Med förslag till förordning angående kontroll å tillverkningen av samt handeln med margarin, margarinost, fettemulsion och konstister, m. m
1932-02-19 · 69 sidor, varav 69 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 69 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1932:114, Med förslag till förordning angående kontroll å tillverkningen av samt handeln med margarin, margarinost, fettemulsion och konstister, m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.
1
Nr 114.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående kontroll å tillverkningen av samt handeln med margarin,
margarinost, fettemulsion och konstister, m. m.; given
Stockholms slott den 19 februari 1932.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, inhämta riksdagens
yttrande över härvid fogade förslag till förordning angående kontroll å
tillverkningen av samt handeln med. margarin, margarinost, fettemulsion
och konstister, m. m.; och har Kungl. Majit för avsikt att, efter mottagande
av riksdagens svar, företaga den slutliga prövningen av samma förslag.
Under Hans Majits
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro i
GUSTAF ADOLF.
B. v. Stockenström.
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 91 haft. (Nr lii.)
I
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr lii.
Förslag
till
förordning angående kontroll å tillverkningen av samt handeln
med margarin, margarinost, fettemulsion och konstister, m. m.
Härigenom förordnas som följer:
Inledande bestämmelse.
1 *.
I denna förordning förstås
med margarin varje smörliknande vara av vad ursprung, blandning
eller sammansättning som helst, såvida däri ingår fett, som ej är framställt
ur mjölk;
med margarinost sådan ost eller ostmassa, vari ingår fett, som ej är
framställt ur mjölk;
med fettemulsion varje grädd- eller mjölkliknande vara, i vilken ingår
fett, som ej är framställt ur mjölk; samt
med konstister varje med konst framställt, till människoföda avsett, till
färg och konsistens isterliknande fett av vad ursprung, blandning eller
sammansättning som helst, såvida däri ingår annat fett än svinfett, dock
att vid tillämpning av denna förordning ej skall såsom konstister anses
från djur eller växter hämtat oblandat, ofärgat och icke till isterkonsistens
bearbetat fett, vilket utbjudes till salu under benämning, som tydligt angiver
dess ursprung.
Om tillverkning.
2 §.
Envar, som vill annorledes än till förbrukning i eget hushåll tillverka
margarin, margarinost, fettemulsion eller konstister, skall därom skriftligen
göra anmälan hos länsstyrelsen i det län, där tillverkningen skall
ske, samt därvid tillika uppgiva plats och lokal för tillverkningen. Flyttas
sedermera rörelsen till annan plats eller lokal, skall likaledes, innan
tillverkningen där påbörjas, anmälan örn flyttningen skriftligen ske hos
länsstyrelsen i det län, där rörelsen dittills idkats, så ock, örn rörelsen
flyttas till annat län, hos länsstyrelsen i detta.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.
3
Beträffande tillverkning, varom ovan sägs, skall därjämte äga motsvarande
tillämpning vad i 24 § 5 mom. och 50 § 2 mom. hälsovårdsstadgan
är med avseende å där angiven rörelse stadgat rörande anmälan hos
hälsovårdsnämnd och besked från denna.
Föreskrifterna i §§ 1, 9, 11 och 18 förordningen angående utvidgad näringsfrihet
skola ej gälla i fråga örn tillverkning, som i denna paragraf
avses.
3 §.
Inom samma byggnad må ej tillverkas såväl margarin, margarinost
eller fettemulsion som, till avsalu, smör eller ost.
4 §.
Vid tillämpning av denna förordning skall såsom tillverkning av margarin
eller fettemulsion jämväl anses förfarande, varigenom margarin
blandas med smör eller fettemulsion blandas med mjölk eller grädde.
5 $.
Den, som annorledes än till förbrukning i eget hushåll tillverkar margarin,
margarinost, fettemulsion eller konstister, åligger att, enligt de
närmare bestämmelser som av lantbruksstyrelsen meddelas, över tillverkningen
föra bok, upptagande de myckenheter av olika fettämnen samt
av smör, grädde, mjölk, potatisstärkelse, sesamolja och andra varuslag,
som vid tillverkningen användas. Boken skall vid anfordran hållas tillgänglig
för tillsyningsman, varom i 23 § sägs.
6 §.
Vid tillverkning av margarin skall tillsättas potatisstärkelse till så
stor mängd, att i den färdiga produkten återfinnes sådan stärkelse till
minst en tiondedels och högst en femtedels procent av varan.
Vid tillverkning av margarinost eller fettemulsion skall tillsättas sesamolja
till en mängd, som motsvarar minst fem procent av det fett och
de växtoljor, som vid tillverkningen användas, sesamoljan däri icke inbegripen.
Tillsättandet av potatisstärkelse skall ske omedelbart före kärningens
början. Sesamoljan skall tillsättas vid fettets och oljornas sammanblandande.
Potatisstärkelsen och sesamoljan skola vara av den beskaffenhet,
som lantbruksstyrelsen föreskriver.
7 $.
Margarin må ej tillverkas med lägre fetthalt än åttiotvå procent eller
med högre vattenhalt än sexton procent; dock skall vad nu sagts ej gälla
i avseende å margarin, som tillverkas för förbrukning uteslutande i eget
hushåll.
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr lii.
8 %.
1 mom. Margarin eller konstister må, där varan icke är avsedd till förbrukning
uteslutande i tillverkarens eget bushåll, utlämnas från fabriken
allenast i förpackning, varå utvändigt å botten och lock samt, parallellt
med botten, å fyra på samma avstånd därifrån och lika avstånd sinsemellan
belägna ställen å höjdytorna med tydliga bokstäver finnes inbränt
eller på annat varaktigt sätt anbragt ordet »Margarin» eller »Margarine»,
örn varan utgöres av margarin, eller ordet »Konstister», örn innehållet är
sådant, skolande bokstäverna vara minst tre centimeter höga, därest förpackningen
rymmer fem kilogram eller däröver, minst en centimeter
höga, därest förpackningen rymmer ett men ej fem kilogram, och minst
en halv centimeter höga, därest förpackningen rymmer mindre än ett kilogram.
Å förpackningen skall därjämte tillverkarens namn vara på varaktigt
sätt angivet.
Botten å margarinförpackning skall, därest den utgöres av trä, antingen
vara fyrsidig eller hava sådan oval form, att dess längd är minst en
och en halv gång dess bredd.
1 fråga örn smärre prov av margarin eller konstister, som utlämnas gratis,
skall vad i detta moment stadgas ej äga tillämpning, såframt provet
utlämnas i omslag, därå varans beskaffenhet av margarin eller konstister
finnes med tydliga bokstäver angiven.
2 mom. Envar, som annorledes än till förbrukning i eget hushåll tillverkar
margarinost, åligger att låta dels vid pressningen å varje osts
plana ytor med bokstäver av minst tre centimeters höjd intrycka ordet
»Margarinost» jämte tillverkarens namn, dels, därest osten icke är
avsedd för export, före utlämnandet från fabriken utvändigt färga osten
mörkröd medelst användande av orleana, kokad i asklut, eller annat därmed
jämförligt giftfritt färgningsmedel. Örn ost pressas och lagras i
samma tyg och detta är så tunt, att färgen går igenom, må färgningen ske
på tyget.
3 mom. Fettemulsion, som icke är avsedd till förbrukning uteslutande i
tillverkarens eget hushåll, skall, då den från fabriken utlämnas, vara innesluten
antingen
i ett med tätt slutande lock försett kärl av förtent järnbleck,
varå inpressats dels ordet »Fettemulsion» i tydliga bokstäver med en höjd
av minst tre centimeter, därest kärlet rymmer fem kilogram eller däröver,
minst en centimeter, därest kärlet rymmer ett men ej fem kilogram, och
minst en halv centimeter, därest kärlet rymmer mindre än ett kilogram,
dels tillverkarens namn,
eller ock i en tätt tillsluten flaska, försedd med etikett, varå anbragts i
svart tryck på vit botten dels ordet »Fettemulsion» med minst en centimeter
höga tydliga bokstäver, dels tillverkarens namn.
5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.
9 *.
Närmare föreskrifter rörande tillsättandet av potatisstärkelse till margarin
samt av sesamolja till margarinost och fettemulsion meddelas av
lantbruksstyrelsen.
Om införsel och utförsel.
10 i
1 mom. Margarin, fettemulsion eller konstister, som införes till riket,
må ej från tullverket utlämnas, med mindre varan antingen är, då den
hit inkommer, innesluten i förpackning av sådan beskaffenhet och
form samt, med det undantag att tillverkarens namn icke behöver vara
å förpackningen angivet, så märkt, som i 8 § 1 och 3 mom. sägs, eller ock
inom trettio dagar från den dag, då varan enligt tullstadgan skall anses
hava mottagits av tullanstalten, varder genom varuhavarens försorg
under tillsyn av tullpersonal innesluten i förpackning, som nyss nämnts.
Med varuhavaren förstås i denna förordning emottagaren av varan eller,
örn emottagaren är ombud för annan här i riket, vilken äger förfoga över
varan, denne.
Från utrikes ort inkommande margarinost må ej frän tullverket utlämnas,
med mindre varan, då den hit inkommer, är så färgad, samt, med
det undantag att tillverkarens namn icke behöver vara angivet å varan,
så märkt, som i 8 § 2 mom. sägs.
2 mom. Ändå att importvara, som i 1 mom. avses, är innesluten i förpackning,
varom i samma moment sägs, eller från utrikes ort inkommande
margarinost är märkt och färgad på föreskrivet sätt, må den ej utlämnas
från tullverket, med mindre varans förpackning eller, i fråga
örn margarinost, själva varan, då den hit inkommer, är eller inom tid,
som i 1 mom. stadgas, varder genom varuhavarens försorg under
tillsyn av tullpersonal på tydligt, varaktigt och lätt i ögonen fallande
sätt märkt dels med varuhavarens namn, dels ock, därest ej varan
visas vara tillverkad i Sverige och tidigare utförd ur riket, med beteckningen
»Utländsk tillverkning», beträffande margarin anbringad med
minst tre centimeter höga tydliga bokstäver i röd färg utvändigt å förpackningens
botten och lock samt, parallellt med botten, å fyra på samma
avstånd därifrån och lika avstånd sinsemellan belägna ställen å förpackningens
höjdytor.
Såsom ytterligare villkor för utlämnande från tullverket skall gälla,
att varan blivit tillsatt, i fråga örn margarin, med potatisstärkelse samt,
beträffande margarinost och fettemulsion, med sesamolja, allt till den
myckenhet, som i 6 § är sagt; och skall i avseende å margarin därjämte
gälla, att varan ej må hålla lägre fetthalt än åttiotvå procent eller högre
6
Kungl. May.ts proposition Nr 114.
vattenhalt än sexton procent. Varans beskaffenhet i nu angivna hänseenden
skall styrkas nied intyg, som av vederbörande tullanstalt godkännes.
Företes ej sådant intyg, må varan på varuhavarens bekostnad genom
tullanstaltens försorg undersökas för utrönande huruvida varan med
hänsyn till bestämmelserna i detta stycke må kunna från tullverket utlämnas.
3 mom. Bestämmelserna i denna paragraf skola ej gälla beträffande
konstister, som införes under sådana förhållanden, att tull därför icke
skall utgå.
11 i
Har i anmälan till tullklarering vara upptagits under oriktig uppgift
örn dess beskaffenhet, må ompackning och märkning, som i 10 § avses, ej
äga rum, med mindre av omständigheterna framgår, att den oriktiga uppgiften
icke lämnats i syfte att undandraga varan tillämpning av bestämmelserna
i nämnda paragraf.
12 §.
Ersättning för tillsyn av tullpersonal vid ompackning och märkning
enligt 10 § skall av varuhavaren gäldas på sätt i gällande taxa för extra
tullförrättningar är stadgat beträffande ersättning för annan tullkontrollförrättning
än visitation och bevakning, med iakttagande att ersättning
utgår även där tillsynen utövats å tullkontrolltid.
13 $.
Vara, som enligt 10 § ej må från tullverket utlämnas, må av varuhavaren
inom tid och i ordning, som i tullstadgan är föreskriven beträffande
returförtullning, under behörig tullkontroll återutföras till det land,
varifrån varan kommit, under förutsättning dels att varan icke i syfte
att undandragas tillämpning av bestämmelserna i nämnda paragraf anmälts
till tullklarering under oriktig uppgift örn beskaffenheten, dels ock
att, där varan i fråga örn tillsats av potatisstärkelse eller sesamolja eller i
fråga örn fetthalt eller vattenhalt avviker från föreskifterna i 10 § 2 morn.,
av omständigheterna framgår, att varuhavarens avsikt icke varit att undandraga
varan tillämpning av samma föreskrifter.
Där ej varan inom föreskriven tid blivit ompackad och märkt, på sätt
i 10 § sägs, eller ock återutförd, vare den, jämte emballage och kärl, hemfallen
till kronan.
14 $.
I annat fall än i 13 § sägs må utförsel från riket icke ske av margarin,
fettemulsion eller konstister, med mindre varan är innesluten i förpackning
av sådan beskaffenhet och form samt så märkt, som i 8 § 1
mom. sägs, eller av margarinost, med mindre varan är märkt på sätt stadgas
i 8 § 2 mom.
7
Kungl. Maj:ts proposition Nr lii.
För utförsel i annat fall än i 13 § sägs av margarin, margarinost eller
fettemulsion skall därjämte gälla, att varan skall vara tillsatt med potatisstärkelse
eller sesamolja, på sätt föreskrives i 6 §, samt beträffande margarin
ytterligare, att varan i fråga örn fetthalt och vattenhalt skall överensstämma
med föreskrifterna i 7 §. Nämnda förhållanden skola styrkas medelst
intyg, som av vederbörande tullanstalt godkännes. Företes ej sådant
intyg, skall vad i 10 § 2 mom. andra stycket sägs äga motsvarande
tillämpning.
15 §.
Finnes från utrikes ort inkommande margarin, margarinost eller fettemulsion
icke tillsatt med potatisstärkelse eller sesamolja i föreskriven
myckenhet eller överensstämmer margarin, som från utrikes ort inkommer,
ej i fråga örn fetthalt eller vattenhalt med föreskrifterna i denna
förordning, skall vederbörande tullanstalt, där den icke finner av omständigheterna
framgå, att varuhavarens avsikt ej varit att undandraga
varan tillämpning av föreskrift i sagda hänseende, genast anmäla
förhållandet hos allmänne åklagaren.
Likaledes åligger det tullanstalten att genast hos allmänne åklagaren
anmäla, då från utrikes ort inkommande margarin, margarinost, fettemulsion
eller konstister i anmälan till tullklarering upptagits under
oriktig uppgift örn beskaffenheten och anledning finnes misstänka,
att detta skett i syfte att undandraga varan tillämpning av bestämmelserna
i 10 §, eller då tullanstalten finner i 14 § omförmälda föreskrifter
beträffande förpackning eller märkning eller i fråga örn tillsättning av
potatisstärkelse eller sesamolja eller rörande fetthalt eller vattenhalt vara
åsidosatta i fråga örn till utförsel anmäld vara.
Örn förvaring och försäljning.
16 §.
Margarin eller annat för margarintillverkning användbart fett än sådant,
som är framställt ur mjölk, må icke förvaras i lokal, där tillverkning
sker av smör eller ost till avsalu eller där smör samlas för export.
Ej heller må fettemulsion förvaras i lokal, där tillverkning sker av
smör eller ost till avsalu.
17 §.
Den, som driver handel med margarin eller konstister, åligger att
förvara varan i förpackning av sådan beskaffenhet och form samt så
märkt, som föreskrives i 8 § 1 mom. eller, beträffande vara av utländsk
tillverkning, i 10 § 1 och 2 morn.; dock må i minuthandeln varan utställas
till försäljning i klumpar eller mindre stycken, under förutsättning antingen
att den är försedd med omslag, som nedan sägs, eller att å varan
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.
finnes anbragt en lätt i ögonen fallande skylt eller etikett med påskrift
i minst två centimeter höga tydliga bokstäver i röd färg av ordet »Margarin»
eller »Margarine», örn varan utgöres av margarin, eller av ordet
»Konstister», då sådant utställes. Är den saluhållna varan av utländsk
tillverkning, skall detta å skylten eller etiketten angivas genom ordet »Utländsk»
eller »Utländskt» i bokstäver av samma storlek och färg som de
för nyssnämnda påskrift nyttjade.
Vid försäljning i minut av margarin eller konstister skall varan
antingen tillhandahållas köparen i förpackning av sådan beskaffenhet
och form samt så märkt, som i 8 § 1 mom. eller, beträffande vara av utländsk
tillverkning, i 10 § 1 och 2 mom. sägs, eller ock utlämnas i omslag
med tydlig påskrift i röd färg, där varan väger mindre än ett kilogram
i minst en halv centimeter höga bokstäver och eljest i minst en centimeter
höga bokstäver, av ordet »Margarin» eller »Margarine», örn varan utgöres
av margarin, eller av ordet »Konstister», örn innehållet är sådant. Är
varan av utländsk tillverkning, skall detta å omslaget angivas genom ordet
»Utländsk» eller »Utländskt» i bokstäver av samma färg och storlek
som de, vari varans egenskap av margarin eller konstister utmärkts,
övrig påskrift å omslaget må ej anbringas i röd färg.
18 %.
Den, som driver handel med margarinost, vare pliktig att hava den så
märkt och, där ej varan är avsedd för export, så färgad, som i 8 § 2 mom.
eller, beträffande vara av utländsk tillverkning, i 10 § 1 och 2 mom. stadgas.
Vid försäljning i minut av del utav hel margarinost skall varan utlämnas
i omslag, därå finnes anbragt i minst en centimeter höga tydliga
bokstäver i röd färg ordet »Margarinost» och, där varan är av utländsk
tillverkning, ordet »Utländsk». Övrig påskrift å omslaget må ej anbringas
i röd färg.
19 §.
Den, som driver handel med fettem ulsion, åligger att förvara varan
så innesluten, som i 8 § 3 mom. eller, beträffande vara av utländsk
tillverkning, i 10 § 1 och 2 mom. sägs.
Vid försäljning i minut skall fettemulsion vara innesluten i kärl eller
flaska, märkt på sätt föreskrives i 8 § 3 morn. eller, beträffande vara av
utländsk tillverkning, i 10 § 1 och 2 mom.
20 §.
Margarin, margarinost, fettemulsion eller konstister må ej utbjudas
eller försäljas under benämning, vari ingår något av orden smör, grädde,
mjölk, mejeri, ko, ladugård och herrgård eller ord, som häntyder på varumärke,
som den, vilken utbjuder eller försäljer varan, vet eller bort veta
Kungl. May.ts proposition Nr 114.
9
vara registrerat för lantbruksprodukter, eller, med undantag för orden
margarinost och konstister, annat ord, som giver varan sken av att hava
samband med eller som eljest häntyder på lanthushållning eller mejerihantering.
Ej heller må utbjudande eller försäljning ske under angivande
av att varan härrör från en tillverkare, i vars firma ingår ord,
som enligt vad ovan sagts är förbjudet.
21 $.
Vid utbjudande eller försäljning av margarin, margarinost, fettemulsion
eller konstister må ej å varan eller dess förpackning, omslag eller
dylikt eller å anslag eller skylt, som hänsyftar på varan, finnas anbragt
bild, teckning eller meddelande, som giver varan sken av att hava samband
med eller som eljest häntyder på lanthushållning eller mejerihantering.
Ej heller må margarin, margarinost eller fettemulsion eljest
utbjudas eller försäljas under tillkännagivande att i varan ingår fett,
framställt ur mjölk.
Vad nu sagts gälle icke beträffande sådant meddelande angående varans
fetthalt, i vilket samtidigt angivas såväl procenttalet fett, framställt ur
mjölk, som ock procenttalen av andra i varan ingående fettämnen.
22
I räkningar, fakturor, fraktsedlar, konossement, slutsedlar, leveranskontrakt
och andra dylika skriftliga handlingar, som angå margarin,
margarinost, fettemulsion eller konstister, skall varans beskaffenhet av
margarin, margarinost, fettemulsion eller konstister uttryckligen angivas.
Är varan av utländsk tillverkning, skall jämväl detta tydligt utmärkas å
handlingen.
Om tillsyn.
23 $.
Tillverkning av margarin, margarinost, fettemulsion eller konstister
skall, där ej tillverkningen sker uteslutande till förbrukning i eget hushåll,
stå under tillsyn av en av länsstyrelsen förordnad tillsyningsman, vilken
det åligger att noggrant vaka över att föreskrifterna i denna förordning
samt av lantbruksstyrelsen med stöd av förordningen meddelade
bestämmelser noga efterlevas, ävensom att, där förseelse mot sagda föreskrifter
eller bestämmelser finnes hava ägt rum, ofördröjligen anmäla
förseelsen till åtal.
Med iakttagande av de närmare föreskrifter, medicinalstyrelsen
meddelar, skall tillsyningsman ock tillse, att vid tillverkningen endast
fullgoda och för hälsan oskadliga ämnen användas samt att tillverkningen
jämväl i övrigt bedrives på sådant sätt, att fabrikatet icke varder för
hälsan menligt. Finner tillsyningsmannen, att tillverkningen i dessa hän
-
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.
seenden icke sker på tillfredsställande sätt, åligger det honom att därom
göra anmälan hos hälsovårdsnämnden ävensom hos länsstyrelsen; och
äger länsstyrelsen, örn skäl därtill äro, att sedan tillverkaren lämnats tillfälle
förklara sig, meddela förbud mot tillverkningens fortsatta bedrivande,
intill dess rättelse sker.
24 §.
Tillsyningsman äge för fullgörande av honom enligt 23 § åliggande
skyldigheter när som helst mellan klockan sex förmiddagen och klockan
sju eftermiddagen ävensom å annan tid, då tillverkning pågår, tillträde
till de lokaler, som äro för tillverkningen avsedda, ävensom till alla vid
tillverkningsstället befintliga magasin, källare och andra dylika förvaringsrum,
över vilka tillverkaren förfogar.
25 §.
Tillsyningsman åtnjute vid varje fabrik, där tillverkningen står under
hans uppsikt, arvode, vars belopp länsstyrelsen med hänsyn till tillverkningens
omfattning och andra omständigheter bestämmer, men som likväl
för hel månad ej må understiga, örn tillverkningen avser allenast
margarinost, femtio kronor samt eljest etthundra kronor eller överstiga
trehundra kronor. Detta arvode skall gäldas av tillverkaren och i förskott
för varje månad av honom till länsstyrelsen inbetalas för att vid
månadens utgång tillhandahållas tillsyningsmannen. Uraktlåter tillverkaren
att i behörig tid verkställa denna inbetalning, äger länsstyrelsen,
örn så prövas nödigt, förordna, att tillverkningen skall inställas, intill
dess inbetalningen ägt rum.
Utöver arvodet äge tillsyningsman, som för uppdragets fullgörande
måste företaga resa, att uppbära resekostnads- och traktamentsersätt.- ning enligt gällande allmänt resereglemente.
26 $.
Vad i 47 § lagen örn arbetarskydd är stadgat rörande förbud för den,
som innehar eller innehaft befattning såsom yrkesinspektör, att röja
yrkeshemlighet eller yppa driftanordning eller affärsförhållande samt örn
påföljderna för överträdelse av detta förbud gällö ock örn den, som är eller
varit tillsyningsman vid sådan tillverkning, som i denna förordning
avses.
Instruktion för tillsyningsman utfärdas av lantbruksstyrelsen.
27 §.
1 mom. Allmän åklagare, hälsovårdsnämnd, statskonsulent i mejerihushållning,
tillsyningsman, varom i 23 § sägs, så ock av länsstyrelse på
förslag av lantbruksstyrelsen därtill särskilt förordnad person må, för
utövande av tillsyn å efterlevnaden av denna förordning, mot ersättning
11
Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.
efter gängse pris uttaga prov av vara, som uppgives eller misstänkes utgöra
margarin, margarinost, fettemulsion eller konstister, samt äga för
sådan provtagning när som helst mellan klockan sex förmiddagen och
klockan sju eftermiddagen, jämte erforderliga medhjälpare, tillträde till
varje lokal, där smör, ost, margarin, margarinost, fettemulsion eller
konstister tillverkas annorledes än till förbrukning i eget hushåll, ävensom
till varje lokal och varje fartyg, där smör, ost, grädde, mjölk, ister,
margarin, margarinost, fettemulsion eller konstister finnes i lager, eller
där handel med sådan vara bedrives.
Provtagning, som nyss nämnts, må, såvitt angår vara, som befinnes i
tullverkets vård, icke ske före varans tullbehandling.
Provtagning skall verkställas med tillbörlig varsamhet, så att varken
varan eller förpackningen onödigtvis skadas, samt, så vitt ske kan, försiggå
i närvaro av varuhavaren eller dennes ombud.
2 mom. Prov, som i 1 mom. sägs, må utgöra av margarin eller konstister
omkring femtio gram, av margarinost "omkring etthundrafemtio
gram och av fettemulsion omkring tvåhundrafemtio gram. Provet skall
tagas i två vittnens närvaro samt av provtagaren inneslutas i lämplig
förpackning, som förseglas med ettdera vittnets sigill och förses med
påskrift örn innehållet, uppgift örn dagen för provtagningen samt namn
och adress på den, hos vilken provet tagits. Påskriftens riktighet skall
av vittnena bestyrkas. En av provtagaren till riktigheten bestyrkt avskrift
av påskriften skall tillställas den, hos vilken provet tagits.
3 mom. Prov, varom i denna paragraf sägs, skall för undersökning
omedelbart av provtagaren antingen ingivas till anstalt eller person,
som i 28 § första stycket avses, eller ock för befordran till dylik anstalt
eller person avlämnas å postanstalt.
Finner provtagare, som icke tillika är allmän åklagare, förseelse
hava ägt rum mot föreskrifterna i denna förordning eller mot av lantbruksstyrelsen
enligt förordningen meddelade bestämmelser, skall förseelsen
ofördröjligen anmälas till åtal.
Vad i 26 § första stycket stadgas beträffande tillsyningsman gällö ock
örn den, som jämlikt 1 mom. av denna paragraf har eller haft rätt till
tillträde till lokal, där smör, ost, margarin, margarinost, fettemulsion
eller konstister tillverkas.
28 $.
Behörighet att verkställa undersökning av prov, som tagits jämlikt 27 §,
tillkommer centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet och
de med understöd av statsmedel inrättade kemiska stationerna för jordbrukets
och näringarnas behov ävensom den, som av lantbruksstyrelsen
blivit förklarad behörig att utföra dylika undersökningar.
Intyg angående verkställd undersökning skall, så snart ske kan, tillställas
den, som tagit provet; och har han, då med hänsyn till innehållet
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.
i intyget förseelse finnes vara begången mot föreskrift i denna förordning,
att, där lian ej själv är allmän åklagare, överlämna intyget till
denne.
29 §.
Lantbruksstyrelsen meddelar de närmare bestämmelser, som för verkställande
av provtagning och undersökning enligt 27 och 28 §§ finnas erforderliga,
samt övar tillsyn därå, att undersökning, som nyss sagts,
varder behörigen utförd.
30 $.
För undersökning enligt 28 § jämte intyg och bokföring däröver utgår
ersättning enligt av lantbruksstyrelsen för statsunderstödd kemisk
station fastställd taxa med tillägg av belopp, som utgivits i postavgifter.
Den, som förrättat provtagning enligt 27 §, äger att, efter anmälan,
hos länsstyrelsen undfå gottgörelse av allmänna medel för vad
han utgivit i ersättning för varuprov och undersökning, som i första
stycket nämnts, där ej länsstyrelsen finner honom uppenbarligen hava
saknat anledning att taga provet.
Framgår av undersökningen, att förseelse mot denna förordning blivit
begången, är den enligt förordningen för förseelsen ansvarige pliktig att
ersätta statsverket undersökningskostnaderna samt återbetala för varuprovet
erhållen ersättning. Av länsstyrelse förskjutna gottgörelser,
vilka ej blivit sålunda ersatta, skola årligen före januari månads utgång
hos Kungl. Maj:t i jordbruksdepartementet anmälas till ersättande.
Ansvarsbestämmelser m. m.
31 $.
1 mom. Den, som
annorledes än till förbrukning i eget hushåll tillverkar margarin, margarinost,
fettemulsion eller konstister utan att hava iakttagit föreskrifterna
i 2 §; eller
fortsätter tillverkningen av dylik vara, oaktat förbud enligt 23 eller
25 § däremot meddelats; eller
vid tillverkningen av margarin icke iakttager bestämmelserna i 7 §;
eller
överträder föreskrifterna i 3, 6, 8 eller 16 §, 17 § första stycket, 18 §
första stycket, 19 § första stycket, 20 eller 21 §; eller
saluhåller eller försäljer margarin, margarinost eller fettemulsion, som
enligt vad han vet eller bort veta icke är tillsatt med potatisstärkelse
eller sesamolja, på sätt stadgas i 6 §, eller, vad angår margarin, i fråga om
fetthalt eller vattenhalt icke överensstämmer med föreskrifterna i 7 §; eller
i meddelande, som i 21 § avses, rörande den myckenhet fett, som ingår
i utbjuden eller försåld vara, lämnar uppgift, som efter vad han vet eller
bort veta är oriktig; eller
13
Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.
till riket inför eller söker införa margarin, margarinost eller fettemulsion,
som till sin sammansättning avviker från bestämmelserna i 10 § 2
morn., och ej förmår visa, att hans avsikt icke varit att undandraga varan
tillämpning av sagda bestämmelser; eller
1 avgiven anmälan till tullklarering upptager margarin, margarinost,
fettemulsion eller konstister under oriktig uppgift örn varans beskaffenhet
och ej förmår visa, att den oriktiga uppgiften icke lämnats i syfte
att undandraga varan tillämpning av bestämmelserna i 10 eller
från riket utför eller söker utföra margarin, margarinost, fettemulsion
eller konstister, som enligt 14 § icke får utföras från riket,
straffes med dagsböter och havé förbrutit varan, jämte emballage och
kärl, till kronan. Kan varan ej tillrättaskaffas, skall värdet gäldas.
2 mom. Till dagsböter skall ock den dömas, som
bryter mot föreskrifterna i 5 <§>, 17 § andra stycket, 18 § andra stycket,
19 § andra stycket eller 22 §; eller
i strid mot bestämmelserna i 24 § vägrar tillsyningsman tillträde till
lokal eller förvaringsrum, som där sägs; eller
vägrar i 27 § omförmäld provtagare eller medhjälpare tillträde till
lokal eller fartyg, varest provtagning må äga rum, eller att taga prov,
varom i nämnda paragraf stadgas.
3 mom. Uraktlåter någon att ställa sig till efterrättelse av lantbruksstyrelsen
enligt denna förordning meddelade bestämmelser rörande tillsättande
av potatisstärkelse eller sesamolja, straffes, där ej ansvar å uraktlåtelsen
följer enligt vad ovan i denna paragraf sägs, med böter från
och med fem till och med trehundra kronor.
4 mom. Sker varuinförsel, varom i denna paragraf sägs, under omständigheter,
som innebära olovlig införsel enligt gällande bestämmelser
örn ansvar för olovlig varuinförsel, skola de i sådant avseende meddelade
föreskrifterna lända till efterrättelse.
5 mom. Förseelse, varför straff enligt denna förordning blivit ådömt,
skall göras allmänt bekant genom kungörelse, som på den dömdes bekostnad
genom åklagarens försorg införes i tidning inom den ort, där förseelsen
blivit begången.
32 §.
Den, som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse mot denna
förordning, fortsätter samma förseelse, skall för varje gång åtal därför
anhängiggöres fällas till särskilt ansvar.
33 §.
Husbonde ansvarar för förseelse mot denna förordning, som begås av
bans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore förseelsen
begången av honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt,
att förseelsen skett utan hans vetskap och vilja.
14
Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.
34 $.
Åtal för förseelse mot denna förordning anhängiggöres vid allmän
domstol och utföres av allmän åklagare, vilken då vara jämlikt denna
förordning är att anse som förbruten har att verkställa beslag därå.
Böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan. Saknas
tillgång till böternas gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.
35 §.
Vara, som enligt denna förordning hemfallit till kronan eller dömts
förbruten, skall säljas under förbehåll, i förekommande fall, att varan
vederbörligen förpackas eller märkes eller ock under behörig tullkontroll
återutföres till det land, varifrån varan kommit, samt under iakttagande
i övrigt i tillämpliga delar av förordningens föreskrifter. Kan ej försäljning
sålunda ske, skall med varan förfaras på sätt Kungl. Majit efter
anmälan av överexekutor eller, där försäljningen skall äga rum genom
tullverket, av generaltullstyrelsen förordnar.
Särskild bestämmelse.
36 $.
Där det med hänsyn till föreliggande omständigheter finnes påkallat,
vill Kungl. Majit i särskilt fall medgiva undantag från de i denna förordning
meddelade föreskrifter.
Denna förordning träder i kraft den dag Kungl. Majit bestämmer.
Genom denna förordning upphäves förordningen den 13 oktober 1905
(nr 59) angående kontroll å tillverkningen av margarin, margarinost
ävensom konstister samt å handeln därmed.
I fråga örn vara, som visas hava inom riket tillverkats eller till riket
införts före nya förordningens utfärdande, skola bestämmelserna i 20
och 21 §§ ävensom föreskrifterna angående fetthalt och vattenhalt i margarin
samt tillsättning av sesamolja till fettemulsion ej äga tillämpning;
och skola beträffande varan i stället för nya förordningens bestämmelser
angående förpackning och märkning gälla vad äldre förordningen härutinnan
stadgar.
Utan hinder av nya förordningens bestämmelser må varumärke, vari
ingår benämning, som i 20 § avses, eller bild, teckning eller meddelande,
varom i 21 § sägs, och vilket före den 1 januari 1932 blivit för viss näringsidkare
registrerat, ävensom firma, vari sådan benämning ingår och
som före sagda dag registrerats, fortfarande användas under en tid av
sex månader från förordningens ikraftträdande.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.
15
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Hegenten i statsrådet å Stockholms
slott den 19 februari 1932.
Närvarande:
Statsministern Ekman, statsråden Gärde, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,
Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anför
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet von Stockenström:
Med anledning av framställning dels från riksdagen dels ock från åtskilliga
hushållningssällskap utfärdade Kungl. Majit den 2 oktober 1885
förordning (nr 57) angående kontroll å handeln med margarin eller konstgjort
smör. Sedan det befunnits nödvändigt att ställa jämväl tillverkningen
av margarin under kontroll, utfärdades den 11 oktober 1889 förordning
(nr 44) angående kontroll å tillverkningen av margarin samt å
handeln därmed. Efter hand började i handeln förutom smörliknande
konstprodukter även förekomma ost, vari ingick fett, som ej framställts
ur mjölk, samt isterliknande produkter med tillsats av annat fett än svinfett.
Dessa förhållanden föranledde tillkomsten av en ny förordning den
1 juli 1898 (nr 62) angående kontroll å tillverkningen av margarin och
margarinost ävensom konstister samt å handeln därmed. Sistnämnda
förordning ersattes av förordningen den 13 oktober 1905 (nr 59) angående
kontroll å tillverkningen av margarin och margarinost ävensom konstister
samt å handeln därmed, vilken trädde i kraft den 1 maj 1906 och med
däri genom förordningen den 15 oktober 1909 (nr 123) och kungörelsen
den 13 oktober 1921 (nr 582) gjorda ändringar fortfarande är gällande.
Förordningen den 13 oktober 1905 innehåller, efter omförmälda ändringar,
i huvudsak följande bestämmelser.
Såsom margarin anses varje smörliknande vara av vad ursprung, blandning
eller sammansättning som helst, såvida däri ingår fett, som ej är
framställt ur mjölk. Med margarinost förstås sådan ost eller ostmassa,
däri ingår fett, som ej är framställt ur mjölk, och såsom konstister anses
varje med konst framställd till människoföda avsedd isterliknande vara
av vad ursprung, blandning eller sammansättning som helst, såvida däri
ingår annat fett än svinfett, dock att från tillämpning av förordningen
skall undantagas oförfalskat, från djur eller växter hämtat fett, som utbjudes
till salu under benämning, som tydligt angiver dess ursprung
Gällande
bestämmelser.
16
Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.
(1 § 1 morn.). För att vid kemisk undersökning underlätta särskiljande
av margarin och margarinost från smör och ost har stadgats, att vid tillverkningen
skall tillsättas i fråga örn margarin potatisstärkelse till så stor
mängd, att i den färdiga produkten återfinnes sådan stärkelse till minst
Vio och högst Vo procent av varan, samt beträffande margarinost sesamolja
till en mängd, som motsvarar minst 5 procent av det vid tillverkningen
använda fettet och växtoljorna, sesamoljan däri icke inbegripen (1 §
2 morn.). Denna bestämmelse erhöll sin nuvarande lydelse genom 1921
års ändring. Dessförinnan skulle såväl margarin som margarinost tillsättas
sesamolja.
Den, som tillverkar margarin, margarinost eller konstister annorledes
än till förbrukning i eget hushåll, skall därom göra anmälan hos läns
styrelsen (3 §). I detta samband må framhållas, att i ingressen till 1905 års
förordning förklarats, att föreskrifterna i §§ 1, 9, 11 och 18 av näringsfrihetsförordningen
ej skulle äga tillämpning i avseende å tillverkning av
nyssnämnda varor. Tillverkare av smör eller ost till avsalu får icke
i mejerilokalen tillverka eller låta tillverka margarin eller margarinost,
och ej heller får i mejerier eller i lokaler, där smör ompackas eller
samlas för export, förvaras margarin, oleomargarin eller annat för margarintillverkning
användbart fett (2 §). Tillverkningen skall stå under
tillsyn av en utav länsstyrelsen därtill förordnad person, som har såväl
att öva uppsikt över tillverkningen i hygieniskt avseende som även att
vaka över, att förordningens bestämmelser efterlevas. Till tillsyningsmannen
utgår arvode, vars belopp bestämmes av länsstyrelsen men ej
får understiga 100 kronor eller överstiga 300 kronor i månaden, och vilket
gäldas av tillverkaren. Tillsyningsman äger därjämte åtnjuta viss
resekostnadsersättning (4 §).
Till skydd mot förväxling av margarin, margarinost och konstister med
motsvarande naturprodukter hava åtskilliga bestämmelser meddelats. Sålunda
stadgas i fråga örn margarin och konstister att varan icke får förvaras
eller salubjudas annat än i kärl av viss angiven, från smördrittlar
avvikande form samt märkta med ordet margarin eller margarine, respektive
konstister i minst 3 centimeter höga bokstäver. Härifrån gäller dock
det undantag, att i minuthandeln varan får utställas till försäljning i
klumpar eller mindre stycken, örn allenast å densamma anbragts skylt eller
etikett, innehållande med tydliga bokstäver nämnda ord (5 § 1 morn.)
Vid försäljning skall margarin och konstister till köparen överlämnas
antingen i kärl, som förut omförmälts, eller i omslag, innehållande med
tydliga bokstäver ordet margarin eller margarine, respektive konstister
(5 § 4 morn.). Beträffande margarinost föreskrives dels märkning med
ordet margarinost i bokstäver av minst 3 centimeters höjd, dels ock att
osten i sin helhet skall vara rödfärgad (5 § 2 mom). Vid försäljning i
mindre stycken än hel ost skall varan utlämnas i omslag, innehållande
ordet margarinost i tydliga bokstäver (5 § 5 morn.).
För margarin, margarinost och konstister, som införas till riket eller
Kungl. Maj:ts proposition Nr 114. 17
som utföras, gälla enahanda bestämmelser rörande förpackning och
märkning som de nyss nämnda. Margarinost, som införes, skall tillika
vara färgad på sätt nyss sagts, varemot så ej behöver vara förhållandet
med margarinost, som utföres ur riket, (5 § 3 morn.). Sistberörda stadgande
fick sin omförmälda lydelse genom ändringen 1909. Från utrikes
ort inkommen vara, som angives till tullbehandling såsom margarin
eller konstister, skall, örn den icke förvaras i kärl av föreskriven
beskaffenhet och på föreskrivet sätt märkt, ompackas i sådant kärl, å
vilket därjämte, örn varan är av utländsk tillverkning, detta skall utmärkas
(8 § 1 morn.). Såsom margarinost till tullbehandling angiven
vara, som ej är märkt och färgad på föreskrivet sätt, får ej införas
(8 § 2 morn.). Beträffande såväl margarin som margarinost gäller dessutom,
att varan ej får införas eller utföras utan att den är tillsatt med
stadgad mängd potatisstärkelse eller sesamolja (8 § 3 morn.).
I varje lokal, där vara av ifrågavarande slag saluhålles, skall detta tillkännagivas
genom anslag (6 §). I räkningar och dylika handlingar angående
varan skall denna uttryckligen angivas såsom margarin, margarinost
eller konstister (7 §).
För utövande av tillsyn å efterlevnaden av förordningen äger allmän
åklagare, statskonsulent i mejerihushållning eller av länsstyrelsen därtill
förordnad person att taga prov av vara, som misstänkes utgöra margarin,
margarinost eller konstister, eller av vara, som uppgives utgöra margarin
eller margarinost men misstänkes icke innehålla stadgad mängd sesamolja
(9 §). Provet skall underkastas viss närmare angiven undersökning
(10 §). För vad provtagare fått utgiva i ersättning för sådan undersökning
äger han hos länsstyrelsen erhålla gottgörelse av allmänna medel,
där ej länsstyrelsen finner honom uppenbarligen hava saknat anledning
att verkställa provtagningen. Har den undersökta varan befunnits utgöra
margarin, margarinost eller konstister, är varans ägare pliktig ersätta
statsverket undersökningskostnaden (11 §).
Överträdelse av förordningens bestämmelser straffas med böter men kan
vid olaga utförsel eller försök därtill även medföra fängelse. För de
flesta fall är förseelsen därjämte förbunden med påföljd av förverkande
utav den vara. i fråga örn vilken förseelsen blivit begången (12 §).
Även i främmande länder hava tillverkning, försäljning, införsel och
utförsel av margarin samt liknande ersättningsmedel författningsvis reglerats.
Vad först Danmark beträffar återfinnas hithörande bestämmelser
i en lag av den 1 april 1925, vilken efterträtt förut gällande lag i ämnet
av den 19 april 1907. Enligt 1925 års lag är det förbjudet att tillverka,
införa, utföra, saluhålla eller försälja margarin, som innehåller över 3 procent
smörfett eller mer än IG procent vatten, eller vars innehåll av fettämnen
understiger 80 procent. Inblandning av smör i margarin får ej
ske, och margarin får ej tillsättas annat konserveringsmedel än koksalt.
Den, som tillverkar margarin, är skyldig utlämna varan i förpackning, till
formen väsentligt avvikande från de vanliga smördrittlarna samt märkt
Frammana
lagstiftnir;
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 91 haft. (Nr 11b.)
9
18 Kungl. May.ts proposition Nr 114.
med ordet margarin, fabrikantens namn eller firma och namnet å tillverkningsstället.
Vid utminutering skall margarinet förpackas i papper,
märkt på sätt nyss nämnts. Är varan av utländsk tillverkning, skall detta
angivas å förpackningen. Beträffande margarinost är stadgat, att osten
skall vara märkt med ordet margarinost samt fabrikantens namn eller
firma. Såväl margarin som margarinost skall innehålla ett vid kemisk
undersökning lätt påvisbart ämne. Vid salubjudande, annonsering och all
slags reklamering få margarin och margarinost benämnas allenast såsom
margarin, respektive margarinost, med tillägg av fabrikantens namn eller
firma, namnet på tillverkningsstället samt orden prima, sekunda, extra,
finaste och fin, en enkel bokstav och sammanställning av denna bokstav
med siffertal. Det är förbjudet att vid annonsering och reklamering beträffande
margarin eller margarinost använda orden mjölk, grädde, smör,
mejeri eller andra från mejeri eller lantbruk hämtade beteckningar eller
återgivande av dessa ord eller beteckningar på främmande språk. Ej heller
får varan angivas härröra från en firma eller fabrik, i vars namn ingår
ord eller beteckning, som nyss nämnts. I slutsedlar och liknande handlingar
rörande margarin eller margarinost skall varan angivas såsom
margarin, respektive margarinost. Utom i de avseenden, som framgå av
det nu anförda, skiljer sig den danska lagen från 1905 års svenska förordning
framför allt därigenom, att bestämmelser meddelats jämväl beträffande
gräddliknande fabrikat, så kallade fettemulsioner. Efter viss av
1930 års riksdag beslutad lagändring motsvara dessa bestämmelser numera
i allt väsentligt de nyss omförmälda, i fråga örn margarin och margarinost
meddelade. Beträffande såväl margarin och margarinost som fettemulsioner
finnas därjämte föreskrifter rörande tillsyn genom statlig kontrollant
av efterlevnaden av lagen. Vidare stadgas i fråga örn
samtliga nämnda varuslag bokföringsskyldighet beträffande tillverkning,
försäljning, införsel och utförsel. Ytterligare föreskrives att margarin,
margarinost eller fettemulsion icke får förekomma i till mejeriverksamhet
hörande lokaler eller i lokaler, där smör packas eller samlas för export,
eller i lokaler, som stå i omedelbar förbindelse med lokaler som de förut
nämnda. Från egendom, där margarin, margarinost eller fettemulsioner
tillverkas till salu, eller från lokal, som står i omedelbar förbindelse med
sådan egendom, får icke mjölk, grädde, smör, ost eller andra mejeriprodukter
salubjudas, utlämnas eller försäljas, och ej heller får smör införas i
sådan egendom eller lokal. Tillverkning, försäljning, införsel eller utförsel
av fettblandning, som ej är margarin, men dock avsedd att utgöra ersättning
för smör, margarin eller fett — bestämmelsen torde sålunda bland
annat omfatta konstister — får ej äga rum utan efter särskilt tillstånd av
jordbruksministern.
Vad Norge beträffar har ny lag i ämnet utfärdats så sent som den 24
juni 1931. Den trädde i kraft den 1 november samma år. Förut gällande
lag var av den 8 mars 1902. Den nya lagens bestämmelser, vilka omfatta
tillverkning, försäljning, införsel och utförsel av margarin, margarinost,
Kungl. Maj:ts proposition Nr 114. 19
margarinmesost, konstister och fettemulsioner, äro i de flesta punkter av
huvudsakligen samma innehåll som motsvarande i dansk rätt stadgade,
dock att i fråga örn konstister föreskrifter i stort sett överensstämmande
med dem, som meddelats för de andra varuslagen, äro införda i lagen. Av
övriga olikheter i förhållande till dansk rätt torde höra nämnas, att någon
begränsning av myckenheten smörfett i margarin eller förbud mot
inblandning i margarin av smör icke återfinnes i den norska lagen, samt
att rörande fettemulsioner i sistnämnda lag stadgas, att varan skall tillsättas
ett färgämne, som tydligt skiljer densamma från mjölk och grädde.
Med fettemulsion förstås enligt den norska lagen varje mjölk- eller gräddliknande
fabrikat, däri ingår något fettämne, som ej är framställt av
mjölk. Jag torde vidare få nämna, att med stöd av bestämmelse i lagen
lantbruksdepartementet förordnat, att från och med den 1 november 1931
såväl av margarinfabrikanter som av margarinimportörer skall tillsättas
så mycket smör eller smörfett per 100 kilogram till den margarin, som tillverkas
eller omsättes inom landet och vilken ej är avsedd för export, som
departementet vid varje tid föreskriver. Tillsättningsmängden skall bestämmas
sålunda, att den myckenhet norskt smör, som icke på annat sätt
finner avsättning på den inhemska marknaden, åtgår till inblandning i
margarin. För närvarande är föreskriven en inblandning av 2.5 procent
smör.
Även i Finland finnas detaljerade bestämmelser rörande tillverkning
och försäljning av margarin, margarinost och fettemulsioner. Beträffande
margarin gäller, att varan icke får innehålla mer än 10 procent mjölkfett
och 16 procent vatten. Den skall hava en fetthalt av minst 82 procent.
Margarin får icke packas i kärl, som i smörhandeln allmänt användas,
och skall i minuthandeln försäljas i stycken av kubisk form och i omslag,
som tydligt märkts med ordet margarin. Å margarin eller dess omslag
får ej anbringas sådan bild eller annan beteckning, som vore ägnad att
vilseleda köparen örn varans rätta beskaffenhet. Särskilt är användandet
av ordet smör, antingen för sig eller i förening med annat ord, förbjudet.
Vid försäljning å ställe, där tillika smör saluhålles, skall margarin förvaras
på ett noggrant avskilt, för köparen synligt ställe, där en tydlig
namnskylt, upptagande ordet margarin finnes anbragt. Margarinost skall
färgas högröd och märkas med ordet margarinost jämte tillverkarens
namn samt vid försäljning i mindre stycken än hel ost utlämnas i omslag
med ordet margarinost i tydligt tryck. Vid tillverkning av margarin och
margarinost skall för underlättande av varans igenkännande tillsättas något
lätt påvisbart ämne. Margarin och margarinost, som importerats,
skola förses med tydlig beteckning: importmargarin eller importmargarinost.
Vid margarin- och margarinostfabrik skall föras bok över tillverkningen
och därvid använda råämnen. För fast eller gräddliknande, till
människoföda avsett fett, som ej är smör, grädde eller margarin, får i
handeln endast användas benämning, som tydligt angiver produktens art,
och produkten i fråga får ej saluhållas i omslag eller förpackning, som
20
Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.
jämte dara fästad etikett kari föranleda villfarelse beträffande arten. I
produktens benämning får ordet smör eller grädde eller härledning därav
i intet sammanhang användas.
I England gäller, att margarin får innehålla högst 10 procent smörfett
och icke får äga högre vattenhalt än 16 procent. Som konserveringsmedel
får i margarin endast koksalt användas. Vid försäljning skall margarin
vara märkt på så sätt, att å förpackningar och omslag ordet margarin är
åsatt med bokstäver av viss bestämd storlek. Då margarin i detaljhandeln
utlämnas i omslagspapper, får å detta, utöver angivna märke samt uppgift
örn vikten, icke förekomma tryckt meddelande av något slag. Liknande
märkningsbestämmelser gälla margarinost. Beträffande margarin gäller
dessutom, att varan icke får å papper eller förpackning, vari den är innesluten,
å vid förpackningen fogad etikett eller i annons eller faktura benämnas
annorledes än som margarin eller med ett namn, kombinerat med
ordet margarin, vilket godkänts av jordbruksministern och är tryckt med
bokstäver i samma färg som och ej större än ordet margarin. Tillverkning
av eller grosshandel med margarin eller margarinost får icke bedrivas
i lokal, som utgör del av eller på annat sätt än genom gata eller väg
står i förbindelse med smörfabrik.
Vad Tyskland beträffar är i fråga örn margarin stadgat, att sådan vara
icke får innehålla mindre fetthalt än 80 procent eller i saltat tillstånd
högre vattenhalt än 16 procent. Vid framställning av margarin få högst
100 viktsenheter mjölk eller däremot svarande mängd grädde användas på
100 viktsenheter fett, ej härstammande från mjölk. Inblandning av smör
i margarin är förbjuden. Som konserveringsmedel få 0.2 gram benzoesyra
tillsättas på 1,000 gram margarin. Såväl margarin som margarinost
skall tillsättas något ofarligt ämne, som vid kemisk undersökning underlättar
varans igenkännande. Å förpackning och omslag till margarin, margarinost
och konstister skall varans beskaffenhet tydligt angivas. Å försäljningsställe
för margarin, margarinost eller konstister skall tydlig skylt
med påskrift örn försäljningen vara uppsatt. Vid offentligt salubjudande
såväl som i slutsedlar, räkningar och andra dylika handlingar, vilka angå
leverans av margarin, margarinost eller konstister, skall varan benämnas
med nu angivna beteckning å densamma. Tillverkning eller försäljning
av mjölk- eller gräddliknande produkter är i lag den 31 juli 1930 förbjuden.
Enligt de i Holland gällande bestämmelser får hos margarin fetthalten
ej understiga 80 procent och vattenhalten ej överstiga 16 procent. Smör
får inblandas i margarin till så stor myckenhet, att margarinet vid viss
närmare angiven undersökning giver ett så kallat fleicher t-Wollny-tal på
högst 10, vilket motsvarar en smörhalt av 18 å 20 procent. Såsom konserveringsmedel
äro endast koksalt och benzoesyra eller benzoesyrat salt tilllåtna.
Tillsatsen av benzoesyra får icke överstiga 0.2 procent. Margarin
får icke fraktas, salubjudas eller försäljas, därest icke å samtliga förpack
-
21
Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.
ningar eller, om varan är opackad, å själva varan ordet margarin är anbragt
i tydliga bokstäver av fastställd storlek. Förutom ordet margarin
får å varan eller dess förpackning ej förekomma andra beteckningar än
tillverkarens, försäljarens och tillverkningsplatsens namn eller initialer
ävensom i handeln erforderliga kvalitetsbeteckningar. Därest jämte ordet
margarin beteckningen »blandning» användes, måste kvantiteten smörfett,
ingående i 5 gram av det utsmälta och filtrerade margarinfettet giva ett
så kallat Ny-Kirschner-tal på minst 3.o, vilket motsvarar en smörhalt av
omkring 15 procent. I lokal, där margarin tillverkas, förvaras eller försäljes,
skall ordet margarin anbringas i tydligt synliga bokstäver ovanför
ingångsdörrarna samt å de närmast varje dörr befintliga skyltfönstren.
Då såväl smör som margarin saluföras i samma försäljningslokal,
skall margarinet förvaras i en särskild avdelning av lokalen eller också
vara skilt från smöret genom tydlig avgränsning, och skall över varan
finnas uppsatt en skylt med ordet margarin i tydligt synliga bokstäver.
iledan få år efter tillkomsten av 1905 års margarinlörordning framfördes
— förutom de önskemål vilka lett till ändringarna 1909 och 1921 — krav på
ändrade bestämmelser även i åtskilliga andra hänseenden. Sålunda framhöll
Malmöhus läns hushållningssällskap i skrivelse till Kungl. Majit den
30 juli 1910, bland annat, att margarin icke sällan utbjödes som smör och
att en okritisk allmänhet ofta genom vackra och lockande namn förleddes
att tro, att det utbjudna margarinet till väsentlig del ledde sitt ursprung
från mjölk eller mjölkprodukter. Hushållningssällskapet ansåg därför, att
förbud borde utfärdas mot att i förbindelse med benämningen margarin
använda ord, som häntydde på tillverkning av smör, såsom smör, grädde,
mjölk, mejeri, ko eller dylikt. Margarin borde endast få salubjudas såsom
prima, sekunda eller under liknande varubeteckning. Likaledes borde
förbjudas att vid reklam framhålla, att margarin innehölle smör eller
smörfett, ävensom att i samband med margarin skylta med avbildningar
av ko eller annat, som häntydde på mjölkproduktionen. Ytterligare ansåg
sällskapet, att förbud borde utfärdas mot tillsättande till margarin av sådant
färgämne, att margarinet finge smörets färg, samt mot inblandning
av smör i margarin. Till de salunda framhallna synpunkterna anslöto
sig i särskilda skrivelser ytterligare elva andra hushållningssällskap.
I utlåtande den 15 februari 1911 över denna framställning föreslog lantbruksstyrelsen
sådana ändringar i margarinförordningen, att begreppen
margarin och konstister bleve klarare definierade, att bestämmelserna angående
handel med margarin skärptes, så att margarin eller andra smörliknande
ämnen icke finge salubjudas eller försäljas under benämningar,
som kunde bibringa allmänheten den föreställningen, att varan härstammado
från lanthushållningen, samt att, kontrollbestämmelserna skärptes
och utvidgades därhän, att do fullt motsvarade sitt ändamål.
över lantbruksstyrelsens förslag infordrades yttranden från kommerskollegium
och generaltullstyrelsen, vilka i stort sett anslöto sig till lant
-
Framställningar
ftin
hushållningssällskap.
22
Framställningar
från
inhemska
margarinfabrikanter.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.
bruksstyrelsens mening. Såväl berörda förslag som nämda yttranden överlämnades
den 6 november 1918 till den av Kungl. Maj:t den 5 maj 1916 tillsatta
så kallade livsmedelslag stiftning skommittén. I betänkande den 28
november 1921 framlade kommittén förslag till bestämmelser angående
kontioll över tillverkningen av och handeln med margarin, margarinost
och konstister. Kommittéförslaget föranledde emellertid icke någon ändring
i gällande bestämmelser på området.
I skrivelse till chefen för handelsdepartementet den 27 maj 1925 hemställde
å margarinfabrikanternas vägnar direktören K. K. Stamsö om
vissa ändringar i bestämmelserna rörande importerat margarin. Under
hänvisning till den kontroll över margarintillverkningen, som ägde rum i
Sveiige i motsats till vad fallet vore i vissa andra länder, samt under framhållande
av de olägenheter, en import av mindervärdigt utländskt margarin
skulle medföra, anhöll Stamsö örn departementschefens medverkan
till införande av bestämmelser, att margarin vid införsel till riket underkastades
samma veterinärbesiktning, som gällde för animaliskt fett,
att emballage för utländskt margarin skulle märkas med orden »utländskt
margarin, ej tillverkat under svensk statskontroll» samt att vid minutförsäljning
av margarin varan skulle vara försedd med en i ögonen fallande
skylt med följande text: »Här säljes utländskt margarin, ej tillverkat
under svensk statskontroll», i minst 20 millimeter höga bokstäver.
över Stamsös framställning inhämtades yttranden av kommerskollegium,
medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen. Kommerskollegium tillstyrkte,
efter hörande av Sveriges kemiska industrikontor och ett flertal
handelskamrar, att skärpta bestämmelser utfärdades rörande märkning
av importerat margarin. Angående lämpligheten av den föreslagna besiktningen
vid införsel av sådan vara avgav kollegiet icke något bestämt
utlåtande. Även medicinalstyrelsen'' tillstyrkte utfärdande av märkningsbestämmelser.
I anslutning till utlåtande i ärendet av medlemmen utav
styrelsens vetenskapliga rad, professorn Klas Sondén avstyrkte styrelsen
däremot förslaget örn besiktning av utländskt margarin, därvid styrelsen
särskilt erinrade, att en kontroll av de råvaror, av vilka till riket infört
margarin i produktionslandet tillverkats, blott i mycket ringa grad kunde
utövas genom undersökning av den färdiga varan. Vid ärendets förehavande
i medicinalstyrelsen anmälde statsinspektören Hj. Hansson och t. f.
statsinspektören R. Englesson avvikande mening och ansågo, att margarin
vid införsel till Sverige borde underkastas sådan undersökning, som angåves
i förordningen den 30 september 1921 (nr 581) angående kontroll vid
införsel till riket av köttvaror och djurfett. Lantbruksstyrelsen slutligen
hemställde örn utfärdande av bestämmelser angående märkning såväl i
fråga örn utländskt margarin som i fråga örn utländskt smör. I
anledning av styrelsens hemställan i sistnämnda hänseende utfärdade
Kungl. Majit den 1 juli 1927 förordning (nr 332) angående bestämmelser
att iakttagas vid införsel till riket av samt handel med utländskt smör.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 114. 23
I en den 13 december 1927 till Kungl. Majit inkommen skrivelse hemställde
Margarinfabrikernas försäljningsaktiebolag — vilket bolag för
närvarande enligt uppgift företräder åtta av landets margarinfabriker,
som till cirka 60 procent tillgodose det inhemska behovet av margarin
under åberopande av Stamsös skrivelse av den 27 maj 1925, att
märkningsbestämmelser rörande utländskt margarin av i huvudsäkdet
innehåll, sistnämnda skrivelse angåve, skyndsamt måtte utfärdas. Innehavaren
av Lahtis margarinfabriks nederlag, grosshandlaren Einar
Hårdstedt, bestred i skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 december 1927 ifrågavarande
yrkanden, varemot Sveriges köpmannaförbund i en till chefen
för jordbruksdepartementet ställd skrivelse den 19 i samma månad uttalade
sin anslutning till Margarinfabrikernas försäljningsaktiebolags förslag.
Även genom Stockholms stads hälsovårdsnämnd hava framställningar i
olika hänseenden inkommit dels till Kungl. Maj:t dels ock till lantbruksstyrelsen.
Sålunda hemställde hälsovårdsnämnden i skrivelse till Kungl,
Majit den 18 oktober 1927, under åberopande av ett tjänstememorial av
förste stadsveterinären i Stockholm Sven Nystedt rörande i Nacka bedriven
tillverkning av en gräddliknande vätska, bestående av växtfett, sesamolja,
oskummad mjölk och bindemedel, vilken levererades till ett flertal
näringsställen och bagerier samt därstädes användes såsom grädde, örn
utfärdande av särskilda bestämmelser rörande handeln med sådan konstgjord
grädde. Bestämmelserna borde, enligt hälsovårdsnämndens förmenande,
innehålla dels förbud mot fabrikatets försäljning, såvida det ej
åsattes en bestämd beteckning, som ej kunde vilseleda köparen angående
dess beskaffenhet, dels ock förbud mot varans försäljning genom omhällning
eller från öppet kärl eller annorledes än medelst kontrollslutna flas;
kor, å vilka den föreskrivna beteckningen vore tydligt anbragt.
I infordrat utlåtande över denna hemställan föreslog medicinalstyrelsen,
att produkter av ifrågavarande slag borde benämnas margaringrädde,
samt att bestämmelser angående tillverkning och försäljning av sådan vara
borde inarbetas i margarinförordningen. Vid utlåtandet fogade styrelsen
förslag till sålunda omarbetad förordning.
Med skrivelse den 27 april 1927 hade hälsovårdsnämnden till lantbruksstyrelsen
för kännedom överlämnat ett annat tjänstememorial av förenämnde
förste stadsveterinär. I detta framhölls, att övervakandet av margarinförordningens
efterlevnad i Stockholm ansetts icke ankomma på hälsovårdsnämnden
utan på kriminalpolisen, ehuru det ur många synpunkter
vore lämpligt, att tillsyningsmännen hos hälsovårdsnämnden finge skyldighet
att deltaga även i detta kontrollarbete, som utan större tidspillan
för dem kunde verkställas i samband med deras övriga inspektioner. En
dylik anordning torde emellertid, enligt stadsveterinärens förmenande, ej
kunna genomföras annat än i samband med omarbetning av margarinförordningen.
Framställningar
genom
Stockholms
stads hälsovårdsnämnd.
24
Mellersta
Sveriges
mejerist förening.
Riksdagen
1926.
Lantbruksstyrelsens
förslag den
14 juli 1928.
Kungl. Martts proposition Nr 114.
Vidare hemställde hälsovårdsnämnden i skrivelse till lantbruksstyrelsen
den 26 juni 1928, huruvida icke i en ny margarinförordning lämpligen
borde inflyta bestämmelser avseende förhindrande av vilseledande beteckningar
å margarinblandningar. Denna hemställan föranleddes av en till
hälsovårdsnämnden från dess kemiska laboratorium inkommen redogörelse
för verkställda undersökningar av ett margarin, vilket enligt etikett å förpackningen
garanterades innehålla 20 procent runmärkt smör och 50-procentig
vispgrädde, och vars smörfetthalt sålunda borde avsevärt överstiga
20 procent men vid undersökningen befunnits i genomsnitt utgöra allenast
12 procent.
En med den senast omförmälda likartad framställning hade redan tidigare
inkommit till lantbruksstyrelsen från annat håll. I skrivelse den 25
oktober 1927 hemställde nämligen Mellersta Sveriges me jensi förening, att
lantbruksstyrelsen måtte vidtaga åtgärder dels till hindrande av att margarinfabrikanterna
gjorde reklam för margarin såsom smörblandning, dels
ock av sådan art, att margarin, vare sig däri vore inblandat smör eller
icke, bleve sålt såsom margarin och ej under så vilseledande namn som
smörblandning.
I detta sammanhang torde böra omnämnas en vid 1926 års riksdag i
andra kammaren väckt motion 11:79 örn skrivelse till Kungl. Majit med
begäran örn bestämmelser, att vid försäljning av margarin, som angåves
vara blandat med smör eller grädde eller vars namn häntydde på sammansättning
med mejeri- eller ladugårdsprodukter, skulle å förpackningen
tydligt och på ett i ögonen fallande sätt angivas procenttalet av den
mejeri- eller ladugårdsprodukt, som inginge i varan. Motionen föranledde
ej någon vidare riksdagens åtgärd, sedan andra kammarens femte tillfälliga
utskott i utlåtande, nr 8, anfört, att utskottet, som låtit inhämta
lantbruksstyrelsens yttrande i frågan och erfarit, att styrelsen hade sin
uppmärksamhet riktad på saken, icke funne något riksdagens initiativ för
det dåvarande behövligt.
Margarinfabrikernas försäljningsaktiebolags omförmälda den 13 december
1927 till Kungl. Majit inkomna skrivelse remitterades den 15 i samma
månad till lantbruksstyrelsen, som jämväl fick till sig överlämnade skrivelserna
från Einar Hårdstedt och Sveriges köpmannaförbund. Över
Stockholms stads hälsovårdsnämnds framställning den 18 oktober 1927 infordrades
likaledes lantbruksstyrelsens yttrande. I skrivelse till Kungl.
Majit den 14 juli 1928 har därefter lantbruksstyrelsen anfört, att styrelsen
med anledning av de krav på ändrade bestämmelser, som i nämnda
handlingar och i övrigt framförts, och då 1905 års margarinförordning
jämväl i andra avseenden vöre i behov av revidering, gått i författning
örn utarbetande av förslag till ny förordning i ämnet. Styrelsen upp
-
Kungl. Majlis proposition Kr 114.
25
giver, att vid överläggningar inom styrelsen för ärendets beredning närvarit
representanter för såväl margarintillverkningen och tillverkningen
av konstgjord grädde som för mejerirörelsen, vilka samtliga fått
taga del av inom styrelsen utarbetade utkast till förslag.
Lantbruksstyrelsen förslag, som bifogats dess förenämnda skrivelse,
skiljer sig från gällande margarinförordning huvudsakligen i följande hänseenden.
Bestämmelserna angående tillverkning, handel, införsel och utförsel
hava särskilts från varandra genom uppdelning i olika paragrafer
i högre grad än för närvarande är fallet, varjämte vissa övriga rent redaktionella
ändringar vidtagits. Förordningen har utvidgats att omfatta
även produkter, som tillverkas och salubjudas såsom ersättningsmedel
för grädde. Föreskrifterna angående tillsyn över tillverkning av margarin
enligt 4 § i 1905 års margarinförordning hava utsträckts att gälla tillverkningen
av samtliga de varuslag, den föreslagna förordningen avser. Stadgandet
i 2 § i 1905 års förordning örn förhud att i mejerilokal, där smör
eller ost tillverkas till avsalu, tillverka margarin eller margarinost har omformats
så att förbudet gäller hela den byggnad, där mejeriet är beläget,
och avser jämväl tillverkning av ersättningsmedel för grädde. Den i 9 § av
1905 års förordning omförmälda kontrollen över förordningens efterlevnad
genom tagande av prov å varan skall enligt förslaget kunna verkställas
även av hälsovårdsnämnd och tillsyningsman, varjämte stadgats rätt för
provtagare att äga tillträde till varje lokal, som för provtagningen behöver
besökas. Utförligare bestämmelser angående märkning av importerad
vara och stadganden angående tillkännagivanden jämväl i övrigt vid sådan
varas salubjudande och försäljning av dess egenskap av utländsk
hava meddelats. Föreskrifterna rörande inom landet tillverkad varas
förpackning, märkning och saluförande hava i vissa delar ändrats. Bestämmelser
hava meddelats i syfte att förhindra ifrågavarande produkters saluförande
under vilseledande beteckningar.
Av de föreslagna ändringarna torde en del här böra närmare beröras.
I fråga örn omförmälda ersättningsprodukter för grädde har lantbruksstyrelsen
såsom benämning å desamma föreslagit ordet margaringrädde,
varmed enligt förslaget skall förstås sådan gräddliknande vara, i vilken
helt eller delvis ingår fett, som ej framställts ur mjölk (1 §). Lantbruksstyrelsen
har vidare hemställt, att, för underlättande av varans identifiering
såsom konstprodukt, varan, i likhet med vad som nu sker vid tillverkning
av margarinost, skulle tillsättas sesamolja.
Vid de inför lantbruksstyrelsen förda överläggningarna gjorde tillverkaren
av sådan grädde, varom här är fråga, Hugo Agartz gällande, att
ordet margaringrädde icke gåve ett riktigt begrepp örn varan. Han förmenade,
att allmänheten bomme att i ordet utläsa, att varan vore gjord
av margarin och grädde, vilket ej överensstämde med verkliga förhållandet.
Han förklarade sig hava redan inarbetat ett namn, som, samtidigt
som det väl skilde varan från den naturliga grädden, gåve ett adekvat
uttryck åt varan, nämligen växtfettgrädde, i dagligt tal förkortat till växt
-
» Margarin-- grädde».
Importvara.
26 Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.
grädde, samt hemställde, att detta namn måtte bliva lagligen tillåtet och
varan sålunda i förordningen kallas växtgrädde.
Lantbruksstyrelsen har häremot framhållit, att ifrågavarande konstprodukt
otvivelaktigt i stort sett borde underkastas samma bestämmelser som
margarin. Enligt styrelsens förmenande borde den sålunda saluföras under
bestämd beteckning, som tydligt angåve dess beskaffenhet av konstprodukt.
Styrelsen skulle, enligt vad den anfört, för sin del helst velat
föreslå en fullständigt indifferent benämning, varuti ordet grädde icke
inginge. Vid det förhållandet, att Kungl. Majit redan genom benämningen
margarinost godtagit ett användande av mejeriprodukters namn i
samband med margarin, hade styrelsen emellertid ansett sig icke böra vidhålla
denna ståndpunkt.
Beträffande konstgjord gräddes förpackning har lantbruksstyrelsen
föreslagit, att varan, då den av tillverkaren utlämnades från fabriken,
skulle vara innesluten antingen i ett med tätt slutande lock försett kärl
av förtent järnbleck, varå inpressats dels ordet margaringrädde i bokstäver
av minst 3 centimeters höjd, örn kärlet rymde 5 kilogram och däröver,
minst 1 centimeters höjd, örn kärlet rymde 1 men ej 5 kilogram, och minst
1h centimeters höjd, örn kärlet rymde mindre än 1 kilogram, dels ock tillverkarens
namn, eller ock i en med aluminiumkapsel tillsluten flaska, försedd
med etikett, varå anbragts i blått tryck på vit botten eller i vitt tryck
på blå botten dels ordet margaringrädde med minst 1 centimeter höga
bokstäver, dels ock tillverkarens namn. Därjämte skulle ordet margaringrädde
vara inpressat å kapseln eller denna vara försedd med etikett,
innehållande samma ord (5 § 2 morn.). Vidare har föreslagits att den,
som dreve handel med konstgjord grädde, skulle vara pliktig förvara varan
emballerad så som nu sagts (13 § 3 morn.), samt att vid försäljning i minut
varan skulle vara innesluten i kärl eller flaska och märkt på sätt nyss
nämnts (13 § 4 morn.).
Vid överläggningarna inför lantbruksstyrelsen framställde Hugo Agarta
mot dessa bestämmelser invändningar av i huvudsak följande innehåll:
Även örn förslaget icke omöjliggjorde försäljning av ifrågavarande produkt,
fördyrade det dock distributionen högst väsentligt. Varan borde få
försäljas i löst mått. Kunde detta ej medgivas, borde, även om försäljning
måste äga rum från kontrollslutna flaskor i sådana affärer, där
mjölk eller naturgrädde såldes, försäljning från öppet kärl likväl få ske
i alla andra affärer. Skulle över huvud försäljning ej få äga rum annat
än i slutna kärl, hemställdes, att bestämmelserna örn kärlens försegling
erhölle annan lydelse än lantbruksstyrelsen föreslagit. Det vore troligen
omöjligt att sterilisera grädde i hermetiskt tillslutet kärl, i varje fall vore
det omöjligt, örn flaskan skulle vara tillsluten med aluminiumkapsel.
Hedan enligt bestämmelserna i 5 § 1 mom. och 8 § 1 mom. av 1905 års
margarinförordning skall å emballaget till importerat margarin och konstister,
utöver för svensk tillverkning föreskriven märkning, angivas dels på
varaktigt sätt med minst 3 centimeter höga bokstäver importörens namn,
dels ock på tydligt och lätt i ögonen fallande sätt varans utländska ursprung.
I lantbruksstyrelsens förslag hava bestämmelserna härutinnan
27
Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.
skärpts och utvidgats därhän, att varje vara, som avses i förordningen,
vid införsel till riket skall vara märkt dels med orden »utländskt margarin»,
respektive »utländsk margaringrädde», »utländsk margarinost» och
»utländskt konstister», vilken märkning såvitt angår margarin skall utföras
å förpackningens lock, botten och sidor med minst 3 centimeter höga
bokstäver i röd färg, dels ock på varaktigt sätt med importörens namn
(7 § 2 morn.). I fråga örn margarin och konstister hava föreslagits bestämmelser,
enligt vilka vid saluhållande och försäljning av varan dess egenskap
av utländsk skall å förpackningar och omslag utmärkas med bokstäver
av samma storlek som de, vari dess egenskap av margarin eller
konstister skall angivas (13 § 1 och 2 morn.). Till skillnad mot vad härutinnan
stadgas i 6 och 7 §§ av 1905 års förordning har vidare föreslagits,
att då saluhållen vara vore av utländskt ursprung, detta skulle i affärerna
meddelas genom anslag, innehållande orden »Här säljes utländsk margarin,
respektive utländsk margaringrädde, utländsk margarinost eller utländskt
konstister» (12 § 2 morn.), samt i räkningar och dylika handlingar tydligt
angivas (11 §).
Vid överläggningarna inför lantbruksstyrelsen framfördes av 1Margarinfabrikernas
försäljningsciktiebolag krav på, att nyssnämnda anslag rörande
försäljning av varor av utländskt fabrikat borde förses med tillägget
»ej kontrollerad av svensk myndighet». Lantbruksstyrelsen bar häremot
anfört, att med hänsyn till kontrollen över svensk produktion av ifrågavarande
slag styrelsen visserligen funne skäl kunna anses föreligga
för tillmötesgående av nämnda krav, men att detsamma i det stora hela
kunde anses tillgodosett genom uttrycklig föreskrift, att å skylt, som angåve,
att varan försåldes, tillädes ordet »utländsk». Beträffande förut
omförmälda från de svenska margarinfabrikanternas sida gjorda hemställan
örn veterinärkontroll beträffande importerat margarin, liknande den
i fråga örn animaliskt fett stadgade, har lantbruksstyrelsen, under hänvisning
till att sagda hemställan avstyrkts av medicinalstyrelsen, förklarat
sig icke kunna biträda densamma.
I fråga örn förpackning och märkning av margarin, margarinost och
konstister av inhemsk tillverkning skiljer sig lantbruksstyrelsens förslag
från bestämmelserna i dessa hänseenden i 5 § i gällande margarinförordning
huvudsakligen därutinnan, att dels drittelliknande kärl för margarin
och konstister föreslagits skola, i motsats till vad nu är fallet, vara förbjudna
allenast örn kärlen äro av trä (5 § 1 mom. andra stycket), dels bestämmelserna
örn viss förpackning för margarin och konstister förklarats
ej skola gälla beträffande smärre gratisprov av varan (5 § 1 mom. tredje
stycket), dels och detaljerade föreskrifter meddelats rörande storleken och
färgen å de bokstäver, som vid olika fall borde användas vid märkning
av förpackning till margarin och konstister (5 § 1 mom. första stycket,
13 § 1, 2, 5 och 6 morn.). I överensstämmelse härmed har lantbruksstyrelsen
även föreslagit detaljerade bestämmelser rörande innehållet i de anslag,
som redan enligt 6 § i 1905 års förordning skola finnas uppsatta i
Förpackning,
märkning och
saluhållande
av inhemska
produkter.
28
Beteckningar.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.
salubodar, där inhemska varor av ifrågavarande slag försäljas (12 § 1
morn.). Lantbruksstyrelsens förslag i nu berörda delar ansluter sig huvudsakligen
till synpunkter, som vid överläggningarna inför styrelsen anförts
av Margarinfabrikernas försäljningsaktiebolag.
Det kanske viktigaste avsteget från gällande bestämmelser innebär den
del av lantbruksstyrelsens förslag, som avser förhindrande av ifrågavarande
produkters saluförande eller försäljning under vilseledande beteckningar,
I sådant hänseende har lantbruksstyrelsen föreslagit, att i en blivande
författning måtte införas stadganden av följande lydelse:
Margarin eller andra smörliknande fettämnen av vad ursprung eller
blandning som helst ävensom gräddliknande konstprodukter (fettemulsioner),
i vilka annat fett än sådant, som är framställt ur mjölk, ingår, må
icke salubjudas eller försäljas under benämning, vari, med undantag för
ordett »margaringrädde», ingå ord eller delar av ord, som häntyda på lanthushållningen,
såsom herrgård, ladugård, ko, mejeri, smör, grädde, mjölk
med mera, eller på lantbruksprodukters genom statens försorg fastställda
exportkvalitetsmärken. (9 § 1 mom.)
.Utan hinder av vad i 1 mom. stadgas må margarin utav svensk tillverkning
salubjudas och försäljas såsom smörblandat margarin, försåvitt av
den i varan ingående fettmängden minst 18 procent utgöras av smörfett.
(9 § 2 mom.)
Isterliknande vara må, förutom under benämningen »konstister», icke
salubjudas eller försäljas under benämning, vari ingår ordet ister eller
annat ord, som häntyder på ursprung från lanthushållningen. (10 §.)
Lantbruksstyrelsen har vidare föreslagit, att såsom övergångsbestämmelser
till förordningen måtte intagas föreskrift därom att, oavsett nu
nämnda stadganden, sådan benämning å margarin eller konstister, som
före den 1 juli 1928 blivit införd i varumärkesregistret, finge användas
av den, för vars räkning registrering skett.
Såsom motivering till dessa stadganden anför lantbruksstyrelsen till en
början, att bestämmelserna i 1905 års margarinförordning lämnade margarintillverkarna
betydligt större möjlighet än motsvarande bestämmelser
i grannländerna att i viss mån driva illojal konkurrens med natursmöret
genom att såväl i handeln med som vid reklam för margarin använda beteckningar,
som gåve den salubjudna varan sken av att äga ett visst samband
med mejerihushållningen eller lantbruket. Styrelsen förmenar, att
ju längre margarinfabrikationen nått i teknisk fulländning och ju närmare
produkten kommit natursmöret j utseende och smak, desto större
bleve frestelsen att utnyttja dessa möjligheter, och att detta särskilt gällde
örn de i Sverige alltmera förekommande blandningarna av margarin och
smör, vilka, enligt vad styrelsen påpekar, oftast utgöra margarin med en
mindre tillsats av smör. Styrelsen framhåller, att namn sådana som
Smörblomma, Herrgårdsväxt, Svea Grådd, Mustads Gräddblandning, AlfaKo,
Mejerit och Runa tydligen tillkommit i syfte att bibringa den köpande
allmänheten ett intryck av att den utbjudna varan hade samband
Kungl. Marits proposition Nr 114. 29
med lanthushållningen och i beskaffenhet och värde i hög grad närmade
sig natursmöret.
Vidare anför styrelsen i hithörande hänseenden i huvudsak följande.
I Danmark med flera länder vore inblandning av smör i margarin förbjuden.
och salubjuden sådan vara finge icke innehålla mer än högst 3
procent smörfett eller den mängd, som högst kunde beräknas ingå, då
mjölk använts vid tillverkningen. Krav på en liknande bestämmelse i
fråga örn inom Sverige tillverkat eller salubjudet margarin hade också
gjorts gällande. Enligt lantbruksstyrelsens förmenande funnes ur mejerihanteringens
synpunkt goda skäl, som talade för ett tillmötesgående
av detta krav. Vid det förhållandet emellertid, att redan sedan lång tid
tillbaka en tillverkning av margarin, innehållande tillsats av smör, varit
tillåten i Sverige, hade lantbruksstyrelsen icke ansett sig böra framställa
yrkande i detta syfte. Såsom villkor för att få salubjuda en blandning av
margarin och smör såsom smörhlandat margarin syntes dock böra fordras,
att varan innehölle minst 18 procent smörfett, beräknade på den i varan
ingående totala fettmängden. Redan nu tillsattes ofta cirka 20 procent
smör vid sådan blandning, vilket skulle kunna giva anledning till att
föreslå procenttalet 20. Med hänsyn emellertid till att den noggrannhet,
varmed smörfetthalten kunde fastställas, varierade ± 2 procent, hade
lantbruksstyrelsen ansett sig böra stanna vid 18 procent.
I detta sammanhang ansåge sig lantbruksstyrelsen böra framhålla, att
en inblandning av smör i margarin enligt styrelsens förmenande måste anses
såsom margarintillverkning och sålunda vara underkastad samma bestämmelser
som denna.
Att bestämmelser angående skyldighet att angiva i margarin ingående
procenthalt smörfett icke tidigare kommit till stånd, torde delvis sammanhänga
med svårigheten att konstatera förefintligheten av den angivna
procenthalten. Emellertid hade de kemiska undersökningsmetoderna på
detta område under senare tid nått därhän, att en kontroll av riktigheten
utav sålunda lämnade uppgifter icke vore utesluten. Av meddelande från
centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, avhandlande
sättet för bestämning av smörhalten i smörblandningar, framginge, att
med användning av det Reichert-Meisslska talet i fråga örn fettblandning
mellan växtmargarin och smörfett beträffande blandning, som holle ned
till 10 procent smör, fetthalten kunde fastställas med en noggrannhet av
cirka ± 2 procent. En förutsättning för att undersökningen skulle giva
riktigt resultat vore emellertid, att uppgift förelåge örn de övriga ingredienser,
som inginge i produkten.
I fråga örn svensk tillverkning — vilken stöde under statskontroll —
torde de med den kemiska analysen i förevarande avseende förknippade
vanskligheterna icke vara av beskaffenhet att utgöra hinder för godkännande
av de utav lantbruksstyrelsen föreslagna bestämmelserna. I fråga
om utländskt margarin torde emellertid nämnda svårigheter vara av sådan
betydelse, att vid försäljning därav ett angivande av att i varan inblandats
natursmör, icke borde få förekomma.
Åt lantbruksstyrelsen torde böra uppdragas att utfärda bestämmelser,
huru undersökning av riktigheten utav lämnade uppgifter i förevarande
avseende skulle utföras.
Därest hinder mötte för utfärdande av de utav lantbruksstyrelsen i denna
del föreslagna bestämmelserna, borde enligt styrelsens förmenande det
30
Kungl. May.ts proposition Nr 114.
överhuvud vara förbjudet att på något sätt angiva, att i margarin inblandats
eller inginge smör eller smörfett.
Emellertid funne lantbruksstyrelsen ett förbud att använda beteckningen
smörblandning icke vara tillfyllest för att bringa erforderlig ordning
i margarinhandeln och framtvinga, att margarintillverkningens produkter
salubjödes för vad de verkligen vore. I flertalet andra länder vore
det förbjudet att för margarin använda andra än vissa bestämda beteckningar.
Så stränga krav torde ur jordbrukets synpunkt icke vara erforderliga.
Såsom lantbruksstyrelsen redan i skrivelse den 15 februari 1911
hävdade, syntes med fullt fog endast kunna krävas, att margarin och
andra smörliknande ämnen icke finge salu bjudas eller försäljas under
benämning, som kunde giva allmänheten anledning till den föreställningen,
att de härstammade fran lanthushållningen. Samma synpunkter
gjorde sig givetvis även gällande i fråga om sådana fettemulsioner, som
avsåge att ersätta grädde. Med undantag för ordet »margaringrädde»
borde därför enligt styrelsens förmenande varje benämning, som häntydde
på samband nied lanthushållningen och vari inginge sådana ord som
mjölk, herrgård, ladugård, ko, mejeri, vara förbjuden vid
försäljning av eller reklam för margarin och margaringrädde. Samma
förbud funne lantbruksstyrelsen böra utfärdas för användande i här förevarande
fall av benämningar, som häntydde på de genom statens försorg
fastställda, exportkvalitetsmärkena för lantbruksprodukter.
I analogi härmed torde jämväl böra stadgas, att isterliknande vara icke
linge, med undantag för beteckningen »konstister», saluföras under benämning,
vari inginge ordet ister eller andra ord, som häntydde på att
varan vore en produkt av lanthushållningen.
Sedan förekomma emellertid en del benämningar på margarin och konstister,
som blivit av patent- och registreringsverket inregistrerade. Enligt
vad lantbruksstyrelsen inhämtat, torde dock dylika benämningar icke för
närvarande förekomma i större antal och i fråga örn margarin egentligen
inskränka sig till benämningarna »Suna» och »Herrgårdsväxt». Med hänsyn
till de konsekvenser av ekonomisk art, som ett upphävande av rätten
att använda dessa benämningar skulle medföra för vederbörande tillverkare,
för vilken ett inarbetat märke kunde representera ett stort värde,
funne lantbruksstyrelsen skäligt föreslå, att genom särskild övergångsbestämmelse
medgivande lämnades den, för vars räkning viss benämning
blivit inregistrerad före den 1 juli 1928, att fortfarande få använda samma
benämning.
Lantbruksstyrelsen berörda förslag till övergångsbestämmelser torde
vara föranlett av framställning från Margarin! abr iber nas försäljningsaktiebolag,
som i en till lantbruksstyrelsen under tiden för ärendets beredning
ingiven skrift påpekat det värde för ägarna, ett inarbetat varumärke
representerade, samt framhållit, att det, då fabrikerna fått sina
beteckningar lagligt skyddade genom inregistrering, vore naturligt, örn de
ansåge sig vara i sin goda rätt att fortsätta användningen av samma beteckningar.
Beträffande frågan angående vilken smörkvantitet, som borde tillsättas
margarin, för att detta skulle få betecknas såsom smörblandat, gjorde
omförmälda bolag i förenämnda skrift gällande, att minimisiffran för
Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.
31
sagda kvantitet icke borde sättas alltför hög. Bolaget anförde sålunda, att
den myckenhet smör, som erfordrades för att få ett förstklassigt smörblandat
margarin, i hög grad vore beroende på de råvaror, som blivit använda
för margarinet, och tillverkningssättet. Ett gott margarin, som
vore särskilt tillverkat i avsikt att uppblandas med smör, bleve, enligt bolaget,
bättre med en ringa smörtillsats än ett sämre margarin med en avsevärt
större smörhalt. Då en av margarinfabrikationens uppgifter vore
att frigöra så mycket prima mejerismör som möjligt för export, vore det
enligt bolagets uppfattning ej lämpligt att binda mer smör i margarinet
än som vore nödvändigt för dess kvalitet. I anslutning till de anförda
synpunkterna föreslog bolaget en minimigräns av 15 procent smörfett i det
smörblandade margarinets totala fettbalt.
Utöver spörsmål, direkt sammanhängande med de bestämmelser, lantbruksstyrelsen,
enligt vad som framgår av det nu anförda, förordat till
genomförande, har styrelsen mera ingående upptagit till behandling jämväl
en del andra hithörande frågor.
Sålunda har styrelsen framhållit, att bestämmelser saknades, vilka hindrade,
att ifrågavarande konstprodukter, särskilt margarin och konstgjord
grädde, å restauranter och andra näringsställen tillhandahölles konsumenterna
i stället för motsvarande naturprodukter utan att uppgift örn utbytet
därvid lämnades. Enligt styrelsens förmenande utgjorde detta förhållande
en allvarlig brist, vars betydelse ökades i samma mån som fabrikationen
av konstgjorda ersättningsmedel fullkomnades, och framför allt
måste det, enligt styrelsens åsikt, ur konsumentsynpunkt anses otillfredsställande
att i stället för smör och grädde få margarin och margaringrädde.
Styrelsen säger sig också hava noggrant övervägt möjligheten att löreslå
stadganden till förhindrande härav men funnit detta icke kunna ske utan
en alltför långt gående kontroll över näringsställena.
Vidare har styrelsen berört det redan år 1910 framförda kravet på förbud
att vid tillverkning av margarin tillsätta färgämne i syfte att giva
varan natursmörets färg. Styrelsen har på denna punkt förklarat, att, under
förutsättning att, såsom styrelsen föreslagit, förbud utlärdades mot
att genom benämning eller på annat sätt giva margarinet sken av att vara
produkt av lanthushållningen, styrelsen icke funne tillräckligt starka skäl
föreligga för bifall till nämnda krav. Enligt styrelsens mening hade nämligen
jordbruket icke något intresse av att resa hinder för margarinfabrikationens
fulländande eller för möjligheten att giva dess produkter ett
tilltalande utseende, blott desamma salubjödes för vad de verkligen vore.
I samband härmed har styrelsen övervägt frågan huruvida bestämmelser
borde utfärdas med anledning därav att margarin förts i marknaden
under uppgift att det vore vitaminrikt. Styrelsen har härvid anfört, att
ett av natursmörets stora företräden vore dess rikedom på de särskilt för
det uppväxande släktet betydelsefulla A-vitaminerna, och att det torde
kunna förutsättas, att tillverkandet av vitaminrikt margarin skedde i konkurrenssyfte
med natursmöret. Enligt vad styrelsen inhämtat torde emellertid
icke, eller i varje fall icke alltid, de vitaminrika ämnen, vilka tillsattes
margarin, och vilka skulle berättiga dettas angivande såsom vitaminrikt,
innehålla samma för människoorganismen värdefulla slag av
Ifrågasatta
men ej föreslagna
ändringar.
Diverse yttranden
i anledning
av
lantbruksstyrelsens
förslag.
32 Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.
vitaminer som natursmöret. För att hindra en i viss mån illojal konkurrens
hade därför ifrågasatts, att beträffande margarin, som salubjödes såsom
vitaminrikt, uppgiftsskyldighet skulle stadgas angående det slag av
vitaminer, som inginge i varan. Med hänsyn bland annat till det förhållandet,
att undersökningar rörande halten av olika slag av vitaminer,
enligt vad styrelsen inhämtat, vore synnerligen svåra att få utförda,
hade styrelsen emellertid icke ansett sig böra för närvarande föreslå bestämmelser
uti ifrågavarande hänseende.
över lantbruksstyrelsens förslag har utlåtande infordrats från kommerskollegium,
som genom särskilda tilläggsremisser anmodats att vid avgivandet
av sagda utlåtande jämväl taga under övervägande innehållet i till
Kungl. Majit med anledning av förslaget inkomna skrivelser från ingenjören
C. W. A. Kleine, direktören S. E. Hemberg, innehavaren av firman
Lahtis margarinfabriks nederlag grosshandlaren Einar Hårdstedt, Margarinfabrikernas
försäljningsaktieholag, innehavarna av Mjöhults ysteri J.
Persson samt av Morups och Långås ysterier Godvig Lindholm, Svenska
mejerikonsulentföreningen, Per Bondessons lantbruksaktiebolag, Fabriksaktiebolaget
Victoria, lantbruksstyrelsen, med överlämnande av ytterligare
en skrivelse från sistnämnda bolag jämte däröver av statskonsulenten i
mejerihantering Erik Carlberg avgivet yttrande, samt Aktiebolaget Vitingrädde.
Vid utlåtandet, som kommerskollegium avgivit den 24 februari
1930, har kollegium fogat i ärendet införskaffade yttranden från Sveriges
kemiska industrikontor, Kooperativa förbundet, Margarinfabrikernas försäljningsaktiebolag,
Stockholms stads hälsovårdsnämnd samt samtliga
handelskamrar i riket. Jag torde i det följande få lämna en kort sammanfattning
av det huvudsakliga innehållet i nyss berörda skrivelser
med därvid fogade handlingar samt omförmäld a av kommerskollegium
införskaffade yttranden.
I flertalet av sagda skrivelser och yttranden göres gällande, att bestämmelser
borde utfärdas icke blott rörande gräddliknande konstprodukter
utan även i fråga örn mjölkliknande sådana produkter med viss lägre
fetthalt. Samtidigt göres benämningen margaringrädde och den benämning,
som i konsekvens därmed borde användas för konstgjord mjölk, eller
margarinmjölk, till föremål för tämligen allmän kritik. Sålunda hemställa
Kleine och Hemberg i egenskap av uppfinnare av patentanmälda
tillverkningsmetoder för ifrågavarande produkter, Aktiebolaget Vitingrädde
såsom tillverkare i fabriksmässig skala av samma produkter enligt
de av Kleine uppfunna metoderna, Sveriges kemiska industrikontor
och övervägande antalet handelskamrar, att för sagda produkter i stället
måtte användas benämningarna konstgrädde och konstmjölk. Kleine anför
härvid, att nämnda produkter icke framställdes vare sig med användande
av margarin såsom råmaterial eller enligt metoder, liknande de vid
margarintillverkningen tillämpade. Såsom ytterligare skäl för bifall till
berörda hemställan uppgiver Kleine, att medan margarin, som ej uppblandats
med smör, innehölle allenast en obetydlig mängd från mjölk
33
Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.
härrörande ämnen, konstgjord mjölk innehölle 97 procent mjölk och 3
procent från mjölk ej hämtade fettämnen samt konstgjord grädde bestode
av 88 procent mjölk och 12 procent från mjölk ej härrörande fettämnen.
Kleine, Aktiebolaget Vitingrädde, Sveriges kemiska industrikontor och
några handelskamrar uttala såsom önskvärt, att stärkelse i stället för sesamolja
kunde få användas såsom identifieringsmedel för konstgjord grädde
och mjölk. Som motiv framhålles angelägenheten av att exporten till
länder, vilka fordra tillsättning av stärkelse, icke försvåras.
De föreslagna emballagebestämmelserna för konstgjord grädde hava
underkastats mycken kritik. Sveriges kemiska industrikontor anför, att
bestämmelsen, att flaskor, innehållande sådan grädde, skulle vara tillslutna
med aluminiumkapslar, vore ur tillverkningssynpunkt synnerligen olämplig
och borde ändras. Kontoret framhåller, att många tillfredsställande
förpackningar kunde tänkas, och föreslår, att närmare bestämmelser härom
ej måtte intagas i förordningen, utan att åt lantbruksstyrelsen måtte
överlämnas att i samråd med kommerskollegium giva erforderliga föreskrifter
härutinnan. Kleine och Hemberg hava liknande uttalanden,
och jämväl åtskilliga handelskamrar hava anslutit sig till dessa synpunkter.
Kleine och Hemberg yrka därjämte, att bokstäverna å flasketiketterna
måtte bestämmas till samma storlek som den för bokstäver
å kärlen av förtent järnbleck föreslagna. Hemberg gör härutöver gällande,
att förslagets färgbestämmelser för sagda etiketter vore olämpliga,
enär de glasflaskor, vari naturgrädde inom landet mestadels försåldes,
och vari all från Finland importerad naturgrädde salufördes,
vore försedda med etiketter med blått tryck på vit botten. Aktiebolaget
Vitingrädde yrkar, att konstgjord grädde och mjölk måtte, i likhet med
övriga av den föreslagna förordningen berörda varuslag, få av detaljhandlarna
försäljas i löst mått.
Såsom förut nämnts gäller enligt 5 § 3 mom. i 1905 års margarinförordning
angående förpackning av vara, avsedd för export, i allt väsentligt
samma bestämmelser som i fråga örn inom landet saluhållna varor, och
någon ändring i denna del är icke av lantbruksstyrelsen föreslagen. Häremot
anmärker Sveriges kemiska industrikontor, att, då importbestämmelser
kunde vara olika i olika länder, det icke vore lämpligt, att närmare
föreskrifter örn exportvaras förpackning och märkning intoges i förordningen.
I stället borde enligt kontorets mening stadgas, att utförsel finge
ske under villkor, som föreskreves av lantbruksstyrelsen i samråd med
kommerskollegium. I fråga örn konstgjord grädde och mjölk uttalas liknande
betänkligheter mot förslaget av Kleine samt ett flertal handelskamrar.
Handelskammaren i Gävle anför, att detaljhandelns gamla krav på förbud
mot försäljning av margarin i lös vikt borde genomföras.
Beträffande förslagets bestämmelser angående anslag i salubodar, där
försäljning av ifrågavarande varor äger rum, framhåller Stockholms hanBihang
till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 91 höft. (Nr lii.) 3
34
Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.
delskammare, att det över huvud vore mindre lämpligt att betunga detaljhandlarna
med sådan anslagsskyldighet. Sveriges kemiska industrikontor,
Margarinfabrikernas försäljningsaktiebolag, Gotlands handelskammare
samt Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare anse, att
sådana anslag äro obehövliga såvitt angår konstister, vilken vara nämligen
enligt uppgift försäljes i allenast ringa omfattning och till ett förhållandevis
högt pris. Sistnämnda handelskammare gör därjämte gällande, att
även försäljare av konstgjord grädde borde undantagas från anslagsskyldighet,
enär enligt handelskammarens förmenande redan beskaffenheten
av de föreslagna förvaringskärlen uteslöte förväxling med naturlig grädde.
Vad utländsk vara beträffar anse Sveriges kemiska industrikontor, Margarinfabrikernas
försäljningsaktiebolag och åtskilliga handelskamrar, att anslag
rörande sådan varas försäljning höra innehålla orden »ej kontrollerad
av svensk myndighet» eller annat meddelande av samma innebörd.
Mot lantbruksstyrelsens förslag till bestämmelser angående vilka varor,
som borde hänföras till konstister och i denna egenskap vara underkastade
tillämpning av förordningen, vilka bestämmelser avfattats i huvudsaklig
överensstämmelse med nu gällande stadganden härutinnan, hava riktats
flera anmärkningar. De väsentligare av dessa hava understötts av kommerskollegium,
som också i anslutning till desamma i sitt utlåtande förordat
vissa ändringar i förslaget i denna del.
Med anledning av förslagets bestämmelser, att tillverkningen av samtliga
de varor, varom här är fråga, skulle, i likhet med vad nu gäller beträffande
margarin, stå under tillsyn av särskilt förordnad och av tillverkaren
avlönad tillsyningsman, anföra margarinostfabrikanterna Persson och
Lindholm, att sagda bestämmelser, örn de genomfördes, skulle för dem på
grund av den ringa omfattningen av deras rörelse medföra ekonomiska
konsekvenser av betänklig art. De hemställa, att det för margarinosttillverkningen
föreslagna kontrollantskapet måtte bortfalla för ysterier med
mindre tillverkning än 500 kilogram örn dagen, eller också att kontrollantskapets
såväl tekniska föreskrifter som arvodesbestämmelser måtte fastställas
med hänsyn till att margarinosttillverkningen icke sker fabriksmässigt
i stor skala såsom margarintillverkningen utan allenast yrkesmässigt
i smärre ysterier å landsbygden. Liknande synpunkter framföras av
Per Bondessons lantbruksaktiebolag såsom ägare till tre ysterier för tillverkning
av margarinost, Svenska mejerikonsulentföreningen, Skånes
handelskammare samt Västergötlands och Norra Hallands handelskammare.
Per Bondessons lantbruksaktiebolag ifrågasätter således, huruvida
icke arvode till tillsyningsmän vid ysterier borde bestämmas antingen
efter kilogram tillverkad eller försåld margarinost och därvid högst till
1 öre för kilogram eller också till lägst 50 kronor och högst 150 kronor i
månaden. Svenska mejerikonsulentföreningen framhåller bland annat såsom
skäl för minskning av kostnaderna för tillsyningsmannens kontroll,
att tillverkningen av margarinost syntes bereda en gynnsam avsättning för
35
Kungl. May.ts proposition Nr 114.
skummjölk, och föreslår, att såsom undre gräns fastställes ett arvode av
50 kronor i månaden.
I fråga örn de av lantbruksstyrelsen föreslagna stadgandena angående
förbud mot användande av vissa benämningar anför Sveriges kemiska
industrikontor i huvudsak följande. Lantbruksstyrelsen hade vid avfattandet
av sitt förslag till övergångsbestämmelser, enligt vilka benämning,
som registrerats före den 1 juli 1928, fritt skulle få användas, utgått från
att sagda bestämmelser i realiteten endast skulle komma att gälla de av
Margarinfabrikernas försäljningsaktiebolag inarbetade benämningarna
Herrgårdsväxt och Runa. Emellertid vore den 1 juli 1928 ett avsevärt
större antal varumärken, vilka berördes av övergångsbestämmelserna, inregistrerade,
såsom Smörblomman, Smörna, Smörit, Alfa-Ko och Mejerimargarin.
Dessa senare benämningar måste betecknas som direkt vilseledande.
Däremot kunde ordet herrgård icke enligt industrikontorets mening
anses direkt vilseledande, och vad beträffade genom statens försorg
fastställda exportkvalitetsmärken för lantbruksprodukter skyddades dessa
liksom övriga inregistrerade varumärken av lagen örn skydd för varumärken.
Industrikontoret föresloge, dels att övergångsbestämmelserna
slopades, dels ock att förbudet mot användande av vilseledande benämningar
å margarin och fettemulsioner erhölle följande formulering: »Margarin,
konstgrädde och konstmjölk må icke salubjudas eller försäljas under
benämning, vari, med undantag för orden konstgrädde och konstmjölk,
ingå ord eller delar av ord, som häntyda på ladugård, ko, mejeri, smör,
grädde eller mjölk».
Även Margarinfabrikernas försäljningsaktiebolag hemställer —• under
åberopande av att under det lantbruksstyrelsens förslag utarbetats registrering
beviljats för varumärke — stridande mot förslagets principer, att de
föreslagna övergångsbestämmelserna borttagas, samt att orden »herrgård»
och »eller på lantbruksprodukter genom statens försorg fastställda exportkvalitetsmärken»
strykas ur förslaget. Östergötlands och Södermanlands
handelskammare, Gotlands handelskammare samt handelskammaren i
Karlstad tillstyrka bifall till denna hemställan.
Skånes handelskammare samt Västergötlands och Norra Hallands handelskammare
föreslå, att övergångsbestämmelserna ändras så, att från tilllämpning
av förbudet uttryckligen undantagas allenast märkena Runa och
Herrgårdsväxt, Handelskammaren i Stockholm ävensom Västernorrlands
och Jämtlands läns handelskammare förorda, att för vinnande av
samma syfte preklusionstiden flyttas tillbaka från den 1 juli 1928 till den 1
januari samma år. Sistnämnda förslag bestrides av Fabriksaktiebolaget
Victoria, under förmälan att sagda bolag såsom innehavare av märket
Victorias Smörna Margarin, vilket den 12 juni 1928 registrerats för smör,
margarin, konstsmör och konstfctt, vore den enda margarinfabrikant i riket.
som skulle beröras av en dylik tillbakaflyttning av preklusionstiden.
Kooperativa förbundet föreslår, att alla de, som använda beteckningar,
36
Kungl. Majlis proposition Nr 114.
vilka kunna anses vilseledande, åläggas att inom ett visst antal år byta
ut dem mot andra. Aktiebolaget Vitingrädde åter hemställer, att övergångsbestämmelser,
liknande dem lantbruksstyrelsen föreslagit, måtte bibehållas
men utsträckas att gälla alla märken, inregistrerade intill dagen
för förordningens ikraftträdande.
Förslagets bestämmelser angående försäljning av svenskt margarin under
beteckningen smörblandat hava kritiserats ur olika synpunkter. I ett
vid Stockholms stads hälsovårdsnämnds yttrande fogat utlåtande av föreståndaren
för dess kemiska laboratorium, professorn Klas Sondén göres
sålunda gällande, att sagda bestämmelser helt borde utgå, enär allmänheten,
örn desamma godtoges, lätt skulle kunna missledas, och det syntes
oriktigt, att en beståndsdel, som uppginge till mindre än V5 av varans
vikt, skulle åt denna kunna lämna ett namn, som komme köparen att förmoda,
att nämnda beståndsdel vore en väsentlig del av varan. I en vid
handelskammarens i Gävle yttrande fogad skrivelse från Aktiebolaget Upsala
margarinfabrik framhålles likaledes, att beteckningen smörblandat
ej borde få förekomma å margarinförpackningar. I stället föreslås, att
det skall stå tillverkare av margarin fritt att tillsätta den mängd smörfett,
han anser lämpligt, dock med skyldighet att å förpackningen angiva
smörhalten, uttryckt i procent.
Kooperativa förbundet, som säger sig hava inarbetat ett märke smörblandat
margarin med en verklig smörfetthalt av 18 procent, hemställer,
att minimihalten av smörfett sänkes från föreslagna 18 till 17 procent, då
en felbedömning på 1 procent ofta måste inträffa. Handelskammaren i
Göteborg föreslår, med hänsyn till svårigheten att exakt genom analys
fastställa smörhalten, att minsta mängden smör, som måste finnas i margarin
för att varan skall få angivas såsom smörblandad, bestämmes till
allenast 15 procent.
Emot lantbruksstyrelsens förslag att margarin skulle få saluhållas såsom
smörblandat, endast örn varan vore av svensk tillverkning, invänder innehavaren
av firman Lahtis margarinfabriks nederlag Einar Hårdstedt, att
det av lantbruksstyrelsen för sin ståndpunkt härutinnan åberopade skälet,
eller vanskligheten att genom kemisk analys fastställa den i margarinet
inblandade smörkvantiteten, icke vidare ägde giltighet. Såsom stöd för
sitt påstående hänvisar Hårdstedt till intyg från docenten i bakteriologi
vid Karolinska institutet Ernst Levin och Kemiska kontrollbyråns aktiebolag.
Slutligen göres från åtskilliga håll gällande, att en ny författning i ämnet
för fabrikanternas del icke borde träda i kraft förrän viss tid, förslagsvis
6 månader, efter dess utfärdande, samt att detaljhandlarna borde medgivas
att utan iakttagande av de nya bestämmelserna siutsälja lager, som
bevisligen inköpts före utgången av sagda tid.
Utlåtande av För egen del anför kommerskollegium i sitt förenämnda yttrande den
kommers- 24 februari 1930, att kollegium icke hade något att erinra mot att lant
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.
37
bruksstyrelsens förslag lades till grund för ny lagstiftning i ämnet, men
att kollegium funnit vissa delar av förslaget icke i tillräcklig grad tillgodose
enligt kollega mening berättigade industri- och handelsintressen,
varför kollegium ansett sig höra föreslå modifikationer i vissa avseenden.
Kollegium uttalar sålunda sin anslutning till uppfattningen, att benämningen
margaringrädde borde utbytas mot benämningen konstgrädde, samt
att dylik vara av lägre fetthalt, enligt kollega förslag understigande 12
procent, borde kallas konstmjölk. Med hänsyn till vad som upplysts angående
bestämmelser i vissa främmande länder, dit konstgjord grädde exporteras,
hemställer kollegium, att vid tillverkning av sådan grädde ävensom
av konstgjord mjölk varan må, örn lantbruksstyrelsen lämnar tillstånd
därtill, tillsättas potatisstärkelse i stället för sesamolja. I fråga örn
förpackningarna för omförmälda grådd- och mjölkliknande produkter ansluter
kollegium sig till Sveriges kemiska industrikontors förslag, att närmare
föreskrifter härom ej infördes i författningen, utan att åt lantbruksstyrelsen
överlämnades att i samråd med kollegium bestämma rörande beskaffenheten
av sagda förpackningar. Likaledes biträder kollegium industrikontorets
förslag, att vid export samtliga de varor, varom i ärendet är
fråga, skulle förpackas och märkas på sätt lantbruksstyrelsen efter samråd
med kollegium föreskreve.
Beträffande konstister hemställer kollegium, att i definitionen på varan
densamma måtte betecknas såsom till färg och konsistens isterliknande,
så att tydligt utmärktes, att dess likhet med svinister uteslutande avsåge de
yttre, fysikaliska egenskaperna, ej den kemiska sammansättningen. Kollegium
framhåller i samband härmed, att de redan i 1905 års margarinförordning,
1 § 1 morn., stadgade undantagen från förordningens bestämmelser
torde haft ett dubbelt syfte, nämligen dels att förebygga, att oblandat
rent naturfett, såsom kokosfett, betecknades såsom konstister, dels ock att
ställa margarinindustriens råvaror och halvfabrikat utanför vissa av
förordningens bestämmelser. För uppnående av förstnämnda syfte föreslår
kollegium, att oblandat rent naturfett undantages från förordningens
tillämpning. Det sistnämnda syftet åter finner kollegium bäst -— i överensstämmelse
med stadgandena i anmärkning till nummer 114 i den vid
tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 (nr 316) fogade tulltaxan och 20 §
i kungörelsen den 29 november 1929 med tillämpningsföreskrifter till tulltaxeförordningen
— bliva tillgodosett genom en bestämmelse av innehåll,
att från margarinförordningens importbestämmelser undantages konstister,
för vilket tull icke skall utgå.
Kollegium anser vidare nu gällande och i lantbruksstyrelsens förslag
delvis bibehållna bestämmelser angående viss form å förpackning till
konstister icke vara erforderliga, samt att, då konstister såsom minuthandelsvara
vore en relativt obetydlig artikel, som dessutom vore dyrare
än svinister och användes för delvis andra ändamål, sakligt sett någon
38
Kungl. Majda proposition Nr 114.
anledning icke förelåge att genom särskilda skyltar i butikerna för allmänheten
framhålla skillnaden mellan konst- och naturprodukten.
De framställningar, som gjorts i syfte att vinna lindring i kontrollkostnaden
vid margarinostfabriker, betecknas av kollegium såsom beaktansvärda.
Kollegium föreslår i sådant syfte, att tillsyningsmans månadsarvode
må bestämmas till lägst 50 kronor.
Vad angår lantbruksstyrelsens förslag till förbud mot användande av på
lanthushållningen häntydande benämningar vid försäljning av margarin,
gräddliknande konstprodukter och bönsyster anför kommerskollegium, att
ett sådant förbud vore en nyhet i lagstiftningen, som emellertid ur näringsrättslig
synpunkt icke syntes ägnad att ingiva några starkare betänkligheter,
då en av auktoritativa tekniska kretsar allmänt hyllad åsikt rörande
livsmedelslagstiftningens syften icke syntes ogilla en dylik utveckling.
Kollegium förklarar vidare, att då till det nu anförda komme, att margarinindustriens
företrädare själva icke på denna punkt framställt gensagor
mot innebörden i förslaget utan inskränkt sig till att begära vissa av
olika hänsyn betingade jämkningar, kollegium för sin del icke ville motsätta
sig genomförandet av ett förbud av ifrågavarande slag. Emellertid
framhåller kollegium, att lagstiftningsarbetet därvid givetvis måste framgå
med försiktighet och att i den mån handelsbenämningar, som skulle
bliva förbjudna, vore lagligen inregistrerade varumärken, det torde få
betraktas som ett starkt ingrepp i bestående rättsförhållanden att utan vidare
förbjuda deras användning. Enligt kollegii mening kunna direkta
förluster för enskilda genom att färdigställt emballage, trycksaker och dylikt
bliva obrukbara näppeligen undvikas, vartill, enligt vad kollegium
påpekar, komma indirekta förluster genom att den good-will, som ligger i
med måhända stora kostnader inarbetade varumärken, blir värdelös. Kollegium
anför i detta sammanhang, att ett förbud mot salubjudande av
varor, försedda med lagenliga varumärken, häntydande på lanthushållningen,
ej borde stadgas utan riksdagens hörande.
Beträffande det föreslagna förbudets omfattning biträder kollegium den
ståndpunkt, som intagits av Sveriges kemiska industrikontor, eller att
varken ordet herrgård eller de officiella exportkvalitetsmärkena för lantbruksprodukter
borde förekomma i uppräkningen av icke tillåtna ordbildningselement,
ävensom att uppräkningen icke borde hava karaktären av en
exempelsamling utan vara fullt begränsad till vissa bestämda ord eller
termer, hämtade från lanthushållningen. Kollegium påpekar, att genom
ett förbud, avfattat enligt denna åskådning, komme, även utan särskilda
övergångsbestämmelser, hinder icke att möta mot användande av sådana
benämningar som Herrgårdsväxt och Runa. Enligt kollegii mening föreligga
ej heller skäl att förbjuda dessa benämningar. Vad åter angår en
sådan benämning som Smörna, vilken skulle drabbas av ett förbud även
enligt kollegii förslag, framhåller kollegium, att ett dylikt varumärke, örn
man fasthåller förbudets princip, icke borde kunna godkännas för en obe
-
39
Kungl. May.ts proposition Nr 114.
gränsad framtid. Kollegium finner det emellertid av billighetsskäl alldeles
nödvändigt att medgiva innehavaren av detta märke, liksom möjligen
förefintliga ägare till andra registrerade märken av samma olämplighetsgrad,
en frist av tillräcklig utsträckning för att kunna undgå åtminstone
direkta förluster. Kollegium föreslår därför, att de, som vid ett ikraftträdande
av nu avsedda förbud hava lagligen registrerade varumärken, skola
berättigas att utan binder av förbudet begagna märkena i sin rörelse under
två år efter ikraftträdandet.
I fråga örn förslaget att, oavsett nyss berörda förbud, margarin av svensk
tillverkning skulle få säljas såsom smörblandat margarin, örn i varan inginge
minst 18 procent smörfett, anmärker kollegium till en början, att
dylikt medgivande, örn det över huvud skulle inflyta i en blivande författning,
måste lämnas även beträffande importerat margarin. Kollegium
anför härutinnan, att bestämmelsen, sådan den av lantbruksstyrelsen föreslagits,
praktiskt taget vore liktydig med importförbud för smörblandat
margarin, och att den vore oförenlig med gällande handelstraktater. Å
andra sidan finner kollegium det nödvändigt, att beteckningen smörblandat
margarin, ehuru sålunda utsträckt att kunna avse även utländsk vara, blir
tillåten, då förbud däremot skulle innebära förbud även mot själva varan,
vilken emellertid, enligt kollegii förmenande, sedan lång tid har stor betydelse
i livsmedelshandeln och av allmänheten högt värdesättes. Vad angår
den smörfetthalt, margarin borde äga för att varan skulle få betecknas
såsom smörblandad, hemställer kollegium på de av Kooperativa förbundet
anförda skäl, att denna bestämdes till 17 procent.
Kollegium föreslår slutligen, att, för beredande av nödig respittid åt industri
och handel, bestämmelser måtte meddelas därom, att den nya förordningen
icke träder i kraft förrän minst 6 månader efter dess utfärdande.
Med anledning av vad sålunda förekommit, sedan lantbruksstyrelsens Nytt utiåtanförslag
avgavs, har lantbruksstyrelsen anmodats att inkomma med nytt utlåtande
i ärendet, och har sådant utlåtande av styrelsen avgivits den 22 sene1*/. 1930).
mars 1930. Lantbruksstyrelsen anför, att styrelsen icke fått anledning
ändra sin uppfattning rörande nödvändigheten att för ersättningsprodukter
för grädde finna möjligast indifferenta benämning i syfte att undvika en
mer eller mindre illojal konkurrens med mejeriprodukterna. Styrelsen
framhåller, att örn på sin tid starka krav måste ställas på att den konstprodukt,
som uppträdde vid sidan av natursmöret, endast finge salubjudas
under fullt indifferent beteckning, det syntes styrelsen som örn detta i fråga
örn gräddliknande produkter vore örn möjligt än mer betydelsefullt. Till
stöd för sin åsikt åberopar styrelsen bland annat, att grädde och mjölk vore
produkter, vilka i stor utsträckning användes såsom näringsmedel åt barn
och sjuklingar, och att deras egenskap av ren naturprodukt därvid torde
vara avgörande för deras värde. Styrelsen säger sig helst hava velat förorda
förbud att i benämning för fettemulsion av ifrågavarande slag an
-
40
Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.
vända något ord eller del av ord, som tydde på mjölk eller mjölkprodukt,
och att det i varje fall enligt styrelsens förmenande vore uteslutet att tillmötesgå
konkurrenterna till mejerierna i högre grad än styrelsen i sitt
förslag gjort. Däremot finner styrelsen skäl föreligga att särskilja magrare
och fetare fettemulsioner samt att såsom villkor för att en vara skulle
få betecknas såsom gräddliknande emulsion eller, med användande av styrelsens
terminologi, margaringrädde, stadgades en fetthalt hos varan av
12 procent. För fettemulsion med lägre fetthalt föreslår styrelsen benämningen
margarinmjölk.
I fråga örn förslaget att vid tillverkning av fettemulsioner under vissa
omständigheter skulle få tillsättas potatisstärkelse i stället för sesamolja,
gör styrelsen gällande, att det icke vore befogat att bereda berörda tillverkning
en särställning. Styrelsen erinrar, att margarinindustrien i vissa
fall torde vara i behov av möjlighet att för export tillverka margarin med
tillsats av sesamolja i stället för stärkelse, och att Kungl. Majit hittills för
sådana fall under vissa villkor beviljat undantag från gällande bestämmelser.
Enligt styrelsens förmenande bör, utan särskild författningsbestämmelse,
dylik dispens kunna meddelas jämväl för framtiden och då även
i fråga örn fettemulsioner.
Icke heller finner styrelsen sig kunna giva sin anslutning till kommerskollegii
förslag rörande förpackning för fettemulsioner. Styrelsen, som
vidhåller sitt eget förslag härutinnan, framhåller, att det vore nödvändigt,
att för detta slag av varor redan från början skapades en likformig förpackning,
som gjorde varorna överallt igenkännbara.
Den ifrågasatta bestämmelse, enligt vilken det skulle ankomma på lantbruksstyrelsen
att i samråd med kommerskollegium föreskriva, hur för
export avsedda varor skulle vara förpackade och märkta, anser styrelsen
sig icke böra förorda. Styrelsen anför härutinnan, att några olägenheter
av att exporten av margarin, då undantagsbestämmelser ansetts önskvärda,
varit underkastad Kungl. Maj:ts särskilda beslut, icke, efter vad styrelsen
hade sig bekant, förelegat.
De erinringar, vilka av kommerskollegium anförts mot styrelsens förslag
i vad det avser konstister, äro enligt styrelsens åsikt berättigade och av
beskaffenhet att böra medföra de av kollegium härutinnan föreslagna
ändringar utom såvitt gäller frågan örn skyldighet att i salubodar hava
anslag angående varans försäljning. Beträffande nämnda fråga förklarar
styrelsen, att vad kollegium härom anfört icke övertygat styrelsen örn
lämpligheten av att undantaga konstister från de varor, rörande vilkas
försäljning anslag skulle finnas uppsatta.
Yrkandena att lägsta månadsarvodet till tillsyningsman måtte kunna
bestämmas till 50 kronor i stället för, såsom styrelsen föreslagit, 100 kronor
hava icke föranlett styrelsen att frångå sitt berörda förslag. Styrelsen
förklarar sig härutinnan allenast vilja erinra, att nu gällande bestämmel
-
41
Kungl. May.ts proposition Nr 114.
ser i detta avseende, vilka fastställts med hänsyn till 1905 års höga penningvärde,
vore av samma innehåll som de av styrelsen föreslagna.
Vad angår de ifrågasatta bestämmelserna till hindrande av att för margarin,
fettemulsioner och konstister användes namn, som gåve varan sken
av att utgöra produkt av lanthushållningen, framhåller styrelsen, att vad
kommerskollegium på denna punkt anfört icke givit styrelsen anledning
frångå den åsikt, som i styrelsens förslag kommit till uttryck angående de
benämningar, vilka borde vara förbjudna. Styrelsen förklarar sig snarare
finna sig i förevarande avseende höra påyrka sådan skärpning, att förbudet,
såvitt gällde margarin och fettemulsioner, komme att avse icke blott
lantbruksprodukters genom statens försorg fastställda kvalitetsmärken
utan även eljest allmänt brukade dylika märken. Enligt styrelsens förmenande
talar mycket för, att margarin borde få saluföras endast under
beteckningen margarin utav viss angiven kvalitet. Att styrelsen icke framställt
krav härom heror, enligt vad styrelsen anför, uteslutande på önskan
att icke vålla en för den inhemska hushållningen betydelsefull och sedan
länge inom landet bedriven industri större svårigheter än nöden kräver.
Att emellertid härutinnan sträcka sig längre, än styrelsen gjort i sitt förslag,
anser styrelsen icke rimligt. Beträffande de övergångsbestämmelser,
styrelsen föreslagit, anför styrelsen, att styrelsen, då förslaget gavs, var
okunnig örn att kort dessförinnan en margarintillverkare lyckats få den i
förhållande till smör till synes fullständigt illojala konkurrensbenämningen
Smörna inregistrerad. Styrelsen finner detta, på samma gång som det,
enligt styrelsens uppfattning, utgör ett synnerligen talande bevis för vissa
margarinfabrikanters metoder i konkurrensen med smör, tala för den synpunkt,
som kommerskollegium framfört, nämligen att den av styrelsen
föreslagna övergångsbestämmelsen borde utgå, och att varje rätt att använda
illojal beteckning, som registrerats, skulle upphöra efter en övergångstid
av 2 år. Styrelsen anser sig därför principiellt höra biträda detta
kommerskollegii förslag.
I anledning av de anmärkningar, som riktats mot styrelsens förslag, att
för svenskt margarin skulle få användas beteckningen smörblandat, därest
smörfetthalten uppginge till 18 procent, anför styrelsen, att, sedan sagda
förslag avgavs, analysmetoden i fråga örn margarin i viss mån förbättrats,
och att styrelsen på grund därav ansåge sig kunna frångå kravet på att
ifrågavarande bestämmelser skulle gälla allenast vara av svensk tillverkning.
Tillräckliga skäl för att, på sätt från vissa håll förordats, sänka
den av styrelsen enligt dess åsikt lågt beräknade gränsen för halten av
smörfett, finner styrelsen däremot icke förehragta.
Sedan lantbruksstyrelsens sist omförmälda utlåtande inkommit till
Kungl. Majit, hava ytterligare utlåtanden i ärendet inhämtats från generaltullstyrelsen,
medicinalstyrelsen och jordbruksutredningen.
Utlåtande av
generaltullstyrelsen.
42 Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.
Generaltullstyrelsen har begränsat sitt utlåtande, avgivet den 14 april
1930, till frågorna om definierandet av de varuslag, som borde omfattas av
en blivande förordning i ämnet, samt erforderliga föreskrifter rörande bloch
utförsel av ifrågavarande varor. I förstberörda hänseende bar generaltullstyrelsen
i stort sett icke baft annat att anmärka än att, enligt styrelsens
förmenande, därest rent, oblandat och ofärgat naturfett, såsom
exempelvis kokosolja, ehuru utbjudet till salu under benämning, som tydligt
angåve dess ursprung, alltjämt, i likhet med vad för närvarande vöre
fallet, skulle betraktas som konstister, örn fettet genom mekanisk bearbetning
erhållit isterkonsistens, detta borde bringas till klart uttryck i förordningen.
I fråga örn införsel till riket av de varor, det bär gäller, bar generaltullstyrelsen
baft åtskilligt att erinra. Lantbruksstyrelsens förslag i denna del
ansluter sig i huvudsak till nuvarande bestämmelser. Förslaget innebär
sålunda, att margarin, konstgjorda grådd- eller mjölkliknande produkter
samt konstister icke må från tullverket utlämnas med mindre varan antingen
vid inkommandet är förpackad och märkt på samma sätt som föreskrivits
beträffande inom landet tillverkad motsvarande vara eller ock
före utlämnandet varder sålunda förpackad och märkt. Såsom villkor för
rätt till dylik ompackning och märkning skall emellertid gälla, att varan
i avgiven anmälan till tulldeklaration upptagits såsom margarin, respektive
konstgjord grädde, konstgjord mjölk eller konstister. För margarinost,
som icke vid inkommandet är märkt och färgad enligt bestämmelserna
för inom landet tillverkad dylik vara, stadgas ovillkorligt förbud mot införsel.
För att få införas skall vidare margarin vara tillsatt med potatisstärkelse
samt konstgjord grädde, konstgjord mjölk och margarinost vara
tillsatta med sesamolja, allt i föreskriven myckenhet. Finnes anledning
misstänka, att inkommen vara utgör sådan konstprodukt, som avses i förslaget,
men bar varan icke såsom sådan anmälts till tullklarering, eller
finner tullförvaltningen föreskrifterna angående tillsättning av potatisstärkelse
eller sesamolja vara åsidosatta, skall tullanstalten göra anmälan
örn förhållandet hos vederbörande åklagare. Inför eller söker någon
införa vara, som ej förpackats, märkts eller färgats på föreskrivet sätt,
och utan att anmäla varan till tullklarering under riktig benämning eller
vara, som icke tillsatts föreskriven mängd potatisstärkelse eller sesamolja,
blir påföljden böter och varans konfiskation.
Mot dessa bestämmelser, i vad de angå förpackning och märkning, anmärker
generaltullstyrelsen, att de givetvis avsåge i första hand att skydda
konsumenterna mot att erhålla, i stället för verkliga naturprodukter, liknande,
i viss mån konstgjorda varor. Styrelsen finner det för detta ändamål
vara tillräckligt betryggande, att förbud meddelades mot utlämnande från
tullverket av inkommen vara av ifrågavarande slag, som icke vore förpackad,
märkt eller färgad på föreskrivet sätt, och att således ompackning
och märkning efter inkommandet borde, möjligen med. undantag för mar
-
43
Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.
garinost, kunna medgivas även i fall, då varan icke uttryckligen anmälts
till tullklarering under rätt namn. Enligt styrelsens mening bör underlåtenhet
att i varuanmälan upptaga varans beskaffenhet eller att anmäla
varan till tullklarering under rätt namn icke medföra förlust av rätten att
ompacka och märka varan och än mindre straff och varans konfiskation,
annat än där oriktig varuanmälan skett i syfte att undandraga varan föreskriven
förpackning och märkning. En följd av denna styrelsens uppfattning
finner styrelsen vara, att skyldighet för tullanstalt att vid oriktig
varuanmälan angiva förfarandet till åtal endast borde föreligga, då misstanke
funnes, att anmälan skett i nyss sagda svikliga syfte.
I anslutning till vad generaltullstyrelsen sålunda anfört gör styrelsen
vidare gällande, att det borde vara varuhavaren obetaget att under tullkontroll
återutföra vara, beträffande vilken de i fråga örn förpackning och
märkning stadgade villkoren för utlämnande från tullverket icke vore för
handen, dock endast under förutsättning att varan icke i nyss omförmälda
syfte oriktigt anmälts till tullklarering. Rätten till ompackning och märkning
ävensom nu nämnda rätt till återutförsel bör enligt styrelsens förmenande
vara begränsad till viss tid efter den dag, då godset mottagits av
tullanstalten. Styrelsen föreslår, att därest vara icke inom sagda tid efter
ompackning och märkning uttagits från tullverket och ej heller återutförts,
densamma skall hemfalla till kronan. För tillsyn av tullpersonal vid ompackning
och märkning, som nyss nämnts, bör enligt styrelsens förslag utgå
ersättning enligt vissa angivna grunder.
I fråga örn utförsel ur riket av varor, som här avses, framhåller generaltullstyrelsen,
att de bestämmelser, som härutinnan meddelades, icke borde
gälla beträffande varor, vilka utfördes med stöd av stadgande i enlighet
med styrelsens omförmälda förslag örn rätt att i visst fall återutföra inkommen
vara.
Medicinalstyrelsen har i utlåtande den 3 oktober 1930 icke haft något att
erinra i anledning av vad generaltullstyrelsen sålunda föreslagit och anfört
men har för övrigt i allt väsentligt biträtt lantbruksstyrelsens förslag
med av lantbruksstyrelsen i utlåtandet den 22 mars 1930 förordade ändringar
och tillägg.
Jordbruksutredningens utlåtande är avgivet den 19 februari 1931. Utredningen
redogör inledningsvis för den utveckling, som ägt rum på smöroch
margarinmarknaden i riket under de senaste årtiondena. Av redogörelsen
framgår, att medan den årliga margarinförbrukningen ännu vid mitten
av 1890-talet stannade vid cirka 3,000 ton, den vid sekelskiftet uppgick till
omkring 10,000 ton för att under åren närmast före världskriget stiga till
ungefär 20,000 ton. År 1913 utgjorde den således 23,890 ton. Förbrukningen
av mejerismör uppgick samma år till 12,218 ton. Under kriget försvann
på grund av råvarubrist margarinet för en tid ur marknaden, medan
konsumtionen av mejerismör avsevärt steg. Även åren närmast efter kri
-
Utlåtande av
medicinalstyrelsen.
Utlåtande av
j or dbrults - utredningen.
44 Kungl. Maj:ts proposition Nr lii.
get utvisade en relativt stark förbrukning av mejerismör, omkring 30,000
ton årligen, medan margarinet hade svårt att återvinna sin förlorade marknad.
Småningom inträdde emellertid en avsevärd förändring härutinnan,
och åren 1925—1929 uppgick konsumtionen av mejerismör till årligen allenast
cirka 23,000 ton, medan däremot margarinförbrukningen oavlåtligt
har stegrats och år 1929 utgjorde 57,492 ton. Konsumtionen av lantsmör,
som för tiden närmast före kriget uppskattades till ungefär 25,500 ton örn
året, har efter kriget successivt nedgått till cirka 21,000 ton årligen. Vad
importen av mejerismör beträffar framgår av jordbruksutredningens redogörelse,
att densamma, som under kriget var ganska betydande, numera
praktiskt taget upphört och förbytts i en allt större export, för år 1929 uppgående
till omkring 25,000 ton. I fråga örn margarin är exporten högst
obetydlig, medan importen de senaste åren något stigit. Är 1929 utgjorde
den cirka 2,400 ton. Produktionen inom landet av såväl mejerismör som
margarin har under sista årtiondet avsevärt ökat, från cirka 25,000 ton
smör och 13,000 ton margarin år 1921 till omkring 48,000 ton smör och
55,000 ton margarin år 1929. Till närmare belysande av utvecklingen åberopar
jordbruksutredningen följande tabell, däri jag till jämförelse infört
preliminära uppgifter för år 1930.
År
i
Produktion (ton)
Import (ton)
Export (ton)
Förbrukning (ton)
Mejerismör
Margarin
Mejerismör
Margarin
Mejerismör Margarin
Mejerismörj Margarin
1913 .........
31,676
23,538
196
368
19,654
16
12,218
23,890
1920 .........
19,465
14,844
7,673
401
24
1,124
27,114
14,121
1921 .........
24,751
12,631
6.428
614
154
811
31,025
12,434
1922 .........
27,680
17,622
2,581
666
1,380
192
28,881
18,096
1923 .........
28,997
23,313
1,587
1,269
2,459
22
28,125
24,560
1924 .........
30,601
29,762
560
1,811
5,365
9
25,796
31,564
1925 .........
31,998
38,518
184
1,757
9,223
189
22,959
40,086
1926 .........
38,485
41,232
36
1,369
15,129
213
23,392
42,388
1927 .........
42,040
42,661
29
1,714
18,465
94
23,604
44,281 |
1928 .........
41,289
50,664
42
2,281
17,545
33
23,786
52,912
1929 .........
47,898
55,243
10
2,382
24,940
133
22,968
57,492
1930 .........
54,700
53,149
8
1,895
26,674
118
28,034
54,926 j
Jordbruksutredningen söker i sitt utlåtande klarlägga orsakerna till den
utveckling, som sålunda skett. Härutinnan anför utredningen, att margarinets
större prisbillighet i jämförelse med smör otvivelaktigt utgjorde
en viktig förklaringsgrund till den stora avsättning, margarinet efter hand
uppnått. Såsom en annan faktor, vilken verkat i samma riktning, framhåller
utredningen de framsteg i tekniskt avseende, som margarinindustrien
efter kriget haft att uppvisa, och som gjort det möjligt att erbjuda allmänheten
en efter dess smak bättre anpassad och till kvaliteten förbättrad vara.
45
Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.
Slutligen gör utredningen gällande, att den inträdda utvecklingen i ej
oväsentlig grad beror på margarinindustriens omfattande och mångsidiga
reklamverksamhet. Angående denna verksamhet anför utredningen i
huvudsak följande.
Det vore ju en känd sak, att margarinintressenterna, delvis i konkurrens
med varandra, årligen använde betydande belopp för ifrågavarande propaganda,
vilken sträckte sig över hela landet och dreves med den planmässighet
och intensitet, att margarinet alltmer vunne terräng på smörets
bekostnad. Självfallet vore ju också, att, i den mån berörda reklamverksamhet
utövades under fullt lojala former, ur allmän affärssynpunkt
befogad anmärkning ej kunde göras emot densamma, även örn smörproduktionens
och därmed jordbrukets intressen här tydligen allvarligt
berördes. En närmare granskning av de tillämpade reklammetoderna syntes
emellertid giva grund för den slutsatsen, att vid propagandan ifråga i
stor utsträckning användes metoder, vilka icke kunde betecknas såsom
lojala. Jordbruksutredningen syftade här särskilt på det mycket vanliga
förfarandet, att margarin i annonser, broschyrer, affischer, varubeteckningar,
etiketter å förpackningar o. s. v. i olika avseenden jämfördes med
smör eller ställdes i samband med smör och grädde, varigenom allmänheten
lätt bibragtes den föreställningen, att margarin till sina egenskaper
vore besläktat, likartat eller likvärdigt med smör.
Det torde vara tillräckligt att som bevis på berörda förhållanden anföra
sådana margarinbeteckningar som exempelvis Runa, tydligen avsedd
att antyda ett samband med runmärkt mejerismör, vidare Tre ess (smakar
som smör), Smörna, Smörblomman, Herrgårdsväxt, Gräddmargarin, Gräddblandning,
Alfa-Ko, Smörblandning mejeriet o. s. v. Ifrågavarande beteckningar
framhävdes genom i ögonen fallande typografiska anordningar såsom
stora stilar, starka färger och från lanthushållningen hämtade bildmotiv,
medan varans verkliga art eller i varje fall huvudsakliga beståndsdel,
margarin, ofta angåves endast med liten stil å mera undanskymd plats
och stundom ej alls meddelades. Liknande reklammetoder vore att påvisa
även beträffande vissa fettemulsioner, avsedda att ersätta grädde och
mjölk m. m., vilka ersättningsmedel ävenledes omannonserades och utbjödes
under benämningar, som anknöte till lant- och mejerihushållningen.
Det vore jordbruksutredningens uppfattning, att en propaganda, bedriven
på nu antytt sätt, måste betecknas såsom vilseledande och innebärande
illojal konkurrens. På grund härav syntes det vara ett viktigt intresse
icke blott ur jordbrukets utan även ur det allmännas synpunkt, att
åtgärder vidtoges till förhindrande av ifrågavarande reklams fortsättande
under nuvarande former.
Efter omnämnande av de utav lantbruksstyrelsen föreslagna bestämmelserna
angående förbud mot användande av vissa beteckningar anför jordbruksutredningen
vidare.
Bestämmelser av anförda innehåll kunde visserligen anses innebära en
given förbättring i jämförelse med nuvarande oreglerade förhållanden,
men enligt jordbruksutredningens mening behövde ifrågavarande föreskrifter
skärpas och kompletteras i vissa avseenden för att kunna effektivt
tillgodose det avsedda ändamålet. För det första ansåge sålunda
jordbruksutredningen, att margarin vid salubjudando och försäljning, på
sätt som vore bestämt i Danmark, borde betecknas (benämnas) uteslutande
46
Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.
med ordet margarin, varjämte som tilläggsbeteckning borde få förekomma
allenast tillverkarens namn jämte prima, sekunda, extra, finaste, fint,
eventuellt i förening med en bokstav eller sammanställningar av samma
bokstav och siffertal. Endast genom en sådan bestämmelse syntes säkerhet
kunna vinnas för att icke ur konkurrenssynpunkt illojala beteckningar
skulle komma till användning. I konsekvens härmed borde beteckningen
smörblandat margarin icke få förekomma, utan i stället syntes böra
gälla, att tillverkare eller importör av margarin ägde rätt att å förpackningen
angiva analys beträffande den i, margarinet ingående halten av
smörfett, dock endast under förutsättning att analysen samtidigt utvisade
halten även av eventuellt ingående annat djurfett, ävensom av växtfett
och andra viktigare beståndsdelar. Beträffande sådant angivande borde
gälla, att ordet smör icke finge utsättas med bokstäver av annan storlek
eller färg än övriga i analysen anförda beståndsdelar.
Vidare syntes beträffande övriga av det remitterade förslaget berörda
produkter, möjligen med undantag för margarinost, sådana beteckningar
böra stadgas, att något sken av samband med lanthushållningen icke uppstode.
I stället för de föreslagna beteckningarna margaringrädde och
margarinmjölk syntes sålunda beteckningen fettemulsion böra fastställas,
liksom beteckningen konstister syntes böra utbytas mot konstfett. Ifrågavarande
produkter syntes icke böra få saluföras utan att bestyrkt analys
över procenthalten av däri ingående fett anbragts å förpackningarna.
Motsvarande bestämmelse syntes böra införas med avseende på margarinost.
För det fall viss tid skulle anses erforderlig för övergång från redan
inregistrerade beteckningar å margarin etc. till de nyss förordade, syntes
densamma böra begränsas till högst ett år.
Jordbruksutredningen anför ytterligare, att det syntes utredningen kunna
starkt ifrågasättas, huruvida icke försäljningen inom landet av margarinost
och fettemulsioner, avsedda att ersätta mjölk eller andra jordbruksprodukter,
över huvud borde helt förbjudas. Utredningen framhåller, att tillverkningen
och förbrukningen inom landet av ifrågavarande ersättningsprodukter
hittills varit jämförelsevis obetydliga och att några större ekonomiska
intressen därför icke skulle bliva lidande på ett sådant förbud.
Å andra sidan skulle, enligt utredningens åsikt, härigenom den ur jordbrukets
synpunkt allvarliga risken för ökat insteg av berörda produkter
å den inhemska marknaden avlägsnas och en utveckling förebyggas, vilken
skulle kunna lända jordbruket till stor skada.
Även i andra avseenden än de nu berörda bör enligt jordbruksutredningens
förmenande lantbruksstyrelsens förslag skärpas och kompletteras.
Beträffande handeln med margarin föreslår utredningen sålunda, att, till
hindrande av varans förväxling med smör, försäljning i lös vikt förbjudes,
och att för de för minuthandeln avsedda mindre förpackningarna föreskrives
kubisk form. För motverkande av osund konkurrens från ifrågavarande
ersättningsprodukters sida liksom även för tillgodoseende av
konsumtionens intressen anser utredningen vidare det vara av betydelse,
att vissa nya bestämmelser utfärdas med avseende på berörda produkters
sammansättning. Utredningen anför, att härutinnan, såvitt angår mar
-
47
Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.
garin, syntes på samma sätt som i Finland böra gälla, att inom landet icke
finge försäljas margarin av lägre fetthalt än 82 procent eller av högre
vattenhalt än 16 procent, samt att såsom konserveringsmedel endast koksalt
finge användas. Sist omförmälda bestämmelse bör enligt utredningens
förmenande jämväl gälla olika slag av fettemulsioner, avsedda att
ersätta mjölk- eller andra ladugårdsprodukter, därest försäljning av sådana
fortfarande skall få äga rum. Utredningen framhåller i detta sammanhang,
att högsta medgivna vattenhalten i smör, som ginge i handel,
utgjorde 16 procent, och att runmärkt mejerismör icke finge innehålla
annat konserveringsämne än salt.
ytterligare förmenar jordbruksutredningen, att, till hindrande av att
margarin och övriga här berörda ersättningsprodukter utbjödes och försåldes
under vilseledande varubeteckningar, bestämmelser jämväl vore
erforderliga med förbud mot att å restauranter och andra näringsställen
utbjuda och servera margarin, blandningar av smör och margarin samt
fettemulsioner under namn av smör, respektive grädde eller mjölk.
Jordbruksutredningen anför avslutningsvis följande.
Jordbruksutredningen ville slutligen framhålla, att även med ovan förordade
skärpningar av och tillägg till det remitterade förslagets bestämmelser
det syntes tvivelaktigt, huruvida dessa kunde på ett fullt effektivt
sätt förhindra illojal reklam på ifrågavarande område. Det skulle
visserligen bliva förbjudet att i varubeteckningar (benämningar) å margarin
och fettemulsioner använda ord, uttryck och bilder, hänförliga till
smör, grädde, mjölk etc., men så vitt jordbruksutredningen kunde finna,
skulle det på grund av gällande tryckfrihetsbestämmelser fortfarande bliva
möjligt att i annonser, broschyrer, affischer och annat reklamtryck
meddela uppgifter och beskrivningar beträffande margarin och fettemulsioner,
vari vilseledande jämförelser med smör etc. kunde göras med
kringgående av nyssberörda förbud. Enligt jordbruksutredningens uppfattning
skulle det med de i förevarande avseende föreslagna bestämmelserna
avsedda syftet härmed till väsentlig del förfelas, och det måste därför
från jordbrukets synpunkt anses utgöra en angelägenhet av stor vikt,
att jämväl ifrågavarande möjlighet att använda illojala reklammetoder
avlägsnades.
Fråga uppstode då, huru angivna syftemål lämpligen skulle kunna uppnås.
Olika utvägar syntes här tänkbara. För det första syntes sålunda
kunna ifrågasättas sådan ändring i tryckfrihetsförordningen, att förbud
kunde utfärdas mot offentliggörandet av uppgifter och beskrivningar av
nyssberörda slag. På grund av tryckfrihetslagstiftningens grundlagsnatur
torde emellertid denna väg vara jämförelsevis svårframkomlig. En
lösning av frågan syntes därför närmast böra sökas i annan riktning.
Härvid torde det ligga närmast till hands att tänka sig en sådan utformning
av den lagstiftning mot illojal konkurrens, som enligt vad jordbruksutredningen
inhämtat, torde vara under förberedelse, att densamma kunde
tillgodose här ifrågavarande syfte. Såsom ännu en möjlighet finge slutligen
ifrågasättas, huruvida ieko bestämmelser skullo kunna utfärdas,
vilka förhindrade salubjudande, däri inbegripet annonsering och annan
reklamverksamhet, av margarin och fettemulsioner med användande av
uppgifter och beskrivningar, i vilka jämförelser med eller hänsyftningar
på smör, mjölk, grädde etc., förekomme.
Skrivelse från
Margarinfabrikernas
försäljningsaktiebolag.
48 Kungl. Maj:ts proposition Nr lii.
I särskild skrivelse den 7 mars 1931 har jordbruksutredningen på anförda
skäl hemställt, att efter viss utredning lagstiftningsåtgärder måtte
vidtagas av innebörd, att all slags reklam beträffande margarin och andra
ersättningsprodukter för mjölk- och mejerihushållningens alster med användande
av uppgifter, omdömen, beskrivningar, beteckningar eller bilder,
vilka hänsyfta på eller i vilka jämförelse göres med nyssberörda alster, på
effektivt sätt förhindras.
I anledning av vad jordbruksutredningen anfört har Margarinfabrikernas
försäljningsaktiebolag den 1 juni 1931 till Kungl. Majit inkommit med
ytterligare en skrivelse i ärendet. Bolaget sysselsätter sig häri huvudsakligen
med jordbruksutredningens anmärkningar rörande margarinfabrikanternas
reklammetoder och vänder sig särskilt mot beskyllningen för
illojal reklam, vilken av bolaget tillbakavisas såsom obefogad. Bolaget
anför, att i margarinindustriens barndom visserligen upptogos några sådana
namn som jordbruksutredningen framhållit och att även nya sådana
tillkommit under de senaste åren, men att enligt bolagets åsikt dylika benämningar
vore ineffektiva och olämpliga, samt att bolaget för sin del
utrangerat alla namn, som innehölle ord, hämtade från lantbruket, såsom
Mejerit, Mejeri-växt, Mejeri-margarin, Smörblomman, Grådd och Alfa-Ko.
Bolaget uppgiver, att de enda kvarvarande av bolagets beteckningar, som
för närvarande drabbades av jordbruksutredningens kritik, vore Gräddmargarin,
Herrgårdsväxt och Runa. Enligt bolagets förmenande kan
emellertid särskild motivering presteras för dessa tre benämningars bibehållande.
Sålunda förklarar bolaget, att benämningen Gräddmargarin
icke vore något specialnamn utan sedan många år en allmän beteckning
för samtliga fabrikers tillverkning av en viss sort av margarin, och någon
missuppfattning av varans beskaffenhet anser bolaget ej kunna uppstå,
eftersom ordet margarin så tydligt ingår i namnet. Bolaget säger sig
emellertid berett att upphöra med detta namn i samband med ikraftträdandet
av den utav lantbruksstyrelsen föreslagna margarinförordningen,
till vilken bolaget anslutit sig. Vad beträffar benämningen Herrgårdsväxt,
hänvisar bolaget till, att Sveriges kemiska industrikontor ansett ordet
herrgård i benämningar å margarin icke vara direkt vilseledande samt
att jämväl kommerskollegium funnit ifrågavarande benämning av beskaffenhet
att böra få bibehållas. Vidkommande slutligen benämningen
Runa framhåller bolaget, att detta märke inregistrerades först sedan bland
andra Svenska smörprovningarna givit sitt uttryckliga medgivande därtill.
Bolaget förmenar för övrigt, att det överväldigande flertalet av
landets margarinkonsumenter ej hava någon kännedom örn det runmärkta
exportsmöret, och att de därför ej kunna lockas av någon namnlikhet med
detta.
Gentemot jordbruksutredningens förslag att margarin över huvud icke
skulle få benämnas annorledes än med ordet margarin, varjämte dock som
Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.
49
tilläggsbeteckning skulle få förekomma tillverkarens namn samt ord som
prima, sekunda, extra, finaste och fint, eventuellt i förening med en bokstav
och siffror, anför bolaget, att smörhanteringen icke torde kunna lida
någon skada av fullt neutrala margarinbenämningar. Bolaget gör vidare
gällande, att omförmälda tilläggsbeteckningar icke voro tillräckliga för
att särskilja de olika margarinkvaliteterna, bland annat därför, att det
funnes många typer av margarin i samma prisläge, som måste betecknas
med olika namn. Ytterligare påpekar bolaget det värde, ett väl inarbetat
margarinmärke representerade för fabrikanten, samt framhåller, att speciella
margarinmärken icke skapade någon motsättning mellan smör- och
margarinproducenterna men väl mellan de senare inbördes, och att för en
margarinfabrikant, som ej lyckats föra fram en omtyckt margarinkvalitet
med eget namn, det givetvis skulle innebära en fördel, örn alla märken
bleve i lag förbjudna.
Jordbruksutredningens förslag örn anbringande å förpackning till margarin
av analys beträffande den i margarinet ingående halten av smörfett
och andra viktigare beståndsdelar tillbakavisas av bolaget såsom
ogenomförbart redan av den anledningen, att det, enligt vad bolaget framhåller,
är omöjligt att genom kontrollanalyser fastställa, vilka råvaror och
vilka kvantiteter därav, som ingå i margarinet.
De av jordbruksutredningen förordade bestämmelser, varigenom namnet
konstister skulle ändras till konstfett, försäljning av margarin i lös
vikt förbjudas samt för mindre margarinförpackningar i detaljhandeln
föreskrivas kubisk form, finner bolaget icke vara motiverade. I fråga örn
sistnämnda bestämmelse anför bolaget, att det visserligen helt säkert
skulle säljas lika mycket margarin vare sig paketen hade kubisk eller avlång
form, men att, då paketeringen vid margarinfabrikerna skedde maskinellt,
och då paketeringsmaskinerna vore mycket dyrbara, en ändring
av paketens form skulle förorsaka fabrikerna stora och alldeles onödiga
kostnader.
I anledning slutligen av förslaget angående viss högsta fetthalt och
lägsta vattenhalt hos margarinet samt förbud mot dess tillsättande av
annat konserveringsmedel än koksalt, anmärker bolaget, att åtminstone
hos de mera betydande margarinfabrikerna vattenhalten i regel hölles under
16 procent, samt att i övrigt de av jordbruksutredningen föreslagna
bestämmelserna syntes bolaget väl stränga.
Ytterligare skrivelser i ämnet hava, efter det lantbruksstyrelsen förslag
avgivits, inkommit till Kungl. Maj:t. Sålunda har Adolf Johansson i
Vårgårda i skrivelse den 16 januari 1930 hemställt, att antingen fullständigare
kontroll över tillverkningen av margarin måtte anordnas eller ock
föreskrifter lämnas därom, att å varje förpackning till margarin måste
finnas angivet dels det i varan ingående procenttalet nal ursmör dels ock
hur stor procent mjölk, som inblandats i margarinet. I infordrat yttrande
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 91 hafi. (Nr lii.) 4
Diverse
skrivelser.
Riksdagen
år 1930.
50 Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.
med anledning av delina framställning har lantbruksstyrelsen, under hänvisning
till att enligt dess förslag, därest det bifölles, syftet med framställningen
skulle vinnas, hemställt, att densamma icke måtte föranleda
vidare åtgärd.
Medicinalstyrelsen har i skrivelse den 22 december 1930, under framhållande
av angelägenheten av att tillsynen över fabrikationen av ifrågavarande
konstprodukter anförtroddes för ändamålet lämpliga personer,
föreslagit, att vid utfärdandet av ny margarinförordning bestämmelser
måtte meddelas därom, att till tillsyningsman borde, såvitt möjligt, i
första hand utses lämpligt boende läkare, veterinärer eller mejerikonsulenter.
I skrivelse den 18 april 1931 har Svenska mejerikcmsulentf Greningen anfört,
att det numera förekommit fall, då margarin innehållit mer än 16
procent vatten, samt att det i anledning härav och i överensstämmelse med
gällande bestämmelser för handel med smör syntes önskvärt, att föreskrift
gåves beträffande högsta tillåtna vattenhalt i margarin. Föreningen hemställer,
att förbud stadgades mot saluhållande eller försäljning av margarin
med högre vattenhalt än 16 procent.
Slutligen torde jag få erinra örn vissa förevarande ämne berörande, vid
riksdagarna 1930 och 1931 väckta motioner samt vad vid behandlingen av
desamma förekommit.
Vid riksdagen 1930 hemställdes dels i två likalydande motioner 1:166 och
11:276, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla örn utredning
och förslag angående lagstiftning till förhindrande av saluhållande
eller tillverkning av margarin eller produkter därav, vari smör, mjölk
eller grädde inginge, dels ock i motionen 11:10, att riksdagen ville i skrivelse
till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit täcktes snarast möjligt
låta i 1905 års margarinförordning införa sådana bestämmelser, att tillverkare
och försäljare av margarin, som uppgåves vara smörblandat,
ålades att å varje förpackning av sådant margarin tydligt angiva, å såväl
låda som paket, till vilken procent natursmör inginge i varan.
Jordbruksutskottet, till vars behandling motionerna hänvisades, inhämtade
i vederbörlig ordning yttrande över motionerna 1:166 och 11:276 av
lantbruksstyrelsen och kommerskollegium samt över motionen 11:10 av
kommerskollegium.
Båda myndigheterna ställde sig avvisande gentemot de förslag, som i de
till dem remitterade motionerna framförts. Lantbruksstyrelsen anförde
bland annat, att ett förbud sådant som det i motionerna 1:166 och 11:276
föreslagna vore liktydigt med förbud mot varje tillverkning och försäljning
av ifrågavarande slags varor, då, såvitt styrelsen hade sig bekant,
mjölk vore en nödvändig ingrediens för själva tillverkningen av dylika
varor. Kommerskollegium framhöll i anledning av motionen 11:10, att
en allmän skyldighet att deklarera procenthalten natursmör lätt skulle
leda till den mindre önskvärda konsekvensen, att smörblandat margarin
av konsumenterna bedömdes och värdesattes huvudsakligen med hänsyn
51
Kungl. Martts proposition Nr 114.
härtill. Kollegium gjorde gällande, att i själva verket kvaliteten vore i
ännu högre grad beroende på egenskaperna hos i blandningen ingående
smör och margarin, varför en smörfattig blandning kunde vara vida bättre
än en blandning med högre halt natursmör. Därtill bomme, enligt
kollegii förmenande, svårigheten att genom analys med erforderlig grad av
noggrannhet kontrollera uppgiven smörhult.
Utskottet förklarade i avgivet utlåtande, nr 84, under åberopande av vad
lantbruksstyrelsen anfört, att utskottet ej kunde tillstyrka motionerna
1:166 och 11:276. Vidkommande motionen 11:10 anförde utskottet, att det
synts utskottet vara en i princip tilltalande tanke, att tillverkare och försäljare
av smörblandat margarin skulle vara skyldig uppgiva, till vilken
procent natursmör inginge i varan. Med hänvisning till vad kommerskollegium
anfört och då frågan genom lantbruksstyrelsens förslag till ny
margarinförordning redan vore föremål för Kungl. Maj:ts prövning, ansåg
utskottet sig emellertid icke böra taga ståndpunkt till motionärernas
förevarande förslag. Utskottet hemställde därför beträffande samtliga
motionerna, att de icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Riksdagen
beslöt i enlighet med utskottets hemställan.
Vid riksdagen 1931 väcktes dels två likalydande motioner 1:172 och 11:290
med enahanda framställning som i motionerna 1:166 och 11:276 vid 1930
års riksdag, dels ock en motion 11:16 med samma yrkande som i motionen
11:10 vid 1930 års riksdag samt med hemställan tillika örn införande i 1905
års margarinförordning av bestämmelse, att margarin, som uppgåves vara
smörblandat, skulle innehålla minst 10 procent smörfett.
I utlåtande, nr 67, över motionerna förklarade jordbruksutskottet, att
utskottet av samma skäl, som föranlett avstyrkande av motionerna 1:166
och 11:276 vid 1930 års riksdag, och vilka skäl utskottet alltjämt ansåge
giltiga, icke kunde biträda motionerna 1:172 och 11:290. Beträffande motionen
11:16 anförde utskottet, under hänvisning till sitt utlåtande Över den
likartade motionen 11:10 vid riksdagen 1930, att utskottet icke heller nu
ansåge sig böra ingå på den väckta frågan, som vore en detalj, örn också
en av de viktigare, i det under Kungl. Maj:ts prövning fortfarande befintliga
ärendet rörande ny margarinlagstiftning. Utskottet förklarade
sig emellertid vilja upprepa, att förslaget syntes i princip tilltalande, och
utskottet sade sig givetvis förutsätta, att detsamma bomme under omprövning
vid frågans avgörande. Vidare anförde utskottet, att utskottet
ansåge sig nu böra förorda, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
gjorde framställning, att en lösning av frågan snarast möjligt måtte komma
att äga rum, därvid utskottet framhöll, att ingen tvekan torde råda därom,
att gällande bestämmelser på detta område sedan lång tid tillbaka varit
i behov av reformering och komplettering i olika avseenden.
I överensstämmelse med utskottets förslag avslog riksdagen motionerna
1:172 och 11:290 men anhöll i anledning av motionen 11:16 i skrivelse den
22 maj 1931, nr 276, att Kungl. Maj:t ville vidtaga åtgärder för att frågan
örn ny margarinlagstiftning så snart ske kunde måtte vinna sin lösning.
Riksdagen
år 1931.
Departementschefen.
52 Kungl. Martts proposition Nr 114.
Behovet av nya eller avsevärt ändrade bestämmelser i fråga örn
tillverkning, införsel oell utförsel av samt handel med de i allt
större utsträckning förekommande ersättningsmedlen för lanthushållningens
produkter har med styrka hävdats från olika håll, där man
haft anledning taga ställning till hithörande spörsmål. Ur olika synpunkter
har förordningen den 13 oktober 1905 angående kontroll å tillverkningen
av margarin och margarinost ävensom konstister samt å handeln därmed,
enligt dess lydelse efter däri genom förordningen den 15 oktober
1909 och kungörelsen den 13 oktober 1921 gjorda ändringar, ansetts otillfredsställande.
Sålunda har såsom en väsentlig brist hos förordningen
framhållits, att den alls icke berörde de ersättningsprodukter för grädde
och mjölk, vilka under senare år blivit alltmer vanliga. Vidare har
från do inhemska margarinfabrikanternas sida anmärkts, att förordningens
bestämmelser angående importerade varor icke vore av den beskaffenhet,
som med hänsyn till kontrollen beträffande motsvarande varor av
svensk tillverkning kunde såväl av konsumenter som av inhemska producenter
förväntas. Från andra håll återigen har gjorts gällande, att föreskrifterna
rörande sagda kontroll och framför allt rörande tillsyn vid
varornas tillverkning icke vore av önskvärd effektivitet. Som en betydande
svaghet har vidare påpekats saknaden av förbud mot varornas
saluhållande under benämningar, häntydande på lanthushållningen, och
skärpta bestämmelser till hindrande av att varorna över huvud kunde
givas sken av eller förväxlas med lantbruksprodukter hava ansetts påkallade.
Föreskrifterna rörande förpackning och anslagsskyldighet hava
ur jämväl andra synpunkter blivit föremål för anmärkningar, och ytterligare
ett flertal erinringar och önskemål hava uttalats såsom torde närmare
framgå av den i ärendet förut lämnade redogörelsen.
Vad sålunda anförts angående angelägenheten av omarbetning och
komplettering av gällande bestämmelser i ämnet har jag i väsentliga delar
funnit värt beaktande. Ärendet har underkastats en grundlig, under en
följd av år fortlöpande utredning. Tiden torde nu vara inne att låta
resultatet av denna utredning författningsvis komma till uttryck. Att
genom allenast ändrad lydelse av vissa paragrafer i 1905 års förordning
samt tillägg till denna uppnå en tillfredsställande lösning av ifrågavarande
spörsmål har jag härvid, med hänsyn till de enligt min uppfattning
erforderliga ändringarnas och tilläggens omfattning, funnit uteslutet.
En helt ny förordning torde, på sätt lantbruksstyrelsen föreslagit,
böra utfärdas. Ehuru jag i stort sett ansluter mig till de synpunkter,
lantbruksstyrelsen framfört, har jag icke ansett styrelsens förslag vara av
beskaffenhet att oförändrat kunna läggas till grund för en blivande författning
i ämnet. Jag har därför låtit detsamma inom jordbruksdepartementet
underkastas viss omarbetning.
Vad angår den rent redaktionella avfattningen av det sålunda inom de
-
Kanyl. Majda proposition Nr 114.
53
partementet upprättade förslaget, har jag i likhet med lantbruksstyrelsen
funnit lämpligt att i högre grad än som skett i 1905 års förordning
särskilja bestämmelserna rörande tillverkning, införsel, utförsel och försäljning.
Förslagets bestämmelser hava vidare, allteftersom de äga
samband sinsemellan, sammanförts under olika avdelningar. Överskådligheten
torde härigenom underlättas. Till sitt innehåll avviker förslaget
i väsentliga delar från 1905 års förordning. Dels hava upptagits bestämmelser,
vartill motsvarighet i sistnämnda förordning helt salmas, dels hava
nu gällande bestämmelser på åtskilliga punkter ändrats och kompletterats.
Till den förra kategorien torde i främsta rummet kunna hänföras
föreskrifter, avsedda att reglera tillverkningen, införseln och utförseln
av samt handeln med grådd- och mjölkliknande produkter, ävensom stadganden
till förhindrande av vilseledande beteckningar vid utbjudande eller
försäljning av de varor, vilka av förordningen omfattas. Vidare torde i
detta sammanhang böra nämnas bestämmelser, varigenom krav uppställts
angående viss sammansättning hos margarin, som inom riket tillverkas
eller saluföres. Beträffande de föreslagna ändringarna i eller tillläggen
till redan gällande stadganden äro de viktigare de, vilka avse förpackning
och märkning, införsel samt tillsyn.
Såsom av det redan anförda framgår finner jag icke grådd- och mjölkliknando
konstprodukter böra, på sätt jordbruksutredningen ifrågasatt,
helt förbjudas. Jag förutsätter härvid, att tillverkningen och försäljningen
regleras av bestämmelser, vilka tillvarataga konsumenternas berättigade
krav i fråga om hygien samt såvitt möjligt utesluta, att varorna
förväxlas med naturlig grädde eller mjölk. Då det gäller att fastställa
en generell beteckning för dessa produkter, torde man icke
böra tillägga den omständigheten, att varorna hittills saluförts under
benämningar, vari orden grädde eller mjölk ingå, avgörande vikt. Varken
namnen margaringrädde och margarinmjölk eller konstgrädde och
konstmjölk torde sålunda böra ifrågakomma. Såsom jag i annat sammanhang
får tillfälle närmare utveckla torde det överhuvud icke vara
lämpligt att för varor, avsedda att utgöra surrogat för lantbruksprodukter,
använda benämningar, häntydande på lanthushållningen. I Danmark
och Norge gå konstprodukter, avsedda att ersätta grädde
eller mjölk, under namn av fettemul smiler. Enligt mitt förmenande
bör denna benämning, vilken förordats av jordbruksutredningen,
införas även hos oss och omfatta varje grådd- eller mjölkliknande
vara, i vilken ingår fett, som ej är framställt ur mjölk. Bestämmelse i
sådant hänseende är intagen i 1 § av förslaget. Varor, vilka icke äro avsedda
till förtäring, falla uppenbarligen utanför förordningens tillämpning.
Örn förslaget i denna del bifalles, torde det senare böra övervägas
i. växt mån ändring lämpligen bör vidtagas i anmärkningen till nummer
114 i den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 (nr 31(1) fogade
Grudd- och
mjölkliknand
produkter.
Vilseledande
beteckningar
m. m.
54 Kunell. Maj:ts proposition Nr 114.
tulltaxan, yarest beteckningarna konstgriklde oell konstmjölk nu förekomma.
För underlättande av omförmälda fettemulsioners identifiering såsom
konstprodukter torde varorna, i enlighet med vad lantbruksstyrelsen och
medicinalstyrelsen, föreslagit, böra vid tillverkningen tillsättas sesamolja
till angiven myckenhet. Föreskrift härom är införd under 6 §. Från
flera håll har gjorts gällande, att under vissa förutsättningar potatisstärkelse
borde få användas såsom identifieringsmedel i stället för sesamolja
och påyrkats, att stadgande härom skulle intagas i förordningen. Såsom
skäl har anförts, att ett sådant stadgande skulle underlätta exporten, då
nämligen vissa länder för tillstånd till införsel av fettemulsioner krävde,
att varan vore tillsatt med potatisstärkelse. För min del finner jag, i likhet
med lantbruksstyrelsen, ett dylikt stadgande icke erforderligt. Det
torde, på sätt lantbruksstyrelsen framhållit, böra ankomma på Kungl.
Maj:t att medgiva de undantag, som ur nyssberörda synpunkt eller av
annan anledning kunna i särskilda fall anses påkallade.
I övrigt synas, såsom lantbruksstyrelsen förordat, för fettemulsioner böra
i stort sett gälla bestämmelser, motsvarande dem, vilka fastställas för
margarin. De enda hänseenden, i vilka beträffande fettemulsioner särskilda,
allenast denna vara berörande stadganden erfordras, äro av naturliga
skäl de, som gälla varans förpackning. Lika med lantbruksstyrelsen
bär jag funnit angeläget att i fråga örn fettemulsioner redan från början
fastställa en viss bestämd förpackningsform, som gör varan lätt igenkännbar.
Huvudbestämmelsen härutinnan återfinnes i 8 § 3 mom. av
förslaget. Bestämmelsen ansluter sig i huvudsak till lantbruksstyrelsens
förslag. Dock har jag, för att hindra förväxling med de för naturgrädde
brukade förpackningarna, vad angår förpackning i flaskor föreslagit, att
flaskornas etiketter skola vara tryckta i svart på vit botten. Vidare har
jag, med hänsyn till vad från flera håll anförts rörande olämpligheten
av att vid tillslutandet av flaskorna aluminiumkapslar komma till användning,
ansett mig böra avstå från det av lantbruksstyrelsen i sådant
hänseende uppställda kravet. Man torde härutinnan vara tillräckligt betjänt
med en allmän föreskrift, att flaskorna skola vara tätt tillslutna.
På vilket sätt tillslutandet sker synes sakna större betydelse. Samtidigt
har avståtts från kravet på särskild märkning av den kapsel, som för
tillslutandet kan komma att begagnas, eller dennas förseende med på
visst sätt märkt etikett. Försäljning av fettemulsioner i löst mått synes
icke böra få förekomma.
En fråga, beträffande vilken meningarna äro synnerligen delade, är den,
vilka åtgärder som erfordras och lämpligen böra vidtagas till hindrande
av att de utav förordningen omfattade varorna givas sken av eller förväxlas
med lantbruksprodukter. Redan 1905 års förordning innehåller bestämmelser
i detta syfte. Hit torde såsom tidigare påpekats få hänföras
Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.
55
föreskrifterna arn förpackning ock märkning, örn anslag i salubodar, där
försäljning av varorna sker, samt örn uttryckligt angivande av varornas
egenskap av konstprodukt i räkningar, leveranskontrakt ock dylika skriftliga
kandlingar rörande desamma. Enligt en tämligen utbredd åsikt äro
emellertid dessa föreskrifter icke tillfyllest. Särskilt kar framhållits risken
för allmänhetens vilseledande genom de för ifrågavarande produkter
nyttjade, på mejeri- och ladugårdshantering häntydande benämningarna
samt genom varornas salukållande i övrigt under beteckningar ock till
kännagivanden, ägnade att bibringa en felaktig uppfattning örn samband
med de produkter, de äro avsedda att ersätta.
- Ett vilseledande sådant som nyss nämnts kail tydligen ske under former,
som göra att handlingen blir att anse såsom bedrägeri- eller oredlighetsbrott
och sålunda straffbar enligt 22 kap. strafflagen. Även örn icke de
för tillämpning av strafflagens bestämmelser nödvändiga förutsättningarna
föreligga, kan handlingen emellertid i vissa fall vara straffbelagd. Jag
får härvid främst erinra örn stadgandena i förordningen den 29 juni 1917
(nr 420) angående förbud i vissa fall mot användande av vilseledande varubeteckningar
vid handel med födoämnen. I nämnda förordnings § 1 föreskrives,
att vid varas saluhållande eller försäljning såsom födoämne för
densamma icke må brukas vissa i paragrafen angivna varubenämningar,
där varan till sin sammansättning avviker från den normala sammansättningen
hos den vara, vilken genom benämningen utmärkes. De avsedda
benämningarna äro, bland andra, mjölk och smör, vare sig benämningen
brukas ensam eller i ordsammanställning, som antyder likhet i användningen
med motsvarande vara, och bestämmelsen gäller även motsvarande
benämningar på främmande språk. Enligt § 2 är det, i fall där jämlikt
§ 1 användandet av vissa benämningar å vara är förbjudet, jämväl förbjudet
att å varan eller dess förvaringskärl, omslag eller dylikt eller å anslag eller
skylt, som hör till varan, hava anbragt bild eller teckning, varigenom åt
varan kan givas sken av att utgöra vara, som genom sagda benämning utmärkes.
Undantag från bestämmelserna i § 1 skall enligt § 3 gälla beträffande
vara, som är avsedd att utgöra ersättning för annan vara med
någon i § 1 angiven benämning, under förutsättning att varans egenskap
av ersättningsmedel uppenbart framgår av den använda beteckningen,
överträdelse av förordningens bestämmelser staffas med böter.
Vidare vill jag erinra örn den möjlighet till förhindrande av vilseledande
meddelanden, som skapats genom lagen den 29 maj 1931 med vissa
bestämmelser mot illojal konkurrens. Enligt 1 § i nämnda lag stadgas
sålunda straff för den, som i utövning av näringsverksamhet genom meddelande
å vara, anslag eller skylt eller i annons, cirkulär, prospekt eller
priskurant eller genom annat för ett större antal personer avsett meddelande
i uppenbar strid mot god affärssed angående verksamheten eller
däri utbjudna varor eller prestationer lämnar oriktig uppgift, ägnad att
framkalla uppfattning örn ett fördelaktigt anbud, och därvid haft eller
56
Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.
bort bava vetskap om uppgiftens oriktighet. — Slutligen torde också böra
påpekas, att därest det vilseledande meddelandet har formen av obehörigt
begagnande av annans registrerade varumärke eller av varumärke,
vilket med förstnämnda företer sådan likhet, att märkena lätt kulma förväxlas,
gärningsmannen kan bliva förfallen till ansvar enligt 12 eller 13 §
i lagen den 5 juli 1884 örn skydd för varumärken.
Örn de straffbestämmelser, för vilka nu i korthet redogjorts, icke överskridas,
kunna ifrågavarande konstprodukter obehindrat saluhållas under
beteckningar, som giva dem sken av samband med de äkta varor, de äro
avsedda att ersätta. Av utredningen i ärendet torde framgå, att möjligheterna
härutinnan icke lämnats obeaktade. Att här föreligger ett missförhållande
synes mig icke kunna förnekas, och angelägenheten av
att åtgärder till dettas avhjälpande vidtagas hava ur skilda synpunkter
med skärpa framhållits. Olilia förslag i sådant hänseende hava framlagts.
Det mest vittgående har avgivits av jordbruksutredningen, medan lantbruksstyrelsen,
till vars förslag kommerskollegium och medicinalstyrelsen
i huvudsak anslutit sig, intagit en mindre sträng ståndpunkt. Enligt jordbruksutredningens
utlåtande den 19 februari 1931 skulle vad angår margarin,
till vilken vara utredningens intresse huvudsakligen knyter sig,
sagda vara få betecknas allenast såsom margarin med tillägg av tillverkarens
namn jämte vissa ord för angivande av kvaliteten. Beteckningen
smörblandat margarin skulle icke få förekomma, men å förpackningen
skulle varans smörfetthalt få meddelas under förutsättning att samtidigt
analys å övriga viktigare beståndsdelar utsattes. Angående åter det
närmare innehållet i lantbruksstyrelsen» förslag torde jag få hänvisa till
den redogörelse, jag härutinnan förut lämnat.
Givet är, att ifrågavarande spörsmål icke kan effektivt lösas utan ett
tämligen starkt ingrepp i näringslivet. Emellertid torde man härvid icke
böra gå längre än för uppnående av ett tillfredsställande resultat oundgängligen
kräves. Tillräckliga skäl att, såsom skulle följa av jordbruksutredningens
förslag, förbjuda begagnande även av fullt lojala beteckningar
synas mig icke föreligga. Å andra sidan finner jag uppenbart, att
en äkta varas benämning bör såvitt möjligt skyddas mot missbruk. Att
för folkhälsan så viktiga näringsmedel som smör, grädde och mjölk skola
låna sina namn åt produkter, avsedda att utgöra surrogat för de varor,
vilkas namn de efterlikna, synes oegentligt. Bestämmelser i syfte att reglera
detta missförhållande måste anses befogade. Emellertid torde man
icke böra stanna härvid. Ord sådana som ko, mejeri, ladugård eller herrgård,
använda i benämning å ersättningsmedel för smör, grädde eller
mjölk, komma konstprodukten att i det allmänna medvetandet framstå såsom
nära samhörande med och följaktligen såsom näringsmedel samt ur
hälsosynpunkt jämställda med naturprodukterna. Konsumenterna bibringas
nied andra ord härigenom en felaktig uppfattning örn ersättningsproduktens
värde. Detsamma torde gälla beträffande benämningar, vari ingå
Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.
57
andra ord, hämtade från lanthushållningen. Samtliga benämningar
av ifrågavarande slag synas mig därför höra förbjudas. I själva verket
lärer en dylik åtgärd få anses som en följdriktig utveckling av
de principer, som legat till grund redan för det år 1917 införda
förbudet mot användande av vilseledande beteckningar vid födoämneshandeln.
Att, såsom kommerskollegium föreslagit, begränsa förbudet
till att avse allenast vissa bestämda ord, finner jag icke tillfyllest.
Då vidare även ord, häntydande på varumärken, vilka registrerats
för lantbruksprodukter, kunna vara ägnade att, begagnade i
benämningar å ifrågavarande konstprodukter, giva en oriktig föreställning
örn produkternas förmåga att ersätta den äkta varan, torde benämningar,
vari sådana ord ingå, böra inbegripas i förbudet. I viss mån torde
visserligen benämningar av sistberörda slag förhindras redan genom
förut omförmälda stadganden i 12 och 13 §§ varumärkeslagen. För att
nämnda stadganden skola bliva tillämpliga fordras emellertid dels att
benämningen är att betrakta såsom varumärke, dels ock att nyttjandet
sker utan tillstånd av det registrerade varumärkets innehavare. Medan
för straffbarhet enligt varumärkeslagen fordras vetskap örn det olagliga
förfarandet, synes vidare för inträdande av ansvarspåföljd vid begagnande
av benämningar, vari ingår ord, som häntyder på registrerat varumärke,
med hänsyn till svårigheten att styrka brottsligt uppsåt, vara tillräckligt
att vederbörande bort hava kännedom örn registreringen. Bestämmelser
i anslutning till vad jag här anfört hava intagits i departementsförslagets
20 §.
Vad nu sagts beträffande förbud mot vissa benämningar å konstprodukter,
avsedda att ersätta smör, grädde och mjölk, torde i allt väsentligt äga
tillämpning även i fråga örn ersättningsmedlen för ost och ister. Strängt
följdriktigt borde sålunda ej heller benämningarna margarinost och konstister
tillåtas. Då dessa benämningar emellertid brukats alltsedan de därmed
avsedda produkterna i slutet av 1800-talet först kommo i marknaden
och i samtliga författningar, vilka beröra dessa produkter, hittills
godtagits, synes härvidlag undantag från den allmänna regeln böra medgivas.
Någon större betydelse torde ett sådant undantag icke hava, bland
annat av den anledning, att margarinost och konstister saluföras i allenast
förhållandevis ringa omfattning.
I den danska margarinlagen är stadgat förbud mot att utbjuda eller
försälja margarin, margarinost, fettemulsion eller konstister under angivande
av att varan är tillverkad av ett företag, i vars firma ingå orden
mjölk, grädde, smör, mejeri eller andra från mejeri eller lantbruk hämtade
beteckningar. Liknande bestämmelser gälla i Norge. Skäl synas
tala för att införa stadganden av motsvarande innehåll även hos oss. Det
torde nämligen icke kunna bestridas, att även då en vara angives härröra
från en tillverkare, i vars firma ingår ord, syftande på lanthushållningen,
sådant är ägnat att bibringa den föreställningen, att varan såsom
58
Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.
näringsmedel och ur hälsosynpunkt äger samma värde som vederbörande
naturprodukt. Stadgande av nu angiven innebörd har jämväl upptagits
i 20 §.
Genom bestämmelserna i denna paragraf förhindras användandet av
bland annat den för margarin i marknaden allmänt förekommande benämningen
smörblandat. Lantbruksstyrelsens förslag härutinnan är så tillvida
avvikande, att enligt detsamma sagda benämning skulle få brukas, under
förutsättning att i margarinet inginge minst 18 procent smörfett. Tanken
har tydligen varit den, att tillverkare och försäljare av ett margarin,
vari smör ingår, böra äga rätt att upplysa konsumenterna härom, men att
a andra sidan dessa sistnämnda därvid, då smörhalten icke närmare angives,
böra hava garanti för, att den äkta varan icke utgör allenast en
försvinnande liten del av hela produkten. De synpunkter, vilka sålunda
torde hava legat bakom lantbruksstyrelsens förslag, äro även enligt min
uppfattning värda beaktande. Emellertid torde hänsyn till desamma
lämpligare kunna tagas under andra former än dem, styrelsen
föreslagit. Det synes mig, i anslutning till de åsikter jag förut
hävdat, icke tillfredsställande, att för ett smörsurrogat, vars innehåll i
regel icke skulle till ens en femtedel bestå av smör, medgiva användandet
av en på samband med den äkta varan så kraftigt hänvisande benämning
som smörblandat. I detta sammanhang bör framhållas,
att en ersättningsprodukt även annorledes än genom sin benämning
kan givas ett missvisande sken av samband med den äkta varan.
Meddelanden sådana som »tillverkat av bland annat runmärkt mejerismör»,
»innehåller smör» och dylika äro lika ägnade som benämningen
smörblandat att bibringa allmänheten en oriktig tanke örn produktens
värde såsom ersättningsmedel. Jämväl bestämmelser till förhindrande
av sådana vilseledande meddelanden torde erfordras. I motioner vid
ett flertal riksdagar har föreslagits, att tillverkare och försäljare av
margarin, som uppgåves vara smörblandat, skulle vara skyldiga att
jämväl meddela, till vilken procent natursmör inginge i varan. Jordbruksutskottet
vid 1930 och 1931 års riksdagar har förklarat sig anse sistberörda
förslag vara i princip tilltalande. Enligt min mening torde en
tillfredsställande lösning av nu ifrågavarande problem kunna ske i anslutning
till de av motionärerna sålunda angivna riktlinjerna. Med de analysmetoder,
som numera förefinnas, torde det icke möta alltför stora svårigheter
att med erforderlig tillförlitlighet utröna smörfetthalten. I händelse
av osäkerhet står alltid utvägen öppen att angiva den fetthalt, som
med visshet kan konstateras. Av kommerskollegium uttalade farhågor,
att deklarerandet av procenthalten natursmör skulle leda till, att smörblandat
margarin av konsumenterna uteslutande bedömdes efter sagda
halt, torde icke böra tilläggas någon avgörande betydelse. Vid angivande
av smörfetthalten synes emellertid, i anslutning till vad jordbruksutredningen
härutinnan föreslagit, jämväl böra utsättas de olika myckenheter
59
Kungl. Maj:ts proposition Nr aliett
av annat slag, varan innehåller. I överensstämmelse med vad jag
här anfört har i 21 § av departementsförslaget införts ett stadgande, vilket
förhindrar sådana vilseledande meddelanden, som nyss nämnts, och
har i samband därmed angivits, att emellertid hinder ej möter mot tillkännagivande
av att i varan ingår fett, framställt ur mjölk, försåvitt
samtidigt meddelas såväl procenttalet dylikt fett som även procenttalen av
andra i varan ingående fettämnen. Stadgandet har ansetts böra erhålla
sådan utformning, att därigenom skydd beredes jämväl mot missvisande
meddelanden angående margarinost, fettemulsioner och konstister.
Icke blott benämningar och meddelanden, som nyss nämnts, utan även
bilder och teckningar kunna emellertid vara ägnade att vilseleda. Härvidlag
må framhållas, att missvisande framställningar i bild under vissa
förutsättningar falla inom tillämplighetsområdet för lagen med vissa bestämmelser
mot illojal konkurrens. Och vad angår mjölk och smör innebär
stadgandet i § 2 av 1917 års förordning angående förbud i vissa fall
mot användande av vilseledande varubeteckningar vid handel med födo
ämnen ett visst skydd. Genom detta stadgande hindras sålunda, att produkter,
vilka avse att ersätta mjölk respektive smör, eller berörda ersättningsprodukters
förpackning eller anslag eller skylt, som hör till desamma,
förses med bild eller teckning, varigenom åt produkten kan givas
sken av att utgöra mjölk respektive smör. Ä andra sidan omfattar stadgandet
allenast mjölk och smör, varemot grädde, ost oell ister icke därav
beröras. Vidare torde ordalydelsen »anslag eller skylt, som hör till
varan», ävensom det i stadgandet uppställda kravet, att ersättningsprodukten
genom bilden eller teckningen skall kunna givas sken av att »utgöra»
sådan vara, som i förordningen avses, medföra en alltför snäv begränsning
av dess tillämplighetsområde. Med bestämmelsen i 21 § av
departementsförslaget har avsetts att åtkomma jämväl sådana av de här
angivna fallet, vilka ej skulle hemfalla under straffbuden i någon av de
nyss berörda författningarna.
Med den generella lydelsen av bestämmelserna i 20 och 21 §§ torde det
falla av sig självt, att även återgivanden på främmande språk av benämningar
och meddelanden, som i sagda paragrafer avses, inbegripas
i däri stadgade förbud. Uttrycklig föreskrift härom har icke ansetts erforderlig.
På sätt av de avgivna yttrandeua framgår torde, örn bestämmelser utfärdas
i enlighet med de av mig nu föreslagna 20 och 21 §§, en del varumärken,
som registrerats enligt lagen den 5 juli 1884, komma att därav
beröras. Väl har man vid tidigare tillfällen funnit sig oförhindrad
att —- jämväl i administrativ ordning — meddela förbud mot att
vid varas saluhållande använda varubeteckning av viss beskaffenhet, utan
att därvid undantag gjorts med hänsyn till sådana beteckningar, vilka, till
skydd mot efterapning, blivit före förbudets utfärdande såsom varu
märken registrerade. Oavsett detta förhållande är det dock. såsom
60
Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.
kommerskollegium även erinrat, tydligt, att ett förbud mot begagnandet
av ett märke, varemot hinder ej mötte vid registreringen, i nu förevarande
fall kan ur den enskilde näringsidkarens synpunkt innebära ej
oväsentlig olägenhet. Skola bestämmelserna bliva effektiva, torde det
emellertid ej vara tillrådligt att undantaga registrerade varumärken. Icke
heller kan jag tillstyrka stadganden, varigenom, såsom på vissa håll
ifrågasatts, undantag skulle medgivas beträffande vissa varumärken, medan
övriga skulle inbegripas under förbudet. För att underlätta övergången
vill jag emellertid förorda, att innehavarna av registrerade varumärken
medgives en viss frist, under vilken märkena fortfarande få begagnas.
Vad nu sagts örn varumärken torde i tillämpliga delar gälla
även beträffande det föreslagna stadgandet rörande firmor i 20 §. Jag
får tillfälle återkomma till dessa frågor i samband med förslag till de
övergångsbestämmelser, som vid den nya förordningens utfärdande
påkallas. Emellertid vill jag redan här framhålla, att fall naturligtvis
kunna förekomma, då särskilda omständigheter kunna giva anledning
till undantag från stadgandena i 20 eller 21 §. Erinran örn Kungl. Maj:ts
befogenhet att i detta hänseende — liksom beträffande förordningen i
övrigt — meddela dispens har upptagits såsom sista paragraf i förordningen
(36 §).
Jordbruksutredningen har framhållit, att till förhindrande av salubjudande
och försäljning av nu ifrågavarande konstprodukter under vilseledande
beteckningar jämväl erfordrades förbud mot att varorna å restauranter
och andra näringsställen tillhandahölles under namn av smör,
grädde eller mjölk. Lantbruksstyrelsen, som även behandlat detta spörsmål,
har funnit sig icke kunna tillstyrka ett dylikt förbud på grund av
den enligt styrelsens förmenande alltför långt gående kontroll, som dess
upprätthållande skulle kräva. Ehuru det förfarande, jordbruksutredningen
påtalat, är ägnat att ingiva starka betänkligheter, har jag på av lantbruksstyrelsen
anförda skäl ansett särskilda åtgärder i detta hänseende
ej nu lämpligen kunna vidtagas.
Om iorpack- Bestämmelserna i 5 § av 1905 års förordning rörande förpackning och
”nSgTcf’ märknin§ av margarin, margarinost och konstister av inhemsk tillverkanslags-
ning hava blivit föremål för anmärkningar ur skilda synpunkter. Sålunda
skyldighet. hava de ansetts dels böra i viss mån mildras, dels ock i andra hänseenden
vara i behov av skärpning. Jag har härutinnan anslutit mig till vad lantbruksstyrelsen,
delvis i anledning av erinran från kommerskollegium, förordat.
Förslagets bestämmelser i ämnet återfinnas såvitt gäller tillverkning
under 8 § 1 och 2 mom. och vad angår saluhållning och försäljning
under 17 och 18 §§. Be skilja sig, på sätt framgår redan av vad
jag nyss anfört rörande min anslutning till lantbruksstyrelsens förslag,
från nuvarande stadganden däri, att dels mer detaljerade föreskrifter
givits rörande märkning och förpackning av margarin och konst
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 114. 61
ister, dels förbudet mot drittelliknande kärl slopats, såvitt angår förvaring
av konstister, och beträffande margarin förklarats skola gälla allenast
örn kärlet är av trä, dels oek undantag från förpacknings- och märkningsbestämmelserna
meddelats i fråga örn smärre gratisprov av margarin och
konstister. Gentemot de uttalanden, som från olika håll gjorts, att för
underlättande av exporten förpackningsbestämmelserna icke borde gälla
i fråga örn varor, som exporterades, utan att beträffande sådana varor
lantbruksstyrelsen och kommerskollegium borde äga meddela särskilda
föreskrifter, torde det vara tillfyllest med en erinran örn den redan omnämnda
dispensrätt, som tillkommer Kungl. Majit.
I fråga örn förpackning och märkning av importerade varor gälla enligt
1905 års förordning samma bestämmelser som för motsvarande varor av
inhemsk tillverkning med dels den ändring att, under det margarin och
konstister av inhemsk tillverkning skola förvaras i kärl, märkta med tillverkarens
namn, å förvaringskärlen för samma varor av utländsk tillverkning
importörens namn skall vara anbragt, dels ock det tillägg att, då
margarin eller konstister införes till riket, å förvaringskärlet för varan
skall, örn så ej förut skett, på tydligt och lätt i ögonen fallande sätt utmärkas,
att varan är av utländsk tillverkning. De framställningar, vilka
gjorts örn sådan märkning av importerade varor och deras förpackningar,
att därigenom varornas utländska härstamning tydligare framträdde, har
jag i likhet med de myndigheter, vilka härutinnan yttrat sig, ansett böra
beaktas. De av mig med anledning härav föreslagna bestämmelserna äro
utformade i nära anslutning till lantbruksstyrelsen förslag. Sålunda kar
i 10 § 2 mom. av departementsförslaget upptagits stadgande av innehåll, att
margarin, margarinost, fettemulsion eller konstister icke får införas till
riket med mindre varans förpackning eller, beträffande margarinost, själva
varan är på närmare angivet sätt märkt med beteckningen »Utländsk tillverkning».
Vidare hava i 17—19 §§ intagits bestämmelser, ägnade att utesluta
möjligheten att salukålla och sälja ifrågavarande varor under sådana
former, att icke därvid deras utländska ursprung tydligt framgår.
Av inhemska margarinproducenter väckt förslag, att utländskt margarin
vid införseln till riket skulle underkastas besiktning av veterinär, har
avstyrkts av såväl medicinalstyrelsen som lantbruksstyrelsen. För egen
del har jag likaledes ej funnit detta förslag lämpligen kunna genomföras.
Enligt 6 § i 1905 års förordning skall, där margarin, margarinost eller
konstister hålles till salu, finnas tydligt och lätt i ögonen fallande anslag
därom. Bestämmelsen torde, som nämnts, avse att i sin mån bidraga till.
att någon förväxling med smör, ost och ister icke äger rum. Lantbruksstyrelsen
har föreslagit stadgandets bibehållande, utvidgat att gälla även
försäljning av grådd- och mjölkliknande konstprodukter samt kompletterat
med dels vissa detaljbestämmelser dels ock föreskrift rörande särskild
anslagsskyldigliet vid salubållande av vara av utländskt ursprung. Mot
lantbruksstyrelsens förslag hava åtskilliga erinringar framförts. Salim
-
Vattenhalt och
fetthalt ra. m.
Införsel och
utförsel.
62 Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.
da hava kommerskollegium och två handelskamrar ansett det onödigt
med anslag i fråga örn konstister, Västernorrlands och Jämtlands läns
handelskammare gjort gällande, att anslag ej heller borde förekomma
beträffande fettemulsioner samt Stockholms handelskammare uttalat, att
det över huvud syntes mindre lämpligt att betunga detaljhandeln med
dylik skyltningsföreskrift. För egen del ansluter jag mig närmast till
sistberörda åsikt. Ifrågavarande anslag torde, särskilt sedan bestämmelserna
i 20 och 21 §§ angående förbud mot vilseledande beteckningar
m. m. vunnit tillämpning, icke hava sådan betydelse, att deras bibehållande
är av nöden. Jag hänvisar härvidlag till, att bestämmelser om
dylika anslag icke upptagits i den nya norska margarinlagen, samt att
i Danmark, där enligt 1925 års lag var föreskriven liknande anslagsskyldighet
som den hos oss för närvarande gällande, bestämmelsen härutinnan
under år 1930 upphävts. I överenstämmelse med vad. jag nu anfört
har något stadgande, motsvarande 6 § i 1905 års förordning, icke intagits
i departementsförslaget.
Genom kungörelse den 14 juni 1928 (nr 195) har förordnats, att i fall,
som avses i 1917 års förordning angående vilseledande varubeteckningar,
vattenhalten i smör för att varan skall i sådant hänseende anses äga normal
sammansättning ej må överstiga 16 procent. Jordbruksutredningen
och Svenska mejerikonsulentföreningen hava föreslagit, att i överensstämmelse
härmed föreskrift borde meddelas, att margarin, som saluhölles eller
försåldes, icke finge äga högre vattenhalt än 16 procent. Jordbruksutredningen
har vidare föreslagit förbud mot salubjudande eller försäljning
av margarin, som innehåller lägre fetthalt än 82 procent. De önskemål,
som sålunda uttalats, har jag funnit berättigade. Något hinder att tillverka
margarin, som i fråga örn vattenhalt och fetthalt fyller föreskrifter
1 nyss berörda hänseenden, torde icke möta. Dylika föreskrifter hava intagits
i 7 § av förslaget ävensom, såvitt angår införsel och utförsel, i 10 §
2 mom. och 14 §.
I annat sammanhang bär fråga uppkommit, huruvida den myckenhet
stärkelse, som enligt gällande bestämmelser skall tillsättas margarin, är
lämpligt avvägd ur synpunkten att vid kemisk undersökning lätt medgiva
identifiering av varan. Frågan är ännu icke slutgiltigt prövad.
Skulle vid den utredning, som härutinnan äger rum, ändrade bestämmelser
finnas påkallade, torde detta böra av Kungl. Maj:t beaktas vid
den slutliga utformningen av föreliggande förslag.
Mot nuvarande bestämmelser rörande införsel har generaltullstyrelsen
riktat en genomgripande kritik såsom torde närmare framgå av den lämnade
redogörelsen för styrelsens utlåtande i ärendet. Vad styrelsen uti
ifrågavarande hänseende anfört har jag funnit förtjänt att beaktas. I
nära anslutning till styrelsens synpunkter hava departementsförslagets
importföreskrifter, upptagna under 10—13 §§ utarbetats. Sagda före
-
63
Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.
skrifter förete alltså väsentliga olikheter mot de nu gällande. Ompackning
och märkning av margarin, fettemulsioner och konstister hava, örn
varan vid tullbehandlingen befinnes icke vara förpackad och märkt på
sätt fordras för införsel till riket, enligt förslaget medgivits även i fall,
där varan i anmälan till tullbehandlingen upptagits under oriktig uppgift
örn beskaffenheten, så framt av omständigheterna framgår, att den oriktiga
uppgiften icke lämnats i syfte att undandraga varan tillämpning av
införselbestämmelserna. Vidare har föreslagits ersättning efter vissa angivna
grunder till tullverket för tillsyn vid ompackningen och märkningen.
Föreskrift har meddelats rörande rätt till återutförsel av vara,
som icke är förpackad och märkt på stadgat sätt, under förutsättning dock
att varan icke i nyss berörda syfte anmälts till tullklarering under oriktig
uppgift örn beskaffenheten. Återutförsel har därjämte enligt departementsförslaget
medgivits även beträffande vara, som i fråga örn tillsats
av potatisstärkelse eller sesamolja eller till fetthalt eller vattenhalt avviker
från de i dessa hänseenden upptagna bestämmelserna, därest av omständigheterna
framgår, att importörens avsikt icke varit att undandraga
varan tillämpning av sådan bestämmelse. Befinnes undersökning av varan
erforderlig, skall den verkställas på importörens bekostnad. Rätten
till ompackning, märkning och återutförsel har begränsats till viss tid,
efter det varan mottagits av tullanstalten. Efter förloppet av sagda tid
skall varan, där den icke antingen blivit ompackad och märkt eller återutförts,
hemfalla till kronan. I detta sammanhang torde jag få erinra,
att bestämmelser i fråga örn ompackning och återutförsel, likartade med
de nu föreslagna, återfinnas såväl i kungörelsen den 10 augusti 1926 (nr
404) angående bestämmelser att iakttagas vid införsel till riket av hönsägg
som i kungörelsen den 1 juli 1927 (nr 332) angående bestämmelser att
iakttagas vid införsel till riket av samt handeln med utländskt smör.
I överensstämmelse med de synpunkter, vilka, på sätt framgår av det
nyss anförda, ansetts böra läggas på frågan örn rätt till ompackning och
återutförsel, eller att sådan rätt bör medgivas i alla de fall, där vederbörande
importör kan visa sig icke hava handlat i svikligt syfte, hava
jämväl förslagets straffbestämmelser, såvitt angår införsel eller försök
därtill, utformats. I olikhet mot vad för närvarande gäller enligt 12 § 2
mom. i 1905 års förordning blir sålunda jämlikt 31 § 1 mom. i förslaget
importör, som inför eller söker införa vara, vilken icke har föreskriven
sammansättning, eller som i anmälan till tullklarering lämnar oriktig
uppgift, fri från straff och annan påföljd, örn han visar, att han icke haft
för avsikt att undandraga varan tillämpning av förordningens föreskrifter.
Förslagets exportbestämmelser, vilka återfinnas under 14 §, förete i sak
ej andra olikheter gentemot nia gällande motsvarande stadgande!! än som
av naturliga skäl föranledas av de nya bestämmelserna rörande fettemul
sioncr, förpackning, fetthalt och vattenhalt hos margarin samt återutförsel.
för vilka i det föregående redogjorts.
Tillsyn oell
kontroll.
64 Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.
Förslaget utgår från att, i likhet med vad nu är fallet, även i fortsättningen
viss skyldighet att till åtal anmäla förseelser mot de givna föreskrifterna
bör åvila tullmyndigheterna. Stadgande härutinnan har
upptagits under 15 §. Avfattningen har emellertid, främst av hänsyn
till de föreslagna nya import- och exportföreskrifterna, undergått viss
jämkning i förhållande till dess motsvarighet, 8 § 4 morn., i 1905 års
förordning.
Samtliga de konstprodukter, varom här är fråga, äro naturligen i
hygieniskt avseende underkastade kontroll av hälsovårdsnämnd enligt
hälsovårdsstadgans föreskrifter. Beträffande tillverkningen finnas
härutöver för närvarande bestämmelser allenast såvitt angår margarin.
Margarintillverkningen skall sålunda, där den icke sker uteslutande
till förbrukning i eget hushåll, enligt 4 § i 1905 års förordning
stå under tillsyn av särskild, utav länsstyrelsen förordnad person, vars
åligganden närmare angivas i förordningen. I likhet med lantbruksstyrelsen
har jag funnit sådan tillsyn böra äga rum jämväl i fråga örn
tillverkning av margarinost, fettemulsioner och konstister. Huvudbestämmelserna
härutinnan hava fått sin plats i 23 och 24 §§ i förslaget.
De motsvara, med undantag som följer av det nyss sagda, i allt väsentligt
stadgandena i 4 § 1—3 mom. i nuvarande förordning. Vad angår tillsyningsmännens
arvode har jag i fråga örn tillverkning av margarin, fettemulsioner
och konstister funnit detsamma böra utgå med enahanda belopp,
som för närvarande gäller beträffande tillverkning av margarin, eller
lägst 100 kronor och högst 300 kronor i månaden. Vad tillverkningen
av margarinost däremot beträffar torde med hänsyn till den ringa omfattning,
vari sådan tillverkning mestadels synes bedrivas, möjlighet böra
finnas att nedsätta arvodet för tillsynen däröver till 50 kronor i månaden.
Arvodesbestämmelser i anslutning till vad jag nu anfört återfinnas under
25 § i förslaget.
Det är uppenbarligen av vikt, att tillsyningsmännen utses bland personer,
som besitta nödig sakkunskap och i övrigt hava förutsättningar att
sköta befattningen på ett tillfredsställande sätt. Av denna anledning
torde, såsom medicinalstyrelsen framhållit, till tillsyningsmän i främsta
rummet böra ifrågakomma läkare, veterinärer eller mejerikonsulenter.
Särskilt stadgande härom har jag dock icke ansett erforderligt. Instruktion
för tillsyningsmän torde böra utfärdas av lantbruksstyrelsen. Bemyndigande
i sådant hänseende har givits under 26 § andra stycket.
Detta innebär en nyhet i förhållande till vad nu gäller och avser att öka
tillsynens effektivitet.
Syftet med tillsynen är icke blott att hindra försummelser i sanitärt
hänseende utan även, och detta anser jag vara den kanske främsta
uppgiften, att kontrollera förordningens efterlevnad. I sistnämnda hänseende
är det bland annat av betydelse, att tillsättningen till ifrågava
-
65
Kungl. Maj:ts -proposition Nr 114.
rande produkter av identifieringsmedlen potatisstärkelse oell sesamolja
noga övervakas. Vidare torde tillsyningsmännen, vad margarin beträffar,
låta sig angeläget vara att kontrollera inblandningen av smörfett.
För att underlätta kontrollen torde det vara lämpligt, att tillverkarna
åläggas föra journal över tillverkningen, däri de ingredienser, som
för tillverkningen åtgå, antecknas till art och myckenhet. Journalen bör
på anfordran hållas tillsyningsmännen tillhanda för granskning. Det
torde böra ankomma på lantbruksstyrelsen att meddela närmare föreskrifter
rörande sådan journals förande. Även beträffande tillsättningen
av sesamolja och potatisstärkelse torde närmare föreskrifter böra meddelas
av lantbruksstyrelsen. Bestämmelser i enlighet med vad nu anförts
hava intagits i 5 och 9 §§ av förslaget.
Jämväl i annat hänseende än som framgår av det förut sagda torde de
bestämmelser i 1905 års förordning, vilka angå tillsynen av förordningens
efterlevnad, vara i behov av komplettering. I 9 § av nämnda förordning
stadgas sålunda, att, för utövande av sådan tillsyn, allmän åklagare, statskonsulent
i mejerihushållning eller av länsstyrelsen därtill förordnad person
äger taga prov av vara, som misstankes utgöra margarin, margarinost
eller konstister, eller av vara, som uppgives utgöra margarin eller
margarinost men misstänkes icke innehålla stadgad mängd identifieringsmedel.
Någon dylik befogenhet för hälsovårdsnämnd finnes däremot ej
föreskriven. Följden har, åtminstone i visst fall, blivit, att vederbörande
hälsovårdsnämnd ansett sig icke böra utöva annan tillsyn än i hygieniskt
avseende. Då hälsovårdsnämnderna äro synnerligen lämpade att genom
sina tillsyningsmän övervaka förordningens efterlevnad, har jag, i enlighet
med vad lantbruksstyrelsen förordat, i förslagets 27 §, vilken motsvarar
9 § i gällande förordning, upptagit jämväl hälsovårdsnämnd bland
dem, vilka skola äga taga prov och utöva tillsyn, varom här är fråga.
Vidare har, likaledes enligt lantbruksstyrelsens förslag, i samma 27 §, i
olikhet mot vad nu gäller, intagits bestämmelse i syfte att tillförsäkra
provtagare tillträde till de lokaler, de behöva besöka för provtagningen,
ävensom stadgats skyldighet för provtagare att omedelbart anmäla upptäckta
förseelser till åtal.
De väsentligare olikheterna i förslaget, jämfört med gällande bestäm- n
meisel-, torde med det nu anförda hava berörts. Ytterligare några hänseenden,
vari förslaget avviker från 1905 års förordning, skola dock i korthet
angivas. Sålunda Ilar i förslagets 1 § definitionen å konstister erhållit
en i viss mån annorlunda utformning än i 1 § i 1905 års förordning. Vidare
har i 10 § 3 mom. av förslaget föreskrivits, att bestämmelserna angående
införsel icke skola tillämpas å konstister, som införes under sådana
förhållanden, att tull därför icke skall utgå. Direkt motsvarighet
till denna föreskrift saknas i 1905 års förordning. Förslagets bestämmelse
hänför sig till stadgandet i anmärkningen till nummer 114 i gällande
Bihang till riksdagens protokoll löfö. 1 sand. .9/ haft (Nr 11''/.) 5
iverse stadganden.
66
Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.
tulltaxa, att tull icke skall utgå för konstister, som är avsett uteslutande
för tillverkning av margarin, margarinost, konstgrädde eller konstmjölk.
Olikheterna gentemot vad för närvarande är stadgat torde emellertid icke
innebära några ändringar i sak. De hava föranletts av kommerskollegii
och generaltullstyrelsens uttalanden i ärendet och åsyfta allenast att
bringa till klarare uttryck den tanke, som torde ligga bakom även 1905
års bestämmelser, nämligen dels att oblandat och obearbetat rent naturfett
icke bör betraktas såsom konstister, dels ock att margarinindustriens,
råvaror och halvfabrikat böra stå utanför förordningen.
Bestämmelsen i 3 § i 1905 års förordning, att vid den anmälan, sorn
skall göras till länsstyrelsen innan tillverkning av ifrågavarande konstprodukter
påbörjas, skola fogas handlingar, vilka utmärka vederbörande»
behörighet att i riket idka fabriksrörelse, har i motsvarande stadgandei
förslaget, 2 §, uteslutits såsom utan värde i praktiken (jmf. § 7 mom. 1
i näringsfrihetsförordningen).
Stadgandet i departementsförslagets 4 §, som upptagits i enlighet med
lantbruksstyrelsens förslag, saknar motsvarighet i 1905 års förordning.
Enligt 2 § i 1905 års förordning är det förbjudet att tillverka margarin
eller margarinost i mejerilokal, där smör eller ost tillverkas till avsalu.
Samma förbud torde även böra gälla i fråga örn fettemulsioner. Vidare
synes, på sätt lantbruksstyrelsen föreslagit, förbudet böra utsträckas
att omfatta tillverkning inom hela den byggnad, däri mejeriet är beläget.
Syftet med detsamma eller förhindrande av sammanblandning eller
förfalskning torde eljest icke tillgodoses. Det torde vidare till förebyggande
av missförhållanden vara nödvändigt att, ehuru man delvis kommer
in på områden, som ligga utanför förordningens egentliga ram, komplettera
berörda förbud med förbud mot tillverkning till avsalu av smör
eller ost inom byggnad, där margarin, margarinost eller fettemulsion tillverkas.
I överensstämmelse med det anförda har 3 § i förslaget avfattats.
Bestämmelserna i förslagets 16 § avse att ersätta föreskriften i 2 § av 1905
års förordning därom, att margarin, oleomargarin eller annat för margarintillverkning
användbart fett icke får förvaras i mejerier eller i lokaler,
där smör ompackas eller samlas för export. Förslaget innebär i sale
icke annan ändring i vad sålunda för närvarande gäller än som föranledes
av att förslaget även omfattar fettemulsioner. Att utsträcka ifrågavarande
förbud till att gälla hela de byggnader, vari mejerier eller nyssberörda
lokaler liro belägna, torde icke lämpligen låta sig göra, då därigenom
skulle förhindras försäljning av margarin och fettemulsioner i de
smärre salubodar, vilka understundom torde finnas inom dylika
byggnader.
Förslagets bestämmelser i 31 § angående påföljd vid underlåtenhet att
ställa sig de givna stadgandena till efterrättelse avvika i åtskilliga hänseenden
från vad nu gäller. Vissa av de olikheter, som sålunda föreligga,,
hava redan berörts i samband med redogörelsen för bestämmelserna an
-
67
Kungl. Maj:is proposition Nr 114.
gående, införsel. Ytterligare olikheter hava föranletts dels därav, att förslaget
i motsats till 1905 års förordning även omfattar fettemulsioner, dels-,
ock av de nytillkomna stadgandena angående viss fetthalt och vattenhalt
hos margarin, förhud mot begagnande av vissa beteckningar och bilder,
rätt för provtagare att äga tillträde till de lokaler, där provtagning får
ske, skyldighet för tillverkare att föra vissa journaler och hålla dessa til 1 - syningsmännen tillhanda samt befogenhet för lantbruksstyrelsen att meddela
bestämmelser örn tillsättning av potatisstärkelse och sesamolja. Utöver
ansvarsbestämmelser, motsvarande dem i 1905 års förordning, har vidare
stadgats straff för den, som vägrar tillsyningsman tillträde till lokal
eller förvaringsrum, som han i utövande av sin befattning äger besöka,
ävensom för den, vilken vägrar provtagare att taga prov. Ytterligare
har, i olikhet mot vad nu gäller, icke blott tillverkning utan även saluhållande
och försäljning av varor, som icke innehålla föreskriven myckenhet
potatisstärkelse eller sesamolja, straffbelagts. För att den saluhållande
eller försäljande i sistberörda fall skall ådömas ansvar krävesenligt
förslaget, att han haft eller bort hava vetskap örn bristen hos varan.
Likartade subjektiva förutsättningar hava uppställts för ansvar vid
saluhållande eller försäljning av margarin med för låg fetthalt eller för
hög vattenhalt ävensom vid utbjudande eller försäljning av margarin,,
margarinost eller fettemulsion under oriktig uppgift örn fetthalten.
De förseelser, varom här är fråga, hava samtliga, med undantag som
framgår av 31 § 3 morn., ansetts förskylla dagsböter. Att, på sätt skett
enligt 1905 års förordning, för förseelse mot utförselbestämmelserna även
stadga frihetsstraff, torde icke vara erforderligt. Liksom enligt sistnämnda
förordning har i förslaget de flesta förseelserna belagts jämväl med konfiskationspåföljd.
Förslaget skiljer sig emellertid från 1905 års förordning
därutinnan, att den för närvarande allenast i fråga örn olaga utförsel
eller försök därtill gällande bestämmelsen, att, därest vara, som dömes.
förbruten, icke kan tillrättaskaffas, i stället skall gäldas dess värde, utsträckts
att äga generell giltighet.
Med hänsyn till förseelsernas beskaffenhet har, i likhet med vad som
gäller i vissa andra författningar på näringsrättens område men i motsats
till bestämmelserna i 1905 års förordning, dels beträffande fortsatt
förbrytelse i 32 § föreskrivits, att den brottslige skall fällas till ansvar
för var gång åtal sker, dels ock i 33 § stadgats skyldighet för husbonde
att i viss omfattning ansvara även för underlydandes brott.
Enligt förslagets 34 § skola ådömda böter tillfalla kronan. Det torde
böra framhållas, att stadgandet även gäller vara, vilken dömes fÖrbro - ten på grund av bristande tillsats av potatisstärkelse eller sesamolja.
Bestämmelsen i 12 § 7 mom. i 1905 års förordning, enligt vilken sådan
vara alltid skall förstöras, har ansetts ej böra bibehållas.
Det må slutligen framhållas, att, örn ej annat, stadgades, en viss gärning
kunde komma att innefatta förseelse såväl mot den nu tillämnadc
68
Övergångs
3S«stämmelser.
Riksdagens
yttrande.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.
förordningen som mot förordningen den 29 juni 1917 angående vilseledande
varubeteckningar vid handel med födoämnen. Emellertid bör i dylikt
lall gärningen blott vara hemfallen under nu förevarande förordning,
vars straffsatser äro strängare. I samband med förordningens utfärdande
torde med hänsyn härtill erforderligt tillägg böra ske till 1917 års förordning,
Förordningen torde böra träda i kraft å dag som Kungl. Majit bestämmer.
På sätt framhållits i annat sammanhang torde det emellertid vara
skäligt att beträffande varumärken och firmor, vilka omfattas av de i
20 och 21 §§ stadgade förbuden, medgiva viss frist, varunder de fortfarande
få användas. Dylik förmån torde dock endast böra ifrågakomma,
där registrering ägt rum före den 1 januari 1932. Fristen
synes lämpligen kunna sättas till ett halvt år från ikraftträdandet.
Vissa ytterligare övergångsbestämmelser torde likaledes vara av nöden.
Även örn någon tid förflyter mellan förordningens utfärdande och
dess ikraftträdande, synes det icke uteslutet, att vid sistnämnda tidpunkt
varor, vilka före utfärdandet tillverkats inom riket eller införts hit, fortfarande
finnas kvar hos vederbörande tillverkare, importör eller handlande.
Det torde knappast överensstämma med billighet att beträffande
sådana varor, med allenast det undantag som följer av vad nyss anförts
rörande varumärken och firmor, tillämpa de nya bestämmelserna i hela
deras vidd. Till en början synes det rimligt, att varorna helt undantagas
från stadgandena i 20 och 21 §§. Vidare torde den nya förordningens föreskrifter
i de delar, som avse förpackning och märkning, icke böra tilllämpas
å dessa varor, och slutligen synas stadgandena angående lägsta
fetthalt och högsta vattenhalt i margarin samt rörande tillsättning av
sesamolja till fettemulsioner icke böra gälla margarin eller fettemulsion,
som här tillverkats eller hit införts redan innan förordningen utfärdats.
Bevisskyldigheten angående tidpunkten för tillverkning eller införsel
torde emellertid i samtliga fall böra åligga den, vilken önskar undantaga
varorna från tillämpning av bestämmelserna i fråga.
Vissa av bestämmelserna i den nu tillämnade förordningen äro uppenbarligen
av sådan beskaffenhet, att de ej lämpligen kunna utlärdas utan
att riksdagens yttrande inhämtats rörande dem. Emellertid har det synts
mig riktigast, att riksdagen erhåller tillfälle att i detta samband yttra
sig jämväl rörande övriga delar av förslaget. Sedan riksdagens yttrande
inkommit, torde Kungl. Majit hava att företaga förslaget till slutlig
prövning, därvid Kungl. Majit även lärer äga att vidtaga den av mig
nyss omförmälda ändringen i 1917 års förordning angående vilseledande
varubeteckningar vid handel med födoämnen. Likaledes torde det få
ankomma på Kungl. Majit att, i den mån så befinnes erforderligt, jämka
avfattningen av anmärkningen till nr 114 i den vid tulltaxeförordningen
fogade tulltaxan i enlighet med vad jag i det föregående anfört.
69
Kungl. Maj:ts proposition Nr lii.
Föredraganden uppläser härefter förenämnda inom jordbruksdepartementet
utarbetade förslag till förordning angående kontroll å tillverkningen
av samt handeln med margarin, margarinost, fettemulsion och
konstister, m. m. samt hemställer, att Kungl. Majit måtte besluta inhämta
riksdagens yttrande över samma förslag, med förklarande därvid att
Kungl. Majit bär för avsikt att, efter mottagande av riksdagens svar,
företaga den slutliga prövningen av förslaget.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att proposition i
ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet!
Rune Thygesen.
fallang lill riksdagens protokoll 19.‘I2. 1 sami. 91 haft. (Nr 1H.)
Ii
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1932:240 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående kontroll å tillverkningen av samt handeln med margari a1 i texten
- JoU 1932:70 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående kontroll å tillverkningen av samt handeln med margarin, margarinost s. 1 i texten