Sök i Ratio Lex

Kungl. Majlis proposition Nr 84

1931-02-06 · 60 sidor, varav 56 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 56 av 60 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1931:84, Kungl. Majlis proposition Nr 84

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 84.

1

Nr 84.

Kungl. Maj:ts proposition till rilcsdagen angående anslag till dån

lägre mejerhinderrisningen: given Stockholms slott den G

februari, 1931.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbrnksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkäs avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maurts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

B. v. Stockenström.

Utdrag av protokollet över jordbruksar enden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 6 februari 1931.

När varan de:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gaude, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, Larsson,

Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet von Stockenström anför:

I statsverkspropositionen till årets riksdag, nionde huvudtiteln, punkt

25, anmälde jag, att de utredningsmän, som tillkallats för verkställande

av utredning oell avgivande av förslag rörande lämpligaste sättet för ordnande

av den lägre lantbruksundervisningen, i sitt den 30 april 1930 avgivna

betänkande jämväl behandlat frågan örn den lägre mejeriundervisningen

och därvid framkommit med förslag örn vissa ytterligare anslag

för detta ändamål. Jag anmälde även, att lantbruksstyrelsen i sitt remissyttrande

den 8 november 1930 för sin del framlagt förslag örn vissa

Hitumi/ lill riksdagens protokoll 19111. 1 sand. 70 hög. (Nr Sfi.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

anslag för ändamålet. I avvaktan på slutförande av ärendets beredning

har Kungl. Maj:t, på min hemställan, föreslagit riksdagen att, i avbidan

på den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, till den

lägre mejeriundervisningen beräkna för budgetåret 1931/1932 ett belopp

av 60,000 kronor.

Sedan förevarande spörsmål nu varit föremål för ytterligare beredning

inom jordbruksdepartementet, anhåller jag att ånyo få anmäla ärendet

för Kungl. Maj:t.

Frågan örn mejeripersonalens utbildning berördes av jordbruksutredningen

i dess den 6 februari 1930 avgivna betänkande angående vissa åtgärder

för mejerihanteringens och smörexportens befrämjande. Utredningen

framhöll därvid, att det för framställning av förstklassiga produkter

och erhållande av ett gott utbyte av mejeridriften icke vore tillräckligt

att förfoga över god råvara samt ändamålsenligt byggda och utrustade

mejerier. En lika viktig förutsättning härför vore, att mejeriernas

drift handhades av kunnig och skicklig mejeripersonal. Kesultaten av

mejerihanteringen vore i hög grad beroende av, örn denna personal och de

rådgivande personerna inom hanteringen erhålla en god utbildning samt

sedermera få tillfälle att förkovra sina kunskaper och färdigheter, så att

de kunna tillgodogöra nya rön och tekniska framsteg samt anpassa produktionen

efter förändrade förhållanden. Med avseende å den grundläggande

utbildningen — d. v. s. utbildningen av mejerister och mejerskor

ävensom mejerikonsulenter — vöre att märka, att planen för densamma

uppgjorts under en tid, då mejerihanteringen ställde väsentligt andra och

mindre krav på sina utövare än för närvarande. Framför allt erfordrades

nu grundligare kunskaper i mejeritekniskt hänseende, större noggrannhet

i produktionsdetaljer och kontroll, grundligare ekonomisk skolning

samt — speciellt beträffande konsulenterna — bättre insikt i affärsförhållanden

och organisation. Ehuru undervisningen undan för undan utökats

med hänsyn till de ökade krav, som ställts på densamma, vore det dock

naturligt, att den icke kunnat inom den gamla ramen anpassas så, att den

tillfredsställde nutida behov. Ifråga örn den lägre mejeriundervisningen

gällde detta särskilt den undervisning, som meddelas vid mejeriskolor

för kvinnor. Även mejeripraktiken före inträde vid mejeriskola behövde

närmare regleras.

Emellertid gick jordbruksutredningen för sin del icke närmare in på

utbildningsfrågan, utom i vad avser fortbildningen av äldre mejeripersonal,

beträffande vilken på grund av vissa av utredningen framlagda förslag

åtgärder sedermera vidtogos genom beslut av 1930 års riksdag. Anledningen

till att utbildningsfrågan i övrigt lämnades å sido låg däri, att

denna redan behandlats eller var under behandling av andra sakkunnigeberedningar.

Vad angår den högre undervisningen på mejeriområdet hade

denna fråga behandlats i betänkande, avgivet den 12 november 1927 av

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

de s. k. högre lantbruksundervisningssakkunniga (statens off. utr. 1927:32).

Frågan om den lägre mejeriundervisningen återigen hade i enlighet med

av jordbruksutredningen uttalat önskemål gjorts till föremål för behandling

av de för utredning rörande den lägre lantbruksundervisningens ord

nande särskilt tillkallade utredningsmännen.

Som jag inledningsvis nämnde, hava sistnämnda utredningsmän sedermera

i sitt den 30 april 1930 avgivna betänkande med förslag angående

ordnande av den lägre lantbruksundervisningen (statens off. utr. 1930:9)

jämväl framlagt förslag beträffande ordnande av den lägre mejeriundervisningen.

Utredningsmännen utgjordes av landshövdingen greve A.

Mörner, ordförande, ledamöterna av riksdagens andra kammare lantbrukaren

E. A. Gustafson och friherre S. H. F. Lilliecreutz, ledamoten av

riksdagens första kammare domänintendenten S. Linders, ledamöterna av

riksdagens andra kammare inspektören för lantmanna- och lanthushållsskolorna

agronomen E. W. Ljung och hemmansägaren G. Strindlund samt

föreståndaren för Säverstalunds lantmannaskola J. S. Svensson. Därjämte

hade föreståndarinnan vid Rimforsa lanthusliållningssem inar ilmi

L. Nathorst-Böös tillkallats att deltaga i utredningen, så vitt den angick

lanthushållsskolor och annan för kvinnor avsedd lägre lantbruksundervisning.

Vid behandlingen av frågan örn den lägre mejeriundervisningen

hava utredningsmännen haft överläggningar med professorn i mejerikemi

m. m. vid Alnarp L. G. Thomé samt statskonsulenten i mejerihushållning

E. Carlberg.

Utredningsmännen hava i sitt yttrande beträffande nu förevarande

fråga till en början betonat, att det enligt deras mening vore ur lantbrukets

synpunkt synnerligen angeläget, att förädlingen av mjölken, som dien

av det svenska lantbrukets allra viktigaste alster, sker i mejerierna på

ett så sakkunnigt och ekonomiskt förmånligt sätt som möjligt samt att

de framställda produkterna äro av framstående beskaffenhet, så att de

kunna betinga goda priser. Detta borde i sin tur återverka på det pris, som

kunde betalas till lantmännen för mjölken. Härtill komrne, att en mycket

stor del av landets mejerier äro andelsmejerier eller eljest ägda av lantmän.

Mejeriskötseln och mejeriundervisningen hade därför ett mycket

intimt samband med lantbruket och lantbruksundervisningen.

Den vid mejerierna anställda personalen fördelade sig, enligt i betänkandet

lämnade uppgifter, år 1927 sålunda:

Föreståndare Övrig personal Summa

män

kvin-

nor

Meje-

rister

Mejer-

skor

Maski-

nister

män

kvin-

nor

män

kvin-

nor

Andelsmejerier

Stid

38

265

550

303

897

729

1,829

1,317

Övriga mejerier

assi

30

384

r.19

215

367

501

1,235

1,150

Summa

633

68

64!»

1,169

518

1,264

1,230

3,064

2,467

Av största betydelse i förevarande sammanhang vore påtagligen föreståndarna,

mejeristerna och mejerskorna. Gruppen föreståndare inneslöte

emellertid olikartade element, nämligen dels fackutbildad personal

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Muj:ts proposition Nr 84.

oell dels personer utan dylik utbildning, såsom mejeriföreningsoi dförande

eller andra lantmän, vilka icke handhava själva mejeridriften. Huru

många i de nu nämnda grupperna, som erhållit verklig fackutbildning i

mejeriskola, kunde icke angivas, men det vore antagligt, att detta antal

knappast utgjorde en tredjedel av hela antalet i dessa grupper. De såsom

»övrig personal» rubricerade utgjordes nästan helt och hållet av arbetspersonal

och kunde i detta sammanhang lämnas åsido.

Av en i betänkandet lämnad redogörelse för den nuvarande organisationen

för utbildning av mejeripersonal och denna organisations tillkomst

må här göras följande sammanfattning.

Lhm ymvura.t- Statsbidrag till mejeriskolor har utgått sedan 1858. Undervisningen

^TMnderHt- utvidgades efter hand till att omfatta mejerielevers utbildning vid enningen.

skilda mejerier, s. k. mejeristationer. Denna utbildning var avsedd endast

för kvinnor. Vid Alnarp bär lägre mejeriundervisning meddelats sedan

1893 dels för manliga elever i en med institutets egna medel underhållen

kurs, dels för kvinnliga elever i en av Malmöhus läns hushållningssällskap

underhållen mejeriskola. Sistnämnda skola nedlades 1921. Slutligen har

från och med 1896 en enskild mejeriskola funnits vid Åtvidaberg, avsedd

för såväl manliga som kvinnliga elever.

För lantbruks- oell mejeriinstitutet i Alnarp utfärdades den 20 juni

1918 fönyade stadgar (nr 406), vilka ännu gälla. I dessa förekomma vissa

bestämmelser även örn den till institutet knutna mejeriskolan för manliga

(''lever. Sålunda föreskrives i 1 §, att med institutet skall vara förenad en

lägre mejeriskola avsedd att utbilda mejerister såväl genom teoretisk undervisning

som genom praktisk övning i deras yrke. Enligt 2 § omfattar

undervisningen vid den lägre mejeriskolan ett år. Enligt 3 § utgöras läroämnena

vid nämnda skola av kemiens och fysikens allmännaste grunder,

mejerilära, liusdjurslära utom hästskötsel, husdjurens hälso- och sjukvärdslära,

ångmaskinslära och husbyggnadslärans allmännaste grunder.

Vid konsulentkursens mejerilinje och vid den lägre mejeriskolan skola enligt

13 § finnas platser för tillsammans 12 ordinarie elever, därav 2 frielever.

Enligt 15 och 16 §§ fordras för inträde vid mejeriskolan att heva

uppnått minst 18 års ålder, att hava med goda vitsord genomgått folkskola

eller äga däremot svarande kunskaper samt att hava minst ett år

allvarligt deltagit i alla vid ett mejeri förefallande göromål. Betalande

elever i mejeriskolan erlägga enligt 18 § för undervisning och bostad årligen

50 kronor. För kosthåll m. m. erlägga betalande elever därjämte de

avgifter, som för varje år bestämmas av institutets styrelse. Frielev erhåller

kostnadsfritt samtliga dessa förmåner. Professorn i mejeri te Junk

och mjölkhushållning är tillika mejeriföreståndare. Institutets styrelse

utfärdar närmare bestämmelser rörande undervisningen.

Förutom de i stadgarna upptagna läroämnena har sedan flera år under
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

.)

Kungl. Moj:ts proposition Nr 84.

■visning även. meddelats i handelslära samt i svenska språket och räkning

åt de elever, som behövt detta. Undervisningsämnena hava upptagit

följande antal lektionstimmar:

Fysik, kemi, bakteriolog! ...................................... 75

Mejerilära ...................................................... 155

Husdjurslära (utom hästskötsel) .................................. 20

Hälso- och sjukvårdslära ........................................ 10

Ångpanne- oell ångmgskinslära .................................. 25

Husbyggnadslära och ritning .................................. 25

Handelslära .................................................... 35

Mejeribpkhijlleri ................................................ 05

Svenska språket och räkning .................................... 85

495

Övningsämnena hava upptagit följande antal dagar:

Mejeriarbeten .................................................. 310

Smörprovning .................................................. 9

Arbeten i ko- och svinstall ...................................... 10

329

Lärare hava varit institutets vederbörande professorer, varjämte läraren

i husbyggnadslära undervisat i detta ämne och ritning, kamreraren

undervisat i bokhålleri, biträdande lärare handhaft undervisningen i handelslära

ävensom i svenska språket och räkning samt ladu gå rdsf örest åndaren

lett övningarna i ko- och svinstallet.

Exkursioner hava företagits till mejerier i skolans närhet.

Antalet elever har under senare år varit 25. Sista läsåret var elevernas

medelålder 27 år. Deras praktiktid varierade mellan 4 och 9 år. Avgiften

för kursen är 900 kronor. Härför erhålles kost, bostad med enkla

möbler, värme och ljus, nödig städning och läkarvård.

Eleverna hava i regel omedelbart efter kursens avslutning erhållit platser

såsom föreståndare för mindre mejerier, förste mejerister, smör- och

ostmejerister eller mjölkbedömare.

Hedan innan de nyss omförmälda bestämmelserna år 1918 utfärdades

för Alnarpsskolan hade lantbruksstyrelsen, efter anmodan av dåvarande

chefen för jordbruksdepartementet, med biträde av särskilt tillkallade sakkunniga

verkställt utredning örn reformering av den lägre mejeriundervisningen.

Vad angår Alnarpsskolan ledde detta arbete dock icke till något

resultat, i det att lantbruksstyrelsen vid avgivande av sitt utlåtande i

ämnet den 25 oktober 1920 beträffande omorganisationen av den manliga

undervisningen uttalade, att, enär denna fråga vore beroende av då ännu

icke utförd tillbyggnad av mejeri- och bostadsbyggnader vid Alnarp, den
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

t;

Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

samilia mäste tillsvidare anstå. Anmärkas må dock, att det inom lantbruksstyrelsen

utarbetade sakkunnigeförslaget gick ut på utvidgning av

Alnarpsskolan oell densammas särskiljande i viss mån från institutet i

övrigt. Som inträdesfordran skulle bl. a. uppställas krav på minst två

års väl vitsordad mejeripraktik. Även kvinnor skulle enligt förslaget få

mottagas vid skolan som elever. I förslaget uttalades, att, örn Alnarpsskolan

framdeles bleve otillräcklig för landets behov, ytterligare en skola

borde upprättas oell då helst i mellersta Sverige.

Beträffande den lägre mejeriundervisningen för kvinnor erhöll denna

sin nuvarande organisation genom reglemente den 30 juni 1921 (nr 509),

utfärdat på grundval av nyss omförmälda av lantbruksstyrelsen verkställda

utredning. Enligt reglementet skall mejeriskola förläggas till välskött,

tidsenligt anordnat mejeri. Högst sju skolor må inrättas. Lantbruksstyrelsen

fattar beslut härom med iakttagande att skolorna fördelas

på olika delar av landet. Inalles böra vid skolorna finnas platser för

minst 42 frielever och 14 betalande elever. Varje kurs är ettårig med

början 24 oktober. Den teoretiska undervisningen omfattar: svenska språket,

räkning, naturkunnighet, mejerilära, byggnadslära, maskinlära och

bokföring. De praktiska övningarna skola omfatta regelbundna turer i

1) undersökning av mjölk, 2) syrning av grädde och beredning av smör,

3) beredning av olika ostsorter och lagring av ost, 4) undersökning och

bedömning av ost och smör, 5) skötande av ångpanna, ångmaskin och övriga

mejerimaskiner samt, i den mån så lämpligen kan ske, deltagande i

reparation och underhåll av mejerilokaler, maskiner och redskap. För

inträde såsom elev fordras bl. a. en ålder av 19 år, goda vitsord örn genomgången

folkskolekurs, samt minst två års väl vitsordad mejeripraktik.

Vid antagande av elever lämnas företräde åt sökande, vilken uppnått mogen

ålder och äger särdeles god praktik samt företer intyg örn förvärvade

grundläggande kunskaper; dock skola såsom elever i första hand mottagas

sökande, som genomgått av lantbruksstyrelsen anordnad kurs för mejerielever

och av nämnda styrelse blivit hänvisade till viss mejeriskola. Frielev

skall erhålla fri undervisning, kost och möblerad bostad m. m. Betalande

elev erlägger avgift, vars storlek bestämmes av lantbruksstyrelsen,

men är i övrigt likställd med frielev. Avgiften. plägar bestämmas

så låg, att den knappt motsvarar kostens värde. Elev får ej under lärotiden

användas till annat arbete än sådant som kan befordra det ändamål,

för vilket eleven vistas vid skolan. Till deltagande i mjölkning må elev

icke användas. Elev är skyldig att vid behov i tur deltaga i göromål för det

gemensamma skolhushållet. Skolans styrelse utgöres av fem ledamöter,

varav en ordförande, utsedd av lantbruksstyrelsen, tre ledamöter, utsedda

av hushållningssällskapets förvaltningsutskott, ävensom skolans föreståndare.

Därest mejeriskola är förlagd till lantbrukskola, fungerar denna

skolas styrelse som styrelse även för mejeriskolan. Föreståndare antages

av skolstyrelsen efter samråd med statskonsulenten i mejerihushållning

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 84. 7

under iakttagande att, därest skolan är förlagd till privat mejeri, dettas

innehavare skall förordnas, om han är villig därtill och kompetent. "Vid

skolan skall finnas en huvudlärare,'' som av lantbruksstyrelsen förklarats

kompetent därtill. Föreståndaren må kunna antagas till lärare. Därjämte

skall finnas en instrnktionsmejerska, som med goda betyg genomgått

mejeriskola samt av statskonsulent^ godkänts såsom instruktionsmejerska.

De nuvarande sju mejeriskolorna äro förlagda till Oppeby i Södermanlands

län, Bjärka-Säby i Östergötlands län, Ljungbyholm i Kalmar län,

Blomberg i Skaraborgs län, Änge i Jämtlands län, Flarken i Västerbottens

län och Nederkalix i Norrbottens län. Elevantalet utgjorde år 1928

inalles endast 45, växlande mellan 5 vid Oppeby och 8 vid Bjärka-Säby; 43

voro frielever och 2 betalande elever. 30 elever kommo från det egna länet

och 15 från andra län. Den invägda mjölken var störst vid Ljungbyholm.

nämligen cirka 3,220,000 kilogram. Vid Oppeby var den 1,720,000

kilogram, vid Bjärka-Säby 1,200,000 kilogram oell vid Nederkalix 1,055,000

kilogram. Vid de tre övriga mejerierna var mjölkmängden jämförelsevis

liten, nämligen vid Änge 703,000, vid Blomberg 655,000 oell vid Flarken

603.000 kilogram. Vid Ljungbyholm bedrevs huvudsakligen smörtillverkning.

Vid Oppeby och Bjärka-Säby synas smör- oell osttillverkningen varit

ungefär lika stora. Vid Blomberg och de norrländska mejerierna bedrevs

huvudsakligen osttillverkning, varvid vid Änge förekom en avsevärd

tillverkning av mesost. Den teoretiska undervisningen bar omfattat

350 å 390 timmar, därav 75—97 timmar i svenska språket, 7o—92 timmar i

räkning, 30—52 timmar i naturkunnighet, 80—90 timmar i mejerilära, 20

—30 timmar i maskin- oell byggnadslära samt 70—80 timmar i bokföring.

Ordinarie reservationsanslaget till lägre mejeriskolor för kvinnor utgår

med 29,000 kronor. Därav utgår statsbidrag till mejeriinnehavare med

högst 2,000 kronor årligen. Till huvudläraren må utgå fast lön med högst

800 kronor årligen jämte, örn han ej är bosatt vid skolan, högst 300 kronor

till bestridande av utgifter för resor till samt kost och bostad under vistelse

vid skolan. Ersättning åt timlärare beräknas vid varje skola till

1.000 kronor. Huvudlärarna vid Nederkalix och Flarkens mejeriskolor åtnjuta

rese- och traktamentsersättning med högst 600 kronor.

Vid behandlingen i jordbruksutskottet vid 1921 års riksdag av förslaget

örn ordnande av lägre mejeriundervisningen för kvinnor uttalades betänkligheter

på grund av befarad svårighet att särskilt inom vissa delar av

Norrland och mellersta Sverige erhålla elever med tillräcklig föregående

utbildning. Denna farhåga visade sig också befogad, i det att det nästan genast

befanns erforderligt att anordna särskild förutbildning för inträde i

mejeriskola. Härigenom tillkommo de s. k. elevmejerierna, till vilka

Kungl. Maj:t årligen anvisat anslag från det under nionde huvudtiteln

uppförda ordinarie reservationsanslaget till befrämjande i allmänhet av

jordbruk och lantmannanäringar. Anslaget utgör 8,100 kronor och utgår

som statsbidrag dels till kursens föreståndare med 150 kronor för varje

opaginerad Kontrollera mot PDF

Molmömötets

förslag angående

elevutb

tidningen.

Kungl. Maj: Is proposition Ar 84.

elev oell dels som understöd till obemedlad elev med högst 120 kronor och

till mindre bemedlad elev med högst 60 kronor för kurs. Keglemente för

elev me jemenia är fastställt av lantbruksstyrelsen den 8 september 1922.

Enligt detta antager styrelsen i män av behov enskilt, välskött och tidsenligt

mejeri till elevmejeri samt utser styrelse. Föreståndaren skall vara

boende vid mejeriet och öva närmaste tillsyn över verksamheten. Elever

antagas av mejeriets styrelse. För inträde fordras bland annat 18 ars ålder

samt goda vitsord örn genomgången fullständig folkskolehus eller därmed

jämförliga kunskaper. Vid antagning av elever skall särskild hänsyn

tagas till den tid, elev7 förut må hava deltagit i mejeriarbete. Kursen börjar

24 oktober och är ettårig. Elev erhåller avgiftsfritt undervisning, bostad

och kost. Den teoretiska undervisningen omfattar: svenska språket,

räkning, välskrivning och förande av mejerijournal. De praktiska övningarna

utgöras av regelbundna turer i mejeriet, innefattande renhållning

och mejeriinventariernas skötsel och vård, mjölkens inväga ing och separering,

syltning av grädde och beredning av smör samt beredning och lagring

av ost. För att meddela praktisk undervisning vid dylikt elevmejeri

fordras att vara förklarad därtill kompetent av statskonsulenten i mejerihushållning.

Elev7, som med nöjaktiga vitsord genomgått kursen oell förklarats

för yrket lämplig, blir av lantbruksstyrelsen tilldelad plats vid

mejeriskola.

Elevmejeriernas antal var år 1928 fjorton, varav tre i vartdera Södermanlands

och Östergötlands län samt två i vart och ett av Skaraborgs,

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Hela antalet elever var 30,

och ,iv dessa \oro endast 9 fran andra län än det, där elevniejeriet var

beläget.

Till komplettering av ovan nämnda uppgifter örn statsanslag till den

lägre mejeriundervisningen torde slutligen böra meddelas, att understöd

av statsmedel jämväl utgår till elever vid lägre mejeriskolor för kvinnor.

Understöden utgå ur anslaget till understöd av statsmedel åt vissa elever

Aud lägre lantbruksundervisningsanstalter. Bestämmelser i ämnet återfinnas

i kungörelse den 15 juni 1922 (nr 296) med däri genom kungörelse

den 20 juni 1930 (nr 235) vidtagna ändringar. Understöd till kvinnlig

elev vid mejeriskola utgår med 120 kronor till obemedlad och 60 kronor till

mindre bemedlad elev för varje årskurs. Understöd beviljas av lantbruksstyrelsen.

Vad slutligen beträffar mejeriskolan vid Åtvidaberg är dess kurs halvård.

Denna skola är helt privat samt åtnjuter icke statsunderstöd och är

icke underkastad någon statskontroll.

Innan jag övergår till att redogöra för utredningsmännens förslag beträffande

dea lägre mejeriutbildningens ordnande, torde jag få lämna vissa

kortfattade uppgifter örn ett redan på hösten 1929 framkommet förslag rörande

förutbildningen, vilket till lantbruksstyrelsen ingavs av kommitterade

för ett i Malmö avhållet möte med representanter för Malmöhus läns

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kanal. Majlis proposition Nr 84.

9

mejeriidkareförening, mjölkeentralen i Stockl loirn samt nio andra större

mejeriföreningar och mejeri företag. Nämnda förslag, betecknat »Ordningsregler

för utbildning av mejerielever niet! betygsformulär», hade enhälligt

antagits av vissa vid mötet tillsatta hominitterade. Förslaget, som

i sin helhet finnes återgivet i utredningsmännens betänkande sid. 540—

542, är av i huvudsak följande innehåll:

§ 1. Sökande till mejeriskola skulle hava genomgå! ordnad elevutbildningskurs.

— § 2. Denna skulle för män omfatta ett provår och tre års

elevutbildning samt för kvinnor ett provår och två års elevutbildning. —- § 4. För tillträde till provåret skulle fordras intyg örn uppnådd ålder av

18 år, god frejd, läkarintyg örn god hälsa och stark kroppsbyggnad samt

goda vitsord om genomgången fullständig folkskolehus eller därmed jämförliga

kunskaper. Provåret skulle kunna genomgås på vilket välskött mejeri

som helst. — § 6. Elevutbildningen skulle länsvis ställas under ledning

av en mejerinämnd, bestående av en representant för länets mejeriidkareförening,

en representant för länets mejeristförening och länets mejerikonsulent.

Om någon av dessa organisationer saknades inom länet eller mejerikonsulent

icke funnes därstädes, skulle hushållningssällskapet utse de

bristande ledamöterna. — §7. Elevutbildningen skulle ske vid elevmejerier,

utvalda av lantbruksstyrelsen. — § 9. Utbildningen skulle omfatta såväl

praktisk färdighet inom mejeriyrket som vissa teoretiska kunskaper. —

§10. Elev skulle för sitt arbete erhålla kost och logi samt kontant lön,

bestämd efter förhållandena i orten samt med hänsyn tagen till att elevtiden

vöre en utbildningstid. — § 13. Elevmejeri skulle vara underkastat

inspektion av lantbruksstyrelsen.

Utredningsmännens förslag angående ordnande av den. lägre mejeriundervisningen

föregås — förutom av nyss omförmälda redogörelse för det

från Maimömötet härrörande förslaget — av en redogörelse för åtskilliga

yttranden, som under utredningen införskaffats från mejerikonsulenter,

mejeriskolor, mejerist- och mejeriföreningar samt intresserade enskilda

personer ävensom från styrelsen för svenska smörprovningarna. Beträffande

innehållet i denna redogörelse torde jag få hänvisa till betänkandet

sid. 542—550.

För egen del anföra utredningsmännen inledningsvis följande.

Då vi nu gå att för egen del yttra oss beträffande den lägre mejeriundervisningens

anordnande, vilja vi till en början återgiva följande uttalanden

av de sakkunniga, som år 1915 på lantbruksstyrelsen» uppdrag

avgåvo förslag i ämnet. Med hänvisning till att ifrågavarande undervisning

erhöll sin första egentliga utformning under 1890-talet, anförde de

sakkunniga:

»Mejerihanteringen har under de årtionden, som förflutit, sedan den

lägre mejeriundervisningen ordnades, nått en omfattning mer än dubbelt

så stor som då. Ej mindre genomgripande hava emellertid förändringarna

varit med avseende på metoder och arbetssätt inom mejeridriften.

Denna var förr i huvudsak att betrakta som ett hantverk, där skicklig

heten i stort sett bestämdes av vederbörandes handlag, vana och örn

sorg vid tillämpningen av ett under utbildningen praktiski inlärt ar

U tredningsmä

nnert 8

rörande dea

lägre lantbruksundervisningen

pfrstag.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

betssätt. Att känna varför en sak gjordes på det ena eller andra sättet

och pröva om och i sådant fall vilka förändringar i metoden, som kunde

påkallas av under arbetet mötande förhållanden, det låg i regel utanför

vederbörande mejeriets eller mejerskas uppgift.

Nu har åter mejerihanteringen, liksom så många andra grenar av

vår industri, i ej ringa grad förstått att tillgodogöra sig vetenskapens

rön oell dess arbetssätt. Dess praktiska metoder hava vetenskapligt undersökts,

klarlagts och utvecklats och vila sålunda nu ej längre endast

på praktisk erfarenhet. Det kräves därför också av dem, som skola hava

ledningen av det praktiska arbetet i mejerierna örn hand, att de känna

och förstå varför de skola gä tillväga på det ena eller andra sättet, samt

även huru de, när förhållandena kanske dag för dag förändras, skola

finna sig tillrätta därmed. Detta innebär visserligen ej, att den praktiska

yrkesutbildningen inom den lägre mejeriundervisningen får tillbakasättas

— denna är nu ej mindre viktig än förr — men mejerihanteringens

nuvarande ståndpunkt kräver, att ledarna av det praktiska arbetet

därinom skola utbildas så, att de känna de vetenskapliga grundvalarna

för sitt arbete och äga kunskaper och omdöme nog att tillämpa

dem i sin dagliga gärning. Det har stått klart för oss, att örn vår lägre

mejeriundervisning skall kunna fylla dessa krav — oeftergivliga för vår

mejerihanterings fortsatta utveckling — då måste också undervisningen

omläggas så, att större mått av teoretiska kunskaper genom den bibringas

eleverna. Men å andra sidan får denna undervisning ej bliva något

skilt från det praktiska arbetet, den bör tvärtom gå hand i hand med

detta, förklarande och tillämpande. Endast därigenom får den för elevernas

kommande verksamhet det praktiska värde, den kan och bör hava.»

I dessa femton år gamla uttalanden få vi till fullo instämma. De gälla

i lika hög grad de nuvarande förhållandena och hava under den förflutna

tiden -blivit ytterligare bestyrkta av erfarenheten. Därest vår

mejerihantering skall kunna ytterligare utvecklas och vinna den höga

standard, för vilken den har så goda förutsättningar, är det påtagligen

nödvändigt, att vid densamma i högre grad än nu anställes skicklig, fackutbildad

personal, och för detta ändamåls vinnande är det oundgängligt,

att bättre och rikligare tillfällen än nu beredas för meddelande av dylik

f ackutbildnin g.

Att ens approximativt beräkna behovet av fackutbildad personal möter

stora svårigheter. Vad först den manliga personalen beträffar, utvisar

statistiken, att år 1927 funnos 638 föreståndare och 649 mejerister, tillhopa

1,282 personer. Då emellertid en stor del av föreståndarna utgöras av

lantmän utan mejeriteknisk utbildning och därför nu böra lämnas åsido,

torde totala antalet behövlig manlig fackutbildad personal icke böra anslås

högre än till 900 å 1,000. Jämväl med hänsyn till det totala antalet

mejerier, 1,648, varav 682 an delsmejerier, synes nämnda beräkning

hava viss sannolikhet för sig, helst som vid de största mejerierna mer än

en manlig mejerist torde vara anställd. Örn man vidare antager, att varje

mejerist stannar i yrket i genomsnitt linder 20 år, blir årliga tillskottsbehovet

45 å 50 mejerister. För närvarande lärer den genomsnittliga tiden

för en mejerist^ kvarstannanae i yrket ej kunna sättas längre än till omkring

15 år, men det synes oss kunna antagas, att i mån som mejerihushållningen

utvecklas och mejeristernas yrke specialiseras deras avlöning

kommer att höjas och de själva stanna i yrket längre än nu. Till nu ifrågavarande

kategori böra räknas även de år 1927 befintliga 68 kvinnliga

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition Nr 84.

11

föreståndarna, vilkas befattningar torde kräva lika god utbildning som

beträffande de manliga mejeristerna. Även om genom ökad koncentration

av mejeridriften personalbehovet i vissa fall kommer att nedbringas,

lärer just till följd av samma förändring behovet av högre kvalificerad

mejeristpersonal av den kategori, som nu är i fråga, bliva mera framträdande.

Tendensen synes också gå i riktning mot ökad användning av

manlig personal på de ledande platserna. I varje fall är det ur mejerihanteringens

synpunkt av största vikt, att just på dessa platser finnas

fullt kompetenta personer med grundlig utbildning. Man synes därför

kunna såsom grundval för organisationen av en mejeriundervisning av

ungefär samma omfattning som i den nuvarande skolan vid Alnarp tillsvidare

lägga ett antal av 50 utexaminerade elever årligen. Det stora antalet

inträdessökande till Alnarpsskolan ger anledning antaga, att för en

undervisning av nu angivna omfattning icke skola saknas elever.

Antalet mejerskor utgjorde enligt 1927 års statistik 1,169. Då detta antal

motsvarar blott ungefär två tredjedelar av hela antalet mejerier eller

1,648 och då påtagligen flera av de större mejerierna hava mer än en

mejerska, visar det sig. att ett mycket stort antal mejerier icke haft någon

mejerska alls anställd. I åtskilliga fall torde anställandet av manlig

mejerist hava gjort mejerska obehövlig. Hur som helst torde man nu böra

utgå från nyssnämnda antal av 1,169 mejerskor. Dessa stanna icke i yrket

i genomsnitt lika länge som männen. Ifall man i medeltal beräknar

en anställningstid av 15 år, vilket dock i själva verket torde vara för

långt, skulle det årliga tillskottsbehovet bliva nära 80 utexaminerade

mejerskor. I betraktande av den rådande tendensen till koncentration av

mejeridriften, synes emellertid årsbehovet kunna tillsvidare beräknas något

lägre elier till 65 å 70.

Utredningsmännen övergå därefter till frågan örn utbildning av manliga

mejerister och sådana kvinnliga mejerister, som vilja vinna samma

kompetens som de manliga. Därvid konstateras till en början under hänvisning

till nyss återgivna uttalanden, att den nuvarande mejeriskolan

vid Alnarp med dess årskontingent av 25 elever icke ensam kan fylla behovet.

Utredningsmännen ansluta sig därför till tanken på inrättande av

ytterligare en mejeriskola av samma typ i mellersta Sverige.

Härom uttalas följande.

Såväl på grund av ali det icke gärna skulle vara ur undervisningens

synpunkt lämpligt att förstora denna skola till den grad, att den skulle

kunna mottaga ända till dubbla det nuvarande elevantalet, som ock med

hänsyn till önskvärdheten att för sökande från andra landsdelar underlätta

genomgåendet av en dylik kurs och icke minst på grund av det väckande

och befruktande inflytande förefintligheten av en välskött mejeri

skola av förevarande slag bör kunna utöva på hela mejerihanteringen i den

landsdel, där den är belägen, synes oss en ny skola av samma typ böra in

rättas å lämplig plats i mellersta Sverige. Frågan örn den lämpligaste förläggningsplatsen

synes icke nu kunna bliva föremål för något bestämt uttalande.

Därest vid en förläggning till Ultuna av den ifrågasatta lantbruksliögskolan

även den högre mejeriundervisningen kommer att ingå som ett

led i denna, lärer, såsom styrelsen för lantbruksinstitutet vid Ultuna fram

hållit, även en lägre mejeriskola lämpligen kunna förläggas dit. T så fall

U t b il ilningen

av mejerister.

Mejeriskolornas

antal.

opaginerad Kontrollera mot PDF

KÖ nitbi] rimligen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

skulledenna^ skola bliva en direkt statsinstitution liksom den vid Alnarp

oehntlxga. 1 annat fall synes, i betraktande av de skäl, Ultunastyrelsen

och Utuna egendoms förvaltare anfört, den manliga mejeriskolans förläggande

till Ultuna icke gärna böra komma i fråga. Den mellansvenska

skolan bor i sådant fall anordnas såsom en statsunderstödd, till något i alla

avseenden lämpligt, framstående enskilt mejeri anknuten skola. Helst

synes skolan bora vara förlagd till lämplig plats i Mälardalen eller närmast

härintill gransande trakter, men så manga omständigheter måste

harvid tagas i betraktande, att frågan nu måste lämnas beroende på ytterligare

utredning och på underhandlingar mellan lantbruksstyrelsen och

vederbörande mejerier.

Utiedningsmänoén lägga stor mkt vid förutbildningens ordnande. Pä

grund av det stora antalet inträdessökande hade praktiktiden för de vid

Aluarpsskolan under senare år antagna elever varit vida högre jin den

ieglementsenligt fastställda. Tiden hade varierat mellan fyra och nio år.

Det nuvarande systemet hade likväl icke befunnits tillfredsställande och

reformsträvandena från mejerihanteringens målsmän hade därför koncentierat

sig på åstadkommande av en reglerad och koncentrerad elevutbildning

såsom förberedelse för inträde i mejeriskolan. Utredningsmännen

havn för sill del funnit sig kunna uttala sin anslutning till det ovan återgivna

av mötet i Malmö framförda förslaget oell hava lagt detta till

grund för sin framställning i ämnet, vilken i denna del är av följande

innehåll.

L Pen uppställda regeln att sökande till mejeriskola skall hava

genomgått en ordnad elevutbildningskurs kail möjligen synas val sträng

iöi att städse gälla, utan undantag. Vi tro dock, att det är nödvändigt

att uppställa detta krav, enär man eljest riskerar, att elever komma in i

skolan med alltför ojämna förkunskaper, vilket skulle allvarligt skada

undervisningen.

4 ''• Utbildningstiden för inträde i manlig mejeriskola har i Malmöf

tirsi a ge t upptagits till 1 provår samt 3 års elevutbildning. Detta förslag

bör ses i sammanhang'' med de föreslagna bestämmelserna örn elevtidens

användning. Enligt § 3 skulle under provåret bedrivas endast

praktiskt mejeriarbete. Enligt § 9 skulle under de tre egentliga elevV’en.

såväl utföras praktiskt arbete som ock meddelas viss teoretisk undervisning,

omfattande dels förklaringar övei- arbetena i ett mejeri i anslutning

till någon kortfattad lärobok dels ock, örn det är påkallat av

behovet, undervisning i svenska språket (rättskrivning) och räkning. I

samma § 9 föreslås ock, att vid den praktiska utbildningen skall ungefär

lika tid ägnas de tre huvudområdena ångpanne- och maskinskötsel, srnör-Verkning

samt osttillverkning. Tillika bör beaktas förslaget i § 4. att

för tillträde till provåret skall fordras att hava uppnått 18 års ålder.

Dessa föreslagna bestämmelser hava hos oss väckt vissa betänkligheter

Det har synts^ kunna innebära en viss fara att göra den obligatoriska

elevtiden så lång som fyra år, varav skulle följa att hela utbildningstiden,

mejeriskqlan inräknad, kleve fem år. Det torde kunna befaras, att

öppna langa lärotid skulle motverka bemödandena att bereda mejeriliantermgen

erforderlig tillgång på fackutbildad manlig personal. Vi hava

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kunell. Majlis proposition Nr 84. 13

också ansett det kunna dragas i tviveJsmål, huruvida ut skötseln av ångpanna

och maskiner behöver ägnas lika lång tid som åt vardera av slööroch

osttillverkning. Vidare hava vi ansett gagnet av att redan under

dessa elevår teoretisk mejeriundervisning meddelas i anslutning till lärobok

kunna med skäl betvivlas. Under förutsättning att härmed endast

avses att giva enkla förklaringar rörande det tekniska utförandet av arbetena

i mejeriet hava vi dock ansett förslaget härom kunna godtagas.

Slutligen har det synts oss önskligt, att de elever, som på grund av i

annan ordning inhämtade kunskaper icke liro i behov av undervisning

i svenska språket och räkning, vartill enligt vår mening hör läggas även

välskrivning, erhålla någon lörman i avseende på inträde vid mejeriskola.

Vi hava med hänsyn härtill ansett själva elevtiden kunna begränsas

till 2 år. Därav böra smör- och osttillverkning omfatta den huvudsakliga

tiden med ungefär lika tid för vardera samt den återstående tiden ägnas

ät ångpanne- och maskinskötsel samt andra mejeriarbeten. Hela elevtiden.

provaret inräknat, blir då 3 år. Då vi icke ifrågasätta någon ändring

i förslaget örn att inträdesåldern till provåret skall vara 18 år, kommer

inträdesåldern i mejeriskolan att bliva lägst 21 är.

Det har, som sagts, synts oss önskligt, att elever med fullständigare utbildning

än folkskolans kurs erhålla någon förmån. Vi hava därvid ansett,

att icke annan dylik föregående utbildning än genomgången lant

mann askola bör komma ifråga. Visserligen kunde det, om man endast

fäste sig vid kunskaper i svenska språket oell räkning, ifrågasättas att

medgiva samma förmån jämväl åt den som genomgått folkhögskola eller

eljest hade motsvarande kunskaper i dessa ämnen, men det nära sambandet

mellan lantbruk oell mejeridrift har för oss utgjort ett avgöraiide

skäl härvidlag. Det är nämligen av stor betydelse för en yrkesman pä

mejeriområdet att hava goda kunskaper på lantbrukets oell speciellt krån

tursskötselns område, så att han kan sätta sig in i mjölkproducenternas

förhållanden och villköl'' och likaså är det av stor vikt för lantmännen

att vid mejeriet mötas med förståelse i dessa avseenden. Lantbruk

och mejeridrift höra samverka och böra ga hand i hand. Denna metod bär

särskilt i Danmark och Finland visat särdeles gynnsamma oell efterföljansvärda

resultat. I fråga örn beskaffenheten av den förmån, som bör

beredas lantmannaskolelever, vilja vi först förorda en viss förkortning

av elevtiden. Då den egentliga kontrollerade elevpraktiktiden påtagligen

icke bör minskas, kail förkortningen endast åstadkommas i fråga örn provtiden.

Denna synes också kunna för dessa iner meriterade sökande utan

betänkligheter nedsättas till 1/.J år. Härigenom skulle sammanlagda tidell

i lantmannaskolas huvudkurs oell vid inejerinthildningen bliva 3 år

eller lika med vad lili rovan föreslagits för övriga elever. Med hänsyn

såväl til! att för inträde i lantmannaskola kräves ett års föregående jordbrukspraktik

som ock därtill, att undervisning i svenska språket, räkning

oell välskrivning vid elevmejeri icke torde tarvas för f. d. lantmanna

skolelever, bör emellertid någon ytterligare förmån beredas dessa. Vi

vilja i detta syfte föreslå, att dessa elever skola äga företräde framför

andra sökande dels vid placering ä elevlnejeri efter provtidens slut oell

dels senare vid inträde i mejeriskola. Måhända kari det befinnas praktiskt

att sammanföra dessa elever till vissi eller vissa elevmejerier för att

undervisningen åt alla eleverna vid samma elevmejeri må bliva ensartad.

§ <>. Mejerinämnd bör inrättas för varje hushållningssällskaps område

inom de län, sorn liro delade i två sådana områden. T enlighet nied det

s. 14 Kontrollera mot PDF

Mejeri skolans

organisation

och nndervis
nirip.

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr *4.

av smörprovningarnas styrelse Iram lagda förslaget förorda vi, att sällskapets

förvaltningsutskott utser nämnden samt att vederbörande mejeriidkarförening

och mejeristförening få avge förslag till representanter.

§ 7. Smör provningarnas styrelse har föreslagit, att till elevmejeri ma

antagas endast sådant mejeri, där personalen direkt anskaffas och avlönas

av mejeriföretaget samt sålunda icke genom åtagen entreprenad

tillhandahålles av mejeriföreståndaren. Yi anse det visserligen vara

riktigt, att denna grundsats iakttages, men finna det onödigt att införa

stadgande därom i reglementet, enär det bör förutsättas, att lantbruksstyrelsen

även tar denna omständighet i betraktande vid utseendet av

elevmejerier.

§ 9. Angående denna paragraf åberopas vad som beträffande undervisningen

anförts vid § 2. Undervisningen i svenska språket, räkning och

välskrivning bör meddelas av därtill kompetent person, såsom lärare vid.

folkhögskola eller lantmannaskola eller ock folkskollärare. Någon avgångsexamen

i dessa ämnen torde icke behöva hållas med eleverna men

betyg bör sättas. Den praktiska undervisningen bör under föreståndarens

ledning och pä hans ansvar meddelas av personer, som förklarats

kompetenta därtill av lantbruksstyrelsen, och bör härvid givetvis minst

fordras genomgången mejeriskola av nu förevarande slag samt grundlig

praktik.

§ 10. Vi ansluta oss till den här utalade åsikten, att elev skall under

elevtiden åtnjuta fri kost och logi samt en lön, avpassad efter förhållandena

i orten och med hänsyn tagen till att elevtiden är en utbildningstid.

Vi anse i enlighet härmed, att något statsunderstöd i form av stipendium

icke bör utgå till dessa elever.

Beträffande provårstiden torde några särskilda föreskrifter utöver vad

Malmöförslaget innehåller icke erfordras. Dylikt provår bör kunna fullgöras

vid vilket välskött mejeri som helst.

Beträffande det erforderliga antalet elevmejerier, dessa mejeriers fördelning

inom landet samt antalet elever vid varje mejeri kunna dessa

frågor, enligt vad utredningsmännen framhålla, endast avgöras på grundval

av erfarenheten. Mejeriernas storlek bleve därvid i viss mån bestämmande.

Om man antoge, att årligen minst 50 elever borde utbildas för

inträde i mejeriskola, skulle, då elevtiden skulle vara tvåårig, minst 100

elevplatser erfordras.

I Malmömötets förslag hade förutsatts, att denna elevmejeriorganisation

skulle kunna anordnas utan särskilt understöd från statens sida. Vid

sådant förhållande hava utredningsmännen ansett sig sakna anledning att

föreslå något sådant understöd. Därest det emellertid korume att möta

svårighet att sålunda uppbygga ett tillräckligt stort och tillfredsställande

elevmejerisystem, torde frågan örn statsunderstöd böra upptagas till prövning.

Örn ett måttligt understöd gåves, kunde staten lättare ställa krav

på elevmejeriets och undervisningens beskaffenhet samt förebygga, att

eleverna bleve oskäligt utnyttjade i praktiskt arbete till förfång för deras

utbildning.

vrt

Utredningsmännen uttala, att den nu vid Alnarpsskolan lämnade mejeriundervisningen

i huvudsak ansetts ganska lämpligt anordnad. De anse,.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Marits proposition Nr 84. 15

att typen med ettårig skola bör bibehållas. Skolan skulle vara avsedd

huvudsakligen för män men skulle vara öppen även för kvinnor. Den

typ av kurs, omfattande ett halvt år, som representeras av skolan i Åtvidaberg,

kunde icke anses lämna så god utbildning, som detta viktiga

yrke kräver. Dylika kurser borde icke heller framdeles understödjas med

statsmedel. Beträffande själva undervisningen framhålla utredningsmännen,

att denna bör vara både teoretisk och praktisk, samt anföra vidanloljande

ifråga örn skolans organisation och undervisningsplan.

Vad därefter beträffar organisationen av själva den lägre mejeriskolan,

avsedd huvudsakligen för män men öppen även för kvinnor, har i det

föregående meddelats, att vid Alnarpsskolan den teoretiska undervisningen

plägat upptaga cirka 495 lektionstimmar samt den praktiska undervisningen

i övningsämnen cirka 329 dagar. Enligt från institutet erhållna uppgifter

plägar arbetet i mejeriet pågå hela läsåret förutom 10 dagars julferier

och 10 dagars sommarferier. Tjänstgöringen i mejeriet kräver dagligen

5 å 7 timmar och är fördelad i 10-dagarsturer samt omfattar de

vanliga i ett mejeri förekommande arbetena.

Med avseende å denna skola vilja vi först framhålla såsom angeläget,

att den erhåller en från institutet mera fristående ställning och organiseras

i viss analogi med de till Alnarp förlagda trädgårdsskolan oell lantbruksskolan.

Detta påyrkades redan av 1915 års sakkunniga. För såväl

Alnarpsskolan som den av oss ifrågasatta nya mellansvenska skolan bör

gälla ett och samma reglemente, liksom nu ett gemensamt reglemente

gäller för alla lantbruksskolor i södra och mellersta Sverige (26/1926) och

för trädgårdsskolorna (551/1924).

Merbemälda sakkunniga framlade år 1915 förslag till reglemente för

mejeriskolan vid Alnarp. I huvudsakliga delar torde detta förslag kunna

lända till efterföljd. Antalet elever var där angivet till högst 30, vilket

synes kunna godkännas. I avseende på inträdesfordringarna bör enligt

vårt förslag krävas godkänd utbildning vid elevmejeri samt 21 års ålder,

ävensom god hälsa m. m. Någon inträdesprövning bör icke äga rum.

Företräde bör såsom ovan nämnts tillerkännas f. d. lantmannaskolelever.

Elev bör för undervisningen betala en låg avgift enligt styrelsens bestämmande

.samt liksom vid lantmannaskolorna själv bekosta sitt uppehälle

vid skolan ävensom bostad. Dock bör styrelsen kunna påfordra, att eleverna

begagna av institutet tillhandahållen bostad och kost mot av styrelsen

bestämd avgift. Då eleverna sålunda skola själva bekosta sitt

uppehälle vid skolan och därjämte utföra ett omfattande arbete i mejeriet,

synes det berättigat, att behövando elever må kunna erhålla statsunderstöd

enligt samma regler som gälla för elever vid lantmannaskola. Då

hittills totala årsavgiften varit 900 kronor för elev utan rätt till elevunderstöd,

böra dessa föreslagna bestämmelser innebära avsevärda förmåner

för eleverna.

Kursen bör som sagt vara ettårig. Den bör börja den 1 november och

avslutas före den 24 oktober påföljande år. Åt den teoretiska undervisningen

bör enligt vår mening beredas avsevärt ökat utrymme. Visserligen

böra eleverna för erhållande av erforderlig praktisk utbildning och

grundlig vana vid alla mejerigöromål fortfarande utföra det huvudsak

liga arbetet i mejeriet men för egentligt grovarbete torde de icke böra

tagas i anspråk. 1915 ars sakkunniga beräknade, att den av dem före
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

slagna teoretiska undervisningen skulle draga inalles 622 timmar. Även

denna tid synes oss vara väl kort. Vi vilja för vår del föreslå nedan an

givna timantal, varvid 1915 års sakkunnigas förslag angivits inom parentes.

Svenska språket ............................................ (ÖO) $)

Välskrivning ................................................ (25) —

Räkning .................................................... (75) 75

Bokföring .................................................. (75) 80

Handelslära oell affärskorrespondens ........................ (20) 40

Kemi ........................................................ (50) 60

Fysik ...................................................... (25) 25

Bakteriologi ................................................ (10) 25

Mejerilära .................................................. (100) 160

Maskinlära .................................................. (60) 60

Byggnadslära med ritning ......... (52) 55

Husdjursskötsel, mjölkhygien .............................. (50) 50 .

Sjukvår dslära .............................................. (20) 20

Mejeriekonomi, mejeriorganisation och föreningsväsen ...... — 50

(622) 760.

lia undervisningen i välskrivning förutsattes undangjord vid elevméjerierna

eller lantmannaskola, behöver icke någon tid däråt ägnas vid

skolan. Däremot anse vi väsentligt ökad tid böra ägnas åt handelslära

med affärskorrespondens, kemi, bakteriologi, mejerilära och maskinlära,

varjämte som nytt ämne upptagits mejeriekonomi, mejeriorganisation och

föreningsväsen. I samband med sistnämnda ämne bör även lämnas en

kort undervisning i den lagstiftning, som är av betydelse för mejeridriften,

i den män så icke skett i handelsläran. Det är överhuvud av stor

vikt, att den merkantila och organisatoriska utbildningen göres vida

grundligare än nu. Även örn vid större mejerier affärsledningen oftast

är anförtrodd åt någon på detta område speciellt förfaren person, lärer

det i synnerhet vid mindre mejerier vara erforderligt, att mejeriföreståndaren

kan, jämte det han bär ansvaret för tillverkningen, även biträda

med eller själv sköta produkternas avsättning på förmånligaste sätt. Tillverkning

och avsättning äro i hög grad beroende av varandra. Endast

därest bägge i erforderlig män beaktas och bringas att samverka kan ett

gott ekonomiskt resultat uppnås.

Denna teoretiska undervisning motsvarar i genomsnitt nära tre lektionstimmar

varje söckendag, när ferierna frånräknas.

Vid undervisningens anordnande bör uppmärksammas, att tillräcklig

tid lämnas eleverna till överläsning, författande av föreskrivna uppsatser

m. m. En eller flera studieresor böra också företagas.

Den praktiska undervisningen bör meddelas genom övningar under lärares

ledning, varvid eleverna indelas i turer. Dessa övningar, vilka pågå

varje förmiddag och för övrigt i den utsträckning mejeriets drift påkallar,

höra avse att öka elevernas redan i praktiken inhämtade praktiska färdigheter,

att göra dem fullt förtrogna med en nutida mejerihanterings

alla detaljer, att giva deni övning och vana i hanterandet av mindre vanliga

mejerimaskiner och arbetsmetoder samt att hos dem inskärpa det på

lärörummet inlärda genom talrikt förekommande exempel och försök på

mejeri verksamhetens olika områden. För att detta mål skall kunna vin
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

17

nas, kräves att mejeriet ständigt hålles i bästa ordning och är försett med

fullt tidsenliga mejeriredskap och maskiner samt att dess instruktionspersonal

är fullt tillräcklig för att under lärarnas ledning kunna utöva

nödig tillsyn och giva behövlig personlig handledning åt den enskilde

eleven.

Beträffande Alnarpsskolan är dess lärarfråga fullständigt beroende av

huruvida den högre mejeriundervisningen fortfarande förlägges dit eller

icke. Det har därför, i det läge vari frågan örn den planerade lantbrukshögskolan

för närvarande befinner sig, icke synts lämpligt att nu framlägga

något utformat förslag i detta avseende. Vid den mellansvenska

skolan torde, därest den icke förlägges till Ultuna, särskilda anordningar

höra träffas för erhållande av lämpliga och kompetenta lärarkrafter, varvid

förhållandena i väsentlig mån bero på skolans förläggning. Vi anse

det därför ändamålslöst att för närvarande söka konstruera något förslag

i detta avseende.

Särdeles viktigt är, att tillräcklig och fullt kompetent instruktionspersonal

finnes anställd. Det minsta som behövs är en mejerist för skumning

och smörberedning, en mejerist eller mejerska för ostberedning och ostlagring

samt en mejerimaskinist. Åtminstone de båda förstnämnda böra

hava genomgått mejeriskola av nu ifrågavarande slag samt därutöver

förvärvat framstående skicklighet och erfarenhet under flerårig praktik.

Utredningsmännen anse påtagligt, att den lägre mejeriskolan vid Alnarp

hör erhålla visst statsanslag. Storleken av anslaget vore beroende av hur

den högre mejeriundervisningen ordnades och kunde därför icke ens approximativt

av utredningsmännen beräknas. Detaljerat förslag därom

borde i sinom tid avgivas av Alnarpsinstitutets styrelse. — Minst lika

svårt vore att beräkna något anslagsbelopp för den mellansvenska skolan,

enär de förhållanden, under vilka den komme att arbeta, likaledes vore

ovissa. Sannolikt vore dock, att den vid ungefär lika elevantal komme att

draga något större kostnader i statsbidrag än Alnarpsskolan.

Utredningsmännen föreslå, att elevunderstöd må utgå jämväl till elever

vid nu behandlade mejeriskolor efter samma grunder som tillämpas beträffande

elever vid lantmannaskolor.

I betänkandet innefattas jämväl förslag örn anordnande av vissa specialoch

repetitionskurser för mejerister. Härför föreslås ett anslag av 2,000

kronor per år, jämte 250 kronor till elevstipendier.

Utredningsmännen framhålla, att, då de beräknat årsbehovet av mejerskor

högre än det nuvarande reglementets platssiffra, det vore nödigt att

finna lämpliga utvägar att öka elevantalet. Även om genom därtill ägnade

åtgärder — exempelvis ökning av antalet frielevplatser — det nuvarande

platsantalet skulle bliva fullt besatt, torde de nuvarande skolorna

dock icke kunna leverera det beräknade årligen behövliga elevantalet.

Härför erfordrades, att antingen antalet skolor av nuvarande typ

ökades eller åtminstone vissa skolor anordnades på sådant sätt, att de

kunde mottaga ett väsentligt större elevantal än nu. Sistnämnda even
-

Statsunderstödet

till

mejeriskolor.

Elevunder
stöd.

Special- och

repetitionskurser.

Utbildningen

av

mejerskor.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 70 höft. (Nr HU.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

Förutbild
ningen.

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

tualitet innebure en mer eller mindre genomgripande omorganisation av

liela skolsystemet.

Innan de sakkunniga närmare ingått på organisationsfrågan, hava de

upptagit till behandling spörsmålet örn de kvinnliga elevernas förutbildning.

Därvid har erinrats, att det för närvarande finnes ett organiserat

system av elevmejerier för kvinnliga elever. Bibehållandet därav har

allmänt förordats, ehuruväl från vissa håll en del förändringar påyrkats.

Under erinran örn det ovan återgivna Malmömötets förslag i denna del

anföra utredningsmännen härutinnan bland annat följande.

Vi hava av förut angivna skäl ansett oss kunna förorda, att för de manliga

eleverna praktiktiden vid elevmejeri efter fullgjort provår begränsas

till 2 år. Påtagligen böra lägre anspråk i detta avseende uppställas för

de kvinnliga än för de manliga mejeriskolorna. För inträde vid de kvinnliga

mejeriskolorna fordras nu två års väl vitsordad praktik. Det ena av

dessa år plägar fullgöras vid elevmejeri. Vi hava inhämtat, att vissa

svårigheter understundom mött för att erhålla fullt elevantal till dessa

elevmejerier. Till följd härav hava också till skolorna måst i viss utsträckning

antagas elever, som icke genomgått elevmejeri utan annorledes

fullgjort den föreskrivna tvååriga praktiken. På grund av dessa

förhållanden hava vi funnit det icke vara tillrådligt att utsträcka den

obligatoriska lärotiden vid elevmejeri utöver det nuvarande året. Det

praktikår, som kräves utöver året vid elevmejeri, bör föregå sistnämnda

år och alltid utgöra provår. Visserligen torde denna minsta praktikkurs

örn sammanlagt två år vara i knappaste laget, men vi kunna ej underlåta

att fästa visst avseende vid den från Oppeby uttalade farhågan, att

alltför mycket skärpta krav på praktik före inträdet i skolan skulle kunna

verka ofördelaktigt på elevtillslutningen. De mejerskor, som genomgått

en kvinnlig mejeriskola, torde icke heller kunna påräkna att framdeles

i yrket i allmänhet erhålla lika höga löner som de manliga mejeristerna,

och därför kan det icke gärna begäras, att de skola ägna lika lång tid

åt sin utbildning. Med hänsyn till praktiktidens korthet torde det icke vara

möjligt att för de kvinnor, som genomgått lantmannaskola eller ock huvudkurs

eller längre kurs vid lanthushållsskola, nedsätta provtiden, men

de böra hava företräde till inträde vid elevmejeri och mejeriskola. I övrigt

anse vi, att de av oss förordade bestämmelserna rörande den manliga

elevutbildningen böra gälla jämväl beträffande utbildningen av elever

för inträde i de kvinnliga mejeriskolorna. Även vid dessa elevmejerier

bör således lämnas teoretisk undervisning i svenska språket, räkning och

välskrivning. Eleven bör av mejeriet erhålla kost och logi och en lämpligt

avvägd lön. Däremot anse vi, att de nuvarande elevunderstöden av

statsmedel böra indragas och i stället statsbidraget till elevmejeriets innehavare

ökas till 250 kronor för varje elev för att bereda bemälda innehavare

tillfälle att utbetala sådan lön, som nyss nämnts.

Detta vårt förslag innebär icke någon väsentlig ändring i de nuvarande

bestämmelserna angående elevmejerier. På grund härav kan det icke antagas,

att eleverna skola vid inträdet i skolan hava nämnvärd större praktisk

erfarenhet än för närvarande torde vara fallet. En väsentlig del av

undervisningen i praktiskt avseende torde därför även framgent böra ske

vid själva skolan.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

19

Att vid de kvinnliga mejeriskolorna uppställa genomgången vederbörlig

elevutbildning såsom ett obligatoriskt inträdesvillkor torde visserligen

vara önskligt men lärer åtminstone tillsvidare få anses vara för strängt.

I mån av platstillgång böra även andra elever med minst två års väl vitsordad

mejeripraktik kunna mottagas, därest de vid prövning visa sig äga

nöjaktiga kunskaper i svenska språket, räkning och välskrivning. Icke

desto mindre synas elevmejerier böra upprättas i så stort antal, att de

från dem årligen utgångna eleverna åtminstone i det närmaste motsvara

det antal, som mejeriskolorna beräknas årligen mottaga, nämligen 65 å 70.

Elevmejerier borde enligt utredningsmännens förslag upprättas för

samtliga av dem föreslagna skolor. Det framhålles såsom synnerligen

viktigt, att dylika mejerier inrättas i så många län som möjligt. Den

nuvarande starka lokaliseringen av dessa mejerier borde, uttala utredningsmännen,

icke bibehållas och anföra därom ytterligare följande.

Det kan knappast undgå att framstå som en orättvisa mot stora landsdelars

befolkning, att tillfället för densamma till mejeriundervisning nu

är i hög grad eftersatt. Ty det är uppenbart, att befintligheten av ett

elevmejeri å en ort kraftigt stimulerar till genomgående av detsamma

och gynnsamt påverkar fackutbildningen inom orten på mejerihanteringens

område. Vi anse dock, att icke fullt så många elevmejerier behöva

för närvarande inrättas, att skolornas maximiantal elever eller 80 blir

fyllt, utan torde ett antal av 30 elevmejerier, motsvarande 60 elever efter

beräkning av två vid varje mejeri, kunna tillsvidare vara tillräckligt.

Det återstående antalet elevplatser vid skolorna kan lämpligen reserveras

för elever, som komma från annan utbildning. Antalet elevmejerier synes

för vardera av den södra och mellersta skolan böra vara 8, för den

västra 6 ä 7 samt för var och en av Jämtlandsskolan och skolorna i övre

Norrland 2 å 3.

Utredningsmännen framhålla, att det såväl vid Malmömötet som i yttranden

från andra håll påyrkats, att man borde frångå det nuvarande

systemet med många små skolor och övergå till ett mindre antal större

skolor. Tre skolor hava ansetts behövliga, en i södra, en i mellersta och

en i norra Sverige.

Vid behandlingen av denna fråga hava utredningsmännen fäst särskilt

beaktande vid ett av statskonsulenten i mejerihushållning den 1 november

1929 till lantbruksstyrelsen avgivet yttrande i anledning av en från Kopparbergs,

Gävleborgs och Västernorrlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

gjord framställning örn förläggning av en statsunderstödd

mejeriskola för kvinnor inom sällskapens område.

I detta yttrande anför statskonsulenten, bland annat, att rekryteringen

av mejeripersonal för dessa län ävensom för vissa andra torde varit avsedd

att i första hand ske medelst elever, som genomgått Oppeby mejeriskola i

Södermanlands län. Då framställningen syntes beröra förhållanden inom

ett vidsträcktare område, har han verkställt en undersökning, som bland

annat utvisar, att produktionsriktningen på mejeriområdet är jämförelsevis

likartad inom de tre nämnda länen samt inom Stockholms, Uppsala,

Södermanlands, örebro och Västmanlands län, i det att större delen av

mjölken där användes till skumning, d. v. s. för erhållande av grädde till

Me jerl sk o] ornäs

organisation.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majlis proposition Nr 84.

försäljning eller smörberedning. Inom Jämtlands län dominerar däremot

ystningen. Då dessutom osttillverkningen därstädes i övervägande grad

inriktat sig på andra ostslag än i de förut nämnda länen, visade sig, att

Jämtland alltså intoge en särställning. Av de från mejeriskolan i detta

län (Änge) under åren 1922—1928 utgångna 45 eleverna hade 41 eller 91

procent fått anställning inom länet. Av dessa uppgifter ansåg lian framgå,

att mejeriskolan i Jämtlands län varit erforderlig för tillgodoseendet

av enbart jämtländska behov. Ifråga örn Oppeby ställde sig saken annorlunda.

Av de från denna skola under åren 1922—1928 utgångna 49

eleverna hade 21 fått anställning, åtmistone till en början, i Södermanlands

län men de övriga spritts över en stor del av riket. De nuvarande

två mejeriskolorna hade sålunda endast på ett högst otillfredsställande

sätt kunnat tillgodose behovet av mejeriskolutbildad personal inom andra

av de ovannämnda länen än Jämtland och Södermanland. För avhjälpande

av denna brist syntes två utvägar möjliga. Antingen kunde man

inom dessa län upprätta ytterligare en mejeriskola av nuvarande typ —

eller ock skapa en större mejeriskola, vilken skulle tillgodose såväl Södermanlands

län som ock Stockholms, Uppsala, Örebro, Västmanlands,

Kopparbergs, Gävleborgs och Västernorrlands län. Vid en sådan större

skola borde kunna mottagas 15 å 20 elever. Huvudläraren borde för att

dagligen kunna övervaka mejeriets drift vara bosatt vid skolan. Han

skulle meddela undervisning i huvudämnena samt vara utbildad mejerikonsulent.

Behovet av timlärare blev ej större än vid en mindre skola.

Inrättandet av en dylik skola innebure avsevärda fördelar. Dels komme

eleverna att kunna erhålla en under läsåret mera jämnt fördelad undervisning

lin som vore möjligt med nuvarande skolorganisation, emedan

huvudläraren nu ej vore boende på platsen. Dels skulle eleverna kunna

praktiskt handledas på ett bättre sätt, då det skulle ske genom en mejerikonsulent

i stället för av en mejerska. Dels borde den teoretiska undervisningen

kunna göras betydligt mera givande, då den skulle meddelas

av en i praktiken medverkande huvudlärare. Tillika borde framhållas,

att huvudläraren, som ju skulle bo vid mejeriskolan, borde bättre lära

känna eleverna och deras kvalifikationer, vilket syntes vara av betydelse

vid elevernas placering på mejerierna efter genomgången kurs. Sedan

mejeridriften numera koncentrerats på sådant sätt, att mejerierna över

lag blivit större och flera verkligt stora mejerier anlagts, syntes det icke

böra erbjuda någon större svårighet att erhålla lämplig plats för en mejeriskola

av föreslagen storlek. Statskonsulenten har på grund härav

föreslagit, att skolan vid Oppeby måtte indragas och en ny mejeriskola

för kvinnor, avsedd för 15 å 20 elever, upprättas för Stockholms, Uppsala,

Södermanlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs och Västernorrlands

län. Därjämte borde antalet elevmejerier ökas.

Utredningsmännen anföra för egen del, att denna statskonsulentens

framställning synts dem särdeles beaktansvärd. Motiveringen överensstämde

med de synpunkter, som framförts vid Malmömötet och i flera

inkomna yttranden från andra håll. De sålunda till förmån för större

skolor än de nuvarande anförda skälen syntes övertygande och fullt giltiga

även för andra landsdelar än som avsetts i konsulentens framställning,

därest icke förhållandena påkallade särskilda undantagsregler. Utredningsmännen

anse vissa sådana undantag erforderliga och uttala i

ämnet ytterligare följande.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

För Jämtland har statskonsulentens utredning påvisat önskvärdheten

av att en särskild mindre skola fortfarande upprätthålles. Även för de

båda nordligaste länen Västerbotten och Norrbotten torde undantag böra

göras. Då dessa sistnämnda landsdelar icke böra sammanföras med Jämtland

och då man ej heller torde böra hänvisa dem till en mejeriskola i

mellersta Sverige, lärer bibehållandet av den mindre skoltypen för övre

Norrland framstå såsom en nödvändighet. Huruvida de nuvarande båda

skolorna i Västerbottens och Norrbottens län böra sammanslås till en gemensam

skola eller örn två skolor böra där bibehållas, är vanskligt att

avgöra. Med hänsyn till att den förstnämnda skolan är specialiserad för

tillverkning av västerbottensost synas vissa skäl förefinnas för att fortfarande

hava två skolor. Men för landets söder om nämnda tre län belägna

delar synes systemet med stora skolor vara fullt användbart. Då

statskonsulenten ansett det icke böra erbjuda särskild svårighet att erhålla

lämplig plats för en dylik skola i mellersta Sverige, lärer förläggningsfrågan

kunna finna lämplig lösning även i de övriga nu avsedda

landsdelarna. Örn man frånser Jämtlands och de två nordligaste länen,

står upprättandet av två större skolor jämte den av statskonsulenten föreslagna

mellansvenska skolan i nära överensstämmelse med Mai mömötets

förslag örn tre skolor. Efter övervägande av förhållandena hava vi kommit

till den åsikt, att den ena skolan borde vara avsedd för sydöstra och

södra Sverige samt huvudsakligen omfatta Östergötlands, Jönköpings,

Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands

län. Den andra borde huvudsakligen betjäna västra Sverige samt vara

avsedd för Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs och Värmlands

län. Gotland kunde föras antingen till det mellersta eller det södra distriktet.

Den södra skolan borde liksom den mellersta vara avsedd för

15 ä 20 elever, under det att för den västra elevantalet icke torde böra

beräknas högre än 12 å 16.

Örn man antager ett elevantal för såväl skolan i Jämtland som för vardera

skolan i övre Norrland av 6 å 8, skulle härigenom sammanlagda

elevantalet bli 60 å 80 eller i medeltal 70.

För inträde vid kvinnlig mejeriskola borde stadgas genomgång av elevmejeri

eller annan motsvarande utbildning. Då för tillträde till provår

skulle fordras 18 års ålder, skulle lägsta inträdesåldern vid mejeriskola

bliva 20 år.

Beträffande undervisningen uttala utredningsmännen, att den teoretiska

utbildningen, som omfattade 350—890 timmar, syntes böra något

ökas. För de större skolorna föreslås följande timantal, varvid de för

läsåret 1927—1928 i genomsnitt redovisade angivas inom parentes.

Svenska språket ............................................ (80) 70

Räkning .................................................... (78) 80

Naturkunnighet (kemi, fysik, bakteriologi) .................. (34) 60

Mejerilära .................................................. (82) 120

Maskin- och byggnadslära .................................... (22) 30

Bokföring .................................................. (72) 80

Handelslära, mejeriekonomi och 1''öreningslära .............. — 40

(368) 480.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

Lärare.

Elevernas

ställning.

Detta antal av 480 lektionstimmar motsvarade något mindre än två lektionstimmar

varje söckendag, ferier frånräknade. För de mindre skolorna

torde detta timantal kunna något reduceras. Tillräcklig tid borde

beredas för överläsning.

Mejeriarbetet borde bedrivas så, att det finge karaktär av undervisning

till nytta för elevernas utbildning. För rent grovarbete borde eleverna

icke användas annat än i viss mindre utsträckning.

Anskaffandet av lärarkrafter vore, enligt vad utredningsmännen framhålla,

en ytterst viktig fråga. Det syntes påtagligt, att allvarliga anmärkningar

med fog kunde riktas mot det nuvarande systemet, enligt vilket

huvudläraren icke är bosatt vid skolan utan reser dit periodvis för att

hålla lektioner och tillse skolans skötsel. Utredningsmännen anse nödvändigt,

att huvudläraren vid de tre större skolorna hlir boende vid skolan

och ägnar densamma större delen av sin tid och arbetskraft. För de

mindre skolorna i Jämtland och övre Norrland torde detta villkor näppeligen

kunna uppställas. Men det framhålles såsom önskvärt, att, därest

mejerikonsulenten i orten blir huvudlärare, lärarens stationsort och platsen

för skolan äro så nära varandra som möjligt och helst sammanfalla.

Huvudläraren hör, enligt vad utredningsmännen framhålla, städse äga

mejerikonsulentutbildning.

Då huvudläraren icke ens vid de större skolorna lärer få sin tid fullt

upptagen av skolarbetet, även med inräknande av det praktiska handledande

av eleverna, som bör tillkomma honom, borde han hava i uppdrag

att utöva tillsyn över samtliga de elevmejerier, som tillhöra skolans

distrikt. En sådan tillsyn utövas nu av statskonsulenten i mejerihushållning,

men han hinner i regel ej med mer än ett besök per år vid varje

elevmejeri. Det vore emellertid högst behövligt med en tätare tillsyn, vid

vilken ingående handledning kunde lämnas för den praktiska undervisningen.

En sådan anordning hade visat sig önskvärd. Såsom ett önskemål

framhålles för övrigt, att innehavaren av det mejeri, där större skola

är förlagd, anställer huvudläraren såsom föreståndare för detta mejeri,

enär endast därigenom enhet i undervisningen och mejeriarbetet kunde

med säkerhet åstadkommas.

I övrigt borde den teoretiska undervisningen, i den mån så befinnes

lämpligt, kunna anförtros åt timlärare, särskilt i svenska språket och

räkning. Den praktiska undervisningen borde under huvudlärarens ledning

och tillsyn utövas av instruktionspersonal, som av lantbruksstyrelsen

förklarats därtill kompetent.

Ifråga örn elevernas ställning anse utredningsmännen, att en utvidgning

av deras förmåner är motiverad. De anföra härom följande.

Vad beträffar elevernas ställning vid dessa mejeriskolor må till en början

erinras, att enligt nuvarande regler skola finnas inalles 42 frielevplatser

och att frieleverna erhålla fri undervisning, kost och möblerad

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

23

bostad, varemot betalande elever erlägga viss avgift, vilken lärer plägat

bestämmas så låg, att den knappt motsvarat kostens värde. Antalet betalande

elever har varit mycket litet samt utgjorde vid samtliga skolor

under läsåret 1926—1927 blott fem och under läsåret 1927—1928 endast två.

Eleverna torde icke åtnjuta någon avlöning från mejeriet. Statsunderstöd

till obemedlade och mindre bemedlade elever hava utgått efter samma

regler som vid lantbruksskolor med 120 respektive 60 kronor för helt år.

Eleverna vid dessa mejeriskolor hava alltså ansetts liksom lantbruksskolornas

elever betala de naturaförmåner, de åtnjuta av skolan, medelst sitt

arbete därstädes, här i skolans mejeri.

Den omständigheten att frielevplatserna kunnat fyllas men att endast

några få av de för betalande elever avsedda platserna blivit besatta synes

ådagalägga, att skolkursen befunnits vara alltför dyrbar för andra än

frielever. En utvidgning av elevernas förmåner synes därför böra äga

rum. Detta synes lämpligen kunna ske därigenom att det föreskrives, att

samtliga elever skola vara frielever. Detta torde icke kunna anses innebära

någon obillighet gent emot mejeriskolans innehavare, enär ju denne

åtnjuter förmånen av elevernas arbete utan ersättning.

Elevunderstöd böra utgå av statsmedel enligt samma system som för

närvarande.

Av den förut lämnade redogörelsen framgår, att utredningsmännen

tänkt sig ett statsunderstöd till varje elevmejeri av 250 kronor per elev.

Beräknat efter 60 elever per år skulle härför erfordras ett anslag av 15,000

kronor.

Beträffande skolorna för kvinnliga mejerister skulle utredningsmännens

förslag icke behöva medföra avvikelse från de nuvarande anslagsnormerna

utom ifråga örn lönen till huvudläraren. Denna skulle enligt förslaget

bestämmas till 6,000 kronor per år vid de tre sydligare skolorna. Statsanslaget

för envar av dessa tre skolor skulle alltså beräknas sålunda:

Till mejeriskolans innehavare ............................ kronor 2,000

» huvudläraren ........................................ * 6,000

» timlärare ............................................ » 1,000

kronor 9,000.

För tre skolor ............................................ » 27,000.

I fråga örn skolorna i Jämtland och övre Norrland uttalas, att det fortfarande

lärer bliva nödvändigt att såsom huvudlärare anlita tjänstgörande

mejerikonsulenten. Då den teoretiska undervisningen skulle ökas och

tillsynen även skulle skärpas, borde den till huvudläraren utgående lönen

höjas. Lönen syntes dessutom böra bestämmas till visst bestämt belopp

för att främja ett sammanförande i lokalt avseende av skolans förläggningsplats

med huvudlärarens bostadsort, varvid borde stadgas skyldighet

för huvudläraren att själv bestrida eventuellt erforderliga resekostnader

för tjänstgöring vid skolan. Utredningsmännen föreslå ett arvode av

Statsanslaget

lör mejerskentbildningen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Special- och

repetitionskurser.

Sammanfattning

av utredningsmännens

förslag

örn statsanslag.

Reserva
tion.

24 Kungl. May.ts proposition Nr 84.

1,500 kronor till huvudläraren vid envar av dessa skolor. För dessas vidkommande

skulle anslagsberäkningen då ställa sig sålunda:

Till mejeriskolans innehavare ..............................kronor 2,000

» huvudläraren .......................................... » 1,500

» timlärare .............................................. » i;000

kronor 4,500.

För tre skolor ............................................ kronor 13,500.

Även för mejerskornas räkning borde enligt utredningsmännens förslag

anordnas special- och repetitionskurser. Härför föreslås ett årligt anslag

av 1,500 kronor.

Sammanfattningsvis utmynna utredningsmännens förslag i följande

krav på bidrag från statens sida, varvid till jämförelse de nu utgående

anslagen till den lägre mejeriundervisningen jämväl angivits.

Nu utgående

Utredningens

Utbildning av mejerister:

anslag:

förslag:

Elevmejerier ....................................

...... kronor —

kronor —

Mejeriskolan vid Alnarp..............

....... » — 1

» — i

Mejeriskola i mellersta Sverige ...

....... » -

» - 2

Special- och repetitionskurser........

....... » — 3

» 2,000

Utbildningen av mejerskor:

Elevmejerier .....................................

» 8,1004

» 15,000

Större mejeriskolor ..........................

» _

» 27,000

Mindre » ..........................

...... » 29,000

» 13,500

Special och repetitionskurser.........

» — 3

» 1,500

kronor 37,100^

kronor 59,000f’

Härtill skulle komma de anslag, som bleve erforderliga för elevunderstöd

åt såväl manliga som kvinnliga elever vid mejeriskolorna. Däremot

skulle enligt förslaget inga elevunderstöd av statsmedel utgå under förutbildningstiden.

Förstnämnda elevunderstöd skulle för varje årskurs

utgöra vid lägre mejeriskolan för kvinnor: till mycket behövande elev

140 kronor, behövande elev 100 kronor och mindre behövande elev 60 kronor,

samt vid lägre mejeriskola för män: till mycket behövande elev 50

kronor, behövande elev 30 kronor och mindre behövande elev 15 kronor.

I en till betänkandet fogad reservation har utredningsmännens ordförande

landshövdingen greve Mörner uttalat sig för en treårig utbildnings
1

Ingår i allmänna anslaget till lantbruks- och mejeriinstitutet i Alnarp.

2 Eventuellt anslag.

Å riksstaten för budgetaret 1930/1931 finnes för ändamålet anvisat ett extra reservationsanslag

av 30,000 kronor.

4 Utgår ur anslaget till befrämjande i allmänhet av jordbruk och lantmannanäringar.

6 Oberäknat anslaget till mejeriskolan (eventuellt mejeriskolorna) för manliga mejerister

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

tid vid elevmejeri utöver provåret såsom villkor för inträde vid mejeriskola

för män. Mot att provåret förkortas till hälften för dem, som förut,

genomgått lantmannaskola, har han dock icke något att erinra.

över det av utredningsmännen avgivna betänkandet med förslag angående Remiaayttranordnande

av den lägre lantbruksundervisningen hava infordrade yttranden

avgivits av lantbruksstyrelsen (som hört styrelserna för lantbruks-,

lantmanna-, lanthushålls- och mejeriskolorna), skolöverstyrelsen, statskontoret,

samtliga landsting och hushållningssällskap ävensom centralrådet

för skogsvårdsstyrelsernas förbund, varjämte Sveriges allmänna lantbrukssällskap

samt åtskilliga föreningar och sammanslutningar på lanthushållningens

område beretts tillfälle att yttra sig.

Emellertid har frågan örn den lägre mejeriundervisningen upptagits

till behandling allenast i ett relativt fåtal av de inkomna yttranden. Jag

skall i det följande lämna en korfattad sammanfattning av de uttalanden,

som därvid gjorts.

Av landstingen hava endast fyra särskilt yttrat sig i frågan. Väst- Landsting,

manlands läns landsting har intet att erinra mot förslaget. Jämtlands

läns landsting anser kommitténs förslag bärande och uttalar särskilt

sin anslutning till den meningen, att undervisningen i mejeriskolorna avgjort

främjas, örn läraren är bosatt vid eller i närheten av skolan. Örebro

läns landsting ansluter sig till greve Mörners reservation beträffande

förutbildningens längd. Södermanlands läns landsting anser den nuvarande

ordningen med större antal mindre skolor i stort sett väl fylla sitt

ändamål, och något behov av lokala förändringar föreligga enligt landstingets

mening icke.

Av hushållningssällskapen hava Norrbottens läns, Västerbottens läns, HushållningsKristianstads

läns, Älvsborgs läns och Kalmar läns södra hushållnings- sällskap,

sällskaps förvaltningsutskott i stort sett anslutit sig till förslaget,

sistnämnda förvaltningsutskott dock med ett påpekande, att det föreslagna

bidraget till mejeriskolas innehavare i de tre sydligare skolorna

syntes för lågt tilltaget. Även vissa andra av de nämnda sällskapen hava

haft en del detaljanmärkningar. Icke heller hushållningssällskapen i Gävleborgs

län och i Värmlands län hava haft något att i huvudsak erinra.

Den föreslagna förändringen i organisationen för de kvinnliga mejeriskolorna

avstyrkes å andra sidan av Södermanlands läns, Östergötlands

läns och Västernorrlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

Förslaget örn kortare förutbildning har avstyrkts av Södermanlands läns,

Uppsala läns, Östergötlands läns, Värmlands läns, örebro läns och Gävleborgs

läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Gotlands läns hushållningssällskap

anser behov föreligga att ytterligare överarbeta förslaget.

Till närmare belysande av hushållningssällskapens ståndpunktstagande

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

torde jag få lämna följande redogörelse för vissa av yttrandena, nämligen

till den del några mer speciella synpunkter däri kommit till uttryck.

Uppsala läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott synes mest benäget

att gå in för en treårig elevutbildningstid förutom ett provår. Vidare

betonas vikten utav att kraven på utbildning i ångpanne- och maskinskötsel

icke eftersättas. Maskineriet i ett tidsenligt mejeri representerar

så stort kapital och är så invecklat, att brist på insikter i fråga örn dess

skötsel och vård kunde bliva ödesdiger. Förslaget örn att bereda lantmannaskoleeleverna

någon företrädesställning avstyrkes.

Beträffande utbildningen av mejerskor framhålles, att praktiktiden borde

bestämmas till tre år. Sällskapet anser, att de nuvarande mindre mejeriskolorna

med fördel kunde ersättas av tre stora skolor, en i södra Sverige

vid Alnarp, en i mellersta Sverige vid Ultuna och en i Norrland,

exempelvis i Umeå. Särskilda mindre skolor för att tillgodose vissa norlandslän

vore obehövliga. De specialtillverkningar, som skulle inläras vid

dessa, anses med lika stor fördel kunna inläras vid de större skolorna.

Södermanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott uttalar

sig emot, att något företräde skulle givas åt elever vid lantmannaskolorna

med avseende å inträde i mejeriskolor. I grund och botten skulle en sådan

anordning bereda förmåner åt lantmannaskolan på bekostnad av mejeriskolan.

Beträffande mejeriskolor för kvinnor framhåller förvaltningsutskottet

vikten utav, att eleverna verkligen få utföra arbetena i skolmejeriet under

klart och odelat ansvar, vilket torde bliva svårt i så stora kurser som avses

i kommittéförslaget. Beträffande skolornas förläggning framföras

samma synpunkter som gjorts gällande av länets landsting. Utskottet uttalar

en bestämd mening örn att Oppeby mejeriskola bör bibehållas.

Förvaltningsutskottet framhåller värdet utav att sällskapets mejerikonsulent

får tjänstgöra som mejeriskolans huvudlärare. Härigenom tvingas

konsulenten att även för undervisningens skull följa med utvecklingen på

mejerihanteringens område. Han får därigenom också personlig bekantskap

med de personer, som efter skolans slut erhålla anställning inom verksamhetsområdet,

vilket underlättar hans verksamhet som konsulent. Även

för undervisningen vore det nuvarande systemet till stort gagn, i det att

de erfarenheter och rön, som konsulenten gör i sitt arbete, kunna komma

eleverna till godo.

Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har i stort

sett intet att erinra mot förslaget i vad det rör elevutbildningen för mejerister.

Det framhålles dock som angeläget, att endast sökande med mycket

god praktik intagas i mejeriskolorna. Den av kommittén föreslagna

förkortningen i elevutbildningen för elev, som genomgått lantmannaskola,

finner förvaltningsutskottet därför icke motiverad.

Beträffande mejeriskolan för män uttalas, att maximiantalet elever synes

väl högt tilltaget i förslaget. Särskilt det praktiska utbytet av underdervisningen

torde bliva lidande örn antalet elever bestämmes så högt.

Även det tilltänkta antalet undervisningstimmar syntes väl högt tilltaget,

örn man tager hänsyn till att elevernas tid i avsevärd utsträckning kommer

att upptagas av den praktiska undervisningen och att tid till studier

på egen hand även måste finnas. En minskning i antalet timmar för den

teoretiska undervisningen syntes därför önskvärd. Detta kunde ske därigenom

att undervisningen i sådana ämnen som svenska, välskrivning och

räkning skulle undangöras under den praktiska elevtiden.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Majlis ''proposition Nr 84.

Beträffande utbildningen av de kvinnliga mejeristerna uttalas, att förhållandena

icke torde medgiva att den obligatoriska elevutbildningen

göres längre än kommittén föreslagit. Då det hittills visat sig förbundet

med vissa svårigheter att få lämpliga personer in på banan, ifrågasätter

förvaltningsutskottet, örn icke goda skäl talade för, att eleven under vistelsen

vid elevmejeriet erhölle direkt statsunderstöd, som alltefter behovsgraden

skulle utgå med förslagsvis 30—20—15 kronor per månad.

I fråga örn undervisningen framhålles i likhet med vad som uttalades

beträffande de manliga mejeriskolorna, att undervisningen i vissa teoretiska

ämnen borde kunna undangöras på elevstadiet. Undervisningstiden

för svenska och räkning borde sålunda kunna inskränkas till 40 å 50 timmar.

Härigenom skulle hela antalet undervisningstimmar för den teoretiska

undervisningen minskas till 380, vilket vore det högsta som lämpligen

borde anslås till teoretisk undervisning vid mejeriskolan.

Beträffande själva organisationen av dessa skolor framhålles, att erfarenheten

från länets mejeriskola i Bjärka-Säby varit gynnsamma och de

från skolan avgångna eleverna hava på ytterst få undantag när visat sig

kunniga och dugliga i sitt yrke. Utskottet ifrågasätter örn det verkligen

föreligger behov av någon radikal omläggning av nuvarande system och

uttalar, att den nuvarande organisationen — naturligtvis med de förändringar,

som tidsförhållandena undan för undan påkalla — fortfarande

borde bibehållas.

Vid bedömande av denna fråga borde även vissa andra synpunkter beaktas.

Det förhållandevis stora elevantal, för vilket de större skolorna

skulle vara beräknade, torde medföra vissa svårigheter vid den praktiska

utbildningen. Svårigheter torde också yppa sig när det gäller att få lämpliga

mejerier, villiga att mottaga en dylik skola. Det av kommittén

beräknade anslaget 2,000 kronor till skolmejeriets innehavare vore uppenbarligen

för lågt. Men även örn detta anslag höjdes, skulle det ändock icke

bliva lätt att finna lämpliga skolmejerier. Slutligen borde beaktas, att

vid flera av de nuvarande mejeriskolorna för kvinnor — och i vart fall vid

den inom Östergötlands län förlagda — mejeriets innehavare under senare

tid nedlagt avsevärda kostnader på mejeriskolorna och på mejeriutrustningen

m. m., vilka kostnader säkerligen icke kommit i fråga, örn mejereiinnehavaren

kunnat beräkna, att skolan hastigt komme att nedläggas.

Förvaltningsutskottet anser sig därför och med hänsyn till, att den nuvarande

organisationen icke är äldre än sedan 1921, icke kunna tillstyrka

den av kommittén föreslagna omorganisationen. För att tillgodose behovet

av mejerskor borde, om detta behov icke kunde fyllas av de nuvarande

skolorna, tagas under övervägande att upprätta ytterligare så stort

antal skolor, som behovet ger vid handen.

Värmlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott instämmer

livligt i utredningsmännens uttalande örn behovet av skicklig fackutbildad

mejeripersonal. Med hänsyn till mejerihanteringens dominerande betydelse

för landets jordbruksnäring syntes det utskottet också välmotiverat,

att staten kraftigt bidrager till åstadkommande och befrämjande av tidsenlig

fackutbildning på detta område. Förvaltningsutskottet ansluter

sig i huvudsak till kommitténs förslag men framför dock följande erinringar.

Utskottet framhåller elevutbildnigens betydelse och anser, att det vid

Malmömötet den 25 oktober 1929 antagna förslaget borde godtagas som

allmän regel för denna utbildning. Dock håller utskottet före, att förvär
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

vade kunskaper ock visad praktisk duglighet böra tillmätas större betydelse

än sättet för densammas förvärvande. Följaktligen borde även annan

utbildning kunna godkännas för inträde i mejeriskola, under förutsättning

att den kan styrkas vara minst jämngod med den föreslagna ordinarie

elevutbildningen.

Med hänsyn till provårets betydelse för fortsatt utbildning ifrågasätter

utskottet vidare örn icke provåret borde få fullgöras vid mejeri, som står

under lämplig kontroll.

Utskottet uttalar sig emot den i jämförelse med Malmömötets förslag

ifrågasatta minskningen i elevtiden. En total utbildningstid på fem år

vore icke att anse som för lång. Erfarenheten från sista läsåret vid

Alnarps mejeriskola, där elevernas medelålder uppgives hava varit 27

år och föregående praktiktid varierande mellan 4 och 9 år, motsäger

också kommitténs uppfattning, att feni års total utbildningstid skulle

motverka bemödandena att bereda mejerihanteringen erforderlig tillgång

på fackutbildad manlig personal. Man borde icke stipulera en

kortare praktiktid samtidigt som man strävade att höja mejerister nas

yrkesskicklighet. En femårig utbildningstid kunde icke heller anses oskäligt

betungande. Tvivelaktigt vore enligt utskottets mening, huruvida genomgången

lantmannaskolekurs bör meritera till avkortning av utbildningstiden.

Beträffande mejeriskolan ifrågasätter utskottet möjligheten för eleverna

att på den jämförelsevis korta tiden med tillfredsställande resultat tillgodogöra

sig undervisningen i så många ämnen som föreslagits. Hemarbetstiden

komme att bliva alltför knappt tillmätt. Behållningen av det genomgångna

läromaterialet skulle ökas örn undervisningstiminarna kunde

inskränkas något genom minskning i sådana ämnen, som icke äro oundgängligen

nödvändiga för den blivande mejeristen, t. ex. husdjursskötsel

och sjukvårdslära.

Beträffande utbildningen av mejerskor, vilka väl i regel komme att anställas

såsom smör- eller ostmejerskor vid större mejerier under erfaren

föreståndares ledning eller såsom ledare för mindre mejerier, torde man

icke behöva ställa anspråken på allsidig mejeriutbildning fullt så högt

som beträffande manliga mejerister. Utskottet ansluter sig därför till

kommitténs förslag i denna del, med reservation dock för den avkortning

av utbildningstiden enligt Malmöförslaget, som av kommittén förordats.

Örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott förordar jämväl

en treårig utbildningstid vid elevmejeri såväl för manliga som kvinnliga

elever. Någon företrädesbehandling av dem, som genomgått lantmannaskola,

borde enligt utskottets mening icke lämnas.

Gävleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott uttalar, att en

förbättring i utbildningen för mejeripersonalen framstår för utskottet som

ett oundgängligt krav. I särskild framställning hade utskottet tillsammans

med Västernorrlands läns och Kopparbergs läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott påvisat, att tillgången på skolat mejerifolk vore

otillräcklig för tillgodoseende av behovet av personal i ledande ställning

vid mejerierna inom sällskapens område. Därvid ifrågasattes, att en mejeriskola

måtte inrättas på lämplig plats inom nämnda område. Utskottet

biträder nu på det livligaste kommitténs förslag. Beträffande praktiktiden

framhålles dock, att denna av kommittén tillmätts för kort. Utskottet

ansluter sig i denna del till det s. k. Malmömötets förslag, enligt vilket

uppställts fordran på tre års elevpraktik för manliga och två års elevpraktik

för kvinnliga elever, i båda fallen med ett provår före elevtiden.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

29

Västernorrlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott anser sig

hava särskilda skäl till erinringar mot kommitténs förslag till utbildning

av mejerskor. Beträffande en eventuell mejeriskola för södra Norrland hava

utredningsmännen synbarligen mera följt uttalandena från visst sakkunnigemöte

i Malmö samt statskonsulenten i mejerihushållning än erfarenheterna

från de tre län-—Västernorrlands, Gävleborgs och Kopparbergs

— som genom vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott begärt

att få gemensam särskild mejeriskola för kvinnor. Det borde observeras,

att när det i utredningen anföres att tillgången på mejerskor varit

tillfredsställande inom Västernorrlands län, så berodde detta därpå, att

detta läns hushållningssällskap sedan en följd av år driver egen utbildning

av mejerskor. Även örn centraliseringen på mejerihanteringens område

kunde beräknas medföra en viss minskning i behovet av fackutbildade mejerskor,

följde dock av en förbättrad försäljningsorganisation och mjölkkontroll

ett ökat behov av mejeriiekniskt utbildad personal, varjämte avgången

av mejerskor till följd av giftermål vore ganska stor. För förutnämnda

tre län erfordrades utbildning av 10 å 15 mejerskor per år eller

det högsta elevantal, som utan byggande av särskilda undervisningslokaler

torde kunna undervisas vid något mejeri inom detta område. Det vore

i övrigt ägnat att förvåna, att kommittén funnit behov föreligga av särskilda

mejerskeskolor för vart och ett av de tre övre norrländska länen,

medan de tre län, som ligga söder därom, icke skulle erhålla en enda mejeriskola,

utan hänvisas att på området samgå med vissa mellansvenska

län, vilka beträffande de allmänna jordbruksförhållandena dock så väsentligt

skiljde sig från södra Norrlands, att samgående ej borde ifrågakomma.

Jämtlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott framhåller bestämt

behovet av en lägre mejeriskola för länet, enär över 90 procent av de

utexaminerade eleverna omedelbart erhållit anställning därstädes. Endast

örn länet har egen skola, kan lämplig hänsyn tagas till länets speciella

krav i fråga örn dessa mejerskors utbildning. Förvaltningsutskottet hänvisar

i fortsättningen på svårigheten att få tillräckligt antal kompetenta

sökande till mejeriskolorna och ger på grund härav sin anslutning till

kommitténs förslag'' örn två års elevtid, varav ett provår.

Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott framhåller,

att den lägre mejeriundervisningen, som för länets vidkommande skulle

bibehållas i huvudsak oförändrad, ingalunda kan anses tillfredsställande.

Med hänsyn till hela mejerihanteringens nyorientering och omorganisation

har utskottet dock icke velat göra annat uttalande örn förslaget, än att

en mera omfattande utbildning snart nog blir nödvändig för mejeripersonalen

inom länet, åtminstone vad rör personalen vid de större mejerienheter,

som måste uppstå. — Utskottet ifrågasätter örn förslaget angående

höjning av arvodet till mejerikonsulenten som huvudlärare är motiverat.

Det anmärkes, att ifrågavarande tjänstgöring brukar fullgöras på tjänstetid

och utan något som helst avdrag på ordinarie lön. Hela denna anordning

måste anses som ett icke önskvärt provisorium.

Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har intet annat

att erinra än att förslaget örn ett arvode å 1,500 kronor till var och en

av huvudlärarna vid de norrländska mejeriskolorna skulle innebära ett

avsteg från nu gällande principer, att huvudlärarna i Norrbotten och Västerbotten

uppburit ett högre arvode än de övriga huvudlärarna på grund

av de långa resorna mellan bostadsorten och rnejeriskolan. Detta princi

piella skill bomme, vad Norrbotten beträffar, att fortfarande stå kvar.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Svenska

mejerikon
sulentföre
ningen.

30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

Sällskapets mejerikonsulent måste av lämpligketsskäl alltjämt vara stationerad

i Luleå. Arvodet borde enligt utskottets förslag fortfarande utgå

med högre belopp och bestämmas till 2,200 kronor.

Svenska mejerikonsulentföreningen har i fråga örn förutbildningen uttalat,

att den icke hade något att erinra mot utredningsmännens förslag

med avseende å de manliga mejeristernas förutbildning. Beträffande förutbildningen

av kvinnliga elever syntes vissa modifikationer böra göras

dels med hänsyn till förhållandena under övergångstiden och dels med

hänsyn till andra omständigheter, som i varje särskilt fall borde prövas.

Föreningen anser icke motiverat att medgiva någon avkortning av elevtiden

för dem, som genomgått lantmannaskola. Utväljandet av elevmejerier

anser föreningen böra liksom hittills ske genom lantbruksstyrelsen.

Det borde observeras, att rekryteringsrayonen för en skola i regel omfattar

flera hushållningssällskaps områden och att nämnderna i de olika

distrikten sålunda skulle sakna erforderlig överblick över hithörande förhållanden.

Då inspektionen skulle handhavas av lantbruksstyrelsen, syntes

också mindre lämpligt att denna styrelse avkopplas från att utvälja

elevmejerierna.

Beträffande elevstipendierna under förutbildningen anser föreningen i

motsats till utredningsmännen, att sådana även framdeles borde utgå till

elever vid elevmejerier för kvinnor. Stipendiebeloppet borde fastställas

till lägst 20 kronor i månaden. Till motivering härav anföres följande.

Utöver anslaget till mejeriinnehavaren har stipendium hittills tilldelats

obemedlad elev med 120 kronor, d. v. s. statens kostnader för obemedlad

elev har varit 270 kronor. Utredningsmännens förslag innebär alltså en

sänkning av detta anslagsbelopp. — I detta sammanhang påpekas, att utbildning

vid elevmejerier betyder avsevärda ekonomiska uppoffringar

från elevernas sida, därest bidrag över stipendiebeloppet ej erhållas, ty

avlöningen för elever på andra mejerier håller sig vid omkring 30 å 40

kronor per månad. Då elevernas ekonomiska förhållanden emellertid äro

sådana, att de i regel ej hava råd att avstå från denna inkomst, hava hushållningssällskapen

i en del län, såsom i Skaraborgs och Östergötlands

län, sett sig nödsakade att utöver tilldelat statsstipendium tilldela varje

elev 10 kronor i månaden. Endast genom denna anordning har rekryteringen

kunnat ske på ett tillfredsställande sätt.

Föreningen anser behov föreligga av ytterligare en skola för män. Skolan

borde förläggas till mellersta Sverige samt organiseras på samma sätt

som Alnarpsskolan och med samma slags undervisning. Detta förutsatte,

att lärarna i de olika ämnena vid denna skola bliva lika kvalificerade som

vid Alnarpsskolan, att undervisningen blir ettårig samt att undervisning

i såväl teori som praktik meddelas hela året. För att kunna fylla dessa

fordringar torde skolan icke kunna förläggas till annan plats än Ultuna

och kostnaderna borde därför beräknas i enlighet med av Ultuna lantbruksinstitut

framlagt förslag.

Föreningen tillstyrker förslaget örn elevstipendier åt eleverna vid manliga

mejeriskolorna.

Beträffande utbildningen av mejerskor uttalar föreningen, att den nuvarande

organisationen i stort sett synts väl fylla de anspråk, som ställas

på densamma. De utbildade mejerskorna hade i regel skött sig på ett

sådant sätt, att deras kompetens och verksamhet ej givit anledning till

berättigade anmärkningar, sammanhängande med undervisningen.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 84.

31

I anledning av kravet på inrättande av ytterligare en skola i mellersta

Norrland uttalar föreningen, att en ytterligare splittring av mejeriundervisningen

ej vore av behovet påkallad. För att tillgodose behovet av mejeriskolutbildade

mejerskor borde elevantalet vid vissa av de nuvarande

skolorna lämpligen ökas, under förutsättning att mejeridriften vid mejeriet

är av sådan omfattning, att praktiken ändock blir fullgod.

I fråga örn ersättningen till innehavare av mejeri, varest mejeriskola

inrättats, framhåller föreningen, att dylik ersättning borde i viss mån

rätta sig efter skolans elevantal, så att större ersättning utginge till skolor,

som äro avsedda för flera elever. Ersättningen borde därför fastställas

till lägst 2,000 kronor.

Det av utredningsmännen föreslagna arvodet åt huvudlärare vid mejerskeskola

1,500 kronor synes föreningen för lågt i betraktande av den

väsentliga ökningen i iindervisningsskyldigheten. Det föreslås, att arvode

och reserersättning bestämmas till 2,000 kronor per år.

Föreningen vänder sig slutligen mot förslaget örn att kvinnor även

skulle kunna vinna inträde vid mejeriskola för män och anför därom

följande.

I vilket förhållande denna mejeriundervisning för kvinnor skulle stå

till den övriga för kvinnor anordnade omnämnes ej. Då den teoretiska

undervisningen för män skulle omfatta 760 timmar och den för kvinnor

480 timmar, vore det naturligt, att den förra anses medföra större kompetens

än den senare. Skillnaden i inträdesfordringarna i de olika skolorna

syntes föreslagen till ett års längre praktik för inträde i mejeriskolorna

för män. Det kunde emellertid ifrågasättas, örn det finnes anledning

att hava två slags skolor, avsedda för mejeriundervisning för

kvinnor. Med lika stort fog hade man kunnat vänta sig en motsvarande

anordning för undervisningen av mejerister. Det syntes emellertid ligga

i sakens natur, att undervisningen måste rätta sig efter elevernas kunskapsbehov

i allmänhet. Med hänsyn till att kraven ställas högre på

manliga än på kvinnliga mejerister på grund av de mera krävande poster de

förra i allmänhet erhålla, syntes undervisningen för män även böra ligga

på ett högre plan än undervisningen för kvinnor. Enligt vad utredningsmännen

konstaterat skulle årsbehovet av manliga mejerister, som genomgått

mejeriskola, vara 45 å 50 stycken. Då detta antal ungefär motsvarar

det antal platser, som skulle kunna beredas vid mejeriskolorna för män,

syntes ett medgivande att lämna kvinnor tillträde till dessa kurser kunna

äventyra tillgången på mejeriskolutbildad manlig personal. Såvida enstaka

studerande ville skaffa sig större kunskaper än dem, som meddelas

vid den anstalt, som för vederbörandes undervisning är speciellt inrättad,

syntes detta kunna ske genom att dylika elever få såsom hospitanter följa

undervisningen i viss utsträckning vid annan eller högre läroanstalt på

området.

Sveriges allmänna, lantbrukssällskap anser förslagen till förbättringar

i stort sett vara ändamålsenliga och ägnade att åstadkomma en mera

kvalificerad utbildning. Sällskapet har dock icke kunnat lämna sin tillstyrkan

till vissa av de framförda förslagen. Siillskapet förordar

utan tvekan en utbildningstid av tre år förutom provåret såsom inträdesvillkor

vid manlig mejeriskola samt två års elevutbildning jämte ett provår

som inträdesvillkor i mejeriskola för kvinnor. Från denna regel borde

undantag ej göras för elev, som genomgått lantmannaskola. Sådan elev

Sveriges

allmänna lantbrukssällskap.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

borde ej heller lämnas företräde framför andra inträdessökande till elevmejeri

eller mejeriskola.

Sällskapet ställer sig även tveksamt till det föreslagna antalet skolor i

Norrland och anser det böra närmare undersökas, huruvida icke en särskild

skola behövde inrättas för södra Norrland.

Innan jag övergår till att redogöra för lantbruksstyrelsens i ärendet

gjorda uttalanden, torde jag få återgiva vissa av styrelsen refererade

yttranden från styrelsen för mejeriskolan i Alnarp och styrelsen för mejeriskolan

i Åtvidaberg, ävensom från styrelserna för de nu befintliga mejeriskolorna

för kvinnor.

Mejeriskoior- Beträffande frågan örn undervisningen av manliga mejerister har

nas styrelser, styrelsen för mejeriskolan vid Alnarp förordat, att den föreslagna mellansvenska

mejeriskolan förlägges till Ultuna. Som inträdesfordran borde

gälla genomgången folkskola samt minst ett provår och tre ordnade elevår.

Att sökanden genomgått lantmannaskola borde icke berättiga till

företräde. Undervisning i svenska och räkning borde icke meddelas vid

mejeriskola, utan sökandens kunskaper i dessa ämnen borde prövas vid

inträdet genom provskrivning och provräkning. Undervisningen i maskinlära

borde minskas från 60 till 40 timmar, i husdjurslära från 50 till

30, i sjukvårdslära från 20 till 15 och i mejeriekonomi från 50 till 30 timmar.

Hela den teoretiska undervisningen komme därigenom att omfatta

560 timmar mot föreslagna 760.

Styrelsen för mejeriskolan vid Åtvidaberg anser, att mejerihanteringen

behövde mejeriskolor av flera typer än utredningen föreslagit. För redan

i praktiken arbetande mejerister borde specialkurser anordnas. För oskolade

mejerister, som på grund av ekonomiska eller andra skäl icke önskade

genomgå ettårig kurs, borde anordnas 6-månaders kurser av den typ,

som nu funnes vid Åtvidaberg. Kortare kurser borde även finnas för mejeriutbildade

mjölkbedömare. Vid Alnarp borde årligen hållas tvenne

ettåriga kurser, varav den ena borde börja på våren och den andra på

hösten. Undervisningen borde första halvåret vara praktisk och teoretisk,

men andra halvåret endast teoretisk. Härigenom skulle vinnas lägre

kostnader, bättre användning av lärare och undervisningsmateriel samt

friare användning av tiden. Slutligen uttalar styrelsen önskvärdheten

utav att den föreslagna mellansvenska skolan förlädes till Åtvidaberg.

Körande utbildningen av mejerskor har i skolstyrelsernas yttranden

anförts bland annat följande.

Styrelserna för mejeriskolorna i Oppeby, Bjärka-Säby och Ljungbyholm

intaga en avvisande ställning mot en genomgripande omorganisation av

ifrågavarande skolor och anse den nuvarande organisationen för utbildning

av mejerskor lämplig. Mot förslaget örn inrättandet av större skolor

i södra och mellersta Sverige framhålla nämnda mejeriskolstyrelser

med instämmande av styrelsen för mejeriskolan i Blännberg, att genom

den vid dylika större skolor nödvändiga dubbleringen av varje tur i det

praktiska arbetet den enskildes ansvarskänsla bleve mindre utvecklad,

än örn han finge sköta ett arbete ensam. Härigenom måste undervisningens

resultat bliva sämre. Styrelsen för Oppeby mejeriskola vänder sig

mot den ifrågasatta indragningen av skolan såsom olämplig, särskilt med

hänsyn till de nybyggnader, som 1927 uppförts vid skolan, och styrelsen

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

33

för Blombergs mejeriskola föreslår inrättande i västra Sverige av två

skolor med samma organisation som de föreslagna norrländska inejeriskolorna.

Slutligen framhålla styrelserna för förstnämnda fyra mejeriskolor

i samband med denna fråga, att antalet elevmejerier borde ökas

för att tillförsäkra de nuvarande mejeriskolorna flera elever.

Beträffande inträdesfordringarna till mejeriskola för kvinnor anse styrelserna

för Alnarps och Åtvidabergs mejeriskolor ett provår och två års

ordnad, allsidig elevutbildning vara det minsta, som kunde godtagas, varjämte

förstnämnda skolstyrelse av samma skäl som ovan angivits rörande

mejeriskolorna för män framhåller, att genomgången lantmanna- eller

lanthushållsskola icke borde berättiga till företräde vid inträde. Mejeriskolans

i Åtvidaberg styrelse tillägger, att en avkortning av provåret till

ett halvt år skulle kunna tänkas för elev, som visade särskilt goda anlag.

Önskemålet att huvudläraren även borde vara mejeriets föreståndare

torde enligt styrelsernas för mejeriskolorna i Oppeby, Bjärka-Säby och

Ljungbyholm mening sällan kunna förverkligas, då endast få mejeriinnehavare

torde vara villiga att lämna mejeriets ekonomi i händer på en

mejerikonsulent. Då emellertid huvudlärarens fulla kapacitet icke kunde

nöjaktigt utnyttjas enbart genom den teoretiska undervisningen vid

rnejeriskola, ansåge nämnda skolstyrelser, att han, även örn han skulle

vara anställd vid och leda skolmejeriet, borde arbeta jämväl såsom mejerikonsulent,

vilket även skulle bidraga att öka hans erfarenheter på

mejeriskötselns område. Att huvudläraren härigenom ej hade möjlighet

att ständigt övervaka och handleda flickornas arbete i mejeriet torde

enligt skolstyrelsernas åsikt hava föga betydelse, då den närmaste tillsynen

under alla förhållanden måste utövas genom lämplig mejerska.

I den föreslagna timplanen för mejeriskola borde enligt styrelsens för

mejeriskolan vid Alnarp mening upptagas ett visst antal timmar för undervisning

i husdjurslära och sjukdomslära med motsvarande reduktion i

timantalet för svenska och räkning. Styrelsen för Nederkalix mejeriskola

framhåller önskvärdheten av att arbetstiden vid de norrländska

skolorna begränsades till 6 timmar per dag mot 10 timmar enligt

utredningens förslag. Dylik begränsning kunde lätt åstadkommas genom

införande av arbetsbesparande maskiner och rationell arbetsfördelning.

Slutligen anse styrelserna för mejeriskolorna i Alnarp, Oppeby, BjärkaSäby

och Ljungbyholm, att av utredningen föreslaget statsanslag utav

2,000 kronor som ersättning till mejeri för förläggande av mejeriskola

till detsamma vore allt för lågt. Styrelsen för Nederkalix mejeriskola

anser, att, när skola vore förlagd på längre avstånd från huvudlärarens

bostadsort, denne borde komma i åtnjutande av reseersättning med förslagsvis

600 kronor per år. Beträffande anslag till såväl manligt som

kvinnligt elevmejeri ifrågasätter styrelsen för Alnarps mejeriskola, att

ersättning av statsmedel skulle utgå till mejeriet för dess direkta utgifter

för elevernas undervisning i räkning, svenska neli välskrivning men

icke för annat ändamål.

Lantbruksstyrelsen ingår till en början på ett bedömande av huruvida

de slutledningar, utredningsmännen dragit av tillgängligt undersökningsmaterial,

kunna anses berättigade och motsvara faktiskt föreliggande förhållanden.

Lantbrukn
styrplson
-

Ii i hail g till riksdagens protokoll IfKil. I saini. 70 hafi. (Nr S''i.)

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

Därom anför styrelsen följande.

I fråga om behovet av ökade utbildningsmöjligheter för dem, som vilja

ägna sig åt mejeriyrket, synas inga stridiga uppfattningar göra sig gällande.

Av den förebragta utredningen synes i sådant avseende hava framkommit,

att den för hela vår lanthushållnings ekonomi så betydelsefulla

tillverkningen av mejeriprodukter i allt för stor omfattning handhaves

av oskolad personal.

Av inom lantbruksstyrelsen verkställda undersökningar rörande förhållandena

vid de smörtill verkande mejerier, som äro anslutna till svenska

smör provningarna, bestyrkes detta förhållande på ett slående

sätt. Det har sålunda visat sig, att vid 1928 i provningarna deltagande

mejerier — för vilka lantbruksstyrelsen haft tillgång till noggranna uppgifter

— smörtillverkningen vid 270 mejerier handhades av skolad personal,

därav 172 mejerister och 98 mejerskor. Vid övriga 138 mejerier leddes

smörtillverkningen av 79 män och 59 kvinnor, som icke genomgått

mejeriskola. Örn också stor hänsyn måste tagas därtill, att flera av dessa

senare mejerier torde tillhöra större mejerisammanslutningar med egen

praktisk mejeriutbildning, vars värde icke bör underskattas, måste dock

de sålunda anförda siffrorna vara ägnade att väcka allvarliga betänkligheter.

Huru förhållandena i detta avseende gestalta sig vid de smörtillverkan

de mejerier, som icke äro anslutna till smörprovningarna eller vid det

synnerligen stora antalet mindre, enbart osttillverkande mejerier, undandrager

sig mera noggranna kalkyler. Det torde emellertid kunna förutsättas,

att där rådande förhållanden icke äro bättre.

Utredningen synes icke hava underkastat orsakerna till dessa mindre

önskvärda förhållanden närmare granskning, utan förutsatt, att grunden

härtill åtminstone i första hand vore att söka i bristande utbildningsmöj

ligheter och därmed sammanhängande bristande tillgång till skolad personal.

Så enkelt torde emellertid frågan, såvitt lantbruksstyrelse kan

bedöma situationen, icke ligga till. Det synes lantbruksstyrelsen, som örn

orsakerna till de relaterade förhållandena i hög grad vore att söka i en

undervärdering av utbildningens betydelse från deras sida, som handhava

produktionen och kanske i minst lika hög grad deras missriktade

traktan att nedbringa produktionskostnaderna genom anlitande av möjligast

billiga arbetskrafter utan hänsyn till personalens lämplighet för

verksamheten. Dessa senare förhållanden hava också av allt att döma

haft till följd, att å vissa orter utbildats ett mindre rationellt system för

anställande av den behövliga mejeripersonalen, i det att föreståndaren

för mejerierna åtager sig att mot viss avtalad fast ersättning tillhanda

hålla erforderlig personal. Det kan icke undvikas, att i en sådan anordning

måste ligga en lockelse att anställa mindre väl utbildad och därför

billig personal. För att övervinna dessa med mejerihanteringen förenade

svårigheter krävas med säkerhet andra åtgärder än enbart säkerställande

av ökad tillgång till väl utbildad mejeripersonal, åtgärder som emellertid

icke i förevarande sammanhang torde kunna bliva föremål för behandling.

Att lantbruksstyrelsen dock anser sig böra beröra dessa förhållanden

beror på deras betydelse för beräknande av storleken utav den personal,

som årligen behöver utbildas. Utredningen har grundat sina beräkningar

härutinnan på nu förefintligt antal mejerier jämte de förändringar i personalbehovet,

som en tydligen pågående centralisering av mejerihanterin
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kunc/l. Maj:ts proposition Nr 84.

gen kari beräknas medföra. Beräkningar av detta slag äro emellertid

synnerligen vanskliga, då de måste grunda sig på i liög grad osäkra faktorer.

Även örn hänsyn tages till ovan, av lantbruksstyrelsen framhållna

synpunkter, anser sig styrelsen dock kunna godtaga utredningens beräkningar

på denna punkt. Nämnda synpunkter motvägas nämligen åtminstone

delvis därav, att utredningen räknat med en enligt lantbruksstyrelsen

förmenande för liten avgång, framför allt i fråga örn kvinnlig

personal, och därför ansett sig kunna konstatera ett något mindre behov

av skolad mejeripersonal, än som lärer erfordras, örn ett allmänt utnyttjande

av dylik personal skulle komma till stånd. Erfarenheten torde för

övrigt snart giva vid handen, i vad mån ytterligare utbildningsanordningar

äro av nöden.

Betydligt svårare synes det vara att av det utav utredningen förebragta

undersökningsmaterialet draga klara och säkra slutsatser, huruvida eller

i vad mån hittills tillämpade grunder för utbildning av mejeripersonal

äro tillfredsställande eller icke.

Ben något svåröverskådliga sammanställningen av undersökningsmaterialet

— vilket består av infordrade uttalanden — synes giva vid handen,

att dessa uttalanden på denna punkt äro varandra i hög grad motsägande.

I fråga om den manliga utbildningen förefaller det, som örn uppfattningarna

dock vore mindre divergerande. Här synes den mening, som funnit

uttryck i det så kallade »Malmömötets» uttalande, i stort sett återgiva

en tämligen allmän uppfattning, att den skolutbildningen föregående

praktiken med hänsyn till tidslängd, sådan denna bestämts enligt praxis,

vöre tillräcklig samt att det egentliga skolåret ordnats på ett i huvudsak

tillfredsställande sätt. Här kräves därför endast, att denna praktik måtte

ordnas så, att praktiktiden lämnade ett bättre utbyte. Krav på utvidgning

av den teoretiska undervisningen synes knappast föreligga.

I fråga örn den kvinnliga utbildningen synas däremot två i sak fullständigt

stridiga uppfattningar göra sig gällande. Å ena sidan förklaras

den nuvarande utbildningen olämplig eller åtminstone mindre tillfredsställande,

dels på grund av i regel för kort praktik före skolåret, dels ock

huvudsakligen därför, att de nuvarande mindre skolorna med praktisk

teoretisk utbildning genom för ringa teoretisk undervisning icke skulle

giva det erforderliga teoretiska underlaget för kallet. Från detta håll

påyrkas, att den kvinnliga utbildningen skulle omläggas efter i huvudsak

samma principer som den manliga, dock att kravet på ordnad elevpraktik

före skolåret skulle sänkas så tillvida, att blott två års förpraktik i stället

för tre fordrades. Den egentliga skolutbildningen borde enligt förslaget

förläggas till ett fåtal skolor med ett större antal elever, vilket givetvis,

även örn antalet teoretiska lektioner icke bleve lika högt som vid de manliga

skolorna, komme att medföra en väsentligt starkare teoretisk läggning

av dessa skolor.

Från andra håll framföres åter med skärpa, att den nuvarande kvinnliga

utbildningen principiellt sett vore lämplig och att den egentliga anmärkning,

som med fog kunde riktas däremot, vore att praktikutbildningen

före skolåret icke alltid vore tillfredsställande. Från dessa håll påyrkas

bibehållandet av mindre skolor med i stort sett nuvarande teoretiska

utbildning men med bättre ordnad praktisk förutbildning.

Den förra meningen synes huvudsakligen vara företrädd av förenämnda

så kallade »Malmömöte» och göra sig gällande inom de delar av landet,

där kvinnlig utbildning med understöd av statsmedel icke förekommer!

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

samt lios representanter för större mejerier, vilka i övervägande grad använda

manlig personal. Denna uppfattning, som således till synes torde

vara mindre grundad på egen personlig erfarenhet, har måhända i viss

mån påverkats av uttalanden under de senare åren i fackpressen från

håll, vars uppfattning knappast förestavats av en större kännedom om

den statligt bedrivna kvinnliga utbildningen och resultatet därav vid den

sålunda utbildade personalens verksamhet i praktiken.

Den motsatta uppfattningen synes göra sig tämligen allmänt gällande

bland dem, som hava ledningen av den nuvarande statliga kvinnliga utbildningen

på mejeriområdet, samt inom de orter, där den utbildade

kvinnliga personalen har sin huvudsakliga verksamhet.

De stridiga uppfattningar, som göra sig gällande i fråga örn mejeriutbildningen,

synas ytterst bottna däruti, att somliga enkannerligen de,

som bedriva manlig utbildning eller huvudsakligen använda manliga

mejerister, finna den utbildningsform, som användes för dem, mest ändamålsenlig,

under det att andra, nämligen de, som handhava den kvinnliga

utbildningen eller anlita därunder utbildad personal, synes hava funnit

denna form för utbildning tillfredsställande. Att avgöra, vilkendera meningen,

som äger största fog för sig, kan endast låta sig göra, därest det

kan påvisas, att den enligt den ena utbildningsformen skolade personalen

i sin gärning lyckats genomgående bättre eller sämre än den, som utbildats

enligt den andra. En fullt objektiv undersökning av dessa förhållanden

är givetvis svår att verkställa. Omöjlig är den emellertid icke.

Har den manliga personalen lyckats åstadkomma en avgjort bättre varukvalitet,

borde ju därav med tydlighet framgå, att den för denna personal

tillämpade utbildningsformen är att föredraga. Skulle däremot så

icke vara fallet, synes det, som örn förespråkarna för en allmän övergång

till denna form av utbildning knappast hade fog för sin mening.

På ett område — nämligen i fråga örn smörtillverkningen — är lantbruksstyrelsen

i tillfälle att belysa denna fråga genom att sammanställa

bedömningsresultaten vid provningarna av smör från olika mejerier med

de olika tillverkarnas utbildning. En sådan sammanställning för 1928

i fråga örn 172 skolutbildade män och 98 skolutbildade kvinnor visar följande

resultat.

M

ä n

Kvinnor

Antal

% av antalet

Antal

% av antalet,

Under 10

10.0—10.5

10.C—ll.o

11.1 — 11.5

över 11-6

4

7

7

14

12

36

12

37

51

30

72

42

33

34

10

18

10

10

98

Summa

172

Som synes giver denna undersökning intet avgjort positivt utslag för

någondera utbildningsformen. Emellertid är ju tillverkarens duglighet

och kunnighet blott en av de många faktorer, som bidraga till resultatet

av tillverkningen. I synnerligen hög grad påverkas nämnda resultat av

mejeriets egen storlek, beskaffenhet och utrustning. Örn hänsyn tages

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

därtill, att dea tillverkning, som äger runi med anlitande av manlig personal,

är förlagd huvudsakligen till landets förnämsta smörproducerande

provinser med större, tidsenligare och i allo bättre utrustade mejerier,

under det att de kvinnliga tillverkarna övervägande torde vara hänvisade

till mindre och mindre väl utrustade sådana, synes det icke vara för

mycket sagt, att den kvinnliga utbildningen på ett oväntat gott sätt kunnat

upptaga konkurrensen med den manliga, åtminstone såvitt fråga är

örn tillverkning av smör eller den produktion, som har den största betydelsen

oell som väl närmast torde hava föranlett hela den ifrågavarande

utredningen. Att ett och annat misslyckat resultat av utbildningen förekommer,

ligger i sakens natur och gäller allt slags utbildning, men detta

förhållande tår givetvis icke tagas till intäkt för ett fördömande av hela

systemet.

Tyvärr saknar lantbruksstyrelsen möjlighet att siffermässigt belysa,

huru den kvinnliga utbildningen inverkat på osttillverkningen, för vilken

denna utbildning är av en nog så stor betydelse. Så skulle givetvis kunnat

ske, på samma sätt som i fråga örn smörtillverkningen, därest lantbruksstyrelsen

ägt tillgång till uppgifter rörande utbildningen av den

personal, som tillverkat ost, som deltagit i 1930 års lagerbedömning och

ostutställning. Så är dock icke fallet. Då emellertid huvuddelen av den

utställda osten och — frånsett en del av större mejerisammanslutningar

mera industriellt bedriven osttillverkning — jämväl den bästa delen

torde hava härstammat från vissa delar av Norrland samt från Västergötland

och Östergötland, där osttillverkningen av gammalt i stor utsträckning

handhaves av kvinnor och de bättre osttillverkande mejerierna

i regel torde förestås av mejerskor, som utbildats vid de statligt anord

nade skolorna, är lantbruksstyrelsen fullt övertygad därom, att en närmare

undersökning av frågan skulle komma att visa ett för den kvinnliga

utbildningen ingalunda nedsättande resultat.

Den uppfattning, vartill lantbruksstyrelsen sålunda kommit vid försöket

till en granskning av faktiska förhållanden, har givit styrelsen anledning

att bestämt avstyrka ett frångående av det system för den kvinnliga

mejeriutbildningen, som hittills tillämpats i vårt land och jämväl

fortfarande syntes på ett tillfredsställande sätt kunna tävla med den folden

manliga utbildningen tillämpade formen. Det vore enligt vad styrelsen

uttalar icke omöjligt, att en viss jämkning av den manliga utbildningen

mot vad sorn tillämpas i fråga örn den kvinnliga till och med

skulle kunna medföra ett icke värdelöst resultat.

Vid ett ställningstagande till frågan angående större skolor med flera

elever för den kvinnliga mejeriutbildningen borde icke förbises, att en sådan

anordning måste komma att ställa sig avgjort dyrare än den nuvarande

formen. Det läge nämligen i sakens natur, att, där utbildningen avser

ett större antal elever, än som kan på ett tillfredsställande sätt utnyttjas

vid mejeridriften, svårigheter bomme att möta att finna lämpliga mejerier,

som äro villiga att åtaga sig handhavandet av en skola, samt att

deras krav på ersättning måste komma att väsentligen stegras utöver

det belopp av 2,000 kronor, som av utredningsmännen föreslagits.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

Om lantbruksstyrelsen sålunda funne antagligt, att formen för mejeriutbildningen

i stort sett kan anses tillfredsställande, och förty måste ställa

sig avvisande mot vissa av utredningen framlagda omorganisationsför

slag, finge därav ingalunda dragas den slutsatsen, att lantbruksstyrelsen

anser den nuvarande lägre mejeriutbildningen i allo tillfredsställande.

Förvisso borde ökade utbildningsmöjligheter skapas. Att en förbättrad

mejeriutbildning vore välbehövlig för landets mejerihantering, även om

krav på ökat statsunderstöd därigenom skulle föranledas, därom vore lantbruksstyrelsen

ense med utredningen. Styrelsen hade endast ansett sig

kunna och böra konstatera, att en förbättrad mejeriutbildning synes bäst

kunna fylla sitt ändamål, örn den bygger på det beståendes grund och icke

övergår till nya former, örn vilkas värde meningarna synbarligen äro i

hög grad delade.

Styrelsen övergår därefter till att närmare utveckla sitt förslag i ämnet

och anför därvid följande.

I första hand synes större omsorg böra ägnas åt frågan örn ett lämpligt

ordnande av den före skolutbildningen nödvändiga praktiken. Denna

fråga synes vara den mest brännande för såväl den manliga som den

kvinnliga utbildningen. I den praktiska förutbildningen, som måste bliva

föremål för kontroll, böra inläggas vissa moment av teoretisk art i form

av föreskrift dels örn viss kortare undervisning under ledning av vederbörande

mejeriföreståndare efter någon av lantbruksstyrelsen godkänd

mindre lärobok i mejerilära, lämpad att giva en översiktlig orientering

på området, dels ock en repetition av de redan i folkskolan inhämtade,

men i regel glömda elementära kunskaper, som måste uppfriskas, innan

den fackliga utbildningen kan med framgång meddelas. Dylik repetition

torde lämpligen kunna ske under ledning av vederbörande mejeriföreståndare

eller möjligen genom i närheten boende folkskollärare. Vissa

bestämmelser angående omfattningen av dylik repetitionsundervisning

synes böra utfärdas, och bör det ankomma på lantbruksstyrelsen att bestämma,

vilka läroböcker, som därvid skola komma till användning. Givetvis

kan en på sådant sätt anordnad elevutbildning icke åvägabringas

utan^ någon ersättning åt vederbörande mejeriinnehavare. Fördelarna

av sålunda förbättrad praktisk förutbildning synas avsevärda. Därigenom

skulle det bliva möjligt att ägna den till teoretiska undervisningen

under skolåret avsedda tiden uteslutande åt facklig utbildning. Skulle

detta förslag vinna beaktande, torde den för teoretisk undervisning vid

skolorna nu använda tiden förmodligen icke behöva ökas eller de praktiska

momenten i undervisningen behöva inskränkas.

Beträffande ledningen av mejeriutbildningen inom respektive distrikt

erinrar lantbruksstyrelsen örn de för den kvinnliga utbildningen nu gällande

bestämmelserna, enligt vilka den närmaste ledningen av såväl elevmejerier

som mejeriskolor liandhaves av en styrelse, utsedd av vederbörande

hushållningssällskaps förvaltningsutskott och med av lantbruksstyrelsen

utsedd ordförande. Det har synts lantbruksstyrelsen, som örn star

ka skäl förelåge att, där så ske kan, i en hand förena den närmaste ledningen

av såväl mejeriskolor som de såsom förutbildning för dessa in
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 84.

rättade elevmejerierna. En anordning, varigenom detta skulle kunna ske

i samband med ett säkerställande av att de intressen, som »Malmömötet*

avsett att tillvarataga genom förslaget örn anordnande av en på visst sätt

sammansatt mejerinämnd för liandhavande av ledningen utav elevutbildningen,

finner lantbruksstyrelsen icke vara utesluten. För närvarande

förefunnes inga direktiv, huru de av hushållningssällskapen utsedda styrelserna

skola vara sammansatta. Därest bestämmelser utfärdades, att

för varje hushållningssällskaps område eller — där flera hushållningssällskap

sammanslutit sig för anställande av gemensam mejerikonsulent

_ för sådant område skulle finnas en mejeriskolstyrelse, som handhar

ledningen av inom området förefintliga mejeriskolor och elevmejerier, så

sammansatt, att lantbruksstyrelsen utser ordförande och vederbörande

hushållningssällskaps förvaltningsutskott fyra ledamöter, bland vilka såväl

mejeriidkare som mejerister skulle vara representerade jämte vederbörande

mejerikonsulent, där sådan finnes anställd inom området, syntes

alla intressen bliva i vederbörlig grad tillgodosedda.

Dylik mejeriskolstyrelse borde enligt lantbrukssty re Isens förmenande,

såvitt angår elevmejerierna, till lantbruksstyrelsen avgiva förslag å för

ändamålet lämpliga mejerier och, sedan elevmejeri av lantbruksstyrelsen

utsetts, utöva den närmaste tillsynen däröver. Mejeriskolstyrelse skulle

även efter förslag av vederbörande mejeriföreståndare antaga elever till

första årets elevmejerier.

På lantbruksstyrelsen borde ankomma att upprätta avtal med innehavare

av såsom elevmejeri antaget mejeri att mot vederbörligen stadgad ersättning

och i enlighet med av lantbruksstyrelsen härom utfärdade bestämmelser

meddela praktisk utbildning och viss teoretisk undervisning

åt ett bestämt antal elever, varvid särskilt syntes böra angivas, huruvida

utbildningen avsåge första eller andra elevåret. Med hänsyn till betydelsen

av en så allsidig praktiskt utbildning som möjligt syntes det

nämligen vara önskvärt, att de båda elevåren fullgjordes vid olika mejerier.

I avtalet syntes jämväl böra intagas bestämmelse örn skyldighet för

mejeriinnehavare att betala elev skälig ersättning för vid mejeriet utfört

arbete.

Då mejeriutbildningen av naturliga skäl icke kunde ordnas så, att varje

hushållningssällskaps område utgör en enhet med egna skolor och för

dessa erforderliga elevmejerier, syntes lantbruksstyrelsen böra erhålla

bemyndigande att besluta örn elevs förflyttning från ett mejeri till ett

annat ävensom örn elevs hänvisande till viss mejeriskola. Det borde därför

ankomma på vederbörande mejeriskolstyrelse att härutinnan till lantbruksstyrelsen

inom viss tid avgiva förslag, vartill borde fogas uppgift

örn respektive elevers lämplighet för vidare utbildning. Elev, som under

elevtiden visat sig sakna för yrket fullt lämpliga egenskaper, bordo nämligen

enligt lantbruksstyrelsens förmenande icke lämnas tillträde till fortsatt

statsunderstödd utbildning.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

Beträffande frågan örn ersättning till elevmejeriernas innehavare vare.

enligt lantbruksstyrelsens förmenande, sådan ersättning ofrånkomlig

även i vad gäller de för utbildning av manliga elever utsedda mejerierna.

De band ifråga örn elevernas praktiska utnyttjande, som fastställts i

syfte att göra utbildningssynpunkterna sä mycket som möjligt gällande,

och framför allt det av lantbruksstyrelsen framställda krav på ett teoretiskt

inslag i elevutbildningen, motiverade enligt styrelsens förmenande i

hög grad en sådan ersättning. Det borde icke heller förbises, att statsunderstöd

måste utöva ett visst och hälsosamt in flytande på elevernas

allmänna ställning.

Vad därefter särskilt angår utbildningen av manliga mejerielever bär

lantbruksstyrelsen i likhet med utredningsmännen funnit kravet på en obligatorisk

förutbildning av fyra år — provåret däri inbegripet — för inträde

i manlig mejeriskola vara för strängt. Styrelsen ansluter sig i

denna punkt till utredningsmännens förslag. Minimiåldern för inträde

i elevmejeri borde bestämmas till 19 år. Under övergångstiden, innan

en ordnad mejerielevutbildning i full omfattning kommit till stånd, syntes

böra lämnas eftergift i fordringarna så till vida, att under första

året, då bestämmelserna äro i kraft, till andra årets elevmejerier må

kunna på mejeriskolstyrelsens förslag och lantbruksstyrelsens prövning

antagas elever, som förut på enskild väg kunna anses hava inhämtat erforderlig

förutbildning.

Beträffande statens bidrag till förutbildningen för manliga elever gör

lantbruksstyrelsen gällande, att frågan örn elevunderstöd och spörsmålet

örn ersättning till innehavare av elevmejeri böra behandlas var för sig.

Sistnämnda ersättning borde enligt styrelsens mening i viss grad avvägas

efter de större eller mindre krav, som ställas på det teoretiska inslaget

i elevernas utbildning. Då detta inslag bör bliva något större under

det andra elevåret än under det första, syntes någon skillnad i ersättningsbeloppet

ifråga örn första och andra årets elever motiverad. För

första årets elevutbildning har lantbruksstyrelsen föreslagit lika stor

ersättning, som nu utgår för elev vid den kvinnliga elevutbildningen, eller

150 kronor per elev. Ersättningen för det andra elevåret borde enligt

lantbruksstyrelsens mening bestämmas till 200 kronor per elev. De av styrelsen

sålunda ifrågasatta beloppen uppgivas stå i skäligt förhållande till

övriga ersättningar av liknande slag.

Frågan örn lämpligheten att tilldela ifrågavarande slag av elever efter

behovsgraden avmätta understöd av statsmedel bör enligt lantbrukssty

relsens förmenande i viss mån ses emot bakgrunden av den ställning, som

statsmakterna komma att intaga till utredningens förslag örn sådana un

derstöd under mejeriskolåret. Lantbruksstyrelsen anför vidare följande.

Styrelsen förutsätter, att elev för sitt arbete vid mejeriet skall komma

i åtnjutande av skälig ersättning, vilken givetvis bör utgå i form av fritt

vivre och någon kontant ersättning. Med de krav som, därest lantbruks
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

styrelsens förslag vinner beaktande, komma att ställas på elevmejerierna,

kommer nämnda ersättning av naturliga skäl att bliva liten i förhållande

till den, som kunnat utgå vid den nuvarande mera okontrollerade elevutbildningen.

Hetta förhållande talar givetvis för att verkligt behövande

elever i likhet med andra motsvarande kategorier av elever borde kunna

påräkna något understöd av det allmänna. Örn emellertid eleverna under

den egentliga skolutbildningen, som hittills bekostats av dem själva

utan understöd av statsmedel, komma att tillförsäkras samma rätt till

statsunderstöd, som gäller för utbildningen vid andra på lanthushållningens

område verksamma statsunderstödda teoretiska utbildningsanstalter,

där eleverna icke åtnjuta fritt vivre, synes det styrelsen, som örn

de ekonomiskt svagast ställda eleverna härigenom skulle erhålla sådan

hjälp, att särskilda understöd åt dem under elevåren icke borde vara av

behovet påkallade. Ifråga örn de kvinnliga mejerieleverna ställer sig

saken annorlunda. Till denna fråga återkommer lantbruksstyrelsen vid

behandlingen av den kvinnliga utbildningen.

Lantbruksstyrelsen övergår därefter till mejcrishohin för manliga elever

och anför därom följande.

Den betydelsefullaste delen av mejeriutbildningen bör såsom hittills

vara förlagd till mejeriskolan. Denna bör enligt lantbruksstyrelsens för

menande — i likhet med vad utredningen föreslagit — fortfarande vara

ettårig. En förkortning av denna utbildningstid kan givetvis icke komma

ifråga och en förlängning därav synes, därest lantbruksstyrelsens

ovan skisserade förslag till förutbildning vinner beaktande, icke vara av

behovet påkallad. Den statsunderstödda manliga mejeriskolutbildningen

har under de senare åren varit förlagd uteslutande till mejeriskolan i

Alnarp, som med sin ur undervisningssynpunkt tjänliga utrustning och

sin tillgång på framstående facklärare varit den enda plats, som ansetts

kunna på ett tillfredsställande sätt fylla denna utbildningsuppgift. Lantbruksstyrelsen

kail emellertid icke underlåta att framhålla den svaghet i

denna utbildning, som tydligen ligger därnti, att antalet elever vid skolan

måst bliva större, än som enligt styrelsens förmenande är förenligt

med en utbildning av detta slag, där praktisk skolning och teoretisk undervisning

måste följa hand i hand, örn ett verkligt gott resultat skall

nås. Det synes lantbruksstyrelsen ligga i öppen dag, att de praktiska

momenten i undervisningen måste bliva lidande, därest verkligt praktisk

skolning i allt för hög grad måste ersättas av demonstrationer av praktiskt

arbete — något som alltid blir följden, örn antalet utbildade överstiger

det, som på ett tillfredsställande sätt kan beredas tillfälle att deltaga

i förekommande, mera betydelsefulla arbeten. En jämförelse med

förhållandena vid motsvarande utbildning på jordbrukets allmänna område

eller lantbruksskolutbildningen synes giva stöd åt denna uppfattning.

Omsorg från statsmakternas sida har städse ägnats, att antalet

elever i lantbruksskola icke måtte höjas utöver det, som på ett lämpligt

sätt kan beredas praktisk utbildning vid en skolegendom.

Dessa synpunkter, som lantbruksstyrelsen ovan mera ytligt berört, göra

sig givetvis gällande såväl i fråga örn de manliga som de kvinnliga mejeriskolorna.

Lantbruksstyrelsen anser sig dock böra framhålla, att kraven

på att den teoretiska undervisningen vid de manliga skolorna —

vilka väl i första hand komma att meddela utbildning åt den personal,

som erfordras för ledningen av de större mejerierna — under alla för
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Majlis proposition Nr 84.

hållanden blir fullt tillfredsställande, måste ställas i förgrunden. Detta

är också orsaken till att lantbruksstyrelsen, oaktat sin ovan anförda uppfattning,

i föreliggande fråga hittills ansett sig icke kunna eller böra

föreslå någon uppdelning av den manliga mejeriskolutbildningen att försiggå

på olika platser. Det har nämligen synts lantbruksstyrelsen omöjligt

att, utan att allt för tungt belasta statsverket, jämväl på annan plats

än Alnarp skapa de med hänsyn till utrustning och lärarkrafter nödvändiga

förutsättningarna för ett gott utbildningsresultat på det teore

tiska området. Lantbruksstyrelsen vill i detta sammanhang också framhålla,

att de praktiska momentens betydelse inom själva mejeriskolan

kommer att i någon mån minskas, därest lantbruksstyrelsens förslag till

ordnande av elevutbildnigen vinner beaktande. Att emellertid av detta

förhållande draga den slutsatsen, att de praktiska momenten efter genomförandet

av lantbruksstyrelsens föreliggande förslag skulle komma att

sakna större betydelse, finner lantbruksstyrelsen i hög grad oberättigat.

Med hänsyn till den ståndpunkt lantbruksstyrelsen sålunda givit till

känna anser styrelsen, att endast en mera tillfällig ökning av antalet elever

i mejeriskolan i Alnarp bör ifrågakomma. För att fylla det av utredningsmännen

konstaterade behovet av ökade utbildningsmöjligheter syntes

sålunda ingen annan möjlighet stå öppen än att, såsom såväl »Malmömötet»

som utredningen också förutsatt, inrätta ännu en manlig mejeriskola.

En sådan skola måste emellertid såvitt möjligt vara likvärdig

med Alnarpsskolan. Då det med hänsyn framför allt till frågan örn tillgång

på lämpliga lärare torde böra undersökas, huruvida icke en ny mejeriskola

kunde i samband med lantbrukshögskolfrågans slutgiltiga lösning

ordnas vid eller i samband med en blivande högskola, har lantbruksstyrelsen

icke ansett sig, förrän denna fråga slutgiltigen lösts, kunna framlägga

förslag till anordnande av en ny manlig mejeriskola. Det av styrelsen

för Åtvidabergs enskilda mejeriskola framförda förslaget örn en

sådan skolas förläggande till Åtvidaberg har lantbruksstyrelsen icke kunnat

tillstyrka.

Styrelsen begränsar sig därför i fortsättningen till Alnarpsskolan. Men

icke heller i fråga om denna skola, vars administrativa och ekonomiska

förhållanden betingas av dess ställning som en del av lantbruks- och me

jeriinstitutet vid Alnarp, har styrelsen ansett sig böra i detta sammanhang

gå in på frågan örn skolans organisation och ekonomi. Styrelsen

har endast berört inträdesfordringarna och undervisningen samt frågan

örn eventuellt statsunderstöd åt i skolan intagna elever. Härom anföres

följande.

Såsom allmänt villkor för inträde vid manlig mejeriskola synes böra

stadgas genomgången statligt ordnad praktisk elevutbildning med företräde

för den, som vid eljest lika meriter kan uppvisa den längsta och

bäst meriterade praktiska utbildningstiden före antagandet som elev i

elevmejeri. Annan utbildning — t. ex. genomgången lantmannaskola eller

dylikt såsom utredningen ifrågasätter — synes lantbruksstyrelsen icke

böra konstituera någon företrädesrätt för inträdessökande till mejeriskola.

Befogenhet för lantbruksstyrelsen att efter förslag av mejeriskolstyrelsen

medgiva inträdessökande, som på annat sätt än genom avgångsintyg

från den statligt understödda mejerielevutbildningen styrker sig

äga tillräckliga förkunskaper, inträde vid mejeriskola synes lantbruks
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition Kr 84.

styrelsen vara en nödvändig förutsättning för att alla rättmätiga krav

från utbildningssökandes sida skola kunna tillfredsställas.

Några större förändringar av undervisningen vid Alnarps mejeriskola

finner lantbruksstyrelsen varken erforderliga eller möjliga att genomföra.

En eventuellt önskvärd omläggning av de praktiska övningarna

synes styrelsen sålunda icke här vara genomförbar. Den teoretiska undervisningen

kan eventuellt behöva underkastas någon jämkning. Därest

lantbruksstyrelsens förslag beträffande elevutbildningen vinner beaktande,

synes emellertid efter den elementära undervisningens bortfallande

ur skolschemat fullt tillräcklig fackutbildning kunna beredas inom ramen

för den tid, som för närvarande användes för teoretiska lektioner.

Det synes lantbruksstyrelsen icke ens uteslutet, att någon begränsning

av denna tid till fördel för de praktiska momenten i utbildningen skulle

kunna befinnas lämplig och vara genomförbar. Frågan angående detaljerna

i undervisningsplanen synes lantbruksstyrelsen bäst och enklast

kunna ordnas, örn lantbruksstyrelsen, såsom är fallet inom så gott som

all annan lantbruksundervisning — jämväl vid lantbruksinstituten — bemyndigas

att efter förslag av skolstyrelsen fastställa undervisnings- och

timplan för skolan. Huruvida härvid av utredningen lämnade anvisningar

i förevarande avseende må kunna i mera vidsträckt omfattning

förväntas bliva beaktade, lämnar lantbruksstyrelsen här osagt.

Elever i den manliga mejeriskolan hava hittills icke kunnat komma i

åtnjutande av statsunderstöd för underlättande av utbildningen. Den

tämligen säkra utsikt att vinna anställning inom mejeriyrket, som genomgången

av mejeriskolkurs medfört, och elevernas jämförelsevis goda

avlöning under den praktiska för utbildningstiden, synes icke hava kommit

behovet av sådana understöd att framträda i samma grad som vid

viss annan utbildning, t. ex. den kvinnliga mejeriutbildningen. Med hänsyn

särskilt till de av lantbruksstyrelsen ifrågasatta förändringarna i elevutbildningen

anser styrelsen sig emellertid icke böra avstyrka utredningens

förslag, att elevunderstöd må kunna tilldelas behövande elever jämväl

i den manliga mejeriskolan. Då eleverna i dylik skola, åtminstone

såsom den är ordnad vid Alnarp, måste betala samtliga med skolvistelsen

förenade kostnader för vivre, synes utredningens förslag örn elevernas

likställande i förevarande avseende med eleverna vid lantmannaskolor

med flera liknande undervisningsanstalter vara befogat.

Beträffande de ekonomiska konsekvenserna av lantbruksstyrelsens förslag

till ordnande av de manliga mejeristernas utbildning framhåller styrelsen

— under förutsättning att möjligen förefintligt behov av jämkning

i statsbidraget till Alnarpsskolan prövas i samband med Alnarpsinstitutets

anslagsbehov i allmänhet — att kostnadsökningen nu skulle, intill

dess ytterligare en mejeriskola för män blir inrättad, inskränka sig till

vad som orsakas av förslaget beträffande förutbildningens ordnande. Anmärkas

må därvid, att frågan örn understöd till eleverna vid mejeriskolan

av styrelsen behandlats i samband med frågan om statsunderstöd åt

behövande elever vid lägre lantbruksundervisningsanstalter i allmänhet.

Styrelsen räknar med ett antal av — liksom hittills — 25 elever vid mejeriskolan

i Alnarp. Anslagsbehovet för upprätthållande av den av styrelsen

föreslagna manliga förutbildningen skulle under sådan förutsätt
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition Ni'' 84.

ning tillsvidare kunna beräknas till 25 första-års elever ä 150 kronor eller

3,750 kronor och 25 andra-års elever å 200 kronor eller 5,000 kronor, d. v. s.

tillhopa 8,750 kronor årligen.

Lantbruksstyrelsen övergår därefter till att närmare behandla frågan

om de kvinnliga elevernas utbildning och framhåller därvid till en början

behovet av en mera rationellt ordnad förutbildning. Med nu utgående

statsbidrag kunde sådan utbildning ordnas för 30 elever. Då antalet elever

i de sju kvinnliga mejeriskolorna plägade uppgå till omkring 45 ä

47, innebure detta, att knappast två tredjedelar av antalet kommit i åtnjutande

av på detta sätt ordnad förutbildning.

För sin del yrkar lantbruksstyrelsen på, att åtgärder måtte från det

allmännas sida vidtagas för en ordnad tvåårig förutbildning jämväl för

mejerskorna, och anför härom vidare följande.

Utredningsmännens motiv för bibehållande av en ettårig elevtid eller

svårigheten att ifråga örn kvinnor genomföra en längre elevutbildning,

finner lantbruksstyrelsen endast föranleda någon jämkning beträffande

det för den manliga elevutbildningen föreslagna kravet på minst ettårig

välvitsordad mejeripraktik före den egentliga elevtidens början. För

kvinnliga mejerielever böra enligt lantbruksstyrelsens förmenande bestämmelserna

på denna punkt stadga, att den, som genom förut väl vitsordad

mejeripraktik visat sig besitta erfarenhet i och lämplighet för yrket,

skall äga obetingat företräde till inträde såsom elev vid elevmejeri.

Utom i denna punkt synas samma bestämmelser böra gälla för de manliga

och kvinnliga elevmejerierna. Detta gäller jämväl i fråga örn den

ersättning, som bör tillkomma vederbörande elevmejeriinnehavare.

Rörande frågan örn statsbidrag till eleverna under förutbildningen har

förut antytts, att lantbruksstyrelsen därvidlag anser förhållandena ligga

olika till för de manliga och kvinnliga eleverna. Härom yttrar sig styrelsen

sålunda:

De kvinnliga eleverna torde i regel icke i samma utsträckning som de

manliga eleverna hava varit i tillfälle att under sin föregående verksam

het göra besparingar och den ersättning, som vederbörande mejeriinnehavare

kan bereda dem utöver fritt vivre, lärer icke vara tillfyllest för

att täcka övriga kostnader under elevtiden. Den av lantbruksstyrelsen

åberopade möjligheten för de manliga eleverna att genom senare vunnen,

väl avlönad anställning hålla sig skadeslösa för utgifter, som måste förorsaka

skuldsättning, torde icke ifråga örn de kvinnliga eleverna få tillmätas

samma betydelse. Då härtill kommer, att de understöd, som enligt

lantbruksstyrelsens förmenande skulle tillkomma de kvinnliga eleverna,

äro väsentligt lägre än de understöd, som enligt utredningens förslag

skulle komma de manliga eleverna till del, finner lantbruksstyrelsen

de skäl, som föranlett, att eleverna vid elevmejerierna i avseende å frågan

örn understöd hittills likställts med eleverna vid de kvinnliga mejeriskolorna,

alltjämt bärande.

Beträffande meier iskolor na för kvinnor framhåller lantbruksstyrelsen

grundprinciperna för den nuvarande ordningen, enligt vilka dessa skolor

förläggas till välskötta mejerier med så allsidig mejeriverksamhet som

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

45

möjligt oell ylats beredes för det antal elever, som lantbruksstyrelsen, med

hänsyn till mejeriets storlek och den där bedrivna verksamheten finner

kunna på ett tillfredsställande sätt övas i de inom mejeriet förekommande

arbetena. Att med upprätthållande av dessa grundprinciper kunna

inrätta mejeriskolor av den storlek, som av utredningsmännen föreslagits

ifråga örn södra och mellersta Sverige, anser lantbruksstyrelsen så

gott som uteslutet. Ett upprätthållande av dessa grundprinciper har styrelsen

emellertid funnit så betydelsefullt, att det uppvägde den av utredningsmännen

anförda olägenheten, att huvudläraren vid mindre mejeriskola,

som i regel tillika är mejerikonsulent, icke kan bo vid skolan och

handhava mejeriets allmänna skötsel. Denna tankegång utvecklar styrelsen

på följande sätt.

Utredningen synes hava tillmätt denna olägenhet alltför stora proportioner.

Erfarenheten har visat, att god utbildning kan åstadkommas

även med denna anordning. För ett förenande av huvudlärartjänst med

mejerikonsulentverksamhet tala flera skäl. Den verkliga kontakt med

mejeriverksamheten, som en i tjänst varande mejerikonsulent har, måste

bliva av största betydelse för hans lärargärning. Underskattas bör icke

heller den betydelse för mejerihanteringen, som ligger däruti, att mejerikonsulenten

genom sin lärarverksamhet lär väl känna mejeripersonalen

inom distriktet. De anmärkningar beträffande mejerikonsulents

lämplighet såsom lärare, vartill ett yttrande från Sveriges smörexportfirmors

förening föranlett utredningen, anser lantbruksstyrelsen icke vara

av den betydelse, att de böra få utöva något avgörande inflytande på bedömandet

av denna fråga.

Vid ett godtagande av lantbruksstyrelsens uppfattning beträffande de

kvinnliga mejeriskolorna skulle några större förändringar av principiell

innebörd icke erfordras i reglementet för dylika skolor av den 30 juli

1921 utom i vad gäller inträdesfordringarna. Dessa böra enligt lantbruksstyrelsens

förmenande få fullständigt samma innebörd som fordringarna

för inträde vid Alnarpsskolan.

Nyssnämnda reglemente innehåller ingen timplan för undervisningen,

utan uppdrag att fastställa sådan plan har lämnats åt lantbruksstyrelsen.

En sådan ordning borde enligt styrelsens åsikt bibehållas. Framdeles

borde därvid större utrymme beredas för vissa fackämnen, vilket dock

kunde ske utan ökning i teoretiska ämnen, därest förutbildningen bleve

ordnad i enlighet med styrelsens förslag. En så stark ökning av antalet

timmar för den teoretiska undervisningen, som av utredningsmännen

ifrågasatts, anser styrelsen dock icke erforderlig.

Beträffande det behövliga antalet kvinnliga mejeriskolor framhåller

lantbruksstyrelsen, att en ökad elevtillströmning torde vara att emotse,

för den händelse styrelsens förslag till förutbildning vunne beaktande.

Även örn de nuvarande mejeriskolarna skulle till fullo utnyttjas, torde

emellertid, då utredningen beräknat det årliga behovet av utbildade mejerskor

för den närmare tiden till minst G5—70, ytterligare någon eller

några mejeriskolor böra inrättas. Vid de nu förefintliga mejeriskolorna

skulle plats finnas för i genomsnitt 8 elever. För att nå de av utredningen

beräknade utbildningsmöjligheterna syntes ytterligare två skolor

av ungefär samma medelkapacitet som de hittillsvarande behöva inrättas.

Under sådana förhållanden har lantbruksstyrelsen ansett sig böra

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

föreslå, att möjlighet beredes för anordnande av nio kvinnliga mejeriskolor,

vid vilka plats bör beredas för sammanlagt 70 elever, varav minst

54 frielever.

I detta sammanhang bär lantbruksstyrelsen meddelat, att Västernorrlands,

Gävleborgs och Kopparbergs läns hushållningssällskap i skrivelse

till lantbruksstyrelsen i augusti 1929 hemställt, att sådana åtgärder måtte

vidtagas, att en mejeriskola för kvinnor måtte genom statens försorg inrättas

inom något av de ifrågavarande sällskapens områden i syfte att

säkerställa dessa områdens speciella behov av skolade mejerskor. Detta

behov hade i viss utsträckning — örn också i kanske icke fullt tillfredsställande

form -— tills vidare fyllts genom av sällskapen vidtagna egna

anordningar. I en i oktober 1930 till lantbruksstyrelsen ytterligare inkommen

skrivelse bade representanter för samma hushållningssällskap

påmint örn behovet av denna frågas snara ordnande. Av dessa skrivelser

framginge, att ett verkligt behov syntes föreligga, att åtminstone en ny

mejeriskola genom statens försorg snarast möjligt bomme till stånd.

Lantbruksstyrelsen bar slutligen berört de ekonomiska konsekvenserna

av styrelsens förslag till mejerskeutbildningens ordnande. Under förutsättning

att det årligen skulle — såsom utredningsmännen föreslagit —

utbildas minst 65 kvinnliga mejerskor, skulle vid förutbildningen plats

krävas för 65 elever vid vartdera av första och andra årens elevmejerier.

Återstående eventuellt behövliga 5 mejerskor per år kunde erhållas genom

tillämpning av dispens från förutbildningsreglerna. På samma väg

kunde eventuellt uppkomna vakanser i elevantalet fyllas. Kostnaderna

skulle då bliva för 65 elever å 150 kronor per elev 9,750 kronor för första

årets förutbildning och för 65 elever å 200 kronor per år 13,000 kronor för

andra årets förutbildning eller tillhopa 22,750 kronor. Med hänsyn därtill

att enligt lantbruksstyrelsens mening även andra årets elevmejerier

omedelbart borde tagas i anspråk syntes hela det angivna beloppet böra

anvisas redan från början.

Beträffande de kvinnliga mejeriskolorna föreslår lantbruksstyrelsen

ingen annan ändring i statsunderstödet än att det för huvudläraren fastställda

högsta arvodet höjes från nu gällande 800 kronor till 1,000 kronor.

För sju skolor gör detta tillhopa 1,400 kronor. Inrättandet av högst två

nya mejeriskolor skulle medföra en anslagsökning av högst 9,000 kronor.

Anslaget till kvinnliga mejeriskolor skulle sålunda höjas från nu utgående

29,000 kronor till 39,400 kronor. Styrelsen säger sig förutsätta, att

det till undervisningen anvisade beloppet må kunna användas jämväl till

anskaffande av undervisningsmaterial.

I fråga örn utredningsmännens förslag rörande anordnande av specialoch

repetitionskurser uttalar lantbruksstyrelsen, att, då 1930 års riksdag

redan för ändamålet i riksstaten för budgetåret 1930/1931 upptagit ett särskilt

reservationsanslag, någon hänsyn till detta behov av utbildning icke

behövde tagas i detta sammanhang. Enligt lantbruksstyrelsens mening

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

torde dylik utbildning vara fullt fristående och icke sammanblandas med

den egentliga mejeriutbildningen.

Beträffande inspektionen av såväl mejeriskolor som elevmejerier förutsätter

lantbruksstyrelsen, att denna kommer att ligga i styrelsens hand

och huvudsakligen fullgöras genom statskonsulenten i mejerihushållning.

Erforderlig lokal inspektion borde fullgöras av mejerikonsulent i samband

med tjänsteresor för andra ändamål. Med hänsyn härtill anser lantbruksstyrelsen

utredningsmännens förslag i avseende å inspektionens ordnande

icke böra föranleda någon åtgärd. Principiellt vore knappast

lämpligt, att reseersättning skulle, såsom utredningsmännen föreslagit,

utgå av allmänna resekostnadsanslaget till en i statstjänst icke anställd

befattningshavare.

Sammanfattningsvis ställa sig lantbruksstyrelsens anslagskrav för mejeriutbildningen

sålunda:

Nu utgående anslag

Utbildningen av mejerister:

Elevmejerier ........................................ kronor —

Mejeriskolan vid Alnarp » — 1

Utbildningen av mejerskor:

Elevmejerier........................................ » 8.1002

Mejeriskolor ....................................... » 29,000

Kronor 37,1001

Härtill skulle komma anslag till elevunderstöd, som enligt vad ovan

nämnts skulle utgå till kvinnliga elever under förutbildningen samt till

såväl manliga som kvinnliga elever vid mejeriskola. Medel härför skulle

tagas av anslaget till understöd åt elever vid lägre lantbruksundervisningsanstalter.

Till lantbruksstyrelsens utlåtande finnes fogad en av statskonsulenten

i mejerihushållning avgiven reservation. Däri uttalar statskonsulenten,

att det kunde anses möjligt att med bibehållande av nuvarande antal mejeriskolor

för kvinnor utbilda tillräckligt antal mejerskor, såvida höjning

av elevantalet medgåves till högst 10 för var och en av sex mejeriskolor

samt till högst 15 för en skola, förlagd i mellersta Sverige.

I det yttrande rörande betänkandet angående den lägre lantbruksundervisningen,

som avgivits av statskontoret, bava inga särskilda uttalanden

gjorts beträffande den lägre mejeriundervisningen. I anledning av lantbruksstyrelsens

i dess utlåtande framlagda reviderade förslag har där
1

Ingår i allmänna anslag till lantbruks- och mejeriinstitutet i Alnarp.

2 Utgår ur anslaget till befrämjande i allmänhet av jordbruk- och lantmannanäringar.

* Avsett att upptagas å riksstaten.

4 Oberäknat anslaget till mejeriskolan för manliga mejerister.

Lantbruksstyrels ens

förslag

kronor 8,750

» 22,7503

» 39,400

Kronor 70,900.4

Reservation

av statskonsnlenten

i

raejerihusliålK

ninj,''.

Statskontoret.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Majlis proposition Nr 84.

Departements
chefen.

för förnyat yttrande inhämtats från statskontoret, vilket yttrande avgivits

den 22 december 1930. Häri har statskontoret uttalat, att den lägre mejeriundervisningen

syntes vara ett av de områden, där utan alltför stora

utgiftsökningar avsevärd förbättring torde stå att vinna. Mot det sätt,

varpå enligt lantbruksstyrelsen förslag ifrågavarande undervisning

skulle ordnas, syntes, så vitt statskontoret kunde finna, intet vara att

erinra. Då de av lantbruksstyrelsen gjorda anslagsberäkningarna ej heller

föranledde anmärkning från statskontorets sida, tillstyrkte ämbetsverket

bifall till styrelsens i ärendet gjorda hemställan.

Bland de åtgärder till mejerihanteringens befrämjande, som beslötos

av föregående års riksdag, inrymdes icke några reformer beträffande

vare sig den högre eller den lägre mejeriundervisningen. Vad särskilt

angår den lägre mejeriundervisningen, som nu närmast är ifråga, avgavs,

som jag förut nämnt, förslag till vissa förbättringar i denna undervisning

i april 1930 av de utredningsmän, som tillkallats för utredning

rörande den lägre lantbruksundervisningens ordnande. Sedan yttranden

över detta förslag numera inhämtats från vederbörande myndigheter

och intresserade institutioner, har det synts mig angeläget, att

ifrågavarande spörsmål upptages till prövning, så att de förut till mejerihanteringens

befrämjande beslutade åtgärderna snarast må vinna komplettering

i detta för hanteringens utveckling betydelsefulla hänseende.

Att en kvalitativt högtstående produktion är nödvändig för mejeriprodukternas

konkurrenskraft på exportmarknaderna torde, icke minst genom

senaste årens erfarenheter beträffande smörexporten, numera vara

så allmänt erkänt, att jag knappast torde behöva närmare ingå härpå.

I själva verket är produktionen av smör och ost en kvalitetstillverkning

av särdeles känslig beskaffenhet. En god råvara och en modern teknisk

mejeriutrustning äro självfallna förutsättningar för uppnående av ett i

kvalitativt hänseende tillfredsställande produktionsresultat. Men en ytterligare

viktig betingelse härför är, att mejeripersonalen genomgående äger

god yrkesskicklighet. Frågan örn ordnandet av denna personals fackliga

utbildning är därför ett för hela mejerihanteringen grundläggande

spörsmål.

Vid den nu föreliggande utredningen i ärendet hava gjorts vissa försök

att beräkna behovet av fackutbildad mejeripersonal. Utredningsmännen

hava uppskattat antalet behövliga manliga fackutbildade mejerister

till högst 900 å 1,000. Under förutsättning att mejeristerna stanna

i yrket i genomsnitt under tjugo år, skulle alltså erfordras ett tillskott

av 45 å 50 fackutbildade manliga mejerister per år. Beträffande mejer - skorna hava utredningsmännen utgått från ett behövligt antal av 1,169,

en siffra som redovisades i 1927 års mejeristatistik. Med en genomsnittlig

anställningstid av femton år skulle det årliga tillskottsbehovet vara

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.-ts proposition Nr 84.

49

cirka 80 mejerskor. På grund av den rådande koncentrationstendensen

inom mejerikanteringen liava utredningsmännen dock stannat för ett något

lägre antal, nämligen 65 å 70 per år. Lantbruksstyrelsen har ansett

sig kunna godtaga dessa beräkningar, ehuruväl styrelsen i samband därmed

anfört vissa särskilda omständigheter, ägnade å ena sidan att minska

efterfrågan på fackutbildad personal och å andra sidan att föranleda

ökning i personalbehovet. Även för egen del anser jag mig kunna lägga

de av utredningsmännen uppgivna siffrorna till grund för beräkning av

behovet utav fackutbildad mejeripersonal åtminstone för de närmaste

åren. Med hänsyn till vikten utav att brist på dylik personal icke uppstår,

finner jag mig därvid böra stanna vid de i utredningen angivna

högre siffrorna och utgår alltså ifrån ett behövligt årligt tillskott av

50 fackutbildade mejerister samt 70 fackutbildade mejerskor.

Redan den omständigheten att antalet elever, som årligen kunna utbildas,

icke på långt när uppgår till nyss angivna siffror tyder på, att

vissa förbättringar äro av behovet påkallade i avseende å den lägre

mejeriundervisningen. Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen

skola vid konsulentkursens mejerilinje och vid den lägre mejeriskolan

vid Alnarpsinstitutet platser finnas för tillsammans tolv ordinarie

elever, därav två frielever. Även örn antalet elever under senare år, som

fallet varit, uppgått till 25, utgör detta i allt fall icke mer än hälften

av det beräknade behovet. Vad beträffar mejeriskolorna för kvinnliga

elever böra vid dessa skolor platser finnas för minst 56 elever, varav 42

frielever. Icke heller detta antal förslår till fyllande av det aktuella behovet

av mejerskor. Härtill kommer, att icke ens nyss angivna minimiantal

i verkligheten uppnåtts. Utredningsmännen hava sålunda uppgivit,

att elevantalet år 1928 uppgick till endast 45.

I nära samband med frågan om elevplatsernas antal står spörsmålet

örn skolornas antal och förläggning. För manliga mejerielever finnes —

bortsett från den enskilda skolan i Åtvidaberg — endast en lägre utbildningsanstalt,

nämligen vid Alnarp, dit elever från hela landet få söka sig

för erhållande av utbildning av nu förevarande slag. För kvinnliga elever

finnas sju skolor, varav fyra i mellersta och södra Sverige samt tre

i övre Norrland. Ingen dylik skola finnes i sydligaste delen av landet

och ingen i mellersta Norrland. Att döma av i ärendet gjorda framställningar

skulle särskilt för sistnämnda landsdel en mejeriskola för

kvinnor vara av behovet påkallad.

Vad angår undervisningen, synes mig den verkställda utredningen giva

vid handen, att utbildningen bör kunna givas avsevärt större effektivitet.

För de manliga elevernas vidkommande torde den största bristen

för närvarande få anses ligga i frånvaron av en ordnad förutbildning.

Även för de kvinnliga eleverna, som redan enligt nuvarande ordning

komma i åtnjutande av viss förutbildning, synas omständigheterna påkalla,

att skärpta fordringar ställas på denna utbildning.

bihang lill riksdagens protokoll Will. 1 sami. 70 höft. (Nr S/t.) 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Majus proposition Nr 84.

De förslag till reformer beträffande den lägre mejeriutbildningen, som

nu framlagts dels av de förenämnda utredningsmännen, dels ock av

lantbruksstyrelsen i det över utredningsmännens betänkande avgivna utlåtandet,

äro till stor del samstämmiga, men skilja sig dock i vissa delvis

ganska väsentliga hänseenden från varandra. Båda förslagen taga sikte

på åstadkommande av en ordnad förutbildning för manliga elever och

större effektivitet i förutbildningen för de kvinnliga eleverna. Vad beträffar

utbildningsmöjligheterna är lantbruksstyrelsen så till vida enig

med utredningsmännen, som styrelsen anser behov förefinnas av ytterligare

en skola för manliga elever, förlagd till mellersta Sverige, ehuruväl i

intetdera av utlåtandena något definitivt förslag i dylik riktning nu kunnat

framläggas. Enighet råder även örn nödvändigheten av ökade utbildningsmöjligheter

för kvinnliga elever. Men medan utredningsmännen ansett

detta böra ernås genom anordnande av ett mindre antal större skolor

i södra och mellersta Sverige jämte bibehållande av nuvarande tre

skolor i Norrland, har lantbruksstyrelsen i stället gått in för bibehållande

av den nuvarande anordningen med mindre skolor, vilkas antal enligt

styrelsens förslag skulle ökas från sju till nio. De båda förslagen skilja

sig därjämte från varandra i vissa andra hänseenden såsom beträffande

inträdesfordringarna, skolornas ledning och statsunderstöden m. m. Härtill

torde jag få återkomma i det följande.

Jag övergår nu till att närmare angiva min ståndpunkt i ämnet och

upptager då först till behandling frågan örn de manliga elevernas

utbildning.

Som jag förut framhållit, torde den största bristen i den nuvarande

utbildningen av manliga mejerielever ligga däri, att någon ordnad förutbildning

för dem icke finnes. På grund härav har å ena sidan praktiktiden

före skolåret för flertalet elever kommit att bliva betydligt längre

än som avsetts — vartill givetvis det begränsade elevantalet vid mejeriskolan

medverkat — utan att den därunder förvärvade "kunskapen och

erfarenheten måhända varit av sådan grundläggande art, som varit nödvändig.

Å andra sidan har undervisningen vid mejeriskolan genom

bristen på ordnad förutbildning kommit att tyngas i väsentlig grad påså

sätt, att den i betydande utsträckning fått givas ett allt för elementärt

innehåll till skada för den egentliga fackutbildningen. Att en ordnad

förutbildning kommer till stånd synes mig utgöra en fortsättning

för ett tillfredsställande resultat av mejeriskolornas verksamhet. Jag

tillstyrker därför, att åtgärder härför vidtagas och att genomgången sådan

förutbildning uppställes som inträdesfordran jämväl vid mejeriskola

för manliga elever.

Den avsedda förutbildningen torde i enlighet med de föreliggande förslagen

böra ordnas i form av kurser vid särskilda för ändamålet antagna

elevmejerier, till vilka kurser elev skulle vinna tillträde efter ett års

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

51

provtjänstgöring vid mejeri. Angående förutbildningens längd hava delade

meningar gjort sig gällande. Å ena sidan liava krav sålunda framställts

på treåriga kurser vid elevmejerierna, medan man å andra sidan

nöjt sig med en förutbildning under två år förutom provåret. Sistnämnda

ståndpunkt intages bland annat av utredningsmännens majoritet och

lantbruksstyrelsen. För egen del finner jag det visserligen vara av stor

vikt för mejeriskolundervisningen, att förutbildningen är tillräckligt

grundlig och omfattande. Men det synes mig dock innebära alltför långt

gående krav att för inträde vid lägre mejeriskola uppställa en obligatorisk

fordran på sammanlagt fyra års förutbildning, provåret inberäknat.

Jag ansluter mig därför till den uppfattning i denna punkt, som kommit

till uttryck i utredningsmännens majoritetsfö''rslag och i lantbruksstyrelsen

utlåtande, nämligen att förutbildningen skall omfatta en tid

av två år vid elevmejeri jämte ett därförut undergånget provår. Minimiåldern

för inträde vid elevmejeri torde i enlighet med lantbruksstyrelsen

förslag böra bestämmas till 19 år.

Som inträdesfordringar vid elevmejeri torde böra gälla, att elev företer

goda vitsord örn genomgången fullständig folkskole- och fortsättningsskolekurs

eller därmed jämförliga kunskaper samt att han är vid god hälsa

och av stark kroppsbyggnad. Ett av utredningsmännen framställt förslag

örn viss rätt till företräde för elever, som genomgått lantmannaskola, finner

jag mig icke böra förorda.

Provåret torde få tillbringas vid vilket välskött mejeri som helst efter

elevens eget val. Den egentliga förutbildningen skulle däremot äga rum

vid för ändamålet lämpliga mejerier, som till erforderligt antal skulle

utväljas av lantbruksstyrelsen. Denna utbildning bör enligt min mening

omfatta såväl praktisk som teoretisk .undervisning i huvudsaklig

överensstämmelse med det förslag, som innefattas i utredningsmännens

betänkande, under iakttagande av vad lantbruksstyrelsen anfört örn re

petition av de i folkskolan inhämtade elementära kunskaperna.

Lika med utredningsmännen och lantbruksstyrelsen förutsätter jag, att

skiilig ersättning i form av fritt vivre och kontant lön skall av mejeriinnehavaren

lämnas till de vid elevmejerierna arbetande eleverna, vilken

ersättning dock givetvis får avpassas med hänsyn till arbetets speciella

karaktär av utbildning. Rörande denna ersättning torde lantbruksstyrelsen

böra träffa överenskommelse med respektive mejeri i samband

med avtal om mejeriets antagande såsom elevmejeri.

Ifråga örn behovet av bidrag från statens sida till elevmejerierna såsom

ersättning för det bestyr, som elevutbildningen drager med sig, ansluter

jag mig till lantbruksstyrelsens mening. Jag förordar alltså, att

sådant bidrag må utgå samt att det bestämmes till 150 kronor för elev

under första utbildningsåret och 200 kronor för elev under andra utbildningsåret.

Beträffande bidrag åt de manliga eleverna vid förutbildningen i form

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

av elevunderstöd synes mig sådant understöd åtminstone icke för närvarande

böra utgå.

Efter genomgången förutbildning skulle mejerielev vinna inträde vid

lägre mejeriskola för män. Som framgår av den förut lämnade redogörelsen

finnes för närvarande endast en sådan statsunderstödd skola inrättad,

nämligen vid Alnarp, i vilken skola under senare år 25 elever

årligen erhållit utbildning. Beträffande behovet av ytterligare utbildningsmöjligheter

för manliga elever ansluter jag mig obetingat till den

under utredningsarbetet framkomna tanken på inrättande av ytterligare

en lägre mejeriskola för män. Endast härigenom synes mig möjlighet

förefinnas att på ett nöjaktigt sätt giva utbildning åt det erforderliga antalet

fackkunniga mejerister per år. Jag finner också fullgoda skäl för

att en sådan skola förlägges till mellersta Sverige. Lösningen av denna

fråga kan emellertid i viss män bliva beroende av organisationen av den

högre lantbruksundervisningen, varom förslag är avsett att av mig underställas

Kungl. Maj:ts prövning i och för avlåtande av proposition i ämnet

till innevarande års riksdag. På grund härav och med hänsyn till det

outredda läge, vari frågan örn inrättande av ytterligare en sådan skola för

närvarande befinner sig, nödgas jag nu avstå från att framlägga förslag

därom. Den nuvarande ordningen med endast en lägre skola för manliga

mejerielever bör emellertid betraktas allenast såsom ett av förhållandena

nödtvånget provisorium, och utredning beträffande organiserandet av ytterligare

en sådan skola torde skyndsamt böra fullföljas.

Vad angår den lägre mejeriskolan vid Alnarp hava av utredningsmännen

gjorts vissa uttalanden och förslag avseende dels skolans ställning i förhållande

till lantbruks- och mejeriinstitutet, till vilket skolan är anknuten,

dels ökning av antalet elever och antagande jämväl av kvinnliga elever,

ävensom ändrade inträdesfordringar och utvidgad undervisningsplan.

Lantbruksstyrelsen har för sin del i stort sett icke kunnat ansluta

sig till dessa uttalanden och förslag. Elevantalet bör enligt styrelsens

mening icke överstiga det nuvarande. Inträdesfordringarna borde givetvis

anpassas med hänsyn till den planerade organisationen av förutbildningen,

varvid lantbruksstyrelsen skulle medgivas viss dispensrätt, men

utredningsmännens förslag örn visst företräde för elev, som genomgått

lantmannaskola, avstyrkes av styrelsen. Beträffande undervisningen anser

styrelsen några större förändringar varken erforderliga eller möjliga

att genomföra. Därest en väsentlig del av den teoretiska elementära

undervisningen förlägges till förutbildningen i enlighet med styrelsens

förslag, skulle fullt tillräcklig utbildning kunna beredas inom ramen folden

tid, som nu användes. Lantbruksstyrelsen föreslår, att det skulle

uppdragas åt styrelsen att fastställa undervisnings- och timplan för

skolan.

Icke heller jag'' anser lämpligt att i frågans nuvarande läge vidtaga

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma-j:ts proposition Nr 84.

53

några ändringar beträffande Alnarpsskolans organisation och elevantal.

Spörsmålet härom torde få upptagas till förnyad prövning i samband

med utredningen örn inrättande av ytterligare en lägre mejeriskola för

män. Beträffande frågan örn kvinnors rätt till tillträde vid skolan synas

mig skäl icke förefinnas att för närvarande gå in på någon ändring

i bestående förhållanden. Vad angår inträdesfordringarna, som naturligen

böra utformas med hänsyn till förutbildningens ordnande, ansluter

jag mig till lantbruksstyrelsens uttalanden liksom ock i vad rör under - visningsplanen och dess fastställande.

Med den ståndpunkt jag sålunda intagit till frågan om mejeriskolor

och då anslaget till Alnarpsskolan inrymmes i det anslag, som utgår

till lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp •— förslag härom finnes

upptaget i årets statsverksproposition (IX II. T. 1931 p. 15) — skulle

de ekonomiska konsekvenserna av mitt reformförslag beträffande de manliga

mejeristernas utbildning för närvarande inskränka sig till det anslagsbehov,

som uppstår genom den föreslagna förutbildningen jämväl

för manliga elever. Som jag förut nämnt avses bidrag till elevmejeriernas

innehavare att utgå med 150 kronor för elev under första utbildningsåret

och med 200 kronor för elev under andra utbildningsåret.

Så länge man endast har att räkna med skolan vid Alnarp, varest 25

elever kunna utbildas, skulle anslagsbehovet för ändamålet begränsas till

ett belopp av tillhopa 8,750 kronor, varav 3,750 kronor för förstaårseleverna

och 5,000 kronor för andraårseleverna. I detta sammanhang må anmärkas,

att — därest den nya ordningen ertan dröjsmål skall kunna bringas

i tillämpning — även en andraårskurs omedelbart skulle anordnas.

Lantbruksstyrelsen har också beaktat detta och föreslagit, att elever med

nöjaktig utbildning dispensvis skulle få antagas till sådan kurs. För

min del finner jag mig böra biträda detta förslag i syfte att snarast möjligt

bringa den planerade förutbildningen i full omfattning i tillämpning.

Jag tillstyrker alltså, att ett extra anslag av 8,750 kronor måtte för budgetåret

1931/1932 äskas av riksdagen såsom statsbidrag för elevmejerier

för manliga elever. Anslaget torde lämpligen givas reservationsanslags

natur.

Innan jag lämnar frågan örn de manliga eleverna, torde jag få angiva

min ståndpunkt till det av utredningsmännen framförda förslaget örn

understöd av statsmedel till elever i mejeriskola, mot vilket förslag icke

heller lantbruksstyrelsen velat ställa sig avvisande. För egen del är jag

däremot av den uppfattningen, att denna fråga knappast torde vara mogen

att nu upptagas till avgörande. I varje fall torde med

prövningen av detta förslag böra anstå, till dess frågan örn den erforderliga

utbyggnaden av den lägre mejeriskolorganisationen flir manliga

elever upptages till slutlig behandling. Jag finner mig därför förhindrad

att nu för Kungl. Majit föreslå något anslag för berörda ändamål.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Majlis proposition Nr 84.

Jag övergår härefter till frågan om utbildningen av kvinnliga

mejerielever och anhåller därvid att först få behandla spörsmålet örn

reformer beträffande förutbildningen.

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen finnes redan nu i

viss omfattning en ordnad förutbildning för mejerskor, för vilken bidrag

utgår av statsmedel i form av anslag å tillhopa 8,100 kronor ur

anslaget till befrämjande i allmänhet av jordbruk och lantmannanäringar.

Kursen vid elevmejeri är ettårig. Understöd utgå såväl till innehavare

av elevmejeri med 150 kronor per elev som till eleverna med 120

kronor respektive 60 kronor alltefter behovet. Under förutsättning att

det högre elevunderstödet genomgående tages i anspråk, skulle det ifrågavarande

anslagsbeloppet förslå till bidrag för och understöd till 30 elever.

I det föregående har jämväl omnämnts, att det behövliga årstillskottet

av faekutbildade mejerskor kan beräknas till cirka 70, medan det

verkliga antalet elever (år 1928) icke uppgår till mer än 45. För inträde i

de kvinnliga mejeriskolorna fordras nu två års väl vitsordad praktik.

Det ena av dessa praktikår brukar fullgöras vid elevmejeri men även

elever, som icke genomgått sådan kurs, hava på grund av den relativt ringa

tillströmningen av sökande understundom måst intagas vid skolorna.

Medan utredningsmännen icke ansett tillrådligt att utsträcka den obligatoriska

lärotiden vid elevmejeri för kvinnor längre än som för närvarande

gäller, nämligen ett år, har lantbruksstyrelsen däremot gått in

för en tvåårig förutbildning vid elevmejeri jämväl för kvinnliga elever,

förutom ett provår, och har endast så till vida låtit de av utredningsmännen

anförda skälen föranleda avvikelse från de för manliga elever

förordade bestämmelserna, som styrelsen anser en viss jämkning kunna

ske i kravet på ett års provtjänstgöring. Styrelsen föreslår därutinnan,

att den, som genom förut förvärvad, väl vitsordad mejeripraktik visar

sig besitta erfarenhet i och lämplighet för yrket, skulle äga obetingat

företräde till inträde såsom elev vid elevmejeri.

För egen del anser jag mig i denna punkt böra ansluta mig till lantbruksstyrelsen

uppfattning, vilken gjorts gällande även från andra håll.

Utredningsmännens farhågor för att rekryteringen skulle försvåras genom

ett dylikt krav på ordnad förutbildning under två år vid elevmejeri

äro enligt min mening överdrivna. Jag tillstyrker alltså, att det även

för mejerskornas vidkommande anordnas en tvåårig förutbildning vid

elevmejeri och att sådan förutbildning, jämte ett därförut genomgånget

provår, uppställes som villkor för inträde vid mejeriskola för kvinnor.

Lika med lantbruksstyrelsen finner jag dock, att annan väl vitsordad

praktisk erfarenhet inom mejerihanteringen må få godtagas såsom ersättning

för provårstjänstgöringen.

Beträffande inträdesfordringarna till elevmejerierna torde — oavsett

nyss angivet undantag med avseende å provårstjänstgöringen — liksom

ock ifråga örn undervisningen och ersättningen till elevmejeriernas in
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 84.

55

nehavare samma regler böra gälla som för elen manliga förutbildningen.

I enlighet med den uppfattning, som kommit till uttryck i lantbruksstyrelsen

utlåtande, synas mig dock skäl föreligga att så till vida göra en

åtskillnad mellan de båda elevkategorierna, att kvinnliga elever berättigas

till elevunderstöd under förutbildningen. De skäl för bibehållande

av dessa understöd, som anförts särskilt av lantbruksstyrelsen och

av mejerikonsulentföreningen, synas mig välgrundade. Särskilt får jag

betona, att den kontanta lön, de kvinnliga eleverna kunna påräkna, säkerligen

blir skäligen ringa, vartill kommer, att dessa elever i motsats

till do manliga i regel icke kunna, sedan de efter genomgångna kurser

erhålla anställning inom mejerinäriugen, uppnå sådana inkomster, att de

förslå till att täcka jämväl kostnaderna under studietiden. Jag tillstyrker

därför, att sådana elevunderstöd, som nu avses, alltjämt må bibehållas.

Då jag härefter övergår till den egentliga skolutbildningen för de

kvinnliga eleverna, möter först frågan örn skolornas storlek, antal och

förläggning. På denna punkt hava, såsom framgår av den förut lämnade

redogörelsen, motsatta meningar gjort sig gällande under utredningsarbetets

gång. Å ena sidan föreslås en mera koncentrerad organisation

med ett fåtal större skolor. Å andra sidan har man velat bygga vidare

på den nuvarande skolorganisationen med utgångspunkt från den hittills

tillämpade organisationsprincipen, enligt vilken elevantalet vid skolorna

skall hållas relativt begränsat. För egen del finner jag de skäl,

som anförts för den förstnämnda uppfattningen, knappast vara övertygande.

I huvudsak synas dessa skäl hänföra sig till önskvärdheten utav

att huvudläraren vid skolan är boende på platsen och odelat ägnar sig

åt skolmejeriets skötsel och undervisningen därstädes. Enligt min mening

äro emellertid olägenheterna av den nu tillämpade ordningen, enligt

vilken mejerikonsulenten fullgör huvudlärarfunktionerna, icke av

den betydelse, att därav betingas en övergång till en helt ny och oprövad

princip för denna skolorganisation. Som lantbruksstyrelsen framhållit

skulle det väl sannolikt vara uteslutet att kunna anordna mejeriskolor

av den avsedda storleken, vid vilka en rationell undervisning kunde bedrivas.

Därtill kommer, som styrelsen också betonat, att vissa fördelar

onekligen äro förenade med att mejerikonsulenten i egenskap av huvudlärare

får ett mera direkt inflytande på undervisningen, fördelar som

komma både konsulenten och eleverna till godo. För min del finner jag

mig alltså böra ansluta mig till den av lantbruksstyrelsen hävdade uppfattningen

och föreslår, att den nuvarande principen för de kvinnliga

mejeriskolornas anordnande icke frångås.

Ställer man sig på denna ståndpunkt, gör sig emellertid nied hänsyn

till det erforderliga årliga tillskottet av mejerskor behovet av ytterligare

sådana skolor genast påmint. Som förut anförts, finnas för närvarande

sju skolor, varav en i vartdera av Södermanlands län, Östergötlands län,

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Majlis proposition Nr 84.

Kalmar läll, Skaraborgs län, Jämtlands län, Västerbottens län och Norrbottens

län. Jag anser i likhet med lantbruksstyrelsen erforderligt, att

medel anvisas för inrättande av ytterligare två skolor. En av de nya

skolorna torde för tillgodoseende av de från södra och mellersta Norrland

samt Dalarna framkomna önskemålen böra anordnas inom denna

del av landet. Det närmare avgörandet angående platsen för skolornas

förläggning torde böra ankomma på lantbruksstyrelsen. Vid envar av

de nio skolorna skulle finnas plats för i medeltal 7 å 8 elever, varigenom

hela det årliga tillskottet av mejerskor skulle uppgå till cirka 70. Jag

utgår därvid ifrån, att antalet frielever skall, såsom av lantbruksstyrelsen

föreslagits, utgöra minst 54.

Vad angår de för de kvinnliga lägre mejeriskolorna gällande bestämmelserna

skulle, därest den av mig förordade ståndpunkten godtages,

ingen annan ändring däri påkallas än ifråga örn inträdesfordringarna,

vilka skulle anpassas efter de skärpta kraven på ordnad förutbildning.

En överflyttning av den mera elementära teoretiska undervisningen från

skolan till förutbildningskurserna, vilket förordats av lantbruksstyrelsen,

kan ske genom beslut av detta ämbetsverk, som enligt nu gällande bestämmelser

äger fastställa undervisningsplan, vid vilken befogenhet styrelsen

alltjämt torde böra bibehållas.

I vissa av de inkomna yttrandena har uppmärksamhet ägnats frågan

örn det åt huvudlärare vid kvinnlig mejeriskola utgående arvodet. Sålunda

har av mejerikonsulentföreningen påpekats, att arvodet, som nu

utgör 800 kronor jämte 300 kronor i reseersättning — vid skolorna i de

två nordligaste länen utgår sistnämnda ersättning med 600 kronor —

skulle höjas till 2,000 kronor, reseersättning inberäknad. Utredningsmännen

hava beträffande de skolor, där enligt deras förslag konsulenten alltjämt

skall fungera som huvudlärare, föreslagit ett arvode av 1,500 kronor.

Lika med lantbruksstyrelsen finner jag på grund av de ökade krav, som

skulle ställas på huvudläraren, skäl föreligga för en mindre höjning av

arvodet och tillstyrker i sådant syfte, att detta må utgå med högst 1,000

kronor, vartill skulle komma reseersättning med nu fastställda belopp.

I de till eleverna vid mejeriskolor för kvinnor nu utgående elevunderstöden

finner jag mig icke böra föreslå någon förändring.

De ekonomiska konsekvenserna av de av mig föreslagna åtgärderna med

avseende å utbildningen av kvinnliga mejerielever skulle bliva följande.

För förutbildningen av 70 elever skulle anslag erfordras dels till understöd

åt elevmejeriernas innehavare med 150 kronor för elev för förstaårskursen

och 200 kronor för elev för andraårskursen eller tillhopa 24,500

kronor. Emellertid anser jag mig kunna utgå ifrån, att ett anslag av

sådan storlek icke omedelbart behöver ställas till förfogande. Man torde

kunna antaga, att ett visst antal elever vinna inträde vid mejeriskolorna

efter dispens från förutbildningsbestämmelserna. Vidare synes

man av hittills gjorda erfarenheter ifråga om rekryteringen av mejer
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

skor knappast våga förutsätta, att ett så stort antal som 70 stycken skulle

omedelbart söka inträde vid förstaårskursen respektive vinna inträde

vid andraårskursen antingen efter genomgången ettårig kurs enligt nuvarande

ordning eller efter dispens. För min del är jag av den uppfattningen,

att man för nästa budgetår näppeligen behöver räkna med

högre belopp än som skulle erfordras för 50 elever till vardera kursen

d. v. s. tillhopa 17,500 kronor. Nämnda belopp torde böra uppföras såsom

extra i eservationsanslag under benämning statsbidrag för elevmejerier

för kvinnliga elever.

Emellertid anser jag mig böra framhålla, att, därest det av mig sålunda

för nästa budgetår beräknade beloppet i verkligheten skulle visa sig

otillräckligt, det icke torde vara uteslutet, att eventuellt ytterligare medelsbehov

kan för det året täckas medelst bidrag från anslaget till befrämjande

i allmänhet av jordbruk och lantmannanäringar.

Beträffande anslagsbehovet för mejeriskolor för kvinnor, i löpande

riksstat upptaget till 29,000 kronor, skulle detta anslag behöva ökas dels

med ett belopp av 1,400 kronor för beredande av arvodesförhöjning med

200 kronor åt envar av huvudlärarna vid nu förefintliga sju skolor, dels

med ett belopp av tillhopa 9,000 kronor för inrättande av ytterligare två

skolor. Ordinarie reservationsanslaget till lägre mejeriskolor för kvinnor

skulle härigenom komma att utgå med ett från 29,000 till .19,400 kronor

förhöjt belopp. I grunderna för anslagets disponerande skulle inga andra

ändringar ske än som av mig nyss angivits. Jag förutsätter, att anslaget

ma kunna användas jämväl för anskaffande av undervisningsmaterial.

Anslaget torde alltjämt utgå såsom reservationsanslag.

Vad slutligen angår elevunderstöd åt kvinnliga elever skulle, som jag

förut angivit, sådana understöd utgå såväl under förutbildningen sorn

under skolåret. Erforderliga medel anvisas för närvarande, som jag

förut nämnt, från anslaget till befrämjande i allmänhet av jordbruk och

lantmannanäringar i vad gäller elevunderstöd under förutbildningen,

medan däremot understöd åt elever’ vid mejeriskolor för kvinnor utgå

från det å riksstaten uppförda ordinarie förslagsanslaget till understöd

åt elever vid lägre lantbruksundervisningsanstalter, i löpande riksstat

och i årets statsverksproposition upptaget till 200,000 kronor. Enligt min

mening torde vara lämpligt att i samband med den omreglering av anslagen

till den lägre mejeriundervisningen, som av mig nu ifrågasättes,

vidtaga sådan förändring beträffande medelsanvisningen för elevunderstöd

under förutbildningen, att jämväl dessa understöd anvisas från

nyssnämnda ordinarie förslagsanslag till elevunderstöd vid lägre lantbruksundervisningsanstalter.

Då sist nämnda anslag så sent som vid 1930

års riksdag bestämdes till nuvarande belopp, 200,000 kronor, från att

tidigare hava utgått med ett belopp av 160,000 kronor och då det ställer

sig vanskligt att med större grad av säkerhet beräkna det ökade anslagsbehov,

som föranledes av den av mig förordade ökningen av elevantalet

Bihang lilt riksdagens protokoll 19.11. 1 saint. 70 höft. fXr Sfi.) 5

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 Kungl. May.ts proposition Nr 84.

och omförandet till nämnda anslag av elevunderstöden under förutbildningen,

anser jag mig icke för närvarande, innan närmare erfarenhet

vunnits örn det verkliga anslagsbehovet på denna punkt, böra föreslå

högre belopp än som blivit i årets statsverksproposition upptaget.

I utredningsmännens förslag rörande den lägre mejeriundervisningen

finnes jämväl framhållet behovet av anslag för anordnande av repetitions-

och fortbildningskurser. I likhet med lantbruksstyrelsen

får jag beträffande detta spörsmål erinra, att anslag för sådant

ändamål redan ställts till förfogande av 1930 års riksdag, i det att riksdagen

i anledning av Kungl. Maj:ts i ämnet framlagda förslag i proposition

nr 266, punkt 4, för budgetåret 1930/1931 under nionde huvudtiteln

anvisat ett extra reservationsanslag av 30,000 kronor för anordnande av

fortbildningskurser för mejeripersonal. Närmare bestämmelser beträffande

statsunderstöd till dylika fortbildningskurser finnas meddelade i

kungörelse den 19 december 1930 (nr 433).

Såsom framgår av den av mig förut lämnade redogörelsen hava under

utredningen rörande den lägre mejeriundervisningen förslag framkommit

örn anordnande av en mera fast organiserad lokal ledning

av denna undervisning. Av det s. k. Malmömötet föreslogs sålunda, att

förutbildningen skulle länsvis ställas under tillsyn av en mejerinämnd,

bestående av länets mejerikonsulent ävensom av representanter för mejeriidkare

och mejerister. Till detta förslag hava utredningsmännen i

sitt betänkande uttalat sin anslutning under framhållande likväl, att en

sådan nämnd borde inrättas för varje hushållningssällskaps område samt

att respektive hushållningssällskaps förvaltningsutskott borde utse medlemmarna

i nämnden efter förslag av vederbörande mejeriidkare och mejeristorganisationer.

Lantbruksstyrelsen har även anslutit sig till tanken

på en sådan mera fast organiserad lokal ledning av mejeriskolväsendet

men har därvid gått något längre än som skett i nyssnämnda förslag.

Under erinran att det redan nu finnes särskilda av vederbörande hushållningssällskap

utsedda lokala styrelser för kvinnliga elevmejerier och

mejeriskolor, i vilka styrelser lantbruksstyrelsen utser ordförande, har

styrelsen uttalat önskvärdheten utav att mera fasta former tillskapades

för dessa styrelser samt att åt dem överlätes den lokala ledningen av

samtliga mejeriskolor och elevmejerier inom respektive distrikt.

För egen del finner jag den sålunda framförda tanken på mera fast organiserade

lokala styrelser för den lägre mejeriundervisningen värd beaktande.

Jag delar därvid den av lantbruksstyrelsen uttalade uppfattningen,

att sådana styrelser lämpligen borde åstadkommas genom en utveckling

av de redan nu föreskrivna lokala styrelserna för de kvinnliga elevmejerierna

och mejeriskolorna. I enlighet med lantbruksstyrelsens förslag,

mot vilket jag icke har något att erinra, skulle en mejeriskolsty
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

59

reise linnas för varje hushållningssällskaps område eller — där flera hushållningssällskap

förenat sig om en gemensam mejerikonsulent — för

dessa sällskaps verksamhetsområden. Ordförande i skolstyrelsen skulle

utses av lantbruksstyrelsen. Antalet övriga ledamöter skulle vara fyra.

Dessa skulle utses av vederbörande hushållningssällskap och representera

sakkunskapen på mejeriområdet inom distriktet. Därjämte skulle distriktets

mejerikonsulent vara medlem av styrelsen. Varken till ordförande

eller övriga medlemmar i mejeriskolstyrelsen skulle utgå arvode. Styrelsens

uppgift skulle bland annat vara att hos lantbruksstyrelsen föreslå

lämpliga elevmejerier, att antaga elever till första förutbildningskursen

samt att yttra sig beträffande dispens från inträdesvillkor till

mejeriskola. Därjämte skulle styrelsen utöva den närmaste tillsynen i

allmänhet över elevmejerierna och skolorna samt med uppmärksamhet

följa mejeriundervisningens utveckling inom distriktet.

Beträffande inspektionen av den lägre lantbruksundervisningen

har i utredningsmännens betänkande framlagts förslag örn, att denna

inspektion skulle centraliseras hos lantbruksstyrelsen och att inom styrelsen

skulle inrättas en särskild byrå för undervisningsärendena. Vad angår

den lägre mejeriundervisningen har uttalats, att denna utbildningsgren

intoge en särställning och att för inspektion på detta område icke

lämpligen kunde användas allmänt lantbruksutbildade inspektörer. Denna

gren av inspektionsverksamheten borde under byråchefens tillsyn utövas

av statskonsulenten i mejerihushållning. Utredningsmännen hava

beträffande den lokala tillsynen dessutom föreslagit, att huvudläraren

vid de större mejeriskolorna skulle utöva tillsyn över elevmejerierna

inom respektive distrikt. En reservant inom kommittén har på denna

punkt uttalat, att hela ansvaret för och ledningen av åtgärderna för lantbruksundervisningens

befrämjande borde ligga hos lantbruksstyrelsen såsom

sådan. Särbestämmelser i förevarande avseende ifråga örn den

lägre mejeriundervisningen syntes icke vara önskvärda.

Då jag beträffande frågan örn den lägre lantbruksundervisningens

ordnande icke är beredd att nu underställa detta ärende i hela dess vidd

Kungl. Maj:ts prövning, har jag icke heller funnit anledning närmare

ingå på utredningsmännens förslag örn den centrala inspektionens ordnande

genom en omorganisation inom lantbruksstyrelsen. Jag förutsätter

alltså, att inspektionen av den lägre mejeriundervisningen, liksom

hittills, skall tillsvidare omhänderhavas av detta ämbetsverk med biträde

av statskonsulenten i mejerihushållning. Ifråga örn den lokala

tillsynen hör naturligen en väsentlig del av ansvaret härför kunna övertagas

av de av mig förordade lokala mejeriskolstyrelserna. Att mejerikonsulenten

skall i första hand öva tillsyn över elevmejerierna synes

mig självfallet, liksom ock att något särskilt resekostnadsbidrag av statsmedel

därvid icke kan ifrågakomma.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen att

1) höja ordinarie reservationsanslaget till lägre mejeriskolor för kvin
-

nor, nu .................................................. kronor 29,000,

med ...................................................... » 10,400

till ...................................................... » 39,400;

2) såsom statsbidrag för elevmejerier för manliga elever anvisa för

budgetåret 1931/1932 ett extra reservationsanslag av 8,750 kronor;

3) såsom statsbidrag för elevmejerier för kvinnliga elever anvisa för

budgetåret 1931/1932 ett extra reservationsanslag av 17,500 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

bifall samt förordnar, att proposition

i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Vid protokollet:

Joh:s Thygesen.

310262. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1931.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. JoU 1931:51 Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till den lägre mejeriundervisningen jämte två i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  2. Rskr. 1931:188 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till den lägre mejeriundervisningen jämte två i ämnet väckta motioner. s. 11 i texten