Angående vissa åtgärder till beteskulturens främjande
1931-01-30 · 24 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 22 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1931:5, Angående vissa åtgärder till beteskulturens främjande
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 5.
1
Nr 5.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa åtgärder till
beteskulturens främjande; given Stockholms slott den 30 januari
1931.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
B. v. Stockenström.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Hajd Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30 januari
1931.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,
Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Departementschefen, statsrådet von Stockenström anför:
I årets statsverksproposition, nionde huvudtiteln, punkt 81, har Kungl.
Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som
kunde varda riksdagen förelagd, för vissa åtgärder för heteskulturens främjande
beräkna för budgetåret 1931/1932 ett belopp av 30,000 kronor.
Sedan beredningen av ärendet numera slutförts, anhåller jag att ånyo få
anmäla frågan.
Hilland riksdagens protokoll 1931. 1 sami. U l> höft. (Nr 5.) i
2
Kungl. Majlis proposition Nr 5.
Vid 1930 års riksdag hemställdes i de likalydande motionerna I: 337 och
II: 553, bland annat, att anslag måtte anvisas för beteskulturens befrämjande
att utgå såsom bidrag till svenska betes- och vallföreningen, nämligen dels
500 kronor för fröodling av de inom Norrland viktigaste betesgräsen, dels
20,400 kronor, varav 11,400 kronor såsom engångsanslag, för anordnande
av kultiveringsförsök för utrönande av vilka metoder, som borde förordas
vid beteskulturens införande på olikartade jordområden i Norrland, dels
ock 42,000 kronor, varav 12,000 kronor såsom engångsanslag, för anordnande
av fyra kontrollgårdar.
Motionerna remitterades till särskilda utskottet, som över desamma inhämtade
yttrande av lantbruksstyrelsen.
Lantbruksstyrelsen framhöll, att man såväl utom som inom landet på
senare tid ägnat allt större uppmärksamhet åt frågan, huruvida en betydligt
större del av den för en viss produktion erforderliga myckenheten foder
icke skulle kunna produceras inom jordbruket självt. Ej minst hade intresset
därvid inriktats på möjligheten att undgå de dyrbara inköpen av de
oftast utländska äggviterika kraftfodermedlen. Genom numera vunnen erfarenhet
hade konstaterats, att detta syfte i ej ringa grad kunde ernås genom
ett rationellt utnyttjande av vid olika jordbruk förefintliga möjligheter
att anordna kulturbeten. Svenska betes- och vallföreningen hade på detta
område nedlagt ett förtjänstfullt arbete men ytterligare undersökningar vore
alltjämt av nöden. Den moderna vallkulturen syntes emellertid dessutom
erbjuda vissa möjligheter till produktion av även för vinterutfodringen
lämpat foder av sådan sammansättning, att det i viss mån kunde ersätta
de under denna utfodringstid hittills allmänt använda främmande kraftfodermedlen.
Här vore man inne på ett område, där jämförelsevis få och
mindre omfattande erfarenhetsrön ännu förelåge och där fältet stöde öppet
för anställande av praktiskt-vetenskaplig forskning och inhämtande av praktisk
erfarenhet.
Lantbruksstyrelsen förklarade sig därför dela motionärernas uppfattning
örn önskvärdheten av att möjlighet, i den mån sådan icke redan kunde anses
föreligga, bereddes att till grundlig och sakkunnig utredning upptaga
de, så vitt man kunde bedöma, viktiga spörsmål, som omförmäldes i motionerna.
Emellertid torde det utkast till den tilltänkta verksamhetens
praktiska utförande och kostnaderna härför, som förelåge i motionerna,
knappast giva tillräckligt stöd för en säker mening angående denna del av
spörsmålet och därmed eventuellt förenade anslagsbehov. Styrelsen påpekade,
att förslaget icke varit föremål för ingående granskning av sakkunniga
myndigheter — styrelsen hade på den korta tid, som stått till buds för
yttrandets avgivande, icke kunnat åstadkomma en mera ingående utredning
— och framhölle särskilt, att tillräcklig undersökning icke syntes hava skett
angående eventuellt förefintliga möjligheter att genom utnyttjande av andra
statliga eller statsunderstödda institutioner, som vore verksamma på hithörande
eller närliggande områden, nedbringa kostnaderna och förebygga
dubbelarbete. Under sådana förhållanden och då det syntes önskvärt, att i
motionerna förordad undersöknings och forskningsverksamhet ju förr dess
hellre bomme till stånd, syntes ett eventuellt statsanslag böra ställas till
Kungl. Maj:ts förfogande för att, sedan verksamhetens planläggning gjorts
till föremål för sedvanlig utredning, på det sätt och i den mån, Kungl.
Majit kunde finna skäligt, användas för ändamålet.
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 5.
Ärendet upptogs av särskilda utskottet till prövning i samband med
handläggningen av Kungl. Maj:ts till riksdagen avlåtna proposition, nr 266,
angående vissa åtgärder för mejerihanteringens och smörexportens befrämjande.
I sitt utlåtande nr 3 framhöll utskottet (sid. 42), att utskottet funne
det angeläget, att alla möjligheter till produktionens förbilligande tillvaratoges.
Utskottet anförde vidare i huvudsak följande. En sådan möjlighet
av betydande räckvidd läge otvivelaktigt i en övergång i större utsträckning
till billigare inhemskt foder. Utskottet delade till fullo motionärernas
uppfattning angående vikten utav, att i sådant syfte ytterligare
åtgärder snarast vidtoges till beteskulturens befrämjande. I likhet med
vad lantbruksstyrelsen hade anfört i infordrat yttrande, ansåge utskottet
emellertid, att de av motionärerna föreslagna åtgärderna, som skulle medföra
relativt betydande årliga anslag av statsmedel, måste underkastas närmare
granskning av sakkunniga myndigheter. Ehuruväl ett bifall till motionärernas
yrkanden sålunda icke då torde kunna ifrågakomma, borde
emellertid enligt utskottets mening i detta sammanhang framhållas angelägenheten
utav, att erforderlig ytterligare utredning angående åtgärder i
berörda syfte måtte bedrivas med sådan skyndsamhet, att förslag i ämnet
kunde föreläggas nästkommande års riksdag. I enlighet härmed hemställde
utskottet, att motionerna i förevarande delar ej måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd. Riksdagen beslöt i överensstämmelse med utskottets hemställan.
Den 3 juli 1930 anbefallde Kungl. Maj:t lantbruksstyrelsen att, efter
hörande av svenska betes- och vallföreningen, skyndsamt verkställa sådan
ytterligare utredning rörande de i ovannämnda motioner framförda förslag
angående beteskulturens främjande, som ifrågasattes i särskilda utskottets
förenämnda utlåtande, samt till Kungl. Majit inkomma med förslag i sådan
tid, att proposition i ämnet kunde föreläggas 1931 års riksdag.
Med skrivelse den 27 november 1930 har lantbruksstyrelsen avlämnat
utredning i ämnet samt överlämnat ett av svenska betes- och vallföreningen,
på lantbruksstyrelsens anmodan, den 7 november 1930 avgivet yttrande.
Till följd av remiss hava utlåtanden i ärenden avgivits den 18
december 1930 av styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet
samt den 5 januari 1931 av statskontoret.
Föreningen —- vars förslag i ämnet i allt väsentligt överensstämma med
vad som föreslagits i ovanberörda motioner -— hemställer, att för budgetåret
1931/1932 måtte anvisas ett statsanslag till belopp av 63,400 kronor,
att av föreningen användas sålunda:
a) fröodlingsfäit i Norrland............................................................ kronor 1,000
b) 3 kultiveringsförsök i Norrland:
engångskostnader............................................ kronor 11,400
årskostnader ........................................................ »________9,000 » 20,400
Vallodlingens
betydelse för
lanthushållningen.
4 Kungl. Majds proposition Nr 5.
c) anordnande av 4 kontrollgårdar:
engångskostnader....................................... kronor 10,000
årskostnader ......................................... » 32,000 kronor 42,000
tillhopa kronor 63,400.
Inledningsvis redogör föreningen för vallodlingens och särskilt betesvallens
betydelse för lanthushållningen. Av föreningens framställning samt remissyttrandena
inhämtas härom i huvudsak följande.
För lanthushållningens ekonomi spelade, enligt föreningen, den animala
produktionen jämte den härför erforderliga växtodlingen en mycket
dominerande roll. Detta framginge tydligt nog av det förhållandet, att
landets mjölkproduktion beräknades till omkring 4,100,000 ton och köttproduktion
till omkring 100,000—120,000 ton årligen. Endast mjölkproduktionen
beräknades, år 1929 representera ett värde av omkring 500,000,000
kronor mot omkring 418,000,000 kronor för rikets spannmålsskörd. Åkerbrukets
hela vegetabiliska produktion (betet dock ej inräknat) beräknades
för samma år till ett värde av 1,063,000,000 kronor; 80—85 procent därav
användes emellertid till foder. Det förnämsta fodret för alla gräsätande
djur vore under sommarhalvåret bete och vintertiden hö. Av rikets åkerareal,
beräknad till 3,716,000 hektar, utgjorde också 1,330,000 hektar vall,
utom 137,000 hektar åkerjordsbete. Till foderarealen hänfördes vidare 526,000
hektar slåtteräng och 743,000 hektar betesäng.
Möjligheten att åstadkomma även en ringa förbättring med avseende på
de ekonomiska förutsättningarna för vår djurhållning, borde sålunda från
det allmännas sida beaktas. Så skulle en minskning av mjölkens framställningskostnad
med blott 1 öre per kilogram betyda en årlig besparing
för vårt jordbruk av 40 miljoner kronor.
Intet annat område inom vår lanthushållning torde heller erbjuda större
förbättringsmöjligheter. Erfarenheten visade nämligen, att genom lämpliga
åtgärder väsentligen ökade skördar kunde erhållas från gräsvallar av olika
slag, något som i all synnerhet ägde sin giltighet för naturliga betes- och
ängsmarker. Viktigare än att öka fodermängden torde emellertid under
nuvarande förhållanden vara en kvalitativ förbättring därav. För åstadkommande
av lämpliga foderstater för våra högproducerande ladugårdsbesättningar
erfordrades nämligen vid användning av sådant foder som vanligen
skördades betydande tillskott av äggviterikt kraftfoder, vilket till stor
del måste importeras. Så uppginge förbrukningen i vårt land av foder
med utländskt ursprung under åren 1925—1927 till ett värde av över 75
miljoner kronor per år. Att ett dylikt förhållande verkade ekonomiskt
tyngande för handelsbalansen vore tydligt, och detta bleve så mycket mera
betänkligt sedan klarhet vunnits därom, att våra egna resurser för åstadkommande
av det bästa och sundaste av alla fodermedel ännu till stor del
vore outnyttjade. Erfarenheten visade dock, att produktionens förbilligande
för den enskilde odlaren möjliggjordes genom ett bättre tillvaratagande av
anförda resurser, något som just under nuvarande förhållanden borde vara
av största intresse. Detta framginge också vid en jämförelse av de anskaffningspriser
för fodermedel, vilka under de närmast föregående, i dylikt avseende
mera normala åren varit gällande. Dessa priser hade nämligen — om
man bortsåge från närvarande lågkonjunktur — hållit sig omkring:
5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 5.
för kraf t foder 15—18 öre per foderenhet
» hemmaodlad fodersäd 15—18 » » *
» rotfrukter och grönfoder 15—18 » » »
» hö ........................... 10—15 » » »
» kulturbete ...................... 5—8 » » 8
Särskilt under år 1930 hade emellertid importpriset å kraftfoder sjunkit
mycket betydligt, väl främst beroende på världsmarknadens fallande spannmålspris.
Utfodringen måste emellertid i stort grundas på hemmaproducerat
foder. Sålunda borde en beräkning av foderkostnaden för vårt jordbruk
alltid väsentligen grundas på framställningskostnaderna inony vår egen
lanthushållning och, frånsett att dessa knappast under de senare åren undergått
någon väsentlig förändring, insåges lätt, att gräsmarksfodret alltid
vore det billigaste. Erinras linge emellertid, att också världsmarknadspriset
på animala produkter under år 1930 sjunkit märkbart, varför frågan örn
utfodringens förbilligande även av detta skäl erhållit en ökad aktualitet.
Utsträckt betesgång för sommarhalvårets vidkommande och mera hö i
foderstaten för vintern borde sålunda ur ekonomisk synpunkt eftersträvas.
En betydande allmän omläggning av sättet för foderbehovets tillgodoseende
genom betes- och slåttervallar erfordrades likväl för att i dylikt avseende
komma till effektivt resultat. Främst måste den rådande äggvitebristen i
vårt inhemska foder i möjligaste mån avhjälpas. Detta kunde också ske
genom baljväxtrikare slåttervallar i växtföljden, genom tidigare skord av
fodervallarna i allmänhet samt måhända även och särskilt genom, i lämplig
utsträckning, övergång till vall av betestyp för omväxlande bete och slåtter.
Med ökade ekonomiska svårigheter och därmed minskad köpkraft tor krattfoder
hade baljväxtandelens betydelse i våra slåttervallar allt mer uppmärksammats.
Den tidigare foderskördens större äggvitevärde vore numera även
fullt konstaterad; utredning rörande den ekonomiska betydelsen därav vore
emellertid av nöden för att man i praktiken mera allmänt skulle kunna
rekommendera härför erforderliga metoder. Påvisat vore även, att vall av
betestyp lämnade avsevärd avkastning av äggvitenkt foder for ho eller
ensilageberedning. Då råproteinhalten i vanligt gräsblandat kloverho brukade
uppgå till 9—10 procent, innehölle hö från vall av betestyp enligt gjorda
undersökningar 13 — 15 procent därav och ej sällan betydligt mera.
Genom föreningens verksamhet kunde numera anses ådagalagt, att den
täta kulturvallen av betestyp lämnade det billigaste, bästa och sundaste
foder, som kunde åstadkommas, och att detta i betesstadiet hade en koraentrationsgrad,
som vore jämförlig med kraftfodrets; att kraftfoderfrågan därför
genom rationell beteskultur kunde anses löst för sommarens vidkommande;
att kulturbete lämnade tillräcklig avkastning även för upprätthållande
av den nutida höga mjölkavkastningen; att också avkastningen
per arealenhet av äggviterikt och i andra avseenden värderikt foder genom
beteskulturen bleve den högsta möjliga; samt att rationell betesdrift derför
förbilligade djurhållningen ej blott direkt utan även indirekt genom uppkomsten
av sundare och produktionskraftigare djurbesättningar.
Dessutom borde ihågkommas, att den moderna forskningen visat, att produkter
åstadkomna genom en rationellt ordnad utfodring, grundad på gräsvallarnas
foder, bleve av högre kvalitativt värde, en omständighet som särskilt
med hänsyn till den därav uppkommande vitaminhaltens hälsovärde
inom en nära framtid mer än hittills torde komma att kräva beaktande.
Vad föreningen i sådant avseende anfört, anser sig lantbruksstyrelsen i
Fröodling av
betesgräs för
Norrland.
6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 5.
stort sett kunna vitsorda. Styrelsen framhåller vidare, att, om ock den
ekonomiska betydelsen av beteskulturen med fallande foderpris icke kunde
angivas i så stora tal, som tidigare med då gällande höga pris å kraftfoder
och spannmål allmänt skett, styrelsen funne denna fortfarande vara att anse
såsom en av de viktigaste hävstängerna till förbättrande av jordbrukets
ekonomi över hela landet och icke minst i Norrland. Beteskulturens betydelse
syntes lantbruksstyrelsen vara så allmänt erkänd, att ytterligare utredning
örn behovet av erforderliga åtgärder från det allmännas sida till
denna kulturs främjande knappast torde vara av behovet påkallad.
C enir alanstaltens styrelse understryker för sin del beteskulturens stora
betydelse för vårt lands jordbruk. Av olika jordbrukstekniska problem
torde väl för närvarande betesfrågan höra till de allra viktigaste, och även
ur ekonomisk synpunkt hade betesproblemet en betydande räckvidd. Inseende
detta hade jämväl statsmakterna ägnat betesskötseln ett alltmer ökat
intresse, och för närvarande utginge till olika åtgärder för främjande av
beteskulturen efter våra förhållanden jämförelsevis stora belopp. Men örn
sålunda betesskötselns utbredning av statsmakterna stimulerades på olika
sätt, så vöre det å andra sidan av utomordentlig vikt, att utvecklingen på
detta område stöddes och befruktades av en tillräckligt omfattande forsknings-
och försöksverksamhet. Det kunde eljest befaras, att de betydande
summor, som staten och jordbruket självt årligen ställde till förfogande för
betesskötselns utbredning och rationalisering, icke bleve så väl använda
som annars skulle kunna förväntas.
Bland åtgärder till beteskulturens främjande ifrågasattes uti motionerna
i första hand anvisande till betes- och vallföreningens förfogande av ett
med 500 kronor utgående anslag till fröodling av de för Norrland viktigaste
betesgräsen.
Under framhållande av behovet utav tillgång på särskilt för Norrlands
klimat och odlingsförhållanden lämpligt frö av betesvallväxter och den nuvarande
bristen därpå föreslår betes- och vallföreningen — som tinner det
av motionärerna föreslagna beloppet av 500 kronor för lågt — att ett statsbidrag
för ändamålet av 1,000 kronor årligen under fem år måtte beviljas.
I motiveringen till detta förslag erinrar föreningen, att kemisk-växtbiologiska
anstalten i Luleå ävensom föreningen själv i förevarande syfte anställt försök
med fröodling i mindre skala, försök som visat möjligheten att inom
Norrland bedriva fröodling. Såsom bevis härför åberopas jämväl vissa försöksresultat,
för vilka redogörelse lämnats i Sveriges fröodlarförbunds årsskrift
1929.
Lantbruksstyrelsen tinner i likhet med föreningen frågan örn tillgång på
frö av för landets olika delar lämpliga sorter och stammar av betesväxter
vara, av stor betydelse för beteskulturens ändamålsenliga utveckling. Frågans
lösning torde emellertid enligt lantbruksstyrelsens mening i första hand vara
en fråga örn åstadkommande genom urval eller förädling av lämpliga sorter
och stammar. På detta stadium folie frågan emellertid inom området för
växtförädlingen. Sveriges utsädesförening hade också upptagit denna fråga
på sitt arbetsprogram; och hade riksdagen från och med budgetåret 1927/
1928 beviljat nämnda förening ökat statsanslag bland annat i syfte att möjliggöra
ett mera omfattande förädlingsarbete på detta område*. Enligt lantbruksstyrelsens
förmenande torde det få anses mest rationellt, att de allmänna
medel, som ställdes till förfogande för ändamålet, samlades på en
hand och då lios utsädesföreningen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Majlis proposition Nr 5.
Vidare vore emellertid tillgången på lämpligt frö beroende av att odling
av sådant frö verkligen koinme till stånd. Då det har sålunda vöre fråga
om att igångsätta odling, ansåge lantbruksstyrelsen goda skal tala tor att
staten genom stödjande av försöksodlingar trädde emellan, till dess att allmänheten
lärt sig inse betydelsen av att särskilt för ändamalet odlat fro
komme till användning. Emellertid ville lantbruksstyrelsen erinra, att
styrelsen i skrivelse den 12 november 1930 med utlåtande över en av Sveriges
fröodlarförbund gjord framställning örn statsanslag tillstyrkt bifall till tor
bundets ansökning om en ökning i förut utgående understöd med 1,500
kronor i syfte att sätta förbundet i tillfälle att vidtaga forsoksodhng av fro
för betesvallar. Styrelsen ansåge sig emellertid bora framhålla, att statsunderstöd
för ändamålet enligt styrelsens förmenande icke borde splittras
och att all statsunderstödd fröodling av detta slag borde ske genom
odlarförbundet. Att de statsmedel, som ansåges böra anvisas for stödjandet
av fröodlingen utav betesväxter, icke borde splittras på olika statsunderstödda
institutioner, syntes lantbruksstyrelsen så mycket mera naturligt, som
ledningen av fröodlarförbundet såsom bekant handhades av föreståndaren
för betes- och vallföreningen. Därest lantbruksstyrelsens förslag örn statsbidrag
till fröodlarförbundet skulle vinna beaktande, syntes därav bora
följa,” att understöd till fröodling av betesväxter icke därjämte borde utgå
till annan institution.
Styrelsen för centralanstalten ävensom statskontoret hava icke funnit
anledning till erinran mot vad lantbruksstyrelsen sålunda föreslagit.
Jag torde få erinra, att Kungl. Majit den 28 november 1930 med anlitande
av anslaget till befrämjande i allmänhet av jordbruk och lantmannanäringar
beviljat statsbidrag för budgetåret 1930/1931 till Sveriges
fröodlarförbund med 8,000 kronor, innebärande ett i förhållande till närmast
föregående år med 1,000 kronor ökat anslag samt innefattande medel
jämväl för anordnande av fröodlingsförsök och demonstrationsfält med
betesgräs.
I anslutning till de i motionerna angivna förslagen ifrågasätter betesoch
vallföreningen vidare anordnande av tre kultiveringsförsök i Norrland
samt anför härutinnan följande.
För framgången av det norrländska jordbruket vöre gräsm arkskulturen
särskilt avgörande. Föreningen hade också sökt att i möjligaste man verka
för tillämpningen av tidsenligare principer vid den norrländska betes- och
vallkulturen och därför i Norrland utfört en del försök, varigenom en forsta
vägledning erhållits. I trakten av Luleå hade kemisk-växtbiologiska anstalten
i samförstånd med betes- och vallföreningen arbetat i samma riktning.
Klarhet hade sålunda vunnits örn de stora möjligheter, som foreläge
för åstadkommandet av relativt rikt avkastande gräsarealer därstädes.
Under någorlunda gynnsamma förhållanden hade erhållits en avkastning,
vilken egentligen icke kunde anses stå efter den i mellersta Sverige vanligen
uppnådda. Betydande svårigheter för frågans vidareförande hade
emellertid uppställt sig såväl på grund av gammal inrotad vana vid skogsbetning
som även och ej mindre på grund av ofta förekommande egenartade
klimatiska och jordmånsförhållanden.
Kultivering
försök i
Norrland.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition Nr 5.
Utom en ekonomisk upplysningsverksamhet, med påtagliga praktiska
exempel till sitt stod, erfordrades sålunda för betes- och vallkulturens önskvärda
framförande i Norrland särskilda försök. Här kunde man icke såsom
f. n. vöre möjligt i mellersta och södra Sverige, mera allmänt rekommendera
anläggande av betesvallar på åkerjord. För anskaffande av kulturbete
skogsbetets tid vore med nuvarande krav på avkastning från
djuren omöjligt att vidhålla — måste alltså kultivering av härför erforderliga
arealer åstadkommas. Detta borde visserligen ske möjligast billigt
men givetvis aven på sådant sätt, att önskvärd effekt åstadkommes. Det hade
yiSf S1®’ yn.d®r vissa förhållanden — såsom på genomsläpplig moränjoid
med tillräcklig myllhalt och godartad växtmatta — en mera ytlig
ku Hvering kunde medföra gott resultat. Där så vore fallet, borde denna
billigare metod givetvis användas. Under andra jordmånsförhållanden åter
- pa mera ogenomsläpplig, mjäleartad jord med råhumus - syntes nödc
j j en0m U^a jorden> åstadkomma starkare kalkning o. s. v vilket
allt fordrade en med nyodling ganska jämförlig kultur. Men även detta
arbete kunde utföras pa olika sätt, medförande större eller mindre kostnader.
Den korta norrländska växtperioden nödvändiggjorde också för hög
kultur, att jorden vid vårens inträde möjligast snabbt erhölle en högre
temperatur. Denna påverkades åter av grundvattenståndet. Med hänsyn
sayal härtill som vattenståndets inverkan på fodrets kvalitet vore det av
betydelse att erhålla kännedom örn, i vad mån reglering därav genom dikning
och dränering borde tillrådas.
Det borde sålunda bliva till upplysning och hjälp för beteskulturen i
Norrland, ifall berörda synpunkter kunde klarläggas genom tillräckligt
noggranna försök och undersökningar. Nyttan härav skulle komma såväl
det norrländska jordbruket i allmänhet som även och särskilt det pågående
nyodlings- och kolonisationsarbetet till del. För ändamålet borde särskilda
kultivermgsforsok anordnas, vardera med en storlek av i sin helhet omkring
4..hektor, antingen i ett falt eller möjligen, på grund av här förekommande
ojanima markförhållanden, fördelade på flera smärre fält i varandras närhet.
Med hänsyn till de norrländska odlingsförhållandena vore lämpligt,
att ett dylikt försök anlades i Jämtlands, ett i Västernorrlands och ett i
Västerbottens lan. Behovet härav för Norrbottens vidkommande torde
kunna tillgodoses genom kemisk-växtbiologiska anstaltens arbete på området
Närmast skulle försöken i fråga avse att möjliggöra en jämförelse av
resultaten vid anläggning av kulturbete genom en billigare ytkultur med
tullstandigare uppodling under iakttagande i båda fallen av ''dräneringens
verkan (åstadkommen reglering av grundvattenståndet).
Givet vöre att kalkningens, jordympningens och hjälpsåddens ekonomiska
betydelse i ty fall skulle beaktas. För bedömande av resultaten bleve, utom
särskilda jordmans- och markbiologiska undersökningar, även nederbördsoch
temperaturobservationer samt botaniska och kemiska foderanalyser nödvandia.
För erhållande av praktiskt pålitliga resultat måste avkastningen
bedömas genom betande djur, och för komplettering härav borde särskilda
slatterytor anordnas.
Ledning för försökens, anläggning och skötsel torde kunna ordnas genom
vederbörande konsulent inom betes- och vallföreningen med biträde av lokalt
arbetande jordbruksfunktionär, vilken vore eller kunde bliva anställd inom
orten och som vintertiden hade annan sysselsättning. Föreningen hade
ertant, att ett dylikt arrangement skulle kunna tänkas, enär mern resp.
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 5.
områden, tack vare stort intresse från hushållningssällskapens sida för
beteskulturen, lämplig person härför funnes eller komme att anställas.
På grund härav och med ledning av inom föreningen vunnen erfarenhet
ansåge föreningen, i anslutning till motionärernas förslag, följande anslag
erforderliga för ett vart av försöken i fråga:
Engångskostnader.
Anläggning med erforderlig dränering, kalkning, vattenanordningar
och inhägnad (6-8 fållor) ................................ kronor 2,400
Anordningar för grundvattenståndsmätningar ........................ » 200
Kreatursvåg med frakt, erforderligt skjul och inmontering
jämte andra försöksattiraljer .................................................... » 1,000
Resor för planläggning och ledning............................................ » 200
Kronor 3,800.
Årliga kostnader.
Arvode till assistent jämte reseersättning för denne................ kronor 1,500
Gödselkostnader, extra arbeten såsom gödselspridning, rugg
slåtter,
djurens vägning resp. mjölkning m. m............. » 600
Botaniska och kemiska analyser och övriga undersökningar » 400
Ledning och kontroll, bokföring och diverse material härför » 500
Kronor 3,000.
För första året skulle sålunda erfordras:
Anläggningskostnader .................................................................... kronor 11,400
Underhåll och material................................................................... » 9,000
Kronor 20,400
och för övriga fyra år 9,000 kronor årligen.
De anförda posterna torde icke kräva mera ingående motivering. Anläggningskostnaderna
hade övervägts och icke givit anledning till anmärkning.
Övriga engångskostnader torde icke heller kunna nedbringas. Assistentarvodet
hade, av förut anförda skäl, beräknats lågt men torde kunna
tillämpas på grund av utsikten att erhålla biträde av även för annat ändamål
anställda personer, även örn någon jämkning, beträffande kostnaderna
för de olika platserna, kunde behöva ifrågakomma. I posten för gödselkostnader
samt extra arbeten av olika slag och djurens tidvisa vägning
m. m. inginge även omkostnader för erforderliga slåtterförsök och deras
genomförande, anordnande av smärre inhägnader, åtgärder för fodertorkning
o. s. v. Analyskostnaderna torde vara lågt beräknade — för botaniska
ståndortsanalyser 150 kronor samt för 12 å 15 fullständiga kemiska analyser
250 kronor — och torde icke kunna undgås, örn resultaten skulle få
önskvärd belysning. Att för lägre belopp än det angivna genomföra försöken
i fråga syntes icke tänkbart, särskilt som för desamma vissa extra
rese- och andra oförutsedda kostnader icke torde kunna undvikas.
För erhållande av praktiskt vägledande resultat borde försöken pågå
åtminstone under 5 år, varför anslagsbehovet i dess helhet sålunda komme
att uppgå till 56,400 kronor.
Genom försöken i fråga borde ej blott högst önskvärd ledning erhållas
för bedömande av vilka odlingsmetoder, som företrädesvis borde rekommenderas
i Norrland vid nyodling och kolonisation, utan även för den betydelse
-
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 5.
fulla frågan om beteskulturens rationella genomförande i allmänhet därstädes.
Detta skulle vara av värde såväl direkt för upplysningsarbetet inom
dessa vidsträckta områden som ock för erhållande av effekt av de betydande
statsanslag, som här årligen beviljades för nyodlingar och betesförbättring.
Lantbruksstyrelsen anför:
Inledningsvis erinrar styrelsen, dels att utförande av kultiveringsförsök
torde få anses falla inom ramen för betes- och vallföreningens allmänna
uppgift, dels ock att de senare årens raska stegring av föreningens
allmänna anslag upprepade gånger motiverats med de krävande uppgifter,
som ett tillgodoseende av särskilt Norrlands behov på detta område
medförde. I sådant avseende ansåge sig lantbruksstyrelsen böra erinra
örn chefens för jordbruksdepartementet yttrande till 1925 års statsverksproposition,
nionde huvudtiteln, punkt 87, varuti såsom motiv till den då
av Kungl. Majit föreslagna betydande ökningen av statsbidraget till föreningen,
bland annat framhållits, »att med hänsyn till de i Norrland rådande
säregna förhållandena och jämväl i betraktande av den där bedrivna statsunderstödda
kolonisationsverksamheten åtminstone tillsvidare en med dessa
förhållanden förtrogen konsulent borde avses för denna trakt av landet».
Jämväl vid motiveringen av ökat anslag till föreningen för budgetåret
1928/1929 hade departementschefen särskilt framhållit vikten av en vidgad
verksamhet i Norrland (se 1928: IX. H. T. p. 72), vilket motiv 1928 års riksdag
understrukit i sitt beslut för beviljad anslagshöjning (R. skr. 1928 nr
50 p. 26).
Lantbruksstyrelsen anser sig vidare icke kunna underlåta att framhålla
det anmärkningsvärda däri, att betes- och vallföreningen, som icke ifrågasatte
särskilda anslag för ifrågavarande försöksverksamhet inom Norrbotten,
syntes förutsätta, att kostnaderna därför skulle kunna inrymmas inom
ramen för växtbiologiska anstaltens allmänna anslag, vilket emellertid
ingalunda tillmätts jämförelsevis rikligare än anslaget till betes- och vallföreningen.
Lantbruksstyrelsen har ansett sig böra särskilt anmärka ovanstående, då
berörda förhållanden icke torde böra lämnas ur sikte vid bedömandet av
ett rationellt ordnande av kultiveringsförsök för betesmark inom Norrland.
Styrelsen delade nämligen betes- och vallföreningens uppfattning angående
behovet av en grundlig undersökning på förevarande område. Styrelsen
ansåge sig icke heller kunna förutsätta, att den härför erforderliga försöksverksamheten
i sin helhet skulle kunna utföras inom den anslagsram, inom
vilken de på området verksamma statsunderstödda institutionerna för närvarande
hade att röra sig. Vad föreningen anfört beträffande denna verksamhet,
i vad avsåge Norrbotten, syntes emellertid visa betydelsen av samarbete
mellan olika försöksinstitutioner med samma eller likartad verksamhet.
Lantbruksstyrelsen ansåge det icke böra vara uteslutet, att försök av
denna art skulle kunna ordnas på ett fullt tillfredsställande sätt men med
mindre kostnad för statsverket, om samarbete anordnades mellan betes- och
vallföreningen och sådan jordbruksförsöksinstitution inom Norrland, som
genom statens försorg vore innehavare av försöksgård. Innan särskilda
åtgärder vidtoges för ordnande av ifrågavarande försöksverksamhet inom
Västernorrland, syntes det därför vara nödvändigt att undersöka, huruvida
försöken i fråga icke skulle på ett mera ekonomiskt sätt kunna anordnas i
samband med försöksverksamheten vid den under styrelsens för centralanstalten
för försöks väsendet på jordbruksområdet inseende ställda, staten
11
Kungl. Maj:ts proposition Nr 5.
tillhöriga försöksgården vid Offer. För Jämtlands vidkommande ansåge
sig lantbruksstyrelsen böra ifrågasätta möjligheten att vinna vissa fördelar
genom ett samarbete med mosskulturföreningen i syfte att utnyttja försöksgården
vid Gisselås. Enligt vad lantbruksstyrelsen hade sig bekant,
förefunnes inom Jämtland redan nu en försöksverksamhet av detta slag,
ehuru kanske under enklare former genom samarbete mellan betes- och vallföreningen
och Jämtlands läns hushållningssällskap vid den sällskapet tillhöriga
egendomen Medstugan. Denna försöksverksamhet åsyftade emellertid
särskilt det för Norrland så betydelsefulla fjällbetet. En undersökning
rörande eventuellt utnyttjande för ifrågavarande ändamål av de utav lantbruksstyrelsen
här påpekade möjligheterna till anordnande av försöksverksamheten,
i vad den avsåge Jämtland och Västernorrland, syntes styrelsen
böra komma till stånd, innan statsverket iklädde sig så betydande kostnader
för anläggande av särskilda försöksfält för ändamålet, som här ifrågasattes.
I samband härmed torde också böra undersökas, i vad mån växtbiologiska
anstalten i Luleå vore i behov av särskilt statsbidrag för att sättas i stånd
att utföra de försök på området, vartill förhållandena inom Norrbotten kunde
föranleda,
Inom Västerbotten torde emellertid möjlighet till samarbete på detta område
med annan försöksinstitution icke föreligga. Då redan en väl planlagd
försöksverksamhet på detta område vid en plats inom Norrland torde
få avsevärd betydelse för hela denna landsdel, ansåge sig lantbruksstyrelsen
böra föreslå, att i avvaktan på ytterligare utredning i ärendet statsmedel
måtte ställas till förfogande för anordnande av kultiveringsförsök å betesmark
inom Västerbotten.
Emot de av betes- och vallföreningen för ändamålet beräknade kostnaderna
för ett sådant försöksfält syntes emellertid vissa erinringar kunna
göras.
Föreningen angåve icke, under vilka förhållanden jord för ändamalet
skulle disponeras. Då emellertid avsikten vore, att försöken skulle pågå
endast 5 år, syntes det ligga i sakens natur, att den mark, som för ändamålet
vore behövlig, för denna tid upplätes av jordägaren. Ett kultiveringsarbete,
som å denna mark utfördes, Ange emellertid ett avsevärt bestående
värde, som komme jordägaren till del. Det syntes under sådana förhållanden,
som om en tredjedel av den beräknade kultiveringskostnaden borde
drabba jordägaren i form av arbete och tillhandahållet stängselvirke. Några
svårigheter att under sådana villkor erhålla dispositionsrätten till den erforderliga
försöksmarken syntes lantbruksstyrelsen icke böra vara för handen.
Själva anläggningskostnaden, i vad denna skulle täckas av statsmedel,
komme under sådana förhållanden att sänkas med 800 kronor eller från
2,400 kronor till 1,600 kronor.
Då lantbruksstyrelsen vidare, såsom av vad redan anförts torde framgå,
ansåge, att resor för planläggning och ledning av anläggningsarbetet borde
falla inom ramen för betes- och vallföreningens allmänna verksamhet, varför
medel ställts till föreningens förfogande, syntes den härför beräknade
posten av 200 kronor böra utgå.
Om hänsyn toges till de erinringar, lantbruksstyrelsen sålunda gjort,
skulle engångskostnaden för försökens anordnande böra beräknas till 2,800
kronor eller 1,000 kronor lägre än föreningen ifrågasatt.
I fråga örn de årliga driftkostnaderna för försöksfältet ansåge sig lantbruksstyrelsen
icke böra göra annan erinran, än att, i analogi med vad
styrelsen föreslagit i fråga örn engångskostnaderna, det till ledning och
12
Kontroll
gårdar.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 5.
kontroll av försöket beräknade beloppet av 500 kronor syntes böra utgå.
Årliga driftkostnaden för ifrågavarande försök skulle således enligt lantbruksstyrelsens
förmenande böra beräknas till 2,500 kronor i stället för av
föreningen föreslagna 3,000 kronor.
Sammanlagda kostnaden för engångsutgifter och ett års drift av försöksfältet
i fråga skulle enligt lantbruksstyrelsens beräkningar uppgå till 5,300
kronor och totala kostnaden för försökets genomförande under förutsättning
av 5 års verksamhet till 15,300 kronor.
Lantbruksstyrelsen ville emellertid i detta sammanhang framhålla, att
skäligheten uti det föreslagna arvodet jämte däri inberäknade resekostnader
för den assistent, som skulle hava närmaste kontrollen över försöket örn
hand, borde i hög grad vara beroende av dennes övriga verksamhet och
huruvida härför eventuellt kunde förvärvas person med verksamhet i försöksfältets
omedelbara närhet. Skulle så vara fallet, torde den beräknade
ersättningen avsevärt överstiga vad som kunde anses skäligt för det med
kontrollen förenade arbetet. Med hänsyn dels till detta förhållande, dels
ock till önskvärdheten av att denna del av verksamheten närmare kunde
överblickas, ansåge sig lantbruksstyrelsen böra föreslå, att för ändamålet
eventuellt anvisade medel ställdes till betes- och vallföreningens förfogande
mot redovisningsskyldighet.
I fråga örn kultiveringsförsöken i Norrland finner styrelsen för centralanstalten
i likhet med lantbruksstyrelsen, att ytterligare utredning är önskvärd.
Vad särskilt angår möjligheten att anordna beteskultiveringsförsök i
samband med övrig försöksverksamhet vid Offers försöksgård anför styrelsen,
att det för närvarande, innan staten ännu övertagit ifrågavarande egendom,
icke synes möjligt att avgöra denna fråga. Lantbruksstyrelsens förslag örn
anordnande av ett kultiveringsförsök å betesmark inom Västerbottens län
tillstyrkes av styrelsen. Den av lantbruksstyrelsen verkställda beräkningen
av anslagsbehovet för nämnda kultiveringsförsök har styrelsen icke funnit
anledning upptaga till prövning.
Statskontoret ansluter sig i denna del till lantbruksstyrelsens och centralanstaltens
samstämmande mening och förklarar sig icke hava erinran irnit
det beräknade medelsbehovet för ändamålet.
Betes- och vallföreningens sista förslag går, såsom ovan angivits, ut på beviljande
av ett anslag utav 42,000 kronor, varav 10,000 kronor såsom engångsanslag,
för anordnande av fyra kontrollgårdar till klargörande av vissa
spörsmål rörande betets ekonomi m. m.
I detta avseende anför föreningen, att föreningen redan från början
av sin verksamhet eftersträvat att genom egna försök anskaffa oundgängligt
underlag för sitt upplysningsarbete på området, vilket i vårt land
tidigare föga påverkats av forsknings- och försöksverksamheten. Denna
del av föreningens verksamhet hade emellertid hittills ingalunda varit tillfyllest.
De erhållna resultaten hade dock givit stöd för den meningen, att
vissa ändrade metoder för vår foderproduktion borde medföra betydande
ekonomiska fördelar. Ännu återstode emellertid att under praktiska förhållanden
driftsekonomiskt pröva dessa metoder, innan de rekommenderades
till allmänt genomförande. Med hänsyn till ansvaret för den omfattande
propaganda, som föreningen utövade, hade föreningen också sett sig nödsakad
att, utöver de anslag föreningen åtnjutit, av föreningens egna tillgångar
anvisa behövliga medel till förberedande åtgärder av ovanberörda
13
Kungl. Maj:ts proposition Nr 5.
slag. Även om föreningen därigenom icke erhållit möjlighet att upptaga
arbetet i stort, hade likväl vissa erfarenheter vunnits, vilka underlättade
planläggningen och genomförandet av ett dylikt arbete i mera tillfredsställande
omfattning. Enstaka smärre försök och okontrollerade odlingar
kunde icke bilda en tillräckligt säker grund för genomförandet av samtidens
största omläggning inom vår lanthushållning.
Ifrågavarande produktionsproblems praktiska prövning och kontroll borde
sålunda inriktas på att åstadkomma tillförlitlig kännedom om
dels den rationella beteskulturens betydelse vid utfodringen av våra
gräsätande djur, varvid särskilt mjölkproduktionen, ungdjursuppfödningen
och köttproduktionen borde beaktas,
dels i vad mån genom vall av betestyp, för omväxlande betning och
slåtter, även äggviterikt vinterfoder av sådan beskaffenhet kunde erhållas,
att på grund därav kraftfoderbesparing bleve möjlig,
dels huruvida och i vad mån dessa önskemål kunde främjas genom ändrade
principer även för slåttervallarnas odling och tillgodogörande, varvid
särskilt den tidigare höskördens betydelse borde beaktas,
dels ock i vad mån en rationell betes- och vallkultur ekonomiskt inverkade
på den animala produktionen och på lanthushållningen i sin helhet.
Vid genomförandet härav borde även andra erfarenheter av värde i praktiskt
avseende erhållas. Tillfälle uppkomme givetvis också att pröva den
viktiga frågan örn användbarheten av rekommenderade metoder för bärgning
(konservering) av dylikt foder, vilken fråga i samråd med betes- och
vall föreningen av jordbrukstekniska föreningen och centralanstaltens husdjursavdelning
upptagits till mera ingående teknisk och vetenskaplig bearbetning.
Att för här anförda ändamål inrätta av föreningen direkt ledda, egentliga
försöksgårdar skulle troligen, huru önskvärda dylika för annat ändamål
än kunde vara, anses bliva för dyrbart. Det gällde ock att så snart ske
kunde komma till resultat. Detta önskemål kunde tillgodoses endast genom
anlitande för ändamålet av sådana gårdar, vid vilka härför lämpliga odlingar
i viss utsträckning redan funnes. Enligt vad föreningen hade sig
bekant och efter av föreningens föreståndare företagen besiktning på ort
och ställe, skulle följande jordbruk kunna föreslås: Thorsätra gård i Uppland,
varest lerjord vore förhärskande, Boda gård vid Hasselfors i Närke
med för stora delar av mellersta Sverige typisk moränjord, samt Blombacka
gård i Västergötland med i största utsträckning lättare sandblandad jord.
Givet vore, att behov av en dylik utredning förelåge även och i icke
mindre mån för Norrlands vidkommande. Till en början torde åtminstone
en kontrollgård böra anordnas därstädes, och skulle Holm vid Björkå bruk
i Västernorrlands län härför vara lämplig.
I övrigt torde rörande de ifrågasatta kontrollgårdarna få erinras om, att
utsträckt betesdrift redan sedan åtskilliga år tillbaka därstädes förekomme.
Av betydelse vore också, att resp. brukare i viss mån inställt gårdarnas
drift i sin helhet på för dylika undersökningar lämpligt system, så att särskilda
kostnader för en mera betydande omläggning icke behövde beräknas.
Föreningen hade övertygat sig om, att resp. innehavare vöre villiga att
medverka för klarläggande av ovan anförda uppgifter och att inom ramen
för överenskommen plan sålunda under erforderlig tid, åtminstone 5 år,
vid sina gårdar medgiva kontrollens genomförande, under förutsättning att
nedanstående ekonomiska kalkyl härför kunde komma att läggas till grund.
14
Kungl. Maj:ts proposition Nr 5.
Engångskostnader för varje gård.
Erforderlig försöksattiralj .............................................................. kronor 1,500
Förröksvallarnas iordningställande ............................................. » 500
Extra stängselkostnader .................................................................... * 500
Summa kronor 2,500.
.............. kronor 4,000
............. » 1,200
............ » 500
............. » 800
..............» 1,500
Summa kronor 8,000.
kronor 2,500
» 1,500
» 1,500
_j>__500
Summa kronor 6,000.
De totala kostnaderna för kontrollgårdarnas anordnande skulle enligt dessa
beräkningar för den minimitid av 5 år, kontrollen beräknades behöva upprätthållas,
uppgå till:
engångskostnader ........................................................................ kronor 10,000
årskostnaden 32,000 kronor per år eller för fem år ........ » 160,000
Summa kronor 170,000.
I förhållande till motionärernas förslag innebure föreningens kostnadsberäkning
vissa jämkningar med avseende å utgifternas fördelning och beloppens
storlek. Motionärerna beräknade sålunda engångskostnaderna till
11,400 kronor och de årliga kostnaderna till 9,000 kronor för varje gård.
Nödvändigt vore emellertid, att för en så betydelsefull och omfattande undersökning
alla detaljarbeten bleve sakkunnigt och påpassligt utförda och erhållna
resultat i fortlöpande följd och utan dröjsmål förtecknade och bearbetade.
Då föreningens tjänstemän vore fullt upptagna med hos föreningen
föreliggande starkt ökade arbeten krävdes för fullgörande även av sådana
löpande göromål vid kontrollen i fråga, som fordrade mera kvalificerad arbetskraft,
anställandet såsom Överassistent av ett agronomiskt utbildat biträde.
Denne skulle sålunda under föreningens ledning närmast öva tillsyn
över och fullgöra olika mera krävande arbeten för kontrollen i fråga. Han
skulle sta i intim kontakt med assistenterna på resp. orter, lämna för dessa
nödiga anvisningar beträffande särskilda arbeten såsom skörd, bärgning,
in- och utvägningar, betesgångens organisation, utfodring o. s. v. samt själv
biträda därvid såväl som vid försöksresultatens införande och bearbetning.
För det härtill föreslagna beloppet torde intresserad yngre agronom kunna
erhållas för uppgiften i fråga. I övrigt vore erforderligt, att en (kontroll-)
assistent anställdes vid varje gård, vilken dagligen hade att följa och fullgöra
för försöken erforderliga göromål, införa alla uppgifter rörande skörde
-
Årliga kostnader.
Gemensamma för samtliga gårdar:
1 Överassistent ..................................................
resekostnader ........................................................
journaler och tryck.............................................
botaniska analyser ...........................................
kemiska » ..................................
För varje gård:
1 assistent
extra arbetskostnader ............
ersättning till försöksvärden
bokföringskostnader ................
15
Kungl. Maj:ts proposition Nr 5.
mängder, använt foder av olika slag, betesdagar, mjölkavkastning och djurens
viktsförändringar m. m. samt häröver avlämna rapporter. För överassistenten
och i någon ringa mån även för assistenterna bleve viss reseersättning
nödvändig, och hade, med hänsyn till möjligheten för tjänsteman
hos föreningen att vid resor någon gång för annat ändamål inspektera
arbetet, härför beräknats det minsta möjliga. För behövliga journaler och
trycksaker, vartill räknades även uppkommande behov av tabell- och skrivmaterial
av diverse slag, hade upptagits en särskild post. Likaså hade för
botaniska analyser och ståndortsanteckningar, vilka till stor del måste utföras
på ort och ställe och ovillkorligen krävde väl tränad arbetskraft för
att bliva pålitliga, ett särskilt belopp upptagits. För kemiska analyser, innefattande
även erforderliga jordanalyser, hade beräknats ett belopp som, örn
tillräckliga uppgifter för de erhållna resultatens bedömande skulle erhållas,
säkerligen icke kunde underskridas. Då den egentliga avsikten med hela
arbetet vore att komma till pålitliga, opartiska ekonomiska uppgifter, förutsattes
för den ekonomiska kontrollen samarbete med driftsbyrån vid Sveriges
allmänna lantbrukssällskap, till vilken överenskomna rapporter härför skulle
avlämnas. För ändamålet erfordrades för varje särskild gård 500 kronor.
Då undersökningen i fråga icke kunde ske utan att extra göromål uppkomme,
såsom för speciella skörde- och bärgningsarbeten, skördens in- och
utvägning, fodertilldelningen, djurens vägning o. s. v., hade härtill uppförts
1,500 kronor. Ersättning vore beräknad till försöksvärden för extra
gödsling, som från försökssynpunkt bleve erforderlig särskilt för avgörande
av gödselverkan i större skala än vad som i vanliga försök vore möjligt.
Härtill komme givetvis kostnad för försvårad brukning och intrång i driften,
för vilket, med hänsyn till önskemålet att så långt möjligt utreda anförda
uppgifter, beräknats en ersättning av 1,500 kronor. Nödvändigtvis måste
kontrollen med därtill hörande arbeten kunna utföras utan binder från
gårdarnas förvaltnings sida, och att härför erforderliga arbeten tidvis komme
olämpligt med hänsyn till det normala gårdsbruket och sålunda komme att
förorsaka olägenheter för gårdarna i fråga vore oundgängligt.
Beträffande engångskostnaderna hade sammanlagt 1,000 kronor beräknats
för speciella nyanläggningar och hjälpsådd av vallar samt uppförande av
för avkastningsbedömningen erforderliga men eljest obehövliga stängsel.
Detta behov såväl som behovet av försöksattiraljer, vartill hörde en fullt
tillförlitlig kreaturs- och lassvåg med inmontering, horde oundgängligen
tillgodoses.
Med hänsyn till föreningens uppgift och hittillsvarande verksamhet samt
det trängande behovet av här föreslagna utredning för föreningens fortsatta
arbete, borde kontrollen med tillhörande försök lämpligen utföras under
föreningens ledning men under medverkan av centralanstaltens för jordbruksförsök
husdjursavdelning i vad det gällde utfodringsfrågor och, såsom
redan påpekats, av lantbrukssällskapets driftsbyrå för den ekonomiska kontrollen.
Lantbruksstyrelsen anser sig till en början beträffande förevarande förslag
böra framhålla, att styrelsen delade föreningens uppfattning angående betydelsen
av do problem, som här skulle bliva föremål för en sakkunnig
utredning. En sådan utredning kunde givetvis icke ske, utan att en kontroll
av föreslagen art komme till ständ vid vissa betesgårdar, helst under olika
förhållanden, önskvärt vore givetvis örn en dylik kontroll kunde komma till
stånd i dea omfattning, föreningen fiireslagit, örn också lantbruksstyrelsen
anser sig böra ifrågasätta, huruvida de tre jordarter, som de av föreningen
16
Kungl. Maj:ts proposition Nr 5.
för södra och mellersta Sverige föreslagna kontrollgårdarna enligt föreningens
uppgift representerade, kunde anses fullt representativa för de jordar, som
huvudsakligen komme till användning för betesbruk. Lantbruksstyrelsen
saknade nämligen här någon representant för mulljorden och torvjorden.
Även örn åtminstone vissa av de utav föreningen beräknade utgiftsposterna
syntes något högt beräknade och utgifter för botaniska undersökningar borde
falla inom föreningens allmänna verksamhet och sålunda knappast föranleda
särskild anslagspost, vore de kostnader för statsverket, som här ifrågasattes
för lösande av en speciell försöksuppgift, betydande. Dessa kostnaders relativa
storlek framginge bäst vid en jämförelse med de kostnader, som försöksverksamheten
vid särskilda försöksgårdar för försök avseende växtodlingen,
med vilka de föreslagna kontrollgårdarna närmast torde vara att
jämställa, årligen ådroge staten. En undersökning visade, att statsmedel
till dylika försöksgårdar för budgetåret 1930/1931 utginge med följande
belopp:
Till statens försöksgårdar:
vid Lanna Borregården..............................................
» Offer ...............................................................
Till mosskulturföreningens försöksgårdar:
vid Gisselås....................................................................
» Flahult ..................................................................
Till kemisk-växtbiologiska anstaltens försöksgårdar:
vid Alträsk ...................................................................
» Sunderbyn ..........................................................
.............. kronor 22,000
.............. » 7,500
.............. » 17,000
.............. » 12,100
.............. » 8,400
............. » 5,000
Summa kronor 72,000.
Till denna kategori av statens understödjande verksamhet torde också i
viss mån kunna hänföras det för samma budgetår till 100,460 kronor uppgående
statsunderstödet till upprätthållande av Sveriges utsädesförenings
åtta filialer, ehuru dessa filialer dock enligt lantbruksstyrelsen förmenande
mäste anses intaga en särställning.
Att märka vore, att statens kostnader för försöksverksamheten vid ovan
nämnda försöksgårdar måste förutsättas komma att automatiskt stegras.
Lantbruksstyrelsen ville i sådant avseende endast framhålla den kostnadsstegring,
som för budgetåret 1931/1932 måste föranledas därav, att försöksgården
vid Offer komme i full verksamhet.
Med hänsyn till de betydande kostnader, föreningens förslag innebure,
syntes det lantbruksstyrelsen, som örn skäl förelåge att noggrant pröva!
huruvida icke syftet med den av föreningen föreslagna kontrollverksamheten
skulle kunna åtminstone på ett något så när tillfredsställande sätt
vinnas med något ändrade eller mindre kostsamma anordningar. Till en
början syntes det kunna ifrågasättas, om fyra särskilda kontrollgårdar verkligen
vore med nödvändighet av behovet påkallade för ändamålet.
Lantbruksstyrelsen vore fullt medveten därom, att en kontroll- och försöksverksamhet
av denna art måste förläggas till platser, där verklig beteskultur
redan förelåge. Innan staten godtoge ett förslag med så vittgående ekonomiska
konsekvenser, borde dock enligt lantbruksstyrelsen förmenande
först utredas, huruvida icke fördelar såväl i ekonomiskt som i andra avseenden
kunde vinnas genom ett mera intimt samarbete även på detta
område med institutioner, som dreve likartad försöksverksamhet. Det syntes
lantbruksstyrelsen sålunda icke uteslutet, att den tilltänkta kontrollverksam
-
17
Kungl. Martts proposition Nr ö.
beten vid Blombacka oell Hohn — platser som vore belägna i grannskapet
av statens försöksgårdar vid Lanna Borregården och Offer — skulle kunna
ordnas på ett ur ekonomisk synpunkt fördelaktigare sätt genom samarbete
mellan betes- och vallföreningen och statens central anstalt för jordbruksförsök,
under vars ledning nämnda försöksgårdar vore ställda.
Även nr andra synpunkter syntes mycket stä att vinna genom ett samarbete
mellan förevarande kontroll- och försöksverksamhet och nämnda
anstalt, särskilt dess husdjursavdelning. Vissa av de frågor, vilkas lösning
åsyftades, syntes lantbruksstyrelsen knappast kunna lösas pä ett fullt tillfredsställande
sätt utan ett sådant samarbete.
En utredning av den art och omfattning, lantbruksstyrelsen här ifrågasatte,
hade det under den korta tid. lantbruksstyrelsen haft till sitt förfogande
efter mottagandet av betes- och vallföreningens yttrande i ärendet,
icke varit för styrelsen möjligt att utföra. En dylik utredning torde för
övrigt enligt styrelsens förmenande knappast kunna eller böra utföras inom
lantbruksstyrelsen utan syntes falla inom området för förenämnda centralanstalts
verksamhet och böra. verkställas av samma anstalts styrelse i samarbete
med representanter för de institutioner, vars medverkan kunde anses
vara lämplig eller vars intressen på annat sätt berördes. I samband med
en sådan utredning syntes jämväl till närmare omprövning böra upptagas
den av lantbruksstyrelsen ovan berörda frågan om anordnande av kultiveringsförsök
inom de delar av Norrland, där statligt understödda försöksgårdar
funnes.
Emellertid syntes den sålunda ifrågasatta utredningen höra få ett mera
vittgående syfte.
För närvarande arbetade flera med statsmedel upprätthållna institutioner
på det försöksområde, som berörde gräsodlingen, vad anginge sa väl slåttersom
betesvall. Förutom centralanstalten för jordbruksförsök, inom vars verksamhetsområde
jämväl vallodlingen i dess olika former givetvis folie, verkade
på detta område såväl betes- och vall föreningen, som hade denna odlings
främjande till sitt enda syfte, som ock svenska mosskulturföreningen och
kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå. Sistnämnda båda institutioners
verksamhet avsåge visserligen icke endast vallkulturens främjande, men på
grund av hela sin art komme denna verksamhet måhända i övervägande
grad att inriktas på vallkulturen. Ett visst intresse i samma frågor hade
jämväl Sveriges utsädesförening, vars arbete i viss, icke obetydlig grad vore
inriktad på förädling av vallväxter utav olika slag. Samtliga dessa institutioner
sökte givetvis att förskaffa sig försöksmöjligheter i största möjliga
utsträckning. Av vad lantbruksstyrelsen redan anfört fram gin ge, att ifrågavarande
institutioner redan ägde tillgång till sex särskilda försöksgårdar i
olika delar av landet, vilka, oavsett engångskostnader, medförde; icke obetydliga
årliga utgifter för statsverket. Ökade krav på statsunderstöd tili
sådana försöksgårdar uppstode av naturliga skäl undan för undan, allt efter
som verksamheten ginge framåt. Betes- och vallföreningens föreliggande
förslag utgjorde enligt lantbruksstyrelsens förmenande exempel på behjärtansvärda
sådana krav.
Dä förenämnda institutioner arbetade var för sig och, såvitt lantbruksstyrelsen
hade sig bekant, utan något mera ingående samarbete, syntes det
kunna befaras, att statsmedel, som anvisades till försöksverksamhet av föreliggande
art, icke skulle komma till den ur försöksverksamhetens synpunkt
mest rationella användningen. Denna fråga funne lantbruksstyrelsen ur
såväl statens som jordbrukets synpunkter så betydelsefull, att styrelsen an
Iti
karup lill riksdagens protokoll totti. 1 sami. i b hafi (Sr .i.1 -
18
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr .5.
såge den snarast böra upptagas till omprövning. Lantbruksstyrelsen ansåge
sig därför böra föreslå, att Kungl. Majit mätte uppdraga åt centralanstalten»
styrelse att i samarbete med representanter för betes- och vall tönni ingen,
mosskulturföreningen, kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå och Sveriges
utsädesförening verkställa en allmän utredning angående försöksverksamheten
pä vallodlingens område, evad denna avsage slättervall eller betesvall,
i syfte att utröna, dels vilken försöksverksamhet på förevarande område,
som kunde under de närmaste åren anses ur jordbrukets synpunkt önskvärd
och nödvändig, och vilka särskilda kostnader för staten, som därav kunde
föranledas, dels ock huru denna försöksverksamhet skulle kunna på ett
rationellt sätt uppdelas på vederbörande institutioner eller eventuellt komma
till stånd genom samarbete dem emellan.
Då lantbruksstyrelsen sålunda för närvarande ansåge sig icke kunna tillstyrka
åtgärder för beviljande av medel till de föreslagna kontrollgårdarna,
hade styrelsen icke heller ansett sig böra verkställa någon detaljgranskning
av den utav betes- och vallföreningen framlagda kostnadsberäkningen
i denna del.
Med avseende å de ifrågasatta kontrollgårdarna anför styrelsen för centralanstalten,
att det borde övervägas, huruvida den verksamhet, varom här vore
fråga, redan från början borde upptagas i sä stor omfattning, som av betesoch
vallföreningen förutsatts. Innan så skedde, torde nämligen — såsom
lantbruksstyrelsen föreslagit — en utredning rörande försöksverksamheten i
allmänhet på betesområdet vara önskvärd. Även örn försöksverksamheten
vid ifrågavarande kontrollgårdar i huvudsak skulle komma att avse sådana
driftsekonomiska spörsmål, som för närvarande knappast vore föremål för
behandling vid andra försöksinstitutioner på jordbrukets område, syntes det
likväl vara betydelsefullt att genom utredning erhålla närmare riktlinjer
för det fortsatta arbetets bedrivande på detta område. Styrelsen hade för
sin del intet att erinra mot, att en sådan utredning finge avse hela vallproblemet,
liksom ej heller — därest Kungl. Majit skulle finna en sådan
anordning lämplig — att utredningen uppdroges ät styrelsen.
Emellertid ville styrelsen icke underlåta att i detta sammanhang erinra
därom, att styrelsen vid olika tillfällen påkallat Kungl. Majits uppmärksamhet
rörande behovet av en allmän utredning beträffande den statliga
och statsunderstödda försöksverksamhetens på jordbruksområdet framtida
organisation och utveckling. Sålunda hade styrelsen i yttrande den 12
november 1929 angående centralanstaltens och den högre lantbruksundervisningens
inbördes ställning motiverat utredning beträffande frågan om
försöksverksamhetens rationella utbyggande. Vidare hade styrelsen i skrivelse
den 3 mars 1930, närmast i anledning av uppkommet förslag till
anordnande av växtpatologisk och entomologisk forsknings- och försöksanstalt
inom Malmöhus län, bland annat ansett sig böra framhålla önskvärdheten
av att en allsidig utredning verkställdes rörande det lämpligaste förhållandet
— såväl i organisatoriskt hänseende som med avseende på fördelningen
av förekommande olika arbetsuppgifter — mellan de statliga och de statsunderstödda
försöksinstitutionerna på icke blott växtskyddets utan även
övriga områden för jordbruksförsöksverksamheten. Därjämte hade styrelsen
i yttrande den 5 juni 1930 över framställning angående försöks- och förädlingsverksamliet
på fruktodlingens område hemställt, att frågan om dylika
åtgärder finge innefattas i ovan föreslagen utredning rörande jordbruksförsöksverksamheten
i allmänhet.
Styrelsen funné sålunda stort behov föreligga av en allsidig utredning
19
Kungl. Maj:ts proposition Nr 5.
rörande vårt lands försöksverksamhet på jordbruksområdet. Ehuru försöksverksamheten
på vallområdet givetvis kunde och för vinnande av tid måhända
borde utredas för sig, syntes å andra sidan, med hänsyn till vallfrågornas
nära släktskap med olika andra jordbruksproblem, vissa skal tala
för att de olika grenarna av försöksverksamheten utreddes i ett samman
Men
även örn utredning rörande betesförsöksverksamheten alltså vore
önskvärd, funne styrelsen dock icke tillräckliga skäl föreligga att i avvaktan
på resultat av en sådan utredning helt uppskjuta frågan örn anordnande av
kontrollgårdar för betesskötseln. Styrelsen ansåge nämligen, att undersökningar
av det slag, som vid berörda gårdar skulle ifrågakomma, vöre av
stor betydelse för bedömande av beteskulturens värde såväl för det enskilda
jordbruket som för hela jordbruksnäringen. Det torde därför vara önskvärt,
att dylik kontrollverksamhet snarast möjligt igångsattes, örn än i början i
mera begränsad omfattning. Styrelsen ville sålunda föreslå, att for budgetåret
1931/1932 anvisades medel för anordnande av minst en kontrollgard.
Vid planläggningen och utförandet av ifrågavarande kontrollverksamhet
torde betes- och vallföreningen böra samarbeta med centralanstalten. Vid
dylik anordning torde senare förändringar i nämnda verksamhets organisation,
därest sådana skulle visa sig ändamålsenliga, utan svårighet kunna
it V eigel LII luicia. #
I fråga örn kontrollgårdars anordnande erinrar statskontoret, att ämbetsverket
i utlåtande den 10 januari 1928 angående förläggande av en fast
försöksgård å kronoegendomen Lanna Borregård ansett sig böra uttala vissa
betänkligheter mot anordnandet av försöksverksamhet på jordbruksområdet
i form av fasta försöksgårdar innan plan för, huru den statliga och den
med statsmedel understödda försöksverksamheten på sagda område skulle
ordnas, blivit utarbetad och underkastad vederbörlig granskning. Samma
invändning syntes statskontoret kunna göras mot förslaget att inrätta sådana
kontrollgårdar för klargörande av vissa spörsmål rörande betets ekonomi
m. m., som i förevarande ärende ifrågasättas. Statskontoret delade därför
den mening, som uttalats av styrelsen för centralanstalten för försöks väsendet
på jordbruksområdet, nämligen att de olika grenarna av försöksverksamheten
borde utredas i ett sammanhang. Däremot ansåge sig statskontoret icke
kunna instämma i samma styrelses förslag att, i avvaktan på resultatet av
en sådan utredning, för budgetåret 1931/1932 medel skulle anvisas för anordnande
av minst en kontrollgård. Utredningen i fråga syntes nämligen
statskontoret utgöra en förutsättning för varje ståndpunktstagande till spörsmålet,
örn och på vad sätt kontrollgårdar av ifrågavarande slag skulle anordnas.
.Det har under den senaste tiden blivit allt mera uppenbart, att en föibättrad
betes- och vallkultur är av mycket stor betydelse för jordbrukets
ekonomi. För Sveriges lanthushållning spelar den animala produktionen
och foderväxtodlingen en dominerande roll. Av särskild betydelse är därvid
betesdriften och liöproduktionen, varför åtgärder, ägnade att öka avkastningen,
höja fodrets kvalitet samt förminska produktionskostnaderna, äro av
stor vikt ur jordbruksteknisk och jordbruksekonomisk synpunkt. Icke minst
under rådande ekonomiska förhållanden för jordbruksnäringen torde sk
vara fallet.
Departements
chefen*
-
20
Kungl- Majda proposition Nr 5.
Statsmakterna kava också ägnat hithörande spörsmål stort intresse och
förståelse. Bland de åtgärder, som vidtagits på området, må erinras örn
statens understödjande av svenska betes- och vallföi’enihgens verksamhet.
Härför har årligen från och med 1919 anvisats anslag till belopp, som
för budgetåret 1931/1932 i årets statsverksproposition, nionde huvudtiteln,
punkt 80, föreslagits till 87,000 kronor. Det vitsordas ock från olika håll,
att denna förening utfört ett målmedvetet och gagnande forsknings-, försöksock
upplysningsarbete samt synes äga förutsättningar att på ett resultatrikt
sätt föra. utvecklingen vidare.
Fråga föreligger nu örn vidtagande av ytterligare åtgärder till beteskulturens
främjande. Med anledning av i ämnet väckta motioner och i anslutning
till behandlingen av vissa frågor örn mejerihanteringens och smörexportens
befrämjande, uttalade fjolårets riksdag angelägenheten av att alla
möjligheter till produktionens förbilligande tillvaratoges, i vilket syfte övergång
i större utsträckning till billigare inhemskt foder vore av stor räckvidd.
Snara åtgärder till beteskulturens främjande syntes vara av nöden, och riksdagen
förväntade, att efter erforderlig ytterligare utredning förslag skulle
föreläggas 1931 års riksdag. Såsom framgår av förestående, föreligger nu
visst utredningsmaterial i frågan, i det att, efter anbefallning den 3 juli
1930 av Kungl. Majit, lantbruksstyrelsen efter hörande av svenska betesoch
vallföreningen avgivit utlåtande och förslag i ämnet, varöver styrelsen
för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet och statskontoret
avgivit remissyttranden. Medan föreningen därvid ifrågasatt ganska omfattande
åtgärder såsom, förutom viss fröodling av betesgräs för Norrland,
anordnande av kultiveringsförsök å betesmark å tre platser i Norrland och
av fyra kontrollgårdar, har lantbruksstyrelsen till omedelbart genomförande
tillstyrkt endast en begränsad del av föreningens nu förevarande program
samt för övrigt ifrågasatt utredning i ett större sammanhang av den statliga
och statsunderstödda försöksverksamheten på området.
För egen del vill jag beträffande de nu föreliggande förslagen till en
början göra det allmänna uttalandet, att det med hänsyn till den nyss angivna
betydelsen av beteskulturens främjande samt till riksdagens i fjol
framhållna önskemål örn förslag i ämnet till 1931 års riksdag synes mig
angeläget, att utan dröjsmål, i den man sa lämpligen kail ske, ytterligare
åtgärder vidtagas för samlande och tillgodogörande av praktiska rön och
erfarenheter på betes- och vallkulturens område. Med hänsyn till vad lailtbruksstyrelsen
anfort i avseende å förhindrande av dubbelarbete och ernående
av enhetlighet rörande försöks- och forskningsverksamheten på beteskulturens
område anser jag emellertid, att de nya åtgärderna böra givas en
mera begränsad omfattning än betes- och vallföreningen ifrågasatt samt
starkt inriktas på sådana aktuella och för det praktiska jordbruket väsentliga
frågor, där ett påtagligt resultat synes vara att omedelbart förvänta.
Jag övergår nu att angiva mili ståndpunkt till vart och ett av de tre
förslag, som föreningen framfört.
Kanyl. Majlis proposition Nr 5.
21
■Vild lia först angår frågan om anvisandet av anslagvä 1,000 kronor till
svenska betes- och vallföreningen för fröodling av de för Norrland
viktigaste betesgräsen linner jag visserligen dylik fröodling väl värd
understöd från statens sida. Under åberopande av vad lantbruksstyrelsen
härom anfört och enär av Kungl. Majit ur anslaget till befrämjande i allmänhet
av jordbruk och lantmannanäringar till Sveriges fröodlarförbund
anvisats anslag, avseende jämväl fröodlingsförsök och demonstrationsfält
med betesgräs, anser jag mig emellertid icke böra i detta sammanhang förorda
anvisande av ett särskilt anslagsbelopp till betes- oell vallföreningen
för ändamålet.
Vad härefter angår frågan örn kultiveringsförsök å betesmark i
Norrland bär föreningen, under framhållande av gräsmarkskulturens betydelse
för Norrland, ifrågasatt anordnande av ett dylikt försök i vartdera
av Jämtlands, Västernorrlands och Västerbottens län. Försöken skulle omfatta
omkring 4 hektar vartdera å jord, som enligt uppgörelse härtill upplätes
av enskild jordägare, samt avse sådana spörsmål som kulturbetets anläggande,
ytkultiveringens och dräneringens verkan, kalkningens, jordympUjugens
och hjälpsåddens betydelse, nederbörds- och temperaturobservationer,
avkast n ingsbedömni n g genom betande djur m. m. För vart försök, som
skulle pågå i fem år, beräknar föreningen 3,800 kronor i engångskostnader
och 3,000 kronor i årlig driftkostnad.
Lantbruksstyrelsen har under instämmande av centralanstaltens styrelse
och statskontoret tillstyrkt, att för närvarande endast ett dylikt kultiveringsförsök
måtte anordnas, förlagt till Västerbottens län.
- För egen del anser jag det vara mycket önskvärt, att kulti veringsförsök
av här antydd art snarast möjligt komma till utförande. Att ett dylikt
försök borde anordnas inom Västerbottens län har icke från något håll rönt
gensaga. Även jag biträder förslaget i denna del. Detta län med sin stora
betydelse för det norrländska jordbruket saknar helt av staten bedriven eller
understödd försöksverksamhet på hithörande eller angränsande verksamhetsområden.
Vad härefter angår frågan örn kultiveringsförsöks anordnande
jämväl i Jämtlands och Västernorrlands län har i myndigheternas yttranden
erinrats örn förefintligheten av Gisselås försöksgård och försöken vid Medstugan
i Jämtlands län samt den vid 1930 års riksdag beslutade statliga försöksgården
vid Offer i Västernorrlands län. Enligt vad jag har mig bekant
torde emellertid å. den till försöksgården hörande marken vid Offer, vilken
•gård för övrigt iinnu ej övertagits av staten, icke linnas någon oodlad jord,
sorn lämpligen kan tänkas ifrågakomma för nykultivering för bete.sändamål
och kultiveringsförsök av här antydd art. Med hänsyn till det stora intresse,
som icke minst inom Västernorrlands lilli lärer linnas för beteskulturens
utveckling — därvid uppmärksamheten särskilt inriktats pa det viktiga
spörsmålet om särskiljandet av skogsmark och betesmark — tillstyrker
jag, att ett kultiveringsförsök anordnas även inom sagda län.
Med godtagande i huvudsak av de utav lantbruksstyrelsen ifrågasatta
22
Kungl. Maj:ts proposition Nr 5.
jämkningarna i föreningens anslagsberäkning skulle för ett vart av de utav
mig sålunda tillstyrkta kultiveringsförsöken —: vilka böra anordnas av
svenska betes- och vall forén ingen i samråd med centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet — erfordras anslag enligt förslagsvis följande
beräkning:
Engångskostnader.
Anläggning med erforderlig dränering, kalkning, vattenanordningar
och inhägnad (6—8 fållor), två tredjedelar av
kostnaden, ........................................................................................ kronor 1,600
Anordningar för grundvattenståndsmätningar............................ » 200
Kreatursvåg med frakt, erforderligt skjul och inmontering
jämte andra försöksattiraljer ävensom oförutsedda utgifter » 1,200
Summa kronor 3,000.
Årliga kostnader.
Arvode till assistent jämte reseersättning till denne ................ kronor 1,500
Gödselkostnader och extra arbeten, såsom gödselspridning, rugg
slåtter,
djurens vägning och mjölkning m. ra........................ » 600
Botaniska och kemiska analyser och övriga undersökningar » 400
Summa kronor 2,500.
För båda kultiveringsförsöken skulle alltså för nästinstundande budgetålerfordrades
tillhopa (3,000 + 2,500 + 3,000 + 2,500 =) 11,000 kronor.
Övriga av verksamheten uppkommande kostnader, såsom resor samt ledning
och kontroll av försöken, torde på sätt lantbruksstyrelsen tillstyrkt böra
falla inom ramen för föreningens allmänna verksamhet.
Med betes- och vallföreningens förslag om anordnande av fyra kontrollgårdar
avses i huvudsak, att under praktiska förhållanden få driftsekonomiskt
prövat olika metoder angående betes- och vallkulturen, innan de rekommenderades
till allmänt genomförande. Föreningens mening är icke
att inrätta egna gårdar, utan ämnar föreningen för ernående av snabbt
resultat anlita sådana enskilda gårdar, som redan kommit långt i avseende
å beteskultur och där ägarna i viss mån inställt gårdens drift på
ett för kontrollverksamhet lämpligt system. Föreningen har beräknat engångskostnaderna
för varje dylik kontrollgård, varav en å lerjord i Mälardalen,
en å moränjord i Närke, en å lättare sandjord i Västergötland och
en i Västernorrlands län, till 2,500 kronor. De årliga kostnaderna beräknas
till 8,000 kronor i gemensamma utgifter samt dessutom 6,000 kronor för
varje gård. Kontrollverksamheten skulle enligt föreningen pågå under en
minimitid av fem år.
Såsom framgår av det förestående har lantbruksstyrelsen med instämmande
av statskontoret, under hemställan om allmän utredning rörande
försöksverksamheten på betes- och vallområdet, icke tillstyrkt föreningens
förevarande förslag.
23
Kungl. Maj:ts proposition Nr 5.
Styrelsen för centralanstalten för lörsöksväsendet på jordbruksområdet
har däremot, utan att förringa lantbruksstyrelsens krav örn utredning
rörande frågan örn försöksverksamheten, icke funnit tillräckliga skäl föreligga
att i avvaktan på resultatet av en sådan utredning helt uppskjuta
frågan örn anordnande av kontrollgårdar för beteskultur. Centralanstaltens
styrelse har vidare anmärkt, att sådana driftsekonomiska spörsmål, som
skulle belysas genom kontrollgårdarnas anordnande, för närvarande knappast
vore föremål för behandling vid andra försöksgårdar på jordbruksområdet.
Styrelsen tillägger, att den ifrågasatta kontrollen hade det värde
för jordbruksnäringen, att verksamheten snarast möjligt borde igångsättas,
samt föreslår, att medel för nästkommande budgetår anvisas för minst en
kontrollgård.
För egen del ansluter jag mig i huvudsak till vad styrelsen för centralanstalten
sålunda uttalat. Genom det föreliggande uppslaget öppnas en
möjlighet att utan mera avsevärda kostnader för staten samt på ett jämförelsevis
enkelt sätt få de rön och erfarenheter, vilka kunna utvinnas
från några gårdar, som inriktat sin drift enligt den moderna beteskulturens
krav, tillgodogjorda för en större jordbrukande allmänhet. Jag förordar
alltså, att kontrollverksamheten i fråga må snarast igångsättas, ehuru till
en början i begränsad omfattning. Därvid ifrågasätter jag, att för budgetåret
1931/1932 uppföres anslag för anordnande av två kontrollgårdar
i huvudsaklig överensstämmelse med föreningens förslag. Vid valet av dessa
gårdar synes mig i första rummet böra ifrågakomma den i Västergötland
och den i Närke belägna, vilka gårdar torde med hänsyn till läge och möjligheter
att utan allt för stora kostnader genomföra kontrollen vara särskilt
lämpliga. För engångskostnaderna torde, i anslutning till föreningens
äskande, böra beräknas ett belopp av 2,500 kronor för en var av gårdarna.
De årliga kostnaderna synas mig kunna för en var gård förslagsvis beräknas
sålunda:
En assistent jämte resekostnader......
Extra arbetskostnader ..........................
Ersättning till försöksvärden ...........
Bokföringskostnader, analyser, tryck
............................................ kronor 2,500
............................................ » 1,500
............................................ » 1,000
och diverse utgifter ....... » 2,000
Summa kronor 7,000.
För budgetåret 1931/1932 torde alltså för anordnande av två kontrollgårdar
av här antydd art böra beräknas ett anslagsbelopp av (2,500 +
7,000 + 2,500 + 7,000) = 19,000 kronor.
övriga till äventyrs uppkommande kostnader torde böra utgå av betesoch
vallföreningens allmänna anslag. Kontrollverksamheten torde böra planläggas
och utföras i samarbete med centralanstalten.
Såväl det nu tillstyrkta anslagsbeloppet å 19,000 kronor som det förut
till kultiveringsförsök i Norrland förordade beloppet å 11,000 kronor torde
böra mot redovisningsskyldighet ställas till svenska betes- och vallföreningens
24
Kungl. Marits proposition Nr 5.
förfogande under de närmare villkor, sjöm Kungl. Majit ittå finna erforderliga
i avseende å medlens användning. : ■'' ! ;
I enlighet med vad jag tillstyrkt skulle alltså för budgetåret 1931/1932
till förenämnda åtgärder för beteskulturenä främjande erfordras anslag &
tillhopa (11,000 + 19,000 =) 30,000 kronor, därav (6,000 + 5,000) = 11,000
kronor såsom engångskostnader och återstoden såsom driftkostnader.
På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen
att för beteskulturens främjande medelst anordnande, i huvudsaklig överensstämmelse
med vad jag tillstyrkt, av två kultiveringsförsök å betesmark
i Norrland och två kontrollgårdar i mellersta Sverige för budgetåret 1931/
1932 anvisa ett extra anslag av 30,000 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt
förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Hugo Nordlander.
''X
810287 Stockholm, Isnae Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1931.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1931:180 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa åtgärder till beteskulturens främjande. s. 1 i texten
- JoU 1931:30 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa åtgärder till beteskulturens främjande. s. 1 i texten