Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om häradsaUmänningar

252 sidor, varav 241 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 241 av 252 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:10, Med förslag till lag om häradsaUmänningar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 10.

1

Nr 10.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om häradsaUmänningar;

given Stockholms slott den 18 december

1931.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag örn häradsallmänningar.

GUSTAF.

B. v. Stockenström.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 10 haft. (Nr 10.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

Förslag

till

lag om häradsaUmänningar.

Härigenom förordnas som följer:

Allmänna bestämmelser örn häradsaUmänningar.

1 $.

Med häradsallmänning förstås i denna lag av ålder bestående häradsallmänning.

2 $.

Häradsallmänning tillhör ägarna av de fastigheter inom häradet, vilka

äro satta i mantal eller med vilka, enligt vad vid jorddelning bestämts,

är förenad rätt till delaktighet i allmänningen.

Med häradet förstås här det område, som häradet omfattat enligt den

av ålder gällande häradsindelningen.

Ägarna av de i första stycket angivna fastigheter åtnjuta delaktighet i

allmänningen efter oförmedlade hemmantalet eller, i fråga örn fastigheter,

för vilka rätten till delaktighet bestämts vid jorddelning, efter den därvid

stadgade grund.

Är genom urminnes hävd, dom eller särskild av Konungen meddelad

föreskrift eller på annat lagligt sätt annorledes än ovan sägs bestämt om

rätt till delaktighet i häradsallmänning, vare det gällande.

3 $.

Är med fastighet, som innehaves med fideikommissrätt eller med ständig

eller ärftlig besittningsrätt eller såsom boställe, förenad rätt till delaktighet

i häradsallmänning, äge innehavaren tillgodonjuta sagda rätt samt i

frågor rörande allmänningen utöva rösträtt för fastigheten.

4 *.

Delägare må ej å annan överlåta sin rätt till delaktighet i häradsallmänning

annorledes än gemensamt med den fastighet, varmed rätten är förenad.

överlåtelse, som sker i strid häremot, vare ogin.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. May.ts proposition Nr 10.

Utan hinder av vad nu stadgats må delägare å annan överlåta den rätt

till utdelning från häradsallmänning, som enligt vad nedan sägs tillkommer

honom. Sådan överlåtelse gäller ej mot ny ägare eller innehavare

av fastigheten, dock att, där överlåtelsen skett genom avtal, enligt vilket

nyttjanderätt upplåtits till fastigheten, överlåtelsen skall, örn ej annat

avtalats, gälla, så länge nyttjanderätten äger bestånd, överlåtelse, som

här avses, medför ej befogenhet att utöva delägaren tillkommande rösträtt

i frågor rörande allmänningen.

5 §.

Häradsallmänning skall bibehållas oförminskad, där ej här nedan annorlunda

stadgas. Häradsallmänning må ej med inteckning belastas, ej heller

tagas i mät för annan fordran än sådan, för vilken åtnjutes förmånsrätt

enligt 17 kap. 6 § handelsbaden till betalning ur allmänningen.

6 $.

Häradsallmänning skall under uppsikt av skogsvårdsstyrelsen skötas efter

hushållningsplan på sätt i denna lag sägs.

7 $.

Delägarnas rätt till häradsallmänning skall, där ej för särskilt fall annorlunda

stadgas, tillgodogöras för delägarnas gemensamma räkning.

Har någon genom urminnes hävd, dom eller särskild av Konungen meddelad

föreskrift eller på annat lagligt sätt erhållit rätt att i visst avseende

nyttja häradsallmänning, vare det gällande.

8 §.

Häradsallmänning jämte vad därifrån härflyter skall, där ej i denna

lag annorlunda stadgas, förvaltas av en av delägarna utsedd allmänningsstyrelse.

Denna utövar delägarnas beslutanderätt i alla frågor, i vilka

beslutanderätten ej genom lag eller för allmänningen gällande reglemente

förbehållits delägarna.

Hos allmänningsstyrelsen skall såsom biträde vid förvaltningens handh

avande vara anställd en person med högre skoglig utbildning.

I fall, då beslutanderätten tillkommer delägarna, utövas denna å allmänningsstämma.

9 *.

För varje häradsallmänning skall i den ordning nedan sägs fastställas

reglemente med bestämmelser rörande allmänningens förvaltning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

Om avyttring och införlivning av mark.

10 §.

Till häradsallmänning hörande område må avyttras genom försäljning

eller annorledes, örn avsevärd förmån för delägarna därigenom vinnes eller

eljest synnerliga skäl därtill äro samt avyttringen ej länder skogsskötseln

å allmänningen till men. Rätt att besluta örn dylik avyttring tillkommer

delägarna, men varder avyttringen ej giltig, med mindre den godkännes

av Konungen.

11 $.

1 mom. Vilja delägarna inköpa mark för häradsallmännings utvidg
stånde

dem fritt att därom besluta. Beslutanderätt i sådant avseende

tillkommer även allmänningsstyrelsen, örn reglementet det medgiver.

2 mom. Mark, som av delägarna förvärvats, må av dem åter avyttras,

där ej marken i den ordning nedan sägs blivit med allmänningen införlivad

eller eljest laga binder möter mot avyttringen. Det ankommer på

delägarna att därom besluta, dock att beslutanderätt härutinnan må i reglementet

tillerkännas även allmänningsstyrelsen. Örn avyttring av mark,

vars införlivning med allmänningen vägrats, stadgas i 21 §.

12 $.

Har efter denna lags ikraftträdande mark förvärvats av delägarna i

häradsallmänning och har marken ej åter avyttrats sist inom tre år efter

det förvärvet skedde, åligger det allmänningsstyrelsen att inom samma

tid till länsstyrelsen ingiva ansökan örn markens införlivning med allmänningen.

13 §.

Införlivning av mark med häradsallmänning må äga rum under villkor:

1) att marken i sin helhet eller till huvudsaklig del är skogbärande eller

till skogsbörd tjänlig samt så belägen, att den lämpligen kan förvaltas

gemensamt med allmänningen, eller ock att den är behövlig för allmänningens

bevakning eller skötsel;

2) att marken genom rågång eller genom lantmäteri- eller mätningsförrättning,

som fastställts eller eljest är lagligen gällande, är skild från annan

mark;

3) att marken såsom särskild fastighet upptagits i jord- eller fastighetsregistret;
4)

att lagfart meddelats å delägarnas fång till marken;

5) att klander ej instämts å fånget, att delägarnas rätt till marken ej

heller eljest finnes tvistig, samt att marken ej utmätts eller beslut medde
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10. 5

lats om dess försäljning i den ordning, som örn utmätt fast egendom är

stadgad;

6) att marken icke besväras av återköpsrätt eller av någon vare sig sökt

eller beviljad inteckning för fordran eller rätt till avkomst eller annan förmån

samt ej heller enligt 11 kap. 2 § jordabalken häftar för fordran eller

sådan rätt; samt

7) att marken ej heller är belastad med sådan nyttjande- eller servitutsrätt,

som förhindrar tillämpande av planmässig skogshushållning å marken

eller eljest strider mot det med införlivningen avsedda syftet.

14 $.

Vid ansökan örn införlivning av mark med häradsallmänning skall

fogas:

1) den handling, varigenom marken förvärvats av delägarna,

2) utdrag av jord- eller fastighetsregistret samt äganderätts- och gravationsbevis

rörande marken eller den fastighet, vartill marken hör,

3) av lantmätare eller mätningsman upprättad karta över marken, angivande

dess gränser och ägovidd samt utmärkande dess läge i förhållande

till allmänningen jämte utredning, i vad mån till marken hör andel i område,

som vid lantmäteri- eller mätningsförrättning undantagits för gemensamt

ändamål eller eljest är samfällt, eller i särskilda rättigheter och

förmåner, samt

4) tillförlitlig utredning rörande markens fördelning i olika ägoslag, särskilt

angivande, i vilken omfattning marken är skogbärande eller till

skogsbörd tjänlig.

Har, efter det förvärv, som i 12 § avses, ägt rum, viss del av den förvärvade

marken avyttrats, innan ansökan ingives örn införlivning av den

återstående delen av marken, skola, då sådan ansökan göres, därvid fogas,

förutom de i första stycket angivna handlingar, jämväl handling, varigenom

avyttring ägt rum, samt av lantmätare eller mätningsman upprättad

karta över den avyttrade marken, angivande dess gränser och ägovidd.

Sökanden skall därjämte förebringa den utredning, som i övrigt må erfordras

för bedömande, huruvida ansökningen är lagligen grundad.

Underlåter sökanden att vid ansökningen foga handling, som i första

stycket 1) omförmäles, eller, där i andra stycket angivet fall är för handen,

handling, som nyss sagts, eller handling, varigenom avyttring av mark

ägt rum, äge länsstyrelsen förelägga sökanden vid vite att ingiva sådan

handling.

Pinnes eljest av sökanden förebragt utredning i något hänseende ofull

ständig, förelägge länsstyrelsen sökanden lämpligt rådrum att inkomma

med den ytterligare utredning, som anses erforderlig, vid äventyr att, örn

det försummas, ärendet ändock företages till avgörande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majus proposition Nr 10.

15 $.

I ärende, som i 14 § avses, skall länsstyrelsen Inhämta yttrande från

skogsvårdsstyrelsen. Länsstyrelsen äge ock, där så nödigt finnes, i ärendet

hora domaren i den domsaga eller rätten i den stad, där den ifrågavarande

marken är belägen.

16 $.

Har, sedan införlivning sökts, avyttring ägt rum av mark, som ansökningen

avser, skall sökanden ofördröjligen därom göra anmälan till länsstyrelsen

och vid denna foga den handling, varigenom avyttringen skett,

samt av lantmätare eller mätningsman upprättad karta över den avyttrade

marken, angivande dess gränser och ägovidd.

Beträffande mark, varom anmälan enligt första stycket skett, skall ansökningen

örn införlivning anses förfallen.

Har vid anmälan ej fogats handling eller karta, som i första stycket

sägs, skall vad i 14 § fjärde och femte styckena är stadgat äga motsvarande

tillämpning.

17 §.

Finnér länsstyrelsen laga hinder ej möta för bifall till ansökningen,

meddele länsstyrelsen förordnande örn markens införlivning med häradsallmänningen.

Prövas det i 13 § 1) stadgade villkor för införlivning med avseende å

marken vara för handen men möter på grund av bestämmelserna i 13 §

2)—7) hinder för ansökningens beviljande, eller begär sökanden anstånd

med ärendets prövning för avyttring av viss del av marken och finnes

införlivning av återstoden enligt 13 § 1) kunna äga rum, förelägge länsstyrelsen

sökanden att inom viss tid, högst tio år, styrka, att hindret undanröjts

eller att avyttringen ägt rum, vid äventyr att ärendet eljest

företages till avgörande i befintligt skick.

Begär sökanden före utgången av den i föreläggandet stadgade tid uppskov

med fullgörande därav, äge länsstyrelsen, örn skäl därtill äro, bevilja

ytterligare uppskov under tid, ej överstigande tio år.

18 §.

Beträffande mark, som införlivats med häradsallmänning, skola, med

undantag som i 19 § sägs, de enligt denna lag för allmänningen gällande

bestämmelser så ock vad eljest i lag eller författning är stadgat örn

nyttjande av allmänningen äga tillämpning.

Vad i första stycket är sagt skall ock gälla i fråga örn andel i samfälld

äga, där sådan andel hör till mark, som införlivats med häradsallmänning.

Införlivad mark skall i jord- eller fastighetsregistret bibehållas såsom

särskild fastighet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10. ‘

19 §.

1 moni. införlivning medför ej rubbning i den införlivade markens

ansvarighet för fordran eller annan rätt, därför marken särskilt häftar.

2 mom. Varder efter klander å delägarnas fång till införlivad mark

denna vunnen från delägarna, vare förordnandet örn införlivning utan

verkan. . . ,

3 mom. Är med mark, som införlivas med häradsallmänning, iorenad

rätt till delaktighet i allmänningen, skall genom införlivnmgen sagda

rätt upphöra att gälla. Varder marken sedermera skild från allmänningen.

skall rätten åter tillkomma marken.

20 %.

Har förordnande meddelats örn införlivning av mark med häradsallmänning,

skall skriftlig underrättelse därom genom vederbörande myndighets

försorg ofördröjligen lämnas den allmänna underrätt, inom vars

domvärjo marken är belägen, och varde anteckning örn förordnandet å

nästa rättegångsdag för lagfarts- och inteckningsärenden verkställd x

rättens lagfarts- och inteckningsprotokoll samt lagfarts- och inteckningsböcker

eller fastighetsbok.

Örn förordnande, som nu sagts, skola därjämte ej mindre skogsvårdsstyrelsen

än även överlantmätaren eller, örn marken är belägen i stad

eller i samhälle på landet, för vilket fastighetsregister föres enligt de för

stad meddelade bestämmelser, vederbörande registerförare skriftligen

underrättas. Genom överlantmätarens eller registerförarens försorg skall

anteckning örn förordnandet göras i jord- eller fastighetsregistret.

Vad nu stadgats angående förordnande örn införlivning skall i tillämpliga

delar gälla, där sådant förordnande upphävts eller enligt domstols

utslag är utan verkan.

21 §.

Varder ansökan örn införlivning av mark med häradsallmänning avslagen,

skall marken, där ej delägarnas förvärv av denna för sådan händelse

förfaller, av allmänningsstyrelsen försäljas, då så lämpligen kan

ske, och i varje fall, då försäljning kan äga rum utan förlust för delägarna.

......

Det åligger allmänningsstyrelsen att, sedan försäljning skett, darom

ofördröjligen göra anmälan till länsstyrelsen samt därvid foga försäljningshandlingen

i huvndskrift eller bestyrkt avskrift.

22 §.

Länsstyrelsen har att övervaka, att allmänningsstyrelse fullgör vad

densamma åligger enligt 12 och 21 $$. Varder skyldighet, som nu sagts,

av allmänningsstyrelse eftersatt, åge länsstyrelsen genom vite tillhå a

allmänningsstyrelsen att fullgöra skyldigheten.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

23 §.

Har mark förvärvats av delägarna i häradsallmänning före ikraftträdandet

av denna lag, och har Konungen på framställning av delagardimarken

må tilläggas allmänningen, eller har förvärvet

helt eller delvis skett med medel, som delägarna enligt föreskrift av

Konungen eller särskild myndighet ägt använda för inköp av mark under

villkor att marken tillädes allmänningen, eller har eljest Konungen

orordnat örn markens läggande till allmänningen, vare allmänningsstyrelsen

pliktig att sist inom tre år efter denna lags ikraftträdande till

länsstyrelsen ingiva ansökan örn markens införlivning med allmänningen,

och skola beträffande sagda skyldighet och införlivning, som på grund

därav sökes, bestämmelserna i 13-22 §§ äga motsvarande tillämpning,

dock att ansökningen må bifallas utan hinder av det i 13 § 1) stadgade

villkor.

Har mark eljest förvärvats av delägarna i häradsallmänning före denna

ags ikraftträdande, åligge det allmänningsstyrelsen att sist inom tio år

efter ikraftträdandet, där ej den förvärvade marken dessförinnan avyttrats,

lil länsstyrelsen ingiva ansökan örn markens införlivning med allmänningen,

och skola i sådant fall bestämmelserna i 13—22 §§ äga motsvarande

tillämpning.

Om vård av häradsallmänning.

24 §.

.Hushållningsplan för häradsallmänning skall omfatta viss tid, ej överstigande

tjugu kalenderår, och vara lämpad efter skogens beskaffenhet

och rådande ortsförhållanden samt hava till ändamål att försätta och

bibehålla skogen i skogligt tillfredsställande skick samt bereda största

och möjligast jämna behållna avkastning därifrån. I planen skall inbegripas

förefintlig kal skogsmark.

• rLTT<!rknmg’ som överskjuter skogens normala virkesavkastning, skall

i hushållningsplanen särskiljas från övrig avverkning.

Är mark, som enligt denna lag införlivas med häradsallmänning, besvarad

av avverknings- eller annan nyttjande- eller servitutsrätt, skall

vid upprättande eller ändring av hushållningsplan för allmänningen

tdlses, att innehavaren av dylik rätt icke vid planens tillämpning lider

V!. ,...,1.Ilskl''ällklling än som är nMig för bevarande av skogens återvaxtmojligheter

eller till förebyggande av sådan avverkning i yngre skog,

som ej är förenlig med en god skogsskötsel å allmänningen.

25 §.

Hushållningsplan, som enligt förordningen den 26 januari 1894 angående

hushållningen med de allmänna skogarna i riket fastställts av do
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majus proposition Nr 10.

mänstyrelsen, lando till efterrättelse intill dess tiden för planens giltighet

tilländalöper eller ändring av planen sker enligt 28 §.

26 §.

1 mom. I god tid före utgången av giltighetstiden för hushållningsplan

skall verkställas undersökning till utrönande av de förändringar, skogen

undergått, samt, där hinder ej möter, upprättas och fastställas ny plan.

2 mom. Undersökning, som i 1 mom. sägs, samt övriga för upprättande

av förslag till ny plan erforderliga åtgärder må genom allmänningsstyrelsens

försorg företagas av person med högre skoglig utbildning. Sålunda

uppgjort förslag till ny plan skall insändas till skogsvårdsstyrelsen senast

ett år före utgången av den förutvarande planens giltighetstid eller,

örn denna tid utlöper inom aderton månader efter det denna lag trätt i

kraft, senast sex månader efter ikraftträdandet. Vid förslaget skola fogas

över skogen upprättad karta i lämplig skala samt erforderlig beskrivning

med uppskattning av virkesförrådet ävensom uppgifter angående skogen

åvilande avverknings- och annan nyttjande- eller servitutsrätt.

På skogsvårdsstyrelsen ankommer att efter prövning meddela fastställelse

å förslaget oförändrat eller med erforderliga jämkningar eller ock vägra

fastställelse å detsamma.

3 mom. Har förslag till ny hushållningsplan ej inkommit till skogsvårdsstyrelsen

inom den i 2 mom. angivna tid eller har fastställelse å ingivet

förslag vägrats, läte skogsvårdsstyrelsen föranstalta örn hushållningsplans

upprättande genom därför av styrelsen förordnad person med högre

skoglig utbildning. Sålunda förordnad förrättningsman har att verkställa

den undersökning och vidtaga de övriga åtgärder, som erfordras för upprättande

av förslag till plan, vilket förslag, åtföljt av karta och handlingar,

som i 2 mom. sägs, skall insändas till skogsvårdsstyrelsen för prövning

och fastställelse, över förslaget skall allmänningsstyrelsen beredas

tillfälle att yttra sig. Meddelas fastställelse å förslaget, skola kostnaderna

för nämnda åtgärder och för handlingarnas anskaffande gäldas av allmänningskassan.

Skogsvårdsstyrelsen har att i sammanhang med beslut angående

förslagets fastställande meddela yttrande i kostnadsfrågan.

Rörande förrättning, varom nu sagts, och örn gottgörelse, som tillkommer

förrättningsman, meddelas närmare bestämmelser av Konungen.

27 i

Utgår giltighetstiden för hushållningsplan, innan ny plan fastställts, åge

skogsvårdsstyrelsen med tillämpning av de i 24 § angivna grunder meddela

bestämmelser rörande skogshushållningen å allmänningen att gälla

intill dess fastställelse å den nya planen meddelats.

28 §.

I fastställd hushållningsplan må ändring av skogsvårdsstyrelsen göras,

då styrelsen finner detta på grund av införlivning av mark med allmän

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

ningen eller andra förelupna omständigheter nödvändigt för det med planen

avsedda ändamålet, eller då från delägarnas sida synnerliga skäl därtill

anföras, skolande i förstberörda fall tillfälle beredas allmänningsstyrelsen

att yttra sig i ärendet.

29 §.

Sker överträdelse av vad i fastställd hushållningsplan föreskrivits eller

av bestämmelser, som meddelats jämlikt 27 §, och bliva i anledning härav

särskilda åtgärder nödiga för skogens behöriga skötsel, åge skogsvårdsstyrelsen

föreskriva sådana åtgärder.

30 §.

Har åtgärd, som enligt fastställd hushållningsplan eller meddelade föreskrifter

skolat företagas, blivit eftersatt, och är densamma nödvändig för

skogens behöriga skötsel, må länsstyrelsen på framställning av skogsvårdsstyrelsen

förelägga allmänningsstyrelsen vid visst lämpligt vite att företaga

åtgärden.

Försittes vite, må länsstyrelsen, jämte utdömandet av det försuttna

vitet, antingen meddela nytt vitesföreläggande eller ock, där omständigheterna

därtill föranleda, förordna, att allmänningens förvaltning skall

övertagas av en eller flera gode män, som av länsstyrelsen utses.

31 §.

Beträffande gode män, som i 30 § omförmälas, skall vad i denna lag

samt allmänningens reglemente är stadgat örn allmänningsstyrelse i tilllämpliga

delar lända till efterrättelse.

För sin förvaltning äge gode männen njuta arvode, som i brist på åsämjande

bestämmes av länsstyrelsen.

God man må av länsstyrelsen entledigas, när anledning därtill förekommer.

Förvaltning av gode män upphöre, där sådant av delägarna yrkas och

länsstyrelsen efter skogsvårdsstyrelsens hörande finner omständigheterna

det medgiva.

32 i

Vid prövning av fråga örn fastställelse eller ändring av hushållningsplan

eller fråga, som avses i 27 eller 29 §, skall skogsvårdsstyrelsen bestå,

förutom av det antal ledamöter, som föreskrives i gällande förordning angående

skogsvårdsstyrelser, av en särskild ledamot, utsedd av Konungen

för tre år i sänder. Till sådan ledamot må förordnas allenast den, som avlagt

fullständig avgångsexameni från skogsinstitutets högre kurs eller

skogshögskolans jägmästarekurs och som genom föregående verksamhet

förvärvat omfattande insikt i skogsindelningsfrågor. Ledamot, som nu

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

sagts, må ej vara anställd i skogsvårdsstyrelsens tjänst. Till suppleant

för denne förordnar Konungen person, som är behörig att utses till ledamot.

Äro vid omröstning rörande fråga, som i första stycket sägs, meningarna

inom skogsvårdsstyrelsen delade, bliver den mening gällande, varom de

flesta förenat sig; äro rösterna för olika meningar lika delade, gälle den

mening, som biträdes av den särskilde ledamoten.

För fullgörande av sitt uppdrag äge denne att ur skogsvårdskassan uppbära

ersättning enligt grunder, som bestämmas av Konungen.

Om häradsallmännings avkastning samt annan inkomst, som härtlyter irån

sådan allmänning.

33 %.

Till häradsallmännings avkastning räknas i denna lag all den inkomst

in natura eller i penningar, som erhålles genom tillgodogörande av delägarnas

rätt till allmänningen, i den mån sådant tillgodogörande skall ske

för gemensam räkning, dock med undantag av kapitalinkomst, som härflyter

från allmänningen.

Till kapitalinkomst från häradsallmänning hänföras i denna lag medel,

som inflyta genom avyttring av mark från allmänningen, ersättning för

mark, som genom expropriation, inlösen enligt lagen örn rätt i vissa fall

för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område

eller annat dylikt förfarande skiljes från allmänningen, samt ersättning

för nyttjande- eller servitutsrätt, som genom sådant förfarande upplåtes

till allmänningen, ävensom, där ersättning för skada eller intrång, som

allmänningen genom dylikt förfarande tillskyndas, bestämts att utgå i

penningar på en gång, sådan ersättning.

Avkastning, som erhålles genom avverkning, varom förmäles i 24 §

andra stycket, benämnes i denna lag extra avkastning. Annan avkastning

benämnes ordinarie.

34 §.

1 mom. Häradsallmännings ordinarie avkastning skall i första rummet

användas till gäldande av kostnader, som äro nödiga för allmänningens

behöriga vård och förvaltning, däri inbegripet kostnader för upprättande

eller ändring av hushållningsplan. Därefter må sådan avkastning användas

till bestridande av utgifter, som, utan att vara av nyssangiven beskaffenhet,

dock äro ägnade att befrämja en god hushållning med allmänningen,

eller till inköp av mark för allmänningens utvidgning eller till utdelning

åt allmänningens samtliga delägare efter deras delaktighet i allmänningen.

För ändamål, som i första stycket sägs, må fondering av ordinarie avkastning

äga rum, där denna ej erfordras för gäldande av nödiga kostnader

för allmänningens behöriga vård och förvaltning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

2 memi. Extra avkastning från häradsallmänning skall användas

eller fonderas för verkställande av sådana grundförbättringar å allmänningen,

som äro ägnade att öka skogsproduktionen å denna, eller

för inköp av mark för allmänningens utvidgning eller för annat dylikt

ändamål. På framställning av allmänningsstyrelsen åge dock länsstyrelsen

efter hörande av skogsvårdsstyrelsen medgiva, att dylik avkastning

må användas eller fonderas för utdelning till samtliga delägare

efter deras delaktighet i allmänningen, där detta finnes nödigt för beredande

åt delägarna av en i möjligaste mån jämn inkomst från allmänningen.

35 §.

Kapitalinkomst från häradsallmänning skall användas eller fonderas

för ändamål, som i 34 § 2 mom. första punkten är sagt. Det ankommer

på Konungen att efter framställning av allmänningsstyrelsen meddela

närmare föreskrifter härutinnan.

36 §.

Rätt att besluta örn användande av ordinarie avkastning för annat i

34 § 1 mom. angivet ändamål än gäldande av nödig kostnad för allmänningens

behöriga vård och förvaltning samt örn fondering enligt sagda

moment av dylik avkastning tillkommer delägarna. På dessa ankommer

även att fatta beslut örn användande eller fondering av extra avkastning

efter vad i 34 § 2 mom. sägs. De äga jämväl bestämma, huruvida

utdelning av avkastning skall ske in natura eller, efter försäljning,

i penningar. Vilja delägarna använda fonderad avkastning till annat

i 34 § 1 eller 2 mom. omförmält ändamål än det, för vilket fonderingen

ägt rum, vare beslut därom icke giltigt, med mindre det biträtts avröstande

för ett sammanlagt delaktighetsbelopp, utgörande minst två

tredjedelar av allmänningens hela delaktighetstal.

Delägarnas beslutanderätt enligt första stycket må, med undantag för

fall som i sista punkten avses, helt eller delvis genom reglementet uppdragas

åt allmänningsstyrelsen.

37 §.

Har mark, som av delägarna förvärvats för medel, vilka härflutit från

allmänningen, ej lagligen införlivats med denna, skall, där försäljning

av marken sker, köpeskillingen i avseende å det ändamål, vartill densamma

må användas eller fonderas, och den ordning, vari frågan härom

skall prövas, anses vara av samma natur som förstnämnda medel.

38 §.

Vad i denna lag är stadgat örn ordinarie avkastning från häradsallmänning

skall äga motsvarande tillämpning beträffande ränta å extra

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

avkastning och å kapitalinkomst från dylik allmänning, så ock beträffande

avkastning från mark, som avses i 37

39 $.

Länsstyrelsen har att övervaka, att bestämmelserna i 34 § 2 mom. och

35 § samt föreskrifter, som meddelats enligt sistnämnda paragraf, varda

av delägarna och allmänningsstyrelsen iakttagna. Har extra avkastning

eller kapitalinkomst använts i strid mot sagda bestämmelser eller

föreskrifter, äge länsstyrelsen, där omständigheterna därtill föranleda,

förordna, att förvaltningen av dylik avkastning eller inkomst, som vid

förordnandets meddelande finnes i delägarnas ägo eller därefter inflyter,

skall övertagas av en eller flera gode män, som av länsstyrelsen utses.

Beträffande gode män, som nu sagts, och deras förvaltning skall

vad i 31 § är stadgat äga motsvarande tillämpning. Det åligger gode

männen att årligen till allmänningsstyrelsen utbetala upplupen och förfallen

ränta å avkastning och kapitalinkomst, som av dem förvaltas.

Om reglemente.

40 $.

Reglemente för häradsallmänning skall angiva:

den ort, där allmänningsstyrelsen skall hava sitt säte;

huru styrelsen skall sammansättas, den tid, för vilken styrelsen skall

utses, samt grunderna för dess beslutförhet;

antalet av de revisorer, som skola granska styrelsens förvaltning, samt

den tid, för vilken dessa skola utses;

tiden för räkenskapsavslutning;

de tider, inom vilka styrelsens förvaltningsberättelse och revisorernas

berättelse skola avgivas;

tiden för hållande av ordinarie allmånningsstämma;

huru de kommuner, där fastigheter äro belägna, med vilka rätt till delaktighet

i allmänningen är förenad, skola vara indelade i distrikt för val

av distriktsombud;

det antal distriktsombud jämte suppleanter, som skall utses föi varje

distrikt; samt

huruvida, i vad mån eller på vilka villkor biträde, varom i 8 * andra

stycket förmäles, må med sin befattning förena annan tjänst eller anställning.

..... .

I reglemente må ej intagas bestämmelse örn rätt för allmanningsstyrelsen

eller delägarna i allmänningen att besluta skyldighet for delägarna

att med egna medel bidraga till bestridande av utgifter, ej heller

eljest bestämmelse, som är stridande mot föreskrift i denna lag eller i

lag och författning i övrigt eller mot fastställd hushållningsplan.

Förslag till reglemente skall uppgöras av delägarna samt underställas

opaginerad Kontrollera mot PDF

■*■4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

Konungens prövning och fastställelse. Konungen prövar förslagets

överensstämmelse med bestämmelserna i första och andra stycket och

dess ändamålsenlighet i övrigt, så ock örn ytterligare föreskrifter rörande

allmannmgens förvaltning må erfordras. Innan fastställelse meddelas,

låter Konungen i ärendet höra vederbörande skogsvårdsstyrelse.

Ändring av fastställt reglemente må efter förslag av delägarna medgivas

av Konungen. Örn prövning av sådant förslag galle vad i tredie

stycket sägs.

Om allmänningsstyrelse och revisorer samt örn delägare- och

allmänningsstämmor.

41 §.

Antalet ledamöter i allmänningsstyrelse må ej bestämmas till flera än

fern, där ej for allmänningens behöriga förvaltning prövas nödigt, att antalet

sättes högre.

Av allmänningsstyrelses ledamöter skall flertalet vara delägare i allmänningen,

dock att, där bolag eller annan samfällighet eller stiftelse

är delägare, ledamot av samfällighetens eller stiftelsens styrelse må utan

hinder av vad nu stadgats utses till ledamot av allmänningsstyrelsen.

Ledamot av allmänningsstyrelse skall vara här i riket bosatt svensk

medborgare, där ej Konungen för särskilt fall härifrån medgiver undantag.

Ledamot av allmänningsstyrelse må, ändå att den tid, för vilken han

blivit utsedd, ej gått till ända, skiljas från uppdraget genom beslut av

allmännin gsstämman.

_ Avgår styrelseledamot, innan den tid, för vilken han blivit vald, gått

till ända, och finnes ej suppleant, åligger det övriga styrelseledamöter

att ofördröjligen föranstalta örn val av ny ledamot för återstående tiden.

Utan hinder av vad sålunda stadgats må dock med valet kunna anstå till

nästa ordinarie allmänningsstämma, så framt styrelsen är beslutför med

kvarstående ledamöter samt uppskovet ej strider mot bestämmelse i reglementet.

42 §.

Allmänningsstyrelse äge att själv eller genom ombud ej mindre gentemot

tredje man handla å delägarnas vägnar än även inför domstolar

och andra myndigheter företräda delägarna.

Angående befogenhet för styrelseledamot att mottaga stämning i mål,

som rör delägarna, så ock annat meddelande i fråga örn dessa skall vad i’

11 kap. 15 § rättegångsbalken är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Vill styrelsen kära till delägarna, utlysa styrelsen allmänningsstämma

för val av ombud att i tvisten föra delägarnas talan. Stämning skall

anses delgiven, då den blivit föredragen å stämman.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

43 $.

Är enligt reglementet allmänningsstyrelsen beslutför, utan att samtliga

ledamöter äro tillstädes, må likväl ärende, som ankommer på styrelsen,

ej företagas, utan att, så vitt ske kunnat, samtliga erhållit tillfälle

att deltaga i ärendets behandling.

Såsom allmänningsstyrelsens beslut gälle, där ej annorlunda är bestämt

i reglementet, den mening, örn vilken vid sammanträde de flesta röstande

förena sig, men vid lika röstetal den mening, som biträdes av ordföranden

vid sammanträdet.

Ledamot av styrelsen äge ej deltaga i behandlingen av fråga rörande

avtal mellan honom och delägarna, ej heller angående avtal'' mellan delägarna

och tredje man, där han i frågan äger ett väsentligt intresse, som

kan vara stridande mot delägarnas. Vad sålunda stadgats äge motsvarande

tillämpning beträffande rättegång eller annan talan mot styrelseledamoten

eller tredje man.

44 §.

Allmänningsstyrelsen skall årligen inom tid, som i reglementet angives,

till revisorerna avlämna en av styrelsens ledamöter underskriven förvaltningsberättelse

för det förflutna räkenskapsåret tillika med redovisning

över behållen avkastning och annan inkomst från allmänningen

samt huru sådan inkomst i förekommande fall blivit av styrelsen använd

eller fonderad. Redovisningen skall tillika innefatta uppgift å de för allmänningen

bestridda utgifter under året.

Där till följd av bestämmelse i denna lag eller reglementet det ankommer

på delägarna att besluta rörande användning eller fondering av inkomst,

som i första stycket avses, har styrelsen att i förvaltningsberättelsen

avgiva förslag härom.

En bestyrkt avskrift av förvaltningsberättelsen jämte därvid fogad

redovisning skall inom tid, som i första stycket sägs, av allmänningsstyrelsen

insändas till länsstyrelsen.

45 §.

Styrelseledamöter, som genom att överskrida den dem tillkommande

befogenhet eller eljest uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskynda delägarna

skada, svare för skadan en för alla och alla för en; svare ock pa

sätt nu nämnts för den skada, som de genom överträdelse av denna lag,

reglementet eller annan föreskrift, som myndighet enligt denna lag meddelat

eller fastställt, tillskynda tredje man.

46 $.

Allmänningsstyrelsens förvaltning och räkenskaper skola granskas av

två eller flera revisorer, därav en utses av länsstyrelsen samt den eller

de övriga av delägarna.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

Till revisor må ej utses den, som är i delägarnas eller styrelseledamots

tjänst.

Den tid, för vilken revisor utses, må ej utgå före nästa ordinarie allmänningsstämma.

Revisor må, ändå att den tid, för vilken han blivit utsedd, ej gått till

ända, skiljas från uppdraget genom beslut av den eller dem, som utsett

honom.

Avgår av delägarna vald revisor, innan den tid, för vilken han blivit

vald, gått till ända, och finnes ej suppleant, åligger det allmänningsstyrelsen

att ofördröjligen föranstalta örn val av ny revisor. Avgår revisor,

som utsetts av länsstyrelsen, skall anmälan därom genast göras bos

nämnda myndighet.

Av länsstyrelsen utsedd revisor njute ersättning från allmänningskassan

med belopp, som bestämmes av länsstyrelsen.

47 §.

Allmänningsstyrelsen skall bereda revisor tillfälle att när sorn helst inventera

de under styrelsens förvaltning ställda kontanta medel och övriga

tillgångar samt granska alla till förvaltningen börande böcker, räkenskaper

och andra handlingar; och må av revisor begärd upplysning

angående förvaltningen ej av styrelsen förvägras.

Vid fullgörande av sitt uppdrag hava revisorerna att ställa sig till

efterrättelse de särskilda föreskrifter, som av delägarna meddelas och ej

avse inskränkning i deras i lag stadgade befogenhet eller eljest strida

mot lag eller författning eller mot reglementet.

Revisorerna skola för varje räkenskapsår inom den i reglementet föreskrivna

tid över granskningen avgiva och till styrelsen överlämna en av

dem underskriven berättelse.

En bestyrkt avskrift av denna berättelse skall inom samma tid av revisorerna

insändas till länsstyrelsen.

48 §.

Hava revisorerna i sin berättelse eller annan handling, som framlägges

å allmännbasstämma, mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift eller

uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik uppgift i handling,

som av dem granskats, eller vid fullgörandet av sitt uppdrag visat

vårdslöshet, vare de, som låtit sådant komma sig till last, delägarna ansvariga

för all därav uppkommande skada, en för alla och alla för en.

49 $.

Å allmänningsstämma utövas delägarnas beslutanderätt genom distriktsombud,

där ej i 52 § annorlunda stadgas.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

50 %.

1 morn. Vid val av distriktsombud skall varje kommun, där fastigheter

äro belägna, med vilka rätt till delaktighet i allmänningen är förenad,

utgöra ett distrikt. 1 reglementet må dock, örn skäl därtill äro, föreskrivas,

att två eller flera sådana kommuner, som gränsa intill varandra,

skola vid dylikt val utgöra ett distrikt.

För varje distrikt skall å delägarestämma väljas ett eller flera distriktsombud

jämte suppleanter enligt vad i reglementet närmare bestämmes.

2 mom. Å delägarestämma åge envar ägare eller i 3 § omförmäld innehavare

av fastighet inom distriktet, med vilken rätt till delaktighet i allmänningen

är förenad, rösträtt efter grunden för sagda delaktighet. Vid

stämman skall genom allmänningsstyrelsens föranstaltande finnas tillgänglig

en längd över samtliga dylika fastigheter inom distriktet med

uppgift å varje fastighets delaktighetstal beträffande allmänningen. Sedan

denna längd godkänts, lände densamma till efterrättelse å stämman.

För omyndig delägare röstar förmyndare, som har vederbörande fastighet

under sin förvaltning, eller, där flera sådana förmyndare finnas, den,

som de bland sig utse. För oskiftat dödsbo, bolag eller annan samfällighet

må ej mera än en person utöva rösträtt.

Frånvarande delägares rösträtt må å stämman utövas genom ombud.

Ej må dock någon på grund av fullmakt rösta för mera än en delägare.

3 morn. Delägarestämma utser bland de röstberättigade, som äro boende

inom distriktet, en ordförande och en vice ordförande för fyra kalenderår.

Avgår den valde under uppdragstiden, utses i hans ställe annan

för den återstående delen av samma tid. Underrättelse örn sådant val,

med angivande av den eller de valdas namn och postadress, skall ofördröjligen

insändas till allmänningsstyreisen.

d morn. Kungörelse örn delägarestämma utfärdas av ordföranden eller,

vid hinder för honom, av vice ordföranden och skall innehålla bestämd

uppgift örn tid och ställe för stämman samt örn ärende, som därvid skall

förekomma. Kungörelsen skall på föranstaltande av ordföranden eller

vice ordföranden sist å fjortonde dagen före stämman dels uppläsas i

kyrkorna för de församlingar, som distriktet omfattar, dels ock införas i

minst en bland delägarna i distriktet spridd tidning.

Delägarestämman skall hållas å den ort inom distriktet eller å annat,

ställe, som stämman därtill bestämt.

I fråga örn delägarestämma skola bestämmelserna i 21 § första, tredje

och fjärde styckena, 22 §, 23 § 1 mom. första, andra och tredje styckena,

26 § första, andra och tredje styckena samt 27 § i lagen örn kommunalstyrelse

på landet äga motsvarande tillämpning.

Sedan vid delägarestämma fört protokoll justerats, skall detta genom

ordförandens försorg hållas tillgängligt för delägarna å plats, som stämman

därtill bestämt.

Biliana lill riksdagens protokoll /.9.''!2. / saini. lil häri■ (Nr lil.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

51 *.

1 morn. Till distriktsombud må utses allenast den, som vid val av sådant

ombud är röstberättigad inom distriktet.

2 morn. Distriktsombud väljes för fyra år, räknat från oell med den

1 januari året näst efter det, då valet skett, oell skall sådant val förrättas

före den 1 oktober.

Distriktsombud ma, ändå att den tid, för vilken ombudet utsetts, ej

gått till ända, skiljas från uppdraget genom beslut av delägarestämman.

Avgår distriktsombud, innan den tid, för vilken ombudet utsetts, gått

till ända, och finnes ej suppleant, åligge det ordföranden eller, vid hinder

för honom, vice ordföranden att ofördröjligen föranstalta örn val av nytt

ombud för den återstående tiden.

Örn val av distriktsombud skall genom ordförandens försorg underrättelse,

med angivande av den eller de valdas namn och postadress, ofördröjligen

insändas till allmänningsstyrelsen.

3 mom. Har delägarestämma för val av distriktsombud ej blivit i föreskriven

ordning utlyst före den 1 oktober det år, då, ordinarie sådant val

skall äga rum, eller har i fall, som avses i 2 moni. tredje stycket, delägarestämma

ej blivit för där angivet ändamål utlyst inom en månad

efter det distriktsombud avgått, skall länsstyrelsen, på anmälan av allmänningsstyrelsen

eller delägare, uppdraga åt vederbörande landsfiskal

eller annan lämplig person att ofördröjligen utlysa sådan stämma.

Örn röstberättigade för en tiondel av distriktets hela delaktighetstal

skriftligen begärt stämmas hällande för behandling av fråga, som avses

i 2 mom. andra stycket, men stämma icke inom en månad därefter blivit

utlyst, skall länsstyrelsen på anmälan föranstalta örn stämmas utlysande

i den ordning, varom stadgas i detta moment första stycket.

52 §.

Distriktsombud äge å allmänningsstämma utöva rösträtt för det delaktighetstal

beträffande allmänningen, som sammanlagt tillkommer delägarna

i det distrikt, för vilket ombudet utsetts. Företrädes å stämman

distrikt av flera ombud, äge dessa rösta för lika andel av sagda tal. Enskild

delägare vare dock obetaget att, själv eller genom ombud, å stämman

utöva rösträtt för honom tillkommande delaktighetstal, som i ty

fall avräknas från vederbörande distriktsombuds röstetal.

Å allmänningsstämma skall genom allmänningsstyrelsens försorg för

varje distrikt finnas tillgänglig sådan längd, som i 50 § 2 mom. sägs. I

längden skall angivas jämväl det delaktighetstal, som sammanlagt tillkommer

delägarna i distriktet. Sedan dylik längd godkänts, lände den

till efterrättelse å stämman.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

53 $.

Vad i 51 och 52 §§ är stadgat om distriktsombud åge motsvarande tilllämpning

beträffande suppleant för sådant ombud.

54 %.

Ej må någon själv eller genom ombud eller såsom ombud för annan å

allmänningsstämma deltaga i behandlingen av fråga rörande avtal mellan

honom och delägarna, ej heller angående avtal mellan dessa och tredje

man, där hail i frågan äger ett väsentligt intresse, som kan vara stridande

mot delägarnas. Vad sålunda stadgats åge motsvarande tillämpning

beträffande rättegång eller annan talan mot honom eller tredje man.

Ledamot av allmänningsstyrelse må ej deltaga i beslut örn ansvarsfrihet

för förvaltningsåtgärd, för vilken han är ansvarig, eller i val av revisor.

55 §.

Allmänningsstämma skall hållas å ort inom häradet, där ej annorlunda

stadgats i reglementet.

Kungörelse örn allmänningsstämma utfärdas av allmänningsstyrelsen

samt skall innehålla bestämd uppgift örn tid, ställe och överläggningsämne

för stämman. Kungörelsen skall på föranstaltande av styrelsen sist

å fjortonde dagen före stämman dels uppläsas i kyrkorna för de församlingar,

där fastigheter äro belägna, med vilka rätt till delaktighet i allmänningen

är förenad, dels ock införas i minst en bland delägarna spridd

tidning. Örn stämman skola därjämte vederbörande distriktsombud underrättas

genom särskilda kallelser, vilka styrelsen skall med posten avsända

till dem senast fjorton dagar före stämman.

Ärende, som ej blivit i kungörelsen angivet, må ej å stämman företagas

till avgörande, där det ej enligt lag eller reglementet skall förekomma

å stämman eller omedelbart föranledes av klående, som där skall avgöras.

Utan hinder av vad sålunda stadgats må dock å stämman kunna

fattas beslut örn utlysande av extra stämma för behandling av visst

ärende.

Har delägare, innan kungörelse örn allmänningsstämma utfärdats, hos

allmänningsstyrelsen yrkat att få ärende hänskjutet till prövning å stämman,

skall sådant ärende i kungörelsen upptagas.

56 %.

Där ej annat finnes stadgat i reglementet, välje allmänningsstämma

själv ordförande att leda förhandlingarna.

Såsom allmänningsstämmas beslut gälle, där ej för särskilt fall i denna

lag eller i reglementet annorlunda bestämts, deras mening, vilkas röster

utgöra mer än hälften av de avgivna rösterna efter röstvärdet. Vid lika

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

röstetal avgöres val genom lottning men i övriga frågor bestämmes utgången

enligt den mening, som ordföranden biträder.

Över beslut, som fattas å stämman, skall genom allmänningsstyrelsens

försorg föras protokoll, som underskrives av ordföranden och minst en å

stämman närvarande och därtill utsedd delägare eller ombud för delägare.

Senast fjorton dagar efter stämman skall genom styrelsens föranstaltande

protokollet hållas tillgängligt för delägarna å plats, som stämman därtill

bestämt.

57 §.

Ordinarie allmänningsstämma skall hållas en gång örn året å tid, som

bestämmes i reglementet.

Å sådan stämma skola allmänningsstyrelsens förvaltningsberättelse för

det förflutna räkenskapsåret jämte därvid fogad redovisning samt revisorernas

berättelse för samma år framläggas, och skall å stämman frågan

örn beviljande av ansvarsfrihet åt styrelsen för den tid förvaltningsberättelsen

omfattar företagas till avgörande.

Med nämnda fråga skall dock anstå till fortsatt stämma å viss dag,

minst fyra och högst åtta veckor därefter, i fall så påfordras av röstande

för ett sammanlagt delaktighetshelopp, utgörande minst en tiondel av allmänningens

hela delaktighetstal. Utöver sagda tid vare uppskov ej medgivet.

Val av allmänningsstyrelse och revisorer må företagas endast å ordinarie

stämma, dock att fyllnadsval, varom i 41 § sista stycket och 46 §

femte stycket stadgas, må äga rum å extra stämma.

58 i

Allmänningsstyrelsen äge, när den finner lämpligt, utlysa extra allmänningsstämma.

Revisorerna må, örn deras granskning föranleder därtill, skriftligen

med angivande av skälet påfordra, att styrelsen skall utlysa extra stämma

att hållas så snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid kan

ske. Efterkommer styrelsen ej inom en vecka sådan påfordran, äge revisorerna

själva utlysa stämma. Äro ej samtliga revisorer ense örn stämmas

utlysande, gälle den mening, varom de flesta förena sig, eller vid

lika röstetal den mening, som biträdes av den av länsstyrelsen utsedde

revisorn.

Extra stämma skall ock av styrelsen utlysas, då det för uppgivet ändamål

skriftligen påfordras av delägare med sammanlagt delaktighetsbelopp,

utgörande minst en tiondel av allmänningens hela delaktighetstal

eller den mindre del därav, som må vara bestämd i reglementet.

Länsstyrelsen äge ock, när så finnes nödigt, anmoda allmänningsstyrelsen

att utlysa extra stämma. Efterkommer allmänningsstyrelsen ej inom

en vecka sådan anmodan, må länsstyrelsen själv utlysa stämman.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

59 $.

Underlåter allmänningsstyrelsen att i föreskriven ordning utlysa ordinarie

allmanningsstämma eller har styrelsen ej senast två veckor efter

påfordran, som i 58 § tredje stycket sägs, utlyst stämma att hållas så

snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid kan ske, har länsstyrelsen

att, på anmälan av delägare, ofördröjligen utlysa stämma.

Örn talan mot allmänningsstyrelse och revisorer så ock om klander av delägarestämmas

och allmänningsstämmas beslut.

60 $.

Varder talan å allmänningsstyrelsens förvaltning under den tid förvaltningsberättelsen

omfattar ej anställd inom sex månader från det berättelsen

framlades å allmänningsstämma, vare så ansett, som örn ansvarsfrihet

blivit styrelsen beviljad. .

Utan hinder därav, att ansvarsfrihet beviljats, må sådan talan a förvaltningen,

som grundas därpå, att styrelseledamot begått brottslig handling,

kunna mot honom anställas, där ej ansvarsfriheten uppenbarligen

avsett även den handling. o

Talan mot revisorerna enligt 48 § må ej anställas, sedan två år förllutit

från det revisorernas berättelse framlades å allmänningsstämma, utan så

är, att talan grundas därpå, att brottslig handling blivit begången.

61 §.

Menar delägare, att beslut, som fattats å delägare- eller allmänningsstämma,

icke tillkommit i behörig ordning eller eljest strider mot lag eller

författning eller mot reglementet eller annan föreskrift, som myndighet

enligt denna lag meddelat eller fastställt, äge han tala därå genom stämning

å allmänningsstyrelsen inom trettio dagar från beslutets dag. Försummas

det, vare rätt till talan förlorad. Ändå att talan föres mot beslutet,

gånge det i verkställighet, där ej domstolen annorlunda förordnar.

Domstols utslag, varigenom delägare- eller allmänningsstä,mmas beslut

upphävts eller ändrats, galle jämväl för de delägare, som ej instämt klandertalan.

Örn laga domstol.

62 §.

Delägarna i häradsallmänning vare uti de mål, för vilka ej annorlunda

genom lag stadgas, lydande under allmän underrätt i den ort, diir

allmänningsstyrelsen enligt reglementet har sitt säte.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

Om vissa till socknar hörande allmänningar.

63 §.

Har häradsallmänning enligt Konungens medgivande delats mellan socknarna

inom häradet under villkor, att varje socken tilldelad allmänningslott

ej finge skiftas mellan hemmanen i socknen, skall vad i denna lag är

stadgat örn häradsallmänning i tillämpliga delar gälla örn sådan till sockeil

hörande allmänning.

För varje dylik allmänning skall i den ordning, som i 40 § sägs, uppgöras

och fastställas reglemente med bestämmelser rörande allmänningens

förvaltning.

Straffbestämmelser.

64 §.

1 moni. Företager eller föranstaltar någon, som i förvaltningen av

allmanning lydande under denna lag företräder delägarna, avverkning

eller annan åtgärd å allmänningen i strid mot fastställd hushållningsplan

el er föreskrift, som skogsvårdsstyrelsen jämlikt denna lag meddelat

straffes med dagsböter.

2 mom. Förbryter sig innehavare av avverknings- eller annan nyttjande-

eller servitutsrätt å allmänning, som lyder under denna lag, vid

utövningen därav mot fastställd hushållningsplan eller föreskrift, som i

1 mom. omförmäles, vare lag, som där sägs.

Hörnes innehavare av dylik rätt enligt detta moment till straff för

olovlig avverkning, skall tillika det avverkade virket, där det ligger å

skogen kvar, eller, örn det är bortfört, fortfarande är i avverkarens besittning,

tagas i beslag och dömas förbrutet. Undgår dylikt virke beslag,

skall den, som dömes, utgiva ersättning med belopp, motsvarande

värdet ay samma virke. Har efter avverkningen föreskrift, som övertratts,

blivit genom laga kraftvunnet beslut upphävd, förty att densamma

icke bort meddelas, må icke virke dömas förbrutet eller ersättning utdömas,

som bär är sagt.

65 i

Använder någon, som i förvaltningen av allmänning lydande under

denna lag företräder delägarna, avkastning eller annan inkomst från allmänningen

uppsåtligen i strid mot lagen eller enligt denna meddelad

föreskrift, straffes med dagsböter.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

66 §.

Innefattar förseelse, varom i 64 § 1 morn. eller 65 § förmäles, förbrytelse

mot allmänna strafflagen, skall gärningen bedömas enligt vad i 4 kap. 1 §

strafflagen är för likartat fall stadgat.

67 §.

Allmänne åklagaren och skogsvårdsstyrelsen äge lika behörighet att

åtala förseelser, som omförmälas i 64 §, samt att med beslag belägga virke,

som kan dömas förbrutet. Sistberörda befogenhet tillkommc jämväl länsjägmästare

eller annan skogsvårdsstyrelsens befattningshavare med skoglig

utbildning; skolande i sådan ordning verkställt beslag så snart ske kan

och senast inom fjorton dagar anmälas hos någon av de åtalsberättigade.

Varder ej inom fyrtiofem dagar, från det beslag skedde, åtal i laga ordning

anställt, vare beslaget förfallet, ägande skogsvårdsstyrelsen att, innan

åtal anhängiggjorts, häva beslag, som verkställts av någon dess befattningshavare.

68 $.

Virke, som enligt denna lag dömes förbrutet, skall av åklagaren försäljas

å offentlig auktion, så kungjord, som örn auktion å utmätt lös egendom ar

stadgat. Begär, innan frågan örn virkes förverkande slutligen prövats,

virkets ägare, att försäljning skall äga rum, eller finnér, på anmälan av

åklagare, överexekutor, att fara är för virkets förstörelse eller att kostnaden

för dess förvarande skulle bliva större än skäligt är, förordne öveiexekutor,

att virket skall säljas i den ordning nyss sagts; och skall i ty fall

virkets ägare, där han är känd och inom riket boende, eller, där han bor

utom riket men inom riket har känt ombud, som äger att för honom mottaga

stämning och avgiva svaromål, ombudet genom åklagarens försorg

bevisligen underrättas örn auktionen minst åtta dagar innan den hålles.

Anmälan av åklagare, varom här ovan sägs, skall vara åtföljd av fullständig,

av två trovärdiga män styrkt förteckning, utvisande virkets

mängd och beskaffenhet.

69 §.

Böter, som ådömas enligt 64 §, samt vite, vartill någon fälles enligt 30 §,

så ock genom försäljning av förbrutet virke uppkommen behållning och

utdömd ersättning för virke, som undgått beslag, tillfalla skogsvårds
kassan.

Böter oell vite, vartill någon eljest fälles enligt denna lag, tillfalla

kronan.

Försäljes i beslag taget virke, innan det dömts förbrutet, skall, till dess

opaginerad Kontrollera mot PDF

“4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

frågan därom blivit slutligen avgjord, försäljningssumman nedsättas i

riksbanken på sätt särskilt är stadgat; och skall örn sådana medels insättning

i bankinrättning vidare gälla vad i 160 § utsökningslagen sägs.

70 $.

Saknas medel till fulla gäldandet av böter eller vite, vartill någon enligt

denna lag fälles, skall förvandling ske enligt allmänna strafflagen.

Om fullföljd av talan och örn underställning.

71 §.

Över beslut, som skogsvårdsstyrelse enligt denna lag meddelat, må, där

beslutet ej enligt bestämmelserna i andra stycket skall underställas Konungens

prövning, klagan föras hos Konungen genom besvär, som skola

ingivas till jordbruksdepartementet före klockan tolv å trettionde dagen

från den dag klaganden erhöll del av beslutet.

Har skogsvårdsstyrelse beträffande fråga, som i 32 § första stycket sägs,

fattat beslut i strid mot den särskilde ledamotens mening, skall beslutet

underställas Konungens prövning. Vill part hos Konungen yttra sig i

ärendet, åge att ingiva påminnelser före klockan tolv å trettionde dagen

från den dag beslutet delgavs honom.

Över beslut rörande förordnande av förrättningsman enligt 26 § 3 mom.

må klagan förås allenast i sammanhang med fullföljd av talan mot beslut

angående fastställelse av hushållningsplan, som upprättats enligt förordnandet.

72 §.

Över beslut, som länsstyrelse enligt denna lag meddelat, föres klagan i

den ordning, som i 71 § första stycket sägs.

Övergångsbestäm melser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1934.

Genom denna lag upphävas:

16 kap. byggningabalken i vad det avser häradsallmänningar;

kap. II av förordningen den 26 januari 1894 angående hushållningen med

de allmänna skogarna i riket samt bestämmelserna angående häradsall
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

männingar i kap. VIII, IX oell X av samma förordning, dock med undantag

av bestämmelsen i § 71, såvitt deli avser ersättning för olovlig avverkning

av ek oell storverksträd å häradsallmänning;

så ock vad eljest i lag eller författning finnes stadgat stridande mot

denna lag.

Med avseende å införandet av nya lagen skall iakttagas:

1) Äger enligt avtal, som träffats före nya lagens ikraftträdande, arrendator

av kronan tillhörig jordbruksdomän eller ecklesiastikt löneboställe

rätt att tillgodonjuta till domänen eller bostället hörande andel i häradsallmänning,

vare arrendatorn berättigad att under den tid avtalet gäller

utöva jordägaren tillkommande rösträtt i frågor rörande allmänningen.

2) Finnes ej för allmänning, som i 63 § avses, av domänstyrelsen fastställd

liushållningsplan, skall, sedan nya lagen utfärdats, med tillämpning

av dess bestämmelser hushållningsplan för allmänningen upprättas samt,

där hinder ej möter, fastställas att lända till efterrättelse från och med

den 1 januari 1934. Det åligger skogsvårdsstyrelsen att bereda allmänningsstyrelsen

tillfälle att inom av skogsvårdsstyrelsen förelagd tid

uppgöra förslag till planen enligt 26 § 2 mom. samt därmed till skogsvårdsstyrelsen

inkomma. Ilar förslag ej avgivits inom den bestämda tiden

eller fastställelse å ingivet förslag vägrats eller har frågan örn fastställelse

ej kunnat slutligen prövas före den 1 januari 1934, vare lag, som i 26 §

3 mom. eller 27 § sägs.

3) Före den 1 januari 1933 skall för varje häradsallmänning och i 63 §

avsedd allmänning förslag till reglemente, avfattat enligt bestämmelserna

i nya lagen, uppgöras av delägarna samt insändas till länsstyrelsen. Denna

åligge att, sedan skogsvårdsstyrelsens yttrande infordrats, med bifogande

härav och av eget utlåtande före den 1 april 19o3 översända förslaget

till jordbruksdepartementet för prövning och fastställelse av Konungen.

4) Sedan enligt bestämmelsen under 3) reglemente fastställts för häradsallmänning,

har länsstyrelsen att för varje i reglementet angivet distrikt

förordna en lämplig person jämte en suppleant för denne att före den

1 oktober 1933 eller, örn hinder möter, så snart ske kail, i egenskap av ordförande

utlysa och hålla delägarestämma enligt nya lagen för utseende av

distriktsombud ävensom av ordförande och vice ordförande i stämman,

samtliga för fyra år, räknat från och med den 1 januari 1934. Har i reglementet

föreskrivits, att distriktsombud för vissa av de till allmänningen

hörande distrikt första gången skola utses för två år, räknat från och med

berörda dag, hinde dock sådan föreskrift till efterrättelse.

Stämma, som nu sagts, hålles å den ort inom distriktet, som ordföranden

bestämmer och i kungörelsen örn stämman angiver.

5) Beträffande allmänning, som i nya lagen avses, skall redovisning för

allmänningens förvaltning under år 1933 eller, där räkenskapsåret för allmänningen

ej sammanfaller med kalenderår, under det räkenskapsår, som

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

löper deli 1 januari 1934, avgivas i enlighet nied de före sagda dag gällande

bestämmelser, och skall i fråga örn allmänning, varå förordningen den 26

januari 1894 ägt tillämpning, med avseende å sådan redovisning vad i § 13

av förordningen är stadgat lända till efterrättelse, dock att redovisningen

skall hållas delägarna tillhanda vid allmänningsstämma, varom i nya

lagen förmäles, samt under trettio dagar efter dylik stämma å tid och ort,

som bestämmes av länsstyrelsen och i kungörelsen örn stämman angives.

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum,

som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall denna i stället tillämpas.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Martts proposition Nr 10.

27

Utdrag av protokollet över jordbruks^enden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 10 april 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern tor utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anför

departementschefen statsrådet von Stockenström:

I skrivelse den 22 mars 1904, nr 26, anhöll riksdagen örn utarbetande Inledning.

och framläggande av förslag till de lagbestämmelser, som kunde prövas

erforderliga och lämpliga för att bereda delägare i häradsallmänning möjlighet

att få med allmänningen för framtiden införliva mark, som blivit

för sådant ändamål inköpt. Därjämte hemställde riksdagen i skrivelse den

24 maj 1907, nr 185, örn utredning, huruvida kronans rätt till storverksträd

och ekar å häradsallmänning kunde upphöra, samt framläggande av

det förslag i ämnet, vartill utredningen kunde giva anledning.

Den 16 juni 1911 uppdrog Kungl. Maj:t åt en särskild kommitté, den s. k.

skogslagstiftningskommittén, att verkställa utredning angående, bland

andra, de i nyssnämnda riksdagsskrivelser angivna frågor. Under fullgörandet

av detta uppdrag fick kommittén anledning att upptaga jämväl

en annan fråga rörande häradsallmänningarna, nämligen sättet för

handhavandet av dessas förvaltning, i vilket avseende en framställning

gjorts hos kommittén den 27 augusti 1913 av kommitterade för häradsaUmänningsintressenter

i Östergötland.

I det av kommittén den 9 december 1918 avgivna betänkande framlade

kommittén, förutom andra lagförslag, tvenne sådana rörande häradsallmänningarna,

nämligen förslag till lag örn häradsallmänningar och förslag

till lag om upphörande av kronans rätt till storverksträd och ekar

å häradsallmänning. Förstnämnda förslag upptager nya eller ändrade

bestämmelser dels rörande häradsallmänningarnas vård och förvaltning

och dels i fråga örn införlivning av mark med häradsallmänning.

Kommitténs ordförande, landshövdingen K. S. Husberg, avgav i reservation

till kommitténs betänkande ett särskilt förslag till lag angående

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

häradsallmänningar, i väsentliga delar avvikande från kommitténs motsvarande

förslag. Reservantens förslag behandlar, förutom nyssangivna

frågor, jämväl spörsmålet örn ändrad reglering av delägarskapet i häradsallmänningarna.

Redan före avgivandet av skogslagstiftningskommitténs berörda betänkande

bade frågan örn ny lagstiftning för häradsallmänningarna på annan

väg underställts Kungl. Majit.

Den s. k. sydsvenska skogskommittén, vilken hade i uppdrag att verkställa

utredning örn åstadkommande av en rätt förvaltning och skötsel

av kronans och andra allmänna skogar i mellersta och södra delarna av

riket, hade i sitt den 17 december 1915 avgivna betänkande framhållit

såsom ett önskemål, att samtliga häradsallmänningar fördes under skogsstatens

förvaltning, samt — under förutsättning att en dylik reform genomfördes

— föreslagit, att de allmänna skogarna i förvaltningshänseende

skulle uppdelas på tvenne olika grupper revir, benämnda kronoparksrevir

och ecklesiastika med flera skogars revir, på det sätt, att till den

förra gruppen fördes kronoparker samt vissa andra staten tillhöriga skogar

och till den senare gruppen bland annat häradsallmänningar och

ecklesiastika skogar.

För dryftande av detta förslag sammanträdde den 21 juni 1916 i Stockholm

ombud för 38 häradsallmänningar, och beslöto dessa därvid uppdraga

åt en vid sammanträdet utsedd kommitté att verkställa en ingående

granskning av förslaget och i sammanhang härmed låta utreda åtskilliga

på förslagets bedömande inverkande frågor ävensom att å ombudens

vägnar till Kungl. Majit ingå med denna utredning samt det yttrande,

vartill granskningen av förslaget föranledde.

Resultatet av berörda granskning och utredning sammanfattade kommittén

i en år 1918 från trycket utgiven skrift »Sveriges häradsallmänningar»,

däri kommittén, bland annat, framlade förslag till grunder för

ett nytt administrationssystem för allmänningarna. Med skrivelse den

8 juni 1918 överlämnade kommittén berörda skrift till Kungl. Majit under

hemställan, att däri framförda synpunkter måtte vinna beaktande.

I anslutning till de i skriften angivna grunder utarbetade kommittén

sedermera ett förslag till förordning angående häradsallmänningarna i

riket jämte motiv, vilket förslag vid sammanträde i Stockholm med ojnbud

för 37 häradsallmänningar den 20 september 1918 i huvudsak godkändes.

Med skrivelse den 30 september 1918 överlämnade kommittén

enligt ombudens uppdrag sagda förslag (bil. A) till Kungl. Majit.

Över förenämnda, av skogslagstiftningskommittén och kommittéreservanten

avgivna förslag rörande häradsallmänningarna jämte övriga i

kommitténs betänkande innefattade lagförslag hava infordrade yttranden

avgivits av kammarkollegium, domänstyrelsen, samtliga länsstyrelser,

landsting, hushållningssällskaps förvaltningsutskott och skogsvårdsstyrelser,

dock med undantag av hushållningssällskapens förvaltningsut
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. May.ts proposition Nr 10.

skott i Södermanlands och Jämtlands län samt Älvsborgs läns södra del,

ävensom av vederbörande skogsstatstjänstemän. Härförutom liava dels

åtskilliga korporationer, föreningar och sammanslutningar, varibland

Sollentuna, Långhundra och Åkers härads allmänningsstyrelser, Sveriges

häradsallmänningsförbund och Sveriges skogsägareförbund, yttrat

sig över berörda förslag, dels ock delegerade för rikets skogsvårdsstyrelser

jämlikt dem lämnat uppdrag med. anledning av

samina förslag utarbetat ett den 19 augusti 1920 dagtecknat betänkande

med förslag till lag angående vård av enskildes och andra till statens

ej hänförliga skogar, avseende jämväl häradsallmänningarna, vilket

betänkande — sedan detsamma med en mindre jämkning godkants

vid extra möte med sko gsvår dsstyr elser na den 25 och 26 november 1920 —

av skogsvårdsstyrelsemötets förvaltningsutskott den 22 januari 1921 överlämnats

till Kungl. Majit.

Över omförmälda av allmänningsombuden avgivna förslag hava infordrade

yttranden avgivits dels av länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala,

Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Skaraborgs, Örebro,

Västmanlands och Kopparbergs län, skogsvårdsstyrelsen i Uppsala län

samt ledamöter i styrelserna för häradsallmänningarna i Älvsborgs och

Skaraborgs län, dels ock av skogslagstiftningskommittén, kammarkollegium,

domänstyrelsen samt vederbörande skogsstatstjänstemän.

Kammarkollegium, som avgivit ett den 27 maj 1921 dagtecknat gemensamt

yttrande över kommitténs, kommittéreservantens och allmänningsombudens

förslag, har däri förordat en sådan ändrad reglering

av dispositionsrätten till häradsallmänningarnäs avkastning, att

dessa erhölle karaktären av verklig samfundsegendom för vederbörande

härad samt att i enlighet härmed avkastningen från dessa skogar anvisades

till främjande av sådana ekonomiska intressen, som vore gemensamma

för befolkningen inom de landskommuner, vilka av ålder tillhört

de respektive häradenas gamla områden.

Sedan kollegium med anledning härav den 1 november 1924 anmodats

att inkomma med utformat förslag till de författningsbestämmelser, som

kunde erfordras för genomförande av vad kollegium sålunda föreslagit,

har kollegium i stagelse den 17 september 1929 på anförda skäl hemställt

att bliva befriat från nämnda uppdrag, och har Kungl. Majit den

4 oktober samma år bifallit kollegii hemställan.

Efter avgivandet av skogslagstiftningskommitténs och allmänningsomhudens

omförmälda förslag rörande häradsallmänningarna hava genom

särskilda riksdagsskrivelser ytterligare ändringar ifrågasatts i gällande

bestämmelser angående dessa skogar.

I skrivelse den 7 juni 1922, nr 252, har riksdagen sålunda anhållit om

skyndsam utredning, huruvida vissa lägenhetsägares på allmänningarna

ställning kunde rättsligen ordnas på det sätt, att dem tillförsäkrades antingen

tryggad besittningsrätt eller full äganderätt till disponerat mark
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

område, samt örn vidtagande av de åtgärder, vartill utredningen kunde

föranleda.

Vidare Ilar riksdagen i skrivelse den 27 april 1927, nr 140, anhållit örn

utredning rörande lämpligheten av bestämmelser i syfte att delägare i

häradsallmänning eller därmed i vissa hänseenden jämställd allmänning,

som grundade sitt delägarsltap på avstyckning enligt 1926 års jorddelningslag,

erhölle samma formella ställning som övriga delägare, ävensom

örn vidtagande av de åtgärder, som den verkställda utredningen kunde

föranleda.

Över sistnämnda skrivelse hava infordrade yttranden avgivits av kammarkollegium

och lantmäteristyrelsen, varjämte Sveriges häradsallmänningsförbund

efter därtill erhållet tillfälle yttrat sig i ärendet.

Sedan förenämnda uppdrag till kammarkollegium genom Kungl. Maj:ts

beslut den 4 oktober 1929 återkallats, har frågan örn ny lagstiftning för

liäradsallmänningarna varit föremål för beredning inom jordbruksdepartementet,

därvid enligt särskilt uppdrag revisionssekreteraren Thor Sjöfors

bitiätt. Härförutom hava på grund av Kungl. Maj:ts bemyndigande

den 3 oktober 1930 ledamöterna av riksdagens första kammare, landshövdingen

G. R. Sederholm och professorn K. G. Westman, byråchefen i domänstyrelsen

F. Aminoff och godsförvaltaren Å. Joachimson tillkallats

att jämte revisionssekreteraren Sjöfors i egenskap av sakkunniga inom

departementet deltaga i överläggningar angående sagda fråga. Vid den

beredning, som sålunda ägt rum, hava i samråd med de sakkunniga på

grundval av skogslagstiftningskommitténs och allmänningsombudens utredningar

i ärendet och de däröver avgivna yttrandena utarbetats förslag

till lag örn härads- och vissa sockenallmänningar samt till förordning

örn upphörande av kronans rätt till storverksträd och ekar å häradsallmänningar.

Jag anhåller nu att få anmäla förstnämnda förslag för

Kungl. Maj:t. Det senare förslaget torde jag framdeles få tillfälle att

underställa Kungl. Maj:ts prövning.

Historik. Innan jag ingår på förslaget till lag örn härads- och vissa sockenallmänn

i ilga r, tolde jag fa lämna en kortfattad översikt av d© bestämmelser,

som tidigare gällt för förstnämnda skogar.

Landskapslagarna innehålla blott sparsamma bestämmelser örn liäradsallmänningar.

Dessa bestämmelser giva dock vid handen, att häradsallmänningarna

vid tiden för lagarnas avfattande ansågos tillhöra vederbörande

härad. Enligt lagarna fick sålunda uppodling å dylik allmänning

ej äga rum utan tillstånd av häradet. Häradets inbyggare voro berättigade

att nyttja allmänningen till skogsfångst, mulbete och fiske

m. m., under det utom häradet boende voro därifrån uteslutna. I vissa

lagar funnos straffbestämmelser för obehörigt nyttjande av häradsallmänning

ävensom stadganden örn sättet för bestämmande i vissa fall av

sådan allmännings område m. m.

Landslagarnas bestämmelser örn häradsallmänningar överensstämde i

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

stort sett med den äldre lagstiftningen i ämnet. 1 landslagarna användes

ordet ilga för att beteckna häradets rätt till dess allmänning. 1 ör

rätten att göra intaga å häradsallmänning erfordrades liksom förut tillstånd

av häradet, och förvärvade den, som erhållit dylikt tillstånd, ärftlig

besittningsrätt till den mark han uppodlat. Såsom allmän regel gällde,

att nybyggaren skulle årligen till häradet utgöra avgäld för odlingen.

Försummades fullgörandet av denna skyldighet under tre på varandra

följande år, förverkade nybyggaren rätten till odlingen, och ägde för sådant

fall häradshövdingen med häradets samtycke upplåta denna till annan.

Av de avgälder, som utgingo för nybyggen å häradsallmänningarna,

ägde Konungen rätt till en tredjedel och vederbörande härad till återstoden.

Örn grunden till Konungens rätt i berörda avseende lämna lagarna

ej någon upplysning. Möjligt är, att bestämmelserna härutinnan

ägde samband därmed, att Konungen redan före landslagarnas tillkomst,

enligt vad urkunderna visa, beträffande liäradsallmänningarna i vissa

landskap (Östergötland och Småland) gjort gällande och stundom genomdrivit

anspråk på äganderätt till en tredjedel av allmänningsjorden, vilket

anspråk dock ej, såvitt känt är, vunnit erkännande i lagstiftningen.

Avgälder för nybyggen å liäradsallmänningarna torde hava utgått till

vederbörande härad ännu under början av nyare tiden. Sedan dylika nybyggen

under 1500-talet allmänt blivit skattlagda till kronan, har utgörandet

av sagda avgälder upphört. — Förutom rättigheten att göra intagor

å häradsallmänning ägde enligt landslagarna häradets inbyggare,

liksom förut, rätt att tillgodogöra sig skogen och övriga naturtillgångar

ä allmänningen, och var denna rätt ej i lagarna underkastad någon begränsning.

Den vidsträckta befogenhet att nyttja häradsallmänning, som enligt

landslagarna sålunda tillkom häradets inbyggare, inskränktes avsevärt

genom 1647 och 1664 års skogsordningar. Dessa asyftade att skapa ett

skydd för landets skogstillgångar, vilka på grund av bergs- och brukshanteringens

utveckling vid ifrågavarande tid erhållit större värde än

förut. Enligt sagda skogsordningar fick häradsallmänning nyttjas endast

till husbehov för hemmanen och gårdarna inom häradet. Den, som

iigde hemman inom visst härad men bodde utom detta, ägde nyttja häradets

allmänning allenast för sagda hemmans behov, såvida han ej å häradstinget

erhållit tillstånd till en mera utsträckt nyttjanderätt, och var

tillståndshavaren i sistnämnda fall pliktig att till häradet utgiva viss ersättning.

Även rätten att göra intagor å häradsallmänning begränsades

högst väsentligt genom skogsordningarna. I 1647 års skogsordning förbjöds

sålunda anläggning av nya gårdar, torp eller backstugor å häradsallmänning,

så vida ej allmänningen vore så stor, öde elior vidlyftig, att

hemman eller torp utan häradets .skada kunde därå byggas och brukas.

Beträffande de å häradsallmänning redan anlagda gårdar, torp och backstugor

stadgades i samma skogsordning, att dessa skulle dömas bort och

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

utrivas, såframt ej lägenheten nått den utveckling, att den kunde bära

de utskyldei, som vanligen ålades V* hemman, eller* ock urminnes hävd

åkommit lägenheten. Nyssangivna förbud mot upptagande av odlingslägenheter

å häradsallmänning modererades dock i 1664 års skogsordning,

däri stadgades, att, örn å häradsallmänning funnes någon till nyodling

tjänlig plats, som kunde undvaras av häradet, Kungl. Majit ägde besluta

örn upplåtande därav till nybygge samt att häradets inbyggare hade företrädesrätt

till erhållande av dylik upplåtelse. Lägenhet, som upplåtits

enligt detta stadgande, skulle åsättas visst hemmantal, eller ock skulle

innehavaren av lägenheten förpliktas utgiva en bestämd avgift, rekognition,

till kronan. Enligt skogsordningarna skulle uppsikt över häradsallmänningarna

utövas av landshövdingarna och kronobetjänte.

Den tendens att begränsa häradsbornas rätt att nyttja häradsallmänningarna,

som kommit till uttryck i förenämnda skogsordningar, fullföljdes

i 1734 års lag och skogsordningen den 12 december samma år. Förbudet

att görn intagor å häradsallmänning förnyades sålunda i sistnämnda

lagstiftning och gjordes där ovillkorligt. Häradsborna bibehöllos visserligen

i denna vid sin rätt att till husbehov nyttja allmänningen, men

fick sagda rätt i flera fall utövas allenast efter särskilt tillstånd. I 16

kap. 1 § byggningabalken av 1734 års lag stadgades sålunda, att den, som

ville hugga timmer, ved, gärdsel eller stör å häradsallmänning, skulle

göra anmälan därom vid tinget och låta rätten pröva det föreliggande

behovet, varefter han hade att söka tillstånd till avverkningen hos Konungens

befallningshavande. I skogsordningen, vari rätten till avverkning

å häradsallmänning närmare reglerades, medgavs visserligen, att

vindfällen, torra grenar o. d. finge obehindrat avliämtas å sådan allmänning

till bränsle, men föreskrevs, att förtorkade eller skadade träd ej

finge därå fällas utan tillåtelse av skogsbetjäningen. Till huggning av

den friska skogen kunde, såsom i lagen stadgades, allenast Konungens befallningshavande

giva lov. Enligt skogsordningen skulle häradsallmänning

bevakas av en särskild skogvaktare, vilken skulle stå under uppsikt

dels av jägeri- och kronobetjäningen och dels av fyra av häradsrätten årligen

valda uppsyningsman. Det ålåg därjämte häradsrätten att vart annat

eller vart tredje år besiktiga allmänningen. Örn vid dylik besiktning

eller eljest skogens återväxt å allmänningen befanns äventyrad eller annan

giltig orsak därtill förelåg, kunde viss del av allmänningen fridlysas,

vilket innebai, att avverkning av skog a sadan del ej fick äga rum.

Ifrågavarande inskränkningar i häradsbornas rätt att nyttja häradsallmänningarna

stodo i samband med det intresse, som kronan vid ifrågavarande

tid hade att disponera över allmänningarnas skogstillgångar

till förmån för bergverks- och bruksrörelsen i landet. Redan i Kungl.

Maj:ts fullmakt för bergskollegium den 6 juli 1649 hade stadgats, att de

skogar, som vidhängde allehanda bruk och gruvor och antingen redan

vore under publika eller privata bruk bebrevade eller till nya bruks upp
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

rättande prövades nödiga och nyttiga, skulle till Kungl. Maj:ts och rikets

tjänst iörvaras såsom ett »särdeles regale» genom skogarnas införande i

en jorde- och bergsbok. I anslutning till den i sagda fullmakt uttalade

grundsatsen hade det under senare hälften av 1600-talet blivit vanligt att

till understödjande av gruvor och bruk anslå skogsområden å allmänna

skogar, däribland även häradsallmänningar. Denna praxis bekräftades i

1734 års skogsordning, däri stadgades, att, örn hjälp av någon allmänning

begärdes till gruva eller berg- eller metallmanufakturverk samt allmänningen

eller någon del därav kunde utan landets, häradets eller socknens

avsaknad umbäras, densamma kunde i viss ordning av bergskollegium anslås

till understöd åt gruvan eller verket. Med anledning härav hava

även under 1700-talet betydande områden av häradsallmänningarna tagits

i anspråk för nyssangivna ändamål.

Kort efter utfärdandet av 1734 års lagstiftning befanns nödigt att

mildra det däri upptagna ovillkorliga förbudet mot att göra intagor å häradsallmänning.

I en år 1739 utfärdad förklaring till 1734 års skogsordning

stadgades sålunda, att landshövdingarna i länen ägde medgiva, att

å häradsallmänningarna befintliga ansenliga och till skogsväxt odugliga

mossar och kärr finge efter föregången undersökning upptagas till äng.

Därjämte medgavs genom förklaringen den 5 oktober 1741 över 1740 års

förordning örn mossars, kärrs och annan oländig marks uppodlande, att

sådana å häradsallmänning belägna, dittills såsom obrukbara ansedda

kärr och mossar, å vilka ingen stor och duglig skog växte och som kunde

till äng förvandlas, finge delas mellan de hemman i häradet, vilkas innehavare

sådant önskade, till hjälp och förbättring medelst höets formerande.

De genom sådan delning uppkomna lägenheter skulle ofördröjligen

skattläggas, dock med rätt för innehavaren till vissa frihetsår. Försummade

häradsborna att verkställa dylik delning, ägde enligt förklaringen

den 12 augusti 1752, med visst undantag, den av häradsborna rätt

till mossens eller kärrets uppodlande, som sig först därtill anmälde hos

landshövdingen.

1734 års skogsordning upphävdes genom skogsordningen den 10 december

1793, vilken i sin ordning ersattes av skogsordningen den 1 augusti

1805. I sistnämnda två skogsordningar blev häradsbornas rätt till allmänningarna

ytterligare kringskuren. Grundsatsen, att häradsborna allenast

till husbehov ägde nyttja häradsallmännings skog, genomfördes i

dessa skogsordningar så strängt, att den, som hade egen skog eller farit

illa med denna, helt utestängdes från rätt till utsyning å allmänningen.

Därjämte meddelades till förfång för häradsborna vissa bestämmelser örn

företrädesrätt för det allmänna till häradsallmännings avkastning. Enligt

dessa bestämmelser skulle av det timmer och byggnadsvirke, som årligen

finge utsynas å sådan allmänning, i främsta rummet tillgodoses behovet

dels för militära, civila och ecklesiastika boställen och dels för allmänna

broar oell byggnader. Först därefter ägde de enskilda häradsbor
Bihang

till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 10 haft. (Nr 10).

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

na, i män av tillgång, erhålla virke för vissa angivna behov, och skulle

dessa behov med hänsyn till den mer eller mindre trängande beskaffenheten

därav tillgodoses i viss bestämd ordning. Skyldigheten att söka

utsyning utsträcktes till att avse även torra grenar och vindfällen. I

fråga örn rätten att göra intaga å häradsallmänning bibehölls det förut

gällande förbudet, dock att sådan allmänning kunde uppröjas för anläggning

av skogvaktareboställen eller skogsplanteringar, varjämte tillstånd

till uppodling av kärr och mossar å häradsallmänning i viss ordning

kunde meddelas såväl för inbyggare i häradet som för annan. Överinseendet

över häradsallmänning tillkom fortfarande Konungens befallningshavande.

Denne hade att upprätta förslag å det antal och det slag av

virke, som årligen kunde med allmänningens bestånd och utan dess skada

till utsyningssökandenas behov upplåtas, och fick detta förslag ej vid

utsyningars beviljande överskridas. Den närmare vården och bevakningen

av allmänningarna var anförtrodd åt skogs- och jägeristaten.

Den rättsutveckling i fråga örn häradsallmänningarna, varåt 1793 och

1805 års skogsordningar gåvo uttryck, blev ej bestående oförändrad under

någon längre tidsperiod. Redan under 1700-talet hade den uppfattningen

gjort sig gällande i vårt land, att de allmänna skogarna

skulle bliva föremål för bättre vård och skötsel, örn de avyttrades till

enskilda för brukande. I anslutning härtill hade allmogen vid 1734 års

riksdag anhållit örn tillåtelse att dela häradsallmänningarna, men blev

denna anhållan avslagen genom Kungl. Maj:ts resolution den 17 december

1734, däri förklarades, att dessa allmänningar vore en kronans tillhörighet

samt att kronan, örn allmänningarna delades, skulle bliva betagen

all disposition över dessa och sålunda icke vara i stånd att med

virke från dessa skogar hjälpa brandskadade eller underhålla publika

byggnader m. m. Frågan örn häradsallmänningarnas delning återkom

emellertid vid riksdagarna 1762, 1809—1810 och 1823. I en till sistnämnda

riksdag avlåten proposition nr 23, däri förslag framlades örn försäljning

till enskilda av kronoparker och vissa andra slag av allmänna skogar,

upptogs till behandling jämväl spörsmålet örn delning av häradsallmänningarna

mellan vederbörande intressenter. Under framhållande, att dylik

allmänning borde betraktas såsom häradets tillhörighet, föreslog

Kungl. Maj:t i propositionen, att Kungl. Majit skulle äga tillåta, att häradsallmänningarna

upplätes till intressenternas egen disposition gemensamt

eller till delning dem emellan, när efter gjord ansökning Kungl.

Majit funne sådant lämpligt och något laga hinder däremot ej mötte.

Vad Kungl. Majit sålunda föreslagit bifölls av ständerna med det tilllägg,

att, då Kungl. Majit i den i propositionen föreslagna ordningen beviljade

häradsallmänningars upplåtande, dessa borde fördelas mellan de

socknar, som däri ansåges äga del, varefter frågan, huruvida sockenborna

skulle bibehålla sina andelar i samfällighet eller utbryta och enskifta

sina lotter, enligt ständernas mening lämpligast kunde bestämmas efter

de grunder, som stadgades i avseende å sockenallmänningar i 8 § av 1805

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

års skogsordning. Sedan ständerna i skrivelse nr 444 till Kungl. Majit

anmält sitt ifrågavarande beslut, meddelade Kungl. Maj :t i brev till kammarkollegium

den 16 mars 1824 närmare bestämmelser i ämnet, vilket

brev kungjordes genom kollega cirkulär den 14 april 1824.

Enligt cirkuläret, däri propositionens uttalande, att häradsallmänning

borde anses såsom häradets tillhörighet, återkommer, ägde Kungl. Majit

på ansökan, då sådant funnes lämpligt och laga hinder däremot ej mötte,

medgiva, att häradsallmänning upplätes till intressenternas egen disposition

gemensamt eller till delning socknar eller enskilda hemmansägare

emellan, som däri ansåges äga del. De, som åstundade delning av sådan

allmänning eller att emottaga densamma under egen gemensam disposition,

hade att därom ingiva ansökan till Konungens befallningsliavande.

Sedan genom befallningshavandens försorg erforderlig utredning i ärendet

verkställts, hade befallningshavanden att översända handlingarna

däri jämte eget och häradsrättens yttrande till kammarkollegium, som

överlämnade saken till Kungl. Majits avgörande. I händelse av bifall

till ansökningen bestämde Kungl. Majit de grunder, som borde tillämpas

vid verkställandet av häradsallmänningens delning. De hemman, som

erliölle del i allmänningen, skulle, med undantag för kungsgårdar och

boställen, åläggas att för deras skogsandel utgöra årlig ränta efter markens

sämre och bättre beskaffenhet med en fjärdedels till och med en

kappe spannmål för varje geometriskt tunnland. — För den händelse ett

härads inbyggare ej önskade vare sig delning av häradets allmänning

eller att emottaga den under gemensam disposition eller Kungl. Majit

ej fann lämpligt bevilja därom gjord ansökan och allmänningen förty

komme att i sitt dåvarande skick bibehållas, skulle det ankomma å Konungens

befallningsliavande att vidtaga lämpliga åtgärder till allmänningens

riktiga och ändamålsenliga skötsel. Bevakningen av sådan allmänning

skulle imder befallningshavandens överinseende utövas av

skogsbetjänte. — Enligt cirkuläret ålåg det även Konungens befallningskavande

att noggrant tillse, att inga obehöriga personer inflyttade å

allmänningarna.

Med tillämpning av bestämmelserna i 1824 års cirkulär ägde delning

rum av ett betydande antal häradsallmänningar mellan vederbörande

socknar eller intressenter. Vissa mindre häradsallmänningar, som ej

lämpligen kunde skiftas mellan intressenterna, indelades i lotter och försåldes

för intressenternas räkning.

Beträffande de allmänningar, som ej blevo föremål för delning eller

försäljning, förordnades sedermera genom brevet till kammarkollegium

den 23 mars 1849, att delägarna i sådan allmänning kunde, efter skedd

anmälan till länsstyrelsen, erhålla tillstånd att genom utsedda deputerade

under vissa villkor deltaga i uppsikten och vården av allmänningen,

dock att de deputerade icke finge inblanda sig i den vetenskapliga skötseln

och behandlingen av skogen, vilken skulle handhavas av skogssta
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

tens förvaltande personal, samt att den av häradsborna för de deputerade

utfärdade instruktion alltid borde underkastas granskning av länsstyrelsen.

Den 20 juni 1855 tillsatte Kungl. Majit en kommitté för utredning angående

de åtgärder, som borde vidtagas för befrämjande av en förbättrad

skogshushållning i landet, och avgav denna kommitté den 28 juni

1856 betänkande med förslag till ny förordning örn skogarna i riket. Detta

förslag upptog jämväl vissa bestämmelser angående häradsallmänningarna,

enligt vilka bestämmelser dessa skogar skulle, på lika sätt som kronoskogarna,

stå under skogsstyrelsens vård och förvaltning samt bibehållas

oförminskade och på allmän bekostnad indelas till regelbunden hushållning,

där så ej redan skett. Den avkastning, häradsallmänning årligen

lämnade, skulle förvandlas i penningar och, efter avdrag av kostnaden

för skogens vård och skötsel, tillfalla häradsborna samt av Konungens

befallningshavande fördelas mellan dem efter oförmedlade hemmantalet.

—■ I motiveringen till förslaget framhöll kommittén, att, då häradsallmänningarna

icke torde vara att betrakta annorlunda än såsom upplåtelser

av kronans skogar till häradenas begagnande, kommittén icke funnit

betänkligt, att föreskrift meddelades, huru denna menigheterna medgivna

rätt för framtiden skulle utövas. Kommittén, som ansett allmänningarnas

delning mellan häradsborna, vilken redan flerstädes lett till

skogarnas vanvård och förfall, icke vidare böra medgivas, hade i övrigt

trott skogarnas bevarande och menigheternas egen fördel bäst främjas

därigenom, att häradsallmänningarna ställdes under allmän vård och förvaltning,

på alldeles lika sätt som kronoskogarna. Den rätt till åtnjutande

av skogens alster in natura, som varit häradsborna medgiven,

skulle då komma att upphöra och i stället den behållna avkastningen

utdelas efter oförmedlade hemmantalet. Härigenom skulle undvikas icke

blott det ämne till stridigheter, som de årliga utsyningarna av allmänningens

produkter dittills givit, utan även orättvisan av stadgandet, att

den, som hade egen skog, ej vore berättigad till utsyning från allmänningen,

ett stadgande, vilket icke kunde anses uppmuntrande för omsorgen

örn den egna skogens vård.

I skrivelse nr 107 till 1856—1858 års riksdag framlade Kungl. Majit ett

på kommitténs utredning byggt förslag till vissa allmänna bestämmelser,

avsedda att läggas till grund för ny lagstiftning angående skogarna

i riket. Dessa bestämmelser överensstämde, såvitt angick häradsallmänningarna,

i stort sett med kommitténs förslag utom i fråga örn dispositionen

av häradsallmänningarnas avkastning. I sistnämnda hänseende föreslog

Kungl. Majit, att de, som efter dittills gällande grunder kunde anses

såsom delägare i häradsallmänningarna, skulle äga tillgodonjuta den behållna

avkastningen av dessa, antingen in natura eller med de därför inflytande

penningar, på sätt delägarna kunde sinsemellan överenskomma.

Kungl. Majlis förslag godkändes i vad det avsåg häradsallmänningarna

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Mårts proposition Nr 10.

av riksdagen. I skrivelse till Kungl. Hajd den 27 februari 1858 inlade

emellertid bondeståndet sin gensaga mot riksdagens beslut. Under framhållande,

att alla skogsrättigheter, upplåtna åt korporationer eller enskilda,

borde oförminskade allt framgent komma dessa till godo samt att

någon förändring alltså icke borde äga rum i vad då gällande författningar

stadgade örn begagnandet av bland annat häradsallmänning^:,

hemställde ståndet, att lagen i detta fall måtte oförändrad förbliva vid

vad den dittills varit.

I brev den 21 januari 1859 uppdrog Kungl. Majit åt chefen för skogsstyrelsen

att granska och omarbeta det för 185d—1858 års riksdag framlagda

förslaget till ny skogslagstiftning. Med anledning av bondeståndets

berörda skrivelse medgav Kungl. Majit därvid den ändring i forslaget,

att häradsallmänningarna, där menigheterna så önskade, skulle

stå under vård och förvaltning av delägarna eller deras ombud men under

skogsstyrelsens kontroll och tillsyn, så att de erhölle samma regelbundna

behandling som kronoskogarna.

Till fullgörande av berörda uppdrag avgav chefen för skogsstyrelsen

den 9 maj 1859 förslag till förordning örn skogarna i riket. Innan detta

förslag hann att slutligen prövas av Kungl. Maj :t, blev emellertid frågan

örn ny skogslagstiftning till följd av ett flertal motioner föremål för behandling

av 1862—1863 års riksdag. Med anledning av motionerna, dari

yrkats, å ena sidan, att vederbörande jägeritjänstemän skulle erhålla

större inflytande på häradsallmänningarnas förvaltning och, å den andra,

att myndigheterna skulle tillhållas att lämna okvald delägarnas »åborätt»

till häradsallmänningarna, avlät riksdagen en skrivelse i amnet

till Kungl. Majit den 30 november 1863 nr 187, däri riksdagen gjorde vissa

uttalanden beträffande det innehåll, som enligt riksdagens mening borde

givas åt den föreslagna nya skogsordningen så vitt anginge liäradsallmänningarna.

I skrivelsen framhölls sålunda, att riksdagen, som ansett

sig ej böra bryta mot det gängse föreställningssättet, enligt vilket haradsallmänningarna

vore häradenas tillhörighet, funnit de av Kungl.

Maj-t i berörda brev den 21 januari 1859 angivna grunder för ordnande

av sagda allmänningars hushållning på ett lyckligt sätt förena delägarnas

anspråk att själva få förvalta sin egendom med det nödvändiga avseendet

på dessa skogars bevarande undan vanvård och förödelse.. I samband

med en dylik reglering av allmänningarna torde emellertid vissa

föreskrifter i fråga om fördelningen av allmänningarnas avkastning, vilka

kvarstode i lagstiftningen sedan den tid, då dessa skogar ansågos för

kronans egendom, böra förändras. Dessa föreskrifter, som innefattades

i den förmånsrättsordning till utsyning å häradsallmänningarna, vilken

förekomme i 3 § av 1805 års skogsordning och innebure, att boställen

ägde bästa rätt och lika med häradet för dess allmänna byggnader och

broar men framför häradsborna, syntes ej förenliga nied häradets äganderätt.

Vidare hade riksdagen fästat sin uppmärksamhet vid olämpligheten

s. 38 Kontrollera mot PDF

Gällande bestämmelser.

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

i det stadgande, som inneliölles såväl i sagda paragraf av skogsordningen

som i 16 kap. 1 § byggningabalken och enligt vilket de, som ej hade egen

skog, framför andra skulle njuta allmänningens avkastning. För att befordra

intresset för hushållningen med dessa allmänningar hade riksdagen

ansett, att, på samma gång deras förvaltning överlämnades till häradsborna,

sådana föreskrifter örn avkastningens fördelning, vilka i allmänhet

tillämpades på samfälld egendom, skulle meddelas. Då det torde

stå bäst tillsammans med den uttalade åsikten örn äganderätten till ifrågavarande

allmänningar, att delägarna i dessa själva finge besluta, örn

virkesavkastningen skulle fördelas mellan dem in natura eller avyttras

och försäljningssumman fördelas, syntes något stadgande örn ovillkorlig

försäljning av virkesavkastningen icke böra meddelas. Likaledes följde

det, enligt riksdagens förmenande, av den uttalade åsikten örn äganderätten

till allmänningarna samt vad i övrigt av riksdagen anförts, att

varken skoglösa hemman och boställen eller andra allmänna broar och

byggnader än sådana, som delägarna i allmänningarna själva byggde och

underhölle, borde för framtiden njuta någon företrädesrätt till utsyning

utan att alla hemman, boställena däri inberäknade, borde njuta sin del

i allmänningens avkastning allenast efter deras oförmedlade hemmantal.

Pa sålunda anförda skäl uttalade riksdagen den önskan, att häradsallmännings

avkastning måtte, sedan därav använts vad som erfordrades

till betäckande av kostnaden för allmänningens indelning och förvaltning

samt till broar och andra för delägarna gemensamma byggnader,

fördelas mellan dem, som enligt dittills gällande grunder ansetts såsom

delägare i allmänningen, antingen in natura eller i penningar, på sätt

de därom själva beslutade, efter oförmedlat hemmantal.

Efter avlåtandet av nämnda riksdagsskrivelse utfärdades slutligen den

29 juni 1866 förordning angående hushållningen med de allmänna skogarna

i riket. I kap. II av denna förordning upptogos bestämmelser örn

häradsallmänningar, i allt väsentligt överensstämmande med de i riksdagsskrivelsen

angivna grunder.

1866 års skogsordning upphävdes genom förordningen den 26 januari

1894 (nr 17) angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket,

vilken förordning ännu gäller. Föreskrifterna örn häradsallmänningar i’

sistnämnda förordning äro, bortsett från vissa detaljbestämmelser, likalydande

med motsvarande stadganden i 1866 års skogsordning.

Jag torde nu få övergå till att redogöra för de huvudsakligaste av de

bestämmelser, som för närvarande gälla angående häradsallmänningar.

Dessa bestämmelser återfinnas, såsom förut nämnts, väsentligen i 1894

års skogsordning, varjämte särskilda föreskrifter i ämnet inrymmas i

lagen den 18 juni 1926 (nr 326) örn delning av jord å landet samt lagarna

den 27 juni 1896 (nr 42 s. 1) örn rätt till fiske och den 8 november 1912

(nr 289) örn rätt till jakt. Härförutom upptagas vissa stadganden örn

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. May.ts proposition Nr 10.

häradsallmänningar i 16 kap. byggningabalken, vilka stadgande!! dock

numera, elium ej formellt uppbävda, i det väsentliga förlorat gallande

kraft. . .

1894 års skogsordnings bestämmelser örn liäradsallmänningar reglera

dels rätten till delaktighet i dessa skogar, dels grunderna för dessas vård

och förvaltning oell dels rätten till storverksträd och ekar å käradsallmänningar.

I förstnämnda hänseende stadgas, att delägare i häradsallmänning

äro, där ej för särskilda fall blivit annorlunda bestämt, de, som

i häradet bygga och bo, efter deras oförmedlade hemmantal. Dessa äga

att årligen å tid och ort, som av länsstyrelsen utsättes och kungöres, genom

ombud, valda socknevis medelst omröstning efter oförmedlade hemmantalet,

utse en allmänningsstyrelse, som i alla frågor rörande allmänningen

utövar delägarnas beslutanderätt, där ej i reglemente för allmänningen

annorlunda stadgas. Reglementet uppgöres av delägarna samt

fastställes av länsstyrelsen. I anslutning till dessa bestämmelser föreskrives

rörande användningen av häradsallmännings avkastning, att denna,

sedan därur guldits vissa kostnader för allmänningens vård och förvaltning

samt virke undantag^ för sådana broar och. allmänna byggnader,

som delägarna själva bygga och underhålla, årligen må fördelas

mellan samtliga delägare i allmänningen efter oförmedlat hemmantal.

På delägarnas beslut ankommer, huruvida denna utdelning skall ske in

natura eller, efter försäljning, i penningar. — Beträffande grunderna för

häradsallmänningarnas vård och förvaltning stadgas, att häradsallmänningarna

skola bibehållas oförminskade samt behandlas efter sådana på

vetenskapliga regler grundade, för olika ortsförhållanden lämpade hushållningsplaner,

som avse skogens framtida bestånd och högsta avkastning.

Det tillkommer domänstyrelsen att fastställa dylika planer samt

att meddela de särskilda föreskrifter, som i avseende på hushållningen

med ifrågavarande skogar kunna finnas nödiga. Förvaltningen ombesörjes

principiellt av skogsstaten, men hava delägarna medgivits rätt att

själva övertaga häradsallmännings vård och förvaltning under vissa villkor.

Har förvaltningen övertagits av delägarna, skola emellertid vederbörande

skogstjänstemän hålla uppsikt över att de i avseende å skogshushållningen

meddelade föreskrifter noggrant iakttagas.. Därest, försummelse

härutinnan finnes hava ägt rum samt rättelse ej vidtagits inom

av länsstyrelsen förelagd tid eller ock å allmänningen större avverkning

verkställes, än enligt hushållningsplanen är tillåtet, äger länsstyrelsen

förordna, att allmänningen åter skall ställas under skogsstatens vård och

förvaltning. Skogsordningen innehåller därjämte i förevarande avseende

dels vissa bestämmelser örn redovisning för förvaltningens handhavande

samt örn klagan över allmänningsstyrelsens och delägarnas, beslut

m. m., dels ock åtskilliga stadganden örn utsyning och försäljning av

virke från häradsallmänning samt tillgodogörande av mulbete och grässlätter

därå. — Vad slutligen angår rätten till storverksträd och ekar

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Kungl. May.ls proposition Nr 10.

å häradsallmänning stadgar skogsordningen, att dessa träd äro kronan

förbehållna, och meddelas i sammanhang härmed vissa bestämmelser örn

sattet för tillgodogörandet av dessa träd för kronans räkning.

1894 års skogsordnings bestämmelser örn rätt till delaktighet i häradsallmänning

hava i visst hänseende ändrats genom 1926 års jorddelningslag.

Enligt skogsordningen äger fastighet, som ej är satt i mantal, principiellt

ej del i häradsallmänning. Jämlikt jorddelningslagen kan emellertid

rätt till delaktighet i sådan allmänning tillkomma även fastighet

som bildats genom avstyckning och som sålunda ej blivit åsatt mantal!

I 19 kap. 12 § av lagen stadgas i detta hänseende, att vid avstyckning

skall bestämmas, örn och i vad mån med avstyckad ägovidd skall följa

ratt till delaktighet i område, som vid lantmäteriförrättning avsatts för

gemensamt ändamål, i äga, som eljest är samfälld för stamfastigheten

och annan fastighet, eller i särskilda rättigheter och förmåner, som tillkomma

stamfastigheten. Därest i ägovidd, som avstyckas, ingår åker,

äng eller därtill odlingsbar mark av den omfattning, att fastigheten varder

tjänlig till jordbruk, och avstyckningen ej sker för tillgodoseende

av behov av mindre lägenheter eller för beredande av plats för industriell

anläggning eller därmed jämförligt ändamål, må dock bestämmelse ej

meddelas, varigenom den avstyckade ägovidden uteslutes från rätt till

delaktighet i allmänning eller därmed likställd samfällighet, utan skall

vad av stamfastigheten tillkommande andel i sådan samfällighet kan

skäligen anses belöpa å den avstyckade ägovidden tilläggas denna. I

sistnämnda fall gäller sålunda såsom ovillkorlig regel, att den fastighet

som bildas genom avstyckningen, skall erhålla rätt till delaktighet i häradsallmänning.

Enligt 19 kap. 19 § jorddelningslagen skall å den karta,

vara avstyckning skall av lantmätaren utmärkas, tecknas beskrivning

med uppgift, bland annat, i vad mån med avstyckad ägovidd följer rätt

till .delaktighet. i äga, som är samfälld för stamfastigheten och annan

fastighet, eller i särskilda rättigheter och förmåner, som tillkomma stamfastigheten.

Kan beskrivningen ej lämpligen tecknas å kartan, skall den

mföras i särskild handling.

I anslutning till bestämmelsen i 1894 års skogsordning, att häradsallmänning

skall bibehållas oförminskad, har i 1 kap. 8 § jorddelningslagen

stadgats, att, där enligt föreskrift i lag eller särskild författning skifte

å viss fastighet eller äga icke är tillåtet, dylikt förbud skall lända till

efterrättelse.

Enligt 9 § i. lagen örn rätt till fiske hava delägarna i häradsallmänning

rätt att fiska i de fiskevatten, som höra till allmänningen. Åker och äng

vid stranden skola dock vara fria från intrång av de fiskande, då annan

utväg finnes att komma till fiskevattnet. I annat fall skall ersättning

givas för skada och intrång. Allmänningsfiske må av delägarna utarrenderas

för gemensam räkning, i fall beslut därom fattas i enlighet

med gällande föreskrifter örn allmänningens förvaltning.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

Slutligen stadgas i 2 § av lagen om rätt till jakt, att jakträtten å häradsallmänning

må tillgodogöras för delägarnas gemensamma räkning i överensstämmelse

med de föreskrifter, som i övrigt gälla för allmänningens

vård och förvaltning.

De reformsträvanden, som framträtt beträffande nu gällande lagstift- tJfr1>alJ»*

ning för häradsallmänningarna, avse i första rummet frågan örn ändring härads- och

i grunderna för rätten till delaktighet i dessa skogar och det i samband vl«w Mokenhärmed

stående spörsmålet om ändrad användning av avkastningen från gar.

dem. A) Fråga

orri ändrade

Berörda frågor hava vid upprepade tillfällen under de senare åren varit sr™"^*r (°u

föremål för uppmärksamhet inom riksdagen. delaktighet i

I en motion vid 1910 års riksdag hemställdes sålunda örn skrivelse till

Kungl. Majit med anhållan örn utredning, huru och på vad sätt avkast- Historilc_

ningen från s. k. allmänningsskogar, företrädesvis i Svea och Göta land,

kunde och borde på ett annat sätt än nu skedde för det allmännas nytta

användas. Till stöd för denna hemställan framhölls, bland annat, att allmänningarna

från att vara en gemensam egendom till hjälp för de med

skog svagast försedde och till hjälp för häradet vid gemensamma allmänna

byggnader under adertonliundratalet blivit en egendom, varifrån alla

ägare av oförmedlade mantal kunde påräkna en viss inkomst, samt att

under tiden ägarna av oförmedlade mantal, som förr utgjorde huvuddelen

av underhåll och byggande av vägar, tingshus, prästgård m. m., erhållit

skattebidrag av alla skattdragande i kommunerna utan att behöva till

de nya skattdragarna avstå någon del av allmänningarnas avkastning.

Det vore fördelaktigt, örn de penningmedel, som inflöte från allmänningarna,

kunde kapitaliseras för allmännyttiga ändamål, enär sådana alltjämt

uppstode men svårigheter mötte att få gemensamma anordningar genomförda

vare sig inom kommunen eller häradet på grund av de med företaget

förenade kostnaderna.

I sitt över motionen avgivna utlåtande nr 20 uttalade jordbruksutskottet,

att, då motionären icke anfört något vägande skäl för sin mening

samt utskottet för sin del ej heller eljest funnit skäl till erinran mot

gällande bestämmelser i förevarande ämne, utskottet ej kunde biträda

motionärens förslag, som förty avstyrktes.

Denna utskottets hemställan bifölls av båda kamrarna.

Vid 1913 års riksdag hemställde en motionär, att riksdagen ville i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t måtte taga i övervägande,

huruvida och på vad sätt rätt till andel i häradsallmänning kunde beredas

även annan jordbruksfastighet än i mantal satt jord. Motionären

framhöll, att vid avsöndring av lägenhet denna uteslötes från delaktighet

i stamfastighetens andel i häradsallmänning, men att det måste anses

obilligt, att sålunda innehavaren av en lägenhet med lika stort eller

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

kanske större jordbruk än grannen, som innehade i mantal satt jord, icke

skulle i likhet med denne bekomma en kanske väl behövlig utsyning å

häradsallmänningen.

Jordbruksutskottet yttrade i utlåtande nr 33 rörande denna motion •

Det läge i det nuvarande jordavsöndringsinstitutets egen natur, att den

avsöndrade lägenheten icke knnde övertaga någon del av stamhemmanet

etter mantal tillkommande särskilda rättigheter eller förmåner, således

e3 heller del i häradsallmänning. Ett avsöndringsavtal avsåge upplåtande

av ett visst å marken begränsat område. Det torde således vara klart,

an§ivna syftemålet —• att vinna förändring och utvidgning av nu

gällande grund för delägarrätt i häradsallmänning — ej möjliggjordes

endast genom en enkel omredigering av § 6 i 1894 års skogsordning, utan

a i^U^Sa^e en Principiell omgestaltning av jordavsöndringsbegreppet.

Allramest yppade sig dock betänklighet mot motionärens förslag, tilllämpat

på redan verkställda avsöndringar. Dessa hade uppstått genom

avtal, som uppenbarligen förutsatte, att ingen andel av någon stamhemmanet

tillkommande rättighet skulle övergå på därifrån avsöndrad lägenhet,

utan att hemmanet skulle odelade behålla såväl mantalet som därmed

förenade förmåner. I fråga örn sådan lägenhet skulle alltså en reform

av i motionen angiven innebörd medföra retroaktiv verkan och

innebära ett otvetydigt ingrepp i redan bestående äganderättsförhållanden.

Under åberopande av vad utskottet sålunda samt i övrigt anfört hemställde

utskottet örn avslag å motionen, och blev denna hemställan av

riksdagen bifallen.

Vidare väcktes vid 1915 års riksdag en motion, däri hemställdes, att

riksdagen måtte anhålla, att Kungl. Maj :t ville taga i övervägande, huruvida,

i vad man och pa vad sätt en revision kunde erfordras av författningarna

rörande häradsallmänningar och andra genom kronans försorg

tillkomna allmänningsskogar i syfte, att avkastningen måtte efter

rättvisa grunder komma ortsbefolkningen i dess helhet till godo samt

beslutanderätten i allmänningens angelägenheter demokratiseras. I motiveringen

till motionen uttalades, att det ej kunde vara annat än billigt,

att den lagstiftning, som tillagt den i mantal satta jorden vissa inkomster

såsom vederlag för de från densamma numera avlyftade bördorna, ändrades

sa, att även sagda inkomster tillf olle alla dem, på vilka dessa bördor

nu blivit lagda. Därjämte ifrågasattes, huruvida ej häradsallmänningarna

borde återföras i någon mån åtminstone att tjäna sitt ursprungliga

ändamål, nämligen ett omedelbart tillgodoseende av ortsbefolkningens

virkesbehov, när tillgång därtill på annat sätt saknades. Ett dylikt

behov gjorde sig naturligtvis även nu ofta högeligen gällande från den

jord- och skoglösa befolkningens sida och mycket missnöje alstrades genom

att, med den nuvarande förvaltningen av allmänningarna, framställda

anspråk därpå brukade avvisas. Slutligen uttalades, att, oavsett

de olika meningar, som tilläventyrs kunde yppas örn befogenheten att

utsträcka delägarnas antal på sätt i det föregående ifrågasatts till även

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

andra än ägare av i mantal satt jord, det borde vara uppenbart, att det

inbördes maktförhållandet mellan de nuvarande delägarna behövde en

tidsenlig reglering såväl i fråga örn rösträtts utövning som åtnjutande av

andel i avkastningen.

Jordbruksutskottet avstyrkte i utlåtande nr 42 ifrågavarande motion

samt anförde till stöd härför, bland annat:

Då motionären påyrkade en sådan förändrad lagstiftning, varigenom

den behållna avkastningen från häradsallmänning skulle, med upphävande

av eller inskränkning i hemmansägarnas ensamma förfoganderätt över

densamma, få användas till gagn för häradets samtliga medlemmar, vile

det av motiveringen otvetydigt förefalla, som örn han avsåge, att en dylik

utvidgad dispositionsrätt skulle grundas på ett rättsligen erkänt delägarskap

i allmänningen för häradets övriga innebyggare. Motionären Drägasatte

nämligen uttryckligen ett utsträckande av delägarnas antal till

även andra än ägare av i mantal satt jord. Uppenbarligen mötte allvarliga

betänkligheter mot genomförandet av en sådan ordning, vars förenlighet

med häradsallmännings natur, sådan denna av alder gestaltat

sig, icke syntes ostridig, och som även oavsett detta för rådande rättsuppfattning

lätteligen tedde sig såsom ett avsteg från eljest följda äganderättsgrundsatser.

Å andra sidan torde den förevarande frågan ej ovillkorligen

böra tillmätas en sådan principiell räckvidd, som ovan förutsatts.

Helt uteslutet vore det måhända icke, att sådana i någon man andrade

bestämmelser i förevarande hänseende vore tänkbara, som, utan att

förutsätta en rubbning i själva äganderättsförhållandena, toge sikte pa

önskemålet att medelst virkesavkastning från häradsallmänning tillgodose

vissa kommunala eller eljest allmännyttiga ändamål, Även örn det

sålunda kunde ifrågasättas, huruvida icke, med lämnande åsido av de

antydda principiella svårigheterna, motionärens synpunkter förtjänade

beaktande i den mån de icke vore stridande mot häradsallmännings

ursprungliga och väsentliga syfte, saknade emellertid utskottet anledning

att närmare uttala sig örn motionen i denna del, enär vid skogslagstiftningskommitténs

behandling av den dit överlämnade frågan örn ändrad

lagstiftning rörande häradsallmänningar jämväl spörsmålet örn förfoganderätten

över och fördelningen av häradsallmännings avkastning

torde bliva uppmärksammat.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen, i andra kammaren efter votering

med 96 röster mot 78, som avgåvos för bifall till motionen.

Vid 1919, 1920 och 1922 års riksdagar väcktes motioner av väsentligen

enahanda innehåll som förenämnda motioner vid 1910 och 1915 års riksdagar,

men föranledde, på hemställan av vederbörande utskott, ej heller

dessa motioner någon riksdagens åtgärd.

Skogslagstiftningskommittén ingick i sitt betänkande ej i saklig prövning

av frågan örn utsträckning av delägarrätten i häradsallmänning

till andra än nuvarande delägare eller användning av sådan allmännings

avkastning för allmännyttiga ändamål. Kommittén ansåg, att ifrågavarande

spörsmål folie utanför skogslagstiftningen samt att varken det

kommittén direkt lämnade uppdrag eller vad vid dettas fullgörande

Skogslagstiftning

skommittén.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kommitté
reservanten.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

framkommit givit anledning att ingå på samma spörsmål, för så vitt det

kunde falla inom kommitténs kompetens. Beträffande det av jordbruksutskottet

vid 1915 års riksdag gjorda uttalandet örn vidtagande av sådana

ändringar i lagstiftningen angående häradsallmänningarna, som, utan att

förutsätta en rubbning i själva äganderättsförhållandena, toge sikte på

önskemålet att medelst virkesavkastning från dylik allmänning tillgodose

vissa allmännyttiga ändamål, framhöll kommittén, att utskottet härvid

torde hava tänkt sig en utvidgning av den nuvarande bestämmelsen

örn undantagande från häradsallmännings avkastning av det virke, som

erfordrades till sådana broar och allmänna byggnader, som delägarna

i allmänningen själva byggde och underhölle, till att omfatta även andra

allmännyttiga ändamål. Men i samma mån som dessa nya ändamål vore

andra än till häradet eller häradsborna såsom sådana anknutna och alltså

skulle lända andra än dessa till godo, bleve detta enligt kommitténs

mening detsamma som en utvidgning av delägarrätten i häradsallmänningarna

eller deras avkastning till andra än de nuvarande delägarna.

I anslutning till vad kommittén sålunda anfört bibehöll den i sitt förslag

till lag örn häradsallmänningar såväl de nuvarande bestämmelserna

örn delägarrätt i dessa skogar som gällande grunder i fråga örn användande

av häradsallmännings avkastning oförändrade.

Kommittéreservanten, som ansåg sig böra i sak pröva frågan örn ändrad

reglering av delägarskapet i häradsallmänning, upptog härvid först

till behandling spörsmålet örn äganderätten till häradsallmänningarna.

Reservanten besvarade detta i 2 § av det av honom framlagda förslaget

sålunda, att häradsallmänning tillhörde allmänningslaget, vilket, där ej

undantag härifrån i särskilda fall ägde rum, bestode av dem, som inom

häradet ägde eller med stadgad åborätt eller fideikommissrätt innehade i

mantal satt jord. Delaktigheten i laget skulle enligt förslaget principiellt

bestämmas efter oförmedlade hemmantalet.

Med avseende å nu angivna bestämmelser framhöll reservanten i motiveringen

till ifrågavarande paragraf, att dessa torde överensstämma i

sak, örn också ej i själva uttryckssättet, med vad som vore vår nu gällande

rätt, samt anförde till utveckling härav:

Den meningen, att häradsallmänningarna skulle tillhöra staten, torde

etter senare tiders rättshistoriska undersökningar icke kunna vidhållas.

Äganderätten torde nog. tillkomma dem, som i vår nuvarande lagstiftning

kallades delägare i allmänningen, dock visserligen icke på sådant

satt, att rättigheten skulle kunna betecknas såsom samäganderätt Än

mindre ägde de var för sig någon geografiskt bestämd andel av allmänningsmarken.

Det riktiga vore tvivelsutan att tänka sig »delägare» i

häradsallmänningen såsom sammanslutna till en enhetlig association, ett

rättssubjekt, vilket senare rätteligen borde betecknas såsom allmänningen®

ägare. Denna organiserade enhet, detta särskilda rättssubjekt, benämndes

av reservanten allmänningslaget. Ätt på detta sätt erkänna tillvaron

av en särskild juridisk personlighet såsom ägare till häradsallmän
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

45

ningen innebure icke en tom juridisk konstruktion. Det hade^ tvärtom

avsevärd praktisk betydelse. Det gåve ledning tor lösandet av åtskilliga

till ämnet börande frågor och vore ägnat att bestämma liela lagens for
-

mella byggnad. .

Beträffande frågan, huruvida i den nya lagstiftningen for haradsalf
männingarna

någon ändring borde vidtagas beträffande delaktigheten i

dessa och särskilt, huruvida denna borde utsträckas till andra än de nuvarande

delägarna, intog reservanten en negativ ståndpunkt. Efter framhållande,

att berörda i 2 § av hans förslag upptagna bestämmelser vore

uttryck för den grundsatsen, att i nyss angivna hänseende någon ändring

ej borde göras i bestående rätt genom den a bane varande lagstiftningen,

anförde reservanten vidare härutinnan:

Han delade de betänkligheter, som jordbruksutskottet vid 1915 års riksdag

uttalat mot vidtagande av en ordning, varigenom bestående äganderättsförhållanden

i fråga örn häradsallmänningar bleve rubbade. I allmänningsinstitutets

historia hade, såvitt reservanten kunnat finna, inga

sådana omständigheter förekommit, som skulle göra en omläggning av

äganderättsförhållandet i större eller mindre mån för närvarande pakallad,

och det syntes honom, som skulle åtgärder i dylik syftning icke

stå tillsammans med en rättsåskådning, som ville lämna välförvärvade

rättigheter orubbade, där ej inskränkning däri påkallades av något mycket

talande allmänt intresse. I anslutning till historiskt givna förhållanden

vore äganderätten till häradsallmänningarna redan nu underkastad

väsentliga inskränkningar i sill utövning genom föreskrift att allmänningarna

skulle bibehållas oförminskade, genom en sträng regim i fråga örn

skogsskötseln, genom särskilda bestämmelser rörande användning av haradsallmännings

avkastning — inskränkningar som torde komma att i en

eller annan punkt ytterligare skärpas i den förestående nya lagstiftningen

._ meri att härutöver genom lagstiftningen inrymma nya sakägare i all
männingarna

skulle enligt reservantens uppfattning överskrida vad hänsynen

till förefintliga allmänna intressen kunde anses billigtvis kräva.

I överensstämmelse med den av reservanten sålunda intagna ståndpunkt

bibehöll han, i likhet med kommittén, nu gällande grunder i fråga örn

dispositionen av liäradsallmännings avkastning samt avvisade förty tanken

på avkastningens användande, helt eller delvis, för allmänna ändamål.

Reservanten upptog därjämte i sitt förslag vissa detaljbestämmelser i

förevarande avseende, till vilka jag i det följande torde få återkomma.

Det av allmänningsombuden avgivna förslaget innehåller i 2 § den nuvarande

delägarebestämmelsen oförändrad samt ansluter sig jämväl i fråga

örn grunderna för avkastningens disposition i stort sett till gällande

bestämmelser.

Av de i ärendet hörda myndigheterna har kammarkollegium ägnat

förevarande fråga en särskild uppmärksamhet. Kollegium bär sålunda

i förenämnda yttrande den 27 maj 1921, såsom förut antytts, fram
-

Allmännings
ombuden.

Kammarlcollegii

yttrande.

den

27/s 1921.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

lagt förslag om en genomgripande revision av nn gällande bestämmelser

örn delägarskapet i häradsallmänningarna, åsyftande en sådan reglering

av dispositionsrätten till dessas avkastning, att häradsallmänningarna

erkölle karaktären av verklig samfundsegendom för vederbörande härad

samt att i överensstämmelse härmed avkastningen anvisades till främjande

av sådana ekonomiska intressen, som vore gemensamma för befolkningen

inom de landskommuner, vilka av ålder tillhört häradet.

Till stöd för detta förslag har kollegium till en början anfört:

Efter övervägande av alla de omständigheter, som måste öva inverkan

på bedömandet av den förevarande lagstiftningsfrågan, hade kollegium

hänletts till den uppfattning,_ att innehållet av bestämmelserna örn delägarskap

i häradsallmänning icke blott icke stöde i god överensstämmelse

med allmänningsinstitutets historiska utveckling utan även — icke minst

genom den i slutet av det sistförflutna seklet åvägabragta omläggningen

av både den statliga och kommunala jordbeskattningen — väsentligen undanryckts

stödet av förhållanden, som vid stadgandenas tillkomst kunde

varit ägnade att låta dem framstå med en viss särskild grad av billighet

eller berättigande. Kollegium, som härvid hänsyftade å den privilegierade

rätt till avkastningen av dessa allmänningar, som från och med tillkomsten

av 1866 års skogsordning kommit att tillgodonjutas endast av den

mantalssatta jordens ägare efter avkastningens fördelning dem emellan

i förhållande till det ägande mantalets storlek, ville jämväl påvisa, att

detta delägarskap av förhållandenas makt ekonomiskt utvecklat sig betydligt

olämpligt, för att icke säga irrationellt.

Till närmare utveckling av sitt påstående, att de nuvarande delägarebestämmelserna

ej överensstämde med allmänningsinstitutets historiska

utveckling, har kollegium framhållit, att redan de under 1600-talet utfärdade

skogsordningarna byggt på den grundsatsen, att häradsallmänning

finge nyttjas endast till gagn för hemmanen och gårdarna i det härad,

till vilket allmänningen hörde, samt att häradsbornas rätt till skogsfångst

å dylik allmänning sålunda genom dessa författningar begränsats till

att avse allenast husbehovet. Denna grundsats hade sedermera bibehållits

i 1/34, 1793 och 1805 års skogsordningar, av vilka den sistnämnda varit

gällande, intill dess 1866 års skogsordning trätt i kraft. I 1866 års

skogsordning hade emellertid berörda princip frånträtts, i det däri beträffande

delägarnas rätt att tillgodogöra sig skogen å häradsallmänningarna

upptagits väsentligen enahanda bestämmelser, snm sedermera influtit

i 1894 års skogsordning. Därjämte vore att märka, att såväl enligt

landskaps- och landslagarna som enligt de före 1866 gällande skogsordningarna

rätten att nyttja häradsallmänning i princip tillkommit alla

jordbruksidkare inom häradet, vilken beteckning under ifrågavarande tid

kunde anses sammanfalla med de i häradet bofasta.

Under hänvisning till vad sålunda anförts har kollegium gjort gällande,

att de grunder för delägarskapet i häradsallmänningarna, som upptogos

i 1866 års skogsordning, innefattade en nyhet av anmärkningsvärt

slag, och har kollegium till ytterligare belysning härav anfört:

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. May.ts proposition Nr 10.

Medan häradsbornas rätt till avkastningen från liäradsallmänningarna

före 1866 under en mer än 200-årig utveckling strängt begränsats till liusbebovet

för häradets skogfattiga eller skoglösa jord, bade 1866 års bestämmelser

i ämnet inneburit snarast en ideell uppdelning av dessa allmänningar

på häradets mantalssatta jordbruksfastigheter, med varje andel

såsom en adpertinens till motsvarande dylik fastighet. Häradsallmänningarna

bade genom 1866 års lagstiftning satts så att säga på aktier,

där aktiebeloppet bestämts i proportion till hemmansägarens fastiglietsinnebav

efter mantal. Den sålunda skedda brytningen med liäradsallmänningsinstitutets

föregående historiska utveckling vore omisskännelig,

sedd i belysning av innehållet i de två förutgångna århundradenas skogsordningar.

För 1866 års lagstiftare torde emellertid denna brytning hava

framstått med en väsentligt annan innebörd än vad fallet måste bliva

vid ett bedömande från nuvarande tid. För en riktig uppfattning härutinnan

torde följande omständigheter böra uppmärksammas.

De 1866 års författning närmast föregående skogsordningarna hade

upptagit bestämmelser, som nog så snävt beskurit möjligheten för käradsborna

att tillgodogöra sig häradsallmänningen iulia avkastning.

Dessa bestämmelser hade ingalunda tillkommit allenast i skogsskyddssyfte

utan lika mycket avsett att för kronan tillskapa förmånsrätter av

rent ekonomisk art. Det bade blivit en medveten uppgift för 1866 års

lagstiftning att undanröja spåren av dessa kronans förmånsrättigketer,

vilka ansetts icke väl förenliga med den natur av att vara häradets »tillkörigketer»,

som bamera rätt allmänt tillagts liäradsallmänningarna. Det

sätt, varpå nämnda uppgift lösts, hade emellertid kommit att medföra

andra konsekvenser, med säkerhet varken åsyftade eller förutsedda.

Så länge häradsallmänningens skogsavkastning av bäradsborna tillgodonjutits

allenast i form av utsyning för fastigheternas inom häradet

husbehov, hade väl näppeligen förelegat någon fara för att beteckningen

»intressenter» eller »delägare» i allmänningen kunde leda föreställningen

på villospår rörande sådan allmännings jordrättsliga natur. Kollegium

syftade härvid ingalunda på det inom den svenska rättsdoktrinen med

mycken iver diskuterade spörsmålet, huruvida — rättshistoriskt sett —

äganderätt till liäradsallmänningarna, med det innehåll modern svensk

rättsdoktrin inlade i denna juridiska kategori, kunde anses tillkomma

kronan eller icke. Kollegium bade däremot i tankarna föreställningen,

att liäradsallmänningarna i själva verket skulle vara att anse som integrerande

delar av hemmanen inom häradet på samma sätt som en bys

eller ett skifteslags oskiftade ägor tillhörde hemmanen inom dessa samfälligheter.

Tvivelsutan bade något verkligt stöd för denna uppfattning hittills

icke kunnat framföras. Ett kriterium för åsiktens ohållbarhet hade ju

också med fog ansetts ligga däri, att ett särskilt hemman inom ett härad

mycket sällan torde hava kunnat visas vara skattlagt för rätt till häradsallmänningens

nyttjande. Såsom subjekt för denna rätt — den månde

i modern rättsterminologisk mening benämnas ägande- eller besittningsrätt

— torde man däremot rent historiskt sett med grundat, skäl

hava att betrakta häradet såsom menighet, och torde detta äga giltighet,

vare sig man sökte härleda nämnda rätt från en häradet ursprungligen

tillkommande samfunds- (dier höghetsrätt över den ouppodlado jorden

inom dess område eller från upplåtelser av kronan.

Denna uppfattning av liäradsallmänningarna såsom en samfundsegen
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Martts proposition Nr 10.

dom för häradet såsom menighet betraktad — icke såsom föremål för en

de särskilda hemmansägarnas samäganderätt — torde också i själva verket

ligga till grund även för 1866 års och nu gällande lagstiftning. Ordalagen

i de i nämnda författningar i ämnet upptagna bestämmelserna

hade emellertid, såsom synts, kommit att mycket illa motsvara denna

åskådning. Ännu vid tiden för sagda lagstiftnings tillkomst hade väl

förhållandet varit så, att de till häradet såsom menighet anslutna praktiskt

taget — örn man frånsåga tjänsteklassen eller sådana personer, som

vore i andras bröd — motsvarats av dem, som ägt eller eljest besuttit

hemmansjord. Den å landsbygden stationerade militära, civila och ecklesiastika

tjänstemannakåren hade sålunda såsom regel innehaft boställen

med hemmans natur. De självständiga jordbruk, som bestått enbart

av icke i mantal satt jord, torde icke hava varit talrika och torde för

övrigt i regel hava varit av ålder, med avseende å häradsallmänningarnas

nyttjande, lika berättigade med de mantalssatta fastigheterna.

Under tidsskedet efter 1866 hade åter, såsom bekant, strukturen av den

å landsbygden bosatta befolkningen undergått avsevärda förändringar.

Genom tillämpning av jordavsöndringsinstitutet i tidigare okänd omfattning

hade sålunda gradvis en helt ny klass av jordägare uppkommit inom

häradet. Inom befolkningen i landskommunerna hade därjämte yrkesgrupper

urskilt sig, som icke vare sig såsom jordägare eller blott brukare

ägnade sig åt jordbruksnäring. På detta sätt hade helt natiirligt de befolkningselement

tillväxt, som genom konsekvenserna av 1866 års bestämmelser

utestängts från delaktighet i den tillgång, som liäradsallmänningarna,

historiskt sett, representerat för häradet såsom menighet.

Till stöd för sin anmärkning, att delägarskapet i häradsallmänning,

sådant det vunnit sin reglering genom 1866 års skogsordning, ekonomiskt

utvecklat sig till ett ganska irrationellt system, har kollegium framhållit,

att med den nu gällande ordningen förekomme såsom regel årligen den

anomali, att den icke sällan ansenliga nettobehållningen av häradsallmänningarnas

avkastning icke blott icke bleve föremål för fondering eller

bomme till användning för gemensamma allmännyttiga ändamål utan

fastmer genom utdelning till delägarna förskingrades på så många händer,

att den på var och en belöpande utdelningskvoten — med undantag

av ett mindretal större fastighetsinnehav i godsägares och bolags ägo —

genom sin ofta kuriösa litenhet saknade varje ekonomisk betydelse till

och med för mottagarna.

Till belysande av detta påstående har kollegium låtit upprätta en tabell,

som fogats vid kollegii ifrågavarande yttrande och däri beträffande

tjugo särskilda häradsallmänningar, från vilka avkastning under

åren 1911—1915 utdelats bland delägarna allenast i penningar, upptagits

den utdelning, som under sagda tid årligen beräknats belöpa å de särskilda

utdelningsberättigade fastigheterna inom vederbörande härad, vilka

i tabellen fördelats i olika grupper efter mantalets storlek. Samtliga

ifrågavarande fastigheter hava i tabellen beräknats till 18,154, och har

enligt tabellen den å varje fastighet belöpande årliga utdelningen under

sagda tid ej överstigit för 12,458 fastigheter 10 kronor och för 9,049 fastig
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

heter 4 kronor samt för 2,010 fastigheter ej ens uppgått till 1 krona. De

i tabellen lämnade uppgifterna örn antalet utdelningsberättigade fastigheter

och dessas mantal äro, såsom kollegium i yttrandet påpekat, grundade

på vissa beräkningar, verkställda för den s. k. emigrationsutredningen

och avseende år 1900, samt sålunda hänförande sig till förhållanden,

sorn numera i viss mån ändrats, varförutom uppgifterna avse nuvarande

mantal, ej oförmedlade sådana. De härav föranledda felaktigheterna i

beräkningarna torde emellertid — framhåller kollegium -— för det av

kollegium med beräkningarna avsedda syftet vara skäligen betydelselösa.

Kollegium har sammanfattat sin ståndpunkt i förevarande fråga på

följande sätt:

Kollegium ansåge sig hava ådagalagt, att den nu gällande lagstiftningen

rörande häradsallmänningarna i dess viktigaste del, nämligen örn delägarskapet,

saknade grundfäste både i historiska samt nutida sociala och

ekonomiska förhållanden. Varje förslag till revision av denna lagstiftning,

som icke byggde på ny grund härutinnan, måste kollegium följaktligen

avstyrka. Vid sådant förhållande och då såväl skogslagstiftningskommitténs

och kommittéreservantens som allmänningsombudens förslag

lämnade orubbad den nu gällande lagstiftningens ståndpunkt i berörda

avseende, kunde kollegium icke giva sin tillslutning till någotdera av

dessa förslag. Den nuvarande lagstiftningens omläggning förefölle emellertid

kollegium oundgänglig och borde enligt ämbetsverkets mening

åsyfta en sådan reglering av dispositionsrätten till häradsallmänningarnas

avkastning, att dessas historiskt givna natur av verklig samfundsegendom

återställdes. Att ett förverkligande av detta syfte numera, med

hänsyn till helt ändrade ekonomiska förhållanden, förutsatte andra former

än i gången tid vore däremot givet.

Det torde framgå redan av det sålunda yttrade, att tanken på dessa

skogars indragning till staten i fiskaliskt syfte vore kollegium helt främmande.

Häradsallmänningarnas historia gåve enligt kollegii mening intet

hållbart stöd för en sådan åtgärd. Den ofrånkomliga omregleringen

syntes kollegium fastmera höra gå i den riktningen, att avkastningen av

dessa naturtillgångar anvisades till främjande av sådana ekonomiska

intressen, som vore gemensamma för befolkningen inom de landskommuner,

vilka av ålder tillhört de respektive häradenas gamla områden.

Kollegium lämnade härvid ingalunda obeaktat, att en omläggning av

lagstiftningen i nu antydd riktning skulle för ett mindretal av de nuvarande

delägarna — särskilt för bolag och andra ägare av större fastighetskomplex

— genom mistningen av den nuvarande direkta avkomsträtten

medföra någon egentligen nämnvärd ekonomisk förlust. Kollegium

delade i icke mindre mån än 1915 års jordbruksutskott de betänkligheter,

som i allmänhet måste vara förenade med en anordning, som utan ersättning

rubbade bestående äganderättsförhållanden. Kollegium holle till

och med före, att rättigheter, även där de — såsom fallet torde vara med

»delägarskapet» i häradsallmänningarna — icke kunde benämnas .äganderätt,

generellt påkallade icke mindre skydd. Det vore emellertid till en

början att märka, att den rätt till avkomstcn från häradsallmänningarna,

som nu tillkomme de s. k. delägarna, tillagts dem av lagstiftningen utan

att de därför behövt utgiva något vederlag, men å andra sidan utan någon

försäkran örn rättighetens bestånd för all framtid. Nämnda rätt

Bihang lill riksdagens protokoll 11132. t smal. lil höft. (Ar lii-'' •

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

grundade sig frist hellre på en lagstiftning, vars förutsättningar i en viktig

del bortfallit. Avgörande betydelse syntes kollegium emellertid böra

tillerkännas den omständigheten, att det intrång i de nuvarande delägarnas

må vara väl förvärvade rättigheter, som ett genomförande av det

av kollegium antydda förslaget skulle innebära, motsvarades av ett tillgodoseende

av lika väl grundade anspråk å de hittills utestängdas sida.

Förslaget innebure, enligt kollega mening, i sak endast ett återställande

av ett tidigare rättsläge. Att vid sådant förhållande genom någon slags

ersättning hålla de nuvarande hittills obehörigen gynnade »delägarna»

skadeslösa, därtill saknades enligt kollega mening all anledning.

Då kollegium ovan föreslagit, att nettobehållningen av häradsallmänningarna

borde genom en blivande lagstiftning anvisas till främjande

av sådana ekonomiska intressen, som vore gemensamma för befolkningen

inom de landskommuner, vilka av ålder tillhört de respektive häradena,

hade kollegium icke tänkt sig, att denna behållning skulle omedelbart

efter någon fördelning dem emellan tillföras kommunerna för att ingå i

dessas drätsel. Jämsides med en fondering i lämplig omfattning av berörda

behållning syntes de inflytande medlen lämpligen böra komma till

användning genom särskilda anslag för sådana ändamål, som för kommunerna

i allmänhet vore nödiga eller gagneliga. Det syntes kollegium

stå väl överens med häradsallmänningsinstitutionens historiska utveckling’,

att vid fastställandet av dessa ändamål jordbruksnäringens behov

gåves ett visst företräde. Icke minst ur denna synpunkt erbjöde sig självmant

yägväsendet såsom särskilt och i främsta rummet ägnat att komma

i åtnjutande av delaktighet i understöd av allmänningsmedlen. Även

andra jordbruksnäringen i bygden främjande anordningar och åtgärder

borde härvid lämpligen kunna påräkna sådant understöd, såsom jordbrukets

förbättring genom torrläggning eller annorledes, boskapsskötselns

utveckling m. m. Ej heller ansåge kollegium det böra anses uteslutet,

att bidrag av dessa medel i särskilda fall kunde tilldelas kommunerna

för tillgodoseende av rent kommunala behov med avseende

exempelvis å folkundervisningen, fattigvård, läkarvård eller dylikt.

Förvaltningen av do tillgångar, som härflutit från häradsallmänningen,

syntes under Konungens befallningshavandes inseende lämpligen böra

uppdragas åt en styrelse, vars ledamöter utsåges av de särskilda kommunerna

å kommunalstämma. På förslag av denna styrelse eller av

kommunerna torde det böra ankomma å länsstyrelsen att fatta beslut

örn användningen av de årligen disponibla medlen.

I sitt yttrande har kollegium slutligen uttalat sig i frågan, huruvida

spörsmålet örn kronans äganderätt till häradsallmänningarna borde besvaras

i en ny lagstiftning angående dessa skogar, och därvid framhållit,

att detta spörsmål enligt kollegii mening saknade varje real betydelse för

ett bedömande av den för närvarande aktuella lagstiftningsfrågan rörande

häradsallmänningarna. Kollegium, som med denna sin uppfattning

avsiktligt uraktlåtit att i sitt yttrande ingå på en granskning av

gjerda föi soken att vindicera en äganderätt till dessa allmänningar

med modeint privaträttsligt innehall at endera kronan eller »häradet»,

holle nämligen före, att ett återupptagande i förevarande sammanhang av

diskussionen härom blott kunde vara ägnat att bortskymma den sakliga

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

innebörden av den fråga, som nu påkallade lagstiftningens medverkan

för sin lösning. — Dispositionsrätten över häradsallmänningarna hade

av ålder reglerats och reglerades alltjämt uteslutande genom positiva

lagbestämmelser. För en förfoganderätt över dessa allmänningsskogar,

som skulle härflyta såsom en rättsverkan av äganderätten i och för sig,

gåves följaktligen intet som helst utrymme. Kollegium föreställde sig,

att någon ändring härutinnan icke borde genom en eventuell blivande

lagstiftning ifrågasättas. Helt bestridas kunde emellertid icke att - med hänsyn till framdeles skeende markförvärv vid häradsallmänningarna

och dessas lagfartsbehandling — en legal konstruktion av ett ägandesubjekt

för häradsallmänningarna numera skulle tillgodose ett visst

praktiskt behov. Därest den blivande lagstiftningen ansåges böra upptaga

en bestämmelse härutinnan, syntes kollegium ingen betänklighet

möta mot att såsom ägare av häradsallmänningarna angåves exempelvis

häradet såsom sammanfattning av de kommuner, som av ålder tillhört

dess område.

Sveriges häradsallmänningsförbund har i det av förbundet i ärendet

avgivna yttrandet i huvudsak anslutit sig till kommittéreservantens förslag

i förevarande avseende samt i överensstämmelse härmed hemställt,

att 2 § i allmänna!gsombudens förslag måtte erhålla följande ändrade

lydelse:

»Häradsallmänning tillhör allmänningslaget, vilket, där ej för särskilda

fall blivit annorlunda bestämt, består av dem, som i häradet äga i

mantal satt jord. Mellan allmänningslagets medlemmar inbördes bestämmes

delaktigheten i allmänningslaget efter oförmedlade hemmantalet.

»

I övriga yttranden i ärendet har förevarande spörsmål i allmänhet ej

berörts. Domänstyrelsen har i sitt yttrande särskilt framhållit, att styrelsen

ej inginge på någon närmare prövning av frågan, vem som vore

rätt ägare till häradsallmänningarna. En jägmästare har beträffande

dispositionen av häradsallmänningarnas avkastning framfört väsentligen

enahanda synpunkter som kammarkollegium samt alternativt ifrågasatt

häradsallmänningarnas indragande till kronan, vilket sistnämnda

förslag vunnit understöd av ännu en skogsstatstjänsteman.

1 den tidigare omnämnda skrivelsen den 17 september 1929 har kammarkollegium

beträffande sättet för genomförandet av det av kollegium

i yttrandet den 27 maj 1921 framlagda förslaget hävdat en uppfattning,

som väsentligen avviker från den i berörda yttrande uttalade. Kollegium

har sålunda i skrivelsen gjort gällande, att delägarnas rätt till häradsallmänning

ej lagligen torde kunna rubbas annat än genom en av Konung

och riksdag jämlikt 87 § 1 mom. regeringsformen beslutad lag samt allenast

under förutsättning, att full ersättning gåves. En lagstiftning, som

Övriga yttranden.

Kammar•

kollega skrivelse

den 17/i>

1920.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

avsåge genomförande av kollega i nyssnämnda yttrande framställda förslag,

torde därför, därest man ej ville avvika från hävdvunna lagstiftningsgrundsatser,

böra förlänas expropriationslags karaktär.

DtP<chefrnntS Me(1 hänsyn tin vad i ärendet förekommit har jag ansett, att spörsmålet

örn ändrad reglering av delägarskapet i häradsallmänningarna bör

upptagas till behandling i samband med den ifrågasatta nya lagstiftningen

för dessa skogar.

För ett rätt bedömande av de i berörda avseende framställda förslagen

är det av vikt att söka klargöra innebörden av nu gällande bestämmelser

i ämnet.

Av den historiska översikt, som jag i det föregående lämnat av lagstiftningen

rörande häradsallmänningarna, torde framgå, att dessa allmänningar

sedan äldsta tider tillhört respektive härad. Häradenas rätt

till dessa allmänningar har visserligen periodvis underkastats djupgående

inskränkningar, föranledda saväl av behovet att skydda allmänningar - nas skogstillgångar mot förödelse som av kronans intresse att förfoga

över dem för vissa allmänna ändamål, men har denna rätt dock städse

i viss omfattning bibehållits i lagstiftningen. Sedan häradenas rätt i

förevarande avseende vunnit ett betydelsefullt erkännande genom kammarkollegii

cirkulär den 14 april 1824, däri uttalades, att häradsallmänning

borde anses såsom häradets tillhörighet, samt under vissa villkor

medgavs, att häradsallmänning finge upplåtas till delning mellan vederbörande

socknar eller enskilda hemmansägare, blevo genom 1866 års

skogsordning de förmånsrätter till dessa skogar, som tidigare tillkommit

kronan, i allt väsentligt undanröjda, och stadgades samtidigt, att allmänningarnas

avkastning finge, sedan kostnaderna för allmänningarnas vård

och förvaltning därur guldits samt virke undantagits för broar och

andra för häradet gemensamma byggnader, i sin helhet användas för

utdelning mellan allmänningsdelägarna efter oförmedlat hemmantal.

Såsom delägare i allmänningarna angåvos i förordningen ägarna av i

mantal satt jord inom respektive härad, därvid dock förutsattes, att för

vissa fall särskilda bestämmelser härutinnan kunde gälla. Såsom framgår

av den riksdagsskrivelse, som ligger till grund för förordningens stadganden

angående liäradsallmänningar, vila dessa stadganden på den uppfattningen,

att sagda allmänningar med äganderätt tillhörde respektive

härad. Bestämmelserna i 1866 års skogsordning angående häradsallmänningar

upptogos sedermera i det närmaste oförändrade i nu gällande

skogsordning av år 1894.

På grund av vad sålunda anförts finner jag den nuvarande lagstiftningen

angående häradsallmänningar vara grundad därå, att häradsallmänning

med äganderätt tillhör vederbörande härad samt att med härad

i detta sammanhang förstås, där ej för särskilda fall annorlunda bestämts,

ägarna av i mantal satt jord inom häradet.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

Nu angivna uppfattning angående äganderätten till häradsallmänningarna

Ilar bekräftats av de ingående rättsbistoriska undersökningar i detta

ämne, som under senare tid ägt rum, samt jämväl vunnit stöd i rättspraxis.

Av särskilt intresse äro de uttalanden rörande förevarande fråga,

som gjordes av vederbörande domstolar i en tvist mellan delägarna i

Rasbo häradsallmänning, å ena, samt inmutaren av en järnmalmsfyndighet

å allmänningen, å andra sidan, angående rätt för delägarna att åtnjuta

jordägarandel i fyndigheten. Häradsrätten, varest inmutaren gjort gällande,

att sagda allmänning tillhörde kronan och att delägarna däri förty

vore uteslutna från dylik andel, förklarade i meddelat utslag, att delägarna

vore berättigade till jordägarandel, samt åberopade till stöd härför,

att enligt 1866 års skogsordning, jämförd med Kungl. Maj:ts hrev

den 16 mars och kammarkollegii cirkulärbrev den 14 april 1824, häradsallmänning

vore att anse såsom under äganderätt tillhörig dem, vilka

hyggde och bodde i häradet. Högsta domstolen, dit målet fullföljdes, fann

genom dom den 1 december 1875 (N. J. A. 1875 sid. 538) skäl ej vara anfört,

som kunde verka ändring i berörda utslag. I detta sammanhang

må jämväl erinras, att i ett annat mål, avseende fråga huruvida lösningsrätt

enligt den s. k. ensittarlagen förelåge till ett i häradsallmänningen

Kungsörs allmänning nr 1 ingående område, högsta domstolen i utslag

den 26 oktober 1928 (N. J. A. 1928 sid. 463) förklarat den omständigheten,

att det med lösningsanspråket avsedda området tillhörde sagda allmänning,

icke medföra, att bestämmelserna i ensittarlagen ej skulle äga tilllämpning

beträffande området. Då kronan tillhörig mark principiellt är

undantagen från ensittarlagens tillämpning, framgår av utslaget, att sagda

häradsallmänning ansetts i varje fall ej tillhöra kronan.

I gällande lagstiftning angående liäradsallmänningar har delägarnas

rätt att förfoga över dessa skogar underkastats betydelsefulla inskränkningar.

Enligt 1894 års skogsordning skola allmänningarna sålunda bibehållas

oförminskade, och skall skogsskötsel därå handhavas enligt hushållningsplaner,

som fastställas av domänstyrelsen. Jämväl i övrigt äro

delägarna med avseende å allmänningarnas förvaltning i skogsordningen

underkastade vissa reglerande föreskrifter. Då emellertid samtliga hithörande

stadganden uteslutande åsyfta att trygga allmänningarnas bestånd

och ändamålsenliga förvaltning, kunna de ej anses oförenliga med

delägarnas äganderätt till allmänningarna. Jag vill erinra, att liknande

inskränkningar gälla med avseende å sockenallmänningar och besparingsskogar

i Kopparbergs och Gävleborgs län samt allmänningsskogar i Västerbottens

och Norrbottens län, vilka skogar dock, med något enstaka undantag,

ostridigt tillhöra ägarna av i mantal satt jord inom vederbörande

socknar.

Till belysning av innebörden av delägarnas rätt till häradsallmänning

tillåter jag mig även erinra örn stadgandena i 19 kap. 12 § i 1926 års jord

delningslag. Enligt dessa stadganden skall vid avstyckning bestämmas,

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Majus proposition Nr 10.

om och i vad mån med avstyckad ägovidd skall följa rätt till delaktighet

i område, som vid lantmäteriförrättning avsatts för gemensamt ändamål,

i aga, som eljest är samfälld för stamfastigheten och annan fastighet, eller

i särskilda rättigheter och förmåner, som tillkomma stamfastigheten. I

''issa angivna fall må dock enligt berörda stadganden bestämmelse ej

meddelas, varigenom den avstyckade ägovidden uteslutes från rätt till

delaktighet i allmänning eller därmed likställd samfällighet, utan skall

vad av stamfastigheten tillkommande andel i sådan samfällighet kan skäligen

anses belöpa å den avstyckade ägovidden tilläggas denna. I nu angivna

stadganden har sålunda rätt till delaktighet i allmänning, vilket begrepp

här otvivelaktigt omfattar även häradsallmänning, angivits såsom

en fastighet tillkommande enskild rättighet av samma karaktär som rätt

till andel i bysamfällighet.

Enligt gällande lagstiftning bör häradsallmänning sålunda anses tillhöra

dem, som äga i mantal satt jord inom häradet, där ej för särskilda

lall annorlunda bestämts. Med avseende å frågan örn delägarnas rätt

till häradsallmänning bör vidare beaktas, att häradsallmänningarna såväl

i lagstiftningen som, såvitt känt är, i kameral praxis städse behandlats

såsom särskilda för sig bestående fastigheter och ej såsom samfälligheter

för den mantalssatta jorden inom respektive härad. En dylik uppfattning

örn häradsallmänningarnas kamerala natur torde ock ligga till

grund lör högsta domstolens förenämnda utslag den 26 oktober 1928. Vidare

ma erinras, att enligt 1894 års skogsordning häradsallmänning skall

bibehållas oförminskad och sålunda ej må skiftas samt att allmänningsdelägarna

i skogsordningen organiserats såsom en särskild kommun eller

menighet. Med hänsyn härtill finner jag övervägande skäl tala därför

att häradsallmänning ej utgör föremål för delägarnas samäganderätt

utan tillhör dessa såsom sammanslutna till ett enhetligt rättssubjekt, en

särskild juridisk person.

Vad härefter angår de förslag, som i ärendet framställts örn ändrad

reglering av delägarskapet i häradsallmänning, åsyfta dessa, såsom förut

nämnts, huvudsakligen en sådan omläggning därav, att häradsallmännings

avkastning leonline alla inom häradet boende till godo och att dylik

allmänning sålunda erhölle karaktären av samfundsegendom för häradet

eller de kommuner, som äro belägna inom detta. Dessa förslag innebära

alltså, att rätten till delaktighet i häradsallmänning skulle utsträckas

till alla inom häradet eller nämnda kommuner boende.

Beträffande ifrågavarande förslag må till en början erinras, att, då

lätt till delaktighet i häradsallmänning genom 1866 års skogsordning förklarades

tillkomma allenast ägare av i mantal satt jord inom häradet,

där ej för särskilda fall blivit annorlunda bestämt, detta, på sätt av förarbetena

till sagda förordning uttryckligen framgår, ansågs överens
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

stämma med de grunder, som dessförinnan gällde i detta hänseende. Riktigheten

av denna åsikt bekräftas ock av de bestämmelser örn rätten att

nyttja häradsallmänning, som återfinnas i 1734 års lag och skogsordning

samt skogsordningarna av åren 1793 och 1805.

Beträffande de i 1734 års lag och skogsordning upptagna bestämmelserna

i ämnet må erinras, att enligt 16 kap. 1 § första punkten byggningabalken

häradsallmänning fick nyttjas av dem, som voro i häradet. Denna

regel kompletterades av föreskriften i andra punkten av samma paragraf,

enligt vilken de, som ej hade sådant å egna ägor, ägde å häradsallmänning

njuta mulbete, timmer, ved, gärdsel, löv, näver, torv, bast och annat,

som där funnes, till egen nödtorft, men ej något därav till annan upplåta

eller sälja. Av denna föreskrift ävensom av följande stadgande!! i

berörda kapitel framgår, att enligt 1734 års lag allenast innehavare

av jord inom häradet ägde nyttja häradets allmänning. Den jordlösa befolkningen

var sålunda enligt lagen utestängd från sådan rätt. Då vid

tiden för tillkomsten av 1734 års lag å landet i regel ej funnos anelia fastigheter

än sådana, som antingen åsatts visst mantal eller som i fråga

örn rättigheter och skyldigheter voro med dessa likställda och sålunda

i allmänhet avsedda att mantalssättas, voro innehavarna av jord inom

häradet vid berörda tid i stort sett identiska med dem, som ägde eller innehade

hemmansjord därstädes. Vad angår brukare av annans jord, torde

denne enligt 1734 års lag och skogsordning ägt nyttjanderätt till häradsallmänning

allenast såom representant för vederbörande jordägare.

Enligt nyssnämnda lagstiftning var sålunda rätten att nyttja häradsallmänning

praktiskt taget begränsad till ägare av hemmansjord inom häradet.

Den ståndpunkt, som 1734 års lag och skogsordning sålunda mtogo i

förevarande avseende och som i det väsentliga överensstämde med de

före 1734 härutinnan gällande regler, bibehölls sedermera i princip oförändrad

i 1793 och 1805 års skogsordningar.

Av det anförda framgår, att en ändrad reglering av delägarskapet i

häradsallmänning i enlighet med vad i förenämnda förslag åsyftas ej

kan, såsom kammarkollegium i ärendet gjort gällande, anses innefatta

ett återställande av ett tidigare rättsförhållande utan i verkligheten innebär

en genomgripande omläggning av de grunder, som sedan äldsta tider

gällt i detta avseende.

En följd av den uppfattning örn delägarnas rätt till häradsallmänning,

som jag i det föregående hävdat, torde vara, att denna rätt bör åtnjuta

enahanda skydd som annan enskild rätt. dag vill erinra, att, då genom

1866 års skogsordning de materiella inskränkningar i delägarnas förevarande

rätt, som i äldre tider genomförts till förmån för kronan, upphävdes,

detta skedde efter det riksdagen uttryckligen uttalat, att sagda inskränkningar

oj syntes förenliga med häradenas äganderätt lill dessa skogar. Den

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 10.

ståndpunkt, sorn sålunda intogs av statsmakterna i samband med utfärdandet

av 1866 års skogsordning, torde nu ej böra frångås. I detta avseende

bör jämväl uppmärksammas, aft ett stort antal av de hemman,

varmed delägarrätt i häradsallmänning nu är förenad, efter tillkomsten

av 1866 års skogsordning varit föremål för försäljning samt att därvid

sådant hemmans andel i häradsallmänning självfallet tagits i beräkning

vid köpeskillingens bestämmande. Ett inrymmande av nya delägare i vederbörande

allmanning skulle uppenbarligen för ägaren till dylikt hemman

te sig såsom en direkt kränkning av hans genom köpet förvärvade

rättigheter.

I enlighet med vad sålunda anförts torde frågan, huruvida gällande

grunder för rätten till delaktighet i häradsallmänning böra i den nya

lagstiftningen ändras, vara att bedöma från enahanda synpunkter, som

1 all“anhet tillämpa^ med avseende å ingripanden i enskild rätt från det

allmannas sida. Till följd härav lärer såsom förutsättning för genomförandet

av en dylik ändring böra gälla, att densamma är påkallad av hänsyn

till något allmänt intresse av synnerlig vikt samt att de nuvarande

delagarna tillerkännes full ersättning för den förlust, som de genom ändringen

tillskyndas. De av kammarkollegium till stöd för dess förslag i

amnet åberopade skäl kunna ej enligt min mening anses representera något

dylikt allmänt intresse. Ej heller eljest kan för närvarande, såsom

ock kommittéreservanten påpekat, något sådant intresse anses föreligga

dag vill i detta sammanhang framhålla, att jag ej kan biträda kammarkollegn

uttalande, att de nuvarande bestämmelserna örn dispositionen

av haradsallmännings avkastning förlorat sitt berättigande på grund därav,

att grundskatterna samt övriga den mantalssatta jorden särskilt betungande

skatter och onera avskrivits eller fördelats på samtliga skattskyldiga

inom häradet eller kommunen — en uppfattning, som kommit

till synes jämväl i vissa av de inom riksdagen väckta motionerna i ämnet.

Mot detta uttalande torde nämligen med fog kunna invändas att

haradsallmänningarnas historia ej giver vid handen, att rätten att nyttja

sadan allmanning eller tillgodonjuta dess avkastning varit betingad av

skyldigheten att utgöra berörda skatter och onera.

Vidare torde bora betonas, att kollega anmärkning rörande de ekonomiska

konsekvenserna av nu gällande bestämmelser örn delägarskap i häradsallmänning,

nämligen att vid utdelning av sådan allmännings avastning

den på varje delägare belöpande kvoten i många fall bleve

alltför obetydlig, i själva verket ej riktar sig mot de materiella reglerna

örn delägarskapet utan mot tillämpningen av stadgandena örn dispositionen

av berörda avkastning. En utväg att minska den av kollegium

påtalade olägenheten i detta avseende synes vara att i lagen uttryckligen

medgiva delagarna rätt att besluta fondering av avkastningen samt att

underlätta avkastningens användande för allmänningens utvidgande eller

for främjande av skogsproduktionen därå. I övrigt torde det kunna

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

förväntas, att delägarna med det allt mera stegrade intresse för allmänningarnas

rationella förvaltning, som under senare tid framträtt, självmant

komma att vidtaga åtgärder för undanröjande i möjligaste män

av berörda olägenhet.

På grund av vad sålunda anförts har jag ej funnit mig böra tillstyrka

någon utsträckning av delägarrätten i häradsallmänning till andra än

de nuvarande innehavarna av denna rätt eller någon rubbning i övrigt

av de grunder, som nu gälla härutinnan.

Däremot har jag ansett lämpligt, att den rätt till häradsallmänning,

som enligt det förut anförda tillkommer de nuvarande delägarna, uttryckligen

erkännes i den nya lagstiftningen. Ett stadgande härom torde medföra

ett stegrat intresse bland delägarna för allmänningarna och deras

rationella skötsel samt därjämte i många fall utgöra en förutsättning för

att delägarna, såsom det föreliggande lagförslaget åsyftar, skola vidtaga

åtgärder för införlivande med allmänningarna av de betydande markområden,

som delägarna under senare tid förvärvat.

Med anledning av omförmälda bestämmelse i 19 kap. 12 § i 1926 års

jorddelningslag torde i den nya lagstiftningen, i anslutning till den uppfattning,

som uttalats i riksdagens förenämnda skrivelse den 27 april 1927

nr 140, såsom delägare i häradsallmänning böra angivas, förutom ägare

av i mantal satt jord inom häradet, jämväl ägare av sådana fastigheter

därstädes, som enligt berörda bestämmelse vid avstyckning tillagts delaktighet

i allmänningen. I fråga örn fastighet, för vilken rätten till delaktighet

i allmänningen sålunda bestämts, bör uppenbarligen den vid avstyckningen

stadgade delaktighetsgrunden vara normerande för sagda

rätt.

Att, såsom kommittéreservanten föreslagit, i den nya lagen införa en

särskild benämning å det rättssubjekt, som äger häradsallmänning, har

jag ej ansett lämpligt, särskilt med hänsyn därtill att uttrycket delägare

i häradsallmänning numera vunnit hävd inom lagstiftningen och upptagits

jämväl i andra författningar än 1894 års skogsordning.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts har i det föreliggande lagförslaget

stadgats, att häradsallmänning tillhör ägarna av de fastigheter

inom häradet, vilka äro satta i mantal eller med vilka, enligt vad vid

jorddelning bestämts, är förenad rätt till delaktighet i allmänningen,

samt att ägarna av dessa fastigheter åtnjuta delaktighet i allmänningen

efter oförmedlade hemmantalet eller, i fråga örn fastigheter, för vilka

rätten till delaktighet bestämts vid jorddelning, efter den därvid stadgade

grund.

Enligt förslaget äger den nu angivna delägarebestämmelsen, i likhet

med motsvarande bestämmelse i 1894 års skogsordning, ej oinskränkt giltighet

för alla häradsallmänningar, utan förutsättes, att för vissa härads

allmänningar större eller mindre avvikelser därifrån kunna äga rum. Till

dessa avvikelser torde jag få återkomma i det följande.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

I anslutning till den ståndpunkt, som sålunda intagits i förslaget med

avseende å delägarnas rätt till häradsallmänning, har däri ej ifrågasatts

någon rubbning i nu gällande principer för disponerande av sådan allmännings

avkastning. Enligt förslaget skall denna förty, sedan därur

guldits nödiga kostnader för allmänningens behöriga vård och förvaltning,

i sin helhet komma delägarna till godo vare sig genom att användas

för vissa för delägarna samfällt nyttiga ändamål eller genom utdelning

bland dem. För att befrämja en ändamålsenlig tillämpning av utdelningsrätten

har i förslaget delägarna uttryckligen medgivits befogenhet

att fondera avkastning för längre eller kortare tid samt sålunda beretts

möjlighet att uppbringa för utdelning avsett belopp till lämplig storlek.

Till de bestämmelser, som härutinnan samt beträffande avkastningens

disponerande i övrigt upptagits i departementets förslag, återkommer jag

i det följande.

örnhäradsö// torcle härefter få övergå till frågan örn häradsallmänningarnas

känningarnas förvaltning och sättet för utövande av tillsyn därå.

förvaltning

utövande av Såsom förut nämnts gäller enligt 1894 års skogsordning som regel, att

tillsyn därå. häradsallmännings vård och förvaltning skall handhavas av skogsstaNuvarande

ten. Härifrån medgiver emellertid skogsordningen det undantag, att del^

system38 ägarna hava rätt att själva övertaga allmännings vård och förvaltning

under villkor, att hushållningsplan och reglemente för allmänningen fastställts

samt nödiga indelningsarbeten på delägarnas bekostnad utförts.

Dessa villkor äro sålunda av den art, att det i verkligheten beror av delägarnas

egen vilja, huruvida allmänningens förvaltning skall av dem

övertagas. Har sådant övertagande ägt rum, skola dock vederbörande

skogsstatstjänstemän hålla uppsikt däröver, att skogshushållningen å allmänningen

haiulhaves enligt meddelade föreskrifter. Eftersättas dessa

och

allmänning större avverkning än i hushallningsplanen är medgivet,

äger länsstyrelsen förordna, att allmänningen åter skall ställas under

skogsstatens förvaltning. Något dylikt förordnande har dock, såvitt känt

är, ej meddelats.

Av den lätt att övertaga häradsallmänningarnas förvaltning, som

skogsordningen sålunda medgiver delägarna, hava dessa under de senare

decennierna begagnat sig i allt större utsträckning. Till belysning

härav har jag med ledning av domänstyrelsens årliga förvaltningsberättelser

låtit upprätta en tablå över den omfattning, vari de i skogsordningen

medgivna två olika förvaltningssätten tillämpats under ett vart

av åren 1900, 1905, 1910, 1915, 1920, 1925 och 1929. Denna tablå är av följande

innehåll:

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 10.

59

......

1900

1905

1910

1915

1920

1925

1929 1

Areal

Areal

Areal

|

Areal

An-

Areal

| Areal

An-

Areal

An-

An-

Ali-

An-!

i

i

An-i i

i

tal

hektar

tal

hektar

tal

hektar

tal !

hektar

tal

hektar

tal | hektar

tal

hektar

Allmänningar un-

der skogsstatens

förvaltning ......

41

67.802

41

68,198

39

62,120

39

64,184

33

53,056

28: 44,181

20

29,195

Allmänningar un-

der delägarnas

förvaltning ......

Summa

14

28,488

14

29,593

16

35,868

16

36,645

22

49,582

27] 58,628

35

73,720

55

96,290

55^97,791

55

00

GO

05

C5

55

100,829

55

102,638

55''102,809

1 551102,915

Tablån visar, att antalet av delägarna förvaltade allmänningar under

åren 1900—1929 vuxit från 14 till 35 saint att arealen dylika allmänningar

under samma tid ökats från 28,488 till (3, f20 hektar eller från ciika 30

till omkring 72 procent av samtliga allmänningars areal. Enligt tablån

Ilar allmänningarnäs totalareal under ifrågavarande tid undergått vissa

förändringar, beroende därpå att mark inköpts till vissa allmänningar

m. m.

Står häradsallmänning under skogsstatens förvaltning, utövas denna av

vederbörande jägmästare under överjägmästarens överinseende. För förrättning,

som jägmästare verkställer å dylik allmänning, utgår friligt

Kungl. Maj :ts brev den 29 november 1889 gottgörelse med reseersättning

och dagtraktamente, vilken gottgörelse tillgodoföres statsverket av allmänningens

avkastning. Från vad sålunda föreskrivits har dock genom

Kungl. Maj :ts brev den 17 juni 1908 stadgats det undantag, att särskild

ersättning icke skall utgå till jägmästare för indelnings- och uppskattningsförrättningar

å de allmänna skogar inom hans revir, som stå under

skogsstatens förvaltning. Förutom den ersättning, som enligt vad nu

anförts erlägges för skogsstatens ifrågavarande förvaltning, utgår ej

någon gottgörelse härför till statsverket. Bevakningen av de under

skogsstatens förvaltning stående häradsallmänningarna handhaves av kronoskogvaktare,

vilka tillsättas av domänstyrelsen men helt avlönas av

allmännin garnäs avkastning. 1 vissa fall hava dock fastigheter a 5 kionan

upplåtits till boställen åt kronoskogvaktare.

Vad angår häradsallmänning, som förvaltas av delägarna och varå

skogsstaten sålunda allenast har att utöva kontroll å skogsskötsel^ liandhavande,

ankommer det likaledes å vederbörande jägmästare att under

över jägmästarens överinseende utöva denna kontroll. Enligt instruktionen

för domänverket den 11 februari 1921 (nr 64) skall jägmästaren minst vart

tredje år på stället undersöka, huruvida de för sådan häradsallmänning

meddelade föreskrifter behörigen iakttagits. För de rese- och andra kostnader,

som dylika undersökningar medföra, utgår ej någon ersättning

till statsverket, och erhåller detta ej heller någon gottgörelse för det arbete,

som skogsstatens tjänstemän åsamkas för utövande av ifrågavaran
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Historik.

Kungl. May.ts proposition Nr 10.

de kontroll. Bevakningen av allmänning, som liär avses, utövas av skogvaktare,

vilken anställes av allmänningsstyrelsen och avlönas av allmänningens

avkastning. Även dessa skogvaktare innehava i vissa fall av

kronan upplåtna fastigheter såsom boställen.

Frågan örn revision av det nuvarande systemet för häradsallmänningarnas

förvaltning är av gammalt datum.

Redan 1896 års skogskommitté framlade i sitt den 9 september 1899

avgivna betänkande ett förslag i detta avseende, åsyftande att häradsallmänningarna

ovillkorligen skulle stå under skogsstatens vård och förvaltning.

Till stöd för berörda förslag åberopades den goda skötsel, varav

häradsallmänningarna kommit i åtnjutande under den år 1866 tillkomna

lagstiftningen, och det stora intresse, varmed de omfattats av

delägarna, samt framhölls, att delägarna blivit allt mera benägna att

överlämna allmänningarna till skogsstatens vård och förvaltning och att,

där sådant skett, icke, såvitt veterligt vore, någon gång förekommit, att

delägarna sedermera själva övertagit allmänningens skötsel och bevakning.

Dessa förhållanden utmärkte, att fördelen av allmänningarnas

ställande under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning blivit allt

mera insedd. Ehuru även de av delägarna förvaltade allmänningarna i

allmänhet vöre väl skötta, funnes likväl ej trygghet, att ett lika tillfredsställande

förhållande för framtiden skulle fortfara.

Sedan infordrade yttranden avgivits över nyssnämnda förslag och detsamma

därefter inom jordbruksdepartementet undergått vissa jämkningar,

blev förslaget genom proposition nr 47 förelagt 1903 års riksdag. Det

särskilda utskott, till vilket propositionen hänvisades, hemställde emellertid

örn avslag å densamma och anförde till stöd härför, bland annat:

Utskottet hade väl funnit de till stöd för förändringarna anförda skäen

delvis beiättigade, meri för utskottets uppfattning hade varit bestämmande,

att det med hänsyn till önskvärdheten av häradsallmänningarna,

s fortfarande bestånd och tillväxt torde vara av vikt, att delägarnas

intresse för dem bibehölles. Känslan av egentlig delaktighet i allmänningsskogen

vore en nödvändig förutsättning för ett sådant intresse, men

örn skogen ovillkorligen måste stå under förvaltning och vård av statens

skogstjänsteman, torde denna känsla icke i samma grad förefinnas,

som örn delägarna hade möjlighet att genom en av dem utsedd styrelse

",a a^männingen. Såsom bevis för att ett sådant intresse med nu

gallande lagstiftning verkligen förefunnes kunde anföras, att inom Östergötlands

län flera häradsallmänningar blivit genom inköp av skogsmark

tillökade i avsevärd mån. Det torde för övrigt icke vara en enastående

företeelse, att häradsallmännings område sålunda ökats, och örn

man finge antaga, att en tendens i nämnda riktning gjorde sig gällande

vöre detta en anledning att ej vidtaga en åtgärd, som kunde slappa delägarnas

intresse av sådana utvidgningar, särskilt då, såsom av kommittén

jämväl vitsordats, den föreslagna förändringen i sättet för häradsallmännings

vård och. förvaltning icke syntes alldeles nödvändig för

åstadkommande av en tillfredsställande skötsel av ifrågavarande skogar.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl, Maj:ts proposition Nr 10.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

En lösning av förevarande fråga i en riktning, motsatt den av 1896

års skogskommitté föreslagna, förordades av kommitterade för härads- ^j^änningsallmänningsintressenter

i Östergötlands län i förenämnda av dem till -intressenter^

skogslagstiftningskommittén inlämnade skrivelse den 27 augusti 1913. I 9

berörda skrivelse uttalades nämligen såsom högeligen önskvärt, att häradsallmänningarna

i gemen stöde under delägarnas egen vård och förvaltning

under sakkunnig kontroll, och anfördes till utveckling av denna

mening, bland annat:

Enligt vad kommitterade trott sig finna vore orsaken till att vissa allmänningar

icke stöde under självförvaltning endast att söka i rena tillfälligheter,

i det att vederbörande på sin tid ej kommit sig för att begära

dylik självstyrelse. Den nu gällande bestämmelsen örn allmänningarnas

ställande under skogsstatens förvaltning i vissa fall hade uppenbarligen

tillkommit för att tjäna till korrektiv mot otillfredsställande

skogsvård. Det gällde nu att utan att släppa detta syfte ur.sikte utfinna

en förvaltningsanordning, som därjämte erbjöde större möjligheter un de

nu förefintliga att tillvarataga delägarnas eget initiativ och samtidigt

vore ägnad att befordra en ännu mera rationell skötsel av allmännmgsskogarna.

Det vaknade intresse, som försports bland allmännmgsdelägarna,

hade bland annat tagit sig uttryck i en önskan örn åstadkommande

av samarbete allmänningarna emellan för nedbringande av kostnaderna

för gemensamma behovs fyllande, såsom för gemensamma inköp av

frö och plantor (fröklängningsanstalter, plantskolor). De svårigheter,

med vilka man härvidlag hade att arbeta under nuvarande förhållanden,

torde vara allmänt kända. Nu angivna mål syntes efter noggrann prövning

bäst kunna nås genom tillsättande av särskilda allmänningsjägmastare

såsom de praktiska handhavarna av allmänningarnas skötsel vid sidan

av och i oavlåtlig kontakt med allmänningsstyrelserna. Genom att

sålunda överlåta skötseln av häradsallmänningarna åt särskilda tjänstemän

skulle den uppdelning av revir, som stöde på dagordningen, cd behöva

genomföras i samma utsträckning, som. eljest vöre nödvändigt. Såsom

ett centralorgan för allmänningarna inom varje allmännmgsjägmästares

tilltänkta tjänstgöringsområde hade kommitterade tänkt sig inrättandet

av allmänningsdistrilotsstyrelsen huvudsakligen bestående av

delegerade från områdets allmänningar. Distriktsstyrelsernas . framsta

uppgifter skulle vara att samtidigt med befrämjande av allmänningarnas

förkovran och utvidgning övervaka allmänningsjägmästarnas tjänsteutövning

och handhava allmänningarnas ekonomi, såvitt rörde deras gemensamma

anstalter och verksamhet.

Förevarande spörsmål upptogs även, såsom i det föregående i korthet Sy^nska

omnämnts, av sydsvenska skogskommittén. I sitt den 17 december 1915 mutén.

avgivna betänkande framhöll kommittén såsom önskvärt, att häradsallmänningarna

ovillkorligen ställdes under skogsstatens förvaltning, och

föreslog kommittén i anslutning härtill, att häradsallmänningarna jämte

ecklesiastika m. fl. skogar skulle sammanföras i särskilda revir, under

■det kronoparker och vissa andra staten tillhöriga skogar skulle hänföras

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Skogslagstift

tang skommittén.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

till s. k. kronoparksrevir. Till stöd för detta förslag anförde kommittén,

bland annat, att i jämförelse med de större egentliga statsskogarna

en sämre vård ditintills kommit häradsallmänningarna samt de smärre

domänskogarna, skogar till boställen och allmänna inrättningars hemman

till del samt att detta förhållande i övervägande grad berodde

därpå, att förvaltningspersonalens arbete av flera samverkande orsaker

kommit att ägnas huvudsakligen åt kronoparkerna och därmed likställda

domänskogar. För att rada bot härpå borde enligt kommitténs mening

förvaltningsområdena så uppdelas, att de olika grupperna allmänna skogai

komma att tillhöra skilda revir med särskilda förvaltare, varigenom

personalen kunde i viss mån specialisera sig på de olika skogarna och

sålunda bättre utnyttja do möjligheter, som dessa erbjöde.

Skogstagstiftningskommittén har i viss mån anslutit sig till de önskemål,

som uttalats i berörda skrivelse från kommitterade för häradsallmänningsintressenter

i Östergötlands län, och ansett, att allmänningsdelägarnas

nuvarande fakultativa förvaltningsrätt borde utbytas mot en

allmänt gällande sådan. I överensstämmelse härmed har kommittén föreslagit,

att häradsallmännings vård och förvaltning städse skall ombesörjas

av en av delägarna utsedd allmänningsstyrelse. Denna skall enligt

kommitténs förslag i likhet med vad nu gäller väljas av allmänningsstamman

samt äga utöva delägarnas beslutanderätt i alla frågor rörande

allmänningen, där ej i reglementet för denna är annorlunda stadgat. Kommitténs

förslag förutsätter, att närmare bestämmelser rörande allmänningsstyrelsens

organisation och förvaltningens handhavande i övrigt inrymmas

i reglementet. Sådant skall enligt förslaget uppgöras för värjo

allmänning och fastställas av länsstyrelsen.

I samband med den sålunda föreslagna ändringen beträffande liandha''

andet av häradsallmänningarnas förvaltning har kommittén framlagt

förslag rörande omläggning av sättet för utövande av kontroll å förvaltningen.

Enligt detta förslag skall skogsstatens uppsikt över häradsallmänningarna

upphöra och dessa i stället förläggas under skogsvårdsstyrelsernas

tillsyn. Sistnämnda styrelser skola sålunda enligt kommitténs

förslag hava att pröva och fastställa hushållningsplaner för allmänningarna

samt övervaka dessas efterlevnad ävensom att under vissa villkor

medgiva ändring i fastställd plan. Sker överträdelse av vad i sådan plan

föreskrivits och bliva i anledning härav särskilda åtgärder nödiga för

skogens behöriga skötsel, tillkommer det enligt förslaget skogsvårdsstyrelsen

att föreskriva sådana åtgärder. Förslaget upptager därjämte vissa

stadganden, som åsyfta att trygga fullgörandet av hushållningsplanens

bestämmelser och särskilda av skogsvårdsstyrelsen meddelade föreskrifter.

Till dessa stadganden återkommer jag i det följande.

Såsom motivering för förslaget i dessa delar har kommittén _ efter

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

erinran örn sydsvenska skogskommitténs uttalande rörande den jämförelsevis

mindre goda vård, som kommit häradsallmänningarna till del,

och de av sagda kommitté föreslagna åtgärder för avhjälpande av detta

missförhållande — framhållit, att, även örn den ökning i omsorg och stabilitet

vid skötseln av häradsallmänningarna, som sydsvenska skogskommittén

avsett med sitt förslag, skulle bliva förverkligad, vad 1903 års

riksdagsutskott anfört örn vikten, att delägarnas intresse för häradsallmänningarna

bibehölles, och nödvändigheten härför av delägarnas bestämmanderätt

över desamma fortfarande ägde giltighet. Särskilt borde

betonas, hurusom utskottets antagande, att med bibehållande av delägarnas

bestämmanderätt den yppade tendensen att genom markinköp utöka

allmänningarna skulle ytterligare göra sig gällande, blivit i avsevärd

mån besannat. Då kommittén sålunda icke kunnat ansluta sig till de förslag,

som åsyftade en utvidgning av skogsstatens nuvarande befogenhet

med avseende på häradsallmänningarna, överensstämde detta också med

kommitténs uppfattning, att skogsstaten icke borde hava befattning med

andra skogar än sådana, som tillhörde staten eller vilkas avkastning

komme ett allmänt ändamål tillgodo. Med denna uppfattning hade kommittén

icke heller kunnat stanna vid de nuvarande bestämmelserna örn

häradsallmänningarnas vård och förvaltning utan ansett sig böra framlägga

de förslag till ändringar härutinnan, som förut angivits.

Kommitténs förslag örn häradsallmänningarnas ställande under skogsvårdsstyrelsernas

tillsyn stod i visst sammanhang med ett annat av kommittén

framlagt förslag, avseende anställande inom jordbruksdepartementet

av en skogsvårdsinspektör, vilken skulle fungera såsom ett centralorgan

för skogsvårdsstyrelserna och, bland annat, hava till uppgift

att granska av skogsvårdsstyrelserna fastställda hushållningsplaner samt

att, där omständigheterna sådant påkallade, hos Kungl. Majit söka ändring

i planerna. Kommitténs förslag i sistberörda avseende upptogs emellertid

ej i den proposition nr 160, varigenom frågan örn ändrad organisation

av skogsvårdsstyrelserna förelädes 1923 års riksdag.

Samtidigt med förslaget örn häradsallmänningarnas ställande under

skogsvårdsstyrelsernas tillsyn framlade kommittén förslag därom, att

även kommunskogar, sockenallmänningar samt vissa stiftelsers, föreningars

och sällskaps skogar skulle ställas under uppsikt av nämnda styrelser

samt att styrelserna med avseende å dessa skogar skulle äga väsentligen

samma befogenheter som i fråga örn häradsallmänningaina. Sistnämnda

förslag, som efter viss omarbetning genom proposition nr 157

förelädes 1923 års riksdag, vann emellertid ej riksdagens bifall.

I motiveringen till sitt förslag örn handhavandet av häradsallmänningarnas

förvaltning har kommittén till granskning upptagit förenämnda,

av kommitterade för häradsallmänningsintressenter i Östergötlands Ilin

föreslagna förvaltningssystem, och har kommittén därom anfört:

s. 64 Kontrollera mot PDF

Kommitté
reservanten.

64 Kungl. Martts proposition Nr 10.

Att detta system med allmänningsstyrelser, distriktsstyrelser och en

för flera allmänningar gemensam jägmästare skulle vara lyckligt syntes

kommittén synnerligen tvivelaktigt. De för de olika allmänningarna gemensamma

angelägenheter, vilkas kandhavande skulle utgöra distriktsstyrelsernas

mera konkreta uppgift, torde bliva skäligen begränsade, och

till följd därav icke heller den generellare uppgiften att befrämja allmänningarnas

rationella skötsel och utvidgning kunna få någon större

betydelse. De angivna syftemålen syntes därför kommittén både kunna

och böra eftersträvas på ett mindre tungrott sätt än medelst en apparat

av dubbla styrelser, men framför allt torde det icke vara riktigt eller

lämpligt att, så ojämnt som häradsallmänning^’ förekomma inom olika

delar av landet, i lag föreskriva deras sammanförande i vissa distrikt och

förläggande inom varje sadant under en gemensam allmänningsjägmästare,

utan i stället böra överlåtas at de särskilda allmänningarnas intressenter

att, örn de så funne fördelaktigt, närmare sammansluta sig för tillgodoseendet

av vissa intressen — något, vartill visserligen östgötaallmänningarna

särskilt torde erbjuda sig.

Kommittéreservanten har jämväl beträffande förevarande spörsmål i

vissa avseenden intagit en från kommittén skiljaktig ståndpunkt.

I fråga örn allmänningsstyrelsens befogenhet i förhållande till delägarna

har reservanten ansett lämpligt, att lagen själv, i den mån sådant

läte sig göra, uppdroge bestämda gränser mellan, å ena sidan, styrelsens

och, å den andra, allmänningsdelägarnas beslutanderätt samt att alltså

allmänningsreglementet i detta avseende ej erhölle en så principiell betydelse

som enligt nuvarande lagstiftning. Reservanten har i enlighet

härmed i 4 § av sitt förslag upptagit en bestämmelse av innehåll, att allmänningsstyrelsen

skall äga att för delägarnas räkning handla och besluta

rörande frågor örn allmänningens förvaltning, i den mån ej enligt

särskilda bestämmelser i den föreslagna lagen beslutanderätt tillkommer

delägarna.

Beträffande allmänningens skogliga förvaltning har reservanten givit

allmänningsstyrelsen en vidsträcktare befogenhet än kommittén förordat.

Enligt reservantens förslag tillkommer det sålunda allmänningsstyrelsen

att själv antaga hushållningsplan för allmänningen. Den av styrelsen antagna

planen skall emellertid i viss ordning granskas av skogsvårdsstyrelsen.

Reservanten har därjämte förutsatt, att även den föreslagna skogsvårdsinpektören

i jordbruksdepartementet skulle äga att granska planen

och, örn anledning därtill förelåge, söka ändring i denna hos Kungl.

Majit. Därest allmänningsstyrelse skulle underlåta att antaga hushållningsplan

för allmänningen, äger enligt reservantens förslag skogsvårdsstyrelsen

fastställa sådan plan. Beträffande ändring av eller tillägg till

gällande hushållningsplan upptager förslaget bestämmelser, i huvudsak

motsvarande dem, som gälla örn antagande av ny sådan plan. Med hänsyn,

bland annat, till den ökade befogenhet, som enligt förslaget sålunda

tillkommer allmänningsstyrelse, har reservanten föreslagit, att Kungl.

Majit skall äga för häradsallmänningarna i allmänhet eller för viss all
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

manning förordna, att allmänningsstyrelse skall bestå, förutom av de av

delägarna valda ledamöterna, av ytterligare en ledamot, utsedd på sätt

Konungen bestämmer. Reservanten har därjämte — under framhållande,

att allmänningsstyrelse borde kunna åläggas att anställa särskild

skogsförvaltare för allmänningsskogens skötsel — föreslagit, att erforderliga

bestämmelser härom samt örn den förstuga personal i övrigt, som

skall vara anställd för nämnda ändamål, skola meddelas i hushållningsplanen

för allmänningen.

Reservantens förslag skiljer sig vidare från kommitténs därutinnan,

att detsamma upptager ingående och detaljerade bestämmelser angående

allmänningslagets organisation, avfattade i huvudsaklig överensstämmelse

med de föreskrifter, som i motsvarande hänseende gälla för aktiebolag.

Förslaget innehåller sålunda i särskilda avdelningar bestämmelser

örn allmänningsstyrelse, revision och allmänningsstämma samt örn

talan mot styrelse och revisorer och klagan över allmänningsstämmas

beslut. Reservantens förslag förutsätter dock, i likhet med kommitténs,

att för varje allmänning skall finnas ett reglemente, fastställt av länsstyrelsen,

men avser reservantens förslag, att reglementet skall upptaga

allenast mera speciella föreskrifter rörande vederbörande allmännings

förvaltning. — Såsom en följd av sin ståndpunkt beträffande allmänningslagets

organisation har reservanten föreslagit, att den befattning

med utsättande och kungörande av ordinarie allmänningsstämma samt

de funktioner med avseende ä redovisning för häradsallmännmgs förvaltning,

som nu tillkomma länsstyrelse, skola upphöra.

Under erinran, att i allmänningslagets ägo kunde finnas annan egendom

än häradsallmänningen och vad därifrån härflutit samt att dylik

egendom ej borde vid den ifrågasatta lagstiftningen lämnas ur räkningen,

har reservanten vidare i sitt förslag upptagit vissa bestämmelser rörande

förvaltningen av sådan egendom, vilka bestämmelser sakna motsvarighet

i kommitténs förslag. Enligt dessa bestämmelser skall egendom, som

här avses, förvaltas av allmänningsstyrelsen för allmänningslagets gemensamma

räkning, och skola angående denna förvaltning gälla enahanda

stadganden som örn allmänningsstyrelsens förvaltning i övrigt.

Utgöres egendomen av skog, är denna enligt förslaget underkastad enahanda

tillsyn av skogsvårdsstyrelsen som enskilda tillhöriga skogar.

Reservanten har slutligen i 45 § av förslaget inrymt vissa stadganden

örn rätt för två eller flera allmänningsstyr elser att anordna gemensam

förvaltning för befrämjande av ändamål, som styrelserna enligt den föreslagna

lagen äga att var för sig tillgodose men som kan med större fördel

gagnas genom samfällt åtgörande. Enligt dessa stadganden anordnas

dylik förvaltning på sätt och enligt grunder, varom styrelserna överenskomma,

och har varje styrelse för förvaltningen gent emot sitt allmänningslag

samma redovisningsskyldighet och ansvarighet som för sin iivriga

förvaltning. Därest det för åvägabringande av sådan överenskom

Fallang till riksdagens protokoll 1 sami. lii haft. (Nr lii.)

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 10.

melise, som nyss sagts, befinnes önskvärt att erhålla medverkan av offentlig

myndighet, åligger det länsstyrelsen att efter framställning av allmänningsstyrelse

till sammanträde inför sig kalla de styrelser, som saken

kan angå, och ankommer det på länsstyrelsen att i övrigt för berörda

ändamål lämna den medverkan, vartill länsstyrelsen kan finna anledning.

Jämväl i vissa andra hänseenden föreligga skiljaktigheter mellan kommitténs

och reservantens förslag beträffande sättet för förvaltningens

handhavande. Då dessa skiljaktigheter emellertid hänföra sig till frågor

av mindre betydelse, torde jag här få förbigå desamma.

Såsom skäl för sin ståndpunkt att tillerkänna allmänningsstyrelse befogenhet

att själv antaga hushållningsplan för allmänningen har reservanten

åberopat, att det borde vara ett utmärkande drag vid all skogsvårdslagstiftning

att, i den mån denna kunde låta sig bygga på förtroende

till den vårdnadsskyldiges egna åtgöranden, så också borde ske, samt

vidare anfört:

»Tvekan kan råda, huruvida allmänningsstyrelse må förutsättas äga

erforderlig vilja att genomföra den på framtiden riktade ordning, som

det planmässiga uthålliga skogsbruket avser, samt huruvida styrelsen,

där den goda viljan får anses vara befintlig, också äger förmåga att rätt

träffa de bestämmelser, enligt vilka regimen skulle anordnas.

Vid kommunskogar har icke ifrågasatts, att de kommunala myndigheterna

skulle bestämma hushållningsplanens innehåll. Är då en häradsallmänningsstyrelse

mer ägnad för en slik uppgift?

En skillnad mellan allmänningslaget och kommunen är omedelbart given,

bestående i den olika sammansättning, som allmänningslaget och

kommunen äger. Det förra utgöres av ägarna utav den i mantal satta

jorden och — frånsett några smärre betydelselösa avvikelser i ett eller

annat enstaka fall — av dem allenast. Kommunen åter omfattar jämte

jordägarna en mängd element av en helt annan karaktär.

Denna olikhet dem emellan har enligt mitt förmenande en avgörande

betydelse för det spörsmål, som här är å bane; allmänningslagets starka

bundenhet vid jorden bildar en grundläggande skiljaktighet härutinnan.

Häradsallmänningens anslutning till jorden inom distriktet medför, att

varje förbättring, som allmänningen vinner, blir på samma gång en värdeförhöjning

av de hemman, till vilka allmänningen hörer; avstå hemmansägarna

nu från en utdelning av allmänningens avkastning för att i

stället låta densamma komma allmänningen och dess vård tillgodo, ha

de därmed verkställt en kapitalplacering, vars förmåner i framtiden

skola lända till fromma för dessa samma hemman, som en gång avstodo

från en tillfällig intäkt. Det är givet, att detta förhållande skall vara

särskilt ägnat att rikta blicken och intresset på framtiden och detta på

ett sätt, vartill någon full jämförelse icke förefinnes och icke kan förefinnas

inom en kommun.

Ligger i nu anmärkta omständigheter en åtskillnad, ägnad att giva allmänningslaget

en annan och större beslutanderätt än kommunen i fråga

örn planläggningen av hushållningen med den skog, som laget eller kommunen

äger, så finnas därutöver andra, som gå i samma riktning. Den

skogshushållning, som kan tillkomma en kommun, är allenast en del —

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Majrts proposition Nr 10.

och blott en sidoordnad — av den mängd olika uppgifter, som tillhöra

kommunen. Allmänningsskogens vård åter är den stora och så gott som

enda uppgiften för allmänningslaget och dess styrelse. Med uppgiftens

koncentration och begränsning följer naturligen en större intensitet i det

intresse, som därvid fästes. Styrelsen, som väljes uteslutande för berörda

uppgift, blir till sin sammansättning bestämd just med hänsyn till

denna; inom samfälligheten befintlig särskild insikt och håg bör kunna

bliva för allmänningens vård särskilt tillgodogjord, och då allmänningsdistriktet

är vida större än kommunen och omfattar flera kommuner, finnes

ock för allmänningslaget en vida större möjlighet än för den enskilda

kommunen att få lämpliga personer till styrelse för skogen.

Vid tal örn vad som inom ett allmänningslag kan tjäna till att låta

allmänningsskogen framträda såsom föremål för ett speciellt omhuldande

intresse bör kanske ej heller förbises betydelsen därav, att allmänningen

stammar från gamla tider, att dess uppkomst ligger långt bortom den

nu levande generationens hågkomst eller vetskap och att den för den

skull kan påräkna något av den pietet, som hos oss — lyckligtvis — ännu

följer det, som av gammalt varit.»

Beträffande de av reservanten föreslagna bestämmelserna rörande allmänningslagets

organisation har denne framhållit, att det syntes honom

uppenbart, att en ny lag örn häradsallmänningar borde begagna det

sätt och de former, som kommit till användning inom den grupp av lagar,

som avsåge kollektiva juridiska personers legislativa reglering, till

vilken grupp häradsallmänningslagen enligt sin natur hörde.

Vad härefter angår allmänningsombudens förslag, åsyftar detta en än

mera genomgripande omläggning av häradsallmänningarnas förvaltningssystem

än skogslagstiftningskommittén och reservanten föreslagit.

Allmänningsombudens förslag avser sålunda att utsträcka principen örn

delägarnas självbestämmanderätt över förvaltningen ända därhän, att

jämväl kontrollen å denna utövas av organ, som antingen i huvudsak utsetts

av delägarna själva eller vid vilkas utseende delägarna i allt fall

ägt utöva ett väsentligt inflytande.

Allmänningsombudens förslag överensstämmer med kommitténs därutinnan,

att de särskilda allmänningarna skola förvaltas av allmänningsstyrelser,

utsedda av delägarna i huvudsaklig överensstämmelse med nu

gällande regler. I motsats till kommittéförslaget upptager emellertid

allmänningsombudens förslag en uttrycklig bestämmelse därom, att allmänningsstyrelserna

vid handhavandet av allmänningarnas förvaltning

skola biträdas av personer, som avlagt avgångsexamen från skogsinstitutet

eller skogshögskolan. Dessa biträden skola i regel utses av styrelserna.

Enligt förslaget må två eller flera allmänningsstyrelser förena

sig örn ett dylikt biträde, därest de av styrelserna förvaltade allmänningarnas

sammanlagda areal produktiv skogsmark ej överstiger 7,000 hektar.

För samtliga allmänningar skall enligt allmänningsombudens förslag

finnas en överstyrelse, bestående av minst sex ledamöter. Dessa skola

AUmänHtngs
ombuden
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

samtliga utom en utses av delägarna genom valda ombud. Sistnämnde

ledamot skall utses av Kungl. Majit efter det de av delägarna valda ledamöterna

avgivit förslag på tre personer. På förslaget må uppföras endast

den, som genomgått skogsinstitutets högre kurs eller skogsliögskolans

jägmästarkurs och som genom praktisk verksamhet inom skogsbruket

och utgivna skrifter eller på annat liknande sätt visat sig äga praktisk

duglighet och goda teoretiska kunskaper. Den av Kungl. Majit utsedde

ledamoten skall tjänstgöra såsom föredragande och sekreterare hos överstyrelsen.

Överstyrelsens väsentligaste uppgifter enligt förslaget äro att handhava

allmänningarnas gemensamma angelägenheter samt att övervaka

skogshushållningen å allmänningarna och därvid särskilt öva tillsyn å

efterlevnaden av gällande hushållningsplaner. Därest sådan plans bestämmelser

överträdas eller icke efterföljas, har överstyrelsen eller i visst

fall den av Kungl. Majit utsedde ledamoten i denna att, sedan allmänningsstyrelsen

förelagts att vidtaga rättelse inom viss tid men detta underlåtits,

göra anmälan örn saken till länsstyrelsen, som, efter verkställd

syn och sedan i särskilda fall allmänningsstyrelsen ånyo lämnats tillfälle

att vidtaga rättelse, äger förordna, att allmänningen skall ställas

under överstyrelsens förvaltning, till dess rättelse skett. Förutom dessa

uppgifter har överstyrelsen jämväl vissa andra funktioner av mindre

vikt såsom att antaga förstuga biträden åt allmänningsstyrelserna i vissa

fall, att pröva ansökningar örn smärre jämkningar i gällande hushållningsplaner,

att avgiva yttranden örn uppgjorda reglementen samt att

årligen utarbeta och till Kungl. Majit och vederbörande länsstyrelser avgiva

berättelse rörande sin verksamhet m. m.

Av det anförda framgår, att överstyrelsen ej har att granska eller fast

ställa hushållningsplaner för allmänningarna. Detta tillkommer enligt

förslaget en särskild kommission, bestående av föredraganden i överstyrelsen

såsom självskriven medlem samt två andra ledamöter, utsedda en

av Kungl. Majit för fem år bland skogshögskolans eller statens skogsför

söksanstalts professorer eller lektorer inom rent skogliga ämnesgrupper

samt en av vederbörande allmänningsstyrelse. Denna kommission har

jämväl till uppgift att pröva sådan jämkning i gällande hushållnings

Plan, sorn innebär väsentlig rubbning i denna, ävensom att, innan arbetet

med upprättandet av viss hushållningsplan påbörjas å marken, angiva

grunderna för skogshushållningen.

Beträffande förvaltningsorganisationen i övrigt innehåller förslaget

allenast ett fåtal bestämmelser, avseende, bland annat, sättet för utseende

av de ledamöter i överstyrelsen, som väljas av allmänningsdelägarna,

samt revision av överstyrelsens förvaltning. Förslaget förutsätter, att

övriga bestämmelser i ämnet meddelas i de reglementen, som enligt förslaget

skola upprättas för allmänningsstyrelserna, överstyrelsen och plankommissionen.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

69

Kostnaderna tor överstyrelsens verksamhet skola enligt iörslaget bestridas

utav allmänningarna själva, därvid varje allmänning skall deltaga

i förhållande till sin totalytvidd. Även plankommissionen skall bekostas av

allmänningarna på det sätt, att varje allmänning gäldar kostnaderna för

de arbeten, som kommissionen utför för dess räkning.

Enligt förslaget har domänstyrelsen eller skogsvårdsstyrelserna ej att

taga befattning med häradsallmänningarnas förvaltning i annan mån än

att hos dem anställda tjänstemän äga att till överstyrelsen anmäla missförhållanden

i allmänningarnas skogsskötsel.

Såsom motivering för det sålunda föreslagna förvaltningssystemet hava

förenämnda av allmänningsombuden utsedda kommitterade i omförmäkla

tryckta arbete »Sveriges häradsallmänningar» anfört, bland annat:

»Att statens och under de senare mansåldrarna skogsstyrelsens och domänstyrelsens

förmynderskap varit liäradsallmänningarna till gagn under

de svåra tider svenska jordbruket haft att genomgå, vilja kommitterade

visst icke bestrida. De under årens lopp vidtagna lattnaderna uti

förmynderskapet torde emellertid böra tolkas såsom ett utslag av statsmakternas

förvissning, att myndlingen i allt större utsträckning vunnit

mognad och erfarenhet för egen skötsel av egna angelägenheter. Kommitterade

äro övertygade örn, att myndlingens nn uppnadda mognad oc

erfarenhet medgiva en ytterligare begränsning av det statlig''a ionnynderskapet.

Betingelserna härför anse kommitterade ligga uti följande

omständigheter: . . .. ,

att allmänningsdelägarna äga att utan inskränkning disponera o\e

allmänningsjordens hela avkastning, av vilket slag den vara ma,

att allmänningsdelägarna vilja sköta sina allmänningar val samt

att allmänningsdelägarna utan statligt förmynderskap kunna gora

Den första satsen har åtminstone hittills varit obestridd. För alla, som

genom den fria rättshistoriska forskningen, lagstiftningen och rättspraxis

äro förvissade om häradenas fulla äganderätt till sina allmänningar, ar

den en självfallen sanning. Ej heller de,. som bestrida den fulla äganderätten.

hava veterligen någonsin angripit delägarnas ratt till hela avkastningen,

och även örn ett sådant angrepp skulle hava gjorts — allt kan

ju angripas — har det aldrig kunnat genomföras. Antingen haradena

innehava full eller begränsad äganderätt till silia allmänningar ar det

uppenbart, att de besitta en nyttjanderätt, som ar sa vidsträckt, att den

från varje annan synpunkt än juridisk är alldeles likvärdig med full

äganderätt. Från äganderättssynpunkt har kronan sålunda intet intresse

av allmänningarnas skötsel, då den aldrig kan påräkna andel i avkas

nänsen Att den eller kanske riktigare staten har samma intresse av

skogens goda vård å häradsallmänningarna som å landets andra i enskild

ägo varande skogar är uppenbart, For dessa liksom menigheter tillhöriga

skogar. såsom häradenas oell städernas, bär såsom bekant lagstiftats

i syfte att befrämja skogsbruket. Att därvid ett starkare ingrepp

uti den fria förfoganderätten gjorts beträffande det sistnämnda slaget

av skogar i det att, bland annat, hushållningsplaner tor dem skola upprättas

genom och fastställas av domänstyrelsen, kan icke anses vara be

tingat av en statens rätt till eller större rättighet över dem, utan av en

statens större skyldigdiet att övervaka, att menighelornas ekonomiska moa
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

ligheter nu och framdeles rätt tillvaratagas. Kunna en grupp menigheter

eller ma sman för sådana, exempelvis allmänningsstyrelserna lämna be

stäilfudo^ttlSvllt°r SU1 Vilja10ch förmå8''a att själva på ett tillfredsställande

satt förvalta sina angelagenheter, i detta fall skogarna skulle

statens skyldigheter beträffande dem bortfalla eller inskränkas till belakandet

av att den givna säkerheten icke försämras. Givetvis skulle sta

ten härigenom besparas en del kostnader och dessutom skulle hågen att

pa egen hand bedriva ett gott skogsbruk på så sätt äggas, vilket SnUe

fran den enskilda skogsvårdens synpunkt hava stor betydelse.

Att allmannmgsdelagarna önska bedriva bästa möjliga skogsbruk å

sina allmänningar, torde icke böra betvivlas. Skulle så likväl varn fallet

kaa tvndet latt nedsIas Senom ett stort antal fakta. Så kan anföras att

större*? os Glader än ,skogSodIiag och »verkning nedlägga jämförelsevis

jone kostnader an kronoparkerna i samma landsdelar Detta kan möt

igen påstås vara en följd av de fastställda hushMlfingsplanernf Zen

whri <e CS icke forhållandet, ty skulle de utförda skogsodlingarna

verkställts pa grund av tvang från statens sida. så skulle aldrig allmänmngarna

i och för skogsodling inköpt stora områden kalmark Siälva

i0föAålkndrtni°vtS1h1dVllka tiU Tea!en omfatta nära 12,000 hektar eller

torbal lande. till j tvidden procentuellt mera än kronoparkernas vittna

cm ett stort intresse for allmänningarna. Den omständigheten, att torr
aggnmgar

skett i betydligt större utsträckning än hushållningsplanerna

''ihhdpfT'' S,ir VtagaT’ ti;ansportleder och skogsarbetarelägenheter byggts

alldeles fnviihgt och på eget initiativ, att så gott som allt genom be

ståndsvardshuggningar uttaget virke genom förvaltningens försorg och

av fri vilja uppliuggits huvudsakligen för undvikande av skadegörelse å

kVtTSften?e tj?d samt att betydande andelar utav avkastningen fou de

rats för framtida markförvärv, allt detta vittnar örn delägarnas obe
mt

vtferfv* V?a-tii1..%tt ^ SkÖta °Ch UtÖka bäradsallmlnrdngarna.

Ett ytterligare bevis harfor lämnar föreliggande utredning genom sitt

syftemål att skapa ett gott administrationssystem. Att delägarna vilja

5ta alJmannmgarna pa bästa sätt, är således ställt utom varje tvivel

och skulle någon delägare eller allmänningsstyrelse i detta hänseende

glömma sill plikt, så är det visserligen beklaglig! men av ringa betydelse

träda i''™”? kontrollorgan bora kunna organiseras på så sätt, att de

träda, i verksamhet, innan verklig skada uppstått.

hor att kunna sköta allmänningarna på ett gott sätt erfordras tvenne

saker, nämligen slint lekmannaförstånd och fackkunskap. Det förra är

tm ovei flod representerat bland allmänningsdelägarna och i styrelserna

Foi varvet av den senare arén kostnadsfråga. Få allmänningsdelägarna

sjalva anställa sina skogsförvaltare och bevakare samt likaledes siälva

bestämma deras avlöningsvillkor, kunna de i konkurrens med staten och

arnal lmvak?fedmtr''ie- t0rSka!''fa §lg baS.ta mö;iliga Personal, ty allmänningarna

hav a i detta hänseende genom sina möjligheter till mycket stor av

kastning en särdeles förmånlig ställning. Anställandet utav duglig

skogsförvaltare innebar givetvis en stor säkerhet för allmänningar^

goda vard och skötsel. Ytterligare sådan kan lämnas staten därigenom

att någon av Konungen eller statlig myndighet utsedd ämbetsman del-’

täger uti övervakandet av skogsbruket. Erhåller denne dessutom tillfalle

att gemensamt med någon på liknande sätt utsedd erkänt framstående

representant for skogsvetenskapen medverka vid upprättande?^

skogshusliallningsplanerna och uppstakandet av grundlinjerna för dem

torde ingen behova befara, att skogsbruket icke blir det bästa möjliga. ’

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

71

Ti-a kronan sålunda icke har något äganderättsintresse av allmanning
arnas

skötsel samt delägarna både vilja och kunna

samt lämna säkerhet för att sa sker, så synes staten som sagt icke

längre behöva belasta sig med ett vidsträcktare ^“^^allmännings''- vakandet av att denna säkerhet icke forsamras Att det

deläsarna skulle vara av största intresse att sjalva ia administrera a

männingarna är uppenbart, liksom ock att detta i . ordmn ekuUe tafrämjande

påverka den enskilda skogsvården uti de landsdelar, inom

ka allmänningar äro belägna.»

Kommitterade hava därjämte i berörda arbete framhållit att den omständigheten,

att enligt allmänningsombudens förslag det skulle tillkom

ma överstyrelsen att övervaka skogsvården å allmänningar^, natur ig

vis ej uteslöte, att staten för ändamålet anordnade den ytterligare ontroll

häröver, som från det allmännas synpunkt kunde vara pakallad.

Skogsvårdsstyrelsernas delegerade hava i det av dem avgivna betankandet

föreslagit, att häradsallmänningarna skulle vara underkastade

enahanda skogsvårdsbestämmelser som enskildes skogar samt sta under

skogsvårdsstyrelsernas tillsyn, såvitt anginge tillämpningen av dessa bestämmelser.

De delegerade hava emellertid forutsatt, att förutom be

da bestämmelser särskilda föreskrifter skulle antagas att galla beträffande

skötseln av häradsallmänningarna, och i sådant avseende hänvisa

till de stadganden i detta ämne, som utarbetats av allmanningsombuden.

Även i de i ärendet avgivna yttrandena hava väsentligen olika meningar

gjort sig gällande i förevarande fråga.

I de yttranden, som avgivits över kommitténs och reservantens förslag,

har det förra förslaget i huvudsak tillstyrkts av länsstyrelserna och hushållningssällskapens

förvaltningsutskott i Kronobergs och Västmanlands

län, landstinget i sistnämnda län, skogsvårdsstyrelserna i Kronobergs och

Kalmar län samt över jägmästarna i Dalarnas och Smalands distrikt samt

Ber g slag sdistriktet. Länsstyrelsen i Västmanlands Ian har dock harvi

framhållit, att varje allmänningsstyrelse borde berättigas att utse en edamot

i vederbörande skogsvårdsstyrelse att deltaga i handläggningen av

frågor rörande allmänningen ävensom vara pliktig att under kontroll av

sakkunnig myndighet anställa en forstligt bildad person såsom biträde

vid allmänningens förvaltning. Hushållningssällskapets förvaltningsutskott

i sistnämnda län har ansett, att skyldighet för allmänningsstyrelse

att anställa dylikt biträde borde föreligga beträffande allmanning, sorn

vore större än 500 hektar. Överjägmästaren i Dalarnas distrikt har tillstyrkt

förslaget allenast under villkor, att en särskild överstyrelse över

skogsvårdsstyrelserna inrättades eller ock den skogliga tackkunskapen

i dessa ökades. Liknande villkor hava uppställts jämväl av övriga två

Reservantens förslag bar i huvudsak förordats av lansstyrelserna i

Skogsvårds

styrelsernas

delegerad?

Yttranden

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

Uppsala, Kristianstads, Älvsborgs och Örebro län, landstingets förvaltningsutskott.

i Kalmar läns södra del, hushållningssällskapets förvaltningsutskott

i Uppsala län samt styrelsen för Långhundra häradsallmänning.

Övriga myndigheter, korporationer och sammanslutningar, som yttrat

sig över kommitténs och reservantens förslag, hava ej givit förslagen sin

tillslutning. Flertalet av dessa har tillstyrkt det av skogsvårdsstyrelsernas

delegerade framlagda förslaget, vilket tillstyrkande dock ej särskilt

hänfört sig till förslagets bestämmelser örn häradsallmänningar utan avsett

förslaget i dess helhet. Länsstyrelsen i Kalmar län och hushållningssällskapets

förvaltningsutskott i länets södra del hava föreslagit, att häradsallmänningar,

som vore belägna inom närliggande områden, själva

skulle få förena sig örn gemensam överförvaltning och anställa fackligt

utbildade tjänstemän men att allmänningar, som ej på dylikt sätt anordnade

gemensam förvaltning, skulle sortera under skogsvårdsstyrelserna.

Skogsvårdsstyrelsen i Stockholms län samt styrelserna för Sollentuna och

Åkers häradsallmänningar hava uttalat sig för bibehållande av nu gällande

bestämmelser oförändrade. Vad angår de av domänstyrelsen, kammarkollegium,

Sveriges häradsallmänningsförbund och Sveriges skogsägareförbund

avgivna yttranden torde jag få redogöra för dessa i det

följande.

Från de myndigheters sida, som sålunda ej anslutit sig till kommitténs

och reservantens förslag, har såsom skäl härför huvudsakligen anförts,

bland annat, att det vore olämpligt, att skogsvårdsstyrelserna betungades

med uppsiktsskyldighet över häradsallmänningarna. Med sin nuvarande

organisation skulle skogsvårdsstyrelserna ej räcka till för det ökade verksamhetsfält,

som enligt kommitténs och reservantens förslag skulle tillkomma

dem, och skulle i alla händelser denna ökning i deras arbete vara

till skada för deras egentliga uppgift.

I de yttranden, som avgivits över allmänningsombudens förslag, Ilar

detta i huvudsak tillstyrkts av länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands,

Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Skaraborgs och Örebro

län, skogsvårdsstyrelsen i Uppsala län samt fem jägmästare. Två av

lansstyrelserna hava dock förordat vissa ändringar i förslaget, delvis av

djupgående natur. Länsstyrelsen i Östergötlands län har sålunda hävdat,

att plankommissionen vore överflödig samt att för varje län en tremannanämnd

borde inrättas med uppgift att ombesörja vissa av de åligganden,

som enligt förslaget skulle åvila överstyrelsen, varigenom arbetet inom

denna kunde bliva mera tillfredsställande. Länsstyrelsen i Örebro län

har förordat bibehållandet av nuvarande bestämmelser örn länsstyrelsernas

befattning med avseende å allmänningsstyrelsernas tillsättande och

dem åliggande redovisningsskyldighet ävensom upptagande i förslaget av

närmare föreskrifter om redovisnings avgivande och sättet för verkställande

av revision m. m.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

Flertalet övriga myndigheter, som hörts över allmänningsombudens

förslag, har avstyrkt detsamma. Denna ståndpunkt har sålunda intagits

av länsstyrelsen i Kopparbergs län, samtliga över förslaget hörda

Överjägmästare samt femton jägmästare. Från dessa myndigheters sida

har framhållits, att ett genomförande av förslaget skulle medföra, att

kostnaderna för allmänningarnas förvaltning ökades utan att en bättre

skogsskötsel å dessa åstadkommes. Därjämte har anmärkts, att överstyrelsen

enligt förslaget ej erhållit en tillräckligt opartisk sammansättning

samt att föredraganden i denna ej skulle medhinna all den inspektion,

som av honom borde utövas. Härtill komrne. att förslaget förbisåge de

mindre allmänningarnas intressen.

Domänstyrelsen har anfört, att häradsallmänningarna med hänsyn till

den organisation, som redan funnes för större delen av desamma, enligt

styrelsens åsikt kunde givas ett ganska stort mått av självstyrelse i huvudsaklig

anslutning till det av allmänningsombuden framlagda förslaget

under villkor, att i en blivande förordning angående dessa skogar

vissa grunder angåves, varpå hushållningen med desamma skulle baseras,

samt att det allmännas intressen kunde utöva verkligt inflytande på förvaltningen.

Den plankommission, som enligt allmänningsombudens förslag

skulle övervaka och leda upprättandet av hushållningsplanerna samt

granska och fastställa desamma, syntes emellertid överflödig, och torde

detta uppdrag lämpligen kunna överflyttas på en överstyrelse, bestående

av tre ledamöter, av vilka en skulle utses av Kungl. Majit och tjänstgöra

såsom ordförande, en av domänstyrelsen och en av allmänningsstyrelserna.

Hos överstyrelsen borde finnas anställd en skogligt bildad sekreterare.

Överstyrelsen borde avlönas av allmänningarna, som också borde bestrida

alla med upprätthållande av styrelsens verksamhet förenade kostnader.

_ Beträffande kommitténs förslag örn överflyttande a skogsvårds
styrelserna

av befogenheten att fastställa hushållningsplaner för häradsallmänningarna

har domänstyrelsen framhållit, att skogs var dsstyrelserna

icke vore utrustade med tillräcklig fackkunskap för att rätt kunna

utöva sagda befogenhet, Skogsvårdsstyrelserna kunde härvid stallas inför

spörsmål av så vittgående art, att det icke vore möjligt att utan in

gående sakkunskap kunna avgöra desamma.

Kammarkollegium har förordat bibehållande av de nuvarande bestämmelserna

angående häradsallmänningarnas iörvaltning. Kollegium har

därvid beträffande kommitténs förslag framhållit, att kollegium ej kände

sig övertygat örn giltigheten av det skäl, som föranlett kommittén att påyrka

skogsstatens definitiva skiljande från befattningen med häradsallmänningarnas

förvaltning, eller att delägarnas intresse för häradsallmänningarna

härigenom skulle bibehållas. Till stöd för detta påstående har

kollegium åberopat, att delägarna i de allmänningar, som stöde under

skogsstatens vård och förvaltning, visat större intresse för allmänningarnas

utvidgande genom markinköp än delägarna i övriga allmänningar.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

Kollegium Ilar därjämte framhållit, att de uppgifter, som enligt kommitténs

förslag skulle tillkomma skogsvårdsstyrelserna, skulle falla alldeles

utom ramen för den betydelsefulla verksamhet, varåt dessa styrelser hitintills

författningsenligt haft att ägna sig, samt att de goda resultaten

av denna verksamhet måhända i väsentlig mån kunnat tillskrivas just

dess begränsning. Kollegium har slutligen gent emot allmänningsombudens

förslag anmärkt, att den förvaltningsapparat, som i detta förslagförordats,

måste anses i hög grad överorganiserad.

Sveriges häradsallmänning sförbund och Sveriges skogsägareförbund

hava förordat allmänningsombudens förslag. Häradsallmänningsförbundet,

som upptagit kommitténs och reservantens förslag till närmare

granskning, har härvid till en början ifrågasatt lämpligheten därav, att,

pä sätt reservantens förslag åsyftade, ingående bestämmelser meddelades

i lagen angående allmänningarnas administrationssystem och sålunda det

befogenhetsområde, som tillmättes reglementena, gjordes mycket knappt.

Förbundet ansåge för sin del, att en blivande lag endast borde innehålla

grundläggande stadganden, varemot detaljföreskrifterna borde överläm

nas åt reglementena. Härigenom bleve det i högre grad än eljest möjligt

att »laga efter lägligheten». Förbundet har vidare uttalat tvekan,

huruvida skogsvårdsstyrelserna kunde anses skickade och lämpliga att

fullgöra de åligganden, som enligt kommitténs oell reservantens förslag

skulle åvila dem, och särskilt huruvida dessa styrelser och deras förstuga

biträden, länsjägmästarna, besutte den speciella kunskap och erfarenhet,

som erfordrades för granskandet och fastställandet av husliållningsplaner.

Häradsallmänningsförbundet har i detta avseende erinrat, att det i fråga

örn statens skogar befunnits nödvändigt att för handhavandet av nyssangivna

uppgifter utbilda särskilda organ, samt uttalat farhågor för att

skogsvårdsstyrelserna skulle komma att dragas bort från sitt egentliga

och för landet mera betydelsefulla arbetsområde, örn de erhölle en så omfattande

arbetsuppgift beträffande häradsallmänningarna, som kommittén

och reservanten föreslagit. Förbundet har till stöd härför påpekat,

att häradsallmänningarna ej allenast omfattade tämligen stora ytvidder

utan även vore mycket virkesrika och värdefulla samt att skogsbruket

å dem särskilt under de senaste åren gjort betydande framsteg, vilket allt

medverkade till att skogsvårdsstyrelsernas arbete å dem skulle bliva garn

ska omfattande. Slutligen har förbundet i sitt yttrande understrukit vikten

därav, att allmänningsstyrelserna, därest förvaltningen av häradsallmänningarna

generellt uppdroges åt dem, underkastades skyldighet att

till sitt biträde anställa skogsförvaltare med högre skoglig utbildning.

Till belysning härav har förbundet anfört, bland annat:

Att skogsförvaltare borde finnas syntes förbundet självfallet. Hushållningsplanen

såsom sådan vore ett dött ting, som finge liv och betydelse,

först när det funnes någon, som utförde dess bestämmelser. Att

såsom kommittén och delvis också reservanten uppdraga detta åt allmänningsstyrelserna

torde vara att ställa för stora anspråk på dem. Styrelserna

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

vöre visserligen mycket lämpliga för att angiva de ekonomiska liktlinjerna

för hushållningen, övervaka dess utförande samt behandla och avgöra

större administrativa och skogliga frågor, men man kunde knappast

förvänta, att de i detalj skulle kunna ombesörja skogsskötseln. Man

måste erinra sig, att deras medlemmar ofta bodde långt från allmänningen,

att de vanligen vore i allmänna värv mycket anlitade personer och

att de i regel hade egen stor verksamhet. Det vore ej heller alltid säkert,

att allmänningsstyrelsen uti sin krets hade i skogshushållningens detaljer

fullt erfarne män. Ganska många åtgärder inom skogsskötseln vore

dessutom av den art, att de ej kunde uppdragas åt skogvaktarna utan å

marken lämnade noggranna anvisningar av personer med högre fackutbildning.

Detta vore exempelvis fallet med föryngringshuggningar, ljushuggningar,

planläggning av avdikningsföretag och vägbyggnader. Den

högre fackutbildningen vore ännu mer behövlig för att kunna se och påvisa

bristfälligheter i hushållningsplanerna samt få dem rättade. A alla

de större allmänningarna kunde en verkligt god skogsskötsel förväntas

endast örn det funnes skogsförvaltare, vilka ägnade hela eller nästan hela

sin arbetskraft och tid åt dem. Framför allt för dem, men även för

övriga allmänningar syntes det därför nödvändigt, att lagen innehölle

bestämmelser örn skyldighet att anställa skogsförvaltare.

På min anmodan har domänstyrelsen i skrivelse den 15 januari 1931

avgivit yttrande, huruvida och i vad mån en sådan ändring i förvalt- staring i

ningssättet beträffande häradsallmänningarna, som av kommittén föreslagits,

möjliggjorde inskränkning i behovet av tjänstemän vid domän- ^er v^ ett

verket eller eljest kunde antagas föranleda besparing i verkets drifts
kostnader.

delägarna av

I berörda skrivelse har domänstyrelsen — efter erinran, att häradsall- häradsaOmttormänningar

förekomme i Stockholm—Gävle, Bergslags, Östra, Västra, förvaltning.

Smålands och Södra överjägmästaredistrikten — framhållit, att, därest

den förvaltning av vissa häradsallmänningar, som nu handhades

av skogsstaten, komma att upphöra, indragning skulle kunna ske dels

av Norra Roslags s. k. revirdel i Stockholm—Gävle distrikt dels ock

av ett revir inom vart och ett av Bergslags- och Östra distrikten men

att i samband med dessa indragningar inom vart och ett av Stockholm—

Gävle och Bergslagsdistrikten en ny extra assistent under sex av årets

månader borde förordnas. Den ifrågasatta indragningen av revir inom

Bergslags- och Östra distrikten syntes böra ifrågakomma först i samband

med inträffande avgång av revirförvaltare inom sagda distrikt, i vilket

avseende finge framhållas, att pensionsålder uppnåddes beträffande

Bergslagsdistriktet av en jägmästare under vart och ett av åren 1931—

1934 samt beträffande Östra distriktet av en jägmästare under år 1935 och

av tre jägmästare under år 1936. Den besparing i domänverkets driftskostnader,

som skulle föranledas av ifrågavarande reglering av revir,

torde kunna för är beräknas till 31,582 kronor.

Domänstyrelsen har till närmare upplysning örn de grunder, enligt vilka

sagda beräkning verkställts, i skrivelsen lämnat en specifikation över

s. 76 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

76 Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

beräkningen, upptagande de särskilda befattningar, som vid genomförande

av ifrågavarande förvaltningsändring kunde indragas, samt de därmed

förenade löneförmåner. Specifikationen är av följande lydelse:

Stockholm—Gävle distrikt.

1 biträdande jägmästare:

lön enligt C lil, extra stat ..

dyrtidstillägg (15 procent)......

tjänstelokal och expenser ......

varifrån avgå

1 assistent under 6 månader:

lön enligt C III, extra .......

dyrtidstillägg (15 procent)..

kr. 7,188

» 1,080

» 2,500 io,768

kr. 2,142

—------jfåj: 2,463 kronor 8,305

Bergslagsdistriktet.

1 jägmästare:

lön enligt C 24 .....................

dyrtidstillägg (15 procent)......

tjänstelokal och expenser

varifrån avgå

1 assistent under 6 månader:

lön enligt C III, extra

dyrtidstillägg (15 procent)...

Östra distriktet.

1 jägmästare:

lön enligt C 24...................................................

dyrtidstillägg (15 procent)................................

tjänstelokal och expenser ..............................

I skrivelsen har domänstyrelsen därjämte framhållit, att, då, å ena sidan,

domänfonden vidkändes kostnad i form av rese- och traktamentsersättning

för skogsstatspersonals bestyr med häradsallmänningarna, under det,

å andra sidan, samma fond tillgodofördes den statsverket tillkommande

ersättning för skogstjänstemans förvaltningsåtgärder å häradsallmänning,

resekostnadsersättningar och traktamenten för domänverkets personal

kunde uteslutas vid ifrågavarande beräkning samt att den ifrågasatta

åtgärden givetvis skulle komma att medföra någon minskning av

förvaltningsarbetet såväl inom domänstyrelsen som hos vederbörande

Överjägmästare.

kr. 8,580

» 1,290

» 3,000 » 12,870

Summa kronor 31,582.

kr. 8,580

» 1,290

» 3,000 12,870

kr. 2,142

» 321 2,463

10.407

De reformer beträffande häradsallmänningarnas förvaltningssystem,

som i förenämnda förslag och yttranden ifrågasatts, avse dels spörsmålen,

huru förvaltningen av de särskilda allmänningar na bör handhavas och

organiseras, dels sättet för utövande av tillsyn å sagda förvaltning, där
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Majda proposition Nr 10.

under inbegripet granskning och fastställande av hushållningsplaner för

dessa skogar, dels ock frågan om anordnande av gemensam förvaltning

för två eller flera liäradsallmänningar.

Vad först angår sättet för handhavande av häradsallmännings förvalt- ^jäamet^för

ning må erinras, att de nuvarande bestämmelserna i ämnet, enligt vilka ^ häradsaiiförvaltningen

principiellt skall handhavas av skogsstaten men under vis- manning försa

villkor må övertagas av delägarna, först upptogos i 1866 års skogsord- saltning,

ning såsom uttryck för den då rådande uppfattningen, att delägarna borde

vara berättigade att, örn de så önskade, själva ombesörja allmänningens

förvaltning. Såsom förut framhållits, äro ock de villköl, varunder

förvaltningen må övertagas av delägarna, av sådant innehåll, att det i

verkligheten beror på delägarnas egen vilja, huruvida sådant övertagande

skall äga rum. Ifrågavarande bestämmelser torde hava varit ändamålsenliga

vid tiden för tillkomsten av 1866 års skogsordning, då delägarnas

intresse för bedrivandet av en rationell skogshushållning å allmänningarna

ännu mångenstädes var ringa och insikten örn de härför lämpliga

metoderna var mycket begränsad. I samband med den betydande utveckling,

som skogsbruket undergått sedan mitten av 1800-talet, hava

emellertid förhållandena i berörda hänseenden avsevärt förändrats, och

numera torde ej med fog kunna göras gällande, att en god skötsel av

häradsallmänningarna förutsätter, att dessa helt eller delvis förvaltas

av skogsstaten. Riktigheten härav bekräftas av det sätt, varpå skogshushållningen

handhaves å de allmänningar, vilka redan stå under delägarnas

förvaltning. Enligt den utredning härom, som lämnats i förenämnda

arbete »Sveriges liäradsallmänningar», är skötseln av nyssnämnda

allmänningar i stort sett lika god som den, vilken kommer de av skogsstaten

förvaltade allmänningarna till del. I detta sammanhang må även

framhållas, att enligt uppgifter, som jag under år 1930 låtit infordra från

samtliga allmänningsstyrelser, styrelserna för ej mindre än 25 under delägarnas

förvaltning stående allmänningar till sitt biträde anställt personer

med högre skoglig utbildning.

Av det anförda torde framgå, att för tillgodoseende av kravet på en

god skogshushållning å allmänningarna ett bibehållande av skogsstatens

nuvarande förvaltningsbefogenhet i fråga örn dem ej är påkallat.

Däremot måste ett upphörande av denna befogenhet anses önskvärt med

hänsyn till vikten att befordra vederbörande delägares intresse för dessa

skogar och deras rationella skötsel. Det torde nämligen vara obestridligt,

att ett dylikt intresse lättare skapas, örn delägarna själva ombesörja förvaltningen,

än i motsatt fall. I detta sammanhang må omnämnas, att

under åren 1913—1930 för utvidgning av de under delägarnas egen förvaltning

stående allmänningarna inköpts en markareal av 4,154.38 hektar

för en köpesumma av 1,489,104 kronor, under det motsvarande inköp beträffande

de av skogsstaten förvaltade allmänningarna under samma tid

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

omfattat en areal av 3,991.41 hektar och avsett en köpesumma av

771,325 kronor. Även må erinras örn det livliga intresse för övertagande

av allmänningarnas förvaltning, som delägarna visat under de senaste

decennierna och som haft till resultat, att vid utgången av 1929 allenast

20 allmänningar med en areal av sammanlagt 29,195 hektar kvarstodo under

skogsstatens förvaltning. Slutligen må framhållas, att tillämpandet

av en god skogsvård å allmänningarna torde vara ägnat att i högre grad

stimulera delägarnas intresse för främjande av skogsbruket å deras egna

fastigheter, örn sagda vård utgör resultatet av delägarnas förvaltning,

än örn den är en följd av vederbörande skogsstatstjänstemäns arbete.

Ett generellt överflyttande å delägarna av häradsallmänningarnas förvaltning

är även påkallat från statsfinansiella och skogsadministrativa

synpunkter. Med den ståndpunkt, som jag i det föregående intagit till

frågan örn äganderätten till häradsallmänningarna och sättet för användande

av dessas avkastning, kan det nämligen ej anses ligga i statens intresse,

att dess organ betungas nied uppgiften att handhava förvaltningen

av hithörande skogar. Det torde här böra erinras, att den gottgörelse, som

för närvarande utgår till statsverket för skogsstatens förvaltning av vissa

häradsallmänningar, avser allenast att täcka utgifterna för de förrättningar,

^ som. vederbörande jägmästare verkställa å dessa skogar, vadan

ersättning ej gäldas för den tidsförlust och det besvär, som skogsstatstjanstemännen

åsamkas i och för förvaltningen. Statsverket tillskyndas

sålunda årligen en ej obetydlig kostnad till följd av skogsstatens ifrågavarande

förvaltning. Beträffande storleken av denna kostnad tillåter jag

mig hänvisa till förenämnda av domänstyrelsen verkställda utredning

rörande den besparing, som skulle uppstå för domänfonden genom delägarnas

övertagande av samtliga häradsallmänningars förvaltning och

vilken besparing av domänstyrelsen beräknats till cirka 31,500 kronor för

år. Tydligt är, att statsverkets berörda kostnad måste antagas uppgå till

minst sistnämnda belopp. Därest, såsom domänstyrelsen vid upprepade

tillfällen föreslagit, vederbörande allmänningsdelägare ålades att till

fullo ersätta sagda tjänstemäns arbete å de av dem förvaltade häradsallmänningarna,

skulle detta sannolikt få till följd, att flertalet dylika allmänningar

övertoges av delägarna.

På grund av vad sålunda anförts har jag i likhet med kommittén, reservanten

och allmänningsombuden samt flertalet av de i ärendet hörda

myndigheterna funnit mig böra föreslå, att förvaltningen av häradsallmänningarna

generellt uppdrages åt delägarna och utövas genom av dem

valda allmänningsstyrelser.

Beträffande sättet för utseende av allmänningsstyrelse och den befogenhet,

som skall tillkomma sådan styrelse i förhållande till delägarna,

har jag, jämväl i överensstämmelse med kommitténs, reservantens och

allmänningsombudens förslag, ansett nu gällande bestämmelser böra i huvudsak

bibehållas. Den nuvarande regeln, att allmänningsstyrelse skall

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

väljas genom sockenombud å tid och ort, som utsattes och kungöres av

länsstyrelsen, torde dock böra ändras, på sätt jag i det följande skall närmare

angiva. Därjämte har jag i likhet med reservanten funnit önskvärt,

att gränsen mellan allmänningsstyrelsens och delägarnas beslutanderätt,

i den mån så lämpligen kan ske, uppdrages i själva lagen och att

alltså allmänningsreglementet ej härutinnan erhåller en så avgörande

betydelse som nu är fallet. Enligt det inom departementet utarbetade

förslaget skall sålunda allmänningsstyrelsen utöva delägarnas beslutanderätt

i alla frågor, i vilka denna rätt ej genom lag eller för allmänningen

gällande reglemente förbehållits delägarna. Såsom frågor, i vilka beslutanderätten

principiellt skall tillkomma delägarna, hava i förslaget

angivits, bland andra, inköp av mark för allmännings utvidgning, ansökning

örn införlivning av mark med allmänning i vissa fall, uppgörande

av reglemente samt vissa spörsmål örn användande eller fonder ing av

allmänningens avkastning ävensom huruvida utdelning av sådan avkastning

skall ske in natura eller, efter försäljning, i penningar. Beträffande

vissa av dessa frågor har i förslaget beslutanderätten förbehållits

delägarna, allenast under förutsättning att reglementet ej innehåller annan

bestämmelse.

Såsom jag förut omnämnt, hava styrelserna för det övervägande flertalet

av de under delägarnas förvaltning stående allmänningarna anställt

personer med högre skoglig utbildning såsom biträden vid allmänningarnas

förvaltning. Med högre skoglig utbildning förstås här avgångsexamen

från skogsinstitutet eliel* skogshögskolan eller därmed jämförlig

utbildning. För tryggande av en fullt rationell vård av allmänningarna,

därest förvaltningen av dessa generellt övertages av delägarna,

torde ock vara erforderligt, att, på sätt allmänningsombuden föreslagit

och häradsallmänningsförbundet i sitt yttrande närmare motiverat,

allmänningsstyrelserna underkastas skyldighet att anställa dylika biträden.

En bestämmelse i detta syfte har därför upptagits i departementsförslaget.

Beträffande frågan, huruvida person med högre skoglig utbildning

må anställas såsom biträde i förevarande avseende hos två eller flera allmänningsstyrelser,

har jag i likhet med allmänningsombuden funnit hinder

därför ej böra möta, under förutsättning att garantier beredas för att

biträdets verksamhetsområde ej bestämmes större än att biträdet på ett

tillfredsställande sätt kan fullgöra sina åligganden. Den form, vari enligt

ombudens förslag dylika garantier skola vinnas, har jag dock ej funnit

ändamålsenlig utan ansett, att berörda syfte lämpligen bör tillgodoses

på det sätt, att för varje allmänning bestämmelser meddelas, huruvida och

i vad mån sådant biträde åt allmänningsstyrelsen, som här avses, må

med sin befattning förena annan tjänst eller anställning. Dylika bestämmelser

synas lämpligen böra upptagas i de särskilda allmänningarnas reglementen,

och torde dessa i regel böra åsyfta, att biträde, varom nu är

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

b) Organisationen

av för

vattningen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

fråga, ej må innehava annan tjänst eller anställning, nied mindre skogsvårdsstyreisen

därtill lämnar tillstånd.

Av den i det föregående uttalade uppfattningen, att varje häradsallmännings

delägare böra anses utgöra ett särskilt rättssubjekt, vilket är

innehavare av äganderätten till allmänningen, torde följa, att detta rättssubjekt

bör med hänsyn till allmänningens förvaltning organiseras i anslutning

till de bestämmelser, som i allmänhet gälla angående kollektiva

juridiska personer. Vad kommittéreservanten härutinnan föreslagit har

jag förty funnit välgrundat och i huvudsak böra följas i den nya lagstiftningen.

Jag har dock ej ansett tillräckliga skäl föreligga att, såsom reservanten

föreslagit, tillerkänna Kungl. Majit befogenhet att förordna örn

sättet för utseende av en ledamot i allmänningsstyrelse. Jämväl i övrigt

avviker departementsförslaget beträffande delägaresamfällighetens organisation

i vissa avseenden från reservantens förslag, såsom jag i det följande

skall närmare angiva.

I samband med genomförande av den nu ifrågasatta organisationen

torde den befattning med kungörande av ordinarie allmänningsstämmor

och emottagande och framläggande av redovisningar för häradsallmänningarnas

förvaltning, som för närvarande tillkommer länsstyrelserna,

böra upphöra.

En förutsättning för delägarnas organiserande på nyss angivna sätt

är, att dessa ålägges att för varje häradsallmänning uppgöra reglemente,

inrymmande föreskrifter rörande sådana organisationsfrågor, som äro

av natur att böra regleras olika för skilda allmänningar. I 40 § av departementsförslaget

har upptagits en förteckning å dylika frågor, varav

framgår, att enligt förslaget reglementet är avsett att erhålla väsentligen

samma betydelse för delägaresamfälligheten som bolagsordningen för aktiebolaget.

Med hänsyn till vikten, att reglementena gives en avfattning,

som i möjligaste mån tryggar en rationell förvaltning av allmänningarna,

och att reglementena tillika upprättas efter i viss mån enhetliga

grunder, har jag ansett, att uppgiften att fastställa dessa bör överflyttas

från länsstyrelserna till Kungl. Majit.

I departementsförslaget regleras allenast förvaltningen av häradsallmänningarna

jämte vad därifrån härflyter. Jag har sålunda ej funnit behövligt

att, såsom reservanten föreslagit, meddela särskilda föreskrifter

rörande förvaltningen av andra delägarnas tillgångar än de nyss angivna.

Jag vill härvid påpeka, att enligt departementets förslag under

häradsallmännings avkastning inbegripes jämväl sådan fast och lös egendom,

som förvärvats för medel, vilka äro att hänföra till dylik avkastning.

Tillgångar, som ej äro häradsallmänning och ej heller härflutit

från sådan allmänning, torde i mycket ringa omfattning finnas i delägarnas

ägo. Enligt uppgifter, som infordrats från allmänningsstyrelserna,

finnas för närvarande dylika tillgångar allenast hos delägarna

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Marits proposition Nr 10.

i ett fåtal allmänningar, och utgöras dessa tillgångar av vissa fastigheter,

som delägarna erhållit i gåva eller inköpt för av delägarna

sammanskjtitna eller till dem skänkta medel. Berörda fastigheter

förvaltas för närvarande av vederbörande allmänningsstyrelser enligt

väsentligen samma grunder som respektive allmänningars avkastning

och därför inköpt egendom. Behov av särskilda lagföreskrifter, som närmare

reglera denna förvaltning, torde ej föreligga. Det hör härvid jämväl

uppmärksammas, att enligt departementsförslaget vederbörande delägare

berättigas att söka införlivning av ifrågavarande fastigheter med

respektive allmänningar samt att, örn sådan ansökning beviljas, förslagets

regler örn häradsallmännings förvaltning bliva direkt tillämpliga å

nämnda fastigheter. Vad angår den eventualitet, att egendom efter

den nya lagens ikraftträdande skulle tillfalla allmänningsdelägare genom

gåva eller annat benefikt fäng, har i förslaget detta fall uppmärksammats

så vitt angår fast egendom. Såsom i det följande skall närmare

angivas, förutsätter förslaget, att delägarna i detta fall äro pliktiga att

låta införliva fastigheten med allmänningen och sålunda inordna denna

under den föreslagna lagen. Skulle fånget åter avse lös egendom, torde

med avseende å förvaltningen av sådan egendom behov av legal reglering

lika litet föreligga som i fråga om förenämnda redan skedda benefika

förvärv.

Beträffande härefter sättet för utövande av tillsyn å häradsallmänningarnas

förvaltning hava, såsom av den föregående redogörelsen framgått,

i de avgivna förslagen och yttrandena väsentligt olika meningar framförts.

Enligt kommitténs och reservantens förslag skulle denna tillsyn

uppdragas åt skogsvårdsstyrelserna, enligt allmänningsombudens förslag

åt en överstyrelse och en plankommission och enligt domänstyrelsens förslag

allenast åt en överstyrelse. Därjämte har av kammarkollegium samt

vissa andra i ärendet hörda myndigheter gjorts gällande, att tillsynen

fortfarande borde utövas av domänstyrelsen och densamma underlydande

personal.

Vid bedömandet av denna fråga torde såsom ledande grundsats böra

uppställas, att tillsynen skall utövas av ett organ, som kan anses representera

det allmänna skogsvårdsintresset och tillika är underkastat ansvar

såsom offentlig myndighet för tillsynens handhavande. På grund

av liäradsallmänningarnas stora skogliga betydelse synes det nämligen

uppenbart, att dessa skogar, som för närvarande stå under skogsstatens

uppsikt och kontroll och i många fall även under dess förvaltning, ej böra

helt befrias från tillsyn från det allmännas sida.

Vidare torde härvid böra fasthållas, att uppgiften att granska och fastställa

hushållningsplaner för allmänningarna samt åliggandet att öva

tillsyn å efterlevnaden av planerna ej bör uppdragas åt helt skilda organ.

En dylik uppdelning synes nämligen ägnad att minska intresset

Bihang till riksdagens protokoll lini‘2. 1 saini, lil haft. (Nr 10.)

c) Sättet för

utövande av

tillsyn å förvaltningen.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

för uppgifternas behöriga fullgörande oell innebära risk för konflikter

mellan vederbörande organ.

Med nu angivna uppfattning bär jag ej kunnat biträda allmänningsombudens

förslag i förevarande avseende. Särskilt Ilar jag funnit betänkligheter

möta mot detta förslag av den grund, att de av ombuden föreslagna

organen för tillsynens utövande, överstyrelsen och plankommissionen,

med hänsyn till det sätt, varpå dessa skulle utses, till övervägande

del måste anses såsom delägarnas representanter.

Beträffande yrkandena, att ifrågavarande tillsyn fortfarande skulle utövas

av domänverket, finner jag av förut angiven orsak det vara önskvärt,

att domänverket befrias från all befattning med dessa skogar. I

likhet med kommittén och reservanten samt flera i ärendet hörda myndigheter

har ock domänstyrelsen själv uttalat sig för tillsynens överflyttande

å annan myndighet. Vid nu angivna förhållanden synes ett bibehållande

av denna hos domänverket ej böra ifrågasättas.

_ Det återstår då att undersöka, huruvida en särskild myndighet bör

tillskapas för utövande av kontroll å häradsallmänningarnas förvaltning

eller örn denna uppgift lämpligen kan anförtros åt de organ, som redan

handhava uppsikten över enskildas och med dem likställda skogar, nämligen

skogsvårdssty reiser na.

Härvid torde till en början böra uppmärksammas, att, då häradsallmänningarnas

antal enligt kommitténs betänkande uppgår till 55 och dessa

ligga spridda i tio län samt en effektiv tillsyn å allmänningarnas förvaltning

torde förutsätta, att varje allmänning i regel underkastas besiktning

varje år, en central myndighet i och för sig är mindre lämpad

att utöva en dylik tillsyn.

De tvivel, som uttalats beträffande skogsvårdsstyrelsernas lämplighet

i förevarande avseende, hava i första rummet grundats därå, att styrelserna

genom tillsynens övertagande skulle erhålla en allt för stor arbetsbörda

samt därjämte dragas bort från sitt egentliga och mera betydelsefulla

verksamhetsfält. Jag tillåter mig med anledning härav erinra, att

ifrågavarande tillsyn huvudsakligen skulle omfatta dels granskning och

fastställande av hushållningsplaner för allmänningarna och dels övervakande

av planernas efterlevnad. Vad den förra uppgiften angår är att märka,

att den genomsnittliga giltighetstiden för en hushållningsplan, varom

nu är fråga, torde kunna beräknas till minst tio år samt att inom de särskilda

skogsvårdsstyrelsernas verksamhetsområden följande antal häradsallmänningar

finnas: i Östergötlands län 13, i Uppsala län 10, i Södermanlands

län 8, i ett vart av Örebro och Västmanlands län 6, i ett vart

av Stockholms och Skaraborgs län 4, i Älvsborgs län 2 och i ett vart av

Jönköpings och Kalmar län 1. Med undantag för skogsvårdsstyrelsen i

Östergötlands län skulle sålunda ingen skogsvårdsstyrelse i medeltal komma

att årligen granska och fastställa mer än en hushållningsplan av ifrågavarande

slag. Beträffande Östergötlands län må erinras, att vissa av

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

de där belägna häradsallmänningarna äro relativt små, vadan fastställande

av hushållningsplaner för dessa ej kommer att kräva något mera omfattande

arbete. Med hänsyn härtill och då, såsom jag i det följande skall

närmare angiva, skogsvårdsstyrelse vid prövning av här avsedda frågor

städse skall hava tillgång till ett av sakkunnig person upprättat förslag

till hushållningsplan, torde ej med fog kunna påstås, att ett överflyttande

å skogsvårdsstyrelserna av de göromål, varom nu är fråga, kommer att

för dem medföra en allt för stor ökning i deras arbetsbörda. Det bör

även uppmärksammas, att uppgiften att granska och fastställa hushållningsplaner

ej kan anses i väsentlig grad skilja sig från de skogsvårdsstyrelserna

nu tillkommande arbetsuppgifter, vadan sagda överflyttning

ej heller kommer att medföra någon skadlig splittring i styrelsernas verksamhet.

Beträffande skyldigheten att övervaka hushållningsplanernas

efterlevnad kommer fullgörandet härav att i första rummet åvila skogsvårdsstyrelsernas

förstuga biträden och allenast i ringa grad taga styrelsernas

egen tid i anspråk. För skogsvårdsstyrelserna i de län, där de flesta

häradsallmänningarna äro belägna, kommer måhända övertagandet av

sagda skyldighet att nödvändiggöra anställandet av ytterligare förstuga

biträden, men synes denna omständighet i och för sig ej kunna

åberopas såsom skäl mot ifrågavarande överflyttning. Kostnaderna för dessa

biträdens anställande liksom för liandhavandet av ifrågavarande tillsyn

i övrigt torde till fullo täckas av de skogsvårdsavgifter, som författningsenligt

skola erläggas för å häradsallmänningarna avverkat virke och vilka

avgifter vid genomförande av det nu föreslagna förvaltningssystemet för

dessa allmänningar torde böra bibehållas.

Beträffande förslagen örn ifrågavarande tillsyns överflyttande å skogsvårdsstyrelserna

har vidare invänts, att dessa ej kunde anses besitta tillräcklig

kompetens för uppgiften att granska och fastställa hushållningsplaner,

därvid särskilt framhållits, att det beträffande statens skogar ansetts

nödigt att för denna verksamhet utbilda särskilda organ.

Jag torde med avseende å denna invändning få erinra, att i det förslag

till lag angående vård av kommun- m. fl. skogar, som genom proposition

nr 157 förelädes 1923 års riksdag, skogsvårdsstyrelserna beträffande dessa

skogar tillagts en funktion, motsvarande den nyss angivna, samt att i motiveringen

till berörda förslag föredragande departementschefen uttryckligen

hävdade, att skogsvårdsstyrelserna syntes besitta tillräcklig kompetens

härför. Till närmare utveckling av denna mening framhöll departementschefen

i motiveringen till det vid samma riksdag genom proposition

nr 160 framlagda förslaget till förordning angående skogsvårdsstyrelser,

att den närmaste granskningen av uppgjorda planförslag tillkomme vederbörande

skogsvårdsstyrelses fackutbildade tjänsteman samt att styrelsens

egna ledamöter vore för sin uppgift intresserade män, som genom

flera liknande frågors behandling förvärvat en icke ringa erfarenhet örn

även rent skogstekniska spörsmål. Därjämte åberopades, att i berörda

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

lagförslag ytterligare säkerhet för en sakkunnig prövning av hithörande

frågor beretts vederbörande skogsägare därigenom, att dessa medgivits

rätt att hos domänstyrelsen överklaga skogsvårdsstyrelses beslut i samma

frågor.

Jag finner mig i stort sett kunna biträda den av departementschefen år

1923 sålunda hävdade uppfattning. Med hänsyn till liäradsallmänningarnas

stora skogliga betydelse synes det dock befogat, att särskilda krav på

sakkunskap i förevarande avseende ställas på de myndigheter, som beklädas

med befogenhet att granska och fastställa hushållningsplaner för dessa

skogar. Jag anser det därför önskvärt, att, därest sagda befogenhet uppdrages

åt skogsvårdsstyrelserna, dessa vid uppdragets fullgörande beredes

viss förstärkning i sin fackliga kompetens. Beträffande sättet för ernående

av en dylik förstärkning synes en lämplig utväg vara, att de särskilda

skogsvårdsstyrelserna vid prövning av hithörande frågor utökas med en

av Kungl. Majit utsedd ledamot, som besitter kvalificerad högre skoglig

utbildning och som tillika genom föregående verksamhet förvärvat omfattande

insikt i skogsindelningsfrågor. Denne ledamot torde böra deltaga

i behandlingen, förutom av frågor om fastställande av hushållningsplaner,

jämväl av ärenden örn ändring av sådana planer samt örn meddelande i

vissa fall av särskilda föreskrifter rörande skogsskötsel!! å allmänningarna.

Då antalet dylika ärenden hos respektive skogsvårdsstyrelser torde

komma att utgöra allenast ett ringa fåtal årligen samt häradsallmänningar

finnas blott inom tio skogsvårdsstyrelseområden, vilka samtliga äro belägna

i mellersta och södra Sverige, torde hinder ej möta, att samme person

utses att tjänstgöra såsom dylik sakkunnig ledamot i alla eller ett flertal

av de skogsvårdsstyrelser, varom här är fråga, varigenom ökad möjlighet

vinnes att förvärva för uppdraget fullt kompetenta personer. För att

trygga erforderligt inflytande åt hemälde ledamot vid ifrågavarande ärendens

avgörande torde böra stadgas, att, därest skogsvårdsstyrelsen fattar

beslut i strid mot dennes mening, ärendet skall underställas Kungl. Majits

prövning. Härförutom torde i nära anslutning till de bestämmelser i detta

ämne, som upptagits i förslaget till lag örn kommunskogar, böra gälla, att

i fall, då underställning av skogsvårdsstyrelses beslut i här avsedda frågor

enligt vad nu nämnts ej skall ske, besvär över beslutet må anföras hos

Kungl. Majit. Därest på nu angivet sätt garantier skapas för en sakkunnig

prövning av dessa frågor vid deras hänläggande under skogsvårdsstyrelsernas

kompetens, synes betänklighet ej böra möta mot en dylik

utvidgning av dessas befogenhetsområde.

I anslutning till vad sålunda anförts har i departementsförslaget

ifrågavarande tillsyn uppdragits åt skogsvårdsstyrelserna, och hava i

sammanhang härmed i förslaget upptagits bestämmelser av förut angivet

innehåll i syfte att trygga en sakkunnig behandling av hithörande spörsmål.

Av vad nu anförts framgår, att jag beträffande omfattningen av den

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

befogenhet, som i förevarande avseende bör tillkomma skogsvårdsstyrelserna,

ansett mig böra biträda kommitténs förslag. De av reservanten föreslagna

inskränkningarna i sagda befogenhet, åsyftande att tillerkänna al - männingsstyrelserna ett ökat inflytande i fråga örn hushållningsplanerna,

har jag ej funnit ägnade att, såsom därmed avsetts, befordra styrelsernas

intresse för skogsskötseln å allmänningarna eller eljest vara till gagn for

Till kommitténs förslag örn befogenhet för skogsvårdsstyrelse att, då

överträdelse ägt rum av fastställd hushållningsplan, meddela vissa föreskrifter

rörande skogsskötseln, återkommer jag i det följande.

Såsom förut nämnts, har reservanten i sitt förslag upptagit vissa stad- f°“

gauden örn anordnande av gemensam förvaltning mellan tva eller liera vältning tor

allmänningsstyrelser, och har i allmänningsombudens förslag förutsatts,

att den däri omförmälda överstyrelsen skulle handhava, förutom tore- ning»r.

nämnda tillsyn, jämväl förvaltningen av allmänningarnas gemensamma

angelägenheter. Möjligt är, att även domänstyrelsen avsett, att en liknande

uppgift skulle tillkomma den av styrelsen föreslagna överstyrelsen. Enligt

min mening äro emellertid de förvaltningsfrågor, som äro gemensamma

för två eller flera allmänningar, av den art, att frågornas handhavande

lämpligen kan ordnas genom frivillig överenskommelse mellan vederbörande

allmänningsstyrelser, vadan något ingripande från lagstiftningens

sida i detta avseende ej erfordras. Redan under nu galande lagstiftning

har ett flertal allmänningsstyrelser på nu angivet sätt sammansluta sig

för tillvaratagande av gemensamma intressen, och har det av dem bildade

Sveriges häradsallmänningsförbund utan stöd av några orgamsativa författningsbestämmelser

nått en betydande utveckling.

På grund av de svårigheter, som för närvarande möta för avyttring CJ ArjWfa

av mark från häradsallmänning, synes frågan örn dylik avyttring bora häradsal,_

upptagas till behandling i den nya lagstiftningen. Jag torde nu fa över- maning.

gå till denna fråga.

Såsom förut nämnts stadgas i 1894 års skogsordning, att häradsallmänning

skall bibehållas oförminskad. Denna bestämmelse som upptoo-s

redan i 1866 års skogsordning och varigenom stadgandena i 1824

års förenämnda cirkulär örn delning av häradsallmänningarna mellan

vederbörande intressenter upphävdes, innebär, dels att häradsallmänning

ej ina skiftas mellan delägarna och dels att mark ej ina lorsaljas

eller annorledes avyttras från sådan allmänning. Däremot lia.- bestämmelsen

ej ansetts utgöra hinder, att till häradsallmänning hörande

mark tages i anspråk genom expropriation eller därmed jämförligt ioifarande.

Ej heller har bestämmelsen ansetts hindra verkställande av

ägoutbyte mellan häradsallmänning oell angränsande fastigheter.

Gällande bestämmelser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommittéreservanten

och albnänningsombuden.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

naTiUha™£ nV i,r4savarande ,Us** 1 »towmtotaw, lava deläga,- a i häradsallmänning ej ansetts berättigade att därifrån avyttra mark

med mindre tillstånd därtill lämnats av Kungl. Majit ecb riksdagen''

'' “‘"f*;" av 1866 “ra skogsordning hava i åtskilliga fall dylika

t;*;11. Dlr,h,ava vesel avselt

gällt avvtoinJ. Wrdbl"Ma**äl>ä‘«- I enstaka fall hava tillstånden

n .. “jyttiingar av områden, som varit avsedda att användas för visst

al mant ändamål (ex. skolhustomter). Där avyttringen skett genom för

säljning, har vid lämnande av tillstånd därtill i regel föreskrivits att

ningen''11 T^visi skuIle anv^das till inköp av mark att tilläggas allmänb

‘ issa lall har tillstånd till avyttringen lämnats under villkor

at annan av delagarna inköpt mark till motsvarande eller högre värde

tillädes allmänningen.

I sav al kommitténs och reservantens som allmänningsombudens förslag

har grundsatsen, att häradsallmänningarna skola bibehållas oförlnskade,

upptagits. I sistnämnda två förslag har denna grundsats

dock ej iorlanats ovillkorlig giltighet utan möjlighet i vissa fall beretts

delagarna i häradsallmänning att därifrån avyttra mark under mindre

tunga lonner än som nu tillämpas i detta avseende.

Reservanten har sålunda i 13 § av sitt förslag infört en bestämmelse

hal1’ att fran häradsallmänning någon del må kunna föryttras

°r sa Vltt dangenom märkligare förmån för allmänningen skulle kunna

vinnas, men att sådan försäljning ej må av styrelsen göras utan samtycke

av allmänningsstörnman och ej erhåller giltighet, med mindre den

godkannes av Konungen. Förslaget upptager även vissa stadganden örn

användande av köpeskilling, som inflyter genom dylik föryttring Till

dessa stadganden återkommer jag i det följande.

Till stod för forslaget i denna del har reservanten anfört, att det läte

sig a t for val tänka, att några till en allmänning hörande ägor, som

med hänsyn till sm beskaffenhet eller sin belägenhet vore av föga gagn

tor allmänningen, kunde genom att försäljas bereda tillgång till förvärv

av områden, som vore lämpliga att nied allmänningen införlivas Även

örn dylika fall ej bleve talrika, syntes de dock böra av lagen uppmärksammas.

De i förslaget upptagna bestämmelserna vore avsedda att

trygga, att foryttring ej kunde komma till stånd utan synnerliga skäl

och efter bästa möjliga prövning.

Allmänningsombudens förslag innehåller i förevarande avseende, att

del av häradsallmänning må efter Kungl. Maj:ts tillstånd försäljas'', örn

detta anses vara till märklig nytta samt de behållna försäljningsmedlen

anvandas för förvärv av fastigheter, som huvudsakligen bestå av skogsmark.

Allmannmgsombuden hava såsom motiv för förslaget framfört

väsentligen samma synpunkter som reservanten.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. May.ts proposition Nr 10.

Reservantens oell allmänningsombudeus förslag i förevarande avse- yttranden

ende hava i allmänhet ej föranlett några särskilda uttalanden i de avgivna

yttrandena. Sveriges liäradsallmänningsförhund har dock vitsordat,

att försäljning av mark från häradsallmänning i vissa fall kunde

vara påkallad, och länsstyrelsen i Kristianstads län har förordat reservantens

förslag under framhållande, att fall kunde tänkas, då det vore

möjligt att genom fördelaktig avyttring av mindre områden av en allmänning

vinna erforderliga medel till allmänningens utvidgning. Domänstyrelsen

har ansett det nödvändigt, att delägarna i häradsallmänning

tillerkändes rättighet att avyttra sådana parceller av allmänningen,

som ej med fördel kunde skötas i sambruk med. allmänningen i övrigt,

under förutsättning att garantier gåves för att en dylik handlingsfrihet

icke orättmätigt utnyttjades i syfte, som ej hade något sammanhang med

häradsallmänningarnas uppgift.

Under de senare åren har frågan örn avyttring av vissa lägenheter å

häradsallmänningarna aktualiserats genom riksdagens skrivelse den 7

juni 1922 nr 252. I denna skrivelse har riksdagen, såsom tidigare omnämnts,

anhållit örn utredning, huruvida vissa lägenhetsägares på allmänningarna

ställning kunde rättsligen ordnas på det sätt, att dem tillförsäkrades

antingen tryggad besittningsrätt eller full äganderätt till

disponerat markområde, samt örn vidtagande av de åtgärder, vartill ut
-

rasa års riksdagsskrivelse

nr 252.

redningen kunde föranleda.

Till grund för berörda anhållan låg en motion i andra kammaren nr

163. I denna påpekades, att det på allmänningarna funnes en del oskattlagda

torp, vilkas innehavares besittningsrätt till den mark de disponerade

vore synnerligen oklar, samt hemställdes örn avlåtande av skrivelse

till Kungl. Majit med begäran örn skyndsam utredning rörande lägenhetsägares

på allmänningarna rättsliga ställning.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott, till vilket motionen hänvisades,

inhämtade yttrande från kammarkollegium över motionen. I

detta tillstyrkte kollegiet den ifrågasatta utredningen under framhållande,

att densamma torde avse sådana lägenheter a allmänningarna,

som upptagits utan vederbörligt tillstånd och som ej heller undergått

skattläggning och som sålunda saknade de betingelser, som fordrades

för att de enligt äldre skogsordningar skulle kunna anses såsom lagliga.

Kollegiet påpekade i yttrandet, att häradsallmänningarna i gällande

jordeböcker voro uppförda under kronotitel samt att med hänsyn härtill

lagen örn rätt i vissa fall för nyttjanderättsinnehavare att inlösa under

nyttjanderätt upplåtet område, den s. k. ensittarlagen, ej kunde vinna

tillämpning å lägenheter, upptagna å dylik jord. Under nuvarande

lagstiftning torde emellertid enligt kollcgii mening lägenhetshavare å

häradsallmänning, vilka icke redan förvärvat en tryggad besittningsrätt,

vara med avseende å sin ställning gentemot jordägaren som här

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Utredning angående

lägenheter

å häradsalhnänningarna.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

representerades icke av kronan utan av allmänningsdelägarna — mera

likställda med motsvarande grupp av lägenhetshavare å jord under enskild

äganderätt än vad förhållandet vore beträffande lägenhetshavare

å egentlig kronojord. — En ledamot av kollegiet var av skiljaktig mening

och ansåg den ifrågasatta utredningen icke vara av behovet påkallad.

Utskottet hemställde i sitt över motionen angivna utlåtande nr 4 örn

avlåtande av skrivelse till Kungl. Majit i enahanda syfte, som angives i

riksdagsskrivelsen, samt anförde till stöd härför, bland annat:

„ ^en som påyrkats i motionen, syntes vara en av billigheten

fordrad konsekvens av den jordpolitik, som statsmakterna den senaste tiden

sokt utveckla och som bland annat tagit sig uttryck i tillsättandet

av jordkommissionen. Visserligen kunde det anmärkas, att kronan icke

genom lagstiftning eller annorledes uppmuntrat utan tvärtom sökt hindra

uppkomsten av ifrågavarande lägenheter å allmänningarna, men då bebyggande

av allmänningar likväl ägt rum, torde det reellt sett vara ett

allmänt intresse, att dessa förhållanden bleve föremål för omsorgsfull

undersökning samt såvitt möjligt rättsligen ordnade. Det borde nämnas,

att antalet lägenheter av här ifrågavarande slag, såvitt utskottet kunnat

finna, åtminstone inom vissa delar av landet torde vara avsevärt.

Andra kammaren beslöt i enlighet nied utskottets hemställan.

Första kammaren hänvisade ärendet till sitt andra tillfälliga utskott,

som i utlåtande nr 12 hemställde, att kammaren måtte biträda andra

kammarens beslut, och såsom skäl härför anförde:

De i motionen omtalade lägenheterna torde huvudsakligast vara sådana

å häradsallmänningar. En avsöndring av dylika och därmed tryggad

besittningsrätt för nyttjanderättsinnehavaren torde dock förhindras

genom förordningen den 26 januari 1894 angående hushållningen med

de allmänna skogarna i riket § 5, jämförd med § 1, varigenom förordnades,

att häradsallmänningar skulle bibehållas oförminskade. Den s. k.

ensittarlagen, som annars eventuellt skulle kunna vinna tillämpning i

dessa fall, syntes därför icke utan bestämt stadgande, att så skulle ske,

kunna användas. Då nu statsmakterna genom den senaste tidens jordreformer

sökt trygga besittningsrätten för vissa kategorier av nyttjanderattsmnehavare,

syntes billigheten fordra, att även nu förevarande lägenhetsinnehavares

rättsliga ställning undersöktes och ordnades.

Första kammaren biföll utskottets hemställan.

Den i riksdagsskrivelsen begärda utredningen anförtroddes till en början

åt jordkommissionen. Denna upplöstes emellertid, innan utredningen

hunnit verkställas. Sedermera tillkallades inom jordbruksdepartementet

en särskild sakkunnig för frågans utredande. Genom dennes försorg

hava under år 1926 uppgifter infordrats från vederbörande allmänningsstyrelser

och jägmästare rörande antalet och beskaffenheten av de å häradsallmänningarna

belägna jordbruks- och bostadslägenheter. Enligt

dessa uppgifter finnas å sagda allmänningar sammanlagt 353 dylika

lägenheter, därav 234 äro jordbrukslägenheter och 119 bostadslägenheter.

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Marits proposition Nr 10.

Cirka hälften av dessa lägenheter disponeras såsom boställen för skogvaktare,

tillsyningsman eller skogsarbetare eller för annat ändamål, avseende

delägarnas gemensamma intresse. Allenast 4 lägenheter innehavas

enligt uppgifterna med ständig eller ärftlig besittningsrätt, under

det övriga lägenheter, med undantag av 2, som vid tiden för uppgifternas

avgivande ej disponerades för något ändamål, upplåtits under nyttjanderätt

för bestämd eller obestämd tid. Ifrågavarande lägenheter uppgivas

i regel vara försedda med boningshus; 49 lägenheter sakna dock

dylika lius. Beträffande äganderätten till boningshusen å lägenheterna

uppgives, att dessa hus tillhöra å 205 lägenheter allmänningsdelägarna, å

90 lägenhetshavarna och å 9 kronan. Slutligen har i uppgifterna angivits,

huruvida inlösen av ifrågavarande lägenheter för vederbörande brukares

eller innehavares räkning skulle lända respektive allmänningsdelägare

till men, och har denna fråga bejakats i fråga örn 236 lägenheter

men besvarats nekande beträffande 117.

Med anledning av omförmälda riksdagsskrivelse har spörsmålet örn

ensittarlagens tillämplighet beträffande lägenheter å häradsallmännin- tillämplighet

gar under år 1928 varit föremål för undersökning inom justitiedeparte- ä ^adsaiimentet

i samband med väckt fråga örn ändring i vissa hänseenden av

ensittarlagen.

Den 15 november 1928 anmälde dåvarande chefen för justitiedepartementet

för Kungl. Majit ett inom departementet utarbetat förslag till

lag örn ändring i vissa delar av ensittarlagen, vilket förslag avsåg, bland

annat, att till 19 § i lagen — enligt vilken paragraf lagen ej äger tillämpning

beträffande mark, som tillhör kronan, stad, köping eller municipalsamhälle

— skulle fogas ett tillägg av innehåll, att utan hinder av

denna bestämmelse inlösen finge ske av mark, som vöre samfälld. för

flera fastigheter med skilda ägare, för så vitt kronan eller samhället icke

ägde mera än hälften däri. I förslagets motivering erinrade föredragande

departementschefen örn förenämnda av högsta domstolen den 26

oktober 1928 meddelade utslag (N. J. A. 1928 sid. 463) rörande frågan örn

ensittarlagens tillämplighet beträffande häradsallmänning ävensom örn

ett av regeringsrätten rörande samma ämne den 22 september 1927 meddelat

utslag (regeringsrättens årsbok 1927 sid. 113), däri hävdats en uppfattning

motsatt den i högsta domstolens utslag uttalade, samt anförde

vidare, bland annat:

Spörsmålet örn ensittarlagens tillämplighet å häradsallmänning hade

sammanställts med frågan örn vem som skulle anses vara agara till

häradsallmänning. Enligt departementschefens mening borde emellertid

förstnämnda fråga lösas oberoende av berörda äganderättssporsmal,

varom olika meningar rådde. Avgörande för det förra spörsmålet torde

vara, att, såsom kammarkollegium i sitt yttrande över motionen nr 16.5

vid 1922 års riksdag framhållit, ensittarna å häradsallmänningarna befunne

sig gentemot jordägaren i en ställning, som mera likstol bie dem

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

med innehavare av lägenheter a jord under enskild äganderätt än med

lägenhetsinnehavare å kronojord. I betraktande därav, att merendels

avsevar ela svårigheter^ motte emot en friköpning på frivillighetens väg

av ensittarlagenlieter a haradsallmänningar, syntes det endast vara med

billigheten överensstämmande, att även innehavare av lägenheter å häradsallmännmgar

åtnjöte det skydd, som ensittarlagen beredde. Härtill

torde föreligga desto större anledning, som ensittarlagens tillämpning å

dylik jord enligt departementschefens mening näppeligen kunde tänkas

komma att medföra några mera avsevärda olägenheter för allmänningsd

ela gärna. Skulle nämligen avståendet av ett till lösning ifrågasatt område

medföra avsevärd olägenhet för allmänningen såsom sådan, mötte

enligt 2 § i lagen hinder mot lösningen.

Vid utarbetande av det _ föreliggande lagförslaget hade departementschelen

utgått fran att ensittarlagen borde äga tillämpning å häradsallmänning.

För att tvekan härom ej skulle råda hade departementschefen

ansett en erinran böra göras i 5 § av 1894 års skogsordning. Då i denna

orordning föreskrift saknades örn förvaltningen av köpeskilling, som inflote

vid försäljning av allmänningsjord, torde dessutom erfordras bestämmelse,

huru den löseskilling, som erhölles för inlöst område, skulle

anvandas och förvaltas. Dylik löseskilling syntes böra företrädesvis använda^

eller Anderas för inköp av skogsmark för allmänningens utvidgning

eller för verkställande av sådana grundförbättringar å denna, som

vöre agnade att höja allmänningens skogsproduktion, eller annat dvlikt

ändamål. Lämpligt syntes vara, att Kungl. Maj:t skulle äga förordna

darom för värjo särskilt fall. Bestämmelsen torde lämpligen kunna

inflyta^ såsom ett nytt stycke i 11 § av berörda förordning.

Områden, som blivit vid avvittring utlagda till samfälld husbehovsskog

eller allmänningsskog, skulle enligt lag bibehållas oförminskade

liksom häradsallmänning. Bestämmelser härom meddelades i lagen den

5 juni 1909 angående husbehovsskogar inom vissa områden och forördningen

den 18 juni 1920 angående allmänningsskogar i Västerbottens och

björr bottens lan. Motsvarande jämkningar syntes böra vidtagas i dessa

tor fattningar.

I samband med berörda förslag till lag örn ändring i vissa delar av

ensittarlagen anmäldes för Kungl. Majit förslag till lag örn ändrad lydelse

ay 7 § i lagen den 5 juni 1909 (nr 53 s. 1) angående husbehovsskogar

inom vissa områden, till kungörelse örn ändrad Lidelse av 5 och 11 §§ i

1894 års skogsordning samt till kungörelse örn ändrad lydelse av 1 och

12 §§ i förordningen den 18 juni 1920 (nr 331) angående allmänningsskogar

i Västerbottens och Norrbottens län, vilka förslag utarbetats i

överensstämmelse med vad departementschefen anfört i motiveringen till

förslaget örn ändring i ensittarlagen.

På vederbörande departementschefers hemställan beslöt Kungl. Majit

berörda den 15 november 1928 inhämta lagrådets yttrande över förslagen

till lag örn ändring i ensittarlagen samt till lag örn ändrad lydelse av

7 § i lagen angående husbehovsskogar.

I det yttrande, som lagrådet avgav över förstnämnda förslag, gjorde

en ledamot av lagrådet erinran däremot, att i förslaget ej upptagits

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

någon uttrycklig föreskrift örn ensittarlagens tillämplighet beträffande

häradsallmänning, samt anförde till utveckling härav:

Att från lagstiftningssynpunkt icke någon anledning förelåge att

undantaga häradsallmänningar från tillämpningen av ensittarlagen syntes

uppenbart. Där lagens tillämpande å dem hittills blivit med stöd av

dess 19 § förvägrat, hade det berott av att dessa allmänningar av gammalt

ansetts tillhöra kronan. Samma uppfattning i fråga örn äganderätten

till dem läge till grund för lagstiftningen inom annat område.

Till statens allmänningsskogar, vilka enligt 6 § väglagen vore skyldiga

att deltaga i vägunderhåll, räknades sålunda enligt motiven till lagrummet

bland annat häradsallmänningar, med undantag för vissa i senare

tid tillkomna, belägna i Kopparbergs och Norrbottens län, vilka ansåges

tillhöra menigheter; av denna grund gällde å häradsallmänningar den i

33 § samma lag stadgade rättigheten att å kronans allmänning utan

ersättning taga väglagningsämnen. Den ståndpunkt till frågan örn äganderätten

till häradsallmänningar, vilken sålunda intagits av lagstiftningen,

torde icke utan vidare höra frånkännas vitsord. I remissprotokollet

framhölles också, att avsikten icke vore att nu taga ställning till

spörsmålet. Likväl utginge förslaget från att lagen borde, utan att ändring

vidtoges i densamma, vinna tillämpning beträffande häradsallmänningarna.

Följdriktigare syntes vara att i 19 § upptaga såsom ett särskilt

stadgande, att lagen ägde tillämpning å dem.

Övriga tre ledamöter av lagrådet framhöllo, att man med hänsyn till

högsta domstolens omförmälda utslag kunde förutsätta, att ensittarlagen

skulle bliva tillämpad å häradsallmänningar utan att något uttryckligt

stadgande därom infördes i lagen.

I sitt yttrande över förslaget till ändrad lydelse av 7 § i lagen angående

husbehovsskogar framhöll lagrådet, att den lösningsrätt, som enligt

ensittarlagen tillkomme nyttjanderättsliavare, icke vöre att uppfatta såsom

innebärande undantag från den i nyssberörda paragraf meddelade

bestämmelsen, att område, som vid avvittring blivit utlagt till samfälld

husbehovsskog, skulle bibehållas oförminskat, saint att det därför ej “v ore

erforderligt och mindre egentligt att, såsom förslaget avsage, i paragrafen

inrycka en erinran örn denna lösningsrätt. Gjordes sådan erinran,

borde likaväl erinras örn exempelvis det ingrepp en expropriation inneburo.

Beträffande det i förslaget inrymda stadgandet, att Konungen

ägde förordna rörande användningen och förvaltningen av löseskilling

för inlöst område, anmärkte lagrådet, att, örn ett dylikt stadgande ansages

erforderligt, detsamma borde utvidgas att avse alla de fall, då ersättning

utginge för mark, som genom expropriation, inlösning enligt ensittarlagen

eller annat liknande förfarande avskildes fran samfälld husbehovsskog.

Förslagen till lag örn ändring i ensittarlagen och till kungörelse örn

ändring i 1894 års skogsordning förelädes sedermera genom propositioner

nr 3ti och 122 1929 års riksdag. Förslagen till lag örn ändrad lydelse av

7 § i lagen angående husbehovsskogar och till kungörelse örn ändrad ly
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

92 Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

delse av 1 och 12 §§ i förordningen angående allmänningsskogar i Västerbottens

och Norrbottens län föranledde däremot med anledning av vad

lagrådet anmärkt mot det förra förslaget ej propositioner till riksdagen.

Propositionen med förslag till lag örn ändring i ensittarlagen anslöt sig i

fråga örn lagens tillämplighet beträffande häradsallmänning till föredragande

departementschefens ståndpunkt. Den av en ledamot av lagrådet

framställda erinran mot förslaget härutinnan föranledde sålunda

ej ändring i detta. Förslaget till ändring i 1894 års skogsordning jämkades

med anledning av vad lagrådet anmärkt beträffande förslaget örn

ändrad lydelse av 7 § i lagen angående husbehovsskogar på det sätt, att

den i 5 § av det förra förslaget inrymda erinran örn ensittarlagens tilllämplighet

i fråga örn häradsallmänning uteslöts samt den i 11 § upptagna

bestämmelsen angående användningen och förvaltningen av löseskilling,

som inflöte vid inlösen enligt ensittarlagen, utvidgades till att

inbegripa jämväl ersättning för mark, som genom expropriation eller

annat liknande förfarande skildes från häradsallmänning.

Riksdagen, som anslöt sig till departementschefens uppfattning, att

ensittarlagen borde utan uttrycklig föreskrift anses tillämplig beträffande

häradsallmänning, biföll förenämnda två propositioner oförändrade.

Då jag i likhet med kommittén och allmänningsombuden ansett, att

den nu gällande grundsatsen, att liäradsallmänningarna skola bibehållas

oförminskade, hör upptagas i den nya lagstiftningen, har en bestämmelse

härom inrymts i departementets förslag. Jag vill erinra, att en liknande

regel gäller i fråga örn sockenallmänningar och besparingsskogar i

Kopparbergs och Gävleborgs län samt allmänningsskogar i Västerbottens

och Norrbottens län.

På sätt framgår av lagrådets yttrande över omförmälda förslag till

ändrad lydelse av 7 § i lagen angående husbehovsskogar innebär ej berörda

grundsats, att liäradsallmänningarna äro undantagna från tillämpningen

av lagstiftningen örn expropriation eller därmed jämförligt

förfarande.

Med hänsyn till de uttalanden rörande ensittarlagens tillämplighet å

häradsallmänningar, som gjorts i förenämnda proposition nr 36 till 1929

års riksdag och vilka uttalanden godkänts av riksdagen, bör denna lag

numera anses äga giltighet även i fråga örn dylika allmänningar. Någon

åtgärd för utsträckande av lagens tillämpning till dessa är sålunda ej i

detta sammanhang påkallad. Då jämlikt omförmälda inom jordbruksdepartementet

verkställda undersökning rörande de å häradsallmänningarna

befintliga lägenheter ett nittiotal av dessa äro försedda med boningshus,

vilka tillhöra respektive lägenhetsinnehavare, synes antagligt,

att lösningsrätt enligt ensittarlagen föreligger beträffande ett ej obetydligt

antal lägenheter å sagda allmänningar. Tillämpningen beträffande

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Majlis proposition Nr 10.

dessa av nämnda lag torde sålunda bliva av viss betydelse, för tillgodoseende

av det i riksdagens omförmälda skrivelse den 7 juni 1922 nr 252

angivna syftet. .. ,

Såsom nämnda undersökning visar, finnes emellertid a baradsailmanningarna

jämväl ett avsevärt antal lägenheter, som sakna boningshus

eller varå boningshusen tillhöra allmänningsdelägarna eller kronan och

beträffande vilka ensittarlagen sålunda ej äger tillämpning. Även örn

dessa lägenheter till stor del erfordras såsom boställen åt skogvaktare,

tillsyningsmän eller skogsarbetare eller för tillgodoseende av annat för

delägarna gemensamt intresse, synes dock av utredningen framgå, att

åtskilliga av sagda lägenheter kunna utan men för skogsskötseln å allmänningarna

därifrån avyttras. Där detta är fallet, torde lagstiftningen

ej böra lägga ovillkorligt hinder i vägen för sådan avyttring. . Med. hänsyn

till vikten, att allmänningsjorden i möjligaste män bibehålies i de - ägarnas händer, torde dock i nyssangivna fall avyttring ej bora medgivas,

med mindre denna medför någon mera avsevärd förmån för delägarna

eller eljest synnerliga skäl därtill äro för handen. Dylika skal

torde böra. anses föreligga, därest någon önskar förvarva en Dore - bruks- eller bostadslägenhet å häradsallmänning till eget hem och lagenheten

är därtill lämplig.

Möjligheten att avyttra mark från häradsallmänning torde emellertid

ej böra begränsas allenast till jordbruks- eller bostadslägenheter. Pa satt

reservanten framhållit, kan det i vissa fall vara till fördel för en än a

målsenlig skogshushållning å sådan allmänning, att en del därav, som

med hänsyn till beskaffenhet eller läge är mindre väl ägnad att brukas

tillsammans med allmänningen i övrigt, försäljes och att annan för andamålet

lämplig mark inköpes att med allmänningen införlivas. Vidare

kan det tänkas, att ett område å häradsallmänning lämpligen bor tågås

i anspråk för tillgodoseende av något allmänt eller allmännyttigt ändamål

och att möjlighet föreligger att till allmänningen förvärva ett annat

för skogsbruk lika lämpligt område av motsvarande storlek. Aven i

dessa och därmed jämförliga fall torde avyttring av mark från häradsallmänning

böra kunna äga rum. _

Någon uppräkning av de särskilda fall, då avyttring av mark fran

häradsallmänning må ske, torde ej lämpligen böra göras i lagen, utan

lärer denna böra begränsas till att upptaga de allmänna förutsättningar,

varunder dylik avyttring är tillåten.

I anslutning till vad sålunda anförts har i departementets förslag stadgats,

att till häradsallmänning hörande område må avyttras genom försäljning

eller annorledes, örn avsevärd förmån för delägarna därigenom

vinnes eller eljest synnerliga skäl därtill äro samt avyttringen en länder

skogsskötsel!! å allmänningen till men. Då rätten att besluta örn dylt v

avyttring synes böra vara förbehållen delägarna själva samt utövningen

av denna rätt bör vara underkastad en effektiv och enhetlig kontroll,

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 10.

Ilar i departementsförslaget därjämte, i överensstämmelse med reservanens

förslag, föreskrivits, att beslutanderätten beträffande avyttring

varom har ar fråga, tillkommer delägarna men att avyttringen ej varder

giltig, med mindre den godkännes av Kungl. Majit.

Beträffande frågan örn användande av de medel, vilka inflyta genom

avyttring av mark från häradsallmänning, torde jag få återkomma härtill

i det följande.

1 defU 1nya. lagstiftningen torde vidare böra uppmärksammas frågan

häradsö//- °m mforlivnmg med haradsallmänningarna av de betydande skogsområmannmg.

en, sorn delägarna under de senare decennierna förvärvat för att tilläggas

de ursprungliga allmänningarna eller eljest brukas i samband

med dessa, samt darmed sammanhängande spörsmål.

Ä” +.Bfträfandf omfattningen av berörda förvärv har i kommitténs benin,

, adelag ar- tankande redogjorts för vissa av kommittén från vederbörande revirför

"°S T"**''- lal}.aTf ffordrade uppgifter i ämnet, avseende tiden till och med år 1912

Enligt dessa uppgifter hava till och med sagda år delägarna i 33 allmannmgar

för nämnda ändamål inköpt sammanlagt 9,909.66 hektar mark

för en köpesumma av cirka 1,260,000 kronor samt delägarna i en allmännmg

erhållit 9 hektar mark såsom gåva. Sistnämnda förvärv avser fem

intakter å Vartofta häradsallmänning, vilka i samband med ett mellan

allmänningen och en angränsande fastighet förrättat ägoutbyte överlämnats

utan vederlag till allmänningsdelägarna. Ifrågavarande förvärv

som sålunda omfattat sammanlagt 9,918.66 hektar, hava ägt rum under

arén 1863—1.912. I fråga örn det närmare innehållet av berörda uppgifter

får jag hänvisa till kommittébetänkandet (sid. 455).

^ad an8rål de förvärv för ifrågavarande ändamål, som skett efter år

J12, har jag infordrat uppgifter från vederbörande allmänningsstyrelser,

och har med ledning av dessa uppgifter utarbetats föliande tablå

över dessa förvärv, vilka samtliga skett genom köp:

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Martts proposition Nr 10. 95

Tablå över inköp av mark till häradsallmänningarna under åren 1913—1930.

Allmänning

Stockholms län.

Ärlinghundra härads .......

Långhundra » .......

Seminghundra » .......

Sollentuna » .......

Uppsala län
Lagunda

härads .............

Trögds » ............

i Ulleråkers » .............

Norunda » .............

Olands » .............

Rasbo * ..........

I Södermanlands län.

Daga härads ...

Selebo ;>

I Västerrekarnes »

Åkers

Österrekarnes ■''

Jönåkers ;>

Oppunda ®

Rönö *

«

Östergötlands län.

Hammarkinds härads ......

! Lösings » ......

Memmings : .....

Åkerbo ä ......

Östkinds » ......

Bobergs > ......

Gullbergs » ......

Göstrings ......

Lysings » ......

Hanekinds » ......

Kinda * ......

Valkebo * ......

Jönköpings län.

N. Vedbo härads ............

Summa

Summa

Summa

Summa

Skaraborgs län.

Södra Vadbo härads .....................

Vartofta » .................... 1

Viste » .....................

Summa

Örebro län.

Kumla härads.....................

Grimstens » .....................

Askers » .....................

Glanshammars » .....................

Summa

Västmanlands län.

Åkerbo härads...........................

Snevringe » ...........................

Tuhundra » ...........................

Summa

Summa summarum

År, då inköp av

mark ägt ram

Den inköpta mar- kens areal i hektar

Köpeskilling

1924

34.70

15,000:

1915—1930

9.0982

2,000:

—

1917—1919

57.7890

17,200:

—

1919—1928

51.4758

19,000:

—

153.0680

53,200:

—

1925

385.166

39,113:

—

1925

106.—

80,600:

—

1914—1923

454.—

28,000:

—

1916—1928

71.942

9,013:

—

1919—1920 s

8.89

11,250:

—

1916—1929

534.—

151,681:

80

1559.997

319,657: 80

1918

42.7

5,000

—

1913—1928

144.8

39,500

—

1915—1929

95.2 0

26,740

—

1915—1922

11.182

6,800

—

1916-1930

260.01

98,390

—

1914—1930

1338.08

480,286

10

1926—1927

115.42

36,700

—

1928

121 —

36,350

—

2128.842

729,766

10

1922—1926

100.17»

27,937

—

1917—1929

155.—

52,600

—

1917

78.il

28,000

—

1924

3.—

8,000

—

1916—1927

476.586

159,650

—

1924

208.2 7

55,000

—

1923—1930

571.—

94,000

—

1915—1929

286.—

146,200

—

1914-1929

85.56

35,250

—

1914—1930

221.5

116,775

—

1920

154.8748

60,000

—

1915—1922

57.1

25,200

—

2397.1008

808,612

—

1917-1926

60.925

17,600: —

1913—1919

2.25

2,600

—

1919—1927

5.68

3,500

—

1920

35.79

5,000

—

43.7 2

11,100

—

1927

14.—

12,000

—

1930

! 63.7470

18,000

—

1913

40.9 7

9,200

—

1913

691.86

147,924

—

810.5770

187,124

—

1915

197.7

39,070

; —

1913—1916

523.—

61,300

: —

1924

171.46

33,000

: —

892.16

133,370

: —

8046.8848

! 2,2(50,42!

: 90

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

.Riksdagens

skrivelse den

”/» 1904.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

A\ tablån fiamgår, att under aren 1913—1930 till häradsallmänningarna

inköpts sammanlagt 8,045.8848 hektar mark för en köpesumma av

2,260,429 kronor 90 öre.

Hela arealen av den till allmänningarna förvärvade marken uppgår

sålunda enligt de lämnade uppgifterna till 17,964.5448 hektar, vilken areal

- bortsett från förenämnda 9 hektar, som förvärvats genom gåva _-

betingat en köpesumma av cirka 3.5 miljoner kronor. Varje hektar mark

har sålunda i medeltal betingat en köpeskilling av cirka 195 kronor.

Ifrågavarande inköp hava i regel verkställts för medel, som erhållits

genom avverkning av skog å allmänningarna. För möjliggörande av dylika

inköp har i många fall Kungl. Maj:t eller domänstyrelsen lämnat

tillstånd till extra eller för skottsav verkningar å allmänningarna, varigenom

en större kvantitet virke på en gång kunnat uttagas. Ofta hava

emellertid delägarna genom fondering under längre tid av allmänningarnas

årliga avkastningsmedel förskaffat sig tillräckligt stora kontanta

tillgångar för likviderande av inköpen. Understundom hava medel för

ändamålet anskaffats genom lån, som sedermera amorterats med de från

allmänningarna inflytande inkomsterna. Undantagsvis hava delägarna

berett sig medel till inköpen genom att, sedan tillstånd därtill i vederbörlig

ordning utverkats, försälja mark från allmänningarna. I två fall1

hava medel för ändamålet erhållits genom utdelning från vederbörande

härads tingshuskassor och i ett fall genom försäljning av tingshustomt.

I detta sammanhang må påpekas, att hos delägarna i ett flertal allmänningar

förefinnas fonder för inköp av skogsmark i förevarande syfte,

a ilka fonder i regel bildats av för ändamålet avsatta avkastningsmedel.

Enligt särskilda från allmänningsstyrelserna i slutet av år 1930 infordrade

uppgifter finnas dylika fonder hos delägarna i 15 allmänningar, och

uppgå fondernas sammanlagda belopp till cirka 250,000 kronor.

Slutligen må omnämnas, att enligt uppgift av ordföranden i styrelsen

för Hardemo häradsallmänning delägarna i denna allmänning, som står

under skogsstatens förvaltning, under år 1923 inköpt J/« mantal Äljevad,

omfattande 22 tunnland åker och 51 tunnland produktiv skogsmark, för

en köpeskilling av 17,800 kronor, vilket belopp anskaffats genom uttaxering

bland delägarna. Fastigheten förvaltas av allmänningsstyrelsen, och

föras över förvaltningen särskilda, räkenskaper. Av den lämnade uppgiften

synes framgå, att ifrågavarande fastighet ej förvärvats för att

tilläggas allmänningen eller brukas gemensamt med denna.

I skiivelse den 22 mars 1904 anhöll riksdagen, såsom förut berörts, örn

utarbetande och framläggande för riksdagen av förslag till de lagbestämmelser,

som kunde prövas er fördel-] iga och lämpliga för att bereda

delägai-e i häradsallmänning möjlighet att få med allmänningen för

framtiden införliva mark, som blivit för sådant ändamål inköpt. Till

stöd för denna anhållan anfördes i skrivelsen:

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

Av enskild motionär hade ifrågasatts ändring av § 5 i förordningen

angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket, närmast i

syfte att erhålla en lämplig forin, varigenom av delägare i en häradsallmänning

inköpt mark kunde på ett varaktigt och betryggande sätt införlivas

med allmänningen. Enhart genom inköp av marken och dess brukande

i sammanhang med häradsallmänningen bleve icke lagens bestämmelser

örn dylik allmän skog tillämpliga på det inköpta området, och

någon utväg för köparna att genom andra åtgärder förskaffa området i

fråga häradsallmänning^ natur torde e,j heller finnas. Kommande delägare

skulle sålunda kunna obehindrat avyttra mark, som av föregående

delägare inköpts och förenats med häradsallmänningen; och då för

sådant område inga andra bestämmelser beträffande skogshushållningen

funnes än de, som gällde för varje annan privat skogsmark, torde ej heller

någon säkerhet finnas för att icke skogen i en framtid komme att

skövlas eller åtminstone behandlas på annat sätt, än som avsetts med

områdets inköp och dess förening med häradsallmänningen. Då emellertid

en utvidgning genom markinköp av de befintliga häradsallmänningarna,

vilka enligt lagens föreskrift skulle bibehållas oförminskade och

under statens kontroll behandlas efter särskilda, på vetenskapliga regler

grundade hushållningsplaner, syntes vara av vikt och dylika markinköp

icke torde vara ovanliga, funne riksdagen lämpligt och ändamålsenligt,

att till förebyggande av ovan antydda olägenheter genom lag bestämdes,

under vilka former till häradsallmänning inköpt mark lämpligen

kunde på ett varaktigt sätt införlivas med densamma. De bestämmelser,

som kunde finnas lämpliga beträffande mark, som blivit av delägare

inköpt i ändamål att förenas med häradsallmänning, torde också

böra vinna tillämpning i fråga örn mark, som annorledes, t. ex. genom

gåva, för sådant ändamål förvärvats, och möjlighet torde böra beredas

att på liknande sätt bilda nya allmänningar.

Skogslagstiftningskommittén Ilar med anledning av berörda skrivelse Skogslagstiftframhållit,

att behovet av de däri begärda bestämmelserna torde vara

ställt utom tvivel, samt till belysning härav anfört:

Kommittén ville erinra örn det i skogsvårdsavseende otillfredsställande

uti att, såsom nu ägde runi, nyförvärvade skogsområden och gamla häradsallmänningar

sammanfördes under gemensamma hushållningsplaner,

oaktat de förra när som helst kunde bortsäljas; skedde sådant efter en

längre eller kortare tids gemenskap, kunde nämligen detta medföra en

allvarlig rubbning i skogshushållningen på den egentliga häradsallmänningen.

Skulle någon tänkas invända, att ett fastlåsande för framtiden

av frivilligt inköpta skogsmarker vid de gamla allmänningsområdena

skulle vara ägnat att motverka det nu livliga intresset för dylika utvidgningar

av häradsallmänningarna, kunde detta sägas redan vara bemött

genom vad i riksdagsskrivelsen anförts. För de allmänningsdelägare, som

villo inköpa skogsmark för berörda ändamål, borde det nämligen, såsom i

riksdagsskrivelsen antytts, ingalunda vara otacknämligt, örn den inköpta

markens återförsäljande och därmed undandragande från det avsedda

ändamålet kunde i laga ordning förekommas, utan tvärtom.

I anslutning till vad kommittén sålunda anfört har denna i sitt förslag

upptagit vissa bestämmelser dels angående befogenhet för deliigare

Bihang lill riksdagens protokoll link.’. I sami. lil hofi. (Nr 10.) <

s. 98 Kontrollera mot PDF

98 Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

i .häradsallmänning att inköpa marle för utvidgning av sådan allmänning

och dels angående införlivning med häradsallmänning av mark, som

delägarna förvärvat för nämnda ändamål.

a) Delägarna®

befogenhet att

inköpa mark

för häradsallmänning^

utvidgning.

1 iråga örn delägarnas befogenhet att inköpa mark för liäradsallmänmngs

utvidgning innehåller kommitténs förslag, att, örn delägarna vilja

ior tillökande av sådan allmänning inköpa därför lämpligt markområde,

de aga darom besluta i den ordning, som i förslaget är stadgad för

val av allmänningsstyrelse. Sådant val skall enligt förslaget förrättas årligen

a den ordinarie allmänningsstämman. När fråga örn inköp, som nyss

sagts, skall förekomma å allmänningsstämman, skall detta tillkännagivas

i den rörande stämman utfärdade kungörelsen. Förslaget upptager

därjämte en bestämmelse örn delägares skyldighet att svara för kostnadei

för köp, i arom nu är fråga, oell stadgas härutinnan, att delägare ej

är pliktig att lämna bidrag till dylika kostnader nied andra medel än

sm del i allmanmngens avkastning. Slutligen stadgas örn köpets lagfarande,

att härutinnan skall gälla vad i förordningen den 16 juni 1875 angående

lagfart å fång till fast egendom finnes föreskrivet.

I förslagets motivering Ilar kommittén diskuterat, huruvida för giltigheten

av beslut örn markinköp för liäradsallmännings utvidgning bordo

toull as, att beslutet iattats med kvalificerad majoritet. Kommittén

bär emellertid ej funnit några betänkligheter mot att låta en enkel plurahtet

besluta i ämnet efter elen grund, som stadgats för utövande av

rösträtt å allmänningsstämma. Kommittén har påpekat, att det syntes

sorn ett krav på kvalificerad majoritet skulle bliva förenat nied vissa

vanskligheter på grund av det förhållandet, att vid omröstningen genom

sockenombud varje sockens sammanlagda oförmedlade hemmantal räknades

såsom en helhet, liven örn de av ombudet representerade jordägarna

moni socknen vore av olika meningar. Kommittén bär ock framhållit

det betydelse!ulla däruti, att här avsedda utvidgningar av häradsallmänningarna

befrämjades.

Kommittén bar vidare i motiveringen berört frågan, huruvida delägarnas

befogenhet att inköpa mark för ifrågavarande ändamål borde begränsas

att avse allenast skogsmark eller mark, som vore behövlig för allmänningen

s bevakning eller skötsel — såsom i det följande skall närmare angivas

må enligt kommitténs förslag i regel allenast dylik mark införli
-

vas med häradsallmänning. Kommittén, som ej föreslagit någon bestämmelse

i berörda syfte, har rörande förevarande fråga åberopat ett

av kammarkollegium i ärendet avgivet yttrande, däri kollegium anfört,

bland annat:

Den meningen kunde göras gällande, att delägare icke borde äga att

besluta örn inköp av mark, som företrädesvis vore att anse som jordbruksfastighet.

Det kunde emellertid tänkas inträffa, att ett hemman

tillhörande skog, vilken man önskade införliva med en häradsallmänning,

icke skulle kunna för dylikt ändamål förvärvas, med mindre inköp sked
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Majlis proposition Nr 10.

de av liela hemmanet. För sådant fall skulle det ej vara välbetänkt att

Betaga allmänningsdelägarna befogenhet att besluta om inköp av hemmanet,

vars inägor ju sedermera efter skedd ägostyckning kunde ater

avyttras. Av sådan anledning och då det dessutom ej torde vara att befara,

att delägarna i en häradsallmänning skulle komma att sia under

sig jordbruksfastigheter i avsikt att fortfarande bruka dem som sådana,

samt i allt fall medgivande till inkorporering av mark, som företrädesvis

voro att anse såsom jordbruksfastighet, icke torde kunna komma att

utverkas, ansåge kollegium någon inskränkning i delagarnas berörda

befogenhet ej behöva stadgas. Men innan beslut örn inkorporering meddelades,

borde undersökning verkställas för utrönande, huruvida maiken

vore skogsmark eller behövlig för allmänningens bevakning och skötsel.

Ett avskiljande av inägor efter inkorporeringen torde under sedana

förhållanden näppeligen kunna ifrågakomma.

Kommitténs förslag inrymmer ej någon bestämmelse örn befogenhet

för delägarna att inköpa mark för annat ändamål än allmänningens utvidgning.

Av förslagets avfattning och motivering synes framgå, att

sådan befogenhet ej varit avsedd att tillkomma delägarna. Förslagets

ståndpunkt i detta hänseende äger samband därmed, att häradsallmännings

avkastning enligt förslaget ej må användas för markinköp för annat

ändamål än allmänningens utvidgning, samt att delägare i häradsallmänning

i allmänhet ej förfoga över andra medel än sådana, som härflutit

från allmänningen. I förslagets motiv har dock framhållits, att

det måhända i något enstaka fall kunde förekomma, att jämväl andra

medel än de nyss angivna funnes i delägarnas ägo samt att, där så vöre

fallet, hinder ej borde möta, att jämväl dessa medel disponerades till inköp

av mark för allmänningen.

Vad härefter angår frågan örn införlivning nied häradsallmänning av

mark, som delägarna förvärvat för utvidgning av allmänningen, upptager

kommitténs förslag utförliga bestämmelser härutinnan så vitt angår

mark, vilken delägarna för ändamålet inköpt. Dessa bestämmelser

skola enligt förslaget i tillämpliga delar gälla jämväl beträffande

mark, som genom annat laga fång förvärvats för berörda ändamål.

Enligt förslaget skall varje avhandling rörande köp av område, avsett

för utvidgning av häradsallmänning, ingivas till länsstyrelsen för

prövning av frågan örn införlivning. I förslaget bär emellertid ej stadgats

någon tid, inom vilken ifrågavarande skyldighet skall fullgöras. Såsom

motiv för förslaget i denna del har framhållits, att det syntes otvivelaktigt,

att delägarnas beslut örn inköp av mark för häradsallmännings

utvidgning borde prövas och fastställas av myndighet, oell att det syntes

naturligast, att denna prövning oell fastställelse förlädes till länsstyrelsen

Dels stöde nämligen denna myndighet i kontakt med haradsallmanningarna

och deras skötsel och dels erbjöde förhållandet analogi med

jorda vsöndringar.

Såsom villkor för meddelande av fastställelse å köp, som bär avses.

b) Införlivning

med häradsallmänning

av mark,

som delägavna

förvärvat

för allmänningens

utvidgning.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Mcij:ts proposition Nr 10.

Ilar i förslaget stadgats, att det inköpta området är skogbärande eller till

skogsbörd tjänligt samt så beläget, att det lämpligen kan förvaltas oell

brukas i sammanhang med den förutvarande allmänningen, eller ock att

området är behövligt för allmänningens bevakning och skötsel, att området

kartlagts och genom lantmäteriförrättning eller eljest är behörigen

avskilt från annan mark, samt att området icke besväras av någon sökt

eller beviljad inteckning. Då köpehandling, varom nu är fråga, ingives

till länsstyrelsen, skola därvid fogas handlingar, som styrka, att berörda

villkor med avseende å den inköpta marken äro för handen.

Beträffande handläggningen hos länsstyrelsen av ärende, som här avses,

innehåller förslaget, att, därest länsstyrelsen nied hänsyn till de föreslagna

bestämmelserna finner hinder ej möta för fastställelse av köpet,

länsstyrelsen har att meddela sådan med förklarande, att det förvärvade

området skall tilläggas den förutvarande allmänningen. Denna förklaring

medför enligt förslaget den verkan, att det tillagda området sedermera

tii att behandla på samma sätt som allmänningen i alla avseenden

utom dem, som hänföra sig till jordnaturen. Området skall sålunda i

förvaltnings- och skogsvårdshänseende ävensom beträffande rätten till

jakt och fiske samt andra dylika rättigheter vara underkastat samma

regler som den förutvarande allmänningen, och må området i likhet med

denna ej heller pantförskrivas eller belastas med inteckning. Däremot

skall ej genom förklaringen ske ändring i områdets förutvarande jordnatur.

Till stöd för förslagets ståndpunkt i sist berörda avseende har kommittén

åberopat ett av kammarkollegium i ärendet avgivet yttrande, däri

kollegium anfört:

Införlivad mark utgjorde delägarnas tillhörighet, ehuruväl den ej finge

säljas, och därför vore det ej lämpligt, att marken skulle i jordeboken

upptagas under kronotitel (under denna titel hava häradsallmänningarna

införts i jordaboken), utan borde marken upptagas med samma natur som

förut, men givetvis med anmärkning i jordeboken, att den införlivats.

Alltså borde någon förändring så mycket mindre förekomma i de skyldigheter,

vilka förut ålegat marken såsom självständig fastighet eller del

av sådan, som därigenom eljest rubbning skulle ske i gällande vägdelningar

och prästlönekonventioner.

Då fastställelse å köp enligt förslaget meddelats, skall länsstyrelsen örn

beslutet underrätta dels kammarkollegium i och för verkställande av anteckning

i jordeboken örn inkorporeringen, dels vederbörande skogsvårdsstyrelse

för iakttagande av vad å styrelsen må ankomma i anledning av

allmänningens utvidgning och dels vederbörande häradsrätt. Bätten har

att örn fastställelsen göra anteckning i dess lagfarts- och inteckningsprotokoll

samt i lagfarts- och inteckningsböckerna. Denna anteckning

avser enligt motiven att förebygga, att det inköpta området åter föryttras

eller belastas med inteckning.

Vägrar länsstyrelsen att meddela fastställelse å köp, som här avses.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 10.

101

skall enligt förslaget, där ej för sådan händelse köpet förfaller, det inköpta

området åter avyttras, när så prövas lämpligt och i varje fall,

när det kan ske utan förlust, och åligger det länsstyrelsen att hålla hand

över att vad sålunda stadgats varder iakttaget.

Över länsstyrelses heslut, varigenom sökt fastställelse vägrats, ma enligt

förslaget klagan föras hos Kungl. Maj:t. .....

De av kommittén sålunda föreslagna bestämmelserna örn mförlivning

med häradsallmänning av mark, som förvärvas av dess delägare, skola

enligt förslaget äga giltighet även beträffande område, som före den nya

lagens trädande i kraft förvärvats för att sammanläggas med häradsallmänning.

Har förvärvet skett med Kungl. Maj:ts medgivande, skall det

dock anses som örn fastställelse å förvärvet enligt nya lagen meddelats.

I motiveringen till förslaget i nyssnämnda del har kommittén anfort:

De markområden, som hittills tillköpts gamla häradsallmanningar, hade

i kanske flertalet fall blivit indelade till hushållning i sammanhang med

skogen å dessa, och därmed vore ju det egentliga andamalet med inköpen

ernått. Men oavsett det osäkra i nämnda förhållande — dela»arna

kunde när som helst besluta örn ett annat sätt att handhava skogen a dessa

områden än det i 1894 års förordning föreskrivna — biheholle dessa

inköpta områden alltjämt den natur, de före inköpet hade, och kunde av

delägarna intecknas eller avyttras. Att dessa förhållanden icke väteHill

fredsställande, vore uppenbart, och i förslaget hade för den skull stack

gats, att vad som sagts örn efter lagens ikraftträdande skeende inköp a

mark för införlivande med häradsallmänning lia mval skulle galla örn

område, som för sådant ändamål förvärvats före lagens fredandejt kraft

Skulle vid den prövning, som sålunda borde av länsstyrelsen företagas effe

de i förslaget angivna grunderna, något av de hittillsvarande tillaggsomområdena

befinnas icke uppfylla berörda förutsättningar, torde det icke

heller vara annat än riktigt, att detsamma ånyo avyttrades effei ty

förslaget stadgades. .

Ett undantag från de föreslagna bestämmelserna hade dock synts bora

göras, för den händelse förvärvet av det nya området skett nied Kungl.

Maj :ts medgivande. I dylikt fall skulle det nämligen icke vara lämpligt

med en ny prövning av ärendet genom länsstyrelsen, vare sig jesu - tatet härav bleve bifall till eller avslag å ansökningen örn fastställelse,

utan borde vid det av Kungl. Maj:t konfirmerade förhållandet fooliva

med alla de verkningar, som enligt den föreslagna lagen utförde en fastställelse.

I samband nied frågan örn införlivning av mark med häradsallmänning

har kommittén till behandling upptagit det i 1904 års riksdags forenämnda

skrivelse väckta spörsmålet om bildande av nya allmänningar.

Kommittén har ej föreslagit några bestämmelser i detta amne samt till

stöd härför framhållit, att de nuvarande häradsallmänningarna vöre

kvarlevor från äldre tiders förhållanden med därifrån härledda specifika

bestämmelser, däribland först och främst föreskriften örn begränsningen

av delägarna däri till innehavarna av den i mantal satta jorden. A

ytterligare tillskapa nya domäner av nämnda art hade icke synts vara

c) Fråga örn

bildande av

nya allmänningar.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Muj:ts proposition Nr 10.

överensstämmande med nutida åskådningar och förhållanden, och det så

mycket mindre som ansatser försports till en omkring av häradsallmänningarna

till modernare karaktär, närmast medelst en utsträckning av

delägarskapet till andra än de nuvarande delägarna. För så vitt riksdagen

med bildandet av nya häradsallmänningar kunde hava avsett åstadkommande

av sådana, tillhörande häradet i dess helhet, kunde det enligt

kommitténs mening icke vara av något behov påkallat eller eils lämpligt

att bereda häradet såsom sådant möjlighet att förvärva och äga skogar.

Ai kastningen av sådan skog skulle i det stora hela ej få annan användning

än att gå till delning mellan de i häradet ingående primärkommunerna.

Att för ifrågavarande ändamål tillskapa en särskild förvaltningsapparat

och representation för häradet skulle därför icke motsvaras av

den däimed vunna nyttan. Ville däremot de ett härad utgörande socknarna

eller eljest två eller flera socknar förena sig örn en skog, mötte

naturligtvis intet hinder därför.

Kommitté
reservanten.

Med avseende å delägarnas befogenhet att förvärva mark och sådan

marks införlivande med allmänningen göres i kommittéreservantens förslag

principiell åtskillnad mellan de fall, att mark inköpes av delägarna

för medel, som härflutit från allmänningen, samt att mark annorledes av

dem förvärvas.

Beträffande det förra fallet upptager reservantens förslag bestämmelser,

i huvudsak överensstämmande med kommitténs. Vissa skiljaktig

beter av betydelse förefinnas dock mellan förslagen.

Enligt reservantens förslag'' ma salunda beslut örn markinköp, varom

nu di flaga, fattas saväl a ordinarie sorn a extra allmänningsstämma.

I öi slaget förutsätter dock, att ärenden örn dylika köp städse prövas av

allmänningsstämman. Allmänningsstyrelsen må följaktligen ej avsluta

sådant köp utan stämmans samtycke.

t olikhet med kommittén Ilar reservanten vidare föreslagit, att, därest

köp, sorn här avses, ej inom skälig tid anmäles hos länsstyrelsen för prövning

av frågan om införlivning, länsstyrelsen äger genom vite tillhålla

allmänningsstyrelsen att fullgöra sådan anmälan.

I fråga om villkoren för meddelande av fastställelse å dylikt köp avviker

reservantens förslag från kommitténs därutinnan, att reservanten

funnit den omständigheten, att det inköpta området besväras av sökt

eller beviljad inteckning för nyttjande- eller servitutsrätt, ej höra utgöra

ovillkorligt hinder för fastställelse. I reservantens förslag stadgas

härom, att, därest området är belastat med någon vare sig intecknad eller

utan inteckning gällande nyttjanderätt eller servitut, utredning härom

skall förebringas hos länsstyrelsen, och förutsätter förslaget, att länsstyrelsen

i varje särskilt fall har att pröva, huruvida en området besvärande

nyttjande- eller servitutsrätt är av beskaffenhet att böra hindra

fastställelse å köpet.

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 10.

1 motiveringen till förslaget i denna del Ilar reservanten anfelt.

Att område, som inköpts för att införlivas med häradsallmänning, hörde

vara fritt från inteckning för fordran, därom vöre reservanten visserligen

ense med kommittén, men reservanten kunde icke finna tillräcklig

grund för stadgandet, att en befintlig nyttjanderättsinteckning skulle utgöra

ett ovillkorligt hinder för införlivningen. En a. området befintlig

nyttjanderätt kunde tänkas vara sådan, att den gjorde områdets inkorporerande

olämpligt, så länge sagda rättighet ägde bestånd, meli förhållandet

kunde ock vara, att nyttjanderätten alls icke kunde anses lända

till meli för sammanläggningen. Vad som föranledde, att inteckning

för fordran borde anses såsom ett avgörande hinder, vore naturligen den

omständigheten, att en penninginteckning alltid hade till korrelat en befogenhet

att få den graverade fastigheten försåld, och da nian i princip

vidhölle, att häradsallmänning ej finge minskas, borde givetvis dess område

ej få tillökas nied någon mark, som möjligen kunde bliva allmänningen

i exekutiv väg frånhänd. Något motsvarande ägde ej runi i fråga

örn nyttjanderätter. Beträffande deni borde det tillkomma länsstyrelsen

att pröva, om de kunde anses innebära något hinder eller ej. Mot kommitténs

ståndpunkt kunde för övrigt frågas, valdor det just skulle vara

allenast intecknacl nyttjanderätt, som skulle hindra fångets godkännande.

En nyttjanderätt kunde ju stå sig mot nye ägaren utan inteckning lika

väl sorn vore den intecknad, allenast den avtalats i skriftlig form.

Vad härefter angår det senare fallet eller att mark förvärvas av delägarna

genom annat fång iin köp eller genom köp, till vars likviderande

användas andra medel än sådana, som härflutit från allmänningen, upptager

reservantens förslag bestämmelser, som väsentligt avvika fran kommitténs

förslag. Reservanten förutsätter sålunda, att dylikt fång kail

äga rum för annat ändamål än införlivning med allmänningen av den

förvärvade marken, och skola, där detta är fallet, delägarna ej vara underkastade

någon skyldighet att anmäla fånget för länsstyrelsen för provning

oell fastställelse. Enligt förslaget är allmänningsstämman dock oförhindrad

att besluta, att dylik anmälan skall göras. Har däremot fäng,

varom nu är fråga, avsett, att deli förvärvade marken skall införlivas

med allmänningen, föreligger enligt förslaget skyldighet att anmäla fanget

hos länsstyrelsen för nyss berörda ändamål. I detta fall sa ock da

lång enligt allinänningsstämmans beslut anmäles hos länsstyrelsen, skola

de av reservanten föreslagna bestämmelserna örn införlivning av mark,

sorn inköpts för allmänningsmedel, äga tillämpning; dock skall skyldighet

att åter avyttra mark, som förvärvats genom här avsett feng, ej förefinnas,

dii rest länsstyrelsen vägrar att meddela fastställelse å fånget. Avvikelse

från vad sålunda föreslagits skall ilga rum i dea man donationsvillkor

eller andra omständigheter med avseende å fanget kunna sadan.

föranleda.

Allmänaingsombudens förslag upptager ej några bestämmelser örn införlivning

av mark med häradsallmänning. Förslaget förutsätter dock,

att förvärv av mark för delägarnas räkning kan ilga ruin, i det dari

Allmännings
ombuden.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

stadsus att medel, som inflyta genom försäljning'' av område från härads

=ä=5£ä-äsäsä

Yttranden. JnnnwkoHögin,» har uttalat sig angående frågan örn införning av

liv med häradsallmänning under den förutsättning, att kollega förslag

rörande omläggning av dispositionsrätten till häradsallmänningarnas av

tid spörsm27onrrdinramt härti11 sitt uttalande

fdl i r , mkorporerrng av deri mark, som delägarna förvärvat

lietta ZeZtZlT **»*«*> Kollegium ha, i

na^gTe "ö*''ande Uradsallmänningar
legium

tydligt atfiämJh T™ foreslfSna.Aktningen, förefölle det kol
ssåsSSriS?
vet

Nåsan S i l5 S! * densamma, torde detta utan vidare vara gide

behfndlin?7v dl t01‘d? fmelIertid ''d keller mota mot en likna®-

HlÄiigll

S alla sig 1 deri mån markförvärv av den beskaffenhet, varom bär vöre

.ÄS-sarrsiritis:

att t; zrrra tei, i..fÖreVarande avseende syntes knappast ägnade

, ... . d*a kaiadsallmanningarnas utvidgning. Till utveckling härav

bär förbundet anfört, bland annat:

toi4evirr7älÄtm“an skulle besluta örn inköp

av kömskniinili dÄ’f- iSnan dyllkt„vore sä betydande, att utgivandet

niirnöi^6- kagen daifoi kunde ova något mera väsentligt inflytande Då

underställfs11 stämman1'' 7 "7 f£å®or °m kÖp nödvandigtvis skulle

understallas stamman, syntes dock vara överflödigt och till och

To7PlmanTbetmkSim 7^ fynnsam“a förvärv kunde förhindras.

-toge man i beti aktande, att styrelsen å många allmänningar utan stärn

mans hörande ombesörjde arbeten för en kostnad uppgående till nera.

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10,

tiotal tusen, ja, i vissa lall överstigande hundra tusen kronor ärligen, så

torde den även kunna anförtros att göra mindre markförvärv, exempelvis

för högst tiotusen kronor årligen. Gränsen för dess befogenhet måste

hilva olika för olika allmänningar och rättas efter inkomsternas storlek

oell delägarnas benägenhet att lämna sin styrelse större eller mindre frihet.

Detta spörsmål hörde för den skull rätteligen hemma i allmänningsreglementena.

Kommitténs förslag, att frågor av denna art nödvändigtvis

skulle avgöras å den ordinarie endast en gång örn året hållna allmänningsstämman,

syntes alldeles olämpligt och bomme säkerligen att förhindra

allmänningsstyrelserna att begagna sig av många goda tillfällen

till köp. Erfarenheten utvisade, att en säljare ställde ofta, för att icke

säga oftast, såsom villkor för en eventuell försäljning, att den skulle

kunna genomföras inom en ej alltför långt tilltagen tid, och vore den ej

avslutad dessförinnan, förfölle hela saken. Detta gällde i all synnerhet

förvärv utav smärre lägenheter. Allmänningsstyrelsen syntes i alla de

fall, uti vilka den icke själv kunde besluta, böra hava möjlighet att när

som helst kunna sammankalla delägarna för att för dem framlägga saken

till avgörande.

Förbundet har därjämte framhållit, att förbundet hyste stora betänkligheter

mot kommitténs och reservantens förslag att före lagens ikraftträdande

förvärvade områden skulle antingen införlivas med allmänningen.

eller försäljas därifrån.

Förbundet har vidare angivit, huru enligt dess mening frågan örn införlivning

av mark med häradsallmänning borde ordnas, samt härom anfört:
Förbundet

ville uppdela delägarnas markförvärv i tre olika slag, nämligen

1) sådana som tillf olle allmänningen såsom gåva eller genom testamente,

2) sådana som skedde med medel, vilka delägarna utan inskränkning

ägde att disponera, såsom exempelvis den behållna inkomsten från

den ordinarie vir kesa vkastningen eller sammanskjutna medel, och 3) sådana

som skedde med medel, vilka härflutit ur allmänningen och vilka

delägarna icke fritt finge disponera, exempelvis inkomster^ för försåld

extra avverkning, för vars beviljande markinköp uppställts såsom villkor.

Det första slaget av förvärv vore och komme troligen att bliva ganska

sällsynt, och huruvida på detta sätt bekomna områden skulle införlivas

med den ursprungliga allmänningen och skötas efter samma bestämmelser

som denna, torde få bero på gåvobrevets eller testamentets ordalydelse.

Det andra slaget av förvärv komme att bliva ganska vanligt. Då de

områden, som förvärvats på ifrågavarande sätt, köpts med medel, över

vilka delägarna ägde fri rådighet, syntes det ligga i sakens natur,. att

delägarna själva finge bestämma, huruvida områdena skulle införlivas

nied den ursprungliga allmänningen och därigenom bliva underkastade

do strängare bestämmelser, som gällde för denna, eller huruvida do för

delägarnas gemensamma räkning finge förvaltas och skötas efter de lagar,

som gällde för de enskilda skogarna. Det tredje slaget av förvärv

vore sådana, som åstadkommes för medel, vilka härflutit nr allmänningen

och över vilka delägarna icke fritt finge disponera. Förutom sådana medel,

som inflöte för extra avverkning utöver det i skogshushållnmgsplanen

beräknade avverkningsbeloppet, skulle härtill enligt allmänningsombudens

förslag räknas även inkomsterna för den del utav huvudavverknin
-

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

gen, som översköte tillväxten. Denna del kunde anses havn uppkommit

genom en under generationer för låg avverkning och utgjorde sålunda i

.vei’ket inbesparat virke, som borde varit avverkat, men det syntes

likväl icke böra utdelas på de för tillfället befintliga delägarna, utan även

framtida delägare borde beredas nytta därav. Det syntes därför lämpligt,

att inkomsterna av dylikt i enlighet med skogsvårdens fordringar lösgjort

virkeskapital användes för förvärv av annan kapitaltillgång, exempelvis

skogsfastighet, oell att denna införlivades med den ursprungliga

allmänningen.

Under alla omständigheter torde det dock vara oundgängligen nödvändigt

att påfordra, att förvärvat område före införlivningen vöre behörigen

skilt från annan fastighet och icke besvärades av inteckning för

fordran, tyngande nyttjanderätt eller servitut. Nu skulle det emellertid kunna

inträffa, att dessa villkor förhindrade förmånliga köp. Ofta kunde

delar av en fastighet förvärvas, innan de genom lantmäteriförrättning

skilts från stamfastigheten, och det komme säkerligen att inträffa ganska

ofta, att tillräckligt med medel icke för tillfället funnes för köp av ett eftersträvansvärt

område, oell i sådant fall stöde utvägen med inteckning

lättast öppen. Förbundet ville därför föreslå, att med införlivningen finge

uppskjutas tio år efter förvärvet och efter prövning av länsstyrelsen ytterligare

så lång tid, som i särskilda fall kunde befinnas nödvändigt. Under

denna tid skulle givas tillfälle att icke allenast ombesörja områdets

kartläggning och behöriga skiljande från andra fastigheter, utan från

detsamma kunde därunder även avsöndras inägor och andra för allmänningen

mindre lämpliga områden. Dessutom bereddes allmänningsdelägarna

möjlighet till inköp, även örn de för tillfället icke besutte därför tillräckliga

medel.

För att vara säker pa, att ingen otillfredställande tillökning skedde,

ville förbundet föreslå, att länsstyrelsen prövade det förvärvade områdets

lämplighet, men att de bestämmelser, som i detta syfte upptagits i lagförslagen,

bortfölle, enär de kunde omöjliggöra önskvärda förvärv. Länsstyrelsen

torde få anses äga tillräcklig kompetens att fullgöra denna

prövning utan några därför i lagen angivna riktlinjer.

I anslutning till vad förbundet sålunda anfört har förbundet föreslagit,

att i det av allmänningsombuden avgivna förslaget skulle införas en ny

paragraf, betecknad § 14 a, av följande lydelse:

»§ 14 a.

Morn. 1. Inköp av område för liäradsallmännings tillökning må, så

framt reglemente icke annorlunda stadgar, ske endast efter delägarnas

beslut å i reglementsenlig tid kungjort sammanträde.

Morn. 2. Skall köpeskillingen för förvärvat område gäldas av medel,

vilka härflutit ur allmänningen och över vilka delägarna icke äga fri

rådighet, åligger det allmänningsstyrelsen att senast en månad efter köpet

insända handlingarna därom jämte översiktskarta och beskrivning

ävensom andra upprättade kartor och handlingar till länsstyrelsen. Denna

Ilar att pröva, huruvida området må tilläggas allmänningen samt angiva

villkoren härför, bland vilka alltid bör intagas bestämmelse därom,

att området skall vara behörigen avskilt från annan mark och icke besväras

av inteckning för fordran eller för nyttjanderätt, som kan vara

hindersam för skogsbruket. Beviljas införlivning, må därmed dröjas i

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

högst tio år efter köpet, så framt länsstyrelsen på särskild ansökan icke

medgiver längre tid. , ..

Före den tidpunkt, införlivning skall ske, Ilar allmannmgsstyrelsen a

för länsstyrelsen styrka, att de uppställda villkoren fullgjorts, varefter

länsstyrelsen förklarar området tillagt allmänningen och darom hamnar

kammarkollegium och häradsrätten meddelande.

Beviljas icke införlivning eller uppfylles icke de stadgade villkoren härför,

skall området, så snart sådant utan förlust kan ske, försäljas oell de

influtna försäljningsmedlen disponeras på sätt i § 14 föreskrives örn inkomster

för den del av huvudavverkningen, som överstiger tillväxten.

Morn. 3. Område, som förvärvas för andra medel än de i morn. 2 angivna,

må, örn delägarna så besluta, efter ansökan hos länsstyrelsen pa i

nyssnämnda morn. föreskrivet sätt och, örn däri angivna villköl- provas

vara uppfyllda, tilläggas allmänning. .....

Med område, erhållet genom gåva eller testamente, fortares i fråga örn

dess tilläggande till allmänningen efter gåvobrevets eller testamentets ioreskrifter,

varvid bestämmelserna i mom. 2 i tillämpliga delar skola landa

till efterrättelse. .

Morn. 4. Över länsstyrelsens beslut må allmannmgsstyrelsen eller delägare

föra klagan hos Konungen genom besvär inom trettio dagar elter

delfående!.»

Domänstyrelsen har funnit det vara nödvändigt för bedrivande av en

målmedveten skogshushållning å häradsallmänningarna, att delägarna

i dessa tillerkändes rättighet att förvärva för utvidgning och arrondering

av allmänningar na lämpade skogsfastigheter, varvid dock garantier borde

givas för att en dylik handlingsfrihet ej orättmätigt utnyttjades i

syfte, som ej ägde sammanhang med allmänningarnas uppgift. Beträffande

kommitténs förslag i förevarande avseende Ilar styrelsen erinrat,

att, därest häradsallmänningarna skulle givas den friare ställning som

kommittén avsett genom deras utbrytande från de allmänna skogarna,

förslaget icke syntes ägnat att verkligen underlätta ett utvidgande eliel

en arrondering av de särskilda allmänningarnas områden. Mot härads

allmänningsförbundets förslag i ämnet har styrelsen anmärkt, att styrelsen

funne detta synnerligen märkligt. Hela den föreslagna proceduren

med att för delägarnas räkning hålla de förvärvade fastigheterna sa

att säga på hand under en längre tid innebure givetvis ett visst osakerhetstillstånd,

i det att sådana markförvärv, vilka icke tillagts allmänningarna,

syntes komma att stå utanför den offentliga kontroll, vilken

föreslagits beträffande dessa. Styrelsen kunde därför icke underlåta att

uttala stora betänkligheter mot de av förbundet i ämnet föreslagna föreskrifterna.

Även örn det hade sin stora betydelse, att i en del fall härads

allmänningarnas områden kunde utökas och givas en för förvaltningen

viii avpassad arrondering, torde man likväl ingalunda kunna påstå, att

det 1''örelåge ett så trängande behov därav, att man för den skull borde

giva allmänningsstyrelserna och delägarna så fria händer som nu föreslagits.

I fråga om reservantens förslag i ämnet har styrelsen ej uttalat

sig.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

I övriga i ärendet avgivna yttranden hava de framlagda förslagen i

allmänhet ej föranlett några uttalanden. Länsstyrelsen i Kalmar län och

hushållningssällskapets förvaltningsutskott i länets södra del hava dock

framhållit, att inköp av mark för häradsallmännings utvidgning borde

kunna göras av allmänningsstyrelsen efter uppdrag av »delegerade för

häradet» samt att den omständigheten, att en skogsmark besvärades av

inteckning för fordran, ej borde utgöra hinder för markens inköpande

till häradsallmänning.

Departements- -^-v den lämnade redogörelsen framgår, att delägarna i häradsallmänchefen.

ningarna under de senaste sju decennierna verkställt betydande inköp av

mark för att tilläggas de ursprungliga allmänningarna eller eljest brukas

gemensamt med dessa. Enligt utredningen i ärendet hava delägarna

för berörda ändamål inköpt under åren 1863—1930 sammanlagt eirka

18,000 hektar mark för en köpesumma av omkring 3.5 miljoner kronor.

Här förutom hava delägarna i en häradsallmänning för ändamålet erhållit

ett mindre markområde såsom gåva.

a) Vilken lag- Beträffande de markområden, som allmänningsdelägarna sålunda för,

ti,^rinfvSdei- värvat’ äga bestämmelserna angående häradsallmänningar i 1894 års

ägarna för- skogsordning i regel ej tillämpning, utan lyda dessa områden i allmänhet

'' hilden ?°m" uat^er ^923 års skogsvårdslag. Delägarna hava sålunda principiellt fri

förfoganderätt över områdena och kunna förty avyttra eller låta inteckna

dem, när de så vilja, ävensom besluta, vilket skogshushållningssätt

därå skall tillämpas. Ofta hava visserligen ifrågavarande områden på

allmänningsdelägarnas begäran sammanförts med respektive allmänningar

under gemensamma hushållningsplaner, men torde ett dylikt sammanförande

i och för sig ej hava medfört någon inskränkning i delägarnas

rätt att förfoga över dem.

I vissa fall hava emellertid de av allmänningsdelägarna förvärvade

markområdena genom särskilda föreskrifter av Kungl. Majit (eller Kungl.

Majit och riksdagen) eller i annan ordning blivit underkastade de för

häradsallmänningar gällande författningsbestämmelser.

Detta är sålunda händelsen, då dylikt område inköpts för medel, vilka

enligt föreskrifter av Kungl. Majit (eller Kungl. Majit och riksdagen)

eller annan myndighet skolat av delägarna användas för förvärv av mark

att tilläggas allmänningen. Jag vill erinra, att föreskrifter av denna innebörd

vanligen meddelas i samband med lämnande av tillstånd till försäljning

av visst område från häradsallmänning, i det sådan försäljning

i regel medgives under villkor, att för området inflytande köpeskilling användes

till inköp av mark samt att den mark, som inköpes, erhåller allmännings

natur och sammanföres under gemensam hushållning med allmänningen

(eller tillägges allmänningen och förenas under gemensam

förvaltning med denna). Liknande föreskrifter pläga även meddelas av

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

Kungl. Majit eller domänstyrelsen vid lämnande av tillstånd till extra

eller förslcottsavverkningar å häradsallmänningarna i ändamål att bereda

delägarna tillgång å medel för inköp av mark eller till likviderande

nv redan inköpt mark. Dylikt tillstånd beviljas sålunda i allmänhet under

enahanda villkor, som nyss sagts. Understundom har dock Kungl.

Majit vid meddelande av sådant tillstånd ej uppställt något villkor i berörda

hänseende utan allenast förklarat, att från Kungl. Majits och kronans

sida hinder ej mötte för vederbörande delägare att använda de genom

avverkningen inflytande medel för inköp av mark att tilläggas allmänningen.

Sålunda meddelad förklaring torde innebära, att delägarna

ej äro pliktiga att använda medlen för inköp av mark, men att, örn medlen

disponeras för sådant ändamål, skyldighet föreligger för delägarna

att låta den därför inköpta marken tilläggas allmänningen. Slutligen

må erinras, att Kungl. Majit i vissa fall föreskrivit, att medel, som influtit

genom expropriation av visst område från häradsallmänning, skulle

användas till inköp av mark och att den inköpta marken skulle tilläggas

allmänningen och sammanföras under gemensam hushållning med denna.

Gällande författningsbestämmelser angående häradsallmänningar torde

vidare hava vunnit tillämpning å här ifrågavarande områden i sådana

fall, då Kungl. Maj it medgivit avyttring av mark från häradsallmänning,

under villkor att annan av delägarna förvärvad mark i stället tillädes

allmänningen att förvaltas enligt de för denna gällande stadganden, eller

då Kungl. Majit på särskild framställning av allmänningsdelägare medgivit,

att av dem förvärvat område finge tilläggas allmänningen och sammanföras

under gemensam hushållning med denna, eller förklarat hinder

från Kungl. Majits och kronans sida ej möta mot områdets införlivande

med allmänningen. Däremot torde dylik verkan ej hava följt i de fall,

då liknande medgivande lämnats av domänstyrelsen. Sådant medgivande

torde nämligen få anses allenast hava avsett, att gemensam hushallningsplan

skulle upprättas för allmänningen och det förvärvade området.

I de fall, då enligt vad nu angivits av allmänningsdelägare förvärvade

områden underkastats 1894 års skogsordnings bestämmelser örn häradsallmänningar,

hava emellertid i regel ej sådana åtgärder vidtagits, att

tillämpningen av nämnda bestämmelser beträffande områdena tryggats.

Någon undersökning, huruvida områdena vid tiden för deras förening

med respektive allmänningar varit besvärade av inteckning för fordran,

har sålunda i allmänhet ej ägt rum, och hava i regel ej heller i samband

med nämnda förening anordningar vidtagits till förhindrande därav, att

nya inteckningar framdeles meddelades i områdena eller att dessa av

delägarna åter avyttrades. Såvitt känt är, har i herörda syfte anteckning

örn föreningen gjorts i lagfartsprotokollet allenast i ett fall, varjämte

i några fall kammarkollegium underrättats örn föreningen för verkställande

av anteckning därom i jordeboken. Någon ändring i jordnaturen

för ifrågavarande områden har, såvitt vid undersökning av jorde
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

boken kunnat utrönas, ej skett med anledning av deras förenande med

respektive häradsallmänningar.

av enhetliga ^eu 1J nci]miella åtskillnad i skogsvårds- och förvaltningshänseende,

bestämmelser som för närvarande äger runi mellan de ursprungliga allmänningarna, å

iiingarn”och ena’ sam*'' flö^talet av de av delägarna i senare tid förvärvade områdena,

av delägarna a andra sidan, kan i allmänhet ej anses betingad av olikhet i de å all^områden**

n|änningarna och berörda områden rådande skogliga förhållanden eller

eljest motiverad av sakliga skäl. Vid sådant förhållande måste det tydligen

anses önskvärt, att enhetliga bestämmelser i nyssangivna hänseenden

i möjligaste mån genomföras för allmänningarna och dessa områden.

Lii lagstiftning i detta syfte är desto mera påkallad, som det nu rådande

systemet beträffande förvaltningen och skötseln av ifrågavarande områden

är ägnat att skapa osäkerhet rörande delägarnas rätt till dessa samt

medföra tvekan rörande det skogshushållningssätt, som skall å dem tilllämpas,

och huru kontrollen därå skall utövas. Tydligt är, att risk härigenom

kan uppstå för eftersättande av skogsskötsel å områdena. Såsom

kommittén framhållit, måste det därjämte anses otillfredsställande,

att områden, som sammanförts under gemensamma hushållningsplaner

med häradsallmänningarna, när som helst kunna av delägarna åter avyttras.

Tydligt är, att olämpliga rubbningar härigenom kunna uppstå i

skogshushållningen å allmänningarna och möjligheter skapas att eludera

de bestämmelser, som meddelats för tryggande av en god skötsel av

dessa skogar. Slutligen må påpekas det oegentliga däruti, att i de undantagsfall,

då 1894 års skogsordnings bestämmelser angående häradsallmänningar

erhållit tillämpning å ifrågavarande områden, åtgärder ej vidtagits

till förebyggande, att områdena åter avyttras av delägarna eller

belastas med fordringsinteckningar.

På grund av vad sålunda anförts har jag i likhet med kommittén och

reservanten ansett, att spörsmålet örn införlivning med häradsallmänningarna

av ifrågavarande områden bör upptagas till behandling i den

nya lagstiftningen. Innan jag närmare ingår på detta spörsmål, torde jag

emellertid få angiva min ståndpunkt till de förslag, som kommittén och

reservanten i sammanhang därmed framställt rörande befogenhet för delägarna

i häradsallmänning att förvärva mark för allmänningens utvidgning.

c) Delägarnas

befogenhet att

förvärva mark

för allmänningens

utvidgning.

Beträffande sistnämnda spörsmål finner jag, lika nied kommittén, övervägande

skäl tala för att den befogenhet i berörda avseende, som

nu anses tillkomma delägarna, i den nya lagstiftningen bibehålies.

Från allmän skogsvårdssynpunkt är det tydligen önskvärt, att häradsallmänningarna

även framdeles kunna utvidgas, då den mark, som förenas

med dem, bliver underkastad planmässig skogshushållning och skogen därå

sålunda i regel göres till föremål för en bättre vård än som eljest skolat

komma denna till del. Det är ock uppenbart, att delägarnas intresse

opaginerad Kontrollera mot PDF

lil

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

för allmänuingarna oell deras skötsel koni iner att stegras, därest möjlighet

föreligger att göra allmänningarna större och därigenom mera lämpade

för rationell skogshushållning. I detta sammanhang må erinras, att

åtskilliga allmänningar äro så små, att bedrivande därå av ett fullt ändamålsenligt

skogsbruk svårligen kan äga rum. Även ina framhållas, att

förvärvande av nya områden till häradsallmänningarna kan vara av vikt

för säkerställande av tillgången på virke i skogsfattiga trakter.

Däremot har jag ej funnit lämpligt, att, såsom reservanten föreslagit,

delägarna i den nya lagstiftningen tillerkännes rätt att förvärva mark

för annat ändamål än allmänningens utvidgning. I anslutning till den

uppfattning jag nyss uttalat örn önskvärdheten därav, att enhetliga bestämmelser

i möjligaste mån genomföras för allmänningarna och av delägarna

förvärvade områden, har jag ansett den nya lagstiftningen höra

hyggås på den grundsats, att all av delägarna förvärvad mark, så^ itt ej

laga hinder däremot möter, i förvaltnings- och skogsvårdsavseende underkastas

samma regler som den ursprungliga allmänningen. Med denna

principiella ståndpunkt är tydligen ej förenligt att åt delägarna inrymma

någon sådan befogenhet som nyss sagts.

På sätt framhållits i kommitténs betänkande, torde delägarnas befogenhet

att förvärva mark för allmänningens utvidgning ej böra begränsas

till att uteslutande avse skogsmark eller annan mark, som lämpligen

må införlivas med allmänningen. Det lärer nämligen mera sällan förekomma,

att dylik mark särskilt för sig utbjudes till försäljning, vadan

en dylik begränsning skulle utgöra en kännbar inskränkning i delägarnas

möjligheter att förvärva mark för ifrågavarande ändamål. Såsom

jag i det följande skall närmare omnämna, innehåller departementets

förslag, att delägarna skola vara pliktiga att söka införlivning med allmänningen

av all mark, som av dem förvärvas förutsatt att marken

ej av dem avyttras inom viss tid efter förvärvet — att ansökan örn införlivning

må bifallas allenast beträffande mark, som i sin helhet eller

till huvudsaklig del är skogbärande eller tjänlig till skogsbohl eller sorn

är behövlig för allmänningens bevakning eller skötsel, samt att mark,

vars införlivande nied allmänningen vägras, ovillkorligen skall av allmänningsstyrelsen

åter försäljas. Då dessa bestämmelser enligt mili mening

innebära tillräckliga garantier för att delägarna ej komma att inlåta

sig på olämpliga markförvärv, har jag ej ansett det behörigt att

föreslå någon särskild restriktion i detta hänseende.

I anslutning till det nu anförda hava i departementets förslag delägarna

i häradsallmänning medgivits befogenhet att inköpa mark för allmänningens

utvidgning. Däremot har jag ej funnit behövligt att i förslaget

införa något särskilt stadgande örn rätt för delägarna att genom annat

fång än köp förvärva mark för berörda ändamål. Att en dylik lätt föieligger

såvitt angår förvärv genom gåva eller testamente, torde få anses

självfallet, och i fråga örn byte har spörsmålet örn delägarnas befogenhet

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

d) InförliTroing

av mark,

som förvärvas

efter nya

lagens ikraftträdande.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

att verkställa sådant reglerats genom förut omförmälda bestämmelser örn

avyttring av mark från häradsallmänning.

Med avseende å utövningen av delägarnas befogenhet att inköpa mark

for allmänningens utvidgning har förslaget avfattats i nära anslutning

till den ståndpunkt, som intagits av häradsallmänningsförbundet. Förslaget

innebär sålunda, att rätt att besluta örn dylikt inköp tillkommer

delägarna såväl å ordinarie som å extra allmänningsstämma samt att

delagarnas beslutanderätt härutinnan jämväl kan genom reglementet

helt eller delvis uppdragas åt allmänningsstyrelsen. Nu angivna bestämmelser

hava ansetts betingade av önskvärdheten, att ifrågavarande köp

kunna avslutas nied erforderlig skyndsamhet.

I samband med dessa bestämmelser har i förslaget upptagits ett stadgande

örn delägares skyldighet att bidraga till kostnad för köp, varom

nu är fråga, vilket stadgande nära överensstämmer med den av kommittén

i detta hänseende föreslagna föreskriften. Då enligt förslaget även

andra medel än allmänningens avkastning kunna tagas i anspråk för

bestridande av dylik kostnad, har stadgandet avfattats med hänsyn härtill.

Den i förslaget upptagna bestämmelsen, att det står delägare i häradsallmänning

fritt att inköpa mark för allmänningens utvidgning, innebär

ej,, att, örn köpet sker för annat ändamål, köpeavtalet såsom sådant är

ofint- Berörda ändamålsbestämmelse är blott att betrakta såsom en anvisning

för delägarna. Då enligt förslaget ansökan örn införlivning skall

göras beträffande all mark, som av delägarna förvärvas — förutsatt att

den ej åter avyttras inom viss kort tid efter förvärvet — måste i själva

verket varje inköp av mark från delägarnas sida, där ej avyttring av

denna är avsedd att äga rum inom sagda tid, ske för allmänningens utvidgning.

Jag övergår nu till spörsmålet örn införlivning med häradsallmänning

av mark, som delägarna förvärva efter den föreslagna lagstiftningens

ikraftträdande.

Med avseende å detta spörsmål må till en början framhållas, att syftet

med här avsedd införlivning bör vara, att den av delägarna förvärvade

maiken på ett varaktigt sätt sammanföres med allmänningen under gemensam

hushållning och förvaltning. För vinnande av detta syfte torde

erfordras, att marken inordnas under de bestämmelser, som i berörda avseende

gälla för allmänningen, härunder inbegripet stadgandet örn allmänningens

bibehållande oförminskad. Däremot synes för detta ändamål

ej vara påkallat, att marken formligen sammanlägges med allmänningen

till en fastighet. En dylik sammanläggning skulle, utan att vara

till större gagn med hänsyn till nämnda ändamål, i hög grad inveckla

förfarandet och jämväl i övrigt medföra svårigheter, bland annat, vid

ordnandet av ansvarigheten för sådana gravationer, som belasta marken

och fi ån vilka denna ej lämpligen kan vid införlivningen frigöras.

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. May.ts proposition Nr 10.

Vid prövningen av föreliggande spörsmål möter vidare frågan, i vilken

omfattning mark, som här avses, bör införlivas.

Såsom jag redan framhållit, torde såsom ledande grundsats härutinnan

böra gälla, att all av delägarna förvärvad mark skall införlivas med allmänningen,

örn ej laga hinder däremot möter. Att stadgande av en dylik

skyldighet skulle minska delägarnas intresse för markinköp torde, på

sätt kommittén framhållit, ej behöva befaras. I all synnerhet synes en

dylik farhåga vara ogrundad, därest, såsom departementsförslaget förutsätter,

häradsallmänningarna i den nya lagen uttryckligen förklaras utgöra

respektive delägares tillhörighet.

I anslutning härtill har i departementets förslag, i nära överensstämmelse

med kommitténs, skyldighet principiellt stadgats för vederbörande

allmänningsstyrelse att söka införlivning med häradsallmänning av all

mark, som delägarna förvärva efter nya lagens ikraftträdande. För att

göra denna skyldighet effektiv har i departementsförslaget bestämts viss

tid, inom vilken skyldigheten skall fullgöras, och har vederbörande länsstyrelse

ålagts att övervaka efterlevnaden härav samt medgivits befogenhet

att, örn skyldigheten eftersättes, tillhålla allmänningsstyrelsen vid

vite att fullgöra denna.

Principen, att införlivning skall sökas beträffande all mark, som förvärvas

av delägarna efter den nya lagens ikraftträdande, har dock ej

ansetts böra oinskränkt genomföras i det föreliggande förslaget. Med

hänsyn till den ståndpunkt, som jag i det föregående intagit till frågan

örn delägarnas befogenhet att förvärva mark för allmänningens utvidgning,

har en modifikation i berörda grundsats befunnits påkallad. Då

delägarnas berörda befogenhet av praktiska skäl ej begränsats att uteslutande

avse sådan mark, som må införlivas med allmänningen, har det

nämligen framstått såsom ett önskemål, att delägarna beträffande områden,

som av dem förvärvas för ifrågavarande ändamål, medgives befogenhet

att, innan frågan örn markens införlivning med allmänningen

slutligen prövas, åter försälja sådana delar av dessa, som enligt delägarnas

åsikt ej lämpligen böra införlivas. Såsom i det föregående blivit

omnämnt, förutsätter förslaget visserligen, att all mark, vars införlivning

med häradsallmänning vägras, skall av allmänningsstyrelsen

åter försäljas, men har det ej ansetts ändamålsenligt, att avskiljandet av

ägor, som ej äro lämpade för införlivning, uteslutande skall ankomma å

den myndighet, som har att pröva införlivningsfrågan. Fm dylik anordning

skulle kunna medföra, att i vissa fall med allmänningen komme att

införlivas markområden, som delägarna själva funné vara därtill mindre

väl ägnade och därför önskat försälja. Att framtvinga en av delägarna

ej avsedd utvidgning av allmänningen synes ej lämpligt. Härtill kommer,

att, därest försäljning av den för införlivning ej lämpade marken

alltid måste anstå, intill dess införlivningsfrågan prövats, möjligheten

att avyttra denna till fördelaktigt pris kan avsevärt minskas. Av dessa

Bihang lill riksdagens protokoll 10:1?. 1 sami. 10 hafi. (Nr lil.)

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

grunder Ilar jag funnit det vara av vikt, att delägarna med avseende å.

områden, som av elem förvärvas för allmänningens utvidgning, tillerkännes

en sådan försäljningsbefogenhet, som förut sagts.

Vid utformningen av förslaget i denna del bär jag ej funnit nödigt att

uttryckligen begränsa berörda befogenhet till sådana områden, som eje

lämpligen böra införlivas med allmänningen. Med hänsyn till sammansättningen

av de organ, som kunna komma att å delägarnas vägnar besluta

örn här avsedd försäljning, allmänningsstämman och allmänningsstyrelsen,

torde det ej behöva befaras, att befogenheten kommer att missbrukas,

även örn denna ej underkastas någon begränsning i berörda avseende.

En förutsättning för att en dylik begränsning skulle bliva effektiv

torde för övrigt vara, att försäljningen, innan den erhölle giltighet*

skulle prövas och godkännas av viss myndighet. En dylik anordning

skulle emellertid tydligen väsentligt försvåra och fördröja genomförandet,

av försäljningen.

I enlighet med vad sålunda anförts har i förslaget delägarna tillerkänts

generell befogenhet att åter avyttra mark, som av dem förvärvats,

efter den nya lagens ikraftträdande, under villkor att marken ej i vederbörlig

ordning införlivats med allmänningen samt laga hinder eljest ej

möter för avyttringen. Sådant hinder kan exempelvis föreligga på grund

därav, att marken skänkts till delägarna med förbehåll örn dess införlivning

med allmänningen. I överensstämmelse med den sålunda intagna

ståndpunkten har i förslaget förenämnda skyldighet att söka införlivliing

av mark, varom nu är fråga, förklarats gälla allenast under förutsättning,

att marken ej av delägarna åter avyttrats före den tidpunkt, då

införlivning sist skall sökas, samt vidare stadgats, att, därest efter sökande

av införlivning avyttring äger rum av mark, som ansökningen avser,

samt anmälan därom göres till A^ederbörande myndighet, ansökningen

skall anses förfallen beträffande den avyttrade marken.

Rätten att besluta örn sådan avyttring av mark, varom nu är fråga*

har i förslaget förbehållits delägarna, dock att denna rätt kan i reglementet

tillerkännas även allmänningsstyrelsen.

För tillgodoseende av det med införlivningen avsedda syftet torde, på

sätt kommittén och reservanten framhållit, vissa fordringar böra uppställas

i fråga örn beskaffenheten av den mark, som må införlivas, samt

beträffande de med avseende å marken föreliggande intecknings- och

andra rättsförhållanden. I överensstämmelse härmed hava i departementets

förslag upptagits åtskilliga bestämmelser örn de villkor, varunder

införlivning av mark med häradsallmänning må äga runi. Dessa bestämmelser

ansluta sig i stort sett till kommitténs och reservantens förslag

men förete i vissa hänseenden betydelsefulla avvikelser därifrån.

Enligt sistnämnda två förslag skall mark, som må införlivas, i sin helhet

vara skogbärande eller tjänlig till skogsbörd, förutsatt att marken ej

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

är behövlig för .allmän nia gens bevakning eller skötsel. I departementets

förslag bar detta villkor ändrats därhän, att marken skall till huvudsaklig

del vara så beskaffad som nyss sagts. Denna ändring har ansetts betingad

därav, att det i vårt land mera sällan förekommer, att ett skogsområde

uteslutande består av ren skogsmark, utan att det vanliga förhållandet

är, att i ett dylikt område mindre moss- eller kärrtrakter, ängsmarker

eller andra ägor, som ej äro att hänföra till egentlig skogsmark,

ligga insprängda. Att fordra, att dylika mindre ägor ovillkorligen skola

avskiljas, innan införlivning av skogsområdet må medgivas, vore uppenbarligen

olämpligt, då ett dylikt avskiljande i många fall är praktiskt

omöjligt samt i andra skulle medföra, att området erhölle en för dess

sambrukande med allmänningen olämplig form. Någon olägenhet därav,

att sådana ägor, som nyss sagts, må införlivas med allmänningarna, torde

ej kunna uppstå.

I såväl kommitténs som reservantens förslag stadgas, att område, som

må införlivas med häradsallmänning, skall genom lantmäteriförrättning

eller eljest vara behörigen avskilt från annan mark. Då det synes uppenbart,

att vad sålunda föreslagits bör utgöra villkor för införlivning,

har en liknande föreskrift upptagits i departementets förslag. Denna

föreskrift innebär, att, därest till det område, vars införlivande sökes, hör

andel i samfälld mark, sådan andel skall hava i laga ordning utbrutits,

innan området må införlivas med allmänningen. Kan sådan utbrytning

lagligen ej äga rum, må införlivning ej medgivas.

Område, som genom lantmäteriförrättning eller eljest är behörigen avskilt

från annan mark, skall enligt jordregisterförordningen eller lagen

örn fastighetsbildning i stad införas såsom särskild fastighet i jord- eller

fastighetsregistret. Då det synes lända till ordning och reda, att ett dylikt

införande skei1, innan området införlivas med allmänningen, har en

bestämmelse i detta syfte upptagits i departementets förslag. Jag vill

erinra, att enligt förslaget området även efter införlivningen skall i sagda

register bibehållas såsom en särskild fastighet.

Då för införlivning uppenbarligen bör krävas, att delägarna hava klar

och ostridig äganderätt till det område, vars införlivning sökes, har i departementets

förslag såsom villkor för införlivning stadgats, att lagfart

meddelats å delägarnas fång till sagda område, att klander ej instämts

å fånget samt att delägarnas rätt till området ej heller eljest finnes tvistig.

Enligt kommitténs och reservantens förslag skall visserligen förvärv

av område för häradsallmännings utvidgning lagfaras i likhet med

annat fång till fast egendom, men upptaga förslagen ej någon uttrycklig

bestämmelse därom, att meddelando av lagfart å området utgör villkor

för dess införlivande med allmänningen.

Även örn delägarnas äganderätt till det område, vars införlivning sökes,

är klar och ostridig, synes likväl införlivning därav ej böra med
-

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 10.

givas, därest beträffande området någon åtgärd vidtagits, som direkt

åsyftar ett nppliävande av sagda äganderätt. I överensstämmelse härmed

innehåller departementets förslag, att införlivning ej må äga rum,

därest det område, varom fråga är, utmätts eller beslut meddelats örn dess

försäljande i den ordning, som är stadgad örn utmätt fast egendom. Någon

motsvarande bestämmelse återfinnes ej i kommitténs eller reservantens

förslag.

I detta sammanhang må framhållas, att införlivning självfallet ej

bör medgivas, därest förfarande inletts angående exproprierande av det

område, vars införlivning sökes, eller angående dess inlösande enligt den

s. k. ensittarlagen eller därest området blivit föremål för annat dylikt

förfarande. Då detta utan särskild föreskrift lärer vara tydligt, har något

stadgande i ämnet ej upptagits i förslaget.

I likhet med kommittén och reservanten har jag ansett, att införlivning

ej bör äga rum, därest den mark, varom fråga är, besväras av sökt

eller beAuljad inteckning för fordran. Med inteckning för fordran bör

emellertid i förevarande avseende likställas inteckning för rätt till avkomst

eller annan förmån, då även dylik inteckning kan leda till den intecknade

fastighetens försäljning i exekutiv ordning. Därjämte är tydligt,

att, örn mark, som här avses, enligt 11 kap. 2 § jordabalken häftar

för fordran eller sådan rätt, som nyss sagts, dylik gravation bör i lika

mån som inteckning hindra införlivning. Är marken åter belastad med

nyttjande- eller servitutsrätt, torde i nära överensstämmelse med Arnd reservanten

föreslagit införlivning böra vara utesluten, allenast under förutsättning

att nyttjande- eller serA-itutsrätten är av den beskaffenhet,

att den förhindrar tillämpande av planmässig skogshushållning å marken

eller eljest strider mot det med införlivningen avsedda syftet, men

bör för sådan händelse rätten utgöra hinder för införlivning, vare sig

denna är intecknad eller ej. Vid bedömande, huruvida rätten strider mot

syftet med införlivningen, bör självfallet tagas i betraktande längden av

den tid, varunder rätten, där införlivning skulle beviljas, komme att äga

giltighet efter det beslutet härom meddelats. Omfattar denna tid allenast

ett fåtal år, synes ansökningen örn införlivning ej böra avslås, även örn

rätten i och för sig ej är väl förenlig med det å allmänningen tillämpade

hushallningssättet. Vad slutligen angar det fall, att marken är besvärad

aAr rätt till elektrisk kraft eller återköpsrätt, synes den förra rätten ej i

något fall böra hindra införlivning, varemot den senare städse torde böra

utgöra sådant hinder.

I överensstämmelse med vad nu anförts har såsom ytterligare villkor

för införlivning i förslaget stadgats, att marken ej besväras av återköpsrätt

eller sökt eller beviljad inteckning för fordran eller rätt till avkomst

eller annan förmån och ej heller häftar för fordran eller dylik rätt enligt

11 kap. 2 § jordabalken samt att marken ej är belastad med sådan

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

nyttjande- och servitutsrätt, som förhindrar tillämpande av planmässig

skogshushållning å marken eller eljest strider mot det med införlivningen

avsedda syftet.

I detta sammanhang må erinras, att mark, som är avsedd att införlivas

med häradsallmänning, kan vara belastad jämväl av andia gravationer

än de nyss omförmälda. Marken kan sålunda exempelvis häfta för

tionde, ränta eiler annan sådan avgäld, för lån från statens avdikningslånefond

eller för ersättning, varom fönnäles i lagen örn säkerhet för

utbekommande av vissa ersättningar i anledning av laga skifte eliel

annan jorddelningsförrättning. Nu angivna gravationer, vilka samtliga

äro förenade med förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § handelsbaden, torde

emellertid lika litet som andra belastningar, vilka hava enahanda förmånsrätt,

böra utgöra hinder för införlivning. Dels äro dessa belastningar

i allmänhet av jämförelsevis ringa ekonomisk betydelse, och dels alett

frigörande av marken fran dem i vissa fall ej möjligt utan särskild

lagstiftning och i andra förenat nied betydande svårigheter. Därest för

införlivning krävdes, att marken ej häftade för någon gravation av nu

ifrågavarande beskaffenhet, skulle detta sannolikt få till följd, att i ej

få fall införlivning omöjliggjordes beträffande områden, som i och disig

vore härför väl lämpade. Med hänsyn härtill och då införlivande

med häradsallmänning av område, varå gravation av förevarande beskaffenhet

vilar, i praktiken ej torde medföra någon risk för att området

tages i anspråk för gravationens gäldande, har i förslaget ej införts någon

föreskrift örn frigörande av här avsett område från dylik gravation.

En följd av denna ståndpunkt är, att enligt förslaget införlivning ej

medför någon rubbning i dylik gravations giltighet.

I fråga örn sättet för prövning av ansökning örn införlivning Ilar jag

med hänsyn till arten av de spörsmål, som vid denna prövning komma

under bedömande, i likhet nied kommittén, reservanten och liäradsallmänningsförbundet,

ansett sagda prövning böra anförtros åt länsstyrelserna.

För vinnande av trygghet, att frågan örn införlivningens lämplighet

behörigen skärskådas från skoglig synpunkt, Ilar i departementets

förslag vederbörande länsstyrelse ålagts att i ärende, som

här avses, infordra yttrande från skogsvårdsstyrelsen. Då det därjämte

uppenbarligen kan vara av vikt, att länsstyrelsen i dylikt ärende äger

infordra uppgift från vederbörande domare eller rådstuvurätt rörande

de äganderätts- eller inteckningsförhållanden, som föreligga beträffande

den för införlivning avsedda marken, eller annat för ärendets bedömande

relevant spörsmål av rättslig natur, har i förslaget sadan befogenhet tillerkänts

länsstyrelsen. Över länsstyrelsens beslut i ärende, varom här är

fråga, må enligt förslaget klagan föras hos Kungl. Majit.

Beträffande förfarandet i övrigt i införlivning särende torde, på sätt

kommittén och reservanten förutsatt, sökanden böra vara pliktig att före
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

bringa den utredning, som erfordras för bedömande, huruvida ansökningen

örn införlivning är lagligen grundad. En dylik skyldighet har

därför stadgats i departementets förslag, däri jämväl meddelats närmare

bestämmelser örn utredningens beskaffenhet och huru skyldigheten skall

göras effektiv. I samband härmed hava i förslaget införts vissa stadgande^

som åsyfta att underlätta fullgörandet av berörda skyldighet. Till

dessa bestämmelser liksom till förslagets hithörande stadganden i övrigt

återkommer jag i det följande.

Såsom förut berörts, bör här avsedd införlivning åsyfta, att den mark,

som införlivas, underkastas de bestämmelser, som gälla för häradsallmänningaina

i f^åga örn förvaltning och hushållning. I överensstämmelse

härmed har beträffande verkan av meddelat förordnande örn införlivning

i departementets förslag stadgats, att i fråga örn mark, som införlivats,

skola, med vissa undantag, de i den föreslagna lagen upptagna bestämmelserna

örn häradsallmänning så ock vad eljest i lag eller författning

finnes föreskrivet örn nyttjande av sådan allmänning äga tillämpning.

Jag v ill erinra, att stadganden i sistberörda avseende för närvarande

återfinnas, förutom i 1894 års skogsordning, jämväl i lagarna den 27

juni 1896 örn rätt till fiske samt den 8 november 1912 örn rätt till jakt,

samt att de i sistnämnda lagar meddelade bestämmelserna i ämnet äro

avsedda att gälla även efter ikraftträdandet av den föreslagna lagen.

Enligt, förslaget skola, såsom nyss antytts, bestämmelserna örn häradsallmänning

i den nya lagen ej oinskränkt gälla beträffande införlivad

mark. Till frågan örn de undantag, som härutinnan äro påkallade, återkommer

jag i det följande.

I överensstämmelse med den uppfattning, som jag i det föregående uttalat,

åsyftar ej förslaget, att mark, som införlivas, sammanlägges med

vederbörande allmänning till en fastighet. För att klargöra införlivmngens

innebörd i detta avseende innehåller förslaget, att införlivad

mark skall i jord- eller fastighetsregistret bibehållas såsom särskild fastighet.

Denna bestämmelse innebär, att den införlivade marken även

behåller sin förutvarande jordnatur. Då det emellertid ansetts lämpligt,

att anteckning örn införlivningen göres i nyssnämnda register, har en

föreskrift härom meddelats i förslaget.

För att trygga bibehållandet i delägarnas ägo av införlivad mark och

därmed den fortsatta tillämpningen beträffande marken av de rörande

häradsallmännings vård och förvaltning gällande bestämmelserna stadgas

i departementets förslag, i nära överensstämmelse med kommitténs,

att skriftlig underrättelse örn införlivningsförordnandet skall genom vederbörande

myndighets försorg ofördröjligen lämnas den allmänna underrätt,

inom vars domvärjo marken är belägen, samt att anteckning örn

förordnandet skall å nästa allmänna rättegångsdag för lagfarts- och inteckningsärenden

verkställas i rättens lagfarts- och inteckningsproto
-

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

Ikoll samt lagfarts- oell inteckningsböcker eller fastiglietsbok. Härförutom

skall enligt förslaget underrättelse om införlivmngsforordnande

lämnas dels vederbörande skogsvårdsstyrelse och dels överlantmätaren i

länet eller, örn den införlivade marken är belägen i stad eller samhälle

på landet, för vilket fastighetsregister föres enligt de för stad meddelade

bestämmelser, vederbörande registerförare. Däremot har det e3 ansetts

behövligt att, såsom kommittén föreslagit, meddela föreskrift örn lämnande

av dylik underrättelse jämväl till kammarkollegium, då, såsom nyss

påpekats, införlivningen ej är avsedd att medföra någon ändring i den

införlivade markens jordnatur oell anteckning i jordeboken örn inför ryningen

sålunda ej är nödig. ..... .

Vad angår verkan därav, att ansökan om införlivning avslas, inne la - ler departementets förslag, att i dylikt fall den mark, ansökningen avser,

•skall_ där ej delägarnas förvärv av denna till följd av avslaget å. an
sökningen

förfaller — av allmänningsstyrelsen försäljas, då så lämpligen

kan ske och i varje fall då försäljningen kan äga rum utan förlust för

delägarna. Denna bestämmelse, som väsentligen överensstämmer med

kommitténs förslag, utgör en konsekvens av den i förslaget intagna principiella

ståndpunkten i fråga örn delägarnas skyldighet att lata med allmänningen

införliva mark, som förvärvas efter den nya lagens ikraftträdande.

För att göra berörda försäljningsskyldighet effektiv har i forslaget

vederbörande länsstyrelse ålagts att övervaka skyldighetens fullgörande

samt medgivits befogenhet, att, örn skyldigheten eftersättes, tillkalla

allmänningsstyrelsen genom vite att fullgöra densamma.

Jag torde härefter få övergå till spörsmålet örn införlivning av mark,

sorn delägarna förvärvat före den nya lagens ikraftträdande. förvärrats

Såsom förut omnämnts, inneliava delägarna i regel fri förfoganderätt före de° nya

beträffande dylik mark. I särskilda fall har emellertid, såsom jämväl i ^ ''

<det föregående angivits, marken redan under nu gällande lagstiftning

formellt inordnats under de för häradsallmänning^ gällande författningsbestämmelserna.

I samband härmed hava i allmänhet ej vidtagits

erforderliga åtgärder för att trygga den fortsatta tillämpningen

beträffande marken av dessa bestämmelser, i det delägarna i regel e]

betagits möjligheten att avyttra marken eller att belasta denna med ford
ringsinteckningar.

, ...

I de fall, då delägarna innehava fri förfoganderätt beträffande har

avsedd mark, finner jag principiella betänkligheter möta mot stadgande

av skyldighet för delägarna att låta med respektive allmänningar införliva

denna. En dylik bestämmelse skulle innebära, att delägarna tvingades

att underkasta sig kännbara inskränkningar i sin rätt till marken

.-såväl med avseende å befogenheten att avyttra denna som beträffande

tillgodogörande av därå växande skog och användande av därifrån här
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

flytande avkastning. Ett ingrepp av denna art i delägarnas berörda rätt

synes ej förenligt med allmänna rättsgrundsatser.

Å andra sidan torde någon mera vägande erinran ej kunna göras däremot,

att delägarna i fall, varom nu är fråga, medgives rätt att i den ordning,

som i allmänhet gäller för fattande av beslut å allmänningsstämma,

uppdraga åt allmänningsstyrelsen att söka införlivning av marken. Det

må härvid fiamhållas, att markens införlivande med allmänningen i verkligheten

torde få anses vara till gagn för delägarna samt att en dylik åtgärd

jämväl är påkallad med hänsyn till det allmännas intresse. Tydligt

ar, att, örn för införlivning av här avsedd mark skulle fordras, att delägarna

enhälligt beslutat att därom göra ansökan, införlivning därav

skulle i vissa fall kunna omöjlig''göras.

Uppdraga delägarna i nu förevarande fall åt allmänningsstyrelsen att

söka införlivning, torde de i förslaget upptagna bestämmelserna angående

införlivning av mark, som förvärvas efter den nya lagens ikraftträdande,

bora äga motsvarande tillämpning, dock att, då skyldighet att söka

införlivning i här avsett fall ej föreligger, förpliktelse att sälja marken,

där ansökningen örn införlivning avslås, ej bör inträda.

Beti äftande härefter de fall, då av delägarna förvärvad mark redan

formellt inordnats under nu gällande författningsbestämmelser beträffande

häradsallmänningar men åtgärder ej vidtagits för tryggande av

bestämmelsernas fortsatta tillämpning med avseende å marken, torde för

ernående av sadan trygghet så vitt angår bestämmelserna i den nya lagstiftningen

delägarna böra åläggas att inom viss tid efter sagda lagstiftnings

ikraftträdande söka införlivning av marken enligt denna lagstiftning.

Fullgörandet av sagda skyldighet synes i likhet med vad som föreskrivits

beträffande mark, vilken förvärvas efter berörda ikraftträdande,

böra ankomma å allmänningsstyrelsen, och torde jämväl i övrigt de i förslaget

upptagna bestämmelserna angående införlivning av dylik mark

böra äga motsvarande tillämpning i förevarande fall. Någon ny prövning,

huruvida marken nied hänsyn till beskaffenhet eller läge är lämplig

att införlivas med allmänningen, torde dock ej böra äga rum. Vad i nya

lagen är stadgat i detta avseende bör följaktligen ej utgöra hinder för införlivning.

En lösning av föreliggande spörsmål enligt nu angivna grunder torde

medföra, att beträffande en del områden, som förvärvats före den nya lagens

ikraftträdande, ansökningar om deras införlivande med respektive

allmänningar ej komma att göras och att dessa områden sålunda för framtiden

bliva underkastade en annan lagstiftning än allmänningarna i övrigt,

Denna olägenhet lärer dock ej bliva av större betydelse, enär det

får antagas, att delägarna i allmänhet komma att begagna sig av möjligheten

att söka införlivning av ifrågavarande områden. Det bör även

uppmärksammas, att enligt förslaget ett av delägarna förvärvat område

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

ej må sammanföras under gemensam'' hushållningsplan med allmänningen,

med mindre området blivit införlivat med denna, och att sålunda den

med nu rådande praxis förefintliga möjligheten, att ett dylikt sammanförande

sker i syfte att erhålla större utsyning å allmänningen samt att, da

berörda syfte vunnits, det förvärvade området åter avyttras, enligt forslaget

är utesluten.

Jag torde härefter få övergå till de särskilda bestämmelserna i departementsförslaget.

E) Specielt

motivering.

Rubriken.

Då den föreslagna lagen, såsom under 1 och 63 §§ skall närmare angivas,

ansetts böra erhålla giltighet, förutom för häradsallmänningar och

med dessa införlivad mark, även för vissa genom delning av sådana allmänningar

bildade sockenallmänningar, har rubriken avfattats med hänsyn

härtill.

1 kap. Om häradsallmänningar.

1 §•

Komm. oell reserv. 1 §.

Enligt kommitténs och reservantens förslag skall den ifrågasatta

nya lagen erhålla tillämpning å områden, som av ålder utgjort eller

räknats såsom häradsallmänningar, jämte mark, som i laga ordning

blivit med sådant område införlivad, I kommitténs betänkande (sid. 453

_455) har intagits en förteckning å de häradsallmänningar, som sålunda

äro avsedda att falla under lagen. Dessa äro belägna i Stockholms, Uppsala,

Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Älvsborgs, Skaraborgs,

Örebro och Västmanlands län.

Kommittén har framhållit, att genom den av kommittén i förevarande

avseende föreslagna bestämmelsen från lagens tillämpningsområde uteslötes

vissa i Kopparbergs och Norrbottens län belägna besparings- och

allmänningsskogar, som, ehuru tillkomna pa ett helt annat sätt än de

söder om Dalarna förefintliga häradsallmänningarna, erhållit samma benämning

som dessa. Såsom dylika skogar har kommittén angivit Svärdsjö

och Envikens socknars allmänningar, Transtrands och Lima socknars

besparingsskogar samt allmänningskogarna i Pajala, Tärendö och Muonionalusta

socknar.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Departements

chefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

Beträffande Svärdsjö oell Envikens socknars allmänningar har reservanten

erinrat, att desamma bildats genom ett kungl, brev den 9 november

1861, däri förordnats, att två invid sjöarna Balungen och Storsjön belägna

skogstrakter, utgörande omkring 17,000 tunnland, skulle för Svärdsjö

sockens gemensamma räkning — Envikens socken var då förenad med

Svardsjö — avsättas och utbrytas såsom häradsallmänningar, därå vederbörande

krono- och jägeribetjäning ägde hålla tillsyn och vård på sätt

angående sådana allmänningar funnes eller framdeles kunde bliva stadgat.

Under hänvisning till innehållet i detta brev har reservanten framhållit,

att vid den ifrågasatta lagstiftningen rörande liäradsallmänningarna

måste tågås i övervägande, huruvida de nya bestämmelserna bleve

lampade jämväl för Svärdsjö och Envikens allmänningar samt att, örn

sa ej funnes vara fallet, särskilda föreskrifter rörande vården av dessa

skogar borde av Kungl. Majit meddelas.

Den av allmänningsombuden föreslagna lagstiftningen är avsedd att

äga tillämpning, förutom å de skogar, som falla under kommitténs förslag,

jämväl å Svärdsjö och Envikens allmänningar, och har häradsallmänningsförbundet

härutinnan anslutit sig till ombudens förslag.

I likhet med kommittén och reservanten anser jag, att den föreslagna

lagstiftningen bör äga tillämpning — förutom å vissa sockenallmänningar,

som omförmälas under 63 § — allenast å skogar, som utgöra av ålder

bestående häradsallmänningar, jämte områden, som i laga ordning

införlivats med dessa skogar. I enlighet härmed stadgas i förevarande

paiagraf, att med häradsallmänning förstås i den föreslagna lagen av

ålder bestående häradsallmänning. Beträffande lagstiftningens giltighet

för område, som behörigen införlivats med dylik allmänning, har en särskild

bestämmelse införts i 18 §.

Till häradsallmänningar, som äro av ålder bestående, äro ej att räkna

de i Dalarna och ^Norrland belägna allmännings- och besparingsskogarna.

Dessa skogar, Svärdsjö och Envikens allmänningar härunder inbegripna,

äro, på sätt kommittén och reservanten framhållit, av väsentligen annan

natur än de söder örn Dalarna belägna liäradsallmänningarna och böra

därför ej i lagstiftningen likställas med dessa. Med hänsyn till innehållet

i förenämnda kungl, brev den 9 november 1861 bör dock, såsom reservanten

anmärkt, vid utfärdandet av en ny lag för dessa häradsallmänningar

undersökas, huruvida densamma är lämpad jämväl för Svärdsjö

och Envikens allmänningar och, örn så befinnes ej vara fallet, speciella

föreskrifter rörande vården och förvaltningen av dessa allmänningar av

Kungl. Majit meddelas.

Bland de häradsallmänningar, som enligt kommitténs förslag äro avsedda

att falla under den nya lagstiftningen, har upptagits även Daga

härads allmänning i Södermanlands län. Då emellertid denna allmänning

blivit med Kungl. Majits medgivande delad mellan socknarna inom

häradet, är den ej längre att betrakta såsom en bestående häradsallmän
-

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Marits proposition Nr 10.

ning. De föreslagna bestämmelserna angående dylika allmänningar hava

därför ej ansetts böra förlänas direkt giltighet för sagda allmänning,

utan har jag funnit särskilda föreskrifter höra meddelas rörande denna

samt ytterligare en häradsallmänning, vilken enligt Kungl. Maj:ts medgivande

delats mellan vederbörande socknar. Till dessa föreskrifter återkommer

jag vid 63 §.

2 $.

Romin., reserv, oell allm. omb. 2 §.

Förevarande paragraf, som avhandlar frågan örn delägarnas rätt till

häradsallmänning, upptager i första stycket det grundläggande stadgandet,

att häradsallmänning tillhör ägarna av de fastigheter inom häradet,

vilka äro satta i mantal eller med vilka, enligt vad vid jorddelning bestämts,

hr förenad rätt till delaktighet i allmänningen, samt angiver i tredje

stycket de grunder, enligt vilka ägarna av nämnda fastigheter åtnjuta

delaktighet i allmänningen. Beträffande motiven för dessa stadganden

får jag hänvisa till vad jag i det föregående (avd. A) anfört.

Reservanten har i 2 § av sitt förslag upptagit en bestämmelse av innehåll,

att med häradet i förevarande sammanhang förstås det område, som

dit räknats enligt den häradsindelning, som varit av ålder, utan hänsyn

till ändring, som i samma indelning kan hava skett eller framdeles kan

komma att äga rum. Från denna bestämmelse skall dock enligt förslaget

avvikelse äga rum, i den mån sådant kan föranledas av urminnes hävd

•eller dom eller ock, där sådant fall ej är för handen, avvikelsen ägt rum

vid tiden för den nya lagens ikraftträdande och då varit att anse såsom

rättsgiltigt erkänd. Till stöd för förslaget i denna del har reservanten

anfört, bland annat:

En ändring av häradsindelningen, där sådan hädanefter kunde äga rum,

skedde tvivelsutan av hänsyn, som vore fullständigt främmande för frågan

örn allmänningslaget och ledamotskap i detta. Att lata därutinnan

bestående rättsförhållanden undergå ändring på grund av ändamål, för

vilkas tillgodoseende någon förändring i fråga örn häradsallmänning och

rätten till denna icke kunde vara behövlig, torde ej kunna erkännas såsom

riktigt. Såvitt reservanten kunde förstå, borde ej heller vid de ändringar

av den befintliga häradsindelningen, vilka hittills ägt rum, någon

förändring i berörda rättsförhållanden hava behövt eller bort äga

rum. Uppfattningen därutinnan hade emellertid varit osäker. Exempel

funnes därpå, att hemman, flyttade från ett härad, där allmänning funnits,

dock ansetts trots överflyttningen böra vara bibehållna vid sin rätt

i allmänningen, men exempel, vilande på motsatt uppfattning än den, som

sålunda vunnit erkännande, saknades ej heller. Något upprivande av vad

som i de särskilda fallen tidigare kunde hava blivit erkänt och vunnit

tillämpning, borde givetvis nu icke ske.

Den av reservanten hävdade uppfattningen, att ändring i bestående häradsindelning

ej i och för sig bör medföra rubbning i rätten till håiadsall
-

Ändring i

häradsindeining.

liep ari erne ni #—

chefen.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Majlis proposition Nr 10.

manning, torde överensstämma med do grunder, varpå gällande bestämmelser

örn delägarskap i häradsallmänning vila. I överensstämmelse härmed

plägar ock, då Kungl. Majit förordnar örn överflyttning av hemman

från ett härad till ett annat, i förordnandet föreskrivas, att genom överflyttningen

ej sker rubbning i hemmanets rätt i berörda avseende. Liknande

bestämmelser förekomma jämväl i flere allmänningsreglementen.

Jag får i detta avseende hänvisa till reglementena för Lagunda, Trögds,

Kasbo, Norrbo, Tuhundra och Viste häradsallmänningar. Beträffande förevarande

fråga har emellertid en uppfattning, motsatt den nu angivna,

uttalats i två av högsta domstolen den 6 december 1909 och den 9 december

1916 meddelade domar (N. J. A. 1909 sid. 589 och 1916 not A: 693), däri

ägarna till vissa från Frökinds till Vilske härad överflyttade hemman

förklarades berättigade att erhålla del i avkastningen från det senare häradets

allmänning Gryten för tiden efter det överflyttningen ägt rum.

Till stöd härför åberopades bestämmelsen i 6 § av 1894 års skogsordning

angående delägarskap i häradsallmänning samt att varken i det Kungl.

Majlis brev, varigenom förordnats örn överflyttning av ifrågavarande

hemman fran Frökinds till Vilske härad, eller eljest någon bestämmelse

meddelats angående de överflyttade hemmanens del i sistnämnda härads

allmänning. Från domslutet den 6 december 1909 voro emellertid två ledamöter

i högsta domstolen skiljaktiga och ansågo ägaren till det hemman,

varom da var fråga, ej berättigad till andel i avkastningen från berörda

allmänning. Till stöd för denna åsikt anfördes, bland annat, att

stadgandet i 16 kap. 1 § byggningabalken örn rätt för dem, som vore i

häradet, att nyttja häradsallmänning måste antagas vila på den förutsättning,

att häradsindelningen, såvitt den vore bestämmande för rätten till

häradsallmänning, skulle fortfarande äga bestånd sådan den i varje fall

varit av ålder.

Möjligt är, att jämväl i andra fall än dem, som avses i nyssnämnda

domar, från ett till annat härad överflyttat hemman erhållit del i det

senare häradets allmänning. Ett dylikt förhållande kan hava uppkommit

däiigenom, att delägarna i sistnämnda allmänning medgivit det överflyttade

hemmanet delaktighet i allmänningen — enligt den äldre lagstiftningen

örn häradsallmänningar torde delägarna i sådan allmänning^hava

ansetts befogade att medgiva inrymning i denna av nya delägare — eller

att utan sådant medgivande det överflyttade hemmanet tillåtits i likhet

med övriga hemman inom häradet nyttja allmänningen eller njuta del

i dess avkastning under så lång tid, att urminnes hävd åkommit förhållandet.

I anslutning till den uppfattning, som jag i det föregående uttalat angående

verkan av här avsedd överflyttning med avseende å rätten till

delaktighet i häradsallmänning, har i andra stycket av förevarande paragraf,

i nära överensstämmelse med reservantens förslag, stadgats, att

med häradet förstås här det område, som häradet omfattat enligt den av

ålder gällande häradsindelningen. Då den sålunda föreslagna hestämmel
-

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

sen (lock självfallet ej är avsedd att medföra någon rubbning i rättsförhållanden,

som uppkommit före den nya lagens ikraftträdande och vid

sagda tidpunkt äro att anse såsom lagligen bestående, bär i fjärde stycket

av denna paragraf införts ett förbehåll örn den fortsatta giltigheten

av sådant rättsförhållande. Till detta förbehåll återkommer jag i det

följande.

Såsom i det föregående berörts, hava nu gällande regler angående ratt

till delaktighet i häradsallmänning ej oinskränkt giltighet, utan äga be- ''om ”m HU

träffande vissa häradsallmänningar avvikelser rum från dessa regler, deiaktjhet^i

Dessa avvikelser åsyfta väsentligen antingen att begränsa kretsen av i häradsallmänning

delägande fastigheter till allenast en del av de inom

häradets gamla område belägna hemmanen, så att övriga hemman inom

häradet äro uteslutna från delaktighet — från avstyckade fastigheter

bortses i detta sammanhang — eller ock att utvidga denna krets till att

omfatta, förutom hemmanen inom sagda område, jämväl vissa hemman

utom detsamma. Därjämte torde i enstaka fall förekomma, att särskilda i

mantal satta fastigheter med hänsyn till sättet för sin tillkomst ej äga delaktighet

i häradsallmänning. Möjligt är, att även andra avvikelser från

berörda regler undantagsvis äga rum.

Vad förstnämnda två undantagsfall angår, har redogörelse för vissa

sådana, hänförande sig till Ulleråkers, Tierps södra, Norunda och Rasbo

häradsallmänningar, lämnats i skogslagstiftningskommitténs betänkande

(sid. 457), och får jag nu hänvisa till denna redogörelse. Härförutom

må erinras, att genom kungl, resolutionen den 1 september 1854 och kammarkollegii

utslag den 11 december 1855 Herrestads, Örberga, Strå och

Hovs socknar i Dals härad på grund av kungl, brevet den 13 maj 1731

förklarats berättigade till sparsam utsyning av timmerhygge och vedbrand

för oundgängliga behov på Göstrings härads allmänning samt att

genom kungl, resolutionerna den 15 maj 1724 och den 18 mars 1748, vilka

stadfästats genom Kungl. Maj:ts dom den 23 januari 1844, Visingsö socknemän

i Vista härad av Jönköpings län tillerkänts rättighet att, »så vitt

det skedde utan skogens utödande och skada för jakten samt utan förfång

för de övriga intressenterna, under uppsikt av vederbörande jägeribetjänte

erhålla utsyning av nödiga skogseffekter» å Vartofta härads allmänning

Hökensås i Skaraborgs län. Vidare har styrelsen för Österrekarnes

häradsallmänning i samband med lämnande av uppgift å till allmänningen

inköpt mark meddelat, att, då genom kungl, resolutionen den

7 maj 1802 vissa delar av Daga, Selebo, Åkers och Österrekarnes häradsallmänningar

upplåtits till Åkers styckebruk mot rekognition, bestämmelse

meddelats, att de skoglösa hemman, som vore belägna å berörda delar

av allmänningarna, skulle bibehållas vid sin rätt till utsyning av liusbehovsvirke

å dessa delar, samt att med anledning härav 25 hemman inom

Österrekarnes härad örn sammanlagt 3 3U mantal fortfarande åtnjöte naturautsyning

på Åkers styckebruks rekognitionsskog ävensom att med

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Majlis proposition Nr 10.

hänsyn till denna utsyning från och med år 1930 den kontanta utdelningen

från Österrekarnes häradsallmänning till samma hemman indragits. Slutligen

må framhållas, att enligt uppgift i Kungl. Marits brev den 30 november

1832 till kammarkollegium angående reglering av häradsallmänningarna

i Stockholms län Garns socken, som då var belägen i Långhundra

härad men sedermera överflyttats till Vallentuna härad, i samband

med väckt fråga örn reglering av förstnämnda härads allmänning

avsagt sig »all fortfarande delaktighet» i allmänningen samt att liknande

avsägelse torde hava förekommit även beträffande vissa andra häradsallmänningar.

Där nu angivna eller liknande undantag från reglerna

örn rätt till delaktighet i häradsallmänning kunna anses äga gällande

kraft vid tiden för den nya lagstiftningens ikraftträdande, torde deras

giltighet av sagda lagstiftning böra lämnas orubbad.

Beträffande härefter det fall, att i mantal satta fastigheter med hänsyn

till sättet för sin tillkomst ej äga delaktighet i häradsallmänning, må

erinius, att enligt förordningen den 19 december 1827 angående grunderna

och villkoren för hemmansklyvning samt avsöndring av jord och

andra lägenheter från hemman mantalsatt fastighet kunde bildas, som

ej åtnjöt andel i samfällda ägor eller rättigheter. I 2 kap. 14 § av denna

löieldning stadgades, att, örn av jord, som vore tillåten till avsöndring,

större andel än som svarade mot en tiondedel av hemmanets ägorymd

utan behörigt tillstånd för alltid avsöndrats från hemman av viss natur

och innehavaren ville, då klander därå väcktes av vederbörande, under

åtagande av andel i mantal och ränta i förhållande till hemmanets ägorymd,

behålla hela jorden, lian bade rätt därtill under förutsättning, att

lägenheten uppfyllde villkoren för besutenhet. Samma regel gällde för det

fall, att odaläga och äng blivit för alltid skilda från hemmanet. I båda

dessa fall skulle den avsöndrade jordens andel i mantal och ränta bestämmas

i den ordning skattläggningsförfattningarna innehölle med förbindelse

för innehavaren att för jordavsöndring^! utgöra ränta och andra

allmänna utskylder utan åtnjutande av frihetsår. Det mantal, som bestämdes

å sådan jord, skulle avräknas från stamhemmanets mantal oell

utskylderna å detta senare minskas i förhållande därefter. En liknande

regel intogs i § 13 mom. 1 i förordningen den 6 augusti 1881 angående

hemmansklyvning och jordavsöndring.

Den mantalsfördelning, som i dessa fall företogs, torde allenast hava

tjänat syftet att fördela grundskatt och jorden åvilande besvär mellan

avsöndring och stamfastighet. Däremot lärer den ej hava medfört någon

verkan med avseende å de till mantalet knutna rättigheterna och förmånerna.

Jag hänvisar i detta avseende till vad skifteslagstiftningskommissionen

härom anfört i sitt den 26 oktober 1918 avgivna betänkande

(sid. 129). Kommissionens uttalande i ämnet är av följande innehåll:

Huruvida vid ifrågavarande mantalsfördelning hänsyn skulle tagas till

hemmanets andel i samfällda undantag eller i områden, som vid skifte

lämnats odelade, framginge ej av omförmälda lagrum, ej heller örn den

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

förutvarande lägenheten skulle hava andel i ägor av nyss nämnda beskaffenhet

eller i andra hemmanet tillkommande förmåner, såsom t. ex.

rätt till andel i häradsallmänning. Emellertid torde få anses otvivelaktigt,

att mantalssättningen icke medförde den verkan, att till den förutvarande

lägenheten bomme att höra annat och mera än vad före mantalssättningen

tillkommit densamma. Tvekan syntes endast föreligga med

avseende å sådana förmåner, som tillkommit stamhemmanet till lindring:

eller hjälp i därå vilande besvär, såsom augmentsränta, men, oavsett att

detta spörsmål efter grundskatternas och indelningsverkets avskaffande

hade ringa praktisk betydelse, saknade det intresse för nu förevarande

fråga eller vad som kunde anses höra till den mantalssatta lägenheten i

jord. Skedde delning av oskiftad äga, borde stamhemmanet hava andel

däri efter sitt mantal före mantalssättningen; och efter sistnämnda mantal

borde stamhemmanet hava del i häradsallmänning, sockenallmänning

och dylikt, varemot andel däri icke tillkomme den nya hemmansdelen.

Den förutvarande lägenheten hade övergått till i mantal satt jord utan.

mantalsrättigheter.

Kommissionen har i sitt betänkande jämväl erinrat därom, att berörda

lagrum i förordningen den 6 augusti 1881 ofta enligt meddelad föreskrift

kommit till användning, då visst område av ett hemman överflyttats från

ett förvaltningsområde till ett annat.

Den uppfattning, som kommissionen sålunda hävdat angående verkan

av mantalssättning i här avsett fall, överensstämmer med högsta domstolens

utslag den 26 februari 1908 (N. J. A. 1908 sid. 105).

Av det anförda framgår, att, då lägenhet enligt nyss angivna lagrum

åsatts mantal, lägenheten ej därigenom erhållit andel i stamhemmanet

tillkommande rätt till häradsallmänning, utan att sagda rätt fortfarandei

sin helhet är förenad med stamhemmanet. Beträffande det undantag,

som sålunda gäller från regeln örn mantalssatt fastighets rätt till delaktighet

i häradsallmänning, torde genom nya lagstiftningen ej böra ske

ändring.

I anslutning till vad sålunda anförts och då, såsom förut nämnts, jämväl

omförmälda inskränkningar i regeln, att rätten till delaktighet i häradsallmänning

är grundad på den av ålder bestående häradsindelningen,

böra i den nya lagstiftningen lämnas orubbade, har i fjärde stycket av

denna paragraf stadgats, att, där genom urminnes hävd, dom eller särskild

av Konungen meddelad föreskrift eller på annat lagligt sätt är annorledes

än i paragrafens tre första stycken sägs bestämt örn rätt till delaktighet

i häradsallmänning, sådan bestämmelse skall vara gällande. 3

3 §.

Reserv. 2 §.

Den i förevarande paragraf upptagna bestämmelsen, enligt vilken deli,

som innehar fastighet med fideikommissrätt oller med ständig eller ärftlig

besittningsrätt eller såsom boställe, äger tillgodonjuta fastigheten tillkommande

rätt till delaktighet i häradsallmänning och i frågor rörande

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

sådan allmänning utöva rösträtt för fastigheten, torde överensstämma

med vad nu gäller. Utan särskild föreskrift lärer vara tydligt, att med

boställe här avses allenast sådant av publik natur.

4 §.

Reserv. 3 §, allm. omb. § 13 fjärde stycket.

Reservanten har i 3 § av sitt förslag upptagit vissa bestämmelser angående

delägares befogenhet att å annan överlåta sin rätt i allmänningslaget.

Enligt dessa bestämmelser skall dylik befogenhet i regel äga rum,

men har överlåtelsen ej giltighet utöver den tid, varunder enligt 2 § av

förslaget delägarskap tillkommer överlåtaren. Denna regel är emellertid

enligt förslaget underkastad den inskränkning, att, därest innehavare av

nyttjanderätt till fastighet, varmed delägarskap i allmänningslag är förenat,

i nyttjanderättsavtalet uttryckligen tillagts delaktighet i allmänningen,

denne äger under sin nyttjanderättstid tillgodonjuta vad avtalet

sålunda medgivit honom. I sammanhang härmed föreskrives, att nyttjanderättshavare

till fastighet, som nyss sagts, icke allenast på grund av

sin nyttjanderätt är att anse såsom delägare i allmänningslaget. I paragrafen

meddelas därjämte vissa bestämmelser till skydd för den rätt i

förevarande avseende, som kan tillkomma innehavare av nyttjanderätter,

vilka upplåtits före den nya lagstiftningens trädande i kraft.

Som motivering för förslaget i denna del har reservanten anfört bland

annat:

Givetvis måste det från det allmännas synpunkt anses vara angeläget,

att rätten till allmänningen stannade hos dem, som kunde förväntas hava

ett livligare intresse för en god och på framtiden inriktad skötsel av

allmänningen. Utan avsevärd risk för allmänningens rätta vård torde

man dock kunna tillägga delägare i allmänningslaget befogenhet att till

annan överlåta sin rätt i laget, försåvitt denna befogenhet begränsades

därhän, att överlåtelsen icke bleve gällande utöver den tid, varunder

överlåtarens delägarskap i allmänningen varade. Ginge äganderätten till

hemmanet över till annan man, vore ock den gjorda upplåtelsen förfallen.

Hade överlåtelse skett till arrendator, syntes dock den sistnämnde

böra vara behållen vid delaktigheten i allmänningslaget så länge arrendet

bestode, även örn upplåtaren före denna tids utgång lämnade äganderätten

till fastigheten. Att arrendator skulle enbart i sin egenskap av

arrendator vara delägare i allmänningslaget syntes icke vara riktigt;

hade ej delägarskapet i detta uttryckligen innefattats i arrendeupplåtelsen,

kvarbleve det i jordägarens hand. På ett eller annat håll torde nog

hittills arrende ansetts utan vidare omfatta även rätten i allmänningen.

Nödigt förbehåll örn beståndet av rättsförhållande, som i sådant avseende

uppkommit, innan den eventuella nya lagen bleve gällande, vore gjort i

paragrafens sista stycke.

I § 13 av allmänning sombudens förslag har upptagits en bestämmelse

angående arrendators rätt att tillgodogöra sig å den arrenderade fastigheten

belöpande andel i häradsallmännings avkastning och för fastigheten

utöva rösträtt i frågor rörande allmänningen. I dessa hänseenden

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Marits proposition Nr 10. 129

stadgas i förslaget, att arrendator icke i annan män, än arrendeavtalet

uttryckligen innehåller, är berättigad till sådan andel eller att utöva den

på fastigheten belöpande rösträtten, utan att jordägaren med nämnda

inskränkning skall anses vara vid sin rättighet härutinnan bibehållen. I

motiveringen till bestämmelsen har framhållits, att det läge i sakens natur,

att arrendatorerna icke kunde hava samma intresse för en god och

på framtiden inriktad skogsskötsel som jordägarna. Inom ett flertal orter

hade emellertid bortarrenderade fastigheter mycket stor andel i häradsallmänningar,

och för att i görligaste mån stävja det mindre goda inflytande

på allmänningarnas skogsbruk, som detta kunde medföra, hade

förevarande bestämmelse upptagits i förslaget. För denna talade även

den omständigheten, att de förmåner, som uppstode genom fastighets delaktighet

i häradsallmänning, vid arrendeavtals avslutande ofta ej beaktades

eller komme till sin rätt vid avgäldens bestämmande.

Sveriges häradsallmänningsförbund har framställt vissa erinringar

mot den av reservanten föreslagna befogenheten för delägare i allmänningslag

att överlåta sin rätt i laget och i sådant avseende anfört, bland

annat:

Även örn sådan överlåtelse, på sätt reservanten förutsatt, begränsades

till att gälla endast den tid, under vilken överlåtaren själv ägde fastighet

med andel i laget, kunde man dock tänka sig, att härigenom skapades

en utväg för vissa kapitalstarka delägare att skaffa sig ett allt för stort

inflytande på allmänningens angelägenheter. Förbundet tänkte härvid

företrädesvis på för allmänningarud främmande personer och industriföretag,

vilka för sin produktion gärna ville köpa och förarbeta allmänningarnas

mycket grova och värdefulla virke. Det syntes även förbundet,

som örn dylika överlåtelser skulle komma att skapa strid och splittring

bland delägarna. Av naturliga skäl kunde ej heller nämnda mera

tillfälliga delägare vara lika villiga att göra utgifter för skogsvårdens

förkovran som de verkliga jordägarna. Dessutom skulle de avkastningsoch

röstberättigade kunna komma att växla i ganska hög grad, vilket

skulle kunna vålla ett visst besvär vid avkastningens fördelning och vid

upprättandet och justerandet av röstlängder. Svårigheter skulle även

kunna uppstå vid fördelning av fonderade medel.

Domänstyrelsen har i huvudsak anslutit sig till vad häradsallmänningsförbundet

sålunda anfört.

Enligt nuvarande lagstiftning torde delägare i häradsallmänning principiellt

ej äga befogenhet att å annan överlåta sin rätt i allmänningen

annorledes än gemensamt med den fastighet, varmed rätten är förenad.

Rätten är, med andra ord, oskiljaktigt förbunden med sagda fastighet.

Riktigheten av denna uppfattning bekräftas därav, att enligt 13 § i lagen

örn kommunalstyrelse på landet rösträtt vid sådan kommunalstämma,

å vilken delägare i häradsallmänning hava att utse ombud till ali

männingsstämman, tillkommer allenast dem, som innehava i mantal satt

jord inom kommunen. Enligt sagda lag är dock delägare oförhindrad

att genom fullmakt i den ordning, som i 14 § av lagen sägs, åt annan del
Bihang

lill riksdagens protokoll 1932. 1 saini. Ill hafi. (Nr lil.)

Departementschefen.

{)

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

ägare uppdraga att utöva honom tillkommande rösträtt vid dylik kommunalstämma.

Sådan fullmakt innefattar dock ej någon överlåtelse av

delägarrätten.

Vad nu anförts har avseende allenast å den i delägarrätten ingående

viktigaste befogenheten eller rätten att föra talan och rösta i frågor rörande

allmänningen. Däremot torde enligt gällande lagstiftning hinder

principiellt ej möta för delägare att å annan överlåta rätten till erhållande

av utdelning från allmänningen. En dylik överlåtelse torde dock

ej medföra befogenhet att utöva delägarens rösträtt i allmänningens angelägenheter,

och lärer densamma ej heller äga giltighet mot ny ägare

till vederbörande fastighet. Är delägaren åter berättigad att individuellt

nyttja allmänningen i något avseende, torde en dylik rättighet ej kunna

överlåtas. Jag erinrar härvid, att enligt ett av högsta domstolen den 18

juni 1890 meddelat utslag (N. J. A. 1890 sid. 270) delägare i häradsallmänning

ansetts ej berättigad att å annan överlåta honom tillkommande

rätt till bete å allmänningen.

Nu angivna regler örn överlåtelse av delägarrätt i häradsallmänning

torde i allt väsentligt gälla även med avseende å sådan överlåtelse till

arrendator eller annan innehavare av nyttjanderätt till den fastighet,

varmed rätten är förenad. Dock lärer i delägarrätten ingående befogenhet

att individuellt nyttja allmänningen kunna överlåtas å dylik innehavare.

Beträffande överlåtelse å denne av delägarrätten i övrigt är att

märka, att enligt 2 kap. 20 § första stycket i allmänna nyttjanderättslagen

ari endator ej i annan man än arrendeavtalet bestämmer äger nyttja

den arrenderade fastighetens skog samt att jämlikt en av högsta domstolen

den 16 november 1918 meddelad dom (N. J. A. 1918 sid. 499) en liknande

grundsats gäller beträffande arrendators rätt till å fastigheten

belöpande andel i häradsallmännings avkastning, där denna utgår i penningar.

Sådan andel tillkommer alltså fastighetsägaren, örn ej annorlunda

bestämts i arrendeavtalet. Vad nu sagts örn arrendators rätt till

penningavkastning från häradsallmänning torde äga giltighet jämväl

för det fall, att avkastningen utgår in natura. Har i arrendeavtalet

fastighetens andel i avkastningen förbehållits arrendatorn, torde emellertid

vad i allmänna nyttjanderättslagen är stadgat örn arrendeavtals

giltighet mot ny ägare äga tillämpning jämväl i fråga örn dylikt förbehåll,

och lärer motsvarande gälla, där annan innehavare av nyttjanderätt

till fastigheten tillförsäkrats enahanda förmån.

Då enligt det nu anförda arrendator principiellt ej äger rätt till å

fastigheten belöpande utdelning från häradsallmänning, kan arrendeavtalet

såsom sådant tydligen ej medföra befogenhet för honom att för

fastigheten utöva rösträtt i frågor rörande allmänningen. Sådan befogenhet

torde emellertid ej heller tillkomma honom i det fall, att

arrendeavtalet uttryckligen tillerkänner honom rätt till utdelning,

som nyss sagts. Det bör nämligen uppmärksammas, att den beslutanderätt,

som tillkommer delägare i häradsallmänning, ej är be
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

gränsad till frågor om utdelning av allmänningens avkastning, utan

jämväl avser spörsmål örn sättet för allmänningens förvaltning, uppgörande

av reglemente för allmänningen, val av allmänningsstyrelse,

inköp av mark till allmänningen, avyttring av mark från denna

m. m., i vilka spörsmål beslutanderätten enligt sakens natur bör vara förbehållen

fastighetens ägare. Även må framhållas, att det ej lärer väl

överensstämma med de grunder, varå gällande bestämmelser örn utövande

av kommunal rösträtt vila, att rösträtt vid val av ombud till allmänningsstämma

i vissa fall skulle tillkomma vederbörande fastighets ägare

och i andra dess arrendator, beroende på arrendeavtalets innehåll. I enlighet

med det nu anförda torde sålunda som regel gälla, att i fråga örn

utarrenderad fastighet, varmed delägarrätt är förenad, rösträtt i allmänningens

angelägenheter lagligen må utövas allenast av fastighetens ägare,

denne dock obetaget att genom sådan fullmakt, som förut nämnts,

överlåta rösträtten å annan röstägande.

Från nyssangivna regel lärer dock undantag böra göras i fråga örn

kronans jordbruksdomäner och ecklesiastika löneboställen. Enligt bestämmelserna

i punkten 12 av kungörelsen den 4 juni 1908 angående förändrade

grunder för förvaltningen av sagda domäner och 29 § i ecklesiastika

arrendeförordningen den 21 november 1925 (nr 4o2) skall nämligen,

därest till utarrenderad kronodomän eller ecklesiastikt löneboställe

hör andel i härads- eller sockenallmänning eller rätt till annan förmån

utom egendomens område, sådant komma arrendatorn till godo, där ej

för visst fall undantag finnes böra göras. På grund av dessa bestämmelser

torde det vara en allmänt förekommande praxis, att, örn utarrenderad

egendom, som nyss sagts, är förenad med delägarrätt i häradsallmänning,

arrendatorn tillåtes utöva rösträtt för denna i frågor rörande

allmänningen, förutsatt att han ej i kontraktet uttryckligen frånkänts rätt

till andel i allmänningens avkastning. Då berörda praxis synes kunna

tilläggas karaktären av sedvanerätt, torde i fråga örn sådan egendom delägarrätten

böra anses tillkomma arrendatorn, för så vitt ej förbehåll, som

nyss sagts, intagits i arrendekontraktet.

Vad härefter angår frågan, huruvida ändring i vad sålunda gäller örn

överlåtelse av delägarrätt i häradsallmänning bör ske i den nya lagstiftningen,

har jag funnit allvarliga betänkligheter möta att, på sätt reservanten

föreslagit, tillerkänna vederbörande fastighetsägare en generell

befogenhet att överlåta sagda rätt. En lagbestämmelse i sådant syfte

skulle innebära en rubbning av nu gällande grunder för delägaresamfällighetens

organisation, vilken rubbning näppeligen kan anses påkallad

av något mera vägande skäl. Däremot skulle densamma, såsom häradsallmänningsförbundet

framhållit, obestridligen kunna medföra risk för

häradsallmänningarnas rationella skötsel och lugna utveckling. Härförutom

är tydligt, att stadgande av en dylik befogenhet skulle väsentligt

försvåra såväl förfarandet vid omröstning för val av ombud till allmän
-

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

ningsstämman som verkställande av utdelning av allmänningens avkastning

och förfogande i övrigt över denna.

Det nu anförda äger i viss mån giltighet även beträffande de förslag,

som i ärendet framställts örn medgivande av befogenhet för vederbörande

fastighetsägare att överlåta delägarrätten å innehavare av nyttjanderätt

till fastigheten. Denne måste nämligen förutsättas hava ett väsentligt

intresse att under sin nyttjanderättstid söka erhålla största möjliga

utdelning från häradsallmänningen och sålunda motarbeta avkastningens

användande för bevarande eller höjande av allmänningens kapitalvärde.

Därjämte är att märka, att, såsom förut påpekats, delägarrätten

till sitt innehåll är väsentligt mera omfattande än den rätt, som i allmänhet

tillkommer en nyttjanderättshavare, vadan dess överlåtande å

denne skulle framstå såsom en onaturlig utvidgning av hans befogenhetsområde.

Nyttjanderättshavarens eventuella intresse att för den av honom

brukade fastighetens husbehov erhålla del i allmänningens virkesavkastning

kan tydligen, utan överlåtande å honom av själva delägarrätten,

tillgodoses genom att fastighetsägaren å honom transporterar sin

rätt till utdelning av virke från allmänningen. Då i särskilda fall från

fastighetsägarens synpunkt är önskvärt, att nyttjanderättshavaren äger

utöva fastighetsägarens rösträtt i frågor rörande allmänningen, kan detta

önskemål vinnas genom utvidgande av ägarens nuvarande befogenhet att

i dylika frågor rösta genom befullmäktigat ombud.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och då tillräckliga skäl att i förevarande

avseende göra åtskillnad mellan kronans jordbruksdomäner och

ecklesiastika löneboställen, å ena, samt övriga fastigheter, å andra sidan,

ej synas föreligga, har i första stycket av förevarande paragraf nu gällande

grundsats, att delägarrätt ej må överlåtas annorledes än gemensamt

med vederbörande fastighet, upptagits samt där förlänats giltighet

även beträffande berörda domäner och boställen. I fråga örn sådan domän

eller boställe, som utarrenderats före den nya lagstiftningens ikraftträdande,

torde dock i denna förbehåll böra göras örn den fortsatta giltigheten

av den befogenhet, som på grund av det träffade arrendeavtalet

må tillkomma arrendatorn att utöva rösträtt för egendomen i frågor rörande

häradsallmänning. Ett sådant förbehåll har därför införts bland

övergångsbestämmelserna till den föreslagna lagen.

Utan hinder av nyssangivna grundsats bör emellertid delägare i häradsallmänning,

i likhet med vad nu gäller, vara berättigad att å annan

överlåta honom tillkommande rätt till utdelning från allmänningen. Sådan

överlåtelse bör dock, jämväl i överensstämmelse med nuvarande lagstiftning,

ej gälla mot ny ägare eller innehavare av fastigheten, där ej

överlåtelsen skett genom avtal, enligt vilket nyttjanderätt upplåtits till

fastigheten. Där i dylikt fall nyttjanderätten gäller mot ny ägare eller

innehavare av fastigheten, torde sådan giltighet böra tillkomma även

överlåtelsen. I överensstämmelse med nuvarande regler lärer överlåtelse,

varom här är fråga, ej böra medföra befogenhet att utöva rösträtt för

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 10. 133

fastigheten i frågor rörande allmänningen. Stadgande!! i dessa hanseenden,

överensstämmande med det nu anförda, hava upptagits 1 andra stycket

av förevarande paragraf. a„_

I detta sammanhang må erinras, att delägare enligt oO § 2 mom. ager

befogenhet att vid val av ombud till allmänningsstämman utöja sin rosträtt

genom ombud. Då härtill må utses även annan person an delägare

samt för sådant ombud utfärdad fullmakt enligt förslaget äger giltighet

utan tidsbegränsning, torde det behov, som i vissa fall ma Winnås för

delägare, särskilt då denne utarrenderat sm fastighet, att kunna fora

talan och rösta i allmänningens angelägenheter genom ombud, bliva genom

nyss angivna bestämmelse tillgodosett.

5 $.

Korum. 4 §, reserv. 5 §, allm. omb. § 1.

Beträffande den i första punkten av förevarande paragraf upptagna

bestämmelsen, att häradsallmänning skall bibehållas oförminskad, dar ej

i den föreslagna lagen annorlunda stadgas, hänvisas till vad jag 1 det

föregående (avd. C) anfört.

Såsom en följd av denna bestämmelse har i andra punkten av paragrafen

föreskrivits, att häradsallmänning ej må utmätas eller med mtec - ning belastas. Denna föreskrift är formellt ny men överensstämmer 1 sak

med vad nu gäller. Ett uttryckligt stadgande i ämnet har ansetts önskvärt

med hänsyn till den ändrade karaktär, som häradsallmanningarna

enligt den föreslagna lagstiftningen komma att erhålla genom deras utbrytande

från de i 1894 års skogsordning upptagna allmänna skogarna

och inordnande bland menigheter tillhöriga allmänningsskogar.

6 §.

Kamm. 4 §, reserv. 14, 21 och 23 §§, allm. omb. §§ 1 och 6.

Samtliga häradsallmänningar, som äro avsedda att falla under den föreslagna

lagen, skötas numera enligt hushållningsplaner, och bör tydligen

ändring härutinnan ej ske. På grund härav och då, såsom 1 det föregående

(avd. B) framhållits, uppgiften att öva tillsyn å skogsskötsel a

dessa allmänningar bör överflyttas från skogsstaten till vederbörande

skogsvårdsstyrelser, har i förevarande paragraf stadgats, att häradsallmänning

skall under uppsikt av skogsvårdsstyrelsen i orten skotas efter

hushållningsplan på sätt i den föreslagna lagen sägs. Till de närmare

reglerna rörande skogshushållningens bedrivande å ifrågavarande allmänningar

återkommer jag i det följande.

7 $.

Korum. 3 oell 8 §§, reserv. 6 §, allm. omb. §§ 3 och 13.

Denna paragraf upptager den grundläggande bestämmelsen om sättet

för tillgodogörande av delägarnas rått till häradsallmänning.

Enligt kap. II i 1894 års skogsordning tillkommer rätten att nyttja skogen

å häradsallmänning delägarna gemensamt, och utövas denna rätt, Så
-

dd Ilande bestämmelser.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

som nämnt, antingen av delägarna själva och deras organ allmänningsstyrelsen

eller ock av skogsstaten för delägarnas samfällda räkning. Enligt

skogsordningen förefinnes sålunda ej någon rätt för de särskilda delägarna

att för egen räkning nyttja skogen å allmänningen.

I fråga örn användande av den avkastning, som erhålles genom skogsskötsel

å häradsallmänning, gälla bestämmelserna i §§ 10 och 11 av

skogsordningen, enligt vilka denna avkastning i första rummet skall användas

för gäldande av kostnader för allmänningens vård och förvaltning

samt återstoden må, sedan erforderligt virke undantagits till sådana

broar och allmänna byggnader, som delägarna i allmänningen själva

bygga och underhålla, mellan samtliga delägarna efter oförmedlat hemmantal

fördelas. På delägarnas beslut ankommer, huruvida denna utdelning

skall ske in natura eller, efter försäljning, i penningar.

Beträffande sättet för försäljning av virke från häradsallmänning föreskrives

i kap. VIII av skogsordningen, att dylik försäljning i regel skall

ske å offentlig auktion.

De bestämmelser, som enligt det nu anförda meddelats i fråga örn delägarnas

rätt att nyttja skogen å häradsallmänning, torde i tillämpliga

delar äga giltighet även beträffande delägarnas rätt att tillgodogöra

sig andra naturtillgångar å allmänningen, såsom sten, sand, grus,

torv m. m., samt i fråga örn rätten att nyttja allmänningens område för

annat ändamål än skogsbörd, såsom för odling eller till byggnadstomter,

upplagsplatser etc. Nyttjande av allmänningen för sistangivna

ändamål må dock ske allenast i den mån detta kan anses förenligt med

den för allmänningen fastställda hushållningsplanen eller andra rörande

skogshushållningen meddelade föreskrifter.

Rörande tillgodogörande av mulbete och grässlätter å häradsallmänning

gälla emellertid enligt skogsordningen vissa särskilda föreskrifter.

Härom stadgas i § 63 av denna, att å häradsallmänning betning eller

grässlätter ej må äga rum annorledes än i hushållningsplan är föreskrivet

eller av domänstyrelsen för särskilda fall kan medgivas, samt att det

tillkommer allmänningsstyrelsen att förfoga över mulbete, som enligt

vad nyss nämnts får upplåtas å allmänningen. Beträffande upplåtande

av grässlätter upptager skogsordningen bestämmelser allenast med

avseende å skogar, som förvaltas av skogsstaten och å vilka grässlätter

ej av enskild disponeras, och innehålla dessa bestämmelser, att grässlätter

å dylika skogar må upplåtas på bestämd tid samt att det åligger

vederbörande jägmästare att årligen upprätta förslag å sådan slåtter,

varefter med förslagets granskning och rättighetens upplåtande förfares

på sätt som är stadgat örn skogsalsters försäljning, d. v. s. upplåtelsen

sker i regel genom utbud å offentlig auktion. Nu angivna föreskrifter torde

aga tillämpning å häradsallmänningar, som stå under skogsstatens förvaltning.

I fråga örn häradsallmänningar, som förvaltas av delägarna,

torde gälla, att delägarna på grund av sin allmänna förvaltningsrätt

äio befogade att själva eller genom allmänningsstyrelsen besluta örn

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

upplåtande av grässlätter, då sådan enligt gällande hushållningsplan

eller domänstyrelsens särskilda medgivande må äga rum.

Bestämmelsen, att det tillkommer allmänningsstyrelsen att förfoga över

mulbete, som får upplåtas å häradsallmänning, torde närmast åsyfta,

att dylikt bete skall av styrelsen genom upplåtelse mot ersättning eller

annorledes tillgodogöras för delägarnas gemensamma räkning. Beträffande

vissa allmänningar har emellertid delägarna i vederbörande

reglementen medgivits rätt att för sina egna fastigheters behov nyttja

sådant mulbete. Detta är exempelvis fallet med Askers, Hardemo och

Kumla häradsallmänningar, därvid dock i fråga örn förstnämnda två

allmänningar utgörande av viss betesavgift föreskrivits (jmfr N. J. A.

1890 sid. 270).

Medel, som inflyta genom upplåtelse av mulbete eller grässlätter a häradsallmänning,

skola användas för delägarnas räkning enligt omförmälda

i §§ 10 och 11 av skogsordningen upptagna bestämmelser.

Den rätt att tillgodonjuta häradsallmännings naturtillgångar, som enligt

det anförda tillkommer vederbörande delägare, är i vissa fall underkastad

inskränkningar till förmån för andra rättsägare. I § 63 fjärde

stycket av skogsordningen stadgas i detta hänseende, att, därest rätt till

mulbete eller slåtter å allmän skog blivit vissa hemman eller menigheter

genom särskilda resolutioner eller överenskommelser tillagd eller av

dem på grund av urminnes hävd åtnjutits, de skola vara bibehållna vid

sådan rätt, intill dess i laga ordning annorlunda förordnats. Enligt

uppgifter, som på mitt föranstaltande under år 1930 infordrats fran allmänningsstyrelserna,

förefinnas dylika särskilda rättigheter i fråga örn

fyra häradsallmänningar (Sollentuna, Bro, Åkers och österrekarnes

häradsallmänningar), och avse samtliga dessa rättigheter betesformåner.

Särskilda betesrätter förekomma även beträffande Glanshammars

häradsallmänning enligt för denna gällande reglemente. Harforutom

förekomma i enstaka fall rättigheter till erhållande av virkesutsyning.

I detta avseende må erinras, att enligt kungl, brevet den 22 februari

1684 samtliga bönder i Kungsbarkarö socken av Åkerbo harad

medgivits rätt att å »allmänningsskogen» erhålla vedbrand samt stor

och gärdsel och så mycket timmer, som de tarvade för deras gardars bebyggande

och vidmakthållande, samt att genom kungl, resolutionen den

13 februari 1688 allmogen »av skatte och krono» i Björskogs socken av

samma härad tillerkänts rätt att från »allmänningen» erhålla så mycket

timmer, ved och gärdsel, som de nödtorfteligen behövde till husbehov

samt för visst annat ändamål. Sedan genom en av hogsta domstolen

den 26 april 1850 meddelad dom bestämts, att hemmansägarna i

Kungsbarkarö socken på grund av berörda brev den 22 februari 1684

tillkomme lika och enahanda rätt till skogsfång från Kungsörs och Satterbo

allmänningar som de inom häradet belägna allmänna boställen, har

Kungl. Majit i brev till kammarkollegium den 29 september 1868 angå
-

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Skogslagstiftningskommittén

m. fl.

Kungl. Majlis proposition Nr 1().

ende hushållningen å Kungsörs och Sätterbo allmänningar förklarat sig

anse, att de i 1866 års skogsordning för häradsallmänningar meddelade

bestämmelser kunde å nyssnämnda allmänningar tillämpas, dock så att

hemmansägarna inom Kungs-Barkarö socken borde, oaktat den företrädesrätt

till skogsfång, som vid tiden för berörda doms meddelande jämlikt

1805 års skogsordning tillkom boställen, dåmera upphört, fortfalande

få åtnjuta en sådan företrädesrätt ävensom i övrigt de menigheter

eller enskilda hemmansägare, som kunde lagligen visa sig äga någon

ännu gällande särskild rätt i avseende på allmänningarnas begagnande,

borde därvid bibehållas. Enligt uppgift av styrelsen för Åkerbo häradsallmänning,

vari Kungsörs och Sätterbo allmänningar ingå, erhålla för

närvarande ägarna av jordbruksfastigheter i Kungs-Barkarö och Björskogs

socknar på grund av förenämnda kungl, brev och resolution årligen

450,37 kubikmeter virke från häradsallmänningen. Förutom beträffande

Åkerbo häradsallmänning förekomma enligt uppgifter av vederbörande

allmänningsstyrelser särskilda rättigheter till erhållande av

virkesutsynmg jämväl i fråga örn Lagunda och Snevringe häradsallmänningen

Såsom under 2 § omnämnts, hava därjämte beträffande

några häradsallmänningar vissa utom respektive härad belägna hemman

tillagts rätt till utsyning å allmänningarna, vilken rätt, åtminstone

i fråga örn en del av sagda allmänningar, ansetts hava medfört delägarskap

i allmänningarna för ägarna av de sålunda gynnade hemmanen.

Vad slutligen angår delägarnas rätt till jakt och fiske å häradsallmänning

hava, såsom förut nämnts, särskilda bestämmelser härom meddelats

genom lagarna den 8 november 1912 om rätt till jakt och den 27

juni 1896 örn rätt till fiske. Enligt 2 § i förstnämnda lag skall jakträtten

utövas för delägarnas gemensamma räkning i överensstämmelse

med de föreskrifter, som i övrigt gälla för allmänningens vård och förvaltning.

Beträffande rätten till fiske gäller däremot enligt 9 § i sistnämnda

lag såsom primär regel, att varje enskild delägare har rätt att

fiska i till allmänningen hörande fiskevatten. Denna rätt äger emellertid

rum allenast under förutsättning, att fisket ej av delägarna utarrenderats

för gemensam räkning, varom beslut må fattas i enlighet med

nyssnämnda föreskrifter.

De grunder, som enligt det nu anförda gälla med avseende å delägarnas

rätt att nyttja häradsallmänning, skola enligt kommitténs förslag i

huvudsak bibehållas oförändrade. Beträffande sättet för utövningen av

sagda rätt skall dock enligt förslaget, såsom förut nämnts, rätten i alla

fall, då den tillkommer delägarna gemensamt, jämväl utövas av dem

och skogsstatens befattning härutinnan sålunda upphöra. Såsom en följd

av kommitténs ståndpunkt i sist angivna hänseende innehåller förslaget,

att omförmälda särskilda bestämmelser rörande tillgodogörande av mulbete

och grässlätter å häradsallmänning ävensom de i kap. VIII av

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

skogsordning^! upptagna föreskrifter om försäljning av vilcke från sådan

allmänning skola upphöra att gälla. Kommittén har därjämte föreslagit,

att den nuvarande föreskriften örn undantagande från häradsallmännings

avkastning av virke till sådana broar och allmänna byggnader,

som delägarna i allmänningen själva hygga och underhålla, icke

vidare skall äga tillämpning.

Reservantens förslag ansluter sig i förevarande avseende i huvudsak

till kommitténs. Keservanten har i 6 § av sitt förslag upptagit en bestämmelse

i ämnet av innehåll, att allmänningens naturliga tillgångar

i skogseffekter eller annat skola tillgodogöras för delägarnas gemensamma

räkning samt att i den man de icke användas a allmänningen

för dennas vård inkomst av dem skall beredas genom försäljning eller

annan upplåtelse mot ersättning. I motsats till kommittén har emellertid

reservanten föreslagit, att någon utdelning av nämnda tillgångar in

natura till delägarna icke skall äga rum.

I motiveringen till sitt förslag i denna del har reservanten framhållit,

att den nuvarande bestämmelsen örn undantagande från häradsallmännings

avkastning av virke till förenämnda broar och allmänna byggnader

påtagligen vore grundad därå, att den i mantal satta jorden vore

underkastad en densamma särskilt åvilande byggnads- och underhållsskyldighet,

men att denna skyldighet genom de senaste årtiondenas lagstiftning

utsträckts till även andra skattskyldiga än ägarna av i mantal

satt jord, vadan grunden för sagda bestämmelse bortfallit.

Såsom motivering för förbudet mot naturautdelning av häradsallmän
-

nings avkastning har reservanten anfört:

Från skogsvårdens synpunkt och med hänsyn till önskvärdheten av

att vårdnaden utav allmänningen lades i möjligast stora drag och, sa

vitt ske kunde, hölles oberoende av delägarnas individuella, mangen

gång kanske kortsynta intressen, trodde reservanten lämpligast vara

att icke låta någon naturautdelning från allmänningen äga ram. För

tillgodoseende av ortens virkesbehov torde dylik utdelning sakna betydelse;

allmänningsstyrelsen torde nog vid sina virkesförsäl,]ningar

kunna så ordna, att allmänningstillgångarna komme de lokala virkesbehoven

så mycket som möjligt och så rättvist som möjligt till godo.^ lidpunkten

syntes nu kunna vara inne att förverkliga den tanke, pa vilken

redan 1855 års skogskommitté byggde sitt förslag rörande haradsallmänningarna,

nämligen att den årliga virkesavkastmngen skulle förvandlas

i penningar och allt delägarnas omedelbara åtnjutande av skogens

alster upphöra. ,

Genomfördes nu denna grundsats, skulle därmed det mal i allt väsentligt

vara uppnått, vartill tidigare utveckling påtagligen tenderat. Fran

den tid då häradsallmänningen tillgodogjordes uteslutande genom anlitande

in natura från de enskilda rättsägarnas sida hade densamma

i successivt ökad omfattning blivit föremål för en i allas samfällda intresse

och för allas gemensamma räkning bedriven hushållning, henom

borttagande av naturauttagets sista återstod skulle sistnämnda hushållsform

hava — såsom reservanten ville tro till avsevärd fromma för det

allmänna skogsvårdsintresset — fullt brutit igenom.

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

Från regeln, att häradsallmännings naturliga tillgångar skola tillgodogöras

för delägarnas gemensamma räkning, äger enligt reservantens

förslag undantag rum i de fall, då rätt att för sin enskilda räkning

tillgodogöra sig allmänningen, enligt annorstädes i lag därom givna bestämmelser

eller till följd av urminnes hävd eller dom, tillkommer enskild

delägare eller annan eller ock sådant undantag eljest ägt rum

vid tiden for den nya lagens ikraftträdande och då varit att anse såsom

rättsgiltig! erkänt.

Även allmänningsombudens förslag överensstämmer i förevarande

hänseende i stort sett med kommitténs. Ombuden hava dock förordat en

utsträckning av den delägarna nu tillkommande rätten till naturautdelning

därhän, att delägarna skola vara befogade att mellan sig fördela

även den del av allmänningens virkesavkastning, som eljest skolat

försäljas för gäldande av allmänningens driftskostnader, under villkor,

att tillräckliga medel för dessa kostnaders bestridande sammanskjutas

eller på annat sätt anskaffas. Allmänningsombuden hava härvid

framhållit, att en dylik utsträckning av rätten till naturautdelning

kunde i virkesfattiga nejder tänkas vara till fördel för delägarna.

Sveriges häradsallmänningsförbund har hävdat, att frågan örn virkesavkastningens

försäljning eller utdelning in natura borde i den nya

lagstiftningen liksom nu vara beroende på allmänningsreglementets bestämmelser,

så att det härutinnan kunde ordnas på det för varje allmänning

lämpligaste sättet. Beträffande många allmänningar kunde

det finnas verkliga skäl för utdelandet av hela virkesskörden, beträffande

andra borde den i sin helhet försäljas och i fråga örn en tredje

grupp borde en part utdelas, exempelvis till mera skogfattiga trakter,

och återstoden försäljas. Förbundet har i detta sammanhang framhållit,

att under åren 1911—1915 av hela virkesskörden å häradsallmänningarna

utdelats in natura bland delägarna omkring 24 procent samt att dylik

utdelning vore särskilt omfattande i Upplands och Västmanlands

samt vissa delar av Östergötlands län.

A\ den ståndpunkt, som jag i det föregående intagit med avseende å

delägarnas rätt till häradsallmänning, torde följa, att nu gällande

grundsats, att denna rätt skall nyttiggöras för delägarnas gemensamma

räkning, bör upptagas i den nya lagstiftningen. Det undantag från denna

grundsats, som innehålles i 9 § i lagen örn rätt till fiske, torde dock

fortfarande böra äga giltighet. Någon anledning att nu ifrågasätta

ett upphävande av denna bestämmelse har ej framkommit under utredningen.

I övrigt torde något undantag från sagda grundsats ej vara

påkallat i den nya lagstiftningen. I överensstämmelse härmed har i

första stycket av förevarande paragraf stadgats, att delägarnas rätt till

häradsallmänning skall tillgodogöras för dessas gemensamma räkning,

där ej .för särskilt fall annorlunda stadgas.

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

Vad angår det sätt, varpå nämnda tillgodogörande bör ske, anser jag

i likhet med kommittén och reservanten och på de av den senare anförda

skäl den nuvarande bestämmelsen örn undantagande av virke från

häradsallmännings avkastning till sådana broar och allmänna byggnader,

som delägarna i allmänningen själva bygga och underhålla, ej böra

upptagas i den nya lagstiftningen. Därjämte anser jag, lika med kommittén

och allmänningsombuden men i motsats till reservanten, att något

förbud mot utdelning in natura bland delägarna av virke eller andra

naturtillgångar från häradsallmänning ej bör meddelas. De skäl, som

reservanten anfört till stöd för sitt förslag i denna del, finner jag ej

vara övertygande. Från skogsvårdens synpunkt torde det näppeligen

vara av större betydelse, huruvida behållen virkesavkastning från allmänningen

säljes eller in natura fördelas bland delägarna. Däremot

skulle ett dylikt förbud i många fall och särskilt å virkesfattiga trakter

för delägarna själva innebära en kännbar olägenhet. Enligt från allmänningsstyrelserna

i slutet av år 1930 infordrade uppgifter förekommer

naturautdelning av virke ännu i fråga örn 21 häradsallmänningar

— för flera av dessa omfattar naturautdelningen betydande virkeskvantiteter

per år — och har det övervägande flertalet styrelser för berörda

allmänningar förordat bibehållande av rätten till dylik utdelning.

Styrelserna för 10 allmänningar hava därvid såsom skäl åberopat, att

vederbörande delägares hemman vore skoglösa eller lode brist på husbeliovsskog.

I det av allmänningsombuden avgivna förslaget har ock

delägarna, såsom förut nämnts, tillerkänts en utsträckt rätt till naturautdelning

av virke från allmänningarna. Syftet med allmänningsombudens

förslag i detta hänseende torde dock kunna tillgodoses utan särskilda

lagföreskrifter.

Till frågan örn den närmare regleringen av delägarnas rätt till naturautdelning

liksom av sättet för användande i övrigt av häradsallmännings

avkastning återkommer jag i det följande.

Reservanten har i sitt förslag upptagit en bestämmelse därom, att

inkomst skall beredas av häradsallmännings naturliga tillgångar, i den

nian dessa ej användas å allmänningen för dennas vård, genom försäljning

eller annan upplåtelse mot ersättning. Någon motsvarande

föreskrift har ej inrymts i departementets förslag, då jag funnit meddelande

av någon uttrycklig bestämmelse i detta ämne vara obehövligt.

Det ligger i sakens natur, att, därest förvaltningen av liäradsallmän

ningarna, såsom i förslaget förutsattes, generellt anförtros åt delägarna

utan andra inskränkningar jin dem, som föranledas av reglerna om hushållningen

med ifrågavarande skogar och örn allmänningarnas bibehållande

oförminskade, delägarna liro berättigade att inom de gränser, som

utstakas av nämnda regler, för sig nyttiggöra allmänningarnas naturtillgångar,

på sätt do i värjo fall finna lämpligast. Att delägarna därvid

— i den mån utdelning in natura av dessa tillgångar ej äger nuti

s. 140 Kontrollera mot PDF

140 Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

komma att tillse, att tillgångarna tillgodogöras på ett ekonomiskt

ändamålsenligt sätt, torde utan särskilda föreskrifter i ämnet kunna

förväntas.

I vissa fall hava, såsom förut nämnts, ägare av särskilda hemman

genom urminnes hävd, dom, särskild av Konungen meddelad föreskrift

eller på annat lagligt sätt erhållit rätt till mulbete, virkesutsyning

eller annan förmån å häradsallmänning. Då enskilda rättigheter

av nu angiven art höra lämnas orubbade av den nya lagstiftningen, har

i andra stycket av förevarande paragraf upptagits en erinran härom.

8 §.

Romin. 3 §, reserv. 4 §, allm. omb. §§ 3 och 4.

Bestämmelserna i första och tredje styckena, vilka principiellt uppdraga

förvaltningen av häradsallmänning jämte vad därifrån härflyter

åt en av delägarna utsedd allmänningsstyrelse och tillika angiva allmannmgsstyrelsens

allmänna befogenhet i förhållande till delägarna

samt huru delägarnas beslutanderätt skall av dem utövas, hava i det föregående

(avd. B) i huvudsak motiverats. Detsamma är fallet med stadgandet

i andra stycket örn skyldighet för allmänningsstyrelsen att såsom

biträde vid allmänningens förvaltning hava anställd en person med

högre skoglig utbildning.

Enligt 30 § i förslaget kan under vissa förutsättningar befogenheten

att förvalta häradsallmänning fråntagas allmänningsstyrelsen och överlämnas

åt en eller flera gode män. En erinran härom har upptagits i

första stycket.

De frågor, vari beslutanderätten i den föreslagna lagen förbehållits

delägarna, äro dels sådana, som årligen eller eljest med viss regelbundenhet

skola handläggas å allmänningsstämma, dels ock vissa andra

spörsmål av särskild betydelse för delägarna. De viktigare av sistnämnda

spörsmål hava i det föregående (avd. B) angivits. Här må blott

tilläggas, att i de förvaltningsfrågor, som avses i 2 § i lagen örn rätt

till jakt samt 9 § andra stycket i lagen örn rätt till fiske, beslutanderätten

enligt den nya lagstiftningen tillkommer allmänningsstyrelsen, örn

ej i allmänningsreglementet annorlunda stadgas.

Do i förevarande paragraf upptagna bestämmelserna liksom övriga

förslagets stadganden rörande häradsallmännings förvaltning hava i

allmänhet avseende allenast å de befogenheter beträffande allmänningen,

som tillkomma delägarna gemensamt. Den individuella rätt att

nyttja allmänningen, som i vissa fall tillkommer enskilda delägare eller

andra, beröras ej av samma bestämmelser, där ej detta direkt framgår

av bestämmelsernas innehåll.

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maurts proposition Nr 10.

9 $.

Korum. 3 §, reserv. 4 §, allm. omb. § 4.

I överensstämmelse med. vad jag förut (avd. B) anfört stadgas här,

att för varje häradsallmänning skall fastställas reglemente med bestämmelser

rörande allmänningens förvaltning. Rörande innehållet av dylikt

reglemente och ordningen för dess uppgörande och fastställande

upptagas bestämmelser i 40 §.

10 $.

Reserv. 13 §, allm. omb. § 1.

Den i förevarande paragraf inrymda bestämmelsen, som reglerar delägarnas

rätt att avyttra mark från häradsallmänning, har förut motiverats

(avd. C).

11 *.

Komm. 15 §, reserv. 7, 8 och 67 §§.

1 mom. Jämväl beträffande stadgandet i detta moment, som avhandlar

frågan örn delägarnas befogenhet att inköpa mark för häradsallmännings

utvidgning, får jag hänvisa till den föregående redogörelsen

(avd. D).

2 mom. Därest delägarna efter den nya lagens ikraftträdande förvärva

mark för häradsallmännings utvidgning, böra dessa, såsom i det

föregående (avd. D) påpekats, vara berättigade att åter avyttra marken,

så länge denna ej i vederbörlig ordning införlivats med allmänningen.

Jämväl i fråga örn mark, som förvärvats före sagda tidpunkt,

torde en liknande befogenhet höra tillkomma delägarna. I båda dessa

fall förutsättes dock, att delägarna ej förvärvat marken under sådana

villkor, att avyttring därav lagligen ej må äga rum. En bestämmelse

i förevarande hänseende har upptagits i detta moment. I överensstämmelse

med den ståndpunkt, som jag i det föregående intagit till fragan

örn behörighet att inköpa mark för allmänningens utvidgning, innehåller

sagda bestämmelse, att berörda befogenhet att avyttra förvärvad

mark skall principiellt tillkomma delägarna men att i reglementet densamma

må tilläggas även allmänningsstyrelsen. I momentet har även

införts en erinran örn det undantag från nyss angivna bestämmelse, som

föranledes av stadgandet i 21 §, enligt vilket det åligger allmanningsstyrelsen

att verkställa försäljning av mark, vars inforlivnmg med allmänningen

vägrats.

12—22 §§.

Komm. 16—19 §§, reserv. 9 —11 oell 67 §§.

Dessa paragrafer upptaga bestämmelser rörande inf drifning med häradsallmänning

av mark, som delägarna förvärva efter den föreslagna

lagens ikraftträdande. De särskilda paragraferna avhandla, 12 $ all
-

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

is §•

14 g.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

m^mngsstyreW skyldighet att söka införlivning av dylik mark,

13 § villkoren for mforhvning, 14 § sökandens skyldighet att förebringa

utredning i mförlivningsärende, 15 § sättet för anskaffande av annan

erforderlig utredning dari, 16 § anmälan örn avyttring av mark, vars

mforhvning sokts, 17 § sättet för handläggning och prövning av införlivmngsärende,

18 och 19 §§ verkan av förordnande örn införlivning,

01 '' åtgärder för tryggande av effektiviteten av sådant förordnande’,

21 § allmanningsstyrelsens skyldighet att sälja mark, vars införlivning

vagrats, samt 22 § sättet för utövande av tillsyn å fullgörandet av sistnämnda

skyldighet samt av skyldigheten att söka införlivning.

For det närmare innehållet av dessa bestämmelser och de skäl som

hgga till grund för dessa, har jag förut (avd. D) i huvudsak redogjort.

Föreskrifterna i 14, 16, 17 och 19 §§ samt tidsbestämmelsen i 12 §, vilka

stallgården i den föregående redogörelsen väsentligen lämnats åsido,

torde dock här böra utförligare motiveras.

Enligt . nämnda tidsbestämmelse skall ansökan örn införlivning av

mark ingivas till länsstyrelsen sist inom tre år efter det marken förvarvats.

. Denna tid har bestämts med hänsyn därtill, att sökanden skall

> iva i tillfälle att, innan ansökan örn införlivning ingives, vidtaga erforderliga

åtgärder för fullgörande av de för införlivning stadgade

villkor. Det ar sålunda avsett, att sökanden skall under berörda tid

kunna erhålla lagfart å förvärvet samt frigöra marken från densamma

eventuellt besvärande fordringsinteckningar eller andra hithörande gravationer

ävensom avyttra sådana delar av marken, som ej lämpligen

höra införlivas med allmänningen. För undanröjande av nu angivna

och andra förekommande hinder för införlivning torde den föreslagna

tiden av tre år få anses väl avvägd. I särskilda fall lärer dock för

ändamålet kunna erfordras längre tid, och har för dessa fall sökanden

i. förslaget beretts möjlighet att efter det ansökningen ingivits erhålla

visst uppskov med ärendets slutliga prövning i och för undanröjande av

här avsett hinder. Till denna fråga återkommer jag vid 17 §.

Enligt de i 14 § upptagna bestämmelserna skall sökanden vid ansökan

örn införlivning foga, bland annat, den handling, varigenom delägarna

förvärvat den för införlivning avsedda marken. Har, efter det mark

av delägarna förvärvats, viss del därav avyttrats, innan ansökan ingives

örn införlivning av den återstående delen, skall enligt samma bestämmelser,

då sådan ansökan göres, därvid fogas, förutom den angående

delägarnas förvärv upprättade handlingen, jämväl handling, varigenom

avyttring ägt rum. Då företeendet av nu angivna handlingar

är påkallat dels för att länsstyrelsen skall kunna bedöma, huruvida

allmänningsstyrelsen behörigen fullgjort sin skyldighet att söka införlivning,

dels ock, där ansökningen avslås, för framtvingande av allmänningsstyrelsens

skyldighet att åter försälja den förvärvade marken,

har i fjärde stycket av paragrafen stadgats, att, örn sökanden un
-

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 10.

derlåter att vid ansökningen, foga handling, som nu sagts, länsstyrelsen

äger förelägga sökanden vid vite att ingiva handlingen. I övrigt torde

bestämmelserna i denna paragraf ej tarva någon motivering.

Såsom i det föregående omnämnts, förutsätter förslaget, att utan hinder

därav att införlivning sökts avyttring må äga rum av mark, som

ansökningen avser. Sker sådan avyttring, hör emellertid anmälan örn

avyttringen ofördröjligen göras till länsstyrelsen, och hör därvid fogas

den handling, varigenom avyttringen ägt rum, jämte vederbörlig karta

över den avyttrade marken. Bestämmelser härom hava införts i 16 §.

I paragrafen har därjämte stadgats, att beträffande mark, varom anmälan

enligt det nyss anförda skett, ansökningen örn införlivning skall

anses förfallen samt att, örn vid sådan anmälan ej fogats föreskrivna

handlingar, bestämmelserna i 14 § fjärde och femte styckena skola äga

motsvarande tillämpning.

I 17 § hava, såsom förut antytts, upptagits vissa bestämmelser i syfte

att bereda sökande i införlivningsärende tillfälle att, under det ärendet

är anhängigt hos länsstyrelsen, vidtaga anstalter för undanröjande av

sådana hinder för införlivning, som äro beroende på åtgärd från sökandens

sida. Dessa bestämmelser innebära, att, därest länsstyrelse vid

prövning av ansökan örn införlivning finner sådant hinder föreligga för

ansökningens beviljande eller därest sökanden begär anstånd med ärendets

prövning för avyttring av viss del av den i ansökningen avsedda

marken, länsstyrelsen har att förelägga sökanden att inom viss tid, högst

tio år, styrka, att hindret undanröjts eller att avyttringen ägt rum, vid

äventyr att ärendet eljest företages till avgörande i befintligt skick.. Dylikt

föreläggande må dock ej meddelas av länsstyrelsen, med mindre

länsstyrelsen finner den mark, ansökningen avser, eller, där sökanden

begärt anstånd för avyttring av viss del av marken, den återstående delen

av denna vara av sådan beskaffenhet och belägenhet, att den övei

huvud enligt bestämmelserna i 13 § må införlivas med allmänningen. Är

detta ej förhållandet, bör uppskov med prövningen självfallet ej beviljas,

utan bör för sådant fall ansökningen genast avslås. Då det är tänkbart,

att i särskilda fall undanröjande av hinder eller verkställande av avyttring,

varom nu är fråga, kan taga längre tid i anspråk än länsstyrelsen

i meddelat föreläggande förutsatt, har därjämte i förevarande

paragraf föreskrivits, att, örn sökanden före utgången av den tid, som

stadgats i dylikt föreläggande, begär uppskov med fullgörande därav,

länsstyrelsen äger, örn skäl därtill äro, bevilja sadant uppskov undei

viss tid, ej överstigande tio år.

Genom nu angivna bestämmelser torde de önskemål, som häradsallmänningsförbundet

framfört örn beredande av tillräckligt rådrum för

delägarna att, innan fråga örn införlivning av mark slutligen företages

till prövning, frigöra denna från fordringsinteckningar samt därifrån

avyttra för införlivning ej lämpade parceller, bliva behörigen tillgodo
-

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

19 §.

Kungl. Majus proposition Nr 10.

Sed?\. Med dansyn till de svårigheter, som i särskilda fall torde kunna

mota tor undanröjande av dylika samt eventuellt andra förekommande

lunder för mforlivnmg, torde å andra sidan de i förslaget medgivna

uppskovsmojligheterna ej liava gjorts mera omfattande än behovet

verkligen kräver.

Enligt 18 § medför införlivning principiellt den verkan, att bestämmelserna

örn häradsallmänning i den nya lagen erhålla giltighet hetrattande

den. införlivade marken. Denna regel gäller dock ej oinskränkt,

i det införlivad mark enligt förslaget i vissa fall ansetts böra

undantagas från tillämpningen av bestämmelsen i 5 §. Ifrågavarande

undantagsfall angivas i 19 § 1 och 2 mom. svarande

Eman jag ingår på berörda undantagsfall, må framhållas, att mark,

som införlivats med häradsallmänning, ej på grund härav är undantagen

fran tillämpningen av gällande jorddelningslagstiftning. Därest

marken ingår i ett skifteslag, varå nytt laga skifte enligt sagda lagstiftning

må äga rum, utgör sålunda införlivningen ej något hinder för

verkställande av sådant skifte. Då nu angivna förhållande torde framgå

av bestämmelsen i 18 § andra stycket, enligt vilken marken även

efter införlivningen skall i jord- eller fastighetsregistret bibehållas såsom

en särskild fastighet, har någon uttrycklig föreskrift i ämnet ej

ansetts påkallad. Jag vill erinra, att enligt 1926 års jorddelningslag såsom

förutsättning för verkställande av laga skifte å förut skiftade ägor

i allmänhet gäller, att ägorna genom skiftet kunna erhålla en för deras

skötsel lämpligare indelning och därigenom uppbringas till större avkastning

och högre värde samt att skiftet för delägarna i skifteslaget i

allmänhet kommer att medföra fördelar, som väsentligen överväga de

av skiftet följande kostnader och olägenheter, samt att på grund härav

det näppeligen torde behöva befaras, att, där införlivad mark ingår

\ dylikt skifte, detta skall medföra någon större olägenhet med hänsyn

till skogsskötseln å allmänningen. Skulle de ägor, som vid skiftet komma

att tilläggas allmänningsdelägarna för sagda mark, till någon del

vara av den beskaffenhet, att de ej lämpligen kunna brukas gemensamt

med allmänningen, förefinnes enligt förslaget möjlighet för delägarna

att avyttra dylika ägor efter medgivande av Kungl. Maj:t.

_ Såsom förut (avd. D) nämnts, medgiver förslaget, att mark må införlivas

med häradsallmänning utan hinder därav, att marken häftar för

sådan fordran eller allmänt besvär, som äger förmånsrätt enligt 17 kap.

6 § handelsbalken. Härav följer, att marken kan tagas i anspråk för

gäldande av dylik fordran genom utmätning och försäljning i exekutiv

ordning. Då detta innebär en inskränkning i tillämpningen beträffande

marken av omförmälda bestämmelse i 5 § av förslaget, har i 19 §

1 mom. införts en erinran härom.

En förutsättning för införlivning är, såsom tidigare framhållits, att

allmänningsdelägarna hava äganderätt till den mark, som är avsedd att

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

införlivas. En följd härav torde vara, att, om äganderätten till marken,

sedan införlivning därav skett, efter klander av delägarnas fång

frånkännes dessa, förordnandet örn införlivningen bör vara utan verkan.

Då marken sålunda även i detta fall är undantagen från tillämpningen

av bestämmelsen i 5 §, bar en föreskrift härom upptagits i 19 §

2 mom.

I samband härmed bar jag övervägt, huruvida i den föreslagna lagen

något stadgande bör inrymmas med avseende å det fall, att, sedan mark

införlivats med häradsallmänning, det befinnes, att marken före inlivningen

blivit av delägarna överlåten till ny ägare. Da emellertid

berörda fall näppeligen kan anses äga någon praktisk betydelse, har jag

ej ansett nödigt att i förslaget upptaga någon bestämmelse därom. Av

det i 19 § 2 mom. upptagna stadgandet lärer för övrigt följa, att, där i

sagda fall nye ägaren i god tro förvärvat marken av delägarna, införlivningen

ej äger giltighet mot honom.

Det synes ligga i sakens natur, att, därest mark, varmed rätt till delaktighet

i häradsallmänning är förenad, införlivas med allmänningen,

sagda rätt bör upphöra att gälla. En bestämmelse härom har iniörts i

19 § 3 morn. Då emellertid införlivningen ej bör medföra ett definitivt

utslocknande av berörda rätt, bar i sagda moment jämväl stadgats, att,

örn marken sedermera varder skild från allmänningen, rätten åter skall

tillkomma marken.

23 $.

Korum. 20 §, reserv. 12 och 67 §§.

Beträffande bestämmelserna i denna paragraf, som angå införlivning

av mark, vilken delägarna förvärvat före den nya lagens ikraftträdande,

hänvisas till den föregående redogörelsen (avd. D).

24 $.

Komm. 4 § 2 morn., reserv. 15, 24 och 35 §§, allm. omb. § 1 andra stycket och § 9.

I denna paragraf givas regler örn innehållet av hushallningsplan för

häradsallmänning.

I 1894 års skogsordning stadgas i detta ämne, att häradsallmänningarna

skola »behandlas efter sådana på vetenskapliga regler grundade,

för olika ortförhållanden lämpade hushållningsplaner, som avse skogens

framtida bestånd och högsta avkastning». I nära anslutning härtill

har i domänstyrelsens den 27 maj 1916 utfärdade föreskrifter angående

de allmänna skogarnas indelning till ordnad hushållning föreskrivits,

att förslag till hushållningsplan skall grundas såväl på skogens

tillstånd som ock på det ändamål, hushållningen i varje särskilt fall

har att fylla, samt att »såsom allmänt mål hör vid planläggningen ef
Bihang

lill riksdagens protokoll 1932. 1 saini 10 haft. (Nr 10) 10

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Skogslagstiftning

skom,''

mittén m. f

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

tersträvas högsta uthålliga nettoavkastning, som kan uppnås i samband.

med skälig förräntning av i hushållningen engagerade kapital».

Kommittén har beträffande innehållet av hushållningsplan för härads

, allmänning föreslagit, att dylik plan skall omfatta en tid av minst tio,

högst tjugu kalenderår samt vara lämpad efter allmänningens beskaffenhet

och rådande ortsförhållanden och upprättad enligt sådana på vetenskapen

och erfarenheten grundade regler, som äro ägnade att försätta

och bibehålla skogen i forstligt tillfredsställande skick samt bereda

största och möjligast jämna behållna avkastning därifrån. Några

närmare föreskrifter örn innehållet av här avsedd plan hava ej upptagits

i kommitténs förslag.

Föi slaget i denna del ansluter sig till vad kommittén i motsvarande

a\ seende föreslog beträffande kommun- m. fl. skogar. X motiveringen

till det av kommittén beträffande sistnämnda skogar framlagda lagförslaget

anförde kommittén i förevarande avseende:

Det vöre att ihågkomma, att en hushållningsplan skulle för den skog,

varom lråga vore, utgöra en fullständig skogsvårdslag. Den borde därför

törst och främst vara byggd på samma grunder, som kännetecknade

gällande allmänna skogsvårdslag. Därutöver hörde det till en hushållningsplans

begrepp, att i densamma stadgades noggranna, konkretiseiade

föreskrifter, som icke kunde meddelas i en allmän skogsvårdslag,

lör vinnande av det uppställda målet med en planskogs skötsel. I

själva lagen torde det vara tillfyllest att angiva detta mål, medan närmare

föreskrifter rörande hushållningsplanernas uppställning, innehåll

m. m. borde. överlåtas åt skogsvårdsstyrelserna att meddela. Härigenom

kunde visserligen skiljaktigheter uppkomma mellan de olika skogsvårdsstyrelseområdena,

men detta kunde i mångt och mycket vara av

förhållandena betingat och i den mån dessa skiljaktigheter skulle vara

av ondo, borde de kunna förebyggas eller avlägsnas genom ingripande

av den av kommittén föreslagno skogsvårdsinspektören. Enligt kommitténs

förmenande skulle ett mera detaljerat utformande och avvägande

av de förstuga och ekonomiska synpunkterna vid en skogs skötande

efter hushållningsplan vara förenat med stora vanskligheter ur både

teoretisk och praktisk synpunkt utan att i någon mån medföra några

motsvarande fördelar.

I förslaget till lag örn kommun- m. fl. skogar upptog kommittén med

avseende å innehållet av hushållningsplan, förutom förenämnda genelella

stadgande, jämväl en bestämmelse, som åsyftade att förebygga att

vid uppgörande av sådan plan innehavare av avverkningsrätt å skogen,

där sådan rätt upplåtits, innan skogen underkastades plantvång, finge

vidkännas allt för kännbara inskränkningar i sin rätt. Denna bestämmelse

innehöll, att i fall, som nyss sagts, det skulle vid planens upprättande

tillses, att avverkningsrättsinnehavaren icke vid rättens utövande

leda vidare inskränkning än som kunde vara nödig för bevarandet

av skogens återväxtmöjligheter eller till förebyggande av sådan avverkning

i växtlig ungskog, som ej vore förenlig med en god skogssköt
-

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. May.ts proposition Nr 10.

sel å egendomen i dess helhet. Till stöd lör ifrågavarande bestämmelse

aniörde kommittén, bland annat:

I fråga örn avverkningsrätt, som annan än ägaren förvärvat till en

skog, torde icke andra grunder böra gälla, örn skogen skulle vara underkastad

den föreslagna lagen örn kommun- m. fl. skogar, än örn därå

skulle tillämpas den allmänna skogsvårdslagen. De punkter, där uti

den sistnämnda konflikt kunde uppstå mellan en avverkningsrätt och)

lagens bestämmelser, vore beträffande skyddet av växtlig ungskog och

skyddsskogar eller skogar i exponerat läge. I det förra hänseendet

hade, på sätt under 5 § i omförmälda lag anförts, tillkomsten av lagen

den 28 juni 1918 örn tillfälliga åtgärder till förekommande av skovling

av skog å fastighet i enskild ägo samt det sätt, varpå bestående avverkningsrätter

där behandlats, medfört, att i kommitténs förslag till allmän

skogsvårdslag något eftergivande icke gjorts i ungskogsskyddsbestämmelserna

till förmån för tillgodogörandet av före lagens ikraftträdande

upplåtna avverkningsrätter. Beträffande i nämnda förslag angivna

skyddsskogar och skogar i exponerat läge läge det i sakens natur, att

någon sådan eftergift icke kunde ske i de meddelade skyddsbestämmelserna.

Tillämpades nu detta på en skog, som skulle skötas efter en särskild

hushållningsplan, måste oeftergivligheten av sistberörda bestämmelser

gälla även här. Vad skyddet av växtlig ungskog beträffade, vore innebörden

av de därom i den föreslagna lagen angående vård av enskildes

skogar givna bestämmelserna, att å de därunder lydande markerna, då

i fråga örn skogen i övrigt därå intet vore stadgat, skulle tryggas förefintligheten

av skogsbestånd. Å skogar, som folie under kommunskogslagen,

skedde detta bevarande i fullständigare ordning och omfattning,

så att även äldre skog därunder innefattades, och detta hade till följd,

att här icke varje växtligt ungskogsbestånd nödvändigtvis behövde läggas

under förbudsskydd för att det avsedda ändamålet av en för varje tidpunkt

tillfredsställande förekomst av skogsbestånd å en egendom skulle

kunna ernås. En avverkningsrätt, tillkommen före lagens utfärdande,

hade alltså ansetts icke böra genom densamma lida annan inskränkning

beträffande ungskogsavverkning än som vore nödvändig till förebyggandet

av sådan avverkning i växtlig ungskog, som ej vore förenlig med en

god skogsskötsel å egendomen i dess helhet.

Reservanten har i sitt förslag upptagit dels de av kommittén föreslagna

allmänna bestämmelserna rörande innehållet av hushållningsplan för

häradsallmänning, dels ock utförliga bestämmelser örn de särskilda frågor,

som skola behandlas i sådan plan. Enligt dessa senare skola i hushållningsplan

inrymmas ej mindro do föreskrifter, som för planens tillämpningstid

kunna vara påkallade i och för tillgodogörande av befintlig trädtillgång

genom avverkning, än även bestämmelser rörande åtgärder, som

under sagda tid kunna bliva erforderliga för beredande av återväxt av

skog, för beståndsvärd eller eljest för befrämjande av hushållningen med

skogen, såsom utdikningar, väganläggningar eller annat. Vid beräkning

i planen av avverkningsbeloppet för perioden skall enligt förslaget

skillnad göras mellan föravverkning och huvudavverkning. Förav
-

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. May.ts proposition Nr 10.

verkning skall föreskrivas i den omfattning, som anses motsvara beståndets

behov; utbytet därav skall dock endast förslagsvis beräknas.

Hu\ udavverkningens storlek må enligt förslaget i regel icke bestämmas

till mera än som motsvarar skogens tillväxt. Där å allmänningsskogen

äldre eller medelålders skog förekommer utöver vad som enligt den antagna

omloppstiden är normalt, eller där skäl eljest föreligger, må emellertid

huvudavverkningen bestämmas högre. Den del av huvudavverkningen,

som överskjuter tillväxten, skall i planen särskiljas från övrig

avverkning. Förslaget förutsätter därjämte, att Kungl. Majit äger giva

närmare förskrifter i avseende å de allmänna grunder i övrigt, vilka

beträffande planens innehåll böra följas.

Eeservanten har vidare i förslaget inrymt vissa stadganden örn planens

giltighet mot innehavare av avverknings- eller annan rätt å den

skog, planen angår, och innehålla dessa stadganden, att planen principiellt

skall gälla även mot dylik rättsägare, dock med det förbehåll att,

därest skogsområde i laga ordning införlivats med allmänningen till

dennas utvidgning, planbestämmelser, som bliva gällande för nämnda

område, icke skola lända till inskränkning i avverknings- eller annan

rätt, som kan hava uppkommit å samma område, innan införlivningen

skedde. Beträffande rättens utövning i sistangivna fall skall emellertid

enligt förslaget gälla vad som stadgats i den av reservanten föreslagna

allmänna skogsvårdslagen.

Vad reservanten sålunda föreslagit rörande husliållningsplan för häradsallmänning

överensstämmer i allt väsentligt med de i reservantens

nyss angivna lagförslag införda bestämmelserna rörande hushållningsplan

för kommunskogar.

Allmänningsombudens förslag innehåller beträffande de grunder, enligt

vilka hushållningsplan för häradsallmänning skall upprättas, allenast,

att häradsallmänningarna skola skötas efter på vetenskapliga

grunder upprättade och för varje särskild allmänning allt efter dess

beskaffenhet och uppgift lämpade hushållningsplaner. I fråga om planens

innehåll i övrigt upptager förslaget föreskrifter, som väsentligen

överensstämma med reservantens förslag. Enligt ombudens förslag må

dock i planen huvudavverkningen bestämmas högre än som motsvarar

skogens tillväxt allenast under villkor, att delägarna förbinda sig att

fondera eller för inköp av skogsmark eller för vidtagande av grundförbättringar

å allmänningen använda behållna försäljningsmedlen för den

del av huvudavverkningen, som överskjuter tillväxten.

I förslagets motivering hava allmänningsombuden i förevarande avseende

anfört, bland annat:

Då avverkningens storlek vore av grundläggande betydelse för varje

allmännings skogsbruk från såväl rent skoglig som ekonomisk synpunkt,

hade det ansetts nödvändigt att meddela bestämmelser örn grunderna

för dess beräknande.

s. 149 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

149

Med den ännu ganska ringa och otilliörlitliga kunskapen örn skogsbeståndens

utveckling vore det oita ytterst vanskligt att riktigt avgöia,

huru stor virkesmassa, som under en indelningsperiod, vanligen omfattande

20 år, kunde uttagas genom iöravverkning, d. v. s. gallring och

ljushuggning. Eriarenheten visade, att iöravverkning oitast föreskrivits

med för lågt belopp, vilket inverkat ogynnsamt på beståndens utveckling.

För att undvika detta stadgades, att storleken av denna avverkning

skulle endast förslagsvis bestämmas. Detta medförde frihet

för skogsförvaltningen att allt efter omständigheterna uttaga ett större

eller mindre belopp än som föreslagits. Någon fara för beståndens för

starka anlitande funnes knappast, enär, örn iöravverkningarna bedreves

för hårt, de i förslaget upptagna kontrollbestämmelserna trädde i

tillämpning. .. A ... . . ...

Vid beräknandet utav huvudavverkningen finge enligt forslaget viita

vetenskapliga metoder som helst användas, blott de vöre lämpliga för

den allmänning, som planen avsåge. Det hade emellertid ansetts nödvändigt

att uppåt begränsa totala avverkningsbeloppet, d. v. s. summan

av föravverkning och huvudavverkning. Då föravverkningen alltid

skulle utgå efter beståndens behov därav, kunde begränsningen uppenbarligen

icke påläggas denna utan måste avse huvudavverkningen.

Motivet till stadgandet örn denna begränsning vöre att söka i den såväl

inom skogsbruket som inom många andra näringar allmänt vedertagna

uppfattningen, att den ena generationen icke borde utnyttja de

förefintliga tillgångarna i så hög grad. att avkastningen under en kommande

generation väsentligen förminskades.

Å allmänningarna funnes emellertid icke obetydliga mängder övermogen

och gammal skog med mycket nedsatt tillväxt, varför den av ekonomiska

skäl snarast borde tillgodogöras. Skulle all skog av förenämnde

beskaffenhet avverkas under en indelningsperiod. skulle å mångå allmänningar

avkastningen under följande indelningsperiod ävensom ännu

längre fram i tiden kunna komma att betydligt understiga sin nuvarande

storlek. Här stöde sålunda två intressen mot varandra, nämligen

dels önskan att varje generation måtte få åtnjuta lika stor nytta

utav allmänningen, för vilket ändamål avverkning borde under värne

indelningsperiod vara ungefärligen lika stor. dels önskan att snarast

tillgodogöra sådana skogsbestånd, vilkas tillväxt vore så ringa, att den

icke längre berättigade till deras bibehållande. Denna motsats kunde

emellertid utjämnas, örn förenämnda skogsbestånd avverkades och virket

försåldes samt av inkomsterna bildades fonder av en eller annan

art, av vilka endast avkastningen finge utdelas till delägarna.

Sedan sålunda en begränsning befunnits lämplig, gällde det avgöra,

huru den skulle ändamålsenligast anordnas. Härvid erbjöde. sig fida

olika tillvägagångssätt, vilka samtliga hade vissa fördelar i ett eller

annat avseende men i andra olägenheter av skilda slag.

Naturligast vore att sätta avverkningens storlek i förhållande till

tillväxten vid indelningstillfället eller don tillväxt, som under perioden

kundo beräknas uppstå. Detta tillvägagångssätt hade dessutom en stor

fördel därigenom, att tillväxten, oberoende av den mera spekulativa och

på hypoteser byggda forskningen, kunde med tillfredsställande noggrannhet

beräknas. ..

Vid uppgörande av skogshushållnmgsplan måste alitsa tillväxten all
-

s. 150 Kontrollera mot PDF

Yttranden.

150

Kunc/l. Maj:ts proposition Nr 10.

tid beräknas. Skulle det visa sig, att den beräknade huvudavverkningen

överstege denna, skulle allmanningsdelägarna tillirågas, huruvida

6 .T9 ,Vllh.ga sätt 1 årslaget stadgades, använda f örsäljnings
medlen

tor överskottet, sedan försäljningskostnaderna avdragits. I de

a .tra äesta lal1 dessa vara villiga till fondering av en eller annan

emellertid sa icke vara fallet, finge huvudavverkningen

1 ianlaggas pa det satt, att den kvarstående äldre skogens förmåga till

tillväxt stimulerades oell på bästa sätt utnyttjades.

Domänstyrelsen har beträffande de av kommittén föreslagna bestämmelserna

i förevarande avseende erinrat, att en skogshushållningsplan,

upprättad enligt sagda bestämmelser, icke toge den hänsyn till skogsbrukets

bärighet såsom affär, som skogsägaren med rätta kunde fordra,

samt för egen del såsom lämpliga grunder för skogsskötsel föreslagit,

att vid upprättande av hushållningsplaner skulle, där icke särskilda förhållanden

annat, påkallade, såsom allmänt mål eftersträvas den högsta

möjliga avkastning, som kunde erhållas med skälig förräntning av det

i hushållningen bundna kapitalet. I fråga örn de stadganden i ämnet,

som upptagits i reservantens förslag, har domänstyrelsen anfört:

Berörda stadganden gåve vid handen, att reservanten utgått från att

huvudavverkningen i regel skulle motsvara skogens tillväxt. Men då

lian därjämte ifrågasatte föravverkningar, visserligen icke till fixerat

belopp, men vilka dock med hänsyn till kravet på beståndsvårdande

huggningar kunde förutsättas bliva rätt betydande, så innebura detta

en advard överavverkning och ett tydligt avsteg från den allmänt

fastslagna, grundläggande regeln för hushållning i allmänhet och hushållning

med skog i synnerhet att icke konsumera mer än vad som kapitalet

verkligen avkastade. Domänstyrelsen måste därför taga bestämt

avstand från sådana skogshushållningsprinciper.

Det bolde därjämte erinras, att reservanten med sin hushållningsplan

avsett att redan vid dess fastställande fastslå föreskrifter även i detalj

galande under planens hela tillämpningstid. Han ville sålunda fastställa

planen till efterrättelse och ej till ledning vid skogsskötsel. Härmed

hade emellertid reservanten kommit att klavbinda hushållningen

pa dessa skogar på ett sätt, som för deras behöriga skötsel ej kunde

vara gagneligt.

Beträffande allmänningsombudens förslag har domänstyrelsen åberopat

vad styrelsen anfört i fråga örn reservantens förslag samt därjämte

anmärkt, att i ombudens förslag saknades erforderliga föreskrifter rörande

de principer, som skulle vara grundläggande för skogshushållningen

å häradsallmänningarna. Det syntes emellertid vara en oavvislig

fordran, att i ett lagförslag rörande skogar av den art och betydelse

som nämnda allmänningar vore upptoges fullt klara och tydliga bestämmelser

i nämnda avseende.

Sveriges här adsaUmänningsförbund har mot den av kommittén föreslagna

principiella bestämmelsen i ämnet anmärkt, att denna vore dels

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

oklar ock dels olämplig därutinnan, att den bunde hushållningen vid ett

bestämt liushållningssystem. Örn med »avkastning» i sagda bestämmelse

menades penninginkomsten, vore därmed hushållningen å alla

allmänningar fjättrad vid skogsränteläran, vilken i allt större och större

utsträckning övergåves å såväl allmänna som enskilda skogar, enär den

helt frånsåga nödvändigheten av skogskapitalets skäliga förräntning.

Skulle åter med sagda ord förstås virkesavkastning, komma hela hushållningen

att uppbyggas utan hänsyn till ekonomiska synpunkter.

Förbundet har för sin del instämt i allmänningsombudens förslag, att

häradsallmänningarna skola skötas efter på vetenskapliga grunder upprättade

och för varje särskild allmänning allt efter dess beskaffenhet

och uppgift lämpade hushållningsplaner, samt till stöd för denna

ståndpunkt anfört:

Sagda förslag innebure, att planerna måste upgöras på sådant sätt,

att allmänningarna nu och framdeles i görligaste mån och på bästa sätt

kunde fylla sin uppgift. Denna kunde vara mycket växlande. I vissa

skogfattiga härader bestode den uti att producera största möjliga virkesmängd,

i andra, där delägarna å egna fastigheter visserligen hade

tillräckligt med klenare skog men saknade grövre sådan, kunde allmänningens

uppgift vara att framalstra grovt virke, och i andia återigen,

varest delägarna för sitt husbehov i regel hade tillräckligt med skog av alla

slag, bestode den i att lämna bästa möjliga ekonomiska resultat. Vid

upprättandet av skogshushållningsplan måste för värjo särskild allmänning

utrönas, vad som borde anses vara dess uppgift, och därvid kunde

det ofta inträffa, att olika delar utav allmänningen hade olika uppgift.

Att allmänningens beskaffenhet skulle beaktas vid uppgörande av

hushållningsplaner läge i öppen dag.

Förbundet har därjämte betonat, att på hushållningsplanerna för häradsallmänningarna

måste ställas mycket större anspråk än på motsvarande

planer för kronoparkerna, enär dessa planer för de förra skogarna

utgjorde så att säga en speciell skogslag, vilken ovillkorligen

skulle åtlydas av allmänningsstyrelserna, medan det beträffande de senare

skogarna berodde på de förvaltande organens beslut, huruvida

större eller mindre avvikelser finge ske från sagda planer.

Jag torde i detta sammanhang få erinra, att det förslag till lag angående”™^

av kommun- m. fl. skogar, varöver Kungl. Maj:t den 27 oktober

1922 beslöt inhämta lagrådets yttrande, anslöt sig i fråga örn hushållningsplans

innehåll nära till kommitténs förslag.. Med hänsyn till

vad domänstyrelsen i sitt yttrande anfört hade dock i förstnämnda förslag

den jämkning vidtagits i de av kommittén föreslagna bestämmelserna

angående hushållningsplan, att såsom norm för sådan plans upprättande

angavs, bland annat, att den skulle grundas å regler, ägnade

att bereda den »högsta möjliga behållna avkastning, som kunde erhallas

1923 års förslag

till lag

orri vård av

kommunm.

fl. skogar.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Departements
chefen.

Kungl. Majus proposition Nr 10.

med skälig förräntning av det i hushållningen bundna kapitalet». Därjämte

hade i det till lagrådet remitterade förslaget, bland annat, den

ändring vidtagits i den av kommittén föreslagna bestämmelsen örn skydd

i vissa lall för innehavare av avverkningsrätt till skogen, att sagda bestämmelse

utsträckts att gälla innehavare av såväl avverkningsrätt som

annan nyttjanderätt till denna.

I sitt yttrande över förslaget anmärkte lagrådet, att den däri upptagna

nya normen för upprättande av hushållningsplan förefölle synnerligen

oklar, samt anförde vidare härom:

Närmast tydde ordalagen på att man med sagda norm åsyftat något

slags begränsning i avkastningen med hänsyn till att skogsägaren borde

åtnojas med skalig ränta å sitt kapital, men uttrycket kunde nianda

ock vara av den motsatta innebörd, att skogsägaren borde beredas

skalig ränta å kapitalet, även örn för uppnåendet härav avkastningen

under ett visst år måste uppdrivas högre än som finge beräknas för

värjo ar kunna ur skogen uttagas. Tveksamt kunde ock vara vad som

skulle anses såsom i hushållningen bundet kapital. Vad här borde utsagas

vöre val egentligen, att man borde söka tillse, att storleken av den

;f.a 1avkastningen icke bleve allt för mycket växlande utan, så vitt

modigt, lika år efter år, oavsett om därigenom skogens ägare å sitt

skogskapital finge skälig ränta eller mer eller mindre än vad som kunde

anses vara skälig avkastning. Detta uttalades med full klarhet i

kommitténs förslag; och hemställdes förty, att ifrågavarande uttryck

jamkades till överensstämmelse med vad kommittén sålunda föreslagit.

Med anledning av vad lagrådet sålunda anfört upptogs i det förslag

till lag angående kommun- m. fl. skogar, som genom proposition nr 157

förelädes 1923 års riksdag, den av kommittén föreslagna principiella bestämmelsen

angående hushållningsplans innehåll oförändrad, dock med

ett av lagrådet i tydlighetens intresse föreslaget tillägg, att i hushållningsplan

skulle inbegripas förefintlig kalmark. Den i det remitterade

förslaget införda föreskriften örn skydd för vissa innehavare av avverknings-

eller andra nyttjanderätter till den skog, för vilken plan skulle

upprättas, bibehölls likaledes oförändrad i propositionsförslaget.

Propositionen vann, såsom förut nämnts, ej riksdagens bifall, då en

särskild lagstiftning för de skogar, som voro avsedda att inordnas under

den föreslagna lagen, ej ansågs påkallad.

Den i första stycket av denna paragraf upptagna bestämmelsen, som

angiver de allmänna grunder, enligt vilka hushållningsplan för häradsallmänning

skall upprättas, ansluter sig nära till det för 1923 års riksdag

framlagda förslaget till lag örn vård av kommun- m. fl. skogar. Då

emellertid under senare år i samband med en ökad insikt örn betydelsen

att anpassa skogsbruket efter rådande konjunkturer på trävarumarknaden

och de vid varje tid rådande skogliga förhållanden en tendens framträtt

att begränsa hushållningsplanernas giltighetstid till kortare perm
-

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

der än de förut härutinnan tillämpade, har i förevarande stycke ej införts

någon föreskrift om viss minimitid för liushållningsplan utan allenast

stadgats, att sådan plan skall omfatta viss tid, ej överstigande

tjugu år.

Enligt det föreliggande förslaget skall kushållningsplan vara lämpad

efter skogens beskaffenhet och rådande ortsförhållanden. Då denna bestämmelse

bör anses innebära, att å orter, där skog saknas eller förekommer

i otillräcklig omfattning, hushållningsplanen skall, i den mån så

lämpligen ske kan, tillgodose ortens och särskilt allmänningsdelägamas

husbehov av virke, torde de av häradsallmänningsförbundet härutinnan

framställda önskemål bliva genom förslaget tillgodosedda. Vidare

må här framhållas, att, då i förslaget hushållningsplanens ändamål angives

vara, bland annat, att bereda största och möjligast jämna behållna

avkastning från skogen, härmed självfallet åsyftas en värdeavkastning

av nyssangivna beskaffenhet, ej en till kvantiteten bestämd

virkesavkastning.

I nära överensstämmelse med den ståndpunkt, som intagits av reservanten

och allmänningsombuden, har jag ansett, att vid beräkning i planen

av det virkesbelopp, som må avverkas under planens giltighetstid,

den del av detta belopp, som överskjuter skogens normala virkesavkastning,

bör särskilt angivas. Ett dylikt angivande är betingat därav, att

enligt förslaget berörda del av virkesbeloppet, såsom i det följande kommer

att närmare framhållas, skall principiellt fonderas eller användas för

höjande av allmänningens kapitalvärde. I anslutning härtill har i andra

stycket av denna paragraf stadgats, att avverkning, som överskjuter

skogens normala virkesavkastning, skall i hushållningsplan särskiljas

från övrig avverkning.

Beträffande innebörden av uttrycket »skogens normala virkesavkastning»

får jag hänvisa till förordningen den 27 juni 1927 med instruktion

för värdering av skogsmark och växande skog vid allmän fastighetstaxering

år 1928 samt till de vid 1928 års kommunalskattelag fogade anvisningarna.

Enligt sagda förordning och anvisningar skall skogsmarks

normala avkastningsförmåga beräknas efter den årliga avkastning, som

anses kunna erhållas vid ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk

och under antagande, att marken vore beväxt med ett tillfredsställande

samt å behöriga åldrar fördelat virkesförråd (normal skogstillgång),

och skall den normala årliga virkesavkastningen uppskattas i kubikmeter

per hektar såsom uttryck för markens virkesproducerande förmåga

(bonitet). Då sålunda enhetliga grunder fastställts för beräkning av en

skogsmarks normala virkesavkastning, har jag vid utformningen av förslagets

bestämmelser i förevarande avseende ansett nyssangivna begrepp

bättre ägnat att läggas till grund för dessa bestämmelser än det av re
-

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

servanten och allmänningsombuden föreslagna obestämda begreppet

»tillväxten».

Säborn framgår av de i 13 § upptagna bestämmelserna örn villkoren

för mförlivning med häradsallmänning av mark, som förvärvats av delagarna,

utgör den omständigheten, att sådan mark är besvärad av avverknings-

eller annan nyttjande- eller servitutsrätt, ej ovillkorligt hinder

för införlivning. Då det sålunda kan förekomma, att mark, som införlivas

med häradsallmänning, är belastad med dylik rätt, har jag ansett

en bestämmelse böra i förslaget meddelas örn den reglering av rättens

utövning, som må upptagas i blivande hushållningsplan för allmänningen,

och har jag härvid funnit de grunder, som i motsvarande avseende

mrymts i kommitténs förslag till lag örn kommun- m. fl. skogar, böra

följas. Ifrågavarande bestämmelse har upptagits i tredje stycket av

denna paragraf.

Utöver nu angivna stadganden hava ej i förslaget upptagits några

föreskrifter örn vad hushållningsplan för häradsallmänning skall innehålla.

Med avseende å sådan plans innehåll torde dock viss ledning

kunna hämtas även från stadgandena i 26 § angående sättet för dylik

plans upprättande samt de föreskrifter, som Kungl. Maj:t enligt 3 mom.

i berörda paragraf äger meddela i detta avseende. I övrigt torde det,

på sätt kommittén framhållit, böra överlåtas åt skogsvårdsstyrelserna

att meddela närmare föreskrifter rörande hushållningsplans innehåll.

Med den föränderlighet, som grunderna för bedrivande av ett rationellt

skogsbruk äro underkastade, synes det ej lämpligt att i en lagstiftning

närmare bestämma dessa grunder. Därest vid den föreslagna lagens tilllämpning

i förevarande avseende olika åsikter skulle göra sig gällande

hos de särskilda skogsvårdsstyrelserna, torde erforderlig enhetlighet i

tillämpningen kunna vinnas dels genom den särskilde ledamot, som enligt

32 § av förslaget skall inom respektive skogs vårdsstyrelser deltaga i

prövning av frågor örn fastställelse eller ändring i hushållningsplan för

häradsallmänning, dels ock genom medverkan av det år 1925 bildade

skogsvårdsstyrelsernas förbund, vilket under sin verksamhetstid blivit

ett betydelsefullt organ för genomförande av enhetliga grunder i skogsvårdslagarnas

handhavande.

25 §.

Kamm. 4 § 1 morn., reserv. 71 §.

I överensstämmelse med vad kommittén och reservanten föreslagit

har här stadgats, att hushållningsplan, som enligt 1894 års skogsordning

fastställts av domänstyrelsen, skall lända till efterrättelse intill dess tiden

för planens giltighet tilländalöper.

Jag erinrar, att hushållningsplaner enligt berörda skogsordning nn
-

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

mera fastställts för samtliga häradsallmänningar, som äro avsedda att

falla under den föreslagna lagen.

26 $.

Komm. 4 § 2, 3 och 5 mom. samt 8 §; reserv. 16—21 §§ och 23 § första, Ijarde

och femte styckena; allm. omb. §§ 8 och 13.

Förevarande paragraf upptager regler rörande sättet för uppgörande

och fastställande av hushållningsplan för häradsallmänning samt huru

kostnaden för sådan plans upprättande skall gäldas m. m.

I förstnämnda hänseende innehåller kommitténs förslag, att före ut- u^h

gången av hushållningsplans giltighetstid revision skall företagas till fastställande

utrönande av de förändringar, skogen undergått, och upprättas ny plan

samt att till ledning för planens uppgörande skola över allmänningen upprättas

karta i erforderlig skala, därest sådan ej förut finnes, samt allmän

beskrivning och noggrann beståndsbeskrivning med uppskattning av virkesförrådet.

Dylik utredning samt upprättande av därpå grundat förslag

till ny plan må enligt kommitténs förslag verkställas genom allmänningsdelägarnas

försorg av sakkunnig person samt för prövning ingivas

till skogsvårdsstyrelsen senast ett år före utgången av den förutvarande

planens giltighetstid eller, örn denna tid utlöper inom ett år

efter det den nya lagen trätt i kraft, tre månader efter ikraftträdandet.

Finner skogsvårdsstyrelsen den föreslagna planen lämpad att oförändrad

eller med jämkningar av mindre väsentlig omfattning ligga till giund

för skogens skötsel, skall densamma, i senare fallet efter skedda jämkningar,

fastställas av styrelsen. Kommitténs förslag upptager vidare

bestämmelser med avseende å det fall, att förslag till ny hushållningsplan

ej ingivits till skogsvårdsstyrelsen inom nyss berörda tid eller att

ingivet förslag underkänts. I dylikt fall har enligt kommittéförslaget

styrelsen att vidtaga åtgärder för revision och ny plans upprättande,

och skall för sådant ändamål förordnande meddelas sakkunnig^ person

att verkställa erforderlig utredning efter ty förut sagts samt på grund

därav avgiva förslag till hushållningsplan. Sådant förordnande utfärdas

antingen av styrelsen eller på dess begäran av den skogsvårdsinspektör,

som kommittén förutsatte skola anställas i jordbruksdepartementet.

Över förslag till plan, som upprättas enligt dylikt förordnande,

skall allmänningsstyrelsens yttrande inhämtas, och har skogsvårdsstyrelsen

därefter att pröva och fastställa förslaget på sätt förut sagts.

Slutligen stadgas i kommitténs förslag, att, sedan fastställelse meddelats,

planen ofördröjligen skall insändas till skogsvårdsinpektören, sand att

denne äger, där han finner planen avvika från de i förslaget angivna

grunder för upprättande av hushållningsplan, i viss ordning söka ändring

i planen hos Kungl. Majit.

Kommitténs förslag i nu angivna delar överensstämmer i huvudsak

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

med vad kommittén i motsvarande hänseenden föreslog beträffande

kommun- m. fl. skogar.

I moti\eringen till kommitténs förslag beträffande sistnämnda skogar

framhöll kommittén, bland annat, att, då ägaren till skog, som vore

unuerkastad plantvång, borde vara intresserad av att hushållningsplan

föi skogen bomme till stånd, kommittén i förslaget såsom det regelrätta

angivit, att initiativet till upprättande av sådan plan utginge från skogsägaien.

Med skogsägarens initiativrätt borde naturligen vara förenad

rätt att bland därtill kompetenta personer utse förrättningsman. Att

för sådan kompetens uttryckligen fordra genomgången utbildningskurs

av högre eller lägre valör hade icke funnits erforderligt, utan tillfyllest

att iöi förrättningen kräva »sakkunnig» person. Att avgöra, örn eller

när denna förutsättning vore för handen, torde icke möta någon svårighet

lör skogsvårdsstyrelsen; i regel sammanfölle den givetvis med genomgången

examen från skogshögskolan, men även utan en dylik hallstämpling

kunde en person hava förvärvat en sådan insikt och rutin i

förevarande arbeten, att det icke borde vara en skogsvårdsstyrelse, som

hade kännedom därom, betaget att såsom förrättningsman godtaga en

sådan person.

Enligt reservantens förslag skall hushållningsplan, såsom förut

nämnts, antagas av allmänningsstyrelsen. Innan så sker, skall även

enligt reservantens förslag av därtill förordnad sakkunnig person verkställas

undersökning av skogen samt avgivas förslag till plan. Med avseende

å dylik förrättning har reservanten i olikhet med kommittén föreslagit,

att förordnande att verkställa sådan städse skall meddelas av

skogsvårdsinspektören samt att villkoren för behörighet att erhålla dylikt

iöi ordnande skola bestämmas av Kungl. Majit. Enligt reservantens

förslag skall det därjämte ankomma på Kungl. Majit att, i den mån

så prövas behövligt, giva närmare bestämmelser örn tillvägagångssättet

vid lörrättningen samt örn de handlingar, som därvid skola upprättas.

Sedan hushållningsplan antagits av allmänningsstyrelsen, skall planen

enligt reservantens förslag ofördröjligen insändas till skogsvårdsstyrelsen,

som har att med de anmärkningar, vartill styrelsen finner skäl,

överlämna densamma till skogsvårdsinspektören, vilken i sin ordning

äger efter granskning av planen söka ändring däri hos Kungl. Majit.

Reservantens förslag upptager även vissa bestämmelser beträffande

det fall, att allmänningsstyrelsen underlåter att inom skälig tid antaga

hushållningsplan för allmänningen. I dylikt fall äger enligt förslaget

skogsvårdsstyrelsen fastställa sådan plan. Beträffande utredning, som

kan erfordras, innan skogsvårdsstyrelsen meddelar sitt slutliga beslut i

saken, skola de i förslaget upptagna bestämmelserna i fråga örn hushållningsplan,

som antages av allmänningsstyrelse, i tillämpliga delar gälla.

Även av skogsvårdsstyrelsen fastställd plan skall enligt reservantens

förslag för ändamål som förut sagts tillställas skogsvårdsinspektören.

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Kungl. May.ts proposition Nr 10.

I allmänning sombudens förslag föreskrives, att hushållningsplan skall

utarbetas av en förrättningsman, som antages av allmänningsstyrelsen,

samt att härtill må utses allenast den, som genomgått skogsinstitutet,

skogskögskolan eller utländsk högre skoglig läroanstalt. Den sålunda

utarbetade planen skall enligt förslaget, såsom förut nämnts, granskas

och fastställas av en särskild plankommission.

Domänstyrelsen har beträffande kommitténs förslag i förevarande avseende

anmärkt, att i lagen borde något närmare än förslaget avsåge

angivas kvalifikationerna hos den sakkunnige person, som kunde erhålla

uppdrag att verkställa skogsindelning.

Sveriges häradsallmänningsförbund har hävdat, att kompetensvillkoren

för den, som ägde behörighet att upprätta hushållningsplan, borde

lagfästas samt att vad allmänningsombuden i detta hänseende föreslagit

vore välgrundat.

Det förslag till lag örn vård av kommun- m. fl. skogar, som genom

proposition nr 157 förelädes 1923 års riksdag, anslöt sig beträffande sättet

för uppgörande och fastställande av hushållningsplan nära till kommitténs

förslag. Förstnämnda förslag innehöll dock ej något stadgande,

att vederbörande skogsägare skulle, där förslag till plan upprättades

genom dennes försorg, härvid anlita sakkunnig person. Beträffande

det fall, att planförslag skulle uppgöras genom skogsvårdsstyrelsens

föranstaltande, föreskrevs däremot, att förslaget skulle upprättas genom

av styrelsen eller, på dess begäran, av domänstyrelsen förordnad sakkunnig

person samt att närmare föreskrifter rörande dylik förrättning

skulle meddelas på sätt Kungl. Maj:t bestämde. Kommunskogsförslaget

avvek från kommittéförslaget jämväl därutinnan, att det förra ej förutsatte,

att av skogsvårdsstyrelse fastställd plan skulle obligatoriskt

underkastas granskning av någon central myndighet.

De i förevarande paragraf upptagna bestämmelserna rörande upprät- Departemen

tande och fastställande av hushållningsplan överensstämma i huvudsak chefen''

med kommitténs förslag. Vissa mindre skiljaktigheter föreligga dock

mellan förstberörda bestämmelser och de av kommittén i ämnet föreslagna.

Enligt kommittéförslaget skola vid uppgörande av förslag till ny hushållningsplan,

vare sig detta sker genom allmänningsstyrelsens eller

skogsvårdsstyrelsens försorg, de för berörda ändamål erforderliga åtgärderna

företagas av en »sakkunnig» person. I departementsförslaget

har kravet på förrättningsmannens kompetens närmare bestämts på det

sätt, att denne skall vara en person »med högre skoglig utbildning», vilken

föreskrift, såsom förut nämnts, innebär, att förrättningsmannen

skall hava avlagt avgångsexamen från skogsinstitutet eller skogsliögskolan

eller hava förvärvat därmed jämförlig utbildning. En dylik bestämmelse

har ansetts påkallad för att trygga, att förrättningsmannen besit
-

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 10.

ter erforderlig fackkunskap för uppdragets behöriga fullgörande. Erinras

må, att enligt departementsförslaget varje allmänningsstyrelse

skall anställa en person med högre skoglig utbildning såsom biträde vid

allmänningens förvaltning samt att detta biträde ofta torde komma att

anlitas för uppgörande av förslag till hushållningsplan för allmänningen.

Vidare skola enligt kommitténs förslag till ledning för utarbetande

av ny hushållningsplan över skogen upprättas karta i erforderlig skala,

örn sådan ej förut finnes, samt allmän beskrivning och noggrann beståndsbeskrivning

med uppskattning av virkesförrådet. Förslaget ansluter

sig härutinnan nära till de föreskrifter, som den 27 maj 1916 utfärdats

av domänstyrelsen rörande de allmänna skogarnas indelning till

ordnad hushållning. Under de senare åren har emellertid inom domänstyrelsen

utredning pågått rörande omläggning och förenkling i vissa

avseenden av sagda föreskrifter, särskilt i fråga örn sättet för upprättande

av nyssnämnda beskrivningar, vilken utredning dock ännu ej slutförts.

Med hänsyn härtill torde de handlingar, som skola upprättas till

ledning för hushållningsplans uppgörande, böra i lagen angivas mera

generellt än kommittén föreslagit samt Kungl. Majit tillerkännas befogenhet

att i ämnet utfärda närmare bestämmelser. Sistnämnda befogenhet

torde dock böra avse allenast det fall, att förslag till hushållningsplan

upprättas genom skogsvårdsstyrelsens försorg. I enlighet härmed

och da, såsom förut nämnts, vid upprättande av hushållningsplan för

häradsallmänning hänsyn bör tagas till sådana avverknings- och

andra nyttjande- eller servitutsrätter, som besvära med allmänningen

införlivad mark, har i departementsförslaget stadgats, att vid insändande

till skogsvårdsstyrelsen av upprättat förslag till hushållningsplan detta

skall åtföljas av karta över skogen i lämplig skala samt erforderlig beskrivning

med uppskattning av virkesförrådet ävensom uppgifter angående

sådana skogen åvilande rättigheter, som nyss sagts, samt att rörande

förrättning, som avser upprättande av hushållningsplan efter förordnande

av skogsvårdsstyrelsen, närmare föreskrifter meddelas av

Kungl. Majit.

Slutligen hava de i kommitténs förslag införda bestämmelserna angående

befogenhet för den tilltänkte skogsvårdsinspektören att i visst fall

förordna förrättningsman samt att granska av skogsvårdsstyrelse fastställd

hushållningsplan och söka ändring däri uteslutits i departementets

förslag, då frågan örn inrättande av en dylik befattning i jordbruksdepartementet

numera förfallit. Såsom förut berörts, åsyftar departementets

förslag att tillgodose kravet på anlitande av erforderlig

fackkunskap vid fastställandet av hushållningsplaner för häradsallmänningarna

genom medgivande av befogenhet för Kungl. Majit att i skogsvårdsstyrelse,

som har att pröva frågor örn dylik fastställelse, utse en

särskild ledamot med speciella kvalifikationer i skogsindelningsspörs
-

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

mål. Enligt departementets förslag må därjämte, såsom jämväl förut

berörts, besvär över skogsvårdsstyrelsens beslut i fråga örn sådan fastställelse

anföras hos Kungl. Majit.

De skiljaktigbeter, som i övrigt föreligga mellan kommitténs och departementets

förslag i förevarande avseende, torde ej tarva någon motivering.

Kommitténs och reservantens liksom allmänningsombudens förslag Kostnad för

förutsätta, att kostnaden för upprättande av förslag till hushållningsplan

för häradsallmänning skall gäldas av allmänningens medel. Be- rättande.

träffande beloppet av den ersättning, som må utgå till förrättningsmannen,

skall enligt reservantens förslag föreskrift meddelas av Kungl.

Majit, vare sig genom utfärdad taxa å arvode för här avsedd förrättning

eller, där sådan taxa ej givits men tvist örn heloppet i något fall

uppkommer, genom särskild föreskrift. Kommitténs och allmänningsombudens

förslag innehålla ej några bestämmelser i nu angivet avseende.

Omförmälda förslag till lag örn vård av kommun- m. fl. skogar, som

genom proposition nr 157 förelädes 1923 års riksdag, upptog i 5 § en bestämmelse,

att, där förslag till hushållningsplan upprättats genom skogsvårdsstyrelsens

försorg, skogens ägare skulle vidkännas kostnaden för

förslagets upprättande, häruti inbegripet utgifter för anskaffande av för

ändamålet erforderliga handlingar, under förutsättning att förslaget

fastställdes av skogsvårdsstyrelsen, samt att denna hade att i sammanhang

med beslut angående förslagets fastställande meddela yttrande i

kostnadsfrågan. Därjämte stadgades, att beträffande gottgörelse, som

tillkomme förrättningsman för uppgörande av dylikt förslag, närmare

föreskrifter skulle meddelas på sätt Kungl. Majit bestämde. Nu angivna

föreskrifter hade avfattats i huvudsaklig överensstämmelse med vad

lagrådet i sitt utlåtande över lagförslaget hemställt.

Spörsmålet, huru kostnaden för upprättande av förslag till hushåll- Pepartementsningsplan

för häradsallmänning hör gäldas, torde höra i lagen regleras c ,e en''

allenast med avseende å det fall, att sådant förslag uppgöres genom

skogsvårdsstyrelsens försorg. Sker förslagets upprättande genom allmänningsstyrelsens

eget föranstaltande, ligger det i sakens natur, att

utgifterna härför böra bestridas av allmänningskassan. Vad förstnämnda

fall angår torde även i detta fall allmänningskassan böra svara

för ifrågavarande kostnad, under förutsättning att det upprättade förslaget

varder oförändrat eller med vissa jämkningar fastställt av skogsvårdsstyrelsen.

Vägras åter fastställelse a förslaget, synes kostnaden

böra gäldas av skogsvårdskassan. I anslutning till motsvarande bestämmelser

i det för 1923 års riksdag framlagda förslaget till lag angående

kommun- m. fl. skogar torde skogsvårdsstyrelse böra åläggas att i sammanhang

med beslut angående fastställande av planförslag meddela

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Sko g slag stiftning

skommittén

m. fl.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

yttrande i kostnadsfrågan. Beträffande slutligen de grunder, enligt

vilka i förevarande fall ersättning bör utgå till vederbörande förrättningsman,

synes det böra ankomma å Kungl. Maj :t att meddela närmare

bestämmelser härutinnan.

I enlighet med vad nu anförts hava de i förevarande paragraf upptagna

bestämmelserna i ämnet avfattats.

27 §.

Reserv. 35 §.

Bestämmelserna i 26 § åsyfta att trygga, att, innan giltighetstiden för

hushållningsplan beträffande häradsallmänning tilländalöper, ny sådan!

plan för allmänningen upprättas och fastställes. I undantagsfall torde

dock kunna inträffa, att ny plan ej hinner komma till stånd, innan den

äldre planen upphör att gälla. Detta lärer särskilt kunna bliva händelsen,

därest klagan föres över skogsvårdsstyrelsens beslut rörande fastställande

av plan eller örn giltighetstiden för plan, som fastställts enligt

1894 års skogsordning, utgår kort efter den nya lagens ikraftträdande.

För dylika fall synes skogsvårdsstyrelsen böra äga att med tillämpning

av de i 24 § angivna grunder meddela bestämmelser rörande skogshushållningen

å allmänningen att gälla, intill dess den nya planen fastställts.

En föreskrift i detta syfte har upptagits i förevarande paragraf.

Jag vill erinra, att liknande bestämmelser upptagits i 14 § andra stycket

i kommitténs förslag angående vård av kommun- m. fl. skogar samt i

7 § av det förslag rörande samma skogar, som genom proposition nr 157

förelädes 1923 års riksdag.

28 §.

Komm. 4 § 4 morn., reserv. 22 § och 23 § andra stycket, allm. omb. § 6 och

§ 8 andra stycket.

De här upptagna bestämmelserna, som reglera skogsvårdsstyrelses

befogenhet att vidtaga ändring i fastställd hushållningsplan, ansluta sig

nära till vad kommittén i detta hänseende föreslagit. I överensstämmelse

med motsvarande stadgande i 10 § av det för 1923 års riksdag

framlagda förslaget till lag örn kommun- m. fl. skogar har dock i förevarande

paragraf det tillägg gjorts till kommittéförslagets föreskrifter

i ämnet, att, örn här avsedd ändring vidtages på skogsvårdsstyrelsens

eget initiativ, tillfälle skall beredas allmänningsstyrelsen att yttra sig

i ämnet.

29-31 §§.

Komm. 5 — 7 §§, reserv. 23 § tredje stycket och 32 — 34 §§, allm. omb. §§ 10—12.

Kommittén har i 5—7 §§ av sitt förslag upptagit vissa stadganden med

avseende å de fall, att överträdelse sker av hushållningsplanens bestämmelser

eller att fullgörandet av dessa eller av särskilda av skogsvårds
-

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

styrelsen beträffande skogsskötsel meddelade föreskrifter eftersattes.

Beträffande det förra fallet stadgas, att, om överträdelse av hushållningsplanen

äger rum samt i anledning därav särskilda åtgärder bliva nödiga

för skogens behöriga skötsel, skogsvårdsstyrelsen äger föreskriva sådana

åtgärder. Med avseende å det senare fallet innehåller förslaget, att, örn

åtgärd, som enligt fastställd hushållningsplan eller av skogsvårdsstyrelsen

meddelade föreskrifter skolat företagas, blivit eftersatt samt den

eftersatta åtgärden är nödvändig för skogens behöriga skötsel, länsstyrelsen

äger på framställning av skogsvårdsstyrelsen meddela föreläggande

för allmänningsstyrelsen vid vite att vidtaga den eftersatta åtgärden.

Försittes förelagt vite, må länsstyrelsen, jämte utdömandet av det

försuttna vitet, antingen meddela nytt vitesföreläggande eller och förordna

örn fråntagande av allmänningens förvaltning från allmänningsstyrelsen

och dess överlämnande till en eller flera gode män, som av

länsstyrelsen utses. Har sådant förordnande meddelats, länder detsamma

enligt'' förslaget till efterrättelse, intill dess länsstyrelsen på yrkande av

delägarna finner omständigheterna medgiva dess upphävande. För gode

män, som nyss sagts, skall i tillämpliga delar gälla vad i allmänningens

reglemente är stadgat örn allmänningsstyrelsen. För sin förvaltning äga

gode männen njuta arvode, som i brist av åsämjande skall bestämmas av

länsstyrelsen.

X motiveringen till det av kommittén framlagda förslaget angående

kommun- m. fl. skogar, vilket förslag i berörda hänseenden upptog stadganden

av enahanda innehåll som förslaget angående häradsallmänningar,

erinrade kommittén örn bestämmelserna i § 8 av 1894 års skogsordning

samt framhöll, att allvarliga invändningar kunde göras mot det

i sagda paragraf stadgade systemet, att vid försummat iakttagande a\

de föreskrifter, som meddelats beträffande skogshushållningen å häradsallmänning,

vilken förvaltades av delägarna, länsstyrelsen ägde förordna,

att allmänningen skulle ställas under skogsstatens vård och förvaltning.

Till utveckling härav anförde kommittén:

Visserligen skulle, i händelse av en förelupen oegentlighet, vederbörande

först anmanas att vidtaga rättelse, men örn detta ej gjorde någon

effekt måste skogens ställande under skogsstaten tillgripas, antingen det

begångna felet vore stort eller litet, och detta torde mången gång innebära

en onödig disproportion mellan fel och botemedel. Avensa vöre

detta en alltför tungrodd apparat. Sedan skogsstatens förvaltning en

gång kommit till stånd å en skog, torde den vara svår att få borttagen.

I 1894 års förordning funnes ej några bestämmelser i sagda riktning, oell

ej heller vore något uttalande i detta ämne att hämta från förar telena

till densamma.

Kommittén framhöll vidare, att kommittén nied hänsyn till de sålunda

anmärkta omständigheterna sökt utfinna andra sätt att gå tillväga, där

ett åsidosättande av den fastställda liusliållningsplanens föreskrifter ägt

rum, samt anfördo härom:

Hilland till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 10 hafi. (STr 10.> "

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj.ts proposition Nr 10.

Ett dylikt åsidosättande kunde vara positivt: överträdande av något

i planen förbjudet, eller negativt: uraktlåtenhet att fullgöra något i planen

föreskrivet. Emellan dessa båda fall syntes kommittén en skillnad föreligga,

som icke beaktats i 1894 års förordning. I det förra vore ett kriminellt

drag övervägande, och det borde därför såväl vara belagt med

straff som medföra botningsskyldighet, d. v. s. skyldighet att vidtaga vad

som erfordrades för de skedda skadornas avhjälpande. I sistberörda

avseende gällde det alltså att få de erforderliga åtgärderna fastslagna;

härutinnan innehölle förslaget bestämmelser, varigenom skogsvårdsstyrelsen

tillerkändes befogenhet att giva föreskrifter efter de föreliggande

omständigheterna. Några åtgöranden för att få skogsägaren att

fullgöra sin berörda förpliktelse torde däremot icke i detta sammanhang

vara av behovet påkallade. Härav följde, örn fråntagandet av skogens

förvaltning från ägaren icke vore en ren straffpåföljd, utan i sig innebure

ett sätt att få till stånd nödiga skogsvårdsåtgärder, att ett skogsägarens

berövande av skogens förvaltning icke hade sin plats såsom en åtgärd

till följd av en positiv förseelse mot de för skogens skötsel fastställda föreskrifterna.

Hade återigen i skogens vård och förvaltning något blivit uraktlåtet,

som bort företagas, vore detta till sin innebörd redan bestämt — vare sig

i den fastställda planen eller genom meddelade föreskrifter — och det gällde

endast att få det utfört. Här kunde alltså ett fråntagande av skogens

förvaltning från dess ägare passa i stycke, men därförutan syntes i många

fall ett utförande av det uraktlåtna kunna pressas fram av skogsägaren

själv, nämligen därigenom att vite förelädes honom beträffande utförandet.

Skulle emellertid detta förfela sin verkan, kunde även annat vara

behövligt att tillgripa. Ett sätt vore härvidlag att låta verkställa de felande

åtgärderna genom vederbörande myndighets försorg på ägarens bekostnad,

i enlighet med vad som vore stadgat beträffande skogar, som

tolle under lagen angående vård av enskildes skogar. Lämpligt för dessa

sistnämnda, skulle emellertid ett dylikt tillvägagående här bliva ett sporadiskt

utförande av en eller flera i ett systematiskt helt ingående åtgärder,

vilket vore föga lyckligt. Icke heller kunde här gälla, att ett fråntagande

av skogens förvaltning från dess ägare borde undvikas, ty hade vederbörande

icke låtit rätta sig utav vitesföreläggandet, hade de därmed visat

så ringa icke blott intresse utan även ansvarskänsla, att deras berövande

av förvaltningen måste anses befogat. Därvid behövde detta dock icke få

smaken av ett ställande under förmynderskap, genom överlämnandet av

förvaltningen åt skogsstaten, utan kommittén hade i stället funnit ett

lämpligt sätt vara, att förvaltningen uppdroges åt särskilt utsedde gode

män. Medelst denna form för förvaltning genom andra vunnes större

smidighet och ett lättare återgående till den normala förvaltningen utav

ägaren själv.

Reservantens förslag ansluter sig i förevarande hänseenden väsentligen

till kommitténs.

Allmänning sombudens förslag innehåller, att, örn hushållningsplanens

bestämmelser överträdas eller icke efterföljas, den av ombuden föreslagna

överstyrelsen har att fästa allmänningsstyrelsens uppmärksamhet härpå

samt utsätta .tid, inom vilken rättelse skall vara vidtagen. Sker ej sådan

inom förelagd tid, har överstyrelsen att ingiva anmälan örn saken till

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

länsstyrelsen, vilken, sedan syn ägt ram och, i vissa fall, allmänuingsstyrelsen

ånyo lämnats tillfälle att vidtaga rättelse, förordnar, att allmänningen

skall ställas under överstyrelsens förvaltning, intill dess förelagd rättelse

vidtagits.

Det förslag till lag angående vård av kommun- m. ii. skogar, varöver 1923 /&>-

Kungl. Majit den 27 oktober 1922 beslöt inhämta lagrådets yttrande, över- angående våld

ensstämde i hithörande delar med kommitténs motsvarande förslag. T av kommu.«- sitt yttrande över förslaget avstyrkte lagrådet, att diiri avsedda kom- sl ja

munskogar underkastades den i förslaget stadgade anordningen, att vid

eftersättande av liushållningsplanens bestämmelser eller särskilda av

skogsvårdsstyreisen meddelado föreskrifter förordnande under vissa förutsättningar

skulle kunna meddelas örn skogens ställando under gode

mäns vård och förvaltning, samt hemställde, att i berörda fall förvaltningen

av sådan skog i stället skulle överlämnas åt skogsstaten. Till

stöd härför anfördes, bland annat, att tillämpande av en dylik anordning

skulle medföra praktiska svårigheter, i det medel måste ställas till gode

männens förfogande för uppdragets behöriga fullgörande.

I det för 1923 års riksdag framlagda förslaget angående nyssnämnda

skogar bibehöllos emellertid det remitterade förslagets bestämmelser i

ämnet oförändrade. Mot lagrådets förslag, att en försummad kommunskog

eventuellt skulle kunna ställas under skogsstatens vård och förvaltning,

framhöll föredragande departementschefen, att det beträffande

den föreslagna lagen systematiskt iakttagits, att icko någon tillsyn eller

finnån befattning med lagens efterlevnad tillagts skogsstaten samt att

det redan med hänsyn härtill skulle te sig främmande att för ifrågavarande

fall göra någon rubbning häruti. Det kunde därjämte enligt departementschefens

åsikt göras erinringar mot en anordning, i arigenom

skogsstatstjänstemännen i utövningen av dessa åligganden skulle komma

att stå under skogsvårdsstyrelsernas uppsikt. Beträffande påståendet, att

det skulle vara förenat med praktiska svårigheter att få erforderliga

medel ställda till godo männens förfogande för uppdragets behöriga fullgörande,

påpekade departementschefen, att kravet pa de lindel lagen

hörande skogarnas behandling i förslaget vore lämpat efter deras förmåga

att bära upp åtgärder av större eller mindro omfattning.

På sätt kommittén föreslagit, tordo skogsvård sstyrelse, där överträ- Departement,- delse sker av vad i fastställd hushållningsplan föreskrivits samt i anledning

därav särskilda åtgärder bliva nödiga för skogens behöriga skötsel,

böra äga befogenhet att föreskriva sådana åtgärder. Fm dylik befogenhet

synes böra tillkomma skogsvå^styrelsen även i det fall, att bestämmelser,

som meddelats jämlikt 27 §, blivit överträdda. Ett stadgande i

ämnet, överensstämmande med det nu anförda, har upptagits i 29 § a\

departementets förslag.

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

Vad. Ilai efter angar sättet iör iramtvingande av åtgärder, som enligt

fastställd hushållningsplan eller av skogsvårdsstyrelsen meddelade föreskrifter

skolat vidtagas men av allmänningsstyrelsen blivit eftersatta,

Ilai jag äv en härutinnan funnit kommitténs förslag böra förordas. Att

med avseende å dylik försummelse från allmänningsstyrelsens sida bibehålla

den nuvarande anordningen med allmänningens ställande under

skogsstatens vård oell förvaltning bär jag ej ansett lämpligt, då skogsstatens

befattning i övrigt med hithörande skogar enligt det föreliggande

förslaget är avsedd att upphöra. Det skäl, som lagrådet i sitt yttrande

över 1923 års förslag till kommunskogslag anfört mot genomförande av de

av kommittén föreslagna bestämmelserna i ämnet, eller att det skulle

kunna möta praktiska svårigheter att få erforderliga medel ställda till

vederbörande gode mäns förfogande för uppdragets behöriga fullgörande,

torde ej i nämnvärd omfattning äga giltighet i fråga örn häradsallmänningarna,

då med hänsyn till dessa skogars beskaffenhet möjlighet

i regel torde föreligga att beträffande dem i förekommande fall anskaffa

för förvaltningens liandhavande behövliga medel. På grund av vad sålunda

anförts hava de i departementets förslag upptagna bestämmelserna

i ämnet, vilka inrymts i 30 och 31 §§, avfattats i nära anslutning till

vad kommittén förordat. De avvikelser från kommittéförslaget, som

vid utformningen av berörda bestämmelser i vissa hänseenden ägt rum,

torde ej tarva särskild motivering.

32 §.

I första stycket av förevarande paragraf givas regler örn skogsvårdsstyrelses

sammansättning vid prövning av fråga örn fastställelse eller

ändring av hushållningsplan eller fråga, som avses i 27 eller 29 §. Beträffande

de skäl, som ligga till grund för dessa regler, hänvisas till vad

jag i det föregående (avd. B) anfört.

Enligt 3 § i förordningen den 15 juni 1923 (nr 213) angående skogsvårdsstyrelser

skall, där vid omröstning inom sådan styrelse meningarna äro

delade, den mening gälla, varom de flesta förenat sig, samt, örn rösterna

för olika meningar äro lika delade, den mening, som biträdes av ordföranden.

Då denna bestämmelse ej lämpligen bör oförändrad äga tillämpning

för det fall, att skogsvårdsstyrelse har sådan sammansättning, som

i första stycket av denna paragraf avses, utan, örn i dylikt fall lika antal

röster tillfalla skilda meningar, den mening torde böra segra, som omfattas

av den av Kungl. Majit utsedde särskilde ledamoten av styrelsen,

har en bestämmelse i detta syfte upptagits i andra stycket.

Jämlikt 7 § i förordningen angående skogsvårdsstyrelser skola ordförande

och ledamöter i dylik styrelse för varje sammanträde ävensom för

de resor, vilka föranledas av deras berörda uppdrag och äro att anse såsom

nödiga, ur skogsvårdskassan erhålla ersättning enligt gällande resereglemente.

Då ersättning till sådan särskild ledamot av skogsvårdsstyrelse,

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

som avses i förevarande paragraf, torde böra utgå efter i viss mån andra

grunder än deni, som enligt det nu anförda gidia för övriga ledamöter av

dylik styrelse — särskilt må påpekas, att sådan ledamot bör äga erhålla

jämväl visst arvode för det med uppdraget förenade arbetet — samt det

synes böra ankomma å Kungl. Majit att härutinnan meddela erforderliga

bestämmelser, bär en föreskrift av detta innehåll inrymts i tredje stycket.

Ordförande och övriga ledamöter i skogsvårdsstyrelse äro enligt 9 §

av skogsvårdsstyrelseförordningen i utövningen av sina befattningar underkastade

det ansvar och den påföljd, som i allmän lag stadgas örn statens

ämbets- och tjänstemän. Utan särskild föreskrift lärer vara tydligt,

att i förevarande paragraf avsedd ledamot skall i berörda avseende vara

likställd med övriga skogsvårdsstyrelseledamöter.

33-35 §§.

Kontin. 8 §, reserv. 7 § oell 13 § andra stycket, allm. omb. §§ 13 och 14.

Förevarande paragrafer upptaga bestämmelser örn sättet för användan- sattet får an

ds av häradsallmännings avkastning och annan inkomst, som nartJytGr avkastning

från sådan allmänning. annalin

Kommitténs förslag, som innehåller föreskrifter allenast örn anvandan- häradsaiide

av häradsallmännings avkastning, ansluter sig i detta avseende, såsom manning.

förut nämnts, väsentligen till nu gällande bestämmelser. Enligt förslaget

skall sålunda av häradsallmännings avkastning i första rummet gäldas

kostnaden för allmänningens vård och förvaltning ävensom övriga av

hushållningsplanen eller särskilda föreskrifter föranledda kostnader, däruti

inbegripet utgifter för upprättande av hushållningsplan och revision

därav. Därefter skall, enligt förslaget, avkastningen användas till sådana

utgifter, som avse delägarnas gemensamma nytta, såsom skogskultur, anläggning

och underhåll av erforderliga vägar och broar eller dylikt, och.

må den behållna avkastning, som sedan återstå!’, antingen för gemensam

räkning fonderas eller användas för inköp av mark till allmänningens

utvidgande eller ock emellan samtliga delägarna fördelas efter deras delaktighet

i allmänningen.

Reservanten — som i sitt förslag till häradsallmännings avkastning

hänfört all sådan inkomst från allmänningen, som erhålles genom försäljning

eller annan upplåtelse mot ersättning av allmänningens naturliga

tillgångar i skogseffekter eller annat — har i förslaget inrymt bestämmelser

örn användande dels av dylik avkastning och dels av köpeskilling

för mark, som föryttras från allmänningen.

Förslagets bestämmelser i förstberörda hänseende överensstämma i väsentliga

delar med kommittéförslaget i ämnet. Mellan förslagen föreligga

dock vissa skiljaktigheter, som här torde böra omnämnas.

Reservanten uppdelar i olikhet med kommittén häradsallmännings av
-

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

kastning med hänsyn till användningssättet i två olika slag, det ena omfattande

inkomst, som erhålles genom upplåtelse av sådan del av huvudavveikningen,

som överskjuter tillväxten, och det andra annan avkastning.

Båda dessa slag skola enligt förslaget i första rummet användas för

bestridande av kostnaden för åtgärder, som äro nödiga för allmänningens

behöriga förvaltning oell vård. Sedan sagda kostnad guldits, må det

förra slaget av avkastning användas antingen till åtgärder, som, utan

att kunna sägas vara nödiga för allmänningens behöriga förvaltning och

vård, dock äro ägnade att befrämja en god hushållning med denna, eller

till inköp av mark för allmänningens utvidgning. Det senare slaget må

i nyssangivna fall användas antingen för ändamål, som nu sagts, eller till

utdelning mellan allmänningslagets samtliga medlemmar efter grunden

för deras delaktighet i laget.

Såsom skäl för att inkomst, som erhålles genom upplåtelse av berörda

del av huvudavverkningen, ej bör fä utdelas mellan delägarna, har reservanten

anfört:

Sådan överskjutande avverkning, varom här vore fråga, påkallades av

allmänna skogligt ekonomiska skäl. Den kunde mången gång bliva av

ganska betydande omfattning. Det kunde då icke gärna vara riktigt att

låta inkomsten av densamma gå till utdelning bland dem, som vore delägare

i allmänningslaget den tid, då sagda avverkning skedde. Hushållningen

med allmänningen borde vara riktad på framtiden även i den bemärkelsen,

att senare generationer finge från allmänningen åtnjuta ungefärligen

likartade förmåner med den närvarande; men om sådan överskottsavverkning,

som under en indelningsperiod bleve och borde bliva

verkställd, vore av större omfattning, kunde avkastningen under en följande

period ävensom ännu längre fram i tiden komma att betydligt understiga

den, som då uttoges ur skogen. Vid sådant förhållande torde den

föreslagna inskränkningen i fråga örn avkomstmedlens användning få anses

välgrundad.

Örn sådana medel, som enligt det nu sagda icke borde gå till utdelning,

icke finge omedelbar användning för ändamål, vartill de finge anlitas,

utan fonderades, boude dock ränta, som å dem kunde vinnas, få disponeras

pa sätt som vanlig avkomst av skogen, och torde de föreslagna bestämmelsernas

avfattning finnas icke lägga hinder i vägen härför.

Beträffande användande av köpeskilling för mark, som avyttrats från

häradsallmänning, innehåller reservantens förslag, att Kungl. Majit härutinnan

äger meddela de föreskrifter, som för allmänningslagets bästa

prövas lämpliga. I den mån sådana föreskrifter ej givits, skall örn köpeskillingens

användande gälla vad i förslaget stadgas om avkastning i allmänhet.

dock att köpeskillingen bör i främsta rummet användas till inköp

av mark för allmänningens utvidgning samt att någon utdelning därav

till delägarna ej må äga rum.

Allmänning sombudens förslag i förevarande ämne överensstämmer i

stora drag med reservantens. Enligt ombudens förslag skall av häradsallmännings

virkesavkastning i första rummet försäljas så stor del, att de

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

behållna försäljningsmedlen äro tillräckliga för gäldandet av allmänningen

driftskostnader, delägarna dock obetaget att mellan sig fördela sagda

del av avkastningen, under villkor att tillräckliga medel sammanskjuta*

eller eljest anskaffas för bestridande av nämnda kostnader. Därefter skall

enligt förslaget, örn behov därav föreligger, i överensstämmelse med vad

nu är stadgat, virke undantagas för sådana broar och allmänna byggnader,

som delägarna i allmänningen själva bygga och underhålla. Sedan

dylikt undantag skett, skall, örn hushållningsplanen sådant bestämmer,

den del av huvudavverkningen, som överskjuter tillväxten, försäljas, och

skola därvid inflytande medel användas för inköp av mark eller grundförbättringar,

vilka äro allmänningen till väsentligt gagn, dock att räntan

å dessa medel må disponeras enligt delägarnas beslut. Vad därefter återstår

av allmänningens avkastning skall enligt förslaget fördelas mellan

samtliga delägare efter oförmedlat hemmantal.

I förslagets motivering hava allmänningsombuden framhållit, att såsom

grundförbättringar borde betraktas skogsodling å av ålder kai mark, torrläggning

av impediment, byggandet av transportleder, förädlingsverk och

arbetarebostäder samt över huvud varje åtgärd, som icke vidtoges för

driftens uppehållande eller underhåll och som innebure en ökning utav kapitaltillgångar

och omedelbart eller framdeles bomme att öka allmännm
gens

avkastning. .

Beträffande köpeskilling för mark, som avyttras från häradsallmänning,

stadgas i allmänningsombudens förslag, att dylik köpeskilling skall användas

för förvärv av fastigheter, vilka huvudsakligen bestå av skogs
Sveriges

häradsallmänningsförbuncl har mot reservantens förslag anmärkt,

att enligt detsamma inkomster, som erhölles genom avverkning utöver

tillväxten, eller s. k. extra inkomster finge användas till gäldande av

allmänningens driftskostnader. Detta medförde, att den del av de ordinarie

inkomsterna, som rätteligen skulle begagnats för driftskostnadernas

bestridande, bleve disponibel för utdelning bland delägarna, valigenom

sålunda en förtäckt utdelning av extra inkomster komme att aga runi.

Frän principiell synpunkt torde olika regler böra gälla rörande an\ andningen

av sådana inkomster från häradsallmänning, som erhållas genom

utnyttjande av markens alstringsförmåga och sålunda kunna beräknas

inflyta årligen eller eljest periodvis, samt inkomster, som utvinnas fran

dylik allmänning genom avyttring av därtill hörande mark, genom ti - godogörande av därå befintliga fyndigheter (grus, sten, lera, torv o. d.)

eller eljest genom realiserande av allmänningens kapitaltillgångar. Medan

inkomster av det förra slaget äro att betrakta såsom avkastning i

egentlig mening, över vars användning delägarna principiellt bora hava

en vidsträckt förfoganderätt, utgöra inkomster av del senare slaget ett

från allmänningen lösgjort kapital, som i anslutning till grundsatsen, att

Departements
chefen.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. May.ts proposition Nr 10.

häradsallmänning skall bibehållas oförminskad, rätteligen bör på lämpligt

sätt återföras till allmänningen eller, med andra ord, användas för

böjande av allmänningens kapitalvärde och med avseende varå delägarna

böra hava förfoganderätt allenast så vitt angår därifrån härflytande avkastning.

Ett genomförande i hela dess vidd av en dylik princip i fråga

örn användande av olika slag av inkomster från häradsallmänning skulle

dock medföra betydande praktiska olägenheter och synes ej böra ifrågasättas.

Vad som inflyter genom tillgodogörande av fyndigheter å allmänningen

torde sålunda i överensstämmelse med nu gängse praxis i allmänhet

böra betraktas såsom egentlig avkastning och sålunda få disponeras

i likhet med dylik. För ernående av erforderlig enkelhet och reda i

allmänningarnas förvaltning torde berörda regel örn användande av kapitalinkomster

böra begränsas till sådana inkomster av denna beskaffenhet,

som äro av större ekonomisk betydelse och därjämte utan särskild svårighet

kunna särskiljas från övriga inkomster. I anslutning härtill torde

till kapitalinkomster, med avseende varå sagda regel skall gälla, böra

räknas allenast medel, som inflyta genom avyttring av mark från allmänningen,

ersättning för mark, som genom expropriation, inlösen enligt

ensittarlagen eller annat dylikt förfarande skiljes från allmänningen, ersättning

för nyttjande- eller servitutsrätt, som genom sådant förfarande

upplåtes till allmänningen, ävensom ersättning för skada eller intrång,

som tillskyndas allmänningen genom dylikt förfarande, sistnämnda ersättning

dock under villkor, att densamma bestämts i penningar att utgå

på en gång.

I enlighet med det nu anförda har i 33 § av departementets förslag stadgats,

att till häradsallmännings avkastning räknas i den föreslagna lagen

all den inkomst in natura eller i penningar, som erhålles genom tillgodogörande

av delägarnas rätt till allmänningen, i den mån sådant tillgodogörande

skall ske för gemensam räkning, dock med undantag av kapitalinkomst,

som härflyter från allmänningen, samt att till inkomst av sist angivna

beskaffenhet i lagen hänföras nyss angivna särskilda inkomster.

Beträffande användande av de inkomster från häradsallmänning, som

enligt 33 § äro att räkna till allmänningens avkastning, meddelas bestämmelser

i 34 §. Enligt dessa skola olika regler gälla i förevarande avseende

i fråga om avkastning, som erhålles genom avverkning, vilken överskjuter

skogens normala virkesavkastning (extra avkastning), samt annan avkastning

(ordinarie avkastning). Dessa regler överensstämma beträffande ordinarie

avkastning med reservantens förslag samt beträffande extra avkastning

väsentligen med allmänningsombudens förslag. Extra avkastning

må sålunda enligt nämnda regler i allmänhet användas allenast för

verkställande av sådana grund förbättringar å allmänningen, som äro ägnade

att öka skogsproduktionen å denna, eller för inköp av mark för allmänningens

utvidgning eller för annat dylikt ändamål. På skäl, som an
-

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

Kungl. Maj.ts proposition Nr 10.

förts av häradsallinänningsförbundet, har jag ej ansett lämpligt, att, såsom

reservanten förordat, extra avkastning må användas även för bestridande

av nödiga kostnader för allmänningens vård och förvaltning. Då

emellertid uttagandet av dylik avkastning kan medföra, att under viss

tid efter sådant uttagande allmänningens virkesavkastning nedgår under

vad som är att anse såsom normalt för allmänningen, har i departementets

förslag medgivits, att extra avkastning må användas jämväl till utdelning

mellan delägarna efter deras delaktighet i allmänningen, därest detta finnes

nödigt för beredande åt dem av en i möjligaste mån jämn inkomst

från allmänningen. Frågan, huruvida och i vilken omfattning sådan utdelning

må ske, har i varje fall ansetts böra prövas av myndighet, och har

i förslaget uppdraga åt länsstyrelsen att på framställning av allmänningsstyrelsen

och sedan skogsvårdsstyrelsen hörts i ärendet verkställa sådan

prövning. Däremot har jag, särskilt med hänsyn till den kontroll,

som enligt 39 § skall utövas å efterlevnaden av hithörande bestämmelser,

ej funnit nödigt, att spörsmålet örn extra avkastnings användande för

förstangivna ändamål underkastas prövning av myndighet, utan ansett

det kunna överlämnas åt delägarna eller allmänningsstyrelsen att härutinnan

fritt besluta.

För de ändamål, vartill liäradsallmännings avkastning enligt förevarande

paragraf sålunda får användas, må enligt förslaget fondering därav

äga rum, dock att ordinarie avkastning må fonderas allenast i den mån

den ej erfordras för gäldande av nödiga kostnader för allmänningens behöriga

vård och förvaltning samt att extra avkastning må fonderas för

utdelning bland delägarna, blott under villkor att länsstyrelsen i förut angiven

ordning därtill lämnar medgivande.

Beträffande ränta å extra avkastning skall enligt 38 § vad i lagen stadgas

örn användande och fondering av ordinarie avkastning äga motsvarande

tillämpning.

Vad härefter angår användande av sådana inkomster från häradsallmänning,

som enligt 33 § äro att hänföra till kapitalinkomster, hava bestämmelser

härom inrymts i 35 Då dylika inkomster, såsom förut berörts,

principiellt böra användas för höjande av allmänningens kapitalvärde

och utdelning därav bland delägarna sålunda ej bör vara medgiven, har

i berörda paragraf föreskrivits, att ifrågavarande inkomster skola användas

eller fonderas för enahanda ändamål, vartill extra avkastning enligt

förslaget må utan myndighets prövning disponeras. Därjämte har i paragrafen

stadgats, att det ankommer på Kungl. Majit att efter framställning

av allmänningsstyrelsen meddela närmare föreskrifter rörande användning

eller fondering av hithörande inkomster. Sistnämnda stadgande

ansluter sig till bestämmelserna i § 11 andra stycket av skogsordningen,

enligt vilka Kungl. Majit har att förordna rörande användning av er
-

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

sättning för mark, som genom expropriation eller annat liknande förfarande

skiljes från häradsallmänning, ävensom till rådande praxis vid lämnande

av tillstånd till försäljning av mark från häradsallmänning. I fråga

örn inkomst, som erhålles genom dylik försäljning, torde föreskrift i

nyssangivna avseende i allmänhet komma att av Kungl. Majit meddelas

i samband med lämnande av tillstånd till försäljningen.

Beträffande ränta å kapitalinkomst från häradsallmänning skall enligt

38 § vad i den föreslagna lagen är stadgat örn användande och fondering

av ordinarie avkastning från sådan allmänning äga motsvarande tillämp
-

if''^avkastning ,.B.e„traffaf de förvaltningen av häradsallmänning^ avkastning samt annan

Ch annan in- därifrån Inflytande inkomst följer av 8 § i förslaget, att sagda förvalthmadllu”

nin® ar aysedd att handhavas av allmänningsstyrelsen. Detta innebär,

manning, såvitt angar extra avkastning samt sådana inkomster, som enligt förslaget

äro att hänföra till kapitalinkomster, ändring i vad nu gäller. Beträflande

ersättning för mark, som genom expropriation eller annat liknande

förfarande skiljes från häradsallmänning, stadgas uttryckligen i § 11

andra stycket av skogsordningen, att Kungl. Majit äger förordna örn förva

tningen av dylik ersättning. Enahanda befogenhet har ansetts tillkomma

Kungl. Majit i fråga örn extra avkastning samt köpeskilling för mark,

som forsäljes från häradsallmänning. I regel har, då Kungl. Majit medfå,

01 ordnande örn förvaltningen av nu angivna medel, denna unnHrn
-

cj nuna inut över länman de

reisen.

,, „.. ,, . * “■uuKi. a±«ij:L uock mea
givit,

att förvaltningen av extra avkastningsmedel finge handhavas av

allmänningsstyrelsen mot skyldighet att avgiva redovisning därför till

länsstyrelsen eller att hos denna förete bevis, att medlen blivit använda

för det ändamål, som av Kungl. Majit särskilt bestämts. Med hänsyn till

den kontroll, som enligt 39 § skall utövas över allmänningsstyrelsens förvaltning

av extra avkastningsmedel och kapitalinkomster från häradsallmänning,

samt de garantier mot lagstridigt förfarande vid förvaltningens

handlande, som förslaget i övrigt innehåller, har jag funnit betänklig
-

ai sagda förvaltning åt allmänningssty

36 §.

Homin, .i, 8 och lo §§, Reserv. 1 § första stycket, 7 Sj 2 mom. andra stycket och

8 S, allm. omb. §§ 4, 13 och 14.

Då det ändamål, vartill häradsallmänning^ avkastning enligt 1894 års

skogsordning må användas, för varje fall bestämts genom de däri upptegna

foreskr1 terna, har i skogsordningen ej inrymts något stadgande

att för delagard eller allmänningsstyrelsen att besluta härutinnan

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kunni. Majlis proposition Nr 10.

Däremot innehåller skogsordningen, som förut berörts, en bestämmelse, enligt

vilken det ankommer på delägarnas beslut, huruvida utdelning av

häradsallmännings avkastning skall ske in natura eller, efter försäljning,

i penningar. I vissa allmänningsreglementen har emellertid, utan hänsyn

till denna bestämmelse, beslutanderätten i berörda avseende tillagts

allmänningsstyrelsen. .

Rätten att besluta örn användande av häradsallmännings avkastning

tillkommer enligt kommitténs förslag allmänningsstyrelsen, örn ej i reglementet

för allmänningen är annorlunda stadgat. Enligt forslaget ankommer

det dock på delägarna att besluta örn inköp ar mark för Ilaradsallmännings

utvidgning ävensom att bestämma, huruvida utdelning av arkastning

skall ske in natura eller, efter försäljning, i penningar

Även enligt reservantens förslag äger allmänningsstyrelsen i legel utöva

delägarnas beslutanderätt i förevarande avseende, Inköp av mark

för allmänningens utvidgning må dock enligt förslaget ej göras av allmänningsstyrelsen

utan allmänningsstämmans samtycke. Allmännmgsstämman

äger därjämte att lämna särskilda föreskrifter beträffande allmänningsmedlens

användande till sådana åtgärder, som, utan att vara nödiga

för behörig förvaltning och vård av allmänningen, dock äro ägnade

att befrämja en god hushållning med denna, eller till utdelning mellan

allmänningslagets medlemmar. Dylika föreskrifter skola enligt föi slaget

underställas länsstyrelsen och av denna prövas efter enahanda grundel,

som i förslaget stadgas beträffande allmänningsreglemente.

I motiveringen till förslaget i denna del har reservanten framhållit, att

allmänningsstämman ej borde vara befogad att meddela några bestämmelser

rörande allmänningsmedlens användning för sådana åtgärder, som

vore nödiga för allmänningens behöriga förvaltning och vård, men att

stämman däremot borde vara skäligen berättigad att, örn den därtill funné

anledning, giva föreskrifter till allmänningsstyrelsens efterrättelse beträffande

sagda medels användande till andra åtgärder, som vore nyttiga för

befrämjande av en god hushållning med allmänningen, eller till utdelning

mellan delägarna. Det hade dock synts reservanten, att dylika lein

skrifte!'' ej borde bliva bindande för allmänningsstyrelsen, med mindre de

efter prövning blivit godkända av länsstyrelsen. En obetingad rätt hos

allmänningsstämman att lämna föreskrifter av nu ifrågavarande art. allenast

dessa föreskrifter icke vore lagstridiga eller stridande mot hushåll

ningsplanen, kunde leda till resultat, som vore föga tacknämliga. Sålunda

skulle exempelvis delägarnas önskan att få högsta möjliga utdelning

från allmänningen kunna hindra genomförande av högst nyttiga — örn

än ej oundgängligen nödiga — förbättringsåtgärder å allmänningen, som

mycket väl borde kunna tillgodoses, allenast utdelningen hölles inom skäliga

gränser.

I allmtinninysombudens förslag stadgas i förevarande hänseende, att

ränta å fonderad extra avkastning skall disponeras efter delägarnas be
-

s. 172 Kontrollera mot PDF

172 Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

slut. Beträffande rätten att besluta om avkastningens användande i övrigt

innehåller förslaget ej några uttryckliga bestämmelser men synes

åsyfta, att sagda rätt skall tillkomma delägarna. Förslaget upptager liksom

kommittéförslaget det nuvarande stadgandet örn delägarnas rätt att

bestämma, huruvida naturautdelning skall äga rum eller ej.

Sveriges häradsallmänningsförbund bar bestämt avstyrkt reservantens

förslag örn stadgande av skyldighet för allmänningsstämman att underställa

av densamma lämnade föreskrifter rörande avkastningens användande

länsstyrelsens prövning. Förslagets genomförande skulle enligt

förbundets mening i det närmaste upphäva delägarnas inflytande över

den ekonomiska delen av allmänningens hushållning.

DepZ?f™ntS'' 1 likLet med reservanten anser jag, att det ej bör ankomma på delägarna

utan på allmänningsstyrelsen att besluta om användande av häradsallmännings

ordinarie avkastning för gäldande av sådana kostnader, som äro nödiga

för allmänningens behöriga vård och förvaltning. Däremot torde delägarna

principiellt böra förbehållas befogenhet att besluta örn användande

a\ dylik avkastning för annat i lagen medgivet ändamål ävensom örn

vederbörlig fondering av sådan avkastning, där densamma ej erfordras för

bestridande av kostnader, som nyss sagts. På delägarna torde jämväl

böla ankomma att besluta örn användande eller fondering av extra avkastning

för sådana ändamål, vartill densamma enligt förslaget må disponeras

utan länsstyrelsens medgivande, ävensom att bestämma, huruvida

utdehiing av avkastning bland delägarna skall ske in natura eller, efter

försäljning, i penningar. Att, såsom reservanten föreslagit, stadga skyldighet

för delägarna att underställa av dem i förevarande hänseende meddelade

föreskrifter länsstyrelsens prövning finner jag ej behövligt. Erfarenheten

från allmänningarnas förvaltning under de senare decennierna

giver ej grundad anledning antaga, att delägarna för att tillfälligtvis erhålla

okad utdelning från allmänningarna skulle motsätta sig vidtagande

av åtgärder för främjande av en god skötsel av dessa skogar. Sagda erfarenhet

giver tvärtom vid handen, att delägarna i allmänhet hysa ett

livligt intresse för dylika åtgärder.

Örn sålunda beslutanderätten rörande användande eller fondering av

avkastning från häradsallmänning samt sättet för utdelning därav bland

delägarna torde, med nyss angivna inskränkningar, principiellt böra tillkomma

delägarna, synas dessa emellertid böra vara oförhindrade att i reglementet

helt eller delvis uppdraga sagda rätt åt allmänningsstyrelsen.

Enni*as må, att under nuvarande lagstiftning delägarna i särskilda fall

genom reglementet bemyndigat allmänningsstyrelsen att besluta, huruvida

och i vad mån naturautdelning av avkastning skall äga rum bland

dem.

I enlighet med nu angivna grunder hava bestämmelserna i förevarande

paragraf avfattats.

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

Kungl. May.ts proposition Nr 10.

37 §.

Reserv. 11 § andia stycket.

Enligt 11 § 2 mom. må mark, som förvärvats av delägarna, av dem åter

avyttras, där marken ej i föreskriven ordning införlivats med allmänningen

samt laga hinder eljest ej möter för avyttringen. . Därjämte skall enligt

21 § mark, vars införlivning med häradsallmänning vägrats, av allmänningsstyrelsen

åter försäljas. Medel, som i nu angivna fall inflyta

genom markens avyttrande, torde i avseende å det ändamål, vartill desamma

må användas eller fonderas, samt den ordning, vari frågan härom

skall prövas, böra anses vara av samma natur som de medel, vilka anlitats

för markens förvärvande. En bestämmelse härom har inrymts i

denna paragraf.

38 §.

De i 34 och 36 §§ upptagna bestämmelserna örn användande och fondering

av ordinarie avkastning från häradsallmänning samt örn sättet för

utövande av delägarnas beslutanderätt härutinnan torde höra äga motsvarande

tillämpning i fråga om ränta å extra avkastning och å kapitalinkomst

från dylik allmänning. En bestämmelse härom återfinnes i förevarande

paragraf.

Utan särskild föreskrift lärer vara tydligt, att avkastning från mark,

som delägarna förvärvat för allmänningsmedel men som ej införlivats

med allmänningen, i fråga örn det ändamål, vartill sådan avkastning må

användas eller fonderas, samt sättet för fattande av beslut härom är att

likställa med ränta å de medel, vilka anlitats för markens förvärvande.

39 §.

De i förslaget inrymda bestämmelserna rörande användning av häradsallmännings

avkastning och därifrån härflytande kapitalinkomst åsyfta,

att dylik avkastning och inkomst skola, i den mån de ej må utdelas bland

delägarna, i huvudsak disponeras för främjande och utvecklande av skogshushållningen

å sådan allmänning. Från allmän skogsvårdssynpunkt är

det sålunda av vikt, att efterlevnaden av dessa bestämmelser tryggas.

För vinnande av detta syfte torde i första rummet ansvar böra stadgas

i vissa fall, då överträdelser av ifrågavarande bestämmelser ägt rum. Till

denna fråga återkommer jag närmare i det följande. Härförutom torde

emellertid i överensstämmelse med den ståndpunkt, som jag vid 30 § intagit

med avseende å ingripande av myndighet vid eftersättande av föreskrifter

i fastställd liushållningsplan eller särskilda av skogsvårdsstyrelsen

meddelade bestämmelser, möjlighet böra i lagen beredas att framtvinga

fullgörandet av de däri upptagna stadgandena i förevarande avseende.

Vad angår underlåtenhet att iakttaga föreskriften i 34 § 1 morn.,

att häradsallmännings ordinarie avkastning skall i första rummet använ
-

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. May.ts proposition Nr 10.

(las till gäldande av nödiga kostnader för allmänningens behöriga förvaltning

och vård, torde emellertid dylik underlåtenhet i regel medföra

ett eftersättande av vad i hushållningsplanen stadgats eller av skogsvårdsstyrelsen

särskilt föreskrivits och alltså kunna föranleda ett ingripande

enligt 30 §. Någon speciell bestämmelse för att säkra fullgörandet av

nyssangivna föreskrift torde därför ej vara påkallad. Däremot lärer en

tillämpning av stadgandena i 30 § i regel ej kunna ifrågakomma vid åsidosättande

av förslagets bestämmelser örn användande av extra avkastning

från häradsallmänning eller av medel, som utgöra kapitalinkomst

från sådan allmänning. Då dylikt åsidosättande ej torde böra föranleda

ingripande i förenämnda syfte från det allmännas sida för annat fall än

att avkastning eller medel, som nyss sagts, använts i strid mot nyssnämnda

bestämmelser eller enligt desamma meddelade föreskrifter samt för

sådant fall ingripandet hör hava till ändamål att förebygga, att nya överträdelser

av dylikt slag äga rum, torde en reglering i ämnet böra åsyfta

medgivande av befogenhet för viss myndighet att i nyssangivna fall förordna

örn överflyttning av förvaltningen av avkastning och medel, varom

nu är fråga, från allmänningsstyrelsen till ett organ, som kan anses erbjuda

säkerhet för förvaltningens lagenliga handhavande.

Uppgiften att i fall, som nu sagts, meddela förordnande i berörda hänseende,

synes lämpligen böra anförtros åt vederbörande länsstyrelse, och

torde denna i samband härmed jämväl böra erhålla i uppdrag att övervaka

efterlevnaden av ifrågavarande bestämmelser.

I överensstämmelse med vad i 30 § stadgats rörande sättet för handhavande

av häradsallmännings förvaltning, då denna fråntages allmän

ningsstyrelsen, synes i fall, som här avses, förvaltningen av ifrågavarande

avkastning och medel böra anförtros åt en eller flera gode män, som utses

av länsstyrelsen, och torde beträffande dylika gode män och deras förvaltning

stadgandena i 31 § böra äga motsvarande tillämpning. För vinnande

av ändamålet med här avsett ingripande böra gode männen övertaga

förvaltningen ej allenast av den extra avkastning och de kapitalinkomster,

som finnas i delägarnas ägo vid förordnandets meddelande,

utan även av de tillgångar av denna beskaffenhet, som inflyta efter sagda

tidpunkt. Upplupen och förfallen ränta å avkastning och inkomst, som

nyss sagts, böra gode männen vara pliktiga att årligen utbetala till allmänningsstyrelsen.

Bestämmelser i ämnet, avfattade enligt ovan angivna grunder, hava

upptagits i förevarande paragraf.

Erinras må, att utövningen av den tillsyn, som enligt dessa bestämmelser

ankommer på länsstyrelsen, väsentligen underlättas genom stadgandena

i 44, 46 och 47 §§, enligt vilka länsstyrelsen har att utse en av de revisorer,

som skola granska allmänningsstyrelses förvaltning och räkenskaper,

samt erhålla del av de berättelser, vilka allmänningsstyrelse och

revisorer årligen hava att avgiva.

s. 175 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10. 175

40 i

Homin. 3 §, reserv. 04 — 00 §§, allni. omb. § 4 sisla stycket.

Bestämmelserna i förevarande paragraf avhandla sättet för uppgörande

och fastställande av reglemente för häradsallmänning samt angiva vad

sådant reglemente skall innehålla.

Beträffande dessa bestämmelser hänvisas till vad jag förut (avd. B)

härom anfört. Här må blott tilläggas, att i anslutning till vad kommittén

föreslagit i förevarande paragraf upptagits en föreskrift, att, innan upprättat

reglemente fastställes, Kungl. Majit låter däröver höra vederbörande

skogsvårdsstyrelse. En dylik föreskrift har ansetts påkallad bland

annat med hänsyn till den reglering av rätten för forstligt biträde åt allmänningsstyrelse

att med sin befattning förena annan tjänst eller anställning,

som skall ske i reglementet, och vilken reglering kan vara av stor

betydelse för skogsskötseln å allmänningen.

41 §.

Reserv. 30 § första stycket saint fjärde till oell med sjunde styckena.

1894 års skogsordning upptager ej några bestämmelser örn allmänningsstyrelses

sammansättning utan överlämnar åt de särskilda allmänningarnas

reglementen att härutinnan meddela föreskrifter. Av reglementena

framgår, att antalet ledamöter i allmänningsstyrelserna ofta satts i

relation till antalet socknar i häradet, så att för varje sådan socken en

eller flera ledamöter i styrelsen skola utses. En dylik anordning har,

såvitt av reglementena framgår, genomförts beträffande 27 allmänningar

eller cirka hälften av samtliga. Till följd härav har antalet styrelseledamöter

i flera fall bestämts relativt högt. Enligt reglementena samt en

från länsstyrelsen i Östergötlands län infordrad särskild uppgift uppgåi

antalet ledamöter i allmänningsstyrelserna beträffande 8 allmänningar

till tre, 2 till fyra, 18 till fem, 1 till fem å åtta, 4 till sex, 10 till sju, 3 till

åtta, 2 till nio, 4 till tio och 2 till elva. Beträffande ej mindre än tjugufem

allmänningar uppgår sålunda nämnda antal till mer än fem.

Då det för häradsallmännings rationella förvaltning är av stor vikt, att

allmänningsstyrelsen ej är större än behovet verkligen kräver, men delägarsamfällighetens

organisation medför en tendens att utan hänsyn till

nämnda behov sätta styrelsens ledamotsantal i förhållande till antalet

socknar inom häradet, har jag ansett en bestämmelse örn begränsning av

förstnämnda antal böra upptagas i den nya lagstiftningen. En dylik

begränsning torde lämpligen böra åsyfta att fastställa det maximiantal

ledamöter, varav allmänningsstyrelse i regel må bestå, men tillika bereda

möjlighet att i undantagsfall, då behov därav föreligger, öka antalet utöver

vad sålunda generellt bestämts. Enligt nu angivna grunder har bestämmelsen

i första stycket av denna paragraf avfattats. I denna har

Anialet ledamöter

i ali»

manning»- s ty reise.

opaginerad Kontrollera mot PDF

176 Kungl. Martts proposition Nr 10.

berörda maximiantal fastställts till fem, då detta antal för det övervägande

flertalet allmänningar torde vara tillfyllest.

Behörighet att Enligt gällande allmänningsreglementen må i regel till ledamot av allmot

av ali- männingsstyrelse utses allenast delägare i vederbörande allmänning. Från

manninge- denna regel finnas dock vissa undantag. Enligt reglementena för Selebo,

styrelse. Akers, Västerrekarnes och Österrekarnes häradsallmänningar må sålunda

till ledamöter av respektive allmänningsstyrelser utses delägare eller i häradet

boende, för allmänningen nitälskande personer, och enligt reglementet

för Daga häradsallmänning skola ledamöterna i styrelserna för de

särskilda sockenallmänningar, vari sagda allmänning uppdelats, väljas

bland socknens delägare i allmänningen eller sådana inom socknen bosatta

personer, som anses äga intresse för allmänningens vård.

Då det i vissa fall kan vara ägnat att befrämja en god förvaltning av

vederbörande allmänning, att även andra personer än delägare kunna utses

till ledamöter av styrelsen, torde för behörighet i detta avseende ej böra

ovillkorligen fordras att vara delägare i allmänningen. Å andra sidan

lärer för tryggande åt delägarna av vederbörligt inflytande på allmänningens

förvaltning och därmed av en på framtiden inriktad hushållning

med allmänningens skogstillgångar böra krävas, att flertalet styrelseledamöter

utgöras av delägare. I fråga örn behörighet att utses till styrelseledamot

torde, där bolag eller annan samfällighet eller stiftelse är delägare

i allmänningen, ledamot av sådan samfällighets eller stiftelses styrelse

böra vara likställd med delägare. En bestämmelse i ämnet, avfattad

i anslutning till vad nu anförts, har upptagits i andra stycket av denna

paragraf.

I nära anslutning till motsvarande stadgande i 57 § fjärde stycket i

lagen örn aktiebolag har i tredje stycket av denna paragraf föreskrivits,

att ledamot av allmänningsstyrelse skall vara här i riket bosatt svensk

medborgare, där ej Kungl. Majit för särskilt fall härifrån medgiver

undantag.

Styrelseleda- I fjärde och femte styckena hava införts bestämmelser örn befogenhet

m°från''''u^-de för allmänningsstämman att skilja styrelseledamot från uppdraget samt

draget m. m. örn sättet för utseende av efterträdare, då styrelseledamot avgår, innan

den tid, för vilken han blivit vald, gått till ända, och suppleant ej finnes.

Berörda bestämmelser överensstämma i allt väsentligt med motsvarande

stadganden i 57 § av lagen örn aktiebolag.

42 i

Reserv. 4 § andra stycket samt 40 §.

Bestämmelsen i första stycket örn befogenhet för allmänningsstyrelse

att själv eller genom ombud ej mindre gent emot tredje man handla å

delägarnas vägnar än även inför domstolar och andra myndigheter före
-

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Kungl. May.ts proposition Nr 10.

träda delägarna överensstämmer med reservantens förslag samt ansluter

sig nära till motsvarande stadgande i 58 § aktiebolagslagen. Tydligt är,

att i reglementet sådan befogenhet kan uppdragas även åt särskilda ledamöter

i allmänningsstyrelsen.

Jämväl andra och tredje styckena i denna paragraf, vilka upptaga

bestämmelser örn befogenhet för styrelseledamot att mottaga stämning för

delägarna och annat meddelande rörande dessa samt örn förfarandet, då

styrelsen vill kära till delägarna, överensstämma i huvudsak med vad

reservanten härutinnan föreslagit.

43

Resen’. 38 och 39 §§.

Förevarande paragraf, som innehåller föreskrifter örn styrelseledamots

rätt att deltaga i behandlingen av på styrelsen ankommande ärenden samt

örn sättet för fattande av beslut inom styrelsen, ansluter sig nära till 61

och 62 §§ i aktiebolagslagen samt motsvarande stadganden i reservantens

förslag.

44 §.

Romin. 9 §, reserv. 41 §.

Enligt § 12 i skogsordning^ åligger det allmänningsstyrelse att årligen

inom augusti månads utgång till länsstyrelsen ingiva redovisning över

allmänningens behållna avkastning och huru densamma blivit mellan delägarna

fördelad eller till andra ändamål anordnad. Står allmänningen

under delägarnas egen vård och förvaltning, skall redovisningen tillika

innefatta uppgift å avverkningen ävensom å de för allmänningen bestridda

utgifter under året.

Kommittén har bibehållit denna bestämmelse med vissa mindre jämkningar,

föranledda av kommitténs förslag örn häradsallmänningarnas

ovillkorliga ställande under delägarnas egen förvaltning.

Reservanten — vilken såsom förut nämnts föreslagit upphörande dels

av delägarnas rätt till erhållande av naturautdelning från häradsallmänning

dels ock av länsstyrelses nuvarande befattning med frågor örn redovisning

för allmänningsstyrelses förvaltning — har avfattat hithörande

bestämmelser i sitt förslag i anslutning till de av honom sålunda intagna

principiella ståndpunkterna. Enligt reservantens förslag skall allmänningsstyrelse

årligen till de för granskning av styrelsens förvaltning utsedda

revisorer avlämna å den tid efter förvaltningsårets utgång, som i

reglementet bestämmes, förvaltningsberättelse för det föregående förvaltningsåret

tillika med redogörelse för inkomster och utgifter under året

samt för behållna tillgångarna vid årets början och vid dess slut. Där till

följd av bestämmelse i reglementet eller särskild av allmänningslaget given

föreskrift användning av befintlig tillgång är beroende av allmän

Ritning till riksdagens protokoll 19:12. 1 sinni, lil hiifl. (Sr 10.)

lii

s. 178 Kontrollera mot PDF

Departements•

chefen.

178 Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

ningsstämmas beslut, bär styrelsen att i berättelsen göra förslag till stämman

rörande användningen.

Bestämmelserna i förevarande paragraf ansluta sig beträffande sättet

för avgivande av redovisning för allmänningsstyrelses förvaltning samt

de förslag, som i sådan redovisning skola framställas till allmänningsstämman,

nära till reservantens förslag. I fråga örn redovisningens innehåll

i övrigt överensstämma däremot sagda bestämmelser väsentligen med

kommittéförslaget, vilket är en konsekvens därav, att rätten till naturautdelning

bibehållits i departementets förslag. Vid utformningen av ifrågavarande

bestämmelser har hänsyn tagits till att redovisningen bör avse

även andra från allmänningen härflytande inkomster än dem, som äro

att hänföra till allmänningens avkastning.

För underlättande av den tillsyn, som länsstyrelsen enligt 22 och 39 §§

har att utöva över allmänningsstyrelses förvaltning i vissa hänseenden,

har allmänningsstyrelse i sista stycket av denna paragraf ålagts att före

den tid, inom vilken styrelsens förvaltningsberättelse jämte därvid fogad

redovisning skall avlämnas till vederbörande revisorer, insända en bestyrkt

avskrift av sagda berättelse och redovisning till länsstyrelsen.

45 §.

Reserv. 42 §.

Bestämmelserna i denna paragraf, enligt vilka ledamöter i allmänningsstyrelse

i vissa fall äro solidariskt ersättningsskyldiga för skada, som av

dem tillskyndats delägarna eller tredje man, motsvara stadgandena i 70 §

och 135 § andra stycket aktiebolagslagen.

46—48

Komm. 9 § andra stycket, reserv. 46—49 §§.

De här införda stadgandena örn revision av allmänningsstyrelses förvaltning

ansluta sig i huvudsak till motsvarande föreskrifter i reservantens

förslag. Mellan departementets och reservantens förslag i denna del

föreligger dock den skiljaktighet, att enligt det förra en av de revisorer,

som hava att granska allmänningsstyrelses förvaltning och räkenskaper,

städse skall utses av länsstyrelsen, medan enligt det senare länsstyrelsen

allenast under vissa förutsättningar, motsvarande de i 73 § aktiebolagslagen

angivna, har att utse sådan revisor. Den i departementets förslag

intagna ståndpunkten i förevarande avseende har betingats av de åligganden

att övervaka allmänningsstyrelsens förvaltning i olika hänseenden,

som enligt förslaget tillkomma länsstyrelsen. Med hänsyn härtill har ock

i 47 § sista stycket av departementets förslag skyldighet stadgats för revisorerna

att inom den tid, före vilken revisionsberättelsen skall av dem

avgivas, insända en bestyrkt avskrift därav till länsstyrelsen.

s. 179 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

49—50 §§.

Kontin. 3 §, reserv. 50 §, allm. omb. § 4.

179

Enligt 1894 års skogsordning skall val av allmänningsstyrelse ske genom

sockenombud, utsedda genom omröstning efter oförmedlat hemmantal,

och torde förordningen förutsätta, att delägarnas beslutanderätt jämväl

i övriga frågor, som förbehållits deras avgörande, skall utövas på

samma sätt. Sockenombud väljes, där ej för särskilt fall annorlunda bestämts,

å sådan kommunalstämma, som omförmäles i 13 § i lagen örn kommunalstyrelse

på landet.

Ehuru tillämpningen av berörda bestämmelse örn beslutanderättens utövning

genom sockenombud ej i skogsordningen begränsats, hava dock

beträffande flera häradsallmänningar undantag därifrån stadgats i vederbörande

reglementen. Dessa undantag åsyfta dels att medgiva delägarna

befogenhet att i särskilda frågor utöva beslutanderätten direkt

utan anlitande av ombud, dels ock att med bibehållande som regel av den i

skogsordningen stadgade formen för beslutanderättens utövning tillerkänna

den enskilde delägaren rätt att personligen eller genom särskilt ombud

föra talan och rösta vid allmänningsstämma. Bestämmelser i sistnämnda

hänseende hava upptagits i reglementena för ej mindre än 17 allmänningar.

Vad angår de undantagsfall, då delägarnas beslutanderätt utövas direkt,

må omnämnas, att enligt reglementena för Vilske, Torstuna, Norrbo

och Siende häradsallmänningar allmänningsstyrelse skall väljas på det

sätt, att delägarna i varje socken, där fastigheter med delägarrätt i respektive

allmänningar äro belägna, å kommunalstämma utse en eller

flera ledamöter i styrelsen, samt att enligt reglementet för Vartofta häradsallmänning

val av allmänningsstyrelse skall ske sålunda, att för varje

pastorat, där i allmänningen delägande fastigheter finnas, en ledamot av

styrelsen skall utses å kommunalstämma med de till pastoratet hörande

delägarna. Vidare gäller i fråga örn Grimstens och Glanshammars häradsallmänningar,

att delägarna själva eller av dem befullmäktigade ombud

hava att vid sammanträde besluta örn ansvarsfrihet för allmänningsstyrelsens

förvaltning, samt i fråga örn Kumla härads allmänning, att

delägarna skola årligen vid allmänt sammanträde välja revisorer för

granskning av allmänningsstyrelsens förvaltning.

Skogsordningen innehåller ej någon bestämmelse angående det antal

sockenombud, som skall utses för de särskilda socknarna inom häradet,

och upptaga i regel ej heller allmänningsreglementena någon föreskrift

härutinnan. I reglementet för Norra Möre häradsallmänning stadgas

dock, att varje socken inom häradet skall utse två ombud till allmänningsstämman

samt att varje ombud äger att vid stämman utöva rösträtt för

sin sockens hela oförmedlade hemmantal. Även enligt reglementena för

Olands och Norrbo häradsallmänningar äga de särskilda socknarna inom

Gällande

bestämmelser.

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Skogslagstiftningskommittcn

m. fl.

Departements
chefen.

a) Formen för

utövningen av

delägarna förbehållen

beslutanderätt.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

respektive härad att utse var och eu två ombud till allmänningsstämman,

och skall, där så sker, varje ombud rösta för socknens halva röstetal.

Såsom förut omnämnts, förekommer i särskilda fall, att allenast en del

av de inom en socken belägna hemmanen äga rätt till delaktighet i häradsallmänning.

Med avseende å dylika fall stadgas i reglementena för

Ulleråkers och Norunda häradsallmänningar, att ombud till allmänningsstämma

skola utses dels för de i respektive allmänningar delägande socknarna,

dels ock särskilt för de sockendelar, som i allmänningarna hava

delaktighet.

Slutligen må i detta sammanhang påpekas, att gällande reglemente för

häradsallmänningarna i Östergötlands län upptager en bestämmelse beträffande

sättet för utseende av soekenombud för det fall, att vederbörande

socken inkorporerats med stad. I dylikt fall skall enligt reglementet

sockenombud utses inför magistraten. Liknande föreskrifter hava .stundom

meddelats av Kungl. Majit vid förordnande örn överflyttning av

hemman, som äger del i häradsallmänning, från landskommun till stad.

Kommittén har i sitt förslag upptagit skogsordningens bestämmelser

om sättet för utövande av delägarnas beslutanderätt i frågor, som förbehållits

deras avgörande.

Även reservanten har i huvudsak bibehållit de nu gällande grunderna

i detta avseende. Enligt reservantens förslag gäller sålunda såsom regel,

att delägarnas talan å allmänningsstämma föres genom ombud, som blivit

därtill kommunvis utsedda å kommunalstämma av de till kommunen

hörande delägarna i allmänningen efter den för envars delaktighet i allmänningen

stadgade grund, och äger dylikt ombud utöva rösträtt vid

stämman för det delaktighetstal, som efter berörda grund sammanlagt

tillkommer samtliga till kommunen hörande delägare. Från denna regel

skall dock enligt förslaget gälla det undantag, att enskilda delägare äro

berättigade att vid allmänningsstämma själva eller genom ombud, varom

flera delägare kunna förena sig, utöva rösträtt för dem tillkommande del

aktighetstal, som för sådan händelse avräknas från det kommunala ombudets

röstetal.

Allmänning sombudens förslag i förevarande avseende överensstämmer

i huvudsak med reservantens.

Med hänsyn till det betydande antal medlemmar, som varje delägaresamfällighet

omfattar, och den geografiska utsträckningen av det område,

inom vilket dessa äro boende, torde den beslutanderätt, som i departementets

förslag förbehållits delägarna, ej lämpligen böra av dem

utövas direkt, utan lärer, i likhet med vad nu gäller, denna principiellt

böra uppdragas åt särskilda av delägarna distriktsvis utsedda ombud.

Genom användande av ett dylikt representativt system för beslutandeiättens

utövning vinnes fördelen av större enkelhet i förvaltningens or
-

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

ganisation saint tryggas en mera omsorgsfull och snabbare provning av

de på delägarnas beslut ankommande frågorna. Med den utveckling,

som skogsbruket å allmänningarna undergått, är det tydligen av stor

vikt, att de organ, som handhava allmänningarnas förvaltning, gives en

sådan sammansättning, att förvaltningen kan av dem ombesörjas på ett

fullt rationellt sätt. Såsom i det följande skall närmare framhållas, torde

dock den representativa formen i förevarande avseende ej böra oinskränkt

tillämpas utan de enskilda delägarna medgivas befogenhet att,

örn de så vilja, själva eller genom särskilda ombud deltaga i avgörandet

av hithörande frågor.

Beträffande omfattningen av de distrikt, för vilka ombud i förevarande

syfte böra av delägarna utses, torde i anslutning till nuvarande bestäm- ti]] alll]Diin.

meisel* sådant distrikt i regel böra sammanfalla med kommun, inom vik »instämma,

ken fastigheter med rätt till delaktighet i häradsallmänning äro belägna.

I vissa fall torde dock sådan kommun ej lämpligen böra ensam utgöra

ett valdistrikt, utan detta böra omfatta två eller flera dylika kommuner.

Till belysning härav må till en början erinras, att det stundom förekommer,

att av hemmanen inom en kommun allenast ett fåtal eller blott

ett enda äger rätt till delaktighet i häradsallmänning. Såsom exempel

på dylika fall ina omnämnas, att genom Kungl. Maj:ts beslut den 6 maj

1886 ett hemman i Långtora socken av Lagunda härad överflyttats till

Vårfrukyrka socken av Åsunda härad, därvid förklarats, att genom överflyttningen

ej skedde rubbning i hemmanet tillkommande rätt till andel

i Lagunda häradsallmänning, samt att genom Kungl. Maj:ts beslut den

II mars 1887 två hemman överflyttats från Vists socken av Hanekinds

härad till Grebo socken av Bankekinds härad, därvid enahanda förklaring

lämnats beträffande hemmanens rätt till andel i Hanekinds häradsallmänning.

Även må omnämnas, att under de senare åren vid upprepade

tillfällen inträffat, att enstaka fastigheter med rätt till delaktighet i

häradsallmänning överflyttats från landskommuner till städer.

Tydligt är, att i nu angivna och liknande fall regeln att varje kommun,

där fastigheter med rätt till delaktighet i häradsallmänning äro belägna,

skall utgöra ett valdistrikt, ej bör äga tillämpning.

Denna regel bör ej heller gälla, där de särskilda kommunerna inom

häradet äro så små, att ombud till allmänningsstämman lämpligen bör

utses gemensamt för två eller flera av dessa. Jag vill i detta hänseende

erinra, att ledamöterna i styrelsen för Vartofta häradsallmänning, vilka

ledamöter motsvara de i skogsordningen omförmälda sockenombud, utses

av delägarna pastoratsvis och att sålunda i regel två eller flera kommuner

gemensamt välja en ledamot.

Av nu angivna grunder har i 4!) § och 50 § 1 mom. första stycket stadgats,

att å allmänningsstämma delägarnas beslutanderätt skall — med

visst undantag, som i det följande kommer att närmare angivas — utövas

genom distriksombud samt att vid val av dylikt ombud varje kom
-

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

mun, där fastigheter med rätt till delaktighet i allmänningen äro belägna,

skall utgöra ett distrikt, dock att, där skäl därtill äro, i reglementet

må föreskrivas, att två eller flera sådana kommuner, som nyss sagts och

som gränsa intill varandra, skola utgöra ett distrikt.

buksöm bör , V.ad anfar. det an.tal distriksombud, som bör utses för varje distrikt,

utses för de torde med hänsyn till den olika omfattning, som de särskilda distrikten

distrikten. att erhålla’ och de skiljaktigheter i fråga örn antalet distrikt, som

omma att förefinnas mellan de olika allmänningarna, några enhetliga

stadganden härutinnan ej höra meddelas. Jag har därför ansett mig

böra föreslå, att särskilda föreskrifter i detta avseende utfärdas för varje

allmänning och upptagas i respektive reglementen. En bestämmelse i

detta syfte har införts i 50 § 1 mom. andra stycket.

utseende äy" Beträffande sättet för utseende av distriksombud torde det ligga i sadistrikts-

kens natur, att val av dylikt ombud bör ske i anslutning till de regler,

ombud. Som gälla örn kommunalstämma för behandling av ärende, vilket angår

endast i mantal satt jord. Å andra sidan följer av den ståndpunkt, som

jag nyss intagit med avseende å omfattningen av hithörande distrikt, att

berörda regler ej kunna oförändrade tillämpas beträffande sådant val.

Därjämte är att märka, att rösträtt vid valet bör tillkomma ej allenast

ägare av. i mantal satt jord inom distriktet — förutsatt att dessa äro

delägare i allmänningen — utan även ägare av sådana avstyckade fastigheter

därstädes, som enligt jorddelningslagen tillagts rätt till delaktighet

i allmänningen. Vidare må påpekas, att delägare bör vara berättigad

att vid val, som här avses, utöva sin rösträtt genom ombud utan

att vara underkastad de i 14 § första och andra styckena av lagen örn

kommunalstyrelse på landet upptagna restriktiva bestämmelserna, att

dylik valförrättning bör kungöras på i viss mån annat sätt än kommunalstämma,

samt att ordförande vid sådan förrättning lämpligen bör

vara en inom distriktet boende delägare i allmänningen. På grund härav

och då rörande dylik förrättning jämväl i vissa ytterligare hänseenden

andra bestämmelser böra gälla än beträffande sådan kommunalstämma,

som förut sagts, har i förslaget stadgats, att val av distriktsombud

skall ske å särskild stämma med delägarna inom distriktet, vilken stämma

i förslaget benämnes delägarestämma. Rörande dylik stämma hava

i 50 § 2—4 mom. meddelats närmare föreskrifter, vilka i anslutning till

vad förut anförts i vissa punkter avvika från motsvarande bestämmelser

rörande kommunalstämma men i övrigt ansluta sig till dessa.

Enligt 50 § 2 mom. första stycket skall vid delägarestämma genom allmänningsstyrelsens

föranstaltande finnas tillgänglig en längd över samtliga

de fastigheter inom distriktet, med vilka rätt till delaktighet i allmänningen

är förenad, och skall denna längd angiva varje fastighets

delaktighetstal beträffande allmänningen. Sagda längd är avsedd att

ligga till grund för omröstning vid stämman, och har i anslutning här
-

s. 183 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 10.

183

till föreskrivits, att längden skall, sedan den godkants, landa till efterrättelse

å stämman. Enligt förslaget skall emellertid längden e3 upptaga

ägarna till de däri angivna fastigheterna. Att ålägga allmännings

styrelsen att vid delägarestämma framlägga längd jämväl över nämnda

fastighetsägare, har jag ej ansett böra ifrågakomma, da de ta skulle

hilva avsevärt betungande för styrelsen samt med hänsyn till den be.

gränsade omfattningen av här avsett distrikt sagda fastighetsägare i

regel torde vara kända för stämmans ordförande och övriga därvid nai
^Ibot''2

morn. sista stycket stadgas, att frånvarande delägares rösträtt

mä å delägarestämma utövas genom ombud men att ingen ager vid sadan

stämma på grund av fullmakt rösta för mera än en delägare. Beträffande

den förra föreskriften hänvisas till vad jag härom anfort un

4 §. Den senare åsyftar att förebygga, att personer, som vilja exploatera

allmänningens virkestillgångar utan hänsyn till skogsvårdens krav, orskaffa

sig avgörande inflytande på valet av distriksombud.

Enligt 26 § fjärde stycket av lagen örn kommunalstyrelse pa landet skall

tillkännagivande örn justering av protokoll vid kommunalstamma ske i

församlingens kyrka nästa sön- eller helgdag, då gudstjänst därstädes

hålles. Denna bestämmelse ansluter sig till stadgandena örn anförande

av besvär över kommunalstämmas beslut, enligt vilka dylika besvär skola

ingivas till länsstyrelsen inom 30 dagar från den dag, då tillkännagivande

örn justering av det över beslutet förda protokollet enligt nyssangivna

bestämmelse ägt rum. Då jämlikt 61 § i förevarande förslag talan mot

delägarestämmas beslut skall förås vid domstol samt anhängiggöra inom

trettio dagar från beslutets dag, bar berörda bestämmelse i 26 § fjärde

stycket av lagen örn kommunalstyrelse på landet ej ansetts bora forgnäs

motsvarande tillämpning i fråga örn delägarestamma. Beträffande

vid sådan stämma fört protokoll bar i 50 § 4 mom. av förslaget i anslutning

till motsvarande bestämmelse i 78 § aktiebolagslagen, stadgats, att,

sedan sådant protokoll justerats, detsamma skall genom ordförandens försorg

hållas tillgängligt för delägarna å plats, som stamman därtill bestämt.

51 §.

1 moni. Virr att åt delägarna trygga erforderligt inflytande pa avgörandet

av de frågor, som ankomma på allmänningsstämmas beslut, har i

förevarande moment stadgats, att till distriktsombud må utses allenast

den som vid val av sådant ombud är röstberättigad inom distriktet.

‘/mom, I 1894 års skogsordning angives ej, huruvida val av sockenombud

skall äga rum varje gång, då allmänningsstämma skall hallas, eller

ombuden skola väljas för viss tid. Ej heller i kommitténs eller reservantens

förslag liava några uttryckliga bestämmelser i ämnet upptagits.

Reservanten synes dock förutsätta, att valen skola forrattas i enlig e

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Majlis proposition Nr 10.

med det torra alternativet. Mot en dylik ordning torde dock befogade

erinringar kunna göras, i synnerhet om utseendet av här avsedda ombud

såsom jag i det föregående förordat, skall ske vid särskilda distrikts™!

hallna delagarestämmor. Att hålla dylika stämmor en eller flera gånger

om året i samtliga till respektive allmänningar hörande distrikt skulle

tydligen medföra betydande omgång och kostnad. Det torde ock vara

tydligt, att örn val av ombud måste äga rum varje år eller oftare, detta

ar agnat att menligt påverka ombudens intresse för ifrågavarande upp
d™?8

f”Ug0rande'' Med hänsyn härtill har jag ansett, att ombuden böra

valjas för viss ej alltför kort tid, och har jag funnit denna lämpligen

bora bestammas till fyra år. På grund härav och då ifrågavarande tid

synes bora avse kalenderår, har i första stycket av detta moment stadgats,

att distriksombud väljes för fyra år, räknat från och med den

1 januari året näst efter det, då valet skett. Då sådant val tydligen bör

aga rum i god tid före valperiodens inträde, har i berörda stycke jämväl

föreskrivits, att valet skall förrättas före den 1 oktober.

I samband med nu angivna föreskrifter hava i förevarande moment

upptagits bestämmelser, i andra stycket, örn befogenhet för delägarestämma

att skilja distnktsombud från uppdraget, ändå att den tid, för vilken

ombudet utsetts, ej gått till ända, samt, i tredje stycket, örn skyldighet för

ordförande respektive vice ordförande i delägarestämma, att, örn distriktsom

ud avgår före utgången av berörda tid och suppleant ej finnes, ofördröjligen

föranstalta örn val av nytt ombud för den återstående tiden.

.i morn. Därest ordförande i delägarestämma skulle underlåta att under

kalenderår, da ordinarie val av distnktsombud skall äga rum, före den 1

oktober i föreskriven ordning utlysa stämma för förrättande av dylikt val

torde allmänningsstyrelsen eller delägare i allmänningen böra äga att

genom hänvändelse till länsstyrelsen få stämman utlyst genom länsstyrelsens

försorg. Detsamma torde böra gälla, därest sådant fall inträffar

som avses i 2 morn. tredje stycket, samt ordföranden i delägarestämman

u derlater att utlysa stamma för där angivet ändamål inom en månad efter

det distriksombud avgått. Bestämmelser i dessa hänseenden hava

upptagits i förevarande moment.

Kamm. 3 §, reserv. 50 § oell 53 § andra stycket, allm. omb. § 4.

Enligt sakens natur bör distriktsombud principiellt äga att å allmänningsstamma

utova rösträtt för det delaktighetstal beträffande allmänningen,

som sammanlagt tillkommer delägarna i det distrikt, för vilket

ombudet utsetts. Företrädes distrikt å stämman av flera sådana ombud

bora dessa äga att rösta för lika andelar av nämnda tal

Såsom förut antytts, torde emellertid det nu anförda ej böra gälla un
-

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

Kungl. Majlis proposition Nr 10.

dantagslöst. I anslutning till de bestämmelser örn utövande av rösträtt

å allmänningsstämma, som redan införts i reglementena för ett flertal

allmänningar, torde enskild delägare i häradsallmänning böra tillerkännas

befogenhet att, örn han så önskar, själv eller genom särskilt ombud

föra talan och rösta å sådan stämma. En dylik anordning synes särskilt

påkallad för skyddande av de delägares intressen, som vid val av distriktsombud

stannat i minoriteten. Med hänsyn härtill torde ock rätt böra

förefinnas för ett flertal enskilda delägare att å allmänningsstämma föra

talan genom gemensamt av dem befullmäktigat ombud.

Bestämmelser i ämnet, avfattade enligt nu angivna grunder, hava inrymts

i 52 § första stycket.

Enligt andra stycket i denna paragraf skall å allmänningsstämma genom

allmänningsstyrelsens försorg finnas tillgänglig för varje till allmänningen

hörande distrikt sådan längd, som omförmäles i 50 § 2 mom.

Ifrågavarande längder äro avsedda att ligga till grund för omröstning å

stämman. I enlighet härmed har i förevarande stycke föreskrivits, att i

dylik längd skall angivas jämväl det delaktighetstal, som sammanlagt

tillkommer delägarna i det distrikt, längden avser, samt att längden, sedan

den godkänts, skall lända till efterrättelse å stämman.

58 §.

Enligt förevarande paragraf skall vad i 51 och 52 §§ är stadgat örn

distriktsombud äga motsvarande tillämpning beträffande suppleant för

sådant ombud.

54 §.

Reserv. 51 §.

Be här upptagna bestämmelserna örn jäv för delägare och ombud för

delägare samt ledamot i allmänningsstyrelse att å allmänningsstämma

deltaga i behandlingen eller avgörandet av vissa frågor ansluta sig till

stadgandena i 77 § aktiebolagslagen.

55 §.

Reserv. 52 §.

Allmänningsstämma torde i regel böra hållas å ort inom häradet. I särskilda

fall kan det emellertid befinnas lämpligt, att sådan stämma hålles

i stad eller annat samhälle utom häradets område. Till belysning härav

må erinras, att enligt gällande reglementen för Norrbo och Tuhundra häradsallmänningar

ordinarie sammanträden med delägarna i dessa allmänningar

skola hållas i Västerås stad, där ej länsstyrelsen finner skäligt

bestämma annan ort. I anslutning härtill har i första stycket av denna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ordförande

vid allmänningsstämma.

Sättet för

fattande av

beslut å allmänningsstämma.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

paragraf föreskrivits, att allmänningsstämma skall hållas å ort inom

häradet, där ej annorlunda stadgats i reglementet.

I andra stycket hava inrymts bestämmelser örn kungörande av allmänningsstämma.

Dessa bestämmelser ansluta sig nära till stadgandena i 50 §

4 mom. örn kungörande av delägarestämma.

Bestämmelserna i tredje stycket angående de ärenden, som må företagas

till avgörande å allmänningsstämma, samt i fjärde stycket angående

rätt för delägare att under viss förutsättning få ärende hänskjutet till

prövning å sådan stämma motsvara stadgandena i 81 § tredje och fjärde

styckena av aktiebolagslagen.

56 §.

Reserv. 53 §.

I anslutning till föreskriften i 78 § andra stycket aktiebolagslagen torde

det principiellt höra ankomma på allmänningsstämma att själv utse ordförande

vid stämman, men bör undantag från denna regel kunna stadgas

i reglementet. En bestämmelse i detta syfte har införts i första stycket

av denna paragraf.

I fråga örn sättet för fattande av beslut å allmänningsstämma har reservanten

föreslagit, att å stämman deras mening skall gälla, vilkas röster

utgöra mera än hälften av de avgivna rösterna efter röstvärdet samt att

vid lika röstetal val skall avgöras genom lottning men i övriga frågor utgången

bestämmas enligt den mening, som ordföranden biträder. I fråga

örn ansvarsfrihet för styrelsen må dock enligt förslaget sådan frihet ej

anses vara styrelsen beviljad, så framt röstande för sammanlagt mera än

en femtedel av hela delaktighetstalet för allmänningen röstat däremot.

De i departementets förslag upptagna bestämmelserna i förevarande

avseende, vilka inrymts i andra stycket av förevarande paragraf, ansluta

sig nära. till den av reservanten föreslagna huvudregeln i ämnet. Då det

emellertid i vissa fall kan befinnas önskvärt, att ärenden å allmänningsstamma

avgöras med kvalificerad majoritet eller att beslut ej vinner

giltighet, med mindre det fattas å två eller flera på varandra följande allmänningsstämmor,

har i departementets förslag den inskränkning stadgats

i forenämnda huvudregel, att denna skall äga tillämpning, allenast

dar ej för särskilt fall i reglementet annorlunda bestämts. Erinras må,

att enligt flera nu gällande reglementen förslag örn ändring av dessa ej

skola anses antagna av respektive delägare, med mindre förslagen godkants

vid två på varandra följande delägaresammanträden, samt att enligt

andra reglementen dylika ändringsförslag skola anses antagna, allenast

om de bifallits med viss kvalificerad majoritet.

I motsats till reservantens förslag upptager ej departementsförslaget

någon särskild föreskrift örn sättet för besluts fattande i fråga örn ansvars
-

s. 187 Kontrollera mot PDF

187

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

frihet för allmänningsstyrelsens förvaltning. Den av reservanten härutinnan

föreslagna bestämmelsen motsvarar stadgandet i 86 § första stycket

av aktiebolagslagen, vilket stadgande avser att skydda en aktieägareminoritets

intressen. Med hänsyn till den begränsade förvaltningsbefogenhet,

som enligt departementsförslaget tillkommer allmänningsstyrelse, och

den kontroll, som jämlikt förslaget i olika avseenden skall utövas å styrelsens

förvaltning, föreligger tydligen i fråga örn sagda förvaltning ej

samma behov att meddela bestämmelser till skydd för minoriteten som

beträffande förvaltningen av ett aktiebolag. Den gemensamhet i intressen,

som på grund av delägaresamfälligbetens sammansättning måste antagas

vara för banden mellan dess medlemmar, talar i samma riktning.

Vid sådant förhållande bar jag ej funnit mig böra föreslå meddelande av

någon allmän föreskrift örn rätt för en minoritet bland delägarna att å

samfälligbetens vägnar vägra styrelsen ansvarsfrihet för dess förvaltning.

Därest i särskilt fall behov av en dylik bestämmelse skulle göra sig gällande,

möter enligt departementets förslag ej binder att tillgodose detta

behov genom upptagande i reglementet av erforderligt stadgande i ämnet.

I tredje stycket av denna paragraf hava införts vissa bestämmelser örn Protokoll vid

förande av protokoll vid allmänningsstämma och örn protokollets justering

samt örn skyldighet för allmänningsstyrelsen att i viss ordning bålla protokollet

tillgängligt för delägarna, vilka bestämmelser nära ansluta sig

till motsvarande stadganden i 78 § sista stycket aktiebolagslagen.

57 §.

Komm. 3 §, reserv. 54 50 §§.

De i första och andra styckena inrymda bestämmelserna örn hållande

av ordinarie allmänningsstämma samt örn de ärenden, som skola förekomma

å sådan stämma, motsvara stadgandena i 82 § samt 85 § första

stycket aktiebolagslagen.

Föreskriften i tredje stycket örn uppskov i visst fall med avgörande av

fråga örn beviljande av ansvarsfrihet åt allmänningsstyrelsen ansluter

sig till bestämmelsen i 85 § andra stycket aktiebolagslagen.

I överensstämmelse med vad reservanten föreslagit bar i fjärde stycket

stadgats, att val av allmänningsstyrelse och revisorer må företagas

endast å ordinarie stämma, dock att fyllnadsval, som omförmälas i 41 §

sista stycket och 46 § femte stycket, må äga rum å extra stämma.

58 §.

Reserv. 57 oell 58 §§.

Bestämmelsen L första stycket örn befogenhet för allmänningsstyrelse

att utlysa extra allmänningsstämma samt föreskrifterna i andra och

tredje styckena örn skyldighet för styrelsen att efter påfordran av reviso
-

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 10.

renia eller delägare med visst delaktiglietsbelopp utlysa sådan stämma

motsvara stadgandena i 83 § lörsta, andra och tredje styckena i aktiebolagslagen.

Föreskriften i fjärde stycket av förevarande paragraf örn skyldighet

för allmänningsstyrelsen att på anmodan av länsstyrelsen utlysa extra

stämma överensstämmer i huvudsak med vad reservanten härutinnan

föreslagit.

59 §.

Reserv. 58 §,

Jämväl stadgandet i denna paragraf, enligt vilket det i vissa fall åligger

länsstyrelse att utlysa allmänningsstämma, ansluter sig nära till reservantens

förslag.

60 §.

Romin. 11 § 1 inom., reserv. 59—62 §§, allm. omb. § 17.

I § 13 andra stycket av 1894 års skogsordning stadgas, att klander mot

allmänningsstyrelses redovisning för allmänningens behållna avkastning

och dennas fördelning mellan delägarna eller anordning till andra

ändamål tillhör vederbörlig domstols upptagande och prövning. Vill delägare

i häradsallmänning i övrigt föra klagan över allmänningsstyrelses

åtgärder och beslut, skall enligt berörda paragraf vad i förordningen den

21 mars 1862 finnes stadgat i fråga örn besvär, vilka medlem av kommun

vill anföra över kommunalstämmas beslut, lända till efterrättelse.

Kommittén Ilar i sitt förslag bibehållit nu angivna bestämmelser utan

annan ändring än att desamma utsträckts att äga tillämpning även i fråga

örn sådana gode män, som länsstyrelse enligt förslaget i visst fall äger

förordna att övertaga häradsallmännings förvaltning.

Reservanten Ilar beträffande talan mot allmänningsstyrelse och revisorer

i sitt förslag upptagit bestämmelser, som i allt väsentligt ansluta sig

till motsvarande stadganden i lagen om aktiebolag.

De i förevarande paragraf införda bestämmelserna örn talan mot allmänningsstyrelse

och revisorer motsvara stadgandena i 86 § tredje och

fjärde styckena samt 89 § andra stycket i aktiebolagslagen.

I överensstämmelse med den ståndpunkt, som jag under 56 § intagit med

avseende å sättet för fattande av beslut i fråga örn ansvarsfrihet för allmänningsstyrelses

förvaltning, har i förslaget ej upptagits någon föreskrift

örn rätt för en minoritet bland delägarna att å samtliga delägares

vägnar föra talan å förvaltningen. Ej heller har jag funnit påkallat, att

något stadgande i lagen meddelas örn rätt för minoriteten att föra dylik,

talan mot revisorerna. Såsom framgår av vad jag under 56 § framhål
-

s. 189 Kontrollera mot PDF

189

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

lit, möter emellertid enligt förslaget ej hinder, att, där i särskilda fall

rätt i berörda hänseenden anses böra tillkomma en minoritet, bestämmelser

härom införas i vederbörande reglementen.

61 §.

Romin. 11 § 1 morn., reserv. 63 §, allm. omb. § 17.

I förevarande paragraf givas regler om klander av delägarestämmas

och allmänningsstämmas beslut.

I § 18 andra stycket av 1894 års skogsordning stadgas, att, örn delägare

i häradsallmänning vill föra klagan över beslut, som blivit fattade vid

delägarnas allmänna sammanträden, vad i förordningen den 21 mars

1862 finnes stadgat i fråga örn besvär, vilka medlem av kommun vill anföra

över kommunalstämmas beslut, skall lända till efterrättelse.

Kommittén har bibehållit denna bestämmelse oförändrad. Även reservanten

har i sitt förslag upptagit ett liknande stadgande i ämnet.

Av den ståndpunkt, som jag i det föregående intagit i fråga örn del- Departementsägaresamfällighetens

organisation, synes böra följa, att klander av all- chefen.

männingsstämmas och delägarestämmas beslut bör ske i väsentligen samma

ordning, som enligt aktiebolagslagen gäller för klander av bolagsstämmobeslut.

Dylik klandertalan torde sålunda böra föras vid domstol. Ett

.särskilt skäl att förlägga prövningen av sådan talan till domstol torde

ligga däruti, att vid stämma, som här avses, frågan, huruvida och i vad

mån med fastighet är förenad rätt till delaktighet i häradsallmänning,

kail bliva föremål för bedömande samt att klander av stämmans beslut

härutinnan i varje fall torde böra ske vid domstol. De i denna paragraf

upptagna bestämmelserna i förevarande avseeende hava därför avfattats

i nära anslutning till motsvarande stadganden i 95 § aktiebolagslagen.

I överensstämmelse med vad nu gäller bär dock rätten att klandra allmänningsstämmas

och delägarestämmas beslut ansetts böra tillkomma

allenast delägare i allmänningen. Sådan ledamot av allmänningsstyrelsen,

som ej är delägare, har salunda enligt förslaget ej klandenätt.

Vid utformningen av förslagets bestämmelser i ämnet hava stadgandena

i 3 kap. 23 § vattenlagen rörande klandrande av beslut, som fattats

vid sammanträde med deltagare i vattenregleringsföretag, delvis tjänat

till förebild.

62 §.

I anslutning till forumbestämmelsen i 136 § aktiebolagslagen stadgas

bär, att talan, varom i 60 och 61 §§ förmäles, skall, där ej annorlunda i lag

stadgas, anhängiggöras vid allmän underrätt i den ort, där allmänningsstyrelsen

har sitt säte.

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

2 kap. Om vissa sockenallmänningar.

63 §.

“list kommittén, förslag arn avi

Daga härad. sedda att iada under deri nya lagstiftningen, har, såsom under 1 § omnämnts,

upptagits även Daga härads allmänning i Södermanlands län.

Beträffande denna allmänning är emellertid att märka, att genom Kungl.

Maj:ts brev till kammarkollegium den 3 augusti 1838 medgivits, att allmänningen

finge delas mellan samtliga socknarna inom nämnda härad

efter oförmedlade hemmantalet och emottagas under socknemännens e<mn

skotsei och vård, dock med förbud att, utan Kungl. Majlis särskilda tlll.

else, på hemmanen inom socknen fördelas, samt tillika förklarats, att

till följd av berörda förhud någon ränta för marken icke komme i fråga.

Pa grund av berörda medgivande har nämnda allmänning sedermera

skiftats ^ mellan häradets sex socknar, Björnlunda, Dillnäs, Frustuna,

Gryt, Gasinge och Kattnäs, i överensstämmelse med ett av Kungl. Majit

i brev till kammarkollegium den 17 mars 1840 fastställt förslag. Sedan

efter utfärdandet av 1866 års skogsordning fråga uppstått, huruvida

de lotter, vari allmänningen sålunda delats, beträffande skogshushållningen

vore underkastade sagda förordnings bestämmelser angående häradsallmänningar,

har Kungl. Majit i brev till kammarkollegium den 6 augusti

1869 uttalat, att berörda lotter icke vore att hänföra till sådana sockenallmanningar,

som omförmäldes i §§ 8—10 i skogsordningen den 1 augusti

1805 och vilka såsom utgörande socknarnas tillhörighet blivit från

allmänt inseende fnkallade, utan att allmänningen måste, fastän fördelad

på socknarna, fortfarande anses hava bibehållit sin förutvarande natur,

i följd varav de uti 2 kap. av 1866 års skogsordning för häradsallmänning

meddelade föreskrifter vore på allmänningslotterna tillämpliga. I anslutning

härtill har ock jämlikt nyssangivna föreskrifter länsstyrelsen i Södermanlands

län fastställt reglemente för Daga häradsallmänning, däri

allmannmgens förvaltning reglerats i överensstämmelse med de för odelade

haradsallmannmgar gällande bestämmelser, dock med iakttagande

att varje sockens allmänningslott därvid i allt väsentligt behandlats såsom

självständig allmänning. Enligt reglementet skall sålunda dylik lott

förvaltas av en allmänningsstyrelse, som årligen utses av delägarna inom

socknen och skall lottens årliga avkastning, sedan kostnaderna för dess

vard och förvaltning därav gnidits samt undantag av virke till broar

eller andra för häradet eller socknen gemensamma behov skett, fördelas

mellan samtliga delägarna i socknen efter oförmedlat hemmantal Varje

socknens delägare äga besluta örn ansvarsfrihet beträffande förvaltningen

av socknens allmänningslott. För samtliga allmänningslotter skall dock

en lgt reglementet finnas en gemensam representation, bestående av ett

ombud for varje allmänningsstyrelse, vilken representation skall samman
-

s. 191 Kontrollera mot PDF

191

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

träda en gång årligen för behandling och avgörande av sådana allmänna

frågor, som angå allmänningens gemensamma vård och skötsel samt äro

av beskaffenhet att icke kunna av sockenstyrelserna prövas. Såsom dylik

fråga angives särskilt i reglementet anställande av en gemensam

skogvaktare för allmänningens bevakning.

Av det anförda framgår, att Daga häradsallmänning jämlikt det i PepartementsKungl.

Maj :ts berörda brev den 3 augusti 1838 innefattade medgivandet che,endelats

i ses sockenallmänningar, vilka allmänningar dock med hänsyn

till det i samma brev stadgade förbudet mot deras uppdelande på hemmanen

i respektive socknar ansetts hava bibehållit naturen av häradsallmänning,

samt att i anslutning härtill en var av berörda allmänningar

numera förvaltas i huvudsaklig överensstämmelse med de för häradsallmänning

gällande författningsbestämmelser.

Då ändring i de grunder, som sålunda gälla för förvaltningen av Daga

förutvarande häradsallmänning, ej torde böra ske i den nya lagstiftningen,

synas de i förslaget upptagna bestämmelserna angående häradsallmänningar

ej böra förlänas direkt tillämpning å sagda allmänning. Däremot

torde hinder ej möta, att berörda bestämmelser förklaras skola i tilllämpliga

delar gälla beträffande envar av de lotter, vari sagda allmänning

uppdelats.

Vidare torde här böra erinras, att genom Kungl. Maj:ts brev till kam- sockenmarkollegium

den 16 december 1836 medgivits, att Björkekinds häradsall- f^^inds

männingar i Östergötlands län, bestående av häradets andel i allmänning- härad.

en Kolmården samt Kuddby, Lönsås, Knivsäters, Merinus, Näsängsuddens

och Friggesäters allmänningar, finge delas mellan häradets sex

socknar, Kuddby, Östra Ny, Å, Rönö, Tåby och Konungsund, på enahanda

villkor, som angivas i berörda brev den 3 augusti 1838 angående Daga

häradsallmänning. Såsom skäl för sagda medgivande anfördes i förstnämnda

brev, att ifrågavarande allmänningar vore till läget spridda

inom alla socknar i Björkekinds härad och delvis genomskurna av od''lingslägenheter

samt nästan skoglösa och av hemmanen inom häradet,

vilka i allmänhet ägde inskränkt område, begagnade till betesmark. På

grund av det sålunda lämnade medgivandet skiftades allmänningarna

sedermera mellan häradets berörda socknar i överensstämmelse med en

av Kungl. Maj:t den 27 juli 1839 fastställd plan. I motsats till omförmälda

sockenallmänningar i Daga härad hava ifrågavarande sockenallmänningar

i Björkekinds härad ej förvaltats enligt de för häradsallmänningar

gällande bestämmelser, utan med tillämpning av stadgandena örn

sockenallmänningar i 1805 års skogsordning, dock med iakttagande av för

budet mot allmänningarnas skiftande mellan vederbörande hemman.

I skrivelse den 9 mars 1931 har skogsvårdsstyrelsen i Östergötlands län,

på anmodan av förenämnda sakkunniga, lämnat vissa uppgifter rörande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

192

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

storleken av ifrågavarande allmänningar och skogstillståndet å dessa

samt angående allmanningarnas förvaltning. Enligt dessa uppgifter omfatta

berörda allmänningar följande arealer. Kuddby sockens allmänning

fjS 1heik,tar’ Jdai''aV 400 hektar skogsmark, Östra Ny sockens allmänning

236 hektar, därav 200 hektar skogsmark, Å sockens allmänning 292 hektar,

varav 242 hektar skogsmark, Rönö sockens allmänning 225 hektar

lo/uV*65 hfktar Sk°gsmark, Täby sockens allmänning 356 hektar, varav

321 hektar skogsmark, samt Konungsunds sockens allmänning 229 hektar

därav 150 hektar skogsmark. Av uppgifterna framgår vidare, att skogstillgangen

och skogstillståndet å flertalet allmänningar är tillfredsstälande

eller tämligen tillfredsställande samt att skogsodlingar och stämplmgar

a samtliga ifrågavarande allmänningar med undantag av de till

laby och Konungsunds socknar hörande, för vilkas skötsel särskild

skogvaktare anstald, numera utföras genom skogsvårdsstyrelsens personal.

Skogsvardsstyrelsen har även upplyst, att med hänsyn till ifrågavarande

skogars karaktär en uthållig avkastning från dem borde sätersta

las samt att det därför vore önskvärt, att skogarna sköttes efter lmshallningsplaner.

Varje sockens allmänning förvaltades av en för densamma

utsedd styrelse, och disponerades dess avkastning av hemmanen

inom socknen.

l)å ifrågavarande allmänningar i Björkekinds härad äro av samma

natur som berörda sockenallmänning^- i Daga härad, torde de förra

bora i den nya lagstiftningen likställas med de senare.

Andra soctenallmänningar av denna natur förefinnas ej, såvitt känt är

1 anslutning till vad sålunda anförts har i första stycket av denna

paragraf stadgats, att, därest häradsallmänning enligt Konungens medgivande

deiats mellan socknarna i häradet under villkor, att varje socken

tilldelad allmänningslott ej finge skiftas mellan hemmanen i socknen,

vad i den nya lagen stadgas örn häradsallmänning skall i tillärna

liga delar gälla beträffande sådan lott eller sockenallmänning För

varje dylik sockenallmänning torde reglemente böra uppgöras och fastställas

i den i 40 § angivna ordning, och synas däri böra införas de närmare

bestämmelser, som må erfordras för reglering av lagens tillämpning

med avseende å allmänningen. En föreskrift i detta hänseende har

inrymts i andra stycket av paragrafen. 3

3 kap. Straffbestämmelser.

64—66 §§.

Romin. 12 §, reserv. 25, 28 och 85 §§.

Förevarande paragrafer upptaga bestämmelser örn ansvar i vissa fall

or överträdelse av stadgandena i den föreslagna lagen eller föreskrifter,

som enligt denna meddelats.

s. 193 Kontrollera mot PDF

193

Kungl. Marits proposition Nr 10.

Kommitténs förslag innehåller straffbestämmelser allenast med avseende

å det fall, att någon, som i förvaltningen av häradsallmänning före- mif(gn m. fl.

träder delägarna, företager eller föranstaltar avverkning eller annan åtgärd,

som enligt den föreslagna lagen eller jämlikt denna meddelad föreskrift

ej må äga rum. Enligt förslaget skall straffet i dylikt fall vara

böter från och med tjugofem till och med tiotusen kronor. Frihet från

straff må dock enligt förslaget inträda, där förseelse ej avsevärt inverkar

på skogens skötsel och uppenbarligen är att tillskriva oaktsamhet eller

oförstånd. Likaså skall, där flera varit i det olovliga förfarandet delaktiga,

den av dessa, som finnes hava allenast i ringa mån bidragit till

förseelsen, vara från ansvar fri. Innefattar handling, som enligt nyssangivna

bestämmelser är underkastad straff, jämväl förseelse mot allmänna

strafflagen, skall enligt förslaget, utom straff för sistnämnda förseelse,

särskilt ansvar för överträdelse av den föreslagna lagen ådömas.

I motiveringen till förslaget i denna del har kommittén framhållit,

att de, som hade att i förvaltningen av häradsallmänning

företräda delägarna, själva kunde vara och väl i regel även vore

delägare. För sådant fall skulle väl principiellt vara riktigast, att en

företagen olovlig avverkning medförde förbrytande av den på brottssubjektet

belöpande andelen i det avverkade, men dels skulle detta icke vara

förenligt med den höga straffskala, som i förslaget stadgats, utan föranleda

en särskild bötesskala för berörda fall, medan den högre skalan måste

förefinnas för sådana fall, där brottssubjektet vore någon, som icke vore

delägare i allmänningen, en uppdelning mellan olika fall, vilken uppenbarligen

icke skulle vara så lämplig, och dels torde det skydd mot olovlig

avverkning, som skulle ligga i påföljden av vederbörandes förlust av sm

andel i det avverkade, kunna i samma grad ernås genom den högre straffsatsen.

På grund härav hade i förevarande lag några bestämmelser örn

beslag och förbrytande av avverkat virke icke upptagits. — I samband

härmed har kommittén påpekat, att någon a häradsallmänningar upplåten

avverkningsrätt icke torde förekomma.

Reservanten —• som förutsatt, att upplåtelse av avverknings- eller annan

rätt å skogen till häradsallmänning kan äga rum och att utövningen

av dylik rätt skall vara underkastad hushållningsplanens bestämmelser

— har i sitt förslag upptagit stadganden örn ansvar, förutom för det i

kommitténs förslag angivna fall, jämväl för den händelse, att någon, som

innehar dylik rätt å häradsallmännings skog, företager eller föranstaltar

avverkning eller annan åtgärd, som enligt meddelade bestämmelser ej må

äga rum. Enligt förslaget skall i dylikt fall straffet vara böter från och

med tjugofem till och med femhundra kronor. Förslaget innehåller därjämte

dels föreskrifter örn beslagtagande och förverkande av virke, som

i nyssangivna fall olovligen avverkas, och örn utgivande av ersättning

för sådant virke, där detta undgår beslag, dels ock bestämmelser, att

sträf frihet skall under vissa villkor i förevarande fall inträda, vilka be
Tiihanq

till riksdagens protokoll 19.12. 1 sand. lil hafi. (Nr lil.) '' ^

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

stämmelser ansluta sig till kommitténs motsvarande föreskrifter. Vidare

stadgas i förslaget, att, där förseelse, som nyss sagts, innefattar överträdelse

jämväl av allmänna strafflagen, förseelsen skall straffas allenast

efter sistnämnda lag.

Såsom förut nämnts, förutsätter reservantens förslag, att mark, vilken

är besvärad av nyttjande- eller servitutsrätt, må efter länsstyrelsens prövning

införlh as med. häradsallmänning. Medgives införlivning av sådan

mark, må enligt förslaget blivande planbestämmmelser för marken ej hinda

till inskränkning i sagda rätt, utan skall beträffande utövningen av

denna efter införlivningen allenast gillia de i reservantens förslag till allmän

skogsvårdslag upptagna bestämmelserna. Någon överträdelse av

hushållningsplanens föreskrifter kan sålunda vid utövningen av rätten

enligt förslaget ej ifrågakomma.

förslag till lag Det fÖrslag tiU la~ angående vård av kommun- m. fl. skogar, varöver

angående v drd Kungl. Majit den 27 oktober 1922 beslöt inhämta lagrådets yttrande, uppr

t0f? 1 14 § bestammelser om straff för de fall, att någon, som i förvaltnin
''"9ar

av under lagen hörande skog företrädde ägaren, föranstaltade avveikning

eller annan åtgärd, som enligt lagen eller jämlikt densamma

meddelad föreskrift icke finge äga rum, samt att innehavare av avverknings-

eller annan rätt å skogen vid utövningen härav förbröte sig mot

lagen eller i enlighet därmed given föreskrift. Straffet skulle i förra fallet

utgöra böter från och med tjugofem till oell med tvåtusen kronor och i

senare fallet böter från och med tjugofem till och med femhundra kronor.

Beträffande det förra fallet innehöll förslaget därjämte en föreskrift

örn konkurrens mellan de föreslagna bestämmelserna och allmänna strafflagen

av innehåll, att, örn åtgärd, som förevarande fall avsåge, innefattade

förseelse mot allmänna strafflagen, skulle, utom straff för sistnämnda

förseelse, särskilt ansvar ådömas den felande för överträdande av den föreslagna

lagen. Med avseende å det senare fallet upptog förslaget bestämmelser

örn beslagtagande och förverkande av avverkat virke samt om utgivande

av ersättning för sådant virke, där detta undginge beslag.

I lagrådets yttrande över förslaget framhölls av två ledamöter, att skäl

av rättslig och ekonomisk art talade emot att beträffande kommunskogar

och andra skogar av offentlig karaktär med straff belägga begångna överträdelser

av den föreslagna lagen eller enligt denna meddelade föreskrifter.

Stadgande därom förekomme icke i gällande förordning angående förvaltningen

av städernas skogar och syntes ej heller för framtiden vara behövligt

eller lämpligt vare sig för dessa eller andra skogar av antydd art.

Fogo syntes jämväl saknas för de föreslagna stadgandena om konfiskation

av å sådana skogar avverkat virke. Därest, såsom lagrådet i yttrandet

lorordat, från tillämpningen av den föreslagna lagen undantoges skogar,

tillhöriga stiftelser av enskild karaktär, torde alltså enligt nämnda leda
-

s. 195 Kontrollera mot PDF

195

Kungl. May.ts proposition Nr 10.

möters förmenande bestämmelserna i förslaget angående böter oell konfiskation

böra bortfalla.

Beträffande den i förslaget upptagna föreskriften örn konkurrens mellan

de föreslagna ansvarsbestämmelserna oell allmänna strafflagen anmärkte

samtliga ledamöter i lagrådet, att tillräcklig anledning torde saknas

att vid dylik konkurrens tillämpa annan regel än det allmänna stadgandet

i 4 kap. 1 § strafflagen. Berörda föreskrift syntes alltså böra i

överensstämmelse härmed ändras.

I det förslag till lag angående kommun- m. fl. skogar, som genom proposition

nr 157 förelädes 1923 års riksdag, följdes ej den hemställan, som

framställts av förenämnda två ledamöter av lagrådet. Däremot iakttogs

i förslaget det ändringsyrkande, som gjorts av samtliga lagrådsledamöter.

1894 års skogsordning upptager ej några stadganden örn ansvar för det Uevarr^™‘*- fali, att ledamot av allmänningsstyrelse eller hos sådan styrelse anställd

tjänsteman vid häradsallmännings förvaltning överträdei skogsordnin

gens bestämmelser eller enligt dessa meddelade föreskrifter. Detta innebär

dock ej, att dylik ledamot eller tjänsteman överhuvud ej drabbas

av straff för sådan överträdelse. Da delägare i häradsallmänning enligt

högsta domstolens utslag den 4 augusti 1891 (N. J. A. 1891 sid. 333) aro

att hänföra till sådan menighet, som avses i 25 kap. 22 § strafflagen, torde

nämligen, där ledamot eller tjänsteman, som nyss sagts, göi sig skyldig

till sådan överträdelse, denne i regel kunna fällas till ansvar enligt tilllämpligt

lagrum i berörda kapitel för förbrytelse i fullgörandet av det

honom lämnade uppdraget. Den straffpåföljd, som en dylik förbrytelse

enligt sagda kapitel medför, lärer i allmänhet vara begränsad till att styrelseledamoten

eller tjänstemannen antingen helt skiljes från uppdraget

eller entledigas under viss tid eller ådömes böter.

Vad nu anförts örn delägare i häradsallmänning och lagstridigt förfarande

vid förvaltningen av dylik allmänning torde äga motsvarande

tillämpning i fråga örn sådan sockenallmänning, som avses i 63 §.

Då departementsförslaget ej åsyftar att göra ändring beträffande den

offentligrättsliga karaktär, som enligt det nyss anförda tillkommer delägare

i häradsallmänning eller i sockenallmänning, som här avses, torde

även efter den nya lagstiftningens genomförande ledamot av styrelse

för dylik allmänning eller hos sådan styrelse anställd tjänsteman, där

denne vid uppdragets fullgörande åsidosätter vad honom lagligen aligger,

kunna fällas till ansvar enligt 25 kap. strafflagen. Det straff, som

för dylik förbrytelse kan ådömas enligt sagda kapitel, lärer i allmänhet

få anses tillräckligt effektivt för tryggande av efterlevnaden

från allmänningsstyrelsernas och hos dessa anställda tjänstemäns sida

av do i förslaget upptagna bestämmelserna. Beträffande vissa överträdelser

av dessa bestämmelser är emellertid att märka, att överträdelserna

framträda mera såsom kränkningar av det allmänna skogsvardsintressef

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

an såsom förbrytelser i fullgörandet av allmänt uppdrag, och torde dylika

överträdelser ej lämpligen böra straffas enligt 25 kap. strafflagen.

Till överträdelser av denna beskaffenhet är att hänföra företagande

eller föranstaltande av avverkning eller annan åtgärd å här avsedd

allmänning i strid mot fastställd hushållningsplan eller särskilda av

skogsvårdsstyrelsen enligt den föreslagna lagen meddelade föreskrifter

samt användande av avkastning eller annan inkomst från allmänningen

i strid mot vad härutinnan är i lagen stadgat. Beträffande nu

ungh na överträdelser torde särskilda föreskrifter örn ansvar böra meddelas

i den föreslagna lagen.

På giund av vad salunda anförts hava i 64 § 1 mom. och 65 § av

departementets förslag upptagits straffbestämmelser för de fall, att ledamot

av allmänningsstyrelse eller annan, som i förvaltningen av under den

föreslagna lagen lydande allmänning företräder delägarna, begår sådana

överträdelser av lagen, som nyss sagts. I anslutning till det förslag örn

införande i vår lagstiftning av ett dagsbotssystem, som genom proposition

nr 188 framlagts för innevarande års riksdag, skola enligt berörda bestämmelser

de däri avsedda förseelserna straffas med dagsböter. Med

tillämpning av de grunder, som följts vid utarbetande av nyssberörda

förslag, har jag ansett något särskilt bötesminimum ej böra stadgas beträffande

ifrågavarande förseelser, och har jag med hänsyn till förseelsernas

art ej heller funnit särskilt bötesmaximum böra för dem fastställas.

För det lall, att förseelsen avser olovlig avverkning, har jag

lika med kommittén funnit någon bestämmelse örn konfiskation av virke

ej böra meddelas.

I 66 § har inrymts en föreskrift örn konkurrens mellan berörda straffbestämmelser

i departementets förslag och allmänna strafflagen. Denna

föreskrift har avfattats i överensstämmelse med motsvarande stadgande

i det för 1923 års riksdag framlagda förslaget till kommunskogslag och

innebär sålunda, att vid dylik konkurrens den allmänna regeln i 4 kap.

1 § strafflagen skall tillämpas.

Såsom förut omnämnts, må enligt departementets förslag mark, som

är besvärad av nyttjande- eller servitutsrätt, i vissa fall införlivas med

allmänning, som i förslaget avses. Det torde ock kunna inträffa, att sådan

lätt till allmänningen upplåtes av delägarna eller allmänningsstyrelsen.

Även må erinras, att, på sätt vid 7 § framhållits, vissa häradsallmänningar

äro besvärade av äldre servitutsrättigheter. Med hänsyn härtill har

jag funnit påkallat, att i den nya lagen inrymmes en straffbestämmelse

för den händelse, att innehavare av dylik rätt vid utövningen härav förbryter

sig mot fastställd hushållningsplan för allmänningen eller särskild

av skogsvårdsstyrelsen för denna meddelad föreskrift. Ett stadgande i

detta hänseende har inrymts i 64 § 2 mom. Även i berörda stadgande har

straffet bestämts till dagsböter, och har jag ej heller i detta fall funnit

s. 197 Kontrollera mot PDF

197

Kungl. Majlis proposition Nr 10.

fastställande av särskilt minimum eller maximum för dessa böter vara

påkallat. Då någon konkurrens mellan berörda stadgande och allmänna

strafflagen ej lärer kunna ifrågakomma, har någon föreskrift härom ej

upptagits i det föreliggande förslaget.

67 i

Kamm. 13 §, reserv. 26 och 29 §§.

De här upptagna bestämmelserna örn rätt att åtala sådana förseelser,

som omförmälas i 64 §, att med beslag belägga virke, som kan dömas förbrutet,

och örn giltighet av verkställt beslag överensstämma med motsvarande

stadganden i 26 § av 1923 års skogsvårdslag.

Beträffande förseelse, som avses i 65 §, torde åtalsrätt böra tillkomma

allenast allmänne åklagaren.

68 §.

Reserv. 30 §.

Bestämmelserna i denna paragraf rörande försäljning av virke, som tagits

i beslag eller dömts förbrutet, äro likalydande med motsvarande

stadganden i 27 § skogsvårdslagen.

69 §.

Homin. 14 § första stycket, reserv. 27 § första stycket och 31 § första och

andra styckena.

I anslutning till bestämmelsen i 28 § första stycket skogsvårdslagen

stadgas i första stycket av denna paragraf, att böter, som ådömas för

förseelse, varom förmäles i 64 §, samt genom försäljning av förbrutet

virke uppkommen behållning och utdömd ersättning för virke, som undgått

beslag, skola tillfalla den av vederbörande skogsvårdsstyrelse omhänderhavda

skogsvårdskassan. Då jämväl vite, vartill någon fälles enligt

30 §, torde böra tillfalla nämnda kassa, har även en föreskrift härom

inrymts i första stycket av förevarande paragraf.

Böter och vite, vartill någon eljest fälles enligt den föreslagna lagen,

torde böra tillfalla kronan. Ett stadgande härom återfinnes i andra stycket.

Bestämmelsen i tredje stycket rörande förfarandet med medel, som inflyta

vid försäljning av beslagtaget men ej förverkat virke, överensstämmer

med 28 § andra stycket skogsvårdslagen.

70 §.

Homin. 14 § andra stycket, reserv. 27 Sj andra stycket och 31 § tredje stycket.

Enligt denna paragraf skola böter och vite, vartill någon fälles enligt

don föreslagna lagen, vid bristande tillgång förvandlas enligt allmänna

strafflagen.

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

4 kap. Örn fullföljd av talan samt om underställning av vissa enligt

denna lag meddelade beslut.

71 §.

Konon. 11 § 2 och 3 inom., reserv. 21 § tredje och fjärde styckena samt 23 §

sista stycket, allm. omb. § 17.

Enligt den föreslagna lagen har skogsvårdsstyrelse att pröva frågor

om fastställelse eller ändring av hushållningsplan för allmänning, som i

lagen avses, örn meddelande enligt 27 eller 29 § av särskilda föreskrifter

angående skogsskötsel!! å sådan allmänning samt örn skyldighet för allmänningsdelägare

att i fall, som avses i 26 § 3 morn., gälda kostnaderna

föi upprättande av förslag till dylik plan. Över skogsvårdsstyrelses beslut

i dessa frågor torde, såsom jag beträffande vissa av dem redan i det

föregående (avd. B) framhållit, klagan böra få föras hos Kungl. Majit.

Denna regel bör dock ej äga tillämpning i det fall, att skogsvårdsstyrelse

rörande fastställelse eller ändring av hushållningsplan eller fråga, som

a\ses i 27 eller 29 §, fattat beslut i strid mot den mening, som hävdats

av i 32 § omförmäld särskild ledamot av styrelsen. I dylikt fall torde

nämligen, såsom jag jämväl i det föregående (avd. B) betonat, skogsvårdsstyrelsens

beslut böra underställas Kungl. Majlis prövning.

Bestämmelser i dessa hänseenden, avfattade i överensstämmelse med

det nu anförda, hava inrymts i första och andra styckena av denna

paragraf. Utan särskild föreskrift lärer vara tydligt, att, därest beslut rörande

fastställelse av hushållningsplan enligt dessa bestämmelser skall

underställas Kungl. Majlis prövning, underställning även bör äga rum

av yttrande, som skogsvårdsstyrelsen i samband därmed må hava meddelat

angående skyldighet för delägarna att gälda kostnaderna för upprättande

av förslag till planen.

Skogs! å lässi yre Ises beslut rörande förordnande av förrättningsman enligt

26 § 3 mom. torde ej böra få överklagas annorledes än i samband

med fullföljd av talan mot beslut angående fastställelse av hushållningsplan,

som upprättats i anledning av sådant förordnande. En föreskrift

härom har inrymts i tredje stycket.

72 §.

Romin. 11 § 2 mom. och 1C § sisla stycket, reserv. 9 § sisla stycket.

Då även länsstyrelses beslut i frågor, som enligt den föreslagna lagen

ankomma på dess avgörande, torde böra få överklagas hos Kungl. Majit,

bär en bestämmelse härom upptagits i förevarande paragraf.

s. 199 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 10.

199

Övergångsbestämmelser.

Romin. 3 § tredje stycket och 10 §, reserv. (58—71 §§, allm. ornö. § 18.

Tiden för ikraftträdandet av den föreslagna nya lagen torde — under

förutsättning att proposition i ämnet kommer att avlåtas till 1932 års

riksdag — lämpligen böra bestämmas till den 1 januari 1934. Att stadga

en tidigare dag i detta avseende Ilar jag ej ansett mig kunna förorda,

då efter den nya lagens utfärdande en avsevärd tid erfordras för beredande

av övergången till denna. Jag vill erinra, att, innan den föreslagna

lagen träder i kraft, nya reglementen, avfattade enligt bestämmelserna

i denna, böra uppgöras för samtliga i lagen avsedda häradsoch

sockenallmänningar samt fastställas av Kungl. Maj :t. Då dessa reglementen

böra uppgöras vid allmänningsstämmor eller, i fråga örn berörda

sockenallmänningar, vid kommunalstämmor med vederbörande delägare,

samt, innan fastställelse å de uppgjorda reglementena meddelas av Kungl.

Maj :t, vederbörande skogsvårdsstyrelser och länsstyrelser böra däröver

yttra sig, är tydligt, att en jämförelsevis lång tid kommer att krävas för

ändamålet. Därjämte bör uppmärksammas, att, sedan ifrågavarande nya

reglementen fastställts, distriktsombud böra med tillämpning av de i reglementena

bestämda distriktsindelningar beträffande samtliga liäradsallmänningar

utses i god tid före den nya lagens ikraftträdande.

Såsom förut nämnts, liava bestämmelserna örn häradsallmänningai i

16 kap. byggningabalken numera i det väsentliga förlorat gällande kraft.

Då dessa bestämmelser, i den mån de kunna anses ännu äga giltighet, ersatts

genom stadganden i den nya lagen, skola enligt förslaget sagda bestämmelser

helt upphävas. Därjämte avser förslaget, att genom nya lagen

skola upphävas dels bestämmelserna örn häradsallmänningar i 1894

års skogsordning, dock med undantag av stadgandena rörande kronans

rätt till storverksträd och ekar å häradsallmänningar, vilka stadganden

ej beröras av nya lagen, dels ock vad eljest i lag eller författning finnes

stadgat stridande mot nya lagen. Sistnämnda bestämmelse innebär bland

annat, att föreskrifterna om häradsallmänningar i instruktionen för domänverket

den 11 februari 1921 förlora sin giltighet vid nya lagens ikraftträdande,

där ej annat följer av de under 5) upptagna övergångsbestämmelserna.

Enligt 33 § första stycket i lagen den 23 oktober 1891 (nr 68 sid. 1) angående

väghållningsbesvärets utgörande på landet må sand, ginis eller

sten tagas till allmän viigs underhåll utan ersättning å kronans allmänning

efter vederbörande skogstjänsteman anvisning. Såsom motiven

till nämnda lag (N. J. A. avd. II 1892 nr 1 sid. 23) synas utvisa, torde till

»kronans allmänning» i berörda paragraf böra hänföras även häradsall
-

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

manning. l)a uj ssangivna bestämmelse ej kail anses vara förenlig med de

i nja lagen upptagna stadgandena angående häradsallmänningar, har jag

övervägt, liuiuvida förslag örn upphävande av berörda bestämmelse i

a ad den avser häradsallmänning borde framläggas i samband med den

nu föieslagna lagen, likt dylikt upphävande torde förutsätta, att de i

33 § tredje stycket av 1891 års väglag införda bestämmelserna örn avhämtande

av sand, grus eller sten till allmän vägs underhåll å annan

mark än kronans allmänning och kronans jordbruksdomäner förklaras

skola äga tillämpning a häradsallmänning. Jag vill emellertid erinra,

att frågan örn en allmän revision av 1891 års väglag för närvarande är

föremål för utredning genom särskilda inom kommunikationsdepartementet

tillkallade sakkunniga samt att enligt vad jag från de sakkunniga

inhämtat det ej är uteslutet, att sagda utredning kommer att slutföras

inom sådan tid, att förslag till ny lagstiftning i ämnet kan föreläggas

1933 års riksdag. Med hänsyn härtill har jag ansett, att spörsmålet

örn vidtagande av ändring i förenämnda syfte av omförmälda bestämmelser

i 33 § av samma lag bör tillsvidare anstå.

1) Beträffande den här upptagna bestämmelsen örn rätt för arrendator

av kronan tillhörig jordbruksdomän eller ecklesiastikt löneboställe, varmed

delägarrätt i häradsallmänning är förenad, att, där arrendeavtalet

träffats före njra lagens ikraftträdande, i Ausst fall utöva jordägaren tillkommande

rösträtt i frågor rörande allmänningen, hänvisas till motiveringen

vid 4 §.

2) Då de under 63 § omförmälda sockenallmänningar i Björkekinds härad

för närvarande ej skötas efter hushållningsplaner, förutsätter ett inordnande

av dessa allmänningar under den nya lagen, att dylika planer

för dem uppi ättas och fastställas. Med ai7seende å uppgörande av sådana

planer torde bestämmelserna i 26 § böra tillämpas, och synes önskvärt, att

de för ändamålet erforderliga arbetena igångsättas, så snart den nya

lagen utfärdats, så att, där ej hinder möter, liushållningsplanerna må

kunna fastställas att lända till efterrättelse från och med den dag, då

nja lagen trädei i kraft. En föreskrift i ämnet, aiTfattad i enlighet med

vad nu anförts, har upptagits i förevarande punkt.

3) Såsom i det föregående berörts, förutsätter genomförandet av dea

föreslagna lagen, att nya reglementen, avfattade enligt bestämmelserna i

denna, upprättas och fastställas för samtliga i lagen avsedda härads- och

sockenallmänningar. En bestämmelse härom har upptagits i förevarande

punkt. Utan särskild föreskrift lärer Amra tydligt, att ifrågavarande reglementen

skola, där ej för viss allmänning annorlunda bestämts i nu gällande

reglemente, av delägarna uppgöras vid allmänningsstämmor i den

ordning, som stadgas i § 6 i 1894 års skogsordning, eller, i fråga örn förenämnda

sockenallmänningar, vid kommunalstämmor med delägarna. Såsom

framgår av bestämmelsen i punkt 4), böra, där så ske kan, berörda

s. 201 Kontrollera mot PDF

201

Kungl. May.ts proposition Nr 10.

reglementen fastställas av Kungl. Majit så tidigt under år 1933, att med

tillämpning av reglementena val av distriktsombud må kunna äga rum

senast den 1 oktober samma år.

4) I denna punkt givas föreskrifter, huru distriktsombud samt ordförande

och vice ordförande i delägarestämma första gången skola valjas.

Enligt förslaget skola dessa val för de särskilda distrikten förrättas å delägarestämma

enligt nya lagen inför en av länsstyrelsen förordnad ordförande

senast den 1 oktober 1933 eller, där hinder härför moter, så snart

ske kan efter sagda dag samt i regel avse fyra år, räknat från och med den

1 januari 1934. Då det emellertid i särskilda fall kan befinnas önskvärt, att,

för undvikande av samtidig avgång av ombuden för alla till viss häradsallmänning

hörande distrikt, ombuden för en del av dessa första gången utses

allenast för två år, har i förevarande punkt stadgats, att, därest bestämmelse

i berörda syfte upptagits i reglementet för viss allmänning, densamma

skall lända till efterrättelse.

5) Beträffande häradsallmänning, som står under skogsstatens förvaltning,

skall enligt § 12 i 1894 års skogsordning vederbörande jägmästare

årligen å tid, som domänstyrelsen bestämmer, dock ej senare än mars

månads utgång, för det nästförflutna året avgiva redovisning ej mindre

över allmänningens avkastning i skogseffekter än även över de medel,

som hail till bestridande av utgifter för allmänningen samt till gottgörelse

åt statsverket för av honom å allmänningen verkställda förrättningar

uppburit. Av denna redovisning överlämnas ett exemplar jämte

de till redovisningen hörande verifikationer genom överjägmästaren till

länsstyrelsen. Allmänningsstyrelsen har därefter i sin ordning att inom

augusti månads utgång till länsstyrelsen ingiva redovisning över allmänningens

behållna avkastning och huru densamma blivit mellan delägarna

fördelad eller till andra ändamål anordnad. De avgivna redovisningarna

skola av länsstyrelsen hållas delägarna till handa å den ordinarie allmänningsstämman

och under trettio dagar därefter å tid och ort, som av

länsstyrelsen bestämmes och kungöres.

I samband med genomförande av en ändrad bokföring för domänverket

har i det sålunda stadgade redovisningssättet den ändring vidtagits,

att jägmästaren för av honom omhänderhavda kontanta allmänningsmedel

månatligen redovisar till domänstyrelsen samt att denna i sin ordning

avgiver årsredovisning för dylika medel till vederbörande allmän
ningsstyrelse.

I fråga om allmänning, som står under delagarnas förvaltning, skall

allmänningsstyrelsen enligt § 12 i skogsordningen likaledes årligen inom

augusti månads utgång ingiva redovisning till länsstyrelsen, som sedermera

tillhandahåller redovisningen för delägarna i förut angiven ord
Enligt

§ 13 andra stycket i skogsordningen skall klander av allmän

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

ningsstyrelses redovisning ske vid domstol. Någon viss tid för anförande

av sådant klander stadgas ej.

Nu angivna bestämmelser torde böra äga tillämpning även efter nya

lagens ikraftträdande så vitt angår redovisning, vilken skall avgivas för

häradsallmännings förvaltning under år 1933 eller, örn räkenskapsåret

for sadan allmänning ej sammanfaller med kalenderår, under det räkenskapsår,

som löper den 1 januari 1934. Att detta bör gälla i fråga örn

dylik redovisning, som avgives av vederbörande jägmästare eller domänstyrelsen,

synes uppenbart. Beträffande sådan redovisning, som avgives

av allmänningsstyrelse, må erinras, att tillämpande av nva lagens bestämmelser

beträffande dylik redovisning ej kan ifrågakomma i de fall,

da enligt de äldre reglementena särskilda revisorer för granskning av

allmänningsstyrelses förvaltning ej utses. Dessa fall äro dock relativt

få. Men även där de äldre reglementena föreskriva utseende av revisorer,

synes det mest följdriktigt att låta de nuvarande bestämmelserna äga

giltighet i fråga örn här avsedd redovisning. Dock torde den inskränkning

i bestämmelsernas tillämpning härutinnan böra stadgas, att redoAusningen

skall framläggas Aud allmänningsstämma enligt nya lagen.

Vad nu anförts örn redovisning för häradsallmännings förvaltning torde

i tillämpliga delar böra gälla ifråga om sådan sockenallmänning, som avses

i nya lagen.

Enligt dessa grunder har bestämmelsen i förevarande punkt avfattats.

Departementschefen uppläser härefter ifrågaA’arande förslag till lag

om harads- och vissa soekenallmänningar, vilket är av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar, samt hemställer, att för det i § 87 regeringsformen

angivna ändamål lagrådets utlåtande över förslaget måtte

inhämtas genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

bifall.

Ur protokollet:

Rune Thygesen.

s. 203 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

203

Bilaga.

Förslag

till

lag om härads- och vissa sockenallmänningar.

Härigenom förordnas som följer:

1 kap. Om häradsallmänningar.

Allmänna bestämmelser.

1 %.

Med häradsallmänning förstås i denna lag av ålder bestående häradsallmänning.

2 %.

Häradsallmänning tillhör ägarna av de fastigheter inom häradet, vilka

äro satta i mantal eller med vilka, enligt vad vid jorddelning bestämts,

är förenad rätt till delaktighet i allmänningen.

Med häradet förstås här det område, som häradet omfattat enligt den

av ålder gällande häradsindelningen.

Ägarna av de i första stycket angivna fastigheter åtnjuta delaktighet i

allmänningen efter oförmedlade hemmantalet eller, i fråga örn fastigheter,

för vilka rätten till delaktighet bestämts vid jorddelning, efter den därvid

stadgade grund.

Är genom urminnes hävd, dom eller särskild av Honungen meddelad

föreskrift eller på annat lagligt sätt annorledes än ovan sägs bestämt örn

rätt till delaktighet i häradsallmänning, vare det gällande.

3

Är med fastighet, som inneliaves med fideikommissrätt eller med ständig

eller ärftlig besittningsrätt eller såsom boställe, förenad rätt till delaktighet

i häradsallmänning, åge innehavaren tillgodonjuta sagda rätt

samt i frågor rörande allmänningen utöva rösträtt för fastigheten.

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

4 *.

Delägare må ej å annan överlåta sin rätt till delaktighet i häradsallmänning

annorledes än gemensamt med den fastighet, varmed rätten är

förenad, överlåtelse, som sker i strid häremot, vare ogin.

Utan hinder av vad nu stadgats må delägare å annan överlåta den rätt

till utdelning från häradsallmänning, som enligt vad nedan sägs tillkommer

honom. Sådan överlåtelse gäller ej mot ny ägare eller innehavare

av fastigheten, dock att, där överlåtelsen skett genom avtal, enligt vilket

nyttjanderätt upplåtits till fastigheten, överlåtelsen skall, där nyttjanderätten

gäller mot ny ägare eller innehavare, även hava sådan giltighet,

överlåtelse, som här avses, medför ej befogenhet att utöva delägaren tillkommande

rösträtt i frågor rörande allmänningen.

5 §.

Häradsallmänning skall bibehållas oförminskad, där ej här nedan annorlunda

stadgas. Häradsallmänning må ej utmätas eller med inteckning

belastas.

6 §.

Häradsallmänning skall under uppsikt av skogsvårdsstyrelsen i orten

skötas efter hushållningsplan på sätt i denna lag sägs.

7 i

Delägarnas rätt till häradsallmänning skall, där ej för särskilt fall annorlunda

stadgas, tillgodogöras för delägarnas gemensamma räkning.

Har någon genom urminnes hävd, dom eller särskild av Konungen meddelad

föreskrift eller på annat lagligt sätt erhållit rätt att i visst avseende

nyttja häradsallmänning, vare det gällande.

8 $.

Häradsallmänning jämte vad därifrån härflyter skall, där ej i denna

lag annorlunda stadgas, förvaltas av en av delägarna utsedd allmänningsstyrelse.

Denna utövar delägarnas beslutanderätt i alla frågor, i vilka

beslutanderätten ej genom lag eller för allmänningen gällande reglemente

förbehållits delägarna.

Hos allmänningsstyrelsen skall såsom biträde vid förvaltningens handhavande

vara anställd en person med högre skoglig utbildning.

I fall, då beslutanderätten tillkommer delägarna, utövas denna å allmänningsstämma.

9 $.

För varje häradsallmänning skall i den ordning nedan sägs fastställas

reglemente med bestämmelser rörande allmänningens förvaltning.

s. 205 Kontrollera mot PDF

205

Kungl. May.ts proposition Nr 10.

Om avyttring och införlivning av mark.

10 %.

Till häradsallmänning hörande område må avyttras genom försäljning

eller annorledes, örn avsevärd förmån för delägarna därigenom vinnes

eller eljest synnerliga skäl därtill äro samt avyttringen ej länder skopskötseln

å allmänningen till men. Kätt att besluta om dylik avyttring tillkommer

delägarna, men varder avyttringen ej giltig, med mindre den godkännes

av Konungen.

11 *.

1 mom. Vilja delägarna inköpa mark för liäradsallmännings utvidgning,

stånde dem fritt att därom besluta. Beslutanderätt i sådant av

seende tillkommer även allmänningsstyrelsen, om reglementet det med

giver. , ...

Delägare vare ej pliktig att till kostnad för köp, som nu sagts, bidraga

med mera än sin andel i allmänningens avkastning eller annan inkomst

från denna.

2 mom. Mark, som av delägarna förvärvats, må av dem ater avyttras,

där ej marken i den ordning nedan sägs blivit med allmänningen införlivad

samt laga binder eljest ej möter för avyttringen. Det ankommer

på delägarna att därom besluta, dock att beslutanderätt härutinnan må i

reglementet tillerkännas även allmänningsstyrelsen. Om avyttring av

mark, vars införlivning med allmänningen vägrats, stadgas i 21 §.

12 i

Ilar efter denna lags ikraftträdande mark förvärvats av delägarna i

häradsallmänning och har marken ej åter avyttrats sist inom tre år efter

det förvärvet skedde, åligger det allmänningsstyrelsen att inom samma

tid till länsstyrelsen ingiva ansökan örn markens införlivning med allmänningen.

13 §.

Införlivning av mark med häradsallmänning må äga rum under villkor:

1) att marken i sin helhet eller till huvudsaklig del är skogbärande

eller till skogsbörd tjänlig samt så belägen, att den lämpligen kan förvaltas

gemensamt med allmänningen, eller ock att den är behövlig for

allmänningens bevakning eller skötsel;

2) att marken genom rågång eller genom lantmäteri- eller mätningsförrättning,

som fastställts eller eljest är lagligen gällande, är skild från annan

3) att marken såsom särskild fastighet upptagits i jord- eller fastighetsregistret;
4)

att lagfart meddelats å delägarnas fång till marken;

5) klander ej instämts å fånget, att delägarnas rätt till marken ej

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

heller eljest linnes tvistig, samt att marken ej utmätts eller beslut meddelats

om dess försäljning i den ordning, som örn utmätt fast egendom är stadgad;

6) att marken icke besväras av återköpsrätt eller av någon vare sig sökt

eller beviljad inteckning för fordran eller rätt till avkomst eller annan förmån

samt ej heller enligt 11 kap. 2 § jordabalken häftar för fordran eller

sådan rätt; samt

7) att marken ej heller är belastad med sådan nyttjande- eller servitutsrätt,

som förhindrar tillämpande av planmässig skogshushållning å marken

eller eljest strider mot det med införlivningen avsedda syftet.

14 §.

Vid ansökan örn införlivniug av mark med häradsallmänning skola fogas:

1) den handling, varigenom marken förvärvats av delägarna,

2) utdrag av jord- eller fastighetsregistret samt äganderätts- och gravationsbevis

rörande marken eller den fastighet, vartill marken hör,

3) av lantmätare upprättad karta över marken, angivande dess gränser

och ägovidd samt utmärkande dess läge i förhållande till allmänningen,

jämte utredning, i vad mån till marken hör andel i område, som vid

lantmäteriförrättning undantagits för gemensamt ändamål eller eljest är

samfällt, eller i särskilda rättigheter och förmåner, samt

4) tillförlitlig utredning rörande markens fördelning i olika ägoslag, särskilt

angivande, i vilken omfattning marken är skogbärande eller till

skogsbörd tjänlig.

Har, efter det förvärv, som i 12 § avses, ägt rum, viss del av den förvärvade

marken avyttrats, innan ansökan ingives örn införlivning av den

återstående delen av marken, skola, då sådan ansökan göres, därvid fogas,

förutom de i första stycket angivna handlingar, jämväl handling, varigenom

avyttring ägt rum, samt av lantmätare upprättad karta över den avyttrade

marken, angivande dess gränser och ägovidd.

Sökanden skall därjämte förebringa den utredning, som i övrigt må erfordras

för bedömande, huruvida ansökningen är lagligen grundad.

Underlåter sökanden att vid ansökningen foga handling, som i första

stycket 1) omförmäles, eller, där i andra stycket angivet fall är för handen,

handling, som nyss sagts, eller handling, varigenom avyttring av mark ägt

rum, åge länsstyrelsen förelägga sökanden vid vite att ingiva sådan

handling.

Finnes eljest av sökanden förebragt utredning i något hänseende ofullständig,

förelägge länsstyrelsen sökanden lämpligt rådrum att inkomma med

den ytterligare utredning, som anses erforderlig, vid äventyr att, örn det

försummas, ärendet ändock företages till avgörande.

15 §.

I ärende, som i 14 § avses, skall länsstyrelsen inhämta yttrande frän

skogsvårdsstyrelsen. Länsstyrelsen åge ock, där så nödigt finnes, i ärendet

s. 207 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10. 207

höra domaren i den domsaga eller rätten i den stad, där den ifrågavarande

marken är belägen.

16 §.

Har, sedan införlivning sökts, avyttring ägt rum av mark, som ansökningen

avser, skall sökanden ofördröjligen därom göra anmälan till länsstyrelsen

och vid denna foga den handling, varigenom avyttringen skett,

samt av lantmätare upprättad karta över den avyttrade marken, angivande

dess gränser och ägovidd.

Beträffande mark, varom anmälan enligt första stycket skett, skall ansökningen

örn införlivning anses förfallen.

Har vid anmälan ej fogats handling eller karta, som i första stycket

sägs, skall vad i 14 § fjärde och femte styckena är stadgat äga motsvarande

tillämpning.

17 §.

Finner länsstyrelsen laga hinder ej möta för bifall till ansökningen, meddela

länsstyrelsen förordnande örn markens införlivning med häradsallmänningen.

Prövas det i 13 § 1) stadgade villkor för införlivning med avseende å

marken vara för handen men möter på grund av bestämmelserna i 13 §

2)—7) hinder för ansökningens beviljande, eller begär sökanden anstånd

med ärendets prövning för avyttring av viss del av marken samt finnes

införlivning av återstoden enligt 13 § 1) kunna äga rum, förelägge länsstyrelsen

sökanden att inom viss tid, högst tio år, styrka, att hindret

undanröjts eller att avyttringen ägt rum, vid äventyr att ärendet eljest

företages till avgörande i befintligt skick.

Begär sökanden före utgången av den i föreläggandet stadgade tid uppskov

med fullgörande därav, äge länsstyrelsen, örn skäl därtill äro, bevilja

sådant uppskov under viss tid, ej överstigande tio år.

18 §.

Beträffande mark, som införlivats med häradsallmänning, skola, med

undantag som i 19 § sägs, de enligt denna lag för allmänningen gällande

bestämmelser så ock vad eljest i lag eller författning är stadgat om nyttjande

av allmänningen äga tillämpning.

Mark, varom i första stycket förmäles, skall i jord- eller fastighetsregistret

bibehållas såsom särskild fastighet.

19 §.

1 moni. Införlivning medför ej rubbning i den införlivade markens ansvarighet

för allmänna besvär och fordringar, som åtnjuta förmånsrätt

enligt 17 kap. 6 § handelsbaden.

2 mom. Varder efter klander å delägarnas fång till införlivad mark

s. 208 Kontrollera mot PDF

208 Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

denna vunnen från delägarna, vare förordnandet om införlivning utan

verkan.

3 morn. Är med mark, som införlivas med häradsallmänning, förenad

rätt till delaktighet i allmänningen, skall genom införlivningen sagda rätt

upphöra att gälla. Varder marken sedermera skild från allmänningen,

skall rätten åter tillkomma marken.

20 $.

Har förordnande meddelats örn införlivning av mark med häradsallmänning,

skall skriftlig underrättelse därom genom vederbörande myndighets

försorg ofördröjligen lämnas den allmänna underrätt, inom vars domvärjo

marken är belägen, och varde anteckning örn förordnandet å nästa allmänna

rättegångsdag för lagfarts- och inteckningsärenden verkställd i rättens lagfarts-

och inteckningsprotokoll samt lagfarts- och inteckningsböcker eller

fastighetsbok.

Örn förordnande, som nu sagts, skola därjämte ej mindre skogsvårdsstyrelsen

än även överlantmätaren eller, om marken är belägen i stad eller

i samhälle på landet, för vilket fastighetsregister föres enligt de för stad

meddelade bestämmelser, vederbörande registerförare skriftligen underrättas.

Genom överlantmätarens eller registerförarens försorg skall anteckning örn

förordnandet göras i jord- eller fastighetsregistret.

Vad nu stadgats angående förordnande örn införlivning skall, där sådant

förordnande genom domstols utslag förklarats vara utan verkan, i tillämpliga

delar gälla örn dylikt utslag.

21

Varder ansökan örn införlivning av mark med häradsallmänning avslagen,

skall marken, där ej delägarnas förvärv av denna för sådan händelse

förfaller, av allmänningsstyrelsen försäljas, då så lämpligen kan ske, och i

varje fall, då försäljning kan äga rum utan förlust för delägarna.

Det åligger allmänningsstyrelsen att, sedan försäljning skett, därom ofördröjligen

göra anmälan till länsstyrelsen samt därvid foga försäljningshandlingen

i huvudskrift eller bestyrkt avskrift.

22 §.

Länsstyrelsen har att övervaka, att allmänningsstyrelse fullgör vad densamma

åligger enligt 12 och 21 §§. Varder skyldighet, som nu sagts, av

allmänningsstyrelse eftersatt, äge länsstyrelsen genom vite tillhålla allmänningsstyrelsen

att fullgöra skyldigheten.

23 §.

Har mark förvärvats av delägarna i häradsallmänning före ikraftträdandet

av denna lag, och har Konungen på framställning av delägarna med
-

s. 209 Kontrollera mot PDF

209

Kungl. May.ts proposition Nr 10.

givit, att marken må tilläggas allmänningen, eller har förvärvet helt eller

delvis skett med medel, som delägarna enligt föreskrift av Konungen eller

annan myndighet ägt använda för inköp av mark, under villkor att marken

tillädes allmänningen, eller har Konungen eljest förordnat örn markens

läggande till allmänningen, vare allmänningsstyrelsen pliktig att sist inom

tre år efter denna lags ikraftträdande till länsstyrelsen ingiva ansökan om

markens införlivning med allmänningen, och skola beträffande sagda skyldighet

och införlivning, som på grund därav sökes, bestämmelserna i 13 —

22 §§ äga motsvarande tillämpning, dock att vad i 13 § 1) är stadgat ej

skall utgöra hinder för ansökningens bifallande.

Har mark eljest förvärvats av delägarna i häradsallmänning före denna

lags ikraftträdande, äge dessa uppdraga åt allmänningsstyrelsen att hos länsstyrelsen

göra ansökan örn införlivning med allmänningen av marken eller

viss del därav, och skola, där sådan ansökning skett, bestämmelserna i 13—

20 §§ äga motsvarande tillämpning.''

Om vård av häradsallmänning.

24 §.

Hushällningsplan för häradsallmänning skall omfatta viss tid, ej överstigande

tjugu kalenderår, och vara lämpad efter skogens beskaffenhet och

rådande ortsförhållanden samt hava till ändamål att försätta och bibehålla

skogen i skogligt tillfredsställande skick samt bereda största och möjligast

jämna behållna avkastning därifrån. I planen skall inbegripas förefintlig

kal skogsmark-!

Avverkning, som överskjuter skogens normala virkesavkastning, skall i

hushållningsplanen särskiljas från övrig avverkning.

År mark, som enligt denna lag införlivas med häradsallmänning, besvärad

av avverknings- eller annan nyttjande- eller servitutsrätt, skall vid upprättande

eller ändring av hushällningsplan för allmänningen tillses, att

innehavaren av dylik rätt icke vid planens tillämpning lider vidare inskränkning

än som är nödig för bevarande av skogens återväxtmöjligheter

eller till förebyggande av sådan avverkning i yngre skog, som ej är förenlig

med en god skogsskötsel å allmänningen.

25 §.

Hushällningsplan, som enligt förordningen den 26 januari 1894 (nr 17)

angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket fastställts av

domänstyrelsen, lände till efterrättelse intill dess tiden för planens giltighet

tilländalöper.

Bihang till riksdagens protokoll 1 sand. lil käft. (Nr 10.) '' *

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

26 §.

1 mom. I god tid före utgången av giltighetstiden för hushållningsplan

skall verkställas undersökning till utrönande av de förändringar, skogen

undergått, samt, där hinder ej möter, upprättas och fastställas ny plan.

2 mom. Undersökning, som i 1 mom. sägs, samt övriga för upprättande

av förslag till ny plan erforderliga åtgärder må genom allmänningsstyrelsens

försorg företagas av person med högre skoglig utbildning. Sålunda

uppgjort förslag till ny plan skall insändas till skogsvårdsstyrelsen senast

ett år före utgången av den förutvarande planens giltighetstid eller,

örn denna tid utlöper inom aderton månader efter det denna lag trätt i

kraft, senast sex månader efter ikraftträdandet. Vid förslaget skola fogas

över skogen upprättad karta i lämplig skala samt erforderlig beskrivning

med uppskattning av virkesförrådet ävensom uppgifter angående skogen

åvilande avverknings- och annan nyttjande- eller servitutsrätt.

På skogsvårdsstyrelsen ankommer att efter prövning meddela fastställelse

å förslaget oförändrat eller med erforderliga jämkningar eller ock vägra

fastställelse å detsamma,

3 morn. Har förslag till ny hushållningsplan ej inkommit till skogsvårdsstyrelsen

inom den i 2 mom. angivna tid eller har fastställelse å ingivet

förslag vägrats, läte skogsvårdsstyrelsen föranstalta örn hushållningsplans

upprättande genom därför av styrelsen förordnad person nied högre

skoglig utbildning. Sålunda förordnad förrättningsman har att verkställa den

undersökning och vidtaga de övriga åtgärder, som erfordras för upprättande

av förslag till plan, vilket förslag, åtföljt av karta och handlingar, som i

2 mom. sägs, skall insändas till skogsvårdsstyrelsen för prövning och fastställelse.

Över förslaget skall allmänningsstyrelsen beredas tillfälle att yttra

sig. Meddelas fastställelse å förslaget, skola kostnaderna för nämnda åtgärder

och för handlingarnas anskaffande gäldas av allmänningskassan.

Skogsvårdsstyrelsen har att i sammanhang med beslut angående förslagets

fastställande meddela yttrande i kostnadsfrågan.

Rörande förrättning, varom nu sagts, och örn gottgörelse, som tillkommer

förrättningsman, meddelas närmare bestämmelser av Konungen.

27 §.

Utgår giltighetstiden för hushållningsplan, innan ny plan fastställts, åge

skogsvårdsstyrelsen med tillämpning av de i 24 § angivna grunder meddela

bestämmelser rörande skogshushållningen å allmänningen att gälla intill

dess fastställelse å den nya planen meddelats.

28 §.

I fastställd hushållningsplan må ändring av skogsvårdsstyrelsen göras, då

yreisen finner detta på grund av införlivning av mark med allmänningen

''er andra förelupna omständigheter nödvändigt för det med planen av
-

s. 211 Kontrollera mot PDF

211

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

sedda ändamålet, eller från delägarnas sida synnerliga skäl därtill anföras,

skolande i förstberörda fall tillfälle beredas allmänningsstyrelsen att yttra

sig i ärendet.

29 §.

Sker överträdelse av vad i fastställd hushållningsplan föreskrivits eller

av bestämmelser, som meddelats jämlikt 27 §, och bliva i anledning hären

särskilda åtgärder nödiga för skogens behöriga skötsel, äge skogsvårdsstyrelsen

föreskriva sådana åtgärder.

30 §.

Har åtgärd, som enligt fastställd hushållningsplan eller meddelade föreskrifter

skolat företagas, blivit eftersatt, och är densamma nödvändig för

skogens behöriga skötsel, må länsstyrelsen på framställning av skogsvårdsstyrelsen

förelägga allmänningsstyrelsen att vidtaga den eftersatta åtgärden

vid visst lämpligt vite.

Försittes vite, må länsstyrelsen, jämte utdömandet av det försuttna vitet,

antingen meddela nytt vitesföreläggande eller ock, där omständigheterna

därtill föranleda, förordna, att allmänningens förvaltning skall övertagas av

en eller flera gode män, som av länsstyrelsen utses.

31

Beträffande gode män, som i 30 § omförmälas, skall vad i denna lag

samt allmänningens reglemente är stadgat örn allmänningsstyrelse i tillämpliga

delar lända till efterrättelse.

För sin förvaltning äge gode männen njuta arvode, som i brist pa asamjande

bestämmes av länsstyrelsen.

God man må av länsstyrelsen entledigas, när länsstyrelsen därtill linner

anledning.

Förvaltning av gode män upphöra, där sådant av delägarna yrkas och

länsstyrelsen efter skogs vårdsstyr el sens hörande linner omständigheterna det

medgiva.

32 §.

Vid prövning av fråga om fastställelse eller ändring av hushållningsplan

eller fråga, som avses i 27 eller 29 §, skall skogsvårdsstyrelsen bestå, förutom

av det antal ledamöter, som föreskrives i gällande förordning angående

skogsvårdsstyrelser, av en särskild ledamot, utsedd av Konungen för tre år

i sänder. Till sådan ledamot må förordnas allenast den, som avlagt fullständig

avgångsexamen från skogsinstitutets högre kurs eller skogshögskolans

jägmästarekurs samt genom föregående verksamhet förvärvat omfattande

insikt i skogsindelningsfrågor. Ledamot, som nu sagts, må e.i vara anställd

i skogsvårdsstyrelsens tjänst, Såsom suppleant för denne förordnar Konungen

för ovanangivna tid person, som är behörig att utses till ledamot.

s. 212 Kontrollera mot PDF

212 Kutig/. Maj:ts proposition Ni 10.

Äro vid omröstning rörande fråga, som i första stycket sägs, meningarna

inom skogsvårdsstyrelsen delade, bliver den mening gällande, varom de

flesta förenat sig; äro rösterna för olika meningar lika delade, gällö den

mening, som biträdes av den särskilde ledamoten.

För fullgörande av sitt uppdrag äge denne att ur skogsvårdskassan uppbära

ersättning enligt grunder, som bestämmas av Konungen.

Örn häradsallmänning^ avkastning samt annan inkomst, som härflyter från

sådan allmänning.

33 %.

Till häradsallmännings avkastning räknas i denna lag all den inkomst

in natura eller i penningar, som erhålles genom tillgodogörande av delägarnas

rätt till allmänningen, i den mån sådant tillgodogörande skall ske

för gemensam räkning, dock med undantag av kapitalinkomst, som härflyter

från allmänningen.

Till kapitalinkomst från häradsallmänning hänföras i denna lag medel,

som inflyta genom avyttring av mark från allmänningen, ersättning för

mark, som genom expropriation, inlösen enligt lagen örn rätt i vissa fall

för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område eller

annat dylikt förfarande skiljes från allmänningen, samt ersättning för

nyttjande- eller servitutsrätt, som genom sådant förfarande upplåtes till allmänningen,

ävensom, där ersättning för skada eller intrång, som allmänningen

genom dylikt förfarande tillskyndas, bestämts att utgå i penningar

på en gång, sådan ersättning.

Avkastning, som erhålles genom avverkning, varom förmäles i 24 §

andra stycket, benämnes i denna lag extra avkastning. Annan avkastning

benämnes ordinarie.

34 §.

1 mom. Häradsallmännings ordinarie avkastning skall i första rummet användas

till gäldande av kostnader, som äro nödiga för allmänningens behöriga

vård och förvaltning, däri inbegripet kostnader för upprättande eller ändring

av hushållningsplan. Därefter må sådan avkastning användas till bestridande

av utgifter, som, utan att vara av nyssangiven beskaffenhet, dock

äro ägnade att befrämja en god hushållning med allmänningen, eller till

inköp av mark för allmänningens utvidgning eller till utdelning mellan

allmänningens samtliga delägare efter deras delaktighet i allmänningen.

För ändamål, som i första stycket sägs, må fondering av ordinarie avkastning

äga rum, där denna ej erfordras för gäldande av nödiga kostnader

för allmänningens behöriga vård och förvaltning.

2 morn. Extra avkastning från häradsallmänning skall användas eller

fonderas föi verkställande av sådana grundförbättringar å allmänningen,

s. 213 Kontrollera mot PDF

213

Kungl. May.ts proposition Nr 10.

görn äro ägnade att öka skogsproduktionen å denna, eller för inköp av mark

för allmänningens utvidgning eller för annat dylikt ändamål. På framställning

av allmänningsstyrelsen äge dock länsstyrelsen efter hörande av

skogsvårdsstyrelsen medgiva, att dylik avkastning må användas eller fonderas

för utdelning mellan samtliga delägare efter deras delaktighet i allmänningen,

där detta finnes nödigt för beredande åt delägarna av en i

möjligaste mån jämn inkomst från allmänningen.

35 §.

Kapitalinkomst från häradsallmänning skall användas eller fonderas för

ändamål, som i 34 § 2 mom. första punkten är sagt. Det aukommer på

Konungen att efter framställning av allmänningsstyrelsen meddela närmare

föreskrifter härutinnan.

36 %.

Rätt att besluta örn användande av ordinarie avkastning för annat i 34 §

1 mom. angivet ändamål än gäldande av nödig kostnad för allmänningens

behöriga vård och förvaltning samt örn fondering enligt sagda moment av

dylik avkastning tillkommer delägarna. På dessa ankommer jämväl att

besluta örn användande eller fondering av extra avkastning för ändamål,

som omförmälas i 34 § 2 mom. första punkten, samt att bestämma, huruvida

utdelning av avkastning skall ske in natura eller, efter försäljning, i

penningar. ,,,,,,,

Delägarnas beslutanderätt enligt första stycket må i reglementet helt eller

delvis uppdragas åt allmänningsstyrelsen.

37 §.

Sker försäljning av mark, som av delägarna förvärvats för medel, vilka

härflutit från allmänningen, men ej lagligen införlivats med denna, skall

den genom försäljningen inflytande köpeskilling i avseende å det ändamål,

vartill densamma må användas eller fonderas, och den ordning, vari frågan

härom skall prövas, anses vara av samma natur som förstnämnda

medel.

38 §.

Vad i denna lag är stadgat örn ordinarie avkastning från häradsallmänning

skall äga motsvarande tillämpning beträffande ränta å extra avkastning

och å kapitalinkomst från dylik allmänning.

39 §.

länsstyrelsen har att övervaka, att bestämmelserna i 34 § 2 morn. och

35 § samt föreskrifter, som meddelats enligt sistnämnda paragraf, varda av

delägarna och allmänningsstyrelsen iakttagna. Har extra avkastning eller

s. 214 Kontrollera mot PDF

214 Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

kapitalinkomst använts i strid mot sagda bestämmelser eller föreskrifter,

åge länsstyrelsen, där omständigheterna därtill föranleda, förordna, att förvaltningen

av dylik avkastning eller inkomst, som vid förordnandets meddelande

finnes i delägarnas ägo eller därefter inflyter, skall övertagas av

en eller flera gode män, som av länsstyrelsen utses. Beträffande gode män,

som nu sagts, oell deras förvaltning skall vad i 31 § är stadgat äga motsvarande

tillämpning. Det åligger gode männen att årligen till allmänningsstyrelsen

utbetala upplupen och förfallen ränta å avkastning och kapitalinkomst,

som av dem förvaltas.

Örn reglemente.

40 §.

Reglemente för häradsallmänning skall uppgöras av delägarna samt

angiva:

den ort, där allmänningsstyrelsen skall hava sitt säte;

huru styrelsen skall sammansättas, den tid, för vilken styrelsen skall utses,

samt grunderna för dess beslutförhet;

antalet av de revisorer, som skola granska styrelsens förvaltning, samt

den tid, för vilken dessa skola utses;

tiden för räkenskapsavslutning;

de tider, inom vilka styrelsens förvaltningsberättelse och revisorernas berättelse

skola avgivas;

tiden för hållande av ordinarie allmänningsstämma;

huru de kommuner, där fastigheter äro belägna, med vilka rätt till delaktighet

i allmänningen är förenad, skola vara indelade i distrikt för val av

distriktsombud;

det antal distriktsombud jämte suppleanter, som skall utses för varje

distrikt;

huruvida och i vad mån biträde, varom i 8 § andra stycket förmäles,

må med sin befattning förena annan tjänst eller anställning;

så ock vad i övrigt kan finnas nödigt.

I reglemente må ej intagas bestämmelse, som finnes stridande mot denna

eller annan lags föreskrifter eller mot hushållningsplan, som för allmänningen

blivit fastställd.

Reglementet skall för att bliva gällande fastställas av Konungen. Innan

fastställelse meddelas, låter Konungen i ärendet höra vederbörande skogsvårdsstyrelse.

Beslutad ändring i reglementet äge ej giltighet, med mindre den blivit i

nyssnämnda ordning fastställd.

s. 215 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 10.

215

örn allmänningsstyrelse och revisorer samt örn delägare- och

allmänningsstämmor.

41 §•

Antalet ledamöter i allmänningsstyrelse må ej bestämmas till flera än

fem, där ej för allmänningen behöriga förvaltning prövas nödigt, att an
taAvSal!män°n1ngsstyrelses

ledamöter skall flertalet vara delägare i allmänningen.

dock att, där bolag eller annan samfällighet eller stiftelse ar del

ägare, ledamot av den samfällighets eller stiftelses styrelse ma utan hinder

av vad nu stadgats utses till ledamot av allmänningsstyrelsen.

Ledamot av allmänningsstyrelse skall vara här i riket bosatt svensk med

borgare där ej Konungen för särskilt fall härifrån medgiver undantag.

Ledamot av allmänningsstyrelse må, ändå att den tid, ^ J^en han

blivit utsedd, ej gått till ända, skiljas från uppdraget genom beslut

m AvgåfstyreSeledamot, innan den tid, för vilken han blivit vald, gått Lil

ända, och finnes ej suppleant, åligger det övriga styrelseledamöter att ofördröjligen

föranstalta örn val av ny ledamot för återstående fadern Utan

hinder av vad sålunda stadgats må dock med valet kunna ansta till nasta

ordinarie allmänningsstämma, så framt styrelsen ar beslutför med kvarstående

ledamöter samt uppskovet ej strider mot bestämmelse i reglementet.

42 §.

Allmänningsstyrelse äge att själv eller genom ombud ej mindre gentemot

tredje man handla å delägarnas vägnar än aven inför domstolar och

andra myndigheter företräda delägarna.

Angående befogenhet för styrelseledamot att mottaga stamning i i ,

som rör delägarna, så ock annat meddelande i fråga örn dea» skall vad

11 kap 15 § rättegångsbalken är stadgat aga motsvarande tillämpning.

Vill styrelsen kära till delägarna, utlyse styrelsen allmänmngsstamma

för val av ombud att i den tvist föra delägarnas talan. Stämning skall

anses delgiven, då den blivit föredragen å stämman.

43

Är enligt reglementet allmänningsstyrelsen beslutför, utan att samtliga

ledamöter »ro tillstädes, må likväl ärende, som pommer ^ styrelse», ej

företagas, utan att, sa vitt ske kunnat, samtliga erhållit tillfälle att deltaga

i ärendets behandling. , .. , ....

Såsom allmänningsstyrelse™ beslut galle, där ej annorlunda ar bestämt

i reglementet, den mening, örn vilken vid sammanträde de flesta rostande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition Nr JO.

förena sig, men vid lika röstetal den mening, som biträdes av ordföranden

vid sammanträdet.

Ledamot av styrelsen äge ej deltaga i behandlingen av fråga rörande

avtal mellan honom och delägarna, ej heller angående avtal mellan delagarna

och tredje man, där han i frågan äger ett väsentligt intresse, som

kan vara stridande mot delägarnas. Vad sålunda stadgats äge motsvarande

tillämpning beträffande rättegång eller annan talan mot styrelseledamoten

eller tredje man.

44 §.

Allmannmgsstyreisen skall årligen inom tid, som i reglementet angives,

till de i 46 § nämnda revisorer avlämna en av styrelsens ledamöter underskriven

förvaltningsberättelse för det förflutna räkenskapsåret tillika med

redovisning över behållen avkastning och annan inkomst från allmänningen

samt huru sådan inkomst i förekommande fall blivit av styrelsen använd

eller fonderad. Redovisningen skall tillika innefatta uppgift å de för allmänningen

bestridda utgifter under året.

Där till följd av bestämmelse i denna lag eller reglementet det ankommer

på delagard att besluta rörande användning eller fondering av inkomst,

som i forsta stycket avses, har styrelsen att i förvaltningsberättelsen avgiva

förslag härom.

En bestyrkt avskrift av förvaltningsberättelsen jämte därvid fogad redovisning

skall inom tid, som i första stycket sägs, av allmänningsstyrelsen

insändas till länsstyrelsen.

45 §.

Styrelseledamöter, som genom att överskrida den dem tillkommande befogenhet

eller eljest uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskynda delägarna

skada, svara för skadan en för alla och alla för en; svara ock på sätt nu

nämnts för den skada, som de genom överträdelse av denna lag, reglementet

eller annan föreskrift, som myndighet enligt denna lag meddelat eller fastställt,

tillskynda tredje man.

46 §.

Allmänningsstyrelsens förvaltning och räkenskaper skola granskas av två

eller flera revisorer, därav en utses av länsstyrelsen samt den eller de övriga

av delägarna.

Till revisor må'' ej utses den, som är i delägarnas eller styrelseledamots

tjänst

Den. tid, for vilken revisor utses, må ej utgå före nästa ordinarie allmänningsstämma.

Revisor må, ändå att den tid, för vilken han blivit utsedd, ej gått till

ända, skiljas från uppdraget genom beslut av den eller dem, som utsett

honom.

s. 217 Kontrollera mot PDF

217

Kungl. Marits proposition Nr 10.

Avgår av delägarna vald revisor, innan den tid, för vilken han blivit

vald, gått till ända, och finnes ej suppleant, åligger det allmänningsstyrelsen

att ofördröjligen föranstalta om val av ny revisor. Avgår revisor, som utsetts

av länsstyrelsen, skall anmälan därom genast göras hos nämnda myndighet.

Av länsstyrelsen utsedd revisor njute ersättning från allmänningskassan

med belopp, som bestämmes av länsstyrelsen.

47 §.

Allmänningsstyrelsen skall bereda revisor tillfälle att när som helst inventera

de under styrelsens förvaltning ställda kontanta medel och övriga

tillgångar samt granska alla till förvaltningen hörande böcker, räkenskaper

och andra handlingar; och må av revisor begärd upplysning angående förvaltningen

ej av styrelsen förvägras.

Vid fullgörande av sitt uppdrag hava revisorerna att ställa sig till efterrättelse

de särskilda föreskrifter, som av delägarna meddelas och ej avse

inskränkning i deras i lag stadgade befogenhet eller eljest strida mot lag

eller författning eller mot reglementet.

Revisorerna skola för varje räkenskapsår inom den i reglementet föreskrivna

tid över granskningen avgiva och till styrelsen överlämna en av

dem underskriven berättelse.

En bestyrkt avskrift av denna berättelse skall inom samma tid av revisorerna

insändas till länsstyrelsen.

48

Hava revisorerna i sin berättelse eller annan handling, som framlägges

å allmänningsstämma, mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift eller uppsåtligen

underlåtit att göra anmärkning mot dylik uppgift i handling, som

av dem granskats, eller vid fullgörandet av sitt uppdrag visat vårdslöshet,

vare: de, som låtit sådant komma sig till last, delägarna ansvariga för all

därav uppkommande skada, en för alla och alla för en.

49 §.

A allmänningsstämma utövas delägarnas beslutanderätt genom distriktsombud,

där ej i 52 § annorlunda stadgas.

50 §.

1 morn. Vid val av distriksombud skall varje kommun, där fastigheter

äro belägna, med vilka rätt till delaktighet i allmänningen är förenad, utgöra

ett distrikt. I reglementet må dock, där skäl därtill äro, föreskrivas,

att två eller flera sådana kommuner, som gränsa intill varandra, skola vid

dylikt val utgöra ett distrikt.

För varje distrikt skall å delägarestämma väljas ett eller flera distriksombud

jämte suppleanter enligt vad i reglementet närmare bestämmes.

s. 218 Kontrollera mot PDF

218 Kunni. Maj:ts proposition Nr 10.

2 morn. A delägarestämma äge envar ägare eller i 3 § örn förmäld innehavare

av fastighet inom distriktet, med vilken rätt till delaktighet i allmänningen

är förenad, rösträtt efter grunden för sagda delaktighet. Vid

stämman skall genom allmänningsstyrelsens föranstaltande finnas tillgänglig

en längd över samtliga dylika fastigheter inom distriktet med uppgift å

varje fastighets delaktighetstal beträffande allmänningen. Sedan denna

längd godkänts, lände densamma till efterrättelse å stämman.

För omyndig delägare röstar förmyndare, som har vederbörande fastighet

under sin förvaltning, eller, där flera sådana förmyndare finnas, den, som

de bland sig utse. För oskiftat dödsbo, bolag eller annan samfällighet må

ej mera än en person utöva rösträtt.

Frånvarande delägares rösträtt må å stämman utövas genom ombud. Ej

må dock någon på grund av fullmakt rösta för mera än en delägare.

3 mom. Delägarestämma utser bland de röstberättigade, som äro boende

inom distriktet, en ordförande och en vice ordförande för fyra kalenderår.

Avgår den valde under uppdragstiden, utses i hans ställe annan för den

återstående delen av samma tid. Underrättelse örn sådant val, med angivande

av den eller de valdas namn och postadress, skall ofördröjligen insändas

till allmänningsstyrelsen.

4 mom. Kungörelse örn delägarestämma utfärdas av ordföranden eller,

vid hinder för honom, av vice ordföranden och skall innehålla bestämd

uppgift örn tid och ställe för stämman saint örn ärende, som därvid skall

förekomma. Kungörelsen skall på föranstaltande av ordföranden eller vice

ordföranden sist å fjortonde dagen före stämman dels uppläsas i kyrkorna

för de församlingar, som distriktet omfattar, dels ock införas i minst en

bland delägarna i distriktet spridd tidning.

Delägarestämman skall hållas å den ort inom distriktet eller å annat

ställe, som stämman därtill bestämt.

I fråga örn delägarestämma skola bestämmelserna i 21 § första, tredje

och fjärde styckena, 22 §, 23 § 1 mom. första, andra och tredje styckena,

26 ■§, första, andra och tredje styckena samt 27 § i lagen om kommunalstyrelse

på landet äga motsvarande tillämpning.

Sedan vid delägarestämma fört protokoll justerats, skall detta genom ordförandens

försorg hållas tillgängligt för delägarna å plats, som stämman

därtill bestämt.

51 §.

1 moni. Till distriktsombud må utses allenast den, som vid val av sådant

ombud är röstberättigad inom distriktet.

2 mom. Distriktsombud väljes för fyra år, räknat från och med den

1 januari året näst efter det, då valet skett, och skall sådant val förrättas

före den 1 oktober.

Distriktsombud må, ändå att den tid, för vilken ombudet utsetts, ej gått

till ända, skiljas från uppdraget genom beslut av delägarestämman.

s. 219 Kontrollera mot PDF

219

Kungl, Maj:ts proposition Nr 10.

Avgår distriktsombud, innan den tid, för vilken ombudet utsetts, gått till

anda, och finnes ej suppleant, åligge det ordföranden eller, vid hinder för

honom, vice ordföranden att ofördröjligen föranstalta om val av nytt ombud

för den återstående tiden.

Örn val av distriktsombud skall genom ordförandens försorg underrättelse,

med angivande av den eller de valdas namn och postadress, ofördröjligen

insändas till allmänningsstyrelsen.

3 morn. Har delägarestämma för val av distriktsombud ej blivit i föreskriven

ordning utlyst senast den 1 oktober det år, då ordinarie sådant val

skall äga rum, eller har i fall, sorn avses i 2 mom. tredje stycket, delägarestämma

ej blivit för där angivet ändamål behörigen utlyst inom en månad

efter det distriktsombud avgått, skall länsstyrelsen, på anmälan av allmänningsstyrelsen

eller delägare, uppdraga åt vederbörande landsfiskal eller

annan lämplig person att ofördröjligen utlysa sådan stämma.

52 §.

Distriktsombud äge å allmänningsstämma utöva rösträtt för det delaktiglietstal

beträffande allmänningen, som sammanlagt tillkommer delägarna i

det distrikt, för vilket ombudet utsetts. Företrädes distrikt av flera ombud,

äge dessa rösta för lika andelar av sagda tal. Enskild delägare vare dock

obetaget att, själv eller genom ombud, å allmänningsstämman utöva rösträtt

för honom tillkommande delaktighetstal, som i ty fall avräknas från

vederbörande distriktsombuds röstetal.

Å allmänningsstämma skall genom allmänningsstyrelsens försorg föi varje

distrikt linnas tillgänglig sådan längd, som i 50 § 2 mom. sägs. I längden skall

angivas jämväl det delaktighetstal, som sammanlagt tillkommer delägarna i

distriktet. Sedan dylik längd godkänts, lände den till efterrättelse å stämman.

53 §.

Vad i 51 och 52 §§ är stadgat örn distriktsombud äge motsvarande tilllämpning

beträffande suppleant för sådant ombud.

54 §.

Ej må någon själv eller genom ombud eller såsom ombud för annan å

allmänningsstämma deltaga i behandlingen av fråga rörande avtal mellan

honom och delägarna, ej heller angående avtal mellan dessa och tredje man,

där han i frågan äger ett väsentligt intresse, som kan vara stridande mot

delägarnas. Vad sålunda stadgats äge motsvarande tillämpning beträffande

rättegång eller annan talan mot honom eller tiedje man.

Ledamot av allmänningsstyrelse må ej deltaga i beslut örn ansvarsfrihet

för förvaltningsåtgärd, för vilken han är ansvarig, eller i val av revisor.

55 §.

Allmänningsstämma skall hållas ä ort inom häradet, där ej annorlunda

stadgats i reglementet.

s. 220 Kontrollera mot PDF

220 Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

Kungörelse om allmänningsstämma utfärdas av allmärmingsstyrelsen samt

skall innehålla bestämd uppgift örn tid, ställe och överläggningsämne för

stämman. Kungörelsen skall på föranstaltande av styrelsen sist å fjortonde

dagen före stämman dels uppläsas i kyrkorna för de församlingar, där

fastigheter äro belägna, med vilka rätt till delaktighet i allmänningen är

förenad, dels ock införas i minst en bland delägarna spridd tidning. Örn

stämman skola därjämte vederbörande distriktsombud underrättas genom

särskilda kallelser, vilka styrelsen skall med posten avsända till dem senast

fjorton dagar före stämman.

Ärende, som ej blivit i kungörelsen angivet, må ej å stämman företagas

till avgörande, där det ej enligt lag eller reglementet skall förekomma å

stämman eller omedelbart föranledes av ärende, som där skall avgöras.

Utan hinder av vad sålunda stadgats må dock å stämman kulina fattas

beslut om utlysande av extra stämma för behandling av visst ärende.

Har delägare, innan kungörelse örn allmänningsstämma utfärdats, hos

allmänningsstyrelsen yrkat att få ärende hänskjutet till prövning å stämman,

skall sådant ärende i kungörelsen upptagas.

56 §.

Där ej annat finnes stadgat i reglementet, välje allmänningsstämma själv

ordförande att leda förhandlingarna.

Såsom allmänningsstämmas beslut galle, där ej för särskilt fall i reglementet

annorlunda bestämts, deras mening, vilkas röster utgöra mer än

hälften av de avgivna rösterna efter röstvärdet. Vid lika röstetal avgöres

val genom lottning men i övriga frågor bestämmes utgången enligt den

mening, som ordföranden biträder.

över beslut, som fattas å stämman, skall genom allmänningsstyrelsens

försorg föras protokoll, som underskrives av ordföranden och minst en å

stämman närvarande och därtill utsedd delägare eller ombud för delägare.

Senast fjorton dagar efter stämman skall genom styrelsens föranstaltande

protokollet hållas tillgängligt för delägarna å plats, som stämman därtill

bestämt.

57 §.

Oidinarie allmänningsstämma skall hållas en gäng örn året å tid. som

bestämmes i reglementet.

Ä sådan stämma skola allmänningsstyrelsens förvaltningsberättelse för

det förflutna räkenskapsåret jämte därvid fogad redovisning samt revisorernas

berättelse för samma år framläggas, och skall å stämman frågan örn

beviljande av ansvarsfrihet åt styrelsen för den tid förvaltningsberättelsen

omfattar företagas till avgörande.

Med nämnda fråga skall dock anstå till fortsatt stämma å viss dag, minst

fyra och högst åtta veckor därefter, i fall så påfordras av röstande för ett

s. 221 Kontrollera mot PDF

221

Kungl. Maj:ts provosition Nr 10.

sammanlagt delaktighetsbelopp, utgörande minst en tiondel av allmänningens

hela delaktighetstal. Utöver sagda tid vare uppskov ej medgivet.

Val av allmänningsstyrelse och revisorer må företagas endast å ordinarie

stämma, dock att fyllnadsval, varom i 41 § sista stycket och 46 § femte

stycket stadgas, må äga rum å extra stämma.

58 §.

Allmänningsstyrelsen äge, när den tinner lämpligt, utlysa extra allmänningsstämma.

Revisorerna må, örn deras granskning föranleder därtill, skriftligen med

angivande av skälet påfordra, att styrelsen skall utlysa extra stämma att

hållas så snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid kan ske.

Efterkommer styrelsen ej inom en vecka sadan påfordran, äge revisorerna

själva utlysa stämma. Äro ej samtliga revisorer ense örn stämmas utlysande,

gälle den mening, varom de flesta förena sig, eller vid lika röstetal

den mening, som biträdes av den av länsstyrelsen utsedde revisorn.

Extra stämma skall ock av styrelsen utlysas, då det för uppgivet ändamål

skriftligen påfordras av delägare med sammanlagt delaktighetsbelopp,

utgörande minst en tiondel av allmänningens hela delaktighetstal eller

den mindre del därav, som må vara bestämd i reglementet.

Länsstyrelsen äge ock, när så finnes nödigt, anmoda allmänningsstyrelsen

att utlysa extra stämma. Efterkommer allmänningsstyrelsen ej inom en

vecka sådan anmodan, må länsstyrelsen själv utlysa stämman.

59 §.

Underlåter allmänningsstyrelsen att i föreskriven ordning utlysa ordinarie

allmänningsstämma eller har styrelsen ej senast två veckor efter påfordran,

som i 58 § tredje stycket sägs, utlyst stämma att hållas så snart det med

iakttagande av föreskriven kallelsetid kan ske, har länsstyrelsen att, på

anmälan av delägare, ofördröjligen utlysa stämma.

Om talan mot allmänningsstyrelse och revisorer så ock örn klander av delägarestämmas

och allmänningsstämmas beslut.

60 §.

Varder talan å allmänningsstyrelsens förvaltning under den tid förvaltningsberättelsen

omfattar ej anställd inom sex månader från det berättelsen

framlades å allmänningsstämma, vare så ansett, som örn ansvarsfrihet blivit

styrelsen beviljad.

Utan hinder därav, att ansvarsfrihet beviljats, må sådan talan ä förvaltningen,

som grundas därpå, att styrelseledamot begått brottslig handling,

kunna mot honom anställas, där ej ansvarsfriheten uppenbarligen avsett

även den handling.

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

Talan mot revisorerna enligt 48 § må ej anställas, sedan två år förflutit

från det revisorernas berättelse framlades å allmänningsstämma, utan så är,

att talan grundas därpå, att brottslig handling blivit begången.

61 $.

Menar delägare, att beslut, som fattats å delägare- eller allmänningsstämma,

icke i behörig ordning tillkommit eller eljest strider mot lag eller

författning eller mot reglementet eller annan föreskrift, som myndighet enligt

denna lag meddelat eller fastställt, åge han tala därå genom stämning å

allmänningsstyrelsen inom trettio dagar från beslutets dag. Försummas det,

vare rätt till talan förlorad. Ändå att talan föres mot beslutet, gånge det

i verkställighet, där ej domstolen annorlunda förordnar.

Domstols utslag, varigenom delägare- eller allmänningsstämmas beslut

upphävts eller ändrats, gälle jämväl för de delägare, som ej instämt klandertalan.

62 %.

Talan, varom i 60 och 61 §§ förmäles, skall, där ej annorlunda i lag

stadgas, anhängiggöras vid allmän underrätt i den ort, där allmänningsstyrelsen

har sitt säte.

2 kap. Om vissa sockenallmänningar.

63 §.

Har häradsallmänning enligt Konungens medgivande delats mellan socknarna

inom häradet under villkor, att varje socken tilldelad allmänningslott

ej finge skiftas mellan hemmanen i socknen, skall vad i denna lag är

stadgat om häradsallmänning i tillämpliga delar gälla om sådan sockenallmänning.

För varje dylik sockenallmänning skall i den ordning, som i 40 § sägs,

uppgöras och fastställas reglemente med bestämmelser rörande allmänningens

förvaltning. 3

3 kap. Straffbestämmelser.

64 %.

1 mom. Företager eller föranstaltar någon, som i förvaltningen av under

denna lag lydande allmänning företräder delägarna, avverkning eller annan

åtgärd å allmänningen i strid mot fastställd hushållningsplan eller föreskrift,

som skogsvårdsstyrelsen jämlikt denna lag meddelat, straffes med

dagsböter.

2 morn. Förbryter sig innehavare av avverknings- eller annan nyttjande
-

s. 223 Kontrollera mot PDF

223

Kungl. May.ts proposition Nr 10.

eller servitutsrätt å allmänning, sorn lyder under denna lag, vid utövningen

därav mot fastställd liushållningsplan eller föreskrift, som i 1 mom. omförmäles,

vare lag, som där sägs.

Dömes innehavare av dylik rätt enligt detta moment till straff för olovlig

avverkning, skall tillika det avverkade virket, där det ligger å skogen kvar,

eller, om det är bortfört, fortfarande är i avverkarens besittning, tagas i

beslag och dömas förbrutet. Undgår dylikt virke beslag, vare han skyldig

utgiva ersättning med belopp, motsvarande värdet av samma virke. Har

efter avverkningen föreskrift, som överträtts, blivit genom laga kraftvunnet

beslut upphävd, förty att densamma icke bort meddelas, ma icke villie

dömas förbrutet eller ersättning utdömas, som här är sagt.

65 §.

Använder någon, som i förvaltningen av under denna lag lydande allmänning

företräder delägarna, avkastning eller annan inkomst från allmänningen

uppsåtligen i strid mot lagen eller enligt denna meddelad föreskrift,

straffes med dagsböter.

66 §.

Innefattar förseelse, varom i 64 § 1 morn. eller 65 § förmäles, förbrytelse

mot allmänna strafflagen, skall gärningen bedömas enligt vad i 4 kap. 1 §

strafflagen är för likartat fall stadgat.

67 §.

Allmänne åklagaren och skogsvårdsstyrelsen åge lika behörighet att åtala

förseelser, som omförmälas i 64 §>, samt att med beslag belägga virke, som

kan dömas förbrutet. Sistberörda befogenhet tillkomme jämväl länsjägmästare

eller annan skogsvårdsstyrelsens befattningshavare med skoglig

utbildning; skolande i sådan ordning verkställt beslag så snart ske kan och

senast inom fjorton dagar anmälas hos någon av de åtalsberättigade.

Varder ej inom fyrtiofem dagar, från det beslag skedde, åtal i laga ordning

anställt, vare beslaget förfallet; ägande skogsvårdsstyrelsen att, innan

åtal anhän gigg jolis, häva beslag, som verkställts av någon dess befattningshavare.

68 §.

Virke, som enligt denna lag dömes förbrutet, skall av åklagaren försäljas

å offentlig auktion, så kungjord, som örn auktion å utmätt lös egendom är

stadgat. Begär, innan frågan örn virkes förverkande slutligen prövats,

virkets ägare, att försäljning skall äga rum, eller finner, på anmälan av

åklagare, överexekutor, att fara är för virkets förstörelse eller att kostnaden

för dess förvarande skulle bliva större än skäligt är, förordne över
-

s. 224 Kontrollera mot PDF

224 Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

exekutor, att virket skall säljas i den ordning nyss sagts; och skall i ty

fall virkets ägare, där han är känd och inom riket boende, eller, där han

bor utom riket men inom riket har känt ombud, som äger att för honom

mottaga stämning och avgiva svaromål, ombudet genom åklagarens försorg

bevisligen underrättas örn auktionen minst åtta dagar innan den hålles.

Anmälan av åklagare, varom här ovan sägs, skall vara åtföljd av fullständig,

av två trovärdiga män styrkt förteckning, utvisande virkets mängd

och beskaffenhet.

69 §.

Böter, som ådömas enligt 64 §, samt vite, vartill någon fälles enligt 30 §,

så ock genom försäljning av förbrutet virke uppkommen behållning och

utdömd ersättning för virke, som undgått beslag, tillfalla den av vederbörande

skogsvårdsstyrelse omhänderhavda skogsvårdskassan.

Böter och vite, vartill någon eljest fälles enligt denna lag, tillfalla

kronan.

Försäljes i beslag taget virke, innan det dömts förbrutet, skall, till dess

frågan därom blivit slutligen avgjord, försäljningssumman nedsättas i riksbanken

på sätt särskilt är stadgat; och skall örn sådana medels insättning

i bankinrättning vidare gälla vad i 160 § utsökningslagen sägs.

70 §.

Saknas medel till fulla gäldandet av böter eller vite. vartill någon enligt

denna lag fälles, skall förvandling ske enligt allmänna strafflagen.

4 kap. Om fullföljd av talan samt örn underställning av vissa enligtj

denna lag meddelade beslut.

71 §.

Över beslut, som skogsvårdsstyrelse enligt denna lag meddelat, må, där

beslutet ej enligt bestämmelserna i andra stycket skall underställas

Konungens prövning, klagan föras hos Konungen genom besvär, som skola

ingivas till jordbruksdepartementet före klockan tolv å trettionde dagen

från den dag, klaganden erhöll del av beslutet.

Har skogsvårdsstyrelse beträffande fråga, som i 32 § första stycket sägs,

fattat beslut i strid mot den mening, som hävdats av där omförmäld särskild

ledamot, skall beslutet underställas Konungens prövning. Vill part

hos Konungen yttra sig i ärendet, äge att dit ingiva påminnelser före

klockan tolv å trettionde dagen från den dag beslutet delgavs honom.

över beslut rörande förordnande av förrättningsman enligt 26 § 3 mom.

må klagan föras allenast i sammanhang med fullföljd av talan mot beslut

angående fastställelse av hushållningsplan, som upprättats enligt förordnandet.

s. 225 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

225

72 %.

Över beslut, som länsstyrelse enligt denna lag meddelat, föres klagan i

den ordning, som i 71 § första stycket sägs.

Övergångsbestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1934.

Genom denna lag upphävas:

16 kap. byggningabalken i vad det avser häradsallmänningar,

kap. II av förordningen den 26 januari 1894 angående hushållningen

med de allmänna skogarna i riket samt bestämmelserna angående häradsallmänningar

i kap. VIII, IX; och X av samma förordning, dock med

undantag av bestämmelsen i § 71, såvitt den avser ersättning for olovlig

avverkning av ek och storverksträd a häradsallmänning,

så ock vad eljest i lag eller författning finnes stadgat stridande mot

denna lag.

Med avseende å införandet av nya lagen skall iakttagas:

1) Äger enligt avtal, som träffats före nya lagens ikraftträdande, arrendator

av kronan tillhörig jordbruksdomän eller ecklesiastikt löneboställe rätt att

tillgodonjuta till domänen eller bostället hörande andel i häradsallmänning,

vare arrendatorn berättigad att under den tid avtalet gäller utöva jordägaren

tillkommande rösträtt i frågor rörande allmänningen.

2) Finnes ej för sockenallmänning, som i 63 § avses, av domänstyrelsen

fastställd hushållningsplan, skall, sedan nya lagen utfärdats, med tillämpning

av bestämmelserna i denna hushållningsplan för allmänningen upprättas

samt, där hinder ej möter, fastställas att lända till efterrättelse fran

och med den 1 januari 1934. Det åligger skogsvårdsstyrelsen att bereda

allmänningsstyrelsen tillfälle att inom av skogsvårdsstyrelsen förelagd tid

uppgöra förslag till planen enligt 26 § 2 mom. samt därmed till skogsvårdsstyrelsen

inkomma. Har förslag ej avgivits inom den bestämda tiden

eller har fastställelse å ingivet förslag vägrats, vare lag som i 26 §

3 mom. sägs. . eQ .

3) Före den 1 januari 1933 skall för varje häradsallmänning och i b3 *

avsedd sockenallmänning reglemente, avfattat enligt bestämmelserna i nya

lagen, uppgöras av delägarna samt insändas till länsstyrelsen. Denna

åligge att, sedan skogsvårdsstyrelsens yttrande infordrats, med bifogande

härav och av eget utlåtande före den 1 april 1933 översända reglementet

till jordbruksdepartementet för granskning och fastställelse av Konungen.

4) Sedan enligt bestämmelsen under 3) reglemente fastställts för härads
allmänning,

har länsstyrelsen att för varje i reglementet angivet distrikt

förordna en lämplig person jämte en suppleant for denne att senast den

l oktober 1933 eller, örn hinder därför möter, så snart ske kan efter sagda

Bihang lill riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 10 höft. (Nr 10.) !•>

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

dag i egenskap av ordförande utlysa och hålla delägarestämma enligt nya

lagen för utseende av distriktsombud ävensom av ordförande och vice ordförande

i stämman, samtliga för fyra år, räknat från och med den 1

januari 1934. Har i reglementet föreskrivits, att distriktsombud för vissa

av de till allmänningen hörande distrikt första gången skola utses för två

år, räknat från berörda dag, lände dock sådan föreskrift till efterrättelse.

Stämma, som nu sagts, hålles å den ort inom distriktet, som ordföranden

bestämmer och i kungörelsen örn stämman angiver.

5) Beträffande allmänning, som i nya lagen avses, skall redovisning för

allmänningens förvaltning under år 1933 eller, där räkenskapsåret för allmänningen

ej sammanfaller med kalenderår, under räkenskapsår, som löper

den 1 januari 1934, avgivas i enlighet med de före sagda dag gällande

bestämmelser, och skall i fråga örn allmänning, varå förordningen den 26

januari 1894 ägt tillämpning, med avseende å sådan redovisning vad i § 13

av förordningen är stadgat lända till efterrättelse, dock att redovisningen

skall hållas delägarna tillhanda vid allmänningsstämma, varom i nya

lagen förmäles, samt under trettio dagar efter dylik stämma å tid och ort,

som bestämmes av länsstyrelsen och i kungörelsen örn stämman angives.

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum,

som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall denna i stället tillämpas.

s. 227 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

227

Bilaga A.

Förslag

till

förordning angående häradsallmänningarna i riket.

§ 1.

Häradsallmänningarna skola bibehållas oförminskade. Efter Kungl.

Maj:ts tillstånd må likväl, örn så anses vara till märklig nytta, del utav

allmänning försäljas, under villkor att de behållna försäljnmgsmedlen

användas för förvärv utav fastigheter bestående huvudsakligen av skogsmärk»
Häradsallmänningarna

skola skötas efter på vetenskapliga grunder upprättade

och för varje särskild allmänning allt efter dess beskaffenhet och

uppgift lämpade skogshushållningsplaner.

§ 2.

Delägare i häradsallmänning äro, där ej för särskilda fall blivit annorlunda

bestämt, de, som i häradet bygga och bo efter deras oförmedlade

hemmantal.

§ 3.

Allmänning förvaltas av en allmänningsstyrelse, utsedd i den ordning

som i § 4 omnämnes.

Allmänningarnas gemensamma angelägenheter handhavas utav en överstyrelse

tillsatt på sätt i § 5 säges.

§ 4.

Val av allmänningsstyrelse verkställes av delägarna genom sockenombud

varvid röstvärdet beräknas efter de i allmänningen delägande fastigheternas

oförmedlade hemmantal med undantag för Envikens och Svardsjö

allmänningar, beträffande vilka det beräknas efter delägande soldatrotar.

Vid sammanträdet närvarande enskild delägare må, örn han så önskar,

själv föra sin talan och utöva rösträtt för eget röstvärde, vilket i ty fall

avräknas å det, för vilket vederbörande sockenombud eljest skulle rostat.

Sammanträden för val liksom övriga sammanträden med delagard

skola i god tid kungöras av allmänningsstyrelsen efter reglementets best

jim mel ser»

Allmänningsstyrelsen har att i överensstämmelse med fastställt reglemente

handhava och ansvara för allmänningens skogliga och ekonomiska

förvaltning. , in u™-

Senast inom ett år efter denna förordnings ikraftträdande skall allmanningsstyrelsen

såsom skogligt biträde anställa från kungl, skogsinstitutet

eller skogshögskolan utexaminerad person. Örn ett sådant biträde ma

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

emellertid flera allmänningar intill en sammanlagd ytvidd av 7,000 hektar

produktiv skogsmark kunna förena sig.

Om i något fall skulle ifrågasättas att lägga större ytvidd under ett

skogligt biträde, skall fråga härom underställas överstyrelsens prövning.

Skulle allmänningsstyrelse inom nänmda tid icke hava anställt på ovansätt

utbildat skogligt biträde och icke kan visa giltig anledning

härför, äger överstyrelsen att på allmänningens bekostnad antaga sådant.

Delägarna uppgöra reglemente för förvaltningen, vilket efter överstyrelsens

hörande fastställes av länsstyrelsen.

§ 5.

Den i § 3 omnämnda överstyrelsen skall bestå av minst sex medlemmar,

av vilka samtliga, med undantag av en, å i § 16 omnämnt årsmöte väljas

utav allmänningsdelägarna för en tid av fem år. Suppleanter till lika

antal som valda ledamöter utses för samma tid och på enahanda sätt.

Den återstående ledamoten utnämnes av Kungl. Majit efter av de valda

ledamöterna upprättat förslag upptagande tre personer, av vilka en lämnas

motiverat förord.

På förslag må endast den uppföras, som genomgått kungl, skogsinstitutets

högre kurs eller skogshögskolans jägmästarekurs och som genom

praktisk verksamhet inom skogsbruket och utgivna skrifter eller på annat

liknande sätt visat sig äga praktisk duglighet och goda teoretiska kunskaper.

Den av Kungl. Majit utnämnde ledamoten skall tjänstgöra såsom föredragande

och sekreterare hos styrelsen.

Lönens storlek bestämmes av styrelsens valda ledamöter. Dock må densamma

icke underskrida av Kungl. Majit fastställt belopp.

§ 6.

överstyrelsen har

att övervaka skogshushållningen å allmänningarna,

att i vissa fall enligt bestämmelserna i § 10 övertaga allmännings förvaltning,

att enligt § 4 antaga skogligt biträde, där allmänningsstyrelse utan giltig

orsak underlåtit detta,

att pröva ansökningar angående smärre jämkningar i skogshushållnmgsplaner,

att besluta i frågor, huruvida under ett skogligt biträde må läggas större

ytvidd än 7,000 hektar produktiv skogsmark,

att avgiva yttranden örn uppgjorda reglementen.

att handhava och redovisa för sin verksamhet nödiga medel och

. a^} årligen utarbeta och till Kungl. Majit och vederbörande länsstyrelser

ingi va berättelse rörande sin verksamhet under näst föregående år.

Av överstyrelsen för dess verksamhet uppgjort reglemente prövas och

fastställes av Kungl. Majit.

§ 7.

Kostnaderna för överstyrelsens verksamhet skola bestridas utav allmänningarna,

varvid varje allmänning skall deltaga i förhållande till sin totalytvidd.

Envikens och Svärdsjö allmänningar skola dock, per ytenhet räknat,

deltaga endast med hälften mot övriga allmänningar.

s. 229 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mai:ts proposition Nr 10.

229

§ 8.

Skogshushållningsplan utarbetas av förrättningsman, som antages utav

allmänningsstyrelsen, varvid endast den må ifrågakomma som genomgått

kungl, skogsinstitutet, skogshögskolan eller utländsk högre skoglig läroanstalt.

Innan arbetet å marken påbörjas, skola grunderna för skogshushållningen

angivas av en kommission. Denna skall även granska och fastställa

det upprättade förslaget till skogshushållningsplan.

Föreslagen jämkning i gällande hushållningsplan, varigenom sadan väsentligen

rubbas, skall hänskjutas till kommissionens prövning.

Kommissionen skall bestå av tre medlemmar. Av dessa utses en av

Kungl. Majit på fem år bland skogshögskolans och statens skogsiorsoksanstalts

professorer och lektorer inom rent skogliga ämnesgrupper. Styreisen

för den allmänning, vilken hushållningsplanen avser, väljer en medlem,

varjämte föredragande i överstyrelsen är självskriven.

Reglemente för kommissionens verksamhet uppgöres och faststalles i

samband med överstyrelsens i § 6 omnämnda reglemente.

§ 9.

Vid avverkuingsbeloppets beräknande skall åtskillnad göras mellan föravverkning

och huvudavverkning. .

Föravverkning skall föreskrivas i en omfattning som anses motsvara

beståndens behov därav. Utbytet skall endast förslagsvis bestämmas..

Huvudavverkningens storlek skall beräknas ef ter. för varje .allmanning

lämpade skogsvetenskapliga metoder och må i regel icke överstiga, skogens

tillväxt. Å sådana allmänningar, varest äldre och medelålders skog förekommer

utöver vad som enligt omloppstiden är normalt eller örn eljest

skäl därför förefinnas, må den dock, örn kommissionen anser lämpligt, bestämmas

högre, under villkor att allmänningsdelägarna förbinda sig att

fondera eller för inköp av skogsmark eller för vidtagande utav grundförbättringar

använda behållna försäljningsmedlen för den del av huvudavverkningen,

som överskjuter tillväxten. Denna skall i hushallmngsplanerna

särskiljas från övrig avverkning.

§ 10.

Skulle hushållning splanernas bestämmelser överträdas eller icke efterföljas

vare sig genom det fastställda huvudavverkmngsbeloppets överskridande,

för starkt utförda föravverkningar eller försummelse rörande

skogsodling eller beståndens omvårdnad, har överstyrelsen att fasta affmänningsstyrelsens

uppmärksamhet härpå samt utsätta, tid, inom vilken

rättelse skall vara vidtagen. Skulle sådan icke ntföras inom förelagd tid,

skall anmälan härom av överstyrelsen ingivas till länsstyrelsen, vilken föranstaltar

örn syn å allmänningen utav tvenne skogsstatstjänsteman, vilka

över syneförrättningen till länsstyrelsen avgiva protokoll. .

Finna dessa, att missgrepp eller försummelser föreligga, vilka aro skogsbestånden

eller skogsmarken till märklig skada, förordnar länsstyrelsen,

att allmänningen skall ställas under överstyrelsens förvaltning, till dess

förelagd rättelse vidtagits. . ,

Skulle missgreppen eller försummelserna befinnas vara av mindre an
-

s. 230 Kontrollera mot PDF

230 Kungl. May.ts proposition Nr 10.

märkningsvärd art, men dock av sådan betydelse, att rättelse snarast bör

vidtagas, utsätter länsstyrelsen på förslag av synemännen en viss tid,

inom vilken detta bör ske. Underlåtes detta, förfares såsom bestämts i

föregående moment.

Kostnaderna för syneförrättning bestridas i de fall, där densamma föranleder

åtgärd av länsstyrelsen, av allmänningen, i annat fall av för

överstyrelsen anslagna medel.

§ 11.

Skogsstatens liksom skogsvårdsstyrelsernas tjänstemän äga att till överstyrelsen

anmäla missförhållande uti allmänningarnas skogsskötsel.

§ 12.

Skulle vid behandling inom överstyrelsen av sådana frågor, som omnämnas

i § 10, den av Kungl. Majit utnämnda ledamoten anse, att åtgärd

bör vidtagas, äger han, även örn styrelsen i övrigt håller dylik för

obehövlig, att på egen hand göra sådan anmälan, som i § 10 säges.

§ 13.

Utav allmännings virkesavkastning skall i första rummet försäljas så

stor del, att de behållna försäljningsmedlen äro tillräckliga för gäldandet

utav driftskostnaderna, vari inbegripas utgifterna för såväl skogsindelning,

avverkning, skogsodling, avdikning, bevakning, underhåll av boställen

och andra byggnader som för på grund av hushållningsplanens bestämmelser

eller särskilda föreskrifter företagna arbeten liksom även kostnaderna

för allmänningens andel i överstyrelsens verksamhet. Det må likväl

vara delägarna obetaget att mellan sig fördela ovannämnt virke, under

villkor att tillräckligt med medel sammanskjutes eller på annat sätt

anskaffas för driftskostnadernas bestridande.

Därefter skall, örn behov därav föreligger, undantagas virke för sådana

broar och allmänna byggnader, som delägarna i allmänningen själva bygga

och underhålla. Därnäst skall, örn så finnes uti hushållningsplanen

bestämt, den del av huvudavverkningen, som överskjuter tillväxten, för-1

säljas. Återstoden skall fördelas mellan samtliga delägare efter oförmedlat

hemmantal eller beträffande Envikens och Svärdsjö allmänningar efter

delägande soldatrotar.

På delägarnas beslut ankommer, huruvida denna utdelning skall ske in

natura eller, efter försäljning, i pengar.

Är hemman utarrenderat, vare arrendator icke i annan mån, än arrendeavtalet

uttryckligen innehåller, berättigad till den på hemmanet belöpande

andelen i allmänningens avkastning eller att utöva den på detsamma

belöpande rösträtten, utan skall jordägaren anses vara vid sin rättighet

härutinnan bibehållen.

Står allmänning under överstyrelsens förvaltning, skall den behållna

avkastningen, evad den utgår i pengar eller in natura, tillhandahållas

allmänningsstyrelsen, som verkställer fördelningen efter nyssnämnda

grunder.

s. 231 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 10.

§ 14.

231

Försäljningsmedlen för den. del utav huvudavverkningen, som överskjuter

tillväxten, liksom därav enligt § 9 bildade fond, ma icke sammanblandas

med allmännings övriga penningtillgångar och icke anvandas för

andra ändamål än inköp av mark samt efter överstyrelsens provning for

grundförbättringar, vilka äro allmänningen till väsentligt gagn.

Ränteavkastningen av förenämnda fonder disponeras efter allmanning

delägarnas beslut.

§ 15.

Överstyrelsen åligger att senast den 10 februari till revisorerna avlämna

redovisning för nästföregående år omhänderhavda medel ave“som berattelse

örn sin verksamhet. Senast den 1 mars skall redovisningen och berättelsen

vara granskade och revisionsberättelse utsänd till samtliga all

”AvSoreSå!''vilka Ull antalet äro tre, välja* tvä utav^allmänningedelägarna

på enahanda sätt och grunder som valda styrelseledamöter, varjämte

en utses av Kungl. Majit.

Revisorerna utses för ett år i sänder.

§ 16.

Årligen efter av överstyrelsen minst 15 dagar i förväg utfärdad av föredragningslista

åtföljd kallelse sammanträda ombud för allmannmgarna.

Delägarna inom varje allmänning äga att utse ett ombud. ,

Mötet fattar sina beslut medelst enkel pluralitet efter i § 4 omnamnda

röstegrunder, varvid dock intet ombud far rosta for mera an en femtedel

utav representerade röstenbeter.

Vid lika röstetal äger ordförande utslagsröst.

På årsmötet förekommer:

1) Granskning av fullmakter. ,

2) Styrelsens berättelse över föregående års verksamhet.

3) Revisionsberättelse och beslut angående ansvarsfrihet för styrelsen

4) Val av styrelsemedlemmar och suppleanter efter dem, som aro i t

att avgå, samt av två revisorer med suppleanter.

5) övriga föreliggande ärenden.

Frågor rörande överstyrelsens verksamhet skola, for att kunna vid årsmötet

till prövning upptagas, skriftligen avfattas samt till styrelsen inkomma

senast åtta dagar före årsmötets hållande.

§ 17.

Besvär över överstyrelsens beslut eller åtgärder ingivas till jordbruksdepartementet

sist inom kl. 12 å trettionde dagen efter det klaganden av

Klagande menighet äger likväl tillgodonjuta femton dagars längre be
3VVnf''delägare

i häradsallmänning föra klagan vare sig över allmänna gsstvrelses

åtgärder och beslut eller över beslut, som blivit fattade vid delägarnas

allmänna sammanträden, skall iakttagas vad i nå.^ga

f,en den 21 mars 1862 finnes stadgat i fråga örn besvär, vilka medlem av

kommun vill anföra över kommunalstämmas beslut.

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

§ 18.

Sedan denna kungörelse trätt i kraft, föranstaltar Kungl. Maj:t om i

^ v- ®mnamnt årsmöte för val av styrelseledamöter och suppleanter.

... ^ södra valet efter förordningens tillämpande väljas tre ledamöter

jamte lika många suppleanter för endast fyra år.

. ^ör samtliga käradsallmänningar gällande reglementen skola senast

inom två år efter denna förordnings ikraftträdande omarbetas till överensstämmelse

med densamma.

s. 233 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 10.

233

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. May.ts lagråd den 15 maj 1931.

Närvarande:

justi tieråden Christiansson,

Edelstam,

Stenbeck,

regeringsrådet Afzelius.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över jordbruksärenden,

hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

den 10 april 1931, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag om härads- och vissa sockenallmänningar.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av revisionssekreteraren Thor Sjöfors.

I anledning av förslaget avgåvos följande yttranden:

2 %.

Lagrådet:

Såsom i den uti remissprotokollet intagna historiken framliålles, ansågos

häradsallmänningarna redan vid tiden för landskapslagarnas upptecknande

tillhöra vederbörande härad. Den däremot stridande åskådningen, att

häradsallmänningarna tillhörde kronan vilken under 1600- och 1700- talen stundom kom till uttryck — torde hava sammanhängt med den då

rådande skatterättsliga läran örn den delade äganderätten till jorden. I

den mån denna lära mot slutet av 1700-talet råkade i glömska, framträdde

uppfattningen om häradernas äganderätt till häradsallmänningarna med

ökad styrka, och den uttalades klart i samband med utfärdandet av bestämmelserna

om delning av häradsallmänningar i cirkuläret den 14 april

1824. Vid tillämpningen av detta cirkulär erkändes ägarna av den i mantal

satta jorden inom häradet såsom innehavare av dess rätt till häradsallmänning,

och i 1866 års skogsordning, liksom i nu gällande skogsordning

av år 1894, har uttryckligen stadgats, att delägare i häradsallmänning

äro de, som i häradet bygga och bo, efter deras oförmedlade hemmantal.

Härigenom har dessa jordägares äganderätt till häradsallmänningarna

under 1800-talet vunnit ett erkännande inom lagstiftningen,

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

som enligt lagrådets mening icke medgiver, att denna rätt ånyo sättes i

fråga, vartill nyare rättshistoriska forskningar icke heller giva anledning.

Av samma skäl kan rätten till delaktighet i häradsallmänning icke utan

vederlag till nämnda jordägare utsträckas till alla inom häradet boende.

Anledning till en sådan ändring i fråga om delägarrätten synes icke

föreligga. Lagrådet har därför intet att erinra mot den i förevarande

paragraf upptagna grundläggande regeln, att häradsallmänning tillhör

ägarna av de fastigheter inom häradet, vilka äro satta i mantal eller med

vilka, enligt vad vid jorddelning bestämts, är förenad rätt till delaktighet

i allmänningen.

5 §.

Lagrådet:

Med bestämmelserna i förevarande paragraf torde icke hava avsetts, att

hinder skall föreligga mot utmätning av häradsallmänning för fordran,

därför förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § handelsbaden äger rum. Såsom

exempel på sådan fordran kan nämnas fastighetsskatt för häradsallmänningen.

Skulle delägarna underlåta att erlägga fastighetsskatten, måste

utmätning av allmänningen kunna företagas. Det här upptagna utmätningsförbudet

synes därför böra begränsas till annan fordran än sådan,

för vilken åtnjutes förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § handelsbaden till betalning

ur allmänningen.

11 $.

Lagrådet:

På skäl, som komma att anföras vid 40 §, hemställer lagrådet, att andra

stycket i 1 mom. av förevarande paragraf måtte utgå. Skulle emellertid

stycket finnas böra kvarstå, torde likväl delägares där angivna frihet från

bidragsskyldighet förklaras gälla hans egna medel, då allmänningens icke

utdelade avkastning eller inkomst i övrigt tillhör delägarna såsom menighet.

13 §.

Lagrådet:

Bland de villkor, som i förevarande paragraf uppställts för införlivning

av mark med häradsallmänning, har under 2) upptagits, att marken skall

vara genom rågång eller genom lagligen gällande lantmäteri- eller mätningsförrättning

skild från annan mark. Enligt motiveringen till paragrafen

skulle denna föreskrift innebära, att örn till det område, vars införlivande

sökes, hör andel i samfälld mark, andelen skall hava i laga

ordning utbrutits, innan området må införlivas med allmänningen; kunde

sådan utbrytning lagligen ej äga rum, finge införlivning ej medgivas.

Den tolkning av nämnda föreskrift, som sålunda gjorts gällande, synes

dock icke vara betingad av föreskriftens ordalydelse; även om, exempel
-

s. 235 Kontrollera mot PDF

235

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

vis, med ett skogsskifte, som avskilts från ett hemman och vars införlivning

med häradsallmänning sökes, är förenad någon rätt till delaktighet i

hemmanets samfälligheter, torde det ligga närmast till hands att antaga

att med det i lagtexten använda ordet »marken» avses själva skogsskifte

och icke därjämte dess ännu ej utbrutna samfällighetsandel. Ej heller

torde den omförmälda tolkningen kunna sägas grunda sig å sakens natur.

I stället synas praktiska skäl av ingalunda betydelselös art kunna åberopas

till förmån för den motsatta innebörden av föreskriften.

Det lärer nämligen vara obestridligt, att den i remissprotokollet hävdade

tolkningen skulle, örn den vunne godkännande, komma att utgöra

ett i många fall besvärligt — stundom kanske oöverstigligt — hinder mot

införlivning av områden, väl lämpade att tilläggas häradsallmänning,

samt att de kostnader, som skulle krävas för att undanröja hindret dar

så läte sig göra, ej sällan komme att uppgå till avsevart belopp.

Vad nu sagts gäller i främsta rummet vissa områden, som delagarna

redan förvärvat för häradsallmänningarnas utökande. Åtskilliga av dessa

områden äro visserligen jordavsöndringar och således icke delaktiga i

stamfastigheternas samfälligheter. Andra områden bestå av hela hemman,

enstaka eller utlagda vid laga skifte, eller ock hemmansdelar, utbrutna

vid laga skifte eller genom hemmansklyvning. Och dessa områden torde

i allmänhet — på grund av stadgandet i förevarande paragraf under

— komma att bliva föremål för avstyckning av mark, som är av beskaffenhet

att kunna införlivas, på det sätt, att med den avstyckade marken

icke följer någon rätt till delaktighet i stamfastighetens samfälligheter.

(Den rätt till nödiga vägar, som enligt 19 kap. 12 § forsta stycket jor - delningslagen måste tilläggas avstyckad ägovidd, kan jämlikt Kungl.

Majlis utslag den 27 mars 1929 - N. J. A. 1929 s. 218 - beredas genom

bestämmelse örn vägservitut.) Men i ett stort antal fall hava områden

utlagts vid ägostyckning, och dessa ägostyckningslotten torde undantagslöst

äga andel i åtminstone vissa av ägostycknmgsfastighetens samfälligheter,

vägar, grustag o. s. v. I dessa fall måste då ske avstyckning

i syfte att från ägostyckningslotten avskilja dess samfällighetsandel.

Sådan avstyckning skall på grund av stadgandena i jorddelningslagen

innefatta ett avskiljande jämväl av visst område på marken, med vilket

samfällighetsandelen i dess helhet kan förenas. Det är, med hänsyn till

de för avstycknings tillåtlighet gällande bestämmelserna, knappast antagligt,

att sådan alltid skall kunna komma till stånd. Och även da avstyckning

kan ske, måste, i händelse ägostyckningslotten består uteslutande

av ett skogsskifte, avstyckningen medföra, att en del av skogsmarken

den del, med vilken samfällighetsandelen förenas - icke kan införlivas.

Tilläggas må, att en ren utbrytning jämte försäljning av ett områdes

hela samfällighetsandel i regel lärer stranda såsom ledande till förfång

för annan delägare åtminstone beträffande någon av samfälligheterna.

Vad nu sagts rörande redan inköpta områden torde ej sällan aga till
-

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

lämplighet jämväl i fråga örn områden, som delägare i häradsallmänning

efter lagens ikraftträdande önska förvärva.

Med hänsyn till det anförda finner lagrådet den här kritiserade tolkningen

av omförmälda föreskrift icke grundad utan anser den motsatta

höra godtagas. Med denna uppfattning skulle således införlivning av ett

område gälla även den rätt till andel i samfälligheter, som må vara förenad

med området. Betänklighet häremot synes icke möta. I tydlighetens

intresse torde emellertid böra i 18 § såsom ett andra stycke införas

den bestämmelsen, att vad i första stycket är sagt skall ock gälla

i fråga örn andel i samfälld äga, där sådan andel hör till mark, som införlivats

med häradsallmänning. Därest andelen sedermera utbrytes,

möter under de i 10 § stadgade förutsättningarna ej hinder mot försäljning

av andelen. Även utan sådan utbrytning må försäljning av andelen

enligt 10 § äga rum, örn sådan försäljning eljest lagligen kan

verkställas.

18 §.

Lagrådet:

Lagrådet erinrar om sitt yttrande vid 13 §, däri hemställts örn upptagande

av ett ytterligare stycke i förevarande paragraf.

19 $.

Lagrådet:

Vinner vad lagrådet erinrat vid 5 § beaktande, kommer utmätning av

häradsallmänning att kunna ske för fordran, för vilken förmånsrätt

enligt 17 kap. 6 § handelsbaden äger rum. I långt vidsträcktare omfattning

än beträffande en av ålder bestående häradsallmänning kan

sådan fordran ifrågakomma i avseende å fastighet, som införlivats med

häradsallmänning. Den i förevarande paragraf 1 mom. upptagna bestämmelsen

innebär, att den införlivade fastigheten, ej häradsallmänningen

x dess helhet, efter införlivningen fortfarande svarar för fordringen.

Emellertid är det ej avsett, att örn den införlivade fastigheten eljest skulle

särskilt häfta för fordran eller annan rätt exempelvis på grund av inteckning,

införlivningen skall medföra ansvarighetens upphörande (jfr

57 § i lagen den 22 juni 1921 örn ströängars indragande till kronan).

Då en dylik missuppfattning icke synes utesluten, hemställer lagrådet om

sådan jämkning i den föreslagna lydelsen av nämnda moment, att därav

framgår, att införlivningen icke medför rubbning i den införlivade markens

ansvarighet för fordran eller annan rätt, därför marken särskilt

häftar.

20 $.

Lagrådet:

Bestämmelsen i tredje stycket av denna paragraf torde böra omfatta

aven det — låt vara sällan förekommande — fall, att länsstyrelsens för
-

s. 237 Kontrollera mot PDF

237

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10-

ordnande om införlivning blivit av Kungl. Maj:t efter lord klagan upphävt.

Med hänsyn härtill och då domstols utslag, varigenom införlivad

mark frånvinnes delägarna, måhända icke alltid kommer att innehålla

uttrycklig förklaring, att förordnandet om införlivning är utan verkan,

hemställer lagrådet, att paragrafens bestämmelser angående förordnande

om införlivning förklaras skola i tillämpliga delar gälla, där sådant förordnande

upphävts eller enligt domstols utslag är utan verkan.

23 §.

Lagrådet:

Enligt såväl skogslagstiftningskommitténs förslag till lag örn häradsallmänningar

som det av landshövdingen Husberg reservationsvis framlagda

lagförslaget skulle skyldighet att söka införlivning av mark, som

förvärvats av delägarna i häradsallmänning, föreligga, vare sig förvärvet

skett efter den nya lagens ikraftträdande eller dessförinnan. Också i

sistnämnda fall skulle, örn införlivning ej kunde medgivas, försäljning

av marken äga rum senast när det kunde ske utan förlust för delägarna.

Beträffande mark, som av delägarna i häradsallmänning förvärvats före

ikraftträdandet av nya lagen, förefinnes enligt det remitterade förslaget

skyldighet att söka införlivning allenast örn Kungl. Maj:t på framställning

av delägarna medgivit, att marken må tilläggas allmänningen, eller

om förvärvet helt eller delvis skett med medel, som delägarna enligt föreskrift

av Kungl. Majit eller särskild myndighet ägt använda för inköp

av mark under villkor att marken tillädes allmänningen, eller örn Kungl.

Majit eljest förordnat örn markens läggande till allmänningen. I annat

fall äro delägarna icke pliktiga att söka införlivning och marken får behållas

såsom en dem tillhörig särskild fastighet, vilken icke är underkastad

bestämmelserna om förvaltning av häradsallmänning.

Såsom departementschefen framhåller, är den åtskillnad i skogsvårdsoch

förvaltningshänseende, som för närvarande äger rum mellan de ursprungliga

allmänningarna, å ena, samt av delägarna förvärvade områden,

å andra sidan, ej betingad av olikhet i de å dessa områden och de å allmänningarna

rådande skogliga förhållandena eller eljest motiverad av sakliga

skäl. Departementschefen, som jämväl erinrar om de av denna åtskillnad

härflytande praktiska olägenheterna, finner det önskvärt, att enhetliga

bestämmelser i möjligaste mån genomföras för dessa områden och

för allmänningarna. Å andra sidan torde det, på sätt jämväl utvecklats

av departementschefen, icke böra ifrågakomma, att skyldighet stadgas för

delägarna att med häradsallmänningen införliva mark, över vilken de vid

lagens ikraftträdande äga fri dispositionsrätt och vars värde följaktligen

de nuvarande delägarna äro berättigade tillgodogöra sig. Hänsynen härtill

synes emellertid icke kräva lagfästandet av en ordning, enligt vilken

delägarna i en häradsallmänning skulle kunna för framtiden vara ägare

ej blott av häradsallmänning utan jämväl av mark, som ej är underkastad

s. 238 Kontrollera mot PDF

238

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

de för häradsallmänning gällande bestämmelserna. Det synes vara tillräckligt,

att därest delägarna föredraga att tillgodogöra sig markens värde

framför att sammanlägga densamma med allmänningen, skäligt rådrum

beredes dem till markens försäljning, och betänkligheter mot en sådan

ståndpunkt i fråga om redan förvärvad mark synas så mycket mindre

möta, som det knappast kan hava stått i god överensstämmelse med den

tidigare lagstiftningens grunder, att en enligt lag å delägarskap i häradsallmänning

grundad menighet förvärvar mark i annat ändamål än markens

förening med häradsallmänningen. Den osäkerhet i fråga om äganderätten

till häradsallmänning, som torde hava varit det främsta skälet mot

åtgärder för förvärvad marks införlivning med häradsallmänning, synes,

om detta förslag upphöjes till lag, icke med fog kunna åberopas.

Lagrådet hemställer därför, att i fall, som avses i förevarande paragraf

andra stycket, det skall åligga allmänningsstyrelsen att sist inom tio år

efter ikraftträdandet av denna lag, där ej den förvärvade marken dessförinnan

avyttrats, till länsstyrelsen ingiva ansökan om markens införlivning

med allmänningen, och att i sådant fall bestämmelserna i 13—

22 §§ skola äga motsvarande tillämpning. Örn delägarna vilja tillgodogöra

sig markens kapitalvärde och följaktligen icke önska dess införlivning

med häradsallmänningen, synes en tid av tio år för markens försäljning

i allmänhet vara tillräcklig. Dessutom föreligger enligt stadgandena

i 17 och 21 §§ möjlighet för delägarna att erhålla ytterligare

anstånd. Fara för att delägarna skola tvingas till en förlustbringande

försäljning förefinnes således icke.

25 §.

Lagrådet:

En jämlikt 1894 års skogsordning tillkommen hushållningsplan skall

enligt denna paragraf även efter nya lagens ikraftträdande fortfarande

lända till efterrättelse under sin giltighetstid. Detta stadgande utesluter

dock ej, att ändring av sådan plan kan ske uti den ordning i 28 § sägs.

Ett tillägg av detta innehåll synes lämpligen böra fogas till bestämmelsen

i förevarande paragraf.

36 §.

Lagrådet:

I förevarande paragraf första stycket stadgas, att delägarna i häradsallmänning

äga besluta örn användande av såväl ordinarie som extra avkastning

enligt bestämmelserna i 34 § 1 och 2 mom. De föreslagna stadgandena

avse jämväl fonderad avkastning och innebära således, att i fråga

om ordinarie avkastning, som fonderats för visst i 34 § 1 mom. omförmält

ändamål t. ex. inköp av mark för allmänningens utvidgning, delägarna

kunna fatta beslut om de fonderade medlens användande för annat

i nämnda moment omförmält ändamål t. ex. utdelning. Förändrade för
-

s. 239 Kontrollera mot PDF

239

Kungl. Maj:ts proposition Kr 10.

hållanden kunna naturligtvis utgöra skäl för ändrad användning av fonderade

medel, men fall kunna inträffa, då ett beslut av en måhända tillfällig

majoritet exempelvis örn utdelning av medel, som under en lång

följd av år fonderats för allmänningens utvidgning eller befrämjande av

en god hushållning med allmänningen, skulle te sig mindre tilltalande.

Och det skulle därför enligt lagrådets mening kunna ifrågasättas att i

viss omfattning för beslut örn ändrad användning av fonderade medel

fordra, att länsstyrelsen efter skogsvårdsstyrelsens hörande lämnar sitt

medgivande. Då emellertid en bestämmelse härom måhända skulle vara

ägnad att minska delägarnas benägenhet att fondera medel för framtida

behov, har lagrådet ansett sig icke böra föreslå en sådan bestämmelse.

Däremot anser lagrådet krav på kvalificerad majoritet lämpligen böra

uppställas, så snart fråga är om ändrad användning av fonderade medel.

Lagrådet hemställer fördenskull, att i förevarande paragraf första stycket

upptages ett stadgande av innehåll, att om delägarna vilja använda fonderad

avkastning till annat i 34 § 1 eller 2 mom. omförmält ändamål än

det, för vilket fonderingen ägt rum, beslut därom icke skall vara giltigt,

med mindre det biträtts av röstande för ett sammanlagt delaktighetsbelopp,

utgörande minst två tredjedelar av allmänningens hela delaktighetstal.

Om en sådan bestämmelse upptages, måste hänvisningen i förevarande

paragraf andra stycket inskränkas till de nuvarande första och andra

punkterna i första stycket. Därjämte erfordras viss jämkning i 56 § andra

stycket.

38 %.

Lagrådet:

Samma regel, som i denna paragraf stadgas beträffande ränta å medel,

tillkomna genom extra avkastning eller kapitalinkomst från allmänning,

bör tydligen, på sätt departementschefen framhållit, gälla för avkastningen

av mark, inköpt för dylika medel men ännu ej införlivad med allmänningen.

Sådan avkastning är således liksom nämnda ränta att hänföra

till ordinarie avkastning. Att detsamma gäller örn avkastningen från

mark, inköpt för tillgångar av ordinarie avkastnings natur, likaväl som

örn ränta å ordinarie avkastning, är självklart. För tydlighets skull och

av praktiska skäl synes emellertid i lagtexten böra utsägas, att stadgandet

i förevarande paragraf gäller även avkastning från mark, som i 37 § avses.

40 §.

Lagrådet:

Enligt förevarande paragraf skall reglemente för häradsallmänning uppgöras

av delägarna men för att bliva gällande fastställas av Kungl. Majit.

De i lagtexten använda ordalagen torde icke giva stöd för annan tolkning

än den, att därest ett av delägarna ingivet förslag finnes icke kunna godkännas

i föreliggande skick, Kungl. Majit har att vägra fastställelse och

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

delägarna därefter hava att inkomma med nytt förslag. Av uttalanden i

remissprotokollet synes emellertid framgå, att stadgandet är avsett att

inrymma befogenhet för Kungl. Majit att göra de ändringar eller tillägg,

vilka — tydligen med iakttagande av att de icke inkräkta på delägarnas

i lagen angivna bestämmanderätt — prövas nödiga eller lämpliga, och

följaktligen att efter sådan granskning utfärda reglemente i en från förslaget

avvikande form. Anses en prövningsrätt av denna innebörd böra

tillkomma Kungl. Majit, lärer en omarbetning av lagtexten vara erforderlig.

Förslaget förutsätter, att reglementet städse skall innehålla, bland annat,

bestämmelser, huruvida och i vad mån det biträde, som enligt 8 § andra

stycket skall vara anställt hos allmänningsstyrelse, må med denna sin

befattning förena annan tjänst eller anställning. Det vill förefalla, som

örn ett upptagande i reglementet av dylika föreskrifter knappast skulle

kunna vara till någon egentlig båtnad. Antingen komma de att erhålla

en så allmän avfattning, att de i verkligheten lämna frågan om biträdets

anställningsvillkor helt öppen samt, såsom väl i regel bleve fallet och för

övrigt lärer vara det naturliga, överlåta åt allmänningsstyrelsen att därom

träffa avgörande efter omständigheterna. Eller ock kunna sådana i förväg

givna bestämmelser, om de innefatta en mer detaljerad och bindande

reglering, lätteligen visa sig vara till hinder för att till befattningen skall

kunna förvärvas den lämpligaste personen. Endast i fråga om några särskilda

allmänningar torde förhållandena vara sådana, att med någon säkerhet

kan allmängiltigt fastställas, om tjänsten kommer att taga biträdets

tid helt i anspråk, men ej heller för dessa allmänningar synes böra gälla

tvång att i reglementet införa bestämmelser därom. Måhända har med

stadgandet främst åsyftats, att därigenom tillfälle skulle beredas Kungl.

Majit att vid prövning av förslag till reglementen hålla hand över att

icke i större utsträckning, än som med hänsyn till allmänningarnas belägenhet

och göromålens beskaffenhet kan vara ändamålsenligt, samma

person kommer att förena uppdrag att vara biträde hos mer än en allmänningsstyrelse.

För ett sådant syfte torde dock stadgandet i sin föreslagna

avfattning ej göra tillfyllest, då lagen icke i fråga örn biträdets

anställande begränsar delägarnas handlingsfrihet i vidare mån än som

följer av kompetensföreskriften i 8 § andra stycket. Anses av nöden, att

delägarnas bestämmanderätt härutinnan inskränkes, synes detta kunna

ske på det sätt, att till bestämmelsen i nyssnämnda stycke fogas ett stadgande

av innehåll, att anställning ej må ske av den, som är biträde hos

annan allmänningsstyrelse, med mindre skogsvårdsstyrelsen det medgiver.

Lagrådet hemställer i varje fall, att nu anmärkta bestämmelse i 40 § måtte

uteslutas.

Det lärer ligga i sakens natur, att delägare i häradsallmänning ej är

pliktig att med egna medel bidraga till kostnad för inköp av mark i ända
-

s. 241 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Ar 10.

241

inål att utvidga allmänningen eller till andra utgifter för denna, Enligt

en i remissprotokollet intagen uppgift skulle emellertid delägarna i en

häradsallmänning liava inköpt en fastighet för medel, som anskaffats genom

uttaxering; och i reglementet för en annan häradsallmänning har intagits

bestämmelse om rätt till uttaxering bland delägarna. Lagrådet hemställer

på grund av det anförda, att andra stycket i förevarande paragraf måtte

— även med vissa jämkningar av styckets nuvarande lydelse — få det innehåll,

att i reglemente ej må intagas bestämmelse om rätt för allmänningsstyrelsen

eller delägarna i allmänningen att besluta skyldighet för delägarna

att med egna medel bidraga till bestridande av utgifter, ej heller

eljest bestämmelse, som är stridande mot föreskrift i denna lag eller i lag

och författning i övrigt eller mot fastställd hushållningsplan.

Vid 11 § har lagrådet hemställt örn uteslutande av andra stycket i 1

mom. av paragrafen. Vad där upptagits uttrycker blott för ett visst fall

en, på sätt ovan framhållits, allmänt gällande regel.

51 §.

Lagrådet:

Enligt 2 mom. andra stycket i denna paragraf må distriktsombud under

valperioden skiljas från sitt uppdrag genom beslut å delägarestämma.

Huru en stämma för sådant ändamål skall åvägabringas, därest ordföranden

uraktlåter att på begäran utlysa sådan, finnes dock ej i lagen angivet.

Ett stadgande härom synes lämpligen böra inflyta i 3 morn. av innehåll,

att örn röstberättigade för en tiondel av distriktets hela delaktighetstal

skriftligen begärt stämmas hållande för dylik frågas behandling men

stämma icke inom en månad därefter blivit utlyst, länsstyrelsen skall på

anmälan föranstalta örn stämmas utlysande i den ordning sistnämnda

moment stadgar.

56 §.

Lagrådet:

Rörande viss jämkning i andra stycket av förevarande paragraf hänvisar

lagrådet till sitt yttrande vid 36 §.

61 §.

Regeringsrådet Afzelius, med vilken justitieråden Ldelstam och Stenbeck

instämde:

Delägarna i en häradsallmänning bilda enligt gällande rätt en särskild

menighet av kommunal natur. Då nu fullständigare regler skola uppställas

för den med allmänningarnas förvaltning förbundna verksamheten

och de rättsförhållanden, som därav uppkomma, har sambandet med kommunallagstiftningen

i viktiga hänseenden icke kunnat bibehållas, utan har

därvid den lagstiftning, som gäller för bolag och föreningar, i mängt och

mycket tjänat såsom förebild. Den juridiska konstruktion, som sålunda

Hiliana till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 10 höft■ fAr 10.) IS

s. 242 Kontrollera mot PDF

242

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

genomförts, har fullföljts även i förslagets processuella bestämmelser; talan

i mål och ärenden, som röra häradsallmänningar och deras förvaltning,,

är enligt förslaget — med undantag allenast för vissa beslut, som meddelas

av länsstyrelse och skogsvårdsstyrelse — hänvisad till utförande i

rättegångsväg.

Även örn någon erinran icke är att göra mot den uppfattning, på vilken

alltså förslagets grundläggande bestämmelser vila, lärer dock härav icke

med nödvändighet följa, att nyss nämnda ordning för tvisters avgörande

skulle alltigenom vara den mest ändamålsenliga och följdriktiga. Den

gemenskap, som utgöres av delägarna i en häradsallmänning, erhåller

genom den nya lagstiftningen ett underlag av civilrättsliga bestämmelser

som förut saknats, men dess samhörighet med den kommunala förvaltningsorganisationen

är därmed icke löst. Gemenskapen uppkommer icke

genom avtal eller frivillig anslutning utan är på grund av lag bestående

mellan samtliga ägare av den i mantal satta jorden inom samma härad.

För att reglera utövningen av delägarnas befogenheter betjänar sig även

förslaget av ett representativt system, vilket, i varje fall i sitt praktiska

framträdande, torde förete långt flera beröringspunkter med ordningen på

det kommunala området än med dess motsvarighet i bolag och föreningar.

Att deltagande i förvaltningen av en häradsallmänning fortfarande såsom

hittills blir att betrakta såsom ett uppdrag av kommunal karaktär, framgår

därav, att, såsom ock är förslagets ståndpunkt utan att detta särskilt

uttalats i lagen, bestämmelserna i 25 kap. strafflagen skola därutinnan

äga tillämplighet. Det lärer vid dessa förhållanden icke kunna anses

oegentligt, om i den nya lagen komma att ingå bestämmelser, vilka ansluta

sig till reglerna för avgörande av kommunala rättstvister. I saknaden av

dylika bestämmelser skiljer sig det remitterade förslaget från de förslag,

som avgivits av skogslagstiftningskommittén och av reservanten inom

kommittén.

Till domstols upptagande och prövning höra tydligen — förutom varje

mot allmänningsorganisationen riktad civilrättslig talan likasom ock en

talan mot dess styrelse eller tjänstemän om ansvar eller skadestånd —

sådana mål, som avses i 60 § av förslaget. I de fall, som behandlas i 61

synes däremot den administrativa proceduren erbjuda en enklare och naturligare

ordning för avgörandet av tvister. Den prövning, som i dylika mål

skall företagas, sker efter kommunalrättsliga grunder, och den tillhör därför

ordinärt området för den administrativa domsrätten. Åtminstone för

det övervägande flertalet av de fall, som kunna förekomma, måste det

framstå såsom föga lämpligt eller rimligt, att den delägare, som vill söka

rättelse i mål eller ärende av detta slag, exempelvis en valförrättning å

delägare- eller allmänningsstämma, skall för detta ändamål vara hänvisad

till att anhängiggöra rättegång mot allmänningsstyrelsen. En efterbildning

av förhållandena inom ett bolag eller en förening torde här näppeligen

riktigt återgiva det verkliga läget inom allmänningsorganisationen,

s. 243 Kontrollera mot PDF

243

Kungl. May.ts proposition Nr 10.

utan synes det ligga vida närmare att i detta likasom i vissa andra avseenden

på organisationen tillämpa reglerna för kommunala menigheter.

Mot den återgång till de tidigare förslagen, som sålunda av mig tillstyrkes,

kan tilläventyrs göras gällande, att här ifrågavarande tvister,

även där de framträda i formen av en på de kommunala besvärsgrunderna

byggd talan, i verkligheten stundom hava sin kärnpunkt i spörsmål av

privaträttslig natur, särskilt rörande äganderätten till fast egendom, och

därför i annat sammanhang kunna bliva föremål för domstols prövning.

Häri ligger dock icke något för dessa tvister säreget, och ej heller kan

det antagas, att olägenheterna av att samma fråga kan från skilda synpunkter

komma under bedömande hos judiciell och administrativ myndighet,

skola beträffande dessa mål bliva avsevärda. Ställningen blir här

icke någon annan än i talrika hos administrativ myndighet förekommande

mål, i vilka ingå mer eller mindre invecklade kamerala spörsmål.

Jag hemställer alltså örn sådan ändring i förslaget, att klagan över

beslut av delägare- eller allmänningsstämma skall i enlighet med de

grunder, som för motsvarande fall äro stadgade i lagen om kommunalstyrelse

på landet, föras i den ordning som där sägs. Vidtages sådan

ändring i förslaget, komma på grund av stadgandet i 2 § 2:o) lagen örn

Kungl. Maj:ts regeringsrätt besvär i nu avsedda mål att i sista instans

tillhöra regeringsrättens upptagande och avgörande.

Justitierådet Christiansson:

Även för min del finner jag på de skäl, som anförts av regeringsrådet

Afzelius, det med fog kunna ifrågasättas, örn ej beträffande talans fullföljande

en annan anordning är att föredraga framför den, som anvisats i

remitterade förslaget. Vöre fråga allenast örn fullföljd av talan mot beslut

å delägarestämma, synes ock en klagan i administrativ ordning vara naturlig

såsom häst överensstämmande med beskaffenheten av dylika beslut.

Men då det nu även gäller beslut å allmänningsstämma, ställer sig för

mig saken mera tveksam. Under allmänningsstämmans beslutanderätt

höra ämnen av materiellrättslig innebörd, främst dispositionen av avkastningen

genom utdelning till delägarna eller för andra ändamål. Talan

mot stämmans beslut kan i sådant fall hänföra sig till tvist örn delägarskapet

i häradsallmänningen. Vidare må beaktas, att enligt förslaget avgörandet

i dylika frågor kan genom reglementet vara uppdraget åt allmänningsstyrelsen.

Det synes mindre lämpligt, att enahanda fråga skulle

avgöras beträffande en allmänning i administrativ ordning, beträffande

en annan åter i domstolsväg. Och att låta jämväl beslut av allmånningsstyrelsen

i vissa fall bliva underkastade prövning i administrativ väg

torde möta stora svårigheter, då ingen verklig åtskillnad lärer kunna

göras mellan å ena sidan styrelsens beslut och å den andra åtgärder, som

falla under uttrycket allmänningsstyrelsens förvaltning i 60 § och mot

vilka redan enligt allmänna rättsregler klander i annan ordning än efter

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

Kungl. May.ts proposition Nr 10.

stämning till domstol lärer vara uteslutet. Det har heller icke inom lagrådet

förordats att utsträcka rätten till fullföljd i administrativ ordning

till att avse jämväl beslut av allmänningsstyrelsen.

Med hänsyn till de svårigheter, som sålunda möta, om man söker finna

en lämplig gräns sinsemellan för de olika fullföljdssätten, och olägenheten

såväl för den klagande som för det allmänna därav, att beträffande närstående

menigheter eller i likartade frågor skilda förfaringssätt skola

komma till användning, har jag för min del stannat vid att icke hemställa

om någon ändring i de föreslagna bestämmelserna rörande sättet för fullföljd

av talan. Därvid har jag heller icke kunnat lämna obeaktat, att

man med anlitande av skilda vägar för talans fullföljande säkerligen skulle

öka den inom vårt rättssystem på vissa områden förefintliga risken för

dubbel prövning — såväl i administrativ ordning som i domstolsväg —

av samma rättsfråga.

Mål rörande häradsallmänningarnas eller deras delägares inre angelägenheter

hava, såvitt känt är, hittills blott sällan förekommit. Det torde därför

med fog kunna förväntas, att de låt vara tunga former, som enligt förslaget

måste anlitas för talans fullföljande, icke skulle komma att medföra

vare sig avsevärda olägenheter för allmänningarnas delägare och styrelser

eller ökat arbete för domstolarna.

62 i

Lagrådet:

Det synes lagrådet lämpligt, att i förevarande paragraf — på sätt skett

i 136 § aktiebolagslagen — upptages en regel örn den domstol, inför vilken

delägarna i häradsallmänning böra svara i tvistemål, som angå gäld i allmänhet

(jfr 10 kap. 1 och 6 §§ rättegångsbalken). Däremot lärer lika litet

i denna lag som i aktiebolagslagen erfordras en särskild regel om behörig

domstol för sådan talan, som avses i 60 § denna lag. Tillräcklig ledning

torde vinnas av bestämmelserna i 10 kap. 4 § rättegångsbalken. Lagrådet

hemställer därför, att i förevarande paragraf måtte föreskrivas, att delägarna

i häradsallmänning skola uti de mål, för vilka ej annorlunda genom

lag stadgas, vara lydande under allmän underrätt i den ort, där allmänningsstyrelsen

enligt reglementet har sitt säte. Godtages denna hemställan,

torde före 62 § höra införas underrubriken »Om laga domstol».

63 $.

Lagrådet:

Såsom av innehållet i denna paragraf framgår, är där icke fråga örn

sockenallmänningar i egentlig mening utan örn lotter, som vid delning av

häradsallmänning tillagts socknarna inom häradet under det i paragrafen

omförmälda villkoret. I betraktande härav synes ordet sockenallmänning

böra — såväl i paragrafen som i rubriken till 2 kap. — utbytas mot beteckningen

»till socken hörande allmänning». Därjämte torde i övergångs
-

s. 245 Kontrollera mot PDF

245

Kungl. May.ts proposition Nr 10.

bestämmelsernas tredje stycke under 2) och 3) nämnda ord böra ändras

till allenast »allmänning».

66 §.

Lagrådet:

Den i förevarande paragraf upptagna bestämmelsen motsvarar stadgandet

i 25 § 3 mom. första punkten skogsvårdslagen den 15 juni 1923. Med

bestämmelsen avses allenast att uttala, att därest förseelse, varom förmäles

i 64 § 1 mom. eller 65 §, innefattar förbrytelse mot allmänna strafflagen,

gärningen skall i överensstämmelse med allmänt gällande regler om sammanträffande

av brott bedömas jämlikt 4 kap. 1 § strafflagen. Då de i

64 § 1 mom. och 65 § upptagna stadgandena — på sätt i remissprotokollet

framhållits — utgöra särskilda straffbestämmelser för där angivna överträdelser,

kan ej beträffande dessa överträdelser i anledning av den föreslagna

bestämmelsen fråga uppkomma örn ådömande av straff enligt 25

kap. strafflagen med tillämpning av reglerna örn ideell konkurrens. Lagrådet

anser sig därför icke på grund av innehållet i 25 kap. 18 § strafflagen

hava anledning framställa erinran mot bestämmelsen.

övergångsbestämmelserna.

Lagrådet:

Enligt tredje stycket punkten 2) skall för allmänning, där hushållningsplan

vid tiden för lagens tillkomst icke gäller, sådan plan fastställas att

lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1934. Skulle detta av

någon anledning, exempelvis fullföljd av talan mot fastställelsebeslutet,

icke medhinnas, synes skogsvårdsstyrelsen, på sätt i 27 § för där avsett

fall föreskrives, böra äga meddela bestämmelser rörande skogshushållningen

å allmänningen för tiden intill dess plan blivit fastställd. Lagrådet

hemställer, att tillägg av dylikt innehåll göres till ifrågavarande

punkt.

Vidare erinrar lagrådet om sitt yttrande vid 63 §.

Lagens rubrik och kap itel indel ning.

Lagrådet.

De inom skogslagstiftningskommittén utarbetade förslagen till lag i förevarande

ämne hava rubricerats såsom avseende häradsallmänningar. Det

remitterade förslaget avser enligt sin rubrik härads- och vissa sockenall

männingar. Ändringen av rubriken har motiverats därmed, att lagen

skall gälla ej blott för de häradsallmänningar, som kvarstå odelade, utan

även för de i 63 § såsom sockenallmänningar betecknade allmänningslotter,

vilka uppkommit vid delning sockenvis av ett par häradsallmän
-

ningar.

s. 246 Kontrollera mot PDF

246

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

Lagrådet hemställer, att rubriken måtte erhålla lydelsen »Lag örn häradsallmänningar».

Denna lydelse torde vara att föredraga håde ur språklig

synpunkt och rent sakligt sett. I sistnämnda hänseende erinrar lagrådet

örn sitt yttrande vid 63 §.

Vinner den sålunda gjorda hemställan bifall, synes den föreslagna kapitelindelningen

böra bortfalla, dock med bibehållande av rubrikerna till 2, 3

och 4 kap. — rubriken till 2 kap. med den ändrade avfattning, som av

lagrådet förordats vid 63 § — såsom underrubriker i likhet med de inom

nuvarande 1 kap. befintliga. I sammanhang därmed kunde lydelsen av

den första underrubriken ändras till »Allmänna bestämmelser örn häradsallmänningar».

Ur protokollet:

Hagnar Kihlgren.

s. 247 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 10.

247

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Majit

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 18 december

1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, Larsson,

Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

departementschefen statsrådet von Stockenström lagrådets den 15 maj 1931

avgivna utlåtande över det den 10 april 1931 till lagrådet remitterade förslaget

till lag om härads- och vissa sockenallmänningar.

Efter redogörelse för utlåtandets innehåll anför föredraganden:

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår avser flertalet av de erinringar,

som i lagrådets utlåtande framställts, lagförslagets detaljbestämmelser

eller formella avfattning. De grunder, varå förslaget vilar, hava sålunda

i stort sett av lagrådet lämnats utan anmärkning. Tvenne i utlåtandet

gjorda erinringar äro dock av mera principiell natur.

Den ena av dessa erinringar avser 23 §. Enligt första stycket i denna

paragraf skall beträffande mark, som av delägarna i häradsallmänning förvärvats

före ikraftträdandet av nya lagen, skyldighet att söka införlivning

av marken med allmänningen föreligga, örn Kungl. Majit på framställning

av delägarna medgivit, att marken må tilläggas allmänningen, eller örn

förvärvet helt eller delvis skett med medel, som delägarna enligt föreskrift

av Kungl. Majit eller annan myndighet ägt använda för inköp av mark

under villkor att marken tillädes allmänningen eller örn Kungl. Majit eljest

förordnat örn markens läggande till allmänningen. I annat fall äro delägarna

enligt andra stycket i 23 § väl berättigade men ej förpliktade att

söka införlivning, och äga de, örn införlivning ej sökes, behålla maiken

såsom en dem tillhörig särskild fastighet, vilken ej är underkastad bestämmelserna

örn förvaltning av häradsallmänning.

Till stöd för den ståndpunkt, som sålunda intagits i förslaget, anförde

jag vid förslagets remitterande till lagrådet, bland annat, att jag i de fall, da

delägarna innehade fri förfoganderätt beträffande den förvärvade marken,

funne principiella betänkligheter möta mot stadgande av införlivningsskyldighet

med avseende å denna. En dylik bestämmelse skulle innebära,

att delägarna tvingades att underkasta sig kännbara inskränkningar i sin

rätt till marken, vilket ej syntes förenligt med allmänna rättsgrundsatser.

s. 248 Kontrollera mot PDF

248 Kungl. Maj:ts 2>>oposition Nr 10

Lagrådet Ilar i anslutning till den av mig sålunda uttalade uppfattningen

framhållit, att det icke borde ifrågakomma, att skyldighet stadgades för delägare

i häradsallmänning att med allmänningen införliva mark, över vilken

de vid lagens ikraftträdande ägde fri dispositionsrätt och vars värde följaktligen

de nuvarande delägarna vore berättigade tillgodogöra sig. Hänsynen

härtill syntes emellertid icke kräva lagfästandet av en ordning, enligt

vilken delägarna i en häradsallmänning skulle kunna för framtiden

vara ägare ej blott av häradsallmänning utan jämväl av mark, som ej vore

underkastad de för häradsallmänning gällande bestämmelserna. Det syntes

vara tillräckligt, att, därest delägarna föredroge att tillgodogöra sig markens

värde framför att sammanlägga densamma med allmänningen, skäligt rådrum

bereddes dem till markens försäljning, och betänkligheter mot en sådan

ståndpunkt i fråga örn redan förvärvad mark syntes så mycket mindre

möta, som det knappast kunde hava stått i god överensstämmelse med den

tidigare lagstiftningens grunder, att en enligt lag å delägarskap i häradsallmänning

grundad menighet förvärvade mark i annat ändamål än markens

förening med häradsallmänningen. Den osäkerhet i fråga örn äganderätten

till häradsallmänning, som torde hava varit det främsta skälet mot

åtgärder för förvärvad marks införlivning med häradsallmänning, syntes,

örn det remitterade förslaget upphöjdes till lag, icke med fog kunna åberopas.

Lagrådet hemställde därför, att i fall, som avsåges i 23 § andra

stycket, det skulle åligga allmänningsstyrelsen att sist inom tio år efter

ikraftträdandet av den föreslagna lagen, där ej den förvärvade marken dessförinnan

avyttrats, till länsstyrelsen ingiva ansökan örn markens införlivning

med allmänningen, och att i sådant fall bestämmelserna i 13—22 §§ skulle

äga motsvarande tillämpning. Örn delägarna ville tillgodogöra sig markens

kapitalvärde och följaktligen icke önskade dess införlivning med häradsallmänningen,

syntes en tid av tio år för markens försäljning i allmänhet

vara tillräcklig. Dessutom förelåge enligt stadgandena i 17 och 21 §§ möjlighet

för delägarna att erhålla ytterligare anstånd. Fara för att delägarna

skulle tvingas till en förlustbringande försäljning förefunnes således icke.

Ehuru det med fog torde kunna antagas, att, örn delägarna i häradsallmänning

medgives befogenhet att söka införlivning av mark, som av dem

förvärvats före nya lagens ikraftträdande och varöver de vid sagda tidpunkt

äga fri dispositionsrätt, de i allmänhet komma att begagna sig av en

dylik befogenhet, är det dock tydligen från allmän synpunkt önskvärt, att

verklig säkerhet vinnes för att införlivning sökes beträffande sådan mark,

därest denna kvarstannar i delägarnas ägo. Då lagrådet funnit någon betänklighet

ej möta mot stadgande av skyldighet i sådant avseende under

förutsättning att delägarna, därest de ej önska införlivning, beredes skäligt

rådrum att försälja marken, har jag ansett mig böra tillstyrka upptagande

av en bestämmelse i detta syfte i förslaget. Beträffande den närmare

utformningen av denna bestämmelse har jag funnit den frist av tio

år efter nya lagens ikraftträdande, som enligt lagrådets förslag skulle till
-

s. 249 Kontrollera mot PDF

249

Kungl. May.ts proposition Nr 10.

komma delägare i häradsallmänning för genomförande av dylik försäljning,

vara väl avvägd, särskilt i betraktande därav, att delägarna jämlikt 17 §

kunna erhålla ytterligare anstånd för detta ändamål. Ej heller i övrigt har

jag funnit något att erinra mot vad lagrådet i denna del hemställt.

Den andra anmärkningen av principiell natur, som framställts i lagrådets

utlåtande, gäller 61 §. Enligt denna paragraf äger delägare, där beslut,

som fattats å delägare- eller allmänningsstämma, enligt hans mening

icke tillkommit i behörig ordning eller eljest strider mot lag eller författning

eller mot reglementet eller annan föreskrift, som myndighet enligt den

föreslagna lagen meddelat eller fastställt, föra talan mot beslutet vid domstol

efter stämning å allmänningsstyrelsen. I remissprotokollet har jag

såsom motiv för denna bestämmelse framhållit, att av den ståndpunkt,

som i förslaget intagits ifråga örn delägaresamfällighetens organisation,

syntes böra följa, att klander av allmänningsstämmas och delägarestämmas

beslut borde ske i väsentligen samma ordning, som enligt aktiebolagslagen

gällde för klander av bolagsstämmobeslut, och sålunda böra föras vid

domstol. Ett särskilt skäl att förlägga prövningen av sådan talan till domstol

läge enligt min mening däruti, att vid dylik stämma frågan, huruvida

och i vad mån med fastighet vore förenad rätt till delaktighet i häradsallmänning,

kunde bliva föremål för bedömande samt att klander av stämmans

beslut härutinnan i varje fall torde böra ske vid domstol.

Tre ledamöter av lagrådet hava hemställt om sådan ändring i denna bestämmelse,

att klagan över beslut av delägare- eller allmänningsstämma

skulle i enlighet med de grunder, som för motsvarande fall vore stadgade i

lagen örn kommunalstyrelse på landet, föras i den ordning, som där föreskreves.

Till stöd härför har anförts, bland annat, att den gemenskap, som

utgjordes av delägarna i en häradsallmänning, icke genom den nya lagstiftningen

blivit löst från sin samhörighet med den kommunala förvaltningsorganisationen

samt att vid sadant förhållande det icke kunde anses oegentligt,

örn i den nya lagen bomme att ingå bestämmelser, vilka anslöte sig

till reglerna för avgörande av kommunala rättstvister. I de fall, som behandlades

i 61 §, syntes den administrativa proceduren erbjuda en enklare

och naturligare ordning för avgörandet av tvister än domstolsvägen. Den

prövning, som i dylika mål skulle företagas, skedde efter kommunalrättsliga

grunder, och tillhörde därför ordinärt området för den administrativa

domsrätten. Åtminstone för det övervägande flertalet av de fall, som kunde

förekomma, måste det framstå såsom föga lämpligt eller rimligt, att den

delägare, som ville söka rättelse i mål eller ärende av detta slag, exempelvis

en valförrättning å delägare- eller allmänningsstämma, skulle för detta

ändamål vara hänvisad till att anhängiggöra rättegång mot allmänningsstyrelsen.

En ledamot av lagrådet har ansett sig ej böra hemställa om någon ändring

i det remitterade förslaget i delina del. Nämnde ledamot har framhållit,

att, därest fråga vore allenast örn ful Höijd av talan mot beslut a delägareBihang

lill riksdagens protokoll 1032. I sami. 10 hafi. (Sr 10). '' ~

s. 250 Kontrollera mot PDF

250

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

stämma, en klagan i administrativ ordning syntes vara naturlig såsom bäst

överensstämmande med beskaffenheten av dylika beslut men att, då det nu även

gällde beslut å allmänningsstämma, saken ställde sig mera tveksam. Under

allmänningsstämmans beslutanderätt hörde ämnen av materiellrättslig innebörd,

främst dispositionen av avkastningen genom utdelning till delägarna eller

för andra ändamål. Talan mot stämmans beslut kunde i sådant fall hänföra

sig till tvist örn delägarskapet i häradsallmänningen. Vidare finge beaktas,

att enligt förslaget avgörandet i dylika frågor kunde genom reglementet

vara uppdraget åt allmänningsstyrelsen. Det syntes mindre lämpligt, att

enahanda fråga skulle avgöras beträffande en allmänning i administrativ

ordning, beträffande en annan åter i domstolsväg. Och att låta jämväl beslut

av allmänningsstyrelsen i vissa fall bliva underkastade prövning i

administrativ väg torde möta stora svårigheter, då ingen verklig åtskillnad

torde kunna göras mellan å ena sidan styrelsens beslut och å den andra åtgärder,

som folie under uttrycket allmänningsstyrelsens förvaltning i 60 §

och mot .vilka redan enligt allmänna rättsregler klander i annan ordning

än efter stämning till domstol torde vara uteslutet. Med hänsyn till

de svårigheter, som sålunda mötte, om man sökte finna en lämplig

gräns sinsemellan för de olika fullföljdssätten, och olägenheten såväl

för den klagande som för det allmänna därav, att beträffande närstående

menigheter eller i likartade frågor särskilda förfaringssätt skulle

komma till användning, hade nämnde ledamot för sin del stannat vid att

icke hemställa örn någon ändring i de föreslagna bestämmelserna rörande

sättet för fullföljd av talan. Därvid hade han heller icke kunnat lämna

obeaktat, att man med anlitande av skilda vägar för talans fullföljande

säkerligen skulle öka den inom vårt rättssystem på vissa områden förefintliga

risken för dubbel prövning — såväl i administrativ ordning som i

domstolsväg — av samma rättsfråga.

Vad sistnämnde ledamot anfört synes mig innefatta mycket vägande skäl

för bibehållande av den i 61 § föreslagna ordningen för avgörande av

tvister. Särskilt vill jag understryka det oegentliga däruti, att, därest talan

mot delägarestämmas och allmänningsstämmas beslut skulle föras i administrativ''

ordning, klagomål rörande dispositionen av häradsallmännings avkastning

med hänsyn till de olika sätt, varpå delägarnas beslutanderätt

härutinnan enligt förslaget må utövas för skilda allmänningar, kunde komma

att prövas beträffande vissa allmänningar av administrativa myndigheter

och i fråga örn andra av domstolarna. Då nämnda spörsmål torde vara

det, med avseende varå meningsskiljaktighet mellan delägarna företrädesvis

kan antagas uppstå, vore det enligt min mening mindre lämpligt

att för avgörandet av dylika tvister tillämpa olika förfaringssätt för

skilda allmänningar. För bibehållande av det remitterade förslagets ståndpunkt

i förevarande avseende talar ock den omständigheten, att delägareoch

allmänningsstämmors beslut mera sällan torde komma att överklagas

på rent formella grunder utan att klander av dylika beslut i regel lärer

s. 251 Kontrollera mot PDF

251

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

lora niedas av olika uppfattningar rörande frågor örn delägarskap eller

andra spörsmål av materiellrättslig natur, vilka frågor lämpligen synas

böra prövas av domstol. Med hänsyn härtill och då beträffande vissa andra

på grund av lag bestående samfälligheter, som i viss mån äro jämförliga

med delägarna i en häradsallmänning, exempelvis by- samt diknings- och

vägsamfälligheter, en ordning för prövning av tvister finnes stadgad, som

överensstämmer med bestämmelserna i 61 § av det remitterade förslaget,

har jag ansett dessa bestämmelser böra lämnas oförändrade.

Vad härefter angår de i lagrådets utlåtande framställda detaljanmärkningar

har jag ansett lagrådets erinran mot avfattningen av 40 § i fråga

örn Kungl. Maj:ts befogenhet att fastställa reglemente för häradsallmänning

böra föranleda en sådan ändrad lydelse av denna paragraf, att därav

otvetydigt framgår, att Kungl. Majit vid meddelande av fastställelse å ett

av delägarna uppgjort förslag till reglemente äger göra de ändringar i och

tillägg till förslaget, som prövas erforderliga med hänsyn till allmänningens

ändamålsenliga förvaltning. Däremot har jag funnit mig ej böra biträda

lagrådets hemställan örn uteslutande av bestämmelsen i 40 § första

stycket, att reglemente för häradsallmänning skall angiva, huruvida och i

vad mån biträde, varom i 8 § andra stycket förmärs, må med sin befattning

förena annan tjänst eller anställning, utan ansett denna bestämmelse

med en mindre jämkning i dess avfattning böra bibehållas. Med den befogenhet,

som enligt det nyss anförda skall tillkomma Kungl. Majit med avseende å

ett av delägarna uppgjort förslag till reglemente, torde omförmälda bestämmelse

bliva av viss betydelse för tillgodoseende av önskemålet, att till biträden

åt allmänningsstyrelserna vid allmänningarnas förvaltning komma att utses

allenast sådana personer, som i erforderlig omfattning kunna ägna tid och

intresse åt denna viktiga uppgift. De föreskrifter i detta ämne, som böra

upptagas i allmänningsreglementena, torde, såsom jag i remissprotokollet

framhållit, i regel böra åsyfta, att dylikt biträde ej må med sin befattning

förena annan tjänst eller anställning, med mindre vederbörande skogsvårdsstyrelse

därtill lämnat tillstånd. Vad lagrådet i övrigt hemställt beträffande

40 § har jag funnit välgrundat och förty böra iakttagas, och har jag

i anslutning härtill ansett 11 § 1 mom. andra stycket böra utgå.

Den tolkning av bestämmelsen under 13 § 2), som lagrådet hävdat,

eller att, där område, vars införlivning med häradsallmänning sökes, ager

andel i samfälld mark, utbrytning av sådan andel ej utgör villkor för mförlivningen

utan att denna skall gälla även sagda andel, är, såsom lagrådet

utvecklat, betingad av vägande praktiska skäl. Då lagrådet funnit

betänklighet ej möta mot införlivande med häradsallmänning även av dylik

andel, har jag ansett sagda tolkning av ifrågavarande bestämmelse böra

godtagas. I överensstämmelse härmed torde, på sätt lagrådet föreslagit, i

18 § böra såsom ett andra stycke upptagas bestämmelse därom, att vad i

första stycket är sagt skall ock gälla i fråga örn andel i samfälld äga, där

sådan andel hör till mark, som införlivats med häradsallmänning. Örn

s. 252 Kontrollera mot PDF

252 Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

dylik samfälld äga utgöres av skogsmark — detta torde dock i de delar av

landet, varom nu är fråga, allenast undantagsvis förekomma — och sagda

mark vid införlivningen lyder under 1923 års skogsvårdslag, torde i anslutning

till regeln i 2 § 2 mom. samma lag vara tydligt, att genom införlivmngen

ej sker ändring i skogsvårdslagens tillämplighet med avseende

å marken, så länge denna ligger i samfällighet.

Jämväl vad lagrådet i övrigt erinrat mot det remitterade förslaget har

jag funnit välbetänkt och böra iakttagas.

I enlighet med vad nu anförts har jag låtit inom jordbruksdepartementet

omarbeta sagda förslag, därvid, på sätt lagrådet förordat, den föreslagna

lagens rubrik ändrats till lag örn häradsallmänningar. I samband med berörda

omarbetning hava jämväl i övrigt vissa mindre redaktionella jämkningar

vidtagits i förslaget.

Departementschefen uppläser härefter det sålunda omarbetade förslaget

samt hemställer, att detsamma måtte genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Hugo Nordlander.

310918. Slockholm, Isaac Malcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1931.

Doktrin (1)

  1. NOTISER., SvJT 1932 s. 175, på s. 177 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1932:133 Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om häradsallmänning ar, dels ock i ämnet väckta motioner. a1 i texten
  2. 2LJoU 1932:1 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om häradsallmänning ar, dels ock i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten

Doktrin (2)

2 kopplingar.

  1. JT 2025/26 s. 425 s. 432 i texten · dokumentnivå
  2. SvJT 1932 s. 175 NOTISER. s. 177 i texten