Sök i Ratio Lex

Angående ersättning till vissa personer i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring

1931-02-06 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1931:71, Angående ersättning till vissa personer i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 11.

1

Nr 71.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning

till vissa personer i anledning av sjukdom,

ådragen under militärtjänstgöring; given Stockholms

slott den 6 februari 1931.

Kungl Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o—5:o hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Carl Ekman.

Utdrag av protokollet Över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

d Stockholms slott den 6 februari 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, Larsson,

Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för försvarsdepartementet, statsministern Ekman anför:

Ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

utgår enligt bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1927 (nr 234), vilken

förordning trätt i kraft den 1 januari 1928. Genom ifrågavarande förordning

har förordningen den 18 juni 1909 (nr 89 sid. 1) örn ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, upphävts, dock att ersättningsanspråk,

som grundas på olycksfall som inträffat eller sjukdom som

yppats före den 1 januari 1928, skall bedömas enligt äldre bestämmelser.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 60 haft. (Nr 71—72.)

2fi3 SI

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Äng.

ersättning till

L. E. Ljungar.

kungl. Åfaj:ts proposition nr Ii.

I 1 § av förordningen den 18 juni 1909 stadgas, att därest under militärtjänstgöring

i fred olycksfall inträffar, så att tjänstgörande värnpliktig, volontär

vid hären eller någon, som tillhör flottans eller kustartilleriets stammanskap,

varder skadad, eller därest person, som nu nämnts, skadas under tjänstgöring

i krig, staten skall utgiva ersättning jämlikt vissa i förordningen stadgade

grunder. Dylik ersättning utgives jämväl, örn sjirkdom med därav följande

skada yppas under eller efter slutad militärtjänstgöring och tjänstgöringen

skäligen kan antagas hava till sjukdomen bidragit.

Vidare föreskrives i 11 § av nämnda förordning, bland annat, att därest

skada medfört eller skäligen kan antagas medföra påföljd, som enligt de i

förordningen meddelade ersättningsbestämmelserna föranleder ersättning,

undersökning ofördröjligen skall hållas rörande skadans uppkomst samt

läkarbetyg anskaffas angående skadans beskaffenhet och den skadades tillstånd;

att sagda undersökning skall, örn skadan yppats under militärtjänstgöring,

föranstaltas av vederbörande befälhavare; samt att läkarbetyg, undersökningsprotokoll

och övriga till ärendet hörande handlingar skola, örn

önskan att utbekomma ersättning anmäles, så snart ske kan överlämnas till

vederbörande regements- eller kårchef eller stationsbefälhavare. Denne har

därefter att till riksförsäkringsanstalten göra framställning örn ersättningens

bestämmande.

Göres ej framställning örn ersättning i anledning av skada inom tvet år

efter det skadan yppades eller, där fråga är örn ersättning i anledning av

dödsfall, från det döden inträdde, är, enligt den ursprungliga lydelsen av

12 § i omförmälda förordning, rätten till ersättning förverkad.

I sistnämnda stadgande har genom förordning den 4 juni 1920 (nr 305)

vidtagits den ändring, att, beträffande skada, som yppats efter ingången av

år 1919, rätten till ersättning är förverkad, därest ej framställning örn ersättning

i anledning av skada göres inom tre år från det för värnpliktig tjänstgöringen

samt för volontär vid hären och för den, som tillhör flottans eller

kustartilleriets stammanskap, anställningen upphörde eller från den senare

tidpunkt, då skadan yppades, eller, där fråga är örn ersättning i anledning

av dödsfall, från det döden inträdde.

Ifrågavarande ersättning utgår från den i § 46 mom. 1 värnpliktslagen

omförmälda invalid- och pensionsfond.

l:o.

I en till regementsexpeditionen vid Svea livgarde den 31 december 1928

inkommen, till riksförsäkringsanstalten överlämnad skrift gjorde Lage Enok

Ljungar från Uddabo, Västrakulla, framställning örn ersättning i anledning

av sjukdom, som han ådragit sig under militärtjänstgöring vid nämnda truppförband

år 1924. Då berörda framställning icke gjorts inom den tid, som

stadgats i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, med den ändrade lydelse

nämnda förordning erhållit genom förordningen den 4 juni 1920, fann riks
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

försäkringsanstalten enligt beslut den 7 juni 1929 sig icke kunna upptaga

ersättningsanspråket till prövning.

Hos Kungl. Majit Ilar Ljungar sedermera i en den 16 november 1929

dagtecknad skrift anhållit att, utan hinder därav att hans framställning om

ersättning icke blivit gjord inom föreskriven tid, komma i åtnjutande av

ersättning enligt grunderna för nyssnämnda förordning den 18 juni 1909.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Ljungar fullgjorde värnpliktstjänstgöring

vid Svea livgarde under tiden 2 april—12 juli 1924; att han

den 14 april 1924 insjuknade i senskideintlammation och den 23 i samma

månad intogs på regementets sjukavdelning för blodpropp i högra armen;

att han vårdades därstädes till den 16 juni, då han utskrevs i kvarter, vari

han kvarstannade till den 1 därpå följande juli, vilken dag lian friskskrevs

och utskrevs; att han under åren 1925 och 1926 fullgjort repetitionsövningarna

i handräckningstjänst; att vederbörande militärläkare såsom sin åsikt uttalat,

att Ljungars sjukdom uppkommit under militärtjänstgöringen samt att intet

motsade antagandet, att militärtjänsten varit orsak till sjukdomens uppkomst

och utveckling; att enligt ett till riksförsäkringsanstalten ingivet läkarintyg

tecken förefinnas på måttlig venös stas i Ljungars högra arm, tydligtvis

en följd av den 1924 genomgångna blodproppen; samt att nedsättningen i

hans arbetsförmåga i anledning härav kan uppskattas till 15 ä 20 procent.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande i ärendet den 7 februari

1930 anfört, bland annat, att för den händelse Kungl. Majit skulle finna

skäligt, att sökanden, utan hinder därav att framställning om ersättning

i förevarande fall icke gjorts inom föreskriven tid, bereddes ersättning jämlikt

grunderna för förordningen den 18 juni 1909, därest hans militärtjänstgöring

skäligen kunde antagas hava bidragit till hans ifrågavarande sjukdom,

hade riksförsäkringsanstalten verkställt utredning i sistnämnda hänseende.

Härvid hade anstalten funnit sökanden hava ådragit sig sjukdomen under

sådana förhållanden, att hans militärtjänstgöring skäligen kunde antagas

hava bidragit till densamma. Därest sökanden inom föreskriven tid gjort

framställning om ersättning i anledning av sjukdomen, skulle anstalten sålunda

hava tillerkänt honom ersättning jämlikt berörda förordning.

Arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse, som den 4 mars

1930 avgivit utlåtande i ärendet, hava anfört, att oaktat sökanden författningsenligt

icke vore berättigad till ersättning av statsmedel för den sjukdom,

varav han för närvarande lede, syntes det likväl departementet och sjukvårdsstyrelsen,

med hänsyn till att sökanden icke torde hava haft kännedom örn

gällande förordning rörande anmälan och ersättning i dylika fall samt i betraktande

av att sökanden genom sjukdomen lidit ett avsevärt ekonomiskt

avbräck i sin utkomst, som örn billigheten fordrade, att ersättning bereddes

sökanden jämlikt grunderna för förordningen den 18 juni 1909. Att statsverket

borde ikläda sig dylik ersättningsskyldighet syntes så mycket mera

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

böra ske, som, enligt vad av handlingarna i ärendet franninge, någon sådan

undersökning, varom förmäldes i 11 § av förordningen, icke blivit verkställd

i anledning av sökandens sjukdom. Departementet och styrelsen erinrade

i berörda hänseende örn att i ett flertal fall — senast genom riksdagens

skrivelse den 28 maj 1929, nr 215, punkterna 9, 11 och 12 — medgivits, att,

där anledning funnits antaga, att militärtjänstgöringen bidragit till sjukdomens

uppkomst eller utveckling, samt där omständigheterna givit vid

handen, att sådan undersökning, varom förmäldes i 11 § av förordningen

den 18 juni 1909, bort äga rum men av vederbörande militärbefäl underlåtits,

ersättning i enlighet med förordningens föreskrifter finge utbetalas

utan hinder av däri stadgade preskription sbestäm melsor. På grund av vad

sålunda anförts hemställde civila departementet och sjukvårdsstyrelsen, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att till Ljungar finge — utan

hinder därav att framställning örn ersättning icke blivit gjord inom föreskriven

tid — från och med den 1 januari 1930 från beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna

för ovannämnda förordning den 18 juni 1909 kunde anses berättigad.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att Ljungar icke kunnat tillerkännas

någon ersättning enligt förordningen den 18 juni 1909, enär ansökning

därom icke gjorts inom behörig tid. Emellertid har förut, där särskilda

omständigheter förelegat, dispens från förordningens preskriptionsbestämmelser

medgivits. Så har skett i, bland andra, sådana fall, då förhållandena

givit vid handen, att undersökning, varom förmäles i 11 § av förordningen,

bort äga rum. I förevarande fall synas omständigheterna hava bort giva

anledning till dylik undersökning. På grund härav och då, enligt vad riksförsäkringsanstalten

meddelat, Ljungar ådragit sig ifrågavarande sjukdom

under sådana förhållanden, att ersättning enligt bestämmelserna i förutnämnda

förordning kunnat tillerkännas honom, därest framställning därom

gjorts inom föreskriven tid, finner jag billigt, att han får komma i åtnjutande

av ersättning enligt i förordningen angivna grunder. Ersättningen torde böra

utgå från och med den 1 januari 1931.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till Lage Enok Ljungar må — utan hinder därav att

framställning om ersättning icke blivit gjord inom den tid, som

föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring

— från och med den 1 januari 1931 från beväringsmanskajuets

invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning,

vartill han enligt grunderna för nämnda förordning kan

anses berättigad.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 71.

5

2:o.

I en till riksförsäkringsanstalten ingiven skrift, dagtecknad den 26 februari m

1929, anhöll Valfrid Henriksson från Flatåsen, Nyskoga, att komma i åt- V Henriksnjutande

av ersättning i anledning av sjukdom, som lian ådragit sig under son.

militärtjänstgöring vid Värmlands regemente år 1921. Då berörda framställning

icke gjorts inom den tid, som stadgats i förordningen den 18 juni 1909

örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

med den ändrade lydelse nämnda förordning erhållit genom förordningen

den 4 juni 1920, fann anstalten enligt beslut den 14 juni 1929 sådan ersättning

icke kunna tillerkännas Henriksson.

Hos Kungl. Majit har Henriksson sedermera i en den 17 februari 1930

dagtecknad skrift anhållit att, utan hinder därav att hans framställning icke

blivit gjord inom föreskriven tid, komma i åtnjutande av ersättning i anledning

av ovanberörda sjukdom.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Henriksson under fullgörande av

sin värnpliktstjänstgöring vid Värmlands regemente den 11 juli 1921 insjuknade

i lungsäcksinflammation, varför han, efter att några dagar hava vårdats

å regementets sjukhus, intogs på Karlstads lasarett, där han kvarlåg till den

8 september samma år; att han, sedan han därefter varit hemförlovad under

ett års tid, vid återkomsten till regementet den 12 september 1922 blev förklarad

oduglig till krigstjänst på grund av kronisk sjukdom i lungsäcken;

att han enligt egen uppgift under tidsperioderna 7 oktober—15 november

1927 samt 28 februari—14 april 1928 vårdats å länslasarettet i Torsby för

varbildning i lungsäcken; samt att vederbörande regementsläkare såsom sin

uppfattning uttalat, att den sjukdom (varig lungsäcksinflammation), vari

Henriksson insjuknat år 1921, skäligen kunde anses hava orsakats av militärtjänstgöringen.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande i ärendet den 25 februari

1930 anfört, bland annat, att för den händelse Kungl. Majit skulle finna

skäligt, att sökanden, utan hinder därav att framställning örn ersättning i

förevarande fall icke gjorts inom föreskriven tid, bereddes ersättning jämlikt

grunderna för förordningen den 18 juni 1909, därest hans militärtjänstgöring

skäligen kunde antagas hava bidragit till hans ifrågavarande sjukdom,

hade riksförsäkringsanstalten undersökt ärendet ur sistnämnda synpunkt.

Härvid hade anstalten funnit sökanden hava ådragit sig sjukdomen under

sådana förhållanden, att hans militärtjänstgöring skäligen kunde antagas hava

bidragit till densamma. Därest sökanden inom föreskriven tid gjort framställning

örn ersättning i anledning av sjukdomen, skulle anstalten sålunda

hava tillerkänt honom ersättning jämlikt berörda förordning.

Arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse hava den 19 mars

1930 avgivit yttrande i ärendet och därvid på i huvudsak samma skal, som

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj-.ts proposition nr 11.

departementet oell styrelsen anfört i sitt under punkten l:o omförmälda utlåtande,

hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att till

Henriksson finge utan hinder därav att framställning örn ersättning icke

blivit gjord inom föreskriven tid — från beväringsmanskapets invalid- och

pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna för förordningen

den 18 juni 1909 kunde anses berättigad.

Under åberopande av vad sålunda förekommit får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till Valfrid Henriksson må — utan hinder därav att

framställning örn ersättning icke blivit gjord inom den tid,

som föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 örn

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring

— från och med den 1 januari 1931 från beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning,

vartill han enligt grunderna för nämnda förordning kan anses

berättigad.

3:o.

cretinfn till 1 611 tiU. riksförsakrillgsanstalten ingiven skrift, dagtecknad den 17 januari

A. G. Persson. 1^30, anhöll Axel Gunnar Persson från Silverhöjden, Ljusnarsberg, att

, komma i åtnjutande av ersättning i anledning av sjukdom, som han ådragit

sig under militärtjänstgöring vid förutvarande Västmanlands regemente under

tiden 30 oktober 1915—5 maj 1916. Då berörda framställning icke gjorts

inom den tid, som stadgats i förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning i

anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, fann anstalten

enligt beslut den 8 april 1930 sådan ersättning icke kunna tillerkännas

Persson.

Hos Kungl. Majit har Persson sedermera i en den 11 augusti 1930 dagtecknad

skrift anhållit att, utan hinder därav att hans framställning icke

blivit gjord inom föreskriven tid, komma i åtnjutande av ersättning i anledning

av ovanberörda sjukdom.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Persson under fullgörande av

sin värnpliktstjänstgöring vid förutvarande Västmanlands regemente den 26

mars 1916 insjuknade i knölros och lungsäcksinflammation, varför han intogs

å regementets sjukhus, där han vårdades till den 5 maj samma år, då han

förklarades oduglig till krigstjänst samt hemförlovades till följd av kronisk sjukdom

i vänstra lungsäcken; att han efter hemförlovningen innehaft olika arbetsanställningar,

tills han den 1 juni 1928, efter att under hösten 1927 hava

besvärats av andnöd och hjärtklappning, intogs å Örebro läns landstings

tuberkulossjukstuga i Kopparberg; att han vårdades därstädes för dubbelsidig

lungtuberkulos till den 18 maj 1929, då han utskrevs såsom förbättrad;

att han sedan den 10 oktober 1929 ånyo vårdas å ifrågavarande sjukstuga;

samt att vederbörande sanatorieläkare såsom sin åsikt uttalat, att det icke

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majus proposition nr 71.

vore uteslutet, att Persson under militärtjänstgöringen ådragit sig förkylning,

som givit fart åt förefintlig lungtuberkulos, yttrande sig i en lungsacksinflammation,

samt att tuberkulosen, efter att sedermera hava kommit i vila,

sakta och omärkligt fortskridit för att år 1927 tydligt giva sig till kanna.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande i ärendet den 16 september

1930 anfört, bland annat, att för den händelse Kungl. Maj:t skulle finna

skäligt, att sökanden utan hinder därav, att framställning om ersättning i

förevarande fall icke gjorts inom föreskriven tid, bereddes ersättning jamlikt

grunderna för förordningen den 18 juni 1909, därest hans militärtjänstgöring

skäligen kunde antagas hava bidragit till hans ifrågavarande sjukdom,

hade riksförsäkringsanstalten verkställt utredning i sistnämnda hänseende.

Härvid hade anstalten funnit sökanden hava ådragit sig sjukdomen under

sådana förhållanden, att hans militärtjänstgöring skäligen kunde antagas

hava bidragit till densamma. Därest sökanden inom föreskriven tid gjort

framställning örn ersättning i anledning av sjukdomen, skulle anstalten salunda

hava tillerkänt honom ersättning jämlikt berörda förordning.

Arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse hava den 7 oktober

1930 yttrat sig i ärendet och därvid på i huvudsak samma skal, som

departementet och styrelsen anfört i sitt under punkten l:o omförmälda utlåtande,

hemställt, att Kungl. Majt måtte föreslå riksdagen medgiva, att till

Persson finge — utan hinder därav att framställning örn ersättning icke

blivit gjord inom föreskriven tid — från beväringsmanskapets invalid- och

pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna för förordningen

den 18 juni 1909 kunde anses berättigad.

Under åberopande av vad sålunda förekommit får jag hemställa, att

Kungl. Majt måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till Axel Gunnar Persson må — utan hinder därav att

framställning örn ersättning icke blivit gjord inom den tid, som

föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring

— från och med den 1 januari 1931 fran beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning,

vartill han enligt grunderna för nämnda förordning kan anses

berättigad.

4:o.

Sedan föne volontären vid förutvarande Kronprinsens husarregemente

Ernst Albin Linden i en till pensionsstyrelsen ingiven skrift anhållit örn

förhöjning av till honom utgående pension enligt lagen deli 30 juni 1913

örn allmän pensionsförsäkring, gjorde pensionsstyrelsen i skrivelse deli 30

ma j 1930 hos riksförsäkringsanstalten framställning örn att anstalten mätte

/ltn/.

ersättning till

E. A. Linden.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

till provning upptaga frågan om ersättning till Linden i anledning av sjukdom,

paraljsis agitans, jämlikt förordningen den 18 juni 1927 örn ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring. Genom beslut

den 1 augusti 1930 förklarade riksförsäkringsanstalten, dels att någon

ersättning enligt förordningen den 18 juni 1927 icke kunde ifrågakomma,,

enär förordningen trätt i kraft den 1 januari 1928 och saknade tillämplighet

i fråga örn sjukdom, vilken — såsom förhållandet vore i föreliggande fall

yppats dessförinnan, dels ock att Lindens rätt till ersättning enligt den

tidigare i ämnet gällande förordningen av den 18 juni 1909 vore förverkad,

enär framställning örn ersättning icke blivit gjord inom den tid, som stadgades

i sistnämnda förordning, med den ändrade lydelse densamma erhållit

genom förordningen den 4 juni 1920.

Hos Kungl. Majit har Linden uti en till försvarsdepartementet den 26

augusti 1930 inkommen skrift anhållit att, utan hinder av att hans framställning

örn ersättning icke blivit gjord inom föreskriven tid, komma i åtnjutande

av ersättning enligt grunderna för ovanberörda förordning den 18

juni 1909.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Linden innehade anställning

såsom volontär vid förutvarande Kronprinsens husarregemente under tiden

14 november 1919 31 oktober 1923; att han under militärtjänstgöringen

torde hava ådragit sig sömnsjuka; att hans nuvarande sjukdom, paralysis

agitans, såsom följdsjukdom härav förelegat redan år 1925; att han vid upprepade

tillfällen åren 1925—1930 för ifrågavarande sjukdom vårdats å medicinska

kliniken i Lund; samt att hans tillstånd i allmänhet något förbättrats

under vistelsen å sjukhuset, men att han icke blivit arbetsför.

Biksförsäkring sanstalten har i avgivet utlåtande i ärendet den 2 september

1930 anfört, bland annat, att för den händelse Kungl. Majit skulle finna

skäligt, att sökanden utan hinder därav, att framställning örn ersättning i

förevarande fall icke gjorts inom föreskriven tid, bereddes ersättning jämlikt

grunderna för omförmälda förordning den 18 juni 1909, därest hans

militärtjänstgöring skäligen kunde antagas hava bidragit till hans ifrågavarande

sjukdom, hade riksförsäkringsanstalten verkställt utredning i sistnämnda

hänseende. Härvid hade anstalten funnit sökanden hava ådragit sig sjukdomen

under sådana förhållanden, att hans militärtjänstgöring skäligen

kunde antagas hava bidragit till densamma. Därest sökanden inom föreskriven

tid gjort framställning örn ersättning i anledning av sjukdomen,

skulle anstalten sålunda hava tillerkänt honom ersättning jämlikt berörda

förordning.

Arniéförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse hava den 23

september 1930 avgivit yttrande i ärendet och därvid på i huvudsak samma

skäl, som departementet och styrelsen anfört i sitt under punkten Ilo omförmälda

utlåtande, hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen med
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

giva, att till Linden finge — utan hinder därav att framställning örn ersättning

icke blivit gjord inom föreskriven tid — från beväringsmanskapets invalid-

och pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna

för förordningen den 18 juni 1909 kunde anses berättigad.

Tillika hava departementet och styrelsen upplyst, att Linden från pensionsstyrelsen

uppbure en årlig pension av 251 kronor 20 öre.

I avgivet utlåtande den 27 januari 1931 har pensionsstyrelsen anfört, att

Linden, på grund därav att han i anledning av sin ifrågavarande sjukdom

vore till arbete varaktigt oförmögen, sedan den 1 oktober 1924 enligt lagen

den 30 juni 1913 örn allmän pensionsförsäkring åtnjöte avgiftspension med

26 kronor örn året och pensionstillägg med 225 kronor för år räknat, det

högsta pensionstillägg, som enligt pensionsförsäkringslagen kunde tillerkännas

någon, som icke vore berättigad till barntillägg. Efter avrundning enligt

6 § nämnda lag utginge Lindens pension med ett sammanlagt belopp av

251 kronor 20 öre. Därest livränta eller motsvarande ersättning tillerkändes

honom på grund därav, att han ådragit sig sjukdomen under militärtjänstgöring,

komme denna livränta eller ersättning att räknas såsom inkomst

för honom enligt pensionsförsäkringslagen och hans pensionstillägg att i

anledning därav indragas eller minskas beroende på ersättningens storlek.

I sådant avseende gällde, att indragning skedde, örn årsinkomsten uppginge

till 425 kronor eller mer, samt att, örn årsinkomsten understege nämnda

belopp, pensionstillägget minskades med sex tiondelar av det belopp, varmed

årsinkomsten överstege 50 kronor. Med hänsyn till de föreliggande

omständigheterna vore från pensionsstyrelsens sida intet att erinra mot att

sökanden tillerkändes ersättning i enlighet med de grunder, som angåves i

förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring.

Under åberopande av vad sålunda förekommit får jag hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till Ernst Albin Lindeh må — utan hinder därav att

framställning örn ersättning icke blivit gjord inom den tid,

som föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 örn

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring

— från och med den 1 januari 1931 från beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning,

vartill han enligt grunderna för nämnda förordning

kan anses berättigad.

5: o.

I en till riksförsäkringsanstalten den 4 januari 1926 inkommen skrift

anhöll John Albert Nilsson från Fiskläget nr 17, Träslövs församling, att

komma i åtnjutande av ersättning i anledning av tuberkulossjukdom, som

Äng.

ersättning till

J. A. Nilsson.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majus proposition nr 71.

lian ådragit sig under värnpliktstjänstgöring vid flottan år 1917. Då berörda

framställning icke gjorts inom den tid, som stadgats i förordningen den 18

juni 1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

fann anstalten enligt beslut den 27 april 1926 sig icke kunna

tillerkänna Nilsson någon ersättning.

Hos Kungl. Majit bär Nilsson sedermera uti en den 8 augusti 1930 dagtecknad

skrift anhållit att, utan. hinder därav att hans framställning icke

blivit gjord inom föreskriven tid, komma i åtnjutande av ersättning i anledning

av ovanberörda sjukdom.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Nilsson under fullgörande av

sin värnpliktstjänstgöring vid flottan i augusti 1917 insjuknade i lungsjukdom

samt, efter att en tid hava vårdats å flottans sjukhus i Karlskrona, blev

förklarad oduglig till krigstjänst och hemförlovad; att han därefter icke

kunnat utföra något egentligt arbete; att han för sin sjukdom vid olika tillfällen

vårdats å Varbergs lasarett, Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg samt

Apelviken kustsanatorium; att han för lungtuberkulos och bukhinnetuberkulos

är intagen å Fagereds sanatorium; samt att vederbörande marinläkare

och sanatorieläkare uttalat den uppfattningen, att militärtjänstgöringen kunde

anses hava bidragit till utbrottet av Nilssons ifrågavarande sjukdom.

Biksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande i ärendet den 22 augusti

1930 anfört, bland annat, att för den händelse Kungl. Majit skulle finna

skäligt, att sökanden utan hinder därav, att framställning örn ersättning i

förevarande fall icke gjorts inom föreskriven tid, bereddes ersättning jämlikt

grunderna för förordningen den 18 juni 1909, därest hans militärtjänstgöring

skäligen kunde antagas hava bidragit till hans ifrågavarande sjukdom, hade

riksförsäkringsanstalten undersökt ärendet ur sistnämnda synpunkt. Härvid

hade anstalten funnit sökanden hava ådragit sig sjukdomen under sådana

förhållanden, att hans militärtjänstgöring skäligen kunde antagas hava bidragit

till densamma. Därest sökanden inom föreskriven tid gjort framställning

om ersättning i anledning av sjukdomen, skulle anstalten sålunda

hava tillerkänt honom ersättning jämlikt berörda förordning.

Marinförvaltningen, som den 11 december 1930 avgivit yttrande i ärendet,

har anfört, att på sätt framginge av riksförsäkringsanstaltens utlåtande i

ärendet, syntes sökanden hava bort tillerkännas ersättning enligt förordningen

den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring, därest han inom den i 12 § samma förordning

stadgade tid gjort framställning örn sådan förmån. Emellertid hade tidigare

i ett flertal fall — senast enligt riksdagens beslut jämlikt dess skrivelse

den 28 maj 1929, nr 215, — medgivits, att, där anledning funnits antaga,

att militärtjänstgöringen bidragit till sjukdomens uppkomst och utveckling,

ersättning i enlighet med förordningens föreskrifter Auge utbetalas utan

hinder av däri stadgade preskriptionsbestämmelser. I här förevarande fall

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majus proposition nr 71.

syntes utredningen giva vid handen, att militärtjänsten bidragit till uppkomsten

och utvecklingen av den sjukdom, varav sökanden nu lede. Vidare

torde omständigheterna i här föreliggande fall hava bort giva anledning till

särskild undersökning enligt 11 § i berörda förordning. Någon dylik undersökning

syntes icke hava blivit verkställd. Med hänsyn till de ekonomiska

uppoffringar, sökanden måst vidkännas under sin långvariga sjukdom, fordrade

billigheten, att någon ersättning bereddes honom. På grund av vad sålunda

anförts hemställde marinförvaltningen, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva, att till Nilsson finge — utan hinder därav att framställning örn ersättning

icke blivit gjord inom föreskriven tid — från beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna

för förordningen den 18 juni 1909 kunde anses berättigad.

Under åberopande av vad i ärendet sålunda förekommit får jag hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till John Albert Nilsson må — utan hinder därav att

framställning örn ersättning icke blivit gjord inom den tid,

som föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 örn

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring

— från och med den 1 januari 1931 från beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning,

vartill han enligt grunderna för nämnda förordning kan anses

berättigad.

Yad departementschefen ovan under punkterna l:o—

5:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga

vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Tor Ericsson-Arge.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.