Sök i Ratio Lex

Med förslag till ändrad lydelse av § 51 regeringsformen

1932-02-19 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:103, Med förslag till ändrad lydelse av § 51 regeringsformen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 103.

1

Nr 103.

Kungl. Marits proposition till riksdagen med förslag till ändrad

lydelse av § 51 regeringsformen; given Stockholms slott

den 19 februari 1932.

Under åberopande av bilagda i statsrådet hållna protokoll vill Kungl. Maj :t

härmed till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning framlägga följande

Förslag

till

ändrad lydelse av § 51 regeringsformen.

§ 51.

I de fall, då Konungen eller regenten eller statsrådet sammankallar riksdagen,

fastställes tiden för dess sammanträde tidigast till andra och sist till

tjugonde dagen fran den, da kallelsen blivit uti allmänna tidningarna kungjord.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

N. Gärde.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 81 Käft. (Nr 103—104.) \

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 103.

Rikskommissionen

för ekonomisk

försvarsberedskap.

Utdrag av protokollet över jas ti tiede pär t emen t saron dan, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i

statsrådet å Stockholms slott den 19 februari 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gärde, von Stockenström, Städener,

Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Gärde, anmäler fråga örn ändring

av tiden för kallelse till urtima riksdag m. m. samt anför:

»I § 51 regeringsformen stadgas, att i de fall, då Konungen eller regenten

eller statsrådet sammankallar riksdagen, tiden för dess sammanträde skall fastställas

efter sjunde och inom tjugonde dagen från den, då kallelsen blivit uti allmänna

tidningarna kungjord. Denna paragraf erhöll sin nuvarande lydelse år

1894. Dessförinnan hade sedan år 1866 gällt, att tiden för urtima riksdags

sammanträde skulle fastställas efter tjugonde och inom trettionde dagen från

den, då kallelsen blivit kungjord i huvudstadens kyrkor.

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 19 december 1931 har rikskommissionen för

ekonomisk försvarsberedskap — med förmälan, att kommissionen till behandling

förehaft förslag till vissa författningar, berörande olika sidor av försvarsberedskapen

samt avsedda att bringas i tillämpning under krig, krigsfara eller

andra utomordentliga förhållanden — framhållit, hurusom de olägenheter,

som vid dylika förhållandens inträffande kunde uppstå i följd av att Kungl.

Maj:t icke ägde att utan riksdagens medverkan träffa nödvändiga förfoganden,

skulle åtminstone minskas, därest åtgärder vidtoges för möjliggörande

av ett snabbare inkallande av riksdagen till urtima möte än vad nu vore

fallet. I sådant syfte har kommissionen funnit den i § 51 regeringsformen meddelade

bestämmelsen örn viss kortaste tid, efter vilken riksdagen må sammanträda,

lämpligen böra upphävas. Till utveckling härav anföres i skrivelsen:

Då minimigränsen i avseende på tiden för urtima riksdags sammanträde efter

kallelsen nedsatts till sju dagar, hade detta uppenbarligen ansetts representera

det yttersta för vad som med dåvarande kommunikationsförhållanden varit

möjligt, för att riksdagsmännen från de avlägsnare orterna skolat hinna samlas.

Med den utveckling, som kommunikationsmedlen sedan dess undergått,

mötte intet hinder för att nämnda minimitid ytterligare avsevärt förkortades.

Även från de avlägsnaste delarna av riket torde för närvarande vederbörande

riksdagsmans resa till huvudstaden kunna ske på en tid, som icke nämnvärt

överstege två dygn. Intet hinder syntes ur denna synpunkt böra möta för att,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 103.

3

om riksdagskallelse införts i Post- och inrikes tidningar exempelvis på fredag

middag, riksdagen skulle kunna sammanträda nästföljande måndag förmiddag,

dock förutsatt att de enskilda riksdagsmännen erhölle telegrafisk underrättelse

örn kallelsen.

Det kunde nu ifrågasättas att, för vinnande av önskemålet att i särskilt trängande

fall kunna hastigast möjligt sammankalla riksdagen, ändra § 51 regeringsformen

därhän, att tiden för riksdagens sammanträdande skulle fastställas

efter andra dagen från kallelsens utfärdande. Emellertid syntes det

vara skäligen ändamålslöst att sålunda i grundlagen bestämma någon viss kortaste

tid, varefter riksdagen skulle sammanträda. Bestämmandet av sammanträdesdagen

torde lämpligen böra överlåtas åt regeringen att efter omständigheterna

avgöra.

Sattes därvid tiden så kort som t. ex. till tredje dagen efter kallelsens kungörande

i Posttidningen, bleve det givetvis nödvändigt att därom telegrafiskt

underrätta de enskilda riksdagsmännen. För ett sådant förfarande lade gällande

föreskrift örn formen för kallelsens utfärdande ej hinder i vägen.

Det kunde i detta sammanhang påpekas, att, såvitt det kunnat utrönas,

intet annat europeiskt lands konstitution innehölle någon föreskrift angående

den kortaste tid, varefter folkrepresentationen skulle sammanträda efter kallelse

till urtima möte. Norges grundlag hade tidigare innehållit en bestämmelse,

att kungörelse angående inkallande av urtima storting skulle vara uppläst

i alla stiftstädemas kyrkor minst fjorton dagar innan stortingets medlemmar

samlades, men denna bestämmelse hade år 1916 upphävts.

På grund av vad sålunda anförts har kommissionen hemställt, att Kungl.

Majit ville till 1932 års riksdag framlägga proposition om ändring av § 51 regeringsformen

i enlighet med samtidigt framlagt förslag av innehåll, att i angivna

fall tiden för riksdagens sammanträde skall fastställas inom tjugonde

dagen från den, då kallelsen blivit uti allmänna tidningarna kungjord.

I anslutning till denna hemställan har kommissionen vidare föreslagit, att

bestämmelsen i § 34 riksdagsordningen angående riksdags öppnande å första

eller andra söckendagen efter riksdags början måtte på det sätt jämkas, att,

där fråga är örn urtima riksdag och stor skyndsamhet är av nöden, tiden för

riksdags öppnande må kunna utsättas till samma dag riksdagen sammanträder.

Departementschefen.

De synpunkter, kommissionen i sin skrivelse anfört i fråga örn tiden för kallelse

till urtima riksdag, synas mig värda beaktande. Ej blott vid krig eller

krigsfara utan även vid uppkommande kriser på det ekonomiska området eller

andra utomordentliga förhållanden kan riksdagens skyndsamma trädande i

verksamhet utgöra en nödvändig förutsättning för träffande av de anstalter,

som betingas av läget. Väl finnas, såsom kommissionen ock framhållit, redan

vissa bestämmelser, inrymmande rätt för Kungl. Maj :t att under extraordinära

förhållanden utan riksdagens medverkan fatta beslut och utfärda föreskrifter,

vartill dylik medverkan normalt kräves, såsom beträffande suspendering av

sedelinlösningsskyldigheten och påbjudande av moratorieåtgärder. Dessa stadganden

äro emellertid ej tillfyllest för samtliga de fall, då till landets, näringslivets

eller penningväsendets skyddande eller andra angelägna ändamål skyndsamma

åtgärder, fallande utom Kungl. Maj :ts administrativa befogenhet, kunna

vara påkallade, oell då en veckas tidsförlust kan medföra ödesdigra följder.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

Med hänsyn till vad nu anförts och då det under alla förhållanden måste anses

önskvärt, att urtima riksdag kan sammanträda utan onödigt uppskov, finner

jag mig böra tillstyrka en ändring av § 51 regeringsformen i angivet syfte. Då

emellertid i grundlagen torde böra komma till uttryck, att kallelse skall utfärdas

å sådan tid, att de enskilda riksdagsmännen kunna infinna sig redan vid förhandlingarnas

början, anser jag mig icke kunna biträda kommissionens förslag

att borttaga varje minimigräns med avseende å tiden mellan kallelsens utfärdande

och riksdagens sammanträde, utan synes mig den ifrågasatta ändringen

böra inskränkas till att berörda tidrymd i möjligaste mån förkortas. Ej heller

anser jag tillräckliga skäl föreligga att, på sätt kommissionen föreslagit, vidtaga

sådan ändring i § 34 riksdagsordningen, att urtima riksdag skulle kunna

öppnas redan samma dag den sammanträder, helst syftet med en dylik ändring

synes kunna vinnas genom kallelsetidens förkortande. Med de kommunikationsmedel,

vilka numera stå till buds, lärer även från de avlägsnaste delarna av

riket vederbörande riksdagsman från sin hemort kunna inträffa i huvudstaden

senast under loppet av andra dagen efter den, då han mottagit underrättelse

örn kallelsen. Det torde få förutsättas, att sådan underrättelse i brådskande

fall överbringas genom telegram och, där så erfordras, ilbud. I betraktande

härav och då på grund av stadgandet i § 34 riksdagsordningen riksdagens

förhandlingar icke må taga sin början förrän å dagen efter dess sammanträde,

synes det kunna föreskrivas, att tiden för urtima riksdags sammanträde må

fastställas ''tidigast till andra dagen från den, då kallelsen] blivit i allmänna

tidningarna kungjord’. Uppenbarligen bör den kortaste kallelsetiden icke ifrågakomma,

med mindre stor skyndsamhet är av nöden.

I enlighet med de av mig nu anförda grunder bar jag låtit inom justitiedepartementet

upprätta förslag till ändrad lydelse av § 51 Regeringsformen.»

Föredraganden uppläser härefter berörda förslag och hemställer, att detsamma

måtte föreläggas riksdagen till prövning i grundlagsenlig ordning.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenKegenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet :

Axel Wennerholm.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. KU 1932:11 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till ändrad lydelse av § 51 regeringsformen. Till konstitutionsutskottets handläggning hava båd s. 6 i texten