Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av lagen den 22 april 1927 (nr 115) örn gäldande ur kyrkofonden i visst fall av pensionsavgift, belöpande å innehavare av prästerlig emeritilön

9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1931:37, Med förslag till lag om ändrad lydelse av lagen den 22 april 1927 (nr 115) örn gäldande ur kyrkofonden i visst fall av pensionsavgift, belöpande å innehavare av prästerlig emeritilön

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 37.

7

Nr 37.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av lagen den 22 april 1927 (nr 115) örn

gäldande ur kyrkofonden i visst fall av pensionsavgift,

belöpande å innehavare av prästerlig emeritilön; given

Stockholms slott den 23 januari 1931.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande dels av kyrkomötets bifogade

skrivelse den 31 oktober 1929, nr 20, i anledning av väckt motion angående

viss ändring i lagen örn gäldande i visst fall av pensionsavgift, belöpande

å innehavare av prästerlig emeritilön, dels ock närlagda utdrag av

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 23 januari 1931, föreslå

riksdagen att för dess del antaga härvid fogade förslag till lag örn ändrad

lydelse av lagen den 22 april 1927 (nr 115) örn gäldande ur kyrkofonden

i visst fall av pensionsavgift, belöpande å innehavare av prästerlig emeritilön.

GUSTAF.

Sam. Städener.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 37.

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av lagen den 22 april 1927 (nr 115) om gäldande ur

kyrkofonden i visst fall av pensionsavgift, belöpande å innehavare av

prästerlig emeritilön.

Härigenom förordnas, att lagen den 22 april 1927 om gäldande ur kyrkofonden

i visst fall av pensionsavgift, belöpande å innehavare av prästerlig

emeritilön, skall i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

A innehavare — — — — — av kyrkofonden.

Vad nu är stadgat med avseende å pensionsavgift skall äga motsvarande

tillämpning i fråga örn årsavgift till kassan enligt reglementet den 6 november

1874 med däri senare vidtagna ändringar.

De närmare föreskrifterna angående avgifternas inbetalning till kassan

meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft å dag, som Konungen bestämmer.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 37.

9

Kyrkomötets underdåniga skrivelse, den 31 oktober 1929, nr 20, i

anledning av väckt motion angående viss ändring i lagen

om gäldande ur kyrkofonden i visst fall av pensionsavgift,

belöpande å innehavare av prästerlig emeritilön.

(Kyrkolagsutskottets betänkande nr 19.)

Till KONUNGEN.

I en vid kyrkomötet väckt motion, nr 2, har hemställts, att kyrkomötet

ville för sin del antaga följande förslag till lag örn ändrad lydelse av lagen

den 22 april 1927 om pensionsavgift för emeritilön från kyrkofonden:

A innehavare---gäldas av kyrkofonden.

Ännu utgående, å innehavare av prästerlig emeritilön enligt reglementet

för prästerskapets änke- och pupillkassa den 6 november 1874 med däri

senare vidtagna ändringar belöpande pensionsavgift till nämnda kassa skall

likaledes gäldas av kyrkofonden.

De närmare föreskrifterna angående avgifternas inbetalning till kassan

meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1930.

Genom kungörelse den 17 december 1926, som trädde i kraft den 1 maj

1927, har Eders Kungl. Maj:t förordnat bland annat, att nådårsrätten efter

präst skall upphöra; dock att därigenom skall lämnas oförkränkt den nådårsrätt,

vilken tillkommer efterlevande efter tjänstinnehavare, som avlidit

före den 1 maj 1927, eller som avlider vid tjänst, vilken han omedelbart

före sagda dag innehade eller ock erhållit eller tillträtt på grund av före

samma dag gjord ansökning, eller som före samma dag undfått emeritilön,

eller som framdeles erhåller emeritilön vid befattning, vid vilken nådårsrätten

kvarstått, därest emeritilön icke tilldelats tjänstinnehavaren.

Såsom vederlag för nådårsrättens upphörande skola änka och minderåriga

barn efter präst erhålla förhöjda pensionsbelopp från prästerskapets änkeoch

pupillkassa. För att kassan skall kunna bära denna ökade börda skall

kassan tillföras en särskild avgift, som för kyrkoherde och komminister samt

ständig adjunkt motsvarar 1,5 procent av den fastställda lönen eller arvodet,

ålderstillägg inberäknat, och för extra ordinarie präst utgår med 60 kronor

årligen. Denna pensionsavgift bekostas emellertid icke av delägaren i kassan,

utan utgår i form av lönetillägg, som erlägges för ordinarie präst i samma

ordning som lönen i övrigt — således eventuellt genom församlingsavgifter

men i flertalet fall ur kyrkofonden — och för extra ordinarie präst ur kyrko
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majlis proposition Nr 37.

fonden. Pensionsavgiften, som skall utgöras, intill dess delägaren i kassan

uppnått 75 års ålder, redovisas av vederbörande kyrkoråd direkt till kassan.

I anledning av en vid 1926 års kyrkomöte väckt motion, däri motionären,

under erinran, att det ej sörjts för att präst, som tillträtt emeritilön före

fyllda 75 år, erhölle hjälp till erläggande av förenämnda pensionsavgift,

hemställde, att kyrkomötet måtte hos Eders Kungl. Majit anhålla örn sådan

lagbestämmelse, att dylik avgift finge gäldas ur kyrkofonden, tillkännagav

nämnda års kyrkomöte i skrivelse (nr 9) till Eders Kungl. Majit, att kyrkomötet

för sin del antagit i skrivelsen intaget lagförslag i ämnet. I skrivelsen

förklarade kyrkomötet, att kyrkomötet väl insåge, att ett bifall till motionen

skulle beträffande pensionsavgifterna från emeriti innebära en avvikelse från

de principer, som lagts till grund för lagstiftningen om lönetillägg åt i

tjänst varande präster. Emellertid skulle pensionsavgiften (lönetillägget) för

de i tjänst varande prästerna i flertalet fall utgå ur kyrkofonden. Vid sådant

förhållande och för att förebygga den av motionären påtalade obilligheten

mot emeriti syntes det kyrkomötet vara tillåtligt att göra en mindre avvikelse

från de former, som tillämpades på närliggande områden, så mycket mera

som det gällde endast obetydliga utgifter för kyrkofonden.

Därefter har genom lag den 22 april 1927 örn gäldande ur kyrkofonden

i visst fall av pensionsavgift, belöpande å innehavare av prästerlig emeritilön,

föreskrivits, att å innehavare av prästerlig emeritilön belöpande pensionsavgift

till prästerskapets änke- och pupillkassas försäkringsfond skall

gäldas av kyrkofonden.

Utöver nämnda pensionsavgift, som skall till prästerskapets änke- och

pupillkassa inbetalas för sådan delägare i kassan, som erhållit sin tjänst på

grund av ansökning efter den 1 maj 1927, skola till kassan erläggas vissa

andra avgifter. Kyrkomötet får i sådant hänseende erinra örn följande.

Enligt övergångsbestämmelserna till det den 17 december 1926 fastställda

reglementet för kassan skola i fråga om delägare, som före den 1 november

1926 inträtt i kassan, och hans efterlevande kapitlen I—IV i reglementet

den 6 november 1874 med däri senare vidtagna ändringar under vissa förutsättningar

fortfarande äga tillämpning. Sådan delägare, varå det äldre

reglementet är tillämpligt, skall bibehållas vid det delaktighetsbelopp i kassan,

som för honom gällde omedelbart före den 1 maj 1927. Emellertid

har delägare i kassan därjämte, därest han före den 1 januari 1929 anmält

sig vilja vinna delaktighet i kassans försäkringsfond, haft möjlighet att under

vissa villkor bereda efterlevande änka och minderåriga barn pension ur

nämnda fond. Sådan delaktighet i försäkringsfonden kan jämväl vinnas på

grund av befordran.

Den delägare i kassan, varå 1874 års reglemente i ovannämnda delar

fortfarande är tillämpligt, har, intill dess han avlider eller lämnar kassan,

att till denna erlägga en årsavgift med två procent av hans delaktighetsbelopp

i kassan, för ordinarie befattningshavare beräknat efter vissa i reg
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 37.

lementet angivna grunder och för extra ordinarie präst bestämt till 600

kronor. Därest sådan delägare anmält, att han önskar bereda efterlevande

änka och minderåriga barn pension ur försäkringsfonden, eller, örn han på

grund av befordran vunnit delaktighet i nämnda fond, har han för tid,

intill dess han fyller 75 år, att till kassan erlägga avgift för sådan pension.

Den delägare åter, som den 1 november 1926 eller därefter inträtt eller

inträder i kassan, har utöver den pensionsavgift (lönetillägg), som skall utgå

till försäkringsfonden, att till kassans tillskottsfond erlägga för tid intill

fyllda 75 år en årlig avgift, som uppgår till två procent å delägarens delaktighetsbelopp

i kassan.

De präster, som för närvarande innehava emeritilöner, äro skyldiga att

till kassan erlägga den i 1874 års reglemente omförmälda årsavgiften. Även

bland de präster, som framdeles utses till emeriti, komma att finnas sådana,

som skola erlägga dylik avgift. Därjämte komma emeritilöner att tilldelas

jämväl sådana delägare i kassan, som antingen vunnit delaktighet i försäkringsfonden

eller inträtt i kassan efter det 1926 års reglemente trädde i kraft.

Eftersom ordinarie präst enligt lagförslag, som godkänts av innevarande

års kyrkomöte, skall bliva pliktig att mot åtnjutande av emeritilön avgå

från tjänsten, när han fyllt 70 år, kan det inträffa, att emeriti, som framdeles

utses, bliva nödsakade att under några år intill fyllda 75 år erlägga

avgifter till kassan.

Kyrkomötet anser det icke vara med billighet överensstämmande, att innehavarna

av prästerliga emeritilöner skola vara skyldiga att till kassan erlägga

de nu nämnda avgifterna. Det är enligt kyrkomötets mening önskvärt,

att kyrkofonden i likhet med vad som skett beträffande pensionsavgifterna

(lönetilläggen) träder emellan och övertager betalningsskyldigheten för

avgifterna.

Liknande billighetsskäl torde jämväl tala för att motsvarande avgifter

till kassan från de biskopar, 6om erhållit eller erhålla emeritilön, gäldas ur

biskopslöneregleringsfonden.

Den i ifrågavarande motion gjorda framställningen avser emellertid endast

de innehavare av prästerliga emeritilöner, som skola till kassan erlägga den

i 1874 års reglemente omförmälda årsavgiften.

Ett bifall till motionärens förslag, att de å dessa emeriti belöpande årsavgifterna

skulle få gäldas av kyrkofonden, synes icke kunna bliva betungande

för fonden. Enligt vad kyrkomötet inhämtat uppgå dessa avgifter

för emeriti för närvarande sammanlagt till 11,183 kronor 60 öre för ordinarie

präster och 272 kronor för extra ordinarie prästmän. Även med hänsyn

till, att emeritiåldern för ordinarie präster kommer att sänkas till 70 år,

kan man icke befara, att avgifterna skola komma att uppgå till något alltför

betydande belopp. Kyrkomötet anser sig kunna utgå från, att kyrkofondens

betalningsskyldighet för avgifterna skall begränsas till ett belopp av högst

25,000 kronor årligen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 37.

Ehuru kyrkomötet alltså nu icke anser sig kunna föreslå annan lagändring

i förevarande hänseende än som avser de av motionären omnämnda

emeriti, vill kyrkomötet emellertid uttala det önskemålet, att Eders Kungl.

'' Maj:t måtte vidtaga erforderliga åtgärder för att alla de delägare i prästerskapets

änke- och pupillkassa, som framdeles komma att utses till emeriti,

måtte erhålla de å dem belöpande avgifterna till kassan ersatta från kyrkofonden

respektive biskopslöneregleringsfonden.

Emellertid är det synnerligen angeläget, att förhållandena i omförmälda

hänseende beträffande de med motionen avsedda emeriti snarast möjligt

varda ordnade. Med hänsyn härtill bör tydligen den ifrågasatta utredningen

icke fördröja vidtagande av den för detta ändamåls vinnande erforderliga

lagändringen.

På grund av det ovan anförda får kyrkomötet, som funnit den av motionären

föreslagna ändrade lydelsen av lagen den 22 april 1927 böra undergå

en redaktionell ändring, i underdånighet anmält, att kyrkomötet i anledning

av ifrågavarande motion för sin del antagit följande förslag till

Lag

om ändrad lydelse av lagen den 22 april 1927 om gäldande ur kyrkofonden i

visst fall av pensionsavgift, belöpande å innehavare av prästerlig emeritilön.

Härigenom förordnas, att lagen den 22 april 1927 om gäldande ur kyrkofonden

i visst fall av pensionsavgift, belöpande å innehavare av prästerlig

emeritilön, skall i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

A innehavare-----— av kyrkofonden.

Vad nu är stadgat med avseende å pensionsavgift skall äga motsvarande

tillämpning i fråga örn årsavgift till kassan enligt reglementet den 6 november

1874 med däri senare vidtagna ändringar.

De närmare föreskrifterna angående avgifternas inbetalning till kassan

meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft å dag, som Konungen bestämmer.

Stockholm den 31 oktober 1929.

Underdånigst

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 37.

13

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23

januari 1931.

N ärvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundquist.

Departementschefen, statsrådet Städener redogör vidare för kyrkomötets

skrivelse den 31 oktober 1929, nr 20, i anledning av väckt motion angående

viss ändring i lagen örn gäldande ur kyrkofonden i visst fall av pensionsavgift,

belöpande å innehavare av prästerlig emeritilön, och anför därefter:

I detta ärende hava utlåtanden avgivits av samtliga domkapitel och Stockholms

stads konsistorium samt direktionen för prästerskapets änke- och

pupillkassa, varjämte allmänna svenska prästföreningens centralstyrelse inkommit

med en skrift. Därefter hava kammarkollegiet och statskontoret

den 30 oktober 1930 avgivit gemensamt yttrande i ärendet.

Domkapitlen och Stockholms stads konsistorium ävensom allmänna svenska

prästföreningens centralstyrelse hava samtliga tillstyrkt antagande av

ifrågavarande lagförslag. Direktionen för prästerskapets änke- och pupillkassa

har förklarat, att från kassans sida någon anledning till erinran mot

den ifrågasatta lagändringen icke förefinnes.

Kammarkollegiet och statskontoret hava anfört följande:

Beträffande det i lagen den 22 april 1927 meddelade stadgandet att å

innehavare av prästerlig emeritilön belöpande pensionsavgift till prästänkekassans

försäkringsfond skall gäldas av kyrkofonden, förelågo skäl, vilka i

väsentlig mån skilja sig från de skäl, som åberopats till stöd för den nu

föreliggande framställningen rörande enahanda stadgande i fråga om emeriti

åliggande avgifter till kassans tillskottsfond. I förra fallet gällde det avgifter,

vilkas utgörande icke äro betungande för de tjänstgörande prästerna,

enär de gäldas med anlitande av det lönetillägg av 1,5 % av lönen, som

utgår enligt lagen den 17 december 1926 (nr 526) eller, så vitt angår extra

ordinarie präster, av den häremot svarande arvodesförhöjningen, men däremot

skulle gäldas direkt av den som erhåller emeritilön, så länge han vore

under 75 år (se prop. 1927: 27). I senare fallet åter rör sig frågan örn avgifter,

vilka skola av delägaren gäldas av egna medel såväl under tjänstetiden

som efter emeritilönens tillträde.

Med hänsyn till den väsentliga minskning i inkomst, som i regel följer

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Departe
mentschefen.

Kungl. Majlis proposition Nr 37.

genom övergången till emeritilön, måste det givetvis för prästen kännas betungande

att fortfarande erlägga den icke obetydliga avgiften till kassans

tillskottsfond. I viss mån tala därför billigbetsskäl för att även i detta fall

avgiftsskyldigheten överflyttas på kyrkofonden.

Såsom av kyrkomötets skrivelse framgår komma med den föreslagna

formuleringen av lagrummet icke alla emeriti att bliva delaktiga av den

föreslagna förmånen. I den mån präster, vilkas avgifter till tillskottsfonden

grundas icke på 1874 års utan på 1926 års reglemente, undfå emeritilön,

falla de utanför det föreslagna stadgandet. Efter vad i kyrkomötets skrivelse

upplyses skulle emellertid någon till denna kategori hörande präst icke

för närvarande finnas.

För att göra även sådana emeriti som sist omförmälts delaktiga i förmånen

skulle fordras stiftandet av ytterligare en ny lag.

Med hänsyn till omförmälda ofullständigbet hos det av kyrkomötet antagna

lagförslaget synes det tveksamt, huruvida lagförslaget lämpligen bör

föreläggas riksdagen. Ämbetsverken vilja dock icke motsätta sig en sådan

åtgärd.

Den betalningsskyldighet, som för kyrkofonden skulle följa av den föreslagna

lagens antagande, har, med beaktande att emeritiåldern för ordinarie

präster komme att sänkas till 70 år, av kyrkomötet antagits skola begränsas

till ett belopp av högst 25,000 kronor årligen. Mot denna beräkning synes,

så länge de nuvarande inskränkningarna i rätten till emeritilön kvarstå och

så länge nu gällande delaktighetsbelopp för de särskilda prästerliga befattningshavarna

äro bibehållna, intet vara att erinra.

Kyrkofondens förmåga att bära ifrågavarande utgift lärer icke kunna

sättas i ifråga.

Jämte det ämbetsverken alltså anse framläggandet för riksdagen av det

av kyrkomötet nu antagna lagförslaget vara befogat, vilja ämbetsverken

uttala sig för att författningsförslag utarbetas för beredande även åt präster,

vilkas avgifter till prästänkekassans tillskottsfond grundas på 1926 års reglemente

för kassan, av förmånen att få dessa avgifter guldna av kyrkofonden,

vilket författningsförslag i sinom tid torde böra föreläggas såväl riksdagen

som kyrkomötet. Vid utarbetandet av detta förslag synes böra övervägas

huruvida ej 1927 års lag lämpligen bör ersättas med en helt ny lag

av huvudsakligt innehåll att å innehavare av prästerlig emeritilön belöpande

pensionsavgifter till prästerskapets änke- och pupillkassa skola gäldas av

kyrkofonden. Samtidigt med ifrågavarande författningsförslags framläggande

synes skäligt äska riksdagens och kyrkomötets medgivande att avgift

till prästänkekassan, som belöper å pensionerad biskop, må få utgå ur

biskopslöneregleringsf onden.

Som av det anförda framgår, avlyfter icke lagen den 22 april 1927 (nr

115) alla de bördor, som kunna åligga innehavare av prästerliga emeritilöner

med avseende å avgifters erläggande till prästerskapets änke- och pupillkassa.

Alltjämt finnes ett avsevärt antal prästerliga emeriti, å vilka reglementet

för prästerskapets änke- och pupillkassa av den 6 november 1874 i

viss omfattning äger tillämpning. Sådan emeritus har att, intill dess han

avlider eller lämnar kassan, till denna erlägga en årsavgift med två procent

av sitt delaktighetsbelopp i kassan. Av det förut sagda torde även framgå,

att en sådan betalningsskyldighet kan vara betungande nog. Det är denna

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. May.ts proposition Nr 37.

I

betalningsskyldighet, som den nu föreslagna lagändringen avser att få överflyttad

på kyrkofonden. Då statstjänstemän i allmänhet upphöra att erlägga

avgifter till änke- och pupillpensionering i och med inträdet i pensionsåldern,

synes mig billigt, att även prästerliga emeriti befrias från utgifter

för sådant ändamål.

Emellertid komma icke ens med den föreslagna lagändringen alla emeriti

att bliva delaktiga av den föreslagna förmånen. I den mån präster, vilkas

avgifter till kassans tillskottsfond grundas icke på 1874 års utan på 1926

års reglemente, undfå emeritilön, falla dessa utanför det föreslagna stadgandet.

Det hade visserligen varit tillfredsställande, om redan nu ett lagförslag

kunnat framläggas, som inbegripit även sistberörda emeriti. Då

emellertid det nu föreliggande förslaget syftar till att avhjälpa de missförhållanden

på ifrågavarande område, som för närvarande äro mest kännbara,

torde förslagets ofullständighet icke få tagas till intäkt för hela frågans uppskjutande,

detta så mycket mindre som det är angeläget, att de emeriti,

varom i lagförslaget är fråga, snarast möjligt befrias från erläggandet av

avgifter. Jag får därför tillstyrka antagande av det föreliggande lagförslaget.

För åstadkommande av fullständig lagstiftning på ifrågavarande område

torde böra utarbetas och i sinom tid för riksdagen och kyrkomötet framläggas

förslag till ny lag örn gäldande ur kyrkofonden av pensionsavgifter,

belöpande å innehavare av prästerlig emeritilön. I sammanhang med denna

fråga lärer ävenledes böra tagas under övervägande utarbetande av bestämmelser

därom, att å biskop, som åtnjuter emeritilön, belöpande avgifter till

ifrågavarande kassa må gäldas ur biskopslöneregleringsfonden.

Föredragande departementschefen uppläser härefter ånyo förslag till lag

om ändrad lydelse av lagen den 22 april 1927 (nr 115) örn gäldande ur

kyrkofonden i visst fall av pensionsavgift, belöpande å innehavare av prästerlig

emeritilön samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att för dess del antaga detta förslag.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Maj:t Konungen bifalla, samt förordnar, att

proposition i ämnet av den lydelse bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Anna Meurling.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1931:46 Riksdagens skrivelse Nr 46 a1 i texten
  2. 1LU 1931:8 Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition med förslag till lag örn ändrad lydelse av lagen den 22 april 1927 s. 4 i texten