Sök i Ratio Lex

Angående godkännande av en mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge den 6 februari 1931 avslutad konvention innehållande internationellt privaträttsliga bestämmelser om äktenskap, adoption och förmynderskap, m. m

61 sidor, varav 56 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 56 av 61 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1931:77, Angående godkännande av en mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge den 6 februari 1931 avslutad konvention innehållande internationellt privaträttsliga bestämmelser om äktenskap, adoption och förmynderskap, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

1

Nr 77.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande

av en mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och

Norge den 6 februari 1931 avslutad konvention innehållande

internationellt privaträttsliga bestämmelser

om äktenskap, adoption och förmynderskap, m. m.;

given Stockholms slott den 6 februari 1931.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll samt

med överlämnande av en mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge

den 6 februari 1931 avslutad konvention innehållande internationellt privaträttsliga

bestämmelser örn äktenskap, adoption och förmynderskap med tillhörande

slutprotokoll vill Kungl. Maj :t härmed dels äska riksdagens godkännande

av samma konvention med slutprotokoll dels, jämlikt § 87 regeringsformen,

föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

lag angående ändring i lagen den 8 juli 1904’ örn vissa internationella rättsförhållanden

rörande äktenskap och förmynderskap;

lag angående rätt för Konungen att meddela bestämmelser örn internationella

rättsförhållanden rörande äktenskaps rättsverkningar; samt

lag angående tillägg till lagen den 14 juni 1917 örn adoption.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

N. Gärde.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 64 haft. (Nr 77.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

Konvention.

Hans Majestät Kongen

af Danmark og Island,

Republiken Finlands resident,

Hans Majestset

Kongen af Norge og Hans

Majestset Kongen af Sverige,

hvilke er kommet

overens örn at afslutte en

Konvention niellera Danmark,

Finland, Island,

Norge og Sverige, indeboldende

internationalprivatretlige

Bestemmelser

örn iEgteskab, Adoption

og Vsergemaal, bar udnsevnt

til deres befuldmsegtigede:
Hans

Majestset Kongen

af Danmark og Island:

Hr Erik Julius Christian

Scavenius, Hans Majestsets

overordentlige Gesandt

og befuldmsegtigede

Minister i Stockholm;

Republiken Finlands

Prsesident:

Republikens overordentlige

Gesandt og befuldmsegtigede

Minister

i Stockholm, Rafael Waldemar

Erich;

Hans Majestset Kongen

af Norge:

Sin overordentlige Gesandt

og befuldmsegtigede

Minister i Stockholm, Johan

Herman Wollebsek;

Hans Majestset Kongen

af Sverige:

Sopimus.

Suomen Tasavallan

Presidentti, Hänen Majesteettinsa

Tanskan ja Islannin

Kuningas, Hänen

Majesteettinsa Norjan

Kuningas ja Hänen Majesteettinsa

Ruotsin Kuningas,

päätettyään tehdä

Suomen, Tanskan, Isl annni,

Norjan ja Ruotsin

kesken sopimuksen, joka

sisältää avioliittoa, lapseksiottamista

ja holhousta

koskevia kansainvälisyksityisoikeudellisia

määräyksiä, ovat määränneet

valtuutetuikseen:

Suomen Tasavallan

Presidentti:

Tasavallan erikoislähettilään

ja täysivaltaisen

ministerin Tukholmassa

Rafael Waldemar Erichin;

Hänen Majesteettinsa

Tanskan ja Islannin Kuningas:
Tukholmassa

olevan

erikoislähettiläänsä ja

täysivaltaisen ministerinsä

Erik Julius Christian

Scaveniuksen;

Hänen Majesteettinsa

Norjan Kuningas:

Tukholmassa olevan

erikoislähettiläänsä ja

täysivaltaisen ministerinsä

Johan Herman Wollebsekin;
Hänen

Majesteettinsa

Ruotsin Kuningas:

Konvention.

Republiken Finlands

President, Hans Majestät

Konungen av Danmark

och Island, Hans Majestät

Konungen av Norge och

Hans Majestät Konungen

av Sverige, vilka överenskommit

att sluta en konvention

mellan Finland,

Danmark, Island, Norge

och Sverige, innehållande

internationellt privaträttsliga

bestämmelser örn

äktenskap, adoption och

förmynderskap, hava till

sina fullmäktige utsett:

Republiken Finlands

President:

Republikens Envoyé

extraordinaire och Ministre

plénipotentiaire i

Stockholm, Rafael Waldemar

Erich;

Hans Majestät Konungen

av Danmark och Island:
Sin

Envoyé extraordinaire

och Ministre plénipotentiaire

i Stockholm,

Erik Julius Christian Scavenius;
Hans

Majestät Konungen

av Norge:

Sin Envoyé extraordinaire

och Ministre plénipotentiaire

i Stockholm,

Johan Herman Wollebsek;
Hans

Majestät Konungen

av Sverige:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 77.

3

Konvensjon.

Hans Majestet Norges

Ronge, Hans Majestet

Kongen av Danmark og

Island, Republiken Finnlands

President og Hans

Majestet Kongen av Sverige,

som er kommet overens

örn å avslutte en konvensjon

mellen! Norge,

Danmark, Finnland, Island

og Sverige, inneholdende

internas jonal-privatrettslige

bestemmelser I

örn ekteskap, adopsjon og

vergemål, har til sine befullmektigede

opnevnt:

Hans Majestet Norges

Ronge:

Sin overordentlige sendemann

og befullmektige- I

de minister i Stockholm

Johan Herman Wollebsek;

Konvention.

Hans Majestät Konungen

av Sverige, Hans Majestät

Konungen av Danmark

och Island, Republiken

Finlands President

och Hans Majestät Konungen

av Norge, vilka

överenskommit att sluta

en konvention mellan Sverige,

Danmark, Finland,

Island och Norge innehållande

internationellt

privaträttsliga bestämmelser

örn äktenskap,

adoption och förmynderskap,

hava till sina fullmäktige

utsett:

Hans Majestät Konungen

av Sverige:

_ Sin Minister för Utrikes

Ärendena, Hans Excellens

Friherre Fredrik Ramel;
-

Samningur.

Hans håtign konungur

Islands og Danmerkur,

Forseti lyöveldisins

Finnlands, Hans håtign

konungur Norrga og

Hans båtign konungur

Svijjjööar, sem hata oröiö

åsåttir um ad gera sändning

milli Islands, Danmerkur,

Finnlands, Noregs

og Svihjööar, er hafi

aö geyma alpjööleg einkamålarjettar-åkvseöi

um

hjuskap, fettleiöingu og

lögråöamensku, hata utnefnt

sem umboösmenn

sina:

Hans håtign konungur

Islands og Danmerkur:

Sendiherra sinn i

Stokkhölmi, Erik Julius

Christian Scavenius;

Forseti lyöveldisins

Finnlands:

Sendiherra lyöveldisins

x Stokkhölmi, Rafael

Waldemar Erich;

Hans håtign konungur

Noregs:

Sendiherra sinn i

Stokkhölmi, Johan Herman

Wollebtek;

Hans håtign konungur

Svijxjööar:

Hans Majestet Kongen |

av Danmark og Island:

Sin overordentlige sen- !

demann og befullmekti gede

minister i Stockholm

Erik Julius Christian Scavenius;
Republikken

Finnlands

President:

Republikkens overordentlige

sendemann og

befullmektigede minister

i Stockholm Rafael Waldemar

Erich;

Hans Majestet Kongen ■

av Sverige:

Hans Majestät Konungen

av Danmark och Island:
Sin

Envoyé extraordinaire

och Ministre plénipotentiaire

i Stockholm,

Erik Julius Christian Scavenius;
Republiken

Finlands

President:

Republikens Envoyé

extraordinaire och Ministre

plénipotentiaire i

Stockholm, Rafael Waldemar

Erich;

Hans Majestät Konungen

av Norge:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

Sill Udenrigsminister,

Hans Excellence Friherre

Fredrik Kamel;

hvilke, behörigt befuldmsegtigede,

er kommet

overens örn folgende Artikler:
-

I. iEgteskab.

Artikel 1.

Vil en Statsborger i en

af de kontraherende Stater

indgaa Hägteskab for

en af de andre Staters

Myndigheder, skal hans

Ret til at indgaa iEgteskabet

bedommes efter

Loven i denne Stat, saafremt

han i de sidste to

Aar har vseret og fremdeles

er bosat der, men j

ellers efter Loven i den |

Stat, hvor han har Statsborgerret.

Skal Statsborgerlandets

Lov anvendes, kan Retten

til at indgaa iEgteskabet

godtgores ved Bevidnelse

ira denne Stats Myndigheder

(Aigteskabsattest).

Artikel 2.

Örn Lysning og Vielse

gselder Loven i den Stat,

for hvis Myndighed iEgteskabet

indgaas.

Artikel 3.

Retsvirkningerne af

yEgteskab mellem Personer,

som er og ved

iEgteskabets Indgaaelse

var Statsborgere i de kontraherende

Stater, skal,

forsaavidt angaar i5Egte
-

Ulkoasiainministerinsä,

Hänen Ylhäisyytensä

Vapaaherra Fredrik Ramelin;
jotka,

siihen asianmukaisesti

valtuutettuina,

ovat sopineet seuraavista

artikloista:

I. Avioliitto.

1 ar tikla.

Jos jonkin sopimusvaltion

kansalainen tahtoo

mennä avioliittoon toisen

sopimusvaltion viranomaisen

edessä, on hänen

oikeutensa mennä aiottuun

avioliittoon tutkittava

tämän valtion lain mukaan,

jos hänellä viimeisten

kalldén vuoden ajan

on siellä ollut ja edelleen

on kotipaikka, mutta

munten kotimaan lain

mukaan.

Jos kotimaan lakia on

sovellettava, voidaan oikeus

mennä aiottuun avioliittoon

selvittää esittämällä

siitä kotimaan viranomaisen

todistus.

2 artekla.

Kuuluttamisen ja vihkimisen

suhteen on voimassa

sen valtion laki,

johon vihkimisviranomainen

kuuluu.

3 artikla.

Millom puolisot ovat ja

avioliittoa päätettäessä

olivat jonkin sopimusvaltion

kansalaisia, määräytyvät

avioliiton oikeudelliset

vaikutukset, mitä

tulee puolisoiden varalli
-

_ Sin Minister för Utrikes

Ärendena,. Hans Excellens

Friherre Fredrik Ramel;
vilka,

därtill behörigen

befullmäktigade, överenskommit

örn följande artiklar:
-

I. Äktenskap.

Artikel 1.

Vill medborgare i en av

de fördragsslutande staterna

träda i äktenskap

inför myndighet tillhörande

någon av de övriga,

skall hans rätt att ingå

äktenskapet prövas efter

lagen i den staten, örn han

sedan minst två år har

hemvist därstädes, men

eljest enligt hemlandets

lag.

Skall hemlandets lag

vinna tillämpning, må rätten

att ingå äktenskapet

styrkas genom intyg av

myndighet tillhörande

hemlandet.

Artikel 2.

Med avseende å lysning

och vigsel gäller lagen i

den stat, vigselmyndigheten

tillhör.

Artikel 3.

Rättsverkningarna av

äktenskap mellan dem,

som äro och vid äktenskapets

ingående voro

medborgare i fördragsslutande

stat, skola, såvitt

angår makarnas för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

5

Utanrikisråöherrasinn, j

hans hågötgi Fredrik Ramel,

friherra;

sem, med gildu umboöi,

hata komiö sjer

saman um eftirfarandi

greinar:

I. Hjuskapnr.

1. grein.

Nu sehlar rikisborgari

einhvers samningsrikisins

aö låta vigja sig hjå

yfirvöldum einhvers hins

rikisins, og ber Jå aö •

dsema um heimild hans

til hjönavigslu eftir lög- j

um {»ess rikis, svo framarlega

sem hann hefir j

veriö biisettur {»ar siöustu

tvö årin og er enn, I

en ella eftir lögum Jess j

lands, sem hann er rikisborgari

i.

Nu ber aö fara eftir

lögum ri kisborgara-landsins,

og er Jå hsegt aö j

sanna beimildina til

hjönavigslu meö vottoröi

frå yfirvöldum {»essa j

lands (hjuskaparvottoröi). ;

2. grein.

Fara ber eftir logarn

Jess lands, jaar sem hjöna- j

vigslan fer fram, lim lysingu

og vigslu.

3. grein.

Lögfylgjur hjiiskapar

milli hjöna, sem eril og

vora viö bjönavigsluna

rikisborgarar i einhverju

samningslandinu, skulu,

um fjårmål hjönanna,

damast samkvsemt lög
-

Sin Utenriksminister,

Hans Excellense Friherre

Fredrik Ramel;

hvilke, behörig befull- |

mektigede, er kommet

overens örn folgende artikler:
-

T. Ekteskap.

Artikkel 1.

Yil en statsborger i en

av de kontraherende stater

inngå ekteskap for en

av de andre staters myndigheter,

skal hans rett til j

å inngå ekteskapet proves

efter loven i denne stat, ;

såfremt han i de siste to

år har v sert og fremdeles

er bosatt der, men ellers

efter loven i den stat hvor

han har statsborgerrett. j

Skal statsborgerlandets 1

lov anvendes, kan retten

til å inngå ekteskapet

godtgjores ved bevidnelse

fra denne stats myndigheter

(ekteskapsattest).

Artikkel 2.

Örn lysning og vigsel

gj elder loven i den stat

för hvis myndighet ekteskapet

inngås.

Artikkel 3.

Rettsvirkningene av ekteskap

mellem personer i

som er og ved inngåelsen j

av ekteskapet var statsborgere

i de kontraherende

stater, skal i henseende J

til ektefellenes formues- !

Sin Envoyé extraordinär

och Ministre plénipotentiaire

i Stockholm,

Johan Herman Wollebsek;
vilka,

därtill behörigen

befullmäktigade, överenskommit

örn följande artiklar:
-

I. Äktenskap.

Artikel 1.

Vill medborgare i en av

de fördragsslutande staterna

träda i äktenskap

inför myndighet tillhörande

någon av de övriga,

skall hans rätt att ingå

äktenskapet prövas efter

lagen i den staten, örn

han sedan minst två år

har hemvist därstädes,

men eljest enligt hemlandets

lag.

Skall hemlandets lag

vinna tillämpning, må

rätten att ingå äktenskapet

styrkas genom intyg

av myndighet tillhörande

hemlandet (äktenskapscertifikat).

Artikel 2.

Med avseende å lysning

och vigsel gäller lagen i

den stat, vigselmyndigheten

tillhör.

Artikel 3.

Rättsverkningarna av

äktenskap mellan dem,

som äro och vid äktenskapets

ingående voro medborgare

i fördragsslutande

stat, skola, såvitt angår

makarnas förmögenhets
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

fsellernes Formueforhold,

bedommes efter Loven i

den af Staterne, hvor

yEgtefsellerne ved /Egteskabets

Indgaaelse bosatte

sig. Har begge yEgtefseller

senere bosat sig i en

anden af Staterne, skal

denne Stats Lov i Stedet

hertor findé Anvendelse,

forsaavidt der ikke er

Tale om Virkning af en

Pelshandel, som tidligere

er indgaaet.

En iEgtefselles Befojelse

til at raade över fast

Ej endora eller över Rettighed,

som dermed er

ligestillet, skal, hvis Ejendommen

er beliggende i en

af Staterne, altid bedommes

efter Loven i denne

Stat.

Artikel 4.

En iEgtepagt mellem

Personer, som er og ved

.Egteskabets Indgaaelse

var Statsborgere i de kontraherende

Stater, og som

da bosatte sig i en af Staterne,

skal i Hänseende til

Formen anses for gyldig i

enhver af de kontraherende

Stater, ikke blot

naar den Lov, som efter

Artikel 3 var bestemmende

för dEgtefaellernes Formueforhold,

er iagttaget,

men ogsaa naar iEgtepagten

opfylder Formforskrifterne

i den Stat, hvor

Parterne eller en af dem

havde Statsborgerret.

Hver af Staterne kan

gore en HSgtepagts Gyldighed

overfor Tredie- j

mand betinget af, at den |

er tinglyst eller anmeldt

til Retten overensstemmende

med der gseldende

Lov.

suussuhteisiin, sen sopimusvaltion

lain mukaan,

johon he avioliittoon mennessään

asettuivat asumaan.

Jos molemmat

puolisot sittemmin ovat

asettuneet asumaan johonkin

toiseen sopimusvaltioon,

on täman valtion

lakia sovellettava,

mikali ei ole kysymys sitä

ennen tehdyn oikeustoimen

vaikutuksista.

Puolison oikeus vallita

kiinteää tai siihen verrattavaa

omaisuutta, joka

on jossakin sopimusvaltiossa,

määräytyy aina

sen valtion lain mukaan.

4 ar tikla.

Sellaisten puolisoiden

välinen avioehtosopimus,

jotka ovat ja avioliittoon

mennessään olivat jonkin

sopimusvaltion kansalaisia

sekä silloin asettuivat

asumaan johonkin näistä

valtioista, on, mita muotoon

tulee, katsottava pate

väksi jokaisessa sopimusvaltiossa,

paitsi millom

se on tehty sen lain

mukaisesti, jota 3 artiklan

mukaan oli sovellettava

puolisoiden varallisuussuhteisiin,

myöskin jos se

täyttää sen valtion muotomääräykset,

jonka kansalaisia

sopimuskumppanit

olivat tai toinen helsta

oli.

J okainen sopimusvaltio

voi määrätä avioehtosopimuksen

pätevyyden

kolmatta henkilöä vastaan

riippuvaksi siitä, etta

sopimus laillistetaan sen

lain mukaisesti.

mögenhetsförhållanden,

bedömas enligt lagen i den

av staterna, där makarna

vid äktenskapets ingående

togo hemvist. Hava båda

makarna sedermera tagit

hemvist i en annan av staterna,

skall den statens

lag i stället vinna tillämpning,

såvitt ej fråga är örn

verkan av rättshandling,

som tidigare blivit företagen.

Makes behörighet att

råda över fast egendom

eller vad därmed är likställt

skall, örn egendomen

är belägen i fördragsslutande

stat, städse bedömas

enligt lagen i den

staten.

Artikel 4.

Äktenskapsförord mellan

dem, som äro och vid

äktenskapets ingående voro

medborgare i fördragsslutande

stat samt då togo

hemvist i sådan stat,

skall i avseende å formen

anses giltigt i envar av de

fördragsslutande staterna,

ej blott örn det tillkommit

i enlighet med den lag,

som jämlikt artikel 3 var

tillämplig å makarnas förmögenhetsförhållanden,

utan jämväl örn det uppfyller

formföreskrifterna i

stat, där kontrahenterna

eller en av dem var medborgare.

Envar av staterna kan

göra äktenskapsförords

giltighet emot tredje man

beroende av att förordet

lagföljes enligt dess lag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr

7

um fiess lands, er hjönin

töku heimilisfang i

viö hjönavigsluna. Ef

björlin hafa sidar tekiö

heimilisfang i einhverju

hinna rikjanna, skal altur

å möti farid elfir

fress lands lögum, svo

framarlega seni ekki er

um ad rmda afleidingar

rjettargernings, sem fyr

hefir verld stofnad til.

Heimild annars hjöna

til fress ad råda yfir fasteign

eda rjetti, sem sama

gildir um, ber, sje fasteignin

i einhverju rikjanna,

astid ad daima eftir

lögum fiessa lands.

4. grein.

Kaupmåli milli hjöna,

sem eril og voru viö stennun

hjiiskaparins rikisborgarar

i samningsrikjunum

og fia töku heimilisfang

i einhverju

rikjanna, skal, ad Jivi er

formhliö hans snertir,

talinn gildur i sjerhverju

samningslandanna, ekki

adeina fiegar fylgt hetir

veriö lögum freina, sem

samkvaemt <5. grein giltu

um fjårmål hjönanna,

heldur einnig fiegar

kaupmålinn fullnsegir

formsfyrirmmlum fiess

rikis, sem hjönin eda

annad fieirra atti rikisborgararjett

i.

Sjerhvert rikjanna getur

sett flad skilyröi tyrir

gildi kaupmåla gagnvart

findja manni,, ad

hann hail veriö fiinglystur

eda tilkyntur tyrir

rjetti samkvmmt fiar

gildandi lögum.

forhold bedommes efter

loven i den av statene

hvor ektefellene ved inngåelsen

av ekteskapet bosatte

sig. Har begge ektefeller

senere bosatt sig i en

annen av statene, skal

denne stats lov i steden

komme til anvendelse, for

så vidt der ikke handles

örn virkningen av en renhandel

som tidligere er

foretatt.

En ektefelles adgang til

å råde över fast eiendom

eller över retlighet som er

likestillet dermed, skal,

når eiendommen ligger i

en av statene, alltid bedommes

efter loven i denne

stat.

Artikkel 4.

En ektepakt mellem

personer som er og ved i

ekteskapets inngåelse var

statsborgere i de kontra- i

herende stater, og som da J

bosatte sig i en av statene,

skal i kenseende til formen

anses for gyldig i enhver

av de kontraherende stater,

ikke bäre når den lov

som efter artikkel 3 var

bestemmende for ektefellenes

formuesforhold, er

iakttatt, men også når

ektepakten opfyller formforskriftene

i den stat

hvor partene eller en av

dem hadde statsborgerrett.

Enhver av statene kan

g jure en ektepakts virkning

overfor tredjemann

avhengig av at den er

tinglyst eller anmeldt til

retten overensstemmende

med der gjeldende lov.

förhållanden, bedömas

enligt lagen i den av staterna,

där makarna vid

äktenskapets ingående togo

hemvist. Hava båda

makarna sedermera tagit

hemvist i en annan av

staterna, skall den statens

lag i stället vinna tilllämpning,

såvitt ej fråga

är örn verkan av rättshandling,

som tidigare blivit

företagen.

Makes behörighet att

råda över fast egendom

eller vad därmed är likställt

skall, örn egendomen

är belägen i fördragsslutande

stat, städse bedömas

enligt lagen i den staten.

Artikel 4.

Äktenskapsförord mellan

dem, som äro och vid

äktenskapets ingående voro

medborgare i fördragsslutande

stat samt då togo

hemvist i sådan stat, skall

i avseende å formen anses

giltigt i envar av de fördragsslutande

staterna, ej

blott örn det tillkommit

i enlighet med den lag,

som jämlikt artikel 3 var

tillämplig å makarnas förmögenhetsförhållanden,

utan jämväl örn det uppfyller

formföreskrifterna i

stat, där kontrahenterna

eller en av dem var medborgare.

Envar av staterna kan

: göra äktenskapsförords

giltighet emot tredje man

beroende av att förordet

lagföljes enligt dess lag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:t-s proposition nr 77.

Artikel 5.

Bogsering om Bosondring

mellem saadanne JEgtefseller,

som omhandles

i Artikel 4, afgores i den

Stat, hvor begge JEgtefseller

er bosat. Er de bosat

i forskinge Stater, afgores

Begseringen i den

Stat, hvor den Aigtefaelle,

mod hvem Kravet er rettet,

har Bopsel, eller hvis

han er bosat i Finland,

i den Stat, hvis Lov efter

Artikel 3 er bestemmende

för Aigtefaellernes Formueforhold.

Artikel 6.

Artiklerne 3—5 angnar

ikke /Egteskaber,

hvis Retsvirkninger efter

Loven i nogen af de paagaeldende

Stater skal bedommes

efter den seldre

iEgteskabslovgi viling.

Artikel 7.

Sporgsmaal örn Separation

eller Skilsmisse

mellem Statsborgere i de

kontraherende Stater afgores

i den Stat, hvor begge

iEgtefseller er bosat,

eller hvor de senest har

vaeret bosat samtidig og

en af dem fremdeles er

bosat.

Kan Sagen ikke efter

förste Stykke afgores i nogen

af Staterne, eller skul- |

de Afgorelse örn Separation,

eller Skilsmisse paa

Grundlag af Separation,

mellem AJgtefseller, som

ikke er finske Statsborgere,

efter förste Stykke :

5 artikla.

Hakemus pesäeron

myöntämisestä puolisoille,

joita tarkoitetaan 4

artiklassa, otetaan tutkittavaksi

siinä valtiossa,

jossa puolisoilla on kotipaikka.

Jos puolisoilla on

kotipaikka eri valtioissa,

otetaan hakemus tutkittavaksi

siinä valtiossa,

jossa silla, johon hakemus

on kohdistettu, on kotipaikka

tai, jos tärna valtio

on Suomi, siinä valtiossa,

jonka lakia 3 artiklan

mukaan on sovellettava

puolisoiden varallisuussuhteisiin.

6 artikla.

3—5 artikla eivät koske

avioliittoja, joiden oikeudelliset

vaikutukset jonkin

kysymyksessäolevan

valtion larn mukaan määräytyvät

aikaisemman

avioliittolainsäädännön

mukaan.

7 artikla.

Yaatimus asumus- tai

avioeron myöntämisestä

sopimusvaltioiden kansalaisille

otetaan tutkittavaksi

siinä valtiossa, jossa

kumpaisellakin puolisolla

on kotipaikka tai jossa

hedla viimeksi on samaan

aikaan ollut kotipaikka ja

jossa törnen heistä edelleen

asuu.

Jos vaatimusta ei ensimäisen

momentin mukaan

voida ottaa tutkittavaksi

missään sopimusvaltiossa

tai jos vaatimus asumuseron

tai siihen perustuvan

avioeron myöntämisestä

puolisoille, jotka eivät ole

Suomen kansalaisia, olisi

Artikel 5.

Ansökan örn boskillnad

mellan makar, som avses i

artikel 4, upptages i den

stat, där makarna hava

hemvist. Hava de hemvist

i skilda stater, upptages

ansökan i den stat,

där den, mot vilken ansökningen

är riktad, har

hemvist, eller, örn denna

stat är Finland, i den stat,

vars lag enligt artikel 3 är

tillämplig å makarnas förmögenhetsförhållanden.

Artikel 6.

Artiklarna 3—5 hava

ej avseende å äktenskap,

vars rättsverkningar enligt

lagen i någon av de

stater, om vilka fråga är,

skola bedömas efter äldre

äktenskapslagstiftning.

Artikel 7.

Yrkande örn hemskillnad

eller äktenskapsskillnad

mellan medborgare

i fördragsslutande stat

upptages i den stat, där

båda makarna hava hemvist

eller där de senast

haft hemvist samtidigt

och endera alltjämt är bosatt.

Kan yrkandet ej enligt

första stycket upptagas i

någon av staterna eller

skulle yrkande örn hemskillnad

eller äktenskapsskillnad

efter hemskillnad

mellan makar, som ej äro

finska medborgare, enligt

första stycket upptagas i

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

5. grein.

Beiöni um buskifti milli

hjöna, sem svo er åstatt

nm sem segir i 4. grein,

åkvaröast i j>vi riki, |>ar

sem hvorutveggja hjon

anna eiga busetu. Ef jjau

elga heimilisfang bvort

i slou riki, åkvaröast

beiönin i jm riki, sem

oaö hjöna, er krafan er å

lend ur gerd, å buse tu i,

eda, sje j>aö busett i Finnlandi,

i jivi riki, Jar sem

lögin, sem samkvtemt 3.

grein å aö fara eftir um

fjårmål bjönanna, eru i

gildi.

Artikkel 5.

Krav örn ophevelse av

formuesfellesskapet mellom

ektefeller som nevnt

i artikkel 4, avgjores i den

stat, hvor begge ektefeller

er bosatt. Bor de i forskjellige

stater, treffes avgjorelsen

i den stat, hvor

den mot hvem kravet er

rettet, har bopel, eller

hvis han er bosatt i Finnland,

i den stat hvis lov

efter artikkel 3 er bestemmende

for ektefellenes formuesforhold.

6. grein.

Åkvseöi 3. og 5. greinar

gilda ekki um hjuskap,

jiar sem lögfylgjurnar

samkvsemt lögum

einhvers hinna hlutaöeigandi

rikja eiga aö

damast eftir hinum eldri

hjuskaparlögum.

7. grein.

Krata um skilnaö aö

boröi og sang eöa fullan

lögskilnaö hjöna, sem

eru rikisborgararisamningsrikjunum,

åkvaröast

i jivi riki, sem bseöi

hjönanna eiga heimilisfang

i, eöa jiau hata seinast

ått busetu i samtimis

og annaö jieirra å

ennjiå heimilisfang i.

Nu er ekki samkvrernt

fyrstu målsgrein haegt

aö åkvarÖa um måliö

i neinu rikjanna, eöa

åkvöröun um skilnaö aö

boröi og sang eöa um

lögskilnaö eftir skilnaö

aö boröi og smng milli

hjöna, sem ekki eru finsk
-

Artikkel 6.

Artiklene 3—5 angår

ikke ekteskaper hvis

rettsvirkninger efter loven

i nogen av de pågjeldende

stater skal bedommes efter

den eldre ekteskapslovgivning.

Artikkel 7.

Krav örn separasjon eller

skilsmisse mellen!

statsborgere i de kontraherende

stater avgjores i

den stat hvor begge ektefeller

er bosatt, eller hvor

de senest har hatt bopel

samtidig og en av dem

fremdeles er bosatt.

Kan kravet ikke efter

förste ledd avgjores i nogen

av statene, eller skulle

avgjorelse örn separasjon

eller skilsmisse efter

separasjon mellem ektefeller

som ikke er finske

statsborgere, efter förste

ledd treffes i Finnland,

Artikel 5.

Ansökan örn boskillnad

mellan makar, som avses i

artikel 4, upptages i den

stat, där makarna hava

hemvist. Hava de hemvist

i skilda stater, upptages

ansökan i den stat,

där den, mot vilken ansökningen

är riktad, har

hemvist, eller, örn denna

stat är Finland, i den stat,

vars lag enligt artikel 3 är

tillämplig å makarnas förmögenhetsförhållanden.

Artikel 6.

Artiklarna 3—5 hava

ej avseende å äktenskap,

vars rättsverkningar enligt

lagen i någon av de

stater, örn vilka fråga är,

skola bedömas efter äldre

äktenskapslagstiftning.

Artikel 7.

Yrkande örn hemskillnad

eller äktenskapsskiUnad

mellan medborgare i

f ördragsslutande stat upptages

i den stat, där båda

makarna hava hemvist

eller där de senast haft

hemvist samtidigt och endera

alltjämt är bosatt.

Kan yrkandet ej enligt

första stycket upptagas i

någon av staterna eller

skulle yrkande örn hemskillnad

eller äktenskapsskillnad

efter hemskillnad

mellan makar, som ej äro

finska medborgare, enligt

första stycket upptagas i

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Majlis proposition nr

trseffes i Finland, kan

Afgorelsen trseffes i en

Stat, Ilvor en af jEgtefsellerne

Lar Statsborgerret.

Skilsmisse paa Grundlag

af Separation kan altid

meddeles i en Stat,

hvor begge HSgtefseller

bär Statsborgerret.

Artikel 8.

I Förbindelse nied Krav

om Separation eller Skilsmisse

kan der af samme

eller anden Myndighed

ogsaa trseffes Afgorelse

örn midlertidig Ophsevelse

af Samlivet, Deling af

Formuen, Skadeserstatning,

Underholdspligt og

Forseldremyndighed.

Sporgsmaal om Underholdspligt

og Forseldremyndighed,

som rejses senere,

afgores i den Stat,

hvor den iEgtef selle, mod

hvem Kravet er rettet, er

bosat; dette gselder ogsaa

med Hänsyn til ändring

af Beslutning, som er truffet

i en anden af Staterne.

Er Loven i den Stat, hvor

der er truffet en Afgorelse

örn Separation eller Skilsmisse,

til Hinder för senere

Fastssettelse eller Forhoj - else af Underholdsbidrag

til en frasepareret eller

fraskilt AEgtefselle, kan

Afgorelse heroin heller

ikke trseffes i de andre

Stater.

Artikel 9.

Ved de i Artiklerne 7

og 8 nsevnte Afgorelser an
-

ensimäisen momentin mukaan

otettava tutkittavaksi

Suomessa, voidaan

vaatimus tehdä sellaisessa

valtiossa, jonka kansalainen

jompikumpi puolisoista

on.

Asumuseroon perustuva

avioerovaatimus voidaan

aina tehdä sellaisessa

valtiossa, jonka kansalaisia

molemmat puolisot

ovat.

8 ar tikla.

Asumus- tai avioerovaatimuksen

yhteydessä

voi myöskin sama tai

muu viranomainen tutkia

yhteiselämän väliaikaista

lopettamista, ositusta, vahingonkorvausta,

elatusvelvollisuutta

ja lasten

huoltoa koskevia kysymyksiä.

Vaatimus, joka myöhemmin

tehdään elatusvelvollisuudesta

tai lasten

huollosta, otetaan tutkittavaksi

sima valtiossa,

jossa silla, johon kanne

kohdistetaan, on kotipaikka,

siinäkin tapauksessa

etta se tarkoittaa toisessa

sopimusvaltiossa annetun

päätöksen muuttamista.

Jos sen valtion lain mukaan,

jossa asumus- tai

avioero on myönnetty,

elatusapua ei enää voida

eronsaaneelle puolisolle

tuomita tai korottaa yli

aikaisemmin vahvistetun

määrän, älköön tällaista

elatusapua tai sen korottamista

koskevaa vaatimusta

otettako tutkitta

vaksi muussa sopimusvaltiossa.

9 artikla.

Tutkittaessa 7 ja 8 artiklassa

mainittuja kysy
-

l i .

Finland, må yrkandet

väckas i stat, där endera

maken är medborgare.

Yrkande om äktenskapsskillnad

på grund av

hemskillnad må städse

väckas i stat, där båda

makarna äro medborgare.

Artikel 8.

I samband med yrkande

örn hemskillnad eller

äktenskapsskillnad må

jämväl av samma eller

annan myndighet prövas

frågor örn tillfälligt hävande

av sammanlevnaden,

avvittring, skadestånd,

underhållsskyldighet

samt vårdnad örn barn.

Yrkande, som senare

väckes angående underhållsskyldighet

eller vårdnad

örn barn, upptages i

stat, där den, mot vilken

talan riktas, har hemvist,

även örn yrkandet avser''

ändring av beslut, som

meddelats i annan stat.

Kan enligt lagen i stat,

där hemskillnad eller äktenskapsskillnad

meddelats,

underhållsbidrag till

hemskild eller frånskild

make ej vidare utdömas

eller höjas utöver förut bestämt

belopp, må yrkande

om sådant bidrag eller

höjning därav ej upptagas

i någon av de övriga staterna.

Artikel 9.

Vid prövning av frågor,

som avses i artiklarna 7

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

11

ir rikisborgarar, hpföi

samkvaemt fyrstu målsgrein

ått aö ske i Finnlandi,

og må Jå gera ut

um måliö x Jvi riki, sem

annad hjönanna å rikisborgararjett

i.

Lögskilnaö eftir skilnad

ad bordi og steng må

åvalt veita i riki, sem

bsedi hjönanna eiga rikisborgararjett

i.

8. grein.

t sambandi vid kröfu

um skilnad ad bordi og

steng eda lögskilnad getur

sama eda annad yfirvald

einnig tekid åkvördun

um brädabirgdaslit

å sambudinni, skiftingu

eignanna, skadabtetur,

medlagsskyldu og foreldravald.

Ågreiningi, er sidar

verdur um medlagsskyldu

og foreldravald, skal

rådid til lykta i Jvi riki,

Jar sem Jaö hjöna er busett,

er krafan er å hendur

gerd; Jetta gildir

einnig um breytingu å

xirskurdi, er gerdur liehr

vend i einhverju hinna

rikjanna. Sje lögin i

Jvi riki, Jar sem veittur

behr verld skilnadur ad

bordi og steng eda lögskilnadur,

Jvi til fyrirstödu,

ad åkvedid eje eda

htekkad medlag til fråskilins

maka, verdur slik

åkvördun ekki heldur

tekin i neinu hinna rikjanna.

kan avgj Grelsen treffes i

en stat hvor en av ektefellene

har statsborgerrett.

Skilsmisse på grunnlag

av separasjon kan i ethvert

tilfelle meddeles i

den stat hvor begge ektefeller

har statsborgerrett. \

Artikkel 8.

I förbindelse med krav

örn separasjon eller skilsmisse

kan der, av samme

eller annen myndighet,

også tref fes avgjorelse örn

midlertidig ophevelse av

samlivet, deling av formuen,

skadeserstatning,

underholdsplikt og örn- 1

sorgen for harna.

Senere avg jeremer örn

underholdsplikt eller örnsorgen

for harna treffes

i den stat hvor den ektefelle

mot hvem kravet

reises, er bosatt, også når

der handles örn endring

av en beslutning som er

truffet i en annen av staten.

Er loven i den stat

hvor der er truffet en avgjörelse

örn separasjon eller

skilsmisse, til hinder

for senere fastsettelse eller

forhoielse av underholdsbidrag

til en separert eller

fraskilt ektefelle, kan

avgj ©reise herom heller

ikke treffes i de andre

stater.

9. grein.

Artikkel 9.

I sjerhverju rikinu ber

ad fara eftir Jar gildandi

Ved de avgj ©reiser som

omhandles i artiklene 7

Finland, må yrkandet

väckas i stat, där endera

maken är medborgare.

Yrkande örn äktenskapsskillnad

på grund av

hemskillnad må städse

väckas i stat, där båda

makarna äro medborgare.

Artikel 8.

I samband med yrkande

örn hemskillnad eller

äktenskapsskillnad må

jämväl av samma eller

annan myndighet prövas

frågor örn tillfälligt hävande

av sammanlevnaden,

bodelning, skadestånd,

underhållsskyldighet

samt vårdnad örn barn.

Yrkande, som senare

väckes angående underhållsskyldighet

eller vårdnad

örn barn, upptages i

stat, där den, mot vilken

talan riktas, har hemvist,

även örn yrkandet avser

ändring av beslut, som

meddelats i annan stat.

Kan enligt lagen i stat,

där hemskillnad eller äktenskapsskillnad

meddelats,

underhållsbidrag till

hemskild eller frånskild

make ej vidare utdömas

eller höjas utöver förut bestämt

belopp, må yrkande

örn sådant bidrag eller

höjning därav ej upptagas

i någon av de övriga staterna.

Artikel 9.

Vid prövning av frågor,

som avses i artiklarna 7

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 77.

vendes i liver Stat den

der gseldende Lov. Afgorelse

om Deling af Formuen

og om Skadeserstatning

traeffes dog altid efter

den Lov, som ifolge

Artikel 3 er bestemmende

for iEgtefsellernes Formueforhold.

Separation

kan ikke meddeles finsk

Statsborger, medmindre

lian er og i de sidste to

Aar har vaeret bosat i den

Stat, Ilvor Separation anges.

Separation, som er opnaaet

i en af Staterne, giver

i de andre Stater samme

Ret til Skilsmisse som

en der meddelt Separation.

Artikel 10.

II. Adoption.

Artikel 11.

Vil en Statsborger i en

af de kontraherende Sta
-

myksiä noudatetaan jokaisessa

valtiossa sielia

voimassa ole vaa lakia.

Ositnsta ja vahingonkorvausta

koskevat asiat on

kuitenkin aina ratkaistava

sen larn mukaan, jota

3 artiklan mukaan on sovellettava

puolisoiden varallisuussuhteisiin.

Suomen

kansalaiselle älköön

myönnettäkö asumuseroa

valtiossa, jossa hänellä ei

ole viimeisten kalldén

vuoden ajan ollut ja edelleen

ole kotipaikkaa.

Asumusero, joka on

saatu jossakin sopimusvaltiossa,

tuottaa toisessa

sopimusvaltiossa saman

oikeuden avioeroon kuin

sima valtiossa myönnetty

asumusero.

10 artikla.

II. Lapseksiottaminen.

11 artikla.

Jos jonkin sopimusvaltion

kansalainen, jolia on

och 8, användes i varje

stat där gällande lag. Frågor

örn avvittring och

skadestånd skola dock

städse avgöras efter den

lag, som enligt artikel 3

är tillämplig å makarnas

förmögenhetsförhållanden.

Finsk medborgare

må ej bliva hemskild i

stat, där han ej har hemvist

sedan minst två år.

Hemskillnad, som vunnits

i en av staterna, medför

i de övriga samma rätt

att erhålla äktenskapsskillnad,

som örn den vunnits

i den staten.

Artikel 10.

Beträffande återgång

av äktenskap mellan dem,

som äro och vid äktenskapets

ingående voro medborgare

i fördragsslutande

stat, skall vad i artiklarna

7—9 är stadgat äga motsvarande

tillämpning.

Frågan huruvida orsak

till återgång är för handen

bedömes dock enligt den

lag, som var bestämmande

för kärandens eller, om

talan föres mot båda makarna,

för enderas rätt att

ingå äktenskapet.

II. Adoption.

Artikel 11.

Vill medborgare i fördragsslutande

stat, som

Med Hensyn til Afgorelsen

af Sager örn Omstodelse

af iEgteskab melkin

Personer, som er og

ved iEgteskabets Indgaaelse

var Statsborgere i de

kontraherende Stater, tinder

Bestemmelserne i Artiklerne

7—9 tilsvarende

Anvendelse. Betingelserne

for Omstodelse skal dog

bedommes efter den Lov,

som var bestemmende for

Sagsogerens Ret til at

indgaa iEgteskabet, eller

hvis Sagen rej ses mod

begge iEgtefseller, efter en

af de Love, som var bestemmende

for deres Ret

til at indgaa iEgteskabet.

Sellaisten henkilöiden

välisen avioliiton peruutumiseen,

jotka ovat ja

avioliittoa päätettäessä

olivat jonkin sopimusvaltion

kansalaisia, on vastaavasti

sovellettava mita

7—9 artiklassa on määrätty.

Kysymys siitä, onko

peruutumisperuste olemassa,

on kuitenkin ratkaistava

sen lain mukaisesti,

jonka mukaan kantajan

tai, jos kanne kohdistetaan

molempiin puolisoihin,

jommankumman

oikeus mennö kysymyksessäolevaan

avioliittoon

määräytyi.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

og 8, anvendes i liver stat

den der gjeldende lov.

Avgjorelser om deling av

formuen og om skadeserstatning

skal dog i ethvert

tilfelle treffes efter den lov

som holge artikkel 3 er

bestemmende for ektefellenes

formuesforhold.

Separasjon kan ikke meddeles

finsk statsborger,

medmindre han er og i de

siste to år har vasrt bosatt

i den stat hvor separasjon

sokes.

Separasjon som er opnådd

i en av statene, gir i

de andre stater samme

rett til skilsmisse som en

der meddelt separasjon.

och 8, användes i varje

stat där gällande lag.

Frågor örn bodelning och

skadestånd skola dock

städse avgöras efter den

lag, som enligt artikel 3

är tillämplig å makarnas

förmögenhetsförhållanden.

Finsk medborgare

må ej bliva hemskild i

stat, där han ej har hemvist

sedan minst två år.

Hemskillnad, som vunnits

i en av staterna, medför

i de övriga samma rätt

att erhålla äktenskapsskillnad,

som om den vunnits

i den staten.

lögum um åkvaröanir

{iser, sem nefndar eru i

7. og 8. gr. Eignaskifti

og skaöabiBtur åkvaröast

fö åvalt eftir feim lögum,

sem samkvEemt 3.

grein gilda um fjårmål

hjönanna. Finskum rikisborgara

må ekki veita

skilnad aö boröi og Steng,

nema hann sje og hali

tvö siöustu arin vend

busettur i fvi riki, får

sem sött er um skilnad

ad bordi og sseng.

Skilnadur ad bordi og

sseng, sem fengist behr

i einu rikjanna, veitir i

hinum rikjunum sama

nett til lögskilnadar sem

skilnadur ad bordi og

sseng, er far heiir fengist.

10. grein.

Vid årlausn å malum

um ögildingu hjuskapar

milli hjöna, sem eru og

voru vid stofnun hjuskaparins

rikisborgarar i

samningslöndunum, gilda

åkvfedin f 7.—9. grein

å hlidstsedan hatt. Skilyrdin

tyrir ögildingu

skal fö meta eftir feim

lögum, sein heimild sack janda

til ad stofna hjuskapinn

för eftir, eda,

sje målid sött å hendur

beggja hjöna,eftir ödrumhvorum

feima laga, sem

heimild feima til aö

stofna hjuskapinn för

eftir.

II. Uttloiöing.

11. grein.

Nu setlar rikisborgari

eins samningsrikjanna,

Artikkel 10.

Med hensyn til saker

örn ugyldighet eller omstotelse

av et ekteskap

mellem personer som er

og ved inngåelsen av ekteskapet

var statsborgere

i de kontraherende stater,

får bestemmelsene i artiklene

7—9 tilsvarende anvendelse.

Vilkårene for

ugyldighet eller omstotelse

skal dog bedommes efter

den lov som var bestemmende

for saksokerens

rett til å inngå ekteskapet,

eller örn saken

reises mot begge ektefeller,

efter en av de lovér

som var bestemmende för

deres rett til å inngå ekteskapet.

II. Adopsjon.

Artikkel 11.

Yil en statsborger i en

av de kontraherende sta
-

Artikel 10.

Beträffande återgång

av äktenskap mellan dem,

som äro och vid äktenskapets

ingående voro medborgare

i fördragsslutande

stat, skall vad i artiklarna

7—9 är stadgat äga motsvarande

tillämpning.

Frågan huruvida orsak

till återgång är för handen

bedömes dock enligt

den lag, som var bestämmande

för kärandens eller,

örn talan föres mot båda

makarna, för enderas rätt

att ingå äktenskapet.

II. Adoption.

Artikel 11.

Vill medborgare i fördragsslutande

stat, som

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majlis proposition nr 77.

ter, som er bosat i en af

(lisse, adoptera en Person,

der har Statsborgerret i

en af Staterne, skal Tilladelsen

soges i den Stat,

hvor Adoptanten er bosat.

Artikel 12.

Ved Af gomben af Ansogningen

anvendes i hver

Stat den der gseldende

Lov. Er den, som skal

adopteras, under 18 Aar,

og er han bosat i den

Stat, hvor han har Stats- !

borgerret, maa Ansogning

dog ikke bevilges i en an- !

den Stat, forinden vedkommende

Bornetilsynsmyndighed

i Statsborgerlandet

har haft Adgang

til at ytre sig.

Artikel 13.

Sporgsmaal örn Ophsevelse

af Adoptivforhold, t

som bestaar mellem Statsborgere

i de kontraherende

Stater, og som er stiftet

i en af disse, afgores !

i den Stat, hvor Adoptan- i

ten er bosat, eller, hvis \

han ikke har Bopsel i no- |

gen af de kontraherende i

Stater, i den Stat, hvor

Adoptivbarnet er bosat. |

Ved Af gomben anvendes

i hver Stat den der

gaeldende Lov. III.

III. Yaergemnal.

Artikel 14.

Vaergemaal för mindreaarig

Statsborger i en af |

kotipaikka jossakin nälsta

valtioista, tahtoo ottaa

lapsekseen jonkun, jolia

on kansalaisoikeus jossakin

sopimusvaltiossa, on

hakemus tehtävä sima

valtiossa, jossa lapseksiottajan

kotipaikka on.

12 artikla.

Tutkittaessa hakemusta

sovelletaan jokaisessa

valtiossa sielia voimassa

olevaa lakia. Millom se,

jonka hakija tahtoo ottaa

lapsekseen, ei ole täyttänyt

kahdeksaatoista vuotta

ja hänellä on kotipaikka

kotimaassaan, älköön

hakemukseen kuitenkaan

myönnvttäkö toisessa valtiossa,

ellei asianomaisella

kotimaan lastenhuoltoviranomaisella

ole ollut tilaisuutta

antaa siitä lausuntoa.

13 artikla.

Hakemus sopimusvaltioiden

kansalaisten vallsén

ottolapsisuhteen purkamisesta

on, jos lapseksiottaminen

on tapahtunut

jossakin sopimusvaltiossa,

otettava tutkittavaksi

siinä valtiossa, jossa

lapseksiottajalla on kotipaikka

tai, ellei hänellä

ole kotipaikkaa missään

sopimusvaltiossa, jossa ottolapsen

kotipaikka on.

Hakemusta tutkittaessa

sovelletaan jokaisessa

valtiossa siellä voimassa

olevaa lakia.

III. Holhous.

14 artikla.

Alaikäiselle sopimusvaltion

kansalaiselle, jolia

har hemvist i sådan stat,

adoptera någon, som har

medborgarskap i en av

staterna, skall ansökningen

göras i den stat, där

adoptanten har hemvist.

Artikel 12.

Vid prövning av ansökningen

tillämpas i varje

stat där gällande lag. Ar

den, som skall adopteras,

under aderton år och har

han hemvist i hemlandet,

må ansökningen dock ej

bifallas i annan stat, utan

att vederbörande barnavårdsmyndighet

i hemlandet

haft tillfälle att avgiva

yttrande.

Artikel 13.

Ansökan örn hävande

av adoptivförhållande

mellan medborgare i fördragsslutande

stater skall,

örn adoptionen ägt rum i

sådan stat, upptagas i den

stat, där adoptanten har

hemvist, eller, örn han ej

har hemvist i fördragsslutande

stat, där adoptivbarnets

hemvist är.

Vid prövning av ansökningen

tillämpas i varje

stat där gällande lag.

III. Förmynderskap.

Artikel 14.

Förmynderskap för

minderårig medborgare

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

15

sein å heimilisfang i emu I

Jeirra, aö mttleiöa einhvern,

sem å rikisborgararjett

i einhverju rikjanna,

og ber Jå aö leita

leyfis til Jess i Jvi riki,

sem settleiöandi å heimilisfang

i.

12. grein.

Viö urskuröun å belöning

ber i hverju rikjanna

aö fara elfir Jar

gil daneli lögum. Ef sa,

sem aettleiöa å, er undir

18 åra aö aldri, og sje

hann busettur i b vi riki,

sem hann å rikisborgararjett

i, må Jo ekki veita

leytiö i ööru laki åöur en

hlutaöeigandi ytirvald,

sein harna umsjönin heyrir

undir i Jvi landi Jar

sem hann er rikisborgari,

hetir haft tsekifaeritil Jess

aö låta i ljös ålit sitt.

13. grein.

Beiöni um ögildingu

aettleiöingar, sem rikisborgarar

i samningsrikjunum

eru aöiljar aö og

stofnaö hefir vedö til i

einhverju Jeirra, ber aö

utkijå i Jvi riki, sem settleiöandinn

å heimilisfang

i, eöa, sje hann ekki busettur

i neinu samningsrikjanna,

i Jvi riki, sem

cettleiddur å heimilisfang

i.

Jegar slikt skal utkijå,

ber i hverju rikinu

aö fara elfir Jar gildandi

lögum.

lil. Lögråöamenska.

14. grein.

Lögråöamenska fyrir

ölögråöa rikisborgara

ter, som er bosatt i en av

dem, adoptere nogen som

har statsborgerrett i en

av statene, skal tillåtelsen

enkes i den stat hvor adoptanten

er bosatt.

Artikkel 12.

Ved avgj orelsen av ansökningen

anvendes i hver

stat den der gjeldende lov.

Har den som skal adopteres,

ikke fylt 18 år, og

er han bosatt i den stat

hvor han har statsborgerrett,

må ansökningen dog

ikke innvilges i en annen

stat, uten at vedkommende

barnetilsynsmyndighet

i statsborgerlandet har

hatt adgang til å uttale

sig.

Vergemål för mindreårig

statsborger i en av de

har hemvist i sådan stat,

adoptera någon, som har

medborgarskap i en av

staterna, skall ansökningen

göras i den stat, där

adoptanten har hemvist.

Artikel 12.

Vid prövning av ansökningen

tillämpas i varje

stat där gällande lag. Ar

den, som skall adopteras,

under aderton år och har

han hemvist i hemlandet,

må ansökningen dock ej

bifallas i annan stat, utan

att vederbörande barnavårdsmyndighet

i hemlandet

haft tillfälle att

avgiva yttrande.

Förmynderskap för underårig

medborgare i en

Artikkel 13.

Spörsmål örn ophevelse

av et adoptivforhold, som

består mellen! statsborgere

i de kontraherende

stater, og som er stiftet i

en av disse, avgj ores i den

stat hvor adoptanten er

bosatt, eller hvis han ikke

har bopel i nogen av de

kontraherende stater, i

den stat hvor den adopterte

er bosatt.

Ved avgjorelsen anvendes

i hver stat den der

gjeldende lov.

lil. Vergemål.

Artikkel 14.

Artikel 13.

Ansökan örn hävande

av adop ti vförhållande

mellan medborgare i fördragsslutande

stater skall,

örn adoptionen ägt rum i

sådan stat, upptagas i den

stat, där adoptanten har

hemvist, eller, örn han ej

har hemvist i fördragsslutande

stat, där adoptivbarnets

hemvist är.

Vid prövning av ansökningen

tillämpas i varje

stat där gällande lag.

III. Förmynderskap.

Artikel 14.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majlis proposition nr 77.

de kontraherende Stater,

som er bosat i en af de

andre, hörer under Myndighederne

i sidstnsevnte

Stat, medmindre Vsergemaal

allerede udoves i en

af de andre Stater ved

fodt eller beskikket Varge
Det

samme gulder örn

Umyndiggorelse og Vaergemaal

for en umyndiggjort.

Artikel 15.

Midlertidig Varge kan

beskikkes, og andre midlertidige

Foranstaltninger

kan träffes i enhver af

Staterne.

Artikel 16.

Artikel 17.

Örn Umyndighedens

Virkninger i formueretlig

Henseende og örn Vargens

Bef oj elser galder Loven

i den Stat, Ilvor Vargemaalet

udoves.

Denne Bestemmelse

galder ikke Evnen til at

indgaa Veksel- eller

Checkforpligtelser.

Artikel 18.

Et Vargemaal kan efter

Förhandling mellem

vedkommende Ministerier

on kotipaikka jossakin

toisessa sopimusvaltiossa,

järjestetään holhous viimeksimainitussa

valtiossa,

ellei hän jo ole toisessa

sopimusvaltiossa lakimääräisen

tai erityisesti

määrätyn holhoojan holhottavana.

Mita edellä on sanottu

on vastaavasti sovellettava

holhottavaksi julistamiseen

ja holhotta vaksi

julistetun holhoukseen.

15 ar tikla.

Tilapäinen holhous voidaan

järjestha ja muihin

tilapäisiin toimenpiteisiin

voidaan ryhtyä jokaisessa

sopimusvaltiossa.

16 artikla.

17 artikla.

Vajavaltaisuuden vaikutukset

varallisuusoikeudellisessa

suhteessa ja

holhoojan toimivalta määräytyvät

sen valtion lain

mukaan, jossa holhousta

hoidetaan.

Mitä edella on sanottu

ei koske (holhouksenalaisen)

oikeutta mennä vekseli-

tai shekkisitoumuksiin.

18 artikla.

Holhous voidaan asianomaisten

ministeriöiden

siitä neuvoteltua siirtää

en av de fördragsslutande

staterna, vilken har hemvist

i en av de övriga, anordnas

i sistnämnda stat,

såframt ej förmynderskap

redan i annan fördragsslutande

stat utövas av

lagbestämd eller särskilt

förordnad förmyndare.

Vad nu är sagt skall äga

motsvarande tillämpning

å omyndighetsförklaring

och förmynderskap för

omyndigförklarad.

Artikel 15.

Tillfälligt förmynderskap

kan anordnas och

andra tillfälliga åtgärder

vidtagas i envar av staterna.

Artikel 16.

Vid prövning av frågor,

som avses i artiklarna 14

och 15, tillämpas i varje

stat där gällande lag.

Artikel 17.

Omyndighetens verkan

i förmögenhetsrättsligt

hänseende och förmyndarens

behörighet bedömas

enligt lagen i den stat, där

förmynderskapet utövas.

Vad nu är sagt skall ej

hava avseende å rätt att

ingå förbindelse enligt

växel eller check.

Artikel 18.

Förmynderskap kan efter

förhandling mellan vederbörande

ministerier

De Afgorelser, som omhandles

i Artiklerne 14 og

15, trseffes i hver Stat efter

der gseldende Lov.

Tutkittaessa kysymyksiä,

joita tarkoitetaan 14

ja 15 artiklassa, sovelletaan

jokaisessa valtiossa

sielia voimassa olevaa lakia.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

17

einhvers samningsrikjanna,

sein er busettur

i einhverju hinna Tioanna,

heyrir undir yfirvöldin

i siöarnefndu riki,

nema lögråöamenskan sje

tegar framkvEemd i einverju

hinna rikjanna af

fseddum eda skipuöum

lögråöamanni.

Sama gildir um sviftingu

lögrseöis og lögråoamensku

fyrir Jann,

sem sviftur behr veriö

lögrseöi.

15. grein.

Lögråöamenn må skipa

til bråöabirgöa og

aörar bråöabirgöarråöstafanir

må gera i sjerhverjn

rikinu.

16. grein.

Med målefni Jau, sem

um nedir i 14. og 15.

grein, ber i hverju landi

ad fara eftir Jar gildandi

lögum.

kontraherende stater, som

er bosatt i en av de andre,

hörer under myndigheter

i denne stat, medmindre

vergemål allerede utoves

i en av de andre stater ved

lovbestemt eller opnevnt

verge.

Det samme gj elder om

umyndiggjorelse og vergemål

for en umyndiggjort.

Artikkel 15.

Midlertidig verge kan

opnevnes og andre midlertidige

forfoiningcr treffes

i enhver av statene.

Artikkel 16.

De avgjorelser som omhandles

i artiklene 14 og

15, treffes i hver stat efter

der gjeldende lov.

av de fördragsslutande

staterna, vilken har hemvist

i en av de övriga,

anordnas i sistnämnda

stat, såframt ej förmynderskap

redan i annan

fördragsslutande stat utövas

av lagbestämd eller

särskilt förordnad förmyndare.

Vad nu är sagt skall

äga motsvarande tillämpning

å omyndighetsförklaring

och förmynderskap

för omyndigförklarad.

Artikel 15.

Tillfälligt förmynderskap

kan anordnas och

andra tillfälliga åtgärder

vidtagas i envar av staterna.

Artikel 16.

Vid prövning av frågor,

som avses i artiklarna 14

och 15, tillämpas i varje

stat där gällande lag.

17. grein.

Um afleiöingarnar i

fjårhagslegum efnum af

sviftingu lögrmöis og um

heimildir lögråöamannsins

gilda lögin i riki

Jvi, sem lögråöamenskan

er framkvcfimd i.

J>etta åkvmöi gildir

ekki um haefileikann til

aö bindast skyldnm eftir

vixli eda tjekka.

Artikkel 17.

Rettsvirkningene av

umyndigheten i f orarne - rettslig henseende og vergens

rådighet bedora nies

efter loven i den stat hvor

vergemålet utoves.

Denne bestemmelse gj elder

ikke evnen til å inngå

förpliktelser efter veksel

eller check.

Artikel 17.

Omyndighetens verkan

i förmögenhetsrättsligt

hänseende och förmyndarens

behörighet bedömas

enligt lagen i den stat,

där förmynderskapet utövas.

Vad nu är sagt skall ej

hava avseende å rätt att

ingå förbindelse enligt

växel eller check.

18. grein.

Samkvmmt samkomulagi

milli hlutaöeigandi

råöuneyta må flytja lög
-

Artikkel 18.

Et vergemål kan efter

förhandling mellen! vedkommende

departementer

Artikel 18.

Förmynderskap kan ef

ter förhandling mellan ve

derbörande statsdeparte

Bihang till riksdagens protokoll ISSI. 1 sami. 6k käft. (Nr 77.)

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

overf0res til en af de andre

Stater, saafremt den

umyndige har bosat sig

der, eller det af andre

Grunde findes hensigtsmsessigt.

Artikel 19.

*

Sporgsmaal om Ophsevelse

af Umyndiggorelse,

som er besluttet i en af de

kontraherende Stater,

skal, hvis den umyndiggjorte

er Statsborger i en

af disse, afgores i den

Stat, hvor Vsergemaalet

udoves.

Ved Afgorelsen anvendes

i hver Stat den der

gseldende Lov.

Artikel 20.

Bliver en Statsborger i

en af de kontraherende

Stater umyndiggjort i en

af de andre, eller bliver

Umyndiggorelsen ophsevet,

skal der uden Ophold

sendes Meddelelse til vedkommende

Ministerium i

den Stat, hvor han har

Statsborgerret.

Artikel 21.

Bestemmelserne i Artiklerne

17, 19 og 20 tinder

tilsvarende Anvendelse,

naar en Statsborger i

en af de kontraherende

Stater, der er bosat i Danmark

og ikke allerede er

umyndiggjort i en af Statens,

ssettes under Lavvsergemaal

i Danmark.

Dette Vsergemaal er ikke

til Hinder for Umyn
-

toiseen valtioon, jos vajavaltainen

on asettunut

sinne asumaan tai siirtäminen

muusta syystä havaitaan

soveliaaksi.

19 artikla.

Kysymys jossakin sopimusvaltiossa

tapahtuneen

holhottavaksij ulistamise n

peruuttamisesta on, jos

holhottavaksi julistettu on

jonkin sopimusvaltion

kansalainen, tutkittava

sima valtiossa, jossa holhous

on järjestetty.

Tällaista asiaa tutkittaessa

sovelletaan jokaisessa

valtiossa sielia voimassa

olevaa lakia.

20 artikla.

Jos jonkin sopimusvaltion

kansalainen julistetaan

holhottavaksi toisessa

sopimusvaltiossa tai

jos holhottavaksij ulistaminen

peruutetaan muussa

valtiossa kuin hänen

kotimaassaan, on siitä viivytyksettä

lähetettävä ilmoitus

viimeksimainitun

maan asianomaiselle ministeriölle.

21 artikla.

Mitä 17, 19 ja 20 artiklassa

on määrätty holhottavaksi

julistamisesta on

vastaavasti sovellettava,

kun sellaiselle sopimusvaltion

kansalaiselle, jolia on

kotipaikka länskassa ja

jolle ei ole järjestetty holhousta

muussa sopimusvaltiossa,

on määrätty

avustaja (Lawaerge) Tanskan

laili mukaan.

Se, jolle on määrätty

tällåsen avustaja, voi
-

överflyttas till annan stat,

örn den omyndige tagit

hemvist därstädes eller

överflyttning av annan

grund finnes lämplig.

Artikel 19.

Fråga örn hävande av

omyndighetsförklaring,

som meddelats i fördragsslutande

stat, skall, örn

den omyndigförklarade är

medborgare i sådan stat,

prövas i den stat, där förmynderskapet

är anordnat.

Vid prövningen tillämpas

i varje stat där gällande

lag.

Artikel 20.

Varder medborgare i

fördragsslutande stat

omyndigförklarad i annan

sådan stat eller häves

omyndighetsförklaring i

annan stat än hemlandet,

skall underrättelse ofördröjligen

översändas till

vederbörande ministerium

därstädes.

Artikel 21.

Vad i artiklarna 17, 19

och 20 är stadgat angående

omyndighetsförklaring

skall äga motsvarande tilllämpning,

då danskt kuratel

eller så kallat lavvaergemaal

anordnats för

medborgare i fördragsslutande

stat, vilken har

hemvist i Danmark och

för vilken förmynderskap

ej redan är anordnat i annan

fördragsslutande stat.

Den, som står under

kuratel i Danmark, må

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

19

råöamensku til einhvers J

hinna rikjanna, ef hinn

ölögråöa hefir busett sig

Jar, eda Jad af dörum j

åstseöum er taliö hag- I

kveemt.

19. grein.

Spurningin um afnåm

lögraeöissviftingar, sem

hefir vend åkvedin i einhverju

samningsrikinu, |

skal, sje så lögrsedissvifti I

rikisborgari i einhverju

Jeirra, urskurdud i Jvi

riki, sem lögrådamenskan

er framkvgemd i.

Vid urs kurö pennan

skal i hverju riki farid

elfir Jar gildandi lögum.

20. grein.

Nu ''er rikisborgari i

eimi samningsrikinu

sviftur lögrmdi i einhverju

hinu rikinu, eda

lögreedissvifting er afnumin,

og ber Jå ån tafar

senda tilkynningu um j

Jetta til hlutadeigandi

råduneytis i Jvi riki,

sem hann å rikisborgararjett

i.

överföres til en av de andre

stater, såfremt den

umyndige har bosatt sig J

der, eller såfremt det av

andre grunner finnes hensiktsmessig.

Artikkel 19.

Spörsmål örn ophevelse

av en umyndiggjorelse

som er besluttet i en av

de kontraherende stater, .

skal, når den umyndiggjorte

har statsborgerrett

i en av disse, avgjores i

den stat Ilvor vergemålet j

utoves.

Ved avgjorelsen amandes

i hver stat den der j

gjeldende lov.

Artikkel 20.

Blir en statsborger i en

av de kontraherende stater

umyndiggjort i en av

de andre, eller blir umyn- |

diggjorelsen ophevet, skal j

der uten ophold sendes

underretning til vedkommende

departement i den

stat hvor han har statsborgerrett.

21. grein.

AkvBeöunum i 17., 19.

og 20. grein skal beitt |

å hliöstmöan hått, Jegar

rikisborgari eins samningsrikjanna,

sem er busettur

i Danmörku og

ekki hefir Jegar vedö

sviftur lögrseöi i einhverju

rikinu, er settur

undh- tilsjön (Lavvmrgemaal)

i Danmörku.

t essi lögråöamenska er

i til fyrirstööu lög- |

Artikkel 21.

Bestemmelsene i artiklene

17, 19 og 20 får tilsvarende

anvendelse, når

! en statsborger i en av de

kontraherende stater, som

er bosatt i Danmark og

ikke alfrede er umyndiggjort

i en av statene, settes

under lagvergemål i

Danmark.

Dette vergemål er ikke

til hinder for umyndig
-

ment överflyttas till annan

stat, örn den omyndige

tagit hemvist därstädes

eller överflyttning av

annan grund finnes lämplig
Artikel

19.

Fråga om hävande av

omyndighetsförklaring,

som meddelats i fördragsslutande

stat, skall, örn

den omyndigförklarade är

medborgare i sådan stat,

prövas i den stat, där förmynderskapet

är anordnat.

Vid prövningen tillämpas

i varje stat där gällande

lag.

Artikel 20.

Varder medborgare i

fördragsslutande stat omyndigförklarad

i annan

sådan stat eller häves

omyndighetsförklaring i

annan stat än hemlandet,

skall underrättelse ofördröjligen

översändas till

vederbörande statsdepartement

därstädes.

Artikel 21.

Vad i artiklarna 17, 19

och 20 är stadgat angående

omyndighetsförklaring

skall äga motsvarande tillämpning,

då danskt lavvsergemaal

anordnats för

medborgare i fördragsslutande

stat, vilken har

hemvist i Danmark och

för vilken förmynderskap

ej redan är anordnat i an|

nan fördragsslutande stat.

Den, som står under

| lavvsergemaal i Danmark,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

digg0relse i en af de andre

Stater, hvor vedkommende

bosätter sig.

1Y. Almindelige Bestemmeker.

Artikel 22.

Administrative og retskraftige

judicielle Afgorelser,

som i en af Staterne er

udfserdiget i Overensstemmelse

med Artikleme 5, 7,

8, 10, 11, 13, 14, 15, 19

eller 21, skal bave Gyldigbed

i de andre Stater uden

sserlig Stadfsestelse og

uden Provelse af Afgorelsens

Rigtighed eller dens

Forudsaetninger med Hänsyn

til Bopsel eller Statsborgerret

i den ene eller

den anden af de kontraberende

Stater.

Artikel 23.

Denne Konvention skal

ratificeres, og Ratifikationerne

udveksles i

Stockholm, saasnart ske

kan.

Konventionen trader i

Kraft den 1’ Januar eller

den 1’ Juli, som folger efter

Udvekslingen af Ratifikationerne.

Enhver af Staterne kan

i Forbold til bver af de andre

opsige Konventionen

med en Frist af 6 Maaneder

til Opbor en 1’ Januar

eller en 1’ Juli.

daan sen estämättä julistaa

bolbottavaksi muussa

sopimusvaltiossa, johon

bän on asettunut asumaan.

IY. Yleisiä määrävksiä.

22 ar tikla.

Lainvoimainen tuomio

tai hallinnollisen viranomaisen

päätös, joka on

j ossaian sopimusvaltiossa

annettu 5, 7, 8, 10, 11,

13, 14, 15, 19 tai 21 artiklan

mukaisesti, on oleva

voimassa marissa sopimusvaltioissa

erityisettä vahvistuksetta

ja nälden viranomaisten

tutkimatta,

onko ratkaisu oikea tai

ovatko sen edellytykset

olemassa, mikali ratkaisu

perustuu silben, etta asianomaisella

benkilöllä on

katsottu olevan kotipaikka

tai kansalaisoikeus jossakin

sopimusvaltiossa.

23 artikla.

Tärna sopimus on ratifioitava

ja ratifioimiskirjat

vaibdettava Tukbolmassa

niin pian kurn

tärna voi tapabtua.

Sopimus tulee voimaan

ratifioimiskirjain vaihtamista

läbinnä seuraavan

tammi- tai beinäkuun 1

päivänä.

Jokainen sopimusvaltio

voi jokaisen murin sopimusvaltion

subteen sanoa

irti sopimuksen, joka silloin

lakkaa olemasta voimassa

sen tammi- tai beinäkuun

1 päivän alusta

lukien, joka läbinnä seuraa

kuuden kuukauden

kuluttua säta kun irtisanominen

tapabtui.

utan binder därav omyndigförklaras

i annan stat,

där ban tagit hemvist.

IY. Allmänna bestämmelser.

Artikel 22.

Lagakraftvunnen dom

eller administrativ myndighets

beslut, som i en av

staterna meddelats jämlikt

artiklarna 5, 7, 8, 10,

11, 13, 14, 15, 19 eller 21,

skall gälla i övriga stater

utan särskild stadfästelse

och utan prövning av avgörandets

riktighet eller

av dess förutsättningar

med hänsyn till hemvist

eller medborgarskap i den

ena eller andra av de fördragsslutande

staterna.

Artikel 23.

Denna konvention skall

ratificeras och ratifikationerna

skola utväxlas i

Stockholm så snart ske

kan.

Konventionen träder i

kraft den 1 januari eller

den 1 juli som infaller

näst efter det ratifikationerna

utväxlats.

Envar av staterna kan i

förhållande till envar av

de övriga uppsäga konventionen

till upphörande

från och med den 1 januari

eller den 1 juli, som infaller

näst efter sex månader,

sedan uppsägningen

skedde.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

21

rieöissviftingu i einhverju

Mini riki nu, sein hlutaöeigandi

tekur heimilisfang

i.

1Y. Almeun åkvseöi.

22. grein.

Urskuröir umboösstjörnar

og aöfararhsefir döms- j

urskuröir, sem eru upnkveönir

i einhverju rikjanna

samkvremt 5., 7.,

8., 10., 11., 13., 14., 15.,

19. eda 21. grein, skulu

gilda i lii nimi rikjunum |

ån sjerstakrar staöfestingar

og ån rannsöknar

å Jivi, hvort urlausnin |

sje rjett eöa forsendur j

hennar aö Jivi er snertir

heimilisfang eöa rikisborgararjett

i emu eöa

ööru samningsrikinu.

23. grein.

Samning pennan skal

fullända og fullgildingarskjölunum

skifst å i

Stokkbölmi ems fijött og

auöiö er.

Samningurinn gengur

i gildi Jann 1. jan. eöa

1. juli mest eftir afbendinguna

å fullgildingarskjölunum.

Sjerbvert rikjanna getur

sagt samningnum upp

gagnvart sjerhverju binu

rikinu meö 6 månaöa

uppsagnarfresti, svo aö

bann gangi ur gildi Jann

1. januar eöa 1. juli.

gjorelse i en av de andre

stater hvor vedkommende

bosetter sig.

IV. Almindelige bestcmnielser.

Artikkel 22.

Administrative og rettskraftige

judisielle avgjorelser,

som i en av statene

er utferdiget i overensstemmelse

med artiklene

5, 7, 8, 10, 11, 13, 14, 15,

19 eller 21, skal ba gyldigbet

i de andre stater uten

serskilt stadfästelse og

uten provning av avgjorelsens

riktighet eller av

dens forutsetninger med

bensyn til bopel eller

statsborgerrett i den ene

eller den annen av de

kontraberende stater.

Artikkel 23.

Denne konvensjon skal

ratifiseres, og ratifikasjonene

skal utveksles i

Stockholm så snart skje

kan.

Konvensjonen trer i

kraft den Iste januar eller

den Iste juli som folger

efter utvekslingen av ratifikasj

onene.

Enbver av statene kan

i forbold til bver av de

andre si op konvensjonen

med en frist av seks måneder

til ophor den påfolgende

Iste januar eller

Iste juli.

må utan hinder därav

omyndigförklaras i annan

stat, där han tagit hemvist.

IY. Allmänna bestämmelser.

Artikel 22.

Lagakraftvunnen dom

eller administrativ myndighets

beslut, som i en

av staterna meddelats

jämlikt artiklarna 5, 7, 8,

10, 11, 13, 14, 15, 19 eller

21, skall gälla i övriga stater

utan särskild stadfästelse

och utan prövning

av avgörandets riktighet

eller av dess förutsättningar

med hänsyn till hemvist

eller medborgarskap

i den ena eller andra av de

fördragsslutande staterna.

Artikel 23.

Denna konvention skall

ratificeras och ratifikationerna

skola utväxlas i

Stockholm så snart ske

kan.

Konventionen träder i

kraft den 1 januari eller

den 1 juli som infaller näst

efter det ratifikationerna

utväxlats.

Envar av staterna kan

i förhållande till envar av

de övriga uppsäga konventionen

till upphörande

från och med den 1 januari

eller den 1 juli, som

infaller näst efter sex månader,

sedan uppsägningen

skedde.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:is proposition nr 77,

Til Bekräftelse heraf

har de respektive befuldmaegtigede

undertegnet

nservserende Konvention

og forsynet den med deres

Segh

Udfaerdiget i Stockholm,

i et Eksemplar paa

hvert af folgende Sprog:

Dansk, Finsk, Isländsk,

Norsk og Svensk og for

det svenske Sprogs Vedkommende

i to Tekster,

en for Finland og en for

Sverige, den 6 Februar

1931.

Erik Scavbnids

(L. s.)

Täman vakuudeksi ovat

valtuutetut allekirjoittaneet

täman sopimuksen

ja varustaneet sen sineteillään.

Laadittu Tukholmassa

helmikuun 6 p:nä 1931

yhtenä suomen-,tanskan-,

islannin-, norjan- ja ruotsinkielisenä

kappaleena,

joissa ruotsiksi on kaksi

tekstiä, toinen Suomea ja

törnen Ruotsia varten.

Till bekräftelse härav

hava de respektive fullmäktige

undertecknat

denna konvention och

försett densamma med

sina sigill.

Som skedde i Stockholm,

i ett exemplar på

danska, finska, isländska,

norska och svenska språken,

och för såvitt angår

svenska språket i två texter,

en för Finland och

en för Sverige, den 6

februari 1931.

R. W. Erich

(L. S.)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

23

Bessu til staöfestingar j

hata umboösmennirnir

undirritaö samning pennan

og sett undh- hann

innsigli sin.

Gert i eini! eintaki å

islensku, dönsku, finsku,

norsku og siensku, og aö

Jivi er seenskuna snertir

i tveim textum, öörum

tyrir Finnland, og öörum

tyrir Svfjijöö, i Stokkhölmi

hinn 6 febriiar

1931.

I umboöi Islands

Erik Scavenius

(L. S.)

Til bekreftelse herav I

har de respektive befullmektigede

undertegnet

naervserende konvention

og försynt den med sine

segh

Utferdiget i Stockholm

i ett eksemplar på hvert

av folgende sprog: norsk,

dansk, finsk, isländsk og

svensk, og for det svenske

sprogs vedkommende i to

tekster, en for Finnland

og en tor Sverige, den 6

februar 1931.

J. H. Wolleb^k

(L. S.)

Till bekräftelse härav

hava de respektive fullmäktige

undertecknat

denna konvention och

försett densamma med

sina sigill.

Som skedde i Stockholm,

i ett exemplar på

svenska, danska, finska,

isländska och norska

språken, och för såvitt

angår svenska språket i

två texter, en för Sverige

och en för Finland, den

6 februari 1931.

Under förbehåll örn

ratifikation av Kungl.

Maj:t med Riksdagens

samtycke

Fredrik Ramel

(L. S.)

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj. ts proposition nr 77,

Slutprotokol.

I Förbindelse med Undertegnelsen

i Dag af

Konventionen mellem

Danmark, Finland, Island,

Norge og Sverige

indeholdende internationalprivatretlige

Bestemmelser

örn Jigteskab,

Adoption og Vmrgemaal

bar de befuldmsegtigede

for de kontraherende

Stater afgivet fplgende

Erklmring:

Der bestaar Enighed

mellem de kontraherende

Stater örn:

1) at Konventionen ikke

paalsegger nogen af

de kontraherende Staters

Myndigheder Pligt til at

vie Personer, som ifölge

ufravigelig Bestemmelse

i den paagaeldende Stats

Lovgivning paa Grund

af Slsegtskab eller Svogerskab

er udelukket fra

at indgaa .Egteskab;

Loppupöytäkirj a.

Allekirjoitettaessa tänään

Suomen, Islannin,

Norjan, Ruotsin ja Tanskan

välistä sopimusta,

joka sisältää avioliittoa,

lapseksiottamista ja holhousta

koskevia kansainvälisyksityisoikeudellisia

määräyksiä, ovat

sopimusvaltioiden edustajat

antaneet seuraavan

selityksen.

Sopimusvaltiot ovat yksimielisiä

siitä:

1) ettel sopimus velvoita

sopimusvaltion viranomaista

vihkimään

henkilöitä, joiden avioliitolle

siinä valtiossa

voimassa olevan lain mukaan

on sukulaisuuteen

tai lankouteen perustuva

este, jösta ei vapautusta

volda myöntää;

2) at den, som ikke er

fyldt 21 Aar, men har

opnaaet Myndighed efter

finsk Lov ved Indgaaelse

af fiEgteskab eller efter

isländsk Lov ved Separation

eller Oplosning af

-Egteskab, ikke skal

anses for umyndig paa

Grund af Alder, selvom

han tager Bopsel i en anden

af de kontraherende

Stater end henholdsvis

Finland og Island.

Stockholm, den 6 Februar

1931.

Erik Sca venius

(L. S.)

2) etta henkilöä, joka

ei ole täyttänyt 21 vuotta,

mutta menemällä avioliittoon

Suomen lain

mukaan taikka asumustai

avioeron nojalla IsJannin

lain mukaan on

tullut täysi-ikäiseksi, ei

ole katsottava vajavaltaiseksi

iän perusteella,

vaikka hän asettuukin

asumaan muuhun sopimusvaltioon

kuin Suomeen

tai Islantiin.

Tukholmassa helmi

kuun 6 p:nä 1931.

Slutprotokoll.

I samband med undertecknandet

denna dag

av konventionen mellan

Finland, Danmark, Island,

Norge och Sverige

innehållande internationellt

privaträttsliga bestämmelser

örn äktenskap,

adoption och förmynderskap,

hava ombuden

för de fördragsslutande

staterna avgivit

följande förklaring:

De fördragsslutande

staterna äro ense därom:

1) att konventionen

icke förpliktar myndighet

i fördragsslutande

stat att sammanviga personer,

för vilkas äktenskap

enligt lagen i den

staten på grund av släktskap

eller svågerlag möter

hinder, som icke kan

eftergivas;

_ 2) att den, som ej fyllt

tjuguett år men förvärvat

myndighet enligt finsk

lag genom att ingå äktenskap

eller enligt isländsk

lag på grund av hemskillnad

eller äktenskapets

upplösning ej skall, ändå

att han tager hemvist

i annan fördragsslutande

stat än Finland,

respektive Island, anses

omyndig på grund av

ålder.

Stockholm den 6 februari

1931.

R. W. Erich

(L. S.)

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 77.

25

LokaåkvsecSi.

i sambandi viö undirskriftina

i dag, undir

samninginn milli Islands,

Damnerkur, Finnlands,

Noregs og Svifijööar, er

hefir aö geyma alfil ööleg

einkamålarj ettar -åkvmöi

um hjuskap, mttleiöingu

og lögråöamensku, bata

umboösmenn samningsrikjanna

gert eftirfarandi

yfirlysingu:

Milli samningsrikjanna

er samkomulag um:

1) aö samningnrinn

skyldar ekki yfirvöld

neins samningsrikjanna

til aö vigja folk, sem

sakir öfråvikjanlegs åkvrnöis

i löggjöf hlutaöeigandi

rikis må ekki

gänga i hjuskap vegna

skyldleika eöa miegöa;

2) aö så, sem eigi hefir

nåö 21 års aldri, en

hefir fengiö lögrceöi eftir

finskum lögum viö aö

gänga i hjuskap eöa eftir

islenskum lögum viö

skilnad aö boröi og srnng

eöa upplausn hjuskapar,

skuli eigi ålitinn ölögråöa

vegna cesku, flott

hann taki heimilisfang i

ööru samningsrikjanna

en aö simi leyti Finnlandi

eöa Islandi.

Stokkhölmi, hinn 6

febriiar 1931.

I umboöi Islands

Erik Scavenius

(L. S.)

Sluttprotokoll.

I förbindelse med undertegningen

idag av

konvensjonen medlem

Norge, Danmark, Finnland,

Island og Sverige,

inneholdende internasjonal-privatrettslige

bestemmelser

örn ekteskap,

adopsjon og vergemål,

har de befullmektigede

for de kontraherende stater

avgitt fölgende erklaering;
De

kontraherende stater

er enige örn:

1) at konvensjonen

ikke forplikter de kontraherende

staters myndigheter

til å vie personer

som efter loven i

vedkommende stat på

grunn av slektskap eller

svogerskap er hindret fra

å inngå ekteskap med

hverandre ved en bestemmelse

som der ikke kan

dispenseres fra;

2) at den som ikke har

fylt 21 år, men som er

blitt myndig efter finsk

lov ved å inngå ekteskap

eller efter isländsk lov

ved separasjon eller oplösning

av ekteskap, ikke

skal anses umyndig på

grunn av sin alder, selv

örn han tar kopel i en

annen av de kontraherende

stater enn henholdsvis

Finnland og Island.

Stockholm den 6 februar

1931-

J. H. Wollkbjek

(L. S.)

Slutprotokoll.

I samband med undertecknandet

denna dag

av konventionen mellan

Sverige, Danmark, Finland,

Island och Norge

innehållande internationellt

privaträttsliga bestämmelser

örn äktenskap,

adoption och förmynderskap,

hava ombuden

för de fördragsslutande

staterna avgivit

följande förklaring:

De fördragsslutande

staterna äro ense därom:

1) att konventionen

icke förpliktar myndighet

i fördragsslutande

stat att sammanviga personer,

för vilkas äktenskap

enligt lagen i den

staten på grund av släktskap

eller svågerlag möter

hinder, som icke kan

eftergivas;

2) att den, som ej fyllt

tjuguett år men förvärvat

myndighet enligt finsk

lag genom att ingå äktenskap

eller enligt isländsk

lag på grund av hemskillnad

eller äktenskapets

upplösning, ej skall, ändå

att han tager hemvist

i annan fördragsslutande

stat än Finland, respektive

Island, anses omyndig

på grund av ålder.

Stockholm den 6 februari

1931.

Fredrik Ramel

(L. S.)

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

Förslag

till

Lag angående ändring i lagen den 8 juli 1904 (nr 26) om vissa internationella

rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap.

Härigenom förordnas, dels att 4 kap. 7 § och 5 kap. 9 § lagen den 8 juli 1904

om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap

skola upphöra att gälla, dels att i 6 kap. samma lag skall införas en ny

paragraf, betecknad såsom 5 §, av följande lydelse:

Konungen äger, efter avtal med Danmark, Finland, Island och Norge eller

med en eller flera av dessa stater, med avseende å undersåtar i fördragsslutande

stat, stadga avvikelser från de i denna lag givna bestämmelser och jämväl i

övrigt meddela föreskrifter örn internationella rättsförhållanden rörande äktenskaps

ingående, återgång av äktenskap, äktenskapsskillnad, hemskillnad samt

förmynderskap för underåriga och omyndigförklarade.

Efter avtal med annan stat än nu är sagt äger Konungen, med avseende å

undersåtar i fördragsslutande stat, stadga avvikelser från de i 4 och 5 kap. meddelade

bestämmelserna.

Skall, enligt de i viss främmande stat gällande allmänna reglerna örn internationella

rättsförhållanden, lagen i den stat, där hemvistet är, äga tillämpning

med avseende å omyndighetsförklaring och anordnande av förmynderskap för

underårig och omyndigförklarad, äger ock Konungen förordna beträffande

undersåtar i den staten, vilka hava hemvist här i riket, att omyndighetsförklaring

må ske och förmynderskap anordnas enligt svensk lag, samt i fråga örn

svenska undersåtar, vilka hava hemvist i den främmande staten, att omyndighetsförklaring

må ske och förmynderskap anordnas i den främmande staten.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

27

Förslag

till

Lag angående rätt för Konungen att meddela bestämmelser örn internationella

rättsförhållanden rörande äktenskaps rättsverkningar.

Härigenom förordnas, att Konungen skall äga, efter avtal med Danmark,

Finland, Island och Norge eller med en eller flera av dessa stater, meddela bestämmelser

örn internationella rättsförhållanden rörande rättsverkningar av

äktenskap mellan undersåtar i fördragsslutande stat.

Förslag

till

Lag angående tillägg till lagen den 14 juni 1917 (nr 378) örn adoption.

Härigenom förordnas, att i lagen den 14 juni 1917 örn adoption skall införas

en ny paragraf, betecknad såsom 28 §, av följande lydelse:

Konungen äger, efter avtal med Danmark, Finland, Island och Norge eller

med en eller flera av dessa stater, beträffande undersåtar i fördragsslutande stat,

meddela föreskrifter om internationella rättsförhållanden rörande adoption jämväl

i andra avseenden än i 26 och 27 §§ sägs.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

Utdrag av protokollet över justitiedepartement sär enden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet

å Stockholms slott den 23 augusti 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Beskow, Borell, von Steyern, Lindskog, Bissmark.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bissmark, anmäler ett av lagberedningen

den 29 juni 1929 avgivet betänkande1, däri under rubriken Lagberedningens

förslag angående vissa internationella rättsförhållanden I sammanförts

dels ett av särskilda delegerade uppgjort förslag till konvention

mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge innehållande internationellt privaträttsliga

bestämmelser örn äktenskap, adoption och förmynderskap, jämte

motiv, dels inom beredningen uppgjorda, likaledes av motiv åtföljda förslag

till författningar, som betingas av Sveriges anslutning till konventionen, nämligen:

; . i | . {Ii*j

1) lag angående ändring i lagen den 8 juli 1904 örn vissa internationella

rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap;

2) lag angående rätt för Konungen att meddela bestämmelser örn internationella

rättsförhållanden rörande äktenskaps rättsverkningar;

3) lag angående tillägg till lagen den 14 juni 1917 örn adoption;

4) lag örn tillägg till § 84 växellagen; samt

5) förordning örn vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap,

adoption och förmjynderskap.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över i lagberedningens

betänkande innefattade förslag måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

1 Statens off. utreda. 1929:12.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

29

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 2 oktober

1929.

Närvarande:

justi tieråden Stenberg,

Appelberg,

Tiselius,

regeringsrådet Söderwall.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

den 23 augusti 1929, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättade förslag till ''

konvention mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge innehållande internationellt

privaträttsliga bestämmelser örn äktenskap, adoption och förmynderskap,

lag angående ändring i lagen den 8 juli 1904 (nr 26) örn vissa internationella

rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap,

lag angående rätt för Konungen att meddela bestämmelser örn internationella

rättsförhållanden rörande äktenskaps rättsverkningar,

lag angående tillägg till lagen den 14 juni 1917 (nr 378) om adoption,

lag örn tillägg till § 84 växellagen samt

förordning örn vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap,

adoption och förmynderskap.

Förslagen, som finnas hilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av ledamoten i lagberedningen, revisionssekreteraren Erik Lind.

Förslagen föranledde följande yttranden av lagrådet eller särskilda dess

ledamöter.

Konventionsförslaget.

Lagrådet:

Mellan Sverige och de övriga nordiska staterna saknas i stort sett överenskommelser

örn enhetlig reglering av internationellt privaträttsliga frågor.

Detta förhållande torde, såvitt familjerätten angår, väsentligen bero därpå,

att de nordiska länderna icke intagit samma ståndpunkt till de båda huvudprinciper,

som på ifrågavarande område stå emot varandra; Sverige, som biträtt

de på nationalitetsprincipen vilande Haagkonventionerna, och jämväl

Finland hyllar nämnda princip, under det att domicilprincipen råder i dansk

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

och norsk rätt. Att vi i nämnda hänseende sakna avtal med de länder, med

vilka våra förbindelser äro ojämförligt störst, är emellertid en olägenhet av

sådan betydelse, att man måste med tillfredsställelse hälsa det försök, som nu

gjorts att inom familjerätten få till stånd enhetliga internationellt privaträttsliga

regler.

Att det framlagda konventionsförslaget blivit, örn ock med modifikationer

å vissa punkter, byggt på domicilprincipen och sålunda innebär ett avsteg från

den hos oss antagna grundsatsen, kan väl teoretiskt förefalla betänkligt. En

sådan avvikelse torde dock låta väl försvara sig. Även örn i förhållandet

mellan medborgare i olika stater med vitt skilda rättssystem och med olika

kultur nationalitetsprincipen synes mest rationell, ställer sig saken annorlunda,

när det gäller förhållandet mellan närstående folk med föga skiljaktiga

rättsregler. ''Ju närmare staterna kommit varandra i rättslikhet, desto

mindre anledning finnes att vid bedömande av utlännings rättsliga förhållanden

tillämpa hans nationella lag. Örn den väg förslaget anvisar bör beträdas,

är därför huvudsakligen beroende av en prövning, huruvida de olika ländernas

rätt på ifrågavarande område nu är så överensstämmande, att det kan

anses sakna egentlig betydelse, örn i de särskilda fallen det ena eller det andra

landets lag kommer att tillämpas. I likhet med de svenska delegerade, som

deltagit i uppgörande av konventionsförslaget, har lagrådet kommit till den

uppfattningen, att man genom det under senare tid inom Norden bedrivna lagstiftningsarbetet

på familjerättens område i stort sett hunnit så långt i rättslikhet,

att det icke föreligger någon betänklighet mot att de nordiska staterna

emellan frångå nationalitetsprincipen.

Ett godkännande av förslaget skulle visserligen medföra en ofta ganska

irrationell skillnad mellan de normer, som skola tillämpas i förhållande till

de nordiska staterna, och dem, som gälla gentemot andra stater. Såsom en

nackdel kan även framhållas den obestämdhet, som otvivelaktigt vidlåder domicilbegreppet

och som i det hela taget gör detsamma mindre väl än statsborgarbegreppet

ägnat att läggas till grund vid bestämmandet av vilken lag

i visst avseende skall vara tillämplig. Dessa olägenheter, som måhända väsentligen

äro av teoretisk innebörd, väga emellertid enligt lagrådets mening

ringa i förhållande till de obestridliga praktiska fördelar, som, på sätt de delegerade

utvecklat, följa med domicilprincipens tillämpning, ävensom till den

i och för sig betydelsefulla vinsten av att mellan Sverige och de övriga nordiska

staterna få till stånd överenskommelse i ämnet. Lagrådet finner sig

därför böra i huvudsak tillstyrka den föreslagna konventionen.

De svårigheter, som mött vid de särskilda artiklarnas utformande, synas

i stort sett vara på ett lyckligt sätt övervunna. Klart är emellertid, att vid

sådana internationella förhandlingar som de, ur vilka förslaget framgått, resultatet

i vissa fall måste få karaktären av en sammanjämkning av skiljaktiga

ståndpunkter och att vissa frågor, vilkas lösande skulle varit önskligt,

måste lämnas utan reglering. Härtill har lagrådet vid förslagets granskning

tagit hänsyn och stundom låtit betänkligheter falla, vilka under andra förhållanden

kunnat föranleda erinringar.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 77. 31

Artiklarna 4 och 5.

Lagrådet:

De i dessa artiklar upptagna bestämmelserna örn äktenskapsförord och boskillnadsansökan

böra icke äga tillämpning med avseende å andra äktenskap

än sådana, för vilka frågan örn det förmögenhetsrättsliga äktenskapsstatutet

reglerats genom artikel 3, d. v. s. mellan makar, som äro och vid äktenskapets

ingående voro medborgare i fördragsslutande stat samt då togo hemvist i sådan

stat. Att detta är förslagets mening, framgår beträffande artikel 5 av

vad i motiven anförts örn förutsättningarna för att rättskraft inom konventionsområdet

må tillkomma beslut, meddelade jämlikt sistnämnda artikel. Då

emellertid ifrågavarande artiklar erhållit en avfattning, som icke klart utmärker

den åsyftade begränsningen, synes ett förtydligande i detta hänseende

vara önskvärt.

Artikel 7.

Justitierådet Appelberg, med vilken regeringsrådet Söderwall instämde:

Det i tredje stycket av denna artikel föreslagna undantaget från huvudregeln

i första stycket har föranletts av de olikheter i fråga örn villkoren för

vinnande av äktenskapsskillnad efter hemskillnad, som bestå mellan svensk

rätt, å ena, samt dansk och norsk rätt, å andra sidan. Medan i Sverige hemskillnad,

som varat ett år, berättigar till äktenskapsskillnad, är hemskillnadstiden

i Danmark ett och ett halvt år och under viss förutsättning två och ett

halvt år samt i Norge endast i det fallet, att makarna äro ense örn skilsmässan,

begränsad till ett år men eljest bestämd till två år. Med tillämpning av

huvudregeln, som bygger å domicilprincipen, skulle alltså hemskilda svenska

makar, som äga hemvist i Danmark eller Norge, bliva i det förra landet

alltid och i det senare i många fall utstängda från möjligheten att efter endast

ett års hemskillnad få äktenskapet upplöst. Med hänsyn härtill har enligt

tredje stycket make medgivits rätt att efter hemskillnad väcka talan örn äktenskapsskillnad

även i stat, där makarna äro medborgare; begagnas detta

medgivande, skall jämlikt artikel 9 den nationella domstolen vid målets avgörande

tillämpa landets lag, varvid enligt artikelns andra stycke den i annat

land vunna hemskillnaden skall hava samma verkan som örn den beviljats i

hemlandet. De i Danmark eller Norge domicilierade svenska makarna kunna

således vid svensk domstol utverka äktenskapsskillnad efter en hemskillnadstid

av endast ett år.

Det kan sättas i fråga, om förslagets ståndpunkt i denna del är fullt tillfredsställande.

De särskilda stadierna i förfarandet vid berörda slag av

skilsmässa stå i sådant samband med varandra, att bedömandet i dess helhet

helst bör ske efter samma lag. önskvärdheten härav framträder måhända

icke så starkt beträffande själva skillnadsyrkandena men desto mera med avseende

å de ofta betydelsefulla spörsmål örn underhållsbidrag, vårdnad om

barn med mera, som i skilsmässoprocessen kunna bringas under bedömande;

särskilt med hänsyn till dessa frågor synes det betänkligt att tillstädja den

valrätt mellan olika jurisdiktioner, som förslaget innebär. Därest, såsom väl

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts •proposition nr 77.

kan tänkas, i de skilda länderna olika tendenser skulle göra sig gällande vid

avgörandet av de nämnda, ofta ömtåliga bifrågorna, skulle de föreslagna reglerna

kunna föranleda, att den make, som i hemskillnadsmålet förlorat i en

dylik fråga, funne det lämpligt att för anhängiggörande av sitt slutliga skilsmässoyrkande

välja myndighet i ett annat land i hopp att där vinna större

beaktande av sina synpunkter. De nu framställda erinringarna äga väl ej

tillämpning, därest hemskillnaden vunnits här i landet, innan makarna överflyttat

till Danmark eller Norge. Dylika fall lära emellertid vara mycket

sällsynta; sin praktiska betydelse torde förslaget i förevarande del få endast

då hemskillnaden beviljats i något av dessa länder. Det resultat, vartill förslaget

enligt vad nu sagts leder, synes mig lämna rum för sådana betänkligheter,

att jag anser mig böra hemställa till övervägande, örn det icke även ur

svensk synpunkt vore att föredraga, att den omhandlade undantagsbestämmelsen

i tredje stycket av artikel 7 uteslutes.

Artikel 9.

Lagrådet:

Enligt artikel 8 andra stycket skall yrkande angående underhållsskyldighet,

som väckes efter det hemskillnad eller äktenskapsskillnad vunnits, upptagas

i stat, där den, emot vilken talan riktas, har hemvist, även örn yrkandet

avser ändring av beslut, som meddelats i annan stat. Och enligt förevarande

artikel skall vid avgörandet lex fori äga tillämpning. Det är dock icke avsett

att, sedan i Sverige dömts till äktenskapsskillnad, ändrade förhållanden skola

kunna medföra, att i Danmark eller Norge enligt där gällande lag men i strid

mot 11 kap. 28 § i den svenska giftermålsbalken underhållsbidrag tillerkännes

frånskild make, som förut fått sin talan därom ogillad, eller höjes utöver

förut bestämt belopp; den ifrågavarande svenska underhållsregeln skall vidmakthållas

beträffande alla genom svensk dom skilda makar. Detta lärer

dock knappast, såsom i motiven göres gällande, följa av en jämförelse med den

i artikel 22 givna bestämmelsen därom, att lagakraftvunnen dom, som meddelats

i en av de fördragsslutande staterna, skall gälla i de övriga. Visserligen

uttalas även i de motiv till konventionsförslaget, som utarbetats av de

danska, finska och norska delegerade, att förslaget i förenämnda hänseende

är avsett att hava den nu angivna innebörden, men enligt lagrådets mening

vore det dock ur lagteknisk synpunkt riktigast och till vägledning för praxis

lämpligt, att i förevarande artikel införes ett uttryckligt stadgande i ämnet.

Artiklarna 11 och 12.

Lagrådet:

Enligt förslaget skall ansökan örn adoption i regel göras i den stat, där

adoptanten har hemvist. Men för det fall, att adoptanten icke haft hemvist

därstädes sedan minst två år, kan han, örn han så önskar, i stället göra ansökningen

i sitt hemland, för så vitt deit, som skall adopteras, har medborgarskap

och hemvist därstädes. En dylik valrätt för adoptanten är icke utan vansk
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

33

lighet, enär det kan befaras, att i de fall, då kontroll bäst behöves, adoptanten

skall välja icke -— såsom avsett är — det land, där utredning lättast kan åvägabringas,

utan det, där kontrollen antages bliva minst sträng. Det synes därför

lämpligt, antingen att regeln örn att adoption skall sökas i det land, där

adoptanten har hemvist, göres undantagslös eller ock att den nu fakultativa

undantagsbestämmelsen erhåller obligatorisk karaktär.

Förslaget begränsar sig till att reglera frågorna om adoptions verkställande

och hävande; rörande rättsverkningarna av beviljad adoption meddelas icke

någon bestämmelse. Motiven uttala emellertid, att dessa rättsverkningar i

princip skola bestämmas enligt lagen i det land, där adoptionsbeslutet meddelats,

ehuru någon regel härom icke kunnat givas på grund av svårigheten att

mellan de olika ländernas delegerade uppnå enighet örn det närmare fastställandet

av innebörden och räckvidden av en sådan regel, särskilt med avseende

å adoptionens verkan i arvshänseende. Då förhandlingar mellan de nordiska

staterna angående successionsrätten lära vara omedelbart förestående, synes

det kunna försvaras att trots den oklarhet, som på denna punkt kommer att

ännu någon tid råda, låta tillsvidare anstå med bestämmandet av adoptionens

arvsrättsliga verkningar. Vad åter beträffar adoptionens verkningar i fråga

örn underhållsskyldighet, kunde det enligt lagrådets mening ifrågasättas, huruvida

icke, åtminstone i regel, enahanda principer böra tillämpas som de,

vilka i artikel 8 andra stycket och artikel 9 fastställts beträffande underhållsskyldighet

efter hemskillnad eller äktenskapsskillnad, och således lagen i den

stat, där svaranden har sitt hemvist, bör bliva gällande, även örn adoptionsbeslutet

meddelats i en annan av staterna. Då emellertid konventionsförslaget,

sådant det avfattats, icke torde på något sätt binda rättspraxis beträffande

dessa spörsmål samt frågans legislativa behandling bör kunna äga rum i samband

med regleringen av adoptionens arvsrättsliga verkningar, finner sig lagrådet

icke böra på denna punkt framställa någon anmärkning mot förslaget.

Artikel 17.

Lagrådet:

Att, såsom i denna artikel stadgas, omyndighetens verkan i förmögenhetsrättsligt

avseende skall bedömas enligt lagen i den stat, där förmynderskapet

utövas, överensstämmer med den regel, som innefattas i första stycket av

4 kap. 5 § i 1904 års internationella lag örn äktenskap och förmynderskap.

Nämnda regel lider dock undantag speciellt med avseende å omyndigs förbindelse

enligt växel eller check. I § 84 växellagen — som enligt checklagens

hänvisning gäller även örn check — stadgas nämligen giltighet av förbindelse,

vilken här i riket ingåtts av den, som väl icke enligt sitt eget lands lag men

enligt svensk lag är behörig ingå växelförbindelse. Detta undantag har ansetts

icke böra upprätthållas; i syfte att få det upphävt föreslås ett tillägg

till nämnda paragraf i växellagen. Praktiskt sett spelar det otvivelaktigt

vad angår förhållandet mellan de nordiska länderna ingen nämnvärd roll, örn

stadgandet bibehålies eller ej, och det synes därför i och för sig vara ur enkelhetens

och konsekvensens synpunkt riktigast att förklara stadgandet ej till
Bihanp

till riksdagens protokoll 1981. 1 sami. G-4 käft. (Nr 77.)

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

lämpligt i förhållandet mellan konventionsländerna. Det är emellertid att

märka, att det förslag till världsväxellag, som år 1912 upprättades i Haag

och örn vars införande i de särskilda länderna avtal då undertecknades av ett

flertal stater, däribland Sverige, Danmark, Norge och Ryssland, innehåller

— jämte huvudregeln, att växelgäldenärs rätt att ingå växelförpliktelse skall

bedömas enligt hemlandets lag eller den lag, till vilken denna hänvisar —

jämväl ett undantagsstadgande av innebörd att även örn växelgäldenär enligt

denna lag vore oberättigad ingå förbindelse, han dock skulle vara ansvarig

för den ingångna förpliktelsen, örn han enligt lagen i det land, där han ingick

densamma, var behörig därtill. Arbetet på skapande av en världsväxelrätt

har på tillskyndan av Nationernas förbund återupptagits, och ett förslag i

ämnet, som utarbetats av en utav förbundsrådet tillsatt kommitté, har nyligen

varit föremål för yttrande från de nordiska staterna. I detta förslag har

Haagförslagets ståndpunkt i förevarande avseende helt bibehållits. Ett deltagande

i ett internationellt avtal på grundval av nyssnämnda förslag kan

alltså icke komma i fråga utan att de nordiska staterna återgå till den ståndpunkt

beträffande giltigheten av lagen i det land, där förpliktelsen ingåtts,

vilken, om än endast vad angår å det egna territoriet ingångna förbindelser,

är för närvarande uttalad i de nordiska staternas lagar. Det synes fördenskull

knappast lämpligt att nu övergiva denna ståndpunkt. Då, såsom framhållits,

frågan i förhållandet mellan de nordiska staterna saknar så gott som all praktisk

betydelse, hemställes därför, att ändring nu ej vidtages i växellagen samt

att i förevarande artikel göres undantag för vad enligt de särskilda staternas

lagar gäller örn förbindelse enligt växel eller check.

Artikel 18.

Lagrådet:

Då här säges, att överflyttning av förmynderskap från en stat till en annan

sker efter förhandling mellan vederbörande statsdepartement, skall detta icke

innebära, att de beslut som meddelas — å ena sidan örn upphörande och å den

andra om anordnande av förmynderskap — skola fattas av statsdepartementen,

utan avgörandena skola ankomma å de statsorgan, som inom de särskilda staterna

i allmänhet äga behörighet i dylika frågor. Men besluten få ej fattas

förr än samförstånd emåtts efter förhandling, förmedlad av statsdepartementen.

Med hänsyn till denna stadgandets innebörd synes någon jämkning av

den föreslagna artikelns avfattning vara önskvärd.

Förslagen till lag angående ändring i lagen den 8 juli 1904 (nr 26) om vissa

internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap, lag

angående rätt för Konungen att meddela bestämmelser om internationella

rättsförhållanden rörande äktenskaps rättsverkningar och lag angående tilllägg

till lagen den 14 juni 1917 (nr 378) om adoption.

Lagrådet:

Förslagen lämnas utan anmärkning.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

35

Forslaget till lag om tillägg till § 84 växellagen.

• Lagrådet:

I enlighet med vad lagrådet yttrat vid artikel 17 i konventionsförslaget

hemställes, att förevarande lagförslag icke måtte föranleda någon åtgärd.

Förslaget till förordning om vissa internationella rättsförhållanden rörande

äktenskap, adoption och förmynderskap.

Lagrådet:

I förevarande förslag hava upptagits de föreskrifter, som äro erforderliga

för införlivande av den föreslagna konventionens bestämmelser med den svenska

lagstiftningen. Därest i anledning av lagrådets anmärkningar ändringar

vidtagas i konventionen, böra givetvis motsvarande ändringar ske här. Skulle

den vid artikel 17 framställda anmärkningen ej godtagas, bör i ingressen till

förordningen bland de lagbestämmelser, som åberopas till stöd för Konungens

rätt att giva föreskrifter i ämnet, även upptagas den föreslagna lagen örn

tillägg till § 84 växellagen.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 29 november 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog, Bissmark,

Johansson, Dahl.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anmäler elieför

för justitiedepartementet, statsrådet Bissmark, frågan örn godkännande av

ett av delegerade för Sverige, Danmark, Finland och Norge avgivet förslag

till konvention mellan nämnda länder innehållande internationellt privaträttsliga

bestämmelser örn äktenskap, adoption och förmynderskap.

Föredraganden anför:

»Genom beslut den 27 mars 1925 har Kungl. Maj :t, efter framställning från

lagberedningen, förordnat dels att från svensk sida framställning skulle göras

till danska och norska regeringarna örn inledande av förhandlingar genom delegerade

för utrönande, i vilken omfattning överenskommelse lämpligen kunde

träffas mellan länderna rörande de internationellt privaträttsliga reglerna i

fråga örn äktenskaps ingående och upplösning, äktenskaps rättsverkningar,

adoption och förmynderskap, ävensom för upprättande av förslag till dylika

överenskommelser och dels att förhandlingarna från svensk sida skulle föras

av lagberedningens ordförande och ledamöter eller vissa av dem efter Kungl.

Maj:ts vidare förordnande. Sedan de danska och norska regeringarna förklarat

sig villiga att deltaga i sådana förhandlingar, har enligt Kungl. Maj:ts

beslut den 16 april 1926 jämväl finska regeringen inbjudits att deltaga i dessa,

och har sistnämnda regering därefter meddelat, att den antagit denna inbjudan.

Från svensk sida hava jämlikt Kungl. Maj:ts förordnanden i förhandlingarna

deltagit lagberedningens ordförande f. d. justitierådet B. Ekeberg samt

numera justitierådet A. Lindhagen och revisionssekreteraren E. Lind.

över ett under möte i Oslo år 1927 uppgjort utkast till konvention har utrikesdepartementets

rättsavdelning erhållit tillfälle att avgiva yttrande.

Förhandlingarna hava lett till ett av de delegerade uppgjort förslag till konvention

mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge innehållande internationellt

privaträttsliga bestämmelser örn äktenskap, adoption och förmynderskap.

Till detta förslag hava de svenska delegerade utarbetat särskilda motiv,

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 77.

37

varjämte av dem uppgjorts förslag till sådana författningar, som betingas av

Sveriges anslutning till konventionen.

Såsom resultat av de nordiska enhetssträvandena pa familjerättens område

föreligga i stort sett överensstämmande lagar örn äktenskap och adoption samt * ''

delvis även örn förmynderskap. Åtskilliga avvikelser av saklig innebörd finnas

emellertid ännu. Då de nordiska länderna ej heller intaga samma ståndpunkt

till hithörande internationellt privaträttsliga spörsmål, i det att Sverige

och Finland omfatta nationalitetsprincipen, Danmark och Norge åter domicilprincipen,

är en traktatmässig reglering av behovet påkallad.

Denna reglering har i förslaget skett pa grundval av domicilprincipen. För

Sverige, liksom för Finland, innebär detta således ett avsteg fran eljest gällande

ordning. Att ett sådant avsteg kunnat förordas beror på att fråga är

örn det inbördes förhållandet mellan befryndade folk med nära överensstämmande

lagstiftning, likartad kultur samt inbördes kännedom örn och förtroende

för varandras rättsliga institutioner. När det gäller förhållandet till stater

med mera avvikande rättsregler, ställer sig saken annorlunda. De skäl, som

ligga till grund för nationalitetsprincipen, träda då i förgrunden.

Genom att i huvudsak bygga på domicilprincipen har man uppnått de stora

praktiska fördelar, som denna princip i tillämpningen medför och som äro av

samma art som de genom det gemensamma lagstiftningsarbetet eftersträvade.

Tillämpningen av de familjerättsliga reglerna ankommer vanligen på myndigheterna

i det land, där de, vilkas rättsförhållanden äro i fråga, hava sitt hemvist,

och för myndigheterna innebär det en påtaglig lättnad att härvid, utan

hänsyn till vederbörandes nationalitet, få använda det egna landets lagar, med

vilka de äro fullt förtrogna. Därigenom vinner också rättsskipningen i säkerhet.

För de enskilda Ilar det jämväl sina fördelar, att lagarna i det land,

där de äro bosatta, hava sin tillämpning på deni, oaktat de äro av främmande

nationalitet. De kunna i allmänhet lättare förvissa sig örn rätta innebörden

av ortens lag än av hemlandets och lättare anskaffa sådana bevis och legitimationshandlingar,

som enligt förstnämnda lag äro av nöden.

Till följd av de sakliga avvikelser i vissa detaljer, som på sätt förut nämnts

föreligga mellan de olika lagarna, har det i konventionen undantagsvis varit

erforderligt att i viss utsträckning bygga på nationalitetsprincipen.

Beträffande den närmare utformningen av konventionens ledande principer

må nämnas följande. Vad äktenskapshindren angår, regleras de fall,

då medborgare i en av konventionsstaterna vill träda i äktenskap inför myndighet

tillhörande någon av de övriga. Har han sedan två år hemvist inom

sistnämnda stat, skall hans rätt att ingå äktenskapet prövas efter dess lag men

eljest enligt hemlandets lag. Tvåårsregeln avser att motverka kringgående av

hemlandets lag i de hänseenden, där denna uppställer strängare äktenskapshinder.

Då i Danmark dispens kan meddelas från förbudet mot äktenskap i

rätt upp- och nedstigande svågerlag men detta ansetts strida mot svensk rättsuppfattning,

hava de danska delegerade förklarat sig vilja tillstyrka, att i

Danmark ej meddelas sådan dispens beträffande svenska medborgare, och även

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. May.ts proposition nr 77.

om medborgare i annan konventionsstat i behörig ordning erhållit dispens,

ger detta honom ej rätt att här i landet träda i äktenskap.

Med avseende a lysning och vigsel gäller lagen i den stat, vigselmyndigheten

tillhör.

Konventionen reglerar vidare äktenskapets rättsverkningar

med avseende å makarnas förmögenhetsförhållanden. Dessa skola bedömas

enligt lagen i den av staterna, där makarna vid äktenskapets ingående taga hemvist.

Örn båda makarna sedermera taga hemvist i en annan av staterna, skall

dock dess lag i stället vinna tillämpning, såvitt ej fråga är örn verkan av tidigare

företagen rättshandling. A.tt salunda även pa detta område växling av hemvist

i väsentlig utsträckning kan fa medföra växling av tillämplig lag har sin

förklaring i den nära överrensstämmelsen mellan de fyra äktenskapslagarnas

regler. Den här tillämpade principen medför betydande praktiska fördelar. Då

hithörande spörsmål i allmänhet komma under prövning av myndigheterna i

domicillandet, leder den nämligen i praktiken till att ortens lag blir tillämplig.

Beträffande hemskillnad och äktenskapsskillnad innehåller

konventionen i första hand föreskrifter örn den statliga kompetensen. Yrkande

örn skillnad skall i regel upptagas i den stat, där båda makarna hava

hemvist eller där de senast haft hemvist samtidigt och endera alltjämt är bosatt.

Prövningen sker efter där gällande lag (se vidare nedan s. 39—41).

Ansökan örn adoption göres i den stat, där adoptanten har hemvist (jfr

nedan s. 39). Vid prövning av ansökningen tillämpas i varje stat där gällande

lag. Är den, som skall adopteras, under aderton år och har han hemvist i hemlandet,

ma ansökningen dock ej bifallas i annan stat, utan att vederbörande

barnavårdsmyndighet i hemlandet haft tillfälle att avgiva yttrande. Nämnda

förbehåll har skett med hänsyn till stadgandet i 9 § av den svenska adoptionslagen.

X fråga örn adoptivförhallandes hävande äro också bestämmelser givna

men ej angående adoptionens rättsverkningar.

Vad angar förmynderskap skall enligt konventionen omyndighetsförklaring

ske och förmynderskap för underårig eller omyndigförklarad anordnas

i den av staterna, där personen i fråga har hemvist, såframt ej förmynderskap

redan i annan stat utövas av lagbestämd eller särskilt förordnad förmyndare.

Fråga örn hävande av omyndighetsförklaring prövas i den stat, där förmynderskapet

är anordnat. Tillfälligt förmynderskap kan anordnas och andra

tillfälliga åtgärder vidtagas i envar av staterna. Vid prövningen av nu berörda

frågor tillämpas i varje stat där gällande lag, och omyndighetens verkan i förmögenhetsrättsligt

hänseende och förmyndarens behörighet bedömas enligt lagen

i den stat, där förmynderskapet utövas.

Samtliga regler i konventionen gälla endast medborgare i fördragsslutande

stat. I vissa hänseenden äro ytterligare begränsningar stadgade med avseende

å konventionens tillämplighet.

Genom konventionen löses i stor utsträckning även frågan örn rättskraften.

Lagakraftvunnen dom eller administrativ myndighets beslut, som i en av staterna

meddelats jämlikt vissa artiklar i konventionen, skall sålunda gälla i

övriga stater utan särskild stadsfästelse och utan prövning av avgörandets rik
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 77,

tighet eller av dess förutsättningar nied hänsyn till hemvist eller medborgarskap

i deri eria eller andra av konventionsstaterna.

Konventionen träder i kraft den 1 januari eller den 1 juli, som infaller nä,st

efter det ratifikationerna utväxlats i Stockholm. Envar av staterna karini förhållande

till envar av de övriga uppsäga konventionen till upphörande från och

med den 1 januari eller den 1 juli, som infaller näst efter sex månader, sedan

uppsägningen skedde.

Enligt statsrådsprotokollet den 23 augusti 1929 har lagrådets utlåtande in- Lagrådet.

fordrats över dels ifrågavarande konventionsförslag, dels ovannämnda a,v de

svenska delegerade uppgjorda förslag till sådana författningar, som hetingas

av Sveriges anslutning till konventionen.

Lagrådet har den 2 oktober 1929 avgivit utlåtande, däri lagrådet i huvudsak

tillstyrkt konventionsförslaget. I anledning av lagrådets erinringar beträffande

vissa detaljer har — i samband med förhandlingar som under innevarande

höst i andra ämnen ägt rum i Köpenhamn mellan delegerade för de

nordiska länderna — nu förevarande konventionsförslag varit föremål för ytterligare

överläggning.

Lika med de delegerade finner jag det vara angeläget, att en överenskommelse Departt^

mellan de nordiska länderna träffas rörande de internationellt-privaträttsliga

reglerna på äktenskaps-, adoptions- och förmynderskapslagstiftningens område.

Härigenom blir det möjligt att fullt tillgodogöra sig de praktiska fördelarna

av den rättslikhet, som på dessa områden åvägabragts i Norden. De principer,

på vilka konventionsförslaget bygger, anser jag mig också, i likhet med lagrådet,

kunna förorda. _ .

Vad angår lagrådets erinringar mot enstaka detaljer i förslaget har jag funnit

dem böra till allra största delen beaktas. Detta gäller sålunda till en början

de ifrågasatta formella jämkningarna av artiklarna 4 och 5 samt det föreslagna

tillägget till artikel 17. Den av lagrådet vid artikel 9 gjorda hemställan

örn visst förtydligande tillägg till konventionen har jag jämväl ansett böra

iakttagas, därvid det önskade tillägget dock lärer böra införas, ej i artikel 9

utan i artikel 8 stycket 2. Även vad lagrådet erinrat mot den i artikel 11 föreslagna

valrätten för adoptant finner jag böra beaktas. Därvid synes böra

väljas den av lagrådet först angivna lösningen, enligt vilken adoption städse

skall sökas i det land, däri adoptanten har hemvist.

Den av lagrådet ifrågasatta jämkningen av artikel 18 synes mig näppeligen

påkallad. Av stadgandet lärer med erforderlig tydlighet framgå, att de beslut,

som där avses, skola ankomma å de statsorgan, som inom de särskilda staterna

i allmänhet äga behörighet i frågor om upphörande och anordnande av förmynderskap.

Anledning till missförstånd synes desto mindre kunna uppkomma, som

förhandlingarna angående överflyttning skola föras av vederbörande statsdepartement.

Enligt artikel 7 i konventionsförslaget skall yrkande örn hemskillnad eller

äktenskapsskillnad mellan medborgare i fördragsslutande stat i regel upptagas i

opaginerad Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 77,

den stat, där båda makarna hava hemvist eller där de senast haft hemvist

samtidigt och endera alltjämt är bosatt. Sedan i artikelns andra stycke en kompetensregel

givits för vissa undantagsfall, föreskrives i tredje stycket, att yrkande

örn äktenskapsskillnad på grund av hemskillnad städse må väckas i stat,

där båda makarna äro medborgare och vars lag då enligt artikel 9 blir tillämplig.

Denna föreskrift har sin grund i de avvikelser beträffande hemskillnadstidens

längd, som förefinnes mellan svensk rätt, å ena, samt dansk och norsk

rätt, å andra sidan. Medan hos oss hemskillnad, som varat ett år, städse berättigar

till äktenskapsskillnad, kräves i Danmark ett och ett halvt år, om makarna

äro ense örn skilsmässan, örn underhållet till make och barn samt angående

vårdnaden örn barnen, men eljest två och ett halvt år; i Norge kunna makarna,

om de äro ense, vinna äktenskapsskillnad efter ett år, men örn endast den ena

vill hava äktenskapet upplöst, har han att vänta två år. Då för närvarande

makar, som äro svenska medborgare, varhelst i världen de hava sitt hemvist,

kunna genom hänvändelse till svensk domstol vinna äktenskapsskillnad efter

ett års hemskillnad, hava de svenska delegerade funnit sig icke kunna förorda,

att genom konventionen tillskapas en ordning, enligt vilken för svenskar, som

äro bosatta i Danmark och Norge, avsevärt längre hemskillnadstider skulle

bliva att tillämpa, och på den grund utverkat det undantag till förmån för

nationalitetsprincipen, som ifrågavarande stadgande utgör.

. till grund för stadgandet liggande principen hava några erinringar

cj gjorts i lagrådet, men tva av dess ledamöter hava ur andra synpunkter satt

ifråga, örn den föreslagna lösningen vore fullt tillfredsställande. De anföra

följande ’De särskilda stadierna i förfarandet vid berörda slag av skilsmässa

stå i sådant samband med varandra, att bedömandet i dess helhet helst

bör ske efter samma lag. Önskvärdheten härav framträder måhända icke så

starkt beträffande själva skillnadsyrkandena men desto mera med avseende

å de ofta betydelsefulla spörsmål örn underhållsbidrag, vårdnad om barn m. m.,

som i skilsmässoprocessen kunna bringas under bedömande; särskilt med hänsyn

till dessa frågor synes det betänkligt att tillstädja den valrätt mellan

olika jurisdiktioner, som förslaget innebär. Därest, såsom väl kan tänkas, i

de skilda länderna olika tendenser skulle göra sig gällande vid avgörandet av

de nämnda, ofta ömtaliga bifrågorna, skulle de föreslagna reglerna kunna föranleda,

att den make, som i bemskillnadsmalet förlorat i en dylik fråga, funne

det lämpligt att för anhängiggörande av sitt slutliga skilsmässoyrkande välja

myndighet i ett annat land i hopp att där vinna större beaktande av sina synpunkter.

De nu framställda erinringarna äga väl ej tillämpning, därest hemskillnaden

vunnits här i landet, innan makarna överflyttat till Danmark eller

Norge. Dylika fall lära emellertid vara mycket sällsynta; sin praktiska betydelse

torde förslaget i förevarande del få endast då hemskillnaden beviljats i

något av dessa länder.’ Det resultat, vartill förslaget sålunda skulle leda,

syntes enligt dessa ledamöter lämna rum för sådana betänkligheter, att de ansett

sig böra hemställa till övervägande, om det icke även ur svensk synpunkt

vore att föredraga, att ifrågavarande undantagsbestämmelse uteslötes.

Den inom lagrådet i förevarande avseende uttalade uppfattningen kan jag

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

41

icke dela. På de skäl, som anförts av de delegerade, kade det enligt min

mening ur svensk synpunkt mött betänkligheter, örn konventionen på ifrågavarande

område skulle hava försatt i Danmark och Norge bosatta svenska

medborgare i en undantagsställning.

Det må i detta sammanhang erinras, att den olikhet, som på denna punkt

föreligger mellan de skandinaviska lagarna, i viss mån är av principiell art.

Att stadga särskild längre hemskillnadstid för det fall, att endera maken motsätter

sig äktenskapets upplösning, ansågs vid den svenska lagens tillkomst

på den grund oriktigt, att den skyldige maken därigenom erhölle tillfälle att

godtyckligt förlänga hemskillnadstiden. Och mot en alltför lång hemskillnadstid

ansågos betänkligheter möta med hänsyn till den därmed förknippade

faran å ena sidan för konkubinat, å andra sidan för försök att få äktenskapet

omedelbart upplöst under åberopande av en simulerad skilsmässogrund.

Måhända hade det varit lyckligast, örn man, i stället för att i artikel 7 upptaga

en särskild alternativ kompetensregel för ifrågavarande fall, hade tillgodosett

de svenska önskemålen genom ett stadgande i artikel 9 av innehåll,

att i dessa fall hemskillnadstiden skall bestämmas av hemlandets lag och icke

av domslandets. Några olägenheter i den inom lagrådet befarade riktningen

hade då överhuvud ej kunnat uppkomma. En sådan lösning påyrkades ock

av de svenska delegerade, men från danskt och norskt håll föredrog man att

lämna tillgång till alternativt forum i hemlandet, på det att danska och norska

myndigheter ej skulle bliva nödsakade att tillämpa de kortare svenska hemskillnadstiderna.

Att den sålunda intagna ståndpunkten skulle medföra några

kännbara olägenheter i den inom lagrådet befarade riktningen torde enligt

min mening näppeligen kunna antagas. Det synes föga sannolikt, att den

make, som exempelvis i Danmark fått sina i ett hemskillnadsmål väckta yrkanden

rörande underhåll eller vårdnad ogillade, skulle anhängiggöra talan örn

äktenskapsskillnad i Sverige endast i syfte att där vinna större beaktande för

sina synpunkter. Så lika är också rättsuppfattningen i förevarande frågor i

de skandinaviska länderna, att örn ett sådant försök någon gång gjordes, åtgärden

knappast skulle medföra det önskade resultatet. Förhållandet ställer

sig här i huvudsak på samma sätt, som när ett mål angående äktenskapsskillnad

upptages av annan myndighet i samma land, där hemskillnadsfrågan avgjorts.

Av nu angivna skäl har jag ej tvekat att ansluta mig till den av de delegerade

förordade lösningen.

Slutligen ber jag att få erinra örn, att i samband med konventionens ratifikation

lärer böra genom noteväxling fastslås, dels vilka svenska myndigheter äga

behörighet att utfärda äktenskapscertifikat (jfr art. 1 st. 2), dels att överenskommelsen

den 5 oktober 1907 mellan Sverige och Danmark angående äktenskapscertifikat

skall upphöra att gälla, då nu förevarande konvention träder i

kraft, men att deklarationen den 27 november 1909 mellan samma länder angående

äktenskaps ingående i vissa fall inför diplomatisk eller konsulär tjänsteman

fortfarande skall bestå.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

På grund av vad nu anförts tillåter jag mig förorda, att Kungl. Maj :t godkänner

konventionsförslaget i den lydelse härvid fogade bilaga1 utvisar, vilken lydelse,

enligt vad jag har anledning hoppas, bör kunna påräkna godkännande även

från de andra ländernas sida. Därest Kungl. Maj:t lämnar sitt bifall till förslaget,

lärer detsamma, innan ratifikation ifrågakommer, skola underställas

riksdagens prövning. En förutsättning för ratifikation av konventionen från

Sveriges sida lärer vidare vara, att Danmark förpliktar sig att ej meddela

svenska medborgare dispens från förbudet mot äktenskap i rätt upp- och nedstigande

svågerlag. Till dessa spörsmål liksom till frågan örn de lagstiftningsåtgärder,

som efter vad förut sagts påkallas av en eventuell ratifikation, torde

jag senare få återkomma.»

Föredraganden uppläser härefter ifrågavarande förslag till konvention mellan

Sverige, Danmark, Finland och Norge innehållande internationellt privaträttsliga

bestämmelser örn äktenskap, adoption och förmynderskap samt hemställer,

att nämnda förslag måtte godkännas av Kungl. Maj :t.

Denna av statrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

H. St ef enson.

1 Lika lydande med den vid protokollet över utrikesdepartementsärenden (sid. 44) fogade bilagan.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 77.

43

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 29 november 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lebeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog, Bissmark,

Johansson, Dahl.

Under erinran att Kungl. Maj :t förut denna dag på föredragning av chefen

för justitiedepartementet beslutat godkänna upprättat förslag till konvention

mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge innehållande internationellt

privaträttsliga bestämmelser örn äktenskap, adoption och förmynderskap,

hemställer ministern för utrikes ärendena, efter gemensam beredning med bemälda

departementschef, att Kungl. Majit måtte bemyndiga ministern för

utrikes ärendena att på grundval av berörda förslag med vederbörande ombud

från dansk, finsk och norsk sida — under förbehåll örn ratifikation av Kungl.

Majit med riksdagens samtycke — underteckna en konvention i överensstämmelse

med den text, som bilaga till protokollet i detta ärende utvisar.

Till vad ministern under ovanstående punkt hemställt, däruti

övriga statsrådsledamöter förena sig, behagar Hans Majit Konungen

lämna bifall.

Ur protokollet:

Sven Allard.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

Bilaga.

Förslag

till

Konvention

mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge innehållande internationellt

privaträttsliga bestämmelser örn äktenskap, adoption och förmynderskap.

I. Äktenskap.

Artikel 1.

Vill medborgare, i en av de fördragsslutande staterna träda i äktenskap

inför myndighet tillhörande någon av de övriga, skall hans rätt att ingå

äktenskapet prövas efter lagen i den staten, örn han sedan minst två år har

hemvist därstädes, men eljest enligt hemlandets lag.

Skall hemlandets lag vinna tillämpning, må rätten att ingå äktenskapet styrkas

genom intyg av myndighet tillhörande hemlandet (äktenskapscertifikat).

Artikel 2.

Med avseende å lysning och vigsel gäller lagen i den stat, vigselmyndigheten

tillhör.

Artikel 3.

Rättsverkningarna av äktenskap mellan dem, som äro och vid äktenskapets

ingående voro medborgare i fördragsslutande stat, skola, såvitt angår makarnas

förmögenhetsförhållanden, bedömas enligt lagen i den av staterna, där makarna

vid äktenskapets ingående togo hemvist. Hava båda makarna sedermera

tagit hemvist i en annan av staterna, skall den statens lag i stället vinna tilllämpning,

såvitt ej fråga är örn verkan av rättshandling, som tidigare blivit

företagen.

Makes behörighet att råda över fast egendom eller vad därmed är likställt

skall, örn egendomen är belägen i fördragsslutande stat, städse bedömas enligt

lagen i den staten.

Artikel

Äktenskapsförord mellan dem, som äro och vid äktenskapets ingående voro

medborgare i fördragsslutande stat samt då togo hemvist i sådan stat, skall

i avseende å formen anses giltigt i envar av de fördragsslutande staterna, ej

blott örn det tillkommit i enlighet med den lag, som jämlikt artikel 3 var tilllämplig

å makarnas förmögenhetsförhållanden, utan jämväl örn det uppfyller

formföreskrifterna i stat, där kontrahenterna eller en av dem var medborgare.

Envar av staterna kan göra äktenskapsförords giltighet emot tredje man

beroende av att förordet lagföljes enligt dess lag.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

45

Artikel 5.

Ansökan om boskillnad mellan makar, som avses i artikel 4, upptages i den

stat, där makarna hava hemvist. Hava de hemvist i skilda stater, upptages

ansökan i den stat, där den, mot vilken ansökningen är riktad, har hemvist,

eller, örn denna stat är Finland, i den stat, vars lag enligt artikel 3 är tilllämplig

å makarnas förmögenhetsförhållanden.

Artikel 6.

Artiklarna 3—5 hava ej avseende å äktenskap, vars rättsverkningar enligt

lagen i någon av de stater, örn vilka fråga är, skola bedömas efter äldre äktenskapslagstiftning.

Artikel 7.

Yrkande örn hemskillnad eller äktenskapsskillnad mellan medborgare i fördragsslutande

stat upptages i den stat, där båda makarna hava hemvist eller

där de senast haft hemvist samtidigt och endera alltjämt är bosatt.

Kan yrkandet ej enligt första stycket upptagas i någon av staterna eller

skulle yrkande örn hemskillnad eller äktenskapsskillnad efter hemskillnad mellan

makar, som ej äro finska medborgare, enligt första stycket upptagas i Finland,

må yrkandet väckas i stat, där endera maken är medborgare.

Yrkande örn äktenskapsskillnad på grund av hemskillnad må städse väckas

i stat, där båda makarna äro medborgare.

Artikel 8.

I samband med yrkande örn hemskillnad eller äktenskapsskillnad må jämväl

av samma eller annan myndighet prövas frågor örn tillfälligt hävande av sammanlevnaden,

bodelning, skadestånd, underhållsskyldighet samt vårdnad örn

Yrkande, som senare väckes angående underhållsskyldighet eller vårdnad

örn barn, upptages i stat, där den, mot vilken talan riktas, har hemvist, även

örn yrkandet avser ändring av beslut, som meddelats i annan stat. Kan enligt

lagen i stat, där hemskillnad eller äktenskapsskillnad meddelats, underhållsbidrag

till hemskild eller frånskild make ej vidare utdömas eller höjas utöver

förut bestämt belopp, må yrkande örn sådant bidrag eller höjning därav ej

upptagas i någon av de övriga staterna.

Artikel 9.

Vid prövning av frågor, som avses i artiklarna 7 och 8, användes i varje stat

där gällande lag. Frågor örn bodelning och skadestånd skola dock städse avgöras

efter den lag, som enligt artikel 3 är tillämplig å makarnas förmögenhetsförhållanden.

Finsk medborgare må ej bliva hemskild i stat, där han ej har hemvist

sedan minst två år. .

Hemskillnad, som vunnits i en av staterna, medför i de övriga samma rätt att

erhålla äktenskapsskillnad, som om den vunnits i den staten.

Artikel 10.

Beträffande återgång av äktenskap mellan dem, som äro och vid äktenskapets

ingående voro medborgare i fördragsslutande stat, skall vad i artiklarna 7- 9

är stadgat äga motsvarande tillämpning. Frågan huruvida orsak till återgång

är för handen bedömes dock enligt den lag, som var bestämmande för kärandens

eller, örn talan föres mot bada makarna, för enderas rätt att inga äktenskapet.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Majlis proposition nr 77.

II. Adoption.

Artikel 11.

Vill^medborgare i fördragsslutande stat, som har hemvist i sådan stat, adoptera

någon, som har medborgarskap i en av staterna, skall ansökningen göras

i den stat, där adoptanten har hemvist.

Artikel 12.

Vid prövning av ansökningen tillämpas i varje stat där gällande lag. Är den,

som skall adopteras, under aderton år och har han hemvist i hemlandet, må ansökningen

dock ej bifallas i annan stat, utan att vederbörande barnavårdsmyndighet

i hemlandet haft tillfälle att avgiva yttrande.

Artikel 13.

Ansökan örn hävande av adoptivförhållande mellan medborgare i fördragsslutande

stater skall, örn adoptionen ägt rum i sådan stat, upptagas i den stat,

där adoptanten har hemvist, eller, örn han ej har hemvist i fördragsslutande

stat, där adoptivbarnets hemvist är.

Vid prövning av ansökningen tillämpas i varje stat där gällande lag.

lil. Förmynderskap.

Artikel 14.

Förmynderskap för underårig medborgare i en av de fördragsslutande staterna,

vilken har hemvist i en av de övriga, anordnas i sistnämnda stat, såframt

ej förmynderskap redan i annan fördragsslutande stat utövas av lagbestämd

eller särskilt förordnad förmyndare.

Vad nu är sagt skall äga motsvarande tillämpning a omyndighetsförklaring

och förmynderskap för omyndigförklarad.

Artikel 15.

Tillfälligt förmynderskap kan anordnas och andra tillfälliga åtgärder vidtagas

i envar av staterna.

Artikel 16.

Vid prövning av frågor, som avses i artiklarna 14 och 15, tillämpas i varje

stat där gällande lag.

Artikel 17.

Omyndighetens verkan i förmögenhetsrättsligt hänseende och förmyndarens

behörighet bedömas enligt lagen i den stat, där förmynderskapet utövas.

Vad nu är sagt skall ej hava avseende å rätt att ingå förbindelse enligt växel

eller check.

Artikel 18.

Förmynderskap kan efter förhandling mellan vederbörande statsdepartement

överflyttas till annan stat, örn den omyndige tagit hemvist därstädes eller

överflyttning av annan grund finnes lämplig.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl, May.ts proposition nr 77.

47

Artikel 19.

Fråga om hävande av omyndighetsförklaring, som meddelats i fördragsslutande

stat, skall, örn den omyndigförklarade är medborgare i sådan stat, prövas

i den stat, där förmynderskapet är anordnat.

Vid prövningen tillämpas i varje stat där gällande lag.

Artikel 20.

Varder medborgare i fördragsslutande stat omyndigförklarad i annan sådan

stat eller häves omyndighetsförklaring i annan stat än hemlandet, skall underrättelse

ofördröjligen översändas till vederbörande statsdepartement därstädes.

Artikel 21.

Vad i artiklarna 17, 19 och 20 är stadgat angående omyndighetsförklaring

skall äga motsvarande tillämpning, då danskt lavvsergemaal anordnats för medborgare

i fördragsslutande stat, vilken har hemvist i Danmark och för vilken

förmynderskap ej redan är anordnat i annan fördragsslutande stat.

Den, som står under lawsergemaal i Danmark, må utan hinder därav omyndigförklaras

i annan stat, där han tagit hemvist.

IV. Allmänna bestämmelser.

Artikel 22.

Lagakraftvunnen dom eller administrativ myndighets beslut, som i en av staterna

meddelats jämlikt artiklarna 5, 7, 8, 10, 11, 18, 14, 15, 19 eller 21, skall

gälla i övriga stater utan särskild stadfästelse och utan provning av avgörandets

riktighet eller av dess förutsättningar med hänsyn till hemvist eller medborgarskap

i den ena eller andra av de fördragsslutande staterna.

Artikel 23.

Denna konvention skall ratificeras och ratifikationerna skola utväxlas i Stockholm

så snart ske kan. . . . .. „

Konventionen träder i kraft den 1 januari eller den 1 juli som infaller nast

efter det ratifikationerna utväxlats. . ,

Envar av staterna kan i förhållande till envar av de övriga uppsäga konventionen

till upphörande från och med den 1 januari eller den 1 juli, som infaller

näst efter sex månader, sedan uppsägningen skedde.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

Utdrag av -protokollet över ''justitiedepartement sår enden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 30 meli 1930.

N äivarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lijbeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog, Bissmark,

Johansson, Dahl.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bissmark, anmäler fråga örn Islands

anslutning till den föreslagna konventionen mellan Sverige, Danmark,

linland och Norge innehållande internationellt privaträttsliga bestämmelser

örn äktenskap, adoption och förmynderskap samt anför:

»På sätt framgår av statsrådsprotokollet den 29 november 1929 har Kungl.

Maj :t nämnda dag med vissa ändringar godkänt ett av delegerade för Sverige,

Danmark, Finland och Norge avgivet förslag till konvention mellan dessa

länder, innehållande internationellt privaträttsliga bestämmelser örn äktenskap,

adoption och förmynderskap. Sedermera har förslaget i det sålunda ändrade

skicket godkänts jämväl av de övriga ländernas regeringar. Vissa med

förslaget sammanhängande frågor äro emellertid avsedda att regleras vid konventionens

undertecknande, varom underhandlingar för närvarande pågå.

I samband med förhandlingar, som ägt rum i Stockholm den 28 april—

9 maj 1930 mellan delegerade för nämnda länder och Island om avslutande av

en nordisk konvention angående ömsesidig verkställighet av domar, har Islands

representant, på anmodan av sin regering, för de delegerade, som utarbetat

nyssnämnda konventionsförslag samt förslag till konvention angående indrivning

av underhållsbidrag, lämnat en redogörelse för den isländska

lagstiftningen i de ämnen, som beröras av dessa förslag. Samtliga delegerade

hava därefter i ett den 9 maj 1930 upprättat protokoll, vilket härvid

torde få fogas såsom bilaga, uttalat, att med hänsyn till den rättslikhet, som

finnes mellan lagstiftningen på förevarande områden i Island och de övriga

nordiska länderna, hinder ej mötte för Islands anslutning till konventionerna.

De delegerade hava därjämte yttrat, att då erforderliga ändringar i konventionerna

vore allenast obetydliga samt något uppskov av praktisk betydelse med

konventionernas undertecknande följaktligen ej behövde inträda, därest Islands

anslutning komme till stånd redan från början, de delegerade förordade, att en

blivande framställning i detta syfte från Islands regering måtte vinna bifall

av de övriga regeringarna.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

49

I en den 30 maj 1930 dagtecknad, till ministern för utrikes ärendena ställd

skrivelse har danska beskickningen i Stockholm under åberopande av berörda

utav de delegerade upprättade protokoll och med förmälan, att den isländska regeringen

önskade ansluta sig till konventionerna redan från början, framställt

förfrågan, huruvida den svenska regeringen medgåve, att Island anslöte sig till

dessa.

I anledning av den förfrågan, som sålunda gjorts angående Islands anslutning,

tillåter jag mig framhålla, att den isländska regeringen på grund av kommunikationsförhållandena

nödgats avstå från att låta sig representeras vid konventionsförhandlingarna

men att man utgått från att Island skulle i en nära

framtid ansluta sig till konventionerna. Då dessa ännu ej undertecknats, anser

jag i likhet med de delegerade det vara en fördel, örn Islands anslutning kunde

vinnas redan från början.

Såsom de delegerade framhållit, föranleder Islands tillträde till konventionen

innehållande internationellt privaträttsliga bestämmelser örn äktenskap,

adoption och förmynderskap i formellt hänseende endast den ändringen,

att i rubriken upptages jämväl Island. I de av Sveriges anslutning till nämnda

konvention betingade författningarna föranleder Islands tillträde till konventionen

ej annan ändring än att i ingressen till förslaget till förordning örn

vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap

Island införes såsom en av de stater, å vilka förordningen har

avseende. I båda fallen bör Island upptagas näst efter Finland.»

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över de sålunda angivna

ändringsförslagen måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål

inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

H. Steffenson.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami.

Oi käft. (Nr 77.)

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Majlis proposition nr 77.

Bilaga.

Protokoll.

Sedan av delegerade för Danmark, Finland, Norge och Sverige förslag uppgjorts

till två konventioner mellan nämnda länder, den ena innehållande internationellt

privaträttsliga bestämmelser om äktenskap, adoption och förmynderskap,

och den andra angående indrivning av underhållsbidrag, har Islands

regering, i syfte att möjliggöra Islands anslutning till dessa konventioner, anmodat

Islands representant vid de förhandlingar, som pågå mellan nämnda

fem länder angående verkställighet av vissa domar, kommittered Krabbe, att

i samband med dessa förhandlingar lämna en redogörelse för den isländska

lagstiftningen i de ämnen, som beröras av nämnda konventioner, och har en

sådan redogörelse jämväl givits vid de förhandlingar, som ägt rum i Stockholm

den 28 april—9 maj 1930. Därvid har upplysts, att rättsförhållandena

angående äktenskap, förmynderskap och underhållsbidrag i Island äro reglerade

genom nyare lagstiftning — framförallt lag den 27 juni 1921 örn äktenskaps

ingående och upplösning, lag den 20 juni 1923 om äktenskaps rättsverkningar,

lag den 14 november 1917 örn myndighet samt lag den 27 juni 1921 örn

föräldrar och barn utom äktenskap — vilka lagar bygga på gemensamma

nordiska rättsprinciper. Någon lagstiftning örn adoption finnes icke, men den

administrativa praxis, som på detta område utbildat sig, vilar på samma grunder

som den danska adoptionslagstiftningen. Vidare har upplysts, att Danmarks

regering på förhand förklarat sig ej hava någon erinran att göra mot

Islands anslutning till konventionerna.

Undertecknad Krabbe ävensom övriga undertecknade, ombud för Danmark,

Finland, Norge och Sverige vid de förhandlingar, som lett till berörda konventionsförslag,

hava med hänsyn till den rättslikhet, som enligt det nyss sagda

finnes mellan lagstiftningen på förevarande områden i Island och de övriga

nordiska länderna, funnit hinder ej möta för Islands anslutning till konventionerna.

Denna anslutning torde ej föranleda andra ändringar i dessa än att

1) Island upptages i konventionernas ingresser;

2) *---; samt

3) **---språket.»

Då Islands anslutning till konventionerna således föranleder allenast obetydliga

jämkningar i dessa samt något uppskov av praktisk betydelse med konventionernas

undertecknande följaktligen ej behöver inträda, därest Islands

* Här beröres en fråga, som är avsedd, att regleras vid konventionens undertecknande, varom

underhandlingar för närvarande pågå. Frågan sedermera reglerad i slutprotokollet under punkt 2.

** Här beröres en fråga, som har avseende endast på konventionen angående indrivniDg av underhållsbidrag.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

51

anslutning kommer till stånd redan från början, få undertecknade förorda, att

en blivande framställning i detta syfte från Islands regering måtte vinna bifall

av de övriga regeringarna.

Stockholm den 9 maj 1930.

V. Bentson. Schröder. Aage Svendsen.

F. Grönvall. Jon. Krabbe. E. Alten.

Birger Ekeberg.

Erik Lind.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj. ts lagråd den 28 augusti

1930.

Närvarande:

* justitieråden Stenberg,

Appelberg,

Tiselius,

regeringsrådet Söderwall.

Genom beslut den 29 november 1929 hade Kungl. Maj:t godkänt ett vid

statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för nämnda dag fogat

förslag till konvention mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge innehållande

internationellt privaträttsliga bestämmelser örn äktenskap, adoption

och förmynderskap.

Sedan härefter isländska regeringen gjort framställning om Islands anslutning

till konventionen, vilken icke ännu undertecknats, hade förslag framlagts

till de ändringar, som av Islands tillträde påkallades i konventionsförslaget

ävensom i ett med anledning av Sveriges anslutning till konventionen utarbetat

förslag till förordning örn vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap,

adoption och förmynderskap.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 30 maj 1930,

hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över nämnda ändringsförslag.

Detta ärende föredrogs nu inför lagrådet av ledamoten i lagberedningen, revisionssekreteraren

Erik Lind.

Lagrådet — som med hänsyn till den mellan Island och Sverige bestående

rättslikheten på ifrågavarande områden fann hinder icke böra möta mot Islands

anslutning till konventionen -—- lämnade de i remissen avsedda ändringsförslagen

utan anmärkning.

Remisshandlingarna skulle fogas vid detta protokoll.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

53

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 12 september 1930.

Närvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gärde, von Stockenström, Gyllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Österberg.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Gårdö, anmäler, efter gemensam

beredning med tillförordnade chefen för utrikesdepartementet, lagrådets

den 28 augusti 1930 avgivna utlåtande i den till lagrådet den 30'' maj 1930

hänskjutna frågan örn Islands anslutning till den föreslagna konventionen

mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge innehållande internationellt

privaträttsliga bestämmelser örn äktenskap, adoption och förmynderskap.

Efter redogörelse för utlåtandet hemställer föredraganden, att Kungl.

Maj:t måtte dels medgiva, att Island ansluter sig till konventionen, dels godkänna

att i anledning härav den i statsrådsprotokollet berörda den 30 maj 1930

omförmälda ändringen vidtages i konventionsförslaget.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

H. St ef enson.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartement sär enden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 12 september 1930.

Närvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gärde, von Stockenström, Gyllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Österberg.

Under erinran att Kungl. Maj :t förut denna dag på föredragning av chefen

för justitiedepartementet medgivit, att Island anslöte sig till den föreslagna

konventionen mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge innehållande internationellt

privaträttsliga bestämmelser örn äktenskap, adoption och förmynderskap,

ävensom godkänt att i anledning därav den ändring vidtoges i konventionsförslaget,

som är angiven i statsrådsprotokollet den 30 maj 1930, hemställer

tillförordnade departementschefen statsrådet Gyllenswärd, efter gemensam

beredning med förstbemälde departementschef, att Kungl. Maj:t måtte,

med ändring av sitt den 29 november 1929 i ärendet givna bemyndigande, bemyndiga

ministern för utrikes ärendena att på grundval av berörda förslag med

vederbörande ombud från dansk, finsk, isländsk och norsk sida — under förbehåll

örn ratifikation av Kungl. Maj :t med riksdagens samtycke — underteckna

en konvention i överensstämmelse med den text, vilken såsom bilaga fogats till

protokollet över utrikesdepartementsärenden den 29 november 1929, med iakttagande

dock av förenämnda ändring.

Till vad under ovanstående punkt hemställts, däruti övriga

statsrådsledamöter förena sig, behagar Hans Majit Konungen

lämna bifall.

Ur protokollet:

M. Hallenborg.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

55

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 6 februari 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck,

Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anför chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Gärde:

»Enligt statsrådsprotokollet den 29 november 1929 har Kungl. Majit med

vissa ändringar godkänt ett av delegerade för Sverige, Danmark, Finland och

Norge avgivet förslag till konvention mellan nämnda länder innehallande internationellt

privaträttsliga bestämmelser örn äktenskap, adoption och förmynderskap.

Kungl. Majit har därefter den 12 september 1930 dels medgivit,

att Island anslöte sig till konventionen, dels godkänt, att i anledning därav

viss i statsrådsprotokollet den 30 maj 1930 omförmäld ändring vidtoges i konventionsförslaget.

Förslaget i det salunda ändrade skicket har godkänts jämväl

av de övriga ländernas regeringar och den 6 februari 1931 i Stockholm av

regeringarnas befullmäktigade ombud undertecknats att såsom konvention

gälla mellan nämnda länder. I samband därmed hava ombuden, i anslutning

till vad de delegerade förutsatt, i ett till konventionen fogat slutprotokoll,

vilket skall anses såsom en integrerande del av konventionen, avgivit förklaring,

att de fördragsslutande staterna äro ense därom, att konventionen icke

förpliktar myndighet i fördragsslutande stat att sammanviga personer,^ för

vilkas äktenskap enligt lagen i den staten på grund av släktskap eller svågerlag

möter hinder, som icke kan eftergivas j samt att den, som ej fyllt tjuguett

år men förvärvat myndighet enligt finsk lag genom att ingå äktenskap eller

enligt isländsk lag på grund av hemskillnad eller äktenskapets upplösning,

ej skall, ändå att han tager hemvist i annan fördragsslutande stat än Finland,

respektive Island, anses omyndig pa grund av alder.

Samtidigt med konventionens undertecknande har genom noteväxling mellan

Sverige och Danmark fastslagits, att Danmark förpliktar sig att ej meddela

där bosatta svenska medborgare dispens fran äktenskapshinder, som grundar

sig på rätt upp- och nedstigande svågerlag.

Såsom omförmälda statsrådsprotokoll den 29 november 1929 utvisar, skall

konventionen, innan ratifikation från Sveriges sida ifrågakommer, understå!-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

las riksdagens prövning. Detsamma bör gälla beträffande berörda slutprotokoll.

I samband med fragan örn inhämtande av riksdagens godkännande torde

jämväl böra komma under bedömande spörsmålet örn de lagstiftningsåtgärder,

vilka för Sveriges del påkallas av en ratifikation av konventionen. Jag tillåter

mig sålunda nu anmäla lagrådets den 2 oktober 1929 och den 28 augusti

1930 avgivna utlåtanden i vad rör följande den 23 augusti 1929 och den 30 maj

1930 till lagrådet remitterade förslag till

1) lag^ angående ändring i lagen den 8 juli 1904 örn vissa internationella

rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap;

2) lag angående rätt för Konungen att meddela bestämmelser örn internationella

rättsförhållanden rörande äktenskaps rättsverkningar;

3) lag angående tillägg till lagen den 14 juni 1917 om adoption;

4) lag örn tillägg till § 84 växellagen; samt

5) förordning örn vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap,

adoption och förmynderskap.

De tre förstnämnda förslagen hava av lagrådet lämnats utan anmärkning.

Såsom en följd av det tillägg, som enligt statsrådsprotokollet den 29 november

1929 gjorts till artikel 17 i konventionsförslaget, har i överensstämmelse med

lagrådets hemställan förslaget örn tillägg till § 84 växellagen icke föranlett

någon åtgärd. De i nyssnämnda statsrådsprotokoll berörda ändringar, som i

anledning av vad lagrådet anmärkt mot konventionsförslaget vidtagits i detta,

torde, pa sätt härvid fogade bilaga utvisar, böra föranleda motsvarande ändringar

i förslaget till förordning örn vissa internationella rättsförhållanden rörande

äktenskap, adoption och förmynderskap, varjämte i förslagets ingress

bör införas Island såsom en av de stater, å vilka förordningen har avseende.

Till detta förslag, beträffande vilket riksdagens medverkan ej är erforderlig,

ber jag att framdeles få återkomma.»

Föredraganden hemställer därefter, att Kungl. Majit måtte genom proposition

dels äska riksdagens godkännande av ifrågavarande konvention med

slutprotokoll dels, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga

berörda av lagrådet utan erinran lämnade tre lagförslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gösta Tidelius.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 77.

57

Bilaga.

Förslag

till

Förordning om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap,

adoption och förmynderskap.

Kungl. Maj:t har, med stöd av bestämmelserna i 6 kap. 5 § lagen den 8

juli 1904 örn vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap,

lagen den---angående rätt för Konungen att meddela

bestämmelser örn internationella rättsförhållanden rörande äktenskaps rättsverkningar

samt 26—28 §§ lagen den 14 juni 1917 om adoption, funnit gott

förordna, att, såvitt angår förhållandet till Danmark, Finland, Island och

Norge, skola här i riket lända till efterrättelse följande bestämmelser, vilka ansluta

sig till en den 6 februari 1931 mellan Sverige och nämnda stater ingången

konvention innehållande internationellt privaträttsliga bestämmelser örn äktenskap,

adoption och förmynderskap:

I. Äktenskap.

1 §•

Vill medborgare i en av de fördragsslutande staterna träda i äktenskap inför

myndighet tillhörande någon av de övriga, skall hans rätt att ingå äktenskapet

prövas efter lagen i den staten, örn han sedan minst två år har hemvist

därstädes, men eljest enligt hemlandets lag. Äktenskap må dock ej i något

fall inför svensk myndighet slutas mellan dem, av vilka den ene varit gift med

den andres släkting i rätt upp- eller nedstigande led.

Skall hemlandets lag vinna tillämpning, må rätten att ingå äktenskapet styrkas

genom intyg av myndighet tillhörande hemlandet (äktenskapscertifikat).

2 §■

Med avseende å lysning och vigsel gäller lagen i den stat, vigselmyndigheten

tillhör.

3 §.

Rättsverkningarna av äktenskap mellan dem, som äro och vid äktenskapets

ingående voro medborgare i fördragsslutande stat, skola, såvitt angår makarnas

förmögenhetsförhållanden, bedömas enligt lagen i den av staterna, där makarna

vid äktenskapets ingående togo hemvist. Hava båda makarna sedermera

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Majlis proposition nr 77.

tagit hemvist i en annan av staterna, skall den statens lag i stället vinna tillämpning,

såvitt ej fråga är örn verkan av rättshandling, som tidigare blivit

företagen.

Makes behörighet att råda över fast egendom eller vad därmed är likställt

skall, örn egendomen är belägen i fördragsslutande stat, städse bedömas enligt

lagen i den staten.

4 §.

Äktenskapsförord mellan dem, som äro och vid äktenskapets ingående voro

medborgare i fördragsslutande stat samt då togo hemvist i sådan stat, skall i

avseende å formen anses giltigt i envar av de fördragsslutande staterna, ej

blott örn det tillkommit i enlighet med den lag, som jämlikt 3 § var tillämplig

å makarnas förmögenhetsförhållanden, utan jämväl örn det uppfyller formföreskrifterna

i stat, där kontrahenterna eller en av dem var medborgare.

Förord, som enligt första stycket skall anses till formen giltigt, ehuru

det ej upprättats och lagföljts på sätt i giftermålsbalken är sagt, må ej här

i riket åberopas emot tredje man, innan det blivit till rätten ingivet enligt vad

där stadgas. År förordet slutet mellan trolovade, och varder det till rätten ingivet,

i stad inom en månad och å landet senast å det ting, som infaller näst

efter en månad, sedan äktenskapet ingicks, må det emot tredje man åberopas

jämväl i avseende å tiden före dess ingivande till rätten.

5 §.

Ansökan örn boskillnad mellan makar, som avses i 4 §, upptages i den stat,

där makarna hava hemvist. Hava de hemvist i skilda stater, upptages ansökan

i den stat, där den, mot vilken ansökningen är riktad, har hemvist, eller,

örn denna stat är Finland, i den stat, vars lag enligt 3 § är tilllämplig å makarnas

förmögenhetsförhållanden.

6 §.

Vad i 3—5 §§ stadgas skall ej hava avseende å äktenskap, vars rättsverkningar

enligt lagen i någon av de stater, om vilka fråga är, skola bedömas efter

äldre äktenskapslagstiftning.

7 §•

Yrkande örn hemskillnad eller äktenskapsskillnad mellan medborgare i fördragsslutande

stat upptages i den stat, där båda makarna hava hemvist eller

där de senast haft hemvist samtidigt och endera alltjämt är bosatt.

Kan yrkandet ej enligt första stycket upptagas i någon av staterna eller

skulle yrkande örn hemskillnad eller äktenskapsskillnad efter hemskillnad mellan

makar, som ej äro finska medborgare, enligt första stycket upptagas i Finland,

må yrkandet väckas i stat, där endera maken är medborgare.

Yrkande örn äktenskapsskillnad på grund av hemskillnad må städse väckas

i stat, där båda makarna äro medborgare.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

59

8 §•

I samband med yrkande örn hemskillnad eller äktenskapsskillnad må jämväl

av samma eller annan myndighet prövas frågor örn tillfälligt hävande av sammanlevnaden,

bodelning, skadestånd, underhållsskyldighet samt vårdnad örn

barn.

Yrkande, som senare väckes angående underhållsskyldighet eller vårdnad örn

barn, upptages i stat, där den, mot vilken talan riktas, har hemvist, även örn

yrkandet avser ändring av beslut, som meddelats i annan stat. Kan enligt

lagen i stat, där hemskillnad eller äktenskapsskillnad meddelats, underhållsbidrag

till hemskild eller frånskild make ej vidare utdömas eller höjas utöver

förut bestämt belopp, må yrkande örn sådant bidrag eller höjning därav ej upptagas

i någon av de övriga staterna.

9 §.

Vid prövning av frågor, som avses i 7 och 8 §§, användes i varje stat där

gällande lag. Frågor örn bodelning och skadestånd skola dock städse avgöras

efter den lag, som enligt 3 § är tillämplig å makarnas förmögenhetsförhållanden.

Finsk medborgare må ej bliva hemskild i stat, där han ej har hemvist

sedan minst två år.

Hemskillnad, som vunnits i en av staterna, medför i de övriga samma rätt

att erhålla äktenskapsskillnad, som örn den vunnits i den staten.

10 §.

Beträffande återgång av äktenskap mellan dem, som äro och vid äktenskapets

ingående voro medborgare i fördragsslutande stat, skall vad i 7—9 §§ är

stadgat äga motsvarande tillämpning. Frågan huruvida orsak till återgång

är för handen bedömes dock enligt den lag, som var bestämmande för kärandens

eller, örn talan föres mot båda makarna, för enderas rätt att ingå äktenskapet.

II. Adoption.

11 §•

Vill medborgare i fördragsslutande stat, som har hemvist i sådan stat, adoptera

någon, som har medborgarskap i en av staterna, skall ansökningen göras i

den stat, där adoptanten har hemvist.

12 §.

Vid prövning av ansökningen tillämpas i varje stat där gällande lag. Är den,

som skall adopteras, under aderton år och har han hemvist i hemlandet, må

ansökningen dock ej bifallas i annan stat, utan att vederbörande bamavårdsmyndighet

i hemlandet haft tillfälle att avgiva yttrande.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Uaj:ts proposition nr 77.

13 §.

Ansökan om hävande av adoptivförhållande mellan medborgare i fördragsslutande

stater skall, om adoptionen ägt rum i sådan stat, upptagas i den stat,

där adoptanten har hemvist, eller, örn han ej har hemvist i fördragsslutande

stat, där adoptivbarnets hemvist är.

.Vid prövning av ansökningen tillämpas i varje stat där gällande lag.

lil. Förmynderskap.

14 §.

Förmynderskap för underårig medborgare i en av de fördragsslutande staterna,

vilken har hemvist i en av de övriga, anordnas i sistnämnda stat, såframt

ej förmynderskap redan i annan fördragsslutande stat utövas av lagbestämd

eller särskilt förordnad förmyndare.

Vad nu är sagt skall äga motsvarande tillämpning å omyndighetsförklaring

och förmynderskap för omyndigförklarad.

15 §.

Tillfälligt förmynderskap kan anordnas och andra tillfälliga åtgärder vidtagas

i envar av staterna.

16 §.

Vid prövning av frågor, som avses i 14 och 15 §§, tillämpas i varje stat där

gällande lag.

17 §.

Omyndighetens verkan i förmögenhetsrättsligt hänseende och förmyndarens

behörighet bedömas enligt lagen i den stat, där förmynderskapet utövas.

Vad nu är sagt skall ej hava avseende å rätt att ingå förbindelse enligt

växel eller check.

18 §.

Förmynderskap kan efter behandling mellan vederbörande statsdepartement

överflyttas till annan stat, om den omyndige tagit hemvist därstädes eller överflyttning

av annan grund finnes lämplig.

19 §.

Fråga om hävande av omyndighetsförklaring, som meddelats i fördragsslutande

stat, skall, om den omyndigförklarade är medborgare i sådan stat, prövas

i den stat, där förmynderskapet är anordnat.

Vid prövningen tillämpas i varje stat där gällande lag.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 77.

61

20 §.

Varder medborgare i fördragsslutande stat omyndigförklarad i annan sådan

stat eller häves omyndighetsförklaring i annan stat än hemlandet, skall

underrättelse ofördröjligen översändas till vederbörande statsdepartement därstädes.

21 §.

Vad i 17, 19 och 20 §§ är stadgat angående omyndighetsförklaring skall

äga motsvarande tillämpning, då danskt lavvsergemaal anordnats för medborgare

i fördragsslutande stat, vilken har hemvist i Danmark och för vilken förmynderskap

ej redan är anordnat i annan fördragsslutande stat.

Den, som står under lavvsergemaal i Danmark, må utan hinder därav omyndigförklaras

i annan stat, där han tagit hemvist.

IV. Allmän bestämmelse.

22 §.

Lagakraftvunnen dom eller administrativ myndighets beslut, som i en av staterna

meddelats jämlikt 5, 7, 8, 10, 11, 13, 14, 15, 19 eller 21 §, skall gälla

i övriga stater utan särskild stadfästelse och utan prövning av avgörandets

riktighet eller av dess förutsättningar med hänsyn till hemvist eller medborgarskap

i den ena eller andra av de fördragsslutande staterna.

Denna förordning skall träda i kraft den . . .

Doktrin (2)

  1. Lennart Pålsson, Underhållsfrågor och internationell privaträtt, SvJT 1993 s. 613, på s. 615 · Fritt tillgänglig
  2. Michael Bogdan, Ordre public och tvingande rättsregler i Haagkonventionerna om internationell privat- och processrätt, SvJT 1993 s. 308 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1931:77 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av en mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge den 6 februari 19 s. 1 i texten
  2. 1LU 1931:16 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av en mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge den 6 februari 1931 avslutad ko s. 1 i texten

Doktrin (2)

2 kopplingar.

  1. SvJT 1993 s. 308 Michael Bogdan, Ordre public och tvingande rättsregler i Haagkonventionerna om internationell privat- och processrätt s. 308 i texten
  2. SvJT 1993 s. 613 Lennart Pålsson, Underhållsfrågor och internationell privaträtt s. 615 i texten