Angående avlösning av en för Gamla Alvsborgs kungsladugård rn. m. utgående avgäld
1931-02-06 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1931:76, Angående avlösning av en för Gamla Alvsborgs kungsladugård rn. m. utgående avgäld
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
1
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående avlösning
av en för Gamla Alvsborgs kungsladugård
rn. m. utgående avgäld; given Stockholms slott den
6 februari 1931.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Sam Larsson.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 6 februari 1931.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, Larsson,
Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Efter gemensam beredning med t. f. chefen för finansdepartementet anför
departementschefen, statsrådet Larsson:
Med utlåtande den 13 maj 1929 har länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län överlämnat en av stadsfullmäktige i Göteborg i skrivelse den 4 februari
1929 gjord framställning, däri stadsfullmäktige hemställt, att Kungl. Majit
täcktes dels medgiva, att den avgift å 16,000 kronor örn året, som Göteborgs
stad hade att erlägga till Göteborgs lantränteri enligt Kungl. Maj:ts brev
den 1 februari 1867 angående upplåtelse till staden av Gamla Älvsborgs
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 63 haft. (Nr 76.)
284 31
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
kungsladugård nied tillhörande lägenheter för att såsom förstad förenas
med Göteborg, finge av staden lösas genom inbetalning till statsverket av
i ett för allt ett belopp av 320,000 kronor och dels samtidigt förklara, att
Kungl. Maj:t och kronan icke gjorde anspråk på äganderätt till den egendom,
nämligen Gamla Älvsborgs kungsladugård jämte därtill hörande, icke
skatteförsålda lägenheter med vissa undantag, som genom nämnda brev
blivit upplåten och avträdd till Göteborgs stad.
Innan jag närmare ingår på de omständigheter, vilka föranlett stadens
framställning, ber jag att få lämna en redogörelse för det sätt, varpå upplåtelsen
av omförmälda egendom kommit till stånd, ävensom för vissa därmed
sammanhängande förhållanden.
I skrivelse den 25 april 1856 hemställde särskilt utsedda kommitterade
på uppdrag av Karl Johans församling — belägen invid staden Göteborg
— att Kungl. Maj:t måtte besluta, att församlingen skulle införlivas med
nämnda stad under samma rättigheter och skyldigheter som denna stads
förstäder.
Genom beslut den 3 december 1858 anbefallde Kungl. Majit länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län att föranstalta örn tillsättande av en kommitté,
bestående av lämpligt antal ledamöter, valda såväl av församlingen som av
staden, vilken kommitté skulle hava att verkställa erforderlig utredning samt
avgiva yttrande och förslag i inkorporeringsfrågan. Den i anledning härav
tillsatta kommittén avgav förslag i ämnet den 1 juni 1863, därvid kommittén
tillstyrkte införlivande med Göteborgs stad såsom förstad av hela Karl Johans
församling, omfattande Gamla Älvsborgs kungsladugård med därtill hörande,
landshövdingen i länet på lön anslagna lägenheter. Yad sålunda skulle
införlivas med staden utgjordes av
Areal
a) till särskilda personer upplåtna tomter i
Majorna.......................................................
470 tunnland
29,950 kappland
b) inom nämnda tomter befintliga allmänna
platser och impedimenter..........................
c) utarrenderade lägenheter (de s. k. Slotts-
17
»
10,425
skogslägenheterna).......................................
242
»
31,300
»
d) den utarrenderade huvudgårdens in- och
utägor samt trädgård .................................
e) för kronans disposition undantagna lägen-
490
»
20,625
»
heter...............................................................
88
»
14,250
»
f) till f. d. Lorentska porterbryggeriet och
sockerbruket hörande, skatteköpta ägor...
8
»
65 /
° / 96
»
g) skatteköpta lägenheten Yädersågen .........
25
»
21 Vid
»
li) gamla eller f. d. amiralitetsvarvet, där lägenheterna,
vilkas areal ej kunde uppgivas,
vore skatteköpta.
Punkt 2) i kommitténs förslag innehöll följande bestämmelse. »All den
till förstaden hörande mark, med undantag av den kronan för eget behov
3
Kungl. Majus proposition nr 76.
sig förbehållit, tillfaller staden med enahanda rätt till grunden, som staden
äger i avseende på den till dess nuvarande område hörande jord, så att
följaktligen alla de till kronan nu utgående grundlegor och avgifter för besittning
av tomter och lägenheter i förstaden, ävensom köpeskillingar för de
platser därstädes,-som framdeles friköpas, från kronan till staden avstås.»
Till stöd för sitt förslag i denna del anförde kommittén att, enär staden
genom inkorporeringen iklädde sig förbindelser, vilka medförde betydliga
utgifter, kommittén ansett det rättvist och billigt, att den i allmänhet gällande
regeln att varje till stad hörande område med undantag av den del,
Kungl. Majit och kronan kunde hava för eget behov förbehållit sig, vore
stadens tillhörighet, även i förevarande fall vunne tillämpning och att staden
sålunda tillförsäkrades den inkomst av jorden, som avsåges i punkt 2
av förslaget.
Kommitténs förslag antogs av Karl Johans församling och godkändes i
huvudsakliga delar av stadsfullmäktige och magistraten i Göteborg.
Länsstyrelsen i Göteborgs oell Bohus län avgav utlåtande i ärendet den
31 december 1864, däri länsstyrelsen anförde i huvudsak följande.
Länsstyrelsen funne sig kunna så till vida biträda kommitterades i punkten
2) framställda förslag att all den till förstaden hörande mark, med undantag
av den som kronan förbehölle sig för eget behov, måtte tillfalla staden,
så att staden efter föreningens trädande i verkställande finge äga att titan
ersättning till kronan uppbära och fritt disponera de grundlegor och avgifter,
som utginge av nämnda mark. Enligt länsstyrelsens förmenande borde
emellertid denna förmån endast avse de i kommitténs förslag under a), f), g)
och h) angivna lägenheterna. Länsstyrelsen erinrade, att Kungl. Majit genom
brev den 14 november 1854 beslutat, att ifrågavarande lägenheter finge med
vissa undantag av vederbörande innehavare under i brevet angivna villkor
skatteköpas, samt hemställde beträffande dem av nämnda lägenheter, vilka
ännu icke blivit skatteköpta, att — därest staden icke mot lydelsen i sagda
brev kunde berättigas att skatteköpa dem pa i brevet stadgade villkor
de för dessa lägenheter vid blivande skatteköp inflytande skatteskillingar
finge tillfalla stadens kassa.
Yad därefter angår de s. k. Slottsskogslägenheterna — i kommitténs förslag
upptagna under c) — hemställde länsstyrelsen, att staden matte medgivas
rätt att inköpa dem till skatte under de i nyssnämnda brev stadgade
villkor. Som skäl härför anfördes, att det enligt länsstyrelsens mening vöre
för staden av synnerlig vikt att genom skatteköp erhålla full äganderätt till
ifrågavarande lägenheter, enär, utan en sådan, stora svårigheter komme att
möta ordnandet av de nya stadsdelar, vilka genom föreningen skulle komma
att tillhöra staden, varjämte staden i så fall även kunde genom planmässig
upplåtelse av tomtplatser å den till skatte köpta jorden beredas en behövlig
hjälp vid utgörandet av de betydliga utgifter, som av föreningen komme att
vållas. I sammanhang härmed hemställde länsstyrelsen, att staden mätte
förpliktas att vidmakthålla den skog, som ännu funnes kvar å ägorna till en
del av Slottsskogslägenheterna och vilken, efter behörig besiktning, kunde
prövas vara av det bestånd, att den borde bibehållas. Vad slutligen anninge
Kungsladugårdens huvudgård, av kommittén upptagen under d), hemställde
länsstyrelsen, att den måtte för kronans behov undantagas men därjämte
till staden upplåtas på arrende under 20 år eller den längsta tid författningarna
medgåve, därvid emellertid skulle iakttagas viss anordning i syfte att staden
4
Kungl. Majus proposition nr 76.
kumle för framtiden vara försäkrad om arrendet. Vidare anförde länsstyrelsen,
att länsstyrelsen ansage, att om staden, på sätt länsstyrelsen föreslagit, skulle
komma att på arrende övertaga Kungsladugården, det borde medgivas staden
att till tomter indela så stor del av den huvudgården tillhörande marken, som
erfordrades för att behörigen ordna och indela även denna del avförstaden,
där, å själva inägorna till huvudgården, en mängd bostäder redan funnes
uppförda av den fattigare befolkningen, som av huvudgårdens arrendatorer
fått sig byggnadsplatser upplåtna.
Härefter avgav kammarkollegium utlåtande i ärendet den 6 mars 1865.
Därvid tillstyrkte kollegium godkännande av länsstyrelsens förslag pä
det sätt att, _ utan någon förändring uti gällande föreskrifter örn sättet för
skatteförsäljningen, till staden utan någon avgift överlätes dels vissa angivna
ödelägenheter, hänförliga till den förut omförmälda gruppen a), jämte de
under gruppen b) upptagna allmänna platser och impedimenter och dels
rättighet att i stället för landshövdingen uppbära och fritt disponera de
grundlegor eller avgifter, som för alla de övriga borde erläggas, evad de
vore donerade eller skatteförsålda, så att ägarnas eller innehavarnas rättigheter
icke i någon mån förändrades eller inskränktes; och borde framdeles
inflytande skatteköpeskillingar, sedan de på vanligt sätt inlevererats i lantränteriet,
därifrån till stadens kassa utanordnas, efter det skattebreven blivit
av kollegium utfärdade.
I fråga om Slottsskogslägenheterna anförde kollegium, som funnit det
av synnerlig vikt för staden att erhålla full äganderätt till lägenheterna, att
kollegium vore av den tanke, att en sådan rätt borde beredas staden utan
erläggande av skatteköpeskilling — som beräknats för samtliga lägenheter
uppgå till något över 37,000 riksdaler — dymedelst att jorden av Kungl.
Majit och rikets ständer till staden donerades, desto hellre som den behövliga
hjälpen vid utgörandet av de betydliga utgifterna för föreningen — vilken
hjäll) staden enligt yttrande av länsstyrelsen skulle kunna erhålla genom
upplåtelser av den skatteköpta jorden — möjligen komme att bliva utan
särdeles värde, örn staden finge utgiva ett så betydligt belopp som det nyssnämnda.
Slutligen anförde kollegium beträffande Kungsladugårdens huvudgård
följande:
»Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes förslag i fråga örn huvudgården
går därpå ut, att densamma skulle till staden under ett slags perpetuellt
arrende upplåtas, dock så, att arrendeavgiften borde, på jämväl föreslaget
sätt, för en tidrymd av blott 20 år för varje gång bestämmas. Kollegium
inser väl, lika med Eders Kungl. Maj:ts befallningskavande, nödvändigheten
för staden att komma i disposition av ifrågavarande huvudgård, men
är därjämte av den tanke, att staden skulle vara med ett blott arrende litet
eller intet belåten och lika litet de personer, som kunde bliva sinnade att
på ägorna sig nedsätta och bygga hus samt göra nyttiga anläggningar, då
med besittningen av jorden äganderätt därtill icke var förenad. Än värre
bleve förhållandet, örn, på sätt Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande såsom
en möjlighet förutsatt, för den händelse arrendeavgiften icke komme att
på det föreslagna sättet bestämmas, utan arrenderingen skulle ske genom
offentlig auktion, helst då kunde inträffa, att egendomen av annan man än
staden på arrende inropades.»
Utgående från antagandet att Kungl. Majit ansåge en uppoffring från
statens sida böra äga rum, hemställde kammarkollegium i anslutning till det
anförda, att även ifrågavarande huvudgård måtte under full äganderätt doneras
till staden eller, örn detta icke vunne bifall, till densamma under skattemannarätt
försäljas, mot en skatteköpeskilling motsvarande 10 års arrende
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Kungl. Majus proposition nr 76.
avgift eller 37,888 riksdaler riksmynt. Därest detta förslag bifölles oell
ifrågavarande landshövdingen på lön indelade lägenheter bleve därifrån
skilda, skulle statens förlust efter dåvarande förhållanden uppgå till ett
belopp av 11,819 riksdaler riksmynt, för så vitt landshövdingens med nämnda
summa minskade inkomster funnes böra med andra medel till fullo ersättas.
Genom resolution den 12 maj 1S65 beslöt Kungl. Majit, som ansåg framställning
till rikets ständer örn upplåtelse till Göteborgs stad av Kungsladugården
icke böra avlåtas under andra villkor än att staden utgåve årlig gottgörelse
för den inkomst landshövdingen i Göteborg därav åtnjöte, att infordra
stadsfullmäktiges förnyade yttrande i ämnet.
Med anledning därav anförde stadsfullmäktige i yttrande den 15 juni 1865,
bland annat, följande.
»Då nu stadsfullmäktige, lika med Eders Kungl. Majlis och rikets kammarkollegium,
anse ändamålet med föreningen icke kunna vinnas, så framt icke
all Kronans rätt till den mark, som skulle utgöra den nya förstadens område,
utom de åttioåtta tunn- 14,250 kappland, vilka kronan för eget behov sig
förbehållit, till staden i dess helhet överlåtes; varemot den av Eders Kungl.
Majits befallningshavande ifrågasatta arrenderätt till Kungsladugården ingalunda
synes för berörda ändamål tillfyllestgörande; få stadsfullmäktige förklara,
att, därest billigare villkor icke kunna erhållas, hinder från stadens
sida icke möter för föreningen på de villkor för en dylik överlåtelse, under
vilka Eders Kungl. Maj:t funnit nådig proposition därom böra till Rikets
Ständer avlåtas.»
Frågan örn upplåtelsen av Kungsladugården upptogs därefter av Kungl.
Majit till behandling i proposition den 21 november 1865, nr 45. I propositionen
föreslog Kungl. Majit — som ansåg vad vederbörande anfört till stöd
för förslaget att lägga Karl Johans församling såsom förstad till Göteborgs
stad utgöra talande skäl för tillvägabringande av dylik förening, även örn
densamma måste medelst någon uppoffring frän statens sida befrämjas
att rikets ständer med avseende å de betydliga kostnader, som otvivelaktigt
komme att drabba Göteborgs stad för de nya förhållandenas ordnande, och
de utgifter, staden även framgent torde få vidkännas till följd av föreningen,
samt på grund av vad kammarkollegium i ämnet yttrat och hemställt, måtte
för sin del medgiva, att till Göteborgs stad för nu ifrågavarande ändamål linge
upplåtas Gamla Älvsborgs kungsladugård jämte därtill hörande lägenheter,
med undantag av den mark, tillsammans utgörande 88 tunnland 14 10/40 kappland,
som kronan för eget behov förbehållit sig, samt staden berättigas att
i stället för landshövdingen i länet uppbära och disponera de grundlegor,
arrenden och andra avgifter, som för lägenheterna erlades, ävensom framdeles
inflytande skatteköpeskillingar för de lägenheter, vilka enligt brevet
den 14 november 1854 borde, i den mån ansökningar därom inkomme, till
skatte försäljas; dock med förbindelse för staden att i den ordning Kungl.
Majit vid ärendets slutliga prövning kunde finna skäligt fastställa, årligen
utbetala tolvtusen riksdaler, motsvarande i jämnat tal den inkomst, som
landshövdingen på senare tiden av lägenheterna åtnjutit, och under förbehåll
att den till en del av Slottsskogslägenheterna hörande dugliga skogen bibehölles
för att till parkanläggning för staden användas.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
I skrivelse den 15 juni 1866, nr 78, anförde rikets ständer i anledning av
omförmälda proposition följande:
»Rikets ständer Lava, efter prövning av detta ärende, väl funnit att, för
befrämjande av ett även från det allmännas synpunkt så viktigt ändamål,
som det ifrågavarande, staten icke bör undandraga sig att i någon mån göra
uppoffring till fördel för nämnda samhälle, men då lägenheterna, i den mån
nuvarande arrende upphör, inom en icke avlägsen framtid sannolikt erhålla
ett vida högre värde, än som motsvarar den inkomst, vilken på senare tiden
därav erhållits, samt uppoffringen följaktligen skulle bliva alltför betydlig
genom ett obetingat bifallande av Eders Kungl. Maj:ts nådiga framställning,
hava rikets ständer ansett, att statens rätt till erhållande av skatteköpeskillingarna
för de ännu icke skattelösta lägenheterna, vilka, jämlikt kungl,
brevet den 14 november 1854, få av vederbörande innehavare skatteköpas,
bör bibehållas; samt att det av Eders Kungl. Maj:t till 12,000 riksdaler föreslagna
årliga avgiftsbeloppet för lägenheternas upplåtande skäligen kan bestämmas
till 16,000 riksdaler. På grund härav och med hänsikt till vad anfört
blivit angående åtskilliga tomtinnehavares i Majorna rätt till skattelösen,
hava rikets ständer alltså för sin del medgivit, att till Göteborgs stad för
ovanberörda ändamål må upplåtas Gamla Älvsborgs kungsladugård, jämte
därtill hörande, icke skatteförsålda lägenheter, med undantag av den mark,
tillsammans utgörande 88 tunnland 14 V4 kappland, som kronan för eget
behov sig förbehållit, samt staden berättigas att uppbära och disponera de
grundlegor, arrenden och andra avgifter, vilka av såväl de skatteförsålda som
övriga lägenheterna erläggas, dock utan inskränkning i den rätt, som, på
grund . av kungl, brevet den 14 november 1854, tillkommer innehavare av
ännu icke skatteförsålda lägenheter i Karl Johans församling att desamma
till skatte lösa, samt med rättighet för kronan att fortfarande uppbära de
inflytande skatteköpeskillingarna för sådana lägenheter, vilka, enligt nyssberörda
nådiga brev, kunna, i den mån ansökningar därom inkomma, till
skatte försäljas, ävensom med förbindelse för staden att, i den ordning Eders
Kungl. Majit vid ärendets slutliga prövning kan finna skäligt fastställa, årligen
utbetala sextontusen riksdaler, samt slutligen under förbehåll, att den till
en del av Slottsskogslägenheterna hörande dugliga skog bibehålies, för att
till parkanläggning för staden användas.»
Genom tidigare omförmälda brev den 1 februari 1867 förordnade härefter
Kungl. Majit, att ifrågavarande församling skulle från och med 1868 års
ingång såsom förstad förenas med Göteborgs stad och läggas under stadens
jurisdiktionsområde ävensom att förstadens område skulle utgöras av de i
förut angivna förteckning under a) till och med h) upptagna områdena.
I samma brev förklarade Kungl. Majit, att, på sätt Rikets Ständer medgivit,
till Göteborgs stad för berörda ändamål från och med den 14 mars
1868 upplätes och avträddes Gamla Älvsborgs kungsladugård jämte därtill
hörande, icke skatteförsålda lägenheter med undantag av den mark, tillsammans
utgörande 88 tunnland 14V4 kappland, som kronan för eget behov
förbehållit sig. Enligt brevet berättigades dels staden att uppbära och
disponera från såväl de skatteförsålda som de övriga lägenheterna utgående
grundlegor, arrenden och andra avgifter, dock utan inskränkning i den rätt,
som på grund av brevet den 14 november 1854 tillkomme innehavarna av ännu
icke skatteförsålda lägenheter i Karl Johans församling, att skatteköpa desamma,
dels ock kronan att fortfarande uppbära de inflytande skatteköpe
-
7
Kungl. Majlis proposition nr 76.
skillingarna för sådana lägenheter, vilka enligt berörda brev kunde, i den
mån ansökningar därom inkomme, till skatte försäljas. Såsom villkor för
upplåtelsen stadgades i brevet, dels att staden skulle till Göteborgs lantränteri
inbetala vid 1868 års slut 12,000 riksdaler och sedermera årligen
kvartalsvis 4,000 riksdaler, varje gång senast den 15 mars, den 15 juni, den
15 september och den 15 december, att disponeras på sätt av Kungl.
Maj:t framdeles kunde bliva bestämt, dels ock att den till en del av Slottsskogslägenheterna
hörande dugliga skogen skulle bibehållas för att användas
till parkanläggning för staden.
Jag övergår härefter till en redogörelse för de förhållanden, vilka givit
anledning till stadsfullmäktiges nu gjorda framställning.
Sedan Göteborgs rådhusrätt genom beslut den 14 december 1914 på grund
av hinder, varom förmäles i 7 § av förordningen den 16 juni 1875 angående
lagfart å fång till fast egendom, förklarat vilande ansökningar örn lagfart
för Göteborgs stad å två i Göta älv verkställda, utanför Gamla Älvsborgs
kungsladugård belägna utfyllningar, begärde rådhusrätten i skrivelse den
9 december 1926 yttrande i ämnet av advokatfiskalsämbetet i kammarkollegium.
Sådant yttrande avgavs av ämbetet den 20 mars 1928, däri ämbetet
yrkade, att de gjorda lagfartsansökningarna måtte av rådhusrätten avslås,
enär ifrågavarande Kungsladugård vore kronan tillhörig. Nämnda ansökningar
blevo härefter av staden återkallade.
Efter erinran örn advokatfiskalsämbetets i kammarkollegium förenämnda
utlåtande redogjorde arkivarien hos drätselkammaren i Göteborg C. Nerdrum
i en den 18 januari 1929 upprättad promemoria för det sätt, varpå Gamla
Älvsborgs kungsladugård upplåtits till Göteborgs stad, samt uttalade i anslutning
därtill den uppfattningen, att man hade alla skäl att antaga, att icke
endast stadens utan även kronans mening varit, att den rätt kronan vid
tidpunkten för inkorporeringen ägde till det med staden införlivade området
skulle — frånsett den mark, som kronan undantagit för eget behov
— övergå till staden.
I en jämväl den 18 januari 1929 dagtecknad, till Göteborgs drätselkammare
ingiven promemoria framhöll vidare Göteborgs stads fastighetsdirektör
A. Gärde att — sedan staden upprättat stadsplan för och försålt tomter
från det genom brevet den 1 februari 1867 upplåtna området, därstädes utvecklat
sig en omfattande byggnadsverksamhet och att det sannolikt ej
syntes dröja synnerligen många år, innan området vore till fullo exploaterat.
Då utgivandet av den årliga avgift, som staden enligt nämnda brev hade
att erlägga, efter det staden icke längre hade några tomter å området att
försälja, komme att för staden innebära en ökad börda, föreslog fastiglietsdirektören
drätselkammaren att vidtaga åtgärder för avgiftens avlösning mot
utgivande av ett engångsbelopp. Detta belopp syntes enligt fastiglietsdirektören
skäligen kunna beräknas så, att avgiften kapitaliserades efter en räntefot
av 5 %, i vilket fall beloppet skulle komma att uppgå till 320,000 kronor.
På grund av det sålunda anförda och under hänvisning till arkivarien Nerdrums
8
Kungl. Majit! proposition nr 76.
nyssnämnda promemoria hemställde fastighetsdirektören, att drätselkammaren
ville föreslå stadsfullmäktige att besluta att till Kungl. Majit ingå med ansökan
att Kungl. Majit täcktes dels medgiva, att den avgift å 16,000 kronor
om året, som Göteborgs stad enligt Kungl. Majits brev den 1 februari 1867
hade att erlägga till Göteborgs lantränteri, finge av staden avlösas genom
inbetalning till statsverket av i ett för allt ett belopp av 320,000 kronor,
och dels samtidigt förklara, att Kungl. Majit och kronan icke gjorde anspråk
på äganderätt till den egendom, nämligen Gamla Älvsborgs kungsladugård
jämte därtill hörande, icke skatteförsålda lägenheter med vissa
undantag, som genom samma brev blivit upplåten och avträdd till Göteborgs
stad.
Sedan härefter drätselkammaren tillstyrkt fastighetsdirektörens förslag,
beslöto stadsfullmäktige å sammanträde den 31 januari 1929 att till Kungl.
Majit ingiva den i det föregående omförmälda, den 4 februari 1929 dagtecknade
framställningen.
Stadsfullmäktiges förevarande framställning blev av magistraten i Göteborg
överlämnad till länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län med skrivelse
den 14 februari 1929, däri magistraten tillstyrkte bifall till framställningen.
Såsom förut nämnts överlämnade länsstyrelsen framställningen till Kungl.
Majit med utlåtande den 13 maj 1929. Däri tillstyrkte länsstyrelsen stadsfullmäktiges
hemställan, att Kungl. Majit och kronan måtte förklara sig
icke göra anspråk på äganderätten till Gamla Älvsborgs kungsladugård jämte
därtill hörande, icke skatteförsålda lägenheter, dock med det i brevet den 1
februari 1867 gjorda förbehållet beträffande lägenhetsinnehavares rätt att
skatteköpa sina lägenheter, beträffande rättighet för kronan att uppbära
skatteköpeskillingar och »att den till en del av Slottsskogslägenheterna
hörande dugliga skog bibehålies» ävensom med undantag av de 88 tunnland
14,250 kappland jord, som kronan förbehållit sig.
Beträffande frågan örn avlösen av den årliga avgälden med visst engångsbelopp
anförde länsstyrelsen, bland annat, följande.
Avgälden hade bestämts med hänsyn till de i landshövdingelönen ingående
förmånerna från Kungsladugården i kontant och natura och hade
avsetts att utgöra ersättning härför. I gengäld hade staden berättigats att
uppbära och disponera de från såväl skatteförsålda som övriga lägenheter
utgående grundlegor, arrenden och andra avgifter. Enligt verkställd utredning
hade arrendeinkomsterna under årens lopp väsentligen nedgått och utgjorde
numera endast 6,025 kronor årligen. Därutöver utginge enligt Kungl. Majits
brev den 14 november 1854 från lägenheter, som blivit skatteköpta, avgäld
efter beräkning av 30 skilling banko eller 94 öre riksmynt för varje mansdagsverke.
Dessa avgifter uppginge numera till omkring 2,600 kronor årligen.
Stadens inkomster å området hade sålunda på senare tid utgjort
sammanlagt omkring 8,625 kronor. Stadens nettoutgifter hade alltså utgjort
endast omkring 7,300 kronor. I betraktande därav syntes det av staden
föreslagna avlösningsbeloppet vara alltför lågt.
Det vore vidare att märka, att nämnda belopp beräknats efter en kapitaliseringsprocent
av 5 %, under det att vid inlösen av skattefrälseräntor och
avlösning av vissa frälseräntor kapitaliseringsprocenten bestämts till 4 %.
Enligt länsstyrelsen borde jämväl i föreliggande fall vid kapitaliseringen
sistnämnda procentsats tillämpas.
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
Under åberopande av det anförda bär länsstyrelsen tillstyrkt avlösning
av ifrågavarande avgäld men hemställt, att avlösningsbeloppet måtte bestämmas
till 400,000 kronor.
Genom remiss den 17 maj 1929 infordrade Kungl. Maj:t utlåtande i
ärendet av kammarkollegium.
Med anledning därav har kammarkollegium i ärendet hört kammar adr okatfiskalsämbetet,
som yttrat sig den 17 juni 1929. Ämbetet gör i sitt yttrande
gällande, att Gamla Älvsborgs kungsladugård av Göteborgs stad allenast
innehaves med perpetuel! arrenderätt och att alltså äganderätten till Kungsladugården
alltjämt tillkommer kronan. Enligt ämbetet bör visserligen kronan
nu avstå från ifrågavarande äganderätt, men bör kronan därvid betinga sig
ett vederlag av minst 2,000,000 kronor. Detta belopp har av ämbetet beräknats
med ledning av dels en uppskattning av den areal av ifrågavarande
områden, som skulle kunna indelas i tomter, dels ett beräknat tomtvärde av
i genomsnitt tio kronor per kvadratmeter, varvid hänsyn tagits till att
marken i kronans hand besvärades av nyssnämnda nyttjanderätt för staden.
Ämbetet har på närmare utförda grunder ansett, att Kungl. Majit borde föreslå
riksdagen att, i anledning av stadens föreliggande framställning, medgiva
dels att den upplåtelse av vissa delar av Gamla Älvsborgs kungsladugård,
som skett genom brevet den 1 februari 1867 till staden, finge med rättslig
verkan mot kronan anses hava ägt rum med äganderätt under de i samma
brev stadgade bestämmelser och förbehåll, dels ock att den för nämnda upplåtelse
föreskrivna årliga avgiften örn 16,000 kronor finge efter den 31 december
1930 upphöra att utgå, allt under villkor att staden sistnämnda dag till kronan
erlade ett belopp av 2,000,000 kronor.
Sedan handlingarna i ärendet härefter av kammarkollegium för yttrande
remitterats till stadens myndigheter, har till en början arkivarien hos drätselkammaren
i Göteborg i en till drätselkammaren ingiven promemoria avgivit
yttrande i ämnet, i vilket yttrande stadens fastighetsdvi ektöt institut.
Arkivarie!! har däri på närmare anförda skäl bemött kammaradvokatfiskalsämbetets
uttalande rörande äganderätten till Kungsladugården samt vidhållit
sin tidigare uttalade uppfattning, att staden vore ägare till nämnda egendom.
Beträffande kammaradvokatfiskalsämbetets beräkning av den ersättning staden
borde erlägga har arkivarien påpekat, att nämnda beräkning lede av den
felaktigheten, att hänsyn ej tagits till kostnader för anläggande av gator jämte
ledningar, vilken kostnad snarare överstege än understege nio kronor per
kvadratmeter, vadan det markvärde, varmed man hade att räkna, utgjorde
högst en krona per kvadratmeter. Därjämte kunde deli blivande tomtmarkans
areal icke uppskattas så högt som advokatfiskalsåmbetet gjort. Om
sålunda erforderliga rättelser vidtoges, skulle det lösenbelopp, som staden
enligt den av advokatfiskalsåmbetet använda beräkningsmetoden borde erlägga,
bliva endast omkring 175,000 kronor.
Enligt arkivarien borde staden icke medgiva ett högre lösenbelopp än
det av länsstyrelsen föreslagna eller 400,000 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1931 1 sami. 63 haft. (Nr 76.)
384 31 2
10
Kungl. Mdj:ts proposition nr 76.
Till stöd för riktigheten av sin Uppfattning i äganderättsfrågan har arkivarien
bland annat åberopat Kungl. Maj:ts brev den 15 mars 1867 i anledning av
G. Anderssons med fleras ansökning om skatteköp av åtskilliga utarrenderade
lägenheter under Älvsborgs kungsladugård, däri Kungl. Majit utlåtit sig på
följande sätt.
»Sorn den mark, varå ifrågavarande lägenheter äro belägna, numera blivit
jamte nästan hela Gamla Älvsborgs kungsladugård i övrigt genom Vårt nådiga
brev den 1 sistlidne februari till Göteborgs stad överlåten och således icke
vidare tillhör Oss och kronan, hava Vi funnit omförmälda underdåniga ansökan
icke kunna till någon Vår åtgärd föranleda.»
Drätselkammaren anslöt sig till arkivariens uppfattning i ämnet.
Sedan därefter stadsfullmäktige i Göteborg å sammanträde den 5 december
1929 fattat beslut i ämnet i enlighet med drätselkammarens hemställan, hava
fullmäktige i överensstämmelse med berörda beslut i skrivelse den 9 december
1929 anfört, att fullmäktige vidhölle sin hos Kungl. Majit gjorda ansökning
med den ändring, att fullmäktige medgåve, att det belopp, staden skulle
inbetala till statsverket i avlösen för den för Gamla Älvsborgs kungsladugård
med tillhörande lägenheter nu utgående årliga avgiften, höjdes till
400,000 kronor.
Stadsfullmäktiges sålunda avgivna yttrande har av magistraten i Göteborg
med skrivelse den 19 december 1929 överlämnats till länsstyrelsen, därvid
magistraten åberopat yttrandet såsom eget utlåtande i ärendet.
Länsstyrelsen har härefter i ett till kammarkollegium ingivet utlåtande
den 22 januari 1930 anfört i huvudsak följande.
Mycket skulle kunna sägas till bemötande av vad kammaradvokatfiskalsämbetet
anfört till stöd för dess mening. Med hänsyn till den av stadens
fastighetskontor nu gjorda ytterligare utredningen ansåge emellertid länsstyrelsen
det vara tillfyllest att särskilt framhålla, att Kungl. Majit genom
brev den 15 mars 1867 själv givit en klar tolkning åt bestämmelserna i
brevet den 1 februari samma år, i det Kungl. Majit uttryckligen förklarat,
att den mark, varom där vore fråga, icke vidare tillhörde Kungl. Majit och
kronan.
Vid sådant förhållande syntes de av kammaradvokatfiskalsämbetet uppgjorda
beräkningarna rörande den mark Kungl. Majit och kronan fortfarande
skulle äga av Kungsladugården och den löseskilling, som vid äganderättens
avstående borde av staden erläggas, icke längre hava någon aktuell betydelse.
Länsstyrelsen ville blott framhålla, att emot dessa beräkningar, därest
desamma skulle behövt läggas till grund för en löseskillings bestämmande,
kunnat riktas anmärkningar beträffande såväl de beräknade jordarealerna
som de dessa åsätta värden.
På grund av det sålunda anförda har länsstyrelsen vidhållit sin i utlåtandet
den 13 maj 1929 uttalade mening.
Med överlämnande av de till kammarkollegium inkomna handlingarna har
härefter kollegium avgivit utlåtande i ämnet den 10 april 1930. Utlåtandet
är av i huvudsak följande lydelse.
Göteborgs stads föreliggande framställning avsåge två särskilda punkter,
nämligen dels begäran örn förklaring av Kungl. Majit, att kronan icke gjorde
anspråk på äganderätt till den egendom, Gamla Älvsborgs kungsladugård
Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
11
jämte därtill hörande, icke skatteförsålda lägenheter med vissa undantags
som genom brevet den 1 februari 1867 blivit upplåten och avträdd i till
staben* dels en anhållan, att den avgift å 16,000 kronor örn året, som stadan
enligt berörda brev hade att erlägga till statsverket, finge av staden avlusas
genom inbetalning till statsverket av visst engångsbelopp.
Vad anginge den förra av de två punkterna i framställningen eller spörsmål
ét örn naturen av den rätt, med vilken staden på grund av nämndö; brev
åtkommit de ifrågavarande värdefulla markområdena, kunde val enligt koll
legiets mening icke förnekas, att uttryckssättet i såväl propositionen peli
ständernas skrivelse i ärendet som själva upplåtelsehandlingen icke motévatade
nutida fordringar på klarhet och bestämdhet, då fråga vöre örn ävhändande
av äganderätt till fast egendom. Skulle stadens anspråk bedömas
allenast efter de i berörda brev — upplåtelsehandlingen — nyttjade ordalagen,
ville det synas, som örn stadens ställning i den uppkomna rättsfrågan
icke skulle vara särdeles stark. Emellertid syntes vid den prövning av
denna fråga, som nu blivit av staden påkallad, den formella sidan av saken
icke böra vara utslagsgivande. Den i ärendet förebragta utredningen rörande
upplåtelsefrågans behandling såväl före som efter propositionens avlåtande
till ständerna gåve nämligen enligt kollegiets mening starkt stöd för antagandet,
det statsmakternas beslut verkligen syftat till en överlåtelse av
angivna delar av Kungsladugården under äganderätt. Särskild betydelse
Syntes därvid böra tilläggas kammarkollegiets utlåtande i ärendet den 6
mars 1865, örn uttalandena däri sammanställdes med innehållet i propositionen
samt ständernas skrivelse i ämnet. Kollegiet funne det följaktligen
vara med billighet förenligt, att den begärda förklaringen bleve från kronans
sida lämnad.
Den tolkning av statsmakternas ifrågavarande beslut, som sålunda enligt
kollegiets uppfattning finge anses vara välgrundad, kunde väl giva anledning
till en erinran i fråga örn de s. k. smålägenheterna, till vilka skatteköpsrätt
jämlikt bestämmelserna i brevet den 14 november 1854 blivit förbehållen
innehavarna. En viss oegentligliet kunde obestridligen sägas ligga däri, att
friköp av dessa lägenheter, därest äganderätten till desamma genom 1867
•års upplåtelse övergått till staden, från år 1867 skett och — i den mån i
något eller några fall en rätt till »skattelösen» av sådan lägenhet ännu skulle
bestå — alltjämt komme att äga rum i skatteköpets form. Tydligt vore
emellertid, att statsmakterna vid regleringen av denna fråga år 1867 fäst
mindre avseende vid sakens formellt-rättsliga sida. Huvudvikten hade lagts
därpå, att skatteköpeskillingarna skulle tillfalla statsverket, vilket krav också
tillgodosetts genom det därom i upplåtelsebrevet stadgade förbehåll.
Vad beträffade den andra punkten i stadens nu föreliggande framställning
eller stadens anhållan att få mot visst engångsbelopp avlösa den årliga avgiild,
som densamma dittills haft och alltjämt haele att årligen pä grund
av viss bestämmelse i brevet den 1 februari 1867 erlägga till statsverket,
syntes anledning för kronan att motsätta sig en dylik åtgärd icke föreligga.
För egen del hade kollegiet icke funnit anledning till erinran mot det av
länsstyrelsen föreslagna, av staden godtagna avlösningsbeloppet 400,000
kronor.
I anslutning till det anförda har kammarkollegium hemställt, att Kungl.
Majit måtte efter riksdagens hörande dels förklara, att kronan icke gjorde
gällande anspråk å äganderätten till de delar av Gamla Alvsborgs kungsladugård,
som genom brevet den 1 februari 1867 blivit till Göteborgs stad
upplåtna och avträdda, dels och medgiva, att den avgäld ii 16,000 kronor örn
12
Kungl. Majus proposition nr 76.
året, som staden enligt nämnda brev hade att erlägga till statsverket, finge
— förslagsvis från och med år 1932 — upphöra att utgå mot det att staden
före ingången av nämnda år såsom avlösning av berörda avgäld till statsverket
utgå ve ett kapitalbelopp av 400,000 kronor.
Till följd av remiss hava vidare utlåtanden i ärendet avgivits av justitiekanslern
den 7 juni 1930 och av statskontoret den 27 januari 1931.
Justitielcanslern har yttrat sig på följande sätt.
Justitiekanslern delade kammarkollegii åsikt, att uttryckssättet i såväl
propositionen och ständernas skrivelse i ärendet som själva upplåtelsehandlingen,
d. v. s. brevet av den 1 februari 1867, icke motsvarade nutida ford''
ringar på klarhet och bestämdhet, när fråga vore örn avhändande av äganderätt
till fast egendom, samt att, om Göteborgs stads anspråk skulle bedömas
allenast efter de i berörda brev nyttjade ordalagen, det ville synas, som
om stadens ställning i den uppkomna rättsfrågan icke skulle vara särdeles
stark. Stadens ställning hade däremot enligt justitiekansler^ mening vunnit
nödig styrka genom brevet den 15 mars 1867, presterat i ärendet efter
det kammarkollegii advokatfiskal avgav sitt yttrande däri. Innehållet i sistnämnda
brev vore, att Kungl. Majit lämnat utan åtgärd en skatteköpsanhållan
framställd av personer, som uppgivit sig hava å viss mark av Gamla
Alvsborgs kungsladugård fått sig upplåtna tomtplatser av samma kungsladugårds
arrendatorer; och hade såsom motivering i brevet anförts, att den
mark, varå ifrågavarande lägenheter vore belägna, dåmera blivit jämte nästan
hela Gamla Älvsborgs kungsladugård i övrigt genom brevet den 1 februari
1867 överlåten till Göteborgs stad och således icke vidare tillhörde Kungl.
Majit och kronan. Genom dessa ordalag måste, på sätt länsstyrelsen framhållit,
Kungl. Majit själv anses hava givit en klar tolkning åt bestämmelserna
i det blott några veckor tidigare utfärdade brevet av den 1 februari
1867, i det Kungl. Majit uttryckligen förklarat, att den mark, varom där
vore fråga, icke vidare tillhörde Kungl. Majit och kronan.
Med hänsyn till den av Kungl. Majit sålunda lämnade principförklaringen
ansåge sig justitiekanslern emellertid icke hava anledning förorda bifall till
stadens hemställan örn särskild förklaring, att Kungl. Majit och kronan icke
gjorde anspråk på äganderätten till den genom brevet den 1 februari 1867
upplåtna egendomen.
Beträffande däremot stadens hemställan om avlösning av den nu utgående
årliga avgiften, syntes ur de synpunkter, justitiekanslern hade att företräda,
näppeligen vara något att erinra mot densamma. Justitiekanslern ansåge
sig emellertid icke böra underlåta framhålla, att då avlösningen skulle
innebära en -— örn ock måhända blott formell — ändring av rikets ständers
beslut i skrivelse den 15 juni 1866, avlösningen icke syntes kunna äga rum
annorledes än efter riksdagens medgivande.
Statskontoret har förklarat sig icke finna anledning till erinran mot bifall
till framställningen på sätt kammarkollegium och justitiekanslersämbetet föreslagit.
Angående sättet för avlösningens genomförande bär statskontoret anfört,
att avlösningsbeloppet, 400,000 kronor, syntes böra av staden inbetalas före
utgången av år 1931 samt avgälden upphöra att utgå från och med år 1932.
Då avgälden dittills plägat redovisas under titeln Diverse inkomster»,
syntes enligt statskontoret jämväl avlösningssumman lämpligen kunna redo
-
13
Kungl. Majus proposition nr 76.
visas under samma titel, varvid den dock syntes böra upptagas under särskild
rubrik å nämnda titel. Under inkomsttiteln »Diverse inkomster»
borde enligt statskontoret såsom följd därav för budgetåret 1931/1932 kunna
beräknas ett med 400,000 kronor förhöjt belopp.
Yad till en början angår äganderätten till den egendom, varom här är
fråga, synes mig den i ärendet förebragta utredningen tydligt hava ådagalagt,
att Kungl. Majit genom omförmälda brev den 1 februari 1867 avsett
att avhända sig äganderätten till nämnda egendom och att överlåta denna
rätt till Göteborgs stad. De tvivel rörande riktigheten av denna uppfattning,
Anika möjligen eljest skulle kunnat förefinnas, torde nämligen, på sätt
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och justitiekanslern anfört, ha\’a
blivit undanröjda genom hänvisningen till det förut citerade, aAT Arederbörande
myndigheter åberopade bre\''et av den 15 mars 1867. Då det således enligt
min mening är fullt klart, att Göteborgs stad är ägare till förevarande egendom,
är jag i likhet med justitiekanslersämbetet av den uppfattningen, att
Kungl. Majit saknar anledning att nu avgiva särskild förklaring i sagda
ämne.
Vad härefter beträffar stadens framställning örn rätt för staden att genom
erläggande av visst engångsbelopp lösa den årliga avgäld, vilken staden
enligt brevet den 1 februari 1867 är skyldig att utgiva till statsverket, synes
mig mot en dylik avlösning, som icke för statsverket skulle medföra några
olägenheter, icke \Tara något att in\Tända. Med hänsyn till rikets ständers
år 1866 i ämnet meddelade beslut lärer emellertid avlösningen icke böra
ske utan riksdagens medgivande. Jag får därför föreslå, att denna fråga
underställes riksdagens prövning.
Därest en a\dösning kommer till stånd, torde i överensstämmelse med
vad länsstyrelsen i Göteborgs och Bolms län i ämnet föreslagit avlösningsbeloppet
böra bestämmas till 400,000 kronor, vilket belopp staden förklarat
sig villig att erlägga. Staden torde lämpligen kunna förpliktas att erlägga
detta belopp före utgången a\T innevarande år. Därest beloppet sålunda
erlägges, bör avgälden upphöra att utgå med ingången av år 1932. Närmare
bestämmelser rörande avlösningen torde, i den mån så erfordras, böra meddelas
av Kungl. Majit.
Lösesumman skulle enligt statskontorets förslag redo\isas under inkomsttiteln
»Diverse inkomster». Med hänsyn till beloppets storlek finner jag
det emellertid, efter samråd med chefen för finansdepartementet, lämpligare,
att lösesumman tillgodoföres statens domäners fond, till vilken fond
jämlikt förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning i Anssa
fall av kronoegendom m. m. ingår köpeskilling, som erlägges vid försäljning
av kronan tillhörig fast egendom under domänstyrelsens förvaltning.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen att
dels medgiva, att den avgift å 16,000 kronor örn året, som
Göteborgs stad eldigt Kungl. Majits brev den 1 februari 1867
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 63 höft. (Nr 7b.) *84 81 3
Departements
chefen.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
har att erlägga till statsverket såsom avgäld för Gamla Älvsborgs
kungsladugård med tillhörande lägenheter, må av staden
lösas genom inbetalning till statsverket före utgången av år
1931 av ett engångsbelopp av 400,000 kronor;
dels ock besluta, att sistnämnda belopp skall tillgodoföras
statens domäners fond.
Till vad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten
bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den
lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Gösta Sandberg.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1931.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1931:141 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avlösning av en för Gamla Älvsborgs kungsladugård m. m. utgående avgäld. s. 4 i texten
- SU 1931:75 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avlösning av en för Gamla Alvsborgs kungsladugård m. m. utgående avgäld. s. 13 i texten