Sök i Ratio Lex

Angående vissa anslag från allmänna indragningsstaten m. m

1931-01-23 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1931:57, Angående vissa anslag från allmänna indragningsstaten m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 57.

1

Nr 57.

Kungl. Marits proposition till riksdagen angående vissa anslag från

allmänna indragningsstaten m. m.; given Stockholms slott

den 23 januari 1931.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o—4:o hemställt.

GUSTAF.

Sam. Städener.

Bihang till riksdagens protokoll 1931.

1 sami.

49 käft. (Nr 37.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 57.

Personlig

professur för

läraren i

medicinsk

radiologi vid

universitetet

i Uppsala,

medicine

doktorn H. F.

Laurell.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23

januari 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena, friherre Ramel, statsråden

Gaede, Hamein, von Stockenstböm, Stadeneb, Gyllenswäed,

Laesson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Departementschefen, statsrådet Städener, anför härefter:

l:o.

Från universitetsmyndigheterna i Uppsala föreligger framställning, örn inrättande

av en personlig professur för läraren i medicinsk radiologi vid universitetet

i Uppsala, medicine doktorn Hugo Fredrik Laurell.

Innan jag närmare ingår på denna framställning anser jag mig böra

erinra om att spörsmålet om undervisning i medicinsk radiologi var föremål

för närmare behandling vid 1927 års riksdag. Den 28 januari 1927 framlade

Kungl. Maj:t för riksdagen en proposition, nr 88, angående ordinarie

lärarbefattningar i medicinsk radiologi vid universiteten i Uppsala och Lund

samt karolinska institutet. I det vid denna proposition fogade utdraget av

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, till vilket jag

i övrigt tillåter mig att hänvisa, meddelade dåvarande departementschefen

till en början, att svenska radiologförbundet i särskilda skrivelser till de

medicinska fakulteterna och karolinska institutets lärarkollegium hemställt

om åtgärders vidtagande för upprättande av ordinarie professurer i medicinsk

radiologi vid en var av de medicinska fakulteterna vid universiteten

i Uppsala och Lund samt karolinska institutet. Under framhållande att den

medicinska radiologien vore såsom en självständig vetenskap av ett relativt

sent datum, men att den under sin tillvaro visat sig vara av en genomgripande

betydelse för den praktiska läkekonsten, anförde föredragande departementschefen,

bland annat, att han, betraktat från den vetenskapliga

forskningens synpunkt, måste finna förslaget om ordinarie professurer i

medicinsk radiologi vid samtliga tre medicinska fakulteterna i riket fullt befogat,

men att tvekan kunde råda, örn tiden då vore inne att taga detta

steg fullt ut. Departementschefen stannade vid att förorda överflyttning på

ordinarie stat av den vid karolinska institutet då förefintliga personliga professuren

i ämnet samt inrättande vid vartdera av universiteten i Uppsala

och Lund av en ordinarie lärarbefattning i medicinsk radiologi med en avlöning

av 9,000 kronor, därav 6,000 kronor lön och 3,000 kronor tjänstgö
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 57.

ringspenningar. Kungl. Maj:ts i överensstämmelse med departementschefens

hemställan till riksdagen avlåtna förslag i ämnet blev av riksdagen bifallet.

I en till det större akademiska konsistoriet vid universitetet i Uppsala ingiven

framställning har nu medicinska fakulteten därstädes hemställt, att

konsistoriet ville söka utverka proposition till 1931 års riksdag örn inrättande

av en personlig professur för läraren i medicinsk radiologi vid universitetet,

medicine doktorn Hugo Fredrik Laurell.

Fakulteten har till stöd för sin framställning anfört i huvudsak:

Till förste innehavare av den år 1927 inrättade ordinarie lärarbefattningen

i medicinsk radiologi vid universitetet i Uppsala kallades utan ansökan

doktor Laurell.

Såväl här som i sin föregående befattning såsom föreståndare för akademiska

sjukhusets röntgenavdelning har doktor Laurell på ett glänsande

sätt fyllt sina uppgifter, och hans vetenskapliga insats har ställt honom

bland Skandinaviens främste radiologer. Örn hans vetenskapliga produktion

har professor Gösta Forssell avgivit ett synnerligen smickrande utlåtande,

till vilket fakulteten får hänvisa.

Fakulteten anser, att ett ämne av den ur såväl praktisk som teoretisk

synpunkt stora betydelse, som den medicinska radiologien numera har, bör

vara representerat genom en ordinarie professor i fakulteten, men vill för

närvarande icke framföra ett äskande därav. Däremot vill fakulteten föreslå,

att på grund av doktor Laurells stora förtjänster inom radiologien för honom

inrättas en personlig professur i medicinsk radiologi vid Uppsala universitet

med samma avlönings- och pensionsförmåner som för ordinarie

professor vid universitetet och med skyldighet för honom att fullgöra de

åligganden, som nu påvila honom i egenskap av lärare i medicinsk radiologi

jämte de ytterligare åligganden, som på fakultetens förslag av kanslern

för rikets universitet kunna prövas för undervisningen nödiga.

Det av fakulteten åberopade, av professorn i medicinsk radiologi vid

karolinska institutet Gösta Forssell den 25 april 1930 avgivna utlåtandet —

vid vilket fogats förteckning över de av docenten Laurell utgivna tryckta

arbetena inom radiologien — är av följande lydelse:

Enligt fakultetens uppdrag får jag härmed avgiva utlåtande angående

medicine doktor Hugo Fredrik Laurells kompetens till en professur i medicinsk

radiologi.

Laurell avlade medicine licentiatexamen år 1912 efter synnerligen grundliga

studier. Han har före den radiologiska specialutbildningen erhållit

klinisk skolning såsom biträdande läkare å epidemisjukhuset i Uppsala i 5

månader år 1912 samt såsom amanuens vid akademiska sjukhusets medicinska

klinik under ett år 1913—1914.

Sedan höstterminen 1914 innehar Laurell befattningen såsom föreståndare

för_ röntgenavdelningen vid Uppsala akademiska sjukhus.

Ar 1927 vid Uppsala universitets 450-årsjubileum kallades Laurell till

medicine hedersdoktor och utnämndes samma år till ordinarie lärare i medicinsk

radiologi vid Uppsala universitets medicinska fakultet.

Laurell är inom radiologien autodidakt. Haus utbildning har ägt rum

genom mångåriga, djupgående och omfattande självständiga studier och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 57.

genom skolning i ett intensivt praktiskt arbete såsom röntgendiagnostiker

och röntgenterapeut.

Laurell har ägnat sitt förnämsta intresse åt röntgendiagnostiken. Inom

flera områden av denna vetenskap har han utfört betydelsefulla arbeten.

Av Laurell hand föreligga 30 tryckta arbeten inom radiologien, över

vilka förteckning bifogas. Ytterligare ett stort antal undersökningar har

Laurell framlagt i form av ännu icke publicerade föredrag inom vetenskapliga

sällskap.

Inom området för röntgentekniken har Laurell utgivit trenne arbeten.

1922 meddelade han en av honom och H. Odqvist utarbetad undersökningsmetod

för att genom kombination av luft och tunga kontrastmedel framställa

slemhinneytan i colon och ventrikel. Tillsammans med S. Arnell

beskrev Laurell år 1924 en ny och sinnrik trochoskopmodell, och år 1928

publicerade Laurell ett arbete över en av honom konstruerad vattenmanometer

för kontroll av andningsrörelsen under röntgenfotografering av vid

respiration rörliga organ, såsom lungor, njurar och gallblåsa, i ändamål

att framställa skarpa röntgenbilder i sådana fall, där momentfotograferingar

icke kunna företagas. Dessa arbeten giva uttryck för Laurella kända skicklighet

och uppfinningsförmåga på röntgenteknikens område.

Till bensystemets röntgendiagnostik har Laurell bidragit med tre arbeten.

Hans arbete 1920 — tillsammans med A. Wallgren — över ett fall av

osteo-sclerosis fragilis generalisata lämnar en god framställning av nämnda,

sällsynta sjukdomsbild, med en mångsidig och ingående analys av röntgenologiska

och kliniska fynd. Laurell undersökning 1922 över »Köhlers sjukdom»

skänker nya kunskaper örn denna förändring inom os naviculare

pedis. Laurell visar, att »Morbus Kohlen» är en vanlig företeelse, ofta ej

medförande kliniska symptom, och påvisar dess sannolika samband med

abnorma tryckförhållanden i foten på grund av en sänkning av fotvalvet.

1928 påvisade Laurell ett nytt röntgensymtom vid akuta osteomyeliter, nämligen

på röntgenbilden synliga inflammatoriska förändringar inom muskulatur

och underhud i benhärdens omgivning. Den inflammatoriska benprocessen

framkallar nämligen i vissa fall en abnorm vätskefördelning inom

omgivande mjukdelar — ödem, exsudat hyperämi , som förändrar struktur

och täthetsförhållanden på ett sådant sätt, att en typisk röntgenbild uppstår.

Dessa symtom framträda stundom tidigare å röntgenbilden än förändringarna

inom själva benet.

I tvenne arbeten — 1922 och 1925 — har Laurell lämnat en ingående

och klar framställning av biandsvulsternas röntgendiagnostik, och i ett arbete

av år 1928 giver han en utmärkt framställning över röntgendiagnostiken

vid kliniskt svårt diagnosticerbara fettrika tumörer, i synnerhet lipora.

I tvenne arbeten — år 1921 och 1927 — har Laurell nedlagt resultatet

av sina omfattande studier över de respiratoriska förändringarna i lungfält,

mediastinum och diafragma under normala och patologiska förhållanden.

I dessa arbeten, som ge vittnesbörd i lika hög grad om teknisk skicklighet

som om skarp iakttagelseförmåga, idérikedom och förmåga av kritisk analys

av andras och egna iakttagelser, lämnar Laurell en på nya observationer

och synpunkter rik framställning av bröstorganens invecklade rörelsefenomeu

på grund av andningsrörelserna samt av blodfördelningen inom lungorna

vid de olika andningsfaserna. Dessa arbeten äro inom sitt område banbrytande.

I tvenne arbeten — år 1925 och 1929 — över de s. k. ringskuggorna i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 57. 0

lungorna giver Laurell den mest omfattande och ingående framställning,

som hittills publicerats, angående differentialdiagnostiken vid luftförande

hålrum i lungorna. I dessa arbeten har Laurell genom enkla och sinnrika

experiment å djurlungor, jämförda med tekniskt ypperligt utförda röntgenundersökningar

å levande människor och undersökningar av sektionsmaterial

klarlagt detta svåra, sedan länge omdebatterade problem.

Resultatet av Laurells mångåriga röntgenologiska studier över hjärtats

rörelser och blodfördelningen vid hjärtrörelserna, liksom över röntgenbilden

av hjärtat vid olika kontraktionstillstånd, olika andningsfaser och olika

kroppsställningar har han år 1928 sammanställt i ett större arbete »Röntgenologische

Herzstudien». I detta arbete analyserar Laurell ingående förutsättningarna

för iakttagelser av hjärtats rörelser å fluorescensskärmen och

granskar kritiskt förut framlagda röntgeniakttagelser angående hjärtats

rörelser samt framlägger sina egna rön. Dessa revidera i mångå hänseenden

förut gällande uppfattningar och ge nya kunskaper och nya synpunkter

beträffande de för röntgenundersökning tillgängliga rörelsefenomenen

hos hjärtat. Dessa Laurells undersökningar äro betydelsefulla, särskilt i

tvenne hänseenden. Dels har nämligen Laurell ådagalagt, att hjärtats

form och läge vid dess olika rörelsefaser i mycket högre grad påverkas

av andningsrörelserna än vad man hittills antagit, samt beskrivit andningsrörelsernas

inflytande på hjärtkonturernas form och förskjutning. Vidare

har han med stöd dels av röntgenundersökningar av levande människor,

dels av djurförsök, liksom också genom en kritisk analys av röntgenlitteraturen

och den anatomiska litteraturen påvisat, att hj ärtkamrarnas tömning

icke, såsom man på grund av en felaktig tolkning av röntgenbilderna föiut

ansett, äger rum huvudsakligen genom en förskjutning av hjärtspetsen och

hjärtkamrarnas sidytor, utan framför allt genom en förskjutning i sagittal

riktning av kammarbasen (septum atrio ventriculare), vilken förskjutning är

många gånger större än kammarens yttre, på röntgenbilden synliga pulsationer.

Denna Laurells, såsom det synes, välgrundade slutsats, vilken står

i god överensstämmelse med tidigare, genom djurförsök vunna rön, ger en

alldeles ny synpunkt på de å röntgenbilden synliga hjärtrörelserna och föranleder

en revision av gängse föreställningar angående relationen mellan

storleken av den å röntgenbilden synliga kammarkonturens rörelser och

hjärtats slagvolym. Detta Laurells arbete är dessutom rikt på nya detaljiakttagelser

och på skarpsinniga reflexioner över hjärtats rörelsemekanism.

Laurells röntgenologiska hjärtstudier lia satt en värdefull frukt för den

kliniska forskningen genom det arbete, som Laurell tillsammans med A.

Bjure utgivit år 1927 över »Abnorma statiska cirkulationsfenomen och därmed

sammanhängande sjukliga symtom». I detta arbete klarlägga författarna,

att den vid asthenia generalis typiska sjukdomsbilden väsentligen

låter förklara sig genom en arteriell ortostatisk anämi. Författarna fördes

ursprungligen till detta antagande genom aortabågens ringa bredd och små

pulsationer vid stående ställning i förhållande till vid ryggläge, trots en

ökad pulsfrekvens och ökade exkursioner av de laterala kammarkonturerna.

Genom en ingående analys av de olika hjärtdelarnas och aortabagens konfiguration

och pulsationer samt genom parallella minutvolymbestämningar

vid upprättstående och liggande ställning samt vid upprättstående ställning

i vattenbad till navelplanet lyckades författarna visa, att de hos astheniska

patienter i upprättstående ställning uppkommande cirkulationsrubbningarna

huvudsakligen äro betingade av en i denna ställning uppträdande arteriell

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition Nr 57.

anämi. Författarna visa, hurusom denna generella förklaring till de typiska

cirkulationsrubbningarna vid asthenia generalis även ger en antaglig förklaring

till många vid denna sjukdom framträdande rubbningar inom skilda

organ, såsom centrala nervsystemet, njurarna, lungorna oell digestionskanalen.

De påvisa även, hurusom särskilt lungspetsarna vid upprättstående

ställning hos dessa patienter erhålla en ofullständig blodförsörjning, och

framhålla den därigenom uppkommande minskade resistensen hos lungspetsarna

mot en tuberkulos infektion. De framhålla slutligen, att behandlingen

vid dessa sjukdomstillstånd måste inriktas på att häva cirkulationsrubbningar

— den ortostatiska arteriella anämien — och föreslå rationella

åtgärder härför. Detta arbete kan enligt min åsikt betraktas såsom klassiskt,

en glänsande frukt av samverkan mellan röntgen ologisk och klinisk forskning.

I sitt arbete år 1921 över röntgendiagnostiken vid peri-, resp. paranephrit

har Laurell på grund av litteraturstudier och egna ingående iakttagelser

givit en förträfflig analys över detta synnerligen svåra område av röntgendiagnostiken,

säkerligen den bästa framställning av detta ämne, som hittills

blivit utförd. Det utgör tillika den första början till Laurells senare banbrytande

arbeten över röntgendiagnostiken av förändringar i den subperitoneala

fettvävnaden och inom bukväggens mjukdelar.

Synnerligen typiska för Laurells arbetssätt, hans brinnande forskarhåg

och djupgående och vittfamnande intressen äro hans arbeten (iver de av

spolmasken framkallade, sjukliga förändringarna, askaridiasis. Genom röntgenundersökning

lyckades Laurell år 1923 påvisa spolmaskar i tunntarmarna

och giver en klar och ingående beskrivning av röntgenfvnden vid spolmask

i tunntarmen. Under dessa undersökningar finner han en hög frekvens av

conjunctivitis phlyktaenulosa hos de av askaridiasis lidande patienterna.

Detta väcker hans intresse, och resultatet blir 1926 ett ingående arbete över

conjunctivitis phlyktaenulosa och skrophulos vid helminthiasis och pedieulos,

där han lämnar ett värdefullt bidrag till skrophulosens patogenes. Slutligen

resultera hans litteraturstudier och egna forskningar 1927 i en utmärkt

monografi över »Askaridiasis». Detta arbete innehåller icke blott den första

systematiska och omfattande framställning, som finnes över röntgendiagnostiken

vid askaridiasis, utan även en klar och ingående redogörelse för spolmaskens

biologi och askarissjukdomens patologi, symtomatologi, diagnostik,

komplikationer och terapi.

Inom området för digestionskanalens röntgendiagnostik har Laurell utgivit

frenne arbeten. I en uppsats år 1920 klarlägger han de röntgenologiska

fynden vid det symtomkomplex, som blivit benämnt »kaskadmage»,

och utreder mot bakgrunden av anatomiska och kliniska studier detta

ganska invecklade problem. I sitt arbete över volvulus i flexura sigmoidea

framlägger Laurell år 1926 åter en kiinisk-röntgenologisk undersökning,

som bryter ny mark och icke blott lämnar en framställning av röntgensymtomen

vid denna sjukdom, utan även skänker viktiga nya synpunkter

på hela sjukdomsbilden. 1929 offentliggjorde Laurell ett förträffligt arbete

över röntgendiagnostiken vid bråck, i synnerhet vid kliniskt svårt diagnosticerbara

former. Före detta arbete har röntgenundersökningen i enstaka

fall blivit använd för att påvisa inom ett tydligt iakttagbart bråck befintliga

delar av digestionskanalen. Laurell har utvidgat röntgendiagnostiken

vid bråck till att omfatta ett morfologiskt studium av bråcksäcken och

bråckporten och utsträckt undersökningens område till kliniskt osäkra eller

icke påvisbara fall. Han har givit en ingående framställning av den typiska

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. May.ts proposition Nr 57.

röntgenbilden vid olika former av bråck oell vid olika bråcklokalisationer

och även analyserat de indirekta röntgensymtomen från tarmkanalen vid

genom bräcket försvårad tarmpassage. Genom denna studie har Laurell

inlett en ny era inom röntgendiagnostiken vid bråck.

Sin mest betydelsefulla insats inom området för röntgendiagnostiken

har Laurell måhända gjort genom sina undersökningar över röntgendiagnostiken

vid peritonit, vilka han framlagt under åren 1925—1930 i en serie

av 9 arbeten. En sammanfattning av dessa undersökningars resultat är

lämnad i hans högtidsföredrag vid Uppsala läkareförenings sammanträde

den 17 september 1929, vilket även publicerats på tyska och engelska. Före

Laurells undersökningar spelade röntgendiagnostiken endast i undantagsfall

någon roll av betydelse vid diagnostik av peritonitiska förändringar, nämligen

vid subphreniska abscesser och vid avkapslade, gasförande abscesser.

Vid de akuta peritoniterna hade röntgendiagnostiken knappast kommit till

användning på annat sätt än såsom hjälpmedel i enstaka fall vid försök

till lokalisation av tarmhinder i samband med peritoniten. Genom Laurells

undersökningar, utförda med en mästerlig teknik, som han för detta ändamål

utarbetat, och stödda på ingående röntgenanatomiska och kliniska studier,

har röntgenundersökningen blivit ett nytt och viktigt hjälpmedel vid

bedömande av den akuta peritonitens lokalisation och utbredning och för

kontroll av de kirurgiska ingreppens resultat. Laurell har nämligen visat,

att såväl de fria som de avkapslade peritonitiska exsudaten och transudaten

vid samtidig gasfyllnad av tarmarna, som ofta ledsagar peritoniten, i

många fall giva en typisk röntgenbild. Genom Laurells arbeten har det

blivit möjligt icke blott att i ett stort antal fall närmare lokalisera kliniskt

diagnosticerbara bukabscesser, utan även att påvisa sådana, där en diagnos

icke kliniskt kunnat ställas, ja, t. o. m. att påvisa fritt exsudat, som icke

genom vanliga kliniska undersökningar kunnat diagnosticeras. Därtill kommer,

att Laurell lyckats genom röntgenundersökning påvisa sekundärt till

abscesser uppträdande inflammatoriska infiltrat och cirkulationsrubbningar i

bukväggen, varigenom lokalisationen av intill bukväggen belägna, genom

yttre undersökning ej påvisbara abscesser i hög grad underlättats. Laurells

arbete har redan i Sverige lämnat betydelsefulla praktiska resultat, och den

tid torde icke vara långt avlägsen, då röntgenundersökning enligt Laurells

metoder i hela världen utgör ett viktigt led av de akuta bukfallens undersökning.

Laurells hela vetenskapliga produktion är buren av en idérikedom, kombinationsförmåga

och originalitet av den grad, att man med rätta kan säga,

att hans verk har en genial prägel. I alla hans arbeten framträda därjämte

en sanningskärlek, kritisk skärpa och en utomordentlig observationsförmåga,

som skänka vartenda ett av dem en fullödig vetenskaplig halt. Dessutom

besitter han en mångsidig medicinsk bildning, som tillåter honom att i ett

större sammanhang överblicka resultaten av röntgenforskningen och draga

för hela forskningsområdet betydelsefulla slutsatser ur de gjorda rönen.

Hans framställningskonst är livlig, klar och medsökande. Om haus djupa

intresse för och hängivenhet till vetenskapen och läkekonsten vittnar hela

hans verksamhet. Ilan är en forskarepersonlighet av ovanliga mått.

Sedan 1919 bär Laurell givit universitetets undervisningskurser i röntgendiagnostik.

Han besitter alltså en mångårig undervisningserfarenhet.

Den medicinska radiologien omfattar de stora huvudgrenarna: röntgendiagnostiken

och strålbehandlingen. Laurells hela vetenskapliga produktion

s. 8 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 57.

faller inom området för röntgendiagnostiken. Hans praktiska utbildning

sträcker sig emellertid över såväl röntgendiagnostiken som röntgen- och

ljusbehandlingen, och han äger alla förutsättningar för att även bedriva

forskning inom strålbehandlingen.

Den obligatoriska undervisningsskyldighet, som enligt nuvarande bestämmelser

åligger universitetsläraren i medicinsk radiologi, omfattar för närvarande

uteslutande röntgendiagnostik.

På grund av vad jag ovan anfört får jag förklara, att medicine doktorn

Hugo Fredrik Laurell är utomordentligt väi kompetent att bekläda en professur

i medicinsk radiologi. Jag får samtidigt som min mening uttala, att ehuru

det för närvarande i vårt land finnas flera framstående forskare inom radiologien,

kan icke någon bland dem vare sig med hänsyn till produktionens

mångsidighet och omfattning eller med hänsyn till värdet av hela den samlade

produktionen jämföras med Laurell. Laurell skulle utgöra en prydnad

för varje medicinsk fakultet, och hans outtröttliga, hängivna och rikt fruktbärande

forskningsverksamhet är synnerligen väl förtjänt av den hedersbevisning,

som en plats i Uppsala medicinska fakultet skulle innebära.

I skrivelse till kanslern har det större akademiska konsistoriet hemställt,

att kanslern behagade utverka proposition till 1931 års riksdag örn inrättande

från och med budgetåret 1931/1932 av en personlig professur i medicinsk

radiologi för Laurell med avlöning lika med övriga universitetsprofessorer

att bestridas av den för befattningen såsom lärare i medicinsk radiologi

å universitetets stat uppförda avlöningen jämte nödigt tillskott från allmänna

indragningsstaten, och att sålunda för ifrågavarande ändamål måtte

å allmänna indragningsstaten uppföras ett belopp av 3,000 kronor jämte

ålderstillägg å 1,000 kronor efter fem års tjänstgöring.

Med skrivelse den 20 augusti 1930 har därefter kanslern för rikets universitet

till Kungl. Majit överlämnat det större akademiska konsistoriets berörda

framställning och därvid anfört, att kanslern, på grund icke blott av

den medicinska radiologiens stora betydelse i så väl teoretiskt som praktiskt

hänseende och behovet av vidgad undervisning i ämnet, utan även av Laurell

till fullo betygade utmärkta vetenskapliga skicklighet, på det livligaste

tillstyrkte, att Kungl. Majit måtte avlåta proposition till 1931 års riksdag i

överensstämmelse med konsistoriets förslag.

Det utomordentligt vackra omdöme örn Laurell som vetenskapsman,

vilket i den föreliggande framställningen lämnats, utgör enligt min mening

bevis för att ett bifall till det framställda förslaget skulle innebära

ej blott en rättmätig utmärkelse för den framstående vetenskapsidkaren

utan även ett kraftigt hjälpmedel till den medicinska radiologiens löftesrika

och välsignelsebringande utveckling i vårt land. Den medicinska radiologien

såsom specialfack har utvecklat sig till en omfattande självständig

vetenskap, vilken blivit oumbärlig för den praktiska läkekonsten och

förts fram till en betydelse, som i mycket hög grad satt sin prägel på hela

den moderna medicinen. Med hänsyn till den ökade betydelse den medi
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 57.

einska radiologien såsom självständig vetenskaplig forskningsdisciplin erhållit

allenast under de senast förflutna åren och till den alltjämt stegrade vikt

för den praktiska sjukvården, som tillmätes densamma, synes mig icke den

omständigheten att frågan om ämnets ställning vid universiteten varit föremål

för prövning vid 1927 års riksdag utgöra hinder för att nu föreslå inrättande

av en personlig professur i medicinsk radiologi vid universitetet i

Uppsala åt en därtill i särskild grad förtjänt vetenskapsman. I anslutning

till de akademiska myndigheternas förslag tillstyrker jag därför, att vid

universitetet i Uppsala måtte från och med den 1 juli 1931 inrättas en personlig

professur i medicinsk radiologi för Laurell. I en till ecklesiastikdepartementet

ingiven skrift har Laurell den 9 januari 1931 förklarat sig

villig att mottaga den för honom ifrågasatta personliga professuren.

En förutsättning för förslaget är att, när Laurell lämnar lärartjänsten för

att tillträda den nu ifrågasatta personliga professuren — det bör ske den

1 juli 1931 —, lärarbefattningen icke anslås ledig till ansökan utan hålles

vakant, till dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnar. Skulle Laurell befordras

eller förflyttas till annan tjänst, bör naturligen lärarbefattningen

tillsättas, likaså när Laurell uppnår pensionsåldern och örn han skulle avlida

före uppnådd pensionsålder. Det torde ankomma på universitetsmyndigheterna

att till Kungl. Majit inberätta, när någon av dessa förutsättningar

för lärarbefattningens ledigförklarande inträffar, samt avgiva av omständigheterna

påkallat förslag.

Avlöningen för denna professur, som skall vara densamma, som för övriga

universitetsprofessurer, bör beräknas till 12,000 kronor, därav 8,000

kronor lön och 4,000 kronor tjänstgöringspenningar, varjämte lönen efter 5 år

kan höjas med 1,000 kronor.

I enlighet med det större akademiska konsistoriets förslag torde Laurell

fortfarande böra uppbära de med lärarbefattningen förenade löneförmånerna,

samt beredas lönefyllnad från allmänna indragningsstaten. Denna

lönefylluads storlek bör beräknas till 3,000 kronor, varjämte Laurell bör

lika med andra professorer äga rätt till ett ålderstillägg å 1,000 kronor

efter 5 års tjänstgöring. Laurell bör såsom innehavare av den personliga

professuren vara underkastad de för universitetsprofessorer i allmänhet

stadgade villkoren och bestämmelserna. Professuren torde vidare i pensionshänseende

böra likställas med ordinarie universitetsprofessurer och följaktligen

vara underkastad bestämmelserna i 1907 års lag angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension. I fråga örn de med professuren förenade

åliggandena torde det få ankomma på Kungl. Majit att härom utfärda erforderliga

föreskrifter.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva, att för läraren i medicinsk radiologi vid

universitetet i Uppsala, medicine doktorn Hugo Fredrik

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 57.

Laurell, må vid nämnda universitet från och med den 1 juli

1931 inrättas en personlig professur i medicinsk radiologi

med de åligganden för Laurell såsom innehavare av omförmälda

professur, som av Kungl. Maj:t bestämmas,

dels föreskriva, att Laurell skall vara skyldig såväl att i

tillämpliga delar underkasta sig de för universitetsprofessorer

i allmänhet för åtnjutande av nu gällande avlöningsförmåner

stadgade villkoren och bestämmelserna som ock att

vid den ålder, då annan universitetsprofessor är skyldig

avgå från sin tjänst, mot åtnjutande av pension, beräknad

efter samma grunder, som stadgats beträffande övriga universitetsprofessorer,

frånträda sin ifrågavarande professur,

dels bestämma, att Laurell skall såsom innehavare av den

beslutade professuren åtnjuta en avlöning av 12,000 kronor,

därav 8,000 kronor lön och 4,000 kronor tjänstgöringspenningar,

jämte efter fem års tjänstgöring ett ålderstillägg å

lönen å 1,000 kronor,

dels föreskriva, att Laurens hittillsvarande lärarbefattning

skall från och med den 1 juli 1931 hållas obesatt, så

länge ifrågavarande professur innehaves av Laurell,

dels förordna, att Laurell avlöningsförmåner såsom professor

skola bestridas av den för lärarbefattningen i medicinsk

radiologi å utgiftsstaten för universitetet i Uppsala

uppförda avlöningen jämte nödigt tillskott från allmänna

indragningsstaten,

dels ock för sistberörda ändamål å allmänna indragningsstaten

anvisa ett belopp av 3,000 kronor, därav 2,000 kronor

skola anses utgöra lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar,

jämte ett tillägg av 1,000 kronor efter fem års

tjänstgöring.

2:o.

Arvode till

en assistent

å fysikaliskkemiska

institutionen

vid universitetet

i Uppsala.

I anslutning till vad jag anfört under punkt 89 av 1931 års åttonde huvudtitel

hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att, beträffande det å allmänna indragningsstaten under

åttonde huvudtiteln, universitetet i Uppsala, uppförda arvodet

å 3,600 kronor till en assistent å det fysikaliskt-kemiska

laboratoriet vid universitetet i Uppsala, orden: fysikalisktkemiska

laboratoriet skola utbytas mot orden: fysikaliskkemiska

institutionen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition Nr 57.

11

3:o.

Vid anmälan den 3 januari 1931 av anslagsbehoven under riksstatens

åttonde huvudtitel meddelade jag under punkten 114, att universitetskanslern

— med anledning av en utav de akademiska myndigheterna i Lund

gjord framställning — hemställt örn proposition till 1931 års riksdag örn

ett anslag å 4,000 kronor på extra stat till materiel vid institutionen för

ärftlighetsforskning vid universitetet i Lund i stället för det nu å allmänna

indragningsstaten uppförda anslaget å 1,000 kronor. Jag anförde därvid,

att jag i fråga örn detta anslagsäskande hade för avsikt att framlägga förslag

i samband med avlåtande av proposition örn olika anslag under allmänna

indragningsstaten.

Jag anhåller nu att ånyo få anmäla denna fråga för Kungl. Majit.

Med bifall till Kungl. Majits förslag medgav 1917 års riksdag, att för

professorn Nils Herman Nilsson-Ehle finge vid universitetet i Lund med

ingången av år 1918 inrättas en personlig professur i ärftlighetslära samt

anvisade för berörda ändamål på allmänna indragningsstaten ej mindre till

årlig avlöning åt Nilsson-Ehle erforderligt belopp än även till materiel m. m.

för ifrågavarande professur ett årligt belopp å 1,000 kronor.

Genom beslut den 25 juni 1917 utnämnde och förordnade Kungl. Majit

Nilsson-Ehle att från och med ingången av år 1918 vid universitetet i Lund

vara professor i ärftlighetslära. Tillika föreskrev Kungl. Majit, att redovisning

skulle i vanlig ordning lämnas för det till Nilsson-Ehles professur beviljade

anslaget till materiel m. m. samt att vid Nilsson-Ehles framtida

frånträdande av professuren då befintlig materiel, som inköpts för nyssberörda

anslagsmedel, skulle enligt beprövande av kanslersämbetet tillfalla

någon till universitetet i Lund hörande institution.

Då det av riksdagen anvisade materielanslaget visat sig otillräckligt, har

Nilsson-Ehle de senare åren gjort upprepade framställningar om höjning av

anslaget. Dessa framställningar hava jämväl i så måtto vunnit beaktande,

att materielanslaget till institutionen för ärftlighetsforskning upptagits bland

de anslag, vilka beräknats erhålla förstärkning av det av riksdagen under

en följd av år under riksstatens åttonde huvudtitel anvisade extra reservationsanslaget

till ytterligare medel till materiel m. m. för vissa institutioner

vid universitetet i Lund.

I skrivelse till det större konsistoriet vid universitetet i Lund har nu

Nilsson-Ehle anhållit, att konsistoriet måtte göra framställning örn beviljande

från och med budgetåret 1931/1932 av ett ordinarie årsanslag å 4,000 kronor

till institutionen för ärftlighetsforskning. Nilsson-Ehle har därvid åberopat

en av honom tidigare i ämnet gjord framställning rörande anslag för

budgetåret 1929/1930. I sistnämnda framställning har anförts huvudsakligen:
-

Anslag till

materiel vid

institutionen

för ärftlighetsforskning

vid

universitetet

i Lund.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 57.

Institutionen för ärftlighetsforskning avviker från andra universitetsinstitutioner

inom matematisk-naturvetenskapliga sektionen så till vida, att experimenten

i teoretisk ärftlighetslära väsentligen utföras icke inom laboratoriet,

utan på fälten. De hundratals eller tusentals parceller, som ofta

krävas för utförande av teoretiska ärftlighetsundersökningar, medföra, att

det praktiska genomförandet av hithörande arbeten blir mycket kostsammare

än vad fallet är ifråga örn laboratorieundersökningar. Betydande

summor utgå till dagsverken till arbetsfolk för utläggande, renhållning och

skötsel i övrigt av dessa fältförsök. Till gengäld är däremot det allmännas

engångskostnader för institutionsbyggnad i detta fall så mycket mindre, och

den beräknade räntan på kostnader för en större institutionsbyggnad kompenserar

således de drygare årliga utgifterna. Det torde väl därför få anses

riktigt, att möjlighet beredes studerande för kostnadsfria försök vid institutionen,

möjligen med undantag för en mindre laborationsavgift, motsvarande

den vid andra universitetsinstitutioner, vilken dock endast i mycket

obetydlig mån kan bidraga att täcka kostnaderna.

Därtill kommer, att de studerande, som vid institutionen utföra experiment

i och för filosofie licentiatexamen och filosofie doktorsgrad samt andra

vid institutionen arbetande forskare, på grund av experimentens delvis

strängt säsongartade karaktär under vissa tider av året, omöjligen själva

kunna medhinna att utföra alla med experimenten förbundna korsningar,

isoleringar, fixeringar av levande material för mikroskopiska undersökningar,

mätningar o. s. v., utan därtill måste anlita hjälp av andra personer. För

detta ändamål medverka visserligen ständigt och så långt som möjligt institutionens

ordinarie personal, d. v. s. den praktiske assistenten liksom institutionens

vaktmästerska. Då emellertid assistenten har den praktiska

ledningen av alla försöken om hand, räcka dessa ordinarie arbetskrafter

under vissa bråda perioder under året ej på långt när till för dessa brådskande

arbeten, utan extra biträden måste då anlitas, särskilt under delar

av sommarhalvåret.

Studerandes och forskares experiment vid institutionen hava under årens

lopp tagit allt större omfattning. Det sammanlagda årsanslag, som utgått

till institutionen, dels genom universitetet, dels genom Alnarp och därefter

genom Sveriges utsädesförening, Svalöf, har därför icke räckt till bestridande

av de med försöken förenade kostnaderna. Särskilda anslag till

hithörande experiment hava därför av vederbörande försöksanställare sökts

och erhållits från privata institutioner, och särskilt har fysiografiska sällskapet

i Lund under en följd av år bidragit med avsevärda belopp. Nämnda

sällskap håller emellertid med rätta före, att dylika mera permanenta anslag,

som utgått dels till försökens direkta praktiska skötande, dels till

nämnda extra biträden, icke i längden böra ifrågakomma. Sällskapet beviljar

därför icke längre anslag till försökens skötsel och vill för framtiden

icke heller lämna anslag till de extra biträdena. Det är därför synnerligen

av behovet påkallat, att en tillräcklig ökning av statsanslaget erhålles, enär

tillräcklig möjlighet eljest icke finnes att bereda studerande och yngre forskare

arbetsmöjligheter vid institutionen utan på deras egen bekostnad.

För täckande av kostnaderna för experimenten vid institutionen utgår

genom Sveriges utsädesförening, Svalöf, för budgetåret 1927/1928 ett årsanslag

om 7,000 kronor. Då detta anslag icke på långt när räcker till bekostande

av försöken i deras helhet, och då det rätteligen kan anses, att

kostnaderna för de studerandes försök rätteligen böra utgå genom univer
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 57.

sitetet, åtminstone delvis, begärde undertecknad för budgetåret 1928/1929

ett årsanslag genom universitetet av sammanlagt 3,000 kronor. Häruti inräknades

emellertid icke några kostnader för extra biträden under vissa

delar av året. Då emellertid, som ovan framhållits, utsikter icke längre

linnas att få kostnaderna för dessa täckta genom anslag från privat håll,

och då vid andra universitetsinstitutioner (såsom kemiska institutionen,

astronomiska observatoriet o. s. v.) anslag utgå för liknande ändamål, anser

jag mig böra för budgetåret 1929/1930 begära en ytterligare höjning av

anslaget, vilken med hänsyn till de medel, som fysiografiska sällskapet på

senare år för sagda ändamål beviljat till vid institutionen arbetande, icke

kail sättas lägre än till 1,000 kronor. För budgetåret 1929/1930 beräknas

sålunda ett årsanslag örn sammanlagt 4,000 kronor.

Filosofiska fakultetens vid universitetet matematisk-naturvetenskapliga sektion

har tillstyrkt framställningen.

Sedan härefter det större konsistoriet vid universitetet i skrivelse till kanslern

hemställt, att kanslern måtte utverka proposition till 1931 års riksdag

om anvisande på extra stat av ett anslag å 4,000 kronor till materiel vid

institutionen för ärftlighetsforskning, har kanslern i skrivelse den 23 augusti

1930 hemställt om proposition till 1931 års riksdag i överensstämmelse med

konsistoriets förslag.

Såsom av den här ovan lämnade redogörelsen framgår, har under åtskilliga

år det å allmänna indragningsstaten uppförda anslaget till materiel

m. m. för den åt professor Nilsson-Ehle vid universitetet i Lund inrättade

personliga professuren i ärftlighetslära visat sig otillräckligt. Den föreliggande

framställningen avser en höjning av ifrågavarande materielanslag

från 1,000 kronor till 4,000 kronor. Sistnämnda anslagsbelopp synes mig,

med hänsyn till vad i den föreliggande framställningen anförts, erforderligt,

därest arbetsmöjligheter skola i önskvärd utsträckning kunna beredas

studerande och yngre forskare vid institutionen. Jag har därför intet

att erinra mot det äskade anslagsbeloppet. Då institutionens behov av

ökat materielanslag numera lärer få anses konstant och då ifrågavarande

materielanslag alltfort torde böra utgå å allmänna indragningsstaten, synes

mig den anordningen vara den lämpliga, att en höjning vidtages av det

till materiel m. m. för den med Nilsson-Ehles personliga professur förenade

institutionen avsedda anslaget å allmänna indragningsstaten från 1,000 kronor

till 4,000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen

att från och med budgetåret 1931/1932 höja det till materiel

m. m. för den åt professorn Nils Herman NilssonEhle

vid universitetet i Lund inrättade personliga professuren

i ärftlighetslära å allmänna indragningsstaten utgående

årliga anslaget från 1,000 kronor till 4,000 kronor.

Departe
mentschefen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 57.

4:o.

Angående I § 3 av lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares

underlaget rä^ till pension, i den lydelse detta lagrum erhållit genom lagar den 19

för Vid ali- juni 1919 (nr 399) och den 29 juni 1921 (nr 455), föreskrives bland annat,

"verk eder s^som underlag för bestämmande av pensionsbelopp skall, där ej särhögre

lära- skilt pensionsunderlag blivit i lönestaten angivet eller eljest av Konungen

nårieTan- oc^ riksdagen fastställt, tjäna för tjänst, med vilken jämte lön tjänstgöringsställd

ordi- penningar äro förenade, hela lönen.

Harie ämnes- , ,

lärarinna, lill de sålunda angivna tjänsterna höra ämneslärartjänsterna vid de

viiken inne- allmänna läroverken och högre lärarinneseminariet. För vissa av dessa

har behörig- .

het till ad- tjänster har fastställts ett högsta pensionsunderlag. Detta gäller bland annat

nin^vkfail kvinnlig adjunkt, för vilken lönen i högsta lönegraden utgör 3,100 kronor

mant läro- men högsta pensionsunderlaget 3,000 kronor; bestämmelse härom är medverk.

delad ifråga örn dylik befattningshavare vid allmänt läroverk i kungörelsen

den 22 juli 1918 (nr 660) angående löne- och pensionsreglering för

lärarpersonalen vid de allmänna läroverken och ifråga örn högre lärarinneseminariet

i kungörelsen den 29 juni 1928 (nr 263) angående ändrad

lydelse i vissa delar av kungörelsen den 22 juli 1918 (nr 661) angående

löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid högre lärarinneseminariet.

För ämneslärarinnebefattningarna vid nu nämnda läroanstalter hava inga

särskilda pensionsunderlag bestämts, utan gäller därvid den ovannämnda

regeln, att pensionsunderlaget är lika med lönen.

I fråga om ämneslärarinnas avlöning har beträffande de allmänna läroverken

genom kungörelsen den 29 juni 1928 (nr 262) angående ändrad lydelse

i vissa delar av kungörelsen den 22 juli 1918 (nr 660) angående löneoch

pensionsreglering för lärarpersonalen vid de allmänna läroverken och

beträffande högre lärarinneseminariet genom kungörelsen den 9 maj 1930

(nr 152) angående ändrad lydelse i vissa delar av kungörelsen den 22 juli

1918 (nr 661) angående löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid

högre lärarinneseminariet föreskrivits, att ämneslärarinna, vilken innehar behörighet

till adjunktsbefattning vid allmänt läroverk, skall åtnjuta avlöning

med belopp, som bestämts till det för kvinnlig adjunkt gällande.

I skrivelse den 3 juli 1930 har nu skolöverstyrelsen, under framhållande

att genom sistnämnda författningsbestämmelser för adjunktskompetent ämneslärarinna

komme att gälla ett högre pensionsunderlag än för kvinnlig

adjunkt, hemställt, att i kungörelsen den 22 juli 1918 (nr 660) angående

löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid de allmänna läroverken

ävensom i kungörelsen samma dag (nr 661) angående löne- och pensionsreglering

för lärarpersonalen vid högre lärarinneseminariet måtte införas bestämmelse

örn att högsta pensionsunderlaget för ämneslärarinna, som inne
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 57. 15

har behörighet till adjunktsbefattning vid allmänt läroverk, skall utgöra

3,000 kronor.

Statskontoret har den 14 augusti 1930 avgivit utlåtande i ärendet och därvid

tillstyrkt framställning i ämnet till riksdagen.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att bestämma, att pensionsunderlaget för vid allmänt läroverk

eller högre lärarinneseminariet anställd ordinarie ämneslärarinna,

vilken innehar behörighet till adjunktsbefattning

vid allmänt läroverk, skall utgöra 3,000 kronor.

Departe
mentschefen.

Vad departementschefen sålunda under punkterna l:o—

4:o hemställt behagar, på tillstyrkan av statsrådets övriga

ledamöter, Hans Maj:t Konungen bifalla samt förordnar,

att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Anna Meurling.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

8 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (8)

8 kopplingar.

  1. Rskr. 1931:91 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i proposition nr 57, angående vissa anslag från allmänna indragningsstaten m. m., under punkt l:o) gjorda f s. 4 i texten
  2. Rskr. 1931:92 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i proposition nr 57, angående vissa anslag från allmänna indragning sstaten m. m., under punkt 2:o) gjorda a1 i texten
  3. Rskr. 1931:93 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts i proposition nr 57, angående vissa anslag från allmänna indragning sstaten m. m., under punkt 3:o) gjorda a1 i texten
  4. Rskr. 1931:74 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. May.ts i ''punkten 4 av propositionen nr 57 gjorda framställning angående pensionsunderlaget för vid allmänt läro a1 i texten
  5. BU 1931:21 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts i punkten 4 av propositionen nr 57 gjorda framställning angående pensionsunderlaget för vid allmänt läroverk och högre l s. 5 i texten

Visa alla 8