Sök i Ratio Lex

Angående åtgärder till höjande av det mindre jordbruket och befrämjande ar gödselvården

1931-01-30 · 38 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 34 av 38 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1931:65, Angående åtgärder till höjande av det mindre jordbruket och befrämjande ar gödselvården

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 65.

ft

1

Nr 65.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder till

höjande av det mindre jordbruket och befrämjande ar gödselvården:

given Stockholms slott den 30 januari 1931.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riks

dagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

B. v. Stockenström.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30 januari

1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Kamel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener. Gyllenswärd.

Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Departementschefen, statsrådet von Stockenström anför:

Såsom jag dels lindel- punkt 55 i nionde huvudtiteln av årets statsverksproposition

dels ock under punkt 7 i samma proposition under ut

gifter för kapitalökning i vad angår jordbruksärenden omförmält före

ligga till Kungl. Maj:ts prövning vissa framställningar, avseende åtgärder

till höjande av det mindre jordbruket ävensom i fråga örn den av

staten inrättade gödselvårdslånefonden.

Då utredningen i dessa ärenden vid statsverkspropositionen avlåtaude

ännu icke hunnit slutföras, föreslog Kungl. Maj:t under ovanberörda

punkter i statsverkspropositionen riksdagen att, i avbidan på proposi

Bihang lill riksdagens protokoll tolli. I sani!. .>5 haft. (Nr 65.)

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

Vidtagna åtgärder

och

gällande bestämmelser.

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65■

t

tion i ämnet, dels till premiering av mindre jordbruk och till undervisning

för en större allmänhet beräkna för budgetåret 1931/1932 ett belopp

av 450,000 kronor, dels ock att såsom kapitalökning för gödselvårdslånefonden

beräkna för budgetåret 1931/1932 ett reservationsanslag av 100,000

kronor.

Sedan utredningen av dessa ärenden numera slutförts, anhåller jag att

ånyo få anmäla desamma. Jag torde därvid få upptaga frågorna under

två huvudavdelningar, nämligen åtgärder för höjande av det mindre jordbruket

och gödselvårdslånefonden.

Åtgärder för höjande av det mindre jordbruket.

Vad först angår frågan örn höjande av det mindre jordbruket, anser

jag mig böra, innan jag närmare ingår på de föreliggande framställningarna,

härutinnan lämna en kortfattad redogörelse för å ifrågavarande

område redan genom det allmänna vidtagna åtgärder och beträffande

dessa åtgärder utfärdade bestämmelser.

Under en lång följd av år har riksdagen anvisat medel till åtgärder för

höjande av det mindre jordbruket. För ändamålet har för vart och ett

av budgetåren 1927/1931 anvisats ett extra reservationsanslag av 325,000

kronor. För åsyftade åtgärder gäller numera reglementet den 4 oktober

1929 (nr 350). Beträffande villkoren för statsbidrag från förevarande

anslag gäller kungörelsen i ämnet den 4 oktober 1929 (nr 351).

De statsunderstödda åtgärderna till höjande av det mindre jordbruket,

varom här är fråga, omfatta dels premiering av mindre jordbruk, varvid

utdelas penningpris och premielån, dels anordnande av studieresor

för i mindre jordbruk deltagande män och kvinnor, dels ock anordnande

av undervisning för i mindre jordbruk deltagande män och kvinnor, varjämte

bidrag från anslaget må av Kungl. Majit anvisas till anordnande

av undervisning, som avser att främja det mindre jordbruket men icke

på annat sätt kan komma i åtnjutande av statsunderstöd.

För pr emie ringens verkställande bildar varje hushållningssällskaps

område ett distrikt, som uppdelas i tre underdistrikt. Premieringen

inom sådant underdistrikt verkställes vart tredje år. Premieringen verkställes

av en nämnd, bestående av ordförande och en ledamot, vilka utses

av hushållningssällskapets förvaltningsutskott. Endera av dem skall vara

såsom jordbrukskonsulent anställd hos hushållningssällskapet. Därest

premieringen avser allenast tilldelande av premielån, får vederbörlig besiktning

verkställas av endera av ordföranden eller ledamoten. Besiktning

av arbete, som verkställts med anlitande av premielån, bör utföras av vederbörande

jordbrukskonsulent eller av annan utav premieringsnämnden

därtill utsedd person.

Föremål för premiering kan endast vara mindre jordbruk, vars idkare

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr (JO.

därav hava sin huvudsakliga utkomst. Jordbruket skall hava en akerareal

ej överstigande 15 hektar.

Premielån tilldelas jordbrukare för utförande av visst förbättringsarbete

vid av honom idkat, för premiering anmält jordbruk, oberoende av

huruvida penningpris erhålles för samma jordbruk eller detsamma, ehuru

i övrigt uppfyllande villkoren därför, är i behov av förbättringen i

fråga för att kunna prisbelönas. Förbättringsarbete skall, för att premielån

må kunna erhållas, avse antingen gödselvården inom- eller utomhus

eller ock avdikning. På framställning av vederbörande förvaltningsutskott

kan dock lantbruksstyrelsen medgiva tilldelande av premielån

för även annat angivet ändamål.

I fråga om premiering av mindre jordbruk utgå av statsmedel dels

penningpris intill ett belopp av 120 kronor för första pris, 80 kronor för

andra pris och 50 kronor för tredje pris, dels premielån intill hälften av

den utav premieringsnämnd beräknade kostnaden för det förbättringsarbete,

för vars utförande lånet lämnats, dock ej till högre belopp än 125

kronor, med skyldighet för hushållningssällskap, att, örn förbättringsarbete,

för vars utförande premielån lämnats, ej inom bestämd tid blivit

utfört, ofördröjligen till statskontoret återleverera den del av premielånet,

som gäldats av statsmedel, dels ock halva beloppet av den resekostnadsersättning,

dagtraktamenten icke inräknade, som enligt av hushållningssällskapet

meddelade bestämmelser tillgodokommer ordförande och

ledamot i premieringsnämnd.

Premieringsnämnd äger att uppskjuta att fatta beslut rörande utdelande

av penningpris och premielån, till dess samtliga premieringsresor

inom vederbörande underdistrikt för året avslutats.

Inom Norrland och Dalarna får hushållningssällskap i syfte att skapa

förutsättningar för en förbättring av jordbruket, där särskilda skäl därtill

föreligga, besluta örn anordnande vid sidan av den allmänna premieringen

utav speciell premiering för åstadkommande av mönsterjordbruk

enligt vissa huvudgrunder.

Jordbrukare, som erhållit penningspris, kan för samma jordbruk vid senare

premiering icke erhålla dylikt pris med mindre verklig förbättring

därå blivit utförd. Icke heller kan jordbrukare för samma jordbruk erhålla

penningpris sammanlagt mer än fem gånger och ej heller, där sådana

pris av olika grader utdelas, penningpris av samma grad mer än

två gånger.

De i ovanberörda reglemente avsedda studie resorna kunna företagas

dels såsom kortare färder inom länet eller närliggande bygd i syfte

att för deltagarna uppvisa framstående mindre jordbruk, demonstrationsoch

försöksfält eller annat mönstergillt arbete inom lanthushållningens

område (hembygdsresor), dels ock såsom längre studierresor inom Sverige

eller till Danmark och Norge. Hushållningssällskaps förvaltningsutskott

tillkommer att anordna resorna, antaga deltagare samt fastställa plan

för varje resa och utse sakkunnig person att leda densamma.

Till deltagare i studieresa kan av män antagas endast den, som livnär

sig av jordbruk eller jordbruksarbete, och får icke antagas någon, som

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

figer eller brukar en åkerareal av, i fråga om längre studieresa, mer än

40 hektar eller, i fråga örn hembygdsresa, mer än 15 hektar, eller ock,

ivar Idera fallet, den mindre areal, vederbörande hushållningssällskaps

förvaltningsutskott bestämmer. Vidkommande kvinnors deltagande i

studieresa äger förvaltningsutskottet meddela närmare bestämmelser.

Statsbidrag utgår i fråga örn studieresor inom landet, motsvarande kostnader

för ledares och deltagares resor dels i tredje klass på järnväg och

å däcksplats på fartyg, dels med anlitande av automohiltrafik anordnad

av staten, dels ock efter häst, med motorfordon eller medelst rodd, i deri

utsträckning det visat sig nödvändigt anlita dessa fortskaffningsmedel.

dock med den begränsning att i dylikt fall kostnaden ersättes allenast,

med det belopp intill fem öre för varje kilometer, som av ledaren och en

var deltagare tillryggalagts, samt under förutsättning att vederbörande

hushållningssällskap till gäldande av samma kostnad tillskjuter minst

lika stort belopp som statsverket.

För studieresor utom landet utgår icke statsbidrag.

Beträffande den i förenämnda reglemente omförmälda u n d envi sn

in g en skall denna avse att meddela kunskaper i skötandet av mindre

jordbruk och vad därmed står i samband. Sådan undervisning anordnas

i regel genom hushållningssällskapens försorg på följande sätt.

Undervisningskurs, ansedd för en större allmänhet, skall omfatta

minst sex dagar med uppehåll av högst två veckor mellan varje undervisningsdag

och skall minst en undervisningsdag avses företrädesvis för

kvinnliga deltagare. Sådan kurs, avsedd enbart för kvinnor, ina omfatta

kortare tid, dock minst tre dagar.

Undervisningskurs, avsedd för särskilt antagna manliga eleven'', skall

anordnas antingen såsom en kurs på minst två, högst sex veckor, därunder

huvuddragen av jordbruksläran och husdjursskötsel!! genomgås, eller ock

såsom specialkurs på minst sex, högst tolv dagar, omfattande vissa delar

av lanthushållningen eller någon av dess binäringar.

Undervisningskurs för särskilt antagna kvinnliga eleven■ kan anordnas:

a) såsom allmän kurs i huslig ekonomi och lanthushållning på minst

två, högst sex veckor med minst två lektionstimmar varje arbetsdag, därvid

den ena timmen anslås till demonstrationsundervisning i huslig ekonomi

eller matlagning (husmoderskurs), eller

b) såsom specialkurs på minst sex, högst tolv dagar, omfattande huslig

ekonomi eller någon av de delar av lanthushållningen, som falla inom

kvinnans verksamhetsområde.

Hushållningsällskap, som önskar att undervisningen meddelas i kurser

av kortare varaktighet, än här ovan sägs, eller eljest i annan form,

har att göra särskild framställning hos Kungl. Maj:t i sammanhang med

ansökningen örn statsunderstöd.

T fråga örn upplysningsverksamhet finnes endast föreskrivet, att genom

vederbörande hushållningsällskaps försorg böra till undervisningens underlättande

åtgärder vidtagas för spridande av ströskrifter i lanthushållning.

vare sig genom försäljning till nedsatt pris eller genom gratisutdelning,

liksom ock för att genom vandringsbibliotek tillhandahålla sådan

litteratur.

Statsbidrag utgår i fråga örn undervisning, anordnad på ovan angivet

sätt, med högst hälften av den summa, vartill kostnaderna för undervisningen

uppgått, där uti inberäknad kostnad för gratisutdelning eller för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majits proposition Nr 65.

säljning till nedsatt pris av lämplig jord brukslitter atur eller för inköp till

vandringsbibliotek.

Till bidrag från det av 1930 års riksdag beviljade, samma år avseende

anslaget hava från hushållningssällskap och undervisningsanstalter understöd

sökts till ett belopp av sammanlagt 394,364 kronor. Genom beslut

den 23 maj 1930 har Kungl. Majit för ändamålet anvisat 325,000 kronor

enligt följande fördelning:

till premiering av mindre jordbruk ......................

» studieresor ..........................................

» hushållningssällskapens undervisningsverksamhet ____

» annan undervisning ..................................

kronor 211,500

38,900

64,600

10,000

Summa kronor 325,000.

I detta sammanhang torde jag jämväl få erinra dels örn de av staten inrättade

allmänna och norrländska nyodlingsfonderna, från vilka lån kari

utgå jämväl till betesförbättringar, dels örn täckdikningslånefonden, dels

örn de premielån, som kunna utgå till egnahemsbyggare, sorn erhålla lån

från egnahemslånefonden, dels ock örn det under nionde huvudtiteln uppförda

anslaget till nyodling och betesförbättringar.

I skrivelse den 23 augusti 1930 har lantbruksstyrelsen hemställt, att Föreliggande

Kungl. Majit täcktes föreslå riksdagen att till åtgärder under kalenderåret

1931 för höjande av det mindre jordbruket anvisa för budgetåret

1931/1932 ett extra reservationsanslag av 325,000 kronor.

Emellertid hava de jämlikt Kungl. Majits bemyndigande den 1 juni

1928 tillkallade utredningsmän för verkställande av utredning och avgivande

av förslag rörande lämpligaste sättet för ordnande av den lägre

lantbruksundervisningen (lägre lantbruksundervisningssakkunniga) i sitt

betänkande den 30 april 1930 (statens offentliga utredningar 1930: 9) jämväl

behandlat frågan om åtgärder till höjande av det mindre jordbruket.

De sakkunniga voro landshövdingen greve A. Mörner (ordförande), ledamöterna

av riksdagens andra kammare lantbrukaren E. A. Gustafson

och friherre S. H. F. Lilliecreutz, ledamoten av riksdagens första kammare,

domänintendenten S. Linders, ledamöterna av riksdagens andra

kammare inspektören för lantmanna- och lantliushållsskolorna, agronomen

E. W. Ljung och hemmansägai-en G. Strindlund samt föreståndaren för

Säverstalunds lantmannaskola J. S. Svensson. Därjämte deltog föreståndarinnan

vid Rimforsa lanthushållningsseminarium L. Nathorst-Böös i

utredningen såvitt angick lanthushållsskolor och annan för kvinnor avsedd

lägre lantbruksundervisning. I en särskild avdelning, av utredningsmännen

benämnd »lantbruksundervisning för en större allmänhet», hava utredningsmännen

framställt vissa förslag i ämnet, avseende dels ändringar i

åtskilliga hänseenden av förenämnda. reglemente och kungörelse, dels

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Lägre lantbrulcsundervisningssakkurmiga.

ock ökning'' av anslaget till höjande av det mindre jordbruket från 325,000

kronor med 235,000 kronor till 560,000 kronor.

Över utredningsmännens förslag hava infordrade utlåtanden avgivits

av ett stort antal myndigheter och korporationer, däribland av lantbruksstyrelsen

den 8 november 1930.

Slutligen hava de enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 juli 1928

tillkallade utredningsmän för verkställande av utredning rörande jordbrukets

ekonomiska läge samt angående de åtgärder, som må kunna vid

tagas i syfte att höja jordbrukets ekonomiska bärkraft till förbättrande

av deras ställning, som hava sin utkomst av jordbruksarbete, (jordbruksutr

edilin gen) i skrivelse den 26 november 1930 framlagt förslag angående

bland annat premieringen av mindre jordbruk och därvid jämte annat

föreslagit, att anslagsbeloppet för premieringen av mindre jordbruk

måtte höjas med 350,000 kronor.

Över jordbruksutredningens framställning hava infordrade utlåtanden

avgivits den 6 december 1930 av lantbruksstyrelsen och den 13 januari

1931 av statskontoret.

Vidare har Värmlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

i skrivelse den 20 december 1930, avgiven i anledning av jordbruksutredningens

nyss nämnda utredning, uttalat synpunkter och framställt förslag

beträffande statens understödjande verksamhet i avseende å gödselvård,

täckdikning, beteskultur m. m. Häröver har lantbruksstyrelsen den

21 januari 1931 avgivit infordrat yttrande, därvid styrelsen i huvudsak

åberopat sitt nyss nämnda utlåtande av den 6 december 1930.

Vid min redogörelse härefter för innehållet i de framkomna förslagen

rörande åtgärder för höjande av det mindre jordbruket upptager jag de

framkomna förslagen och däröver avgivna yttranden under rubrikerna

premiering av mindre jordbruk samt lantbruksundervisning för en större

allmänhet, den senare uppdelad å studieresor, undervisning och upplysningsverksamhet.

Premiering av mindre jordbruk.

De lägre lantbruksundervisningssakkunnigas förslag, vilket uppgjorts

sedan utredningsmännen införskaffat yttranden från hushållningssällskapens

förvaltningsutskott, innefattas i vid utredningsmännens betänkande

fogade förslag till dels nytt reglemente för med statsmedel understödda

åtgärder till höjande av det mindre jordbruket, dels ny kungörelse

angående statsbidrag till åtgärder för höjande av det mindre jordbruket.

Förslaget har i huvudsak följande innebörd.

Vid angivande av syftet med premieringen har det undervisande momentet

mera understrukits. Vidare hava de sakkunniga föreslagit, att

antalet underdistrikt skulle kunna bestämmas till högst fem (nu är antalet

fixerat till tre), att antalet ledamöter i premieringsnämnd skulle ökas

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

för att möjliggöra representation i nämnden av den kvinnliga undervisningen

samt att den enligt gällande reglemente ordföranden eller ledamot

tillkommande befogenheten att ensam verkställa besiktning, som en

dast avsåge tilldelande av premielån, skulle bortfalla, enär sådan förrättning

syntes de sakkunniga lika betydelsefull, som då fråga vore om

premiering i övrigt. För att närmast möjliggöra för lärare vid lantmannaskola

att bliva ledamot i premieringsnämnd har ifrågasatts, att det

nuvarande stadgandet, att en av ledamöterna skall vara jordbrukskon

sulent, borde så ändras, att till ledamot kunde utses jämväl annan person

med motsvarande utbildning. Den tid, för vilken ledamot skall väljas,

har föreslagits utsträckt från tre till fyra år.

De sakkunniga hava vidare i fråga örn pris till mindre jordbruk föreslagit,

att det maximiantal gånger, en och samma småbrukare kunde erhålla

pris, skulle inskränkas från fem till fyra samt att priset icke skulle

kunna utgå allenast i penningar utan jämväl i annan form (exempelvis

redskap, gris, kalv, utsäde e. d.).

Ifråga örn premielån åsyfta de sakkunnigas förslag, att de förbättringsarbeten,

för vilka sådana lån borde få utgå, skulle utsträckas att få, utan

särskilt medgivande av lantbruksstyrelsen, omfatta jämväl stenröjning,

betesförbättring eller annan varaktig förbättring.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle premieringsnämnd icke äga fatta

beslut rörande utdelande av penningpris och premielån, förrän samtliga

premieringsresor inom vederbörande underdistrikt för året avslutats.

Med avseende å storleken av statens bidrag innebär de sakkunnigas

förslag dels en höjning av premielånens maximibelopp från 125 kronor

till 250 kronor, dels ock att av statsbidrag skulle få gäldas halva beloppet

jämväl av dagtraktamenten för ordförande och ledamot i premie

ringsnämnd i enlighet med av staten bestämda grunder.

Utredningsmännen hava, såsom nyss nämnts, beräknat det erforderliga

anslaget till premiering till 300,000 kronor.

Reservationsvis har ledamoten Gustafson, under framhållande av att k esena tio ner.

det undervisande momentet vid premieringen icke borde givas ett sådant

utrymme, att en ökning av antalet ledamöter i nämnden enbart på grund

därav kunde anses motiverad, föreslagit bibehållande av de nuvarande

bestämmelserna angående nämndens sammansättning.

Ledamoten friherre Lilliecreutz har reservationsvis föreslagit, bland

annat, att rätten att erhålla statsbidrag till inrättande av mönsterjordbruk

— en rätt som för närvarande vore begränsad till Norrland och Dalarna

— måtte utsträckas jämväl till landets övriga delar.

Av de utav hushållningssällskapens förvaltningsutskott över lägre lant- JiuahåUning»- bruksundervisningssakkunnigas betänkande avgivna yttrandena inhäm- Strandin

tas i avseende å frågan om småbrukspremieringen i huvudsak, att säll
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lantbruksstyrelsen

den

8 november

1930.

S Kungl. Maj ris proposition Nr 6ö.

skapen i stort sett funnit nu gällande bestämmelser i ämnet lämpliga samt.

baft åtskilliga erinringar att framställa mot lägre lantbruksundervisningssakkunnigas

ändringsförslag. Särskilt hava invändningar gjorts

mot förslaget att öka antalet ledamöter i premieringsnämnden, varjämte

bestämmelsen örn att en av nämndens ledamöter skall vara hos hushållningssällskapet

anställd konsulent i allmänhet ansetts böra bibehållas.

Däremot hava i hushållningsällskapens yttranden livligt förordats

ökade statsanslag för ändamålet. —-1 sin förberörda framställning den 20

december 1930 Ilar Värmlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott,

jämte annat, hemställt, att anslaget till det mindre jordbrukets

främjande måtto förstärkas för ökande av statsbidraget till premielån.

Lantbruksstyrelsen har i yttrande den 8 november 1930 över de lägre

lantbruks!!lidervisningssakkunnigas ovanberörda förslag anfört följande

i avseende å frågan örn premieringen.

•

Innan lantbruksstyrelsen inginge på en närmare prövning av de ändringsförslag

i fråga om premieringen av det mindre jordbruket, som sålunda

framlagts av utredningsmännen, ansåge styrelsen sig böra ifrågasätta,

huruvida ifrågavarande statsunderstödda åtgärd till jordbrukets

främjande över huvud taget vore att hänföra till lägre lantbruksundervisning,

och i varje fall örn det undervisande moment, varmed de sakkunniga

velat utvidga premieringen, kunde vara av den betydelse, att

premieringen för ändamålet skulle omorganiseras och väsentligen fördyras.

Utredningen hade på denna punkt icke varit enig. Lantbruksstyrelsen

ville ingalunda förneka, att premieringen i viss, ehuru annan än

av utredningen avsedd mån, ägde en undervisande betydelse, som emellertid

syntes styrelsen huvudsakligen ligga danith att den skapade framstående

jordbruk, ägnade att tjäna som mönster för orten. Denna undervisande

betydelse hade redan i gällande reglemente särskilt betonats ge

nom den för Norrland och Dalarna gällande bestämmelsen örn mönsterjordbruk.

Att, såsom utredningen syntes önska, inlägga ett rent undervisande

moment i själva premieringsarbetet förefölle däremot mindre motiverat.

Med lika stort eller måhända ännu större skäl kunde då häst-, nötboskaps-,

svin- och fårpremieringen upptagits till granskning i detta sammanhang.

De bestämmelser, som gällde för dylik premiering, framhölle nämligen

särskilt vederbörande nämnders skyldighet att verka i undervisande syfte.

Småbrukspremieringens stora betydelse läge enligt lantbruksstyrelsen!

förmenande på ett helt annat område än undervisningens. Största betydelsen

måste bär tillmätas det eggande momentet i premieringen och

framför allt det direkta stöd, som bereddes det mindre jordbruket i form

av premielån. Att under sådana förhållanden underkasta denna premiering

en i vissa avseenden genomgripande omorganisation efter en så

till synes ensidig utredning som den föreliggande, där de frän hushållningssällskapen

infordrade uppgifterna endast avsåge det rent undervisande

momentet i premieringen, syntes lantbruksstyrelsen betänkligt.

Ännu betänkligare torde detta vara, då det referat av hushållningssällskapens

yttranden, som utredningen lämnat, tydligen visade, att hushållningssällskapen

i allmänhet taget icke framställt några erinringar mot

gällande bestämmelser.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Muj:ts proposition Nr 65.

Därest smabrukspremieringen, som nyligen varit föremal för genomgripande

ändringar (se Kungl. Majlis reglemente den 1 juni 1923, nr 244)

ånyo skulle underkastas en omorganisation, syntes denna böra byggas på

en mera allsidig utredning än den nu föreliggande. För egen del ansåge

sig lantbruksstyrelsen böra ifrågasätta behovet över huvud taget av ändringar

i gällande bestämmelser. Det syntes styrelsen, som örn skäl förelåge

att, innan nya ändringar vidtoges, avvakta någon längre tids erfarenhet

örn verkningarna av den senaste revideringen pa detta område.

De av utredningen framlagda förslagen beträffande premieringsnämnds

sammansättning och premieringsarbetets utförande vöre direkt ägnade

att omintetgöra verkningarna av de ändringar av premieringsförfarandet,

som senast genomförts i syfte att minska kostnaderna för resor m. m.

och att så mycket som möjligt frigöra tillgängliga medel till fromma

för det effektiva arbetet, framför allt till premielån. . Att utan grundligare

undersökning av denna fråga genomföra utredningens förslag vore

icke tillrådligt. Lantbruksstyrelsen ville i detta sammanhang framhålla,

att resekostnaderna vid premiering av mindre jordbruk redan med nu

gällande bestämmelser uppginge till sammanlagt närmare 40,000 kronor.

Jämväl frågan örn ändring i fråga örn pris oell premielån vore av så

genomgripande ekonomisk betydelse icke blott för statsverket utan jämväl

för hushållningssällskapen, att lantbruksstyrelsen icke ansåge sig

utan vidare utredning kunna taga ställning till utredningens förslag i

denna del.

Såsom nämnt hade de sakkunniga gjort småbrukspremieringeji till

föremål för behandling men däremot icke någon annan form av premiering.

Anledningen härtill torde måhända vara den, att bestämmelserna

örn småbrukspremieringen sammanförts med föreskrifterna örn

vissa rent undervisande statsunderstödda åtgärder, nämligen studieresor

och undervisning för i det mindre jordbruket deltagande män och kvinnor,

och att statsunderstöd till dessa olika åtgärder i riksstaten uppförts

under gemensam anslagstitel. Det inre sambandet mellan de olika åtgärderna

vore emellertid ytterst i inga och de yttre former, som bestämmelserna

fatt, torde huvudsakligen bero därpå, att dessa åtgärder första

gången hade upptagits till samtidig omprövning. Någon anledning att fortfarande,

särskilt örn undervisningen på föreslaget sätt vidgades och mera

inriktades på den större allmänheten, sammanföra dessa bestämmelser i

ett reglemente eller uppföra härför anvisade medel under en titel, funne

lantbruksstyrelsen icke föreligga.

Lantbruksstyrelsen har därför ansett sig böra hemställa, att bestämmelserna

örn premiering av det mindre jordbruket i detta sammanhang icke

underkastades revidering och att föreskrifterna angående studieresor,

undervisning och därmed, sammanhängande upplysning utbrytas ur det

gemensamma reglementet och sammanföras i särskild författning, samt

att i riksstaten uppföres ett särskilt anslag för premiering av mindre

jordbruk. Det för det senare ändamålet erforderliga beloppet anser

lantbruksstyrelsen, under förutsättning att gällande bestämmelser lämnas

orubbade, tillsvidare böra fastställas till 225,001) kronor, vilket belopp

närmast syntes motsvara det under de senaste åren föreliggande behovet,

som av lantbruksstyrelsen lagts till grund för beräknande av anslag

till (lid mindre jordbrukets främjande för budgetåret 1931/1932. 1.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Jordbrukaut
redningen.

10 Kungl. Maj:tv proposition Nr 65.

det för detta ändamål till 325,000 kronor beräknade beloppet syntes nämligen

100,000 kronor få anses avse studieresor och undervisning.

Jordbruksutredningen har i sin ovanberörda framställning till en början

anfört följande.

Vid fullgörandet av sitt uppdrag att verkställa utredning angående

de åtgärder, som kunde vidtagas för höjande av jordbrukets ekonomiska

bärkraft, hade jordbruksutredningen funnit frågan örn mera verksamma

åtgärder från statens sida för befrämjande av vissa driftsekonomiska

förbättringar vid jordbruket böra räknas bland de spörsmål, som i särskild

grad påkallade uppmärksamhet. Då det gällde att söka bereda

lättnad i jordbrukets tryckta läge och så vitt möjligt åvägabringa förbättrade

ekonomiska förutsättningar för jordbruksnäringen, syntes det

nämligen jordbruksutredningen icke minst viktigt, att de möjligheter i

berörda avseende, som på något längre sikt kunde stå till buds i samband

med jordbrukets driftsförhållanden, tillvaratoges mera effektivt än hittills.

De åtgärder, jordbruksutredningen här åsyftade, skulle i främsta rummet

avse jordbrukets gödselvård, avdikningsförhållanden och betesskötsel.

Den naturliga gödselns rätta vård och användning utgjorde en av

de viktigaste faktorerna inom jordbrukets ekonomi, och detsamma kunde

sägas om en rationellt anordnad avdikning och beteskultur. Även å vissa

andra områden, såsom ifråga om andra grundförbättringar än dikning,

anordning av ändamålsenliga ekonomibyggnader eller andra varaktiga

förbättringar, syntes åtgärder böra vidtagas för att i ökad grad främja

jordbruksnäringen.

Härefter har jordbruksutredningen återgivit en av f. d. professorn A.

Sjöström på grundvalen av visst efter hänvändelse till hushållningssällskapen

erhållet upplysningsmaterial utarbetad redogörelse, avseende de

nuvarande förhållandena och behovet av förbättringar å ovanberörda områden.

Denna redogörelse syntes jordbruksutredningen giva som helhetsintryck,

att de rådande förhållandena å gödselvårdens och avdikningens

områden företedde allvarliga brister, främst vid det mindre jordbruket,

och att mera verksamma åtgärder än hittills för åvägabringande av för

bättringar vore starkt av behovet påkallade. Även ifråga örn beteskulturen

gjorde sig tydligen ett vidsträckt behov av stödjande åtgärder gällande.

och enligt jordbruksutredningens uppfattning vore förhållandet

säkerligen detsamma med avseende å ett flertal andra områden inom

jordbrukets driftsekonomi.

Vidare bär jordbruksutredningen lämnat en redogörelse för hittills vid

tagna åtgärder till befrämjande av förbättringar å förutnämnda områden

ävensom för gällande bestämmelser rörande åtgärder för höjande av det

mindre jordbruket, rörande vissa åtgärder i samband med egnahems

lånerörelsen, rörande gödselvårdslånefonden, rörande åtgärder i fråga

örn dikning samt rörande åtgärder för betesförbättring.

Härefter har jordbruksutredningen återgivit en av professor Sjöström

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kanell. Maj.ts proposition Nr 6''ä.

verkställd sammanfattning av vissa synpunkter och förslag, som fram

förts av hushållningssällskapens förvaltningsutskott. Av dessa uttalanden

framginge bland annat följande.

Förhållandena med avseende pa gödselvården syntes trots den utveckling

till det bättre, som —- säkerligen till stor del tack vare det allmännas

understöd — efterhand inträtt, alltjämt lämna åtskilligt övrigt att

önska. Cementerade gödselstäder förekommo år 1927 blott vid 12 pro

cent av samtliga brukningsdelar, och för cementerade urinbrunnar var

motsvarande procenttal endast 6. Vid brukningsdelar med en åkerareal

av intill 10 hektar, alltså det mindre jordbruket, utgjorde motsvarande

procenttal blott respektive 10 och 4. Anförda siffror i förening med de

upplysningar rörande gödselvårdens brister i olika avseenden, som fram

kommit i hushållningssällskapens förvaltningsutskotts uttalanden, syn

tes ådagalägga, att rationella anordningar för gödselvården vid jordbruket

hittills vidtagits i alltför ringa utsträckning och att det måste anses

som ett viktigt önskemål, att utvecklingen på ifrågavarande område ge

nom lämpliga ågärder påskyndades. Att en rationell gödselvård utgjorde

ett verksamt medel för stärkandet av jordbrukets ekonomi, ansåge nämligen

jordbruksutredningen icke kunna ställas i tvivelsmål.

Efter det jordbruksutredningen berört frågan örn ytterligare åtgärder

för täckdikningens främjande, dock utan att framställa något förslag i

ämnet, har utredningen vidare anfört följande.

Frågan örn allmänna åtgärder för beteskulturens främjande hade först

efter kriget uppnått större aktualitet. Att densamma efterhand alltmer

framträngt i förgrunden, sammanhängde med den successiva övergång

till ökad animalisk produktion och extensiv jordbruksdrift, som framkallats

av de senare årens i allmänhet tryckta prisläge för spannmål i

förening med nödvändigheten att nedbringa jordbrukets arbetskostnader.

Enligt jordbruksutredningens uppfattning vore det här fråga örn en produktionsinriktning,

vilken kunde väntas bli i avsevärd grad fruktbärande

för det svenska jordbrukets ekonomi och som därför borde kraftigt un

derstödjas från det allmännas sida. Även frånsett betydelsen av nyssberörda

utveckling syntes tillräckliga skäl för beteskulturens ökade befrämjande

genom allmänna medel föreligga, då det här gällde ett område,

som tidigare i viss mån förbisetts och varest behovet av effektiva

förbättringsåtgärder därför vore desto mera trängande.

Utom gödselvården, dikningen och beteskulturen syntes även vissa närliggande

områden böra komma i betraktande, då det gällde att i ökad grad

befordra jordbrukets framåtskridande i driftsekonomiskt hänseende.

Jordbruksutredningen syftade här företrädesvis pä vissa slag av förbättringsarbeten,

som redan nu i viss mån understöddes i samband med premieringen

av mindre jordbruk. Såsom exempel på sådana arbeten finge

anföras inredning och cementering av uthus, varigenom även gödselvår

den delvis tillgodosåges, samt stenröjning och andra jordförbättringsarbeten.

Då det gällde avvägandet och anpassningen av de åtgärder, som jord

bruksutredningen alltså ansåge böra vidtagas för ett mera verksamt be

främjande av driftsekonomiska förbättringar vid jordbruket, funne sig

jordbruksutredningen böra utgå från den grundläggande synpunkten, att

ifrågavarande åtgärder i främsta rummet borde inriktas på den kategori

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majlis proposition Nr 65.

av jordbruk, inom vilken behovet av stöd från det allmännas sida kunde

anses mest trängande. Av de undersökningar, för vilka förut redogjorts,

Iramgmge härutinnan, att ifråga om gödselvården och dikningsförhåtlandena

vöre det framför allt det mindre jordbruket, som företedde svåra

brister och det syntes på goda grunder kunna antagas, att läget vore

liknande beträffande beteskulturen och andra ovan berörda områden

Behovet av ekonomiskt bistånd för ifrågavarande förbättringars utförande

torde ävenledes vara störst vid det mindre jordbruket. På anförda

grunder ansåge jordbruksutredningen, att åtgärderna i fråga borde anpassas

på så sätt, att desamma företrädesvis komme det mindre jordbruket

till godo.

A samtliga de områden, som ovan berörts, åtnjöte det mindre jordbruket,

såsom förut visats, redan nu i viss män stöd bland annat i samband

med den genom hushållningssällskapen verkställda premieringen av

mindre jordbruk. Beträffande de vid berörda premiering utgående s. k.

premielånen hade erfarenheten visat, att desamma vöre mycket eftersökta,

och enligt förberörda uttalanden från hushållningssällskapens förvaltningsutskott

erfordrades avsevärt ökade anslag för ändamålet ifråga

liksom aven höjning av lånebeloppen. I yttranden, som inhämtats från

berörda förvaltningsutskott av utredningsmännen för den lägre lantbruksnndervisningens

ordnande, (jfr betänkandet: sid. 391 o. f.) uttalades vidare,

att ifrågavarade premielån vore särdeles lämpliga och effektiva

för befrämjande av förbättringsåtgärder vid det mindre jordbruket. Det

Iram höljes även från vissa håll, att premielånen på grund av otillräckliga

medel måst göras mycket små för att så många som möjligt skulle

kunna erhålla tilldelning, vilket dock icke kunnat hindra, att vissa år

ett avsevart antal till premielån kvalificerade icke kunnat erhålla sådana.

Att ifrågavarande premielån sålunda visat sig mycket ändamålsenliga

för det avsedda syftet, berodde givetvis väsentligen på deras egenskap

av allmänna bidrag. som finge åtnjutas räntefritt samt även utan

aterbetalningssky]höghet, därest avsett arbete utfördes enligt givna föreskrifter.

Da erfår enke terna av premielåneverksamheten alltså vore goda och det

vöre jordbruksutredningens uppfattning, att en utvidgad understödsverksamhec

för att lända till effektivt befrämjande av ifrågavarande förbättringsarbeten

vid det mindre jordbruket borde framgå efter ungefär

samma linjer som premielånerörelsen, syntes det jordbruksutredningen

lämpligt, att de utvidgade stödåtgärderna förverkligades genom en ut\

lagning av premieringsverksamheten, synnerligast med avseende på utdelningen

av premielån. För berörda ändamål erfordrades dels ändring i

vissa delar av de för nämnda verksamhet gällande bestämmelserna, dels

avsevärt ökade statsbidrag.

® nuvaiande reglemente för premieringen kunde premielån icke

utgå. till annat ändamål än gödselvården inom- eller utomhus samt avdliming,

utan att lantbruksstyrelsen efter särskild framställning medgä\e

utdelning för annat angivet ändamål. Sådant medgivande torde

hittills huvudsakligen hava lämnats beträffande lån för betesförbättring

och stenta- yboing. Ay vissa hushållningssällskaps förvaltningsutskott

hade i yttranden, som inhämtats av sakkunniga för den lägre iantbruksunderv

isningens ordnande, framhållits, att nyssberörda begränsning vore

bestämd alltför snävt. Till denna mening hade nämnda utredningsmän

också anslutit sig samt föreslagit, att premielån jämväl för stenröjning,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Xr 6(>.

betts tor bättring eller annan varaktig förbättring, för vars åstadkomma^

de särskilt penningutlägg erfordrades, måtte kunna utdelas utan särskilt

medgivande från lantbruksstyrelsen. Med hänsyn till den utvidgning arpremielåneverksamheten,

som ovan förordats, funne även jordbruksutredningen

viss ändring av reglementet i nyss angivna riktning önskvärd.

Sålunda synes det angeläget, att premielåneverksamheten särskilt med

avseende på betesskötseln så väl reellt som formellt fullt likställdes med

motsvarande verksamhet ifråga örn gödselvård och avdikning, och att således

premielån även för betesskötsel kunde utdelas utan särskilt tillstånd

i varje enskilt fall.

Vilka ändamål, som enligt jordbruksutredningens uppfattning borde

tillgodoses genom den utvidgade premielåneverksamheten, torde hava

framgått redan av det föregående. I främsta rummet syntes härvid böra

komma de i nuvarande reglemente bestämda, d. v. s. gödselvård och

avdikning, samt vidare betesförbättring. Dessutom borde premielån kunna

utdelas för olika förbättringsarbeten av den art, som i det föregående

omnämnts.

Av hushållningssällskapens förvaltningsutskott hade i vissa fall framhållits,

att det för premielån utgående statsbidraget å högst 125 kronor i

varje enskilt fall vore för lagt och därför borde höjas. Då premielån finge

utgå med högst hälften av det avsedda arbetets kostnad, kunde alltså

arbeten till en totalkostnad av högst 250 kronor till hälften bekostas genom

premielån. Det torde vara otvivelaktigt, att de förbättringar, för

vilka premielån enligt ovan skulle komma att utgå, ofta ställde sig avsevärt

dyrare än nyssnämnda belopp, och det vore därför även jordbruksutredningens

uppfattning, att ifrågavarande statsbidrag, för att premielånen

skulle kunna i ökad grad uppmuntra till förbättringsarbeten, behövde

väsentligt höjas. Enligt jordbruksutredningens mening borde sålunda

statsbidrag till premielån kunna utgå med högst 250 kronor i varje

särskilt fall.

Det hade förut påvisats, att de statsmedel, som hittills ställts till förfogande

för premielåneverksamheten, visat sig otillräckliga, i det dels

premielån icke kunnat utdelas till alla därtill kvalificerade, dels lånen

stundom måst sättas alltför låga i förhållande till kostnaden för avsett

arbete. Redan vid den omfattning, premieringsverksamheten flir närvarande

ägde, förelåge alltså behov av ökade anslag för ifrågavarande

ändamål. Genom den utvidgning av verksamheten och den höjning avstatsbidragens

maximigräns, som ovan förordats, bomme berörda behovav

högre statsanslag givetvis att i avsevärd grad ökas. Några närmare

kalkyler rörande behovets storlek kunde svårligen utföras i brist på direkta

hållpunkter för en uppskattning av det antal jordbruk, som årligen

kunde komma i fråga för premiering, samt arten och omfattningen av de

förbättringar, för vilkas verkställande premielån skulle utgå som bidrag.

Med hänsyn till det stora antal mindre jordbruk, som vore i behov av förbättringar

i de avseenden, varom här vore fråga, samt vikten av kraftigt

understöd för ett snabbare framåtskridande på förevarande område, ansåge

emellertid jordbruksutredningen, att det som bidrag för premiering

av mindre jordbruk utgående statsanslaget borde höjas med ett sådant

belopp, att en betydligt mera effektiv och omfattande premieringsverk

samhet än hittills möjliggjordes. Den för ändamålet behövliga höjningen

ville jordbruksutredningen tillsvidare, innan närmare erfarenhet vunnits

rörande behovets storlek, anslå till 350,000 kronor ärligen, vilket be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 4

Kungl. Majda proposition Nr 65.

lopp syntes böra upptagas i riksstaten såsom förstärkning av anslaget till

höjande av det mindre jordbruket, från vilket statsbidragen till premieringsverksamheten

för närvarande utginge.

Härefter Ilar jordbruksutredningen angivit vissa synpunkter, som utredningen

ansett böra vinna beaktande i fråga örn premierings verksamhetens

bedrivande, åsyftande att härutinnan åvägabringa större enhetlighet

än nu vore fallet samt uppställande av vissa särskilda krav för

att ett jordbruk över huvud skulle kunna anses prisvärdigt.

Jordbruksutredningen har även berört nuvarande praxis med avseen

de å utdelningen av penningpris. Denna syntes utredningen delvis mindre

lämpad för de syften, premieringsverksamheten syntes böra tjäna. Enligt

gällande bestämmelser kunde ett och samma jordbruk prisbelönas

ända till 5 gånger, vilket, då blott tre prisgrader (l:a, 2:a och 3:e pris)

förekomme, innebure, att samma penningpris kunde erhållas två gånger

utan att jordbrukets prisvärdighet i högre grad förändrats mellan pristilldelningarna.

Enligt jordbruksutredningens mening vore denna anordning

icke tillfredsställande med hänsyn till prisbelöningens syfte att

utgöra en sporre till fortsatta förbättringar. En mera ändamålsenlig

princip syntes vara, att sedan jordbruk belönats med 3:e eller 2:a pris,

ytterligare pris ej utginge, förrän förbättringar vidtagits av den betydenhet,

att högre pris befunnes motiverat. Utdelning av l:a pris syntes

dock böra kunna ske två gångar. Bland villkor, som syntes böra uppställas

för erhållande av 2:a pris, ville jordbruksutredningen särskilt

nämna ordnandet av enklare bokföring rörande driftkostnaderna samt

verkställandet av provmjölkningar, då härigenom ett material av stor

vikt bland annat för premieringsnämndernas bedömningsarbete skulle erhållas.

Beträffade premielånen vore det i främsta rummet denna del av premieringsverksamheten,

som enligt jordbruksutredningens mening borde

stödjas genom ökade anslag. Sålunda syntes utdelningen av penningpris

och premielån principiellt sett böra ske i sådan proportion, att föreliggande

behov av premielån i första hand bleve tillgodosedda. Med avseende

på premieringens verkställande ville jordbruksutredningen även

framhålla vikten av att, såsom föreslagits av utredningsmännen för den

lägre lantbruksundervisningens ordnande, bestämmelse intoges i reglementet

att premieringsnämnd icke måtte fatta beslut rörande utdelande

av penningpris och premielån, förr än samtliga premieringsresor inom

vederbörande underdistrikt för årets avslutats. Berörda förfarande torde

för närvarande icke genomgående praktiseras av hushållningssällskapen

men vore tydligen erforderligt för erhållande av den fullständiga överblick

bland annat över behovet av premielån, som en ändamålsenlig fördelning

av desamma förutsatte. Slutligen funne sig jordbruksutredningen

böra framhålla, att för vinnande av lämplig enhetlighet och planmässighet

vid premieringsverksamhet behov syntes föreligga av mera verksam

tillsyn och kontroll än hittills.

Jordbruksutredningen har i fråga örn åtgärder för det mindre jordbrukets

höjande hemställt, att sådan ändring måtte företagas i reglementet

för premieringen av mindre jordbruk, att, utom gödselvård inom- eller

utomhus och avdikning, jämväl beteskultur må räknas till de ändamål,

för vilka premielån kunna utdelas utan särskilt medgivande av lant
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition Nr 65.

15

bruksstyrelsen, att maximibeloppet för av staten lämnat bidrag till premielån

måtte höjas från nuvarande 125 till 250 kronor, samt att till för

stärkning av anslaget till höjande av det mindre jordbruket för budget

året 1931/1932 måtte anvisas ett belopp av 350,000 kronor, avsett att an

vändas som statsbidrag till premielån vid premiering av mindre jord

bruk.

I utlåtande den 6 december 1930 över jordbruksutredningens förslag

har lantbruksstyrelsen anfört följande.

Beträffande jordbruksutredningens förslag i vad avser premiering av

mindre jordbruk syntes detta åsyfta huvudsakligen dels beredande av

möjlighet att höja de belopp, som av statsmedel kunna utgå såsom

premielån, dels ock en ökning av det till premiering av mindre jordbruk

avsedda statsanslaget. Vid behandlingen av dessa frågor framställde

utredningen emellertid vissa erinringar mot gällande bestämmelser

rörande premiering av mindre jordbruk, erinringar som dock för närvarande

endast på en punkt utmynnade i förslag till ändring av i ämnet

gällande reglemente.

Jordbruksutredningen funne stadgandet örn de ändamål, vartill premielån

finge utgå. för snävt och föresloge, att premielån förutom för nu

författningsenligt stadgade ändamål måtte utan lantbruksstyrelsens medgivande

kunna utgå jämväl till betesförbättring. I detta sammanhang

erinrade utredningen, att också de utredningsmän, som handhaft utredningen

angående den lägre lantbruksundervisningen, ansett berörda stadgande

för snävt och ifrågasatt, att jämväl stenröjning, betesförbättring

eller annan varaktig förbättring måtte upptagas bland de ändamål, för

vilka hushållningssällskap utan särskilt medgivande finge tilldelas premielån.

Av jordbruksutredningens yttrande syntes emellertid framgå,

att utredningen icke tolkat reglementets bestämmelser på denna punkt pä

samma sätt som lantbruksstyrelsen. Utredningen yttrade nämligen, att

meningen med dess förslag örn utdelande av premielån jämväl till betesförbättring

vore, att sådant lån skulle kunna utgå utan lantbruksstyrelsens

medgivande i varje enskilt fall. Så hade lantbruksstyrelsen emellertid

icke tillämpat ifrågavarande bestämmelse. Styrelsen hade nämligen

medgivit hushållningssällskap, som anhållit därom, rätt att bevilja

premielån jämväl till betesförbättring, varvid styrelsen dock meddelat

vissa bestämmelser härför i syfte att så vitt möjligt säkerställa, att sådant

lån endast utlämnades, där förutsättning torelåge för åstadkommande

av ett bestående förbättringsarbete. Då lantbruksstyrelsen på sin tid

avgav förslag till gällande bestämmelser i ämnet, ansåg styrelsen visserligen,

att jämväl andra än de i författningen föreslagna förbättringsändamålen

borde kunna bliva föremål för premielån, men att, då i många

fall — såsom just i fråga örn betesförbättring — ett utfört arbete kunde

vara av så olika beskaffenhet och värde för framtiden, en premielångivning

borde ske endast under för olika slag av sådana förbättringar särskilda

villkor, vilka icke lämpligen kunde i reglementet fastställas. Det

sätt, varpå ifrågavarande stadgande sålunda tillämpades, syntes knappast

ägnat att vålla svårigheter, därest den allmänna förutsättningen

för beviljande av premielån, eller att sådant lån skulle avse verklig förbättring

av bestående värde, skulle vidmakthållas. Enligt lantbrukssty
-

Laittbmkssty

reisen den

6‘ december

1930.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majlis proposition Nr 65.

relsens förmenande syntes någon ändring av bestämmelserna på denna

punkt icke vara av behovet påkallad.

Till granskning upptoge jordbruksutredningen vidare bestämmelserna

rörande beviljande av premielån och penningpris i allmänhet och framholle,

utan att framställa något direkt förslag, att premielån icke borde

få utgå till redan premierat jordbruk, samt att penningpris av samma

grad icke borde kunna tilldelas mer än en gång. Ehuru utredningen således

icke direkt påyrkat ändring av gällande bestämmelser i nämnda

båda avseenden, ansåge sig lantbruksstyrelsen dock böra framhålla, att

styrelsen här icke kunde dela utredningens uppfattning. Från början

torde premielånen i stor utsträckning hava varit avsedda för ytterligare

förbättring av redan premierat jordbruk i syfte bland annat att så småningom

skapa ett antal särskilt högt stående mönsterjordbruk. Då det

sedermera befanns önskvärt, att antalet premierade jordbruk ökades och

att denna gren av statens verksamhet vann ökad anslutning från allmän

hetens sida, hade premielånen i betydande utsträckning tilldelats jämväl

andra välskötta jordbruk, som anslöte sig till premieringen, i syfte att

genom dylika lån sätta dessa i stånd att nå en sådan standard, att de

kunde bliva föremål för verklig premiering. Att därför utesluta redan

premierat mindre jordbruk från tilldelning av premielån vore enligt lantbruksstyrelsens

förmenande ett missgrepp, som bleve av ännu större räckvidd,

örn möjligheten till erhållande av mer än ett penningpris av samma

grad samtidigt borttoges. Premielånen vore enligt lantbruksstyrelsen*

förmenande av lika stor betydelse för höjande av ett med tredje pris belönat

jordbruk till standarden för andra pris som för åstadkommande

överhuvudtaget av premieringsbara jordbruk. Då emellertid av utredningens

yttrande syntes framgå, att utredningen linde för avsikt att senare

inkomma med förslag till premieringens verkställande, torde lantbruksstyrelsen

i sådant sammanhang få tillfälle att närmare ingå på

dessa frågor.

Örn lantbruksstyrelsen sålunda beträffande premieringsarbetets utförande

i vissa avseenden hyste en mot jordbruksutredningen avvikande

mening, delade styrelsen däremot till fullo utredningens uppfattning, att

premielånen vore att anse såsom en mycket viktig faktor vid premiering

av mindre jordbruk och att de medel, som statsverket ytterligare kunde

komma att ställa till denna verksamhets förfogande, borde i första hand

avse denna del av verksamheten.

En undersökning av ett utav utredningen framlagt statistiskt matei

vial för de båda senast förflutna åren eller 1928 och 1929 gåve vid handen,

dels att medeltalet för de utdelade premielånens belopp varit respektive

83 och 85 kronor, dels ock ätt vartdera året eirka 900 till premiering

anmälda .jordbruk icke kommit i åtnjutande av premielån.

Av de utdelade lånen folie huvudparten eller cirka "U under rubriken

gödselstäder. Dä även för ett mindre jordbruk med en åkeraeral av 2—5

hektar kostnaderna för anläggning av en enkel, cementerad gödselstad,

inklusive urinbrunn, enligt vad lantbruksstyrelsen inhämtat vore så stora,

att premielånens maximibelopp endast delvis täckte den del av kostnaderna

eller hälften, vartill dylika lån författningsenligt finge uppgå, vore

det uppenbart, att nuvarande för ändamålet tillgängliga anslag icke inedgåve

utdelning av premielån i deli omfattning, gällande bestämmelser

skulle kunna föranleda. Samma förhållande som i fråga om lån till gödselstäder

torde med ali säkerhet gälla jämväl i fråga örn flertalet pre
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Majlis proposition Nr 65.

mielån av annan typ. Orsaken till denna begränsning av premielånen

syntes lantbruksstyrelsen vara att söka i bristande medelstillgång samt

däri, att vederbörande premieringsnämnder ansett det ur det allmännas

synpunkt fördelaktigt att med premielån till lägre belopp, än författningen

medgåve, få största möjliga antal förbättringar utfört. Örn de

premielån, som under nämnda två år beviljats, skulle hava utgått till

medgivet maximum, hade statsmedel erfordrats till belopp, som med i

runt tal 75,000 kronor överstege det till premieringsändamål anvisade.

Att en så stor del av de till premieringen anmälda mindre jordbruken

— såsom anförts cirka 900 eller inemot 1U av hela det anmälda antalet —

icke kommit i åtnjutande av premielån, torde också i huvudsak vara att

ållskriva bristande medelstillgäng. Även örn man måste förutsätta, att

vissa av dessa jordbruk redan förut kommit i åtnjutande av premielån

i sådan omfattning, att ytterligare sådant icke ansetts skäligen böra utgå,

och att vissa andra jordbruk icke ansetts så välskötta, att förutsättning

för uppmuntran i form av premielån ansetts föreligga, syntes det lantbruksstyrelsen

dock kunna förutsättas, att, örn medel i tillräcklig omfattning

stått till förfogande, ytterligare cirka 50,000 kronor skulle hava åtgått

för att inom ramen av gällande bestämmelser tillfredsställa föreliggande

behov. Då emellertid ökad medelstillgång enligt lantbruksstyrelsen

förmenande måste medföra en givetvis önskvärd större livaktighet

på området, syntes starka skäl föreligga för en höjning av det till

premielån avsedda statsanslaget med ytterligare 25,000 kronor.

Enligt lantbruksstyrelsens ovan gjorda beräkningar skulle således för

ett fullt tillfredsställande ordnande av premieringen utav det mindre

jordbruket inom ramen för gällande bestämmelser, utöver nu för ändamålet

tillgängliga medel, erfordras sammanlagt 150,000 kronor.

En höjning av anslaget med detta belopp funne lantbruksstyrelsen högeligen

önskvärd. Av jordbruksutredningens statistiska uppgifter framginge,

att premielånen trots sin av bristande medelstillgång föranledda

begränsning varit ett synnerligen kraftigt medel att öka tillgången på

bland annat väl ordnade gödselstäder. Cirka 1,200 ordnade dylika syntes

årligen på detta sätt komma till stånd och man torde kunna förutsätta,

att detta antal komme att avsevärt stegras, örn ökad medelstillgång därtill

beredde möjlighet.

Lantbruksstyrelsen fann det alltså i första hand önskvärt, att en vidgad

verksamhet på förevarande område inom ramen för gällande bestämmelser

möjliggjordes genom ökade anslag. Syftet med hela denna verksamhet

måste nämligen enligt lantbruksstyrelsens förmenande vara att åstadkomma

förbättringar å de mindre jordbruken i möjligast största omfattning

utan att alltför tungt belasta statsverkets ekonomi. Av vad redan

anförts framginge, att erfarenheten syntes giva vid handen, att redan

premielån till nu medgivet maximibelopp innebure den eggelse till sjiilvverksamliet,

som hela premieringsverksamheten av mindre jordbruk ytterst

torde avse. Lantbruksstyrelsen anför vidare:

Jordbruksutredningen föresloge emellertid, såsom nämnt en höjning av

maximibeloppet för av statsmedel utgående premielån från 125 kronor

till 250 kronor eller med 100 procent. Av vad lantbruksstyrelsen ovan

anfört torde framgå, att premielånens nuvarande maximibelopp i regel

icke — såsom författningen medgåve — täckte halva kostnaden för av
Biliang

till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 33 haft. (Nr 63.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. May.ts proposition Nr 65.

sedd förbättring. Skulle så kunna ske, syntes det givetvis vara erforderligt,

att maximibeloppet höjdes i den omfattning, jordbruksutredningen

föreslagit. Ställdes emellertid medel till förfogande, så att alla jordbruk,

som anmälts till premiering och befunnits kunna tilldelas premielån

av statsmedel, i regel skulle kunna erhålla hälften av den för förbättringen

beräknade kostnaden, torde man också enligt under hand

gjorda undersökningar av lantbruksstyrelsen få räkna med, att premielån

i allmänhet skulle komma att utgå med det förhöjda maximibeloppet.

Hela denna verksamhet, som såsom lantbruksstyrelsen redan anfört

hittills i huvudsak torde hava avsett att vara av eggande och uppmuntrande

natur, skulle emellertid enligt styrelsens förmenande därmed övergå

till en mera rent understödjande form. Därest av jordbruksutredningen

härutinnan anförda synpunkter skulle i allo tillgodoses, syntes

det för övrigt, som örn det för ändamålet av utredningen beräknade anslagsbeloppet

icke vore tillräckligt högt. Örn den enligt lantbruksstyrelsen

mening viktigaste synpunkten på denna fråga, eller att ett så stort

antal förbättringar som möjligt bomme till stånd, icke skulle åsidosättas,

syntes det styrelsen, som örn man för premieringsändamål skulle

bliva nödsakad att beräkna ett dubbelt så stort belopp, som styrelsen enligt

ovan gjorda kalkyler funnit erforderligt för ett tillfredsställande

ordnande av premieringen med bibehållande av nu föreskrivet maximibelopp

av premielån. Då lantbruksstyrelsen sålunda förutsatte, att därest

de av styrelsen föreslagna grunderna för beviljande av lån skulle tilläm

pas, nu för ifrågavarande ändamål utgående belopp måste höjas med

150,000 kronor eller från 155,000 kronor till 305,000 kronor, skulle ett godkännande

av jordbruksutredningens förslag medföra krav på en höjning

av anslaget med cirka 450,000 kronor.

Att, utan att samtidigt i tillräcklig omfattning öka det för premieringsändamål

avsedda statsanslaget, höja maximibeloppet av premielån,

skulle enligt lantbruksstyrelsen förmenande innebära en risk, att huvudsyftet

med premieringen i viss mån kunde komma att äventyras. Det

torde nämligen icke vara uteslutet, att vederbörande premieringsnämnder

under sådana förhållanden framför allt bomme att tillse, att de mindre

jordbruk, som de funne i första hand böra komma i åtanke vid tilldelande

av premielån, finge sig tilldelade högsta möjliga belopp. Under

sådan förutsättning skulle då medel fortfarande saknas för den av lantbruksstyrelsen

såsom högeligen önskvärd ansedda utsträckningen av denna

verksamhet till ett större antal mindre jordbruk.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och särskilt de betydande krav,

en sådan åtgärd skulle ställa på statskassan, funne sig styrelsen för närvarande

icke böra tillstyrka den av jordbruksutredningen föreslagna höjningen

av premielånens maximibelopp.

I sin skrivelse den 8 november 1930 till Kungl. Majit med utlåtande

över betänkande angående ordnande av den lägre lantbruksundervisningen

hemställde lantbruksstyrelsen, att extra reservationsanslaget till höjande

av det mindre jordbruket måtte uppdelas under två titlar »premiering

av mindre jordbruk» och »lantbruksundervisning för en större allmänhet».

Lantbruksstyrelsen hade tillika föreslagit, att av det nu utgående anslaget

om 325,000 kronor ett belopp av 225,000 kronor måtte uppföras under

förstnämnda titel. I anledning av vad lantbruksstyrelsen ovan anfört,

ansåge sig styrelsen, med vidhållande av sitt förslag angående uppdelning

av anslaget till höjande av det mindre jordbruket, böra föreslå,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Martts proposition Nr 65.

att till premiering av mindre jordbruk måtte för budgetåret 1931/1932 av

riksdagen äskas ett anslag av 375,000 kronor.

Statskontoret, som icke särskilt ingått på de i anslaget till höjande av statskontoret.

det mindre jordbruket innefattade olika åtgärderna, har såsom allmänt

yttrande anfört följande.

Vad anginge de av jordbruksutredningen föreslagna ändringarna i

reglementet den 4 oktober 1929 (nr 350) för med statsmedel understödda

åtgärder till höjande av det mindre jordbruket och kungörelsen samma

dag (nr 351) angående statsbidrag till dylika åtgärder, funne sig statskontoret

böra biträda vad lantbruksstyrelsen i sådant avseende anfört i

sitt i ärendet avgivna utlåtande. Likaledes kunde statskontoret i stort

sett ansluta sig till nämnda styrelses förslag beträffande de anslagsmedel,

vilka för budgetåret 1931/1932 skulle beviljas för ifrågavarande ändamål.

Statskontoret ansåge sig emellertid icke kunna tillstyrka en sådan

ökning av dessa anslagsmedel, att på grund därav till höjande av

det mindre jordbruket — vare sig de härför avsedda medlen komma att

uppdelas å två riksstatsanslag, nämligen ett till premiering av mindre

jordbruk och ett till lantbruksundervisning för en större allmänhet, eller,

såsom hittills, i ett anslag uppfördes i riksstaten — för nästkommande

budgetår skulle behöva anvisas sammanlagt högre belopp än det av

Kungl. Majit i innevarande års statsverksproposition beräknade eller

450,000 kronor.

Lantbruksundervisning för en större allmänhet.

Studieresor.

Med avseende å studieresorna hava de av de lägre lantbruksundervis- Lägre jant.

ninqssakkunniga föreslagna ändringarna i huvudsak följande innebörd. brnksunder
vismngssak
Den

nuvarande uppdelningen i kortare resor (hembygdsresor) och knnniga.

längre resor har bibehållits. Förslaget innebär en inskränkning i fråga

örn rätten att deltaga i längre resor till att endast avse sådana personer,

som kunna förväntas få verkligt utbyte av sådan resa. Längre resa har

föreslagits kunna utsträckas icke blott, såsom hittills, till Norge och Danmark

utan jämväl till Finland.

Enligt gällande bestämmelser åligger det hushållningssällskapets förvaltningsutskott

att ordna studieresor och fastställa plan för dem. Enligt

utredningens förslag skulle den särskilda undervisningsnämnd, som

enligt sakkunnigas förslag skulle finnas inom varje hushållningssällskaps

område för den lägre lantbruksundervisningens ordnande, (se betänkandet

sid. 603) fastställa resplan, varjämte förvaltningsutskottet vid anordnande

av resor i övrigt skulle hava att följa av nämnden lämnade föreskrifter.

I fråga örn valet av deltagare i studieresa avser förslaget, att samarbete

skulle äga rum mellan förvaltningsutskott, premieringsnämnd för mindre

jordbruk och egnahemsnämnd, varjämte företrädesrätt till deltagande

skulle tillkomma i premiering av mindre jordbruk deltagande jordbrukare

eller egnahemslåntagare samt deras familjemedlemmar.

I fråga örn statsbidrag till studieresor gäller för närvarande, att sådant

bidrag utgår endast för resor inom landet, samt att ersättningen avser

endast själva resekostnaden, vilken helt gäldas av statsmedel utom

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majlis proposition Nr 65.

Hushållnings
sällskapen.

lantbruks
styrelsen.

ifråga om användande av häst, motorfordon eller rodd, där statsbidrag

utgår endast med halva kostnaden och högst med 5 öre per kilometer och

resedeltagare. Förslaget innebär nu den ändringen härutinnan, att statsbidrag

skulle kunna utgå till täckande av resekostnaderna till grannländerna

samt biljettkostnaden vid resa å järnväg inom sådant land,

varjämte ifråga örn statsbidrag vid användande av häst, motorfordon

eller rodd, bidraget skulle höjas till två tredjedelar av kostnaden, dock

högst 7 öre per kilometer och deltagare i resan.

Utredningen beräknar det årliga behovet av statsbidrag till studieresor,

varom här är fråga, till 60,000 kronor.

Ledamoten friherre Lilliecreutz har reservationsvis föreslagit, att statsbidrag

skulle utgå endast för anordnande av kortare resor, och har såsom

motiv härför åberopat dels den numera ökade tillgången till studievärda

jordbruk inom landets olika delar, dels ock den betydelse ur undervisningssynpunkt

som läge däri, att betingelserna vid studiejordbruken vore

såvitt möjligt likartade med dem, som förekomma i de studerandes egen

hemort.

Hushållningssällskapens förvaltningsutskott hava i regel reagerat mot de

sakkunnigas förslag, att egnahemslåntagare och jordbrukare, som deltaga

i premieringen av mindre jordbruk, skulle äga företräde vid uttagandet av

deltagare i studieresa. Studieresornas anordnande, planläggning o. d.

borde såsom hittills ankomma på hushållningsällskapen.

Lantbruksstyrelsen har funnit vad som reservationsvis anförts angående

de kortare resornas större betydelse ur undervisningssynpunkt i hög

grad beaktansvärt samt anför härom vidare.

De av reservanten anförda synpunkterna talade enligt lantbruksstyrelsen

förmenande snarare för ett uteslutande ur bestämmelserna av

resor utom Sverige än för ett utsträckande därav jämväl till Finland.

Kesor utom Sverige, framför allt där fråga, såsom nu vore fallet, vore

örn personer, som antingen icke alls eller endast med svårighet kunde

förstå det främmande språk, som talades, bleve enligt lantbruksstyrelsens

förmenande ofta nog mera nöjesresor än egentliga studieresor. Då med

den utveckling, jordbruket inom Sverige fått, lämpliga studieföremål numera

i tillräcklig utsträckning och enligt lantbruksstyrelsens förmenande

av fullt samma värde ur studiesynpunkt förefunnes inom landet, ansåge

styrelsen sig böra föreslå, att medgivandet att utsträcka resorna utom

Sverige måtte utgå ur ifrågavarande författning.

Då lantbruksstyrelsen icke kunde ansluta sig till de sakkunnigas förslag

örn inrättande av en särskild undervisningsnämnd i föreslagen form,

kunde lantbruksstyrelsen givetvis icke heller tillstyrka förslaget, att befogenheten

att fastställa resplan skulle överflyttas till denna nämnd. Under

alla förhållanden måste lantbruksstyrelsen avstyrka varje bestämmelse,

som skulle innebära skyldighet för hushållningssällskaps förvaltningsutskott

att följa av en sådan nämnd lämnade direktiv för anordnande

av studieresor.

Av vad lantbruksstyrelsen redan anfört rörande lämpligheten av ett

utsträckande av studieresor till grannländerna framginge, att styrelsen

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 65.

måste bestämt avstyrka förslaget, att statsbidrag skalle utgå till täckande

av utgifter, som förorsakades av resor utom Sverige.

Med anledning av förslaget örn ändrade bestämmelser ifråga örn statsbidrag

till resa, som verkställdes med häst, motorfordon eller rodd, ansåge

sig lantbruksstyrelsen böra erinra örn sin skrivelse till Kungl. Majit den

11 oktober 1927 med förslag till proposition angående anslag för budgetåret

1928/1929 till höjande av det mindre jordbruket. Däri ifrågasattes

bland annat sådan ändring av då gällande bestämmelser, att större frihet

skulle lämnas vid valet av transportmedel, samt att i samband därmed

högsta statsbidraget per kilometer och resande skulle sänkas från 6

öre till 5 öre. Detta förslag vann statsmakternas gillande. De av utredningen

nu föreslagna bestämmelserna pa detta område innebuie dels en

ökning av de utav statsmedel utgående bidragen, dels en avvikelse från

den eljest allmänt genomförda regeln, att där viss verksamhet bedreves

under samarbete mellan staten och hushållningssällskapen, kostnaderna

skulle lika delas dem emellan. En avvikelse från denna senare regel syntes

lantbruksstyrelsen kunna medföra mindre önskvärda konsekvenser.

Enligt styrelsens förmenande borde, därest hushållningssällskapens ekonomi

för tungt belastades genom tillämpning av denna regel, frågan ordnas

genom ökning av sällskapens allmänna bidrag. Lantbruksstyrelsen

ville i detta sammanhang erinra, att inom styrelsen för närvarande påginge

en av Kungl. Majit anbefalld utredning angående sällskapens ekonomi

och eventuella behov av ökat allmänt statsbidrag.

Under sådana förhållanden och då utredningen icke syntes hava visat,

att gällande bestämmelse om maximering av statsbidraget till 5 öre medförde,

att sällskapen åtminstone i någon större omfattning finge gälda

mera än halva den resekostnad, varom här vöre fråga, ansåge sig lantbruksstyrelsen

icke kunna tillstyrka någon ändring av gällande bestämmelser

på denna punkt.

I övrigt hade lantbruksstyrelsen ingen annan erinran att göra emot

utredningens förslag rörande studieresor, än att det med hänsyn till vad

styrelsen ovan anfört örn hittills vunnen erfarenhet rörande medelsåtgången

syntes, som om ett anslagsbelopp för ändamålet av 50,000 kronor

skulle vara tillfyllest.

I fråga örn undervisning för i mindre jordbruk deltagande män och

kvinnor innefatta de av lägre lantbr liksander visning ssakkunnig a föreslagna

bestämmelserna, jämförda med do nu gällande, i huvudsak följande.

Förevarande undervisning, som enligt nuvarande bestämmelser anordnas

av hushållningssällskapen, vilka äga fastställa plan för samma

undervisning, skulle enligt förslaget anordnas genom hushållningssällskap.

lantmannaskola, lantbruksskola eller lanthushållsskola. Planerna

för undervisningen skulle fastställas av den utav utredningen föreslagna

särskilda undervisningsnämnden.

För att bereda större frihet med avseende särskilt å anordnande av

specialkurser föreslås borttagande av ordet »mindre» framför jordbrukare

under framhållande därvid emellertid, att huvudsyftet likviil fortfarande

skulle vara att främja det mindre jordbruket.

Rörande kursernas anordning märkes, att för allmänheten tillgängliga

kurser skulle kunna anordnas under såväl kortare som längre tid än

nu är fallet; att de hittills för särskilt antagna manliga elever {inordnade

kurserna skulle bliva tillgängliga även för kvinnor och att möjlighet att

Undervisning.

Lägre Janttruksundervisningssakkunniga.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Hushållning»-

sällskapen.

Lantbruks
styrelsen.

22 Kungl. May.ts proposition Nr 65.

anordna sådana kurser under såväl avsevärt kortare som längre tid än

nu skulle öppnas; samt slutligen att beträffande kurser för särskilt antagna

kvinnliga elever större frihet lämnades såväl ifråga örn kursernas

längd som syfte. Minimitiden för kurs, avsedd för en större allmänhet,

skulle minskas från sex till tre dagar och tiden för kurs ej få utsträckas

över fyra veckor. Vid den längre kursen för särskilt antagna elever, vilken

kurs skulle kunna anordnas icke blott såsom enbart teoretisk kurs

utan ock i förening med praktiska övningar, borde vederbörande äga rätt

att medtaga allenast ettdera av ämnena jordbrukslära och husdjursskötsel.

Enligt gällande bestämmelser skall sådan kurs omfatta båda dessa

ämnen. Med den kortare kursen med särskilt antagna elever (specialkurs)

skulle vara förenad större frihet med avseende å ämnesval och

omfatta minst tre dagar och högst sex veckor (nu minst sex, högst tolv

dagar). För specialkurs med särskilt antagna kvinnliga elever föreslås

minimitiden sänkt från sex till tre dagar.

Statsbidrag till sådan undervisning, varom här är fråga, som enligt

gällande bestämmelser utgår med hälften av kostnaden, skulle enligt förslaget

kunna utgå med två tredjedelar därav.

Utredningen beräknar det totala årliga anslagsbehovet för ifrågavarande

undervisning till 150,000 kronor.

Hushållningssällskapens förvaltningsutskott hava, bland annat, i flertalet

fall framhållit, att undervisningen i fråga borde även i fortsättningen

handhavas av hushållningssällskapen. De sakkunnigas förslag att

överlämna ledandet av denna undervisning åt en fristående undervisningsnämnd

finna förvaltningsutskotten i regel mindre välbetänkt.

Utredningens formulering av ändamålet med förevarande undervisning

har lantbruksstyrelsen funnit lämplig. Denna undervisning vöre

enligt styrelsen icke någon speciell småbruksundervisning utan en undervisning

för jordbruket i allmänhet. Särskilt vore detta fallet med

det flertal specialkurser, som redan anordnats och som efter genomförande

av utredningens föreliggande förslag torde kunna förväntas komma

till stånd i ännu större omfattning. Detta förhållande utgjorde enligt

lantbruksstyrelsens förmenande en ytterligare anledning att, såsom styrelsen

redan ovan föreslagit, skilja bestämmelserna rörande denna undervisning

från de föreskrifter, som gällde premiering av mindre jordbruk.

Lantbruksstyrelsen anför vidare följande.

Till utredningens förslag, att det skulle stå styrelserna för lantmanna-,

lantbruks- och lanthushållsskolor fritt att på eget initiativ ordna undervisning

av förevarande slag, kunde lantbruksstyrelsen däremot icke ansluta

sig. En sådan bestämmelse syntes, frånsett andra olägenheter, i

hög grad vara ägnad att bringa oreda i undervisningsförhållandena. Enligt

lantbruksstyrelsens förmenande borde handhavandet av frågan örn

den mera fria och av författningsbestämmelser jämförelsevis obundna

undervisningen för en större allmänhet fortfarande handhavas av en enda

till respektive hushållningssällskap hörande organisation. En sådan anordning

syntes styrelsen vara en nödvändig förutsättning för att reda

och planmässighet i denna undervisning skulle komma till stånd. Då

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

lantbruksstyrelsen, såsom redan nämnts, icke kunde ansluta sig till utredningens

förslag om särskilda undervisningsnämnder, borde enligt styrelsens

förmenande handhavandet av denna undervisning överlåtas åt eto

hushållningssällskapens särskilda organ. Då lantbruksstyrelsen delade

utredningens uppfattning, att hushållningssällskapens unaervisande verksamhet

borde ordnas bättre än hittills, ämnade styrelsen i samband med

behandlandet av frågan örn sagda nämnd föreslå vissa bestämmelser, som

klarlade, huru dessa frågor borde enligt styrelsens förmenande handhavas,

varvid styrelsen bland annat komme att föreslå, att landsting, som

ekonomiskt stödde undervisningen, jämväl skulle beredas möjlighet att

deltaga i ledningen av densamma. _

Lantbruksstyrelsen^ ställningstagande till utredningens förslag till ordnande

av ifrågavarande undervisning förestavades emellertid icke enbart

av önskvärdheten utav ett enhetligt ordnande av denna fråga. Hela formen

för undervisningen med delat ekonomiskt ansvar gjorde det enligt

styrelsens förmenande i hög grad olämpligt att anförtro ordnandet av densamma

åt skolstyrelserna. Skolstyrelserna torde i regel sakna möjlighet

att uppbringa erforderligt lokalt bidrag till undervisningskostnaderna

annat än i form av anslag från hushållningssällskap eller landsting. Där

detta vore fallet, syntes allt tala för att sällskapen eller deras organ för

handliavande av undervisningen lämpligen borde stå som anordnare av

ifrågavarande kurser. Det kunde nämligen enligt lantbruksstyrelsens

förmenande icke undvikas, att, örn frihet att efter eget skön ordna dj lika

kurser lämnades skolornas styrelser, en önskan att utvidga undervisningen

och bereda lärarpersonalen ökade inkomster komme att medföra försök

till anordnande av kurser, utan att det ekonomiska underlaget härför

vore fullt säkerställt. Då inga normer för gäldandet av kostnaderna föreslagits

elier syntes kunna fastställas, torde det — där skolstyrelse själv

skulle svara för det lokala bidraget — kunna befaras, att dylikt bidrag

komme att förefinnas mera på papperet än i verkligheten. Kurskostnaderna

bleve nämligen i hög grad beroende av de kostnader, varmed skolstyrelse

belastade kursen för utgifter, som vore beroende av styrelsens

beslut. , . .

Under förutsättning att anordnandet av förevarande undervisning överlämnades

åt hushållningssällskapen eller dess organ, hade lantbruksstyrelsen

intet att erinra mot de föreslagna ändringarna ifråga örn olika

slag av kurser. Med lantbruksstyrelsens uppfattning om vad som ur undervisningssynpunkt

vore ändamålsenligast sammanfölle utredningens

förslag, i vad det åsyftade att lämna hushållningssällskapen största möjliga

frihet att ordna undervisningen efter lokala förhållanden. Den storsta

garanti, att jämväl statens intressen härvid skulle komma att tillgodoses,

syntes lantbruksstyrelsen ligga däruti, att sällskapen själva vore

ekonomiskt intresserade i undervisningens anordnande.

Lantbruksstyrelsen hade härmed kommit till frågan örn statsbidraget

till undervisningen. Såsom redan nämnts avsåge de sakkunnigas förslag

härutinnan den förändringen, att statsbidraget, som hittills utgått med

hälften av den verkliga kostnaden, skulle höjas till två tredjedelar av

densamma. Detta förslag hade samma innebörd som de sakkunnigas av

lantbruksstyrelsen förut avstyrkta förslag örn en liknande uppdelning

!iv vissa resekostnader vid av hushållningssällskapen anordnade studieresor.

Lantbruksstyrelsen funne det principiellt olämpligt och med hänsyn

till sina konsekvenser mindre önskvärt att frångå gällande regel om

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Upplysnings
verksamhet.

Frågan om

författningsbestämmelser.

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 65.

lika ekonomiskt stöd från statens och hushållningssällskapens sida för

av dem vidtagna anordningar till jordbrukets främjande och ansåge sig

därför böra avstyrka förslaget härutinnan. Såsom redan förut anförts,

funné lantbruksstyrelsen det mera lämpligt att, därest den av styrelsen

omförmälda utredningen beträffande hushållningssällskapens behov av

ökat statsunderstöd skulle giva vid handen, att sådant vore erforderligt,

höja det allmänna anslaget till hushållningssällskapen, så att dessa bereddes

möjlighet att täcka sin hälft av kostnaderna.

Det av utredningen för ifrågavarande undervisning beräknade årliga

tillskottet av statsmedel kunde, därest lantbruksstyrelsen förslag angående

fördelning av kostnaderna vunne gillande, sänkas till 112,500 kronor.

Då emellertid statsbidraget till denna undervisning hittills icke uppgått

till högre belopp än 50,000—60,000 kronor årligen, syntes det lantbruksstyrelsen

fullt tillräckligt, örn det årliga anslagsbehovet tillsvidare, intill

dess erfarenheten visat, att större behov vore för handen, beräknades till

100,000 kronor. Även örn en önskvärd utvidgning av denna undervisningsverksamhet

skulle komma till stånd genom nu föreslagna föränd

ringar, syntes det styrelsen, som örn till och med detta belopp först efter

någon tid skulle komma att tagas i anspråk.

För närvarande finnas, såsom ovan antytts, inga andra bestämmelser

om med statsmedel anordnad upplysningsverksamhet i jordbruk, än att

bland stadgandena rörande undervisning för i mindre jordbruk deltagande

män och kvinnor intagits föreskrift, att åtgärder genom vederbörande

hushållningssällskaps försorg höra vidtagas för spridande av ströskrifter

i lanthushållning samt för anordnande av vandringsbibliotek i syfte att

tillhandahålla sådan litteratur.

På grundval av lantbruksstyrelsen i skrivelse den 11 oktober 1927

framlagda förslag till anordnande av viss upplysningsverksamhet (återgivet

i de lägre lantbruksundervisning ssakkunnig as betänkande sid. 435—

437) hade de sakkunniga uti sitt förutnämnda förslag till reglemente anfört,

att genom hushållningssällskapens försorg åtgärder borde vidtagas

till befordrande av upplysning i lanthushållning genom spridande vid

lägre lantbruksundervisningsanstalter, undervisningskurser och på annat

lämpligt sätt av passande skrifter och böcker i detta ämne, vidare genom

åstadkommande av för ortspressen avsedda artiklar i lanthushållningen

berörande frågor samt slutligen genom understödjande av för ändamålet

anordnade uppvisningar och demonstrationer. Till denna verksamhet föreslå

de sakkunniga statsbidrag med högst hälften av det belopp, vartill

kostnaderna för densamma uppgått. Det erforderliga totala anslagsbehovet

för ändamålet upptages till 50,000 kronor.

Under hänvisning till den motivering, lantbruksstyrelsen anfört i förenämnda

skrivelse den 11 oktober 1927, har styrelsen tillstyrkt de sakkunnigas

förslag uti förevarande avseende.

Rörande uppställningen av författningsbestämmelserna på nu ifråga

varande områden har lantbruksstyrelsen anfört följande.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. May.ts proposition Nr 65.

Redan vid granskning av de sakkunnigas förslag till ändrade bestämmelser

för premiering av mindre jordbruk hade lantbruksstyrelsen hemställt,

att nämnda bestämmelser måtte helt oell hållet frigöras från sambandet

med stadgandena örn studieresor, undervisning och upplysningsverksamhet.

Föreskrifterna rörande studieresor, undervisning och upplysningsverksamhet

syntes så nära sammanhänga med varandra, att de

lämpligen borde sammanföras i ett reglemente för med statsunderstöd anordnad

lantbruksundervisning för en större allmänhet. Då denna undervisning

torde komma att utgöra den fundamentala delen av hushållningssällskapens

verksamhet på förevarande område, syntes det lantbruksstyrelsen,

som örn de allmänna bestämmelser, vilka statsmakterna kunde

komma att utfärda angående hushållningssällskapens verksamhet i detta

särskilda undervisningssyfte, borde beredas plats i samma reglemente.

Bestämmelserna angående statsbidrag till oinförmälda åtgärder borde

enligt lantbruksstyrelsen förmenande också sammanföras i särskild

kungörelse angående statsbidrag till lantbruksundervisning för en större

allmänhet.

Beträffande storleken av det erforderliga anslaget till undervisning vid

det mindre jordbruket har lantbruksstyrelsen slutligen anfört följande.

Styrelsen ville erinra, att, som redan nämnts, utredningen beräknat

behovet för studieresor till 60,000 kronor, för undervisning till 150,000

kronor och för upplysning till 50,000 kronor eller sammanlagt 260,000 kronor.

Lantbruksstyrelsen hade redan anfört, att medelsåtgången till studieresor

icke syntes behöva beräknas till högre belopp än 50,000 kronor

och att, därest styrelsens förslag till ordnande av undervisningen vunne

beaktande, anslagsbehovet för detta ändamål torde kunna sänkas till

100,000 kronor. Under sådana förhållanden ansåge styrelsen sig böra

beräkna det totala behovet av statsbidrag till främjande av lantbruksundervisningen

för en större allmänhet till 200,000 kronor.

I anslutning till vad sålunda anförts hemställde lanbruksstyrelsen, att

Kungl. Majit täcktes dels utfärda reglemente för och kungörelse angående

statsbidrag till med statsunderstöd anordnad lantbruksundervisning fölen

större allmänhet av det innehåll, utredningen föreslagit, med av lantbruksstyrelsen

framställda förslag till ändringar och tillägg, dels ock föreslå

riksdagen att för budgetåret 1931/1932 för ändamålet anvisa ett extra

reservationsanslag av 200,000 kronor.

Jordbruksdriften har inom vårt land i åtskilliga avseenden ännu icke

nått den rationalisering, som är en förutsättning för ett ekonomiskt utnyttjande

av jordbrukets resurser. Den i ärendet förebragta utredningen

synes ådagalägga, att detta förhållande i särskild grad gäller beträffande

det mindre jordbruket och där närmast å de områden, varå i ärendet framkomna

förslag i första liand tagit sikte, nämligen i fråga om gödselvården,

beteskulturen och dikningen. Jag delar ock den uppfattningen, att åtgärder,

som kunna vara ägnade att på det ena eller andra sättet verksamt

befordra jordbukets produktionsförmåga, böra i den mån statens medverkan

härför kan anses erforderlig för uppnående av önskvärt resultat

även understödjas från statens sida. Med beaktande av denna synpunkt

Anslags
behovet.

Departements
chefen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts propositioyi Nr 65.

har ock staten på sätt av den i ärendet lämnade framställningen framgår

vidtagit omfattande åtgärder och iklätt sig betydande ekonomiska uppoffringar

för att främja nämnda syfte. Med hänsyn till det mindre jordbrukets

talrika förekomst inom vårt land samt den såväl nationalekonomiska

som sociala betydelsen av det mindre jordbrukets böjande synes

det mig vara av vikt, att statens understödjande verksamhet för produkttionens

rationalisering särskilt täger sikte på det mindre jordbrukets förhållanden.

Lantbruksstyrelsen, lägre lantbruksundervisningssakkunniga och jordbruksutredningen

hava samstämmigt vitsordat behovet av statens ytterligare

bistånd i vissa avseenden.

Beträffanden statens åtgärder för höjande av det mindre jordbruket ingår

bland dessa i första rummet premieringsverksamheten.

I fråga härom har förslag framställts bland annat örn viss utvidgning

vidkommande de ändamål, till vilka premielån skulle kunna erhållas. Enligt

gällande bestämmelser skola de förbättringsarbeten, varför sådana

lån må beviljas, som regel avse antingen gödselvården inom- eller utomhus

eller ock avdikning. Såväl ovanberörda sakkunniga som jordbruksutredningen

hava emellertid under framhållande av betesvårdens stora

betydelse föreslagit, att de förbättringar, för vilka premielån borde få utgå,

måtte utsträckas att omfatta jämväl betesförbättring. De nämnda sakkunniga

hava därjämte upptagit stenröjning samt annan varaktig förbättring.

Lantbruksstyrelsen har erinrat örn den enligt premieringsreglementet

styrelsen tillkommande rätten att på framställning av vederbörande

förvaltningsutskott medgiva utdelande av premielån för även andra ändamål

av bestående värde samt framhållit, att styrelsen medgivit hushållningssällskap,

som anhållit därom, rätt att bevilja premielån jämväl till

betesförbättring, varvid styrelsen dock meddelat vissa bestämmelser härför

i syfte att så vitt möjligt säkerställa, att sådant premielån endast

utlämnades, där förutsättning förelåge för åstadkommande av ett bestående

förbättringsarbete. Med hänsyn till beteskulturens stora betydelse

och det intresse för betesförbättringar, som finnes ej minst inom

hushållningssällskapen, vill jag för egen del biträda förslaget, att bland

de förbättringsarbeten, varför premielån utan särskilt tillstånd få beviljas,

upptages jämväl betesförbättring. Den härför erforderliga ändringen

i 6 § reglementet den 4 oktober 1929 (nr 350) för med statsmedel understödda

åtgärder till höjande av det mindre jordbruket torde böra av

Kungl. Majit vidtagas, sedan riksdagens beslut i anslagsfrågan föreligger.

Enligt gällande bestämmelser kan statsbidrag till premielån utgå med

intill hälften av den beräknade kostnaden för förbättringsarbetet men ej

till högre belopp än 125 kronor. De lägre lantbruksundervisningssakkun
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. May.ts proposition Nr 65.

niga och jordbruksutredningen hava framhållit, att kostnaderna särskilt i

fråga om anläggande av gödselstadsanordningar i åtskilliga fall uppginge

till betydligt högre belopp, än det som legat till grund för bestämmandet

av det nuvarande maximibeloppet, samt i ändamål att ytterligare befordra

det mindre jordbrukets utveckling föreslagit en höjning av maximibeloppet

till 250 kronor. Lantbruksstyrelsen har i likhet med nämnda sakkunniga

och jordbruksutredningen ansett premieringen beträffande det

mindre jordbruket framför allt böra inriktas på utdelande av premielån

såsom varande ett av de säkraste medlen att uppnå önskvärda förhållanden

å ifrågavarande områden. A andra sidan anser lantbruksstyrelsen,

att syftet med premielånen såsom hittills närmast borde vara att egga

den mindre jordbrukaren till fortsatta ansträngningar på det egna jordbrukets

förkovran och utveckling. Med denna utgångspunkt borde statens

strävan gå ut på att söka bereda så många mindre jordbrukare som

möjligt förmånen av premielån. I detta avseende utvisade den i ärendet av

jordbruksutredningen företedda statistiken, att ett mycket betydande antal

till premiering anmälda jordbruk på grund av knapphet på medel icke

skulle hava kunnat — även örn de eljest stadgade fordringarna uppfyllts —

komma i åtnjutande av premielån ävensom att utdelade premielånebelopp

i genomsnitt icke obetydligt understigit balva förbättringskostnaden. En

böjning av maximibeloppet skulle enligt lantbruksstyrelsens mening komma

att fråntaga premielånen karaktären av verkliga premier iör utförda

förbättringsarbeten och i stället giva dem den icke önskvärda formen av

rena understöd. För egen del ansluter jag mig till lantbruksstyrelsens

uppfattning i förevarande avseende. Då man knappast torde kunna förutsätta,

att statsmakterna skola vara beredda att företaga en mot den

ifrågasatta ökningen av lånens maximibelopp svarande höjning av anslagsbeloppet

till premiering, skulle en åtgärd av ifrågavarande slag, såsom

lantbruksstyrelsen ock antytt, komma att motverka en utveckling i

den önskvärda riktningen, att så många som möjligt därav förtjänta

mindre jordbruk må kunna beredas fördelen av premielån. Jag anser

mig sålunda i likhet med lantbruksstyrelsen icke böra förorda någon förhöjning

av premielånens maximibelopp. Däremot vill jag för att inom de

nuvarande bestämmelsernas ram kunna möjliggöra utdelning av så många

premielån som möjligt — något som jag anser vara av mycket större

vikt än ändring i bestämmelserna — tillstyrka en höjning av det till

premiering för närvarande beräknade beloppet, vilket såsom ovan berörts

befunnits icke förslå för utlämnande av premielån i den omfattning, gällande

bestämmelser medgiva. I dylikt hänseende tillstyrker jag en höjning

av 100,000 kronor, varigenom till premiering av mindre jordbruk kan

beräknas komma att finnas till förfogande i runt tal 310,000 kronor.

Beträffande sättet för premieringens utförande hava såsom framgår

av utredningen i ärendet olika meningar i vissa avseenden gjort sig gällan
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

de. Då emellertid enligt min uppfattning några mera vägande anmärkningar

icke framförts mot den nuvarande anordningen, anser jag mig

icke böra närmare ingå på denna fråga utan håller i likhet med lantbruksstyrelsen

före, att de nuvarande bestämmelserna härutinnan, vilka

på sätt hushållningssällskapens förvaltningsutskott så gott som genomgående

anfört i stort sett torde visat sig ändamålsenliga, tills vidare böra

bibehållas oförändrade.

I fråga örn de från anslaget till det mindre jordbruket understödda

studieresorna hava de lägre lantbruksundervisningssakkunniga framställt

vissa ändringsförslag, vilkas närmare innebörd framgår av den ovan

lämnade redogörelsen för de sakkunnigas betänkande i nu förevarande avseende.

Jag anser mig i denna fråga böra i det närmaste ansluta mig till

den av lantbruksstyrelsen intagna ståndpunkten. Jag kan sålunda bland

annat icke tillstyrka statsbidragets utgående i föreslagna fall med 2/a av

resekostnaden, där den för närvarande utgår med allenast hälften av densamma.

Beträffande spörsmålet örn statsbidrags utgående jämväl vid

resor till grannländerna kan jag — med godtagande i huvudsak av lantbruksstyrelsen

synpunkter härutinnan — icke förorda förslaget örn införande

av statsbidrag för dylika resor. Jag finner alltså anledning ej

föreligga att ifrågasätta ändring i gällande bestämmelser angående studieresorna.

Även beträffande den av hushållningssällskapen anordnade undervisningsverksamheten

för det mindre jordbruket hava lägre lantbruksundervisningssakkunniga

föreslagit förändringar, gående ut på att ifrågavarande

undervisning skulle, ehuru fortfarande närmast avsedd för mindre

jordbrukare, hållas öppen även för jordbrukare över huvud samt att undervisning

av här ifrågavarande slag skulle kunna anordnas förutom av

hushållningssällskapen jämväl genom styrelse för lantbruks-, lantmannaeller

lanthushållsskola. Vidare föreslås beredande av viss större frihet med

avseende å kursernas längd och de däri ingående ämnen ävensom att

statsbidraget skulle kunna utgå med två tredjedelar av kostnaden

i stället för såsom för närvarande med hälften därav. I anslutning

härtill äskas av de sakkunniga höjning av det för närvarande för ändamålet

beräknade anslagsbeloppet 64,600 kronor till 150,000 kronor. Jag delar

lantbruksstyrelsen uppfattning örn önskvärdheten av en förbättring

av hushållningssällskapens undervisningsverksamhet på ifrågavarande

område, något som emellertid synes böra kunna vinnas även med bibehållande

tills vidare av i ämnet gällande bestämmelser. Erinras må, att

hushållningssällskap redan enligt gällande bestämmelser kan efter särskilt

tillstånd av Kungl. Majit anordna undervisningskurser av kortare

varaktighet eller eljest i annan form, än vad i reglementet förutsättes.

Den föreslagna höjningen av statens andel i kostnaderna för ifrågavarande

undervisning anser jag mig med hänsyn till de av lantbruksstyrelsen

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

åberopade skälen mot en sådan åtgärd icke kunna för närvarande förorda.

Den omständigheten, att utredning pågår rörande frågan örn hushållningssällskapens

ekonomi och behov av statsmedel, torde utgöra ett

ytterligare skäl för att icke nu företaga någon förändring rörande grunderna

för statsbidragets utgående.

Mot vad lantbruksstyrelsen tillstyrkt i fråga örn anordnande av upplysningsverksamhet

på ifrågavarande område har jag i och för sig

intet att erinra. Emellertid kan jag med hänsyn till det betydande statsanslag,

som enligt styrelsens beräkning därav skulle påkallas, icke förorda,

att förslaget utan vidare genomföres. Detta torde emellertid icke

böra utesluta, att sådana förbättringar vidtagas med avseende å ifrågavarande

upplysningsverksamhet, som befinnas kunna genomföras utan

det föreslagna betydande medelstillskottet.

Till studieresor och undervisning har, vid fördelning av det av riksdagen

för budgetåret 1930/1931 anvisade anslaget å 325,000 kronor till det

mindre jordbruket, av Kungl. Majit anvisats tillhopa 113,500 kronor. Då

jag finner det önskvärt, att ett förhöjt belopp må finnas tillgängligt för

tillgodoseende av ifrågavarande otvivelaktigt betydelsefulla verksamhet,

däri inbegripet sådan upplysningsverksamhet, varom nyss nämnts, vill

jag för ändamålet tillstyrka ett anslag av 140,000 kronor. Inom ramen

av detta belopp torde Kungl. Majit böra äga att efter föreliggande omständigheter

och behov tillgodose de med anslaget avsedda olika ändamålen.

Till höjande av det mindre jordbruket tillstyrker jag alltså för instundande

budgetår ett anslag av (310,000 + 140,000 =) 450,000 kronor, innebärande

en höjning i det nu utgående anslaget med 125,000 kronor.

Gödselvårdslånefonden.

Sedan riksdagen jämlikt skrivelse den 21 juni 1918, nr 474, p. 10, med bifall

i huvudsak till Kungl. Majits den 22 mars samma år i ämnet avlåtna

proposition, nr 197, beslutat, att en särskild fond, benämnd gödselvårdslånefonden,

skulle inrättas för främjande av anordnandet av ändamålsenliga

gödselstäder — från vilken fond statslån finge tilldelas hushållningssällskap,

som förklarat sig villigt att utlämna gödselvårdslån — utfärdade

Kungl. Majit i överensstämmelse med riksdagens beslut den 11 juli

1918 kungörelse (nr 576) angående villkoren för lån från gödselvårdslånefonden.

Ändringar häri hava vidtagits genom kungörelser den 6 juni

1925 (nr 186) och den 18 juni 1927 (nr 241).

I skrivelse den 18 november 1930 har Östergötlands läns hushållningssällskap

ifrågasatt vissa ändringar i gällande villkor för lån ur gödselvårdslånefonden.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Vidare har jordbruksutredningen i sin förut berörda skrivelse den 26

november 1930 med förslag till vissa åtgärder från statens sida för befrämjande

av driftsekonomiska förbättringar vid jordbruket i sådant

avseende föreslagit, bland annat, vissa ändringar i de för gödselvårdslånefonden

gällande bestämmelser samt att till förstärkning ar fondens

kapital för budgetåret 1931/1932 måtte anvisas ett belopp av 150,000 kronor.

över Östergötlands läns hushållningssällskaps berörda framställning

och jordbruksutredningens förslag hava infordrade yttranden avgivits av

lantbruksstyrelsen den 6 december 1930 och av statskontoret den 13 januari

1931.

Innan jag närmare redogör för dessa förslag, torde jag få ange huvudsakliga

innebörden av nu gällande villkor för lån från gödselvårdslånefonden.

Från gödselvårdslånefonden äger lantbruksstyrelsen på därom gjord

framställning bevilja hushållningssällskap statslån, att användas för utlämnande

av lån för utförande av ändamålsenliga gödselstäder samt sådana

anordningar inom vederbörande djurstallar, som betingas av rationell

gödselvård (gödselvårdslån). Någon bestämmelse om företrädesrätt

härvid för mindre jordbruk finnes numera icke. Å medel, som hushållningssällskapen

erhålla för utdelning av gödselvårdslån, skall erläggas

4 procent årlig ränta. Vid utlämnande av lån må hushållningssällskap

ej betinga sig högre ränta än sällskapet själv erlägger. Sedan lån innehafts

under två år, skall detsamma återbetalas under fem år med en femtedel

årligen. Lånemaximum är 1,000 kronor, och lån får ej utlämnas till

mer än 75 procent av anläggningskostnaden. Plan och kostnadsförslag

skola vara uppgjorda av länsagronom, jordbrukskonsulent eller annan

person, som hushållningssällskapet prövar vara därtill kompetent. Hushållningssällskap

äger bestämma de närmare villkoren för åtnjutande av

gödselvårdslån.

Såsom kapitalökning till denna fond anvisades av 1918 års riksdag för

år 1919 ett reservationsanslag av 1,000.000 kronor. Vidare anvisades genom

riksdagens skrivelse den 13 juni 1919, nr 332, såsom kapitalökning

för fonden ett reservationsanslag för år 1920 till belopp av likaledes

1,000,000 kronor. Ytterligare anslag för kapitalökning hava ej anvisats till

ifrågavarande fond.

Östergötlands läns hushållningssällskaps ovannämnda framställning avser

dels räntefrihet för lån ur gödselvårdslånefonden under två år, dels

att amorteringstiden för lån måtte förlängas från fem till femton år, dels

ock att maximibeloppet för varje lån måtte höjas till 3,000 kronor.

Jordbruksutredningen har i sin berörda skrivelse anfört följande.

Olika åtgärder hade av hushållningssällskapens förvaltningsutskott förordats

i syfte att på ett mera effektivt sätt än hittills befrämja förbättringar

vid jordbruket, såsom sänkning av räntesatser eller räntefrihet

samt förlängd amorteringstid för lån, avsedda för ifrågavarande ändamål,

jämte ökade statsbidrag utan återbetalningsskyldighet. Då det icke vore

jordbruksutredningens avsikt att här behandla frågan om berörda under
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. May.ts proposition Nr 65.

stödsverksamhets lämpliga anordning och avvägning i hela dess vidd, ett

utredningsarbete som i och för sig syntes välbehövligt och som jordbruksutredningen

i sinom tid måhända bleve i tilliälle att upptaga, ville jordbruksutredningen

nu inskränka sig till en prövning av de framställda önskemålen,

i vad dessa avsåge ett speciellt område, där lättnader i ovan

berörda riktning snarast möjligt syntes böra medgivas. Jordbruksutredningen

syftade här på den genom gödselvårdslanelonden utövade under
stödsverksamheten.

. ...

I fråga örn gödselvårdslånefonden hade vissa hushållningssällskaps lorvaltningsutskott

förordat, dels höjning av lånens maximibelopp, dels räntefriliet

under de första två ä tre åren, dels sänkning av räntefoten till 3

procent, dels förlängning av amorteringstiden. Jordbruksutredningen ansåge

dessa önskemål i vissa avseenden väl befogade, då man torde kunna

vänta, att en lindring i lånevillkoren av berörda slag skulle göra ifrågavarande

lånefond mera fruktbärande för sitt ändamål än hittills, samt genom

berörda lindring en lämplig anpassning av lånevillkoren efter motsvarande

villkor för statens låneverksamhet å vissa närbesläktade områden

skulle komma till stånd. Jordbruksutredningen funné alltså för det

första, att ränte- och amorteringsvillkoren för lån ur gödselvårdslånefonden

borde underkastas viss lindring. Härvid torde de villkor, som

år 1930 bestämts för lån ur täckdikningslånefonden, lämpligen kunna

tagas som mönster, då anläggning av gödselstad och dylikt avsåge en förbättring,

som i varaktighet syntes kunna jämställas med täckdiknings- och

andra grundförbättringsarbeten. Jordbruksutredningen ansåge således,

att ränte- och amorteringsvillkoren för ifrågavarande lån borde ändras

till överensstämmelse med täckdikningslånefondens villkor, d. v. s. att

lånen borde vara ränte- och amorteringsfria under de två första åren, varpå

skulle följa förräntning efter 4 procent samt amortering under de närmaste

sju åren med V? årligen.

Jämväl i fråga örn det tor lån ur gödselvårdslånefonden bestämda maximibeloppet

— 1,000 kronor — funne jordbruksutredningen förhållandena

påkalla ändring. Den av vissa hushållningssällskaps förvaltningsutskott

framförda meningen, att nuvarande lånemaximum vöre för lågt och att

en avsevärd höjning därför borde vidtagas, delades av jordbi uksutiedningen,

och detta desto mera som jordbruksutredningen ansåge, att denna

fond, då det mindre jordbrukets behov av understöd för gödselvårdens

förbättring skulle komma att i ökad grad tillgodoses genom den av utredningen

förordade utvidgningen av premieringsverksamheten, även borde

äga till uppgift att tjäna det större jordbruket, varest kostnaderna för tidsenlig

gödselvårds anordnande kunde uppgå till ganska avsevärda belopp.

Maximibeloppet för lån ur fonden syntes därför lämpligen böra höjas till

2,000 kronor. Lån syntes liksom hittills böra kunna bevil jas till högst 75 procent

av gödselstads etc. beräknade anläggningskostnad.^ Från synpunkten

av jordbrukets räntabilitet vöre del av vikt, att vid låns beviljande lil 1- såges, att största möjliga sparsamhet iakttoges vid utförandet av ifrågakomrnande

gödselvårdsanordningar. Beträffande nu gällande utlåningsbestämmelser

ville jordbruksutredningen i övrigt endast framhålla, att

den stadgade företrädesrätten lill lån för den, suni innehade högst 50

hektar odlad jord, av härovan berörda skäl syntes böra upphöra.

En lindring av de för gödselvårdslånefonden bestämda ränte- och amorteringsvillkoren

i förening med höjning av lånemaximum och de större

jordbrukens likställande med de mindre och medelstora i fråga örn rätten

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

att anlita fonden, på sätt jordbrukutredningen tänkt sig, torde komma att

medföra ökad efterfrågan på fondens medel, även örn det icke borde förbises,

att en ökning av premielåneverksamlieten torde komma att göra lånen

ur gödselvårdslånefonden mindre eftersökta från det mindre jordbrukets

sida. Då vidare amorteringstidens utsträckning med två år mediörde

en långsammare återgång till fonden av utlånade medel, funne jordbruksutredningen

viss ökning av fondens kapital behövlig, vilken ökning för

nästa budgetår lämpligen syntes böra bestämmas till 150,000 kronor.

Jordbruksutredriingen har sålunda hemställt, att med avseende på lån ur

gödselvårdslånefonden måtte bestämmas, att desamma skola vara ränte- och

amorteringsfria under två år från lyftningsdagen samt därefter förräntas

med 4 procent och amorteras under sju år med ''h årligen; att högsta medgivna

lånebeloppet ur fonden måtte höjas från nuvarande 1,000 till 2,000

kronor; att nu stadgad företrädesrätt till lån ur fonden för jordbruk med

högst 50 hektar åker eller annan odlad jord måtte upphöra; samt att till

förstärkning av gödselvårdslånefondens kapital för budgetåret 1931/

1932 måtte anvisas ett belopp av 150,000 kronor.

Lantbruksstyrelsen har anfört i huvudsak följande.

Till stöd för förslaget om två års räntefriliet för gödselvårdslån anföra

såväl jordbruksutredningen som Östergötlands läns hushållningssällskap,

att dylik räntefriliet gällde för lån från täckdiknings- och nyodlingslånefonderna.

Enligt lantbruksstyrelsens förmenande vore emellertid lån lör

täckdikning och nyodling icke fullt jämförliga med lån till gödselvård. Det

syntes styrelsen nämligen ovedersägligt, att förbättring, som täckdikningsoch

nyodlingslån avsåge att främja, dels för sitt utförande krävde betydligt

längre tid än anordnandet av en rationell gödselvård, dels nådde full

effektivitet avsevärt senare än en gödselvårdsanläggning. Då härtill komme,

att enligt de principer, som statsmakterna på senaste tiden tillämpat i

fråga örn nyinrättade, statliga lånefonder, ett beslut örn räntefrihet för gödselvårdslån

under två år torde komma att nödvändiggöra antingen uppförande

i riksstaten av särskilt årligt anslag till täckande av den förlust, lånefonden

härigenom skulle åsamkas, eller anvisande av skattemedel till fonden

till så stort belopp, som motsvarade två års utlåning, måste lantbruksstyrelsen,

trots önskvärdheten av ytterligare stöd åt strävandena till en

bättre gödselvård, ställa sig tveksam angående lämpligheten att genomföra

ifrågavarande förslag.

Enligt lantbruksstyrelsens förmenande torde den jämförelsevis obetydliga

ränteutgiften mindre betunga det nu med ekonomiska svårigheter

kämpande jordbruket än de betydligt större årliga utgifter, som den nu

stadgade, tämligen korta amorteringstiden medförde. Enligt gällande bestämmelser

uppginge ränteutgifterna tilli högst 40 kronor per år, under

det att det årliga amorteringsbeloppet för dem, som kommit i åtnjutande

av högsta lånebeloppet, uppginge till 200 kronor. Med den av jordbruksutredningen

föreslagna förhöjningen av maximibeloppet för lånen skulle

högsta årliga ränteutgiften uppgå till 80 kronor, under det att amorteringsbeloppet

med bibehållande av gällande bestämmelser skulle komma

att uppgå till högst 400 kronor eller, därest utredningens förslag om en

förlängning av amorteringstiden till sju år vunne gillande, till i runt tal

285 kronor. Till amorteringsbeloppen komme ränta å ännu oguldet tåne
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

33

belopp, varigenom de årliga annuiteterna givetvis verkade ännu mera tyngande.

Genom införande av räntefrihet under de två första åren skulle

visserligen en viss tillfällig lättnad ernås. Denna lättnad skulle emellertid

beredas under den tid, då ingen amortering belastade låntagaren. Den

amorteringsfriket under två år, som medgivits, funne lantbruksstyrelsen

motiverad av att låntagaren själv finge direkt vidkännas en fjärdedel av

den beräknade anläggningskostnaden. Örn också denna del av kostnaden

i allmänhet icke utgjordes i kontanter utan i form av arbete av jordägaren

själv eller hans folk,'' syntes dock denna lättnad under de två forsta åren

i flertalet fall vara motiverad. Emellertid tyngde den kostnad för anläggningen,

som jordägaren sålunda finge vidkännas, under nuvarande lör

lantmannen penningknappa tider icke på samma sätt hans ekonomi, som

de direkta penningutlägg, amorteringarna förde med sig. En utsträckt

amorteringstid torde därför enligt lantbruksstyrelsen förmenande, särskilt

under rådande ekonomiska förhållanden, för låntagaren vara av

större betydelse än den ifrågasatta räntefriheten.

Jordbruksutredingen hade, såsom sagt, föreslagit amorteringstidens

förlängning till sju år och Östergötlands läns hushållningssällskap till femton

år. Vad lantbruksstyrelsen ovan anfört, syntes styrelsen tala för en

utredning av möjligheten att utsträcka amorteringstiden något utöver vad

jordbruks!!tredingen föreslagit.

En utredning av detta slag måste givetvis huvudsakligen hava till syfte

att undersöka, vilka ekonomiska konsekvenser en kortare eller längre utsträckning

av amorteringstiden skulle komma att få för statsverket. På

grund av de osäkra faktorer, man här hade att räkna med, måste de resultat,

en sådan undersökning gåve, alltid bliva mer eller mindre approximativa.

Lantbruksstyrelsen hade låtit undersöka verkningarna av en förlängning

av amorteringstiden dels till tio år med bibehållande av nuvarande

maximilånebelopp, dels till sju eller tio år med ett till 2,000 kronor förhöjt

maximilånebelopp, och dels till tio eller femton år med ett till 3,000 kronor

förhöjt maximilånebelopp.

Största svårigheten vore härvid att fastställa det belopp, som kunde

beräknas komma att årligen utgå under de olika förutsättningarna.

Med nuvarande maximilånebelopp hade fonden visat sig vara så att

säga självförsörjande, i det att influtna amorteringsbelopp kunnat täcka

de under senare åren till cirka 260,000 kronor årligen uppgående anspråken

på fonden. En höjning av maximilånebeloppen komme givetvis att

öka dessa anspråk. En noggrann undersökning av förhållandena under

åren 1928—1930 gåve vid handen, att, därest under dessa år maximilånebeloppet

varit bestämt till 2,000 kronor, det sammanla.gda lånebeloppet

ärligen i genomsnitt skulle hava med 48,600 kronor överstigit det belopp,

som faktiskt utanordnats. Då man emellertid, örn lånevillkoren förbättrades,

måste räkna med en viss eggelse till ökad verksamhet på området,

hade lantbruksstyrelsen ansett sig böra räkna med, att en förhöjning av

maximilånebeloppet till 2,000 kronor skulle medföra ökade krav på lånemedel

till ett belopp av 70,000 kronor årligen. En liknande undersökning

av verkningarna utav en höjning av maximilånebeloppet till 3,000 kronor

gåve till resultat, att under nämnda tre år föreliggande låneansökningar

skulle hava föranlett ett förhöjt lånebehov av 59,200 kronor per år.

Lantbruksstyrelsen bade vid sina beräkningar i förevarande avseende ansett

sig för framtiden böra räkna med en förhöjning av fonden med 100,000

Hibo rit/ lill riksdagens protokoll 19II1. 1 sami.

:s

r,5 häll. (Kr GC,.J

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kunni. Maj:ts proposition Nr 65.

kronor för mötande av de högre anspråken dara. Lantbruksstyrelsen an

såge sig i detta sammanhang böra framhålla, att styrelsen utgått från att

en ändrad amorteringstid icke komme att få retroaktiv verkan på lån,

som utdelats, innan eventuella nya bestämmelser trädde i kraft.

Då gödselvårdslånefonden, såsom sagt, för närvarande vore självförsörjande,

hade lantbruksstyrelsen endast sökt utreda, vilka ökade krav på

fonden de olika förslagen skulle medföra. Resultaten av denna undersökning

framginge av följande sammanställning, vari uppgifterna avse de

belopp, som under angivna förutsättningar skulle bdhöva tillföras fonden.

År

Lån å högst

1,000 kronor.

Amortera ngs- j tid 10 år

Lån å högst

Amorterings- tid 7 år

2,000 kronor

Amorterings- tid 10 år

Lån å högst

Amorterings- tid 10 år

3,000 kronor

Amorterings- tid 15 år

1 ...

............ 26.000

70,000

70,000

100,000

100,000

[I .

............. 52,000

70,000

70,000

100,000

100,1X30

III .

............. 78,000

70,000

70,000

11X1,000

100,000

IV ...

............. 104,000

74.860

89,000

116,(XX)

128,000

V ...

.............. 130,000

71.715

108,000

132,000

156,000

Vi

.............. 104.000

84,570

127,000

148,000

184,000

VII

............ 78.000

89,430

146,000

164,000

212,000

VIII

.............. 52.000

94,285

165,000

180,000

240,000

IX

.............. 26,000

47.140

132,000

144,000

216,000

X

i -

--

99,000

108,000

192,000

XI

—

_

66,000

72,000

•168,000

XII

—

—

33,000

36,000

144,000

XIII .

—

—

—

—

120,000

XIV ..

—

—

—

96,000

XV

—

—

—

—

72,000

XVI .

—

—

—

—

48,000

XVII

.............. —

—

—

21,000

XVIII

.............. |

—

Summa 650.000

672,000

1,175,000

LICK),000

2,300,000

Då lantbruksstyrelsen ansåge sig böra ansluta sig till jordbruksutredningens

förslag, att lånebelopps maximum måtte höjas från 1,000 kronor

till 2,000 kronor, ansåge sig styrelsen nu närmast böra undersöka en olika

amorteringstids inverkan på lånefonden under denna förutsättning. En

utsträckning av amorteringstiden enligt jordbruksutredningens förslag

eller till sju år skulle, till dess fonden åter bleve självförsörjande, kräva

en sammanlagd kapitalökning av 672.000 kronor, fördelade på nio år. Den

lindring i amorteringsbeloppet, som härigenom skulle uppnås, vore emellertid

icke synnerligen stor. Enligt lantbruksstyrelsens förmenande horda

därför amorteringstiden, örn möjligt, undergå någon ytterligare förlängning.

En granskning av den utav lantbruksstyrelsen verkställda utredningen

visade, att en förlängning av amorteringstiden till 10 år skulle medföra

ökade krav på fondens storlek i sådan omfattning, att denna andelia

år måste tillföras en kapitalökning av sammanlagt 1,117,000 kronor.

För egen del ansåge lantbruksstyrelsen betydelsen av en sänkning utav

amorteringskvoten till hälften av dess nuvarande belopp vara så stor, att

styrelsen ville för sin del förorda en dylik sänkning. Förstärkningen av

fonden ville lantbruksstyrelsen föreslå till 100,000 kronor årligen, intill

dess erfarenheten eventuellt kunde föranleda ett ändrat belopp.

Jordbruksutredningens förenämnda förslag örn borttagande av bestämmelsen

om företrädesrätt till lån ur gödselvårdslånefonden för den, som

opaginerad Kontrollera mot PDF

'' Kandi. Majda proposition Nr 65. »

innehade jordbruk om högst 50 hektars storlek, torde från lantbruksstyrelsen

sida allenast föranleda den erinran, att ifrågavarande bestämmelse ge

norn kungörelsen den (! juni 1925 (nr 186) redan ändrats i den av utredningen

angivna riktningen.

I anledning av föreliggande förslag örn ändrade villköl'' tor Ian tran

gödselvårdslånefmidén finge lantbruksstyrelsen alltså, i anslutning till vad

sålunda anförts, för sin del föreslå, att Kungl. Majit måtte

dels vidtaga åtgärder i syfte att högsta medgivna lånebelopp ur godselvårdslånefonden

måtte höjas från 1,000 kronor till 2,000 kronor och att

amorteringstiden för lån från fonden måtte utsträckas från 5 år till 10 ar,

dels ock föreslå riksdagen att till kapitalökning av gödselvårdslåneionden

för budgetåret 19.11/1932 anvisa ett reservationsanslag av 100,000

kronor.

Statskontoret bär beträffande de föreslagna ändringarna i villkoren för

lan från gödselvårdslånefonden anslutit sig till lantbruksstyrelsen uttalande

i ärendet.

Förut har jag framhållit betydelsen av åtgärder i syfte att stegra jordbrukets

produktionsförmåga. Inrättandet av gödselvårdslånefonden, var

igenom möjlighet beretts jordbruket att erhålla lan på fördelaktigare villkor

än genom de allmänna kreditinstituten, har säkerligen befordrat detta

ändamål.

Förslag har nu väckts örn vidtagande av vissa ändringai i gällande

villköl- för lån från gödselvårdslånefonden. Sålunda har jordbruksutredningen,

under hänvisning till vad för närvarande gäller i fråga örn lån

från täckdikningslånefonden oell från nyodlingslånefonderna, ifrågasatt

räntefrihet under de två första åren för gödselvårdslån samt utsträckning

av amorteringstiden från fem till sju år. Därjämte har utredningen föreslagit

höjning av det högsta belopp, vartill lån kunna utlämnas, från 1,000

kronor till 2,000 kronor. Östergötlands läns hushållningssällskap har i

sin förberörda framställning förutom tva ars räntefrihet ifrågasatt en

amorteringstid av femton år ävensom maximibeloppets höjning till 3,000

kronor. Lantbruksstyrelsen har ej biträtt förslaget örn räntefrihet men

tillstyrkt tio års amorteringstid samt maximibeloppets höjning till 2,000

kronor.

För egen del ansel'' jag de av jordbruksutredningen anföidn skäl föi

räntefrihet värda beaktande. Angelägenheten att befrämja gödselvården

synes mig vara av den vikt, att det icke minst under rådande förhållanden

för jordbruksnäringen synes befogat, att för län ur gödselvårdslånefonden,

vilka beviljas frän och med är 1932, den ifrågasatta ränte

friheten mätte medgivas. Jag tillstyrker följaktligen de ändrade bestämmelser,

att statslån frän fonden må av hushållningssällskapen under två

ar frän lyftningsdagen innehavas räntefritt och utan amortering, samt

att de, som av hushållningssällskapen erhålla gödselvårdslån, skola lika

ledes åtnjuta amorterings- och räntefrihet tinder två år från lyftnings

dagen.

Departements
chefen.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Majlis proposition Nr 65.

Vidare synes mig av vad såväl jordbruksutredningen som lantbruksstyrelsen

anfört framgå, att en väsentlig lättnad skulle kunna beredas genom

utsträckning av amorteringstiden, i vilket avseende som nämnts

framställts förslag örn en amorteringstid av sju, tio och femton år. För

egen del synes mig övervägande skäl tala för att denna tid i överensstämmelse

med lantbruksstyrelsens förslag bestämmes till tio år. Liksom lantbruksstyrelsen

utgår jag härvid från att ändringen i amorteringstiden

icke bör få retroaktiv verkan på lån, som utdelats, innan de nya bestämmelserna

träda i kraft, vilket senare torde böra ske från och med ingången

av år 1932.

Med avseende å det högsta belopp, vartill gödselvårdslån bör kunna beviljas,

anser jag mig med hänsyn till vad i ärendet upplysts böra biträda

förslaget, att maximilånebeloppet höjes till 2,000 kronor. Jämväl denna

ändring torde böra gälla för tiden från och med 1932 års ingång.

Sedan riksdagen meddelat sitt beslut i ämnet, torde det ankomma på

Kungl. Maj:t att utfärda kungörelse angående de ändringar i villkoren

för lån från gödselvårdslånefonden, som föranledas av vad jag ovan tillstyrkt.

I enlighet med lantbruksstyrelsens förslag, varemot statskontoret icke

framställt någon erinran, tillstyrker jag, att såsom kapitalökning för gödselvårdslånefonden

anvisas för budgetåret 1931/1932 ett anslag av 100,000

kronor. Erinras må, att med hänsyn till den ifrågasatta räntefriheten

chefen för finansdepartementet i årets statsverksproposition, utgifter för

kapitalökning, sid. 6, beräknat, att av kapitalökningsbeloppet å 100,000

kronor till gödselvårdslånefonden 35 procent eller 35,000 kronor skola

täckas av andra statsinkomster än lånemedel samt återstoden av lånemedel.

ifrågasatt ut- Till sisi anhåller jag att få beröra följande spörsmål.

söksrfrksam- Jordbruksutredningen har upptagit frågan örn en utvidgad försöksverkhet

beträ/fan- samhet i fråga örn vård och användning av den naturliga gödseln samt

de gods.-ivard (jiding ävensom föreslagit, att åt centralanstalten för försöksväsendet på

?fl. Yft,

jordbruksområdet måtte uppdragas att utarbeta förslag i sådant avseende.

Slutligen har jordbruksutredningen framhållit, att för ett effektivt utnyttjande

av de statsunderstödda åtgärderna på ifrågavarande områden

det syntes vara av vikt att inom de särskilda hushållningssällskapens områden

tillgång funnes till specialutbildade jordbrukskonsulenter och fackutbildad

arbetskraft ävensom möjlighet för jordbrukare att erhålla undervisning

i och för förbättringar å gödselvårdens, gödslingens, dikningens

och beteskulturens områden. I anslutning härtill har jordbruksutredningen

hemställt örn uppdrag åt lantbruksstyrelsen att verkställa utredning angående

behovet härutinnan.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

37

Lantbruksstyrelsen har härom anfört följande.

Icke blott planläggningen utan jämväl ett fullföljande av den försöksverksamhet,

som utredningen ifrågasatte, folie utan vidare inom centralanstaltens

verksamhetsområde. Enligt vad lantbruksstyrelsen hade sig

bekant, stöde dessa frågor också på anstaltens program, och de försöksgårdar,

som av riksdagen på anstaltens hemställan ställts till dess förfogande,

torde bland annat avse just möjliggörande av den vidgade försöksverksamhet,

som jordbruksutredningen avsett. Då utredningen i sin motivering

framhållit behovet av ökad tillgång på försöksgårdar för ändamålet, ansåge

sig lantbruksstyrelsen böra erinra, att anstalten ifråga för sin del

planlagt en sådan verksamhet vid fyra olika försöksgårdar, ehuru medel

för anskaffande av fler än två sådana ännu icke ställts till förfogande.

I anslutning till vad sålunda anförts, har lantbruksstyrelsen ifrågasatt,

huruvida jordbruksutredningens förslag uti denna del borde föranleda

särskild åtgärd.

Med avseende å jordbruksutredningens förslag om utredning rörande

behovet av vissa särskilda undervisningskurser, ville lantbruksstyrelsen

erinra, att så gott som samtliga de av jordbruksutredningen upptagna utbildningsfrågorna

varit föremål för behandling av de utredningsmän, som

omhänderhaft frågan örn den lägre lantbruksundervisningens ordnande.

I sitt i det föregående omförmälda utlåtande den 8 november 1930 med

anledning av nämnda utredningsmäns betänkande, hade lantbruksstyrelsen

också upptagit så gott som samtliga dessa undervisningsspörsmål till

granskning och övervägande. Lantbruksstyrelsen ville i sådant avseende

särskilt hänvisa till vad förutnämnda utredningsmän och styrelsen anfört

i fråga örn undervisning för en större allmänhet, beteskurser och täckdikningskurser.

För egen del hemställde lantbruksstyrelsen, att något uppdrag till förnyad

utredning av den lägre lantbruksundervisningen icke måtte lämnas

styrelsen, annat än i den mån Kungl. Majit vid prövning av förslagen i

omförmälda betänkande kunde finna en sådan ur en eller annan synpunkt

erforderlig.

Statskontoret har vidkommande den av jordbruksutredningen föreslagna

utredningen ansett sig böra biträda den ståndpunkt, som intagits av lantbruksstyrelsen.

Beträffande den av jordbruksutredningen ifrågasatta utredningen ge- Departementsnom

centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet rörande chefen.

bland annat försöksverksamhet på gödselvårdens och dikningens områden

torde på av lantbruksstyrelsen anförda skäl detta förslag icke nu böra

föranleda särskild åtgärd. Likaså delar jag lantbruksstyrelsen mening,

att någon förnyad utredning på sätt jordbruksutredningen föreslagit av

vissa den lägre lantbruksundervisningen berörande frågor, vilken undervisning

i sin helhet varit föremål för utredning av lägre lantbruksundervisningssakkunniga,

endast bör åter upptagas, i den mån som den fortsatta

prövningen av nämnda sakkunnigas förslag kan därtill giva anledning.

Milano lill riksdagens protokoll 1D.1I. 1 sami. 55 liii/l. (Xr Gli I

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen,

1) att till åtgärder under kalenderåret 1931 till höjande av det mindre

jordbruket anvisa för budgetåret 1931/1932 ett extra reservationsanslag av

450,000 kronor;

2) att godkänna av mig förordade ändringar i gällande villkor för lån

från gödselvårdslånefonden;

3) att såsom kapitalökning till gödselvårdslånefonden för budgetåret

1931/1932 anvisa ett reservationsanslag av 100,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Vid protokollet;

Hugo Nordlander.

810276. Slockholm, Isanc Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1931

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1931:205 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds -proposition angående åtgärder till höjande av det mindre jordbruket och befrämjande av gödselvården. s. 1 i texten
  2. JoU 1931:72 Utlåtande angående reglering av utgifterna för kapitalökning för budgetåret 1931/1932 i vad angår jordbruksärenden. s. 14 i texten
  3. JoU 1931:31 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder till höjande av det mindre jordbruket och befrämjande av gödselvården ävensom en i ämnet vä s. 1 i texten