Sök i Ratio Lex

Angående befrielse för förre kronoarrendatorn K. J. Alm från viss betalningsskyldighet m. m

1931-02-13 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1931:90, Angående befrielse för förre kronoarrendatorn K. J. Alm från viss betalningsskyldighet m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majits proposition Nr 90.

1

Nr 90.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse för förre

kronoarrendatorn K. J. Alm från viss betalningsskyldighet m.

m.; given Stockholms slott den 13 februari 1931.

Kungl. Majit Auli härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Haus Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

B. v. Stockenström.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 13 februari 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Kamel, statsråden

Gaede, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, Larsson,

Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Departeulentschefen, statsrådet von Stockenström anför:

Jag torde få anmäla en ansökan från förre kronoarrendatorn Karl Johan

Alm örn erhållande av viss ersättning a\'' statsmedel. Innan jag icdogör

för ansökningens innehåll, torde jag böra nämna följande.

Genom kontrakt den 7 januari 1921 antogs Alm till arrendator av kronoegendomen

J/4 mantal Solvalla nr 5 jämte Vittensten nr 1, ett torp, i ka

l inge socken av Stockholms län för tiden från och med den 14 mars 1921

till den 14 mars 1928 mot en årlig arrendeavgift av 2,100 kronor samt pa

llihan() lill riksdagens protokoll 1031. 1 sami. 76 hafi (Nr 00.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Muj.ts proposition Nr 90.

valkor i övrigt, bland andra, att arrendatorn ställde godkänd borgen för

arrendevillkorens fullgörande under arrendetiden.

Egendomen, sorn har en areal av 128.705 hektar, därav 53.266 hektar tond,

aker oell äng, 75.:i«i hektar avrösningsjord och (hors hektar impediment, har

varit föremål för arrendeuppskattning åren 1919 och 1925. Vid förstnämu

da förrättning bestämdes arrendevärdet till 1,540 kronor. Vid förrättningen

1925 uppskattades sagda värde — under förutsättning att ny ladugård

och nytt stall uppfördes, därför kostnaden, oavsett virke, beräknades till

0,180 kronor — till 2,130 kronor.

Före arrendetidens utgång blev Alm tillfrågad, huruvida han önskade arrendera

egendomen för ytterligare ett år. Hail förklarade sig villig härtill,

ehuru mot betydligt nedsatt arrendeavgift men med åtagande att under

detta arrendeår fullgöra vissa förbättringsarbeten å egendomens stall och

ladugård. Den 14 mars 1928 hade något avtal ännu icke kommit till ständ,

men Aini fortsatte det oaktat nied egendomens brukande. I maj 1928 till

ställdes Alm därefter förslag till arrendekontrakt, avseende, enligt beslut

av domänstyrelsen, tiden 14 mars 1928—14 mars 1930, enligt vilket arrén

det skulle utgöra 1,200 kronor för år, varifrån Alm emellertid ägde avräkna

dels 700 kronor för arbete med reparation av stallet och ladugården.

dels ock det belopp, Alm visade sig hava utgivit för från domänstyrelsen

inköpt material, som för arbetet vore erforderligt. Emellertid förmådde

Alm icke skaffa godkänd borgen för arrendevillkorens fullgörande, och

kontraktet blev därför icke underskrivet. Kronan uppsade då Alm att avllytta

den 14 mars 1929, och, när Alm trots uppsägningen kvarbodde a

gården, blev hail därifrån avhyst.

Under arrendetiden hade Alm ingått som delägare i dikningsföretaget

»Sölva 11 arnessens torrläggningsföretag», vilket fullbordades under år 1928.

Elter ansökan av Aini hemställde Kungl. Majit i proposition nr 229 till

1430 äis riksdag, att Alm måtte befrias från honom såsom arrendator av

egendomen påförd andel, 2,535 kronor 84 öre, i lån från statens avdikningslå

ne fond till berörda företag. I propositionen erinrades bland annat där

om, att Aini icke hunnit draga någon nytta av företaget, varjämte fram

hölls, hurusom Alms ekonomiska ställning vore mindre god. Riksdagen

biföll propositionen (skr. nr 178/1930).

I nu förevarande ansökan anhåller Alm att av statsverket utbekomma

14,200 kronor. Såsom grund för denna sin hemställan anför han i huvudsak

följande.

Alms arrende, 2,100 kronor örn året, hade varit oskäligt högt. Egendomen

hade varit i bristfälligt skick, och lidit mycket av vatten, varför skör

den varje år blivit så gott som värdelös. Då därtill kommit prisfall å

jordbruksprodukter och höga skatter, hade Alm måst till arrendets betalande

upplåna medel av sina svärföräldrar. Dessa hade härigenom blivit

ruinerade och torde nödgas gå ifrån sin ärvda gård, örn icke Alm genom

att återbekomma något av vad han utgivit sattes i stånd att hjälpa dem.

Då ett ärligt arrende av 1,400 kronor hade varit skäligt, anhöll Alm att

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Muj:ts proposition Nr 90.

återfå vad haut enligt denna beräkningsgrund i arrende för mycket erlagt

eller, för sju är, 4,900 kronor. — Efter det Alm blivit uppsagd från arrendet,

hade han låtit till den 4 mars 1929 utlysa auktion å sin lösegendom.

Den 3 i sistnämnda månad hade emellertid på begäran av länsstyrelsen ali

Alms egendom belagts med kvarstad för fordringar till sammanlagt belopp

av 8,100 kronor, nämligen 2,600 kronor för Alms andel i kostnaden för ovan

omförinälda torrläggningsföretag, 400 kronor för utskylder, 2,100 kronor

för arrende för tiden liU 1928—14/a 1929 och 3,000 kronor för husröta.

Sedan en utomstående person deponerat det belopp, till säkerhet för

vilket kvarstaden lagts, 8,100 kronor, bade auktion ägt rum den 25 mars

1929. Kvarstaden hade emellertid orsakat Alm en förlust av 3,310 kronor,

nämligen dels 2,500 kronor genom att den först utlysta auktionen måst in

ställas, dels ock 810 kronor, som Alm mäste betala såsom extra ersättning

för att få kontant redovisning för auktionen. — Genom att Alm förskottsvis

nödgats betala de torrläggningskostnader, från vilkas gäldande

Alm sedermera av riksdagen befriats, hade Alm, som för att skaffa Penningar

varit tvungen att sälja viss lösegendom, lidit en förlust a^lågt

räknat, 2,500 kronor. — Som Alm icke från domänstyrelsen erhållit erforderligt

virke för de å egendomen under året ”/:> 1928—14/.-> 1929 planerade

bättringsarbetena, hade Alm icke kunnat utföra sagda arbeten. ° De

brister, som därigenom kvarstått vid Alms avträde, hade Alm efter åläggande

av syn måst betala med 900 kronor. — Alm hade kvarstannat å

egendomen efter den 14 mars 1928 på grund av förespeglingar örn förmån

ligare arrendevillkor än de dittills gällande. Att det Alm i maj 1928 förelagda

kontraktsförslaget icke underskrivits hade berott på ovisshet rörande

betalningsskyldigheten för torrläggningsföretaget. Sedermera hade

Alm måst för året 14/s 1928—“e, 1929 betala ett arrende av 2,100 kronor.

Vidare hade Alm erlagt skatter för samma år till belopp av 900 kronor

jämte indrivningskostnader, vilka utgifter Alm skulle undsluppit, örn han

avflyttat redan den 14 mars 1928. — Slutligen hade Alm utfört arbeten

vid egendomen till ett värde av 1,340 kronor samt vid sitt tillträde a\ ai - rendet inlöst en till 1,000 kronor värderad vattenledning, som den nye till

trädaren icke vore villig att i sin tur lösa av Alm. Då egendomens värde

böjdes genom att vattenledning funnes a gärden, ansåge Alm, att kronan

vore skyldig lösa vattenledningen.

Sedan utlåtande i ärendet infordrats frän domänstyrelsen, har styrelsen

jämte eget utlåtande av den 12 december 1930 inkommit med yttranden

från länsstyrelsen i Stockholms län och domänintendenten i samma län.

I ärendet har statskontoret den 12 januari 1931 avgivit infordrat utlåtande.

Domänintendenten upplyser, att Alm nekat underskriva det honom under

ar 1928 tillställda förslaget till arrendekontrakt med den motiveringen,

att löftesmännen icke ville ikläda sig ansvar lör återbetalning av hela od

lingslånet till Solvallamossens torrläggningsföretag. Då förhandlingarna

därför avbrötos, framhåller domänintendenten, hade tiden varit sä långt

framskriden, att Alm haft rätt att ytterligare i fem år fortfara med arrén

det på grund av det gamla avtalets prolongerande. Det förutvarande arrén

debeloppet, 2,100 kronor, hade därför avkrävts honom. Någon nedsättning i

arrendeavgiften hade nämligen ej kunnat beviljas, dä Iian ej godtagit det

honom erbjudna arrendekontraktet. Alms stora förluster å Solvallaarreu

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. 3Iaj:ts proposition Nr 90.

det torde, enligt domänintendenten, till stor del bero pa Alms vägran att

antaga det erbjudna arrendekontraktet. Om han antagit detta, hade han

sluppit betala sä stort arrende och hade delvis genom arbete med reparation

blivit ersatt för en del av kostnaderna. Icke heller hade han då drabbats

av kvarstaden och andra liknande kostnader. Under för handen va

rande omständigheter föreslår domänintendenten, att Alm måtte beviljas

nedsättning i och restitution å arrendet för året uh 1928—“/s 1929 med

1,400 kronor.

Länsstyrelsen, som åberopar domänintendentens yttrande i huvudsak,

liamhåller för egen del, att Alms ersättningsanspråk syntes länsstyrelsen

i stort sett ogrundade. Under förmälan att arrendeavgiften för egendomen

för året 14/3 1929-“/:, 1930 utgjort allenast 700 kronor och för åren

/.•> 1930 14/s 1932 800 kronor för år, anför länsstyrelsen emellertid vidare.

Det torde icke kunna bestridas, att den Alm enligt arrendeavtalet åvi•jr5

arrencleavgiften, 2,100 kronor, med hänsyn till nuvarande pris å

jordbruksprodukter måste anses hava varit väl hög. Ifrågavarande arrendeavtal

mgicks nämligen år 1921, då arrendevärdet var väsentligt högre

än nu. Med hänsyn härtill hade länsstyrelsen icke något att erinra emot

det av domänintendenten framförda förslaget, att Alm medgåves nedsättning

av arrendet för året «/s 1928—«/, 1929 till 700 kronor. Därest nedsättning

beviljades, torde jämväl — vid det förhållandet att Alm full

gjort sin betalningsskyldighet till kronan — beslut örn restitution böra

meddelas.

Domänstyrelsen'' upplyser till en början, att på grund av från kronojord

styckningssakkunniga och vederbörande Överjägmästare framkomna olika

förslag till styckning och försäljning av egendomen frågan örn dess disposition

efter deli 14 mars 1928 blivit fördröjd och egendomen mäst utarrenderas

i kortare perioder efter sistnämnda dag. Därefter anför styrelsen:

Som det gamla med Alm den 7 januari 1921 träffade arrendeavtal genom

Alms kvarblivande vid egendomen efter den 14 mars 1928 utan att

något nytt avtal kommit till stånd förlängts under ytterligare fem år till

den il mars 1933 hade styrelsen ansett sig tvungen att av Alm utkräva

skillnaden mellan det med Aini kontrakterade arrendebelopp, 2,100 kronor,

och det belopp, vav med arrendet utgång© under åren 14A. 1929_14/a 1933.

Med undantag av ovanberörda skillnadsarrende hade Alm fullgjort sill

betalningsskyldighet till kronan.

Ehuiu styl elsen mäste anse Alms ersättningsanspråk i stort sett ogrundade,

hemställde dock styrelsen, på av länsstyrelsen anförda skäl, att Alm

medgåves dels befrielse från erläggande av berörda skillnadsarrende, dels

ock nedsättning av arrendet för året ,4A> 1928—14/s 1929 till 700 kronor därvid,

i händelse att nedsättningen beviljades, restitution å. beloppet ifråga

borde medgivas.

Statskontoret anför i huvudsak följande.

I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna vore statskontoret av den

uppfattningen, att den av Alm gjorda ansökningen icke rimligen kunde

föranleda till annan eftergift från statsverket sida än restitution av viss

del utav det arrendebelopp, Alm erlagt för tiden 14/3 1928—1A 1929 och befrielse

från erläggande av skillnadsarrende för tiden därefter De skäl

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr i)0. -r>

Horn föranlett, att Alm i anledning av propositionen nr 229 till 1930 ars

riksdag medgivits viss befrielse från skyldigheten att gälda å de av honom

arrenderade kronofastigheterna belöpande andel i lån från statens

avdikningslånefond till Solvallamossens torrläggningsföretag, syntes böra

beaktas även då det gällde eftergift i avseende å arrendet för samma fas

tigheter. Härtill bomme, alf, såsom framginge av ansökningen, Alms eko

nomiska ställning fortfarande syntes vara mindre god, samt att han hade

hustru och fem barn att försörja. På grund härav ville statskontoret busin

del tillstyrka domän styrelsens förslag.

Då frågan örn efterskänkande av Alms betalningsskyldighet för ovan

nämnda avdikningslån underställts riksdagen och den nu ifrågasatta eltergiften

sammanhängde med nämnda spörsmål, ansåge sig statskontoret

böra hemställa, att medgivande till sistberörda eftergift inhämtades från

riksdagen.

Jämlikt 2 kap. 2 § andra stycket nyttjanderättslagen skall, därest vid

arrende, gällande för viss tid, arrendatorn fortfarit med brukningen efter

arrendetidens utgång och jordägaren ej inom två månader därefter anmodat

honom att avflytta, avtalet anses förlängt på fem år. Med tillämpning

av denna bestämmelse skulle Alm vara pliktig icke blott att för det

år, han efter den 14 mars 1928 kvarsuttit å egendomen, erlägga samma

arrendeavgift som den i kontraktet den 7 januari 1921 stadgade, eller 2,100

kronor, utan även att gent emot kronan ansvara för skillnaden mellan ett

efter berörda grund utgående arrende för tiden 14 mars 1929—14 mars 1933

och det belopp, varmed arrendet för samma tid i verkligheten komjner att

utgå. Huruvida nämnda lagrum kunde komma att anses tillämpligt i förevarande

fall, torde emellertid icke kunna anses vara alldeles visst. Alms

kvarstannande å egendomen efter den 34 mars 1928 synes, örn icke helt så

dock i väsentlig grad, vara föranlett av de mellan honom och kronan rörande

ett fortsatt arrende då pågående förhandlingarna, enligt vilka arrendeavgiften

skulle bliva betydligt lägre än den förut bestämda och arrendet

allenast avse kortare tid, ett eller två år. Huru emellertid med

förberörda lagrums tillämplighet än må förhålla sig, förefaller det icke

vara i överensstämmelse med billighet att under nämnda omständigheter

göra Alin ansvarig för arrendet för tidon efter den 14 mars 1929. .lag

vill följaktligen i enlighet med myndigheternas tillstyrkan förorda, att

Alm befrias från betalningsskyldighet för arrendet för nyss nämnda tid.

Vad angår arrendeavgiften för året 14 mars 1928—14 mars 1929 har densamma

redan av Alm gnidits med 2.100 kronor. Vad ovan anförts angående

omständigheterna vid kontraktstidens utgång den 14 mars 1928 synes

mig emellertid starkt tala för, att arrendet för nämnda år till beloppet

nedsättes oell Alm berättigas återbekomma motsvarande del av vad han

utgivit. Mot den av myndigheterna föreslagna undsättningen till 700 kronor

har jag intet att erinra. Alm skulle dä ilga återbekomma 1,400 kronor,

vilket belopp torde böra utanordna» från statens domäners fond.

För genomförandet av vad jag sålunda tillstyrkt torde erfordras riksda
Bihang

till riksdagens protokoll lotti. 1 saini. 76 hafi. (Sr 90 ) 2

Departementschef

ev.

opaginerad Kontrollera mot PDF

ti Kungl. Maj.-ts proposition Nr HO.

gens medgivande. Vad Alm i övrigt anfört och yrkat hava de i ärendet

hörda myndigheterna icke funnit vara förtjänt av beaktande. För egen

fiel finner jag vad i ärendet blivit upplyst ej utgöra tillräcklig grund för

vidtagande av andra åtgärder än de av mig nyss tillstyrkta.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att förre arrendatorn av kronoegendomen 3/4 mantal Solvalla nr 5 jämte

Vittensten nr 1, ett torp, i Faringe socken av Stockholms län Karl Johan

Alm må dels befrias från betalningsansvar för arrendet för egendomen

för tiden 14 mars 1929-14 mars 1933, dels ock berättigas att av det belopp,

han erlagt i arrende för året 14 mars 1928—14 mars 1929, av statsverket

återbekomma 1,400 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Joh:s Thygesen.

104(19• Slockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1981.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1931:95 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för förre kronoarrendatorn K. J. Alm från viss betalningsskyldighet m. m. a1 i texten
  2. JoU 1931:27 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ■proposition angående befrielse för förre kronoarrendatorn K. J. Alm från viss betalningsskyldighet m. m. s. 2 i texten