Sök i Ratio Lex

Angående postavgifter för tidningar m. m

1931-01-23 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1931:48, Angående postavgifter för tidningar m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 48.

1

Nr 48.

Kungl. Majus proposition till riksdagen angående postavgifter

för tidningar m. m.; given Stockholms slott

den 23 januari 1931.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Ola Jeppsson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 23 januari 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Kamel, statsråden

Gaede, Hamein, von Stockensteöm, Stadenee, Gyllensvärd,

Laesson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Departementschefen, statsrådet Jeppsson anför efter gemensam beredning

med chefen för finansdepartementet:

I skrivelse den 11 februari 1929 framlade generalpoststyrelsen förslag

rörande vissa ändringar i gällande inrikes postavgifter, gående ut på återinförande

av lokalporto för korsbandsförsändelser, ändring beträffande avgiften

för ilpaket, nedsättning av vissa avgifter i tidningsrörelsen samt reglering

av postanvisnings- och postförskottsavgifterna. Förslaget avsåg taxelättnader,

som i sin helhet beräknades medföra en minskning i postverkets

inkomster med omkring 1,500,000 kronor för år räknat.

Samtidigt föreslogs viss nedsättning av utbetalningsavgiften i postgirorörelsen.

Bihang till riksdagens protokoll 193!. 1 sami. 42 haft. (Nr 48.)

162 31

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Majlis proposition nr 48.

I sin omförmälda skrivelse framhöll generalpoststyrelsen i samband med

behandling av postavgifterna i tidningsrörelsen, att en fullständig undersökning

rörande kostnaderna för envar av postverkets olika rörelsegrenar

syntes erforderlig, innan ändring kunde vidtagas beträffande avgifterna vid

postabonnemang å tidning.

På grundval av generalpoststyrelsens förslag gjordes i proposition nr 233

till 1929 års riksdag framställning till riksdagen om vissa jämkningar i bestämmelserna

beträffande inrikes postavgifter. I propositionen blevo —- närmast

med hänsyn till frågans betydelse för statsregleringen — styrelsens

förslag örn reglering av avgifterna för postanvisning och postförskott samt

örn nedsättning av utbetalningsavgiften i postgirorörelsen icke upptagna.

I övrigt biträddes vad generalpoststyrelsen ifrågasatt.

Riksdagens bevillningsutskott framhöll i betänkande (nr 26) över propositionen,

att utskottet i avvaktan på resultatet av den av generalpoststyrelsen

avsedda undersökningen beträffande kostnaderna för postverkets olika

rörelsegrenar icke ansett lämpligt att överhuvud ändringar vidtoges i gällande

postavgifter utan att alldeles särskilda skäl därtill förelåge. Utskottet

fann i anslutning härtill, att med ett genomförande av de i propositionen

framlagda ändringsförslagen borde kunna utan olägenhet anstå. På grund

härav förordade utskottet endast förlängning intill utgången av år 1930 av

giltighetstiden för gällande provisoriska bestämmelser i fråga örn villkoren

för postbefordran av tidningar och andra periodiska skrifter.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag (skrivelse nr 267).

Vid 1930 års riksdag beslöts (proposition nr 38, riksdagens skrivelse nr

59) ny förlängning intill utgången av år 1931 av giltighetstiden för nyssnämnda

provisoriska bestämmelser rörande villkoren för postbefordran av

tidningar m. m. Kungörelse i ämnet utfärdades den 28 mars 1930 (nr 53).

I skrivelse den 9 januari 1931 har nu generalpoststyrelsen gjort framställning

örn genomförande från och med den 1 juli 1931 av vissa taxesänkningar,

vilka skulle medföra en årlig inkomstminskning av omkring 1,500,000 kronor.

Styrelsen har därvid erinrat, att styrelsen i skrivelse den 11 november 1930

föreslagit beräkning i riksstaten för budgetåret 1931/1932 av inkomstöverskottet

av poströrelsen till ett belopp, som uppskattats under förutsättning

att nämnda taxelättnader komme till stånd.

Styrelsen anför i sin framställning, bland annat, att för samtliga försändelseslag

tillsammans — med undantag för tidningarna — de nuvarande postavgifterna

beräknades vara 49 procent högre än de avgifter, som upptagits

år 1914. Aven örn de nuvarande postavgifterna, vilka varit i stort sett oförändrade

sedan den 1 juli 1925, med hänsyn till den allmänna prisnivån

icke kunde, såsom helhet betraktade, sägas vara särskilt betungande för korrespondenterna,

gällde dock icke detta omdöme om avgifterna i samtliga

rörelsegrenar. För vissa försändelseslag befunne sig avgifterna för närvarande

vid en sådan höjd, att ökningen sedan år 1914 motsvarades av ett

väsentligt högre procenttal än det nj7ss såsom genomsnittligt angivna. I

sådana fall funne styrelsen det önskvärt, att avgifterna nedbringades.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majus proposition nr 48.

Styrelsen omnämner vidare, att förberörda utredning rörande kostnaderna

för postverkets olika rörelsegrenar — vilken närmast påkallats av frågan örn

avgifterna vid postabonnemang å tidning — numera slutförts. Styrelsen förklarar

sig emellertid först efter ytterligare utredning — vilken icke ansetts

kunna avslutas i sådan tid, att resultatet kan föreläggas 1931 års riksdag —

ämna framlägga förslag i fråga örn avgifterna vid dylikt postabonnemang.

Beträffande de avgifter, som avsågos i förberörda skrivelse den 11 februari

1929, uttalar styrelsen vidare sin avsikt vara att framdeles, likaledes efter

ytterligare utredning, avgiva förnyat förslag.

De taxelättnader, som av styrelsen nu föreslås, avse i första hand avgifterna

för postpaket. Beträffande den närmare innebörden av förslaget härutinnan

får jag hänvisa till handlingarna i ärendet. Vidare upprepar styrelsen

sitt år 1929 framlagda förslag, att den särskilda tilläggsavgiften för

ilpaket, vilken för närvarande utgår med 100 procent av befordringsavgiften

men med lägst 1 krona, skulle bestämmas till nämnda procenttal utan särskild

minimiavgift. <

De sålunda angivna taxeändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1931.

Sänkningarna av avgifterna för postpaket beräknas medföra en minskning av

postverkets intäkter av paketrörelsen med omkring 1,700,000 kronor, men då ett

billigare paketporto ansetts komma att väsentligt stegra trafiken, har generalpoststyrelsen

utgått från a t ti n k o/n s t m i n s k n i n g e n icke kommer att överstiga 1,500,000

kronor. Rörande den ekonomiska innebörden av förslaget örn slopande av

minimiavgiften för ilpaket yttrar styrelsen, att några tillförlitligare siffror

härutinnan icke kunde meddelas men att man kunde utgå från att berörda

ändring icke komme att hava någon märkbar ekonomisk konsekvens för

postverket.

Med avseende å avgifterna i postverkets tidningsrörelse, vilka under de

senaste åren bestämts för ett år i sänder, framhåller generalpoststyrelsen

önskvärdheten av att tidningsavgifterna, liksom övriga postavgifter, bestämmas

att gälla tills vidare. Då dessutom vissa ändringar beträffande andra bestämmelser

i tidningsförordningen enligt styrelsens mening äro erforderliga,

förklarar sig styrelsen hava för avsikt att snarast möjligt upptaga frågan om

en ny tidningsförordning. Sedan numera resultatet av undersökningen angående

postverkets kostnader för de olika rörelsegrenarna föreligger, ämnar

styrelsen, efter verkställande av ytterligare några förarbeten, föreslå Kungl.

Majit att tillkalla särskilda sakkunniga med uppdrag att biträda vid uppgörandet

av förslag till ny dylik förordning. Styrelsen har funnit önskvärt,

att förslag i ämnet kan till Kungl. Majit inkomma vid sådan tid under år

1931, att frågan härom kan föreläggas nästa års riksdag. På grund härav

föreslår styrelsen, att nu utgående postavgifter i tidningsrörelsen tillämpas

under ytterligare ett år.

I ärendet har järnvägsstyrelsen inkommit med en skrivelse, vari styrelsen

med anledning av förslaget om sänkning av avgifterna för postpaket fäst

s. 4 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

4 Kungl. Majus proposition nr 48.

uppmärksamheten på de verkningar, som en dylik taxeändring skulle medföra

för såväl statens som enskilda järnvägars inkomster av pakettrafik, samt

gjort gällande, att örn det ansåges lämpligt att förbilliga de pakettransporter,

som ombesörjdes av postverket, konsekvensen bjöde att i samma mån förbilliga

statens järnvägars pakettransporter.

Till en början vill jag erinra att — såsom generalpoststyrelsen i sin förevarande

skrivelse också omnämnt — riksräkenskapsverket i sin inkomstberäkning

för nästkommande budgetår utgått från att av styrelsen föreslagna

taxenedsättningar icke skulle komma till stånd, en uppfattning som motiverats

med att det statsfinansiella läget syntes utesluta en minskning av

statsinkomsterna med ett så avsevärt belopp, som nämnda taxesänkningar

skulle medföra. Vid behandling i årets statsverksproposition av frågan örn

beräkningen av postverkets överskott för nästkommande budgetår har chefen

för finansdepartementet, efter samråd med mig, stannat för den uppfattningen,

att det med hänsyn till det statsfinansiella läget borde tills vidare

anstå med sänkning av postavgifterna, samt i anslutning härtill biträtt riksräkenskapsverkets

beräkning av postverkets inkomstöverskott''.

I överensstämmelse med den mening, som alltså på denna punkt legat till

grund för riksstatsförslagets uppgörande, lärer det av generalpoststyrelsen

framställda förslaget örn nedsättning av vissa postavgifter icke nu böra upptagas

till prövning. Aven en annan omständighet feynes mig tala för ett dylikt

ståndpunktstagande. Visserligen har, såsom av den föregående redogörelsen

framgår, den förut omförmälda undersökningen rörande kostnaderna för postverkets

olika rörelsegrenar nyligen avslutats, men denna undersökning har

dock, före framläggande av förslag till ändrade bestämmelser i vissa viktiga

hänseenden, ansetts böra kompletteras med ytterligare utredningar på en del

punkter. Det torde få betraktas såsom önskvärt, att före prövning av spörsmålet

örn ändringar beträffande postavgifterna slutförandet av dessa ytterligare

utredningar avvaktas, varigenom skulle vinnas möjlighet att bättre än

vad nu kan ske överblicka behovet och verkningarna av omläggningar i skilda

hänseenden. Under sålunda angivna omständigheter har jag icke heller anledning

att nu ingå på vad från järnvägsstyrelsens sida anförts i ärendet.

Vid den ståndpunkt jag här intagit finner jag mig alltså för närvarande

allenast böra tillstyrka den av generalpoststyrelsen föreslagna förlängningen

på ytterligare ett år av giltighetstiden för nu gällande provisoriska bestämmelser

rörande villkoren för postbefordran av tidningar m. m.

Innan jag gör hemställan härom, tillåter jag mig i korthet beröra fråga

örn avgiften för befordran av reklamartiklar m. m. I detta ämne har

generalpoststyrelsen gjort framställning i skrivelse den 6 december 1929.

I den män föremål av ifrågavarande slag — anteckningsböcker, väggalmanackor,

pappersknivar, linjaler och dylikt — icke uppfylla villkoren för

befordran mot trycksaksporto, måste de för närvarande taxeras såsom brev

eller paket. De betinga härigenom ett porto, som icke kan anses stå i rimligt

förhållande till tarifferingen av liknande försändelser och som också van
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Majus proposition nr 48.

ligen ställer sig för högt i jämförelse med varans värde. Enahanda förhållande

föreligger även i fråga örn portot för smärre varusändningar, som

icke äro att hänföra till reklamartiklar och ej heller liava karaktär av varuprov.

I sin förenämnda skrivelse meddelar generalpoststyrelsen, att korrespondenter

vid upprepade tillfällen framhållit behovet av billigare befordringssätt för

artiklar av ifrågavarande slag. Styrelsen hade emellertid före prövning av

frågan härom ansett sig böra avvakta det beslut, 1929 års världspostkongress

i London kunde komma att fatta i anledning av väckt förslag örn införande

i den internationella postutväxlingen av ett nytt försändelseslag, s. k. småpaket,

för den händelse det skulle befinnas lämpligt att införa någon motsvarighet

till småpaketen i den inrikes postutväxlingen, varigenom vidtagande

av särskild anordning för försändning av reklamartiklar och dylikt skulle

kunna undvikas.

Sedan kongressen biträtt förslaget örn småpaketens införande såsom försändelseslag

i den internationella postutväxlingen, har generalpoststyrelsen

tagit förevarande spörsmål i övervägande. På närmare angivna skäl — beträffande

vilka jag tillåter mig hänvisa till handlingarna — har emellertid

styrelsen ansett sig icke kunna, åtminstone för närvarande, förorda småpaketens

införande i den inrikes postutväxlingen. Vid sådant förhållande

och sedan Stockholms handelskammare uttalat, att ett billigare porto för

reklamartiklar komme att bliva till stor nytta för affärslivet, har styrelsen

funnit sig böra överväga, huruvida icke varusändningar av nu ifrågavarande

slag skulle kunna försändas efter taxan för varuprov. Efter erinran, att

postverkets taxor icke alltid äro bestämda med hänsyn till det större eller

mindre arbete som en försändelse åsamkar verket utan ofta med avseende

å innehållet, yttrar styrelsen härom följande:

För att befordras efter taxan för varuprov — 5 öre per 100 gram, minimiavgift

10 öre — skall försändelse, såsom av benämningen framgår, innehålla

prov på en vara. Detta är den allmänna regeln, men enligt såväl internationella

som inrikes svenska bestämmelser får taxan för varuprov tillämpas

jämväl för vissa varuslag, även örn försändningen icke sker såsom prov.

Detta gäller klichéer, enstaka nycklar, avskurna levande blommor, naturhistoriska

och patologiska föremål samt tuber med serum. Förutsättningen

för sådan taxering är dock — med visst undantag för tuber med serum —

att föremålen icke sändas i handelsändamål och att försändelserna uppfylla

för varuprov stadgade villkor i fråga örn inslagning, maximimått och maximivikt.

Dessa bestämmelser tillämpas i den inrikes postutväxlingen jämlikt Kungl.

Maj:ts brev till generalpoststyrelsen den 8 april 1925.

fett medgivande att på enahanda villkor tillämpa taxan för varuprov även

å reklamförsändelser och dylikt skulle euligt generalpoststyrelsens mening

icke medföra några vittgående konsekvenser varken för postbehandlingen

eller för postverkets ekonomi. I sistnämnda hänseende har generalpoststyrelsen

anledning antaga, att postverket skulle tillföras i viss män ökad portointäkt,

enär de enligt nuvarande taxebestämmelser höga avgifterna avhållit

korrespondenter från att begagna postverket för distribution av sådana artiklar,

varom nu är fråga.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Departementschefen.

Kungl. Majus proposition nr 48.

Sådant medgivande, som nu ifrågasatts, borde dock i regel lämnas endast

vid massinlämning, varvid postverket skulle äga rätt att — såsom fallet är

med masskorsband — uppskjuta såväl avsändandet som utdelningen till för

postverket lämplig lägenhet.

I praktiken förekomma också gränsfall — t. ex. beträffande vissa slags

mönster — då korrespondenterna anse goda skäl föreligga för användningen

av varuprovsportot, ehuru en strikt tolkning av bestämmelserna lägger hinder

i vägen därför. Med anledning härav vore det önskvärt, att generalpoststyrelsen

ägde något friare händer i förevarande hänseende.

På grund av det anförda har generalpoststyrelsen hemställt, att Kungl.

Majit ville förklara, att i den inrikes postutväxlingen må, på de villkor

generalpoststyrelsen äger bestämma, efter taxan för varuprov befordras jämväl

reklamartiklar och andra mindre varusändningar, under förutsättning att

försändelserna uppfylla de för varuprov i allmänhet gällande bestämmelserna.

Såsom av generalpoststyrelsens redogörelse framgår, måste för närvarande

en försändelse, innehållande reklamartiklar eller dylikt, i den mån den icke

uppfyller villkoren för befordran mot trycksaksporto, taxeras såsom brev

eller paket. I åtskilliga fall torde detta medföra, att portot väsentligt överstiger

varans eget värde. Detta förhållande har i sin tur haft till följd, att

korrespondenter föredragit att icke anlita postverket för befordran av dylika

försändelser.

Enligt generalpoststyrelsens förslag skulle försändelser av nämnda slag,

i regel massförsändelser, befordras mot den för varuprov gällande avgiften,

5 öre för 100 gram och minimiavgift 10 öre, samt under de för varuprov i

övrigt gällande villkoren med avseende å storlek och vikt m. m. Innebörden

av denna avgiftsbestämning i jämförelse med taxan för brev och paket i

inrikes postutväxling framgår av följande sammanställning:

För

to för

Vikt

lokal

Brev

annat

Paket

Varuprov

gram

öre

öre

öre

öre

100..............................................................

... 20

30

60

10

200..............................................................

... 30

45

60

10

250...............................................................

... 30

45

60

15

300...........................................................

- 40

60

60

15

500.................................................................

... 40

60

60

25

Den av styrelsen föreslagna åtgärden

skulle

sålunda

tydligen

medföra av-

sevärda fördelar för korrespondenterna. Någon minskning av postverkets

inkomster torde berörda åtgärd icke komma att medföra. Tvärtom lärer,

såsom generalpoststyrelsen framhållit, kunna antagas att den ifrågasatta anordningen

skall föranleda ökad portointäkt. Då här icke är fråga örn ändring

i gällande portosatser utan endast örn hänförande av en del artiklar till visst

försändelseslag, synes ett avgörande i denna fråga icke behöva anstå i avvaktan

på en blivande revision av taxebestämmelserna.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kunell. Maj:ts proposition nr 48.

Med hänsyn till vad nu anförts och då den avsedda åtgärden synes

kunna få en viss betydelse för näringslivet i landet, är jag för min del beredd

tillstyrka bifall till generalpoststyrelsens framställning. Det har emellertid

synts mig lämpligt, att riksdagen beredes tillfälle att, örn den så önskar,

uttala sig i frågan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts får jag hemställa, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen besluta,

att kungörelsen den 29 maj 1925 (nr 150) örn vissa ändringar

i förordningen den 17 juni 1916 (nr 216) angående villkoren för

postbefordran av tidningar och andra periodiska skrifter, vilken

kungörelse med viss ändring gäller till och med den 31 december

1931, skall äga fortsatt tillämpning till och med den 31

december 1932, dock att dels vad i 8 § stadgas icke skall tilllämpas

beträffande sådana abonnemang för år 1933, som verkställas

under år 1932, dels ock 11 § 1 mom. a) skall hava följande

ändrade lydelse:

a) för utgivarkorsband i allmänhet:

12 öre för varje vikt av ett halvt kilogram eller del av halvt

kilogram, varvid utgivarkorsband, vars vikt understiger 25 gram,

taxeras som örn det vägde 25 gram.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Fredric Hawerman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1931:143 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående postavgifter för tidningar m. m. a1 i texten
  2. BevU 1931:26 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående postavgifter för tidningar m. m. jämte en i ämnet väckt motion. a1 i texten