Angående anstånd för lottköpare från Näs kungsgård i Kopparbergs län med erläggande av oguldna räntor och amorteringar å köpeskilling
1931-01-30 · 19 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 18 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1931:4, Angående anstånd för lottköpare från Näs kungsgård i Kopparbergs län med erläggande av oguldna räntor och amorteringar å köpeskilling
Dokumentets text
Kungl. Majds proposition Nr 4.
1
Nr 4.
Kungl. Majds proposition till riksdagen angående anstånd för lottköpare
från Näs kungsgård i Kopparbergs län med erläggande
av oguldna räntor och amorteringar å köpeskilling;
given Stockholms slott den 30 januari 1931.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
B. v. Stockenström.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Hajd Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30 januari
1931.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,
Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet von Stockenström anför:
Jag anhåller att för Kungl. Majit få anmäla uppkommen fråga angående
beviljande av visst anstånd för köpare av lägenheter under kronoegendomen
Näs kungsgård nr 1 i Husby socken, Kopparbergs län, med erläggande av
oguldna räntor och amorteringar å köpeskillingen.
Inledningsvis torde jag få erinra därom, att 1919 års riksdag efter förslag
av Kungl. Majit (prop. nr 314, R. skr. nr 170) medgav, att vissa i statsrådsprotokollet
närmare angivna styckningslotter från förenämnda Näs kungsgård
Ange försäljas enligt gällande grunder för upplåtelse av egnahemslägenheter
från kronoegendomar, med rätt för Kungl. Majit att bestämma
de jämkningar i lotternas areal, som kunde finnas erforderliga. Enligt dessa
upplåtelsegrunder skall av köpeskillingen en tiondel gäldas kontant och återRihang
till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. // a hafi. (Nr ''t.) 1
2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 4.
stoden medelst avbetalningar. Den oguldna köpeskillingen skall för tiden
intill sjätte året efter utgången av det kalenderår, under vilket tillträdet ägt
rum, förräntas efter fyra procent. Från och med sagda sjätte år inträder
amorteringsskyldighet och i samband därmed begynner räntan att löpa efter
fyra och tre fjärdedels procent.
Efter det vissa ändringar vidtagits i den i propositionen framlagda försäljningsplanen,
försåldes efter Kungl. Maj:ts medgivande i varje särskilt
fall under åren 1924 och 1925 de fjorton egnahemslägenheter, som omförmälas
i följande uppställning.
i r • al i hettar
Lottköpare
åker
äng
o.h
skogs- ta h
im-
summa
Köpe
skilling
Köpe-
brevets
och
tomt
odlad
mark
hag
mark
pedi-
ment
areal
kr.
dag
K. A. Lindberg.....................................
15.2
0.5
5.4
0.8
21.4
6,000
30/u-24
G. Berg .................................
13.6
1.8
7.7
0.5
23.5
7,000
3l/i -25
G. Björklund......................................
15.2
. —
9.2
0.3
24.7
6,000
so/u-24
K. J. Nellfors......................................
16.2
4.6
9.8
7.7
38.3
7,500
13/a -25
E. Damm ..............................
6.3
0.2
4.8
—
11.8
4,600
l3A -25
A. Wiklund ......................................
13.s
1.0
5.2
0.2
20. o
9,000
e/a -25
G. Carlsson .................................
H.6
2.5
4.1
3.2
16.4
2,500
8/< -25
W. Ericsson .................................
7.2
0.8
—
0.2
8.2
4,500
n/i -25
J. Ahl .....................................
8.6
0.1
o.i
—
13.7
5,000
u/s -25
J. Boström.....................................
10.5
1.9
19.0
O.i
31.5
9,600
7* -25
Albin Johansson....................................
18.9
0.8
2.8
0.2
2i''.2
3,400
“/» -25
K. Forslund ................................
2.s
1.0
—
—
8.9
1,200
30/ia-24
A. V. Nordlöv................................
13.5
2.5
3.8
4.0
23 8
6,000
<7e- 25 ''
K. E. Karlsson.....................................
13.2
2.9
8.7
0.2
23."
4,500
10/s -25 ;
De av A. Wiklund, W. Ericsson och J. Boström förvärvade lotterna vörö
vid försäljningen bebyggda med kronan tillhörliga hus. övriga lotter voro
obebyggda med undantag för en del lador m. m. å några enstaka lotter.
De av J. Ahl och K. E. Karlsson förvärvade lotterna inköptes såsom tillskottsjord
till av dem förut ägda eller brukade fastigheter. Sex av köparna
beviljades av vederbörande egnahemsnämnd i samband med köpen egnahemslån
och egnahemspremielån i och för lotternas bebyggande med följande
belopp, nämligen
Egnahemslån
Premielån
kr.
kr.
K. A. Lindberg ................
.................... 5,000
800
G. Berg .............................
.................. 4,700
1,300
G. Björklund .....................
................... 5,000
1,000
K. J. Nellfors .....................
.................... 5,000
1,000
E. Damm ............................
.................... 4,000
800
A. Johansson .....................
................... 7,000
1,000
3
Kungl. Martts proposition Nr 4.
Under år 1930 havn nämnda sex lottköpare efter egnahemsstyrelsens medgivande
tilldelats ytterligare premielån med sådant belopp, att detta jämte
dem förut beviljat premielån för en var uppgått till 1,500 kronor.
I en den 18 april 1926 till Kungl. Majit ställd ansökan hade åtta av förutnämnda
lottköpare, nämligen K. Lindberg, G. Berg, G. Björklund, K. J.
Nellfors, E. Damm, G. Carlsson, Alb. Johansson och A. V. Nordlöv, anhållit
örn befrielse från erläggande av den på de sex första aren efter lägenheternas
tillträdande belöpande räntan å oguldna delar av köpeskillingarna för lägenheterna.
Efter att i ärendet hava hört domänstyrelsen och länsstyrelsen i
Kopparbergs län m. fl. beviljade Kungl. Majit den 30 april 1927 med
stöd av riksdagens skrivelse nr 72 den 2 april 1924 angående rätt för Kungl.
Majit att efter prövning i vart fall bevilja köpare av kronojord anstånd
eller ytterligare anstånd med erläggande av köpeskilling och ränta envar
av nämnda sökande anstånd nied erläggande av ränta å ogulden köpeskilling
för den förvärvade lägenheten för den tid, under vilken köpeskillingen skulle
enbart förräntas, under villkor att varje sökande bland annat skulle å dag,
då första annuiteten å köpeskillingen skulle erläggas, jämväl gälda samtliga
till betalning förfallna räntebelopp, för vilkas inbetalning anstånd medgivits.
För ifrågavarande betalnings fullgörande skulle sökandena ställa av länsstyrelsen
i länet godkänd säkerhet.
I skrivelser den 17 och 29 oktober 1927 hava sistnämnda åtta lottköpare
tillika med ytterligare sex personer, som inköpt lägenheter från Näs
kungsgård, nämligen A. Wiklund, W. Ericsson, J. Ahl, J. Boström, K.
Forslund och K. E. Karlsson, hos Kungl. Majit gjort framställning att få
vid 1927 års utgång oguldna räntor å köpeskillingarna efterskänkta samt
dessutom så stor del av kapitalskulden till kronan avskriven, som kunde
prövas skäligt. Över framställningen hava infordrade utlåtanden avgivits
den 11 februari 1928 av domänstyrelsen — som därvid överlämnat av
styrelsen införskaffat utlåtande från länsstyrelsen i Kopparbergs län jämte
till nämnda utlåtande fogade yttranden från domänintendenten i länet,
landsfiskalen i Hedemora distrikt samt Kopparbergs läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott -- den 24 mars 1928 av statskontoret och
den 25 februari 1929 av statens egnahemsstyrelse. På grund av remiss
har länsstyrelsen, efter att hava infordrat utredning från hushållningssällskapets
egnahemsnämnd och ånyo hört landsfiskalen i distriktet, den 17
juli 1929 avgivit förnyat utlåtande i ärendet, varjämte statskontoret med
anledning av vad i ärendet förekommit den 13 november 1929 ånyo utlåtit
sig.
Till stöd för lottköparnas framställningar, vilka åtföljts av detaljerado
uppgifter örn företagens finansiering, ägarnas skulder, djurantal
in. m., hava sökandena anfört i huvudsak följande.
Lotterna hade vid inköpet befunnit sig i stor vanhävd, i det att de
öppna dikena varit igenväxta, förefintliga täckdiken igenslammado och
den öppna jorden, genom att den legat obrukad i minst tva ar, varit
4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 4.
synnerligen ogräsfylld och utsugen på växtnäring. Då de sökandes ekonomiska
tor hallanden ej medgivit några större tillskott till jorden av inköpta
gödselmedel och de dessutom även haft att sörja för lägenheternas
bebyggande, hade de ej varit i stånd att bringa jorden i någon nämnvärd
kultur, varför denna särskilt de första, åren lämnat mycket svaga skördai.
Denna omständighet tillika med de omfattande byggnadsskyldigheter,
som blivit de sökande alagda, hade gjort, att de ej kunnat erlägga
lanta a de oguldna köpeskillingarna och att de dessutom nödgats ådraga
sig skulder till belopp, som allvarligt hotade deras ekonomiska existens.
De sökande hade inköpt lotterna huvudsakligast därför, att tillfällena
till arbetsförtjänster, varav de varit beroende, blivit för varje år allt
färre samt att de erbjudna betalningsvillkoren, ordnade på lång sikt, vid
köpen verkat vida fördelaktigare än de sedan befunnits vara.
Av ovan omförmälda utlåtanden inhämtas huvudsakligen följande.
Landsfiskalen i Husby distrikt har vitsordat de skäl, som sökandena
anfört, samt förordat bifall till ansökningarna.
Domänintendenten anför, att jordpriserna även med hänsyn till jordens
dåliga hävd varit mycket måttliga och att huvudorsaken till de av
egnahemsbyggarna iråkade ekonomiska svårigheterna ofta nog varit
ganska »huvudlösa byggnadsföretag». Domänintendenten anser sig icke
kunna tillstyrka någon avskrivning av de sökandes kapitalskuld till kronan,
då det rörde sig örn så låga köpeskillingar, som där varit fallet.
Såsom en tillfällig lindring i sökandenas iråkade svårigheter ville domänintendenten
föreslå ett års uppskov med inbetalningen av förfallna
avgifter till kronan och att tiden för slutlikvid av köpeskillingarna därmed
framflyttades ett år.
Hushållningssällskapets förvaltningsutskott vitsordar sökandenas uppgifter
beträffande såväl jordens dåliga hävd som sökandenas ekonomiska
betryck ävensom att färdiga byggnader utförts med iakttagande av nödig
sparsamhet samt att köpeskillingarna på grund av jordvärdets fall
överstege nu gällande jordpriser. Förvaltningsutskottet kunde ej tillråda
ett överförande till kapitalskulden av hittills oguldna räntor, enär lägenheterna
även i färdigt skick ej ansågos kunna bära större skuldbörda än
som enligt nu ingångna låneavtal bomme att belasta dem. Då det syntes
förvaltningsutskottet ofrånkomligt, att sökandena bereddes lindring uti
sina avtal med staten och att därvid förfallna räntor i första hand efterskänktes,
tillstyrkte förvaltningsutskottet den gjorda framställningen.
Länsstyrelsen anför i sitt utlåtande den 3 februari 1928, att, då villkorens
uppfyllande syntes vara en omöjlighet för egnahemsbyggarna, krav
därpå torde vara detsamma som att driva dem från deras lägenheter,
vilket knappast kunde vara lämpligt eller värdigt. Exekutiva
åtgärder bomme säkerligen i längden att bliva förlustbringande för
kronan. Då kungsgården och därifrån avsöndrade lägenheter redan
åsamkat kronan förluster och dessa av allt att döma bomme att ökas i
framtiden, torde ett efterskänkande av ränta eller del av köpeskilling knappast
få anses som förlust utan fasthellre som en förlust å på oriktiga grunder
påräknad vinst. Länsstyrelsen förordade därför bifall till framställningen.
Domänstyrelsen har ansett sig med hänsyn till de konsekvenser, vartill
ett bifall till ansökningarna kunde leda, icke kunna tillstyrka desamma.
Betalningsvillkoren vore bekväma, och sökandena hade erhållit ägolotter
-
Kungl. May.ts proposition Nr 4. 5
na till pris, som med hänsyn till värdet av den å lotterna växande skogen
finge anses synnerligen förmånliga. Då emellertid en del av sökandena redan
genom Kungl. Ma.j:ts beslut erhållit lindring i form av anstånd med
räntornas erläggande, ansåge domänstyrelsen, att enahanda förmån nu
borde tillerkännas do sökande, som förut ej erhållit dylikt anstånd.
Statskontoret har i sitt yttrande den 24 mars 1928 förklarat sig^ icke
hava något att erinra mot vad domänstyrelsen i ärendet hemställt. Statskontoret
hade inhämtat, att Berg och hans medsökande fullgjort dem åliggande
räntebetalningsskyldighet gent emot hushållningssällskapet.
Statens egnahemsstyrelse upplyser, att i samband med av kronojordsstyckningssakkunniga
år 1926 i orten verkställd förrättning hade två
av dessa sakkunniga, vilka nu vore ledamöter i styrelsen, även tillfälle
att på platsen taga kännedom örn förhållandena å de från Niis kungsgård
frånsålda egnaliemslotterna. Dessa ledamöter hade därvid fått bland
annat det intrycket, att de av kronan betingade köpeskillingarna med hänsyn
till såväl befintligheten av ä lotterna växande skog som jordbeskaffenhet
med mera, ingalunda kunde anses för höga och icke högre än i orten
gällande priser på andra med dessa jämförliga lägenheter. Någon ytterligare
undersökning å platsen hade egnahemsstyrelsen därför för yttrandets
avgivande icke ansett vara erforderlig, utan hade styrelsen med ledning
av dess sålunda redan vunna kännedom örn lotterna i fråga ävensom
av den utredning, som i ärendet verkställts, tagni ställning tili frågan,
och hade egnahemsstyrelsen därvid anslutit sig till det av domänstyrelsen
framställda förslaget.
Länsstyrelsen redogör i sitt utlåtande den 17 juli 1929 för de ränteinbetalningar,
som dittills skett, ävensom för de åtgärder, som vidtagits i samband
med frågan örn indrivning av förfallna räntebelopp. Länsstyrelsen
anför därvid, att sådan säkerhet, som avsåges i Kungl. Maj:ts beslut den
30 april 1927, icke kunnat anskaffas. Länsstyrelsen holle före, att nämnda
beslut, även örn vederbörande kunnat ställa säkerhet, icke skulle i någon
väsentlig mån hava befriat lägenhetsköparna ur de svårigheter, som de
hade att kämpa med. Svårigheterna hade så att säga endast framflyttats
i tiden för att återkomma i förstorad skala, när betalning skulle fullgöras
för hopsamlade räntor samt amortering ske å såväl köpeskilling som egnahemslån.
Att märka vore, att samtliga de lägenhetsköpare, som redan av
Kungl. Majit erhållit anstånd med räntor, häftade för hela.ränteskulden,
örn man bortsåge från några smärre avbetalningar. Då indrivningsåtgärder
icke företagits beträffande dessa lägenhetsköpare, skulle de hopsamlade
räntorna erläggas på en gång, därvid exekutiva åtgärder icke torde
kunna undvikas. Vad anginge de övriga sökandena Wiklund, Ericsson,
Ahl, Boström, Forslund och K. E. Karlsson, vöre dessa såtillvida i en
gynnsammare situation, att de numera i stort sett fullgjort sina skyldigheter
med avseende å ränta. En av dem, K. E. Karlsson, hade till och
med helt inbetalt sin skuld till kronan jämte ränta. Det ville synas, som
om denna grupp lägenhetsägare skulle lyckas behålla sina lägenheter. I
skrivelse till länsstyrelsen den 18 juni 1929 hade domänstyrelsen meddelat,
att samtliga de lägenhetsägare, som gjort ansökan örn efterskänkande av
räntor och avskrivning av viss del av kapitalskulden, finge, i avvaktan
på Kungl. Majits beslut, njuta uppskov med exekutiva åtgärder, dock givetvis
under den förutsättningen, att kronans rätt gent emot lägenhetsägarna
härigenom icke i någon nulu äventyrades. Länsstyrelsen hemställde.
att Kungl. Majit måtto snarast möjligt vidtaga åtgärder för beredande
av lättnad i köpevillkoren beträffande de sökande, som för närvä
-
6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 4.
rande torde lia mycket små utsikter att fullgöra betalningsvillkoren. Till
denna kategori hänförde länsstyrelsen i främsta rummet de lägenhetsägare,
som samtidigt hade egnahemslån, nämligen Lindberg, Berg, Hellfors!
Lamm, Bjorklund och A. Johansson. Därjämte syntes betydande betalningssvarigheter
föreligga iör G. Carlsson och Nordlöv, av vilka den senare
dittills icke erlagt någon som helst ränta, och den förre därå endast
avbetalat 90 kronor. Länsstyrelsen kölle före, att kronan borde efter lörut
gången omsorgsfull individuell prövning bereda erforderlig lättnad
dessa nu uppräknade lägenhetsköpare. Det vore icke med statens intresse
föi enligt att låta en skara arbetsamma och intresserade egnaliemsbyggare
ekonomiskt gå under. I anslutning till vad länsstyrelsen i tidigare ytti ande
fi arnham t, nämligen att kungsgården och därifrån avsöndrade lägenheter
redan åsamkat kronan förluster, och att dessa av allt att döma bomme
att ökas i framtiden, ville länsstyrelsen understryka vikten av, att dessa
förluster, varmed länsstyrelsen räknat, hellre toges nu än i samband
nied exekutiva åtgärder. Toges förlusten nu, funnes förhoppning, att
lägenhetsköparna till sist skulle övervinna de svåraste hindren för ett
lyckligt genomförande av egnahemsbildningen, medan däremot, örn exekutiva
åtgärder igångsattes, förlusten torde komma att drabba såväl kronan
som lägenhetsköparna, vilken utgång vore så mycket mera att beklaga,
som statsmakterna ju eljest sökte att på allt sätt uppmuntra och
understödja . egnahemsverksamlieten. Länsstyrelsen ansåge sig jämväl
bora betona,*att de ifrågavarande lägenhetsköparna nedlagt ett betydrnde
arbete på egendomarnas förbättring. Av allt att döma hade jordens hävd
vid tillträdet varit mindro god, och egnahemsbyggarna hade med oavlåtlig
strävan sökt i mån av förmåga utföra nödiga kulturåtgärder. Härtill
bomme, att stora kostnader och mycket arbete måst nedläggas för uppförande
av erforderliga åbyggnader. Angående hithörande förhållanden
hänvisar länsstyrelsen till bilagda yttranden i ärendet, som avgivits den 10
juli 1929 av jordbrukskonsulenten A. Matsson och den 11 juli 1929 av hushållningssällskapets
egnahemsnämnd i länet, av vilka yttranden det synts
länsstyrelsen framgå, att lägenhetsköparna ägde förutsättningar iör bedrivande
av jordbruk. Av jordbrukskonsulentens förenämnda yttrande
hade bland annat inhämtats, att vunna förbättringar i jordens hävd lagt
en god grund för egnahemsbyggarnas utkomstmöjligheter i framtiden.
Jämväl inventarierna hade ökats, bland annat, med i medeltal en kreatursenliet
för varje lägenhet, och av betydelse vore även. att byggnaderna
nu vöre så pass färdigställda, att uppfödning för utökande av djurbesättningarna
kunde ifrågakomma. Vad sökandena Wiklund och Forslund
anginge, hade dessa icke inbetalat 1928 års räntor, och länsstyrelsen
hade ingen erinran mot, att dessa båda erhölle anstånd på enahanda villkor,
som angivits i Kungl. Majrts beslut den 30 april 1927.
Länsstyrelsen anför vidare, att. enär sökandena Ericsson, Ahl och Boström
fullgjort sina ränteinbetalningar till och med 1928, deras ansökningar
icke torde böra föranleda till någon åtgärd, och vad slutligen sökanden
K. E. Karlsson anginge, hade denne inbetalat hela skulden till
kronan, såväl kapital som ränta.
Då länsstyrelsen med hänsyn till domänstyrelsens förutnämnda skrivelse
den 18 juni 1929 vore nödsakad omedelbart vidtaga exekutiva åtgärder,
Hnge länsstyrelsen tillika hemställa, att med lagsökningsåtgärder
måtte tills vidare få anstå i avvaktan på prövningen av de föreliggande
ansökningarna.
Statskontoret framhåller i sitt utlåtande den 13 november 1929, att ett
7
Kungl. Marits proposition Nr 4.
omedelbart utkrävande av förfallna räntor i förevarande fall torde leda till
tvångsrealisation av fastigheterna, och det syntes icke sannolikt, att statsverket
under sådana förhållanden skulle kunna undgå förlust. Med hänsyn
härtill oell till den ståndpunkt, statsmakterna hittills intagit till
egnahemsverksamheten, torde en dylik eventualitet i det längsta böra
undvikas. Då det knappast läte sig göra att av föreliggande utredningar
avgöra, vilka åtgärder, som, utan att medföra betänkliga konsekvenser i
fråga örn andra köpare av egnahemslägenheter, kunde i hjälpande syfte
vidtagas, hade statskontoret velat föreslå, att åt stadens egnahemsstyrelse
uppdroges att efter grundlig undersökning av vissa föreliggande
hållanden inkomma med förslag i ärendet. I avvaktan härpå torde de
av sökandena, som ännu icke erlagt ränta å köpeskillingarna för tiden
intill 1928 års utgång, böra beviljas anstånd tillsvidare med räntans erläggande,
och något hinder för Kungl. Majit att med stöd av riksdagens
skrivelse nr 72 år 1924 medgiva dylikt anstånd under en kortare tidsperiod,
utan att särskild säkerhet för räntevillkorens fullgörande bleve
ställd, syntes statskontoret av anförda skäl icke föreligga. Statskontoret
erinrade vidare om ett av egnahemsstyrelsen den 2 oktober 1J2J avgivet
förslag angående åtgärder till underlättande för lantarbetare med
flera att erhålla jordbruk, enär i händelse av bifall till detta förslag en
ytterligare möjlighet att bispringa nu ifrågavarande egnahemsägare
torde komma att yppa sig.
Ätta av ovan omförmälda sökande, nämligen Berg, Kullfors, Lindberg,
Johansson, Damm, Björklund, G. Carlsson och Nordlöv hava vidare i ansökning
den 11 maj 1929 hemställt, att Kungl. Majit måtte med hänsyn
till 1928 års felslagna skörd avskriva jämväl för 1928 upplupna räntor,
eller, därest så icke kunde ske, att anstånd med erläggande av dessa räntor
måtte lämnas, tills sökandena erhållit svar å sin tidigare i enahanda
ämne gjorda framställning. .
Över sistnämnda framställning hava infordrade yttranden avgivits den
17 juli 1929 av länsstyrelsen i Kopparbergs län, den 13 september 1929 av
domänstyrelsen och den 13 november 1929 av statskontoret, i vilka utlåtanden
myndigheterna hänvisat till vad de i sina ovan berörda yttranden
anfört. Domänstyrelsen har därjämte förklarat sig icke hava
något att erinra mot bifall till av sökandena nu begärda anstånd.
Den G maj 1930 anbefallde Kungl. Majit egnahemsstyrelsen att efter
verkställd utredning rörande egnahemslotternas å Näs kungsgård vardén
och avkastningsmöjligheter för framtiden liksom ock vederbörande lottägares
individuella förmögenhetsvillkor avgiva det förslag till åtgärder
för förhållandenas ordnande, vartill sagda utredning kunde föranleda.
Till fullgörande härav har egnahemsstyrelsen i skrivelse den 23 oktober
1930 framlagt den anbefallda utredningen. I skrivelsen meddelar
styrelsen, att byrådirektören hos styrelsen O. Agerberg den 3 och 4
juni 1930 besiktigat och värderat samtliga ifrågavarande lägenheter
ävensom alt styrelsen genom sin dåvarande chef och två av styrelsens
ledamöter dels den 5 juni 1930 tillsammans med egnahemsnämndens i
opaginerad Kontrollera mot PDF
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 4.
(Warbergs Ian sekreterare oell byrådirektören Agerberg besökt lägenheterna
och tagit kännedom om därå rådande förhållanden och dels den
b juni 1930 haft överläggningar i Falun med länets egnahemsnämnd.
Egnahemsstyrelsen har i nyssnämnda skrivelse tillika meddelat, att styre
sen hos egnahemsnämnden gjort förfrågan, i vad mån och under
T! k*7lU1r namnden kunde tänkas vilja lämna bistånd till ordnande av
forhallandena å de med egnahemslån belånade lägenheterna. De nied
anledning harav inkomna yttranden från egnahemsnämnden och jordbrukskonsulenten
A. Matsson äro fogade till styrelsens skrivelse.
. anledning av den av egnahemsstyrelsen sålunda verkställda utredningen
hava infordrade yttranden avgivits den 21 november 1930 av domänstyrelsen
och den 17 december 1930 av statskontoret.
egnahemsstyrelsens utredning finnes intagen en av byrådirektören
Agerberg lamnad redogörelse rörande den av honom verkställda besiktmngen
Över de olika lägenheternas arealer och deras av Agerberg uppskattade
nuvarande vardén med mera samt angående innehavarnas nuvarande
ekonomiska ställning åberopar denne en av honom gjord sammanställning,
vilken torde såsom bilaga fogas till detta protokoll
Agerberg anför därjämte.
Vad lägenheternas avkastningsmöjliglieter för framtiden beträffade
syntes dessa med hänsyn till såväl åkerjordens omfattning figuration
synpunkt11^ ^skaffenhet. sorn lägenheternas belägenhet ur avsättningsunda77a!
t * ’ 1 u7na °ver huvud taget beteckna såsom goda. Med
Forslunds/0''viR-a °,beb,ygffda styckningslotter (Ahls, Ejnar Karlssons och
förut å/da Ji1L brukades, 1 .sambruk nied andra av nämnda personer
foiut egda eller arrenderade jordbruk, bildade de olika lägenheterna själv
dera
ava ,2? “TTi 1 Obebyggda brukningsdeTaE var
dera
av sadan storlek, att en innehavare med familj därå syntes böra
ningsdelarna F mindre,än åtta av de elva självständiga bruk
avdeSå å t di nämligen en akerareal överstigande 22 tunnland, och
liv de övriga tre hade ingen en mindre areal åker än 13 tunnland.
och 1ä™låvnar- ak1r°rd Syntes.1i stort 8011 vaia a^ god beskaffenhet
och lämplig för odling av saval spannmål som foderväxter. Å en del
lagenheter tarvades dock annu dikning i större eller mindre omfattning
för att én fullt nöjaktig avkastning skulle kunna ernås. Särskilt framfnmltnnå
hada dlk^.m^behovet synts vara å Albin Johanssons, Björkil
och 19 !5r8Jia^nhe,ter> ^a vilka i första hand respektive eirka 15,
sent? å! i/f-ir aker borde draneras- Ungefär halva dessa arealer
syntes emelleitid ligga sa. lågt, att erforderliga avlopp näppeligen torde
kunna erhallas for en fullt tillfredsställande torrläggning Med undantåg
a\ sådana områden, som på grund av otillräcklig dikning lede av
vatten, syntes åkerjordens hävd nu över huvud taget vara rätt god å
samthga iagenheter, och den växande grödan lovade giva en medelgod
skord. Å Johanssons lagenhet hade dock vid besöket ej mindre än omkring
Ib tunnland av åkern legat helt obrukad på grund av försump
nin?ir+FlanSett itVa lagenbeter (Wilh. Ericssons och Forslunds), som ej
erhållit någon skogsmarkstilldelning, samt två lägenheter (Alb. Johans''
sons och G. Carlssons) med ringa skogstillgång, syntes skog finnas å
lagenheterna ungefär till husbehov. Tillgången till naturligt beto vore
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 4.
dock i allmänhet otillräcklig, och möjligheter att genom kulturåtgärder
förbättra betet vore för flertalet lägenheter ganska små. Vadi åbyggnaderna
beträffade, saknades ännu färdiga ladugårdar å Nordlövs och
Lindbergs lägenheter, men i övrigt vore med undantag här och var för
en del smärre kompletterings- och andra mindre väsentliga byggnadsarbeten
erforderliga byggnader nu uppförda å samtliga lägenheter. Någon
anmärkning mot byggnadssättet hade Agerberg icke funnit skäl att
göra. Möjligen torde någon större sparsamhet hava kunnat iakttagas
vid uppförandet av ladugården å Johanssons och boningshuset å Damms
lägenhet, än vad fallet syntes hava varit, men eljest syntes byggnaderna
till både storlek och beskaffenhet vara väl avvägda i förhållande till
lägenheternas omfattning och det erforderliga behovet i övrigt. Genom
användning av virke ur respektive lägenheters skog, inköpta äldre hus
eller genom utnyttjande av å platsen befintliga äldre byggnader samt
genom eget arbete i stor utsträckning, hade byggnadskostnaderna å de
lägenheter, som måst bebyggas, i allmänhet blivit nedbringade så långt
det varit möjligt.
Angående nuvarande djurantalet å lägenheterna jämfört med antalet
djur å samma lägenheter år 1927 har Agerberg upprättat följande
sammanställning.
Ägare
K. A.
Lindberg
G. Gottfr.
Berg
Albin
Johansson
Gust.
Björklund
Edvard
Damm
Karl J.
Nellfors
Joh. Ahl
1930
1927
1930
1927
1930
1927
1930
1927
1930
1927
1930
1927
1930
1927
Djurantal:
hästar.........
2
1
2
2
1
2
2
1
*3
2
1
1
kor............
3
2
3
2
4
2
4
2
5
2
4
3
4
2
kvigor......
1
—
3
—
—
1
-
—
—
2
1
1
1
—
kalvar ......
3
—
1
1
2
1
2
—
2
—
—
— ''
1
—
får .........
2
—
5
6
6
—
3
—
—
—
6
4
—
—
svin .........
2
3
5
2
2
4
2
7
2
1
3
2
4
—
höns .......
32
—
14
—
25
—
13
—
—
—
10.
8
—
Ågare
A. V. Nord- löv
And. Wik- lund
Wilh.
Ericsson
K. Ejnar
Karlsson
Gust.
Carlsson
Karl
Forslund
Johan
Boström
1930
1927
1930
| 1927
1930
1927
1930
1927
1930
1927
1930
1927
1930
1927
Djurantal:
hästar
i
1
2
1
1
1
1
1
.
1
i
1
1
2
kor............
3
—
4
2
3
3
3
2
3
2
2
1
4
kvigor ......
1
-
3
3
1
—
1
—
1
1
—
1
2
obe-
kalvar ......
—
—
1
2
2
1
—
—
1
—
—
—
—
kant
får • ••.........
—
—
5
2
—
—
—
—
—
—
—
—
—
svin .........
—
—
3
2
1
2
1
—
—
1
1
—
2
höns .........
—
20
—
5
—
—
—
—
9
—
-
1 Därav 1 föl.
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 4.
Agerberg framhåller vidare, att, såsom framginge av sammanställningen,
djurantalet å de olika lägenheterna genomgående ökats ej så litet
under de senaste åren. Denna ökning, som skett delvis genom uppiödning
på platsen och delvis genom inköp, hade på grund av ökad gödselproduktion
givetvis kraftigt bidragit till den mycket väsentliga förbättring
av jordens allmänna kulturtillstånd, som å lägenheterna ägt rum,
sedan de av deras nuvarande innehavare tillträddes. Örn lägenhetsägarna
själva hade Agerberg vid besöken hos dem fått det bestämda intrycket,
att de — möjligen med ett undantag — vore ett mycket arbetsamt
och duktigt folk, som gjort vad i deras förmåga stått för att — i
många fall under genomkämpande av stola ekonomiska svårigheter —
sätta lägenheterna i sådant skick, att ägarnas utkomst å dem skulle kun
na bliva möjlig. Den svåra ekonomiska ställning, vari vissa lägenhetsägare
nu befunne sig, syntes framför allt vara att söka i det vanhävdade
skick, vari lägenheterna hade mottagits. Saknaden av nöuiga kontanta tillgångar
vid starten hade även gjort, att flera av lottköparna redan från
första början måst igångsätta sina företag helt eller åtminstone i allt
väsentligt på skuld. Sedan den erforderliga handpenningen på köpeskillingen
erlagts, hade sålunda i flera fall saknats möjligheter att av
egna medel anskaffa ens den allra nödvändigaste uppsättning av djur
och andra driftsinventarier. Omöjligheten att skaffa erforderlig säkerhet
för en ordnad kredit i behövlig omfattning hade vidare gjort, att de
snart nog i alltför stor utsträckning nödgats genom anlitande av växlar
och andra därmed jämförliga oordnade och dyra krediter söka fullfölja
byggenskapen och hålla driften uppe. Genom de låga skördar, som
särskilt de första åren erhållits, och det ringa antal djur, ägarna hittills
mäktat hålla, hade de från lägenheterna erhållna inkomsterna omöjligen
räckt att täcka alla löpande utgifter, varför skuldbördan ökats. På
grund av byggenskap och andra nödvändiga arbeten med lägenheternas
iordningställande hade flertalet ägare ej heller hittills haft tid att skaffa
sig några nämndvärda inkomster genom förtjänstarbeten. Med arbetsamhet
och energi hade lägenhetsägarna hittills till synes gjort allt för
att få bibehålla och bli kvar på sina lägenheter. För att detta i fortsättningen
skulle bliva möjligt, torde emellertid en rätt genomgripande
skuldreglering för de ekonomiskt sämst ställda nu vara alldeles nödvändig.
De personer, som syntes vara mest i behov av en sådan regleringvore
Lindberg, Berg, Johansson, Nellfors, Björklund och Damm. Övriga
torde hava utsikter att utan särskild hjälp kunna reda sig. Ställningen
hos en del, såsom t. ex. Boström, Gustav Carlsson och K. Ejnar Karlsson,
syntes t. o. m. kunna betecknas såsom god. Att en del även bland de
bättre ställda uraktlåtit att till kronan gälda upplupna räntor å köpeskillingen
torde förnämligast bero på, att de velat avvakta resultatet
av deras hos Kungl. Majit gjorda framställning örn avskrivning.
I det av jordbrukskonsulenten Matsson avgivna yttrandet anföres.
Åkerjorden till de fastigheter, som nu innehades av Björklund, Nellfors
och Johansson vore delvis så lågt belägen i förhållande till Dalälven och
därmed sammanhängande vatten, att fallförhållandena ej medgåve fullt
effektiv avdikning. De områden, som detta omdöme gällde, vore ej uppmätta
men uppskattades för Björklunds lägenhet till cirka en femtedel,
för Nellfors lägenhet till en sjättedel och för Johanssons lägenhet till en
fjärdedel av åkerarealen. Lindbergs, Bergs och Damms lägenheter kunde
utan större svårigheter torrläggas till hela sin omfattning. Avdikningen
11
Kunc;l. May.ts ''proposition Nr 4.
hade vid tillträdet varit bristfällig å samtliga lägenheter med undantag
av Damms och vore det ännu, beroende på att ägarna saknade resurser
för dess utlörande.
Under tiden mellan lägenheternas avstyckning och försäljning hade
ägorna legat i stort sett obrukade. Vallarna hade blivit gamla, de insådda
vallväxterna hade försvunnit och ersatts med en vegetation av naturväxter,
delvis ogräsarter, samt mossor. Den öppna jorden hade så
småningom blivit helt ingrodd med kvickrot, tistlar m. fl. ogräsväxter.
Under denna tid hade jordbrukskonsulenten haft tillfälle att årligen
iakttaga den fortgående hävdeiörsämringen. Med den kännedom örn
åkerjordens bedrövliga tillstånd, som han därvid fått, och de insikter,
som han hade beträffande det arbete och de kostnader, som erfordrades för
att bringa sådan åker i hjälplig kultur, skulle han, örn han tillfrågats, ej
tvekat att avråda dessa köpare att inlåta sig på affären under i köpekontraktet
angivna villkor. Han skulle ej heller ansett sig böra tillstyrka
egnahemslån, örn säljaren varit någon annan än kronan, och ej
ens då, örn köpekontrakten varit avfattade efter egnahemsnämndens formulär
eller så, att köpekontraktets ikraftträdande varit beroende, av
egnahemslåns beviljande. Nu hade han fått ärendena till behandling,
först genom länernsökningarna. Då hade köpet varit last avslutat, och
när kronan varit säljare och lägenheterna enligt gällande bestämmelser
avsedda till egnahemslägenheter, vilket de icke kunnat bliva utan egnahemslån,
hade han ansett sig, ehuru med tvekan, böra tillstyrka lån, i
synnerhet som lånesökandena haft ''goda vitsord örn sina personliga egenskaper
De
hittills uppnådda skörderesultaten å lägenheterna hade ej räckt
att täcka de för deras frambringande nedlagda kostnaderna och än mindre
till att täcka jordräntan. Det torde ej vara tvivel örn att detta förhållande
och låntagarnas därav föranledda ekonomiska svårigheter till stor
del berodde på den vanhävd, under vilka lägenheterna lidit vid övertagandet.
Under sådant förhållande kunde framställningen örn lindring
i köpevillkoren ej anses obillig. Vid beräknandet av storleken av en sådan
lindring torde man kunna utgå ifrån, att nu avsedda lägenhetsägare''
vid tillämpning av ett inom orten rätt vanligt åttaårigt skiftesbruk, omfattande
träda, höstsäd, fyra vallar och två års vårsäd, knappast kunde
få sina åkrar i medelbävd, förrän ett sådant omlopp medhunnits, sålunda
efter åtta år, tillträdesåret oräknat. Då avkastningen vore beroende av
hävden, kunde erhållandet av normalskörd och därmed möjlighet till förräntning
av jordvärdet ej heller påräknas inom kortare tid. Under sådant
förhållande kundo lägenheternas förmåga att förränta grundkapitalet
beräknas till noll under första brukningsåret, Vs under andra, Vs
under tredje o. s. v. och full förräntning kunde påräknas först från och
med det nionde brukningsåret. En efter sålunda beräknade betalningsmöjligheter
avpassad lindring i köpevillkoren funno jordbrukskonsulenten
vara billig och skälig med hänsyn till lägenheternas bristande hävd vid
övertagandet.
Hushållningssällskapets egnahemsnämnd yttrar.
Det syntes uppenbart, att do här ifrågavarande fastigheterna av kronan
blivit försålda i syfte att därmed understödja egnahemsbildningen.
Vid sådant förhållande och då fastigheterna vid desammas försälining
befunnit sig i synnerlig vanhävd liksom även att dessa jämlikt köpeavtalen
skulle inom fern år vara bebyggda med bostadshus och för Vigen
-
12
Kunni. Maj:ts proposition Nr 4.
heternas skötsel i övrigt nödiga åbyggnader vid äventyr att, därest så
icke bleve gjort, utöver köpeskillingen skulle gäldas ytterligare ett belopp
motsvarande en femtedel av köpeskillingen, varför intecknad säker,
ocl^sa |a®lts’ liade också kronan ådragit sig betydande ansvar, vilket
också förpliktade, ty de köpare, vilka nämnden beviljat egnahemslån och
salunda varit i tillfälle att närmare följa, hade genom träget och hårt
arbete gjort, vad av dem kunde begäras eller fordras.
sa lätt att bedöma de kostnader och den tid, som ätginge
tor att försätta vanhävdad jord i nödig kultur, och då det gällde uppförande
av byggnader vore det känt, att kostnaderna därför i regel bleve
högre än upprättade kostnadsförslag- utvisade. De här ifrågavarande
köparna av lotter, som saknade nödiga kontanta tillgångar, hade förmodligen
i allt väsentligt litat till sin arbetsförmåga och till gynnsamma
konjunktur förhållanden.
Såsom framginge av jordbrukskonsulentens yttrande hade han, örn
icke köpeavtalen vid tiden för ansökan örn egnahemslån redan avslutats
1?.1^.anse^ kunnat tillstyrka lån, enär han bland annat ansåge köpeskillingarna
i vissa fall med hänsyn till rådande vanhävd oskäligt höga.
hjgnahemsnämnden, som även kände till förhållandena på orten, hade
också varit tveksam, då det gällde beviljande av dessa lån.
På grund av köpeavtalens bestämmelser beträffande byggnadsskyldigheten
och att lotterna vore försålda av kronan, hade nämnden ansett
sig icke bora underlåta att genom beviljande av egnahemslån bidraga till
åstadkommande av de bär ifrågavarande nya lägenheterna.
Därest egnahemslån icke skulle hava blivit beviljade åt lottköparna, hade
dessa sannolikt icke kunnat uppföra de nu förefintliga byggnaderna. Vid
sådant förhållande och då fem år nu förflutit, sedan köpen avslutades,
hade avveckling och ny försäljning icke kunnat undvikas, därvid förlusten
helt säkert skulle blivit betydligt större, än de nu förfallna räntebeloppen.
Ehuruväl att egnahemsnämnden som sådan icke på något sätt kunde
?^Si?8n iaVa vaid* förvållande till de här förevarande bekymmersamma
forhallandena, hade nämnden det oaktat och icke minst på grund därutav,
att dessa egnahemslåntagare nedlagt ett synnerligen beundransvärt
och uppoffrande, arbete å lägenheterna, även örn det befunnits principiellt^
betänkligt, icke ansett sig böra underlåta att här i vissa fall lämna
någon ytterligare hjälp. Såsom villkor härför förutsatte emellertid
egnahemsnämnden, dels att hitintills upplupna oguldna liäntor a köpeskillingarna
avskreves eller att däremot svarande belopp tillerkändes
lottkoparna såsom ersättning för försättande av den vanhävdade jorden i
biukningsbart skick, dels ock att vederbörande beviljades anstånd med
erläggande av amortering å köpeskillingslånen intill förslagsvis år 1935.
Under sålunda angivna förutsättningar komma egnahemsnämnden att,
i och för ordnande av förekommande oreglerade lån, lämna nedan angivna
här ifrågavarande egnahemslåntagare tillfälliga lån ur hushållningssällskapets
egnahemsriskfond, nämligen Berg 1,500 kronor, Nell fors 2 000
kronor, Damm 1,200 kronor, och Björklund 1,200 kronor. Däremot hade
egnahemsnämnden funnit Lindbergs och Johanssons ekonomiska ställningar
vara så ansträngda, att nämnden i varje fall för närvarande icke ansett
sig kunna taga ansvaret för att till dessa utgiva ytterligare särskilda
lån ur den under nämndens förvaltning stående riskfonden.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 4.
13
För egen del anför egnahemsstyrelsen.
Egnahemsstyrelsen delade byrådirektör Agerbergs synpunkter och uppfattning
rörande lägenheternas avkastningsmöjligheter m. m. och ansåge
det vara ofrånkomligt, att hjälp i någon form bringades vissa lottköpare,
så att de kunde bibehållas vid sina lägenheter. Det förefölle
emellertid nödvändigt, att även vederbörande egnahemsnämnd genom beviljande
av tillfälliga hjälplan ur egnahemsriskfonden eller annorledes
medverkade till, att oreglerade skulder ordnades på ett sådant sätt, att
nödig ekonomisk trygghet åstadkommes för de egnahemslåntagare, som
vore i verkligt behov härav.
Egnahemsstyrelsen funne, att priserna å de inköpta lägenheterna i och
för sig icke kunde anses oskäliga, utan att de tvärtom i vissa fall syntes
vara billiga. Enligt samstämmiga uppgifter torde lägenheternas hävd
hava varit otillfredsställande, då lägenheterna tillträddes, en omständighet
som motiverade åtgärder från säljarens sida.
Egnahemsnämnden hade visserligen i sitt senaste yttrande till egnahemsstyrelsen
framhållit, att nämnden vid prövning av egnahemslåneansökningarna
funnit köpeskillingarna i vissa fall med hänsyn till rådande
vanhävd oskäligt höga och att nämnden endast på grund av köpeavtalens
bestämmelser beträffande byggnadsskyldigheten och att lotterna
vore försålda av kronan ansett sig icke böra underlåta att genom beviljande
av egnahemslån bidraga till åstadkommande av ifrågavarande nya
egnahemslägenheter, men styrelsen funne denna nu av nämnden deklarerade
uppfattning såtillvida anmärkningsvärd, att enligt styrelsens uppfattning
egnahemsnämnden icke bort underlåta att kritisera jordpriset,
även örn kronan varit säljare. Tvärtom ansåge styrelsen, att det varit
nämndens skyldighet att redan vid egnahemslånens beviljande taga hänsyn
till, huruvida de nya egnahemmen under givna förhållanden kunde
anses bliva tillräckligt bärkraftiga.
Egnahemsstyrelsen ansåge i likhet med domänstyrelsen och statskontoret,
att en direkt avskrivning av räntor innebure så allvarliga konsekvenser,
såsom prejudikat betraktad, att styrelsen icke funne det tillrådligt att
föreslå en sådan åtgärd. ■ Av samma skäl ansåge styrelsen en nedskrivning
av köpeskillingarna icke heller vara tillrådlig. En avskrivning
skulle i detta speciella fall även innebära en orättvisa mot dem, som helt
eller delvis inbetalat sina räntor.
Det hade konstaterats, att lägenheterna i stort sett vore på väg att bliva
bärkraftiga jordbruk, men det vore likaledes konstaterat, att flertalet
lottköpare icke torde vara i stånd att på en gång betala sina förfallna
räntor å köpeskillingarna. Däremot förefölle det möjligt, att, om lottköparna
bland annat erhölle medgivande att framdeles amortera de nu förfallna
räntorna, behövlig hjälp skulle kunna åstadkommas, och ville
egnahemsstyrelsen i sådant syfte i ärendet framställa följande förslag.
Alla av köparna oguldna räntor från tillträdet av respektive lotter intill
den dag, amorteringen enligt upprättade köpehandlingar skulle beräknas,
skulle gäldas på så sätt, att respektive lottköpare utfärdade en
revers å skuldbeloppet med rätt för kronan att inteckna densamma i vederbörande
fastighet att gälla efter inteckningen för köpeskillingen och
i förekommande fall jämväl inteckningen för beviljat egnahemslån. A
skuldbeloppet enligt denna revers skulle ingen ränta erläggas och under
fem år från dess utfärdande ej heller någon amortering. Därefter skulle
berörda skuldbelopp amorteras med Vio årligen under 10 år. Eventuellt
nu påförda räntor å oguldna räntebelopp borde avskrivas.
14
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 4.
Genom en sådan åtgärd från statens sida komme nuvarande oguldna
räntor icke att under de närmaste tern åren tynga lottköparna. Då dessa
emellertid borde beredas möjlighet att nedlägga all sin omsorg på jordbrukens
fortsatta förbättrande, borde amorteringen av köpeskillingen
Iramilyttas fem år. Däremot skulle ränta å köpeskillingen årligen erläggas,
beräknad från den dag, amorteringsskyldigheten enligt köpeavtal
skolat inträda.
Styrelsen ansåge den ovan föreslagna lättnaden beträffande köpevillkoren
vara synnerligen värdefull för lottköparna. Skulden till kronan
bleve reglerad på ett sadant sätt, att köparna kunde i lugn oell ro fortsätta
sitt arbete med lägenheternas förbättrande. Under de närmaste lern
arén hade de att endast erlägga ränta å köpeskillingen och i lörekommande.
lall å egnahemslån. Efter fem år borde lägenheterna kunna vara i det
skick, att jämväl amortering såväl av köpeskillingen som av den å revers
stående räntan för de första fem åren skulle kunna av köparna erläggas.
Med stöd av vad sålunda anförts hemställde egnahemsstyrelsen, att
Kungl. Majit måtte medgiva, att de lottköpare från Näs kungsgård som
nu häftade för oguldna räntor å köpeskilling, måtte få erlägga dessa på
sätt, styrelsen ovan föreslagit, och att tiden för den ordinarie amorteringen
av köpeskillingen måtte framflyttas fem år.
Domänstyrelsen biträder det av egnahemsstyrelsen framlagda förslaget
såväl i vad avser vederbörande lägenhetsägares likviderande av hittills
oguldna köpeskillingsräntor för förvärvade lägenheter från kronoegendomen
som ock beträffande framflyttning av tiden för fullgörande av
den ordinarie amorteringen å samma köpeskilling.
Statskontoret tillstyrker bifall till egnahemsstyrelsens förslag men
framhåller, att då den föreslagna lösningen av förevarande fråga delvis
mäste anses innebära ett efterskänkande av skuldränta, riksdagens medgivande
till åtgärden torde vara erforderligt.
Slutligen må nämnas, att länsstyrelsen i Kopparbergs län den 22 december
1930, under hänvisning till sitt förberörda yttrande av den 17 juli 3929.
överlämnat en till länsstyrelsen från kommunalnämndens i Husby socken
ordförande ingiven skrift. I sistnämnda skrift har — under uppgift att
flera av egnahemsägarna vid Näs kungsgård häftade i skuld för oguldna
kommunalutskylder — anhållits örn upplysning örn vad som från statens
sida kunde komma att göras för lättande av dessa personers ekonomiska
betryck.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att under åren 1924 och 1925
jämlikt beslut av 1919 års lagtima riksdag från Näs kungsgård i Kopparbergs
län försalts ett antal styckningslotter enligt då gällande grunder
för upplåtelse av egnahemslägenheter från kronoegendomar. Flera av lottköparna
hava enligt utredningen kommit i svårt ekonomiskt betryck och
icke förmått fullgöra sin betalningsskyldighet mot kronan. I anledning
av framställningar från lottköparna, huvudsakligen sådana som förvärvat
obebyggda lotter och sedermera bebyggt dessa, har Kungl. Majit
såsom ovan nämnts den 30 april 1927 beviljat visst kortare anstånd
med erläggande av oguldna köpeskillingsräntor. Vad sålunda åtgjorts
har av utredningen att döma icke undanröjt de föreliggande svårigheterna.
15
Kungl. Maj:ts proposition Nr. 4.
Framställningar löreligga nu om ytterligare åtgärder för lindrande av
köparnas villkor. Lottköparna hava sålunda hemställt, i huvudsak, att
få vissa oguldna räntor å köpeskillingarna eiterskänkta samt så stor del
av kapitalskulden till kronan avskriven, som kunde prövas skäligt. I anledning
av de gjorda framställningarna har ett omfattande utredningsarbete
utförts, avseende att klarlägga lotternas värden och avkastningsmöjligheter
för framtiden samt lottägarnas förmögenhetsförhållanden.
Av utredningen framgår, att flera av lottköparna alltjämt befinna sig
i en mycket svår ekonomisk ställning. Särskilt de, som nybyggt, hava
höga och delvis synnerligen illa reglerade skulder. Såsom en huvudorsak
till det'' otillfredsställande resultatet av detta egnahemsföretag angives
samstämmigt den omständigheten, att lägenheterna av egnahemsbyggarna
mottogos i vanhävdat skick. Genom de låga skördar, som särskilt
de första åren erhöllos, skulle de från lägenheterna erhållna inkomsterna
omöjligen hava räckt att täcka de löpande utgifterna. Skuldbördan,
som lör flera av lottköparna redan från början på grund av
bristande tillgång till eget kapital var hög, har härigenom ävensom genom
byggnadsarbeten och andra för lägenheternas iordningställande erforderliga
arbeten ökats.
I ärendet har från skilda håll vitsordats, att lottköparna äro mycket
arbetsamma och dugliga samt till det yttersta gjort vad i deras förmåga
stått för att hålla företagen i gång. De hava också hela tiden kvarstannat
å och behållit sina lägenheter. Det torde även få anses ådagalagt, att
lägenheterna, som i och för sig torde hava lämplig storlek och vara av
erforderlig beskaffenhet, i stort sett äro på väg att bliva bärkraftiga jordbruk.
Emellertid torde det även få anses utrett, att lottägarna, frånsett de
få som redan fullgjort sina betalningsskyldigheter, icke äro i stånd att
på en gång betala sina förfallna räntor å köpeskillingarna. Dessa obetalda
räntebelopp hava, såsom framgår av förestående uppgifter, i flera
fall kommit att uppgå till relativt mycket stora belopp. I avvaktan på
utredningens slutförande och ansökningarnas avgörande, hava vederbörande
myndigheter uppskjutit att vidtaga exekutiva åtgärder. Örn
staten skulle söka att nu utfå sina förfallna räntefordringar, torde det
vara att emotse, att lottägarnas flertal icke kunde fullgöra sina betalningsskyldigheter
och icke vore i stånd att längre behålla sina fastigheter,
å vilka de nedlagt mycket arbete, varjämte staten helt visst vid
försök att åter sälja lotterna skulle åsamkas förluster.
I syfte att få förhållandena vid lägenheterna ordnade på ett ur både statens
och lottköparnas synpunkt lämpligt sätt har nu egnahemsstyrelsen
efter ingående undersökningar å ort och ställe framlagt förslag till viss
reglering av det ekonomiska mellanhavandet mellan kronan i egenskap
av jordsäljare å ena sidan och lottköparna å den andra. Förslaget, som
tillstyrkts av domänstyrelsen och statskontoret, synes även mig vara av
beskaffenhet att böra genomföras. Med hänsyn till de speciella svång
-
16
Kungl. Maj:ts proposition Nr 4.
heter för lottköparna, som här på grund, av den förenämnda dåliga hävden
vid tillträdet förelegat, torde åtgärden knappast behöva få
prejudiceranda verkan. Jag har allsta ansett mig böra, med godtagande
av de utav myndigheterna för åtgärders vidtagande anförda
skäl, i huvudsak tillstyrka förslaget, därvid jag emellertid i några hänseenden,
vartill jag återkommer, ifrågasätter viss jämkning. Ehuru, såsom
framgår av utredningen, alla lottägarnas ställning icke är likartad.,
i det vissa av dem hava större svårigheter och andra väsentligt mindre,
synes det med hänsyn till den form, hjälpanordningen skulle erhålla, samt
vanskligheten av att inom en och samma egnahemskoloni behandla skilda
köpare olika, vara lämpligast, att på sätt myndigheterna förordat låta''
skuldregleringen få under nedan angivna förutsättningar omfatta samtliga
egnahemsköpare vid Näs kungsgård.
Till ordnande av kronans mellankavanden med lottköparna vid Näs
kungsgård tillstyrker jag i huvudsak följande åtgärder.
1) De å köpeskilling oguldna räntor, vilka belöpa på tiden intill den dag,
amorteringen enligt upprättad köpehandling skall begynna, må gäldas på så
sätt, att lottägaren utfärdar revers å ifrågavarande ränteskulds sammanlagda
belopp med rätt för kronan att inteckna reversen i fastigheten.
Å skuldbeloppet enligt denna revers erlägges ej ränta, och under fem år
från dess utfärdande erlägges ej heller amortering. Därefter amorteras
berörda skuldbelopp med en tiondel årligen under tio år. Fullgöres ej
sådan amortering, kan skuldbeloppet uppsägas till omedelbar betalning.
Eventuellt nu påförda räntor å oguldna räntebelopp avskrivas.
2) Amorteringen av den oguldna köpeskillingen framflyttas fem åi
med skyldighet för lottägaren att därå årligen erlägga ränta från den
dag, amorteringen enligt köpehandlingen skolat inträda. Därvid iakttages,
att räntan å köpeskillingen under den tid, amorteringen sålunda
uppskjutes, beräknas efter fyra procent örn året.
Vad jag sålunda tillstyrkt skiljer sig från egnahemsstyrelsens förslag
huvudsakligen däri, att jag med hänsyn till vikten av att villkor ej uppställas,
som sedermera kunna i enskilda fall bliva svåra att genomföra,
ej ansett nödigt eller lämpligt att i detta sammanhang få fastställt stadgande
i avseende å den reverserade räntefordrans förmånsrätt i inteckningshänseende
i förhållande till andra i fastigheten gällande inteckningar.
Vidare har jag ansett den bestämmelsen böra införas, att
lottköparna må under den förlängda amorteringsfria tiden erlägga ränta
å ogulden köpeskilling efter samma räntefot, fyra procent, som enligt
gällande försäljningsgrunder tillämpas under de eljest amorteringsfria
åren. Sistnämnda förmån torde böra få tillkomma samtliga de lottköpare
vid Näs kungsgård, som hava att avbetala ogulden köpeskilling.
Såsom statskontoret framhållit torde riksdagens medgivande till de
föreslagna åtgärderna erfordras.
17
Kungl. Majlis proposition Nr 4.
På grund av det anförda (hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen att medgiva,
att innehavare av från Näs kungsgård i Husby socken av Kopparbergs
län försålda lotter må, i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag ovan
tillstyrkt, medgivas anstånd med erläggande av räntor och amorteringå
köpeskilling, därvid under den förlängda amorteringsfria tiden ränta å
ogulden köpeskilling beräknas efter fyra procent örn året.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt.
förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Hilgo Nordlander.
Bihang lill riksdagens prof okoll 1931. I sami. // a haft. (X r ''id
18
Kungl. May.ts proposition Nr 4,
Ägare .................................... ^
K. A.
G. Gottfrid
Albin
Gustav
Edvard |
Lindberg
Berg
Johansson
Björklund
Damm
Tillträde....................................
14/ä 24
10/ia 24
14/a 25
|
14/s 25 |
14/3 25
Areal: hektar odlad jord cirka......
15
13.5 j
19
15 !
6.5
» övrig mark » ......
6
9.5 :
3
9 |
4.5
Inköpspris................................
6,000
7,000
3,400
6,000
4,600
obebyggt
delvis be-
obebyggt
obebyggt
obebyggt
A läg• nedlagda bij g g tiads kos In. c:a
7,500
bj’ggt
8,000
12,000
7,500 ;
10,000
Uppskattat nuvarande värde å från
kronan inköpt jord och skog c:a
6,500
5,800
•
6,300
6,000
3,400
Uppskattat nuvarande värde å därå
befintliga byggnader, cirka .....
3,500
3,800
5,700
4,000
5,600 !
Fleia lågenheten sålunda nu värd
10,000
9,600
12,000
10,000
9,000 |
Värde å återstående byggnadsarbe- ten, cirka .............................
1,500
200
1,000
500
- |
Beviljade o. utbekomna egnahems- lån ......................................
5,000
4,700
7,000
5,000
4,000
Beviljade o. utbekomna egnahems- premielån ...........................
1,500
1,500
1,500
1,500
1,500
Tillgångar:
Av kronan förvärvad fastighet......
10,000
9,600
12,000
10,000
9,000
|
Kreatur ....................................
1,850
2,000
1,700
2,100
1,200
Andra inventarier .....................
800
1,300
1,200
900
1,700 j
Andra tillgångar ........................
—
150
—
—
—
Summa tillgångar
12,650
13,050
14,900
13,000
11,900 !
I
Skulder:
Ogulden köpeskilling..................
5,385
6,300
3,060
5,400
4,140
Obetalda räntor härå till d. n/i2 29
1,077
1,260
586.8 4,
1,080
793.96
Skuld å egnahemslån..................
5,000
4,700
7,000
5,000
4,000
Obetalda räntor härå till sl/ia 29
—
—
—
160
57
Övriga skulder:
Växlar....................................
1,665
855
3,755
| 1,125
785
Banklån................................
4,500
200
1,750
—
Andra lån..............................
—
750
—
700
750
Diverse övriga skulder ............
679
820
2,350
355
650
Summa skulder
18,306
14,885
18,501.84
| 13,820
11,175.96
Tillgångar utöver skulderna........
1 —5,656
j —1,835
— 3,601.84
! —820
+ 724.04
Taxeringsvärde..........................
10,500
10,100
9,200
11,300
7,200
Kungl. Majlis proposition Nr 4.
Bilaga
19
Karl .1.
Sellfors
1
Joh. Åhl j
a. y.
Nordlöv
And.
Wiklund
Wilh.
Ericsson
K. Ejnar
Karlsson
Gust.
Carlsson
Karl
Torslund
Joh.
Boström
14/s 25
1 16-5
; 14-5
| 7,500
| obebyggt
1h 25 j
8.5 !
5
5,000
abet), till- skottsjord
n/s 25
13-5
5-5
6,000 |
obebyggt
14/s 25
13-5 !
6
9,000
bebyggt
14/s 25
7
1
4,500
bebyggt
14/n 25
13 |
6*5
4,500 1
obeb. till-i
skottsjord
!
,4/s 25 j
6*5 i
6*5
2,500
obebyggt
14/s 25
8 1
1
1,200
obebyggt
14/4 25
11-5
21
9,600
bebyggt
t 8,000
3,000 i
500
-
— j
6,000 |
—
1,000
i i
■ 7,700
3,800
5,900 |
6,700
3,000
5,700 i
3,200 I
1,500 i
6,800
i
4,300 i
2,600
3,300
1,600
- i
2,800 j
—
4,200
12,000
3,800
8,500 !
10,000 1
4,600
5,700 1
6,000 |
1,500
11,000
! 700
1
—
2,000
_.
reparation
800
600 |
-
—
j 5,000
—
lån sökt
—
—
__
—
—
—
1 1,500
i
—
—
—
—
i -
i
-
—
: 12,000
3,800
8,500
10,000
4,600
j 5,700
6,000
1,500
11,000 i
)
6,000
—
—
I 5,000
—
- 1
2,400
1,400
3,500
2,350
1,000
| 1,400
1,400
900
2,200 1
800
1,100
1,800
1,100
1,000
800
900
750
1,100
100
1 -
—
i —
—
i ~
—
- 1
15,300
| 12,300
1 13,800
!
13,450
6,600
1
j 12,900
8,300
3,150
| 14,300 i
j 6,750
4,500
J 5,400
j 8,100
4,050
*
j
| 2,250
1,080
! 1,000 !
1,294-50
—
1,035.60
648
162
j 341.50
86.ic
i “
5,000
| —
| '' —
| —
—
1 “
—
—
i 400
!
1 —
—
! _
|
>
■:
1,450
| —
779
825
—
575
—
!
130
100
] 2,000
700
1 300
—
8,000
500
600
—
| 2,400
j -
2,000
—
—
900
j 412
1 200
| 211
260
430
160
400
| 150
75
i 17,306-5
ol 7,800
! 7,725-fi
oj 11,833
4,642
8,735
| 3,491.5
2,946.4
[> 1,475
1—2,006.5
o| +4,500
1+6,074.4
oj + 1,617
| + 1,958
j +4,165
|+4,808.5<
j -j- 203.6
oj+ 12,825
17,600
I111,200
'' 8,200
12,000
5,100
| 314,100
4,500
1,800
j 12,000
1 Därav 5,600 kronor för av kronan förvärvade lägenheten och 5,600 kronor för förut ägd
» Därav 8,500 kronor för av kronan förvärvade lägenheten och 5,600 kronor för förut ägd
fastighet.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1931:65 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anstånd för lottköpare från Näs kungsgård i Kopparbergs län med erläggande av oguldna a1 i texten
- JoU 1931:21 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anstånd för lottköpare från Näs kungsgård i Kopparbergs län med erläggande av oguldna räntor och amo s. 1 i texten