Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1924 (nr 361) om samhällets barnavård

1931-02-20 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1931:98, Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1924 (nr 361) om samhällets barnavård

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

1

Nr 98.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6

juni 1924 (nr 361) om samhällets barnavård; given

Stockholms slott den 20 februari 1931.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden

vill Kungl. Maj:t bärmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogat

förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1924 om

samhällets barnavård.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sam Larsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 84 Käft. (Nr 98.)

349 31

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1924 (nr 361)

om samhällets barnavård.

Härigenom förordnas, att 41, 42, 59 och 73 §§ i lagen den 6 juni 1924 om

samhällets barnavård skola, 42, 59 och 73 §§ i nedan angivna delar, erhålla

följande ändrade lydelse:

41 §.

1 mom. Då barnhem upprättas av kommun eller landsting, skall för hemmet

uppgöras plan, vilken underställes länsstyrelsen i det län, där hemmet är beläget.

Länsstyrelsen prövar, huruvida hemmet med hänsyn till belägenhet, utrymme

och inredning är så beskaffat, att där intagna barn kunna erhålla tillfredsställande

vård och uppfostran.

På länsstyrelsen ankommer att bestämma, huruvida vid fattigvårdsanstalt

inrättad särskild avdelning för barn må kunna godkännas såsom barnhem.

2 mom. önskar annan än kommun eller landsting upprätta barnhem, skall

tillstånd därtill sökas hos länsstyrelsen i det län, där hemmet skall förläggas.

Vid ansökningen skall fogas plan över hemmet samt uppgifter rörande dess utrustning,

ledning och personal ävensom erforderliga upplysningar för bedömande

av dess verksamhet.

Länsstyrelsen prövar, i den ordning Konungen bestämmer, huruvida barnhemmet

med hänsyn till belägenhet, utrymme och utrustning är så beskaffat,

att där intagna barn kunna erhålla tillfredsställande vård och uppfostran, ävensom

huruvida med hänsyn till hemmets ledning och personal trygghet finnes

för dess ändamålsenliga skötsel.

örn lämnat tillstånd skall meddelas skriftligt bevis, vari utsättes innehavarens

namn, barnhemmets benämning och belägenhet samt det högsta antal

barn, som må därstädes samtidigt vårdas, med särskilt angivande av antalet

barn under ett års ålder.

Vill innehavare av tillstånd flytta barnhemmet till annan lägenhet eller vidtaga

utvidgning av eller större förändring beträffande detsamma, eller sker

ombyte av innehavare, skall nytt tillstånd sökas.

På länsstyrelsen ankommer att pröva, huruvida för barnhem, som avses i

detta moment, skall finnas reglemente, samt fastställa sådant.

42 §.

Länsstyrelsen äger---‘-i barnhemmet.

I fall, som avses i 41 § 2 morn., må länsstyrelsen, när omständigheterna därtill

föranleda, återkalla meddelat tillstånd.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majus proposition nr 98.

59 §.

1 mom. Finner barnavårdsnämnden---i hemmet.

2 mom. Leder åtgärd, som avses i 1 morn., ej till åsyftad verkan eller drives

barnbem, som i 41 § 2 mom. avses, utan tillstånd eller finner nämnden, att meddelat

tillstånd bör återkallas, har nämnden att anmäla saken hos länsstyrelsen.

Råda i---för samhällsvård.

I avseende---motsvarande tillämpning.

3 mom. Bestämmelserna i---beträffande barnhem.

4 mom. Vad i---är intaget.

73 §.

Försummar någon---etthundra kronor.

Har någon i trots av förbud, varom i 42, 56 eller 57 § sägs, mottagit fosterbarn,

straffes med böter från och med femtio till och med femhundra kronor

eller, då omständigheterna äro synnerligen försvårande, med fängelse i högst

sex månader. Lag samma vare, där någon i barnhem, som avses i 41 § 2 morn.,

mottagit barn utan att innehava tillstånd, som där sägs.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1931.

Har annan än kommun eller landsting före lagens ikraftträdande upprättat

barnhem, skall inom tre månader från nämnda tidpunkt till länsstyrelsen i det

län, där barnhemmet är beläget, ingivas anmälan örn hemmet.

Försummar någon att fullgöra anmälningsskyldighet, som nu sagts, vare

förfallen till böter från och med tio till och med femhundra kronor.

Böter, som ådömas enligt detta stadgande, tillfalla kronan. Saknas tillgång

till deras fulla gäldande, skola de förvandlas efter allmän strafflag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majas proposition nr 98.

Gällande

bestäm
melser.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kr onprinsen-Reg euten i statsrådet

å Stockholms slott den 20 februari 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, Städener, Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck,

Hansén, Rundqvist.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Larsson anför:

Inom socialdepartementet föreligger för närvarande till prövning fråga örn

ändring av lagen den 6 juni 1924 (nr 361) örn samhällets barnavård. Förslag

har nämligen väckts örn införande i nämnda lag av bestämmelser, enligt vilka

barnhem i vissa fall icke skulle få inrättas, utan att tillstånd därtill erhållits

av vederbörlig myndighet. Jag anhåller att nu för Kungl. Maj:t få anmäla berörda

spörsmål.

Enligt 52 och 53 §§ i lagen örn samhällets barnavård utövar barnavårdsnämnd

tillsyn å fosterbarns vård och uppfostran. Det åligger därvid nämnden,

bland annat, att då nämnden erhållit vetskap örn fosterbarns mottagande i

barnhem ofördröjligen låta verkställa undersökning angående hemmets beskaffenhet,

såframt nämnden icke redan äger noggrann kännedom därom. Även

eljest har nämnden att, i den mån så prövas påkallat, låta verkställa undersökning

av förhållandena i barnhem. I 51 § stadgas anmälningsskyldighet till

nämnden, när fosterbarn mottages i barnhem, ävensom när hemmet ändrar hemvist.

Enligt 59 § äger nämnden, örn den finner, att barnhem icke är med

hänsyn till belägenhet, utrymme och utrustning så beskaffat, att där intagna

fosterbarn kunna erhålla tillfredsställande vård och uppfostran eller att

hemmet icke står under sådan ledning eller har sådan personal, att trygghet

vinnes för dess ändamålsenliga skötsel, att genom föreställningar hos hemmets

föreståndare eller dess styrelse, där sådan finnes, söka åstadkomma rättelse

samt, örn dylik åtgärd ej leder till åsyftad verkan, anmäla saken hos länsstyrelsen,

som enligt 42 § äger förordna örn åtgärder till missförhållandenas

avhjälpande eller ock förbjuda, att harn vidare må vårdas i barnhemmet. Beträffande

barnhem, som upprättas av kommun eller landsting, gäller enligt

föreskrift i 41 §, att för hemmet skall uppgöras plan, vilken underställes länsstyrelsen

i det län, där hemmet är beläget. Länsstyrelsen prövar, huruvida

hemmet med hänsyn till belägenhet, utrymme och inredning är så beskaffat,

att där intagna barn kunna erhålla tillfredsställande vård och uppfostran.

Jämlikt instruktionen för statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter den

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

8 maj 1925 (nr 134) åligger det konsulent beträffande inom lians distrikt befintliga

barnavårdsanstalter att verka för och i den mån det är honom möjligt

övervaka, bland annat, att vid anstalterna finnes anställd tillräcklig och för

sina särskilda uppgifter lämplig personal, att de inventarier, som finnas, äro

tillräckliga och ändamålsenliga samt väl vårdas, att anstalterna äro försedda

med erforderliga anordningar mot eldfara, att anstalternas lokaler äro i fråga

örn storlek och form, inredning, belysningsförhallanden, uppvärmning och luftväxling

inrättade med hänsyn till sina särskilda ändamål och i överensstämmelse

med sundhetens fordringar samt att renhållning, luftväxling, uppvärmning

och belysning handhavas med omsorg och på ett med hänsyn till de i

anstalterna intagnas hälsa tillfredsställande sätt ävensom att i varje rum icke

inhysas flera personer, än som är förenligt med sundhetens och trevnadens

fordringar.

I sitt den 19 april 1921 avgivna betänkande med förslag till lag örn den

offentliga barnavården — vilket ligger till grund för gällande lag örn samhällets

barnavård — hade fattigvårdslagstiftningskommittén föreslagit koncessionssystem

för enskilda barnhem. Sedan i 68 § av förslaget uppställts vissa

allmänna fordringar på ett barnhem samt i 69 § meddelats föreskrifter beträffande

av landsting eller kommun upprättade dylika hem, stadgades nämligen

i 70 § att, därest förening, stiftelse eller enskild person önskade upprätta

barnhem, tillstånd därtill skulle sökas hos Konungens befallningshavande i det

län, varest hemmet skulle förläggas. Ansökning örn tillstånd skulle göras skriftligen

samt vara åtföljd av plan över hemmet och erforderliga upplysningar till

bedömande, huruvida detsamma fjdlde de krav, som enligt 68 § borde ställas

på sådan anstalt. Bifölles ansökningen, skulle därom meddelas skriftligt bevis,

vari skulle utsättas hemmets benämning och belägenhet samt det högsta antal

barn, som finge därstädes samtidigt vårdas, med särskilt angivande av antalet

barn’ under ett års ålder. På Konungens befallningshavande skulle ankomma

att pröva, huruvida för hemmet skulle finnas reglemente, samt fastställa sådant.

Meddelat tillstånd finge återkallas, när hemmet icke längre fyllde de

fordringar, som i 68 § uppställdes, eller örn tillståndshavaren icke ställde sig

till efterrättelse de föreskrifter, som i enlighet med den av kommittén föreslagna

lagen meddelades honom.

Som motivering till stadgandet anförde kommittén:

För barnhem, som upprättas av föreningar, stiftelser eller enskilda personer,

synas särskilda fordringar böra uppställas. Den verksamhet, som utövas vid

dessa, är närmast att likställa med en i större omfattning bedriven privat fosterbarnsvård.

Beträffande dylika barnhem lärer det därför vara angeläget att

få till stånd en ingående kontroll, och det har i avseende härå föreslagits, att

tillstånd skall sökas hos Konungens befallningshavande för upprättande = av

barnhem genom förening* stiftelse eller enskild person. Ansökan örn tillstånd

bör ske skriftligen och vara åtföljd av plan över det tillämnade barnhemmet

samt de upplysningar, som äro erforderliga för att kunna bedöma, om hemmet

uppfyller de i 68 § uppställda allmänna fordringarna på en sådan anstalt. Vid

bifall till ansökningen skall meddelas skriftligt bevis därom med utsättande av

barnhemmets benämning och belägenhet samt det högsta antal barn, som samtidigt

får vårdas i hemmet; i sistnämnda hänseende synes särskilt böra angivas

antal barn under ett år, som få vårdas därstädes.

Tidigare

behandling

av frågan.

Fattigvårds
lagstiftnings
kommittén
1921.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

Kommittén tiar ej ansett det böra påfordras, att reglemente för anstalten

under alla förhållanden skall finnas och göras till föremål för fastställelse.

Anses reglemente erforderligt, varom det bör tillkomma Konungens befallningshavande

att döma, bör det tillhöra denna myndighet att meddela fastställelse

därå.

Örn ett barnhem icke längre på ett tillfredsställande sätt fyller sin uppgift,

bör det för dess verksamhet meddelade tillståndet kunna återkallas, vilket skall

ske genom samma myndighet, som givit tillståndet. Skäl för återkallelse bör

x främsta rummet vara, att de i 68 § för barnhem uppställda allmänna förutsättningarna

ej längre föreligga. Men därutöver måste ett återkallande kunna

äga rum, da tillstandshavaren icke ställer sig till efterrättelse de föreskrifter,

som i enlighet med lagen meddelas av vederbörande myndighet.

De i 69 och 70 §§ föreslagna bestämmelserna äro avsedda att gälla endast

med avseende å barnhem, som hädanefter upprättas, och stadgandena hava avfattats

i enlighet härmed. Vad beträffar de barnhem, som vid lagens ikraftträdande

redan äro i verksamhet, synes kravet på godkännande av plan eller på

särskilt tillstånd ej böra uppställas, då desamma hittills fått utöva sin verksamhet

utan att vara underkastade någon skyldighet i detta hänseende och det

dessutom med hänsyn till behovet av anstaltsplatser ej synes lämpligt vidtaga

sådana förfoganden, som kunna leda till inskränkning av antalet barnhem. Däremot

böra dessa äldre barnhem icke vara befriade från skyldighet att vidtaga

erforderliga anordningar för att fylla de. krav, som enligt 68 § uppställas för

barnhem i allmänhet, samt att bedriva sin verksamhet på ett sådant sätt, att

trygghet föreligger, att barnen där må få en tillfredsställande vård.

MaJ:t .den överarketning, sorn inom socialdepartementet ägde rum av komiss.

^ mittens betänkande, uteslötos emellertid bestämmelserna örn koncession för anordnande

av enskilda barnhem. Som skäl härför anförde föredragande departementschefen

i proposition (nr 150) till 1924 års riksdag följande.

Vad härefter angår det av kommittén föreslagna koncessionstvånget beträffande

barnhem finner jag vad i vissa yttranden1 anförts gentemot dylikt

tvång vara förtjänt av det största beaktande. Det föreligger onekligen

fara för att tvånget att begära tillstånd att upprätta barnhem skall förkväva

donationslusten hos personer, som eljest skulle varit sinnade att

ansia medel för dylikt samhällsgagnande syfte. En viss risk finnes även,

att- den efterföljande tillsynen — som enligt mitt förmenande är av ofantligt

mycket större vikt än ett godkännande på förhand — skall bliva

mindre effektiv, örn ett »förhandsgillande» givits. Då härtill kommer, att en

skärpt anmälningsplikt för barnhemsföreståndaren samt omedelbar undersökningsskyldighet

för den i enlighet med föreliggande förslag organiserade, under

inspektion stående barnavårdsmyndigheten böra vara ägnade att även för barnhemmens

del skapa garantier för en effektiv kontroll, hava i förslaget ej upptagits

bestämmelser örn koncessionstvång beträffande barnhem. Vetskapen örn

att barnhem sta under fortlöpande tillsyn av nämnden och kunna, örn yppade

missförhållanden ej rättas, av länsstyrelsen förständigas att upphöra med sin

verksamhet, torde i allmänhet föranleda den, som ämnar upprätta barnhem, att

på förhand skaffa sig sakkunniga råd (t. ex. hos barnavårdsnämnden, vederbörande

barnavårdskonsulent) beträffande hemmets anordning. Sålunda kommer

antagligen att, i fråga örn barnhem, upprättat av förening, stiftelse eller

enskild, på frivillighetens väg uppnås ett slags »förhandsgranskning», något

som beträffande barnhem, upprättade av kommun eller landsting, stadgas i

. 41 § av föreliggande förslag.

Dessa yttranden återfinnas i det vid propositionen fogade sammandraget av yttranden

över kommittéförslaget till lag örn den offentliga barnavården såsom nummer 89 samt

32 7—"329.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majus proposition nr 98.

Mot detta uttalande förekom ej någon erinran varken vid andra lagutskottets

behandling av frågan (utlåtande nr 27) eller fran riksdagens sida (skrivelse

nr 245). Den sedermera utfärdade lagen örn samhällets barnavård kom sålunda

icke att innehålla några bestämmelser örn koncession för upprättande av

barnhem. I stället upptogos i lagen de förut omnämnda bestämmelserna örn

skärpt anmälningsplikt för barnhemsföreståndaren i 51 § och örn omedelbar

undersökningsskyldighet för barnavårdsnämnden i 53 §.

På grund av framställning i 1929 års statsverksproposition, femte huvudtiteln,

punkt 1, anvisade riksdagen (skrivelse nr 291) för budgetåret 1929/1930

ett extra anslag å 3,000 kronor att ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för att

användas till beredande av ersättning för inspektions- och upplysningsarbete i

avseende å verksamheten vid spädbarns- och förlossningshem.

Vid anmälan av denna fråga till statsverkspropositionen yttrade föredragande

departementschefen därom bland annat, att en pa initiativ av statens

inspektör för fattigvård och barnavård igångsatt allmän undersökning rörande

förhållandena vid privata förlossnings- och spädbarnshem redan genom sina

dittills föreliggande resultat syntes hava ådagalagt, att betänkliga missförhållanden

i många fall vöre rådande vid dylika hem ej blott i avseende a beskaffenheten

av den vård, som i hemmen lämnades mödrar och barn, utan även pa

grund av där mångenstädes förekommande hänsynslösa utnyttjande i vinningssyfte

av det nödläge, varuti mödrarna, ofta fattiga eller ensamstående, befunne

sig. Det skulle kunna sättas i fråga, örn icke det i åtskilliga andra länder tilllämpade

systemet med koncession för bedrivande av verksamhet av angivet slag

skulle vara det medel, som omedelbart borde tillgripas för att verkställa en utrensning

av befintliga hem av mindervärdig beskaffenhet och hindra uppkomsten

av nya sådana. Sedan den pågående undersökningen slutförts och alla

därunder framkomna uppslag övervägts, syntes också införandet av en dylik

anordning böra komma under allvarlig omprövning. Tills vidare borde den

åtgärden närmast vidtagas, att hemmen underkastades en effektivare och mera

sakkunnig, fortlöpande kontroll än hittills ägt rum och att pa detta sätt erfarenhet

samlades rörande vad som på den vägen kunde vinnas.

I nyssnämnda skrivelse anförde riksdagen, bland annat, att de bristfälligheter

beträffande tillsynen av enskilda spädbarns- och förlossningshem, som

genom den omförmälda undersökningen bragts i dagen, syntes mana till att

omedelbara åtgärder för undanröjande av dessa missförhållanden vidtoges.

Riksdagen holle sålunda före, att undersökningen i fråga skyndsamt borde slutföras

och att erforderliga föreskrifter borde åvägabringas i syfte att uppnå en

fortlöpande betryggande kontroll å ifrågavarande område.

Den påbörjade undersökningen av förhållandena vid ifrågavarande hem

fortsattes under budgetåret 1929/1930 och omfattade, i enlighet med av chefen

för medicinalstyrelsen samt statens inspektör för fattigvård och barnavård

framställt förslag, såväl den medicinska som den sociala sidan av frågan. Den

medicinska delen av undersökningen utfördes av vederbörande tjänsteläkare,

under det att för den sociala delen av utredningen anlitades särskilt tillkallade

sociala experter.

Anslag

för inspektions-

och

upplysningsarbete

med

avseende å

spädbarnsoch

förlossningshem.

Kungl. Majit

och riksdagen

1929.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Haj:t

och riksdagen

1930.

Kungl. Maj:t

1931.

Förslaget

till ändring

i lagen om

samhällets

barnavård.

Kungl. Majlis proposition nr 98.

Undersökningen i fråga kann emellertid icke avslutas å sådan tid, att förslag

till fortlöpande kontroll kunde föreläggas 1930 års riksdag, och äskades därför

även i 1930 års statsverksproposition ett anslag å 3,000 kronor till förevarande

ändamål (femte huvudtiteln, punkt 2).

Riksdagen anvisade det begärda beloppet men yttrade därvid (skrivelse

nr 5 A punkt 2), att riksdagen funne sig böra uttrycka sin bestämda förväntan,

att den pågående undersökningen av spädbarns- och förlossningshemmen måtte

slutföras under budgetåret 1930/1931, i syfte att frågan örn den fortlöpande

kontrollens anordnande kunde bliva föremal för prövning av 1931 års riksdag.

I anledning av detta riksdagens uttalande förordnade Kungl. Majit i det

brev av den 9 maj 1930, varigenom det beviljade anslaget ställdes till förfogande

för det därmed avsedda ändamålet, att ifrågavarande inspektions- och

upplysningsarbete skulle så bedrivas, att den pågående undersökningen kunde

avslutas å sådan tid, att frågan örn den fortlöpande kontrollens anordnande

kunde bliva föremål för prövning av 1931 års riksdag.

I enlighet med under hand lämnade uppdrag hava därefter medicinalstyrelsen

samt statens inspektör för fattigvård och barnavård med skrivelse den

27 november 1930 avlämnat redogörelse för resultatet av ifrågavarande inspektions-

och upplysningsarbete samt framställning rörande definitiva åtgärder

för främjande av det avsedda ändamålet.

Nämnda framställning innebar, dels att en fortlöpande statlig kontroll över

spädbarns- och förlossningshemmen skulle anordnas i huvudsaklig överensstämmelse

med den dittills bedrivna verksamheten, dels ock att i lagen örn samhällets

barnavård skulle införas bestämmelser örn att barnhem i vissa fall ej

finge inrättas utan att tillstånd därtill erhållits.

För möjliggörande av en fortlöpande statlig kontroll över spädbarns- och

förlossningshemmen har i årets statsverksproposition begärts ett extra anslag

av 3,000 kronor. Rörande nämnda anslag och vad därmed äger samband ber

jag att få hänvisa till vad jag anfört till statsverkspropositionen i denna del

(femte huvudtiteln, punkt 45, sid. 231—232).

över medicinalstyrelsens samt fattigvårds- och barnavårdsinspektörens

skrivelse, i vad den avser förslag till ändring i lagen örn samhällets barnavård,

hava yttranden infordrats fran samtliga länsstyrelser ävensom från Överståthållarämbetet.

Länsstyrelserna i Värmlands, Kopparbergs, Göteborgs och

Bohus, Hallands, Kalmar, Gävleborgs, Jämtlands och Västerbottens län hava

bifogat yttranden från statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter inom

respektive distrikt. Därjämte hava länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus,

Älvsborgs och Gävleborgs län överlämnat yttranden från förste provinsialläkarna

inom länet samt Överståthållarämbetet ävensom länsstyrelserna i Värmlands

och Blekinge län från respektive Stockholms, Karlstads och Karlskrona

barnavårdsnämnder.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majlis proposition nr 98.

I förenämnda skrivelse lämnas till en början en redogörelse för det inspektionsarbete,

som verkställts beträffande ifrågavarande hem.

Av redogörelsen framgår, att vid den sociala delen av undersökningen 117

hem varit föremål för inspektion, varav bland annat 62 spädbarnshem med omkring

sammanlagt 850 platser och 40 förlossningshem med sammanlagt omkring

150 platser samt 7 kombinerade förlossnings- och barnhem med tillsammans

ett sjuttiotal platser. Angående resultatet av nämnda undersökning hava

i redogörelsen sammanfattningsvis lämnats följande uppgifter.

1. Antal hem, som befunnits tillfredsställande ...................... 20

2. Antal hem, som givit anledning till vissa anmärkningar, beträffande

vilka rättelse sedermera iakttagits så att hemmen numera

kunna anses tillfredsställande ........................ 8

3. Antal hem, som givit anledning till vissa anmärkningar, vilka dock

med god vilja skulle kunna rättas .................. 43

4. Antal hem, som ur social synpunkt utövat så skadlig verksamhet att

de bort upphöra .................................. 46

Därav a) Hem, som stängts eller vars intagning begränsats genom

länsstyrelses eller annan myndighets beslut .......... 19

b) Hem, som frivilligt upphört ........................ 19

c) Hem, angående vilka utredning för beslut örn deras eventuella

stängande pågår .............................. 8

Beträffande de hem, som omförmälas under 4 a) och b), hava såsom bilagor

till redogörelsen fogats utdrag av de rapporter, som avgivits vid den inspektion,

för vilken hemmen varit föremål. Av dessa rapporter framgår, att sådana

missförhållanden, soln angåvos av föredragande departementschefen i

hans förut omförmälda yttrande till 1929 års statsverksproposition, alltjämt äro

rådande beträffande ifrågavarande hem. Såsom belysande för missförhållandenas

fördelning på hem av olika slag kan förtjäna omnämnas, att av de under

4 a) upptagna hemmen voro enligt rapporterna 11 barnhem, 4 kombinerade förlossnings-

och barnhem samt 4 förlossningshem och av hemmen under 4 b)

13 barnhem och 6 förlossningshem.

Resultaten av den medicinskt-hygieniska delen av undersökningen hava

sammanställts i en särskild tablå, vilken ävenledes bilagts förevarande skrivelse.

Det framgår av tablån, att undersökningen omfattat 83 spädbarnshem med

sammanlagt 1,283 barn, 8 kombinerade spädbarns- och förlossningshem med

50 vårdplatser samt 98 barn ävensom 84 förlossningshem med 415 platser. I undersökningen

hava ingått såväl enskilda som kommunala hem av ifrågavarande

slag. Av de besiktigade spädbarnsliemmen hava 49 befunnits tillfredsställande,

27 ej fullt tillfredsställande och 5 otillfredsställande. Vid 2 hem hava svåra

missförhållanden konstaterats. Beträffande de kombinerade förlossnings- och

spädbarnshemmen hava 3 varit tillfredsställande och 4 ej fullt tillfredsställande.

Vid ett hem hava svåra missförhållanden konstaterats. Av de besiktigade förlossningshemmen

hava 63 befunnits tillfredsställande, 13 ej fullt tillfredsställande

och 8 otillfredsställande. Tablån giver icke vid handen missförhållandenas

fördelning på kommunala och enskilda hem.

Medicinalstyrelsen

och

statens

inspektör för

fattigvård

och barnavård.

Resultatet

ar inspektionsarbetet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Koncession

för inrättande

av barnhem.

Kungl. Majus proposition nr 98.

I skrivelsen har vidare framhållits, att det för en fortlöpande statlig kontroll

över ifrågavarande verksamhet i första hand erfordrades vetskap örn var

de olika hemmen vore belägna men att det för närvarande förelåge stora svårigheter

att erhålla kännedom därom beträffande barnhem. En anmälan till

den lokala barnavårdsnämnden jämlikt 51 § i lagen örn samhällets barnavård

att fosterbarn mottagits vore nämligen i regel den enda kännedom, som vunnes

angående tillkomsten av ett dylikt hem. En samlad uppgift örn hemmen hos

central myndighet funnes ej. Barnhem växte plötsligt upp här och var, lades

lika plötsligt ned eller förflyttades utan att någon anmälan till dylik myndighet

behövde göras. Vetskapen örn de olika hemmens existens vore därför också

mycket bristfällig. Någon visshet för att vid den inspektions- och upplysningsverksamhet,

som bedrivits, alla eller flertalet påträffats förelåge ej. Till närmare

utredning örn nämnda förhållanden har i skrivelsen åberopats en promemoria

av kyrkoherden Hagh. Isberg, vilken i egenskap av social expert deltagit

i inspektionsarbetet, angående förhållandena i Stockholms län. Av promemorian

framgår, att med hänsyn till hemmens ambulatoriska karaktär stora

svårigheter förelegat att få reda på de hem, som uppgivits skola finnas, samt

att följa deras verksamhet.

Beträffande därefter frågan örn koncession för inrättande av barnhem heter

det i skrivelsen på följande sätt.

De missförhållanden, som blottats genom de verkställda undersökningarna,

hava tydligt ådagalagt, att i många fall barnhemmen och förlossningshemmen

redan från början saknat viktiga förutsättningar för en gagnande verksamhet.

Behovet av utbildad personal har icke beaktats, plan för hemmet har icke uppgjorts

och de ekonomiska förutsättningarna hava icke ägnats tillbörlig uppmärksamhet.

Detta har föranlett oss att till övervägande även upptaga frågan

örn meddelande av koncession för inrättande av barnhem. Barnet är ett alltför

dyrbart och ömtåligt material för att anförtros åt dem, som i bästa fall välmenande

men utan särskilda kunskaper och erfarenheter öppna barnhem i ändamål

att därav erhålla sitt levebröd. Som regel blir detta levebröd synnerligen

knappt, örn barnhemmet uteslutande är hänvisat till fosterhemslegorna för sin

existens. Ej sällan utebliva dessa av olika anledningar för än det ena än det

andra barnet och strax kommer hemmets ekonomiska ställning, som kanske

redan från början varit svag, i ännu sämre läge. Hemmet börjar föra en tynande

tillvaro. Täta ombyten på biträden, mer eller mindre okunniga i barnavård,

förekomma. En inskränkning i biträdenas antal är även en vanlig företeelse

vid dessa hem. Hemmens upprepade förflyttningar från en plats till en annan

giva också i allmänhet vid handen, att det ekonomiska läget börjar bliva förtvivlat.

Att barnen på dessa hem under den tid, som åtgår för att ställningen

till slut skall bliva så ohållbar att verksamheten måste nedläggas, ej kunna få

den erforderliga vården, är uppenbart.

För att förhindra tillkomsten av enskilda barnhem, vars anordnare sakna

personliga förutsättningar såväl i fråga örn utbildning för ändamålet som ekonomiskt,

lärer ej annat återstå än införandet av koncessionsbestämmelser, vid

vilkas beviljande tillfälle till prövning lämnas i såväl det ena som det andra

avseendet.

Sedan i skrivelsen redogjorts för fattigvårdslagstiftningskommitténs här

förut återgivna motivering för införande av koncessionstvång och för de skäl,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majlis proposition nr 98.

som av föredragande departementschefen anförts för uteslutande av nämnda bestämmelser

ur propositionen, anföres i skrivelsen följande.

De betänkligheter, som i propositionen anfördes mot ett koncessionstyång,

vore huvudsakligen, att detta skulle förkväva det fria initiativ, som hittills

bevisat sig vara av stor betydelse för denna gren av barnavården. Den under

inspektion stående barnavårdsmyndigheten borde även vara ägnad att skapa

garantier för en effektiv kontroll av barnhemmen, varav följde att koncession

ej vore erforderlig.

Nyssnämnda betänkligheter äro enligt vårt förmenande icke längre bärande.

Yi kunna icke tänka oss, att en donator eller stiftelse, som har för avsikt att

anordna barnhem, skulle avhålla sig därifrån därför att tillstånd härtill först

skall sökas. Skulle intresset för den ifrågasatta barnavårdsanstalten icke vara

starkare än att det läte sig avskräckas på grund av dylika bestämmelser, vilka

huvudsakligen kunde förväntas bliva av formell betydelse för donatorer och

stiftelser, lärer den vård på barnhem, som skulle utövas utan koncessionstvång,

komma att sakna mycket av den kärlek, varförutan all sådan verksamhet har

ringa värde. Barnavårdskonsulenternas inspektioner av barnavårdsnämnderna

skapa ej heller de garantier för en effektiv kontroll, som man väntat. På grund

av konsulentdistriktens stora omfattning samt konsulenternas mångahanda

göromål även med fattigvården har det ej varit möjligt för konsulenterna att

besöka varje kommun oftare än ungefär en gång vart tredje år. Då härtill

kommer täta ombyten av ordförande och ledamöter i barnavårdsnämnderna, är

det ej möjligt att enbart genom barnavårdskonsulenterna åstadkomma effektiv

kontroll på barnhemsverksamheten. Förhoppningarna, att den, som ämnar

upprätta barnhem, skulle på förhand skaffa sig sakkunniga råd hos till exempel

barnavårdsnämnden eller vederbörande barnavårdskonsulent, lära även i flertalet

fall icke hava uppfyllts. De anordnare av barnhem, som man helst vill

förhindra från verksamheten, undvika noggrant all hänvändelse till myndigheter

på förhand.

Då vi alltså finna tiden nu mogen för införandet av ett koncessionssystem

i fråga örn barnhem, anse vi, att bestämmelserna därom böra äga avseende

endast å enskilda barnhem.

I fråga örn kommunala barnhem hava vi icke funnit det vara av behovet

påkallat att göra någon avvikelse från gällande rätts bestämmelser.

Beträffande enskilda barnhem åter, så bör tillstånd till deras upprättande

sökas hos länsstyrelsen i det län, där barnhemmet skall förläggas. Som enskilt

barnhem torde böra betraktas sådant, som anordnas av stiftelse, förening, annan

sammanslutning eller enskild person eller med andra ord av annan än landsting

eller kommun, över ansökan örn tillstånd torde länsstyrelsen komma att

inhämta yttranden från i olika avseenden sakkunniga myndigheter, barnavårdsnämnden,

barnavårdskonsulenten, förste provinsialläkaren och medicinalstyrelsen.

Innan tillstånd meddelas, lärer länsstyrelsen böra pröva ej mindre huruvida

planen för hemmet uppfyller samma fordringar, som ställas på ett kommunalt

barnhem, än även huruvida sökandens kvalifikationer och resurser,

den tilltänkta verksamhetens planläggning och övriga inverkande förhållanden

äro av den beskaffenheten, att trygghet kan förväntas föreligga för hemmets

ändamålsenliga skötsel. Vidare synes böra stadgas, att tillstånd kan av länsstyrelsen

återkallas, när omständigheterna därtill föranleda.

Liksom det för skyddshem skall finnas ett reglemente, synes det önskvärt,

att ett dylikt finnes för barnhem, särskilt när det är fråga örn större sådana.

Någon lagstadgad skyldighet för barnhem att hava reglemente synes dock icke

vara påkallad. I stället synes det böra överlämnas åt länsstyrelsen att pröva,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

Remiss
yttranden.

huruvida reglemente skall finnas, samt att fastställa sådant. Dylikt reglemente

bör kunna finnas vid såväl enskilda som kommunala barnhem.

Det torde böra tillkomma Kungl. Majit att i administrativ ordning utfärda

närmare bestämmelser angående tillämpningen av de nu antydda lagbestämmelserna,

som lära böra infogas i lagen örn samhällets barnavård.

Då prövning av ansökningar örn tillstånd att upprätta enskilda barnhem bör

försiggå efter enhetliga regler i skilda län, böra normalbestämmelser utarbetas

av statens inspektör för fattigvård och barnavård samt medicinalstyrelsen

gemensamt rörande ålder och villkor för barns intagning m. m. Likaså torde

normalreglementen för barnhem böra utarbetas av nämnda myndigheter. Några

lagstadganden härom synas dock icke erforderliga.

Skrivelsen utmynnade, så vitt nu är i fråga, i en hemställan, att i 41 § av

lagen örn samhällets barnavård måtte införas bestämmelser av det innehåll

att, örn stiftelse, förening, annan sammanslutning eller enskild person önskade

upprätta barnhem, tillstånd därtill skulle sökas hos länsstyrelsen i det län,

där hemmet skulle förläggas. Konungen skulle äga meddela bestämmelser

angående prövning av dylik ansökning ävensom angående sättet för meddelande

av tillstånd. Meddelat tillstånd finge, när omständigheterna därtill föranledde,

av länsstyrelsen återkallas. På länsstyrelsen skulle ankomma att pröva, huruvida

för barnhem skulle finnas reglemente, samt fastställa sådant.

Därjämte föreslogos övergångsbestämmelser, enligt vilka den, som före

lagens ikraftträdande upprättat barnhem, som nu nämnts, skulle inom tre

månader från nämnda tidpunkt till länsstyrelsen i det län, där barnhemmet

vore beläget, ingiva anmälan örn barnhemmet. Tillräcklig anledning hade alltså

icke ansetts föreligga att beträffande redan befintliga hem införa koncessionstvång.

Av de myndigheter och andra, som yttrat sig i ärendet, hava samtliga, utom

länsstyrelsen i Blekinge län, tillstyrkt förslaget eller lämnat detsamma utan

erinran. Såsom skäl för tillstyrkan har anförts bland annat, att då de rådande

missförhållandena ådagalagt behovet av förbättrad kontroll över barnhemmen

samt erfarenheten visat, att en efterföljande tillsyn ej vore tillräcklig, det vore

nödvändigt, att prövning skedde även före barnhems inrättande. Dylik prövning

kunde lämpligen åstadkommas genom införande av koncessionstvång.

Länsstyrelsen i Blekinge län har framhållit, att en fullt tillfredsställande uppsikt

över befintliga barnhem kunde anordnas inom ramen av redan nu gällande

bestämmelser samt att ett införande av koncessionssystem skulle kunna fördyra

barnavården. Med anledning härav har länsstyrelsen avstyrkt förslaget.

Av de myndigheter, som uttalat sig i tillstyrkande riktning, har länsstyrelsen

i Kalmar län ansett, att de föreslagna koncessionsbestämmelserna icke

borde avse barnhem, som inrättades och förvaltades av dispensärerna och föreningen

Röda korset, enär dessa hem med hänsyn till sin karaktär av sjukvårdsanstalter

intoge en särställning och redan för närvarande vore underkastade

tillförlitlig kontroll. Länsstyrelsen i Västerbottens län har hemställt, att i lagen

måtte givas en närmare bestämning av begreppet barnhem till skillnad från

fosterhem, exempelvis genom ett tillägg till 39 § i lagen, att såsom barnhem

endast skulle anses hem inrättat för ett visst minsta antal barn. Liknande syn
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

punkter hava uttalats av länsstyrelsen i Malmöhus län samt av Stockholms stads

barnavårdsnämnd, i vars yttrande Överståthållarämbetet instämt. Länsstyrelsen

i Västernorrlands län har ansett det vara erforderligt, att i lagen stadgades

dels bötesstraff för den, som utan vederbörligt tillstånd till upprättande av

barnhem mottoge barn för vård i sådant hem, dels ock påföljd för underlåtenhet

att inom den i förslagets övergångsbestämmelser stadgade tiden anmäla

barnhem, som inrättats före den nya lagens ikraftträdande. Dylik underlåtenhet

borde enligt länsstyrelsens mening lämpligen medföra förlust av rätten att

utan särskilt tillstånd fortsätta drivandet av hemmet. Vidare har länsstyrelsen

i Skaraborgs län framhållit nödvändigheten av statlig tillsyn beträffande

enskilda sjukhem samt länsstyrelsen i Jämtlands län och Stockholms stads

barnavårdsnämnd, i vars yttrande Överståthållarämbetet även härutinnan instämt,

vitsordat behovet av koncessionsbestämmelser jämväl för enskilda förlossningshem.

Av statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter i sjunde och nionde

distrikten har framhållits, att för barnhem alltid borde finnas ett reglemente.

Därjämte har konsulenten i sistnämnda distrikt ansett, att vid meddelande av

tillstånd att upprätta barnhem föreskrifter borde lämnas rörande den personal,

som skulle anställas.

Vidare hava i en del yttranden gjorts uttalanden, som hava avseende å de

normalbestämmelser beträffande barnhem, vilka enligt förslaget skulle utfärdas

i administrativ ordning. Jag torde sakna anledning att här närmare inga pa

dessa uttalanden, vilka torde komma att tagas under övervägande vid utfärdandet

av nämnda bestämmelser.

Slutligen må omnämnas, att länsstyrelsen i örebro län påpekat, att i den

nya verksamhet, som allmänna barnhuset enligt Kungl. Maj:ts reglemente den

21 november 1930 (nr 402) skulle understödja, inginge såsom ett led anställande

för varje län av ett fosterhemsombud, som skulle hava till uppgift, bland

annat, att genom resor i länet och besök hos barnavårdsnämnderna skaffa sig

kännedom om inom länet befintliga barnhem. Enligt länsstyrelsens förmenande

torde härigenom åtskilligt vara att vinna för en förbättrad kontroll a barnhemmen.

Resultatet av den verkställda undersökningen synes mig med all tydlighet Departementsgiva

vid handen, att gällande bestämmelser örn tillsyn å barnhem icke innebära

tillräckliga garantier för att den vård, som lämnas i dessa hem, är tillfredsställande.

Visserligen torde man kunna förvänta, att den fortlöpande statliga

kontroll, vartill anslag begärts i årets statsverksproposition, i förening med

nämnda tillsyn skall vara ägnad att undanröja befintliga missförhållanden

samt motverka uppkomsten av hem utav mindervärdig beskaffenhet. Fullt betryggande

torde emellertid en dylik kontroll ej kunna bliva. Det ligger i sakens

natur, att en viss tid alltid måste förflyta, innan kontrollorganen komma i tillfälle

att verkställa inspektion av de hem, som upprättas, och konstatera sådana

omständigheter, att ingripande på grund därav kan ske. Och hinder föreligger

icke att ett barnhem, som måst upphöra genom ingripande från kontroll
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

organens sida, flyttar till annan ort och där fortsätter sin verksamhet, tills nytt

ingripande hunnit ske. Med hänsyn till vad utredningen giver vid handen rörande

det vanliga i att barnhemmen ändra hemvist torde man ock kunna befara,

att en del hem, mot vilka ingripande skett, på nämnda sätt kunna komma i

tillfälle att fortsätta sin samhällsskadliga verksamhet trots kontrollorganens åtgärder.

En fordran på tillstånd för upprättande av barnhem skulle givetvis vara

ägnad att motverka dylika missförhållanden ävensom överhuvud hindra uppkomsten

av mindervärdiga hem.

Vad beträffar de skäl, som anförts mot ett koncessionssystem, anser jag visserligen

i likhet med vad som uttalades av föredragande departementschefen vid

framläggandet av förslaget till lagen örn samhällets barnavård, att det är av

vikt, att hinder icke ställas för personer eller sammanslutningar, som i ideellt

syfte vilja inrätta barnhem. Då emellertid i dylika fall en skyldighet att söka

tillstånd torde bliva av väsentligen formell betydelse, lärer av denna anledning

några avgörande betänkligheter icke böra möta mot ett införande av bestämmelser

örn koncession. Vid sådant förhållande torde anledning ej heller föreligga

att, såsom i ett remissyttrande förordats, från tillämpningen av det föreslagna

stadgandet undantaga barnhem, som inrättas av dispensärerna eller Röda korset.

T enlighet med vad som överhuvud lärer vara praxis vid tillämpning av barnavårdslagens

bestämmelser angående barnhem, synes det klart, att de nu föreslagna

nya bestämmelserna icke skola tillämpas å hem, som är att betrakta

endast såsom sommarhem eller feriekoloni.

Då införandet av koncessionstvång icke innebär, att några fordringar, utöver

dem nu gällande lag örn samhällets barnavård (§ 59) innehåller, komma att

ställas pa ett barnhem, torde de i ett remissyttrande uttalade farhågorna

för att de föreslagna bestämmelserna skulle kunna fördyra barnavården vara

ogrundade.

I likhet med medicinalstyrelsen och statens inspektör för fattigvård och

barnavård har jag emellertid ej funnit skäl föreslå, att bestämmelserna örn

sökande av tillstånd skola äga tillämpning å vid lagens ikraftträdande redan

existerande barnhem. Med hänsyn till bestående förhållanden är det nämligen

enligt min mening önskvärt att vid koncessionssystemets införande framgå med

en viss varsamhet. Däremot förordar jag för dessa äldre hem anmälningsskyldighet,

förbunden med straffansvar för underlåtenhet, och det kan med hänsyn

härtill samt vid bifall till vad under punkt 45 i femte huvudtiteln av årets

statsverksproposition äskats antagas, att även dylika hem skola komma under

mera effektiv kontroll än för närvarande.

Ett stadgande i den riktning, som i skrivelsen den 27 november 1930 föreslagits,

torde lämpligen kunna införas som ett nytt, andra, moment i 41 § av

lagen örn samhällets barnavård. Beträffande stadgandets närmare utformning

synes det mig av praktiska skäl mest lämpligt att, såsom fattigvårdslagstiftningskommittén

föreslagit, i lagen införas jämväl de närmare bestämmelser

angående länsstyrelses prövning av ansökan örn tillstånd ävensom angående

sättet för meddelande av tillstånd, som i skrivelsen föreslagits skola utfärdas

av Kungl. Majit i administrativ ordning. Stadgandet torde i denna del kunna

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majlis proposition nr 98.

avfattas i nära överensstämmelse med vad kommittén föreslagit. Det torde

vara lämpligt, att länsstyrelse åtminstone i sådana fall, där det gäller ärenden

av större vikt, inhämtar yttrande av medicinalstyrelsen. Föreskrift härutinnan

torde böra meddelas i administrativ ordning, och har en bestämmelse med hänvisning

därtill upptagits i 41 §. Örn innehavare av tillstånd vill flytta verksamheten

till annan lägenhet eller vidtaga utvidgning av eller större förändring

beträffande densamma — såsom ombyte av ledare — eller överlåta barnhemmet

på annan innehavare, torde nytt tillstånd böra sökas. För att undanröja

varje tvekan örn att så skall vara förhållandet, har ett tillägg härom upptagits

i förslaget. Meddelat tillstånd bör, såsom i skrivelsen framhållits, kunna återkallas,

när omständigheterna därtill föranleda. Ett stadgande i denna riktning

torde lämpligen kunna införas i 42 § av lagen.

I skrivelsen har vidare föreslagits, att länsstyrelse skulle äga befogenhet att

pröva, huruvida reglemente skall finnas jämväl för av kommun eller landsting

upprättat barnhem. Tillräckliga skäl för en dylik ändring i gällande lag

synas mig emellertid icke föreligga. I regel lärer väl ett dylikt reglemente

ändock upprättas, och torde fastställelse av detsamma då böra ankomma på

vederbörande kommunala myndighet. Att, såsom i ett par yttranden föreslagits,

föreskriva, att reglemente för av annan än landsting eller kommun

upprättat barnhem alltid skall finnas, synes ej heller vara lämpligt, utan

torde, såsom i skrivelsen föreslagits, det böra ankomma på länsstyrelse att

pröva, huruvida reglemente är behövligt.

Med anledning av de föreslagna koncessionsbestämmelserna skulle det kunna

ifrågasättas, huruvida de föreskrifter örn skärpt anmälningsplikt för barnhemsföreståndaren

(§ 51) och om omedelbar undersökningsskyldighet för barnavårdsnämnden

(§53), som år 1924 infördes i lagen i stället för fattigvårdslagstiftningskommitténs

koncessionsbestämmelser, allt fortfarande skola kvarstå.

Då emellertid nämnda stadganden, trots att bestämmelser örn koncession införas,

i allt fall torde vara av betydelse för kontrollen av den vård, som lämnas

i ett barnhem, har jag icke ansett desamma lämpligen kunna uteslutas. Därjämte

synes barnavårdsnämnd —; som enligt 59 § i vissa fall har att göra anmälan

hos länsstyrelse, när missförhållanden i barnhem föreligga — böra hava

sälmma anmälningsskyldighet, när barnhem drives utan tillstånd eller då

nämnden finner, att meddelat tillstånd bör återkallas. En bestämmelse härom

har upptagits i 59 § 2 mom.

Såsom länsstyrelsen i Västernorrlands län framhållit, torde det vara erforderligt,

att påföljd stadgas för överträdelse av de föreslagna bestämmelserna.

Med anledning härav har i 73 § andra stycket i lagen upptagits ett stadgande

örn straff för den, som i barnhem, varom förmäles i 41 § 2 morn., mottagit

barn utan att innehava tillstånd, som där sägs. Härav blir visserligen en följd,

att straff i vissa fall samtidigt kan följa både enligt 73 § första stycket och

enligt de nya bestämmelserna i andra stycket av samma paragraf. Då det emellertid

i sådant fall är fråga om olika förseelser, torde några betänkligheter

härutinnan icke möta. Vidare har, såsom redan antytts, i övergångsbestämmelserna

föreslagits straff för den, som underlåter att fullgöra anmälningsskyl
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

dighet, som där sägs. I olikhet mot vad som gäller örn straffbestämmelserna i

lagen örn samhällets barnavård (§ 76), bör sistnämnda förseelse kunna åtalas

av allmän åklagare även utan att angivelse skett, och torde de ådömda böterna

böra tillfalla kronan.

I ett par remissyttranden har uttalats det önskemålet, att i lagen måtte införas

en närmare bestämning av begreppet barnhem. Då den i 39 § upptagna

definitionen på barnhem torde vara tillräckligt tydlig, har jag ej ansett någon

åtgärd i detta avseende behövlig.

Till den i vissa yttranden berörda frågan örn utfärdandet av reglerande bestämmelser

jämväl i fråga örn enskilda sjukhem och förlossningshem torde jag

få återkomma vid behandlingen av ett utav medicinalstyrelsen upprättat förslag

till stadga angående enskilda sjukhem och förlossningsanstalter.

Departementschefen uppläser härefter det inom socialdepartementet utarbetade

förslaget till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni

1924 (nr 361) örn samhällets barnavård och hemställer, att förslaget måtte

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifall samt

förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Åke Karlholm.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1931.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.