Sök i Ratio Lex

Angående vissa åtgärder till beteskulturens främjande

1931-01-30 · 24 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 22 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1931:5, Angående vissa åtgärder till beteskulturens främjande

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 5.

1

Nr 5.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa åtgärder till

beteskulturens främjande; given Stockholms slott den 30 januari

1931.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

B. v. Stockenström.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Hajd Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30 januari

1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Departementschefen, statsrådet von Stockenström anför:

I årets statsverksproposition, nionde huvudtiteln, punkt 81, har Kungl.

Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som

kunde varda riksdagen förelagd, för vissa åtgärder för heteskulturens främjande

beräkna för budgetåret 1931/1932 ett belopp av 30,000 kronor.

Sedan beredningen av ärendet numera slutförts, anhåller jag att ånyo få

anmäla frågan.

Hilland riksdagens protokoll 1931. 1 sami. U l> höft. (Nr 5.) i

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition Nr 5.

Vid 1930 års riksdag hemställdes i de likalydande motionerna I: 337 och

II: 553, bland annat, att anslag måtte anvisas för beteskulturens befrämjande

att utgå såsom bidrag till svenska betes- och vallföreningen, nämligen dels

500 kronor för fröodling av de inom Norrland viktigaste betesgräsen, dels

20,400 kronor, varav 11,400 kronor såsom engångsanslag, för anordnande

av kultiveringsförsök för utrönande av vilka metoder, som borde förordas

vid beteskulturens införande på olikartade jordområden i Norrland, dels

ock 42,000 kronor, varav 12,000 kronor såsom engångsanslag, för anordnande

av fyra kontrollgårdar.

Motionerna remitterades till särskilda utskottet, som över desamma inhämtade

yttrande av lantbruksstyrelsen.

Lantbruksstyrelsen framhöll, att man såväl utom som inom landet på

senare tid ägnat allt större uppmärksamhet åt frågan, huruvida en betydligt

större del av den för en viss produktion erforderliga myckenheten foder

icke skulle kunna produceras inom jordbruket självt. Ej minst hade intresset

därvid inriktats på möjligheten att undgå de dyrbara inköpen av de

oftast utländska äggviterika kraftfodermedlen. Genom numera vunnen erfarenhet

hade konstaterats, att detta syfte i ej ringa grad kunde ernås genom

ett rationellt utnyttjande av vid olika jordbruk förefintliga möjligheter

att anordna kulturbeten. Svenska betes- och vallföreningen hade på detta

område nedlagt ett förtjänstfullt arbete men ytterligare undersökningar vore

alltjämt av nöden. Den moderna vallkulturen syntes emellertid dessutom

erbjuda vissa möjligheter till produktion av även för vinterutfodringen

lämpat foder av sådan sammansättning, att det i viss mån kunde ersätta

de under denna utfodringstid hittills allmänt använda främmande kraftfodermedlen.

Här vore man inne på ett område, där jämförelsevis få och

mindre omfattande erfarenhetsrön ännu förelåge och där fältet stöde öppet

för anställande av praktiskt-vetenskaplig forskning och inhämtande av praktisk

erfarenhet.

Lantbruksstyrelsen förklarade sig därför dela motionärernas uppfattning

örn önskvärdheten av att möjlighet, i den mån sådan icke redan kunde anses

föreligga, bereddes att till grundlig och sakkunnig utredning upptaga

de, så vitt man kunde bedöma, viktiga spörsmål, som omförmäldes i motionerna.

Emellertid torde det utkast till den tilltänkta verksamhetens

praktiska utförande och kostnaderna härför, som förelåge i motionerna,

knappast giva tillräckligt stöd för en säker mening angående denna del av

spörsmålet och därmed eventuellt förenade anslagsbehov. Styrelsen påpekade,

att förslaget icke varit föremål för ingående granskning av sakkunniga

myndigheter — styrelsen hade på den korta tid, som stått till buds för

yttrandets avgivande, icke kunnat åstadkomma en mera ingående utredning

— och framhölle särskilt, att tillräcklig undersökning icke syntes hava skett

angående eventuellt förefintliga möjligheter att genom utnyttjande av andra

statliga eller statsunderstödda institutioner, som vore verksamma på hithörande

eller närliggande områden, nedbringa kostnaderna och förebygga

dubbelarbete. Under sådana förhållanden och då det syntes önskvärt, att i

motionerna förordad undersöknings och forskningsverksamhet ju förr dess

hellre bomme till stånd, syntes ett eventuellt statsanslag böra ställas till

Kungl. Maj:ts förfogande för att, sedan verksamhetens planläggning gjorts

till föremål för sedvanlig utredning, på det sätt och i den mån, Kungl.

Majit kunde finna skäligt, användas för ändamålet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 5.

Ärendet upptogs av särskilda utskottet till prövning i samband med

handläggningen av Kungl. Maj:ts till riksdagen avlåtna proposition, nr 266,

angående vissa åtgärder för mejerihanteringens och smörexportens befrämjande.

I sitt utlåtande nr 3 framhöll utskottet (sid. 42), att utskottet funne

det angeläget, att alla möjligheter till produktionens förbilligande tillvaratoges.

Utskottet anförde vidare i huvudsak följande. En sådan möjlighet

av betydande räckvidd läge otvivelaktigt i en övergång i större utsträckning

till billigare inhemskt foder. Utskottet delade till fullo motionärernas

uppfattning angående vikten utav, att i sådant syfte ytterligare

åtgärder snarast vidtoges till beteskulturens befrämjande. I likhet med

vad lantbruksstyrelsen hade anfört i infordrat yttrande, ansåge utskottet

emellertid, att de av motionärerna föreslagna åtgärderna, som skulle medföra

relativt betydande årliga anslag av statsmedel, måste underkastas närmare

granskning av sakkunniga myndigheter. Ehuruväl ett bifall till motionärernas

yrkanden sålunda icke då torde kunna ifrågakomma, borde

emellertid enligt utskottets mening i detta sammanhang framhållas angelägenheten

utav, att erforderlig ytterligare utredning angående åtgärder i

berörda syfte måtte bedrivas med sådan skyndsamhet, att förslag i ämnet

kunde föreläggas nästkommande års riksdag. I enlighet härmed hemställde

utskottet, att motionerna i förevarande delar ej måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd. Riksdagen beslöt i överensstämmelse med utskottets hemställan.

Den 3 juli 1930 anbefallde Kungl. Maj:t lantbruksstyrelsen att, efter

hörande av svenska betes- och vallföreningen, skyndsamt verkställa sådan

ytterligare utredning rörande de i ovannämnda motioner framförda förslag

angående beteskulturens främjande, som ifrågasattes i särskilda utskottets

förenämnda utlåtande, samt till Kungl. Majit inkomma med förslag i sådan

tid, att proposition i ämnet kunde föreläggas 1931 års riksdag.

Med skrivelse den 27 november 1930 har lantbruksstyrelsen avlämnat

utredning i ämnet samt överlämnat ett av svenska betes- och vallföreningen,

på lantbruksstyrelsens anmodan, den 7 november 1930 avgivet yttrande.

Till följd av remiss hava utlåtanden i ärenden avgivits den 18

december 1930 av styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet

samt den 5 januari 1931 av statskontoret.

Föreningen —- vars förslag i ämnet i allt väsentligt överensstämma med

vad som föreslagits i ovanberörda motioner -— hemställer, att för budgetåret

1931/1932 måtte anvisas ett statsanslag till belopp av 63,400 kronor,

att av föreningen användas sålunda:

a) fröodlingsfäit i Norrland............................................................ kronor 1,000

b) 3 kultiveringsförsök i Norrland:

engångskostnader............................................ kronor 11,400

årskostnader ........................................................ »________9,000 » 20,400

s. 4 Kontrollera mot PDF

Vallodlingens

betydelse för

lanthushållningen.

4 Kungl. Majds proposition Nr 5.

c) anordnande av 4 kontrollgårdar:

engångskostnader....................................... kronor 10,000

årskostnader ......................................... » 32,000 kronor 42,000

tillhopa kronor 63,400.

Inledningsvis redogör föreningen för vallodlingens och särskilt betesvallens

betydelse för lanthushållningen. Av föreningens framställning samt remissyttrandena

inhämtas härom i huvudsak följande.

För lanthushållningens ekonomi spelade, enligt föreningen, den animala

produktionen jämte den härför erforderliga växtodlingen en mycket

dominerande roll. Detta framginge tydligt nog av det förhållandet, att

landets mjölkproduktion beräknades till omkring 4,100,000 ton och köttproduktion

till omkring 100,000—120,000 ton årligen. Endast mjölkproduktionen

beräknades, år 1929 representera ett värde av omkring 500,000,000

kronor mot omkring 418,000,000 kronor för rikets spannmålsskörd. Åkerbrukets

hela vegetabiliska produktion (betet dock ej inräknat) beräknades

för samma år till ett värde av 1,063,000,000 kronor; 80—85 procent därav

användes emellertid till foder. Det förnämsta fodret för alla gräsätande

djur vore under sommarhalvåret bete och vintertiden hö. Av rikets åkerareal,

beräknad till 3,716,000 hektar, utgjorde också 1,330,000 hektar vall,

utom 137,000 hektar åkerjordsbete. Till foderarealen hänfördes vidare 526,000

hektar slåtteräng och 743,000 hektar betesäng.

Möjligheten att åstadkomma även en ringa förbättring med avseende på

de ekonomiska förutsättningarna för vår djurhållning, borde sålunda från

det allmännas sida beaktas. Så skulle en minskning av mjölkens framställningskostnad

med blott 1 öre per kilogram betyda en årlig besparing

för vårt jordbruk av 40 miljoner kronor.

Intet annat område inom vår lanthushållning torde heller erbjuda större

förbättringsmöjligheter. Erfarenheten visade nämligen, att genom lämpliga

åtgärder väsentligen ökade skördar kunde erhållas från gräsvallar av olika

slag, något som i all synnerhet ägde sin giltighet för naturliga betes- och

ängsmarker. Viktigare än att öka fodermängden torde emellertid under

nuvarande förhållanden vara en kvalitativ förbättring därav. För åstadkommande

av lämpliga foderstater för våra högproducerande ladugårdsbesättningar

erfordrades nämligen vid användning av sådant foder som vanligen

skördades betydande tillskott av äggviterikt kraftfoder, vilket till stor

del måste importeras. Så uppginge förbrukningen i vårt land av foder

med utländskt ursprung under åren 1925—1927 till ett värde av över 75

miljoner kronor per år. Att ett dylikt förhållande verkade ekonomiskt

tyngande för handelsbalansen vore tydligt, och detta bleve så mycket mera

betänkligt sedan klarhet vunnits därom, att våra egna resurser för åstadkommande

av det bästa och sundaste av alla fodermedel ännu till stor del

vore outnyttjade. Erfarenheten visade dock, att produktionens förbilligande

för den enskilde odlaren möjliggjordes genom ett bättre tillvaratagande av

anförda resurser, något som just under nuvarande förhållanden borde vara

av största intresse. Detta framginge också vid en jämförelse av de anskaffningspriser

för fodermedel, vilka under de närmast föregående, i dylikt avseende

mera normala åren varit gällande. Dessa priser hade nämligen — om

man bortsåge från närvarande lågkonjunktur — hållit sig omkring:

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 5.

för kraf t foder 15—18 öre per foderenhet

» hemmaodlad fodersäd 15—18 » » *

» rotfrukter och grönfoder 15—18 » » »

» hö ........................... 10—15 » » »

» kulturbete ...................... 5—8 » » 8

Särskilt under år 1930 hade emellertid importpriset å kraftfoder sjunkit

mycket betydligt, väl främst beroende på världsmarknadens fallande spannmålspris.

Utfodringen måste emellertid i stort grundas på hemmaproducerat

foder. Sålunda borde en beräkning av foderkostnaden för vårt jordbruk

alltid väsentligen grundas på framställningskostnaderna inony vår egen

lanthushållning och, frånsett att dessa knappast under de senare åren undergått

någon väsentlig förändring, insåges lätt, att gräsmarksfodret alltid

vore det billigaste. Erinras linge emellertid, att också världsmarknadspriset

på animala produkter under år 1930 sjunkit märkbart, varför frågan örn

utfodringens förbilligande även av detta skäl erhållit en ökad aktualitet.

Utsträckt betesgång för sommarhalvårets vidkommande och mera hö i

foderstaten för vintern borde sålunda ur ekonomisk synpunkt eftersträvas.

En betydande allmän omläggning av sättet för foderbehovets tillgodoseende

genom betes- och slåttervallar erfordrades likväl för att i dylikt avseende

komma till effektivt resultat. Främst måste den rådande äggvitebristen i

vårt inhemska foder i möjligaste mån avhjälpas. Detta kunde också ske

genom baljväxtrikare slåttervallar i växtföljden, genom tidigare skord av

fodervallarna i allmänhet samt måhända även och särskilt genom, i lämplig

utsträckning, övergång till vall av betestyp för omväxlande bete och slåtter.

Med ökade ekonomiska svårigheter och därmed minskad köpkraft tor krattfoder

hade baljväxtandelens betydelse i våra slåttervallar allt mer uppmärksammats.

Den tidigare foderskördens större äggvitevärde vore numera även

fullt konstaterad; utredning rörande den ekonomiska betydelsen därav vore

emellertid av nöden för att man i praktiken mera allmänt skulle kunna

rekommendera härför erforderliga metoder. Påvisat vore även, att vall av

betestyp lämnade avsevärd avkastning av äggvitenkt foder for ho eller

ensilageberedning. Då råproteinhalten i vanligt gräsblandat kloverho brukade

uppgå till 9—10 procent, innehölle hö från vall av betestyp enligt gjorda

undersökningar 13 — 15 procent därav och ej sällan betydligt mera.

Genom föreningens verksamhet kunde numera anses ådagalagt, att den

täta kulturvallen av betestyp lämnade det billigaste, bästa och sundaste

foder, som kunde åstadkommas, och att detta i betesstadiet hade en koraentrationsgrad,

som vore jämförlig med kraftfodrets; att kraftfoderfrågan därför

genom rationell beteskultur kunde anses löst för sommarens vidkommande;

att kulturbete lämnade tillräcklig avkastning även för upprätthållande

av den nutida höga mjölkavkastningen; att också avkastningen

per arealenhet av äggviterikt och i andra avseenden värderikt foder genom

beteskulturen bleve den högsta möjliga; samt att rationell betesdrift derför

förbilligade djurhållningen ej blott direkt utan även indirekt genom uppkomsten

av sundare och produktionskraftigare djurbesättningar.

Dessutom borde ihågkommas, att den moderna forskningen visat, att produkter

åstadkomna genom en rationellt ordnad utfodring, grundad på gräsvallarnas

foder, bleve av högre kvalitativt värde, en omständighet som särskilt

med hänsyn till den därav uppkommande vitaminhaltens hälsovärde

inom en nära framtid mer än hittills torde komma att kräva beaktande.

Vad föreningen i sådant avseende anfört, anser sig lantbruksstyrelsen i

s. 6 Kontrollera mot PDF

Fröodling av

betesgräs för

Norrland.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 5.

stort sett kunna vitsorda. Styrelsen framhåller vidare, att, om ock den

ekonomiska betydelsen av beteskulturen med fallande foderpris icke kunde

angivas i så stora tal, som tidigare med då gällande höga pris å kraftfoder

och spannmål allmänt skett, styrelsen funne denna fortfarande vara att anse

såsom en av de viktigaste hävstängerna till förbättrande av jordbrukets

ekonomi över hela landet och icke minst i Norrland. Beteskulturens betydelse

syntes lantbruksstyrelsen vara så allmänt erkänd, att ytterligare utredning

örn behovet av erforderliga åtgärder från det allmännas sida till

denna kulturs främjande knappast torde vara av behovet påkallad.

C enir alanstaltens styrelse understryker för sin del beteskulturens stora

betydelse för vårt lands jordbruk. Av olika jordbrukstekniska problem

torde väl för närvarande betesfrågan höra till de allra viktigaste, och även

ur ekonomisk synpunkt hade betesproblemet en betydande räckvidd. Inseende

detta hade jämväl statsmakterna ägnat betesskötseln ett alltmer ökat

intresse, och för närvarande utginge till olika åtgärder för främjande av

beteskulturen efter våra förhållanden jämförelsevis stora belopp. Men örn

sålunda betesskötselns utbredning av statsmakterna stimulerades på olika

sätt, så vöre det å andra sidan av utomordentlig vikt, att utvecklingen på

detta område stöddes och befruktades av en tillräckligt omfattande forsknings-

och försöksverksamhet. Det kunde eljest befaras, att de betydande

summor, som staten och jordbruket självt årligen ställde till förfogande för

betesskötselns utbredning och rationalisering, icke bleve så väl använda

som annars skulle kunna förväntas.

Bland åtgärder till beteskulturens främjande ifrågasattes uti motionerna

i första hand anvisande till betes- och vallföreningens förfogande av ett

med 500 kronor utgående anslag till fröodling av de för Norrland viktigaste

betesgräsen.

Under framhållande av behovet utav tillgång på särskilt för Norrlands

klimat och odlingsförhållanden lämpligt frö av betesvallväxter och den nuvarande

bristen därpå föreslår betes- och vallföreningen — som tinner det

av motionärerna föreslagna beloppet av 500 kronor för lågt — att ett statsbidrag

för ändamålet av 1,000 kronor årligen under fem år måtte beviljas.

I motiveringen till detta förslag erinrar föreningen, att kemisk-växtbiologiska

anstalten i Luleå ävensom föreningen själv i förevarande syfte anställt försök

med fröodling i mindre skala, försök som visat möjligheten att inom

Norrland bedriva fröodling. Såsom bevis härför åberopas jämväl vissa försöksresultat,

för vilka redogörelse lämnats i Sveriges fröodlarförbunds årsskrift

1929.

Lantbruksstyrelsen tinner i likhet med föreningen frågan örn tillgång på

frö av för landets olika delar lämpliga sorter och stammar av betesväxter

vara, av stor betydelse för beteskulturens ändamålsenliga utveckling. Frågans

lösning torde emellertid enligt lantbruksstyrelsens mening i första hand vara

en fråga örn åstadkommande genom urval eller förädling av lämpliga sorter

och stammar. På detta stadium folie frågan emellertid inom området för

växtförädlingen. Sveriges utsädesförening hade också upptagit denna fråga

på sitt arbetsprogram; och hade riksdagen från och med budgetåret 1927/

1928 beviljat nämnda förening ökat statsanslag bland annat i syfte att möjliggöra

ett mera omfattande förädlingsarbete på detta område*. Enligt lantbruksstyrelsens

förmenande torde det få anses mest rationellt, att de allmänna

medel, som ställdes till förfogande för ändamålet, samlades på en

hand och då lios utsädesföreningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 5.

Vidare vore emellertid tillgången på lämpligt frö beroende av att odling

av sådant frö verkligen koinme till stånd. Då det har sålunda vöre fråga

om att igångsätta odling, ansåge lantbruksstyrelsen goda skal tala tor att

staten genom stödjande av försöksodlingar trädde emellan, till dess att allmänheten

lärt sig inse betydelsen av att särskilt för ändamalet odlat fro

komme till användning. Emellertid ville lantbruksstyrelsen erinra, att

styrelsen i skrivelse den 12 november 1930 med utlåtande över en av Sveriges

fröodlarförbund gjord framställning örn statsanslag tillstyrkt bifall till tor

bundets ansökning om en ökning i förut utgående understöd med 1,500

kronor i syfte att sätta förbundet i tillfälle att vidtaga forsoksodhng av fro

för betesvallar. Styrelsen ansåge sig emellertid bora framhålla, att statsunderstöd

för ändamålet enligt styrelsens förmenande icke borde splittras

och att all statsunderstödd fröodling av detta slag borde ske genom

odlarförbundet. Att de statsmedel, som ansåges böra anvisas for stödjandet

av fröodlingen utav betesväxter, icke borde splittras på olika statsunderstödda

institutioner, syntes lantbruksstyrelsen så mycket mera naturligt, som

ledningen av fröodlarförbundet såsom bekant handhades av föreståndaren

för betes- och vallföreningen. Därest lantbruksstyrelsens förslag örn statsbidrag

till fröodlarförbundet skulle vinna beaktande, syntes därav bora

följa,” att understöd till fröodling av betesväxter icke därjämte borde utgå

till annan institution.

Styrelsen för centralanstalten ävensom statskontoret hava icke funnit

anledning till erinran mot vad lantbruksstyrelsen sålunda föreslagit.

Jag torde få erinra, att Kungl. Majit den 28 november 1930 med anlitande

av anslaget till befrämjande i allmänhet av jordbruk och lantmannanäringar

beviljat statsbidrag för budgetåret 1930/1931 till Sveriges

fröodlarförbund med 8,000 kronor, innebärande ett i förhållande till närmast

föregående år med 1,000 kronor ökat anslag samt innefattande medel

jämväl för anordnande av fröodlingsförsök och demonstrationsfält med

betesgräs.

I anslutning till de i motionerna angivna förslagen ifrågasätter betesoch

vallföreningen vidare anordnande av tre kultiveringsförsök i Norrland

samt anför härutinnan följande.

För framgången av det norrländska jordbruket vöre gräsm arkskulturen

särskilt avgörande. Föreningen hade också sökt att i möjligaste man verka

för tillämpningen av tidsenligare principer vid den norrländska betes- och

vallkulturen och därför i Norrland utfört en del försök, varigenom en forsta

vägledning erhållits. I trakten av Luleå hade kemisk-växtbiologiska anstalten

i samförstånd med betes- och vallföreningen arbetat i samma riktning.

Klarhet hade sålunda vunnits örn de stora möjligheter, som foreläge

för åstadkommandet av relativt rikt avkastande gräsarealer därstädes.

Under någorlunda gynnsamma förhållanden hade erhållits en avkastning,

vilken egentligen icke kunde anses stå efter den i mellersta Sverige vanligen

uppnådda. Betydande svårigheter för frågans vidareförande hade

emellertid uppställt sig såväl på grund av gammal inrotad vana vid skogsbetning

som även och ej mindre på grund av ofta förekommande egenartade

klimatiska och jordmånsförhållanden.

Kultivering

försök i

Norrland.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 5.

Utom en ekonomisk upplysningsverksamhet, med påtagliga praktiska

exempel till sitt stod, erfordrades sålunda för betes- och vallkulturens önskvärda

framförande i Norrland särskilda försök. Här kunde man icke såsom

f. n. vöre möjligt i mellersta och södra Sverige, mera allmänt rekommendera

anläggande av betesvallar på åkerjord. För anskaffande av kulturbete

skogsbetets tid vore med nuvarande krav på avkastning från

djuren omöjligt att vidhålla — måste alltså kultivering av härför erforderliga

arealer åstadkommas. Detta borde visserligen ske möjligast billigt

men givetvis aven på sådant sätt, att önskvärd effekt åstadkommes. Det hade

yiSf S1®’ yn.d®r vissa förhållanden — såsom på genomsläpplig moränjoid

med tillräcklig myllhalt och godartad växtmatta — en mera ytlig

ku Hvering kunde medföra gott resultat. Där så vore fallet, borde denna

billigare metod givetvis användas. Under andra jordmånsförhållanden åter

- pa mera ogenomsläpplig, mjäleartad jord med råhumus - syntes nödc

j j en0m U^a jorden> åstadkomma starkare kalkning o. s. v vilket

allt fordrade en med nyodling ganska jämförlig kultur. Men även detta

arbete kunde utföras pa olika sätt, medförande större eller mindre kostnader.

Den korta norrländska växtperioden nödvändiggjorde också för hög

kultur, att jorden vid vårens inträde möjligast snabbt erhölle en högre

temperatur. Denna påverkades åter av grundvattenståndet. Med hänsyn

sayal härtill som vattenståndets inverkan på fodrets kvalitet vore det av

betydelse att erhålla kännedom örn, i vad mån reglering därav genom dikning

och dränering borde tillrådas.

Det borde sålunda bliva till upplysning och hjälp för beteskulturen i

Norrland, ifall berörda synpunkter kunde klarläggas genom tillräckligt

noggranna försök och undersökningar. Nyttan härav skulle komma såväl

det norrländska jordbruket i allmänhet som även och särskilt det pågående

nyodlings- och kolonisationsarbetet till del. För ändamålet borde särskilda

kultivermgsforsok anordnas, vardera med en storlek av i sin helhet omkring

4..hektor, antingen i ett falt eller möjligen, på grund av här förekommande

ojanima markförhållanden, fördelade på flera smärre fält i varandras närhet.

Med hänsyn till de norrländska odlingsförhållandena vore lämpligt,

att ett dylikt försök anlades i Jämtlands, ett i Västernorrlands och ett i

Västerbottens lan. Behovet härav för Norrbottens vidkommande torde

kunna tillgodoses genom kemisk-växtbiologiska anstaltens arbete på området

Närmast skulle försöken i fråga avse att möjliggöra en jämförelse av

resultaten vid anläggning av kulturbete genom en billigare ytkultur med

tullstandigare uppodling under iakttagande i båda fallen av ''dräneringens

verkan (åstadkommen reglering av grundvattenståndet).

Givet vöre att kalkningens, jordympningens och hjälpsåddens ekonomiska

betydelse i ty fall skulle beaktas. För bedömande av resultaten bleve, utom

särskilda jordmans- och markbiologiska undersökningar, även nederbördsoch

temperaturobservationer samt botaniska och kemiska foderanalyser nödvandia.

För erhållande av praktiskt pålitliga resultat måste avkastningen

bedömas genom betande djur, och för komplettering härav borde särskilda

slatterytor anordnas.

Ledning för försökens, anläggning och skötsel torde kunna ordnas genom

vederbörande konsulent inom betes- och vallföreningen med biträde av lokalt

arbetande jordbruksfunktionär, vilken vore eller kunde bliva anställd inom

orten och som vintertiden hade annan sysselsättning. Föreningen hade

ertant, att ett dylikt arrangement skulle kunna tänkas, enär mern resp.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 5.

områden, tack vare stort intresse från hushållningssällskapens sida för

beteskulturen, lämplig person härför funnes eller komme att anställas.

På grund härav och med ledning av inom föreningen vunnen erfarenhet

ansåge föreningen, i anslutning till motionärernas förslag, följande anslag

erforderliga för ett vart av försöken i fråga:

Engångskostnader.

Anläggning med erforderlig dränering, kalkning, vattenanordningar

och inhägnad (6-8 fållor) ................................ kronor 2,400

Anordningar för grundvattenståndsmätningar ........................ » 200

Kreatursvåg med frakt, erforderligt skjul och inmontering

jämte andra försöksattiraljer .................................................... » 1,000

Resor för planläggning och ledning............................................ » 200

Kronor 3,800.

Årliga kostnader.

Arvode till assistent jämte reseersättning för denne................ kronor 1,500

Gödselkostnader, extra arbeten såsom gödselspridning, rugg
slåtter,

djurens vägning resp. mjölkning m. m............. » 600

Botaniska och kemiska analyser och övriga undersökningar » 400

Ledning och kontroll, bokföring och diverse material härför » 500

Kronor 3,000.

För första året skulle sålunda erfordras:

Anläggningskostnader .................................................................... kronor 11,400

Underhåll och material................................................................... » 9,000

Kronor 20,400

och för övriga fyra år 9,000 kronor årligen.

De anförda posterna torde icke kräva mera ingående motivering. Anläggningskostnaderna

hade övervägts och icke givit anledning till anmärkning.

Övriga engångskostnader torde icke heller kunna nedbringas. Assistentarvodet

hade, av förut anförda skäl, beräknats lågt men torde kunna

tillämpas på grund av utsikten att erhålla biträde av även för annat ändamål

anställda personer, även örn någon jämkning, beträffande kostnaderna

för de olika platserna, kunde behöva ifrågakomma. I posten för gödselkostnader

samt extra arbeten av olika slag och djurens tidvisa vägning

m. m. inginge även omkostnader för erforderliga slåtterförsök och deras

genomförande, anordnande av smärre inhägnader, åtgärder för fodertorkning

o. s. v. Analyskostnaderna torde vara lågt beräknade — för botaniska

ståndortsanalyser 150 kronor samt för 12 å 15 fullständiga kemiska analyser

250 kronor — och torde icke kunna undgås, örn resultaten skulle få

önskvärd belysning. Att för lägre belopp än det angivna genomföra försöken

i fråga syntes icke tänkbart, särskilt som för desamma vissa extra

rese- och andra oförutsedda kostnader icke torde kunna undvikas.

För erhållande av praktiskt vägledande resultat borde försöken pågå

åtminstone under 5 år, varför anslagsbehovet i dess helhet sålunda komme

att uppgå till 56,400 kronor.

Genom försöken i fråga borde ej blott högst önskvärd ledning erhållas

för bedömande av vilka odlingsmetoder, som företrädesvis borde rekommenderas

i Norrland vid nyodling och kolonisation, utan även för den betydelse
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 5.

fulla frågan om beteskulturens rationella genomförande i allmänhet därstädes.

Detta skulle vara av värde såväl direkt för upplysningsarbetet inom

dessa vidsträckta områden som ock för erhållande av effekt av de betydande

statsanslag, som här årligen beviljades för nyodlingar och betesförbättring.

Lantbruksstyrelsen anför:

Inledningsvis erinrar styrelsen, dels att utförande av kultiveringsförsök

torde få anses falla inom ramen för betes- och vallföreningens allmänna

uppgift, dels ock att de senare årens raska stegring av föreningens

allmänna anslag upprepade gånger motiverats med de krävande uppgifter,

som ett tillgodoseende av särskilt Norrlands behov på detta område

medförde. I sådant avseende ansåge sig lantbruksstyrelsen böra erinra

örn chefens för jordbruksdepartementet yttrande till 1925 års statsverksproposition,

nionde huvudtiteln, punkt 87, varuti såsom motiv till den då

av Kungl. Majit föreslagna betydande ökningen av statsbidraget till föreningen,

bland annat framhållits, »att med hänsyn till de i Norrland rådande

säregna förhållandena och jämväl i betraktande av den där bedrivna statsunderstödda

kolonisationsverksamheten åtminstone tillsvidare en med dessa

förhållanden förtrogen konsulent borde avses för denna trakt av landet».

Jämväl vid motiveringen av ökat anslag till föreningen för budgetåret

1928/1929 hade departementschefen särskilt framhållit vikten av en vidgad

verksamhet i Norrland (se 1928: IX. H. T. p. 72), vilket motiv 1928 års riksdag

understrukit i sitt beslut för beviljad anslagshöjning (R. skr. 1928 nr

50 p. 26).

Lantbruksstyrelsen anser sig vidare icke kunna underlåta att framhålla

det anmärkningsvärda däri, att betes- och vallföreningen, som icke ifrågasatte

särskilda anslag för ifrågavarande försöksverksamhet inom Norrbotten,

syntes förutsätta, att kostnaderna därför skulle kunna inrymmas inom

ramen för växtbiologiska anstaltens allmänna anslag, vilket emellertid

ingalunda tillmätts jämförelsevis rikligare än anslaget till betes- och vallföreningen.

Lantbruksstyrelsen har ansett sig böra särskilt anmärka ovanstående, då

berörda förhållanden icke torde böra lämnas ur sikte vid bedömandet av

ett rationellt ordnande av kultiveringsförsök för betesmark inom Norrland.

Styrelsen delade nämligen betes- och vallföreningens uppfattning angående

behovet av en grundlig undersökning på förevarande område. Styrelsen

ansåge sig icke heller kunna förutsätta, att den härför erforderliga försöksverksamheten

i sin helhet skulle kunna utföras inom den anslagsram, inom

vilken de på området verksamma statsunderstödda institutionerna för närvarande

hade att röra sig. Vad föreningen anfört beträffande denna verksamhet,

i vad avsåge Norrbotten, syntes emellertid visa betydelsen av samarbete

mellan olika försöksinstitutioner med samma eller likartad verksamhet.

Lantbruksstyrelsen ansåge det icke böra vara uteslutet, att försök av

denna art skulle kunna ordnas på ett fullt tillfredsställande sätt men med

mindre kostnad för statsverket, om samarbete anordnades mellan betes- och

vallföreningen och sådan jordbruksförsöksinstitution inom Norrland, som

genom statens försorg vore innehavare av försöksgård. Innan särskilda

åtgärder vidtoges för ordnande av ifrågavarande försöksverksamhet inom

Västernorrland, syntes det därför vara nödvändigt att undersöka, huruvida

försöken i fråga icke skulle på ett mera ekonomiskt sätt kunna anordnas i

samband med försöksverksamheten vid den under styrelsens för centralanstalten

för försöks väsendet på jordbruksområdet inseende ställda, staten

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 5.

tillhöriga försöksgården vid Offer. För Jämtlands vidkommande ansåge

sig lantbruksstyrelsen böra ifrågasätta möjligheten att vinna vissa fördelar

genom ett samarbete med mosskulturföreningen i syfte att utnyttja försöksgården

vid Gisselås. Enligt vad lantbruksstyrelsen hade sig bekant,

förefunnes inom Jämtland redan nu en försöksverksamhet av detta slag,

ehuru kanske under enklare former genom samarbete mellan betes- och vallföreningen

och Jämtlands läns hushållningssällskap vid den sällskapet tillhöriga

egendomen Medstugan. Denna försöksverksamhet åsyftade emellertid

särskilt det för Norrland så betydelsefulla fjällbetet. En undersökning

rörande eventuellt utnyttjande för ifrågavarande ändamål av de utav lantbruksstyrelsen

här påpekade möjligheterna till anordnande av försöksverksamheten,

i vad den avsåge Jämtland och Västernorrland, syntes styrelsen

böra komma till stånd, innan statsverket iklädde sig så betydande kostnader

för anläggande av särskilda försöksfält för ändamålet, som här ifrågasattes.

I samband härmed torde också böra undersökas, i vad mån växtbiologiska

anstalten i Luleå vore i behov av särskilt statsbidrag för att sättas i stånd

att utföra de försök på området, vartill förhållandena inom Norrbotten kunde

föranleda,

Inom Västerbotten torde emellertid möjlighet till samarbete på detta område

med annan försöksinstitution icke föreligga. Då redan en väl planlagd

försöksverksamhet på detta område vid en plats inom Norrland torde

få avsevärd betydelse för hela denna landsdel, ansåge sig lantbruksstyrelsen

böra föreslå, att i avvaktan på ytterligare utredning i ärendet statsmedel

måtte ställas till förfogande för anordnande av kultiveringsförsök å betesmark

inom Västerbotten.

Emot de av betes- och vallföreningen för ändamålet beräknade kostnaderna

för ett sådant försöksfält syntes emellertid vissa erinringar kunna

göras.

Föreningen angåve icke, under vilka förhållanden jord för ändamalet

skulle disponeras. Då emellertid avsikten vore, att försöken skulle pågå

endast 5 år, syntes det ligga i sakens natur, att den mark, som för ändamålet

vore behövlig, för denna tid upplätes av jordägaren. Ett kultiveringsarbete,

som å denna mark utfördes, Ange emellertid ett avsevärt bestående

värde, som komme jordägaren till del. Det syntes under sådana förhållanden,

som om en tredjedel av den beräknade kultiveringskostnaden borde

drabba jordägaren i form av arbete och tillhandahållet stängselvirke. Några

svårigheter att under sådana villkor erhålla dispositionsrätten till den erforderliga

försöksmarken syntes lantbruksstyrelsen icke böra vara för handen.

Själva anläggningskostnaden, i vad denna skulle täckas av statsmedel,

komme under sådana förhållanden att sänkas med 800 kronor eller från

2,400 kronor till 1,600 kronor.

Då lantbruksstyrelsen vidare, såsom av vad redan anförts torde framgå,

ansåge, att resor för planläggning och ledning av anläggningsarbetet borde

falla inom ramen för betes- och vallföreningens allmänna verksamhet, varför

medel ställts till föreningens förfogande, syntes den härför beräknade

posten av 200 kronor böra utgå.

Om hänsyn toges till de erinringar, lantbruksstyrelsen sålunda gjort,

skulle engångskostnaden för försökens anordnande böra beräknas till 2,800

kronor eller 1,000 kronor lägre än föreningen ifrågasatt.

I fråga örn de årliga driftkostnaderna för försöksfältet ansåge sig lantbruksstyrelsen

icke böra göra annan erinran, än att, i analogi med vad

styrelsen föreslagit i fråga örn engångskostnaderna, det till ledning och

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kontroll
gårdar.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 5.

kontroll av försöket beräknade beloppet av 500 kronor syntes böra utgå.

Årliga driftkostnaden för ifrågavarande försök skulle således enligt lantbruksstyrelsens

förmenande böra beräknas till 2,500 kronor i stället för av

föreningen föreslagna 3,000 kronor.

Sammanlagda kostnaden för engångsutgifter och ett års drift av försöksfältet

i fråga skulle enligt lantbruksstyrelsens beräkningar uppgå till 5,300

kronor och totala kostnaden för försökets genomförande under förutsättning

av 5 års verksamhet till 15,300 kronor.

Lantbruksstyrelsen ville emellertid i detta sammanhang framhålla, att

skäligheten uti det föreslagna arvodet jämte däri inberäknade resekostnader

för den assistent, som skulle hava närmaste kontrollen över försöket örn

hand, borde i hög grad vara beroende av dennes övriga verksamhet och

huruvida härför eventuellt kunde förvärvas person med verksamhet i försöksfältets

omedelbara närhet. Skulle så vara fallet, torde den beräknade

ersättningen avsevärt överstiga vad som kunde anses skäligt för det med

kontrollen förenade arbetet. Med hänsyn dels till detta förhållande, dels

ock till önskvärdheten av att denna del av verksamheten närmare kunde

överblickas, ansåge sig lantbruksstyrelsen böra föreslå, att för ändamålet

eventuellt anvisade medel ställdes till betes- och vallföreningens förfogande

mot redovisningsskyldighet.

I fråga örn kultiveringsförsöken i Norrland finner styrelsen för centralanstalten

i likhet med lantbruksstyrelsen, att ytterligare utredning är önskvärd.

Vad särskilt angår möjligheten att anordna beteskultiveringsförsök i

samband med övrig försöksverksamhet vid Offers försöksgård anför styrelsen,

att det för närvarande, innan staten ännu övertagit ifrågavarande egendom,

icke synes möjligt att avgöra denna fråga. Lantbruksstyrelsens förslag örn

anordnande av ett kultiveringsförsök å betesmark inom Västerbottens län

tillstyrkes av styrelsen. Den av lantbruksstyrelsen verkställda beräkningen

av anslagsbehovet för nämnda kultiveringsförsök har styrelsen icke funnit

anledning upptaga till prövning.

Statskontoret ansluter sig i denna del till lantbruksstyrelsens och centralanstaltens

samstämmande mening och förklarar sig icke hava erinran irnit

det beräknade medelsbehovet för ändamålet.

Betes- och vallföreningens sista förslag går, såsom ovan angivits, ut på beviljande

av ett anslag utav 42,000 kronor, varav 10,000 kronor såsom engångsanslag,

för anordnande av fyra kontrollgårdar till klargörande av vissa

spörsmål rörande betets ekonomi m. m.

I detta avseende anför föreningen, att föreningen redan från början

av sin verksamhet eftersträvat att genom egna försök anskaffa oundgängligt

underlag för sitt upplysningsarbete på området, vilket i vårt land

tidigare föga påverkats av forsknings- och försöksverksamheten. Denna

del av föreningens verksamhet hade emellertid hittills ingalunda varit tillfyllest.

De erhållna resultaten hade dock givit stöd för den meningen, att

vissa ändrade metoder för vår foderproduktion borde medföra betydande

ekonomiska fördelar. Ännu återstode emellertid att under praktiska förhållanden

driftsekonomiskt pröva dessa metoder, innan de rekommenderades

till allmänt genomförande. Med hänsyn till ansvaret för den omfattande

propaganda, som föreningen utövade, hade föreningen också sett sig nödsakad

att, utöver de anslag föreningen åtnjutit, av föreningens egna tillgångar

anvisa behövliga medel till förberedande åtgärder av ovanberörda

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 5.

slag. Även om föreningen därigenom icke erhållit möjlighet att upptaga

arbetet i stort, hade likväl vissa erfarenheter vunnits, vilka underlättade

planläggningen och genomförandet av ett dylikt arbete i mera tillfredsställande

omfattning. Enstaka smärre försök och okontrollerade odlingar

kunde icke bilda en tillräckligt säker grund för genomförandet av samtidens

största omläggning inom vår lanthushållning.

Ifrågavarande produktionsproblems praktiska prövning och kontroll borde

sålunda inriktas på att åstadkomma tillförlitlig kännedom om

dels den rationella beteskulturens betydelse vid utfodringen av våra

gräsätande djur, varvid särskilt mjölkproduktionen, ungdjursuppfödningen

och köttproduktionen borde beaktas,

dels i vad mån genom vall av betestyp, för omväxlande betning och

slåtter, även äggviterikt vinterfoder av sådan beskaffenhet kunde erhållas,

att på grund därav kraftfoderbesparing bleve möjlig,

dels huruvida och i vad mån dessa önskemål kunde främjas genom ändrade

principer även för slåttervallarnas odling och tillgodogörande, varvid

särskilt den tidigare höskördens betydelse borde beaktas,

dels ock i vad mån en rationell betes- och vallkultur ekonomiskt inverkade

på den animala produktionen och på lanthushållningen i sin helhet.

Vid genomförandet härav borde även andra erfarenheter av värde i praktiskt

avseende erhållas. Tillfälle uppkomme givetvis också att pröva den

viktiga frågan örn användbarheten av rekommenderade metoder för bärgning

(konservering) av dylikt foder, vilken fråga i samråd med betes- och

vall föreningen av jordbrukstekniska föreningen och centralanstaltens husdjursavdelning

upptagits till mera ingående teknisk och vetenskaplig bearbetning.

Att för här anförda ändamål inrätta av föreningen direkt ledda, egentliga

försöksgårdar skulle troligen, huru önskvärda dylika för annat ändamål

än kunde vara, anses bliva för dyrbart. Det gällde ock att så snart ske

kunde komma till resultat. Detta önskemål kunde tillgodoses endast genom

anlitande för ändamålet av sådana gårdar, vid vilka härför lämpliga odlingar

i viss utsträckning redan funnes. Enligt vad föreningen hade sig

bekant och efter av föreningens föreståndare företagen besiktning på ort

och ställe, skulle följande jordbruk kunna föreslås: Thorsätra gård i Uppland,

varest lerjord vore förhärskande, Boda gård vid Hasselfors i Närke

med för stora delar av mellersta Sverige typisk moränjord, samt Blombacka

gård i Västergötland med i största utsträckning lättare sandblandad jord.

Givet vore, att behov av en dylik utredning förelåge även och i icke

mindre mån för Norrlands vidkommande. Till en början torde åtminstone

en kontrollgård böra anordnas därstädes, och skulle Holm vid Björkå bruk

i Västernorrlands län härför vara lämplig.

I övrigt torde rörande de ifrågasatta kontrollgårdarna få erinras om, att

utsträckt betesdrift redan sedan åtskilliga år tillbaka därstädes förekomme.

Av betydelse vore också, att resp. brukare i viss mån inställt gårdarnas

drift i sin helhet på för dylika undersökningar lämpligt system, så att särskilda

kostnader för en mera betydande omläggning icke behövde beräknas.

Föreningen hade övertygat sig om, att resp. innehavare vöre villiga att

medverka för klarläggande av ovan anförda uppgifter och att inom ramen

för överenskommen plan sålunda under erforderlig tid, åtminstone 5 år,

vid sina gårdar medgiva kontrollens genomförande, under förutsättning att

nedanstående ekonomiska kalkyl härför kunde komma att läggas till grund.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 5.

Engångskostnader för varje gård.

Erforderlig försöksattiralj .............................................................. kronor 1,500

Förröksvallarnas iordningställande ............................................. » 500

Extra stängselkostnader .................................................................... * 500

Summa kronor 2,500.

.............. kronor 4,000

............. » 1,200

............ » 500

............. » 800

..............» 1,500

Summa kronor 8,000.

kronor 2,500

» 1,500

» 1,500

_j>__500

Summa kronor 6,000.

De totala kostnaderna för kontrollgårdarnas anordnande skulle enligt dessa

beräkningar för den minimitid av 5 år, kontrollen beräknades behöva upprätthållas,

uppgå till:

engångskostnader ........................................................................ kronor 10,000

årskostnaden 32,000 kronor per år eller för fem år ........ » 160,000

Summa kronor 170,000.

I förhållande till motionärernas förslag innebure föreningens kostnadsberäkning

vissa jämkningar med avseende å utgifternas fördelning och beloppens

storlek. Motionärerna beräknade sålunda engångskostnaderna till

11,400 kronor och de årliga kostnaderna till 9,000 kronor för varje gård.

Nödvändigt vore emellertid, att för en så betydelsefull och omfattande undersökning

alla detaljarbeten bleve sakkunnigt och påpassligt utförda och erhållna

resultat i fortlöpande följd och utan dröjsmål förtecknade och bearbetade.

Då föreningens tjänstemän vore fullt upptagna med hos föreningen

föreliggande starkt ökade arbeten krävdes för fullgörande även av sådana

löpande göromål vid kontrollen i fråga, som fordrade mera kvalificerad arbetskraft,

anställandet såsom Överassistent av ett agronomiskt utbildat biträde.

Denne skulle sålunda under föreningens ledning närmast öva tillsyn

över och fullgöra olika mera krävande arbeten för kontrollen i fråga. Han

skulle sta i intim kontakt med assistenterna på resp. orter, lämna för dessa

nödiga anvisningar beträffande särskilda arbeten såsom skörd, bärgning,

in- och utvägningar, betesgångens organisation, utfodring o. s. v. samt själv

biträda därvid såväl som vid försöksresultatens införande och bearbetning.

För det härtill föreslagna beloppet torde intresserad yngre agronom kunna

erhållas för uppgiften i fråga. I övrigt vore erforderligt, att en (kontroll-)

assistent anställdes vid varje gård, vilken dagligen hade att följa och fullgöra

för försöken erforderliga göromål, införa alla uppgifter rörande skörde
-

Årliga kostnader.

Gemensamma för samtliga gårdar:

1 Överassistent ..................................................

resekostnader ........................................................

journaler och tryck.............................................

botaniska analyser ...........................................

kemiska » ..................................

För varje gård:

1 assistent

extra arbetskostnader ............

ersättning till försöksvärden

bokföringskostnader ................

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 5.

mängder, använt foder av olika slag, betesdagar, mjölkavkastning och djurens

viktsförändringar m. m. samt häröver avlämna rapporter. För överassistenten

och i någon ringa mån även för assistenterna bleve viss reseersättning

nödvändig, och hade, med hänsyn till möjligheten för tjänsteman

hos föreningen att vid resor någon gång för annat ändamål inspektera

arbetet, härför beräknats det minsta möjliga. För behövliga journaler och

trycksaker, vartill räknades även uppkommande behov av tabell- och skrivmaterial

av diverse slag, hade upptagits en särskild post. Likaså hade för

botaniska analyser och ståndortsanteckningar, vilka till stor del måste utföras

på ort och ställe och ovillkorligen krävde väl tränad arbetskraft för

att bliva pålitliga, ett särskilt belopp upptagits. För kemiska analyser, innefattande

även erforderliga jordanalyser, hade beräknats ett belopp som, örn

tillräckliga uppgifter för de erhållna resultatens bedömande skulle erhållas,

säkerligen icke kunde underskridas. Då den egentliga avsikten med hela

arbetet vore att komma till pålitliga, opartiska ekonomiska uppgifter, förutsattes

för den ekonomiska kontrollen samarbete med driftsbyrån vid Sveriges

allmänna lantbrukssällskap, till vilken överenskomna rapporter härför skulle

avlämnas. För ändamålet erfordrades för varje särskild gård 500 kronor.

Då undersökningen i fråga icke kunde ske utan att extra göromål uppkomme,

såsom för speciella skörde- och bärgningsarbeten, skördens in- och

utvägning, fodertilldelningen, djurens vägning o. s. v., hade härtill uppförts

1,500 kronor. Ersättning vore beräknad till försöksvärden för extra

gödsling, som från försökssynpunkt bleve erforderlig särskilt för avgörande

av gödselverkan i större skala än vad som i vanliga försök vore möjligt.

Härtill komme givetvis kostnad för försvårad brukning och intrång i driften,

för vilket, med hänsyn till önskemålet att så långt möjligt utreda anförda

uppgifter, beräknats en ersättning av 1,500 kronor. Nödvändigtvis måste

kontrollen med därtill hörande arbeten kunna utföras utan binder från

gårdarnas förvaltnings sida, och att härför erforderliga arbeten tidvis komme

olämpligt med hänsyn till det normala gårdsbruket och sålunda komme att

förorsaka olägenheter för gårdarna i fråga vore oundgängligt.

Beträffande engångskostnaderna hade sammanlagt 1,000 kronor beräknats

för speciella nyanläggningar och hjälpsådd av vallar samt uppförande av

för avkastningsbedömningen erforderliga men eljest obehövliga stängsel.

Detta behov såväl som behovet av försöksattiraljer, vartill hörde en fullt

tillförlitlig kreaturs- och lassvåg med inmontering, horde oundgängligen

tillgodoses.

Med hänsyn till föreningens uppgift och hittillsvarande verksamhet samt

det trängande behovet av här föreslagna utredning för föreningens fortsatta

arbete, borde kontrollen med tillhörande försök lämpligen utföras under

föreningens ledning men under medverkan av centralanstaltens för jordbruksförsök

husdjursavdelning i vad det gällde utfodringsfrågor och, såsom

redan påpekats, av lantbrukssällskapets driftsbyrå för den ekonomiska kontrollen.

Lantbruksstyrelsen anser sig till en början beträffande förevarande förslag

böra framhålla, att styrelsen delade föreningens uppfattning angående betydelsen

av do problem, som här skulle bliva föremål för en sakkunnig

utredning. En sådan utredning kunde givetvis icke ske, utan att en kontroll

av föreslagen art komme till ständ vid vissa betesgårdar, helst under olika

förhållanden, önskvärt vore givetvis örn en dylik kontroll kunde komma till

stånd i dea omfattning, föreningen fiireslagit, örn också lantbruksstyrelsen

anser sig böra ifrågasätta, huruvida de tre jordarter, som de av föreningen

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 5.

för södra och mellersta Sverige föreslagna kontrollgårdarna enligt föreningens

uppgift representerade, kunde anses fullt representativa för de jordar, som

huvudsakligen komme till användning för betesbruk. Lantbruksstyrelsen

saknade nämligen här någon representant för mulljorden och torvjorden.

Även örn åtminstone vissa av de utav föreningen beräknade utgiftsposterna

syntes något högt beräknade och utgifter för botaniska undersökningar borde

falla inom föreningens allmänna verksamhet och sålunda knappast föranleda

särskild anslagspost, vore de kostnader för statsverket, som här ifrågasattes

för lösande av en speciell försöksuppgift, betydande. Dessa kostnaders relativa

storlek framginge bäst vid en jämförelse med de kostnader, som försöksverksamheten

vid särskilda försöksgårdar för försök avseende växtodlingen,

med vilka de föreslagna kontrollgårdarna närmast torde vara att

jämställa, årligen ådroge staten. En undersökning visade, att statsmedel

till dylika försöksgårdar för budgetåret 1930/1931 utginge med följande

belopp:

Till statens försöksgårdar:

vid Lanna Borregården..............................................

» Offer ...............................................................

Till mosskulturföreningens försöksgårdar:

vid Gisselås....................................................................

» Flahult ..................................................................

Till kemisk-växtbiologiska anstaltens försöksgårdar:

vid Alträsk ...................................................................

» Sunderbyn ..........................................................

.............. kronor 22,000

.............. » 7,500

.............. » 17,000

.............. » 12,100

.............. » 8,400

............. » 5,000

Summa kronor 72,000.

Till denna kategori av statens understödjande verksamhet torde också i

viss mån kunna hänföras det för samma budgetår till 100,460 kronor uppgående

statsunderstödet till upprätthållande av Sveriges utsädesförenings

åtta filialer, ehuru dessa filialer dock enligt lantbruksstyrelsen förmenande

mäste anses intaga en särställning.

Att märka vore, att statens kostnader för försöksverksamheten vid ovan

nämnda försöksgårdar måste förutsättas komma att automatiskt stegras.

Lantbruksstyrelsen ville i sådant avseende endast framhålla den kostnadsstegring,

som för budgetåret 1931/1932 måste föranledas därav, att försöksgården

vid Offer komme i full verksamhet.

Med hänsyn till de betydande kostnader, föreningens förslag innebure,

syntes det lantbruksstyrelsen, som örn skäl förelåge att noggrant pröva!

huruvida icke syftet med den av föreningen föreslagna kontrollverksamheten

skulle kunna åtminstone på ett något så när tillfredsställande sätt

vinnas med något ändrade eller mindre kostsamma anordningar. Till en

början syntes det kunna ifrågasättas, om fyra särskilda kontrollgårdar verkligen

vore med nödvändighet av behovet påkallade för ändamålet.

Lantbruksstyrelsen vore fullt medveten därom, att en kontroll- och försöksverksamhet

av denna art måste förläggas till platser, där verklig beteskultur

redan förelåge. Innan staten godtoge ett förslag med så vittgående ekonomiska

konsekvenser, borde dock enligt lantbruksstyrelsen förmenande

först utredas, huruvida icke fördelar såväl i ekonomiskt som i andra avseenden

kunde vinnas genom ett mera intimt samarbete även på detta

område med institutioner, som dreve likartad försöksverksamhet. Det syntes

lantbruksstyrelsen sålunda icke uteslutet, att den tilltänkta kontrollverksam
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Martts proposition Nr ö.

beten vid Blombacka oell Hohn — platser som vore belägna i grannskapet

av statens försöksgårdar vid Lanna Borregården och Offer — skulle kunna

ordnas på ett ur ekonomisk synpunkt fördelaktigare sätt genom samarbete

mellan betes- och vallföreningen och statens central anstalt för jordbruksförsök,

under vars ledning nämnda försöksgårdar vore ställda.

Även nr andra synpunkter syntes mycket stä att vinna genom ett samarbete

mellan förevarande kontroll- och försöksverksamhet och nämnda

anstalt, särskilt dess husdjursavdelning. Vissa av de frågor, vilkas lösning

åsyftades, syntes lantbruksstyrelsen knappast kunna lösas pä ett fullt tillfredsställande

sätt utan ett sådant samarbete.

En utredning av den art och omfattning, lantbruksstyrelsen här ifrågasatte,

hade det under den korta tid. lantbruksstyrelsen haft till sitt förfogande

efter mottagandet av betes- och vallföreningens yttrande i ärendet,

icke varit för styrelsen möjligt att utföra. En dylik utredning torde för

övrigt enligt styrelsens förmenande knappast kunna eller böra utföras inom

lantbruksstyrelsen utan syntes falla inom området för förenämnda centralanstalts

verksamhet och böra. verkställas av samma anstalts styrelse i samarbete

med representanter för de institutioner, vars medverkan kunde anses

vara lämplig eller vars intressen på annat sätt berördes. I samband med

en sådan utredning syntes jämväl till närmare omprövning böra upptagas

den av lantbruksstyrelsen ovan berörda frågan om anordnande av kultiveringsförsök

inom de delar av Norrland, där statligt understödda försöksgårdar

funnes.

Emellertid syntes den sålunda ifrågasatta utredningen höra få ett mera

vittgående syfte.

För närvarande arbetade flera med statsmedel upprätthållna institutioner

på det försöksområde, som berörde gräsodlingen, vad anginge sa väl slåttersom

betesvall. Förutom centralanstalten för jordbruksförsök, inom vars verksamhetsområde

jämväl vallodlingen i dess olika former givetvis folie, verkade

på detta område såväl betes- och vall föreningen, som hade denna odlings

främjande till sitt enda syfte, som ock svenska mosskulturföreningen och

kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå. Sistnämnda båda institutioners

verksamhet avsåge visserligen icke endast vallkulturens främjande, men på

grund av hela sin art komme denna verksamhet måhända i övervägande

grad att inriktas på vallkulturen. Ett visst intresse i samma frågor hade

jämväl Sveriges utsädesförening, vars arbete i viss, icke obetydlig grad vore

inriktad på förädling av vallväxter utav olika slag. Samtliga dessa institutioner

sökte givetvis att förskaffa sig försöksmöjligheter i största möjliga

utsträckning. Av vad lantbruksstyrelsen redan anfört fram gin ge, att ifrågavarande

institutioner redan ägde tillgång till sex särskilda försöksgårdar i

olika delar av landet, vilka, oavsett engångskostnader, medförde; icke obetydliga

årliga utgifter för statsverket. Ökade krav på statsunderstöd tili

sådana försöksgårdar uppstode av naturliga skäl undan för undan, allt efter

som verksamheten ginge framåt. Betes- och vallföreningens föreliggande

förslag utgjorde enligt lantbruksstyrelsens förmenande exempel på behjärtansvärda

sådana krav.

Dä förenämnda institutioner arbetade var för sig och, såvitt lantbruksstyrelsen

hade sig bekant, utan något mera ingående samarbete, syntes det

kunna befaras, att statsmedel, som anvisades till försöksverksamhet av föreliggande

art, icke skulle komma till den ur försöksverksamhetens synpunkt

mest rationella användningen. Denna fråga funne lantbruksstyrelsen ur

såväl statens som jordbrukets synpunkter så betydelsefull, att styrelsen an
Iti

karup lill riksdagens protokoll totti. 1 sami. i b hafi (Sr .i.1 -

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr .5.

såge den snarast böra upptagas till omprövning. Lantbruksstyrelsen ansåge

sig därför böra föreslå, att Kungl. Majit mätte uppdraga åt centralanstalten»

styrelse att i samarbete med representanter för betes- och vall tönni ingen,

mosskulturföreningen, kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå och Sveriges

utsädesförening verkställa en allmän utredning angående försöksverksamheten

pä vallodlingens område, evad denna avsage slättervall eller betesvall,

i syfte att utröna, dels vilken försöksverksamhet på förevarande område,

som kunde under de närmaste åren anses ur jordbrukets synpunkt önskvärd

och nödvändig, och vilka särskilda kostnader för staten, som därav kunde

föranledas, dels ock huru denna försöksverksamhet skulle kunna på ett

rationellt sätt uppdelas på vederbörande institutioner eller eventuellt komma

till stånd genom samarbete dem emellan.

Då lantbruksstyrelsen sålunda för närvarande ansåge sig icke kunna tillstyrka

åtgärder för beviljande av medel till de föreslagna kontrollgårdarna,

hade styrelsen icke heller ansett sig böra verkställa någon detaljgranskning

av den utav betes- och vallföreningen framlagda kostnadsberäkningen

i denna del.

Med avseende å de ifrågasatta kontrollgårdarna anför styrelsen för centralanstalten,

att det borde övervägas, huruvida den verksamhet, varom här vore

fråga, redan från början borde upptagas i sä stor omfattning, som av betesoch

vallföreningen förutsatts. Innan så skedde, torde nämligen — såsom

lantbruksstyrelsen föreslagit — en utredning rörande försöksverksamheten i

allmänhet på betesområdet vara önskvärd. Även örn försöksverksamheten

vid ifrågavarande kontrollgårdar i huvudsak skulle komma att avse sådana

driftsekonomiska spörsmål, som för närvarande knappast vore föremål för

behandling vid andra försöksinstitutioner på jordbrukets område, syntes det

likväl vara betydelsefullt att genom utredning erhålla närmare riktlinjer

för det fortsatta arbetets bedrivande på detta område. Styrelsen hade för

sin del intet att erinra mot, att en sådan utredning finge avse hela vallproblemet,

liksom ej heller — därest Kungl. Majit skulle finna en sådan

anordning lämplig — att utredningen uppdroges ät styrelsen.

Emellertid ville styrelsen icke underlåta att i detta sammanhang erinra

därom, att styrelsen vid olika tillfällen påkallat Kungl. Majits uppmärksamhet

rörande behovet av en allmän utredning beträffande den statliga

och statsunderstödda försöksverksamhetens på jordbruksområdet framtida

organisation och utveckling. Sålunda hade styrelsen i yttrande den 12

november 1929 angående centralanstaltens och den högre lantbruksundervisningens

inbördes ställning motiverat utredning beträffande frågan om

försöksverksamhetens rationella utbyggande. Vidare hade styrelsen i skrivelse

den 3 mars 1930, närmast i anledning av uppkommet förslag till

anordnande av växtpatologisk och entomologisk forsknings- och försöksanstalt

inom Malmöhus län, bland annat ansett sig böra framhålla önskvärdheten

av att en allsidig utredning verkställdes rörande det lämpligaste förhållandet

— såväl i organisatoriskt hänseende som med avseende på fördelningen

av förekommande olika arbetsuppgifter — mellan de statliga och de statsunderstödda

försöksinstitutionerna på icke blott växtskyddets utan även

övriga områden för jordbruksförsöksverksamheten. Därjämte hade styrelsen

i yttrande den 5 juni 1930 över framställning angående försöks- och förädlingsverksamliet

på fruktodlingens område hemställt, att frågan om dylika

åtgärder finge innefattas i ovan föreslagen utredning rörande jordbruksförsöksverksamheten

i allmänhet.

Styrelsen funné sålunda stort behov föreligga av en allsidig utredning

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 5.

rörande vårt lands försöksverksamhet på jordbruksområdet. Ehuru försöksverksamheten

på vallområdet givetvis kunde och för vinnande av tid måhända

borde utredas för sig, syntes å andra sidan, med hänsyn till vallfrågornas

nära släktskap med olika andra jordbruksproblem, vissa skal tala

för att de olika grenarna av försöksverksamheten utreddes i ett samman
Men

även örn utredning rörande betesförsöksverksamheten alltså vore

önskvärd, funne styrelsen dock icke tillräckliga skäl föreligga att i avvaktan

på resultat av en sådan utredning helt uppskjuta frågan örn anordnande av

kontrollgårdar för betesskötseln. Styrelsen ansåge nämligen, att undersökningar

av det slag, som vid berörda gårdar skulle ifrågakomma, vöre av

stor betydelse för bedömande av beteskulturens värde såväl för det enskilda

jordbruket som för hela jordbruksnäringen. Det torde därför vara önskvärt,

att dylik kontrollverksamhet snarast möjligt igångsattes, örn än i början i

mera begränsad omfattning. Styrelsen ville sålunda föreslå, att for budgetåret

1931/1932 anvisades medel för anordnande av minst en kontrollgard.

Vid planläggningen och utförandet av ifrågavarande kontrollverksamhet

torde betes- och vallföreningen böra samarbeta med centralanstalten. Vid

dylik anordning torde senare förändringar i nämnda verksamhets organisation,

därest sådana skulle visa sig ändamålsenliga, utan svårighet kunna

it V eigel LII luicia. #

I fråga örn kontrollgårdars anordnande erinrar statskontoret, att ämbetsverket

i utlåtande den 10 januari 1928 angående förläggande av en fast

försöksgård å kronoegendomen Lanna Borregård ansett sig böra uttala vissa

betänkligheter mot anordnandet av försöksverksamhet på jordbruksområdet

i form av fasta försöksgårdar innan plan för, huru den statliga och den

med statsmedel understödda försöksverksamheten på sagda område skulle

ordnas, blivit utarbetad och underkastad vederbörlig granskning. Samma

invändning syntes statskontoret kunna göras mot förslaget att inrätta sådana

kontrollgårdar för klargörande av vissa spörsmål rörande betets ekonomi

m. m., som i förevarande ärende ifrågasättas. Statskontoret delade därför

den mening, som uttalats av styrelsen för centralanstalten för försöks väsendet

på jordbruksområdet, nämligen att de olika grenarna av försöksverksamheten

borde utredas i ett sammanhang. Däremot ansåge sig statskontoret icke

kunna instämma i samma styrelses förslag att, i avvaktan på resultatet av

en sådan utredning, för budgetåret 1931/1932 medel skulle anvisas för anordnande

av minst en kontrollgård. Utredningen i fråga syntes nämligen

statskontoret utgöra en förutsättning för varje ståndpunktstagande till spörsmålet,

örn och på vad sätt kontrollgårdar av ifrågavarande slag skulle anordnas.

.Det har under den senaste tiden blivit allt mera uppenbart, att en föibättrad

betes- och vallkultur är av mycket stor betydelse för jordbrukets

ekonomi. För Sveriges lanthushållning spelar den animala produktionen

och foderväxtodlingen en dominerande roll. Av särskild betydelse är därvid

betesdriften och liöproduktionen, varför åtgärder, ägnade att öka avkastningen,

höja fodrets kvalitet samt förminska produktionskostnaderna, äro av

stor vikt ur jordbruksteknisk och jordbruksekonomisk synpunkt. Icke minst

under rådande ekonomiska förhållanden för jordbruksnäringen torde sk

vara fallet.

Departements
chefen*
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl- Majda proposition Nr 5.

Statsmakterna kava också ägnat hithörande spörsmål stort intresse och

förståelse. Bland de åtgärder, som vidtagits på området, må erinras örn

statens understödjande av svenska betes- och vallföi’enihgens verksamhet.

Härför har årligen från och med 1919 anvisats anslag till belopp, som

för budgetåret 1931/1932 i årets statsverksproposition, nionde huvudtiteln,

punkt 80, föreslagits till 87,000 kronor. Det vitsordas ock från olika håll,

att denna förening utfört ett målmedvetet och gagnande forsknings-, försöksock

upplysningsarbete samt synes äga förutsättningar att på ett resultatrikt

sätt föra. utvecklingen vidare.

Fråga föreligger nu örn vidtagande av ytterligare åtgärder till beteskulturens

främjande. Med anledning av i ämnet väckta motioner och i anslutning

till behandlingen av vissa frågor örn mejerihanteringens och smörexportens

befrämjande, uttalade fjolårets riksdag angelägenheten av att alla

möjligheter till produktionens förbilligande tillvaratoges, i vilket syfte övergång

i större utsträckning till billigare inhemskt foder vore av stor räckvidd.

Snara åtgärder till beteskulturens främjande syntes vara av nöden, och riksdagen

förväntade, att efter erforderlig ytterligare utredning förslag skulle

föreläggas 1931 års riksdag. Såsom framgår av förestående, föreligger nu

visst utredningsmaterial i frågan, i det att, efter anbefallning den 3 juli

1930 av Kungl. Majit, lantbruksstyrelsen efter hörande av svenska betesoch

vallföreningen avgivit utlåtande och förslag i ämnet, varöver styrelsen

för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet och statskontoret

avgivit remissyttranden. Medan föreningen därvid ifrågasatt ganska omfattande

åtgärder såsom, förutom viss fröodling av betesgräs för Norrland,

anordnande av kultiveringsförsök å betesmark å tre platser i Norrland och

av fyra kontrollgårdar, har lantbruksstyrelsen till omedelbart genomförande

tillstyrkt endast en begränsad del av föreningens nu förevarande program

samt för övrigt ifrågasatt utredning i ett större sammanhang av den statliga

och statsunderstödda försöksverksamheten på området.

För egen del vill jag beträffande de nu föreliggande förslagen till en

början göra det allmänna uttalandet, att det med hänsyn till den nyss angivna

betydelsen av beteskulturens främjande samt till riksdagens i fjol

framhållna önskemål örn förslag i ämnet till 1931 års riksdag synes mig

angeläget, att utan dröjsmål, i den man sa lämpligen kail ske, ytterligare

åtgärder vidtagas för samlande och tillgodogörande av praktiska rön och

erfarenheter på betes- och vallkulturens område. Med hänsyn till vad lailtbruksstyrelsen

anfort i avseende å förhindrande av dubbelarbete och ernående

av enhetlighet rörande försöks- och forskningsverksamheten på beteskulturens

område anser jag emellertid, att de nya åtgärderna böra givas en

mera begränsad omfattning än betes- och vallföreningen ifrågasatt samt

starkt inriktas på sådana aktuella och för det praktiska jordbruket väsentliga

frågor, där ett påtagligt resultat synes vara att omedelbart förvänta.

Jag övergår nu att angiva mili ståndpunkt till vart och ett av de tre

förslag, som föreningen framfört.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Majlis proposition Nr 5.

21

■Vild lia först angår frågan om anvisandet av anslagvä 1,000 kronor till

svenska betes- och vallföreningen för fröodling av de för Norrland

viktigaste betesgräsen linner jag visserligen dylik fröodling väl värd

understöd från statens sida. Under åberopande av vad lantbruksstyrelsen

härom anfört och enär av Kungl. Majit ur anslaget till befrämjande i allmänhet

av jordbruk och lantmannanäringar till Sveriges fröodlarförbund

anvisats anslag, avseende jämväl fröodlingsförsök och demonstrationsfält

med betesgräs, anser jag mig emellertid icke böra i detta sammanhang förorda

anvisande av ett särskilt anslagsbelopp till betes- oell vallföreningen

för ändamålet.

Vad härefter angår frågan örn kultiveringsförsök å betesmark i

Norrland bär föreningen, under framhållande av gräsmarkskulturens betydelse

för Norrland, ifrågasatt anordnande av ett dylikt försök i vartdera

av Jämtlands, Västernorrlands och Västerbottens län. Försöken skulle omfatta

omkring 4 hektar vartdera å jord, som enligt uppgörelse härtill upplätes

av enskild jordägare, samt avse sådana spörsmål som kulturbetets anläggande,

ytkultiveringens och dräneringens verkan, kalkningens, jordympUjugens

och hjälpsåddens betydelse, nederbörds- och temperaturobservationer,

avkast n ingsbedömni n g genom betande djur m. m. För vart försök, som

skulle pågå i fem år, beräknar föreningen 3,800 kronor i engångskostnader

och 3,000 kronor i årlig driftkostnad.

Lantbruksstyrelsen har under instämmande av centralanstaltens styrelse

och statskontoret tillstyrkt, att för närvarande endast ett dylikt kultiveringsförsök

måtte anordnas, förlagt till Västerbottens län.

- För egen del anser jag det vara mycket önskvärt, att kulti veringsförsök

av här antydd art snarast möjligt komma till utförande. Att ett dylikt

försök borde anordnas inom Västerbottens län har icke från något håll rönt

gensaga. Även jag biträder förslaget i denna del. Detta län med sin stora

betydelse för det norrländska jordbruket saknar helt av staten bedriven eller

understödd försöksverksamhet på hithörande eller angränsande verksamhetsområden.

Vad härefter angår frågan örn kultiveringsförsöks anordnande

jämväl i Jämtlands och Västernorrlands län har i myndigheternas yttranden

erinrats örn förefintligheten av Gisselås försöksgård och försöken vid Medstugan

i Jämtlands län samt den vid 1930 års riksdag beslutade statliga försöksgården

vid Offer i Västernorrlands län. Enligt vad jag har mig bekant

torde emellertid å. den till försöksgården hörande marken vid Offer, vilken

•gård för övrigt iinnu ej övertagits av staten, icke linnas någon oodlad jord,

sorn lämpligen kan tänkas ifrågakomma för nykultivering för bete.sändamål

och kultiveringsförsök av här antydd art. Med hänsyn till det stora intresse,

som icke minst inom Västernorrlands lilli lärer linnas för beteskulturens

utveckling — därvid uppmärksamheten särskilt inriktats pa det viktiga

spörsmålet om särskiljandet av skogsmark och betesmark — tillstyrker

jag, att ett kultiveringsförsök anordnas även inom sagda län.

Med godtagande i huvudsak av de utav lantbruksstyrelsen ifrågasatta

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 5.

jämkningarna i föreningens anslagsberäkning skulle för ett vart av de utav

mig sålunda tillstyrkta kultiveringsförsöken —: vilka böra anordnas av

svenska betes- och vall forén ingen i samråd med centralanstalten för försöksväsendet

på jordbruksområdet — erfordras anslag enligt förslagsvis följande

beräkning:

Engångskostnader.

Anläggning med erforderlig dränering, kalkning, vattenanordningar

och inhägnad (6—8 fållor), två tredjedelar av

kostnaden, ........................................................................................ kronor 1,600

Anordningar för grundvattenståndsmätningar............................ » 200

Kreatursvåg med frakt, erforderligt skjul och inmontering

jämte andra försöksattiraljer ävensom oförutsedda utgifter » 1,200

Summa kronor 3,000.

Årliga kostnader.

Arvode till assistent jämte reseersättning till denne ................ kronor 1,500

Gödselkostnader och extra arbeten, såsom gödselspridning, rugg
slåtter,

djurens vägning och mjölkning m. ra........................ » 600

Botaniska och kemiska analyser och övriga undersökningar » 400

Summa kronor 2,500.

För båda kultiveringsförsöken skulle alltså för nästinstundande budgetålerfordrades

tillhopa (3,000 + 2,500 + 3,000 + 2,500 =) 11,000 kronor.

Övriga av verksamheten uppkommande kostnader, såsom resor samt ledning

och kontroll av försöken, torde på sätt lantbruksstyrelsen tillstyrkt böra

falla inom ramen för föreningens allmänna verksamhet.

Med betes- och vallföreningens förslag om anordnande av fyra kontrollgårdar

avses i huvudsak, att under praktiska förhållanden få driftsekonomiskt

prövat olika metoder angående betes- och vallkulturen, innan de rekommenderades

till allmänt genomförande. Föreningens mening är icke

att inrätta egna gårdar, utan ämnar föreningen för ernående av snabbt

resultat anlita sådana enskilda gårdar, som redan kommit långt i avseende

å beteskultur och där ägarna i viss mån inställt gårdens drift på

ett för kontrollverksamhet lämpligt system. Föreningen har beräknat engångskostnaderna

för varje dylik kontrollgård, varav en å lerjord i Mälardalen,

en å moränjord i Närke, en å lättare sandjord i Västergötland och

en i Västernorrlands län, till 2,500 kronor. De årliga kostnaderna beräknas

till 8,000 kronor i gemensamma utgifter samt dessutom 6,000 kronor för

varje gård. Kontrollverksamheten skulle enligt föreningen pågå under en

minimitid av fem år.

Såsom framgår av det förestående har lantbruksstyrelsen med instämmande

av statskontoret, under hemställan om allmän utredning rörande

försöksverksamheten på betes- och vallområdet, icke tillstyrkt föreningens

förevarande förslag.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 5.

Styrelsen för centralanstalten för lörsöksväsendet på jordbruksområdet

har däremot, utan att förringa lantbruksstyrelsens krav örn utredning

rörande frågan örn försöksverksamheten, icke funnit tillräckliga skäl föreligga

att i avvaktan på resultatet av en sådan utredning helt uppskjuta

frågan örn anordnande av kontrollgårdar för beteskultur. Centralanstaltens

styrelse har vidare anmärkt, att sådana driftsekonomiska spörsmål, som

skulle belysas genom kontrollgårdarnas anordnande, för närvarande knappast

vore föremål för behandling vid andra försöksgårdar på jordbruksområdet.

Styrelsen tillägger, att den ifrågasatta kontrollen hade det värde

för jordbruksnäringen, att verksamheten snarast möjligt borde igångsättas,

samt föreslår, att medel för nästkommande budgetår anvisas för minst en

kontrollgård.

För egen del ansluter jag mig i huvudsak till vad styrelsen för centralanstalten

sålunda uttalat. Genom det föreliggande uppslaget öppnas en

möjlighet att utan mera avsevärda kostnader för staten samt på ett jämförelsevis

enkelt sätt få de rön och erfarenheter, vilka kunna utvinnas

från några gårdar, som inriktat sin drift enligt den moderna beteskulturens

krav, tillgodogjorda för en större jordbrukande allmänhet. Jag förordar

alltså, att kontrollverksamheten i fråga må snarast igångsättas, ehuru till

en början i begränsad omfattning. Därvid ifrågasätter jag, att för budgetåret

1931/1932 uppföres anslag för anordnande av två kontrollgårdar

i huvudsaklig överensstämmelse med föreningens förslag. Vid valet av dessa

gårdar synes mig i första rummet böra ifrågakomma den i Västergötland

och den i Närke belägna, vilka gårdar torde med hänsyn till läge och möjligheter

att utan allt för stora kostnader genomföra kontrollen vara särskilt

lämpliga. För engångskostnaderna torde, i anslutning till föreningens

äskande, böra beräknas ett belopp av 2,500 kronor för en var av gårdarna.

De årliga kostnaderna synas mig kunna för en var gård förslagsvis beräknas

sålunda:

En assistent jämte resekostnader......

Extra arbetskostnader ..........................

Ersättning till försöksvärden ...........

Bokföringskostnader, analyser, tryck

............................................ kronor 2,500

............................................ » 1,500

............................................ » 1,000

och diverse utgifter ....... » 2,000

Summa kronor 7,000.

För budgetåret 1931/1932 torde alltså för anordnande av två kontrollgårdar

av här antydd art böra beräknas ett anslagsbelopp av (2,500 +

7,000 + 2,500 + 7,000) = 19,000 kronor.

övriga till äventyrs uppkommande kostnader torde böra utgå av betesoch

vallföreningens allmänna anslag. Kontrollverksamheten torde böra planläggas

och utföras i samarbete med centralanstalten.

Såväl det nu tillstyrkta anslagsbeloppet å 19,000 kronor som det förut

till kultiveringsförsök i Norrland förordade beloppet å 11,000 kronor torde

böra mot redovisningsskyldighet ställas till svenska betes- och vallföreningens

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Marits proposition Nr 5.

förfogande under de närmare villkor, sjöm Kungl. Majit ittå finna erforderliga

i avseende å medlens användning. : ■'' ! ;

I enlighet med vad jag tillstyrkt skulle alltså för budgetåret 1931/1932

till förenämnda åtgärder för beteskulturenä främjande erfordras anslag &

tillhopa (11,000 + 19,000 =) 30,000 kronor, därav (6,000 + 5,000) = 11,000

kronor såsom engångskostnader och återstoden såsom driftkostnader.

På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen

att för beteskulturens främjande medelst anordnande, i huvudsaklig överensstämmelse

med vad jag tillstyrkt, av två kultiveringsförsök å betesmark

i Norrland och två kontrollgårdar i mellersta Sverige för budgetåret 1931/

1932 anvisa ett extra anslag av 30,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hugo Nordlander.

''X

810287 Stockholm, Isnae Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1931.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1931:180 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa åtgärder till beteskulturens främjande. s. 1 i texten
  2. JoU 1931:30 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa åtgärder till beteskulturens främjande. s. 1 i texten