Angående åtgärder till höjande av det mindre jordbruket och befrämjande ar gödselvården
1931-01-30 · 38 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 34 av 38 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1931:65, Angående åtgärder till höjande av det mindre jordbruket och befrämjande ar gödselvården
Dokumentets text
Kungl. Majlis proposition Nr 65.
ft
1
Nr 65.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder till
höjande av det mindre jordbruket och befrämjande ar gödselvården:
given Stockholms slott den 30 januari 1931.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riks
dagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
B. v. Stockenström.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30 januari
1931.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Kamel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener. Gyllenswärd.
Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Departementschefen, statsrådet von Stockenström anför:
Såsom jag dels lindel- punkt 55 i nionde huvudtiteln av årets statsverksproposition
dels ock under punkt 7 i samma proposition under ut
gifter för kapitalökning i vad angår jordbruksärenden omförmält före
ligga till Kungl. Maj:ts prövning vissa framställningar, avseende åtgärder
till höjande av det mindre jordbruket ävensom i fråga örn den av
staten inrättade gödselvårdslånefonden.
Då utredningen i dessa ärenden vid statsverkspropositionen avlåtaude
ännu icke hunnit slutföras, föreslog Kungl. Maj:t under ovanberörda
punkter i statsverkspropositionen riksdagen att, i avbidan på proposi
Bihang lill riksdagens protokoll tolli. I sani!. .>5 haft. (Nr 65.)
I
Vidtagna åtgärder
och
gällande bestämmelser.
2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65■
t
tion i ämnet, dels till premiering av mindre jordbruk och till undervisning
för en större allmänhet beräkna för budgetåret 1931/1932 ett belopp
av 450,000 kronor, dels ock att såsom kapitalökning för gödselvårdslånefonden
beräkna för budgetåret 1931/1932 ett reservationsanslag av 100,000
kronor.
Sedan utredningen av dessa ärenden numera slutförts, anhåller jag att
ånyo få anmäla desamma. Jag torde därvid få upptaga frågorna under
två huvudavdelningar, nämligen åtgärder för höjande av det mindre jordbruket
och gödselvårdslånefonden.
Åtgärder för höjande av det mindre jordbruket.
Vad först angår frågan örn höjande av det mindre jordbruket, anser
jag mig böra, innan jag närmare ingår på de föreliggande framställningarna,
härutinnan lämna en kortfattad redogörelse för å ifrågavarande
område redan genom det allmänna vidtagna åtgärder och beträffande
dessa åtgärder utfärdade bestämmelser.
Under en lång följd av år har riksdagen anvisat medel till åtgärder för
höjande av det mindre jordbruket. För ändamålet har för vart och ett
av budgetåren 1927/1931 anvisats ett extra reservationsanslag av 325,000
kronor. För åsyftade åtgärder gäller numera reglementet den 4 oktober
1929 (nr 350). Beträffande villkoren för statsbidrag från förevarande
anslag gäller kungörelsen i ämnet den 4 oktober 1929 (nr 351).
De statsunderstödda åtgärderna till höjande av det mindre jordbruket,
varom här är fråga, omfatta dels premiering av mindre jordbruk, varvid
utdelas penningpris och premielån, dels anordnande av studieresor
för i mindre jordbruk deltagande män och kvinnor, dels ock anordnande
av undervisning för i mindre jordbruk deltagande män och kvinnor, varjämte
bidrag från anslaget må av Kungl. Majit anvisas till anordnande
av undervisning, som avser att främja det mindre jordbruket men icke
på annat sätt kan komma i åtnjutande av statsunderstöd.
För pr emie ringens verkställande bildar varje hushållningssällskaps
område ett distrikt, som uppdelas i tre underdistrikt. Premieringen
inom sådant underdistrikt verkställes vart tredje år. Premieringen verkställes
av en nämnd, bestående av ordförande och en ledamot, vilka utses
av hushållningssällskapets förvaltningsutskott. Endera av dem skall vara
såsom jordbrukskonsulent anställd hos hushållningssällskapet. Därest
premieringen avser allenast tilldelande av premielån, får vederbörlig besiktning
verkställas av endera av ordföranden eller ledamoten. Besiktning
av arbete, som verkställts med anlitande av premielån, bör utföras av vederbörande
jordbrukskonsulent eller av annan utav premieringsnämnden
därtill utsedd person.
Föremål för premiering kan endast vara mindre jordbruk, vars idkare
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr (JO.
därav hava sin huvudsakliga utkomst. Jordbruket skall hava en akerareal
ej överstigande 15 hektar.
Premielån tilldelas jordbrukare för utförande av visst förbättringsarbete
vid av honom idkat, för premiering anmält jordbruk, oberoende av
huruvida penningpris erhålles för samma jordbruk eller detsamma, ehuru
i övrigt uppfyllande villkoren därför, är i behov av förbättringen i
fråga för att kunna prisbelönas. Förbättringsarbete skall, för att premielån
må kunna erhållas, avse antingen gödselvården inom- eller utomhus
eller ock avdikning. På framställning av vederbörande förvaltningsutskott
kan dock lantbruksstyrelsen medgiva tilldelande av premielån
för även annat angivet ändamål.
I fråga om premiering av mindre jordbruk utgå av statsmedel dels
penningpris intill ett belopp av 120 kronor för första pris, 80 kronor för
andra pris och 50 kronor för tredje pris, dels premielån intill hälften av
den utav premieringsnämnd beräknade kostnaden för det förbättringsarbete,
för vars utförande lånet lämnats, dock ej till högre belopp än 125
kronor, med skyldighet för hushållningssällskap, att, örn förbättringsarbete,
för vars utförande premielån lämnats, ej inom bestämd tid blivit
utfört, ofördröjligen till statskontoret återleverera den del av premielånet,
som gäldats av statsmedel, dels ock halva beloppet av den resekostnadsersättning,
dagtraktamenten icke inräknade, som enligt av hushållningssällskapet
meddelade bestämmelser tillgodokommer ordförande och
ledamot i premieringsnämnd.
Premieringsnämnd äger att uppskjuta att fatta beslut rörande utdelande
av penningpris och premielån, till dess samtliga premieringsresor
inom vederbörande underdistrikt för året avslutats.
Inom Norrland och Dalarna får hushållningssällskap i syfte att skapa
förutsättningar för en förbättring av jordbruket, där särskilda skäl därtill
föreligga, besluta örn anordnande vid sidan av den allmänna premieringen
utav speciell premiering för åstadkommande av mönsterjordbruk
enligt vissa huvudgrunder.
Jordbrukare, som erhållit penningspris, kan för samma jordbruk vid senare
premiering icke erhålla dylikt pris med mindre verklig förbättring
därå blivit utförd. Icke heller kan jordbrukare för samma jordbruk erhålla
penningpris sammanlagt mer än fem gånger och ej heller, där sådana
pris av olika grader utdelas, penningpris av samma grad mer än
två gånger.
De i ovanberörda reglemente avsedda studie resorna kunna företagas
dels såsom kortare färder inom länet eller närliggande bygd i syfte
att för deltagarna uppvisa framstående mindre jordbruk, demonstrationsoch
försöksfält eller annat mönstergillt arbete inom lanthushållningens
område (hembygdsresor), dels ock såsom längre studierresor inom Sverige
eller till Danmark och Norge. Hushållningssällskaps förvaltningsutskott
tillkommer att anordna resorna, antaga deltagare samt fastställa plan
för varje resa och utse sakkunnig person att leda densamma.
Till deltagare i studieresa kan av män antagas endast den, som livnär
sig av jordbruk eller jordbruksarbete, och får icke antagas någon, som
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.
figer eller brukar en åkerareal av, i fråga om längre studieresa, mer än
40 hektar eller, i fråga örn hembygdsresa, mer än 15 hektar, eller ock,
ivar Idera fallet, den mindre areal, vederbörande hushållningssällskaps
förvaltningsutskott bestämmer. Vidkommande kvinnors deltagande i
studieresa äger förvaltningsutskottet meddela närmare bestämmelser.
Statsbidrag utgår i fråga örn studieresor inom landet, motsvarande kostnader
för ledares och deltagares resor dels i tredje klass på järnväg och
å däcksplats på fartyg, dels med anlitande av automohiltrafik anordnad
av staten, dels ock efter häst, med motorfordon eller medelst rodd, i deri
utsträckning det visat sig nödvändigt anlita dessa fortskaffningsmedel.
dock med den begränsning att i dylikt fall kostnaden ersättes allenast,
med det belopp intill fem öre för varje kilometer, som av ledaren och en
var deltagare tillryggalagts, samt under förutsättning att vederbörande
hushållningssällskap till gäldande av samma kostnad tillskjuter minst
lika stort belopp som statsverket.
För studieresor utom landet utgår icke statsbidrag.
Beträffande den i förenämnda reglemente omförmälda u n d envi sn
in g en skall denna avse att meddela kunskaper i skötandet av mindre
jordbruk och vad därmed står i samband. Sådan undervisning anordnas
i regel genom hushållningssällskapens försorg på följande sätt.
Undervisningskurs, ansedd för en större allmänhet, skall omfatta
minst sex dagar med uppehåll av högst två veckor mellan varje undervisningsdag
och skall minst en undervisningsdag avses företrädesvis för
kvinnliga deltagare. Sådan kurs, avsedd enbart för kvinnor, ina omfatta
kortare tid, dock minst tre dagar.
Undervisningskurs, avsedd för särskilt antagna manliga eleven'', skall
anordnas antingen såsom en kurs på minst två, högst sex veckor, därunder
huvuddragen av jordbruksläran och husdjursskötsel!! genomgås, eller ock
såsom specialkurs på minst sex, högst tolv dagar, omfattande vissa delar
av lanthushållningen eller någon av dess binäringar.
Undervisningskurs för särskilt antagna kvinnliga eleven■ kan anordnas:
a) såsom allmän kurs i huslig ekonomi och lanthushållning på minst
två, högst sex veckor med minst två lektionstimmar varje arbetsdag, därvid
den ena timmen anslås till demonstrationsundervisning i huslig ekonomi
eller matlagning (husmoderskurs), eller
b) såsom specialkurs på minst sex, högst tolv dagar, omfattande huslig
ekonomi eller någon av de delar av lanthushållningen, som falla inom
kvinnans verksamhetsområde.
Hushållningsällskap, som önskar att undervisningen meddelas i kurser
av kortare varaktighet, än här ovan sägs, eller eljest i annan form,
har att göra särskild framställning hos Kungl. Maj:t i sammanhang med
ansökningen örn statsunderstöd.
T fråga örn upplysningsverksamhet finnes endast föreskrivet, att genom
vederbörande hushållningsällskaps försorg böra till undervisningens underlättande
åtgärder vidtagas för spridande av ströskrifter i lanthushållning.
vare sig genom försäljning till nedsatt pris eller genom gratisutdelning,
liksom ock för att genom vandringsbibliotek tillhandahålla sådan
litteratur.
Statsbidrag utgår i fråga örn undervisning, anordnad på ovan angivet
sätt, med högst hälften av den summa, vartill kostnaderna för undervisningen
uppgått, där uti inberäknad kostnad för gratisutdelning eller för
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Majits proposition Nr 65.
säljning till nedsatt pris av lämplig jord brukslitter atur eller för inköp till
vandringsbibliotek.
Till bidrag från det av 1930 års riksdag beviljade, samma år avseende
anslaget hava från hushållningssällskap och undervisningsanstalter understöd
sökts till ett belopp av sammanlagt 394,364 kronor. Genom beslut
den 23 maj 1930 har Kungl. Majit för ändamålet anvisat 325,000 kronor
enligt följande fördelning:
till premiering av mindre jordbruk ......................
» studieresor ..........................................
» hushållningssällskapens undervisningsverksamhet ____
» annan undervisning ..................................
kronor 211,500
38,900
64,600
10,000
Summa kronor 325,000.
I detta sammanhang torde jag jämväl få erinra dels örn de av staten inrättade
allmänna och norrländska nyodlingsfonderna, från vilka lån kari
utgå jämväl till betesförbättringar, dels örn täckdikningslånefonden, dels
örn de premielån, som kunna utgå till egnahemsbyggare, sorn erhålla lån
från egnahemslånefonden, dels ock örn det under nionde huvudtiteln uppförda
anslaget till nyodling och betesförbättringar.
I skrivelse den 23 augusti 1930 har lantbruksstyrelsen hemställt, att Föreliggande
Kungl. Majit täcktes föreslå riksdagen att till åtgärder under kalenderåret
1931 för höjande av det mindre jordbruket anvisa för budgetåret
1931/1932 ett extra reservationsanslag av 325,000 kronor.
Emellertid hava de jämlikt Kungl. Majits bemyndigande den 1 juni
1928 tillkallade utredningsmän för verkställande av utredning och avgivande
av förslag rörande lämpligaste sättet för ordnande av den lägre
lantbruksundervisningen (lägre lantbruksundervisningssakkunniga) i sitt
betänkande den 30 april 1930 (statens offentliga utredningar 1930: 9) jämväl
behandlat frågan om åtgärder till höjande av det mindre jordbruket.
De sakkunniga voro landshövdingen greve A. Mörner (ordförande), ledamöterna
av riksdagens andra kammare lantbrukaren E. A. Gustafson
och friherre S. H. F. Lilliecreutz, ledamoten av riksdagens första kammare,
domänintendenten S. Linders, ledamöterna av riksdagens andra
kammare inspektören för lantmanna- och lantliushållsskolorna, agronomen
E. W. Ljung och hemmansägai-en G. Strindlund samt föreståndaren för
Säverstalunds lantmannaskola J. S. Svensson. Därjämte deltog föreståndarinnan
vid Rimforsa lanthushållningsseminarium L. Nathorst-Böös i
utredningen såvitt angick lanthushållsskolor och annan för kvinnor avsedd
lägre lantbruksundervisning. I en särskild avdelning, av utredningsmännen
benämnd »lantbruksundervisning för en större allmänhet», hava utredningsmännen
framställt vissa förslag i ämnet, avseende dels ändringar i
åtskilliga hänseenden av förenämnda. reglemente och kungörelse, dels
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.
Lägre lantbrulcsundervisningssakkurmiga.
ock ökning'' av anslaget till höjande av det mindre jordbruket från 325,000
kronor med 235,000 kronor till 560,000 kronor.
Över utredningsmännens förslag hava infordrade utlåtanden avgivits
av ett stort antal myndigheter och korporationer, däribland av lantbruksstyrelsen
den 8 november 1930.
Slutligen hava de enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 juli 1928
tillkallade utredningsmän för verkställande av utredning rörande jordbrukets
ekonomiska läge samt angående de åtgärder, som må kunna vid
tagas i syfte att höja jordbrukets ekonomiska bärkraft till förbättrande
av deras ställning, som hava sin utkomst av jordbruksarbete, (jordbruksutr
edilin gen) i skrivelse den 26 november 1930 framlagt förslag angående
bland annat premieringen av mindre jordbruk och därvid jämte annat
föreslagit, att anslagsbeloppet för premieringen av mindre jordbruk
måtte höjas med 350,000 kronor.
Över jordbruksutredningens framställning hava infordrade utlåtanden
avgivits den 6 december 1930 av lantbruksstyrelsen och den 13 januari
1931 av statskontoret.
Vidare har Värmlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
i skrivelse den 20 december 1930, avgiven i anledning av jordbruksutredningens
nyss nämnda utredning, uttalat synpunkter och framställt förslag
beträffande statens understödjande verksamhet i avseende å gödselvård,
täckdikning, beteskultur m. m. Häröver har lantbruksstyrelsen den
21 januari 1931 avgivit infordrat yttrande, därvid styrelsen i huvudsak
åberopat sitt nyss nämnda utlåtande av den 6 december 1930.
Vid min redogörelse härefter för innehållet i de framkomna förslagen
rörande åtgärder för höjande av det mindre jordbruket upptager jag de
framkomna förslagen och däröver avgivna yttranden under rubrikerna
premiering av mindre jordbruk samt lantbruksundervisning för en större
allmänhet, den senare uppdelad å studieresor, undervisning och upplysningsverksamhet.
Premiering av mindre jordbruk.
De lägre lantbruksundervisningssakkunnigas förslag, vilket uppgjorts
sedan utredningsmännen införskaffat yttranden från hushållningssällskapens
förvaltningsutskott, innefattas i vid utredningsmännens betänkande
fogade förslag till dels nytt reglemente för med statsmedel understödda
åtgärder till höjande av det mindre jordbruket, dels ny kungörelse
angående statsbidrag till åtgärder för höjande av det mindre jordbruket.
Förslaget har i huvudsak följande innebörd.
Vid angivande av syftet med premieringen har det undervisande momentet
mera understrukits. Vidare hava de sakkunniga föreslagit, att
antalet underdistrikt skulle kunna bestämmas till högst fem (nu är antalet
fixerat till tre), att antalet ledamöter i premieringsnämnd skulle ökas
7
Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.
för att möjliggöra representation i nämnden av den kvinnliga undervisningen
samt att den enligt gällande reglemente ordföranden eller ledamot
tillkommande befogenheten att ensam verkställa besiktning, som en
dast avsåge tilldelande av premielån, skulle bortfalla, enär sådan förrättning
syntes de sakkunniga lika betydelsefull, som då fråga vore om
premiering i övrigt. För att närmast möjliggöra för lärare vid lantmannaskola
att bliva ledamot i premieringsnämnd har ifrågasatts, att det
nuvarande stadgandet, att en av ledamöterna skall vara jordbrukskon
sulent, borde så ändras, att till ledamot kunde utses jämväl annan person
med motsvarande utbildning. Den tid, för vilken ledamot skall väljas,
har föreslagits utsträckt från tre till fyra år.
De sakkunniga hava vidare i fråga örn pris till mindre jordbruk föreslagit,
att det maximiantal gånger, en och samma småbrukare kunde erhålla
pris, skulle inskränkas från fem till fyra samt att priset icke skulle
kunna utgå allenast i penningar utan jämväl i annan form (exempelvis
redskap, gris, kalv, utsäde e. d.).
Ifråga örn premielån åsyfta de sakkunnigas förslag, att de förbättringsarbeten,
för vilka sådana lån borde få utgå, skulle utsträckas att få, utan
särskilt medgivande av lantbruksstyrelsen, omfatta jämväl stenröjning,
betesförbättring eller annan varaktig förbättring.
Enligt de sakkunnigas förslag skulle premieringsnämnd icke äga fatta
beslut rörande utdelande av penningpris och premielån, förrän samtliga
premieringsresor inom vederbörande underdistrikt för året avslutats.
Med avseende å storleken av statens bidrag innebär de sakkunnigas
förslag dels en höjning av premielånens maximibelopp från 125 kronor
till 250 kronor, dels ock att av statsbidrag skulle få gäldas halva beloppet
jämväl av dagtraktamenten för ordförande och ledamot i premie
ringsnämnd i enlighet med av staten bestämda grunder.
Utredningsmännen hava, såsom nyss nämnts, beräknat det erforderliga
anslaget till premiering till 300,000 kronor.
Reservationsvis har ledamoten Gustafson, under framhållande av att k esena tio ner.
det undervisande momentet vid premieringen icke borde givas ett sådant
utrymme, att en ökning av antalet ledamöter i nämnden enbart på grund
därav kunde anses motiverad, föreslagit bibehållande av de nuvarande
bestämmelserna angående nämndens sammansättning.
Ledamoten friherre Lilliecreutz har reservationsvis föreslagit, bland
annat, att rätten att erhålla statsbidrag till inrättande av mönsterjordbruk
— en rätt som för närvarande vore begränsad till Norrland och Dalarna
— måtte utsträckas jämväl till landets övriga delar.
Av de utav hushållningssällskapens förvaltningsutskott över lägre lant- JiuahåUning»- bruksundervisningssakkunnigas betänkande avgivna yttrandena inhäm- Strandin
tas i avseende å frågan om småbrukspremieringen i huvudsak, att säll
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Lantbruksstyrelsen
den
8 november
1930.
S Kungl. Maj ris proposition Nr 6ö.
skapen i stort sett funnit nu gällande bestämmelser i ämnet lämpliga samt.
baft åtskilliga erinringar att framställa mot lägre lantbruksundervisningssakkunnigas
ändringsförslag. Särskilt hava invändningar gjorts
mot förslaget att öka antalet ledamöter i premieringsnämnden, varjämte
bestämmelsen örn att en av nämndens ledamöter skall vara hos hushållningssällskapet
anställd konsulent i allmänhet ansetts böra bibehållas.
Däremot hava i hushållningsällskapens yttranden livligt förordats
ökade statsanslag för ändamålet. —-1 sin förberörda framställning den 20
december 1930 Ilar Värmlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott,
jämte annat, hemställt, att anslaget till det mindre jordbrukets
främjande måtto förstärkas för ökande av statsbidraget till premielån.
Lantbruksstyrelsen har i yttrande den 8 november 1930 över de lägre
lantbruks!!lidervisningssakkunnigas ovanberörda förslag anfört följande
i avseende å frågan örn premieringen.
•
Innan lantbruksstyrelsen inginge på en närmare prövning av de ändringsförslag
i fråga om premieringen av det mindre jordbruket, som sålunda
framlagts av utredningsmännen, ansåge styrelsen sig böra ifrågasätta,
huruvida ifrågavarande statsunderstödda åtgärd till jordbrukets
främjande över huvud taget vore att hänföra till lägre lantbruksundervisning,
och i varje fall örn det undervisande moment, varmed de sakkunniga
velat utvidga premieringen, kunde vara av den betydelse, att
premieringen för ändamålet skulle omorganiseras och väsentligen fördyras.
Utredningen hade på denna punkt icke varit enig. Lantbruksstyrelsen
ville ingalunda förneka, att premieringen i viss, ehuru annan än
av utredningen avsedd mån, ägde en undervisande betydelse, som emellertid
syntes styrelsen huvudsakligen ligga danith att den skapade framstående
jordbruk, ägnade att tjäna som mönster för orten. Denna undervisande
betydelse hade redan i gällande reglemente särskilt betonats ge
nom den för Norrland och Dalarna gällande bestämmelsen örn mönsterjordbruk.
Att, såsom utredningen syntes önska, inlägga ett rent undervisande
moment i själva premieringsarbetet förefölle däremot mindre motiverat.
Med lika stort eller måhända ännu större skäl kunde då häst-, nötboskaps-,
svin- och fårpremieringen upptagits till granskning i detta sammanhang.
De bestämmelser, som gällde för dylik premiering, framhölle nämligen
särskilt vederbörande nämnders skyldighet att verka i undervisande syfte.
Småbrukspremieringens stora betydelse läge enligt lantbruksstyrelsen!
förmenande på ett helt annat område än undervisningens. Största betydelsen
måste bär tillmätas det eggande momentet i premieringen och
framför allt det direkta stöd, som bereddes det mindre jordbruket i form
av premielån. Att under sådana förhållanden underkasta denna premiering
en i vissa avseenden genomgripande omorganisation efter en så
till synes ensidig utredning som den föreliggande, där de frän hushållningssällskapen
infordrade uppgifterna endast avsåge det rent undervisande
momentet i premieringen, syntes lantbruksstyrelsen betänkligt.
Ännu betänkligare torde detta vara, då det referat av hushållningssällskapens
yttranden, som utredningen lämnat, tydligen visade, att hushållningssällskapen
i allmänhet taget icke framställt några erinringar mot
gällande bestämmelser.
9
Kungl. Muj:ts proposition Nr 65.
Därest smabrukspremieringen, som nyligen varit föremal för genomgripande
ändringar (se Kungl. Majlis reglemente den 1 juni 1923, nr 244)
ånyo skulle underkastas en omorganisation, syntes denna böra byggas på
en mera allsidig utredning än den nu föreliggande. För egen del ansåge
sig lantbruksstyrelsen böra ifrågasätta behovet över huvud taget av ändringar
i gällande bestämmelser. Det syntes styrelsen, som örn skäl förelåge
att, innan nya ändringar vidtoges, avvakta någon längre tids erfarenhet
örn verkningarna av den senaste revideringen pa detta område.
De av utredningen framlagda förslagen beträffande premieringsnämnds
sammansättning och premieringsarbetets utförande vöre direkt ägnade
att omintetgöra verkningarna av de ändringar av premieringsförfarandet,
som senast genomförts i syfte att minska kostnaderna för resor m. m.
och att så mycket som möjligt frigöra tillgängliga medel till fromma
för det effektiva arbetet, framför allt till premielån. . Att utan grundligare
undersökning av denna fråga genomföra utredningens förslag vore
icke tillrådligt. Lantbruksstyrelsen ville i detta sammanhang framhålla,
att resekostnaderna vid premiering av mindre jordbruk redan med nu
gällande bestämmelser uppginge till sammanlagt närmare 40,000 kronor.
Jämväl frågan örn ändring i fråga örn pris oell premielån vore av så
genomgripande ekonomisk betydelse icke blott för statsverket utan jämväl
för hushållningssällskapen, att lantbruksstyrelsen icke ansåge sig
utan vidare utredning kunna taga ställning till utredningens förslag i
denna del.
Såsom nämnt hade de sakkunniga gjort småbrukspremieringeji till
föremål för behandling men däremot icke någon annan form av premiering.
Anledningen härtill torde måhända vara den, att bestämmelserna
örn småbrukspremieringen sammanförts med föreskrifterna örn
vissa rent undervisande statsunderstödda åtgärder, nämligen studieresor
och undervisning för i det mindre jordbruket deltagande män och kvinnor,
och att statsunderstöd till dessa olika åtgärder i riksstaten uppförts
under gemensam anslagstitel. Det inre sambandet mellan de olika åtgärderna
vore emellertid ytterst i inga och de yttre former, som bestämmelserna
fatt, torde huvudsakligen bero därpå, att dessa åtgärder första
gången hade upptagits till samtidig omprövning. Någon anledning att fortfarande,
särskilt örn undervisningen på föreslaget sätt vidgades och mera
inriktades på den större allmänheten, sammanföra dessa bestämmelser i
ett reglemente eller uppföra härför anvisade medel under en titel, funne
lantbruksstyrelsen icke föreligga.
Lantbruksstyrelsen har därför ansett sig böra hemställa, att bestämmelserna
örn premiering av det mindre jordbruket i detta sammanhang icke
underkastades revidering och att föreskrifterna angående studieresor,
undervisning och därmed, sammanhängande upplysning utbrytas ur det
gemensamma reglementet och sammanföras i särskild författning, samt
att i riksstaten uppföres ett särskilt anslag för premiering av mindre
jordbruk. Det för det senare ändamålet erforderliga beloppet anser
lantbruksstyrelsen, under förutsättning att gällande bestämmelser lämnas
orubbade, tillsvidare böra fastställas till 225,001) kronor, vilket belopp
närmast syntes motsvara det under de senaste åren föreliggande behovet,
som av lantbruksstyrelsen lagts till grund för beräknande av anslag
till (lid mindre jordbrukets främjande för budgetåret 1931/1932. 1.
Jordbrukaut
redningen.
10 Kungl. Maj:tv proposition Nr 65.
det för detta ändamål till 325,000 kronor beräknade beloppet syntes nämligen
100,000 kronor få anses avse studieresor och undervisning.
Jordbruksutredningen har i sin ovanberörda framställning till en början
anfört följande.
Vid fullgörandet av sitt uppdrag att verkställa utredning angående
de åtgärder, som kunde vidtagas för höjande av jordbrukets ekonomiska
bärkraft, hade jordbruksutredningen funnit frågan örn mera verksamma
åtgärder från statens sida för befrämjande av vissa driftsekonomiska
förbättringar vid jordbruket böra räknas bland de spörsmål, som i särskild
grad påkallade uppmärksamhet. Då det gällde att söka bereda
lättnad i jordbrukets tryckta läge och så vitt möjligt åvägabringa förbättrade
ekonomiska förutsättningar för jordbruksnäringen, syntes det
nämligen jordbruksutredningen icke minst viktigt, att de möjligheter i
berörda avseende, som på något längre sikt kunde stå till buds i samband
med jordbrukets driftsförhållanden, tillvaratoges mera effektivt än hittills.
De åtgärder, jordbruksutredningen här åsyftade, skulle i främsta rummet
avse jordbrukets gödselvård, avdikningsförhållanden och betesskötsel.
Den naturliga gödselns rätta vård och användning utgjorde en av
de viktigaste faktorerna inom jordbrukets ekonomi, och detsamma kunde
sägas om en rationellt anordnad avdikning och beteskultur. Även å vissa
andra områden, såsom ifråga om andra grundförbättringar än dikning,
anordning av ändamålsenliga ekonomibyggnader eller andra varaktiga
förbättringar, syntes åtgärder böra vidtagas för att i ökad grad främja
jordbruksnäringen.
Härefter har jordbruksutredningen återgivit en av f. d. professorn A.
Sjöström på grundvalen av visst efter hänvändelse till hushållningssällskapen
erhållet upplysningsmaterial utarbetad redogörelse, avseende de
nuvarande förhållandena och behovet av förbättringar å ovanberörda områden.
Denna redogörelse syntes jordbruksutredningen giva som helhetsintryck,
att de rådande förhållandena å gödselvårdens och avdikningens
områden företedde allvarliga brister, främst vid det mindre jordbruket,
och att mera verksamma åtgärder än hittills för åvägabringande av för
bättringar vore starkt av behovet påkallade. Även ifråga örn beteskulturen
gjorde sig tydligen ett vidsträckt behov av stödjande åtgärder gällande.
och enligt jordbruksutredningens uppfattning vore förhållandet
säkerligen detsamma med avseende å ett flertal andra områden inom
jordbrukets driftsekonomi.
Vidare bär jordbruksutredningen lämnat en redogörelse för hittills vid
tagna åtgärder till befrämjande av förbättringar å förutnämnda områden
ävensom för gällande bestämmelser rörande åtgärder för höjande av det
mindre jordbruket, rörande vissa åtgärder i samband med egnahems
lånerörelsen, rörande gödselvårdslånefonden, rörande åtgärder i fråga
örn dikning samt rörande åtgärder för betesförbättring.
Härefter har jordbruksutredningen återgivit en av professor Sjöström
11
Kanell. Maj.ts proposition Nr 6''ä.
verkställd sammanfattning av vissa synpunkter och förslag, som fram
förts av hushållningssällskapens förvaltningsutskott. Av dessa uttalanden
framginge bland annat följande.
Förhållandena med avseende pa gödselvården syntes trots den utveckling
till det bättre, som —- säkerligen till stor del tack vare det allmännas
understöd — efterhand inträtt, alltjämt lämna åtskilligt övrigt att
önska. Cementerade gödselstäder förekommo år 1927 blott vid 12 pro
cent av samtliga brukningsdelar, och för cementerade urinbrunnar var
motsvarande procenttal endast 6. Vid brukningsdelar med en åkerareal
av intill 10 hektar, alltså det mindre jordbruket, utgjorde motsvarande
procenttal blott respektive 10 och 4. Anförda siffror i förening med de
upplysningar rörande gödselvårdens brister i olika avseenden, som fram
kommit i hushållningssällskapens förvaltningsutskotts uttalanden, syn
tes ådagalägga, att rationella anordningar för gödselvården vid jordbruket
hittills vidtagits i alltför ringa utsträckning och att det måste anses
som ett viktigt önskemål, att utvecklingen på ifrågavarande område ge
nom lämpliga ågärder påskyndades. Att en rationell gödselvård utgjorde
ett verksamt medel för stärkandet av jordbrukets ekonomi, ansåge nämligen
jordbruksutredningen icke kunna ställas i tvivelsmål.
Efter det jordbruksutredningen berört frågan örn ytterligare åtgärder
för täckdikningens främjande, dock utan att framställa något förslag i
ämnet, har utredningen vidare anfört följande.
Frågan örn allmänna åtgärder för beteskulturens främjande hade först
efter kriget uppnått större aktualitet. Att densamma efterhand alltmer
framträngt i förgrunden, sammanhängde med den successiva övergång
till ökad animalisk produktion och extensiv jordbruksdrift, som framkallats
av de senare årens i allmänhet tryckta prisläge för spannmål i
förening med nödvändigheten att nedbringa jordbrukets arbetskostnader.
Enligt jordbruksutredningens uppfattning vore det här fråga örn en produktionsinriktning,
vilken kunde väntas bli i avsevärd grad fruktbärande
för det svenska jordbrukets ekonomi och som därför borde kraftigt un
derstödjas från det allmännas sida. Även frånsett betydelsen av nyssberörda
utveckling syntes tillräckliga skäl för beteskulturens ökade befrämjande
genom allmänna medel föreligga, då det här gällde ett område,
som tidigare i viss mån förbisetts och varest behovet av effektiva
förbättringsåtgärder därför vore desto mera trängande.
Utom gödselvården, dikningen och beteskulturen syntes även vissa närliggande
områden böra komma i betraktande, då det gällde att i ökad grad
befordra jordbrukets framåtskridande i driftsekonomiskt hänseende.
Jordbruksutredningen syftade här företrädesvis pä vissa slag av förbättringsarbeten,
som redan nu i viss mån understöddes i samband med premieringen
av mindre jordbruk. Såsom exempel på sådana arbeten finge
anföras inredning och cementering av uthus, varigenom även gödselvår
den delvis tillgodosåges, samt stenröjning och andra jordförbättringsarbeten.
Då det gällde avvägandet och anpassningen av de åtgärder, som jord
bruksutredningen alltså ansåge böra vidtagas för ett mera verksamt be
främjande av driftsekonomiska förbättringar vid jordbruket, funne sig
jordbruksutredningen böra utgå från den grundläggande synpunkten, att
ifrågavarande åtgärder i främsta rummet borde inriktas på den kategori
12
Kungl. Majlis proposition Nr 65.
av jordbruk, inom vilken behovet av stöd från det allmännas sida kunde
anses mest trängande. Av de undersökningar, för vilka förut redogjorts,
Iramgmge härutinnan, att ifråga om gödselvården och dikningsförhåtlandena
vöre det framför allt det mindre jordbruket, som företedde svåra
brister och det syntes på goda grunder kunna antagas, att läget vore
liknande beträffande beteskulturen och andra ovan berörda områden
Behovet av ekonomiskt bistånd för ifrågavarande förbättringars utförande
torde ävenledes vara störst vid det mindre jordbruket. På anförda
grunder ansåge jordbruksutredningen, att åtgärderna i fråga borde anpassas
på så sätt, att desamma företrädesvis komme det mindre jordbruket
till godo.
A samtliga de områden, som ovan berörts, åtnjöte det mindre jordbruket,
såsom förut visats, redan nu i viss män stöd bland annat i samband
med den genom hushållningssällskapen verkställda premieringen av
mindre jordbruk. Beträffande de vid berörda premiering utgående s. k.
premielånen hade erfarenheten visat, att desamma vöre mycket eftersökta,
och enligt förberörda uttalanden från hushållningssällskapens förvaltningsutskott
erfordrades avsevärt ökade anslag för ändamålet ifråga
liksom aven höjning av lånebeloppen. I yttranden, som inhämtats från
berörda förvaltningsutskott av utredningsmännen för den lägre lantbruksnndervisningens
ordnande, (jfr betänkandet: sid. 391 o. f.) uttalades vidare,
att ifrågavarade premielån vore särdeles lämpliga och effektiva
för befrämjande av förbättringsåtgärder vid det mindre jordbruket. Det
Iram höljes även från vissa håll, att premielånen på grund av otillräckliga
medel måst göras mycket små för att så många som möjligt skulle
kunna erhålla tilldelning, vilket dock icke kunnat hindra, att vissa år
ett avsevart antal till premielån kvalificerade icke kunnat erhålla sådana.
Att ifrågavarande premielån sålunda visat sig mycket ändamålsenliga
för det avsedda syftet, berodde givetvis väsentligen på deras egenskap
av allmänna bidrag. som finge åtnjutas räntefritt samt även utan
aterbetalningssky]höghet, därest avsett arbete utfördes enligt givna föreskrifter.
Da erfår enke terna av premielåneverksamheten alltså vore goda och det
vöre jordbruksutredningens uppfattning, att en utvidgad understödsverksamhec
för att lända till effektivt befrämjande av ifrågavarande förbättringsarbeten
vid det mindre jordbruket borde framgå efter ungefär
samma linjer som premielånerörelsen, syntes det jordbruksutredningen
lämpligt, att de utvidgade stödåtgärderna förverkligades genom en ut\
lagning av premieringsverksamheten, synnerligast med avseende på utdelningen
av premielån. För berörda ändamål erfordrades dels ändring i
vissa delar av de för nämnda verksamhet gällande bestämmelserna, dels
avsevärt ökade statsbidrag.
® nuvaiande reglemente för premieringen kunde premielån icke
utgå. till annat ändamål än gödselvården inom- eller utomhus samt avdliming,
utan att lantbruksstyrelsen efter särskild framställning medgä\e
utdelning för annat angivet ändamål. Sådant medgivande torde
hittills huvudsakligen hava lämnats beträffande lån för betesförbättring
och stenta- yboing. Ay vissa hushållningssällskaps förvaltningsutskott
hade i yttranden, som inhämtats av sakkunniga för den lägre iantbruksunderv
isningens ordnande, framhållits, att nyssberörda begränsning vore
bestämd alltför snävt. Till denna mening hade nämnda utredningsmän
också anslutit sig samt föreslagit, att premielån jämväl för stenröjning,
13
Kungl. Maj:ts proposition Xr 6(>.
betts tor bättring eller annan varaktig förbättring, för vars åstadkomma^
de särskilt penningutlägg erfordrades, måtte kunna utdelas utan särskilt
medgivande från lantbruksstyrelsen. Med hänsyn till den utvidgning arpremielåneverksamheten,
som ovan förordats, funne även jordbruksutredningen
viss ändring av reglementet i nyss angivna riktning önskvärd.
Sålunda synes det angeläget, att premielåneverksamheten särskilt med
avseende på betesskötseln så väl reellt som formellt fullt likställdes med
motsvarande verksamhet ifråga örn gödselvård och avdikning, och att således
premielån även för betesskötsel kunde utdelas utan särskilt tillstånd
i varje enskilt fall.
Vilka ändamål, som enligt jordbruksutredningens uppfattning borde
tillgodoses genom den utvidgade premielåneverksamheten, torde hava
framgått redan av det föregående. I främsta rummet syntes härvid böra
komma de i nuvarande reglemente bestämda, d. v. s. gödselvård och
avdikning, samt vidare betesförbättring. Dessutom borde premielån kunna
utdelas för olika förbättringsarbeten av den art, som i det föregående
omnämnts.
Av hushållningssällskapens förvaltningsutskott hade i vissa fall framhållits,
att det för premielån utgående statsbidraget å högst 125 kronor i
varje enskilt fall vore för lagt och därför borde höjas. Då premielån finge
utgå med högst hälften av det avsedda arbetets kostnad, kunde alltså
arbeten till en totalkostnad av högst 250 kronor till hälften bekostas genom
premielån. Det torde vara otvivelaktigt, att de förbättringar, för
vilka premielån enligt ovan skulle komma att utgå, ofta ställde sig avsevärt
dyrare än nyssnämnda belopp, och det vore därför även jordbruksutredningens
uppfattning, att ifrågavarande statsbidrag, för att premielånen
skulle kunna i ökad grad uppmuntra till förbättringsarbeten, behövde
väsentligt höjas. Enligt jordbruksutredningens mening borde sålunda
statsbidrag till premielån kunna utgå med högst 250 kronor i varje
särskilt fall.
Det hade förut påvisats, att de statsmedel, som hittills ställts till förfogande
för premielåneverksamheten, visat sig otillräckliga, i det dels
premielån icke kunnat utdelas till alla därtill kvalificerade, dels lånen
stundom måst sättas alltför låga i förhållande till kostnaden för avsett
arbete. Redan vid den omfattning, premieringsverksamheten flir närvarande
ägde, förelåge alltså behov av ökade anslag för ifrågavarande
ändamål. Genom den utvidgning av verksamheten och den höjning avstatsbidragens
maximigräns, som ovan förordats, bomme berörda behovav
högre statsanslag givetvis att i avsevärd grad ökas. Några närmare
kalkyler rörande behovets storlek kunde svårligen utföras i brist på direkta
hållpunkter för en uppskattning av det antal jordbruk, som årligen
kunde komma i fråga för premiering, samt arten och omfattningen av de
förbättringar, för vilkas verkställande premielån skulle utgå som bidrag.
Med hänsyn till det stora antal mindre jordbruk, som vore i behov av förbättringar
i de avseenden, varom här vore fråga, samt vikten av kraftigt
understöd för ett snabbare framåtskridande på förevarande område, ansåge
emellertid jordbruksutredningen, att det som bidrag för premiering
av mindre jordbruk utgående statsanslaget borde höjas med ett sådant
belopp, att en betydligt mera effektiv och omfattande premieringsverk
samhet än hittills möjliggjordes. Den för ändamålet behövliga höjningen
ville jordbruksutredningen tillsvidare, innan närmare erfarenhet vunnits
rörande behovets storlek, anslå till 350,000 kronor ärligen, vilket be
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 4
Kungl. Majda proposition Nr 65.
lopp syntes böra upptagas i riksstaten såsom förstärkning av anslaget till
höjande av det mindre jordbruket, från vilket statsbidragen till premieringsverksamheten
för närvarande utginge.
Härefter Ilar jordbruksutredningen angivit vissa synpunkter, som utredningen
ansett böra vinna beaktande i fråga örn premierings verksamhetens
bedrivande, åsyftande att härutinnan åvägabringa större enhetlighet
än nu vore fallet samt uppställande av vissa särskilda krav för
att ett jordbruk över huvud skulle kunna anses prisvärdigt.
Jordbruksutredningen har även berört nuvarande praxis med avseen
de å utdelningen av penningpris. Denna syntes utredningen delvis mindre
lämpad för de syften, premieringsverksamheten syntes böra tjäna. Enligt
gällande bestämmelser kunde ett och samma jordbruk prisbelönas
ända till 5 gånger, vilket, då blott tre prisgrader (l:a, 2:a och 3:e pris)
förekomme, innebure, att samma penningpris kunde erhållas två gånger
utan att jordbrukets prisvärdighet i högre grad förändrats mellan pristilldelningarna.
Enligt jordbruksutredningens mening vore denna anordning
icke tillfredsställande med hänsyn till prisbelöningens syfte att
utgöra en sporre till fortsatta förbättringar. En mera ändamålsenlig
princip syntes vara, att sedan jordbruk belönats med 3:e eller 2:a pris,
ytterligare pris ej utginge, förrän förbättringar vidtagits av den betydenhet,
att högre pris befunnes motiverat. Utdelning av l:a pris syntes
dock böra kunna ske två gångar. Bland villkor, som syntes böra uppställas
för erhållande av 2:a pris, ville jordbruksutredningen särskilt
nämna ordnandet av enklare bokföring rörande driftkostnaderna samt
verkställandet av provmjölkningar, då härigenom ett material av stor
vikt bland annat för premieringsnämndernas bedömningsarbete skulle erhållas.
Beträffade premielånen vore det i främsta rummet denna del av premieringsverksamheten,
som enligt jordbruksutredningens mening borde
stödjas genom ökade anslag. Sålunda syntes utdelningen av penningpris
och premielån principiellt sett böra ske i sådan proportion, att föreliggande
behov av premielån i första hand bleve tillgodosedda. Med avseende
på premieringens verkställande ville jordbruksutredningen även
framhålla vikten av att, såsom föreslagits av utredningsmännen för den
lägre lantbruksundervisningens ordnande, bestämmelse intoges i reglementet
att premieringsnämnd icke måtte fatta beslut rörande utdelande
av penningpris och premielån, förr än samtliga premieringsresor inom
vederbörande underdistrikt för årets avslutats. Berörda förfarande torde
för närvarande icke genomgående praktiseras av hushållningssällskapen
men vore tydligen erforderligt för erhållande av den fullständiga överblick
bland annat över behovet av premielån, som en ändamålsenlig fördelning
av desamma förutsatte. Slutligen funne sig jordbruksutredningen
böra framhålla, att för vinnande av lämplig enhetlighet och planmässighet
vid premieringsverksamhet behov syntes föreligga av mera verksam
tillsyn och kontroll än hittills.
Jordbruksutredningen har i fråga örn åtgärder för det mindre jordbrukets
höjande hemställt, att sådan ändring måtte företagas i reglementet
för premieringen av mindre jordbruk, att, utom gödselvård inom- eller
utomhus och avdikning, jämväl beteskultur må räknas till de ändamål,
för vilka premielån kunna utdelas utan särskilt medgivande av lant
-
Kungl. Majda proposition Nr 65.
15
bruksstyrelsen, att maximibeloppet för av staten lämnat bidrag till premielån
måtte höjas från nuvarande 125 till 250 kronor, samt att till för
stärkning av anslaget till höjande av det mindre jordbruket för budget
året 1931/1932 måtte anvisas ett belopp av 350,000 kronor, avsett att an
vändas som statsbidrag till premielån vid premiering av mindre jord
bruk.
I utlåtande den 6 december 1930 över jordbruksutredningens förslag
har lantbruksstyrelsen anfört följande.
Beträffande jordbruksutredningens förslag i vad avser premiering av
mindre jordbruk syntes detta åsyfta huvudsakligen dels beredande av
möjlighet att höja de belopp, som av statsmedel kunna utgå såsom
premielån, dels ock en ökning av det till premiering av mindre jordbruk
avsedda statsanslaget. Vid behandlingen av dessa frågor framställde
utredningen emellertid vissa erinringar mot gällande bestämmelser
rörande premiering av mindre jordbruk, erinringar som dock för närvarande
endast på en punkt utmynnade i förslag till ändring av i ämnet
gällande reglemente.
Jordbruksutredningen funne stadgandet örn de ändamål, vartill premielån
finge utgå. för snävt och föresloge, att premielån förutom för nu
författningsenligt stadgade ändamål måtte utan lantbruksstyrelsens medgivande
kunna utgå jämväl till betesförbättring. I detta sammanhang
erinrade utredningen, att också de utredningsmän, som handhaft utredningen
angående den lägre lantbruksundervisningen, ansett berörda stadgande
för snävt och ifrågasatt, att jämväl stenröjning, betesförbättring
eller annan varaktig förbättring måtte upptagas bland de ändamål, för
vilka hushållningssällskap utan särskilt medgivande finge tilldelas premielån.
Av jordbruksutredningens yttrande syntes emellertid framgå,
att utredningen icke tolkat reglementets bestämmelser på denna punkt pä
samma sätt som lantbruksstyrelsen. Utredningen yttrade nämligen, att
meningen med dess förslag örn utdelande av premielån jämväl till betesförbättring
vore, att sådant lån skulle kunna utgå utan lantbruksstyrelsens
medgivande i varje enskilt fall. Så hade lantbruksstyrelsen emellertid
icke tillämpat ifrågavarande bestämmelse. Styrelsen hade nämligen
medgivit hushållningssällskap, som anhållit därom, rätt att bevilja
premielån jämväl till betesförbättring, varvid styrelsen dock meddelat
vissa bestämmelser härför i syfte att så vitt möjligt säkerställa, att sådant
lån endast utlämnades, där förutsättning torelåge för åstadkommande
av ett bestående förbättringsarbete. Då lantbruksstyrelsen på sin tid
avgav förslag till gällande bestämmelser i ämnet, ansåg styrelsen visserligen,
att jämväl andra än de i författningen föreslagna förbättringsändamålen
borde kunna bliva föremål för premielån, men att, då i många
fall — såsom just i fråga örn betesförbättring — ett utfört arbete kunde
vara av så olika beskaffenhet och värde för framtiden, en premielångivning
borde ske endast under för olika slag av sådana förbättringar särskilda
villkor, vilka icke lämpligen kunde i reglementet fastställas. Det
sätt, varpå ifrågavarande stadgande sålunda tillämpades, syntes knappast
ägnat att vålla svårigheter, därest den allmänna förutsättningen
för beviljande av premielån, eller att sådant lån skulle avse verklig förbättring
av bestående värde, skulle vidmakthållas. Enligt lantbrukssty
-
Laittbmkssty
reisen den
6‘ december
1930.
16
Kungl. Majlis proposition Nr 65.
relsens förmenande syntes någon ändring av bestämmelserna på denna
punkt icke vara av behovet påkallad.
Till granskning upptoge jordbruksutredningen vidare bestämmelserna
rörande beviljande av premielån och penningpris i allmänhet och framholle,
utan att framställa något direkt förslag, att premielån icke borde
få utgå till redan premierat jordbruk, samt att penningpris av samma
grad icke borde kunna tilldelas mer än en gång. Ehuru utredningen således
icke direkt påyrkat ändring av gällande bestämmelser i nämnda
båda avseenden, ansåge sig lantbruksstyrelsen dock böra framhålla, att
styrelsen här icke kunde dela utredningens uppfattning. Från början
torde premielånen i stor utsträckning hava varit avsedda för ytterligare
förbättring av redan premierat jordbruk i syfte bland annat att så småningom
skapa ett antal särskilt högt stående mönsterjordbruk. Då det
sedermera befanns önskvärt, att antalet premierade jordbruk ökades och
att denna gren av statens verksamhet vann ökad anslutning från allmän
hetens sida, hade premielånen i betydande utsträckning tilldelats jämväl
andra välskötta jordbruk, som anslöte sig till premieringen, i syfte att
genom dylika lån sätta dessa i stånd att nå en sådan standard, att de
kunde bliva föremål för verklig premiering. Att därför utesluta redan
premierat mindre jordbruk från tilldelning av premielån vore enligt lantbruksstyrelsens
förmenande ett missgrepp, som bleve av ännu större räckvidd,
örn möjligheten till erhållande av mer än ett penningpris av samma
grad samtidigt borttoges. Premielånen vore enligt lantbruksstyrelsen*
förmenande av lika stor betydelse för höjande av ett med tredje pris belönat
jordbruk till standarden för andra pris som för åstadkommande
överhuvudtaget av premieringsbara jordbruk. Då emellertid av utredningens
yttrande syntes framgå, att utredningen linde för avsikt att senare
inkomma med förslag till premieringens verkställande, torde lantbruksstyrelsen
i sådant sammanhang få tillfälle att närmare ingå på
dessa frågor.
Örn lantbruksstyrelsen sålunda beträffande premieringsarbetets utförande
i vissa avseenden hyste en mot jordbruksutredningen avvikande
mening, delade styrelsen däremot till fullo utredningens uppfattning, att
premielånen vore att anse såsom en mycket viktig faktor vid premiering
av mindre jordbruk och att de medel, som statsverket ytterligare kunde
komma att ställa till denna verksamhets förfogande, borde i första hand
avse denna del av verksamheten.
En undersökning av ett utav utredningen framlagt statistiskt matei
vial för de båda senast förflutna åren eller 1928 och 1929 gåve vid handen,
dels att medeltalet för de utdelade premielånens belopp varit respektive
83 och 85 kronor, dels ock ätt vartdera året eirka 900 till premiering
anmälda .jordbruk icke kommit i åtnjutande av premielån.
Av de utdelade lånen folie huvudparten eller cirka "U under rubriken
gödselstäder. Dä även för ett mindre jordbruk med en åkeraeral av 2—5
hektar kostnaderna för anläggning av en enkel, cementerad gödselstad,
inklusive urinbrunn, enligt vad lantbruksstyrelsen inhämtat vore så stora,
att premielånens maximibelopp endast delvis täckte den del av kostnaderna
eller hälften, vartill dylika lån författningsenligt finge uppgå, vore
det uppenbart, att nuvarande för ändamålet tillgängliga anslag icke inedgåve
utdelning av premielån i deli omfattning, gällande bestämmelser
skulle kunna föranleda. Samma förhållande som i fråga om lån till gödselstäder
torde med ali säkerhet gälla jämväl i fråga örn flertalet pre
-
17
Kungl. Majlis proposition Nr 65.
mielån av annan typ. Orsaken till denna begränsning av premielånen
syntes lantbruksstyrelsen vara att söka i bristande medelstillgång samt
däri, att vederbörande premieringsnämnder ansett det ur det allmännas
synpunkt fördelaktigt att med premielån till lägre belopp, än författningen
medgåve, få största möjliga antal förbättringar utfört. Örn de
premielån, som under nämnda två år beviljats, skulle hava utgått till
medgivet maximum, hade statsmedel erfordrats till belopp, som med i
runt tal 75,000 kronor överstege det till premieringsändamål anvisade.
Att en så stor del av de till premieringen anmälda mindre jordbruken
— såsom anförts cirka 900 eller inemot 1U av hela det anmälda antalet —
icke kommit i åtnjutande av premielån, torde också i huvudsak vara att
ållskriva bristande medelstillgäng. Även örn man måste förutsätta, att
vissa av dessa jordbruk redan förut kommit i åtnjutande av premielån
i sådan omfattning, att ytterligare sådant icke ansetts skäligen böra utgå,
och att vissa andra jordbruk icke ansetts så välskötta, att förutsättning
för uppmuntran i form av premielån ansetts föreligga, syntes det lantbruksstyrelsen
dock kunna förutsättas, att, örn medel i tillräcklig omfattning
stått till förfogande, ytterligare cirka 50,000 kronor skulle hava åtgått
för att inom ramen av gällande bestämmelser tillfredsställa föreliggande
behov. Då emellertid ökad medelstillgång enligt lantbruksstyrelsen
förmenande måste medföra en givetvis önskvärd större livaktighet
på området, syntes starka skäl föreligga för en höjning av det till
premielån avsedda statsanslaget med ytterligare 25,000 kronor.
Enligt lantbruksstyrelsens ovan gjorda beräkningar skulle således för
ett fullt tillfredsställande ordnande av premieringen utav det mindre
jordbruket inom ramen för gällande bestämmelser, utöver nu för ändamålet
tillgängliga medel, erfordras sammanlagt 150,000 kronor.
En höjning av anslaget med detta belopp funne lantbruksstyrelsen högeligen
önskvärd. Av jordbruksutredningens statistiska uppgifter framginge,
att premielånen trots sin av bristande medelstillgång föranledda
begränsning varit ett synnerligen kraftigt medel att öka tillgången på
bland annat väl ordnade gödselstäder. Cirka 1,200 ordnade dylika syntes
årligen på detta sätt komma till stånd och man torde kunna förutsätta,
att detta antal komme att avsevärt stegras, örn ökad medelstillgång därtill
beredde möjlighet.
Lantbruksstyrelsen fann det alltså i första hand önskvärt, att en vidgad
verksamhet på förevarande område inom ramen för gällande bestämmelser
möjliggjordes genom ökade anslag. Syftet med hela denna verksamhet
måste nämligen enligt lantbruksstyrelsens förmenande vara att åstadkomma
förbättringar å de mindre jordbruken i möjligast största omfattning
utan att alltför tungt belasta statsverkets ekonomi. Av vad redan
anförts framginge, att erfarenheten syntes giva vid handen, att redan
premielån till nu medgivet maximibelopp innebure den eggelse till sjiilvverksamliet,
som hela premieringsverksamheten av mindre jordbruk ytterst
torde avse. Lantbruksstyrelsen anför vidare:
Jordbruksutredningen föresloge emellertid, såsom nämnt en höjning av
maximibeloppet för av statsmedel utgående premielån från 125 kronor
till 250 kronor eller med 100 procent. Av vad lantbruksstyrelsen ovan
anfört torde framgå, att premielånens nuvarande maximibelopp i regel
icke — såsom författningen medgåve — täckte halva kostnaden för av
Biliang
till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 33 haft. (Nr 63.) 2
18
Kungl. May.ts proposition Nr 65.
sedd förbättring. Skulle så kunna ske, syntes det givetvis vara erforderligt,
att maximibeloppet höjdes i den omfattning, jordbruksutredningen
föreslagit. Ställdes emellertid medel till förfogande, så att alla jordbruk,
som anmälts till premiering och befunnits kunna tilldelas premielån
av statsmedel, i regel skulle kunna erhålla hälften av den för förbättringen
beräknade kostnaden, torde man också enligt under hand
gjorda undersökningar av lantbruksstyrelsen få räkna med, att premielån
i allmänhet skulle komma att utgå med det förhöjda maximibeloppet.
Hela denna verksamhet, som såsom lantbruksstyrelsen redan anfört
hittills i huvudsak torde hava avsett att vara av eggande och uppmuntrande
natur, skulle emellertid enligt styrelsens förmenande därmed övergå
till en mera rent understödjande form. Därest av jordbruksutredningen
härutinnan anförda synpunkter skulle i allo tillgodoses, syntes
det för övrigt, som örn det för ändamålet av utredningen beräknade anslagsbeloppet
icke vore tillräckligt högt. Örn den enligt lantbruksstyrelsen
mening viktigaste synpunkten på denna fråga, eller att ett så stort
antal förbättringar som möjligt bomme till stånd, icke skulle åsidosättas,
syntes det styrelsen, som örn man för premieringsändamål skulle
bliva nödsakad att beräkna ett dubbelt så stort belopp, som styrelsen enligt
ovan gjorda kalkyler funnit erforderligt för ett tillfredsställande
ordnande av premieringen med bibehållande av nu föreskrivet maximibelopp
av premielån. Då lantbruksstyrelsen sålunda förutsatte, att därest
de av styrelsen föreslagna grunderna för beviljande av lån skulle tilläm
pas, nu för ifrågavarande ändamål utgående belopp måste höjas med
150,000 kronor eller från 155,000 kronor till 305,000 kronor, skulle ett godkännande
av jordbruksutredningens förslag medföra krav på en höjning
av anslaget med cirka 450,000 kronor.
Att, utan att samtidigt i tillräcklig omfattning öka det för premieringsändamål
avsedda statsanslaget, höja maximibeloppet av premielån,
skulle enligt lantbruksstyrelsen förmenande innebära en risk, att huvudsyftet
med premieringen i viss mån kunde komma att äventyras. Det
torde nämligen icke vara uteslutet, att vederbörande premieringsnämnder
under sådana förhållanden framför allt bomme att tillse, att de mindre
jordbruk, som de funne i första hand böra komma i åtanke vid tilldelande
av premielån, finge sig tilldelade högsta möjliga belopp. Under
sådan förutsättning skulle då medel fortfarande saknas för den av lantbruksstyrelsen
såsom högeligen önskvärd ansedda utsträckningen av denna
verksamhet till ett större antal mindre jordbruk.
Med hänsyn till vad sålunda anförts och särskilt de betydande krav,
en sådan åtgärd skulle ställa på statskassan, funne sig styrelsen för närvarande
icke böra tillstyrka den av jordbruksutredningen föreslagna höjningen
av premielånens maximibelopp.
I sin skrivelse den 8 november 1930 till Kungl. Majit med utlåtande
över betänkande angående ordnande av den lägre lantbruksundervisningen
hemställde lantbruksstyrelsen, att extra reservationsanslaget till höjande
av det mindre jordbruket måtte uppdelas under två titlar »premiering
av mindre jordbruk» och »lantbruksundervisning för en större allmänhet».
Lantbruksstyrelsen hade tillika föreslagit, att av det nu utgående anslaget
om 325,000 kronor ett belopp av 225,000 kronor måtte uppföras under
förstnämnda titel. I anledning av vad lantbruksstyrelsen ovan anfört,
ansåge sig styrelsen, med vidhållande av sitt förslag angående uppdelning
av anslaget till höjande av det mindre jordbruket, böra föreslå,
19
Kungl. Martts proposition Nr 65.
att till premiering av mindre jordbruk måtte för budgetåret 1931/1932 av
riksdagen äskas ett anslag av 375,000 kronor.
Statskontoret, som icke särskilt ingått på de i anslaget till höjande av statskontoret.
det mindre jordbruket innefattade olika åtgärderna, har såsom allmänt
yttrande anfört följande.
Vad anginge de av jordbruksutredningen föreslagna ändringarna i
reglementet den 4 oktober 1929 (nr 350) för med statsmedel understödda
åtgärder till höjande av det mindre jordbruket och kungörelsen samma
dag (nr 351) angående statsbidrag till dylika åtgärder, funne sig statskontoret
böra biträda vad lantbruksstyrelsen i sådant avseende anfört i
sitt i ärendet avgivna utlåtande. Likaledes kunde statskontoret i stort
sett ansluta sig till nämnda styrelses förslag beträffande de anslagsmedel,
vilka för budgetåret 1931/1932 skulle beviljas för ifrågavarande ändamål.
Statskontoret ansåge sig emellertid icke kunna tillstyrka en sådan
ökning av dessa anslagsmedel, att på grund därav till höjande av
det mindre jordbruket — vare sig de härför avsedda medlen komma att
uppdelas å två riksstatsanslag, nämligen ett till premiering av mindre
jordbruk och ett till lantbruksundervisning för en större allmänhet, eller,
såsom hittills, i ett anslag uppfördes i riksstaten — för nästkommande
budgetår skulle behöva anvisas sammanlagt högre belopp än det av
Kungl. Majit i innevarande års statsverksproposition beräknade eller
450,000 kronor.
Lantbruksundervisning för en större allmänhet.
Studieresor.
Med avseende å studieresorna hava de av de lägre lantbruksundervis- Lägre jant.
ninqssakkunniga föreslagna ändringarna i huvudsak följande innebörd. brnksunder
vismngssak
Den
nuvarande uppdelningen i kortare resor (hembygdsresor) och knnniga.
längre resor har bibehållits. Förslaget innebär en inskränkning i fråga
örn rätten att deltaga i längre resor till att endast avse sådana personer,
som kunna förväntas få verkligt utbyte av sådan resa. Längre resa har
föreslagits kunna utsträckas icke blott, såsom hittills, till Norge och Danmark
utan jämväl till Finland.
Enligt gällande bestämmelser åligger det hushållningssällskapets förvaltningsutskott
att ordna studieresor och fastställa plan för dem. Enligt
utredningens förslag skulle den särskilda undervisningsnämnd, som
enligt sakkunnigas förslag skulle finnas inom varje hushållningssällskaps
område för den lägre lantbruksundervisningens ordnande, (se betänkandet
sid. 603) fastställa resplan, varjämte förvaltningsutskottet vid anordnande
av resor i övrigt skulle hava att följa av nämnden lämnade föreskrifter.
I fråga örn valet av deltagare i studieresa avser förslaget, att samarbete
skulle äga rum mellan förvaltningsutskott, premieringsnämnd för mindre
jordbruk och egnahemsnämnd, varjämte företrädesrätt till deltagande
skulle tillkomma i premiering av mindre jordbruk deltagande jordbrukare
eller egnahemslåntagare samt deras familjemedlemmar.
I fråga örn statsbidrag till studieresor gäller för närvarande, att sådant
bidrag utgår endast för resor inom landet, samt att ersättningen avser
endast själva resekostnaden, vilken helt gäldas av statsmedel utom
20
Kungl. Majlis proposition Nr 65.
Hushållnings
sällskapen.
lantbruks
styrelsen.
ifråga om användande av häst, motorfordon eller rodd, där statsbidrag
utgår endast med halva kostnaden och högst med 5 öre per kilometer och
resedeltagare. Förslaget innebär nu den ändringen härutinnan, att statsbidrag
skulle kunna utgå till täckande av resekostnaderna till grannländerna
samt biljettkostnaden vid resa å järnväg inom sådant land,
varjämte ifråga örn statsbidrag vid användande av häst, motorfordon
eller rodd, bidraget skulle höjas till två tredjedelar av kostnaden, dock
högst 7 öre per kilometer och deltagare i resan.
Utredningen beräknar det årliga behovet av statsbidrag till studieresor,
varom här är fråga, till 60,000 kronor.
Ledamoten friherre Lilliecreutz har reservationsvis föreslagit, att statsbidrag
skulle utgå endast för anordnande av kortare resor, och har såsom
motiv härför åberopat dels den numera ökade tillgången till studievärda
jordbruk inom landets olika delar, dels ock den betydelse ur undervisningssynpunkt
som läge däri, att betingelserna vid studiejordbruken vore
såvitt möjligt likartade med dem, som förekomma i de studerandes egen
hemort.
Hushållningssällskapens förvaltningsutskott hava i regel reagerat mot de
sakkunnigas förslag, att egnahemslåntagare och jordbrukare, som deltaga
i premieringen av mindre jordbruk, skulle äga företräde vid uttagandet av
deltagare i studieresa. Studieresornas anordnande, planläggning o. d.
borde såsom hittills ankomma på hushållningsällskapen.
Lantbruksstyrelsen har funnit vad som reservationsvis anförts angående
de kortare resornas större betydelse ur undervisningssynpunkt i hög
grad beaktansvärt samt anför härom vidare.
De av reservanten anförda synpunkterna talade enligt lantbruksstyrelsen
förmenande snarare för ett uteslutande ur bestämmelserna av
resor utom Sverige än för ett utsträckande därav jämväl till Finland.
Kesor utom Sverige, framför allt där fråga, såsom nu vore fallet, vore
örn personer, som antingen icke alls eller endast med svårighet kunde
förstå det främmande språk, som talades, bleve enligt lantbruksstyrelsens
förmenande ofta nog mera nöjesresor än egentliga studieresor. Då med
den utveckling, jordbruket inom Sverige fått, lämpliga studieföremål numera
i tillräcklig utsträckning och enligt lantbruksstyrelsens förmenande
av fullt samma värde ur studiesynpunkt förefunnes inom landet, ansåge
styrelsen sig böra föreslå, att medgivandet att utsträcka resorna utom
Sverige måtte utgå ur ifrågavarande författning.
Då lantbruksstyrelsen icke kunde ansluta sig till de sakkunnigas förslag
örn inrättande av en särskild undervisningsnämnd i föreslagen form,
kunde lantbruksstyrelsen givetvis icke heller tillstyrka förslaget, att befogenheten
att fastställa resplan skulle överflyttas till denna nämnd. Under
alla förhållanden måste lantbruksstyrelsen avstyrka varje bestämmelse,
som skulle innebära skyldighet för hushållningssällskaps förvaltningsutskott
att följa av en sådan nämnd lämnade direktiv för anordnande
av studieresor.
Av vad lantbruksstyrelsen redan anfört rörande lämpligheten av ett
utsträckande av studieresor till grannländerna framginge, att styrelsen
21
Kungl. Maj-.ts proposition Nr 65.
måste bestämt avstyrka förslaget, att statsbidrag skalle utgå till täckande
av utgifter, som förorsakades av resor utom Sverige.
Med anledning av förslaget örn ändrade bestämmelser ifråga örn statsbidrag
till resa, som verkställdes med häst, motorfordon eller rodd, ansåge
sig lantbruksstyrelsen böra erinra örn sin skrivelse till Kungl. Majit den
11 oktober 1927 med förslag till proposition angående anslag för budgetåret
1928/1929 till höjande av det mindre jordbruket. Däri ifrågasattes
bland annat sådan ändring av då gällande bestämmelser, att större frihet
skulle lämnas vid valet av transportmedel, samt att i samband därmed
högsta statsbidraget per kilometer och resande skulle sänkas från 6
öre till 5 öre. Detta förslag vann statsmakternas gillande. De av utredningen
nu föreslagna bestämmelserna pa detta område innebuie dels en
ökning av de utav statsmedel utgående bidragen, dels en avvikelse från
den eljest allmänt genomförda regeln, att där viss verksamhet bedreves
under samarbete mellan staten och hushållningssällskapen, kostnaderna
skulle lika delas dem emellan. En avvikelse från denna senare regel syntes
lantbruksstyrelsen kunna medföra mindre önskvärda konsekvenser.
Enligt styrelsens förmenande borde, därest hushållningssällskapens ekonomi
för tungt belastades genom tillämpning av denna regel, frågan ordnas
genom ökning av sällskapens allmänna bidrag. Lantbruksstyrelsen
ville i detta sammanhang erinra, att inom styrelsen för närvarande påginge
en av Kungl. Majit anbefalld utredning angående sällskapens ekonomi
och eventuella behov av ökat allmänt statsbidrag.
Under sådana förhållanden och då utredningen icke syntes hava visat,
att gällande bestämmelse om maximering av statsbidraget till 5 öre medförde,
att sällskapen åtminstone i någon större omfattning finge gälda
mera än halva den resekostnad, varom här vöre fråga, ansåge sig lantbruksstyrelsen
icke kunna tillstyrka någon ändring av gällande bestämmelser
på denna punkt.
I övrigt hade lantbruksstyrelsen ingen annan erinran att göra emot
utredningens förslag rörande studieresor, än att det med hänsyn till vad
styrelsen ovan anfört örn hittills vunnen erfarenhet rörande medelsåtgången
syntes, som om ett anslagsbelopp för ändamålet av 50,000 kronor
skulle vara tillfyllest.
I fråga örn undervisning för i mindre jordbruk deltagande män och
kvinnor innefatta de av lägre lantbr liksander visning ssakkunnig a föreslagna
bestämmelserna, jämförda med do nu gällande, i huvudsak följande.
Förevarande undervisning, som enligt nuvarande bestämmelser anordnas
av hushållningssällskapen, vilka äga fastställa plan för samma
undervisning, skulle enligt förslaget anordnas genom hushållningssällskap.
lantmannaskola, lantbruksskola eller lanthushållsskola. Planerna
för undervisningen skulle fastställas av den utav utredningen föreslagna
särskilda undervisningsnämnden.
För att bereda större frihet med avseende särskilt å anordnande av
specialkurser föreslås borttagande av ordet »mindre» framför jordbrukare
under framhållande därvid emellertid, att huvudsyftet likviil fortfarande
skulle vara att främja det mindre jordbruket.
Rörande kursernas anordning märkes, att för allmänheten tillgängliga
kurser skulle kunna anordnas under såväl kortare som längre tid än
nu är fallet; att de hittills för särskilt antagna manliga elever {inordnade
kurserna skulle bliva tillgängliga även för kvinnor och att möjlighet att
Undervisning.
Lägre Janttruksundervisningssakkunniga.
Hushållning»-
sällskapen.
Lantbruks
styrelsen.
22 Kungl. May.ts proposition Nr 65.
anordna sådana kurser under såväl avsevärt kortare som längre tid än
nu skulle öppnas; samt slutligen att beträffande kurser för särskilt antagna
kvinnliga elever större frihet lämnades såväl ifråga örn kursernas
längd som syfte. Minimitiden för kurs, avsedd för en större allmänhet,
skulle minskas från sex till tre dagar och tiden för kurs ej få utsträckas
över fyra veckor. Vid den längre kursen för särskilt antagna elever, vilken
kurs skulle kunna anordnas icke blott såsom enbart teoretisk kurs
utan ock i förening med praktiska övningar, borde vederbörande äga rätt
att medtaga allenast ettdera av ämnena jordbrukslära och husdjursskötsel.
Enligt gällande bestämmelser skall sådan kurs omfatta båda dessa
ämnen. Med den kortare kursen med särskilt antagna elever (specialkurs)
skulle vara förenad större frihet med avseende å ämnesval och
omfatta minst tre dagar och högst sex veckor (nu minst sex, högst tolv
dagar). För specialkurs med särskilt antagna kvinnliga elever föreslås
minimitiden sänkt från sex till tre dagar.
Statsbidrag till sådan undervisning, varom här är fråga, som enligt
gällande bestämmelser utgår med hälften av kostnaden, skulle enligt förslaget
kunna utgå med två tredjedelar därav.
Utredningen beräknar det totala årliga anslagsbehovet för ifrågavarande
undervisning till 150,000 kronor.
Hushållningssällskapens förvaltningsutskott hava, bland annat, i flertalet
fall framhållit, att undervisningen i fråga borde även i fortsättningen
handhavas av hushållningssällskapen. De sakkunnigas förslag att
överlämna ledandet av denna undervisning åt en fristående undervisningsnämnd
finna förvaltningsutskotten i regel mindre välbetänkt.
Utredningens formulering av ändamålet med förevarande undervisning
har lantbruksstyrelsen funnit lämplig. Denna undervisning vöre
enligt styrelsen icke någon speciell småbruksundervisning utan en undervisning
för jordbruket i allmänhet. Särskilt vore detta fallet med
det flertal specialkurser, som redan anordnats och som efter genomförande
av utredningens föreliggande förslag torde kunna förväntas komma
till stånd i ännu större omfattning. Detta förhållande utgjorde enligt
lantbruksstyrelsens förmenande en ytterligare anledning att, såsom styrelsen
redan ovan föreslagit, skilja bestämmelserna rörande denna undervisning
från de föreskrifter, som gällde premiering av mindre jordbruk.
Lantbruksstyrelsen anför vidare följande.
Till utredningens förslag, att det skulle stå styrelserna för lantmanna-,
lantbruks- och lanthushållsskolor fritt att på eget initiativ ordna undervisning
av förevarande slag, kunde lantbruksstyrelsen däremot icke ansluta
sig. En sådan bestämmelse syntes, frånsett andra olägenheter, i
hög grad vara ägnad att bringa oreda i undervisningsförhållandena. Enligt
lantbruksstyrelsens förmenande borde handhavandet av frågan örn
den mera fria och av författningsbestämmelser jämförelsevis obundna
undervisningen för en större allmänhet fortfarande handhavas av en enda
till respektive hushållningssällskap hörande organisation. En sådan anordning
syntes styrelsen vara en nödvändig förutsättning för att reda
och planmässighet i denna undervisning skulle komma till stånd. Då
23
Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.
lantbruksstyrelsen, såsom redan nämnts, icke kunde ansluta sig till utredningens
förslag om särskilda undervisningsnämnder, borde enligt styrelsens
förmenande handhavandet av denna undervisning överlåtas åt eto
hushållningssällskapens särskilda organ. Då lantbruksstyrelsen delade
utredningens uppfattning, att hushållningssällskapens unaervisande verksamhet
borde ordnas bättre än hittills, ämnade styrelsen i samband med
behandlandet av frågan örn sagda nämnd föreslå vissa bestämmelser, som
klarlade, huru dessa frågor borde enligt styrelsens förmenande handhavas,
varvid styrelsen bland annat komme att föreslå, att landsting, som
ekonomiskt stödde undervisningen, jämväl skulle beredas möjlighet att
deltaga i ledningen av densamma. _
Lantbruksstyrelsen^ ställningstagande till utredningens förslag till ordnande
av ifrågavarande undervisning förestavades emellertid icke enbart
av önskvärdheten utav ett enhetligt ordnande av denna fråga. Hela formen
för undervisningen med delat ekonomiskt ansvar gjorde det enligt
styrelsens förmenande i hög grad olämpligt att anförtro ordnandet av densamma
åt skolstyrelserna. Skolstyrelserna torde i regel sakna möjlighet
att uppbringa erforderligt lokalt bidrag till undervisningskostnaderna
annat än i form av anslag från hushållningssällskap eller landsting. Där
detta vore fallet, syntes allt tala för att sällskapen eller deras organ för
handliavande av undervisningen lämpligen borde stå som anordnare av
ifrågavarande kurser. Det kunde nämligen enligt lantbruksstyrelsens
förmenande icke undvikas, att, örn frihet att efter eget skön ordna dj lika
kurser lämnades skolornas styrelser, en önskan att utvidga undervisningen
och bereda lärarpersonalen ökade inkomster komme att medföra försök
till anordnande av kurser, utan att det ekonomiska underlaget härför
vore fullt säkerställt. Då inga normer för gäldandet av kostnaderna föreslagits
elier syntes kunna fastställas, torde det — där skolstyrelse själv
skulle svara för det lokala bidraget — kunna befaras, att dylikt bidrag
komme att förefinnas mera på papperet än i verkligheten. Kurskostnaderna
bleve nämligen i hög grad beroende av de kostnader, varmed skolstyrelse
belastade kursen för utgifter, som vore beroende av styrelsens
beslut. , . .
Under förutsättning att anordnandet av förevarande undervisning överlämnades
åt hushållningssällskapen eller dess organ, hade lantbruksstyrelsen
intet att erinra mot de föreslagna ändringarna ifråga örn olika
slag av kurser. Med lantbruksstyrelsens uppfattning om vad som ur undervisningssynpunkt
vore ändamålsenligast sammanfölle utredningens
förslag, i vad det åsyftade att lämna hushållningssällskapen största möjliga
frihet att ordna undervisningen efter lokala förhållanden. Den storsta
garanti, att jämväl statens intressen härvid skulle komma att tillgodoses,
syntes lantbruksstyrelsen ligga däruti, att sällskapen själva vore
ekonomiskt intresserade i undervisningens anordnande.
Lantbruksstyrelsen hade härmed kommit till frågan örn statsbidraget
till undervisningen. Såsom redan nämnts avsåge de sakkunnigas förslag
härutinnan den förändringen, att statsbidraget, som hittills utgått med
hälften av den verkliga kostnaden, skulle höjas till två tredjedelar av
densamma. Detta förslag hade samma innebörd som de sakkunnigas av
lantbruksstyrelsen förut avstyrkta förslag örn en liknande uppdelning
!iv vissa resekostnader vid av hushållningssällskapen anordnade studieresor.
Lantbruksstyrelsen funne det principiellt olämpligt och med hänsyn
till sina konsekvenser mindre önskvärt att frångå gällande regel om
24
Upplysnings
verksamhet.
Frågan om
författningsbestämmelser.
Kungl. Maj-.ts proposition Nr 65.
lika ekonomiskt stöd från statens och hushållningssällskapens sida för
av dem vidtagna anordningar till jordbrukets främjande och ansåge sig
därför böra avstyrka förslaget härutinnan. Såsom redan förut anförts,
funné lantbruksstyrelsen det mera lämpligt att, därest den av styrelsen
omförmälda utredningen beträffande hushållningssällskapens behov av
ökat statsunderstöd skulle giva vid handen, att sådant vore erforderligt,
höja det allmänna anslaget till hushållningssällskapen, så att dessa bereddes
möjlighet att täcka sin hälft av kostnaderna.
Det av utredningen för ifrågavarande undervisning beräknade årliga
tillskottet av statsmedel kunde, därest lantbruksstyrelsen förslag angående
fördelning av kostnaderna vunne gillande, sänkas till 112,500 kronor.
Då emellertid statsbidraget till denna undervisning hittills icke uppgått
till högre belopp än 50,000—60,000 kronor årligen, syntes det lantbruksstyrelsen
fullt tillräckligt, örn det årliga anslagsbehovet tillsvidare, intill
dess erfarenheten visat, att större behov vore för handen, beräknades till
100,000 kronor. Även örn en önskvärd utvidgning av denna undervisningsverksamhet
skulle komma till stånd genom nu föreslagna föränd
ringar, syntes det styrelsen, som örn till och med detta belopp först efter
någon tid skulle komma att tagas i anspråk.
För närvarande finnas, såsom ovan antytts, inga andra bestämmelser
om med statsmedel anordnad upplysningsverksamhet i jordbruk, än att
bland stadgandena rörande undervisning för i mindre jordbruk deltagande
män och kvinnor intagits föreskrift, att åtgärder genom vederbörande
hushållningssällskaps försorg höra vidtagas för spridande av ströskrifter
i lanthushållning samt för anordnande av vandringsbibliotek i syfte att
tillhandahålla sådan litteratur.
På grundval av lantbruksstyrelsen i skrivelse den 11 oktober 1927
framlagda förslag till anordnande av viss upplysningsverksamhet (återgivet
i de lägre lantbruksundervisning ssakkunnig as betänkande sid. 435—
437) hade de sakkunniga uti sitt förutnämnda förslag till reglemente anfört,
att genom hushållningssällskapens försorg åtgärder borde vidtagas
till befordrande av upplysning i lanthushållning genom spridande vid
lägre lantbruksundervisningsanstalter, undervisningskurser och på annat
lämpligt sätt av passande skrifter och böcker i detta ämne, vidare genom
åstadkommande av för ortspressen avsedda artiklar i lanthushållningen
berörande frågor samt slutligen genom understödjande av för ändamålet
anordnade uppvisningar och demonstrationer. Till denna verksamhet föreslå
de sakkunniga statsbidrag med högst hälften av det belopp, vartill
kostnaderna för densamma uppgått. Det erforderliga totala anslagsbehovet
för ändamålet upptages till 50,000 kronor.
Under hänvisning till den motivering, lantbruksstyrelsen anfört i förenämnda
skrivelse den 11 oktober 1927, har styrelsen tillstyrkt de sakkunnigas
förslag uti förevarande avseende.
Rörande uppställningen av författningsbestämmelserna på nu ifråga
varande områden har lantbruksstyrelsen anfört följande.
25
Kungl. May.ts proposition Nr 65.
Redan vid granskning av de sakkunnigas förslag till ändrade bestämmelser
för premiering av mindre jordbruk hade lantbruksstyrelsen hemställt,
att nämnda bestämmelser måtte helt oell hållet frigöras från sambandet
med stadgandena örn studieresor, undervisning och upplysningsverksamhet.
Föreskrifterna rörande studieresor, undervisning och upplysningsverksamhet
syntes så nära sammanhänga med varandra, att de
lämpligen borde sammanföras i ett reglemente för med statsunderstöd anordnad
lantbruksundervisning för en större allmänhet. Då denna undervisning
torde komma att utgöra den fundamentala delen av hushållningssällskapens
verksamhet på förevarande område, syntes det lantbruksstyrelsen,
som örn de allmänna bestämmelser, vilka statsmakterna kunde
komma att utfärda angående hushållningssällskapens verksamhet i detta
särskilda undervisningssyfte, borde beredas plats i samma reglemente.
Bestämmelserna angående statsbidrag till oinförmälda åtgärder borde
enligt lantbruksstyrelsen förmenande också sammanföras i särskild
kungörelse angående statsbidrag till lantbruksundervisning för en större
allmänhet.
Beträffande storleken av det erforderliga anslaget till undervisning vid
det mindre jordbruket har lantbruksstyrelsen slutligen anfört följande.
Styrelsen ville erinra, att, som redan nämnts, utredningen beräknat
behovet för studieresor till 60,000 kronor, för undervisning till 150,000
kronor och för upplysning till 50,000 kronor eller sammanlagt 260,000 kronor.
Lantbruksstyrelsen hade redan anfört, att medelsåtgången till studieresor
icke syntes behöva beräknas till högre belopp än 50,000 kronor
och att, därest styrelsens förslag till ordnande av undervisningen vunne
beaktande, anslagsbehovet för detta ändamål torde kunna sänkas till
100,000 kronor. Under sådana förhållanden ansåge styrelsen sig böra
beräkna det totala behovet av statsbidrag till främjande av lantbruksundervisningen
för en större allmänhet till 200,000 kronor.
I anslutning till vad sålunda anförts hemställde lanbruksstyrelsen, att
Kungl. Majit täcktes dels utfärda reglemente för och kungörelse angående
statsbidrag till med statsunderstöd anordnad lantbruksundervisning fölen
större allmänhet av det innehåll, utredningen föreslagit, med av lantbruksstyrelsen
framställda förslag till ändringar och tillägg, dels ock föreslå
riksdagen att för budgetåret 1931/1932 för ändamålet anvisa ett extra
reservationsanslag av 200,000 kronor.
Jordbruksdriften har inom vårt land i åtskilliga avseenden ännu icke
nått den rationalisering, som är en förutsättning för ett ekonomiskt utnyttjande
av jordbrukets resurser. Den i ärendet förebragta utredningen
synes ådagalägga, att detta förhållande i särskild grad gäller beträffande
det mindre jordbruket och där närmast å de områden, varå i ärendet framkomna
förslag i första liand tagit sikte, nämligen i fråga om gödselvården,
beteskulturen och dikningen. Jag delar ock den uppfattningen, att åtgärder,
som kunna vara ägnade att på det ena eller andra sättet verksamt
befordra jordbukets produktionsförmåga, böra i den mån statens medverkan
härför kan anses erforderlig för uppnående av önskvärt resultat
även understödjas från statens sida. Med beaktande av denna synpunkt
Anslags
behovet.
Departements
chefen.
26
Kungl. Maj:ts propositioyi Nr 65.
har ock staten på sätt av den i ärendet lämnade framställningen framgår
vidtagit omfattande åtgärder och iklätt sig betydande ekonomiska uppoffringar
för att främja nämnda syfte. Med hänsyn till det mindre jordbrukets
talrika förekomst inom vårt land samt den såväl nationalekonomiska
som sociala betydelsen av det mindre jordbrukets böjande synes
det mig vara av vikt, att statens understödjande verksamhet för produkttionens
rationalisering särskilt täger sikte på det mindre jordbrukets förhållanden.
Lantbruksstyrelsen, lägre lantbruksundervisningssakkunniga och jordbruksutredningen
hava samstämmigt vitsordat behovet av statens ytterligare
bistånd i vissa avseenden.
Beträffanden statens åtgärder för höjande av det mindre jordbruket ingår
bland dessa i första rummet premieringsverksamheten.
I fråga härom har förslag framställts bland annat örn viss utvidgning
vidkommande de ändamål, till vilka premielån skulle kunna erhållas. Enligt
gällande bestämmelser skola de förbättringsarbeten, varför sådana
lån må beviljas, som regel avse antingen gödselvården inom- eller utomhus
eller ock avdikning. Såväl ovanberörda sakkunniga som jordbruksutredningen
hava emellertid under framhållande av betesvårdens stora
betydelse föreslagit, att de förbättringar, för vilka premielån borde få utgå,
måtte utsträckas att omfatta jämväl betesförbättring. De nämnda sakkunniga
hava därjämte upptagit stenröjning samt annan varaktig förbättring.
Lantbruksstyrelsen har erinrat örn den enligt premieringsreglementet
styrelsen tillkommande rätten att på framställning av vederbörande
förvaltningsutskott medgiva utdelande av premielån för även andra ändamål
av bestående värde samt framhållit, att styrelsen medgivit hushållningssällskap,
som anhållit därom, rätt att bevilja premielån jämväl till
betesförbättring, varvid styrelsen dock meddelat vissa bestämmelser härför
i syfte att så vitt möjligt säkerställa, att sådant premielån endast
utlämnades, där förutsättning förelåge för åstadkommande av ett bestående
förbättringsarbete. Med hänsyn till beteskulturens stora betydelse
och det intresse för betesförbättringar, som finnes ej minst inom
hushållningssällskapen, vill jag för egen del biträda förslaget, att bland
de förbättringsarbeten, varför premielån utan särskilt tillstånd få beviljas,
upptages jämväl betesförbättring. Den härför erforderliga ändringen
i 6 § reglementet den 4 oktober 1929 (nr 350) för med statsmedel understödda
åtgärder till höjande av det mindre jordbruket torde böra av
Kungl. Majit vidtagas, sedan riksdagens beslut i anslagsfrågan föreligger.
Enligt gällande bestämmelser kan statsbidrag till premielån utgå med
intill hälften av den beräknade kostnaden för förbättringsarbetet men ej
till högre belopp än 125 kronor. De lägre lantbruksundervisningssakkun
-
27
Kungl. May.ts proposition Nr 65.
niga och jordbruksutredningen hava framhållit, att kostnaderna särskilt i
fråga om anläggande av gödselstadsanordningar i åtskilliga fall uppginge
till betydligt högre belopp, än det som legat till grund för bestämmandet
av det nuvarande maximibeloppet, samt i ändamål att ytterligare befordra
det mindre jordbrukets utveckling föreslagit en höjning av maximibeloppet
till 250 kronor. Lantbruksstyrelsen har i likhet med nämnda sakkunniga
och jordbruksutredningen ansett premieringen beträffande det
mindre jordbruket framför allt böra inriktas på utdelande av premielån
såsom varande ett av de säkraste medlen att uppnå önskvärda förhållanden
å ifrågavarande områden. A andra sidan anser lantbruksstyrelsen,
att syftet med premielånen såsom hittills närmast borde vara att egga
den mindre jordbrukaren till fortsatta ansträngningar på det egna jordbrukets
förkovran och utveckling. Med denna utgångspunkt borde statens
strävan gå ut på att söka bereda så många mindre jordbrukare som
möjligt förmånen av premielån. I detta avseende utvisade den i ärendet av
jordbruksutredningen företedda statistiken, att ett mycket betydande antal
till premiering anmälda jordbruk på grund av knapphet på medel icke
skulle hava kunnat — även örn de eljest stadgade fordringarna uppfyllts —
komma i åtnjutande av premielån ävensom att utdelade premielånebelopp
i genomsnitt icke obetydligt understigit balva förbättringskostnaden. En
böjning av maximibeloppet skulle enligt lantbruksstyrelsens mening komma
att fråntaga premielånen karaktären av verkliga premier iör utförda
förbättringsarbeten och i stället giva dem den icke önskvärda formen av
rena understöd. För egen del ansluter jag mig till lantbruksstyrelsens
uppfattning i förevarande avseende. Då man knappast torde kunna förutsätta,
att statsmakterna skola vara beredda att företaga en mot den
ifrågasatta ökningen av lånens maximibelopp svarande höjning av anslagsbeloppet
till premiering, skulle en åtgärd av ifrågavarande slag, såsom
lantbruksstyrelsen ock antytt, komma att motverka en utveckling i
den önskvärda riktningen, att så många som möjligt därav förtjänta
mindre jordbruk må kunna beredas fördelen av premielån. Jag anser
mig sålunda i likhet med lantbruksstyrelsen icke böra förorda någon förhöjning
av premielånens maximibelopp. Däremot vill jag för att inom de
nuvarande bestämmelsernas ram kunna möjliggöra utdelning av så många
premielån som möjligt — något som jag anser vara av mycket större
vikt än ändring i bestämmelserna — tillstyrka en höjning av det till
premiering för närvarande beräknade beloppet, vilket såsom ovan berörts
befunnits icke förslå för utlämnande av premielån i den omfattning, gällande
bestämmelser medgiva. I dylikt hänseende tillstyrker jag en höjning
av 100,000 kronor, varigenom till premiering av mindre jordbruk kan
beräknas komma att finnas till förfogande i runt tal 310,000 kronor.
Beträffande sättet för premieringens utförande hava såsom framgår
av utredningen i ärendet olika meningar i vissa avseenden gjort sig gällan
-
28
Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.
de. Då emellertid enligt min uppfattning några mera vägande anmärkningar
icke framförts mot den nuvarande anordningen, anser jag mig
icke böra närmare ingå på denna fråga utan håller i likhet med lantbruksstyrelsen
före, att de nuvarande bestämmelserna härutinnan, vilka
på sätt hushållningssällskapens förvaltningsutskott så gott som genomgående
anfört i stort sett torde visat sig ändamålsenliga, tills vidare böra
bibehållas oförändrade.
I fråga örn de från anslaget till det mindre jordbruket understödda
studieresorna hava de lägre lantbruksundervisningssakkunniga framställt
vissa ändringsförslag, vilkas närmare innebörd framgår av den ovan
lämnade redogörelsen för de sakkunnigas betänkande i nu förevarande avseende.
Jag anser mig i denna fråga böra i det närmaste ansluta mig till
den av lantbruksstyrelsen intagna ståndpunkten. Jag kan sålunda bland
annat icke tillstyrka statsbidragets utgående i föreslagna fall med 2/a av
resekostnaden, där den för närvarande utgår med allenast hälften av densamma.
Beträffande spörsmålet örn statsbidrags utgående jämväl vid
resor till grannländerna kan jag — med godtagande i huvudsak av lantbruksstyrelsen
synpunkter härutinnan — icke förorda förslaget örn införande
av statsbidrag för dylika resor. Jag finner alltså anledning ej
föreligga att ifrågasätta ändring i gällande bestämmelser angående studieresorna.
Även beträffande den av hushållningssällskapen anordnade undervisningsverksamheten
för det mindre jordbruket hava lägre lantbruksundervisningssakkunniga
föreslagit förändringar, gående ut på att ifrågavarande
undervisning skulle, ehuru fortfarande närmast avsedd för mindre
jordbrukare, hållas öppen även för jordbrukare över huvud samt att undervisning
av här ifrågavarande slag skulle kunna anordnas förutom av
hushållningssällskapen jämväl genom styrelse för lantbruks-, lantmannaeller
lanthushållsskola. Vidare föreslås beredande av viss större frihet med
avseende å kursernas längd och de däri ingående ämnen ävensom att
statsbidraget skulle kunna utgå med två tredjedelar av kostnaden
i stället för såsom för närvarande med hälften därav. I anslutning
härtill äskas av de sakkunniga höjning av det för närvarande för ändamålet
beräknade anslagsbeloppet 64,600 kronor till 150,000 kronor. Jag delar
lantbruksstyrelsen uppfattning örn önskvärdheten av en förbättring
av hushållningssällskapens undervisningsverksamhet på ifrågavarande
område, något som emellertid synes böra kunna vinnas även med bibehållande
tills vidare av i ämnet gällande bestämmelser. Erinras må, att
hushållningssällskap redan enligt gällande bestämmelser kan efter särskilt
tillstånd av Kungl. Majit anordna undervisningskurser av kortare
varaktighet eller eljest i annan form, än vad i reglementet förutsättes.
Den föreslagna höjningen av statens andel i kostnaderna för ifrågavarande
undervisning anser jag mig med hänsyn till de av lantbruksstyrelsen
29
Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.
åberopade skälen mot en sådan åtgärd icke kunna för närvarande förorda.
Den omständigheten, att utredning pågår rörande frågan örn hushållningssällskapens
ekonomi och behov av statsmedel, torde utgöra ett
ytterligare skäl för att icke nu företaga någon förändring rörande grunderna
för statsbidragets utgående.
Mot vad lantbruksstyrelsen tillstyrkt i fråga örn anordnande av upplysningsverksamhet
på ifrågavarande område har jag i och för sig
intet att erinra. Emellertid kan jag med hänsyn till det betydande statsanslag,
som enligt styrelsens beräkning därav skulle påkallas, icke förorda,
att förslaget utan vidare genomföres. Detta torde emellertid icke
böra utesluta, att sådana förbättringar vidtagas med avseende å ifrågavarande
upplysningsverksamhet, som befinnas kunna genomföras utan
det föreslagna betydande medelstillskottet.
Till studieresor och undervisning har, vid fördelning av det av riksdagen
för budgetåret 1930/1931 anvisade anslaget å 325,000 kronor till det
mindre jordbruket, av Kungl. Majit anvisats tillhopa 113,500 kronor. Då
jag finner det önskvärt, att ett förhöjt belopp må finnas tillgängligt för
tillgodoseende av ifrågavarande otvivelaktigt betydelsefulla verksamhet,
däri inbegripet sådan upplysningsverksamhet, varom nyss nämnts, vill
jag för ändamålet tillstyrka ett anslag av 140,000 kronor. Inom ramen
av detta belopp torde Kungl. Majit böra äga att efter föreliggande omständigheter
och behov tillgodose de med anslaget avsedda olika ändamålen.
Till höjande av det mindre jordbruket tillstyrker jag alltså för instundande
budgetår ett anslag av (310,000 + 140,000 =) 450,000 kronor, innebärande
en höjning i det nu utgående anslaget med 125,000 kronor.
Gödselvårdslånefonden.
Sedan riksdagen jämlikt skrivelse den 21 juni 1918, nr 474, p. 10, med bifall
i huvudsak till Kungl. Majits den 22 mars samma år i ämnet avlåtna
proposition, nr 197, beslutat, att en särskild fond, benämnd gödselvårdslånefonden,
skulle inrättas för främjande av anordnandet av ändamålsenliga
gödselstäder — från vilken fond statslån finge tilldelas hushållningssällskap,
som förklarat sig villigt att utlämna gödselvårdslån — utfärdade
Kungl. Majit i överensstämmelse med riksdagens beslut den 11 juli
1918 kungörelse (nr 576) angående villkoren för lån från gödselvårdslånefonden.
Ändringar häri hava vidtagits genom kungörelser den 6 juni
1925 (nr 186) och den 18 juni 1927 (nr 241).
I skrivelse den 18 november 1930 har Östergötlands läns hushållningssällskap
ifrågasatt vissa ändringar i gällande villkor för lån ur gödselvårdslånefonden.
30
Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.
Vidare har jordbruksutredningen i sin förut berörda skrivelse den 26
november 1930 med förslag till vissa åtgärder från statens sida för befrämjande
av driftsekonomiska förbättringar vid jordbruket i sådant
avseende föreslagit, bland annat, vissa ändringar i de för gödselvårdslånefonden
gällande bestämmelser samt att till förstärkning ar fondens
kapital för budgetåret 1931/1932 måtte anvisas ett belopp av 150,000 kronor.
över Östergötlands läns hushållningssällskaps berörda framställning
och jordbruksutredningens förslag hava infordrade yttranden avgivits av
lantbruksstyrelsen den 6 december 1930 och av statskontoret den 13 januari
1931.
Innan jag närmare redogör för dessa förslag, torde jag få ange huvudsakliga
innebörden av nu gällande villkor för lån från gödselvårdslånefonden.
Från gödselvårdslånefonden äger lantbruksstyrelsen på därom gjord
framställning bevilja hushållningssällskap statslån, att användas för utlämnande
av lån för utförande av ändamålsenliga gödselstäder samt sådana
anordningar inom vederbörande djurstallar, som betingas av rationell
gödselvård (gödselvårdslån). Någon bestämmelse om företrädesrätt
härvid för mindre jordbruk finnes numera icke. Å medel, som hushållningssällskapen
erhålla för utdelning av gödselvårdslån, skall erläggas
4 procent årlig ränta. Vid utlämnande av lån må hushållningssällskap
ej betinga sig högre ränta än sällskapet själv erlägger. Sedan lån innehafts
under två år, skall detsamma återbetalas under fem år med en femtedel
årligen. Lånemaximum är 1,000 kronor, och lån får ej utlämnas till
mer än 75 procent av anläggningskostnaden. Plan och kostnadsförslag
skola vara uppgjorda av länsagronom, jordbrukskonsulent eller annan
person, som hushållningssällskapet prövar vara därtill kompetent. Hushållningssällskap
äger bestämma de närmare villkoren för åtnjutande av
gödselvårdslån.
Såsom kapitalökning till denna fond anvisades av 1918 års riksdag för
år 1919 ett reservationsanslag av 1,000.000 kronor. Vidare anvisades genom
riksdagens skrivelse den 13 juni 1919, nr 332, såsom kapitalökning
för fonden ett reservationsanslag för år 1920 till belopp av likaledes
1,000,000 kronor. Ytterligare anslag för kapitalökning hava ej anvisats till
ifrågavarande fond.
Östergötlands läns hushållningssällskaps ovannämnda framställning avser
dels räntefrihet för lån ur gödselvårdslånefonden under två år, dels
att amorteringstiden för lån måtte förlängas från fem till femton år, dels
ock att maximibeloppet för varje lån måtte höjas till 3,000 kronor.
Jordbruksutredningen har i sin berörda skrivelse anfört följande.
Olika åtgärder hade av hushållningssällskapens förvaltningsutskott förordats
i syfte att på ett mera effektivt sätt än hittills befrämja förbättringar
vid jordbruket, såsom sänkning av räntesatser eller räntefrihet
samt förlängd amorteringstid för lån, avsedda för ifrågavarande ändamål,
jämte ökade statsbidrag utan återbetalningsskyldighet. Då det icke vore
jordbruksutredningens avsikt att här behandla frågan om berörda under
-
31
Kungl. May.ts proposition Nr 65.
stödsverksamhets lämpliga anordning och avvägning i hela dess vidd, ett
utredningsarbete som i och för sig syntes välbehövligt och som jordbruksutredningen
i sinom tid måhända bleve i tilliälle att upptaga, ville jordbruksutredningen
nu inskränka sig till en prövning av de framställda önskemålen,
i vad dessa avsåge ett speciellt område, där lättnader i ovan
berörda riktning snarast möjligt syntes böra medgivas. Jordbruksutredningen
syftade här på den genom gödselvårdslanelonden utövade under
stödsverksamheten.
. ...
I fråga örn gödselvårdslånefonden hade vissa hushållningssällskaps lorvaltningsutskott
förordat, dels höjning av lånens maximibelopp, dels räntefriliet
under de första två ä tre åren, dels sänkning av räntefoten till 3
procent, dels förlängning av amorteringstiden. Jordbruksutredningen ansåge
dessa önskemål i vissa avseenden väl befogade, då man torde kunna
vänta, att en lindring i lånevillkoren av berörda slag skulle göra ifrågavarande
lånefond mera fruktbärande för sitt ändamål än hittills, samt genom
berörda lindring en lämplig anpassning av lånevillkoren efter motsvarande
villkor för statens låneverksamhet å vissa närbesläktade områden
skulle komma till stånd. Jordbruksutredningen funné alltså för det
första, att ränte- och amorteringsvillkoren för lån ur gödselvårdslånefonden
borde underkastas viss lindring. Härvid torde de villkor, som
år 1930 bestämts för lån ur täckdikningslånefonden, lämpligen kunna
tagas som mönster, då anläggning av gödselstad och dylikt avsåge en förbättring,
som i varaktighet syntes kunna jämställas med täckdiknings- och
andra grundförbättringsarbeten. Jordbruksutredningen ansåge således,
att ränte- och amorteringsvillkoren för ifrågavarande lån borde ändras
till överensstämmelse med täckdikningslånefondens villkor, d. v. s. att
lånen borde vara ränte- och amorteringsfria under de två första åren, varpå
skulle följa förräntning efter 4 procent samt amortering under de närmaste
sju åren med V? årligen.
Jämväl i fråga örn det tor lån ur gödselvårdslånefonden bestämda maximibeloppet
— 1,000 kronor — funne jordbruksutredningen förhållandena
påkalla ändring. Den av vissa hushållningssällskaps förvaltningsutskott
framförda meningen, att nuvarande lånemaximum vöre för lågt och att
en avsevärd höjning därför borde vidtagas, delades av jordbi uksutiedningen,
och detta desto mera som jordbruksutredningen ansåge, att denna
fond, då det mindre jordbrukets behov av understöd för gödselvårdens
förbättring skulle komma att i ökad grad tillgodoses genom den av utredningen
förordade utvidgningen av premieringsverksamheten, även borde
äga till uppgift att tjäna det större jordbruket, varest kostnaderna för tidsenlig
gödselvårds anordnande kunde uppgå till ganska avsevärda belopp.
Maximibeloppet för lån ur fonden syntes därför lämpligen böra höjas till
2,000 kronor. Lån syntes liksom hittills böra kunna bevil jas till högst 75 procent
av gödselstads etc. beräknade anläggningskostnad.^ Från synpunkten
av jordbrukets räntabilitet vöre del av vikt, att vid låns beviljande lil 1- såges, att största möjliga sparsamhet iakttoges vid utförandet av ifrågakomrnande
gödselvårdsanordningar. Beträffande nu gällande utlåningsbestämmelser
ville jordbruksutredningen i övrigt endast framhålla, att
den stadgade företrädesrätten lill lån för den, suni innehade högst 50
hektar odlad jord, av härovan berörda skäl syntes böra upphöra.
En lindring av de för gödselvårdslånefonden bestämda ränte- och amorteringsvillkoren
i förening med höjning av lånemaximum och de större
jordbrukens likställande med de mindre och medelstora i fråga örn rätten
32
Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.
att anlita fonden, på sätt jordbrukutredningen tänkt sig, torde komma att
medföra ökad efterfrågan på fondens medel, även örn det icke borde förbises,
att en ökning av premielåneverksamlieten torde komma att göra lånen
ur gödselvårdslånefonden mindre eftersökta från det mindre jordbrukets
sida. Då vidare amorteringstidens utsträckning med två år mediörde
en långsammare återgång till fonden av utlånade medel, funne jordbruksutredningen
viss ökning av fondens kapital behövlig, vilken ökning för
nästa budgetår lämpligen syntes böra bestämmas till 150,000 kronor.
Jordbruksutredriingen har sålunda hemställt, att med avseende på lån ur
gödselvårdslånefonden måtte bestämmas, att desamma skola vara ränte- och
amorteringsfria under två år från lyftningsdagen samt därefter förräntas
med 4 procent och amorteras under sju år med ''h årligen; att högsta medgivna
lånebeloppet ur fonden måtte höjas från nuvarande 1,000 till 2,000
kronor; att nu stadgad företrädesrätt till lån ur fonden för jordbruk med
högst 50 hektar åker eller annan odlad jord måtte upphöra; samt att till
förstärkning av gödselvårdslånefondens kapital för budgetåret 1931/
1932 måtte anvisas ett belopp av 150,000 kronor.
Lantbruksstyrelsen har anfört i huvudsak följande.
Till stöd för förslaget om två års räntefriliet för gödselvårdslån anföra
såväl jordbruksutredningen som Östergötlands läns hushållningssällskap,
att dylik räntefriliet gällde för lån från täckdiknings- och nyodlingslånefonderna.
Enligt lantbruksstyrelsens förmenande vore emellertid lån lör
täckdikning och nyodling icke fullt jämförliga med lån till gödselvård. Det
syntes styrelsen nämligen ovedersägligt, att förbättring, som täckdikningsoch
nyodlingslån avsåge att främja, dels för sitt utförande krävde betydligt
längre tid än anordnandet av en rationell gödselvård, dels nådde full
effektivitet avsevärt senare än en gödselvårdsanläggning. Då härtill komme,
att enligt de principer, som statsmakterna på senaste tiden tillämpat i
fråga örn nyinrättade, statliga lånefonder, ett beslut örn räntefrihet för gödselvårdslån
under två år torde komma att nödvändiggöra antingen uppförande
i riksstaten av särskilt årligt anslag till täckande av den förlust, lånefonden
härigenom skulle åsamkas, eller anvisande av skattemedel till fonden
till så stort belopp, som motsvarade två års utlåning, måste lantbruksstyrelsen,
trots önskvärdheten av ytterligare stöd åt strävandena till en
bättre gödselvård, ställa sig tveksam angående lämpligheten att genomföra
ifrågavarande förslag.
Enligt lantbruksstyrelsens förmenande torde den jämförelsevis obetydliga
ränteutgiften mindre betunga det nu med ekonomiska svårigheter
kämpande jordbruket än de betydligt större årliga utgifter, som den nu
stadgade, tämligen korta amorteringstiden medförde. Enligt gällande bestämmelser
uppginge ränteutgifterna tilli högst 40 kronor per år, under
det att det årliga amorteringsbeloppet för dem, som kommit i åtnjutande
av högsta lånebeloppet, uppginge till 200 kronor. Med den av jordbruksutredningen
föreslagna förhöjningen av maximibeloppet för lånen skulle
högsta årliga ränteutgiften uppgå till 80 kronor, under det att amorteringsbeloppet
med bibehållande av gällande bestämmelser skulle komma
att uppgå till högst 400 kronor eller, därest utredningens förslag om en
förlängning av amorteringstiden till sju år vunne gillande, till i runt tal
285 kronor. Till amorteringsbeloppen komme ränta å ännu oguldet tåne
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.
33
belopp, varigenom de årliga annuiteterna givetvis verkade ännu mera tyngande.
Genom införande av räntefrihet under de två första åren skulle
visserligen en viss tillfällig lättnad ernås. Denna lättnad skulle emellertid
beredas under den tid, då ingen amortering belastade låntagaren. Den
amorteringsfriket under två år, som medgivits, funne lantbruksstyrelsen
motiverad av att låntagaren själv finge direkt vidkännas en fjärdedel av
den beräknade anläggningskostnaden. Örn också denna del av kostnaden
i allmänhet icke utgjordes i kontanter utan i form av arbete av jordägaren
själv eller hans folk,'' syntes dock denna lättnad under de två forsta åren
i flertalet fall vara motiverad. Emellertid tyngde den kostnad för anläggningen,
som jordägaren sålunda finge vidkännas, under nuvarande lör
lantmannen penningknappa tider icke på samma sätt hans ekonomi, som
de direkta penningutlägg, amorteringarna förde med sig. En utsträckt
amorteringstid torde därför enligt lantbruksstyrelsen förmenande, särskilt
under rådande ekonomiska förhållanden, för låntagaren vara av
större betydelse än den ifrågasatta räntefriheten.
Jordbruksutredingen hade, såsom sagt, föreslagit amorteringstidens
förlängning till sju år och Östergötlands läns hushållningssällskap till femton
år. Vad lantbruksstyrelsen ovan anfört, syntes styrelsen tala för en
utredning av möjligheten att utsträcka amorteringstiden något utöver vad
jordbruks!!tredingen föreslagit.
En utredning av detta slag måste givetvis huvudsakligen hava till syfte
att undersöka, vilka ekonomiska konsekvenser en kortare eller längre utsträckning
av amorteringstiden skulle komma att få för statsverket. På
grund av de osäkra faktorer, man här hade att räkna med, måste de resultat,
en sådan undersökning gåve, alltid bliva mer eller mindre approximativa.
Lantbruksstyrelsen hade låtit undersöka verkningarna av en förlängning
av amorteringstiden dels till tio år med bibehållande av nuvarande
maximilånebelopp, dels till sju eller tio år med ett till 2,000 kronor förhöjt
maximilånebelopp, och dels till tio eller femton år med ett till 3,000 kronor
förhöjt maximilånebelopp.
Största svårigheten vore härvid att fastställa det belopp, som kunde
beräknas komma att årligen utgå under de olika förutsättningarna.
Med nuvarande maximilånebelopp hade fonden visat sig vara så att
säga självförsörjande, i det att influtna amorteringsbelopp kunnat täcka
de under senare åren till cirka 260,000 kronor årligen uppgående anspråken
på fonden. En höjning av maximilånebeloppen komme givetvis att
öka dessa anspråk. En noggrann undersökning av förhållandena under
åren 1928—1930 gåve vid handen, att, därest under dessa år maximilånebeloppet
varit bestämt till 2,000 kronor, det sammanla.gda lånebeloppet
ärligen i genomsnitt skulle hava med 48,600 kronor överstigit det belopp,
som faktiskt utanordnats. Då man emellertid, örn lånevillkoren förbättrades,
måste räkna med en viss eggelse till ökad verksamhet på området,
hade lantbruksstyrelsen ansett sig böra räkna med, att en förhöjning av
maximilånebeloppet till 2,000 kronor skulle medföra ökade krav på lånemedel
till ett belopp av 70,000 kronor årligen. En liknande undersökning
av verkningarna utav en höjning av maximilånebeloppet till 3,000 kronor
gåve till resultat, att under nämnda tre år föreliggande låneansökningar
skulle hava föranlett ett förhöjt lånebehov av 59,200 kronor per år.
Lantbruksstyrelsen bade vid sina beräkningar i förevarande avseende ansett
sig för framtiden böra räkna med en förhöjning av fonden med 100,000
Hibo rit/ lill riksdagens protokoll 19II1. 1 sami.
:s
r,5 häll. (Kr GC,.J
34
Kunni. Maj:ts proposition Nr 65.
kronor för mötande av de högre anspråken dara. Lantbruksstyrelsen an
såge sig i detta sammanhang böra framhålla, att styrelsen utgått från att
en ändrad amorteringstid icke komme att få retroaktiv verkan på lån,
som utdelats, innan eventuella nya bestämmelser trädde i kraft.
Då gödselvårdslånefonden, såsom sagt, för närvarande vore självförsörjande,
hade lantbruksstyrelsen endast sökt utreda, vilka ökade krav på
fonden de olika förslagen skulle medföra. Resultaten av denna undersökning
framginge av följande sammanställning, vari uppgifterna avse de
belopp, som under angivna förutsättningar skulle bdhöva tillföras fonden.
År
Lån å högst
1,000 kronor.
Amortera ngs- j tid 10 år
Lån å högst
Amorterings- tid 7 år
2,000 kronor
Amorterings- tid 10 år
Lån å högst
Amorterings- tid 10 år
3,000 kronor
Amorterings- tid 15 år
1 ...
............ 26.000
70,000
70,000
100,000
100,000
[I .
............. 52,000
70,000
70,000
100,000
100,1X30
III .
............. 78,000
70,000
70,000
11X1,000
100,000
IV ...
............. 104,000
74.860
89,000
116,(XX)
128,000
V ...
.............. 130,000
71.715
108,000
132,000
156,000
Vi
.............. 104.000
84,570
127,000
148,000
184,000
VII
............ 78.000
89,430
146,000
164,000
212,000
VIII
.............. 52.000
94,285
165,000
180,000
240,000
IX
.............. 26,000
47.140
132,000
144,000
216,000
X
i -
--
99,000
108,000
192,000
XI
—
_
66,000
72,000
•168,000
XII
—
—
33,000
36,000
144,000
XIII .
—
—
—
—
120,000
XIV ..
—
—
—
96,000
XV
—
—
—
—
72,000
XVI .
—
—
—
—
48,000
XVII
.............. —
—
—
21,000
XVIII
.............. |
—
Summa 650.000
672,000
1,175,000
LICK),000
2,300,000
Då lantbruksstyrelsen ansåge sig böra ansluta sig till jordbruksutredningens
förslag, att lånebelopps maximum måtte höjas från 1,000 kronor
till 2,000 kronor, ansåge sig styrelsen nu närmast böra undersöka en olika
amorteringstids inverkan på lånefonden under denna förutsättning. En
utsträckning av amorteringstiden enligt jordbruksutredningens förslag
eller till sju år skulle, till dess fonden åter bleve självförsörjande, kräva
en sammanlagd kapitalökning av 672.000 kronor, fördelade på nio år. Den
lindring i amorteringsbeloppet, som härigenom skulle uppnås, vore emellertid
icke synnerligen stor. Enligt lantbruksstyrelsens förmenande horda
därför amorteringstiden, örn möjligt, undergå någon ytterligare förlängning.
En granskning av den utav lantbruksstyrelsen verkställda utredningen
visade, att en förlängning av amorteringstiden till 10 år skulle medföra
ökade krav på fondens storlek i sådan omfattning, att denna andelia
år måste tillföras en kapitalökning av sammanlagt 1,117,000 kronor.
För egen del ansåge lantbruksstyrelsen betydelsen av en sänkning utav
amorteringskvoten till hälften av dess nuvarande belopp vara så stor, att
styrelsen ville för sin del förorda en dylik sänkning. Förstärkningen av
fonden ville lantbruksstyrelsen föreslå till 100,000 kronor årligen, intill
dess erfarenheten eventuellt kunde föranleda ett ändrat belopp.
Jordbruksutredningens förenämnda förslag örn borttagande av bestämmelsen
om företrädesrätt till lån ur gödselvårdslånefonden för den, som
opaginerad Kontrollera mot PDF
'' Kandi. Majda proposition Nr 65. »
innehade jordbruk om högst 50 hektars storlek, torde från lantbruksstyrelsen
sida allenast föranleda den erinran, att ifrågavarande bestämmelse ge
norn kungörelsen den (! juni 1925 (nr 186) redan ändrats i den av utredningen
angivna riktningen.
I anledning av föreliggande förslag örn ändrade villköl'' tor Ian tran
gödselvårdslånefmidén finge lantbruksstyrelsen alltså, i anslutning till vad
sålunda anförts, för sin del föreslå, att Kungl. Majit måtte
dels vidtaga åtgärder i syfte att högsta medgivna lånebelopp ur godselvårdslånefonden
måtte höjas från 1,000 kronor till 2,000 kronor och att
amorteringstiden för lån från fonden måtte utsträckas från 5 år till 10 ar,
dels ock föreslå riksdagen att till kapitalökning av gödselvårdslåneionden
för budgetåret 19.11/1932 anvisa ett reservationsanslag av 100,000
kronor.
Statskontoret bär beträffande de föreslagna ändringarna i villkoren för
lan från gödselvårdslånefonden anslutit sig till lantbruksstyrelsen uttalande
i ärendet.
Förut har jag framhållit betydelsen av åtgärder i syfte att stegra jordbrukets
produktionsförmåga. Inrättandet av gödselvårdslånefonden, var
igenom möjlighet beretts jordbruket att erhålla lan på fördelaktigare villkor
än genom de allmänna kreditinstituten, har säkerligen befordrat detta
ändamål.
Förslag har nu väckts örn vidtagande av vissa ändringai i gällande
villköl- för lån från gödselvårdslånefonden. Sålunda har jordbruksutredningen,
under hänvisning till vad för närvarande gäller i fråga örn lån
från täckdikningslånefonden oell från nyodlingslånefonderna, ifrågasatt
räntefrihet under de två första åren för gödselvårdslån samt utsträckning
av amorteringstiden från fem till sju år. Därjämte har utredningen föreslagit
höjning av det högsta belopp, vartill lån kunna utlämnas, från 1,000
kronor till 2,000 kronor. Östergötlands läns hushållningssällskap har i
sin förberörda framställning förutom tva ars räntefrihet ifrågasatt en
amorteringstid av femton år ävensom maximibeloppets höjning till 3,000
kronor. Lantbruksstyrelsen har ej biträtt förslaget örn räntefrihet men
tillstyrkt tio års amorteringstid samt maximibeloppets höjning till 2,000
kronor.
För egen del ansel'' jag de av jordbruksutredningen anföidn skäl föi
räntefrihet värda beaktande. Angelägenheten att befrämja gödselvården
synes mig vara av den vikt, att det icke minst under rådande förhållanden
för jordbruksnäringen synes befogat, att för län ur gödselvårdslånefonden,
vilka beviljas frän och med är 1932, den ifrågasatta ränte
friheten mätte medgivas. Jag tillstyrker följaktligen de ändrade bestämmelser,
att statslån frän fonden må av hushållningssällskapen under två
ar frän lyftningsdagen innehavas räntefritt och utan amortering, samt
att de, som av hushållningssällskapen erhålla gödselvårdslån, skola lika
ledes åtnjuta amorterings- och räntefrihet tinder två år från lyftnings
dagen.
Departements
chefen.
36
Kungl. Majlis proposition Nr 65.
Vidare synes mig av vad såväl jordbruksutredningen som lantbruksstyrelsen
anfört framgå, att en väsentlig lättnad skulle kunna beredas genom
utsträckning av amorteringstiden, i vilket avseende som nämnts
framställts förslag örn en amorteringstid av sju, tio och femton år. För
egen del synes mig övervägande skäl tala för att denna tid i överensstämmelse
med lantbruksstyrelsens förslag bestämmes till tio år. Liksom lantbruksstyrelsen
utgår jag härvid från att ändringen i amorteringstiden
icke bör få retroaktiv verkan på lån, som utdelats, innan de nya bestämmelserna
träda i kraft, vilket senare torde böra ske från och med ingången
av år 1932.
Med avseende å det högsta belopp, vartill gödselvårdslån bör kunna beviljas,
anser jag mig med hänsyn till vad i ärendet upplysts böra biträda
förslaget, att maximilånebeloppet höjes till 2,000 kronor. Jämväl denna
ändring torde böra gälla för tiden från och med 1932 års ingång.
Sedan riksdagen meddelat sitt beslut i ämnet, torde det ankomma på
Kungl. Maj:t att utfärda kungörelse angående de ändringar i villkoren
för lån från gödselvårdslånefonden, som föranledas av vad jag ovan tillstyrkt.
I enlighet med lantbruksstyrelsens förslag, varemot statskontoret icke
framställt någon erinran, tillstyrker jag, att såsom kapitalökning för gödselvårdslånefonden
anvisas för budgetåret 1931/1932 ett anslag av 100,000
kronor. Erinras må, att med hänsyn till den ifrågasatta räntefriheten
chefen för finansdepartementet i årets statsverksproposition, utgifter för
kapitalökning, sid. 6, beräknat, att av kapitalökningsbeloppet å 100,000
kronor till gödselvårdslånefonden 35 procent eller 35,000 kronor skola
täckas av andra statsinkomster än lånemedel samt återstoden av lånemedel.
ifrågasatt ut- Till sisi anhåller jag att få beröra följande spörsmål.
söksrfrksam- Jordbruksutredningen har upptagit frågan örn en utvidgad försöksverkhet
beträ/fan- samhet i fråga örn vård och användning av den naturliga gödseln samt
de gods.-ivard (jiding ävensom föreslagit, att åt centralanstalten för försöksväsendet på
?fl. Yft,
jordbruksområdet måtte uppdragas att utarbeta förslag i sådant avseende.
Slutligen har jordbruksutredningen framhållit, att för ett effektivt utnyttjande
av de statsunderstödda åtgärderna på ifrågavarande områden
det syntes vara av vikt att inom de särskilda hushållningssällskapens områden
tillgång funnes till specialutbildade jordbrukskonsulenter och fackutbildad
arbetskraft ävensom möjlighet för jordbrukare att erhålla undervisning
i och för förbättringar å gödselvårdens, gödslingens, dikningens
och beteskulturens områden. I anslutning härtill har jordbruksutredningen
hemställt örn uppdrag åt lantbruksstyrelsen att verkställa utredning angående
behovet härutinnan.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.
37
Lantbruksstyrelsen har härom anfört följande.
Icke blott planläggningen utan jämväl ett fullföljande av den försöksverksamhet,
som utredningen ifrågasatte, folie utan vidare inom centralanstaltens
verksamhetsområde. Enligt vad lantbruksstyrelsen hade sig
bekant, stöde dessa frågor också på anstaltens program, och de försöksgårdar,
som av riksdagen på anstaltens hemställan ställts till dess förfogande,
torde bland annat avse just möjliggörande av den vidgade försöksverksamhet,
som jordbruksutredningen avsett. Då utredningen i sin motivering
framhållit behovet av ökad tillgång på försöksgårdar för ändamålet, ansåge
sig lantbruksstyrelsen böra erinra, att anstalten ifråga för sin del
planlagt en sådan verksamhet vid fyra olika försöksgårdar, ehuru medel
för anskaffande av fler än två sådana ännu icke ställts till förfogande.
I anslutning till vad sålunda anförts, har lantbruksstyrelsen ifrågasatt,
huruvida jordbruksutredningens förslag uti denna del borde föranleda
särskild åtgärd.
Med avseende å jordbruksutredningens förslag om utredning rörande
behovet av vissa särskilda undervisningskurser, ville lantbruksstyrelsen
erinra, att så gott som samtliga de av jordbruksutredningen upptagna utbildningsfrågorna
varit föremål för behandling av de utredningsmän, som
omhänderhaft frågan örn den lägre lantbruksundervisningens ordnande.
I sitt i det föregående omförmälda utlåtande den 8 november 1930 med
anledning av nämnda utredningsmäns betänkande, hade lantbruksstyrelsen
också upptagit så gott som samtliga dessa undervisningsspörsmål till
granskning och övervägande. Lantbruksstyrelsen ville i sådant avseende
särskilt hänvisa till vad förutnämnda utredningsmän och styrelsen anfört
i fråga örn undervisning för en större allmänhet, beteskurser och täckdikningskurser.
För egen del hemställde lantbruksstyrelsen, att något uppdrag till förnyad
utredning av den lägre lantbruksundervisningen icke måtte lämnas
styrelsen, annat än i den mån Kungl. Majit vid prövning av förslagen i
omförmälda betänkande kunde finna en sådan ur en eller annan synpunkt
erforderlig.
Statskontoret har vidkommande den av jordbruksutredningen föreslagna
utredningen ansett sig böra biträda den ståndpunkt, som intagits av lantbruksstyrelsen.
Beträffande den av jordbruksutredningen ifrågasatta utredningen ge- Departementsnom
centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet rörande chefen.
bland annat försöksverksamhet på gödselvårdens och dikningens områden
torde på av lantbruksstyrelsen anförda skäl detta förslag icke nu böra
föranleda särskild åtgärd. Likaså delar jag lantbruksstyrelsen mening,
att någon förnyad utredning på sätt jordbruksutredningen föreslagit av
vissa den lägre lantbruksundervisningen berörande frågor, vilken undervisning
i sin helhet varit föremål för utredning av lägre lantbruksundervisningssakkunniga,
endast bör åter upptagas, i den mån som den fortsatta
prövningen av nämnda sakkunnigas förslag kan därtill giva anledning.
Milano lill riksdagens protokoll 1D.1I. 1 sami. 55 liii/l. (Xr Gli I
38 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen,
1) att till åtgärder under kalenderåret 1931 till höjande av det mindre
jordbruket anvisa för budgetåret 1931/1932 ett extra reservationsanslag av
450,000 kronor;
2) att godkänna av mig förordade ändringar i gällande villkor för lån
från gödselvårdslånefonden;
3) att såsom kapitalökning till gödselvårdslånefonden för budgetåret
1931/1932 anvisa ett reservationsanslag av 100,000 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt
förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Vid protokollet;
Hugo Nordlander.
810276. Slockholm, Isanc Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1931
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1931:205 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds -proposition angående åtgärder till höjande av det mindre jordbruket och befrämjande av gödselvården. s. 1 i texten
- JoU 1931:72 Utlåtande angående reglering av utgifterna för kapitalökning för budgetåret 1931/1932 i vad angår jordbruksärenden. s. 14 i texten
- JoU 1931:31 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder till höjande av det mindre jordbruket och befrämjande av gödselvården ävensom en i ämnet vä s. 1 i texten