Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i vissa delar av vattenlagen

1932-02-29 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:109, Med förslag till lag om ändring i vissa delar av vattenlagen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

1

Sr 109.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i vissa delar av vattenlagen; given Stockholms

slott den 29 februari 1932.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Majit, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga härvid

fogat förslag till lag örn ändring i vissa delar av vattenlagen.

Under Hans Maj :t,s

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

N. Gärde.

Bihang lill riksdagens protokoll 1988.

1 sami.

86 haft. (Nr 109.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr 109.

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av vattenlagen.

Härigenom förordnas, dels att 11 kap. 32, 59, 87, 99 och 101 §§ vattenlagen,

av vilka lagrum 32, 87 och 101 §§ senast ändrats genom lag den 11 juni 1920

(nr 459) och 99 § erhållit sin nuvarande lydelse genom lag den 19 juni 1919

(nr 425), skola, vissa §§ i nedan intagna delar, hava följande ändrade lydelse,

dels ock att 11 kap. 108 § samma lag skall upphöra att gälla:

11 KAP.

32 §.

Äro ansökningshandlingarna -—• — — utfärda kungörelse.

Kungörelsen skall innehålla

dels tillkännagivande:

att, intill---dylika ställen;

att, därest — — — eller ställen;

att även vid vattendomstolens sammanträde ingivna handlingar samt vattendomstolens

protokoll och utslag skola därstädes i avskrift vara för parterna

att tillgå; samt

att kallelser----är sagt;

dels ock — — — skola ingivas.

I mål,---är utfört.

Innefattar ansökan---i företaget.

Örn kungörelsens — — — finnes stadgat.

Är fråga---stycket sägs.

Huruledes mål — -— — andra stycket.

59 §.

Av de vid vattendomstolens sammanträde ingivna handlingar samt vattendomstolens

protokoll och utslag skall av vattenrättsdomaren inom den för utbekommande

av expedition i vattenmål stadgade tid avskrift sändas till det eller

de i kungörelse enligt 32 § angivna ställen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 109.

3

87 §.

Sedan de---utfärda kungörelse.

Kungörelsen skall innehålla

dels tillkännagivande:

att, intill---eller personer;

att även vid vattendomstolens sammanträde ingivna handlingar samt vattendomstolens

protokoll och utslag skola på nämnda sätt i avskrift vara för parterna

att tillgå; samt

att kallelser — -—- — eller personer;

dels ock — ---89 § avgivas.

Angå besvären —--andra stycket.

I sammanhang--— sammanträdet bestämmas.

99 §.

Talan mot vattendomstols slutliga utslag skall fullföljas efter vad, där ej

målet är av brottmåls natur.

Har vattendomstol---vad fullföljas.

Vad i ---— i vattenmål.

101 §.

Part, som vädjat mot vattendomstols utslag, skall i vattenöverdomstolen sig

inställa före klockan tolv å trettionde dagen eller, där anläggning, företag eller

åtgärd, varom fråga är, angår fastighet inom Norrbottens eller Västerbottens

läns lappmark, före klockan tolv å fyrtiofemte dagen från den dag, då utslaget

gavs.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1932; dock att beträffande fullföljd av

talan mot utslag eller beslut, som dessförinnan meddelats, äldre bestämmelser

skola lända till efterrättelse.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis proposition nr 109.

Fullföljd av

talan 1 farleds-

och

flottledsmäl.

Gällande

rätt.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stochholms slott den 19 februari 1932.

N ärvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gärde, von Stockenström, Städener,

Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Gärde, fråga örn vissa ändringar

av bestämmelserna i vattenlagen angående dels fullföljd av talan från vattendomstol

i farleds- och flottledsmål, dels tillhandahållande av handlingar i vattenmål.

Föredraganden anför:

»För handläggning av vattenmål finnas särskilda domstolar inrättade. Dessa

tillskapades genom 1918 års vattenlag och utgöras för närvarande av fem vattendomstolar,

vilka döma i första instans, samt en för hela riket gemensam vattenöverdomstol

— en på särskilt sätt sammansatt avdelning av Svea hovrätt ■— som

dömer i andra instans. I tredje och sista instans finnes icke någon specialdomstol,

utan målen fullföljas till högsta domstolen. Alla vattenmål handläggas

dock icke i denna ordning. Mål rörande inrättande, utvidgande eller förbättrande

av allmän farled eller allmän flottled intaga en särställning. Dessa mål

skola väl — med undantag för de rena förvaltningsfrågor, vilka omförmälas i

10 kap. 19 § vattenlagen och som handläggas av Konungens befallningshavande

— i första instans behandlas av vattendomstol, men mot dess utslag skall, i vad

det rör annat än förd ansvarstalan eller ersättning, talan fullföljas hos Konungen

och ankommer det på regeringsrätten att pröva den fullföljda talan.

Stadganden härom finnas i 11 kap. 108 § vattenlagen samt 2 § 8:o) i lagen

den 26 maj 1909 om Kungl. Maj:ts regeringsrätt. Rör målet ansvarstalan

eller ersättning, skall talan i denna del fullföljas hos vattenöverdoms tolen

samt därifrån till högsta domstolen. Ett farleds- eller flottledsmål kan sålunda

komma att i skilda hänseenden i högre instans bliva föremål för prövning av

olika domstolar.

Reglerna örn fullföljd av talan i farleds- och flottledsmål hava sin grund i

historiska förhållanden. Tidigare handlades alla frågor rörande inrättande, utvidgande

eller förbättrande av allmän farled eller allmän flottled ävensom

angående sättet och villkoren för flottleds begagnande av Konungens befallningshavande,

och de fullföljdes därifrån till Konungen för att handläggas i re
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 109.

5

geringsrätten. Ansvars- och ersättningsfrågor prövades emellertid icke i denna

ordning utan avgjordes — ersättningsfrågorna med eller utan förutgången

prövning genom skiljemän — av de allmänna domstolarna. De sakkunniga, som

den 14 december 1916 avgåvo förslag till ny flottningslagstiftning och därvid

föreslogo flottledsmålens överflyttande till vattendomstolarna, anförde i sitt

betänkande, att det måhända kunda ifrågasättas, huruvida icke följdriktigheten

fordrade, att med den sålunda införda ändringen av dessa måls behandling i

första instans fullföljden av alla frågor, som av vattendomstol behandlades,

borde ske till den av de sakkunniga föreslagna överinstansen, högsta domstolen.

De sakkunniga avstodo emellertid från att förorda en sådan överflyttning,

dels på den grund att genom en dylik åtgärd en icke alldeles betydelselös

arbetsbörda skulle tillskyndas högsta domstolen och dels emedan flottledsmålen

ansågos vara i huvudsak av så övervägande administrativ beskaffenhet, att deras

förläggande till en väsentligen judiciell domstol icke läte sig rätt försvara. I

fråga örn farledsmålen föreslogo de sakkunniga, som den 15 december 1919

framlade förslag till ny lagstiftning örn allmän farled, torrläggning av mark

och kloakanläggning, enahanda ordning för fullföljd av talan i dessa mål som

för flottledsmålen. Till stöd härför åberopades de skäl, som de flottningssakkunniga

anfört i avseende å sistnämnda mål och vilka i allt väsentligt ansagos

äga giltighet jämväl beträffande farledsmålen. Genom 1919 och 1920 års lagar

örn ändring i 1918 års vattenlag stadfästes den nu gällande ordningen.

Emellertid kunna frågor örn anordningar för allmän farled och allmän flottled

bliva föremål för prövning även i andra mål än rena farleds- och flottledsmål,

nämligen mål örn annat byggande i vatten eller om vattenavledning. I 2

kap. 11 § vattenlagen stadgas nämligen, att i eller vid allmän farled ej må

hyggås, med mindre byggnaden göres på sådant sätt eller sådana särskilda

anordningar vidtagas, att leden fortfarande kan utan olägenhet av någon betydelse

användas för det därmed avsedda ändamålet. Detsamma gäller, örn någon

vill bygga i allmän flottled; och skall genom bestämmelser rörande vattentillgångens

fördelning mellan vattenverk och flottning eller annorledes mellan

stridiga intressen, såvitt möjligt, så jämkas, att ett vart kan behörigen tillgodoses

utan förfång eller väsentligt omak för annat. Av mig nu asyftade mal

fullföljas från vattendomstol i alla delar — sålunda även i fråga örn anordningar

för allmän farled eller allmän flottled — till vattenöverdomstolen och därifrån

till högsta domstolen. I vissa fall komma sålunda även andra frågor

rörande allmän farled och allmän flottled än ansvars- och ersättningsfrågor att

prövas av vattenöverdomstolen och högsta domstolen.

I de av mig nu berörda bestämmelserna örn fullföljd av talan i farleds- och Statens

flottledsmål har statens organisationsnämnd i skrivelse till Kungl. Majit den tionmämnd.

19 oktober 1931 föreslagit ändring i syfte, att regeringsrättens befattning med

ifrågavarande mål borttoges och målen i stället bomme att i hela sin vidd fullföljas

till vattenöverdomstolen och därifrån till högsta domstolen. Förslaget

innebär dels upphävande av 11 kap. 108 § vattenlagen, dels därav betingade

ändringar i 99 och 101 §§ samma kapitel. Till stöd för förslaget anför organisationsnämnden,

att enligt dess uppfattning den anordning, som gällde i av
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

seende å fullföljden från vattendomstol av farleds- oell flottledsmål, innebure

en processuell oformlighet, vilken kunde medföra verkliga olägenheter för de

procederande parterna. Det måste också antagas, att den behandling av ett

och samma inål på skilda håll, som bleve en följd av den nämnda fullföljdsordningen,

medförde att åtskilligt dubbelarbete ägde rum. Slutligen syntes det

organisationsnämnden angeläget, att regeringsrättens arbetsbörda i möjligaste

mån nedbringades.

domarna ^ch ®amt^ga vattenrättsdomare ävensom vattenöverdomstolen hava i yttranden

vattenöver- till organisationsnämnden tillstyrkt vidtagandet av den föreslagna förändrindomstolen,

gen. Vattenöverdomstolen anför i sitt utlåtande:

Vid en granskning av de skäl, som i fråga om fullföljden av flottledsmalen

vant bestämmande för de flottningssakkunniga, funne vattenöverdomstolen

i likhet med de sakkunniga det visserligen vara i princip

önskvärt, att administrativa frågor icke tillädes domstol med övervägande

judiciella uppgifter. Den erfarenhet, som under det senaste årtiondet^

vunnits inom vattenöverdomstolen, gåve emellertid vid handen, att

en bestämd avgränsning av ett flottledsmåls administrativa och judiciella sidor

icke alltid läte sig göra, enär en allsidig prövning av målet i de delar, i vilka

fullföljd skulle ske till vattenöverdomstolen, ofta icke kunde äga rum, med

mindre hänsyn toges även till administrativa synpunkter. I detta sammanhang

borde framhallas, hurusom vid handläggning av mål rörande företag

exempelvis enligt 2 eller 3 kapitlet vattenlagen vattenöverdomstolen hade att

behandla och avgöra åtskilliga frågor av vattenbyggnadsteknisk och administrativrättslig

natur, däribland även frågor, som folie inom ramen för 6 kapitlet

^vattenlagen och vilka — därest de varit att bedöma isolerade i ett flottledsmål

—- skolat falla under regeringsrättens prövning. En överflyttning av

flottledsmålen i hela deras vidd till vattenöverdomstolen skulle sålunda i realiteten

allenast innebära en utvidgning av vattenöverdomstolens verksamhet

inom ett område, där denna domstol redan vore väl förtrogen, även örn flottledsmålen

administrativt ofta inrymde frågor, vilka vore betydligt större och

mera komplicerade än de flottledsfrågor, vattenöverdomstolen hittills som regel

varit van att bedöma. Vad nu sagts om flottledsmålen funne vattenöverdomstolen

järnväg äga tillämplighet å de till antalet avsevärt ringare farledsmålen.

I fråga örn sistnämnda mal ville vattenöverdomstolen därjämte erinra örn att

de rent administrativa synpunkterna vunne beaktande vid den prövning, som

enligt 5 kapitlet 3 § vattenlagen ankomme på Kungl. Majit i statsrådet.

. Beträffande den av de flottningssakkunniga uttalade farhågan för en ökning

i^högsta domstolens arbetsbörda, därest den administrativa sidan av flottledsmålen

icke skulle prövas av regeringsrätten, borde endast påpekas, att

de sakkunniga därvid utgått ifrån att någon mellaninstans mellan vattendomstol

och högsta domstolen icke skulle finnas. En sådan mellaninstans tillskapades

emellertid sedermera genom inrättandet av vattenöverdomstolen, och

enligt vad femårsstatistiken 1926—1930 gåve vid handen ginge i medeltal allenast

30 procent av de utav vattenöverdomstolen avgjorda målen vidare till

högsta, domstolen. Då enligt vad i en av organisationsnämnden utarbetad promemoria

uppgåves under samma tid tillhopa 41 farleds- och flottledsmål fullföljts

till regeringsrätten, skulle man sålunda vid en ändring uti den av nämnden

föreslagna riktningen hava att förvänta en ökning av antalet till högsta

domstolen fullföljda mål med allenast omkring tre årligen.

Den nu gällande tudelningen i fråga örn fullföljden av farleds- och flottledsmål

funne vattenöverdomstolen vara behäftad med praktiska olägenheter i

skilda hänseenden. Det hade sålunda visat sig, att svårighet förelegat såväl

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 109.

7

för vattendomstolen att vid meddelandet av fullföljdshänvisning avgöra, i vilka

delar ett mål skolat fullföljas till regeringsrätten och till vattenöverdomstolen,

sorn för den rättssökande att därefter följa den meddelade hänvisningen. En

oklarhet förelåge hos nu gällande bestämmelser, vilken lätt nog kunde föranleda,

att en rättssökande förlorade sin talan i mål av nu förevarande slag, i

vilka som regel stora ekonomiska värden vore i fråga.

Den nuvarande prövningen av samma mål först i viss del i regeringsrätten

och därefter i annan del hos vattenöverdomstolen mäste vidare medföra, att inalets

avgörande i sin helhet fördröjdes till nackdel för den rättssökande. Sknftväxlingstiden

i vattenöverdomstolen i ett farleds- eller flottledsmål, som fullföljdes

hos båda de nämnda överinstanserna, slutade icke förrän i det närmaste

fem månader förflutit efter det regeringsrättens slutliga utslag i målet meddelats,

varefter vattenöverdomstolens dom icke kunde vara att förvänta förrän

efter ytterligare några månader. Givet vore att det slutliga avgörandet kunnat

komma till stånd betydligt tidigare, därest målet behövt inläsas av allenast

en föredragande och sedan kunnat avgöras i sin helhet efter föredragning hos

en och samma domstol. Vattenöverdomstolen kunde tillika omnämna, att da vid

ett tillfälle ett till vattenöverdomstolen fullföljt byggnadsmål enligt 2 kapitlet

vattenlagen befunnits hava nära samband med två i och för sig tämligen obetydliga,

till regeringsrätten fullföljda flottledsmål, förstnämnda mal — ehuru

i tur till föredragning — måst vila i avbidan på flottledsmålens avgörande.

I det angivna fallet hade den lämpligaste anordningen varit, att samtliga mal

företagits till avgörande av samma domstol i ett sammanhang.

Förverkligandet av nämndens förslag skulle enligt nämndens ovan omiormälda

uppgift medföra en ökning av vattenöverdomstolens arbetsbörda medi

medeltal åtta farleds- och flottledsmål årligen. I betraktande av dessa mais

i regel omfattande beskaffenhet bleve denna ökning väl ej. alldeles oväsentlig,

men verkningarna därav torde i man av behov kunna utjämnas genom överflyttning

av vissa andra arbetsuppgifter till hovrättens övriga divisioner.

De nuvarande bestämmelserna örn fullföljd av talan i farleds- och flottledsmål

medföra otvivelaktigt avsevärda olägenheter. Redan fullföljdshänvisningens

avfattning torde ofta giva anledning till missförstånd. Såsom vattenöverdomstolen

framhållit kan det nämligen vara svårt att avgöra, i vilka delar ett

farleds- eller flottledsmål skall fullföljas till regeringsrätten och till vattenöverdomstolen.

Även i annat avseende kan tvekan uppsta örn rätta tillämpningen

av gällande fullföljdsbestämmelser. I 6 kap. 18 § vattenlagen finnes stadgande

att om någon, som byggt eller ämnar bygga i vatten, där allmän flottled finnes,

anser, att särskild anläggning eller åtgärd till skydd mot skada eller intrång

å byggnaden i följd av flottningen bör bekostas av de flottande, han äger

att efter stämning å flottningsföreningen påkalla vattendomstolens bestämmelse

om erforderliga skyddsanordningar. Dylik talan lärer enligt 11 kap. 108 §

vattenlagen skola fullföljas till regeringsrätten. Däremot skall, såsom jag redan

anmärkt, fråga om vidtagande av särskilda anordningar till skydd för flottningen,

då den uppkommer i samband med fråga om annat byggande i vatten, behandlas

och fullföljas i sammanhang med byggnadsfrågan i övrigt. Nu kan

emellertid inträffa att viss anordning, exempelvis en håll- eller stombom, kan

vara påkallad såväl med hänsyn till flottningen sohl till vattenbyggnaden, och

att tvist därför endast råder örn huruvida vattenbyggaren eller flottningsföreningen

skall bekosta anordningen. Det är uppenbart att denna fråga ej lämpligen

Departe
ments
chefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Tillhandahällande

a t

handlingar

i vattenmål

Nuvarande

bestämmel
ser.

bör bliva föremål för bedömande av såväl regeringsrätten som vattenöverdomstolen

och högsta domstolen.

Även andra olägenheter följa av den nuvarande ordningen, enligt vilken talan

i ett och samma mal skall i skilda delar fullföljas till olika överdomstolar. Parterna

vållas härigenom ökade besvär och kostnader och målets slutliga avgörande

fördröjes i ej oväsentlig mån. För de dömande myndigheterna medför

anordningen tidsödande dubbelarbete, enär även för prövning av mål endast i

viss del ofta erfordras genomgång av hela processmaterialet.

Jämförda med nu anmärkta omständigheter förefalla mig de synpunkter av

övervägande principiell natur, vilka föranlett de nuvarande bestämmelserna,

av underordnad betydelse. Anledning torde saknas att antaga, att icke vattenöverdomstolen

och högsta domstolen skola i tillbörlig grad beakta, de lämplighetssynpunkter,

vilka böra tillmätas avgörande betydelse vid bedömandet av

de frågor, som nu prövas av regeringsrätten.

_ Skäl synes mig därför föreligga att såsom organisationsnämnden föreslagit

vidtaga den ändring i reglerna örn fullföljd av talan i farleds- och flottledsmål,

att dessa mål komma att i likhet med övriga vattenmål i hela sin vidd fullföljas

till vattenöverdomstolen och därifrån till högsta domstolen. För genomförande

härav torde icke erfordras andra lagändringar än de av organisationsnämnden

föreslagna. Föreskrift torde emellertid böra meddelas därom, att beträffande

fullföljd av talan mot utslag, som meddelats innan de nya bestämmelserna trätt

i kraft, äldre stadganden skola lända till efterrättelse.

^ Jag övergår härefter till frågan om ändrade bestämmelser rörande tillhanda''

hållande av handlingar i vattenmål.

. De mål, som äro föremål för behandling av vattendomstol, äro indelade i tre

grupper, nämligen ansökningsmål, stämningsmål samt besvärs- och underställningsmål.

Stämningsmålen likna i huvudsak vanliga tvistemål vid de allmänna domstolarna.

Här föreligger redan från början en rättegång mellan vissa bestämda

parter och några särskilda bestämmelser örn att handlingarna skola hållas tillgängliga

för parterna finnas icke. Örn dessa mål är nu icke fråga.

Annat är förhållandet med avseende å ansökningsmålen, vilka utgöra den

viktigaste och oftast förekommande gruppen av vattenmål. I dem avser domstolsbehandlingen

en prövning av en vattenbyggnads tillåtlighet med hänsyn till

samtliga därav berörda intressen. I överensstämmelse härmed innebära dessa

mål icke en rättstvist i egentlig mening, utan sökanden vänder sig mot alla, som

kunna hava något att invända mot företaget, och domstolen skall efter allsidig

provning av saken bifalla eller avslå ansökningen och i förra fallet meddela

lämpliga föreskrifter rörande sättet för utförande av företaget. Sedan ansökan

ingivits till vattenrättsdomaren, utfärdar denne kungörelse härom (11

kap. 32 § vattenlagen) samt bestämmer viss tid, inom vilken den, vars rätt kan

vara beroende av ansökningen eller därmed avsett företag, har att, örn han vill

bestrida ansökningen eller göra invändning mot ifrågasatt företags omfattning

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

9

eller mot tillämad vattenbyggnads konstruktion eller mot eljest föreslagen anordning,

inkomma med skriftliga erinringar (11 kap. 38 §). Inkomma dylika

erinringar, äger sökanden inom viss av vattendomstolen utsatt tid ingiva påminnelser

(11 kap. 39 §). Härmed är skriftväxlingen i regel avslutad, men vattenrättsdomaren

kan, örn lian anser nödigt, förordna örn ytterligare skriftväxling

mellan parterna innan målet företages till handläggning inför vattendomstolen,

vilket vanligen sker vid syn på stället. Innan dess skall vattenrättsdomaren,

örn så erfordras, även föranstalta örn utredning eller undersökning genom

vattenrättsingenjörerna eller vattenrättsnämndemännen eller särskilt tillkallad

sakkunnig person (11 kap. 45 §) samt införskaffa utlåtande från förvaltande

myndighet (11 kap. 49 §). Även vid vattendomstolens sammanträde

kunna skrifter och andra handlingar ingivas av parterna. Vid sammanträdet

föres protokoll, som bland annat innehåller redogörelse för domstolens iakttagelser

vid synen. Däremot skola vid sammanträdet ingivna handlingar icke

intagas i protokollet utan där allenast anmärkas. Vattendomstolen kan, innan

den meddelar utslag i saken, utsätta målet till ny handläggning inför domstolen

och i samband därmed förordna om ny skriftväxling mellan parterna (11 kap.

57 .

Då sådant mångfaldigande av alla nu berörda handlingar, att envar av de

stundom talrika sakägarna i ett ansökningsmål därav erhåller ett exemplar,

av kostnadsskäl är uteslutet, samt det på grund av vattendomstolarnas stora

domsområden ofta inträffar att sakägare äro bosatta långt ifrån den plats,

där vattendomstolens kansli är beläget, och därför ej kunna utan olägenhet å

kansliet skaffa sig kunskap örn innehållet i handlingarna, hava bestämmelser

meddelats örn att vissa handlingar i ansökningsmål skola i avskrift tillhandahållas

parterna genom en s. k. aktförvarare. Sålunda skola de handlingar,

som ingå i den domstolssammanträdet föregående skriftväxlingen mellan parterna,

i regel översändas till aktförvararen. Detsamma gäller i fråga örn dels

kallelser och andra meddelanden till parterna, såvida de icke röra allenast sökanden

eller ock särskilt tillställas den eller dem, till vilka de äro riktade, dels

utlåtande i anledning av undersökning verkställd av sakkunnig person enligt

11 kap. 45 § vattenlagen, dels ock vattendomstolens utslag i målet. Däremot

saknas föreskrifter örn översändande till aktförvararen av vattendomstolens

protokoll i övrigt ävensom de handlingar, som ingivas vid vattendomstolens

sammanträde.

Den tredje gruppen av mål, besvärs- och underställningsmålen, utgöres av

mål angående flottled, vattenreglering, torrläggning av mark eller kloakanläggning,

vilka redan varit föremål för prövning vid syneförrättning enligt

10 kap. vattenlagen. I dessa mål har aktförvarare utsetts redan under

den förrättning, varöver besvär anförts eller som underställts vattendomstolens

prövning. Till aktförvarare i dylika mål skall översändas ett exemplar av

besvärshandlingarna samt av inkomna förklaringar och påminnelser. Örn översändande

till aktförvararen av andra handlingar i dylika mål gäller detsamma

som i fråga örn ansökningsmålen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Riksdagen I en vid 1928 års riksdag inom första kammaren väckt motion, nr 209, gjor1928''

des gällande, att erfarenheten visat, att det för ortsbefolkningen vore av vikt,

att jämväl andra handlingar och underrättelser än de, varom i gällande lag

föreskrivits, meddelades aktförvarare. Det vore enligt motionärens mening ej

tillfyllest, att endast de handlingar, som ingåves under den förberedande

skriftväxlingen, tillställdes aktförvarare. Det vore av lika stort behov

påkallat, att jämväl avskrift av de handlingar, som ingåves vid de muntliga

rättsförhandlingarna, funnes tillgänglig hos denne. Motionären yrkade

därför, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla örn

utarbetande av förslag till ändring i vattenlagen för tillgodoseende av omförmälda

önskemål.

Andra lagutskottet ifrågasatte i sitt utlåtande i ärendet, nr 16, huruvida det

icke skulle vara av betydelse för parterna att utöver de av motionären nämnda

handlingar hava tillgång även till vattendomstolens protokoll, särskilt i de fall,

då målet för fortsatt handläggning uppskötes till ett senare rättegångstillfälle.

Utskottet hemställde, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla,

att Kungl. Majit måtte låta verkställa utredning rörande behovet och lämpligheten

av ändringar i vattenlagen i syfte att göra handlingar i vattenmål i

större utsträckning än vad för närvarande föreskreves lätt tillgängliga för parterna,

ävensom för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde

giva anledning. Denna hemställan bifölls av båda kamrarna (riksdagens skrivelse

nr 54).

Vattenrätts- Över riksdagens skrivelse hava yttranden infordrats från rikets vattenrättsvattenöver-

domare samt vattenoverdomstoien.

domstolen. Bland vattenrättsdomarna råda olika meningar örn behovet och lämpligheten

av den föreslagna reformen.

Yattenrättsdomaren i Söderbygdens vattendomstol avstyrker förslaget under

anförande av i huvudsak följande:

Vid Söderbygdens vattendomstol översändes för närvarande till aktförvararen

alla skrifter som inkomme från parterna till vattenrättsdomaren under den

förberedande skriftväxlingen även örn de innehölle allenast ersättningsyrkanden.

Däremot översändes icke vid vattendomstolens sammanträde ingivna skrifter

och ej heller det därvid förda protokollet. Enligt vattenrättsdomarens förmenande

inträdde målet i och med den muntliga förhandlingen i ett nytt skede

och bleve mera likartat med ett vanligt rättegångsmål. Genom att till aktförvararen

översända jämväl vattendomstolens protokoll och avskrift av till

protokollet hörande bilagor skulle man bereda parterna i vattenmål en större

förmån än som betingades av förhållandena och en förmån utöver den, som

parter i vanliga rättegångsmål bomme i åtnjutande av. Något verkligt behov

av ändring i nu gällande bestämmelser förelåge ej heller, då protokollsbilagorna

i allmänhet icke vore av mera allmänt intresse.

Vattenrättsdomaren i Österbygdens vattendomstol anser uppenbart, att behov

ej föreligger att hos aktförvararen tillhandahålla vid vattendomstolens sammanträden

av andra sakägare än sökanden ingivna handlingar, och finner tveksamt

örn överlämnande till aktförvararen av de av sökanden ingivna handlingarna

vore av praktisk betydelse.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109. 11

Den ordinarie vattenrättsdomaren i Västerbygdens vattendomstol tillstyrker

förslaget samt anför:

De allmänna grunderna för processen vid vattendomstolarna och för därmed

sammanhängande aktbildningssystem föranledde därtill, att alla handlingar i

målet, vilka kunde vara av betydelse för tillvaratagande av de parters rätt,

vilka icke stöde som sökande eller klagande hos vattendomstolen, borde utställas

till dessa parters granskning hos aktförvararen. Goda skäl talade för en

sådan tillämpning av redan nu gällande stadganden, att alla handlingar och

protokoll, som tillfördes akten, också tillställdes aktförvararen. Vid Västerbygdens

vattendomstol hade bestämmelserna också alltid tillämpats på detta

sätt. Om tillämpningen vid alla vattendomstolarna överensstämt härmed, skulle

ingen lagändring varit behövlig, men då så icke syntes vara fallet tillstyrkte

vattenrättsdomaren en dylik.

Även den särskilda vattenrättsdomaren i Västerbygdens vattendomstol anser,

att alla handlingar, som tillföras akten, böra översändas till aktförvararen och

tillstyrker därför ändring i nuvarande bestämmelser.

Vattenrättsdomaren i Mellanbygdens vattendomstol anser nuvarande bestämmelser

tillfredsställande blott de tolkas såsom ändamålet med handlingars tillhandahållande

åt part hos aktförvarare praktiskt och med logisk nödvändighet

kräver och sålunda till aktförvararen översändas alla före vattendomstolens

slutsammanträde inkomna handlingar, som kunna hava något intresse

för sakägarna, ävensom, i de fall då mål uppskjutes, protokoll från tidigare

.sammanträde.

Vattenrättsdomaren i Norrbygdens vattendomstol anser de i motionen framställda

önskemålen böra i viss mån tillmötesgås, men därav följer, enligt hans

mening, icke att en lagändring i sådant syfte bör vidtagas, då det intresse,

varom här vore fråga, borde kunna tillgodoses genom en överenskommelse mellan

rikets vattenrättsdomare.

Vattenöverdomstolen anser skäl föreligga för omarbetning av nu ifrågavarande

bestämmelser i syfte att dessas tillämplighetsområde utvidgas. I sitt

utlåtande anför vattenöverdomstolen härom:

Att lagstiftaren icke velat föreskriva, att samtliga handlingar i vattenmål

skulle tillhandahållas hos aktförvarare, utan givit bestämmelserna den begränsning

som skett, torde berott på hänsyn dels till vattendomstolarnas arbetsbörda,

dels ock till de betydande kostnader för sökandena, som en sådan allmän föreskrift

skulle medföra. Sist omnämnda hänsyn vore för visso väl värda beaktande.

Arbetet med mångfaldigande av alla handlingarna i vattenmål skulle

särskilt i vidlyftigare mål, där kanske ett flertal aktförvarare utsåges, bliva

mycket betydande och säkerligen verka betungande på de redan av en stor arbetsbörda

belastade vattendomstolskanslierna; och givet vore dessutom, att sökandena

i vattenmål ägde anspråk på att deras kostnader för vattenmålsförfarandet

icke bleve onödigt uppdrivna. Likväl kunde man, enligt vattenöverdomstolens

mening, med fog ifrågasätta, huruvida icke nu ifrågavarande lagbestämmelser

erhållit en alltför begränsad räckvidd. De anmärkningar däremot,

på vilka motionen byggde, kunde icke anses sakna berättigande. Det

måste nämligen erkännas, att det aktmaterial, som med en strikt tillämpningav

bestämmelserna ifråga genom aktförvararna tillhandahölles de enskilda

sakägarna, icke vore tillräckligt för att de skulle kunna på grundval därav utföra

sin talan och bevaka sin rätt. Också hade samtliga landets vattendom
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr ]0ö.

stolar, sett sig föranlåtna att, om än i olika omfattning, i praktiken utvidga tilllämplighetsområdet

för lagbestämmelserna. Då härtill komme, att det syntes

önskvärt, att förfaringssättet vid bestämmelsernas tillämpning bleve i möjligaste

mån ensartat för hela landet, ansåge vattenöverdomstolen skäl föreligga

för en omarbetning av hithörande bestämmelser i syfte att dessas tillämplighetsområde

utvidgades.

_ En sådan omarbetning syntes böra inriktas därpå, att enskild sakägare erhölle

tillgång till fullständigt material för bevakande av sin rätt icke blott vid utförandet

av sin talan vid vattendomstolen utan även för prövningen av spörsmålet.

huruvida för honom förelåge skäl för fullföljd till högre rätt.

En tillämpning av denna grundsats skulle för ansökningsmålens del medföra

den allmänna regeln, att aktmaterialet hos aktförvararna komme att omfatta

— förutom de handlingar, som ingivits av sökanden, samt sådana av andra parter

än sökanden ingivna handlingar, vilka avsåges i 11 kapitlet 38 § vattenlagen

— alla vattendomstolens och vattenrättsdomarens kungörelser och resolutioner,

vattendomstolens protokoll och utslag, protokoll från förrättningar enligt 11

kapitlet 45 § vattenlagen samt övrig utredning, som genom vattendomstolens

försorg förebragts i målet (däribland vattenrättsingenjörernas promemorior

och fiskerisakkunnigas utlåtanden).

På en punkt syntes man emellertid böra gå ett steg längre än som följde av

den här gjorda uppräkningen. Och även vissa inskränkande bestämmelser torde

härvid vara på sin plats.

Av andra sakägare än. sökanden ingivna handlingar kunde även för andra

fall än där de innehölle ''invändning mot ifrågasatt företags omfattning eller

mot tillämad vattenbyggnads konstruktion eller mot eljest föreslagen anordning’,

vara av intresse för annan sakägare än ingivaren och sökanden. (Såsom exempel

härpå kunde anföras skrifter innefattande ersättningsanspråk, som, där de

befunnes grundade, kunde sätta hela företagets tillåtlighet i fråga). Där så

prövades uppenbarligen vara fallet, torde även en dylik handling böra tillföras

aktförvaret. Å andra sidan syntes en dylik åtgärd icke påkallad beträffande

en sådan av sökanden ingiven .handling, vilken blott innefattade bemötande av

annan eller andra sakägares till aktförvarare icke remitterade skrifter.

Emellertid borde, enligt vattenöverdomstolens åsikt, ett ytterligare undantag

kunna göras från den ovan uppställda huvudregeln. Det förekomme understundom

i vattenmål, att handlingar ingåves, vilka kunde vara av betydelse för enskilda

sakägare, men som vore av sådan vidlyftighet eller eljest av sådan beskaffenhet,

att deras kopiering skulle kräva arbete och kostnader, vilka icke

skulle motsvaras av nyttan av tillgång till dem för de enskilda sakägarna.

(Exempel härå: vidlyftiga.protokoll i andra mål, skifteshandlingar, kartor och

dylikt). Med hänsyn härtill borde stadgas, att vattenrättsdomaren skulle äga

befogenhet att, när skäl av angivna slag förelåge, besluta, att handlingar av

sådan beskaffenhet skulle undantagas från aktförvaret och endast biläggas

vattendomstolens akt i målet. I sådant fall borde emellertid vattenrättsdomarens

beslut i ämnet , tillsändas aktförvararen, på det att parterna därigenom

måtte erhålla anvisning att, därest de så önskade, taga del av handlingarna å

vattendomstolens kansli. (En bestämmelse av liknande innebörd funnes för

stämningsmål i 11 kapitlet 75 § vattenlagen).

Beträffande andra underställnings- och besvärsmål än torrläggningsmål, däri

talan om tvångsdelaktighet i företaget förekomme, torde i tillämpliga delar

böra meddelas samma bestämmelser som i fråga örn ansökningsmålen. Vidkommande

slutligen torrläggningsmål med tvångsdelaktighet torde syftet med de

här behandlade bestämmelserna bjuda, att alla handlingar i sådant mål — allenast

med den nyss ifrågasatta inskränkningen i avseende å handlingar av särskild

vidlyftighet — tillfördes aktförvaret. I sådana mål berördes nämligen

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

13

alla samfällighetsdelägares intresse av varje fråga, som anginge företagets omfattning,

enskild delägares delaktighet eller kostnad, som skulle bäras av företaget.

Då det enligt nu gällande bestämmelser ålåge sökanden att bekosta erforderligt

antal avskrifter av inkomna erinringsskrifter, ansåge vattenöverdomstolen

det vara konsekvent att låta sökanden vidkännas kostnaden för de avskrifter

av protokollsbilagor, som bleve erforderliga för att möjliggöra deras

översändande till aktförvararen. Kostnaden för den avskrift av vattendomstolens

protokoll, som skulle tillställas aktförvararen, syntes däremot, i likhet

nied vad som för närvarande gällde beträffande utslaget, icke böra drabba

sökanden respektive klaganden, helst som en dylik avskrift lätt kunde göras

samtidigt med utskrivande av det protokollsutdrag, som sökanden respektive

klaganden vore skyldig att utlösa. För de fall, då ett mål hos vattendomstolen

handlades vid mer än ett sammanträde med parterna, kunde en föreskrift därom

att protokollet med tillhörande bilagor skulle tillställas aktförvararen viss

bestämd tid efter sammanträdet lätt verka förryckande på arbetet vid vattendomstolarna,

och det torde därför i stället böra föreskrivas, att översändandet

av protokollet med bilagor skulle ske så tidigt, att handlingarna funnes hos

aktförvararen tillgängliga viss tid, exempelvis 14 dagar, före påföljande sammanträde.

Örn målet handlades vid allenast ett sammanträde, syntes översändandet

till aktförvararen icke behöva ske förrän samtidigt nied översändandet

av vattendomstolens utslag. Samma förhållande borde, därest målet

handlagts vid flera tillfällen, gälla beträffande protokollet för sista sammanträdet

före utslaget.

I detta sammanhang ville vattenöverdomstolen erinra örn bestämmelsen i 11

kapitlet 65 § vattenlagen, att det ålåge sökanden, ändå att hans talan bifölles,

att gottgöra motpart sådana kostnader å målet, som prövades hava varit

nödiga för tillvaratagande av hans rätt. Då enligt nu gällande bestämmelser

vattendomstolens protokoll icke behövde översändas till aktförvararen, torde

sökanden sålunda i allmänhet vara pliktig att ersätta motpart kostnaden för

utskrift av protokollet. Meddelades nu en föreskrift att vattendomstolens protokoll

skulle översändas till aktförvararen, torde det i åtskilliga fall kunna ifrågasättas,

huruvida den kostnad en motpart till sökande, som ändock begärde

särskild utskrift av protokollet, därigenom finge vidkännas, kunde sägas hava

varit nödig för tillvaratagande av hans rätt. I många fall vore det ofta tillräckligt

för honom att hos aktförvararen kunna taga del av protokollet, men

stundom kunde förhållandena givetvis vara sådana, att särskild protokollsutskrift

för honom vore av behovet påkallad, särskilt om han vore mera avlägset

boende från aktförvararen. Att stadga en ovillkorlig rätt för part att av

sökanden erhålla gottgörelse för kostnaden för protokollsutskrift syntes uppenbarligen

icke böra ifrågakomma. Vattenöverdomstolen ansåge sålunda nuvarande

bestämmelser i ifrågavarande hänseende böra bibehållas oförändrade.

Detta komme emellertid givetvis att påkalla en strängare prövning än för närvarande

ifrågakomma av frågan, örn särskild protokollsutskrift för sökandes

motpart kunde hava varit nödig för tillvaratagande av hans rätt.

Såsom framgår av vad nu anförts hava några anmärkningar icke framställts

rörande den omfattning, i vilken den domstolsbehandlingen föregående skriftväxlingen

tillhandahålles genom aktförvararen. Med hänsyn härtill torde något

fullständigande i denna del av de i vattenlagen upptagna bestämmelserna

om handlingars översändande icke vara erforderligt. Däremot torde, såsom

andra lagutskottet framhållit, ifrågavarande bestämmelser vara mindre till
-

Departementschefen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

fredsställande så till vida som de icke innehålla någon skyldighet för vattenrättsdomaren

att till aktförvarare översända domstolens protokoll jämte därtill

hörande, vid vattendomstolens sammanträde ingivna handlingar. Uppenbarligen

kunna jämväl ifrågavarande protokoll och handlingar vara av stort intresse

för parterna, ej minst i fall, då målet uppskjutes för förnyad handläggning.

Men även då utslag i målet meddelas, kan det vara av betydelse för parterna

att erhålla kännedom örn deras innehåll särskilt för avgörande av frågan, huruvida

skäl föreligger för fullföljd av talan till högre rätt. Ändring i vattenlagen

synes mig därför böra vidtagas i syfte att tillförsäkra sakägarna tillgång

hos aktförvarare jämväl av vattendomstolens protokoll samt vid vattendomstolens

sammanträden ingivna handlingar. Det kunde ifrågasättas, örn behov föreligger

att till aktförvararen översända alla till vattendomstolen ingivna handlingar.

En del skrifter angående ersättningsfrågor, som endast röra viss sakägare,

sakna otvivelaktigt mera allmänt intresse. Tillräckliga skäl torde dock

icke förefinnas att meddela bestämmelse om undantagande av sådana handlingar.

Avskrift av dem måste i allt fall verkställas för renovation av akten, och

därvid kan avskrift utan nämnvärd kostnad erhållas jämväl åt aktförvararen.

Av samma skäl torde något undantag icke böra göras för handlingar — även

örn de äro av vidlyftigare beskaffenhet — som med hänsyn till sin betydelse

anses böra införlivas med akten. Uppenbarligen böra däremot icke sådana

handlingar som skifteskartor och lantmäterihandlingar översändas. Handlingar

av detta slag ingivas icke till vattendomstolen för att jämlikt 11 kap. 73 §

vattenlagen biläggas akten utan åberopas allenast för styrkande av viss uppgift

eller i annat liknande syfte. Örn vad sålunda är av betydelse i målet sker särskild

anteckning i protokollet, varefter handlingarna återställas till vederbörande.

Bestämmelser angående nu ifrågavarande handlingars tillhandahållande torde

upptagas i 11 kap. 59 § vattenlagen, som genom hänvisning i 92 § samma

kap. är tillämplig jämväl å besvärs- och underställningsmål.

Beträffande den tid, inom vilken protokoll med därtill hörande handlingar

skola översändas till aktförvararen, torde böra gälla vad som är föreskrivet för

parts rätt att utbekomma expedition i vattenmål. Därest denna regel göres tilllämplig

jämväl å vattendomstols utslag, bör den i 59 § därutinnan meddelade

bestämmelsen uteslutas. Visserligen föreligger mellan sistnämnda bestämmelse

och stadgandet i 16 § i förordningen örn expeditionslösen en avvikelse så till

vida, att enligt 59 § utslaget först inom loppet av åtta dagar behöver översändas,

medan stadgandet i lösenförordningen medför, att utslag, som ej muntligen

avkunnas, omedelbart efter meddelandet skall expedieras till aktförvararen.

Någon olägenhet härav torde dock knappast komma att uppstå.

Av den föreslagna utvidgningen angående handlingars tillhandahållande hos

aktförvarare påkallas vissa följdändringar i 11 kap. 32 och 87 §§.»

Föredraganden uppläser härefter förslag till lag om ändring i vissa delar av

vattenlagen av den lydelse, bilaga1 till detta protokoll utvisar, samt hemställer,

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, bar här

uteslutits.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

15

att lagrådets utlåtande över förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

Axel Wennerholm.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 29 fehman

1932.

N ärvarande:

justitieråden Christiansson,

Edelstam,

Stenbeck,

regeringsrådet Afzelius.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

den 19 februari 1932, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag om ändring i vissa delar av vattenlagen.

Förslaget, som finnes bilagt- detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av revisionssekreteraren

Per von Ehrenheim.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 109.

17

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i statsrådet

å Stockholms slott den 29 februari 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena“friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, Larsson,

Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Gärde, lagrådets denna dag avgivna

utlåtande över det den 19 februari 1932 till lagrådet remitterade förslaget

till lag om ändring i vissa delar av vattenlagen.

Föredraganden hemställer, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan anmärkning,

måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1932

1 sami. 86 käft. (Nr 109.)

o

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1932:170 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av vattenlagen. a1 i texten
  2. 2LU 1932:31 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nied förslag till lag om ändring i vissa delar av vattenlagen. s. 3 i texten