Angående godkännande av en mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge den 6 februari 1931 avslutad konvention innehållande internationellt privaträttsliga bestämmelser om äktenskap, adoption och förmynderskap, m. m
61 sidor, varav 56 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 56 av 61 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1931:77, Angående godkännande av en mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge den 6 februari 1931 avslutad konvention innehållande internationellt privaträttsliga bestämmelser om äktenskap, adoption och förmynderskap, m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
1
Nr 77.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande
av en mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och
Norge den 6 februari 1931 avslutad konvention innehållande
internationellt privaträttsliga bestämmelser
om äktenskap, adoption och förmynderskap, m. m.;
given Stockholms slott den 6 februari 1931.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll samt
med överlämnande av en mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge
den 6 februari 1931 avslutad konvention innehållande internationellt privaträttsliga
bestämmelser örn äktenskap, adoption och förmynderskap med tillhörande
slutprotokoll vill Kungl. Maj :t härmed dels äska riksdagens godkännande
av samma konvention med slutprotokoll dels, jämlikt § 87 regeringsformen,
föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till
lag angående ändring i lagen den 8 juli 1904’ örn vissa internationella rättsförhållanden
rörande äktenskap och förmynderskap;
lag angående rätt för Konungen att meddela bestämmelser örn internationella
rättsförhållanden rörande äktenskaps rättsverkningar; samt
lag angående tillägg till lagen den 14 juni 1917 örn adoption.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
N. Gärde.
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 64 haft. (Nr 77.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
Konvention.
Hans Majestät Kongen
af Danmark og Island,
Republiken Finlands resident,
Hans Majestset
Kongen af Norge og Hans
Majestset Kongen af Sverige,
hvilke er kommet
overens örn at afslutte en
Konvention niellera Danmark,
Finland, Island,
Norge og Sverige, indeboldende
internationalprivatretlige
Bestemmelser
örn iEgteskab, Adoption
og Vsergemaal, bar udnsevnt
til deres befuldmsegtigede:
Hans
Majestset Kongen
af Danmark og Island:
Hr Erik Julius Christian
Scavenius, Hans Majestsets
overordentlige Gesandt
og befuldmsegtigede
Minister i Stockholm;
Republiken Finlands
Prsesident:
Republikens overordentlige
Gesandt og befuldmsegtigede
Minister
i Stockholm, Rafael Waldemar
Erich;
Hans Majestset Kongen
af Norge:
Sin overordentlige Gesandt
og befuldmsegtigede
Minister i Stockholm, Johan
Herman Wollebsek;
Hans Majestset Kongen
af Sverige:
Sopimus.
Suomen Tasavallan
Presidentti, Hänen Majesteettinsa
Tanskan ja Islannin
Kuningas, Hänen
Majesteettinsa Norjan
Kuningas ja Hänen Majesteettinsa
Ruotsin Kuningas,
päätettyään tehdä
Suomen, Tanskan, Isl annni,
Norjan ja Ruotsin
kesken sopimuksen, joka
sisältää avioliittoa, lapseksiottamista
ja holhousta
koskevia kansainvälisyksityisoikeudellisia
määräyksiä, ovat määränneet
valtuutetuikseen:
Suomen Tasavallan
Presidentti:
Tasavallan erikoislähettilään
ja täysivaltaisen
ministerin Tukholmassa
Rafael Waldemar Erichin;
Hänen Majesteettinsa
Tanskan ja Islannin Kuningas:
Tukholmassa
olevan
erikoislähettiläänsä ja
täysivaltaisen ministerinsä
Erik Julius Christian
Scaveniuksen;
Hänen Majesteettinsa
Norjan Kuningas:
Tukholmassa olevan
erikoislähettiläänsä ja
täysivaltaisen ministerinsä
Johan Herman Wollebsekin;
Hänen
Majesteettinsa
Ruotsin Kuningas:
Konvention.
Republiken Finlands
President, Hans Majestät
Konungen av Danmark
och Island, Hans Majestät
Konungen av Norge och
Hans Majestät Konungen
av Sverige, vilka överenskommit
att sluta en konvention
mellan Finland,
Danmark, Island, Norge
och Sverige, innehållande
internationellt privaträttsliga
bestämmelser örn
äktenskap, adoption och
förmynderskap, hava till
sina fullmäktige utsett:
Republiken Finlands
President:
Republikens Envoyé
extraordinaire och Ministre
plénipotentiaire i
Stockholm, Rafael Waldemar
Erich;
Hans Majestät Konungen
av Danmark och Island:
Sin
Envoyé extraordinaire
och Ministre plénipotentiaire
i Stockholm,
Erik Julius Christian Scavenius;
Hans
Majestät Konungen
av Norge:
Sin Envoyé extraordinaire
och Ministre plénipotentiaire
i Stockholm,
Johan Herman Wollebsek;
Hans
Majestät Konungen
av Sverige:
Kungl. Majlis proposition nr 77.
3
Konvensjon.
Hans Majestet Norges
Ronge, Hans Majestet
Kongen av Danmark og
Island, Republiken Finnlands
President og Hans
Majestet Kongen av Sverige,
som er kommet overens
örn å avslutte en konvensjon
mellen! Norge,
Danmark, Finnland, Island
og Sverige, inneholdende
internas jonal-privatrettslige
bestemmelser I
örn ekteskap, adopsjon og
vergemål, har til sine befullmektigede
opnevnt:
Hans Majestet Norges
Ronge:
Sin overordentlige sendemann
og befullmektige- I
de minister i Stockholm
Johan Herman Wollebsek;
Konvention.
Hans Majestät Konungen
av Sverige, Hans Majestät
Konungen av Danmark
och Island, Republiken
Finlands President
och Hans Majestät Konungen
av Norge, vilka
överenskommit att sluta
en konvention mellan Sverige,
Danmark, Finland,
Island och Norge innehållande
internationellt
privaträttsliga bestämmelser
örn äktenskap,
adoption och förmynderskap,
hava till sina fullmäktige
utsett:
Hans Majestät Konungen
av Sverige:
_ Sin Minister för Utrikes
Ärendena, Hans Excellens
Friherre Fredrik Ramel;
-
Samningur.
Hans håtign konungur
Islands og Danmerkur,
Forseti lyöveldisins
Finnlands, Hans håtign
konungur Norrga og
Hans båtign konungur
Svijjjööar, sem hata oröiö
åsåttir um ad gera sändning
milli Islands, Danmerkur,
Finnlands, Noregs
og Svihjööar, er hafi
aö geyma alpjööleg einkamålarjettar-åkvseöi
um
hjuskap, fettleiöingu og
lögråöamensku, hata utnefnt
sem umboösmenn
sina:
Hans håtign konungur
Islands og Danmerkur:
Sendiherra sinn i
Stokkhölmi, Erik Julius
Christian Scavenius;
Forseti lyöveldisins
Finnlands:
Sendiherra lyöveldisins
x Stokkhölmi, Rafael
Waldemar Erich;
Hans håtign konungur
Noregs:
Sendiherra sinn i
Stokkhölmi, Johan Herman
Wollebtek;
Hans håtign konungur
Svijxjööar:
Hans Majestet Kongen |
av Danmark og Island:
Sin overordentlige sen- !
demann og befullmekti gede
minister i Stockholm
Erik Julius Christian Scavenius;
Republikken
Finnlands
President:
Republikkens overordentlige
sendemann og
befullmektigede minister
i Stockholm Rafael Waldemar
Erich;
Hans Majestet Kongen ■
av Sverige:
Hans Majestät Konungen
av Danmark och Island:
Sin
Envoyé extraordinaire
och Ministre plénipotentiaire
i Stockholm,
Erik Julius Christian Scavenius;
Republiken
Finlands
President:
Republikens Envoyé
extraordinaire och Ministre
plénipotentiaire i
Stockholm, Rafael Waldemar
Erich;
Hans Majestät Konungen
av Norge:
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
Sill Udenrigsminister,
Hans Excellence Friherre
Fredrik Kamel;
hvilke, behörigt befuldmsegtigede,
er kommet
overens örn folgende Artikler:
-
I. iEgteskab.
Artikel 1.
Vil en Statsborger i en
af de kontraherende Stater
indgaa Hägteskab for
en af de andre Staters
Myndigheder, skal hans
Ret til at indgaa iEgteskabet
bedommes efter
Loven i denne Stat, saafremt
han i de sidste to
Aar har vseret og fremdeles
er bosat der, men j
ellers efter Loven i den |
Stat, hvor han har Statsborgerret.
Skal Statsborgerlandets
Lov anvendes, kan Retten
til at indgaa iEgteskabet
godtgores ved Bevidnelse
ira denne Stats Myndigheder
(Aigteskabsattest).
Artikel 2.
Örn Lysning og Vielse
gselder Loven i den Stat,
for hvis Myndighed iEgteskabet
indgaas.
Artikel 3.
Retsvirkningerne af
yEgteskab mellem Personer,
som er og ved
iEgteskabets Indgaaelse
var Statsborgere i de kontraherende
Stater, skal,
forsaavidt angaar i5Egte
-
Ulkoasiainministerinsä,
Hänen Ylhäisyytensä
Vapaaherra Fredrik Ramelin;
jotka,
siihen asianmukaisesti
valtuutettuina,
ovat sopineet seuraavista
artikloista:
I. Avioliitto.
1 ar tikla.
Jos jonkin sopimusvaltion
kansalainen tahtoo
mennä avioliittoon toisen
sopimusvaltion viranomaisen
edessä, on hänen
oikeutensa mennä aiottuun
avioliittoon tutkittava
tämän valtion lain mukaan,
jos hänellä viimeisten
kalldén vuoden ajan
on siellä ollut ja edelleen
on kotipaikka, mutta
munten kotimaan lain
mukaan.
Jos kotimaan lakia on
sovellettava, voidaan oikeus
mennä aiottuun avioliittoon
selvittää esittämällä
siitä kotimaan viranomaisen
todistus.
2 artekla.
Kuuluttamisen ja vihkimisen
suhteen on voimassa
sen valtion laki,
johon vihkimisviranomainen
kuuluu.
3 artikla.
Millom puolisot ovat ja
avioliittoa päätettäessä
olivat jonkin sopimusvaltion
kansalaisia, määräytyvät
avioliiton oikeudelliset
vaikutukset, mitä
tulee puolisoiden varalli
-
_ Sin Minister för Utrikes
Ärendena,. Hans Excellens
Friherre Fredrik Ramel;
vilka,
därtill behörigen
befullmäktigade, överenskommit
örn följande artiklar:
-
I. Äktenskap.
Artikel 1.
Vill medborgare i en av
de fördragsslutande staterna
träda i äktenskap
inför myndighet tillhörande
någon av de övriga,
skall hans rätt att ingå
äktenskapet prövas efter
lagen i den staten, örn han
sedan minst två år har
hemvist därstädes, men
eljest enligt hemlandets
lag.
Skall hemlandets lag
vinna tillämpning, må rätten
att ingå äktenskapet
styrkas genom intyg av
myndighet tillhörande
hemlandet.
Artikel 2.
Med avseende å lysning
och vigsel gäller lagen i
den stat, vigselmyndigheten
tillhör.
Artikel 3.
Rättsverkningarna av
äktenskap mellan dem,
som äro och vid äktenskapets
ingående voro
medborgare i fördragsslutande
stat, skola, såvitt
angår makarnas för
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
5
Utanrikisråöherrasinn, j
hans hågötgi Fredrik Ramel,
friherra;
sem, med gildu umboöi,
hata komiö sjer
saman um eftirfarandi
greinar:
I. Hjuskapnr.
1. grein.
Nu sehlar rikisborgari
einhvers samningsrikisins
aö låta vigja sig hjå
yfirvöldum einhvers hins
rikisins, og ber Jå aö •
dsema um heimild hans
til hjönavigslu eftir lög- j
um {»ess rikis, svo framarlega
sem hann hefir j
veriö biisettur {»ar siöustu
tvö årin og er enn, I
en ella eftir lögum Jess j
lands, sem hann er rikisborgari
i.
Nu ber aö fara eftir
lögum ri kisborgara-landsins,
og er Jå hsegt aö j
sanna beimildina til
hjönavigslu meö vottoröi
frå yfirvöldum {»essa j
lands (hjuskaparvottoröi). ;
2. grein.
Fara ber eftir logarn
Jess lands, jaar sem hjöna- j
vigslan fer fram, lim lysingu
og vigslu.
3. grein.
Lögfylgjur hjiiskapar
milli hjöna, sem eril og
vora viö bjönavigsluna
rikisborgarar i einhverju
samningslandinu, skulu,
um fjårmål hjönanna,
damast samkvsemt lög
-
Sin Utenriksminister,
Hans Excellense Friherre
Fredrik Ramel;
hvilke, behörig befull- |
mektigede, er kommet
overens örn folgende artikler:
-
T. Ekteskap.
Artikkel 1.
Yil en statsborger i en
av de kontraherende stater
inngå ekteskap for en
av de andre staters myndigheter,
skal hans rett til j
å inngå ekteskapet proves
efter loven i denne stat, ;
såfremt han i de siste to
år har v sert og fremdeles
er bosatt der, men ellers
efter loven i den stat hvor
han har statsborgerrett. j
Skal statsborgerlandets 1
lov anvendes, kan retten
til å inngå ekteskapet
godtgjores ved bevidnelse
fra denne stats myndigheter
(ekteskapsattest).
Artikkel 2.
Örn lysning og vigsel
gj elder loven i den stat
för hvis myndighet ekteskapet
inngås.
Artikkel 3.
Rettsvirkningene av ekteskap
mellem personer i
som er og ved inngåelsen j
av ekteskapet var statsborgere
i de kontraherende
stater, skal i henseende J
til ektefellenes formues- !
Sin Envoyé extraordinär
och Ministre plénipotentiaire
i Stockholm,
Johan Herman Wollebsek;
vilka,
därtill behörigen
befullmäktigade, överenskommit
örn följande artiklar:
-
I. Äktenskap.
Artikel 1.
Vill medborgare i en av
de fördragsslutande staterna
träda i äktenskap
inför myndighet tillhörande
någon av de övriga,
skall hans rätt att ingå
äktenskapet prövas efter
lagen i den staten, örn
han sedan minst två år
har hemvist därstädes,
men eljest enligt hemlandets
lag.
Skall hemlandets lag
vinna tillämpning, må
rätten att ingå äktenskapet
styrkas genom intyg
av myndighet tillhörande
hemlandet (äktenskapscertifikat).
Artikel 2.
Med avseende å lysning
och vigsel gäller lagen i
den stat, vigselmyndigheten
tillhör.
Artikel 3.
Rättsverkningarna av
äktenskap mellan dem,
som äro och vid äktenskapets
ingående voro medborgare
i fördragsslutande
stat, skola, såvitt angår
makarnas förmögenhets
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
fsellernes Formueforhold,
bedommes efter Loven i
den af Staterne, hvor
yEgtefsellerne ved /Egteskabets
Indgaaelse bosatte
sig. Har begge yEgtefseller
senere bosat sig i en
anden af Staterne, skal
denne Stats Lov i Stedet
hertor findé Anvendelse,
forsaavidt der ikke er
Tale om Virkning af en
Pelshandel, som tidligere
er indgaaet.
En iEgtefselles Befojelse
til at raade över fast
Ej endora eller över Rettighed,
som dermed er
ligestillet, skal, hvis Ejendommen
er beliggende i en
af Staterne, altid bedommes
efter Loven i denne
Stat.
Artikel 4.
En iEgtepagt mellem
Personer, som er og ved
.Egteskabets Indgaaelse
var Statsborgere i de kontraherende
Stater, og som
da bosatte sig i en af Staterne,
skal i Hänseende til
Formen anses for gyldig i
enhver af de kontraherende
Stater, ikke blot
naar den Lov, som efter
Artikel 3 var bestemmende
för dEgtefaellernes Formueforhold,
er iagttaget,
men ogsaa naar iEgtepagten
opfylder Formforskrifterne
i den Stat, hvor
Parterne eller en af dem
havde Statsborgerret.
Hver af Staterne kan
gore en HSgtepagts Gyldighed
overfor Tredie- j
mand betinget af, at den |
er tinglyst eller anmeldt
til Retten overensstemmende
med der gseldende
Lov.
suussuhteisiin, sen sopimusvaltion
lain mukaan,
johon he avioliittoon mennessään
asettuivat asumaan.
Jos molemmat
puolisot sittemmin ovat
asettuneet asumaan johonkin
toiseen sopimusvaltioon,
on täman valtion
lakia sovellettava,
mikali ei ole kysymys sitä
ennen tehdyn oikeustoimen
vaikutuksista.
Puolison oikeus vallita
kiinteää tai siihen verrattavaa
omaisuutta, joka
on jossakin sopimusvaltiossa,
määräytyy aina
sen valtion lain mukaan.
4 ar tikla.
Sellaisten puolisoiden
välinen avioehtosopimus,
jotka ovat ja avioliittoon
mennessään olivat jonkin
sopimusvaltion kansalaisia
sekä silloin asettuivat
asumaan johonkin näistä
valtioista, on, mita muotoon
tulee, katsottava pate
väksi jokaisessa sopimusvaltiossa,
paitsi millom
se on tehty sen lain
mukaisesti, jota 3 artiklan
mukaan oli sovellettava
puolisoiden varallisuussuhteisiin,
myöskin jos se
täyttää sen valtion muotomääräykset,
jonka kansalaisia
sopimuskumppanit
olivat tai toinen helsta
oli.
J okainen sopimusvaltio
voi määrätä avioehtosopimuksen
pätevyyden
kolmatta henkilöä vastaan
riippuvaksi siitä, etta
sopimus laillistetaan sen
lain mukaisesti.
mögenhetsförhållanden,
bedömas enligt lagen i den
av staterna, där makarna
vid äktenskapets ingående
togo hemvist. Hava båda
makarna sedermera tagit
hemvist i en annan av staterna,
skall den statens
lag i stället vinna tillämpning,
såvitt ej fråga är örn
verkan av rättshandling,
som tidigare blivit företagen.
Makes behörighet att
råda över fast egendom
eller vad därmed är likställt
skall, örn egendomen
är belägen i fördragsslutande
stat, städse bedömas
enligt lagen i den
staten.
Artikel 4.
Äktenskapsförord mellan
dem, som äro och vid
äktenskapets ingående voro
medborgare i fördragsslutande
stat samt då togo
hemvist i sådan stat,
skall i avseende å formen
anses giltigt i envar av de
fördragsslutande staterna,
ej blott örn det tillkommit
i enlighet med den lag,
som jämlikt artikel 3 var
tillämplig å makarnas förmögenhetsförhållanden,
utan jämväl örn det uppfyller
formföreskrifterna i
stat, där kontrahenterna
eller en av dem var medborgare.
Envar av staterna kan
göra äktenskapsförords
giltighet emot tredje man
beroende av att förordet
lagföljes enligt dess lag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr
7
um fiess lands, er hjönin
töku heimilisfang i
viö hjönavigsluna. Ef
björlin hafa sidar tekiö
heimilisfang i einhverju
hinna rikjanna, skal altur
å möti farid elfir
fress lands lögum, svo
framarlega seni ekki er
um ad rmda afleidingar
rjettargernings, sem fyr
hefir verld stofnad til.
Heimild annars hjöna
til fress ad råda yfir fasteign
eda rjetti, sem sama
gildir um, ber, sje fasteignin
i einhverju rikjanna,
astid ad daima eftir
lögum fiessa lands.
4. grein.
Kaupmåli milli hjöna,
sem eril og voru viö stennun
hjiiskaparins rikisborgarar
i samningsrikjunum
og fia töku heimilisfang
i einhverju
rikjanna, skal, ad Jivi er
formhliö hans snertir,
talinn gildur i sjerhverju
samningslandanna, ekki
adeina fiegar fylgt hetir
veriö lögum freina, sem
samkvaemt <5. grein giltu
um fjårmål hjönanna,
heldur einnig fiegar
kaupmålinn fullnsegir
formsfyrirmmlum fiess
rikis, sem hjönin eda
annad fieirra atti rikisborgararjett
i.
Sjerhvert rikjanna getur
sett flad skilyröi tyrir
gildi kaupmåla gagnvart
findja manni,, ad
hann hail veriö fiinglystur
eda tilkyntur tyrir
rjetti samkvmmt fiar
gildandi lögum.
forhold bedommes efter
loven i den av statene
hvor ektefellene ved inngåelsen
av ekteskapet bosatte
sig. Har begge ektefeller
senere bosatt sig i en
annen av statene, skal
denne stats lov i steden
komme til anvendelse, for
så vidt der ikke handles
örn virkningen av en renhandel
som tidligere er
foretatt.
En ektefelles adgang til
å råde över fast eiendom
eller över retlighet som er
likestillet dermed, skal,
når eiendommen ligger i
en av statene, alltid bedommes
efter loven i denne
stat.
Artikkel 4.
En ektepakt mellem
personer som er og ved i
ekteskapets inngåelse var
statsborgere i de kontra- i
herende stater, og som da J
bosatte sig i en av statene,
skal i kenseende til formen
anses for gyldig i enhver
av de kontraherende stater,
ikke bäre når den lov
som efter artikkel 3 var
bestemmende for ektefellenes
formuesforhold, er
iakttatt, men også når
ektepakten opfyller formforskriftene
i den stat
hvor partene eller en av
dem hadde statsborgerrett.
Enhver av statene kan
g jure en ektepakts virkning
overfor tredjemann
avhengig av at den er
tinglyst eller anmeldt til
retten overensstemmende
med der gjeldende lov.
förhållanden, bedömas
enligt lagen i den av staterna,
där makarna vid
äktenskapets ingående togo
hemvist. Hava båda
makarna sedermera tagit
hemvist i en annan av
staterna, skall den statens
lag i stället vinna tilllämpning,
såvitt ej fråga
är örn verkan av rättshandling,
som tidigare blivit
företagen.
Makes behörighet att
råda över fast egendom
eller vad därmed är likställt
skall, örn egendomen
är belägen i fördragsslutande
stat, städse bedömas
enligt lagen i den staten.
Artikel 4.
Äktenskapsförord mellan
dem, som äro och vid
äktenskapets ingående voro
medborgare i fördragsslutande
stat samt då togo
hemvist i sådan stat, skall
i avseende å formen anses
giltigt i envar av de fördragsslutande
staterna, ej
blott örn det tillkommit
i enlighet med den lag,
som jämlikt artikel 3 var
tillämplig å makarnas förmögenhetsförhållanden,
utan jämväl örn det uppfyller
formföreskrifterna i
stat, där kontrahenterna
eller en av dem var medborgare.
Envar av staterna kan
: göra äktenskapsförords
giltighet emot tredje man
beroende av att förordet
lagföljes enligt dess lag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
8
Kungl. Maj:t-s proposition nr 77.
Artikel 5.
Bogsering om Bosondring
mellem saadanne JEgtefseller,
som omhandles
i Artikel 4, afgores i den
Stat, hvor begge JEgtefseller
er bosat. Er de bosat
i forskinge Stater, afgores
Begseringen i den
Stat, hvor den Aigtefaelle,
mod hvem Kravet er rettet,
har Bopsel, eller hvis
han er bosat i Finland,
i den Stat, hvis Lov efter
Artikel 3 er bestemmende
för Aigtefaellernes Formueforhold.
Artikel 6.
Artiklerne 3—5 angnar
ikke /Egteskaber,
hvis Retsvirkninger efter
Loven i nogen af de paagaeldende
Stater skal bedommes
efter den seldre
iEgteskabslovgi viling.
Artikel 7.
Sporgsmaal örn Separation
eller Skilsmisse
mellem Statsborgere i de
kontraherende Stater afgores
i den Stat, hvor begge
iEgtefseller er bosat,
eller hvor de senest har
vaeret bosat samtidig og
en af dem fremdeles er
bosat.
Kan Sagen ikke efter
förste Stykke afgores i nogen
af Staterne, eller skul- |
de Afgorelse örn Separation,
eller Skilsmisse paa
Grundlag af Separation,
mellem AJgtefseller, som
ikke er finske Statsborgere,
efter förste Stykke :
5 artikla.
Hakemus pesäeron
myöntämisestä puolisoille,
joita tarkoitetaan 4
artiklassa, otetaan tutkittavaksi
siinä valtiossa,
jossa puolisoilla on kotipaikka.
Jos puolisoilla on
kotipaikka eri valtioissa,
otetaan hakemus tutkittavaksi
siinä valtiossa,
jossa silla, johon hakemus
on kohdistettu, on kotipaikka
tai, jos tärna valtio
on Suomi, siinä valtiossa,
jonka lakia 3 artiklan
mukaan on sovellettava
puolisoiden varallisuussuhteisiin.
6 artikla.
3—5 artikla eivät koske
avioliittoja, joiden oikeudelliset
vaikutukset jonkin
kysymyksessäolevan
valtion larn mukaan määräytyvät
aikaisemman
avioliittolainsäädännön
mukaan.
7 artikla.
Yaatimus asumus- tai
avioeron myöntämisestä
sopimusvaltioiden kansalaisille
otetaan tutkittavaksi
siinä valtiossa, jossa
kumpaisellakin puolisolla
on kotipaikka tai jossa
hedla viimeksi on samaan
aikaan ollut kotipaikka ja
jossa törnen heistä edelleen
asuu.
Jos vaatimusta ei ensimäisen
momentin mukaan
voida ottaa tutkittavaksi
missään sopimusvaltiossa
tai jos vaatimus asumuseron
tai siihen perustuvan
avioeron myöntämisestä
puolisoille, jotka eivät ole
Suomen kansalaisia, olisi
Artikel 5.
Ansökan örn boskillnad
mellan makar, som avses i
artikel 4, upptages i den
stat, där makarna hava
hemvist. Hava de hemvist
i skilda stater, upptages
ansökan i den stat,
där den, mot vilken ansökningen
är riktad, har
hemvist, eller, örn denna
stat är Finland, i den stat,
vars lag enligt artikel 3 är
tillämplig å makarnas förmögenhetsförhållanden.
Artikel 6.
Artiklarna 3—5 hava
ej avseende å äktenskap,
vars rättsverkningar enligt
lagen i någon av de
stater, om vilka fråga är,
skola bedömas efter äldre
äktenskapslagstiftning.
Artikel 7.
Yrkande örn hemskillnad
eller äktenskapsskillnad
mellan medborgare
i fördragsslutande stat
upptages i den stat, där
båda makarna hava hemvist
eller där de senast
haft hemvist samtidigt
och endera alltjämt är bosatt.
Kan yrkandet ej enligt
första stycket upptagas i
någon av staterna eller
skulle yrkande örn hemskillnad
eller äktenskapsskillnad
efter hemskillnad
mellan makar, som ej äro
finska medborgare, enligt
första stycket upptagas i
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
5. grein.
Beiöni um buskifti milli
hjöna, sem svo er åstatt
nm sem segir i 4. grein,
åkvaröast i j>vi riki, |>ar
sem hvorutveggja hjon
anna eiga busetu. Ef jjau
elga heimilisfang bvort
i slou riki, åkvaröast
beiönin i jm riki, sem
oaö hjöna, er krafan er å
lend ur gerd, å buse tu i,
eda, sje j>aö busett i Finnlandi,
i jivi riki, Jar sem
lögin, sem samkvtemt 3.
grein å aö fara eftir um
fjårmål bjönanna, eru i
gildi.
Artikkel 5.
Krav örn ophevelse av
formuesfellesskapet mellom
ektefeller som nevnt
i artikkel 4, avgjores i den
stat, hvor begge ektefeller
er bosatt. Bor de i forskjellige
stater, treffes avgjorelsen
i den stat, hvor
den mot hvem kravet er
rettet, har bopel, eller
hvis han er bosatt i Finnland,
i den stat hvis lov
efter artikkel 3 er bestemmende
for ektefellenes formuesforhold.
6. grein.
Åkvseöi 3. og 5. greinar
gilda ekki um hjuskap,
jiar sem lögfylgjurnar
samkvsemt lögum
einhvers hinna hlutaöeigandi
rikja eiga aö
damast eftir hinum eldri
hjuskaparlögum.
7. grein.
Krata um skilnaö aö
boröi og sang eöa fullan
lögskilnaö hjöna, sem
eru rikisborgararisamningsrikjunum,
åkvaröast
i jivi riki, sem bseöi
hjönanna eiga heimilisfang
i, eöa jiau hata seinast
ått busetu i samtimis
og annaö jieirra å
ennjiå heimilisfang i.
Nu er ekki samkvrernt
fyrstu målsgrein haegt
aö åkvarÖa um måliö
i neinu rikjanna, eöa
åkvöröun um skilnaö aö
boröi og sang eöa um
lögskilnaö eftir skilnaö
aö boröi og smng milli
hjöna, sem ekki eru finsk
-
Artikkel 6.
Artiklene 3—5 angår
ikke ekteskaper hvis
rettsvirkninger efter loven
i nogen av de pågjeldende
stater skal bedommes efter
den eldre ekteskapslovgivning.
Artikkel 7.
Krav örn separasjon eller
skilsmisse mellen!
statsborgere i de kontraherende
stater avgjores i
den stat hvor begge ektefeller
er bosatt, eller hvor
de senest har hatt bopel
samtidig og en av dem
fremdeles er bosatt.
Kan kravet ikke efter
förste ledd avgjores i nogen
av statene, eller skulle
avgjorelse örn separasjon
eller skilsmisse efter
separasjon mellem ektefeller
som ikke er finske
statsborgere, efter förste
ledd treffes i Finnland,
Artikel 5.
Ansökan örn boskillnad
mellan makar, som avses i
artikel 4, upptages i den
stat, där makarna hava
hemvist. Hava de hemvist
i skilda stater, upptages
ansökan i den stat,
där den, mot vilken ansökningen
är riktad, har
hemvist, eller, örn denna
stat är Finland, i den stat,
vars lag enligt artikel 3 är
tillämplig å makarnas förmögenhetsförhållanden.
Artikel 6.
Artiklarna 3—5 hava
ej avseende å äktenskap,
vars rättsverkningar enligt
lagen i någon av de
stater, örn vilka fråga är,
skola bedömas efter äldre
äktenskapslagstiftning.
Artikel 7.
Yrkande örn hemskillnad
eller äktenskapsskiUnad
mellan medborgare i
f ördragsslutande stat upptages
i den stat, där båda
makarna hava hemvist
eller där de senast haft
hemvist samtidigt och endera
alltjämt är bosatt.
Kan yrkandet ej enligt
första stycket upptagas i
någon av staterna eller
skulle yrkande örn hemskillnad
eller äktenskapsskillnad
efter hemskillnad
mellan makar, som ej äro
finska medborgare, enligt
första stycket upptagas i
10 Kungl. Majlis proposition nr
trseffes i Finland, kan
Afgorelsen trseffes i en
Stat, Ilvor en af jEgtefsellerne
Lar Statsborgerret.
Skilsmisse paa Grundlag
af Separation kan altid
meddeles i en Stat,
hvor begge HSgtefseller
bär Statsborgerret.
Artikel 8.
I Förbindelse nied Krav
om Separation eller Skilsmisse
kan der af samme
eller anden Myndighed
ogsaa trseffes Afgorelse
örn midlertidig Ophsevelse
af Samlivet, Deling af
Formuen, Skadeserstatning,
Underholdspligt og
Forseldremyndighed.
Sporgsmaal om Underholdspligt
og Forseldremyndighed,
som rejses senere,
afgores i den Stat,
hvor den iEgtef selle, mod
hvem Kravet er rettet, er
bosat; dette gselder ogsaa
med Hänsyn til ändring
af Beslutning, som er truffet
i en anden af Staterne.
Er Loven i den Stat, hvor
der er truffet en Afgorelse
örn Separation eller Skilsmisse,
til Hinder för senere
Fastssettelse eller Forhoj - else af Underholdsbidrag
til en frasepareret eller
fraskilt AEgtefselle, kan
Afgorelse heroin heller
ikke trseffes i de andre
Stater.
Artikel 9.
Ved de i Artiklerne 7
og 8 nsevnte Afgorelser an
-
ensimäisen momentin mukaan
otettava tutkittavaksi
Suomessa, voidaan
vaatimus tehdä sellaisessa
valtiossa, jonka kansalainen
jompikumpi puolisoista
on.
Asumuseroon perustuva
avioerovaatimus voidaan
aina tehdä sellaisessa
valtiossa, jonka kansalaisia
molemmat puolisot
ovat.
8 ar tikla.
Asumus- tai avioerovaatimuksen
yhteydessä
voi myöskin sama tai
muu viranomainen tutkia
yhteiselämän väliaikaista
lopettamista, ositusta, vahingonkorvausta,
elatusvelvollisuutta
ja lasten
huoltoa koskevia kysymyksiä.
Vaatimus, joka myöhemmin
tehdään elatusvelvollisuudesta
tai lasten
huollosta, otetaan tutkittavaksi
sima valtiossa,
jossa silla, johon kanne
kohdistetaan, on kotipaikka,
siinäkin tapauksessa
etta se tarkoittaa toisessa
sopimusvaltiossa annetun
päätöksen muuttamista.
Jos sen valtion lain mukaan,
jossa asumus- tai
avioero on myönnetty,
elatusapua ei enää voida
eronsaaneelle puolisolle
tuomita tai korottaa yli
aikaisemmin vahvistetun
määrän, älköön tällaista
elatusapua tai sen korottamista
koskevaa vaatimusta
otettako tutkitta
vaksi muussa sopimusvaltiossa.
9 artikla.
Tutkittaessa 7 ja 8 artiklassa
mainittuja kysy
-
l i .
Finland, må yrkandet
väckas i stat, där endera
maken är medborgare.
Yrkande om äktenskapsskillnad
på grund av
hemskillnad må städse
väckas i stat, där båda
makarna äro medborgare.
Artikel 8.
I samband med yrkande
örn hemskillnad eller
äktenskapsskillnad må
jämväl av samma eller
annan myndighet prövas
frågor örn tillfälligt hävande
av sammanlevnaden,
avvittring, skadestånd,
underhållsskyldighet
samt vårdnad örn barn.
Yrkande, som senare
väckes angående underhållsskyldighet
eller vårdnad
örn barn, upptages i
stat, där den, mot vilken
talan riktas, har hemvist,
även örn yrkandet avser''
ändring av beslut, som
meddelats i annan stat.
Kan enligt lagen i stat,
där hemskillnad eller äktenskapsskillnad
meddelats,
underhållsbidrag till
hemskild eller frånskild
make ej vidare utdömas
eller höjas utöver förut bestämt
belopp, må yrkande
om sådant bidrag eller
höjning därav ej upptagas
i någon av de övriga staterna.
Artikel 9.
Vid prövning av frågor,
som avses i artiklarna 7
Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
11
ir rikisborgarar, hpföi
samkvaemt fyrstu målsgrein
ått aö ske i Finnlandi,
og må Jå gera ut
um måliö x Jvi riki, sem
annad hjönanna å rikisborgararjett
i.
Lögskilnaö eftir skilnad
ad bordi og steng må
åvalt veita i riki, sem
bsedi hjönanna eiga rikisborgararjett
i.
8. grein.
t sambandi vid kröfu
um skilnad ad bordi og
steng eda lögskilnad getur
sama eda annad yfirvald
einnig tekid åkvördun
um brädabirgdaslit
å sambudinni, skiftingu
eignanna, skadabtetur,
medlagsskyldu og foreldravald.
Ågreiningi, er sidar
verdur um medlagsskyldu
og foreldravald, skal
rådid til lykta i Jvi riki,
Jar sem Jaö hjöna er busett,
er krafan er å hendur
gerd; Jetta gildir
einnig um breytingu å
xirskurdi, er gerdur liehr
vend i einhverju hinna
rikjanna. Sje lögin i
Jvi riki, Jar sem veittur
behr verld skilnadur ad
bordi og steng eda lögskilnadur,
Jvi til fyrirstödu,
ad åkvedid eje eda
htekkad medlag til fråskilins
maka, verdur slik
åkvördun ekki heldur
tekin i neinu hinna rikjanna.
kan avgj Grelsen treffes i
en stat hvor en av ektefellene
har statsborgerrett.
Skilsmisse på grunnlag
av separasjon kan i ethvert
tilfelle meddeles i
den stat hvor begge ektefeller
har statsborgerrett. \
Artikkel 8.
I förbindelse med krav
örn separasjon eller skilsmisse
kan der, av samme
eller annen myndighet,
også tref fes avgjorelse örn
midlertidig ophevelse av
samlivet, deling av formuen,
skadeserstatning,
underholdsplikt og örn- 1
sorgen for harna.
Senere avg jeremer örn
underholdsplikt eller örnsorgen
for harna treffes
i den stat hvor den ektefelle
mot hvem kravet
reises, er bosatt, også når
der handles örn endring
av en beslutning som er
truffet i en annen av staten.
Er loven i den stat
hvor der er truffet en avgjörelse
örn separasjon eller
skilsmisse, til hinder
for senere fastsettelse eller
forhoielse av underholdsbidrag
til en separert eller
fraskilt ektefelle, kan
avgj ©reise herom heller
ikke treffes i de andre
stater.
9. grein.
Artikkel 9.
I sjerhverju rikinu ber
ad fara eftir Jar gildandi
Ved de avgj ©reiser som
omhandles i artiklene 7
Finland, må yrkandet
väckas i stat, där endera
maken är medborgare.
Yrkande örn äktenskapsskillnad
på grund av
hemskillnad må städse
väckas i stat, där båda
makarna äro medborgare.
Artikel 8.
I samband med yrkande
örn hemskillnad eller
äktenskapsskillnad må
jämväl av samma eller
annan myndighet prövas
frågor örn tillfälligt hävande
av sammanlevnaden,
bodelning, skadestånd,
underhållsskyldighet
samt vårdnad örn barn.
Yrkande, som senare
väckes angående underhållsskyldighet
eller vårdnad
örn barn, upptages i
stat, där den, mot vilken
talan riktas, har hemvist,
även örn yrkandet avser
ändring av beslut, som
meddelats i annan stat.
Kan enligt lagen i stat,
där hemskillnad eller äktenskapsskillnad
meddelats,
underhållsbidrag till
hemskild eller frånskild
make ej vidare utdömas
eller höjas utöver förut bestämt
belopp, må yrkande
örn sådant bidrag eller
höjning därav ej upptagas
i någon av de övriga staterna.
Artikel 9.
Vid prövning av frågor,
som avses i artiklarna 7
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 77.
vendes i liver Stat den
der gseldende Lov. Afgorelse
om Deling af Formuen
og om Skadeserstatning
traeffes dog altid efter
den Lov, som ifolge
Artikel 3 er bestemmende
for iEgtefsellernes Formueforhold.
Separation
kan ikke meddeles finsk
Statsborger, medmindre
lian er og i de sidste to
Aar har vaeret bosat i den
Stat, Ilvor Separation anges.
Separation, som er opnaaet
i en af Staterne, giver
i de andre Stater samme
Ret til Skilsmisse som
en der meddelt Separation.
Artikel 10.
II. Adoption.
Artikel 11.
Vil en Statsborger i en
af de kontraherende Sta
-
myksiä noudatetaan jokaisessa
valtiossa sielia
voimassa ole vaa lakia.
Ositnsta ja vahingonkorvausta
koskevat asiat on
kuitenkin aina ratkaistava
sen larn mukaan, jota
3 artiklan mukaan on sovellettava
puolisoiden varallisuussuhteisiin.
Suomen
kansalaiselle älköön
myönnettäkö asumuseroa
valtiossa, jossa hänellä ei
ole viimeisten kalldén
vuoden ajan ollut ja edelleen
ole kotipaikkaa.
Asumusero, joka on
saatu jossakin sopimusvaltiossa,
tuottaa toisessa
sopimusvaltiossa saman
oikeuden avioeroon kuin
sima valtiossa myönnetty
asumusero.
10 artikla.
II. Lapseksiottaminen.
11 artikla.
Jos jonkin sopimusvaltion
kansalainen, jolia on
och 8, användes i varje
stat där gällande lag. Frågor
örn avvittring och
skadestånd skola dock
städse avgöras efter den
lag, som enligt artikel 3
är tillämplig å makarnas
förmögenhetsförhållanden.
Finsk medborgare
må ej bliva hemskild i
stat, där han ej har hemvist
sedan minst två år.
Hemskillnad, som vunnits
i en av staterna, medför
i de övriga samma rätt
att erhålla äktenskapsskillnad,
som örn den vunnits
i den staten.
Artikel 10.
Beträffande återgång
av äktenskap mellan dem,
som äro och vid äktenskapets
ingående voro medborgare
i fördragsslutande
stat, skall vad i artiklarna
7—9 är stadgat äga motsvarande
tillämpning.
Frågan huruvida orsak
till återgång är för handen
bedömes dock enligt den
lag, som var bestämmande
för kärandens eller, om
talan föres mot båda makarna,
för enderas rätt att
ingå äktenskapet.
II. Adoption.
Artikel 11.
Vill medborgare i fördragsslutande
stat, som
Med Hensyn til Afgorelsen
af Sager örn Omstodelse
af iEgteskab melkin
Personer, som er og
ved iEgteskabets Indgaaelse
var Statsborgere i de
kontraherende Stater, tinder
Bestemmelserne i Artiklerne
7—9 tilsvarende
Anvendelse. Betingelserne
for Omstodelse skal dog
bedommes efter den Lov,
som var bestemmende for
Sagsogerens Ret til at
indgaa iEgteskabet, eller
hvis Sagen rej ses mod
begge iEgtefseller, efter en
af de Love, som var bestemmende
for deres Ret
til at indgaa iEgteskabet.
Sellaisten henkilöiden
välisen avioliiton peruutumiseen,
jotka ovat ja
avioliittoa päätettäessä
olivat jonkin sopimusvaltion
kansalaisia, on vastaavasti
sovellettava mita
7—9 artiklassa on määrätty.
Kysymys siitä, onko
peruutumisperuste olemassa,
on kuitenkin ratkaistava
sen lain mukaisesti,
jonka mukaan kantajan
tai, jos kanne kohdistetaan
molempiin puolisoihin,
jommankumman
oikeus mennö kysymyksessäolevaan
avioliittoon
määräytyi.
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
og 8, anvendes i liver stat
den der gjeldende lov.
Avgjorelser om deling av
formuen og om skadeserstatning
skal dog i ethvert
tilfelle treffes efter den lov
som holge artikkel 3 er
bestemmende for ektefellenes
formuesforhold.
Separasjon kan ikke meddeles
finsk statsborger,
medmindre han er og i de
siste to år har vasrt bosatt
i den stat hvor separasjon
sokes.
Separasjon som er opnådd
i en av statene, gir i
de andre stater samme
rett til skilsmisse som en
der meddelt separasjon.
och 8, användes i varje
stat där gällande lag.
Frågor örn bodelning och
skadestånd skola dock
städse avgöras efter den
lag, som enligt artikel 3
är tillämplig å makarnas
förmögenhetsförhållanden.
Finsk medborgare
må ej bliva hemskild i
stat, där han ej har hemvist
sedan minst två år.
Hemskillnad, som vunnits
i en av staterna, medför
i de övriga samma rätt
att erhålla äktenskapsskillnad,
som om den vunnits
i den staten.
lögum um åkvaröanir
{iser, sem nefndar eru i
7. og 8. gr. Eignaskifti
og skaöabiBtur åkvaröast
fö åvalt eftir feim lögum,
sem samkvEemt 3.
grein gilda um fjårmål
hjönanna. Finskum rikisborgara
må ekki veita
skilnad aö boröi og Steng,
nema hann sje og hali
tvö siöustu arin vend
busettur i fvi riki, får
sem sött er um skilnad
ad bordi og sseng.
Skilnadur ad bordi og
sseng, sem fengist behr
i einu rikjanna, veitir i
hinum rikjunum sama
nett til lögskilnadar sem
skilnadur ad bordi og
sseng, er far heiir fengist.
10. grein.
Vid årlausn å malum
um ögildingu hjuskapar
milli hjöna, sem eru og
voru vid stofnun hjuskaparins
rikisborgarar i
samningslöndunum, gilda
åkvfedin f 7.—9. grein
å hlidstsedan hatt. Skilyrdin
tyrir ögildingu
skal fö meta eftir feim
lögum, sein heimild sack janda
til ad stofna hjuskapinn
för eftir, eda,
sje målid sött å hendur
beggja hjöna,eftir ödrumhvorum
feima laga, sem
heimild feima til aö
stofna hjuskapinn för
eftir.
II. Uttloiöing.
11. grein.
Nu setlar rikisborgari
eins samningsrikjanna,
Artikkel 10.
Med hensyn til saker
örn ugyldighet eller omstotelse
av et ekteskap
mellem personer som er
og ved inngåelsen av ekteskapet
var statsborgere
i de kontraherende stater,
får bestemmelsene i artiklene
7—9 tilsvarende anvendelse.
Vilkårene for
ugyldighet eller omstotelse
skal dog bedommes efter
den lov som var bestemmende
for saksokerens
rett til å inngå ekteskapet,
eller örn saken
reises mot begge ektefeller,
efter en av de lovér
som var bestemmende för
deres rett til å inngå ekteskapet.
II. Adopsjon.
Artikkel 11.
Yil en statsborger i en
av de kontraherende sta
-
Artikel 10.
Beträffande återgång
av äktenskap mellan dem,
som äro och vid äktenskapets
ingående voro medborgare
i fördragsslutande
stat, skall vad i artiklarna
7—9 är stadgat äga motsvarande
tillämpning.
Frågan huruvida orsak
till återgång är för handen
bedömes dock enligt
den lag, som var bestämmande
för kärandens eller,
örn talan föres mot båda
makarna, för enderas rätt
att ingå äktenskapet.
II. Adoption.
Artikel 11.
Vill medborgare i fördragsslutande
stat, som
14
Kungl. Majlis proposition nr 77.
ter, som er bosat i en af
(lisse, adoptera en Person,
der har Statsborgerret i
en af Staterne, skal Tilladelsen
soges i den Stat,
hvor Adoptanten er bosat.
Artikel 12.
Ved Af gomben af Ansogningen
anvendes i hver
Stat den der gseldende
Lov. Er den, som skal
adopteras, under 18 Aar,
og er han bosat i den
Stat, hvor han har Stats- !
borgerret, maa Ansogning
dog ikke bevilges i en an- !
den Stat, forinden vedkommende
Bornetilsynsmyndighed
i Statsborgerlandet
har haft Adgang
til at ytre sig.
Artikel 13.
Sporgsmaal örn Ophsevelse
af Adoptivforhold, t
som bestaar mellem Statsborgere
i de kontraherende
Stater, og som er stiftet
i en af disse, afgores !
i den Stat, hvor Adoptan- i
ten er bosat, eller, hvis \
han ikke har Bopsel i no- |
gen af de kontraherende i
Stater, i den Stat, hvor
Adoptivbarnet er bosat. |
Ved Af gomben anvendes
i hver Stat den der
gaeldende Lov. III.
III. Yaergemnal.
Artikel 14.
Vaergemaal för mindreaarig
Statsborger i en af |
kotipaikka jossakin nälsta
valtioista, tahtoo ottaa
lapsekseen jonkun, jolia
on kansalaisoikeus jossakin
sopimusvaltiossa, on
hakemus tehtävä sima
valtiossa, jossa lapseksiottajan
kotipaikka on.
12 artikla.
Tutkittaessa hakemusta
sovelletaan jokaisessa
valtiossa sielia voimassa
olevaa lakia. Millom se,
jonka hakija tahtoo ottaa
lapsekseen, ei ole täyttänyt
kahdeksaatoista vuotta
ja hänellä on kotipaikka
kotimaassaan, älköön
hakemukseen kuitenkaan
myönnvttäkö toisessa valtiossa,
ellei asianomaisella
kotimaan lastenhuoltoviranomaisella
ole ollut tilaisuutta
antaa siitä lausuntoa.
13 artikla.
Hakemus sopimusvaltioiden
kansalaisten vallsén
ottolapsisuhteen purkamisesta
on, jos lapseksiottaminen
on tapahtunut
jossakin sopimusvaltiossa,
otettava tutkittavaksi
siinä valtiossa, jossa
lapseksiottajalla on kotipaikka
tai, ellei hänellä
ole kotipaikkaa missään
sopimusvaltiossa, jossa ottolapsen
kotipaikka on.
Hakemusta tutkittaessa
sovelletaan jokaisessa
valtiossa siellä voimassa
olevaa lakia.
III. Holhous.
14 artikla.
Alaikäiselle sopimusvaltion
kansalaiselle, jolia
har hemvist i sådan stat,
adoptera någon, som har
medborgarskap i en av
staterna, skall ansökningen
göras i den stat, där
adoptanten har hemvist.
Artikel 12.
Vid prövning av ansökningen
tillämpas i varje
stat där gällande lag. Ar
den, som skall adopteras,
under aderton år och har
han hemvist i hemlandet,
må ansökningen dock ej
bifallas i annan stat, utan
att vederbörande barnavårdsmyndighet
i hemlandet
haft tillfälle att avgiva
yttrande.
Artikel 13.
Ansökan örn hävande
av adoptivförhållande
mellan medborgare i fördragsslutande
stater skall,
örn adoptionen ägt rum i
sådan stat, upptagas i den
stat, där adoptanten har
hemvist, eller, örn han ej
har hemvist i fördragsslutande
stat, där adoptivbarnets
hemvist är.
Vid prövning av ansökningen
tillämpas i varje
stat där gällande lag.
III. Förmynderskap.
Artikel 14.
Förmynderskap för
minderårig medborgare
Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
15
sein å heimilisfang i emu I
Jeirra, aö mttleiöa einhvern,
sem å rikisborgararjett
i einhverju rikjanna,
og ber Jå aö leita
leyfis til Jess i Jvi riki,
sem settleiöandi å heimilisfang
i.
12. grein.
Viö urskuröun å belöning
ber i hverju rikjanna
aö fara elfir Jar
gil daneli lögum. Ef sa,
sem aettleiöa å, er undir
18 åra aö aldri, og sje
hann busettur i b vi riki,
sem hann å rikisborgararjett
i, må Jo ekki veita
leytiö i ööru laki åöur en
hlutaöeigandi ytirvald,
sein harna umsjönin heyrir
undir i Jvi landi Jar
sem hann er rikisborgari,
hetir haft tsekifaeritil Jess
aö låta i ljös ålit sitt.
13. grein.
Beiöni um ögildingu
aettleiöingar, sem rikisborgarar
i samningsrikjunum
eru aöiljar aö og
stofnaö hefir vedö til i
einhverju Jeirra, ber aö
utkijå i Jvi riki, sem settleiöandinn
å heimilisfang
i, eöa, sje hann ekki busettur
i neinu samningsrikjanna,
i Jvi riki, sem
cettleiddur å heimilisfang
i.
Jegar slikt skal utkijå,
ber i hverju rikinu
aö fara elfir Jar gildandi
lögum.
lil. Lögråöamenska.
14. grein.
Lögråöamenska fyrir
ölögråöa rikisborgara
ter, som er bosatt i en av
dem, adoptere nogen som
har statsborgerrett i en
av statene, skal tillåtelsen
enkes i den stat hvor adoptanten
er bosatt.
Artikkel 12.
Ved avgj orelsen av ansökningen
anvendes i hver
stat den der gjeldende lov.
Har den som skal adopteres,
ikke fylt 18 år, og
er han bosatt i den stat
hvor han har statsborgerrett,
må ansökningen dog
ikke innvilges i en annen
stat, uten at vedkommende
barnetilsynsmyndighet
i statsborgerlandet har
hatt adgang til å uttale
sig.
Vergemål för mindreårig
statsborger i en av de
har hemvist i sådan stat,
adoptera någon, som har
medborgarskap i en av
staterna, skall ansökningen
göras i den stat, där
adoptanten har hemvist.
Artikel 12.
Vid prövning av ansökningen
tillämpas i varje
stat där gällande lag. Ar
den, som skall adopteras,
under aderton år och har
han hemvist i hemlandet,
må ansökningen dock ej
bifallas i annan stat, utan
att vederbörande barnavårdsmyndighet
i hemlandet
haft tillfälle att
avgiva yttrande.
Förmynderskap för underårig
medborgare i en
Artikkel 13.
Spörsmål örn ophevelse
av et adoptivforhold, som
består mellen! statsborgere
i de kontraherende
stater, og som er stiftet i
en av disse, avgj ores i den
stat hvor adoptanten er
bosatt, eller hvis han ikke
har bopel i nogen av de
kontraherende stater, i
den stat hvor den adopterte
er bosatt.
Ved avgjorelsen anvendes
i hver stat den der
gjeldende lov.
lil. Vergemål.
Artikkel 14.
Artikel 13.
Ansökan örn hävande
av adop ti vförhållande
mellan medborgare i fördragsslutande
stater skall,
örn adoptionen ägt rum i
sådan stat, upptagas i den
stat, där adoptanten har
hemvist, eller, örn han ej
har hemvist i fördragsslutande
stat, där adoptivbarnets
hemvist är.
Vid prövning av ansökningen
tillämpas i varje
stat där gällande lag.
III. Förmynderskap.
Artikel 14.
16
Kungl. Majlis proposition nr 77.
de kontraherende Stater,
som er bosat i en af de
andre, hörer under Myndighederne
i sidstnsevnte
Stat, medmindre Vsergemaal
allerede udoves i en
af de andre Stater ved
fodt eller beskikket Varge
Det
samme gulder örn
Umyndiggorelse og Vaergemaal
for en umyndiggjort.
Artikel 15.
Midlertidig Varge kan
beskikkes, og andre midlertidige
Foranstaltninger
kan träffes i enhver af
Staterne.
Artikel 16.
Artikel 17.
Örn Umyndighedens
Virkninger i formueretlig
Henseende og örn Vargens
Bef oj elser galder Loven
i den Stat, Ilvor Vargemaalet
udoves.
Denne Bestemmelse
galder ikke Evnen til at
indgaa Veksel- eller
Checkforpligtelser.
Artikel 18.
Et Vargemaal kan efter
Förhandling mellem
vedkommende Ministerier
on kotipaikka jossakin
toisessa sopimusvaltiossa,
järjestetään holhous viimeksimainitussa
valtiossa,
ellei hän jo ole toisessa
sopimusvaltiossa lakimääräisen
tai erityisesti
määrätyn holhoojan holhottavana.
Mita edellä on sanottu
on vastaavasti sovellettava
holhottavaksi julistamiseen
ja holhotta vaksi
julistetun holhoukseen.
15 ar tikla.
Tilapäinen holhous voidaan
järjestha ja muihin
tilapäisiin toimenpiteisiin
voidaan ryhtyä jokaisessa
sopimusvaltiossa.
16 artikla.
17 artikla.
Vajavaltaisuuden vaikutukset
varallisuusoikeudellisessa
suhteessa ja
holhoojan toimivalta määräytyvät
sen valtion lain
mukaan, jossa holhousta
hoidetaan.
Mitä edella on sanottu
ei koske (holhouksenalaisen)
oikeutta mennä vekseli-
tai shekkisitoumuksiin.
18 artikla.
Holhous voidaan asianomaisten
ministeriöiden
siitä neuvoteltua siirtää
en av de fördragsslutande
staterna, vilken har hemvist
i en av de övriga, anordnas
i sistnämnda stat,
såframt ej förmynderskap
redan i annan fördragsslutande
stat utövas av
lagbestämd eller särskilt
förordnad förmyndare.
Vad nu är sagt skall äga
motsvarande tillämpning
å omyndighetsförklaring
och förmynderskap för
omyndigförklarad.
Artikel 15.
Tillfälligt förmynderskap
kan anordnas och
andra tillfälliga åtgärder
vidtagas i envar av staterna.
Artikel 16.
Vid prövning av frågor,
som avses i artiklarna 14
och 15, tillämpas i varje
stat där gällande lag.
Artikel 17.
Omyndighetens verkan
i förmögenhetsrättsligt
hänseende och förmyndarens
behörighet bedömas
enligt lagen i den stat, där
förmynderskapet utövas.
Vad nu är sagt skall ej
hava avseende å rätt att
ingå förbindelse enligt
växel eller check.
Artikel 18.
Förmynderskap kan efter
förhandling mellan vederbörande
ministerier
De Afgorelser, som omhandles
i Artiklerne 14 og
15, trseffes i hver Stat efter
der gseldende Lov.
Tutkittaessa kysymyksiä,
joita tarkoitetaan 14
ja 15 artiklassa, sovelletaan
jokaisessa valtiossa
sielia voimassa olevaa lakia.
Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
17
einhvers samningsrikjanna,
sein er busettur
i einhverju hinna Tioanna,
heyrir undir yfirvöldin
i siöarnefndu riki,
nema lögråöamenskan sje
tegar framkvEemd i einverju
hinna rikjanna af
fseddum eda skipuöum
lögråöamanni.
Sama gildir um sviftingu
lögrseöis og lögråoamensku
fyrir Jann,
sem sviftur behr veriö
lögrseöi.
15. grein.
Lögråöamenn må skipa
til bråöabirgöa og
aörar bråöabirgöarråöstafanir
må gera i sjerhverjn
rikinu.
16. grein.
Med målefni Jau, sem
um nedir i 14. og 15.
grein, ber i hverju landi
ad fara eftir Jar gildandi
lögum.
kontraherende stater, som
er bosatt i en av de andre,
hörer under myndigheter
i denne stat, medmindre
vergemål allerede utoves
i en av de andre stater ved
lovbestemt eller opnevnt
verge.
Det samme gj elder om
umyndiggjorelse og vergemål
for en umyndiggjort.
Artikkel 15.
Midlertidig verge kan
opnevnes og andre midlertidige
forfoiningcr treffes
i enhver av statene.
Artikkel 16.
De avgjorelser som omhandles
i artiklene 14 og
15, treffes i hver stat efter
der gjeldende lov.
av de fördragsslutande
staterna, vilken har hemvist
i en av de övriga,
anordnas i sistnämnda
stat, såframt ej förmynderskap
redan i annan
fördragsslutande stat utövas
av lagbestämd eller
särskilt förordnad förmyndare.
Vad nu är sagt skall
äga motsvarande tillämpning
å omyndighetsförklaring
och förmynderskap
för omyndigförklarad.
Artikel 15.
Tillfälligt förmynderskap
kan anordnas och
andra tillfälliga åtgärder
vidtagas i envar av staterna.
Artikel 16.
Vid prövning av frågor,
som avses i artiklarna 14
och 15, tillämpas i varje
stat där gällande lag.
17. grein.
Um afleiöingarnar i
fjårhagslegum efnum af
sviftingu lögrmöis og um
heimildir lögråöamannsins
gilda lögin i riki
Jvi, sem lögråöamenskan
er framkvcfimd i.
J>etta åkvmöi gildir
ekki um haefileikann til
aö bindast skyldnm eftir
vixli eda tjekka.
Artikkel 17.
Rettsvirkningene av
umyndigheten i f orarne - rettslig henseende og vergens
rådighet bedora nies
efter loven i den stat hvor
vergemålet utoves.
Denne bestemmelse gj elder
ikke evnen til å inngå
förpliktelser efter veksel
eller check.
Artikel 17.
Omyndighetens verkan
i förmögenhetsrättsligt
hänseende och förmyndarens
behörighet bedömas
enligt lagen i den stat,
där förmynderskapet utövas.
Vad nu är sagt skall ej
hava avseende å rätt att
ingå förbindelse enligt
växel eller check.
18. grein.
Samkvmmt samkomulagi
milli hlutaöeigandi
råöuneyta må flytja lög
-
Artikkel 18.
Et vergemål kan efter
förhandling mellen! vedkommende
departementer
Artikel 18.
Förmynderskap kan ef
ter förhandling mellan ve
derbörande statsdeparte
Bihang till riksdagens protokoll ISSI. 1 sami. 6k käft. (Nr 77.)
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
overf0res til en af de andre
Stater, saafremt den
umyndige har bosat sig
der, eller det af andre
Grunde findes hensigtsmsessigt.
Artikel 19.
*
Sporgsmaal om Ophsevelse
af Umyndiggorelse,
som er besluttet i en af de
kontraherende Stater,
skal, hvis den umyndiggjorte
er Statsborger i en
af disse, afgores i den
Stat, hvor Vsergemaalet
udoves.
Ved Afgorelsen anvendes
i hver Stat den der
gseldende Lov.
Artikel 20.
Bliver en Statsborger i
en af de kontraherende
Stater umyndiggjort i en
af de andre, eller bliver
Umyndiggorelsen ophsevet,
skal der uden Ophold
sendes Meddelelse til vedkommende
Ministerium i
den Stat, hvor han har
Statsborgerret.
Artikel 21.
Bestemmelserne i Artiklerne
17, 19 og 20 tinder
tilsvarende Anvendelse,
naar en Statsborger i
en af de kontraherende
Stater, der er bosat i Danmark
og ikke allerede er
umyndiggjort i en af Statens,
ssettes under Lavvsergemaal
i Danmark.
Dette Vsergemaal er ikke
til Hinder for Umyn
-
toiseen valtioon, jos vajavaltainen
on asettunut
sinne asumaan tai siirtäminen
muusta syystä havaitaan
soveliaaksi.
19 artikla.
Kysymys jossakin sopimusvaltiossa
tapahtuneen
holhottavaksij ulistamise n
peruuttamisesta on, jos
holhottavaksi julistettu on
jonkin sopimusvaltion
kansalainen, tutkittava
sima valtiossa, jossa holhous
on järjestetty.
Tällaista asiaa tutkittaessa
sovelletaan jokaisessa
valtiossa sielia voimassa
olevaa lakia.
20 artikla.
Jos jonkin sopimusvaltion
kansalainen julistetaan
holhottavaksi toisessa
sopimusvaltiossa tai
jos holhottavaksij ulistaminen
peruutetaan muussa
valtiossa kuin hänen
kotimaassaan, on siitä viivytyksettä
lähetettävä ilmoitus
viimeksimainitun
maan asianomaiselle ministeriölle.
21 artikla.
Mitä 17, 19 ja 20 artiklassa
on määrätty holhottavaksi
julistamisesta on
vastaavasti sovellettava,
kun sellaiselle sopimusvaltion
kansalaiselle, jolia on
kotipaikka länskassa ja
jolle ei ole järjestetty holhousta
muussa sopimusvaltiossa,
on määrätty
avustaja (Lawaerge) Tanskan
laili mukaan.
Se, jolle on määrätty
tällåsen avustaja, voi
-
överflyttas till annan stat,
örn den omyndige tagit
hemvist därstädes eller
överflyttning av annan
grund finnes lämplig.
Artikel 19.
Fråga örn hävande av
omyndighetsförklaring,
som meddelats i fördragsslutande
stat, skall, örn
den omyndigförklarade är
medborgare i sådan stat,
prövas i den stat, där förmynderskapet
är anordnat.
Vid prövningen tillämpas
i varje stat där gällande
lag.
Artikel 20.
Varder medborgare i
fördragsslutande stat
omyndigförklarad i annan
sådan stat eller häves
omyndighetsförklaring i
annan stat än hemlandet,
skall underrättelse ofördröjligen
översändas till
vederbörande ministerium
därstädes.
Artikel 21.
Vad i artiklarna 17, 19
och 20 är stadgat angående
omyndighetsförklaring
skall äga motsvarande tilllämpning,
då danskt kuratel
eller så kallat lavvaergemaal
anordnats för
medborgare i fördragsslutande
stat, vilken har
hemvist i Danmark och
för vilken förmynderskap
ej redan är anordnat i annan
fördragsslutande stat.
Den, som står under
kuratel i Danmark, må
Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
19
råöamensku til einhvers J
hinna rikjanna, ef hinn
ölögråöa hefir busett sig
Jar, eda Jad af dörum j
åstseöum er taliö hag- I
kveemt.
19. grein.
Spurningin um afnåm
lögraeöissviftingar, sem
hefir vend åkvedin i einhverju
samningsrikinu, |
skal, sje så lögrsedissvifti I
rikisborgari i einhverju
Jeirra, urskurdud i Jvi
riki, sem lögrådamenskan
er framkvgemd i.
Vid urs kurö pennan
skal i hverju riki farid
elfir Jar gildandi lögum.
20. grein.
Nu ''er rikisborgari i
eimi samningsrikinu
sviftur lögrmdi i einhverju
hinu rikinu, eda
lögreedissvifting er afnumin,
og ber Jå ån tafar
senda tilkynningu um j
Jetta til hlutadeigandi
råduneytis i Jvi riki,
sem hann å rikisborgararjett
i.
överföres til en av de andre
stater, såfremt den
umyndige har bosatt sig J
der, eller såfremt det av
andre grunner finnes hensiktsmessig.
Artikkel 19.
Spörsmål örn ophevelse
av en umyndiggjorelse
som er besluttet i en av
de kontraherende stater, .
skal, når den umyndiggjorte
har statsborgerrett
i en av disse, avgjores i
den stat Ilvor vergemålet j
utoves.
Ved avgjorelsen amandes
i hver stat den der j
gjeldende lov.
Artikkel 20.
Blir en statsborger i en
av de kontraherende stater
umyndiggjort i en av
de andre, eller blir umyn- |
diggjorelsen ophevet, skal j
der uten ophold sendes
underretning til vedkommende
departement i den
stat hvor han har statsborgerrett.
21. grein.
AkvBeöunum i 17., 19.
og 20. grein skal beitt |
å hliöstmöan hått, Jegar
rikisborgari eins samningsrikjanna,
sem er busettur
i Danmörku og
ekki hefir Jegar vedö
sviftur lögrseöi i einhverju
rikinu, er settur
undh- tilsjön (Lavvmrgemaal)
i Danmörku.
t essi lögråöamenska er
i til fyrirstööu lög- |
Artikkel 21.
Bestemmelsene i artiklene
17, 19 og 20 får tilsvarende
anvendelse, når
! en statsborger i en av de
kontraherende stater, som
er bosatt i Danmark og
ikke alfrede er umyndiggjort
i en av statene, settes
under lagvergemål i
Danmark.
Dette vergemål er ikke
til hinder for umyndig
-
ment överflyttas till annan
stat, örn den omyndige
tagit hemvist därstädes
eller överflyttning av
annan grund finnes lämplig
Artikel
19.
Fråga om hävande av
omyndighetsförklaring,
som meddelats i fördragsslutande
stat, skall, örn
den omyndigförklarade är
medborgare i sådan stat,
prövas i den stat, där förmynderskapet
är anordnat.
Vid prövningen tillämpas
i varje stat där gällande
lag.
Artikel 20.
Varder medborgare i
fördragsslutande stat omyndigförklarad
i annan
sådan stat eller häves
omyndighetsförklaring i
annan stat än hemlandet,
skall underrättelse ofördröjligen
översändas till
vederbörande statsdepartement
därstädes.
Artikel 21.
Vad i artiklarna 17, 19
och 20 är stadgat angående
omyndighetsförklaring
skall äga motsvarande tillämpning,
då danskt lavvsergemaal
anordnats för
medborgare i fördragsslutande
stat, vilken har
hemvist i Danmark och
för vilken förmynderskap
ej redan är anordnat i an|
nan fördragsslutande stat.
Den, som står under
| lavvsergemaal i Danmark,
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
digg0relse i en af de andre
Stater, hvor vedkommende
bosätter sig.
1Y. Almindelige Bestemmeker.
Artikel 22.
Administrative og retskraftige
judicielle Afgorelser,
som i en af Staterne er
udfserdiget i Overensstemmelse
med Artikleme 5, 7,
8, 10, 11, 13, 14, 15, 19
eller 21, skal bave Gyldigbed
i de andre Stater uden
sserlig Stadfsestelse og
uden Provelse af Afgorelsens
Rigtighed eller dens
Forudsaetninger med Hänsyn
til Bopsel eller Statsborgerret
i den ene eller
den anden af de kontraberende
Stater.
Artikel 23.
Denne Konvention skal
ratificeres, og Ratifikationerne
udveksles i
Stockholm, saasnart ske
kan.
Konventionen trader i
Kraft den 1’ Januar eller
den 1’ Juli, som folger efter
Udvekslingen af Ratifikationerne.
Enhver af Staterne kan
i Forbold til bver af de andre
opsige Konventionen
med en Frist af 6 Maaneder
til Opbor en 1’ Januar
eller en 1’ Juli.
daan sen estämättä julistaa
bolbottavaksi muussa
sopimusvaltiossa, johon
bän on asettunut asumaan.
IY. Yleisiä määrävksiä.
22 ar tikla.
Lainvoimainen tuomio
tai hallinnollisen viranomaisen
päätös, joka on
j ossaian sopimusvaltiossa
annettu 5, 7, 8, 10, 11,
13, 14, 15, 19 tai 21 artiklan
mukaisesti, on oleva
voimassa marissa sopimusvaltioissa
erityisettä vahvistuksetta
ja nälden viranomaisten
tutkimatta,
onko ratkaisu oikea tai
ovatko sen edellytykset
olemassa, mikali ratkaisu
perustuu silben, etta asianomaisella
benkilöllä on
katsottu olevan kotipaikka
tai kansalaisoikeus jossakin
sopimusvaltiossa.
23 artikla.
Tärna sopimus on ratifioitava
ja ratifioimiskirjat
vaibdettava Tukbolmassa
niin pian kurn
tärna voi tapabtua.
Sopimus tulee voimaan
ratifioimiskirjain vaihtamista
läbinnä seuraavan
tammi- tai beinäkuun 1
päivänä.
Jokainen sopimusvaltio
voi jokaisen murin sopimusvaltion
subteen sanoa
irti sopimuksen, joka silloin
lakkaa olemasta voimassa
sen tammi- tai beinäkuun
1 päivän alusta
lukien, joka läbinnä seuraa
kuuden kuukauden
kuluttua säta kun irtisanominen
tapabtui.
utan binder därav omyndigförklaras
i annan stat,
där ban tagit hemvist.
IY. Allmänna bestämmelser.
Artikel 22.
Lagakraftvunnen dom
eller administrativ myndighets
beslut, som i en av
staterna meddelats jämlikt
artiklarna 5, 7, 8, 10,
11, 13, 14, 15, 19 eller 21,
skall gälla i övriga stater
utan särskild stadfästelse
och utan prövning av avgörandets
riktighet eller
av dess förutsättningar
med hänsyn till hemvist
eller medborgarskap i den
ena eller andra av de fördragsslutande
staterna.
Artikel 23.
Denna konvention skall
ratificeras och ratifikationerna
skola utväxlas i
Stockholm så snart ske
kan.
Konventionen träder i
kraft den 1 januari eller
den 1 juli som infaller
näst efter det ratifikationerna
utväxlats.
Envar av staterna kan i
förhållande till envar av
de övriga uppsäga konventionen
till upphörande
från och med den 1 januari
eller den 1 juli, som infaller
näst efter sex månader,
sedan uppsägningen
skedde.
Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
21
rieöissviftingu i einhverju
Mini riki nu, sein hlutaöeigandi
tekur heimilisfang
i.
1Y. Almeun åkvseöi.
22. grein.
Urskuröir umboösstjörnar
og aöfararhsefir döms- j
urskuröir, sem eru upnkveönir
i einhverju rikjanna
samkvremt 5., 7.,
8., 10., 11., 13., 14., 15.,
19. eda 21. grein, skulu
gilda i lii nimi rikjunum |
ån sjerstakrar staöfestingar
og ån rannsöknar
å Jivi, hvort urlausnin |
sje rjett eöa forsendur j
hennar aö Jivi er snertir
heimilisfang eöa rikisborgararjett
i emu eöa
ööru samningsrikinu.
23. grein.
Samning pennan skal
fullända og fullgildingarskjölunum
skifst å i
Stokkbölmi ems fijött og
auöiö er.
Samningurinn gengur
i gildi Jann 1. jan. eöa
1. juli mest eftir afbendinguna
å fullgildingarskjölunum.
Sjerbvert rikjanna getur
sagt samningnum upp
gagnvart sjerhverju binu
rikinu meö 6 månaöa
uppsagnarfresti, svo aö
bann gangi ur gildi Jann
1. januar eöa 1. juli.
gjorelse i en av de andre
stater hvor vedkommende
bosetter sig.
IV. Almindelige bestcmnielser.
Artikkel 22.
Administrative og rettskraftige
judisielle avgjorelser,
som i en av statene
er utferdiget i overensstemmelse
med artiklene
5, 7, 8, 10, 11, 13, 14, 15,
19 eller 21, skal ba gyldigbet
i de andre stater uten
serskilt stadfästelse og
uten provning av avgjorelsens
riktighet eller av
dens forutsetninger med
bensyn til bopel eller
statsborgerrett i den ene
eller den annen av de
kontraberende stater.
Artikkel 23.
Denne konvensjon skal
ratifiseres, og ratifikasjonene
skal utveksles i
Stockholm så snart skje
kan.
Konvensjonen trer i
kraft den Iste januar eller
den Iste juli som folger
efter utvekslingen av ratifikasj
onene.
Enbver av statene kan
i forbold til bver av de
andre si op konvensjonen
med en frist av seks måneder
til ophor den påfolgende
Iste januar eller
Iste juli.
må utan hinder därav
omyndigförklaras i annan
stat, där han tagit hemvist.
IY. Allmänna bestämmelser.
Artikel 22.
Lagakraftvunnen dom
eller administrativ myndighets
beslut, som i en
av staterna meddelats
jämlikt artiklarna 5, 7, 8,
10, 11, 13, 14, 15, 19 eller
21, skall gälla i övriga stater
utan särskild stadfästelse
och utan prövning
av avgörandets riktighet
eller av dess förutsättningar
med hänsyn till hemvist
eller medborgarskap
i den ena eller andra av de
fördragsslutande staterna.
Artikel 23.
Denna konvention skall
ratificeras och ratifikationerna
skola utväxlas i
Stockholm så snart ske
kan.
Konventionen träder i
kraft den 1 januari eller
den 1 juli som infaller näst
efter det ratifikationerna
utväxlats.
Envar av staterna kan
i förhållande till envar av
de övriga uppsäga konventionen
till upphörande
från och med den 1 januari
eller den 1 juli, som
infaller näst efter sex månader,
sedan uppsägningen
skedde.
22
Kungl. Maj:is proposition nr 77,
Til Bekräftelse heraf
har de respektive befuldmaegtigede
undertegnet
nservserende Konvention
og forsynet den med deres
Segh
Udfaerdiget i Stockholm,
i et Eksemplar paa
hvert af folgende Sprog:
Dansk, Finsk, Isländsk,
Norsk og Svensk og for
det svenske Sprogs Vedkommende
i to Tekster,
en for Finland og en for
Sverige, den 6 Februar
1931.
Erik Scavbnids
(L. s.)
Täman vakuudeksi ovat
valtuutetut allekirjoittaneet
täman sopimuksen
ja varustaneet sen sineteillään.
Laadittu Tukholmassa
helmikuun 6 p:nä 1931
yhtenä suomen-,tanskan-,
islannin-, norjan- ja ruotsinkielisenä
kappaleena,
joissa ruotsiksi on kaksi
tekstiä, toinen Suomea ja
törnen Ruotsia varten.
Till bekräftelse härav
hava de respektive fullmäktige
undertecknat
denna konvention och
försett densamma med
sina sigill.
Som skedde i Stockholm,
i ett exemplar på
danska, finska, isländska,
norska och svenska språken,
och för såvitt angår
svenska språket i två texter,
en för Finland och
en för Sverige, den 6
februari 1931.
R. W. Erich
(L. S.)
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
23
Bessu til staöfestingar j
hata umboösmennirnir
undirritaö samning pennan
og sett undh- hann
innsigli sin.
Gert i eini! eintaki å
islensku, dönsku, finsku,
norsku og siensku, og aö
Jivi er seenskuna snertir
i tveim textum, öörum
tyrir Finnland, og öörum
tyrir Svfjijöö, i Stokkhölmi
hinn 6 febriiar
1931.
I umboöi Islands
Erik Scavenius
(L. S.)
Til bekreftelse herav I
har de respektive befullmektigede
undertegnet
naervserende konvention
og försynt den med sine
segh
Utferdiget i Stockholm
i ett eksemplar på hvert
av folgende sprog: norsk,
dansk, finsk, isländsk og
svensk, og for det svenske
sprogs vedkommende i to
tekster, en for Finnland
og en tor Sverige, den 6
februar 1931.
J. H. Wolleb^k
(L. S.)
Till bekräftelse härav
hava de respektive fullmäktige
undertecknat
denna konvention och
försett densamma med
sina sigill.
Som skedde i Stockholm,
i ett exemplar på
svenska, danska, finska,
isländska och norska
språken, och för såvitt
angår svenska språket i
två texter, en för Sverige
och en för Finland, den
6 februari 1931.
Under förbehåll örn
ratifikation av Kungl.
Maj:t med Riksdagens
samtycke
Fredrik Ramel
(L. S.)
24
Kungl. Maj. ts proposition nr 77,
Slutprotokol.
I Förbindelse med Undertegnelsen
i Dag af
Konventionen mellem
Danmark, Finland, Island,
Norge og Sverige
indeholdende internationalprivatretlige
Bestemmelser
örn Jigteskab,
Adoption og Vmrgemaal
bar de befuldmsegtigede
for de kontraherende
Stater afgivet fplgende
Erklmring:
Der bestaar Enighed
mellem de kontraherende
Stater örn:
1) at Konventionen ikke
paalsegger nogen af
de kontraherende Staters
Myndigheder Pligt til at
vie Personer, som ifölge
ufravigelig Bestemmelse
i den paagaeldende Stats
Lovgivning paa Grund
af Slsegtskab eller Svogerskab
er udelukket fra
at indgaa .Egteskab;
Loppupöytäkirj a.
Allekirjoitettaessa tänään
Suomen, Islannin,
Norjan, Ruotsin ja Tanskan
välistä sopimusta,
joka sisältää avioliittoa,
lapseksiottamista ja holhousta
koskevia kansainvälisyksityisoikeudellisia
määräyksiä, ovat
sopimusvaltioiden edustajat
antaneet seuraavan
selityksen.
Sopimusvaltiot ovat yksimielisiä
siitä:
1) ettel sopimus velvoita
sopimusvaltion viranomaista
vihkimään
henkilöitä, joiden avioliitolle
siinä valtiossa
voimassa olevan lain mukaan
on sukulaisuuteen
tai lankouteen perustuva
este, jösta ei vapautusta
volda myöntää;
2) at den, som ikke er
fyldt 21 Aar, men har
opnaaet Myndighed efter
finsk Lov ved Indgaaelse
af fiEgteskab eller efter
isländsk Lov ved Separation
eller Oplosning af
-Egteskab, ikke skal
anses for umyndig paa
Grund af Alder, selvom
han tager Bopsel i en anden
af de kontraherende
Stater end henholdsvis
Finland og Island.
Stockholm, den 6 Februar
1931.
Erik Sca venius
(L. S.)
2) etta henkilöä, joka
ei ole täyttänyt 21 vuotta,
mutta menemällä avioliittoon
Suomen lain
mukaan taikka asumustai
avioeron nojalla IsJannin
lain mukaan on
tullut täysi-ikäiseksi, ei
ole katsottava vajavaltaiseksi
iän perusteella,
vaikka hän asettuukin
asumaan muuhun sopimusvaltioon
kuin Suomeen
tai Islantiin.
Tukholmassa helmi
kuun 6 p:nä 1931.
Slutprotokoll.
I samband med undertecknandet
denna dag
av konventionen mellan
Finland, Danmark, Island,
Norge och Sverige
innehållande internationellt
privaträttsliga bestämmelser
örn äktenskap,
adoption och förmynderskap,
hava ombuden
för de fördragsslutande
staterna avgivit
följande förklaring:
De fördragsslutande
staterna äro ense därom:
1) att konventionen
icke förpliktar myndighet
i fördragsslutande
stat att sammanviga personer,
för vilkas äktenskap
enligt lagen i den
staten på grund av släktskap
eller svågerlag möter
hinder, som icke kan
eftergivas;
_ 2) att den, som ej fyllt
tjuguett år men förvärvat
myndighet enligt finsk
lag genom att ingå äktenskap
eller enligt isländsk
lag på grund av hemskillnad
eller äktenskapets
upplösning ej skall, ändå
att han tager hemvist
i annan fördragsslutande
stat än Finland,
respektive Island, anses
omyndig på grund av
ålder.
Stockholm den 6 februari
1931.
R. W. Erich
(L. S.)
Kungl. May.ts proposition nr 77.
25
LokaåkvsecSi.
i sambandi viö undirskriftina
i dag, undir
samninginn milli Islands,
Damnerkur, Finnlands,
Noregs og Svifijööar, er
hefir aö geyma alfil ööleg
einkamålarj ettar -åkvmöi
um hjuskap, mttleiöingu
og lögråöamensku, bata
umboösmenn samningsrikjanna
gert eftirfarandi
yfirlysingu:
Milli samningsrikjanna
er samkomulag um:
1) aö samningnrinn
skyldar ekki yfirvöld
neins samningsrikjanna
til aö vigja folk, sem
sakir öfråvikjanlegs åkvrnöis
i löggjöf hlutaöeigandi
rikis må ekki
gänga i hjuskap vegna
skyldleika eöa miegöa;
2) aö så, sem eigi hefir
nåö 21 års aldri, en
hefir fengiö lögrceöi eftir
finskum lögum viö aö
gänga i hjuskap eöa eftir
islenskum lögum viö
skilnad aö boröi og srnng
eöa upplausn hjuskapar,
skuli eigi ålitinn ölögråöa
vegna cesku, flott
hann taki heimilisfang i
ööru samningsrikjanna
en aö simi leyti Finnlandi
eöa Islandi.
Stokkhölmi, hinn 6
febriiar 1931.
I umboöi Islands
Erik Scavenius
(L. S.)
Sluttprotokoll.
I förbindelse med undertegningen
idag av
konvensjonen medlem
Norge, Danmark, Finnland,
Island og Sverige,
inneholdende internasjonal-privatrettslige
bestemmelser
örn ekteskap,
adopsjon og vergemål,
har de befullmektigede
for de kontraherende stater
avgitt fölgende erklaering;
De
kontraherende stater
er enige örn:
1) at konvensjonen
ikke forplikter de kontraherende
staters myndigheter
til å vie personer
som efter loven i
vedkommende stat på
grunn av slektskap eller
svogerskap er hindret fra
å inngå ekteskap med
hverandre ved en bestemmelse
som der ikke kan
dispenseres fra;
2) at den som ikke har
fylt 21 år, men som er
blitt myndig efter finsk
lov ved å inngå ekteskap
eller efter isländsk lov
ved separasjon eller oplösning
av ekteskap, ikke
skal anses umyndig på
grunn av sin alder, selv
örn han tar kopel i en
annen av de kontraherende
stater enn henholdsvis
Finnland og Island.
Stockholm den 6 februar
1931-
J. H. Wollkbjek
(L. S.)
Slutprotokoll.
I samband med undertecknandet
denna dag
av konventionen mellan
Sverige, Danmark, Finland,
Island och Norge
innehållande internationellt
privaträttsliga bestämmelser
örn äktenskap,
adoption och förmynderskap,
hava ombuden
för de fördragsslutande
staterna avgivit
följande förklaring:
De fördragsslutande
staterna äro ense därom:
1) att konventionen
icke förpliktar myndighet
i fördragsslutande
stat att sammanviga personer,
för vilkas äktenskap
enligt lagen i den
staten på grund av släktskap
eller svågerlag möter
hinder, som icke kan
eftergivas;
2) att den, som ej fyllt
tjuguett år men förvärvat
myndighet enligt finsk
lag genom att ingå äktenskap
eller enligt isländsk
lag på grund av hemskillnad
eller äktenskapets
upplösning, ej skall, ändå
att han tager hemvist
i annan fördragsslutande
stat än Finland, respektive
Island, anses omyndig
på grund av ålder.
Stockholm den 6 februari
1931.
Fredrik Ramel
(L. S.)
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
Förslag
till
Lag angående ändring i lagen den 8 juli 1904 (nr 26) om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap.
Härigenom förordnas, dels att 4 kap. 7 § och 5 kap. 9 § lagen den 8 juli 1904
om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap
skola upphöra att gälla, dels att i 6 kap. samma lag skall införas en ny
paragraf, betecknad såsom 5 §, av följande lydelse:
Konungen äger, efter avtal med Danmark, Finland, Island och Norge eller
med en eller flera av dessa stater, med avseende å undersåtar i fördragsslutande
stat, stadga avvikelser från de i denna lag givna bestämmelser och jämväl i
övrigt meddela föreskrifter örn internationella rättsförhållanden rörande äktenskaps
ingående, återgång av äktenskap, äktenskapsskillnad, hemskillnad samt
förmynderskap för underåriga och omyndigförklarade.
Efter avtal med annan stat än nu är sagt äger Konungen, med avseende å
undersåtar i fördragsslutande stat, stadga avvikelser från de i 4 och 5 kap. meddelade
bestämmelserna.
Skall, enligt de i viss främmande stat gällande allmänna reglerna örn internationella
rättsförhållanden, lagen i den stat, där hemvistet är, äga tillämpning
med avseende å omyndighetsförklaring och anordnande av förmynderskap för
underårig och omyndigförklarad, äger ock Konungen förordna beträffande
undersåtar i den staten, vilka hava hemvist här i riket, att omyndighetsförklaring
må ske och förmynderskap anordnas enligt svensk lag, samt i fråga örn
svenska undersåtar, vilka hava hemvist i den främmande staten, att omyndighetsförklaring
må ske och förmynderskap anordnas i den främmande staten.
Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
27
Förslag
till
Lag angående rätt för Konungen att meddela bestämmelser örn internationella
rättsförhållanden rörande äktenskaps rättsverkningar.
Härigenom förordnas, att Konungen skall äga, efter avtal med Danmark,
Finland, Island och Norge eller med en eller flera av dessa stater, meddela bestämmelser
örn internationella rättsförhållanden rörande rättsverkningar av
äktenskap mellan undersåtar i fördragsslutande stat.
Förslag
till
Lag angående tillägg till lagen den 14 juni 1917 (nr 378) örn adoption.
Härigenom förordnas, att i lagen den 14 juni 1917 örn adoption skall införas
en ny paragraf, betecknad såsom 28 §, av följande lydelse:
Konungen äger, efter avtal med Danmark, Finland, Island och Norge eller
med en eller flera av dessa stater, beträffande undersåtar i fördragsslutande stat,
meddela föreskrifter om internationella rättsförhållanden rörande adoption jämväl
i andra avseenden än i 26 och 27 §§ sägs.
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
Utdrag av protokollet över justitiedepartement sär enden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet
å Stockholms slott den 23 augusti 1929.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Beskow, Borell, von Steyern, Lindskog, Bissmark.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bissmark, anmäler ett av lagberedningen
den 29 juni 1929 avgivet betänkande1, däri under rubriken Lagberedningens
förslag angående vissa internationella rättsförhållanden I sammanförts
dels ett av särskilda delegerade uppgjort förslag till konvention
mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge innehållande internationellt privaträttsliga
bestämmelser örn äktenskap, adoption och förmynderskap, jämte
motiv, dels inom beredningen uppgjorda, likaledes av motiv åtföljda förslag
till författningar, som betingas av Sveriges anslutning till konventionen, nämligen:
; . i | . {Ii*j
1) lag angående ändring i lagen den 8 juli 1904 örn vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap;
2) lag angående rätt för Konungen att meddela bestämmelser örn internationella
rättsförhållanden rörande äktenskaps rättsverkningar;
3) lag angående tillägg till lagen den 14 juni 1917 örn adoption;
4) lag örn tillägg till § 84 växellagen; samt
5) förordning örn vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap,
adoption och förmjynderskap.
Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över i lagberedningens
betänkande innefattade förslag måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda
ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.
Ur protokollet:
Ragnar Kihlgren.
1 Statens off. utreda. 1929:12.
Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
29
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 2 oktober
1929.
Närvarande:
justi tieråden Stenberg,
Appelberg,
Tiselius,
regeringsrådet Söderwall.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
den 23 augusti 1929, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
över upprättade förslag till ''
konvention mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge innehållande internationellt
privaträttsliga bestämmelser örn äktenskap, adoption och förmynderskap,
lag angående ändring i lagen den 8 juli 1904 (nr 26) örn vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap,
lag angående rätt för Konungen att meddela bestämmelser örn internationella
rättsförhållanden rörande äktenskaps rättsverkningar,
lag angående tillägg till lagen den 14 juni 1917 (nr 378) om adoption,
lag örn tillägg till § 84 växellagen samt
förordning örn vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap,
adoption och förmynderskap.
Förslagen, som finnas hilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av ledamoten i lagberedningen, revisionssekreteraren Erik Lind.
Förslagen föranledde följande yttranden av lagrådet eller särskilda dess
ledamöter.
Konventionsförslaget.
Lagrådet:
Mellan Sverige och de övriga nordiska staterna saknas i stort sett överenskommelser
örn enhetlig reglering av internationellt privaträttsliga frågor.
Detta förhållande torde, såvitt familjerätten angår, väsentligen bero därpå,
att de nordiska länderna icke intagit samma ståndpunkt till de båda huvudprinciper,
som på ifrågavarande område stå emot varandra; Sverige, som biträtt
de på nationalitetsprincipen vilande Haagkonventionerna, och jämväl
Finland hyllar nämnda princip, under det att domicilprincipen råder i dansk
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
och norsk rätt. Att vi i nämnda hänseende sakna avtal med de länder, med
vilka våra förbindelser äro ojämförligt störst, är emellertid en olägenhet av
sådan betydelse, att man måste med tillfredsställelse hälsa det försök, som nu
gjorts att inom familjerätten få till stånd enhetliga internationellt privaträttsliga
regler.
Att det framlagda konventionsförslaget blivit, örn ock med modifikationer
å vissa punkter, byggt på domicilprincipen och sålunda innebär ett avsteg från
den hos oss antagna grundsatsen, kan väl teoretiskt förefalla betänkligt. En
sådan avvikelse torde dock låta väl försvara sig. Även örn i förhållandet
mellan medborgare i olika stater med vitt skilda rättssystem och med olika
kultur nationalitetsprincipen synes mest rationell, ställer sig saken annorlunda,
när det gäller förhållandet mellan närstående folk med föga skiljaktiga
rättsregler. ''Ju närmare staterna kommit varandra i rättslikhet, desto
mindre anledning finnes att vid bedömande av utlännings rättsliga förhållanden
tillämpa hans nationella lag. Örn den väg förslaget anvisar bör beträdas,
är därför huvudsakligen beroende av en prövning, huruvida de olika ländernas
rätt på ifrågavarande område nu är så överensstämmande, att det kan
anses sakna egentlig betydelse, örn i de särskilda fallen det ena eller det andra
landets lag kommer att tillämpas. I likhet med de svenska delegerade, som
deltagit i uppgörande av konventionsförslaget, har lagrådet kommit till den
uppfattningen, att man genom det under senare tid inom Norden bedrivna lagstiftningsarbetet
på familjerättens område i stort sett hunnit så långt i rättslikhet,
att det icke föreligger någon betänklighet mot att de nordiska staterna
emellan frångå nationalitetsprincipen.
Ett godkännande av förslaget skulle visserligen medföra en ofta ganska
irrationell skillnad mellan de normer, som skola tillämpas i förhållande till
de nordiska staterna, och dem, som gälla gentemot andra stater. Såsom en
nackdel kan även framhållas den obestämdhet, som otvivelaktigt vidlåder domicilbegreppet
och som i det hela taget gör detsamma mindre väl än statsborgarbegreppet
ägnat att läggas till grund vid bestämmandet av vilken lag
i visst avseende skall vara tillämplig. Dessa olägenheter, som måhända väsentligen
äro av teoretisk innebörd, väga emellertid enligt lagrådets mening
ringa i förhållande till de obestridliga praktiska fördelar, som, på sätt de delegerade
utvecklat, följa med domicilprincipens tillämpning, ävensom till den
i och för sig betydelsefulla vinsten av att mellan Sverige och de övriga nordiska
staterna få till stånd överenskommelse i ämnet. Lagrådet finner sig
därför böra i huvudsak tillstyrka den föreslagna konventionen.
De svårigheter, som mött vid de särskilda artiklarnas utformande, synas
i stort sett vara på ett lyckligt sätt övervunna. Klart är emellertid, att vid
sådana internationella förhandlingar som de, ur vilka förslaget framgått, resultatet
i vissa fall måste få karaktären av en sammanjämkning av skiljaktiga
ståndpunkter och att vissa frågor, vilkas lösande skulle varit önskligt,
måste lämnas utan reglering. Härtill har lagrådet vid förslagets granskning
tagit hänsyn och stundom låtit betänkligheter falla, vilka under andra förhållanden
kunnat föranleda erinringar.
Kungl. May.ts proposition nr 77. 31
Artiklarna 4 och 5.
Lagrådet:
De i dessa artiklar upptagna bestämmelserna örn äktenskapsförord och boskillnadsansökan
böra icke äga tillämpning med avseende å andra äktenskap
än sådana, för vilka frågan örn det förmögenhetsrättsliga äktenskapsstatutet
reglerats genom artikel 3, d. v. s. mellan makar, som äro och vid äktenskapets
ingående voro medborgare i fördragsslutande stat samt då togo hemvist i sådan
stat. Att detta är förslagets mening, framgår beträffande artikel 5 av
vad i motiven anförts örn förutsättningarna för att rättskraft inom konventionsområdet
må tillkomma beslut, meddelade jämlikt sistnämnda artikel. Då
emellertid ifrågavarande artiklar erhållit en avfattning, som icke klart utmärker
den åsyftade begränsningen, synes ett förtydligande i detta hänseende
vara önskvärt.
Artikel 7.
Justitierådet Appelberg, med vilken regeringsrådet Söderwall instämde:
Det i tredje stycket av denna artikel föreslagna undantaget från huvudregeln
i första stycket har föranletts av de olikheter i fråga örn villkoren för
vinnande av äktenskapsskillnad efter hemskillnad, som bestå mellan svensk
rätt, å ena, samt dansk och norsk rätt, å andra sidan. Medan i Sverige hemskillnad,
som varat ett år, berättigar till äktenskapsskillnad, är hemskillnadstiden
i Danmark ett och ett halvt år och under viss förutsättning två och ett
halvt år samt i Norge endast i det fallet, att makarna äro ense örn skilsmässan,
begränsad till ett år men eljest bestämd till två år. Med tillämpning av
huvudregeln, som bygger å domicilprincipen, skulle alltså hemskilda svenska
makar, som äga hemvist i Danmark eller Norge, bliva i det förra landet
alltid och i det senare i många fall utstängda från möjligheten att efter endast
ett års hemskillnad få äktenskapet upplöst. Med hänsyn härtill har enligt
tredje stycket make medgivits rätt att efter hemskillnad väcka talan örn äktenskapsskillnad
även i stat, där makarna äro medborgare; begagnas detta
medgivande, skall jämlikt artikel 9 den nationella domstolen vid målets avgörande
tillämpa landets lag, varvid enligt artikelns andra stycke den i annat
land vunna hemskillnaden skall hava samma verkan som örn den beviljats i
hemlandet. De i Danmark eller Norge domicilierade svenska makarna kunna
således vid svensk domstol utverka äktenskapsskillnad efter en hemskillnadstid
av endast ett år.
Det kan sättas i fråga, om förslagets ståndpunkt i denna del är fullt tillfredsställande.
De särskilda stadierna i förfarandet vid berörda slag av
skilsmässa stå i sådant samband med varandra, att bedömandet i dess helhet
helst bör ske efter samma lag. önskvärdheten härav framträder måhända
icke så starkt beträffande själva skillnadsyrkandena men desto mera med avseende
å de ofta betydelsefulla spörsmål örn underhållsbidrag, vårdnad om
barn med mera, som i skilsmässoprocessen kunna bringas under bedömande;
särskilt med hänsyn till dessa frågor synes det betänkligt att tillstädja den
valrätt mellan olika jurisdiktioner, som förslaget innebär. Därest, såsom väl
32
Kungl. Maj:ts •proposition nr 77.
kan tänkas, i de skilda länderna olika tendenser skulle göra sig gällande vid
avgörandet av de nämnda, ofta ömtåliga bifrågorna, skulle de föreslagna reglerna
kunna föranleda, att den make, som i hemskillnadsmålet förlorat i en
dylik fråga, funne det lämpligt att för anhängiggörande av sitt slutliga skilsmässoyrkande
välja myndighet i ett annat land i hopp att där vinna större
beaktande av sina synpunkter. De nu framställda erinringarna äga väl ej
tillämpning, därest hemskillnaden vunnits här i landet, innan makarna överflyttat
till Danmark eller Norge. Dylika fall lära emellertid vara mycket
sällsynta; sin praktiska betydelse torde förslaget i förevarande del få endast
då hemskillnaden beviljats i något av dessa länder. Det resultat, vartill förslaget
enligt vad nu sagts leder, synes mig lämna rum för sådana betänkligheter,
att jag anser mig böra hemställa till övervägande, örn det icke även ur
svensk synpunkt vore att föredraga, att den omhandlade undantagsbestämmelsen
i tredje stycket av artikel 7 uteslutes.
Artikel 9.
Lagrådet:
Enligt artikel 8 andra stycket skall yrkande angående underhållsskyldighet,
som väckes efter det hemskillnad eller äktenskapsskillnad vunnits, upptagas
i stat, där den, emot vilken talan riktas, har hemvist, även örn yrkandet
avser ändring av beslut, som meddelats i annan stat. Och enligt förevarande
artikel skall vid avgörandet lex fori äga tillämpning. Det är dock icke avsett
att, sedan i Sverige dömts till äktenskapsskillnad, ändrade förhållanden skola
kunna medföra, att i Danmark eller Norge enligt där gällande lag men i strid
mot 11 kap. 28 § i den svenska giftermålsbalken underhållsbidrag tillerkännes
frånskild make, som förut fått sin talan därom ogillad, eller höjes utöver
förut bestämt belopp; den ifrågavarande svenska underhållsregeln skall vidmakthållas
beträffande alla genom svensk dom skilda makar. Detta lärer
dock knappast, såsom i motiven göres gällande, följa av en jämförelse med den
i artikel 22 givna bestämmelsen därom, att lagakraftvunnen dom, som meddelats
i en av de fördragsslutande staterna, skall gälla i de övriga. Visserligen
uttalas även i de motiv till konventionsförslaget, som utarbetats av de
danska, finska och norska delegerade, att förslaget i förenämnda hänseende
är avsett att hava den nu angivna innebörden, men enligt lagrådets mening
vore det dock ur lagteknisk synpunkt riktigast och till vägledning för praxis
lämpligt, att i förevarande artikel införes ett uttryckligt stadgande i ämnet.
Artiklarna 11 och 12.
Lagrådet:
Enligt förslaget skall ansökan örn adoption i regel göras i den stat, där
adoptanten har hemvist. Men för det fall, att adoptanten icke haft hemvist
därstädes sedan minst två år, kan han, örn han så önskar, i stället göra ansökningen
i sitt hemland, för så vitt deit, som skall adopteras, har medborgarskap
och hemvist därstädes. En dylik valrätt för adoptanten är icke utan vansk
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
33
lighet, enär det kan befaras, att i de fall, då kontroll bäst behöves, adoptanten
skall välja icke -— såsom avsett är — det land, där utredning lättast kan åvägabringas,
utan det, där kontrollen antages bliva minst sträng. Det synes därför
lämpligt, antingen att regeln örn att adoption skall sökas i det land, där
adoptanten har hemvist, göres undantagslös eller ock att den nu fakultativa
undantagsbestämmelsen erhåller obligatorisk karaktär.
Förslaget begränsar sig till att reglera frågorna om adoptions verkställande
och hävande; rörande rättsverkningarna av beviljad adoption meddelas icke
någon bestämmelse. Motiven uttala emellertid, att dessa rättsverkningar i
princip skola bestämmas enligt lagen i det land, där adoptionsbeslutet meddelats,
ehuru någon regel härom icke kunnat givas på grund av svårigheten att
mellan de olika ländernas delegerade uppnå enighet örn det närmare fastställandet
av innebörden och räckvidden av en sådan regel, särskilt med avseende
å adoptionens verkan i arvshänseende. Då förhandlingar mellan de nordiska
staterna angående successionsrätten lära vara omedelbart förestående, synes
det kunna försvaras att trots den oklarhet, som på denna punkt kommer att
ännu någon tid råda, låta tillsvidare anstå med bestämmandet av adoptionens
arvsrättsliga verkningar. Vad åter beträffar adoptionens verkningar i fråga
örn underhållsskyldighet, kunde det enligt lagrådets mening ifrågasättas, huruvida
icke, åtminstone i regel, enahanda principer böra tillämpas som de,
vilka i artikel 8 andra stycket och artikel 9 fastställts beträffande underhållsskyldighet
efter hemskillnad eller äktenskapsskillnad, och således lagen i den
stat, där svaranden har sitt hemvist, bör bliva gällande, även örn adoptionsbeslutet
meddelats i en annan av staterna. Då emellertid konventionsförslaget,
sådant det avfattats, icke torde på något sätt binda rättspraxis beträffande
dessa spörsmål samt frågans legislativa behandling bör kunna äga rum i samband
med regleringen av adoptionens arvsrättsliga verkningar, finner sig lagrådet
icke böra på denna punkt framställa någon anmärkning mot förslaget.
Artikel 17.
Lagrådet:
Att, såsom i denna artikel stadgas, omyndighetens verkan i förmögenhetsrättsligt
avseende skall bedömas enligt lagen i den stat, där förmynderskapet
utövas, överensstämmer med den regel, som innefattas i första stycket av
4 kap. 5 § i 1904 års internationella lag örn äktenskap och förmynderskap.
Nämnda regel lider dock undantag speciellt med avseende å omyndigs förbindelse
enligt växel eller check. I § 84 växellagen — som enligt checklagens
hänvisning gäller även örn check — stadgas nämligen giltighet av förbindelse,
vilken här i riket ingåtts av den, som väl icke enligt sitt eget lands lag men
enligt svensk lag är behörig ingå växelförbindelse. Detta undantag har ansetts
icke böra upprätthållas; i syfte att få det upphävt föreslås ett tillägg
till nämnda paragraf i växellagen. Praktiskt sett spelar det otvivelaktigt
vad angår förhållandet mellan de nordiska länderna ingen nämnvärd roll, örn
stadgandet bibehålies eller ej, och det synes därför i och för sig vara ur enkelhetens
och konsekvensens synpunkt riktigast att förklara stadgandet ej till
Bihanp
till riksdagens protokoll 1981. 1 sami. G-4 käft. (Nr 77.)
3
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
lämpligt i förhållandet mellan konventionsländerna. Det är emellertid att
märka, att det förslag till världsväxellag, som år 1912 upprättades i Haag
och örn vars införande i de särskilda länderna avtal då undertecknades av ett
flertal stater, däribland Sverige, Danmark, Norge och Ryssland, innehåller
— jämte huvudregeln, att växelgäldenärs rätt att ingå växelförpliktelse skall
bedömas enligt hemlandets lag eller den lag, till vilken denna hänvisar —
jämväl ett undantagsstadgande av innebörd att även örn växelgäldenär enligt
denna lag vore oberättigad ingå förbindelse, han dock skulle vara ansvarig
för den ingångna förpliktelsen, örn han enligt lagen i det land, där han ingick
densamma, var behörig därtill. Arbetet på skapande av en världsväxelrätt
har på tillskyndan av Nationernas förbund återupptagits, och ett förslag i
ämnet, som utarbetats av en utav förbundsrådet tillsatt kommitté, har nyligen
varit föremål för yttrande från de nordiska staterna. I detta förslag har
Haagförslagets ståndpunkt i förevarande avseende helt bibehållits. Ett deltagande
i ett internationellt avtal på grundval av nyssnämnda förslag kan
alltså icke komma i fråga utan att de nordiska staterna återgå till den ståndpunkt
beträffande giltigheten av lagen i det land, där förpliktelsen ingåtts,
vilken, om än endast vad angår å det egna territoriet ingångna förbindelser,
är för närvarande uttalad i de nordiska staternas lagar. Det synes fördenskull
knappast lämpligt att nu övergiva denna ståndpunkt. Då, såsom framhållits,
frågan i förhållandet mellan de nordiska staterna saknar så gott som all praktisk
betydelse, hemställes därför, att ändring nu ej vidtages i växellagen samt
att i förevarande artikel göres undantag för vad enligt de särskilda staternas
lagar gäller örn förbindelse enligt växel eller check.
Artikel 18.
Lagrådet:
Då här säges, att överflyttning av förmynderskap från en stat till en annan
sker efter förhandling mellan vederbörande statsdepartement, skall detta icke
innebära, att de beslut som meddelas — å ena sidan örn upphörande och å den
andra om anordnande av förmynderskap — skola fattas av statsdepartementen,
utan avgörandena skola ankomma å de statsorgan, som inom de särskilda staterna
i allmänhet äga behörighet i dylika frågor. Men besluten få ej fattas
förr än samförstånd emåtts efter förhandling, förmedlad av statsdepartementen.
Med hänsyn till denna stadgandets innebörd synes någon jämkning av
den föreslagna artikelns avfattning vara önskvärd.
Förslagen till lag angående ändring i lagen den 8 juli 1904 (nr 26) om vissa
internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap, lag
angående rätt för Konungen att meddela bestämmelser om internationella
rättsförhållanden rörande äktenskaps rättsverkningar och lag angående tilllägg
till lagen den 14 juni 1917 (nr 378) om adoption.
Lagrådet:
Förslagen lämnas utan anmärkning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
35
Forslaget till lag om tillägg till § 84 växellagen.
• Lagrådet:
I enlighet med vad lagrådet yttrat vid artikel 17 i konventionsförslaget
hemställes, att förevarande lagförslag icke måtte föranleda någon åtgärd.
Förslaget till förordning om vissa internationella rättsförhållanden rörande
äktenskap, adoption och förmynderskap.
Lagrådet:
I förevarande förslag hava upptagits de föreskrifter, som äro erforderliga
för införlivande av den föreslagna konventionens bestämmelser med den svenska
lagstiftningen. Därest i anledning av lagrådets anmärkningar ändringar
vidtagas i konventionen, böra givetvis motsvarande ändringar ske här. Skulle
den vid artikel 17 framställda anmärkningen ej godtagas, bör i ingressen till
förordningen bland de lagbestämmelser, som åberopas till stöd för Konungens
rätt att giva föreskrifter i ämnet, även upptagas den föreslagna lagen örn
tillägg till § 84 växellagen.
Ur protokollet:
Ragnar Kihlgren.
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 29 november 1929.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog, Bissmark,
Johansson, Dahl.
Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anmäler elieför
för justitiedepartementet, statsrådet Bissmark, frågan örn godkännande av
ett av delegerade för Sverige, Danmark, Finland och Norge avgivet förslag
till konvention mellan nämnda länder innehållande internationellt privaträttsliga
bestämmelser örn äktenskap, adoption och förmynderskap.
Föredraganden anför:
»Genom beslut den 27 mars 1925 har Kungl. Maj :t, efter framställning från
lagberedningen, förordnat dels att från svensk sida framställning skulle göras
till danska och norska regeringarna örn inledande av förhandlingar genom delegerade
för utrönande, i vilken omfattning överenskommelse lämpligen kunde
träffas mellan länderna rörande de internationellt privaträttsliga reglerna i
fråga örn äktenskaps ingående och upplösning, äktenskaps rättsverkningar,
adoption och förmynderskap, ävensom för upprättande av förslag till dylika
överenskommelser och dels att förhandlingarna från svensk sida skulle föras
av lagberedningens ordförande och ledamöter eller vissa av dem efter Kungl.
Maj:ts vidare förordnande. Sedan de danska och norska regeringarna förklarat
sig villiga att deltaga i sådana förhandlingar, har enligt Kungl. Maj:ts
beslut den 16 april 1926 jämväl finska regeringen inbjudits att deltaga i dessa,
och har sistnämnda regering därefter meddelat, att den antagit denna inbjudan.
Från svensk sida hava jämlikt Kungl. Maj:ts förordnanden i förhandlingarna
deltagit lagberedningens ordförande f. d. justitierådet B. Ekeberg samt
numera justitierådet A. Lindhagen och revisionssekreteraren E. Lind.
över ett under möte i Oslo år 1927 uppgjort utkast till konvention har utrikesdepartementets
rättsavdelning erhållit tillfälle att avgiva yttrande.
Förhandlingarna hava lett till ett av de delegerade uppgjort förslag till konvention
mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge innehållande internationellt
privaträttsliga bestämmelser örn äktenskap, adoption och förmynderskap.
Till detta förslag hava de svenska delegerade utarbetat särskilda motiv,
Kungl. Majlis proposition nr 77.
37
varjämte av dem uppgjorts förslag till sådana författningar, som betingas av
Sveriges anslutning till konventionen.
Såsom resultat av de nordiska enhetssträvandena pa familjerättens område
föreligga i stort sett överensstämmande lagar örn äktenskap och adoption samt * ''
delvis även örn förmynderskap. Åtskilliga avvikelser av saklig innebörd finnas
emellertid ännu. Då de nordiska länderna ej heller intaga samma ståndpunkt
till hithörande internationellt privaträttsliga spörsmål, i det att Sverige
och Finland omfatta nationalitetsprincipen, Danmark och Norge åter domicilprincipen,
är en traktatmässig reglering av behovet påkallad.
Denna reglering har i förslaget skett pa grundval av domicilprincipen. För
Sverige, liksom för Finland, innebär detta således ett avsteg fran eljest gällande
ordning. Att ett sådant avsteg kunnat förordas beror på att fråga är
örn det inbördes förhållandet mellan befryndade folk med nära överensstämmande
lagstiftning, likartad kultur samt inbördes kännedom örn och förtroende
för varandras rättsliga institutioner. När det gäller förhållandet till stater
med mera avvikande rättsregler, ställer sig saken annorlunda. De skäl, som
ligga till grund för nationalitetsprincipen, träda då i förgrunden.
Genom att i huvudsak bygga på domicilprincipen har man uppnått de stora
praktiska fördelar, som denna princip i tillämpningen medför och som äro av
samma art som de genom det gemensamma lagstiftningsarbetet eftersträvade.
Tillämpningen av de familjerättsliga reglerna ankommer vanligen på myndigheterna
i det land, där de, vilkas rättsförhållanden äro i fråga, hava sitt hemvist,
och för myndigheterna innebär det en påtaglig lättnad att härvid, utan
hänsyn till vederbörandes nationalitet, få använda det egna landets lagar, med
vilka de äro fullt förtrogna. Därigenom vinner också rättsskipningen i säkerhet.
För de enskilda Ilar det jämväl sina fördelar, att lagarna i det land,
där de äro bosatta, hava sin tillämpning på deni, oaktat de äro av främmande
nationalitet. De kunna i allmänhet lättare förvissa sig örn rätta innebörden
av ortens lag än av hemlandets och lättare anskaffa sådana bevis och legitimationshandlingar,
som enligt förstnämnda lag äro av nöden.
Till följd av de sakliga avvikelser i vissa detaljer, som på sätt förut nämnts
föreligga mellan de olika lagarna, har det i konventionen undantagsvis varit
erforderligt att i viss utsträckning bygga på nationalitetsprincipen.
Beträffande den närmare utformningen av konventionens ledande principer
må nämnas följande. Vad äktenskapshindren angår, regleras de fall,
då medborgare i en av konventionsstaterna vill träda i äktenskap inför myndighet
tillhörande någon av de övriga. Har han sedan två år hemvist inom
sistnämnda stat, skall hans rätt att ingå äktenskapet prövas efter dess lag men
eljest enligt hemlandets lag. Tvåårsregeln avser att motverka kringgående av
hemlandets lag i de hänseenden, där denna uppställer strängare äktenskapshinder.
Då i Danmark dispens kan meddelas från förbudet mot äktenskap i
rätt upp- och nedstigande svågerlag men detta ansetts strida mot svensk rättsuppfattning,
hava de danska delegerade förklarat sig vilja tillstyrka, att i
Danmark ej meddelas sådan dispens beträffande svenska medborgare, och även
38
Kungl. May.ts proposition nr 77.
om medborgare i annan konventionsstat i behörig ordning erhållit dispens,
ger detta honom ej rätt att här i landet träda i äktenskap.
Med avseende a lysning och vigsel gäller lagen i den stat, vigselmyndigheten
tillhör.
Konventionen reglerar vidare äktenskapets rättsverkningar
med avseende å makarnas förmögenhetsförhållanden. Dessa skola bedömas
enligt lagen i den av staterna, där makarna vid äktenskapets ingående taga hemvist.
Örn båda makarna sedermera taga hemvist i en annan av staterna, skall
dock dess lag i stället vinna tillämpning, såvitt ej fråga är örn verkan av tidigare
företagen rättshandling. A.tt salunda även pa detta område växling av hemvist
i väsentlig utsträckning kan fa medföra växling av tillämplig lag har sin
förklaring i den nära överrensstämmelsen mellan de fyra äktenskapslagarnas
regler. Den här tillämpade principen medför betydande praktiska fördelar. Då
hithörande spörsmål i allmänhet komma under prövning av myndigheterna i
domicillandet, leder den nämligen i praktiken till att ortens lag blir tillämplig.
Beträffande hemskillnad och äktenskapsskillnad innehåller
konventionen i första hand föreskrifter örn den statliga kompetensen. Yrkande
örn skillnad skall i regel upptagas i den stat, där båda makarna hava
hemvist eller där de senast haft hemvist samtidigt och endera alltjämt är bosatt.
Prövningen sker efter där gällande lag (se vidare nedan s. 39—41).
Ansökan örn adoption göres i den stat, där adoptanten har hemvist (jfr
nedan s. 39). Vid prövning av ansökningen tillämpas i varje stat där gällande
lag. Är den, som skall adopteras, under aderton år och har han hemvist i hemlandet,
ma ansökningen dock ej bifallas i annan stat, utan att vederbörande
barnavårdsmyndighet i hemlandet haft tillfälle att avgiva yttrande. Nämnda
förbehåll har skett med hänsyn till stadgandet i 9 § av den svenska adoptionslagen.
X fråga örn adoptivförhallandes hävande äro också bestämmelser givna
men ej angående adoptionens rättsverkningar.
Vad angar förmynderskap skall enligt konventionen omyndighetsförklaring
ske och förmynderskap för underårig eller omyndigförklarad anordnas
i den av staterna, där personen i fråga har hemvist, såframt ej förmynderskap
redan i annan stat utövas av lagbestämd eller särskilt förordnad förmyndare.
Fråga örn hävande av omyndighetsförklaring prövas i den stat, där förmynderskapet
är anordnat. Tillfälligt förmynderskap kan anordnas och andra
tillfälliga åtgärder vidtagas i envar av staterna. Vid prövningen av nu berörda
frågor tillämpas i varje stat där gällande lag, och omyndighetens verkan i förmögenhetsrättsligt
hänseende och förmyndarens behörighet bedömas enligt lagen
i den stat, där förmynderskapet utövas.
Samtliga regler i konventionen gälla endast medborgare i fördragsslutande
stat. I vissa hänseenden äro ytterligare begränsningar stadgade med avseende
å konventionens tillämplighet.
Genom konventionen löses i stor utsträckning även frågan örn rättskraften.
Lagakraftvunnen dom eller administrativ myndighets beslut, som i en av staterna
meddelats jämlikt vissa artiklar i konventionen, skall sålunda gälla i
övriga stater utan särskild stadsfästelse och utan prövning av avgörandets rik
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
39
Kungl. Maj:ts proposition nr 77,
tighet eller av dess förutsättningar nied hänsyn till hemvist eller medborgarskap
i deri eria eller andra av konventionsstaterna.
Konventionen träder i kraft den 1 januari eller den 1 juli, som infaller nä,st
efter det ratifikationerna utväxlats i Stockholm. Envar av staterna karini förhållande
till envar av de övriga uppsäga konventionen till upphörande från och
med den 1 januari eller den 1 juli, som infaller näst efter sex månader, sedan
uppsägningen skedde.
Enligt statsrådsprotokollet den 23 augusti 1929 har lagrådets utlåtande in- Lagrådet.
fordrats över dels ifrågavarande konventionsförslag, dels ovannämnda a,v de
svenska delegerade uppgjorda förslag till sådana författningar, som hetingas
av Sveriges anslutning till konventionen.
Lagrådet har den 2 oktober 1929 avgivit utlåtande, däri lagrådet i huvudsak
tillstyrkt konventionsförslaget. I anledning av lagrådets erinringar beträffande
vissa detaljer har — i samband med förhandlingar som under innevarande
höst i andra ämnen ägt rum i Köpenhamn mellan delegerade för de
nordiska länderna — nu förevarande konventionsförslag varit föremål för ytterligare
överläggning.
Lika med de delegerade finner jag det vara angeläget, att en överenskommelse Departt^
mellan de nordiska länderna träffas rörande de internationellt-privaträttsliga
reglerna på äktenskaps-, adoptions- och förmynderskapslagstiftningens område.
Härigenom blir det möjligt att fullt tillgodogöra sig de praktiska fördelarna
av den rättslikhet, som på dessa områden åvägabragts i Norden. De principer,
på vilka konventionsförslaget bygger, anser jag mig också, i likhet med lagrådet,
kunna förorda. _ .
Vad angår lagrådets erinringar mot enstaka detaljer i förslaget har jag funnit
dem böra till allra största delen beaktas. Detta gäller sålunda till en början
de ifrågasatta formella jämkningarna av artiklarna 4 och 5 samt det föreslagna
tillägget till artikel 17. Den av lagrådet vid artikel 9 gjorda hemställan
örn visst förtydligande tillägg till konventionen har jag jämväl ansett böra
iakttagas, därvid det önskade tillägget dock lärer böra införas, ej i artikel 9
utan i artikel 8 stycket 2. Även vad lagrådet erinrat mot den i artikel 11 föreslagna
valrätten för adoptant finner jag böra beaktas. Därvid synes böra
väljas den av lagrådet först angivna lösningen, enligt vilken adoption städse
skall sökas i det land, däri adoptanten har hemvist.
Den av lagrådet ifrågasatta jämkningen av artikel 18 synes mig näppeligen
påkallad. Av stadgandet lärer med erforderlig tydlighet framgå, att de beslut,
som där avses, skola ankomma å de statsorgan, som inom de särskilda staterna
i allmänhet äga behörighet i frågor om upphörande och anordnande av förmynderskap.
Anledning till missförstånd synes desto mindre kunna uppkomma, som
förhandlingarna angående överflyttning skola föras av vederbörande statsdepartement.
Enligt artikel 7 i konventionsförslaget skall yrkande örn hemskillnad eller
äktenskapsskillnad mellan medborgare i fördragsslutande stat i regel upptagas i
opaginerad Kontrollera mot PDF
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 77,
den stat, där båda makarna hava hemvist eller där de senast haft hemvist
samtidigt och endera alltjämt är bosatt. Sedan i artikelns andra stycke en kompetensregel
givits för vissa undantagsfall, föreskrives i tredje stycket, att yrkande
örn äktenskapsskillnad på grund av hemskillnad städse må väckas i stat,
där båda makarna äro medborgare och vars lag då enligt artikel 9 blir tillämplig.
Denna föreskrift har sin grund i de avvikelser beträffande hemskillnadstidens
längd, som förefinnes mellan svensk rätt, å ena, samt dansk och norsk
rätt, å andra sidan. Medan hos oss hemskillnad, som varat ett år, städse berättigar
till äktenskapsskillnad, kräves i Danmark ett och ett halvt år, om makarna
äro ense örn skilsmässan, örn underhållet till make och barn samt angående
vårdnaden örn barnen, men eljest två och ett halvt år; i Norge kunna makarna,
om de äro ense, vinna äktenskapsskillnad efter ett år, men örn endast den ena
vill hava äktenskapet upplöst, har han att vänta två år. Då för närvarande
makar, som äro svenska medborgare, varhelst i världen de hava sitt hemvist,
kunna genom hänvändelse till svensk domstol vinna äktenskapsskillnad efter
ett års hemskillnad, hava de svenska delegerade funnit sig icke kunna förorda,
att genom konventionen tillskapas en ordning, enligt vilken för svenskar, som
äro bosatta i Danmark och Norge, avsevärt längre hemskillnadstider skulle
bliva att tillämpa, och på den grund utverkat det undantag till förmån för
nationalitetsprincipen, som ifrågavarande stadgande utgör.
. till grund för stadgandet liggande principen hava några erinringar
cj gjorts i lagrådet, men tva av dess ledamöter hava ur andra synpunkter satt
ifråga, örn den föreslagna lösningen vore fullt tillfredsställande. De anföra
följande ’De särskilda stadierna i förfarandet vid berörda slag av skilsmässa
stå i sådant samband med varandra, att bedömandet i dess helhet helst
bör ske efter samma lag. Önskvärdheten härav framträder måhända icke så
starkt beträffande själva skillnadsyrkandena men desto mera med avseende
å de ofta betydelsefulla spörsmål örn underhållsbidrag, vårdnad om barn m. m.,
som i skilsmässoprocessen kunna bringas under bedömande; särskilt med hänsyn
till dessa frågor synes det betänkligt att tillstädja den valrätt mellan
olika jurisdiktioner, som förslaget innebär. Därest, såsom väl kan tänkas, i
de skilda länderna olika tendenser skulle göra sig gällande vid avgörandet av
de nämnda, ofta ömtaliga bifrågorna, skulle de föreslagna reglerna kunna föranleda,
att den make, som i bemskillnadsmalet förlorat i en dylik fråga, funne
det lämpligt att för anhängiggörande av sitt slutliga skilsmässoyrkande välja
myndighet i ett annat land i hopp att där vinna större beaktande av sina synpunkter.
De nu framställda erinringarna äga väl ej tillämpning, därest hemskillnaden
vunnits här i landet, innan makarna överflyttat till Danmark eller
Norge. Dylika fall lära emellertid vara mycket sällsynta; sin praktiska betydelse
torde förslaget i förevarande del få endast då hemskillnaden beviljats i
något av dessa länder.’ Det resultat, vartill förslaget sålunda skulle leda,
syntes enligt dessa ledamöter lämna rum för sådana betänkligheter, att de ansett
sig böra hemställa till övervägande, om det icke även ur svensk synpunkt
vore att föredraga, att ifrågavarande undantagsbestämmelse uteslötes.
Den inom lagrådet i förevarande avseende uttalade uppfattningen kan jag
Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
41
icke dela. På de skäl, som anförts av de delegerade, kade det enligt min
mening ur svensk synpunkt mött betänkligheter, örn konventionen på ifrågavarande
område skulle hava försatt i Danmark och Norge bosatta svenska
medborgare i en undantagsställning.
Det må i detta sammanhang erinras, att den olikhet, som på denna punkt
föreligger mellan de skandinaviska lagarna, i viss mån är av principiell art.
Att stadga särskild längre hemskillnadstid för det fall, att endera maken motsätter
sig äktenskapets upplösning, ansågs vid den svenska lagens tillkomst
på den grund oriktigt, att den skyldige maken därigenom erhölle tillfälle att
godtyckligt förlänga hemskillnadstiden. Och mot en alltför lång hemskillnadstid
ansågos betänkligheter möta med hänsyn till den därmed förknippade
faran å ena sidan för konkubinat, å andra sidan för försök att få äktenskapet
omedelbart upplöst under åberopande av en simulerad skilsmässogrund.
Måhända hade det varit lyckligast, örn man, i stället för att i artikel 7 upptaga
en särskild alternativ kompetensregel för ifrågavarande fall, hade tillgodosett
de svenska önskemålen genom ett stadgande i artikel 9 av innehåll,
att i dessa fall hemskillnadstiden skall bestämmas av hemlandets lag och icke
av domslandets. Några olägenheter i den inom lagrådet befarade riktningen
hade då överhuvud ej kunnat uppkomma. En sådan lösning påyrkades ock
av de svenska delegerade, men från danskt och norskt håll föredrog man att
lämna tillgång till alternativt forum i hemlandet, på det att danska och norska
myndigheter ej skulle bliva nödsakade att tillämpa de kortare svenska hemskillnadstiderna.
Att den sålunda intagna ståndpunkten skulle medföra några
kännbara olägenheter i den inom lagrådet befarade riktningen torde enligt
min mening näppeligen kunna antagas. Det synes föga sannolikt, att den
make, som exempelvis i Danmark fått sina i ett hemskillnadsmål väckta yrkanden
rörande underhåll eller vårdnad ogillade, skulle anhängiggöra talan örn
äktenskapsskillnad i Sverige endast i syfte att där vinna större beaktande för
sina synpunkter. Så lika är också rättsuppfattningen i förevarande frågor i
de skandinaviska länderna, att örn ett sådant försök någon gång gjordes, åtgärden
knappast skulle medföra det önskade resultatet. Förhållandet ställer
sig här i huvudsak på samma sätt, som när ett mål angående äktenskapsskillnad
upptages av annan myndighet i samma land, där hemskillnadsfrågan avgjorts.
Av nu angivna skäl har jag ej tvekat att ansluta mig till den av de delegerade
förordade lösningen.
Slutligen ber jag att få erinra örn, att i samband med konventionens ratifikation
lärer böra genom noteväxling fastslås, dels vilka svenska myndigheter äga
behörighet att utfärda äktenskapscertifikat (jfr art. 1 st. 2), dels att överenskommelsen
den 5 oktober 1907 mellan Sverige och Danmark angående äktenskapscertifikat
skall upphöra att gälla, då nu förevarande konvention träder i
kraft, men att deklarationen den 27 november 1909 mellan samma länder angående
äktenskaps ingående i vissa fall inför diplomatisk eller konsulär tjänsteman
fortfarande skall bestå.
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
På grund av vad nu anförts tillåter jag mig förorda, att Kungl. Maj :t godkänner
konventionsförslaget i den lydelse härvid fogade bilaga1 utvisar, vilken lydelse,
enligt vad jag har anledning hoppas, bör kunna påräkna godkännande även
från de andra ländernas sida. Därest Kungl. Maj:t lämnar sitt bifall till förslaget,
lärer detsamma, innan ratifikation ifrågakommer, skola underställas
riksdagens prövning. En förutsättning för ratifikation av konventionen från
Sveriges sida lärer vidare vara, att Danmark förpliktar sig att ej meddela
svenska medborgare dispens från förbudet mot äktenskap i rätt upp- och nedstigande
svågerlag. Till dessa spörsmål liksom till frågan örn de lagstiftningsåtgärder,
som efter vad förut sagts påkallas av en eventuell ratifikation, torde
jag senare få återkomma.»
Föredraganden uppläser härefter ifrågavarande förslag till konvention mellan
Sverige, Danmark, Finland och Norge innehållande internationellt privaträttsliga
bestämmelser örn äktenskap, adoption och förmynderskap samt hemställer,
att nämnda förslag måtte godkännas av Kungl. Maj :t.
Denna av statrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen.
Ur protokollet:
H. St ef enson.
1 Lika lydande med den vid protokollet över utrikesdepartementsärenden (sid. 44) fogade bilagan.
Kungl. Majlis proposition nr 77.
43
Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 29 november 1929.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lebeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog, Bissmark,
Johansson, Dahl.
Under erinran att Kungl. Maj :t förut denna dag på föredragning av chefen
för justitiedepartementet beslutat godkänna upprättat förslag till konvention
mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge innehållande internationellt
privaträttsliga bestämmelser örn äktenskap, adoption och förmynderskap,
hemställer ministern för utrikes ärendena, efter gemensam beredning med bemälda
departementschef, att Kungl. Majit måtte bemyndiga ministern för
utrikes ärendena att på grundval av berörda förslag med vederbörande ombud
från dansk, finsk och norsk sida — under förbehåll örn ratifikation av Kungl.
Majit med riksdagens samtycke — underteckna en konvention i överensstämmelse
med den text, som bilaga till protokollet i detta ärende utvisar.
Till vad ministern under ovanstående punkt hemställt, däruti
övriga statsrådsledamöter förena sig, behagar Hans Majit Konungen
lämna bifall.
Ur protokollet:
Sven Allard.
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
Bilaga.
Förslag
till
Konvention
mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge innehållande internationellt
privaträttsliga bestämmelser örn äktenskap, adoption och förmynderskap.
I. Äktenskap.
Artikel 1.
Vill medborgare, i en av de fördragsslutande staterna träda i äktenskap
inför myndighet tillhörande någon av de övriga, skall hans rätt att ingå
äktenskapet prövas efter lagen i den staten, örn han sedan minst två år har
hemvist därstädes, men eljest enligt hemlandets lag.
Skall hemlandets lag vinna tillämpning, må rätten att ingå äktenskapet styrkas
genom intyg av myndighet tillhörande hemlandet (äktenskapscertifikat).
Artikel 2.
Med avseende å lysning och vigsel gäller lagen i den stat, vigselmyndigheten
tillhör.
Artikel 3.
Rättsverkningarna av äktenskap mellan dem, som äro och vid äktenskapets
ingående voro medborgare i fördragsslutande stat, skola, såvitt angår makarnas
förmögenhetsförhållanden, bedömas enligt lagen i den av staterna, där makarna
vid äktenskapets ingående togo hemvist. Hava båda makarna sedermera
tagit hemvist i en annan av staterna, skall den statens lag i stället vinna tilllämpning,
såvitt ej fråga är örn verkan av rättshandling, som tidigare blivit
företagen.
Makes behörighet att råda över fast egendom eller vad därmed är likställt
skall, örn egendomen är belägen i fördragsslutande stat, städse bedömas enligt
lagen i den staten.
Artikel
Äktenskapsförord mellan dem, som äro och vid äktenskapets ingående voro
medborgare i fördragsslutande stat samt då togo hemvist i sådan stat, skall
i avseende å formen anses giltigt i envar av de fördragsslutande staterna, ej
blott örn det tillkommit i enlighet med den lag, som jämlikt artikel 3 var tilllämplig
å makarnas förmögenhetsförhållanden, utan jämväl örn det uppfyller
formföreskrifterna i stat, där kontrahenterna eller en av dem var medborgare.
Envar av staterna kan göra äktenskapsförords giltighet emot tredje man
beroende av att förordet lagföljes enligt dess lag.
Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
45
Artikel 5.
Ansökan om boskillnad mellan makar, som avses i artikel 4, upptages i den
stat, där makarna hava hemvist. Hava de hemvist i skilda stater, upptages
ansökan i den stat, där den, mot vilken ansökningen är riktad, har hemvist,
eller, örn denna stat är Finland, i den stat, vars lag enligt artikel 3 är tilllämplig
å makarnas förmögenhetsförhållanden.
Artikel 6.
Artiklarna 3—5 hava ej avseende å äktenskap, vars rättsverkningar enligt
lagen i någon av de stater, örn vilka fråga är, skola bedömas efter äldre äktenskapslagstiftning.
Artikel 7.
Yrkande örn hemskillnad eller äktenskapsskillnad mellan medborgare i fördragsslutande
stat upptages i den stat, där båda makarna hava hemvist eller
där de senast haft hemvist samtidigt och endera alltjämt är bosatt.
Kan yrkandet ej enligt första stycket upptagas i någon av staterna eller
skulle yrkande örn hemskillnad eller äktenskapsskillnad efter hemskillnad mellan
makar, som ej äro finska medborgare, enligt första stycket upptagas i Finland,
må yrkandet väckas i stat, där endera maken är medborgare.
Yrkande örn äktenskapsskillnad på grund av hemskillnad må städse väckas
i stat, där båda makarna äro medborgare.
Artikel 8.
I samband med yrkande örn hemskillnad eller äktenskapsskillnad må jämväl
av samma eller annan myndighet prövas frågor örn tillfälligt hävande av sammanlevnaden,
bodelning, skadestånd, underhållsskyldighet samt vårdnad örn
Yrkande, som senare väckes angående underhållsskyldighet eller vårdnad
örn barn, upptages i stat, där den, mot vilken talan riktas, har hemvist, även
örn yrkandet avser ändring av beslut, som meddelats i annan stat. Kan enligt
lagen i stat, där hemskillnad eller äktenskapsskillnad meddelats, underhållsbidrag
till hemskild eller frånskild make ej vidare utdömas eller höjas utöver
förut bestämt belopp, må yrkande örn sådant bidrag eller höjning därav ej
upptagas i någon av de övriga staterna.
Artikel 9.
Vid prövning av frågor, som avses i artiklarna 7 och 8, användes i varje stat
där gällande lag. Frågor örn bodelning och skadestånd skola dock städse avgöras
efter den lag, som enligt artikel 3 är tillämplig å makarnas förmögenhetsförhållanden.
Finsk medborgare må ej bliva hemskild i stat, där han ej har hemvist
sedan minst två år. .
Hemskillnad, som vunnits i en av staterna, medför i de övriga samma rätt att
erhålla äktenskapsskillnad, som om den vunnits i den staten.
Artikel 10.
Beträffande återgång av äktenskap mellan dem, som äro och vid äktenskapets
ingående voro medborgare i fördragsslutande stat, skall vad i artiklarna 7- 9
är stadgat äga motsvarande tillämpning. Frågan huruvida orsak till återgång
är för handen bedömes dock enligt den lag, som var bestämmande för kärandens
eller, örn talan föres mot bada makarna, för enderas rätt att inga äktenskapet.
46
Kungl. Majlis proposition nr 77.
II. Adoption.
Artikel 11.
Vill^medborgare i fördragsslutande stat, som har hemvist i sådan stat, adoptera
någon, som har medborgarskap i en av staterna, skall ansökningen göras
i den stat, där adoptanten har hemvist.
Artikel 12.
Vid prövning av ansökningen tillämpas i varje stat där gällande lag. Är den,
som skall adopteras, under aderton år och har han hemvist i hemlandet, må ansökningen
dock ej bifallas i annan stat, utan att vederbörande barnavårdsmyndighet
i hemlandet haft tillfälle att avgiva yttrande.
Artikel 13.
Ansökan örn hävande av adoptivförhållande mellan medborgare i fördragsslutande
stater skall, örn adoptionen ägt rum i sådan stat, upptagas i den stat,
där adoptanten har hemvist, eller, örn han ej har hemvist i fördragsslutande
stat, där adoptivbarnets hemvist är.
Vid prövning av ansökningen tillämpas i varje stat där gällande lag.
lil. Förmynderskap.
Artikel 14.
Förmynderskap för underårig medborgare i en av de fördragsslutande staterna,
vilken har hemvist i en av de övriga, anordnas i sistnämnda stat, såframt
ej förmynderskap redan i annan fördragsslutande stat utövas av lagbestämd
eller särskilt förordnad förmyndare.
Vad nu är sagt skall äga motsvarande tillämpning a omyndighetsförklaring
och förmynderskap för omyndigförklarad.
Artikel 15.
Tillfälligt förmynderskap kan anordnas och andra tillfälliga åtgärder vidtagas
i envar av staterna.
Artikel 16.
Vid prövning av frågor, som avses i artiklarna 14 och 15, tillämpas i varje
stat där gällande lag.
Artikel 17.
Omyndighetens verkan i förmögenhetsrättsligt hänseende och förmyndarens
behörighet bedömas enligt lagen i den stat, där förmynderskapet utövas.
Vad nu är sagt skall ej hava avseende å rätt att ingå förbindelse enligt växel
eller check.
Artikel 18.
Förmynderskap kan efter förhandling mellan vederbörande statsdepartement
överflyttas till annan stat, örn den omyndige tagit hemvist därstädes eller
överflyttning av annan grund finnes lämplig.
Kungl, May.ts proposition nr 77.
47
Artikel 19.
Fråga om hävande av omyndighetsförklaring, som meddelats i fördragsslutande
stat, skall, örn den omyndigförklarade är medborgare i sådan stat, prövas
i den stat, där förmynderskapet är anordnat.
Vid prövningen tillämpas i varje stat där gällande lag.
Artikel 20.
Varder medborgare i fördragsslutande stat omyndigförklarad i annan sådan
stat eller häves omyndighetsförklaring i annan stat än hemlandet, skall underrättelse
ofördröjligen översändas till vederbörande statsdepartement därstädes.
Artikel 21.
Vad i artiklarna 17, 19 och 20 är stadgat angående omyndighetsförklaring
skall äga motsvarande tillämpning, då danskt lavvsergemaal anordnats för medborgare
i fördragsslutande stat, vilken har hemvist i Danmark och för vilken
förmynderskap ej redan är anordnat i annan fördragsslutande stat.
Den, som står under lawsergemaal i Danmark, må utan hinder därav omyndigförklaras
i annan stat, där han tagit hemvist.
IV. Allmänna bestämmelser.
Artikel 22.
Lagakraftvunnen dom eller administrativ myndighets beslut, som i en av staterna
meddelats jämlikt artiklarna 5, 7, 8, 10, 11, 18, 14, 15, 19 eller 21, skall
gälla i övriga stater utan särskild stadfästelse och utan provning av avgörandets
riktighet eller av dess förutsättningar med hänsyn till hemvist eller medborgarskap
i den ena eller andra av de fördragsslutande staterna.
Artikel 23.
Denna konvention skall ratificeras och ratifikationerna skola utväxlas i Stockholm
så snart ske kan. . . . .. „
Konventionen träder i kraft den 1 januari eller den 1 juli som infaller nast
efter det ratifikationerna utväxlats. . ,
Envar av staterna kan i förhållande till envar av de övriga uppsäga konventionen
till upphörande från och med den 1 januari eller den 1 juli, som infaller
näst efter sex månader, sedan uppsägningen skedde.
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
Utdrag av -protokollet över ''justitiedepartement sår enden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 30 meli 1930.
N äivarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lijbeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog, Bissmark,
Johansson, Dahl.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bissmark, anmäler fråga örn Islands
anslutning till den föreslagna konventionen mellan Sverige, Danmark,
linland och Norge innehållande internationellt privaträttsliga bestämmelser
örn äktenskap, adoption och förmynderskap samt anför:
»På sätt framgår av statsrådsprotokollet den 29 november 1929 har Kungl.
Maj :t nämnda dag med vissa ändringar godkänt ett av delegerade för Sverige,
Danmark, Finland och Norge avgivet förslag till konvention mellan dessa
länder, innehållande internationellt privaträttsliga bestämmelser örn äktenskap,
adoption och förmynderskap. Sedermera har förslaget i det sålunda ändrade
skicket godkänts jämväl av de övriga ländernas regeringar. Vissa med
förslaget sammanhängande frågor äro emellertid avsedda att regleras vid konventionens
undertecknande, varom underhandlingar för närvarande pågå.
I samband med förhandlingar, som ägt rum i Stockholm den 28 april—
9 maj 1930 mellan delegerade för nämnda länder och Island om avslutande av
en nordisk konvention angående ömsesidig verkställighet av domar, har Islands
representant, på anmodan av sin regering, för de delegerade, som utarbetat
nyssnämnda konventionsförslag samt förslag till konvention angående indrivning
av underhållsbidrag, lämnat en redogörelse för den isländska
lagstiftningen i de ämnen, som beröras av dessa förslag. Samtliga delegerade
hava därefter i ett den 9 maj 1930 upprättat protokoll, vilket härvid
torde få fogas såsom bilaga, uttalat, att med hänsyn till den rättslikhet, som
finnes mellan lagstiftningen på förevarande områden i Island och de övriga
nordiska länderna, hinder ej mötte för Islands anslutning till konventionerna.
De delegerade hava därjämte yttrat, att då erforderliga ändringar i konventionerna
vore allenast obetydliga samt något uppskov av praktisk betydelse med
konventionernas undertecknande följaktligen ej behövde inträda, därest Islands
anslutning komme till stånd redan från början, de delegerade förordade, att en
blivande framställning i detta syfte från Islands regering måtte vinna bifall
av de övriga regeringarna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
49
I en den 30 maj 1930 dagtecknad, till ministern för utrikes ärendena ställd
skrivelse har danska beskickningen i Stockholm under åberopande av berörda
utav de delegerade upprättade protokoll och med förmälan, att den isländska regeringen
önskade ansluta sig till konventionerna redan från början, framställt
förfrågan, huruvida den svenska regeringen medgåve, att Island anslöte sig till
dessa.
I anledning av den förfrågan, som sålunda gjorts angående Islands anslutning,
tillåter jag mig framhålla, att den isländska regeringen på grund av kommunikationsförhållandena
nödgats avstå från att låta sig representeras vid konventionsförhandlingarna
men att man utgått från att Island skulle i en nära
framtid ansluta sig till konventionerna. Då dessa ännu ej undertecknats, anser
jag i likhet med de delegerade det vara en fördel, örn Islands anslutning kunde
vinnas redan från början.
Såsom de delegerade framhållit, föranleder Islands tillträde till konventionen
innehållande internationellt privaträttsliga bestämmelser örn äktenskap,
adoption och förmynderskap i formellt hänseende endast den ändringen,
att i rubriken upptages jämväl Island. I de av Sveriges anslutning till nämnda
konvention betingade författningarna föranleder Islands tillträde till konventionen
ej annan ändring än att i ingressen till förslaget till förordning örn
vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap
Island införes såsom en av de stater, å vilka förordningen har
avseende. I båda fallen bör Island upptagas näst efter Finland.»
Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över de sålunda angivna
ändringsförslagen måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål
inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen.
Ur protokollet:
H. Steffenson.
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami.
Oi käft. (Nr 77.)
4
50
Kungl. Majlis proposition nr 77.
Bilaga.
Protokoll.
Sedan av delegerade för Danmark, Finland, Norge och Sverige förslag uppgjorts
till två konventioner mellan nämnda länder, den ena innehållande internationellt
privaträttsliga bestämmelser om äktenskap, adoption och förmynderskap,
och den andra angående indrivning av underhållsbidrag, har Islands
regering, i syfte att möjliggöra Islands anslutning till dessa konventioner, anmodat
Islands representant vid de förhandlingar, som pågå mellan nämnda
fem länder angående verkställighet av vissa domar, kommittered Krabbe, att
i samband med dessa förhandlingar lämna en redogörelse för den isländska
lagstiftningen i de ämnen, som beröras av nämnda konventioner, och har en
sådan redogörelse jämväl givits vid de förhandlingar, som ägt rum i Stockholm
den 28 april—9 maj 1930. Därvid har upplysts, att rättsförhållandena
angående äktenskap, förmynderskap och underhållsbidrag i Island äro reglerade
genom nyare lagstiftning — framförallt lag den 27 juni 1921 örn äktenskaps
ingående och upplösning, lag den 20 juni 1923 om äktenskaps rättsverkningar,
lag den 14 november 1917 örn myndighet samt lag den 27 juni 1921 örn
föräldrar och barn utom äktenskap — vilka lagar bygga på gemensamma
nordiska rättsprinciper. Någon lagstiftning örn adoption finnes icke, men den
administrativa praxis, som på detta område utbildat sig, vilar på samma grunder
som den danska adoptionslagstiftningen. Vidare har upplysts, att Danmarks
regering på förhand förklarat sig ej hava någon erinran att göra mot
Islands anslutning till konventionerna.
Undertecknad Krabbe ävensom övriga undertecknade, ombud för Danmark,
Finland, Norge och Sverige vid de förhandlingar, som lett till berörda konventionsförslag,
hava med hänsyn till den rättslikhet, som enligt det nyss sagda
finnes mellan lagstiftningen på förevarande områden i Island och de övriga
nordiska länderna, funnit hinder ej möta för Islands anslutning till konventionerna.
Denna anslutning torde ej föranleda andra ändringar i dessa än att
1) Island upptages i konventionernas ingresser;
2) *---; samt
3) **---språket.»
Då Islands anslutning till konventionerna således föranleder allenast obetydliga
jämkningar i dessa samt något uppskov av praktisk betydelse med konventionernas
undertecknande följaktligen ej behöver inträda, därest Islands
* Här beröres en fråga, som är avsedd, att regleras vid konventionens undertecknande, varom
underhandlingar för närvarande pågå. Frågan sedermera reglerad i slutprotokollet under punkt 2.
** Här beröres en fråga, som har avseende endast på konventionen angående indrivniDg av underhållsbidrag.
Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
51
anslutning kommer till stånd redan från början, få undertecknade förorda, att
en blivande framställning i detta syfte från Islands regering måtte vinna bifall
av de övriga regeringarna.
Stockholm den 9 maj 1930.
V. Bentson. Schröder. Aage Svendsen.
F. Grönvall. Jon. Krabbe. E. Alten.
Birger Ekeberg.
Erik Lind.
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj. ts lagråd den 28 augusti
1930.
Närvarande:
* justitieråden Stenberg,
Appelberg,
Tiselius,
regeringsrådet Söderwall.
Genom beslut den 29 november 1929 hade Kungl. Maj:t godkänt ett vid
statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för nämnda dag fogat
förslag till konvention mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge innehållande
internationellt privaträttsliga bestämmelser örn äktenskap, adoption
och förmynderskap.
Sedan härefter isländska regeringen gjort framställning om Islands anslutning
till konventionen, vilken icke ännu undertecknats, hade förslag framlagts
till de ändringar, som av Islands tillträde påkallades i konventionsförslaget
ävensom i ett med anledning av Sveriges anslutning till konventionen utarbetat
förslag till förordning örn vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap,
adoption och förmynderskap.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 30 maj 1930,
hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87
regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över nämnda ändringsförslag.
Detta ärende föredrogs nu inför lagrådet av ledamoten i lagberedningen, revisionssekreteraren
Erik Lind.
Lagrådet — som med hänsyn till den mellan Island och Sverige bestående
rättslikheten på ifrågavarande områden fann hinder icke böra möta mot Islands
anslutning till konventionen -—- lämnade de i remissen avsedda ändringsförslagen
utan anmärkning.
Remisshandlingarna skulle fogas vid detta protokoll.
Ur protokollet:
Ragnar Kihlgren.
Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
53
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 12 september 1930.
Närvarande:
Statsministern Ekman, statsråden Gärde, von Stockenström, Gyllenswärd,
Larsson, Holmbäck, Österberg.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Gårdö, anmäler, efter gemensam
beredning med tillförordnade chefen för utrikesdepartementet, lagrådets
den 28 augusti 1930 avgivna utlåtande i den till lagrådet den 30'' maj 1930
hänskjutna frågan örn Islands anslutning till den föreslagna konventionen
mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge innehållande internationellt
privaträttsliga bestämmelser örn äktenskap, adoption och förmynderskap.
Efter redogörelse för utlåtandet hemställer föredraganden, att Kungl.
Maj:t måtte dels medgiva, att Island ansluter sig till konventionen, dels godkänna
att i anledning härav den i statsrådsprotokollet berörda den 30 maj 1930
omförmälda ändringen vidtages i konventionsförslaget.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen.
Ur protokollet:
H. St ef enson.
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
Utdrag av protokollet över utrikesdepartement sär enden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 12 september 1930.
Närvarande:
Statsministern Ekman, statsråden Gärde, von Stockenström, Gyllenswärd,
Larsson, Holmbäck, Österberg.
Under erinran att Kungl. Maj :t förut denna dag på föredragning av chefen
för justitiedepartementet medgivit, att Island anslöte sig till den föreslagna
konventionen mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge innehållande internationellt
privaträttsliga bestämmelser örn äktenskap, adoption och förmynderskap,
ävensom godkänt att i anledning därav den ändring vidtoges i konventionsförslaget,
som är angiven i statsrådsprotokollet den 30 maj 1930, hemställer
tillförordnade departementschefen statsrådet Gyllenswärd, efter gemensam
beredning med förstbemälde departementschef, att Kungl. Maj:t måtte,
med ändring av sitt den 29 november 1929 i ärendet givna bemyndigande, bemyndiga
ministern för utrikes ärendena att på grundval av berörda förslag med
vederbörande ombud från dansk, finsk, isländsk och norsk sida — under förbehåll
örn ratifikation av Kungl. Maj :t med riksdagens samtycke — underteckna
en konvention i överensstämmelse med den text, vilken såsom bilaga fogats till
protokollet över utrikesdepartementsärenden den 29 november 1929, med iakttagande
dock av förenämnda ändring.
Till vad under ovanstående punkt hemställts, däruti övriga
statsrådsledamöter förena sig, behagar Hans Majit Konungen
lämna bifall.
Ur protokollet:
M. Hallenborg.
Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
55
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 6 februari 1931.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck,
Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anför chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Gärde:
»Enligt statsrådsprotokollet den 29 november 1929 har Kungl. Majit med
vissa ändringar godkänt ett av delegerade för Sverige, Danmark, Finland och
Norge avgivet förslag till konvention mellan nämnda länder innehallande internationellt
privaträttsliga bestämmelser örn äktenskap, adoption och förmynderskap.
Kungl. Majit har därefter den 12 september 1930 dels medgivit,
att Island anslöte sig till konventionen, dels godkänt, att i anledning därav
viss i statsrådsprotokollet den 30 maj 1930 omförmäld ändring vidtoges i konventionsförslaget.
Förslaget i det salunda ändrade skicket har godkänts jämväl
av de övriga ländernas regeringar och den 6 februari 1931 i Stockholm av
regeringarnas befullmäktigade ombud undertecknats att såsom konvention
gälla mellan nämnda länder. I samband därmed hava ombuden, i anslutning
till vad de delegerade förutsatt, i ett till konventionen fogat slutprotokoll,
vilket skall anses såsom en integrerande del av konventionen, avgivit förklaring,
att de fördragsslutande staterna äro ense därom, att konventionen icke
förpliktar myndighet i fördragsslutande stat att sammanviga personer,^ för
vilkas äktenskap enligt lagen i den staten på grund av släktskap eller svågerlag
möter hinder, som icke kan eftergivas j samt att den, som ej fyllt tjuguett
år men förvärvat myndighet enligt finsk lag genom att ingå äktenskap eller
enligt isländsk lag på grund av hemskillnad eller äktenskapets upplösning,
ej skall, ändå att han tager hemvist i annan fördragsslutande stat än Finland,
respektive Island, anses omyndig pa grund av alder.
Samtidigt med konventionens undertecknande har genom noteväxling mellan
Sverige och Danmark fastslagits, att Danmark förpliktar sig att ej meddela
där bosatta svenska medborgare dispens fran äktenskapshinder, som grundar
sig på rätt upp- och nedstigande svågerlag.
Såsom omförmälda statsrådsprotokoll den 29 november 1929 utvisar, skall
konventionen, innan ratifikation från Sveriges sida ifrågakommer, understå!-
56 Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
las riksdagens prövning. Detsamma bör gälla beträffande berörda slutprotokoll.
I samband med fragan örn inhämtande av riksdagens godkännande torde
jämväl böra komma under bedömande spörsmålet örn de lagstiftningsåtgärder,
vilka för Sveriges del påkallas av en ratifikation av konventionen. Jag tillåter
mig sålunda nu anmäla lagrådets den 2 oktober 1929 och den 28 augusti
1930 avgivna utlåtanden i vad rör följande den 23 augusti 1929 och den 30 maj
1930 till lagrådet remitterade förslag till
1) lag^ angående ändring i lagen den 8 juli 1904 örn vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap;
2) lag angående rätt för Konungen att meddela bestämmelser örn internationella
rättsförhållanden rörande äktenskaps rättsverkningar;
3) lag angående tillägg till lagen den 14 juni 1917 om adoption;
4) lag örn tillägg till § 84 växellagen; samt
5) förordning örn vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap,
adoption och förmynderskap.
De tre förstnämnda förslagen hava av lagrådet lämnats utan anmärkning.
Såsom en följd av det tillägg, som enligt statsrådsprotokollet den 29 november
1929 gjorts till artikel 17 i konventionsförslaget, har i överensstämmelse med
lagrådets hemställan förslaget örn tillägg till § 84 växellagen icke föranlett
någon åtgärd. De i nyssnämnda statsrådsprotokoll berörda ändringar, som i
anledning av vad lagrådet anmärkt mot konventionsförslaget vidtagits i detta,
torde, pa sätt härvid fogade bilaga utvisar, böra föranleda motsvarande ändringar
i förslaget till förordning örn vissa internationella rättsförhållanden rörande
äktenskap, adoption och förmynderskap, varjämte i förslagets ingress
bör införas Island såsom en av de stater, å vilka förordningen har avseende.
Till detta förslag, beträffande vilket riksdagens medverkan ej är erforderlig,
ber jag att framdeles få återkomma.»
Föredraganden hemställer därefter, att Kungl. Majit måtte genom proposition
dels äska riksdagens godkännande av ifrågavarande konvention med
slutprotokoll dels, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga
berörda av lagrådet utan erinran lämnade tre lagförslag.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gösta Tidelius.
Kungl. Majlis proposition nr 77.
57
Bilaga.
Förslag
till
Förordning om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap,
adoption och förmynderskap.
Kungl. Maj:t har, med stöd av bestämmelserna i 6 kap. 5 § lagen den 8
juli 1904 örn vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap,
lagen den---angående rätt för Konungen att meddela
bestämmelser örn internationella rättsförhållanden rörande äktenskaps rättsverkningar
samt 26—28 §§ lagen den 14 juni 1917 om adoption, funnit gott
förordna, att, såvitt angår förhållandet till Danmark, Finland, Island och
Norge, skola här i riket lända till efterrättelse följande bestämmelser, vilka ansluta
sig till en den 6 februari 1931 mellan Sverige och nämnda stater ingången
konvention innehållande internationellt privaträttsliga bestämmelser örn äktenskap,
adoption och förmynderskap:
I. Äktenskap.
1 §•
Vill medborgare i en av de fördragsslutande staterna träda i äktenskap inför
myndighet tillhörande någon av de övriga, skall hans rätt att ingå äktenskapet
prövas efter lagen i den staten, örn han sedan minst två år har hemvist
därstädes, men eljest enligt hemlandets lag. Äktenskap må dock ej i något
fall inför svensk myndighet slutas mellan dem, av vilka den ene varit gift med
den andres släkting i rätt upp- eller nedstigande led.
Skall hemlandets lag vinna tillämpning, må rätten att ingå äktenskapet styrkas
genom intyg av myndighet tillhörande hemlandet (äktenskapscertifikat).
2 §■
Med avseende å lysning och vigsel gäller lagen i den stat, vigselmyndigheten
tillhör.
3 §.
Rättsverkningarna av äktenskap mellan dem, som äro och vid äktenskapets
ingående voro medborgare i fördragsslutande stat, skola, såvitt angår makarnas
förmögenhetsförhållanden, bedömas enligt lagen i den av staterna, där makarna
vid äktenskapets ingående togo hemvist. Hava båda makarna sedermera
58
Kungl. Majlis proposition nr 77.
tagit hemvist i en annan av staterna, skall den statens lag i stället vinna tillämpning,
såvitt ej fråga är örn verkan av rättshandling, som tidigare blivit
företagen.
Makes behörighet att råda över fast egendom eller vad därmed är likställt
skall, örn egendomen är belägen i fördragsslutande stat, städse bedömas enligt
lagen i den staten.
4 §.
Äktenskapsförord mellan dem, som äro och vid äktenskapets ingående voro
medborgare i fördragsslutande stat samt då togo hemvist i sådan stat, skall i
avseende å formen anses giltigt i envar av de fördragsslutande staterna, ej
blott örn det tillkommit i enlighet med den lag, som jämlikt 3 § var tillämplig
å makarnas förmögenhetsförhållanden, utan jämväl örn det uppfyller formföreskrifterna
i stat, där kontrahenterna eller en av dem var medborgare.
Förord, som enligt första stycket skall anses till formen giltigt, ehuru
det ej upprättats och lagföljts på sätt i giftermålsbalken är sagt, må ej här
i riket åberopas emot tredje man, innan det blivit till rätten ingivet enligt vad
där stadgas. År förordet slutet mellan trolovade, och varder det till rätten ingivet,
i stad inom en månad och å landet senast å det ting, som infaller näst
efter en månad, sedan äktenskapet ingicks, må det emot tredje man åberopas
jämväl i avseende å tiden före dess ingivande till rätten.
5 §.
Ansökan örn boskillnad mellan makar, som avses i 4 §, upptages i den stat,
där makarna hava hemvist. Hava de hemvist i skilda stater, upptages ansökan
i den stat, där den, mot vilken ansökningen är riktad, har hemvist, eller,
örn denna stat är Finland, i den stat, vars lag enligt 3 § är tilllämplig å makarnas
förmögenhetsförhållanden.
6 §.
Vad i 3—5 §§ stadgas skall ej hava avseende å äktenskap, vars rättsverkningar
enligt lagen i någon av de stater, om vilka fråga är, skola bedömas efter
äldre äktenskapslagstiftning.
7 §•
Yrkande örn hemskillnad eller äktenskapsskillnad mellan medborgare i fördragsslutande
stat upptages i den stat, där båda makarna hava hemvist eller
där de senast haft hemvist samtidigt och endera alltjämt är bosatt.
Kan yrkandet ej enligt första stycket upptagas i någon av staterna eller
skulle yrkande örn hemskillnad eller äktenskapsskillnad efter hemskillnad mellan
makar, som ej äro finska medborgare, enligt första stycket upptagas i Finland,
må yrkandet väckas i stat, där endera maken är medborgare.
Yrkande örn äktenskapsskillnad på grund av hemskillnad må städse väckas
i stat, där båda makarna äro medborgare.
Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
59
8 §•
I samband med yrkande örn hemskillnad eller äktenskapsskillnad må jämväl
av samma eller annan myndighet prövas frågor örn tillfälligt hävande av sammanlevnaden,
bodelning, skadestånd, underhållsskyldighet samt vårdnad örn
barn.
Yrkande, som senare väckes angående underhållsskyldighet eller vårdnad örn
barn, upptages i stat, där den, mot vilken talan riktas, har hemvist, även örn
yrkandet avser ändring av beslut, som meddelats i annan stat. Kan enligt
lagen i stat, där hemskillnad eller äktenskapsskillnad meddelats, underhållsbidrag
till hemskild eller frånskild make ej vidare utdömas eller höjas utöver
förut bestämt belopp, må yrkande örn sådant bidrag eller höjning därav ej upptagas
i någon av de övriga staterna.
9 §.
Vid prövning av frågor, som avses i 7 och 8 §§, användes i varje stat där
gällande lag. Frågor örn bodelning och skadestånd skola dock städse avgöras
efter den lag, som enligt 3 § är tillämplig å makarnas förmögenhetsförhållanden.
Finsk medborgare må ej bliva hemskild i stat, där han ej har hemvist
sedan minst två år.
Hemskillnad, som vunnits i en av staterna, medför i de övriga samma rätt
att erhålla äktenskapsskillnad, som örn den vunnits i den staten.
10 §.
Beträffande återgång av äktenskap mellan dem, som äro och vid äktenskapets
ingående voro medborgare i fördragsslutande stat, skall vad i 7—9 §§ är
stadgat äga motsvarande tillämpning. Frågan huruvida orsak till återgång
är för handen bedömes dock enligt den lag, som var bestämmande för kärandens
eller, örn talan föres mot båda makarna, för enderas rätt att ingå äktenskapet.
II. Adoption.
11 §•
Vill medborgare i fördragsslutande stat, som har hemvist i sådan stat, adoptera
någon, som har medborgarskap i en av staterna, skall ansökningen göras i
den stat, där adoptanten har hemvist.
12 §.
Vid prövning av ansökningen tillämpas i varje stat där gällande lag. Är den,
som skall adopteras, under aderton år och har han hemvist i hemlandet, må
ansökningen dock ej bifallas i annan stat, utan att vederbörande bamavårdsmyndighet
i hemlandet haft tillfälle att avgiva yttrande.
60
Kungl. Uaj:ts proposition nr 77.
13 §.
Ansökan om hävande av adoptivförhållande mellan medborgare i fördragsslutande
stater skall, om adoptionen ägt rum i sådan stat, upptagas i den stat,
där adoptanten har hemvist, eller, örn han ej har hemvist i fördragsslutande
stat, där adoptivbarnets hemvist är.
.Vid prövning av ansökningen tillämpas i varje stat där gällande lag.
lil. Förmynderskap.
14 §.
Förmynderskap för underårig medborgare i en av de fördragsslutande staterna,
vilken har hemvist i en av de övriga, anordnas i sistnämnda stat, såframt
ej förmynderskap redan i annan fördragsslutande stat utövas av lagbestämd
eller särskilt förordnad förmyndare.
Vad nu är sagt skall äga motsvarande tillämpning å omyndighetsförklaring
och förmynderskap för omyndigförklarad.
15 §.
Tillfälligt förmynderskap kan anordnas och andra tillfälliga åtgärder vidtagas
i envar av staterna.
16 §.
Vid prövning av frågor, som avses i 14 och 15 §§, tillämpas i varje stat där
gällande lag.
17 §.
Omyndighetens verkan i förmögenhetsrättsligt hänseende och förmyndarens
behörighet bedömas enligt lagen i den stat, där förmynderskapet utövas.
Vad nu är sagt skall ej hava avseende å rätt att ingå förbindelse enligt
växel eller check.
18 §.
Förmynderskap kan efter behandling mellan vederbörande statsdepartement
överflyttas till annan stat, om den omyndige tagit hemvist därstädes eller överflyttning
av annan grund finnes lämplig.
19 §.
Fråga om hävande av omyndighetsförklaring, som meddelats i fördragsslutande
stat, skall, om den omyndigförklarade är medborgare i sådan stat, prövas
i den stat, där förmynderskapet är anordnat.
Vid prövningen tillämpas i varje stat där gällande lag.
Kungl. May.ts proposition nr 77.
61
20 §.
Varder medborgare i fördragsslutande stat omyndigförklarad i annan sådan
stat eller häves omyndighetsförklaring i annan stat än hemlandet, skall
underrättelse ofördröjligen översändas till vederbörande statsdepartement därstädes.
21 §.
Vad i 17, 19 och 20 §§ är stadgat angående omyndighetsförklaring skall
äga motsvarande tillämpning, då danskt lavvsergemaal anordnats för medborgare
i fördragsslutande stat, vilken har hemvist i Danmark och för vilken förmynderskap
ej redan är anordnat i annan fördragsslutande stat.
Den, som står under lavvsergemaal i Danmark, må utan hinder därav omyndigförklaras
i annan stat, där han tagit hemvist.
IV. Allmän bestämmelse.
22 §.
Lagakraftvunnen dom eller administrativ myndighets beslut, som i en av staterna
meddelats jämlikt 5, 7, 8, 10, 11, 13, 14, 15, 19 eller 21 §, skall gälla
i övriga stater utan särskild stadfästelse och utan prövning av avgörandets
riktighet eller av dess förutsättningar med hänsyn till hemvist eller medborgarskap
i den ena eller andra av de fördragsslutande staterna.
Denna förordning skall träda i kraft den . . .
Doktrin (2)
- Lennart Pålsson, Underhållsfrågor och internationell privaträtt, SvJT 1993 s. 613, på s. 615 · Fritt tillgänglig
- Michael Bogdan, Ordre public och tvingande rättsregler i Haagkonventionerna om internationell privat- och processrätt, SvJT 1993 s. 308 · Fritt tillgänglig
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.
Hänvisas hit från
4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1931:77 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av en mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge den 6 februari 19 s. 1 i texten
- 1LU 1931:16 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av en mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge den 6 februari 1931 avslutad ko s. 1 i texten
Doktrin (2)
2 kopplingar.
- SvJT 1993 s. 308 Michael Bogdan, Ordre public och tvingande rättsregler i Haagkonventionerna om internationell privat- och processrätt s. 308 i texten
- SvJT 1993 s. 613 Lennart Pålsson, Underhållsfrågor och internationell privaträtt s. 615 i texten