Sök i Ratio Lex

Angående försäljning av vissa delar av övning splatsen Backamo

1931-02-06 · 16 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1931:69, Angående försäljning av vissa delar av övning splatsen Backamo

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 69.

1

Nr 69.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående försäljning

av vissa delar av övning splatsen Backamo;

given Stockholms slott den 6 februari 1931.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Carl Ekman.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i statsrådet

å Stockholms slott den 6 februari 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Kamel, statsråden

Gaede, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, Larsson,

Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för försvarsdepartementet, statsministern Ekman anför:

Sedan de s. k. lantförsvarets markkommitterade i skrivelse den 19 oktober

1929 framlagt förslag rörande den framtida användningen av övningsplatsen

Backamo, avlät Kungl. Maj:t, efter det vederbörande myndigheter hörts i ärendet,

proposition (nr 129) till 1930 års riksdag angående försäljning av vissa

delar av övningsplatsen. Propositionen vann emellertid icke riksdagens godkännande

(riksdagens skrivelse nr 149). Jämlikt härefter av Kungl. Maj:t den

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 58 haft. (Nr 69.) 234 si

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts

proposition

nr 129

till 1930 års

riksdag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

9 maj 1930 lämnat uppdrag har arméförvaltningens fortifikationsdepartement

i skrivelse den 17 december 1930 inkommit med ny utredning jämte förslag beträffande

dispositionen av övningsplatsen. Jag anhåller nu att få underställa

hithörande frågor Kungl. Maj:ts prövning.

Såsom i förenämnda proposition nr 129 omförmälts, är övningsplatsen

Backamo belägen i Grinneröds och Hjärtums socknar av Göteborgs och Bohuslän

på ett avstånd av 27 km. från Uddevalla. Övningsplatsen omfattar följande

fastigheter, nämligen:

1) en lägenhet örn 39.6440 hektar, avsöndrad från 1h mantal Kolbengtseröd

nr 1 i Grinneröds socken (jordregisterbeteckning: Kolbengtseröd l9);

2) en lägenhet örn 5.2000 hektar, avsöndrad från V« mantal Bastebacka nr 1 i

Grinneröds socken (jordregisterbeteckning: Bastebacka l12);

3) hemmanet V8 mantal skatte Spriteröd nr 1 med en areal av 43.9ooo hektar

i Grinneröds socken (jordregisterbeteckning: Spriteröd l1); samt

4) lägenheten Kläppmossen örn 9.5soo hektar, avsöndrad från Vs mantal

Dunnebacken nr 1 i Hjärtums socken (jordregisterbeteckning: Dunnebacken l4).

I nyssnämnda skrivelse den 19 oktober 1929 anförde lantförsvarets markkommitterade

rörande övningsplatsens nuvarande användning och framtida disposition

bland annat:

Sedan fortifikationsdepartementet på kommitterades begäran infordrat uppgifter

rörande den nuvarande användningen av Backamo, hade befälhavaren för

Bohusläns regemente i en till kommitterade överlämnad skrivelse av den 14

augusti 1928 anfört, att, enär exercisfältet i Uddevalla vore mindre gynnsamt

och övningsterrängen däromkring överallt tämligen likartad, med branta, delvis

kala berg och däremellan belägen sumpig skogsterräng, erbjöde det stora svårigheter

att finna för övningar lämplig och framkomlig (beträdbar) terräng

av önskvärd omväxling. Sådan funnes däremot, mera påminnande örn vanlig

mellansvensk terräng, vid Backamo, varför också regementets övningar vid

upprepade tillfällen varje år förlädes dit. Sålunda förlädes »övningsbataljorien»

dit i regel två gånger årligen omkring 6 ä 8 dagar, vidare understundom enstaka

kompanier, ävensom då och då regementets skolor för fast anställt manskap.

Avståndet från Uddevalla till Backamo vore 27 km., således en lämplig

dagsmarsch. Genom nu befintliga anordningar i kronans ägo funnes lämplig

inkvarteringsmöjlighet för såväl befäl och trupp som hästar. Extra kostnader

för dylik förläggning vore så gott som inga. Skulle däremot en liknande förläggning

ordnas på annan, kronan icke tillhörig mark, tillkomme utgifter för

kvarter- eller bivackplats, inkvartering av staber och inspekterande, eventuellt

markskadeersättning samt dessutom ökade kostnader för halm (som nu kunde

förvaras för flera tillfällen), ved, stallutrymme och dylikt. Såsom landningsplats

för flygplan lämpade sig Backamo synnerligen väl och torde vara en av

de få platser inom Bohuslän, som ägnade sig härför. Sedan förutvarande Västgöta

regemente numera indragits, hade Bohusläns regemente icke något annat

truppförband i sådan närhet, att gemensamma övningar kunde komma till stånd

vid andra tillfällen än då arméfördelnings- eller större fälttjänstövningar ägde

rum, vilket torde medföra, att regementet hädanefter finge än mera anledning

att förlägga sina övningar till Backamo, även under de årliga regements- och

repetitionsövningarna. Byggnaderna på Backamo toges delvis ofta i anspråk

vid tillfälliga förläggningar. En barack disponerades för uppställning av di
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majus proposition nr 69.

veise fordon, för vilka utrymme icke funnes i Uddevalla, yarest sådant icke

utan avsevärda kostnader för ny byggnadsarbeten kuncle åstadkommas. En

eventuell försäljning av Backamo, som föga torde lämpa sig för annat än skogsodling,

syntes icke kunna inbringa statskassan något större belopp, i synnerhet

örn de utgifter, som därmed skulle förorsakas kronan på andra områden av förvaltningen,

frånräknades. Av det anförda framginge sålunda den betydelse,

Backamo fortfarande ägde för regementets övningar, framför allt för dess fältmässiga

utbildning. Möjligheten att dit kunna förlägga skolor och truppförband

för sådana tillämpningsövningar, som krävde omväxlande och åtminstone för

manskapet förut obekant terräng, kunde svårligen uppskattas i pengar. Regementsbefälhavaren

hemställde därför, att, då frågan örn den framtida dispositionen

av regementets förutvarande övningsplats Backamo toges under omprövning,

densamma såsom fortfarande erforderlig för försvarets behov matte tillsvidare,

så länge detta förhållande ägde bestånd, bibehållas under regementets

förvaltning och vård såsom en synnerligen önskvärd tillgång för befordrande av

dess fältduglighet.

Chefen för västra arméfördelningen hade instämt i vad regementsbefälhavaren

sålunda anfört.

Sedan härefter kommitterade begärt närmare upplysningar rörande de smärre

jordområden, vilka för det dåvarande vore utarrenderade, hade regementsbefälhavaren

i skrivelse till kommitterade den 28 november 1928 meddelat, att

följande jordområden vore utarrenderade:

Nr å

området

Areal

kvm.

" ....

Arrendatorns namn

Arrendeavgift

kronor

i

150

Johan Hofstedt...............................................

i

—

2

6.500

Emil Olsson ...................................................

25

—

3

1,450

Leon. Johansson-Eld .......................................

5

—

4

330

J. A. Wadman ................................................

5

—

5

3,800

Carl Andersson...............................................

15

—

6

1,450

Ingegerd Johansson..........................................

5

—

7 a

16,800

Edvin Johansson .............................................

50

—

7b

2,400

Densamme ...................................................

i

—

7 o

7,580

Densamme ...................................................

15

—

8

1,030

Maria Forsberg ...............................................

.10

—

9

610

Mathilda Ekström ...........................................

2

—

10

360

Emanuel Lindell .............................................

3

—

På förfrågan hade vägstyrelsen i Inlands Fräkne härad meddelat, att väghållningsdistriktet

hade intresse av att för grustäkt förvärva ett område av

mötesplatsen.

För att bilda sig en uppfattning örn mötesplatsens betydelse och behövlighet

för Bohusläns regemente samt möjligheterna för dess försäljning hade kommitterade

den 12 juni 1929 avlagt besök vid regementets övningsplats i Uddevalla

samt å Backamo.

Då kommitterade vid besöket å Backamo kommit till den uppfattningen, att

en flygplats skulle utan nämnvärda kostnader kunna inrättas därstädes, hade

kommitterade hos flygstyrelsen förfrågat sig rörande lämpligheten härav.

Efter undersökning å platsen hade flygstyrelsen i skrivelse till kommitterade

den 30 juli 1929 hemställt, att, nyttjanderätten av ett å en skrivelsen^ bifogad

kopia av karta över Backamo med rött angivet område måtte överlåtas

till styrelsen såsom flygfält, enär tillgången på användbara flygplatser i västra

Sverige vore mycket ringa och tillgång till dylika platser i alla delar av Sverige

vore ett oavvisligt krav för flygvapnets krigsberedskap och övningar. På förfrågan

av kommitterade hade flygstyrelsen i skrivelse den 7 augusti 1929 för
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majus proposition nr 69.

klarat sig för sin del icke kava något att erinra emot att hela det å kartan med

A betecknade området, med undantag av de områden, som skulle försäljas, överlämnades

till styrelsens förvaltning. Härigenom skulle nämligen vinnas den

fördelen, att det område, som ställdes till styrelsens förfogande, utgjorde en för

sig bestående fastighet — lägenheten Kolbengtseröd 1° — varför någon lantmäteriförrättning

för dess avskiljande icke komme att erfordras.

Mot ett överlämnande till flygstyrelsen av vad som kunde återstå av lägenheten

Kolbengtseröd l9 efter de försäljningar, som nedan föresloges, hade kommitterade

icke något att erinra.

I förenämnda skrivelse den 28 november 1928 hade regementsbefälkavaren,

med anledning av från kommitterades sida ifrågasatt försäljning av de utarrenderade

lotterna, anfört, att,'' då övningsplatsen för regementets utbildning

vore av synnerligt värde, densamma icke — åtminstone icke i nämnvärd mån

— borde minskas, enär övningsmöjligheterna därigenom i motsvarande grad

komme att beskäras. Å andra sidan måste medgivas, att ett avskiljande av

vissa av de för närvarande utarrenderade små jordområdena givetvis icke kunde

medföra några större olägenheter, då desamma redan vore inhägnade, odlade till

trädgård eller åker och till och med i ett par fall delvis bebyggda. De områden,

som sålunda syntes utan alltför stor olägenhet kunna avyttras, vore de på viss

kartskiss med nr 1, 2, 3, 4, 9, 10 och 11 betecknade. Vid ett bedömande härav

syntes emellertid även böra tagas under övervägande, vad ur lantmäterisynpunkt

härvid kunde vara att andraga. Övriga bortarrenderade jordlotter borde icke

lämpligen avyttras, då därigenom de nuvarande, ur terrängsynpunkt naturliga

gränserna skulle komma att på ett mindre tilltalande sätt rubbas.

Så vitt kommitterade kunnat finna, talade sociala synpunkter i hög grad för

att samtliga arrendatorer av ifrågavarande områden bereddes tillfälle att med

äganderätt förvärva de områden, de nu innehade. För att erhålla en i många

fall välbehövlig utökning av de olika lägenheterna ävensom åstadkomma en

bättre avgränsning av det område, kronan komme att behålla, ansåge kommitterade,

att intagorna borde utökas till de ungefärliga gränser, som angivits å

vid utredningen fogat exemplar av en av A. Busck år 1889 upprättad karta

över Backamo. Kommitterade holle före, att med områdena 7 a, 7 b och 7 c även

borde försäljas hela den kringliggande mossmarken, som en gång utgjort skjutbana

för regementet och som numera icke torde vara av något större värde ur

militär synpunkt. Efter dessa jämkningar i de till försäljning avsedda områdena

syntes fältet erhålla en så pass tillfredsställande avgränsning, att något

hinder icke borde möta mot försäljning även av de lägenheter, vilka regementsbefälhavaren

ansett böra bibehållas.

Kommitterade hade från vederbörande arrendatorer infordrat anbud å

de områden, som enligt det ovan anförda kunde komma i fråga till försäljning.

De avgivna anbuden motsvarade endast undantagsvis det efter 5 procent kapitaliserade

värdet av det nuvarande arrendet, men icke förty ansåge kommitterade

de erbjudna köpeskillingarna i regel fullt skäliga på grund av markens ringa

värde för jordbruksändamål. Med vissa jämkningar i de erbjudna beloppen,

för att erhålla ensartade priser på likvärdig mark, ansåge kommitterade, att

försäljning borde kunna ske i enlighet med vad nedanstående tablå utvisade:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

5

Ägofigur

Ungefärlig

areal

kvm.

Köpare

Kronor

per kvm.

Summa

kronor

Nuvarande

arrende

1

150

Johan Hofstedt..................

| c:a O.os

30

1 a

230

Densamme .....................

2

6,500

Emil Olsson .....................

0.05

oo-

32o

—

2a

1,800

Densamme .....................

0.04

72

—

3

1,450

Leonard Johansson-Eld .....

0.05

70

—

4

330

J. A. Wadman ..................

0.05

18

—

4 a

6,000

Densamme .....................

0.02

120

—

5

3,800

Carl Andersson.................

0.05

190

—

5 a

10,000

Densamme .....................

0.04

400

—

6

1,450

Ingegerd Johansson............

c:a O.io

150

—

6 a

4,000

Densamma .....................

0.08

320

—

7a

16,800

Edvin Johansson ...............

0.03

504

7b

2,400

Densamme .....................

0.03

72

,n

7c

7,580

Densamme .....................

0.03

227

40

7 d

300,000

Densamme .....................

0.002

600

—

8

1,030

Maria Forsberg..................

O.io

103

—

8 a

470

Densamma .....................

O.io

47

—

9

610

Emanuel Mattsson ............

0.05

30

50

10

360

Emanuel Lindell ...............

0.O4

14

40

10 a

3,000

Densamme .....................

0.03

90

—

10b

3,000

Densamme ..................

1 0.03

90

(Kr. 1:—.

"^Utvidgning.

Kr. 25:—.

Utvidgning.

Kr. 5: —.

» 5: —.

Utvidgning.

Kr. 15:—.

Utvidgning.

Kr. 5: —.

Utvidgning.

Kr. 50:—.

» 1:—.

» 15: —.

Mosse.

Kr. 10:—.

Utvidgning.

Kr. 2: —.

» 3: —•

Utvidgning.

Ordföranden i Inlands Fräkne härads vägstyrelse hade nied skrivelse den 6

•september 1929 till kommitterade överlämnat protokoll, hållet vid sammanträde

med vägstyrelsen och ombud för samtliga socknar i häradet den 5 september

1929. Enligt protokollet hade enhälligt beslutats att till markkommitterade inga.

med anbud örn inköp för grustäkt av cirka två hektar av Backamo å den plats,

som vid kommitterades besök utvisats av vägstvrelsen (området hade ungefärligen

utlagts å den utredningen bifogade kartan), emot ett pris av 3,000 kronor

per hektar, i vilket pris fri väg, vartill gamla vägen vid mötesplatsens sydöstra

gräns lämpligen kunde användas, till och fran grustäkten skulle inga.

Återstoden av mötesplatsen, innefattande huvuddelen av ägorna till /s mantal

Spriteröd nr 1 samt lägenheten Bastebacka l12, innehölle det forna lägerområdet

med tre baracker och sjukhus, en del av exercisplatsen med regementets

minnessten samt sluttningarna ned mot Grinnerödssjön. Området omfattade

en hel del vackra partier och torde möjligen en gång kunna hilva föremal tor

efterfrågan såsom tomtmark. För närvarande syntes det dock icke kunna med

någon fördel realiseras vare sig för tomt- eller jordbruksändamål. Da härtill

bomme, att tillgång till de kvarstående byggnaderna inom området torde vara

av värde både för regementet och flygvapnet, ansåge kommitterade, att några

åtgärder för försäljning av området och byggnaderna för närvarande icke borde

vidtagas, utan att detta tillsvidare borde stå till regementets disposition. Skulle

i framtiden området visa sig erforderligt för något allmänt ändamål eller tillfälle

yppa sig till en fördelaktig försäljning, syntes emellertid den nuvarande

dispositionen av området böra upphöra.

I anslutning härtill föreslogo markkommitterade, såvitt nu är fråga,

dels att de å den skrivelsen vidfogade kartan med nr 1, 1 a, 2, 2 a, 3, 4, 4 a,

5, 5 a, 6, 6 a, 7 a, 7 b, 7 c, 7 d, 8, 8 a, 9, 10, 10 a och 10 b betecknade områdena

försåldes till de personer och till de priser per kvm., som ovan angivits, områdena

nr 10, 10 a och 10 b dock med servitut till förmån för lägenheten Kol
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majas proposition nr 69.

bengtsered l9, att för flygning hinderlig bebyggelse av vad slag det vara månde

icke därstädes finge förekomma, i

dels att ett omiade örn cirka två hektar, till sitt läge ungefärligen angivet

å ovanberörda karta, försåldes såsom grustag till Inlands Fräkne härads väghallningsdistrikt

mot en köpeskilling, beräknad efter 3,000 kronor per hektar,

jämte fri väg till grustaget invid övningsplatsens sydöstra gräns,

dels att återstoden av lägenheten Kolbengtseröd 1° ställdes under flygstyrelsens

vård och förvaltning för att i erforderlig omfattning iordningställas såsom

flygfält,

dels ock att återstoden av mötesplatsen, omfattande icke försålda ägor till

U mantal Spriteröd nr 1 och lägenheten Bastebacka l12 med kvarstående bvggnader,

tillsvidare bibehölles för Bohusläns regemente.

Sedan arméförvaltningens fortifikationsdepartement anbefallts att avgiva

utlåtande över markkommitterades förslag, infordrade departementet yttranden

i ämnet från chefen för Bohusläns regemente samt chefen för västra arméfördelningen.

Med hänsyn till innehållet i dessa yttranden beslöt fortifikationsdepartementet

att uppdraga åt arméförvaltningens domäntjänsteman att verkställa

vissa utredningar på platsen. Domäntjänstemannen avgav därefter den

15 januari 1930 till fortifikationsdepartementet utlåtande i ämnet, varmed tillidia

överlämnades ett av honom jämte godsägaren Gustaf Schiller_ den sist-,

nämnde biträde at vederbörande domänintendent vid saluvärdering av kronoegendomar

i länet den 14 i samma manad upprättat värderingsinstrument

beträffande de områden, som av marlikommitterade föreslagits att försäljas.

Chefen för Bohusläns regemente, i vilkens yttrande chefen för västra arméfördelningen

instämde, förklarade sig icke hava något att erinra emot en försäljning

av de med nr 1, 2, 3, 4, 7 a, 7 b, 7 c, 7 d och 10 betecknade områdena; ej

heller motsatte sig regementschefen, att grustaget försåldes.

Till motivering för regementschefens avstyrkan av en försäljning av övriga

utav marlikommitterade till avyttring föreslagna områden anfördes följande:

En försäljning av områdena nr 1 a, 2 a, 4 a, 10 a och 10 b tillgodosåge endast

rent privata förvärvsintressen och påkallades på intet sätt av något behov att

bättre ^ avgränsa de därav berörda områdena, utan inskränkte tvärtom på ett

oi or delaktigt sätt den mark, som avsåges att bibehållas för försvarets räkning.

Umradena nr 5, 5 a, 6 och 6 a hörde på ett naturligt sätt samman med den

terräng, som under övningar kunde användas. Områdena nr 8 och 8 a utgjorde

eniiten fyrkant, som sköte in i det förutvarande lägerområdet och inkräktade

oiordelaktigt pa en eljest lämplig uppställningsplats. Vad anginge området

nr y, mediörde dettas försäljning icke någon större olägenhet, men då mivarande

arrendatorn tydligen icke hade någon större åtrå efter det och en försaljmng

skulle inbringa allenast 30 kronor 50 öre, avstyrktes försäljningen.

Martill komme, att ett avskiljande just inom den smalaste delen av övningsområdet

av ägofigurerna nr la, 4a, 9, 10a och 10b skulle verka synnerligen

menligt lör rörelsefriheten, särskilt som dessa områden i privat ägo helt säkert

skulle komma att i en nära framtid uppodlas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 69. <

Arméförvaltningens domäntjonsteman föreslog, att områdena nr 1, 2, 3, 4,

i a, 9 och 10 försåldes till de nuvarande arrendatorerna, därest dessa önskade

inköpa områdena till de pris, som värderingsinstrumentet av den 14 januari

1930 utvisade. I övrigt framhöll domäntjänstemannen bland annat:

Mossen (området nr 7 d) syntes vara en torvmosse. Visserligen vore värdet

av en sådan för närvarande, då kolpriserna vore låga, mycket ringa, men det

torde icke vara uteslutet, att den i en framtid kunde bliva värdefull. .Dessutom

torde värdet av skottvallarnas grus och sand mer än väl täcka den föreslagna

köpeskillingen av 600 kronor. Att sälja den till ett så lågt pris som 20 kionoi

per hektar kunde under inga omständigheter tillstyrkas, så mycket mer som en

tiel av mossen fortfarande tjänade regementet såsom fältskjutnmgsterräng.

Visserligen hade regementschefen förklarat sig kunna avstå den till försäljning,

men det vore helt naturligt med tanke på, att kronan skulle fa skälig ersättning

och möjligheterna till förvärvande av övningsmark i Uddevalla bleve

större. Någon spekulant, som ville betala skäligt pris, torde emellertid ej sta

att få. Kronan borde därför icke för närvarande avhända sig mossen.

Grusplatån vore av en betydande mäktighet. Att sälja delar av densamma

vore att avstå från en synnerligen god inkomstkälla. Att åsen innehölle väldiga

gruslager kunde lätt bedömas därav, att nära asens fot mindre grustag upptagits

utan att urlager påträffats, oaktat groparna grävts minst två meter

djupa. Såsom exempel på grusets värde på platsen kunde anföras, att fran ett

mindre grustag på angränsande mark hade sålts grus för ett pris av 50 öre per

enbetslass örn cirka 4 hl., d. v. s. för mer än 1 krona per kbm. Den ringa förekomsten

av gott väggrus i trakten gjorde också, att möjlighet till grustäkt vöre

synnerligen eftertraktad av alla, som bodde invid asen, ty det läge i öppen dag,

att här funnes goda affärer att göra, ilin j

En försäljning av områdena nr 4 a, 5 a, 6 a samt 10 a och b skulle mea

största sannolikhet hava den påföljden, att dessa områden förr eller senare

antingen såldes till vägstyrelsen eller också att grustäkt öppnades därstädes av

köparna själva. Meningen med en försäljning syntes ändock vara, att köparna

lämnades tillfälle att utvidga sitt jordbruk. . . ,

Enligt domäntjänstemannens förmenande borde kronan behålla i sin ägo den

stora grustillgången å övningsplatsen och icke genom slumpförsäljning låta

vare sig vägstyrelsen eller enskilda bliva ägare till större eller mindre delar

därav, vilka, förutom sitt ekonomiska värde, vore oundgängligen nödvändiga att

disponera för militära ändamål.

Det syntes slutligen domäntjänstemannen, att markkommitterade icke anfort

något som helst skäl för att tilldela arrendatorerna större områden än de av

dem nu brukade. I de allra flesta fall läge den huvudsakligaste delen av arrendatorernas

jordegendom utanför kronans område, och de hade där nödiga betesmarker.

I detta senare hänseende funnes således icke heller någon anledning

till utökning.

I utlåtande den 1 februari 1930 åberopade armé för valt nino ens fortifikatiomdepartement,

vad domäntjänstemannen yttrat, samt meddelade, att, sedan departementet

från vederbörande spekulanter låtit införskaffa skriftliga besked,

huruvida de vore villiga att till de i värderingsinstrumentet av den 14 januari

1930 upptagna priser, i den mån dessa överstege de av markkommitterade föreslagna,

inköpa sådana lotter, vilkas försäljning kunde komma i fråga, flertalet

anbudsgivare hade godtagit de högre priserna. Härjämte anförde departementet

i huvudsak följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

ö Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

Beträffande lotten nr 1 tillstyrkte departementet, att densamma försåldes

mi Johän Holstedt för 8 öre per kvadratmeter. Däremot avstyrktes försäljning:

ay lotten nr l a. Försäljning av lotten nr 2 till Emil Olsson för det av honom

damera erbjudna priset, 7 öre per kvadratmeter (mot av markkommitterade

loresiagna 5 öre), tillstyrktes, varemot departementet icke kunde förorda försäljning

av lotten nr 2 a. I fråga örn lotten nr 3 hade departementet intet att

erinra mot att densamma försåldes till Leonard Johansson-Eld för av honom

nu godteget pris av 8 öre per kvadratmeter (mot av kommitterade ifrågasatta

a ore). h försäljning av lotten nr 4 till J. A. Wadman till av honom godkänt

pris av 8 öre per kvadratmeter (kommitterade hade förordat 5 öre) tillstyrktes.

äremot mäste departementet på av regementschefen och domäntjänstemannen

a beropade skäl motsätta sig en försäljning av lotterna nr 4 a, 5, 5 a, 6 och 6 a.

1 fråga om lotten nr 7 a hade departementet intet att invända mot att densamma

avyttrades till Edvin Johansson till ett av honom antaget pris av 6 öre per

vadratmetcr (mot av kommitterade åsätta 8 öre). Vidkommande lotterna nr

< b 7 c och t d hade Johansson befunnits icke villig betala högre priser än de

av kommitterade föreslagna, vilka visat sig vara alltför låga. Detta gällde särskilt

lotten nr 7 d en mosse örn cirka 30 hektar, vars södra hälft, lägenheten

Klappmossen, ar 1883 inköpts för 1,246 kronor 96 öre, vilket motsvarade mer

an lyra gånger det värde, vartill kommitterade föreslagit försäljning. Området

nr <d användes fortfarande för militära övningar. Med hänsyn härtill och då

anledning icke förefunnes till antagande, att detsamma skulle kunna för närvarande

försäljas till sitt fulla värde, borde enligt fortifikationsdepartementets

förmenande Dagan om försäljning därav förfalla. Då lotterna nr 7 b och 7 e

v°re belägna helt inom lotten nr 7 d:s gränser, borde en försäljning av desamma

uppenbarligen icke ske annat än i samband med försäljning av lotten nr 7 d.

Departementet hade hos kommerskollegium påkallat undersökning genom

statens torvingenjör av lotten nr 7 d.

Med stöd av det anförda avstyrkte departementet således försäljning av lotterna

nr 7 b 7<; och 7 d. Även avstyrktes, på grund av vad regementschefen

anfort, försäljning av lotterna nr 8 och 8 a.

Angående lotten nr 9 hade anbud förelegat från Emanuel Mattsson och Johanna

Mathilda Ekström. Mattsson hade emellertid förklarat sig icke villig

erlägga det pris av 8 öre per kvadratmeter (motsvarande för hela lotten 50

kronor), som vid värderingen den 14 januari 1930 åsatts lotten. Däremot hade

Johanna Mathilda Ekström anmält sig villig inköpa denna för nämnda pris.

ä regementschefen vitsordat, att densamma kunde utan större olägenhet för

kronan avyttras, funné departementet sig kunna tillstyrka lottens försäljning

lil Johanna Mathilda Ekström för det sålunda av henne erbjudna priset av

8 öre per kvadratmeter.

Vidkommande försäljningen av lotterna nr 10, 10 a och 10 b hade departementet

ansett densamma i och för sig betänklig med hänsyn till det av markkommitterade

föreslagna^servitutet, att för flygning hinderlig bebyggelse därå

icke linge förekomma. Departementet hade nämligen befarat, att denna servitutsbestammelse

skulle kunna i fråga örn tillämpningen vålla tvistigheter mellan

kronan och köparen Då nu därtill den av kommitterade tilltänkte köparen

Emanuel Lindell förklarat sig icke vara villig att betala det vid värderingen

den .14 januari 1930 åsätta priset, syntes frågan örn ifrågavarande lotters avyttring

böra förfalla.

.. Xf d angmge det område örn cirka två hektar, som föreslagits skola försäljas

tilf Inlands bräkne härads väghållningsdistrikt, finge fortifikationsdepartementet,

nied åberopande av de utav domäntjänstemannen anförda skäl, avstyrka

iorsaljnmgen i fråga.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

I anslutning härtill hemställde fortifikationsdepartementet, att Kungl. Maj:t

måtte utverka riksdagens medgivande,

att av de å den i ärendet åberopade kartan angivna lotterna följande finge

försäljas till nedannämnda köpare eller deras rättsinnehavare, nämligen lotten

nr 1 till Johan Hofstedt för 8 öre per kvadratmeter, lotten nr 2 till Emil Olsson

för 7 öre per kvadratmeter, lotten nr 3 till Leonard Johansson-Eld för 8 öre

per kvadratmeter, lotten nr 4 till J, A. Wadman för 8 öre per kvadratmeter,

lotten nr 7 a till Edvin Johansson för 6 öre per kvadratmeter och lotten nr 9

till Johanna Mathilda Ekström för 8 öre per kvadratmeter,

att vid lotternas avstyckning i avseende å desammas gränser, sådana dessa

funnes å ovannämnda karta angivna, finge vidtagas de mindre jämkningar, som

kunde befinnas lämpliga,

att köparna ensamma skulle gälda alla avstycknings- och lagfartskostnader,

att, där i särskilt fall köpare sådant begärde och synnerliga skäl därtill vore,

försäljningsmyndigheten ägde medgiva köpeskillingens gäldande genom avbetalningar

under högst tre år från tillträdesdagen, på villkor, att köparen för

oguldna belopp ställde säkerhet, som av myndigheten godkändes, ävensom därå

erlade ränta efter fem procent örn året, samt

att inflytande försäljningsmedel, i den mån de icke erfordrades till täckande

av genom försäljningarna uppkommande kostnader, skulle tillföras lantförsvarets

fond för byggnader och andra försvarsändamål.

Vid ärendets anmälan inför Kungl. Majit för avlåtande av proposition till

riksdagen anförde föredragande departementschefen, bland annat, att av vad i

ämnet förekommit framginge, att huvuddelen av övningsplatsen Backamo behövde

disponeras för militära ändamål, nämligen såväl för att tillgodose behovet

av flygfält för flygvapnets räkning som för bedrivandet av vissa övningar med

Bohusläns regemente. Departementschefen förklarade sig därför icke kunna

tillstyrka försäljning av i övningsfältet ingående mark under annan förutsättning,

än att detta läte sig göra utan försämring av fältets användbarhet för

övningsändamål. Vid prövning av markkommitterades i ärendet framställda

försäljningsförslag hade departementschefen kommit till samma uppfattning

som arméförvaltningens fortifikationsdepartement. Departementschefen ansåge

sålunda, att försäljningen under förhandenvarande förhållanden borde begränsas

till att avse de å den i ärendet åberopade, av A. Busck år 1889 upprättade

kartan med nr 1, 2, 3, 4, 7 a och 9 utmärkta ägolotterna och att köpeskillingarna

borde bestämmas i överensstämmelse med det vid värderingsförrättningen den

14 januari 1930 varje särskild ägolott åsätta värdet per kvadratmeter, vilket, i

de fall detsamma överstege vad markkommitterade föreslagit, blivit av vederbörande

spekulant godtaget.

Departementschefen meddelade därjämte, att fortifikationsdepartementet i

skrivelse till Kungl. Majit den 6 februari 1930 framlagt resultatet av den utav

departementet hos kommerskollegium begärda undersökningen av lotten nr 7 d

samt upplyste, att av vid skrivelsen fogat, av torvingenjören Gustav Th.

s. 10 Kontrollera mot PDF

1930 års

riksdag.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

Sjögren upprättat instrument över värderingen inhämtades, att — oavsett

markvärdet för mossbottnen — torven å området värderats till 5,405 kronor.

I samband med prövningen av propositionen upptog riksdagen till behandling

två i ämnet inom riksdagen väckta motioner.

I den ena motionen (II: 410) hemställdes, att riksdagen måtte besluta, att

de å den av A. Busck år 1889 upprättade, kartan över Backamo med nr 1, 2,

3, 4, 5, 6, 6 a, 7 a, 8, 8 a, 9 och 10 betecknade ägolotterna måtte försäljas till

de priser, som av lantförsvarets markkommitterade föreslagits, samt under de

villkor i övrigt, som angivits av arméförvaltningens fortifikationsdepartement,

ävensom att ett område örn cirka två hektar, till sitt läge ungefärligen angivet å

berörda karta, måtte försäljas såsom grustag till Inlands Fräkne härads väghållningsdistrikt

mot en köpeskilling beräknad efter 3,000 kronor per hektar

samt på av lantförsvarets markkommitterade föreslagna villkor. Även i den

andra motionen (II: 416) hemställdes örn försäljning av grustag till väghållningsdistriktet.

Det i förstnämnda motion framställda yrkandet innebar alltså, bland annat,

att — förutom de i propositionen nr 129 till försäljning föreslagna ägolotterna

nr 1, 2, 3, 4, 7 a och 9 — jämväl ägolotterna nr 5, 6, 6 a, 8, 8 a och

10 skulle avyttras. Som skäl härför anförde motionären, att dessa senare ägolotter

utgjorde bebyggda lägenheter, delar av eller lämpliga utvidgningar av

sådana eller bestode av åkermark, som av innehavarna med möda uppodlats av

den magra hedmarken. Det syntes motionären, som örn de invändningar, de

militära myndigheterna andragit mot att dessa lotter försåldes, vore mindre

vägande. I fråga örn ägolotterna nr 5, 6 och 6 a hade nämligen anförts, att

dessa på ett naturligt sätt hörde samman med den terräng, som under övningarna

användes. Detta skäl syntes intetsägande, då militära övningar numera

sällan förekomme å Backamo och områdena utgjordes av åker eller hustomt

samt erforderlig utvidgning därav. Därest områdena förbleve i kronans ägo

samt utarrenderades, torde de ej heller få användas såsom utgångspunkt för

militära övningar, och det kunde aldrig vara meningen att nu åter lägga områdena

för fäfot. I fråga om ägolotterna nr 8 och 8 a hade det angivits, att

dessa ofördelaktigt inkräktade på lägerområdet och en lämplig uppställningsplats,

men förefölle det motionären besynnerligt, att det under den tid regementet

varit förlagt till övningsplatsen kunnat tillåtas, att byggnader då uppförts

och att området fått inhägnas. Beträffande ägolotten nr 10 framhölls, att

denna inginge i en inhägnad tomt och hade inkräktat samt komme att inkräkta

på övningsplatsens bredd, vare sig den bleve försåld eller ej.

Såsom inledningsvis nämnts, vann propositionen icke riksdagens godkännande.

I sin skrivelse nr 149 anförde riksdagen, att riksdagen, som icke

känt sig övertygad örn behovet av att reservera mark å Backamo för truppövningsplats

och flygfält, ansett, att frågan örn den omfattning, i vilken markförsäljning

vid Backamo borde äga rum, borde göras till föremål för förnyat

övervägande av Kungl. Majit. Dock hade riksdagen, i anslutning till vad som

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majus proposition nr 69.

motionsvis yrkats, ansett Kungl. Maj:t böra bemyndigas att med Inlands

Fräkne härads väghållningsdistrikt träffa avtal örn försäljning av det i motionerna

omförmälda grustag efter ett pris av 3,000 kronor per hektar. Riksdagen

framhöll vidare, att det torde vara önskvärt, att det undersöktes, huruvida icke

grustillgångarna i.övrigt vid Backamo borde bibehållas i statens hand. Även

frågan om priset å övriga till försäljning avsedda områden å Backamo syntes

riksdagen böra underkastas ytterligare utredning. Några svårigheter för innehavare

av lägenheter å Backamo syntes icke behöva uppstå genom ett uppskov

med försäljningen, då riksdagen ansåge sig kunna förutsätta, att lägenhetsinnehavarna

finge bibehålla nu gällande upplåtelsevillkor oförändrade samt

att resultatet av den föreslagna nya utredningen kunde föreläggas 1931 års

riksdag.

Genom beslut den 9 maj 1930 uppdrog Kungl. Maj:t åt arméförvaltningens utredning,

fortifikationsdepartement att till Kungl. Majit inkomma med förslag rörande

försäljning till Inlands Fräkne härads väghållningsdistrikt av det i riksdagens

omförmälda beslut avsedda området av Backamo. Härjämte anbefallde Kungl.

Majit fortifikationsdepartementet att, med beaktande av vad riksdagen i sin

förenämnda skrivelse anfört, i samråd med flygstyrelsen verkställa ny utredning

beträffande dispositionen av övningsplatsen i övrigt samt att till Kungl.

Majit inkomma med det yttrande och förslag, vartill utredningen kunde giva

anledning.

Sedan fortifikationsdepartementet i skrivelse till Kungl. Majit den 30 juli

1930 meddelat, att departementet för fullgörande av berörda uppdrag, i vad

avsåge det till försäljning till väghållningsdistriktet ifrågasatta området, låtit

genom distriktslantmätaren B. H. Lundholms försorg utstaka och kartlägga

detsamma, bemyndigade Kungl. Majit genom brev den 29 augusti samma år

fortifikationsdepartementet att till väghållningsdistriktet försälja ifrågavarande

område örn cirka två hektar, sådant området angivits å den av Lundholm upprättade

kartan, mot en köpeskilling av 3,000 kronor per hektar och på villkor

i övrigt, att väghållningsdistriktet vidkändes samtliga kostnader för områdets

avstyckning och för lagfart därå.

I den inledningsvis omnämnda skrivelsen av den 17 december 1930 har

arméförvaltningens fortifikationsdepartement därefter framlagt resultatet av

utredningsuppdraget i dess återstående del. Departementet har därvid anfört

i huvudsak följande.

Försäljningen av grustaget vore numera verkställd.

Beträffande dispositionen av övningsplatsen i övrigt hade riksdagen uttalat,

att riksdagen icke känt sig övertygad om behovet av att reservera mark å

Backamo för truppövningsplats och flygfält, vilket föranlett fortifikationsdepartementet

att infordra yttranden från flygstyrelsen, inspektören för infanteriet

och chefen för generalstaben.

I skrivelse den 16 juni 1930 hade flygstyrelsen, bland annat, framhållit, att

det vore ett angeläget försvarsintresse, att det ifrågasatta flygfältet å Backamo

snarast möjligt komme till stånd.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

Inspektören för infanteriet hade i ett den 6 juni 1930 dagtecknat yttrande

anfört, att Bohusläns regementes övningsfält vid Uddevalla vore på grund av

sin ringa utsträckning och terrängens beskaffenhet i flera avseenden otillfredsställande.

Det erbjöde få möjligheter till omväxling, och övningar i större förband

än kompani kunde endast med svårighet komma till utförande. På grund

härav hade också regementet, alltsedan detsamma förflyttats till Uddevalla,

ärligen under kortare perioder begagnat det närbelägna Backamo såsom övningsterräng,

särskilt i fråga örn tillämpningsövningar i bataljons- och regementsförband

samt fältskjutningar, för vilka senare området kring den gamla skjutbanan

erbjöde lämplig terräng. Infanteriinspektören ansåge sålunda det vara

av största betydelse, att Backamo fortfarande kunde stå till regementets förfogande

såsom övningsområde. Men för att dess värde med hänsyn härtill icke

skulle försämras vore det av vikt, att vid en förestående försäljning av inom

området befintliga ägolotter inga andra avyttrades än sådana, mot vilkas försäljning

regementschefen i yttrande till fortifikationsdepartementet, intaget i

förenämnda proposition, icke haft något att erinra.

Chefen för generalstaben hade i ett den 1 juli 1930 avgivet utlåtande till en

början erinrat, hurusom vederbörlig truppförbandsmyndighet, med arméfördelningschefens

instämmande, bland annat, framhållit, att exercisfältet vid Uddevalla

och övningsterrängen däromkring mindre väl ägnade sig för regementets

tillämpningsövningar. Sådan lämplig terräng funnes däremot vid Backamo,

varför också regementets övningar vid upprepade tillfällen varje år förlädes

dit. Övningsplatsen vid Backamo ägde på grund därav allt fortfarande betydelse

för regementets övningar, framför allt för dess fältmässiga utbildning.

Då övningsplatsen således vore av synnerligt värde för regementets utbildning,

borde densamma icke — åtminstone icke i nämnvärd mån — minskas, enär

övningsmöjligheterna därigenom i motsvarande grad bomme att beskäras. Med

understrykande av vad vederbörlig truppförbandsmyndighet sålunda anfört beträffande

Backamos betydelse för regementets fältmässiga utbildning finge

generalstabschefen ytterligare framhålla, att enligt senast fastställda utbildningsföreskrifter

för infanteriet skulle från och med utbildningsåret 1930/1931

särskild vikt läggas vid utbildning i bataljonsförband, vilken utbildning borde

avslutas med en kortare fälttjänstövning i samma förband. Vunna erfarenheter

gåve vid handen, att tillfälle till utbildning i bataljonsförband endast med svårighet

kunde beredas å övningsfältet vid Uddevalla. Sådan utbildning kunde

däremot med fördel anordnas vid Backamo. På grund härav och med hänsyn

till de begränsade anslagen gjorde sig bibehållandet av Backamo såsom övningsplats

för regementet numera gällande med ökad styrka. Generalstabschefen

kunde därför icke biträda, att i övningsfältet vid Backamo ingående mark avyttrades

annat än i den omfattning, som tillstyrkts av chefen för Bohusläns

regemente i avgivet yttrande över markkommitterades förslag.

Av de sålunda infordrade yttrandena framginge, dels att Backamos bibehållande

såsom övningsplats för Bohusläns regemente numera gjorde sig gällande

med ökad styrka, dels ock att anordnande av ett flygfält å Backamo utgjorde

ett angeläget försvarsintresse. Med hänsyn härtill syntes en försäljning

av övningsplatsen icke kunna ifrågakomma i vidare mån, än att övningsplatsens

fulla användbarhet för nyssberörda ändamål alltjämt säkerställdes. Grustillgångarna,

med undantag av vad som försålts till ovannämnda väghållningsdistrikt,

komme då också att bibehållas i statens hand, varom riksdagen i sin

ovanberörda skrivelse gjort ett uttalande.

I sin skrivelse den 16 juni 1930 hade flygstyrelsen, vid det förhållandet att

det av markkommitterade såsom flygfält ifrågasatta området alltjämt vore

erforderligt för Bohusläns regemente, frånträtt sin tidigare uttalade önskan,

att ifrågavarande område överflyttades till flygstyrelsens förvaltning, samt

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

med biträdande av fortifikationsdepartementets uppfattning, att flygstyrelsens

intresse att få begagna området såsom flygplats på annat lämpligt sätt kunde

tillgodoses, föreslagit, att särskilt avtal upprättades mellan fortifikationsdepartementet

och flygstyrelsen angående områdets disponerande såsom flygplats.

Beträffande frågan, huruvida någon ytterligare försäljning lämpligen kunde

äga rum, hade den nuvarande chefen för Bohusläns regemente i skrivelse den

20 november 1930 anfört, att ehuru regementschefen fullt delade sm. företrädares

uppfattning därom, att övningsplatsen Backamo borde i allt väsentligt

bibehållas under kronan såsom erforderlig för regementets utbildning i omväxlande

terräng och att de markområden, som eventuellt komme att försäljas

i utkanterna av den gamla övningsplatsen, fördenskull borde inskränkas till de

minsta möjliga och försäljning endast komma i fråga i de fall, där verkligen

sociala skäl talade därför, ansåge regementschefen, att frågan örn en eventuell

försäljning av områdena nr 5 och 6 enligt den av lantförsvarets markkommitterade

och i propositionen till 1930 års riksdag åberopade kartan numera kommit

i ett i någon mån förändrat läge i och med den av riksdagen beslutade försäljningen

av en två hektar stor grustäkt. Med hänsyn till möjligheterna att utnyttja

terrängen för övningar kunde de båda områdena nr 5 och 6 anses hora

ihop med det till grustäkt avyttrade markområdet, och i övrigt vöre de bada

odlade det förra till åker, det senare till trädgård och dessutom bebyggt. JSI sigon

större olägenhet syntes därför icke uppstå, därest områdena komme att

f örsälj äs

Med hänsyn till riksdagens i dess ovan berörda skrivelse gjorda uttalande,

att priset å andra till försäljning avsedda områden å Backamo än grustaget

borde underkastas ytterligare utredning, hade fortifikationsdepartementet låtit

genom regementschefens försorg verkställa en ny saluvärdering av ifrågavarande

områden. Denna värdering, som utförts av distriktslantmätare!! B. fl.

Lundholm och jägmästaren Nils Björkman och som omfattat jämväl ovannämnda

marklotterna nr 5 och 6, hade givit det resultat, som framginge av vid

skrivelsen fogade två den 7 november 1930 dagtecknade protokoll med därtill

hörande jämförelsetabell, den sistnämnda utvisande — dock ej i fråga örn lotterna

nr 5 och 6 — de nu åsätta värdenas förhållande till dels de av markkommitterade

föreslagna och dels de av Kungl. Majit i propositionen nr 129/1930

på fortifikationsdepartementets förslag förordade försäljningsvärdena.

Sagda handlingar hänförde sig till förut berörda av Lundholm upprättade

karta, vilken i fråga örn beteckningen av respektive marklotter överensstämde

med den av lantförsvarets markkommitterade oell i propositionen nr 129/1930

åberopade kartan.

Regementschefen hade i skrivelse den 17 november 1930 framhållit, att vid

bedömandet av de sist åsätta värdena borde beaktas, att gränserna för områdena

något justerats med hänsyn till lämpligheten ur lantmäterisynpunkt Dd en

blivande avstyckning.

I vissa fall, nämligen beträffande lotterna nr 1, 4, 5, 6 och 9, hade den

senast skedda värderingen givit till resultat något förhöjda totalvärden i förhållande

till de av Kungl. Majit i propositionen nr 129/1930 respektive, i fråga

örn lotterna nr 5 och (i, av lantförsvarets markkommitterade föreslagna försäljningsprisen.

De sålunda förhöjda värdena hade av vederbörande spekulanter

godtagits. Den största divergensen förefunnes i fråga om lotten nr 5, som

värderats till 456 kronor mot av markkommitterade föreslagna 190 kronor. I

övrigt vore höjningarna så obetydliga, att försäljningspriset för vederbörande

lott i dess helhet icke i något fall syntes komma att med mer än cirka 30 kronor

överstiga vederbörande av Kungl. Majit i propositionen nr 129/1930 föreslagna

pris.

I en del fall hade vid den senaste värderingen föreslagits reduceringar av

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majus proposition nr 69.

tidigare åsätta försäljningsvärden. Den största reduceringen hade ägt rum beträffande

lotten nr 7 a, där värdet, oaktat lotten utökats från 16,800 till 20,120

kvadratmeter, sänkts från av Kungl. Majit föreslagna 1,008 kronor till 726

kronor 80 öre. Övriga reduceringar vore däremot mycket obetydliga.

Arméförvaltningens domäntjänsteman hade i avgivet utlåtande tillstyrkt försäljning

av samtliga de i propositionen nr 129/1930 föreslagna lotterna nr 1,

2, 3, 4, 7 a och 9 ävensom av lotterna nr 5 och 6. Beträffande priset hade han förordat,

att den sist verkställda värderingen lades till grund, dock icke i de fall,

där sänkning skett i förhållande till propositionens värden, enär vederbörande

spekulanter tidigare godtagit sistnämnda värden.

Fortifikationsdepartementet ansåge på av regementschefen angivna skäl och

i likhet med domäntjänstemannen, att försäljning kunde äga rum, förutom av

lotterna nr 1, 2, 3, 4, 7 a och 9, jämväl av lotterna nr 5 och 6, samt delade även

domäntjänstemannens åsikt beträffande försäljningspriserna. Alldeles oavsett,

huruvida den till grund för 1930 års proposition liggande värderingen eller den

senast företagna finge anses äga sakligt företräde, ansåge fortifikationsdepartementet

nämligen, att någon reducering av prisen icke borde äga rum i de fall,

där vederbörande spekulant tidigare frivilligt godtagit en högre värderingsgrund

än den vid den senaste värderingsförrättningen tillämpade.

Av skäl, som framginge av propositionen nr 129/1930 och av här ovan intagna

utlåtanden från vederbörande myndigheter, ansåge departementet vidare,

att någon försäljning icke för närvarande borde äga rum av mark, tillhörande

Backamo, i vidare mån än nyss nämnts. Beträffande olika med försäljningen

sammanhängande spörsmål finge departementet hänvisa till sitt i nämnda proposition

intagna, den 1 februari 1930 dagtecknade utlåtande.

Med åberopande av det anförda har fortifikationsdepartementet hemställt,

att Kungl. Majit måtte utverka riksdagens medgivande,

att av de å den av distriktslantmätaren Lundholm år 1930 upprättade kartan

över Backamo — vilken i fråga om beteckningar överensstämde med den i propositionen

nr 129/1930 åberopade äldre kartan — angivna lotterna följande finge försäljas

till nedannämnda köpare eller deras rättsinnehavare, nämligen lotten nr 1

(cirka 480 kvadratmeter) till Johan Hofstedt för 12 öre per kvadratmeter, lotten

nr 2 (cirka 6,000 kvadratmeter) till Emil Olsson för 7 öre per kvadratmeter,

lotten nr 3 (cirka 1,800 kvadratmeter) till L. Johansson-Eld för 8 öre per

kvadratmeter, lotten nr 4 (cirka 630 kvadratmeter) till J. A. Wadman för

8 öre per kvadratmeter, lotten nr 5 (cirka 3,800 kvadratmeter) till C. Andersson

för 12 öre per kvadratmeter, lotten nr 6 (cirka 1,450 kvadratmeter) till

Ingegerd Johansson för 12 öre per kvadratmeter, lotten nr 7 a (cirka 20,120

kvadratmeter) till Edvin Johansson för 6 öre per kvadratmeter och lotten

nr 9 (cirka 830 kvadratmeter) till Johanna Matilda Ekström för 8 öre per

kvadratmeter,

att vid lotternas avstyckning i avseende å desammas gränser, sådana dessa

funnes å ovannämnda karta angivna, finge vidtagas de mindre jämkningar, som

kunde befinnas lämpliga,

att köparna ensamma skulle gälda alla avstycknings- och lagfartskostnader.

att, där i särskilt fall köpare sådant begärde samt synnerliga skäl därtill

vore, försäljningsmyndigheten ägde medgiva köpeskillingens gäldande genom

avbetalningar under högst tre år från tillträdesdagen, på villkor, att köparen

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majus proposition nr 6!).

för oguldna belopp ställde säkerhet, som av myndigheten, godkändes, ävensom

därå erlade ränta efter fem procent örn året, samt

att inflytande försäljningsmedel, i den mån de icke erfordrades till täckande

av genom försäljningen eller densamma förberedande åtgärder uppkomna kostnader,

skulle tillföras lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, har av Backamo övningsplats

redan försålts ett område örn cirka två hektar.

Vid övervägande av frågan örn ytterligare försäljningar har jag ansett mig

böra utgå ifrån, att kronan icke bör avhända sig mark, beträffande vilken det

icke med visshet kan överblickas, huruvida den erfordras för statliga ändamål.

Då enligt min mening tillräcklig utredning nu ej föreligger rörande behovet av

mark å Backamo för flygfältsändamål, har jag kommit till den uppfattningen,

att det för närvarande ej bör ifrågasättas att försälja i övningsplatsen ingående

mark i sådan utsträckning, att därigenom ett eventuellt utnyttjande av övningsplatsen

för nyss angivet ändamål skulle kunna äventyras. Vidare lärer

Backamo, såsom av myndigheterna framhållits, alltjämt erfordras för vissa av

Bohusläns regementes övningar. Visserligen har i årets statsverksylroposition

(fjärde huvudtiteln, punkten 64) framställts förslag örn inköp av ett markområde

vid Uddevalla för utvidgning av regementets därvarande övningsfält,

men förvärvet av den obetydliga areal — cirka 2 hektar — detta förslag avser,

torde icke komma att i stort sett medföra minskat behov av mark för regementets

övningar å Backamo. Huvuddelen av Backamo synes mig alltså tillsvidare

böra bibehållas i kronans ägo.

Arméförvaltningens fortifikationsdepartements förslag i ämnet innebär, som

nämnt, att ägolotterna nr 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7 a och 9 skola försäljas med de ungefärliga,

i förhållande till i propositionen nr 129/1930 avsedda sträckningar

något justerade gränser, som angivas å den i ärendet åberopade, av distriktslantmätaren

B. H. Lundholm år 1930 upprättade kartan. Mot försäljning av

ifrågavarande ägolotter har jag icke något att erinra. På de skäl, som anförts

uti den i ämnet vid 1930 års riksdag väckta motionen II: 410, anser jag, att

även ägolotterna nr 8 och 8 a samt nr 10 utan större olägenhet kunna avyttras.

Dessa lotter torde härvid böra avgränsas i ungefärlig överensstämmelse med

vad å den utav distriktslantmätaren Lundholm upprättade kartan angives.

I likhet med fortifikationsdepartementet anser jag, att ägolotterna nr 4 a,

5 a, 6 a, 10 a och 10 b ävensom lotterna nr 7 b, 7 c och 7 d — beträffande vilka

lantförsvarets markkommitterade ursprungligen ifrågasatt försäljning — ej nu

böra avhändas kronan. Enligt av arméförvaltningens domäntjänsteman lämnad

uppgift innehålla nämligen lotterna nr 4 a, 5 a, 6 a samt 10 a och 10 b god tillgång

på grus. Lotten nr 7 d, inom vars gränser lotterna nr 7 b och 7 c äro belägna,

disponeras av Bohusläns regemente såsom fältskjutningsterräng; för

övrigt föreligger ej något tillfredsställande anbud för en försäljning av dessa

lotter.

Departements
chefen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

I överensstämmelse med den uppfattning, varåt fortifikationsdepartementet

givit uttryck, anser jag, att försäljningspriserna böra bestämmas med ledning

av förefintliga anbud, varvid i de fall, där olika anbud avgivits av vederbörande

spekulant, det för kronan förmånligaste bör läggas till grund för prisets

fastställande. Beträffande lotten nr 10 föreligger nu ej något anbud; priset för

denna lott torde emellertid böra bestämmas till 8 öre per kvadratmeter eller det

belopp, vartill lotten uppskattats vid värderingen den 14 januari 1930. För försäljningarna

torde därjämte böra uppställas såsom villkor, att köparna skola bestrida

avstycknings- och lagfartskostnaderna för de förvärvade områdena. Vid

lotternas avstyckning torde i avseende å desammas gränser, sådana dessa finnas

angivna å förenämnda av B. H. Lundholm upprättade karta, få vidtagas de

mindre jämkningar, som kunna befinnas lämpliga. I fråga örn likviderandet

av köpeskillingarna har jag icke något att erinra mot fortifikationsdepartementets

härutinnan framställda förslag.

De inflytande köpeskillingarna böra, efter avdrag av försäljningskostnaderna,

tillgodoföras lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål.

På grund av det ovan anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att de i Backamo övningsplats ingående ägolotter, vilkas försäljning av mig

förordats, må avyttras till det pris och på de villkor i övrigt, som i det föregående

angivits, samt

att inflytande köpeskillingar må, sedan försäljningskostnaderna avdragits,

tillgodoföras lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regénten lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga vid detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Tor Ericsson-Ärje.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1931.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1931:84 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av vissa delar av övningsplatsen Backamo. a1 i texten
  2. SU 1931:32 Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition angående försäljning av vissa delar av övning splatsen Backamo. s. 4 i texten