation angående reglering av arbetstiden i företag för behandling

eller vård av sjuka, svaga, nödlidande eller sinnessjuka.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Genéve och där samlats den 10 juni 1930 till sitt fjortonde sammanträde,

samt beslutit antaga vissa förslag angående reglering av arbetstiden

i företag för behandling eller vård av sjuka, svaga, nödlidande eller

sinnesrubbade, en fråga, vilken innefattas i den andra punkten på dagordningen

för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

antager denna, den tjuguåttonde dagen i juni år ettusenniohundra och trettio

efterföljande rekommendation att underställas internationella arbetsorganisaBihang

till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 27 helft. (Nr 32.) 18 31 6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

tionens medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn till dess

förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt jämlikt bestämmelserna

i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av

de övriga fredsfördragen.

Konferensen,

som antagit ett förslag till konvention angående reglering av arbetstiden

för affärs- och kontorsanställda

och som önskar utsträcka en dylik reglering till så många slag av företag

som möjligt, däribland företag för behandling eller vård av sjuka, svaga, nödlidande

eller sinnessjuka,

hemställer:

1) att de medlemmar, vilka ännu sakna lagstadgad reglering av arbetstiden

för personalen i företag för behandling eller vård av sjuka, svaga, nödlidande

eller sinnessjuka måtte företaga en särskild undersökning rörande

de förhållanden, som råda inom nämnda företag, varvid hänsyn bör tagas till

reglerna i förut omförmälda konventionsförslag;

2) att de medlemmar, vilka redan äga lagstadgad reglering av arbetstiden

för personalen uti ifrågavarande företag, måtte företaga en särskild undersökning

rörande tillämpningen av denna reglering, varvid hänsyn bör tagas

till reglerna i nämnda konventionsförslag;

3) att i båda fallen medlemmarna måtte inom en tid av fyra år, räknat

från antagandet av denna rekommendation, och enligt en av internationella

arbetsbyråns styrelse godkänd enhetlig plan meddela arbetsbyrån utförliga

upplysningar rörande resultatet av sina undersökningar i syfte att bereda

arbetsbyrån tillfälle att utarbeta en särskild rapport, på grundval av vilken man

skulle kunna överväga lämpligheten av att, för antagande av ett konventionsförslag

i ämnet, på dagordningen för ett kommande konferenssammanträde

uppföra frågan örn arbetstiden för personal, anställd uti ifrågavarande företag.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1931.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.