Sök i Ratio Lex

Angående bestridande från anslaget till allmänna indragningsstaten av en arbetaren K. J. Johansson tillerkänd livränta

1931-02-13 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1931:92, Angående bestridande från anslaget till allmänna indragningsstaten av en arbetaren K. J. Johansson tillerkänd livränta

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 92.

1

Nr 92.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående bestridande

från anslaget till allmänna indragningsstaten

av en arbetaren K. J. Johansson tillerkänd

livränta; given Stockholms slott den 13 februari

1931.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Carl Ekman.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet

å Stockholms slott den 13 februari 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gaede, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för försvarsdepartementet, statsministern Ekman anför:

Arbetaren Karl Johan Johansson i Gålstad, Malmslätt, och hans minderåriga

dotter Gunhild Maria påkördes den 13 februari 1926 på vägen mellan

Malmslätt och Linköping av en fälttelegrafkårens flygkompani å Malmslätt

tillhörig personautomobil, förd av värnpliktige H. Maresch. Johansson och

hans dotter ådrogo sig därvid åtskilliga skador.

Sedan Johansson för egon del och såsom förmyndare för sin dotter anhängiggjort

talan mot kronan samt därvid yrkat, att det måtte åläggas kronan såsom

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 78 haft. (Nr 92.) 348 31

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majus proposition nr 92.

ägare av automobilen att till Johansson oell hans dotter utgiva ersättning för

de lidna skadorna, förpliktades kronan genom Göta hovrätts dom den 30 mars

1928 att till Johansson för honom och hans dotter tillfogad sveda och värk,

för lasarettsvard, läkarvard, läkarintyg m. m. ävensom för förlorad arbetsförtjänst

för tiden från och med den 13 februari 1926 till och med den 12 juni

1927 utgiva ersättning med sammanlagt 3,351 kronor 60, öre jämte ränta enligt

angivna grunder.

Da parterna i målet förklarade sig icke ämna fullfölja talan mot hovrättens

dom, utbetalade arméförvaltningens intendentsdepartement den 17 april 1928

det utdömda beloppet, 3,351 kronor 60 öre, jämte ränta, 216 kronor 64 öre,

eller tillhopa 3,568 kronor 24 öre. Härefter väcktes av intendentsdepartementet

å kronans vägnar talan mot Maresch med yrkande örn åläggande för honom

att till kronan utgiva nyssnämnda belopp, 3,568 kronor 24 öre, jämte ränta.

Enär det icke visats, att vållande till olyckan läge Maresch till last, samt, ehuru

av omständigheterna ej framginge, att Maresch vore fri från vållande, rätt

jämlikt 3 § i lagen den 30 juni 1916 angående ansvarighet för skada i följd

av automobiltrafik i allt fall icke kunde anses tillkomma kronan i förhållande

till Maresch, vilken under tjänstgöring såsom värnpliktig kommenderats att

föra bilen, förklarade Kungl. Maj: t genom dom den 27 juni 1930 kronans mot

Maresch förda talan icke kunna bifallas.

Efter det Göta hovrätts omförmälda dom av den 30 mars 1928 vunnit laga

kraft, yrkade Johansson efter stämning å kronan, att, som han, vilken vore

kroppsarbetare till yrket, till följd av den honom åsamkade skadan blivit urståndsatt

att för framtiden förrätta arbete inom sitt yrke, kronan måtte åläggas

att under Johanssons livstid till honom utgiva skadestånd med angivet årligt

belopp, varjämte Johansson fordrade ersättning för anskaffande av läkarintyg

med 35 kronor. Enligt Göta hovrätts dom den 28 juni 1929, vilken vunnit laga

kraft, förpliktades kronan att till Johansson utgiva, för tiden från och med

den 13 juni 1927 till den 1 juli samma år 30 kronor samt månatligen från och

med sistnämnda dag, till dess Johansson fyllt sextio år, 50 kronor och därefter

intill hans död 30 kronor, att erläggas i förskott för kalendermånad och

till redan förfallen del genast. Härjämte förpliktades kronan att gottgöra Johansson

kostnaderna för läkarintyg med 35 kronor.

Johansson är född den 13 december 1884.

I skrivelse den 31 oktober 1930 hava arméförvaltningens intendents- och

civila departement anfört följande.

På grund av Göta hovrätts dom den 28 juni 1929 hade intendentsdepartementet

låtit till Johansson utbetala dels sistberörda belopp å 35 kronor, dels

ock Johansson tilldömt skadestånd för tiden från och med den 13 juni 1927

till och med den 30 juni 1930 med 1,830 kronor. De Johansson efter nämnda

tid tillkommande livräntebeloppen utbetalades tillsvidare av Livgrenadjärregementets

kassaförvaltning och avfördes å intendentsdepartementets försträckningskonto.

•

Någon talan mot Maresch rörande återbekommande av de på grund av sistnämnda

hovrättsdom utbetalda beloppen hade icke anhängiggjorts och syntes

icke heller med hänsyn till innehållet av Kungl. Maj:ts dom den 27 juni 1930

böra anhängiggöras.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majus proposition nr 92.

Samtliga de intill den 1 juli 1930 utbetalda beloppen, tillhopa 5,433 kronor

24 öre — därav 3,603 kronor 24 öre vore till siffran definitivt bestämda belopp

och 1,830 kronor utgjorde livräntebelopp — hade av intendentsdepartementet

förskjutits och balanserades fortfarande å departementets försträckningskonto.

Då denna utgiftspost emellertid icke längre syntes böra kvarstå å nämnda korn;0

och då något under intendentsdepartementets förvaltning ställt underhallsanslag

icke kunde tagas i anspråk för ersättande av det utgivna beloppet, kade

departementet ansett sig böra hos Ivungl. Majit göra framställning örn förskottets

täckande

Beträffande de anslagsmedel, från vilka de förskjutna medlen samt de efter

den 1 juli 1930 till betalning förfallna skadeståndsbeloppen borde utgå, tunne

sig intendents- och civila departementen, som i denna del gemensamt handlagt

detta ärende, böra dels hemställa, att Kungl. Majit måtte från lantförsvarets

anslag till extra utgifter anvisa ett belopp av 3,603 kronor 24 öre, motsvarande

de till utgivande ådömda, definitivt bestämda beloppen, dels och, under åberopande

av riksdagens skrivelse den 16 april 1926, nr 148, punkt 17, i ärende

av liknande beskaffenhet, hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

medgiva, att det Johansson jämlikt Gröta hovrätts dom den 28 juni 1929 tillerkända

skadestånd av 30 kronor för tiden från och med den 13 juni till den

1 juli 1927, av 50 kronor i månaden från och med sistnämnda dag, till dess

Johansson fyllt sextio år, och av 30 kronor i månaden för tiden därefter till

Johanssons död finge bestridas från anslaget till allmänna indragningsstaten,

med iakttagande av såväl att å nämnda skadeståndsbelopp icke finge åtnjutas

någon sådan tilläggsförmån, som enligt gällande bestämmelser tillkomme pensionstagare.

som ock att av de fran allmänna indragningsstaten utgående livräntemedel

finge innehållas så stort belopp, som erfordrades för beredande av

ersättning till intendentsdepartementet för de av nämnda departement förskjutna

livräntepostema.

Statskontoret, som den 22 november 1930 avgivit utlåtande i ärendet, har

anfört följande.

Lika med arméförvaltningens intendents- och civila departement torde

Kungl. Maj :t finna, att de genom Gröta hovrätts dom den 30 mars 1928 kronan

till utgivande ådömda beloppen, tillhopa 3,351 kronor 60 pre, med ränta, 216

kronor 64 öre, jämte den enligt samma hovrätts dom den 28 juni 1929 Johansson

tillerkända ersättningen för läkarbetyg, 35 kronor, eller tillsammans 3,603

kronor 24 öre borde gäldas från lantförsvarets anslag till extra utgifter.

Beträffande livräntebeloppen skulle, såsom departementens förslag innebure,

med tillämpning av det av Kungl. Majit och riksdagen beslutade förfaringssättet

för bestridande av den änkan Klara Sofia Nilsson tilldömda livräntan

(prop. nr 127/1926), anslaget till allmänna indragningsstaten anlitas

för betalande av Johanssons livränta och detta även för tiden före nästkommande

budgetår. I utlåtande till Kungl. Majit den 29 november 1929 angående

vissa skadeersättningar till furiren Gr. Hallonqvist hade emellertid statskontoret

uttalat sig för, att anslaget till extra utgifter borde anlitas även för de livräntebelopp,

som hänförde sig till tiden intill nästa budgetårs ingång, och att

således anslaget till allmänna indragningsstaten skulle komma till användning

först efter nämnda tidpunkt. Denna uppfattning hade biträtts av Kungl. Majit

och riksdagen (prop. nr 76/1930). Vid sadant förhållande ansage sig statskontoret

nu böra föreslå, att på enahanda sätt förfores beträffande den nu

ifrågavarande livräntan.

Jag delar statskontorets uppfattning beträffande sättet för bestridande av Departements

den Johansson tillerkända ersättningen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 92.

Av riksdagen torde därför böra inhämtas medgivande, att det i form av livränta

utgående skadeståndsbeloppet må för tiden från och med budgetåret

1931/1932 gäldas av anslaget till allmänna indragningsstaten. Såsom tidigare

i likartade fall ägt rum, bör föreskrift meddelas därom, att å ersättningsbeloppet

icke må åtnjutas någon sådan tilläggsförmån, som enligt gällande

bestämmelser tillkommer pensionstagare.

Till frågan örn anvisande å lantförsvarets anslag till extra utgifter av medel

för täckande av kostnaderna för de engångsersättningar, som tillerkänts Johansson,

samt den å tiden före ingången av budgetåret 1931/1932 belöpande ersättningen

till honom i form av livränta torde jag få återkomma, sedan riksdagens

beslut i ärendet föreligger.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att den arbetaren Karl Johan Johansson jämlikt Göta hovrätts dom den 28

juni 1929 tillerkända årliga livränta av 50 kronor i månaden till dess Johansson

fyllt sextio år och av 30 kronor i månaden för tiden därefter må från och med

budgetaret 1931/1932 bestridas fran anslaget till allmänna indragningsstaten.

med iakttagande av att å livräntebeloppet icke må åtnjutas någon sådan tillläggsförmån,

som enligt gällande bestämmelser tillkommer pensionstagare.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga vid detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. Broberg.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1931.

*

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.