Sök i Ratio Lex

Angående ytterligare lån för anordnande av ett skyddshem för flickor m. rn

1931-01-14 · 5 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 3 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1931:33, Angående ytterligare lån för anordnande av ett skyddshem för flickor m. rn

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 33.

1

Nr 33.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ytterligare

lån för anordnande av ett skyddshem för

flickor m. rn.; given Stockholms slott den 14 januari

1931.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Sam Larsson.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 14 januari 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Kamel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Departementschefen, statsrådet Larsson anför:

Enligt lagen den 6 juni 1924 (nr 361) om samhällets barnavård kunna

numera barn, vilka befinnas så vanartade, att särskilda uppfostringsåtgärder

krävas för deras tillrättaförande, omhändertagas för skyddsuppjostran ända

intill fyllda aderton år.

För beredande av skyddsuppfostran skall enligt föreskrift i 43 § 1 mom.

av nämnda lag för varje landstingsområde och stad, som ej deltager i landsting,

finnas skyddshem med erforderligt antal platser.

Enligt bestämmelserna i 2 och 3 mom. av samma paragraf skola vissa

grupper av vanartade, vilka icke lämpligen kunna uppfostras i dylika skyddshem,

där så kan ske intagas i särskilda, för sådana barn avsedda skyddshem

(centralanstalter). Stadgandena i 2 mom. hava avseende å vanartade barn

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 28 haft. (Nr 33.)

85 31

opaginerad Kontrollera mot PDF

£

Kungl. Majlis proposition nr 33.

över 15 år samt med grövre vanart behäftade barn under 15 år, och föreskrifterna

i''3 mom. avse sådana vanartade, som på grund av kropps- eller

sinnessjukdom, vanförhet eller annan kroppslig eller andlig brist eller svaghet

lämpligen böra uppfostras avskilda från andra.

Sedan Kungl. Maj:t med olika enskilda institutioner i enlighet med godkännande

från riksdagen träffat avtal örn anordnande av dylika centralanstalter,

hava genom nämnda institutioners försorg sådana anstalter flerstädes

kommit till stånd. Enligt dessa avtal hava de enskilda institutionerna

erhållit lån av statsmedel med större eller mindre belopp för inrättandet

av respektive anstalter.

I skrivelse den 17 april 1928, nr 11G, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition nr 67 angående lån för anordnande av skyddshem för flickor

m. m., anmälde riksdagen, bland annat, att riksdagen bland utgifter för

kapitalökning under rubriken fonden för låneunderstöd anvisat såsom reservationsanslag

till lån för anordnande av skyddshem för flickor m. m. ett belopp

av 245,000 kronor, därav 135,000 kronor avsetts till lån åt Göteborgs diakonisssällskap

för inrättande av ett skyddshem för högst 25 sådana vanartade

flickor, som avses i 43 § 2 mom. i förenämnda lag.

Sedan Kungl. Majit därefter genom brev den 28 september 1928 godkänt

plan för ett skyddshem av ifrågavarande slag, har Kungl. Majit genom brev

den 22 mars 1929 fastställt avtal mellan Kungl. Majit och kronan samt

Göteborgs diakoniss-sällskap rörande anordnande av ett dylikt skyddshem

å fastigheterna Vs mantal Olofsred nr 1 (l3) och V4 mantal Olofsred nr 1

(l4) i Hyssna socken av Alvsborgs län. För inköp till ifrågavarande ändamål

av omförmälda fastigheter, för byggnaders uppförande och inredande

samt för inköp av inventarier och alla övriga utgifter för fastigheternas

iståndsättande i fullt ändamålsenligt skick tillerkändes diakoniss-sällskapet

genom avtalet berörda lån av statsmedel å högst 135,000 kronor mot säkerhet

av inteckning å lånesumman med bästa förmånsrätt i fastigheten */s mantal

Olofsred nr 1 samt nied förmånsrätt näst efter tre den 2 februari 1882

under § 41, den 9 juni 1887 under § 73 och den 9 maj 1896 under § 39

beviljade nyttjanderättsinteckningar i fastigheten */4 mantal Olofsred nr 1.

Enligt avtalet skall ränta å lyftat lånebelopp efter en räntefot av fem

procent för år erläggas halvårsvis varje år den 30 juni och den 31 december,

intill dess lånet blivit till fullo guldet.

Vidare skall enligt avtalet staten för skyddshemmet erlägga en årlig hyra

motsvarande det räntebelopp föreningen har att å statslånet för år erlägga

jämte två procent å nedlagda byggnadskostnader såsom ersättning för byggnadernas

underhåll och inträdande värdeminskning. Därvid skola nämnda

byggnadskostnader beräknas till 135,000 kronor. Beträffande villkoren i

övrigt i sagda avtal tillåter jag mig hänvisa till förenämnda proposition,

nr 67 år 1928 sid. 8—11.

I skrivelse den 7 november 1930 har nu Göteborgs diakoniss-sällskap meddelat,

att de sammanlagda kostnaderna för anordnande av ifrågavarande

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majus proposition nr 33.

skyddshem — vilket numera efter vederbörlig avsyning tagits i bruk för sitt

ändamål — uppgått till 210,300 kronor, varav åtgått 35,600 kronor för inköp

av fastigheter, 144,200 kronor för egentliga byggnadskostnader, 28,600 kronor

för inköp av inventarier och 1,900 kronor för planering och diverse andra

utgifter.

Utgifterna hava alltså överstigit den erhållna lånesumman med 75,300

kronor.

I anslutning härtill har sällskapet i omförmälda skrivelse anfört följande.

Då sällskapet träffade ifrågavarande avtal med Kungl. Majit och kronan,

hade sällskapet gjort detta för att tillmötesgå den önskan, som från statsmakternas

sida framställts att sällskapet måtte medverka till att åstadkomma

en lösning av den synnerligen aktuella skyddshemsfrågan. Det hade varit

efter mycken tvekan, sällskapet beslutit sig för att inlåta sig på detta företag,

men sällskapet hade låtit sina betänkligheter fara i förhoppning att genom

sitt bifall till det väckta förslaget kunna vara staten till gagn och genom

upprättande av skyddshemmet för sin del medverka till förbättrande av den

ungdomsvård, som det enligt lagen örn samhällets barnavård ålåge i första

hand staten att ombesörja. Förutsättningen därför hade dock alltid från

sällskapets sida varit, att sällskapet icke skulle för egen del behöva göra

alltför stora ekonomiska uppoffringar, vilket sällskapets ekonomi icke tilläte,

samt att kostnaderna i så stor utsträckning som möjligt skulle täckas av

staten. Då det för sällskapet skulle vara mycket kännbart och förenat med

stora svårigheter att behöva vidkännas de ekonomiska uppoffringar, som

skulle bli fallet, därest sällskapet skulle nödgas att själv bestrida de kostnader

för hemmet, vilka överstege den avtalade lånesumman, såge sig sällskapet

nödsakat att hos Kungl. Majit anhålla örn ytterligare bidrag i form

av lån av statsmedel.

Under åberopande av det anförda har diakoniss-sällskapet hemställt dels

att sällskapet måtte tillerkännas ett lån av statsmedel å ytterligare 25,000

kronor, dels ock att den i avtalet gjorda utfästelsen att staten skulle för

skyddshemmet erlägga en årlig hyra motsvarande bland annat det räntebelopp,

föreningen hade att å statslånet för år erlägga, måtte få avse jämväl

det nu begärda lånebeloppet.

Över förevarande framställning hava utlåtanden avgivits av statens inspektör

för fattigvård och barnavård den 20 november 1930 och av statskontoret

den 2 december 1930.

Statens inspektör för fattigvård oell barnavård har därvid anfört följande.

Behovet av sådana skyddshem, som enligt 43 § 2 mom. i lagen örn samhällets

barnavård skulle bereda vård åt äldre och mera svårt vanartade

elever, hade gjort sig synnerligen starkt gällande beträffande flickor. Den

medverkan, som bland andra Göteborgs diakoniss-sällskap lämnat för fyllande

av detta behov, hade för statsmakterna varit mycket värdefull, då eljest

staten hade varit nödsakad att själv vidtaga åtgärder för anskaffande av

anstalter. Det vore därför att beklaga, om det ekonomiska tryck, diakonisssällskapet

genom fördyrade byggnads- och inredningskostnader åsamkats,

skulle menligt inverka på dess övriga verksamhet. Till förebyggande härav

och med hänsyn till betydelsen av att enskilda institutioners medverkan

för liknande ändamål jämväl i framtiden vore att påräkna syntes framställningen

böra bifallas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Departements
chefen.

Kungl. Majus proposition nr 33.

Statskontoret har uttalat sig på följande sätt.

Sedan Göteborgs diakoniss-sällskap till statskontoret inkommit med skuldförbindelse

beträffande det genom brevet den 22 mars 1929 beviljade lånet

å 135,000 kronor ävensom föreskriven säkerhet för lånet och dessa handlingar

blivit i statskontoret granskade och godkända, hade lånet den 27 april

1929 blivit till sällskapet utanordnat.

Ifrågavarande lån hade utverkats hos riksdagen genom proposition nr 67

år 1928. Av sagda proposition framginge emellertid icke, till vilket belopp

kostnaderna för skyddshemmets anordnande beräknats. Det förefölle dock

troligt, att dessa väntats uppgå till samma summa som det ifrågasatta lånet,

eller 135,000 kronor.

Sällskapet upplyste nu, att de egentliga byggnadskostnaderna i verkligheten

utgjort 144,200 kronor och att sällskapets sammanlagda utgifter för

skyddshemmets iordningställande uppgått till ej mindre än 210,300 kronor.

Sällskapet hade sålunda nödgats att i ifrågavarande institution binda kapital

till så avsevärt belopp som 75,300 kronor. Vid sådant förhållande ville det

synas rimligt, att sällskapet erhölle det nu begärda tilläggslånet å 25,000

kronor. Statskontoret tilläte sig erinra, att under likartade förhållanden ett

tilläggslån å 10,000 kronor utverkades hos 1928 års riksdag (proposition nr 67)

såsom ytterligare bidrag till kostnaderna för inrättande av Stockholms stadsmissions

skyddshem vid Edesta.

Förslaget att, i sammanhang med beviljande av tilläggslånet, det i avtalet

med sällskapet stadgade hyresbeloppet höjdes i motsvarande mån finge statskontoret

likaledes tillstyrka.

Vid den tidpunkt, då Göteborgs diakoniss-sällskap under förhandlingarna

örn anordnande av ifrågavarande skyddshem föreslog lånebeloppets bestämmande

till 135,000 kronor, torde sällskapet hava utgått från att kostnaderna

för skyddshemmets inrättande icke skulle komma att överstiga

nämnda belopp. Då detta ur statens synpunkt ansågs fant skäligt, fanns

givetvis icke någon anledning att påkalla ändring. Såsom framgår av den

lämnade redogörelsen, har det emellertid nu visat sig, att i verkligheten

utgifterna för hemmet kommit att uppgå till ett belopp, som med icke

mindre än 75,300 kronor överskjuter förstnämnda summa. Med hänsyn härtill

och då det för staten måste anses vara av största värde att ifrågavarande

hem, varav stort behov förelegat, kommit till stånd, synes en jämkning uppåt

av det förra lånebeloppet vara befogad. Även med hänsyn till önskvärdheten att

staten i framtiden skall kunna påräkna erforderligt bistånd från enskilda institutioner

lärer tillmötesgående mot föreningens hemställan vara att förorda.

Mot storleken av det ifrågasatta ytterligare lånet eller 25,000 kronor har jag i

likhet med de i ärendet hörda myndigheterna icke något att erinra. För

erhållande av det nya lånet lärer böra uppställas det villkor, att sällskapet

till säkerhet för detsamma avlämnar inteckning å lånebeloppet i berörda

fastigheter, gällande med förmånsrätt närmast efter de till säkerhet för

det första lånet avlämnade inteckningarna i sagda fastigheter. För lånet

torde i övrigt böra gälla motsvarande villkor som beträffande det förut beviljade

lånet.

På sätt sällskapet förutsatt torde höjningen av lånet skäligen böra medföra

en motsvarande höjning av den hyra staten — i form av kvittning

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj.ts proposition nr 33.

mot låneräntan — enligt avtalet med sällskapet skall erlägga för skyddshemmet.

Enligt gällande avtal skall emellertid staten — utöver den kvittningsvis

erlagda hyran — betala en årlig hyra av två procent å nedlagda byggnadskostnader

såsom ersättning för byggnadernas underhåll och inträdande

värdeminskning, och dessa byggnadskostnader hava i avtalet fixerats till

135.000 kronor. Med hänsyn till vad numera upplysts angående de verkliga

byggnadskostnaderna synes mig detta belopp lämpligen böra höjas med

25.000 kronor till 160,000 kronor. Den extra räntan skulle i enlighet härmed

komma att utgå å sistnämnda belopp. Ifrågavarande ränta utgår av

det under femte huvudtiteln uppförda ordinarie förslagsanslaget till skyddsuppfostran.

Ett bifall till vad här förordats torde icke påkalla höjning av

nämnda anslag.

Angående det nya lånet och de ändrade hyresbestämmelserna torde böra

upprättas särskilt avtal i anslutning till det redan ingångna.

För möjliggörande av det nu ifrågasatta lånet till diakoniss-sällskapet lärer

bland utgifter för kapitalökning under rubriken »fonden för låneunderstöd»

böra anvisas ett reservationsanslag av 25,000 kronor att täckas av lånemedel.

I anslutning härtill bör å riksstatsförslagets inkomstsida titeln »Övriga

lånemedel» höjas med motsvarande belopp.

På grund av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva, att från det ordinarie förslagsanslaget till

skyddsuppfostran må utgå förhöjd hyra för det av Göteborgs

diakoniss-sällskap anordnade skyddshemmet för flickor i Hyssna

socken enligt av mig här angivna grunder;

dels medgiva, att för anordnandet av omförmälda skyddshem

må till nämnda sällskap, utöver förut erhållet lån, beviljas ett

lån å 25,000 kronor;

dels till lån för anordnande av ett skyddshem för flickor för

budgetåret 1931/1932 bland utgifter för kapitalökning under

rubriken »Fonden för låneunderstöd» anvisa ett reservationsanslag,

att utgå av tillfälliga lånemedel, av ...... kronor 25,000;

dels ock vid bifall till sistnämnda förslag höja den i förslaget

till riksstat för samma budgetår under rubriken »Lånemedel»

upptagna inkomsttiteln »Övriga lånemedel» med motsvarande

belopp.

Vad departementschefen sålunda hemställt, däruti

statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar Hans

Majit Konungen bifalla samt förordnar, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ii. Spångberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1931:116 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare lån för anordnande av ett skyddshem för flickor m. m. s. 8 i texten
  2. SU 1931:55 Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition angående ytterligare lån för anordnande av ett skyddshem för flickor m. rn. s. 10 i texten