Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående kontroll å tillverkningen av samt handeln med margarin, margarinost, fettemulsion och konstister, m. m

1932-02-19 · 69 sidor, varav 69 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 69 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:114, Med förslag till förordning angående kontroll å tillverkningen av samt handeln med margarin, margarinost, fettemulsion och konstister, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

1

Nr 114.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående kontroll å tillverkningen av samt handeln med margarin,

margarinost, fettemulsion och konstister, m. m.; given

Stockholms slott den 19 februari 1932.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, inhämta riksdagens

yttrande över härvid fogade förslag till förordning angående kontroll å

tillverkningen av samt handeln med. margarin, margarinost, fettemulsion

och konstister, m. m.; och har Kungl. Majit för avsikt att, efter mottagande

av riksdagens svar, företaga den slutliga prövningen av samma förslag.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro i

GUSTAF ADOLF.

B. v. Stockenström.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 91 haft. (Nr lii.)

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr lii.

Förslag

till

förordning angående kontroll å tillverkningen av samt handeln

med margarin, margarinost, fettemulsion och konstister, m. m.

Härigenom förordnas som följer:

Inledande bestämmelse.

1 *.

I denna förordning förstås

med margarin varje smörliknande vara av vad ursprung, blandning

eller sammansättning som helst, såvida däri ingår fett, som ej är framställt

ur mjölk;

med margarinost sådan ost eller ostmassa, vari ingår fett, som ej är

framställt ur mjölk;

med fettemulsion varje grädd- eller mjölkliknande vara, i vilken ingår

fett, som ej är framställt ur mjölk; samt

med konstister varje med konst framställt, till människoföda avsett, till

färg och konsistens isterliknande fett av vad ursprung, blandning eller

sammansättning som helst, såvida däri ingår annat fett än svinfett, dock

att vid tillämpning av denna förordning ej skall såsom konstister anses

från djur eller växter hämtat oblandat, ofärgat och icke till isterkonsistens

bearbetat fett, vilket utbjudes till salu under benämning, som tydligt angiver

dess ursprung.

Om tillverkning.

2 §.

Envar, som vill annorledes än till förbrukning i eget hushåll tillverka

margarin, margarinost, fettemulsion eller konstister, skall därom skriftligen

göra anmälan hos länsstyrelsen i det län, där tillverkningen skall

ske, samt därvid tillika uppgiva plats och lokal för tillverkningen. Flyttas

sedermera rörelsen till annan plats eller lokal, skall likaledes, innan

tillverkningen där påbörjas, anmälan örn flyttningen skriftligen ske hos

länsstyrelsen i det län, där rörelsen dittills idkats, så ock, örn rörelsen

flyttas till annat län, hos länsstyrelsen i detta.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

3

Beträffande tillverkning, varom ovan sägs, skall därjämte äga motsvarande

tillämpning vad i 24 § 5 mom. och 50 § 2 mom. hälsovårdsstadgan

är med avseende å där angiven rörelse stadgat rörande anmälan hos

hälsovårdsnämnd och besked från denna.

Föreskrifterna i §§ 1, 9, 11 och 18 förordningen angående utvidgad näringsfrihet

skola ej gälla i fråga örn tillverkning, som i denna paragraf

avses.

3 §.

Inom samma byggnad må ej tillverkas såväl margarin, margarinost

eller fettemulsion som, till avsalu, smör eller ost.

4 §.

Vid tillämpning av denna förordning skall såsom tillverkning av margarin

eller fettemulsion jämväl anses förfarande, varigenom margarin

blandas med smör eller fettemulsion blandas med mjölk eller grädde.

5 $.

Den, som annorledes än till förbrukning i eget hushåll tillverkar margarin,

margarinost, fettemulsion eller konstister, åligger att, enligt de

närmare bestämmelser som av lantbruksstyrelsen meddelas, över tillverkningen

föra bok, upptagande de myckenheter av olika fettämnen samt

av smör, grädde, mjölk, potatisstärkelse, sesamolja och andra varuslag,

som vid tillverkningen användas. Boken skall vid anfordran hållas tillgänglig

för tillsyningsman, varom i 23 § sägs.

6 §.

Vid tillverkning av margarin skall tillsättas potatisstärkelse till så

stor mängd, att i den färdiga produkten återfinnes sådan stärkelse till

minst en tiondedels och högst en femtedels procent av varan.

Vid tillverkning av margarinost eller fettemulsion skall tillsättas sesamolja

till en mängd, som motsvarar minst fem procent av det fett och

de växtoljor, som vid tillverkningen användas, sesamoljan däri icke inbegripen.

Tillsättandet av potatisstärkelse skall ske omedelbart före kärningens

början. Sesamoljan skall tillsättas vid fettets och oljornas sammanblandande.

Potatisstärkelsen och sesamoljan skola vara av den beskaffenhet,

som lantbruksstyrelsen föreskriver.

7 $.

Margarin må ej tillverkas med lägre fetthalt än åttiotvå procent eller

med högre vattenhalt än sexton procent; dock skall vad nu sagts ej gälla

i avseende å margarin, som tillverkas för förbrukning uteslutande i eget

hushåll.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr lii.

8 %.

1 mom. Margarin eller konstister må, där varan icke är avsedd till förbrukning

uteslutande i tillverkarens eget bushåll, utlämnas från fabriken

allenast i förpackning, varå utvändigt å botten och lock samt, parallellt

med botten, å fyra på samma avstånd därifrån och lika avstånd sinsemellan

belägna ställen å höjdytorna med tydliga bokstäver finnes inbränt

eller på annat varaktigt sätt anbragt ordet »Margarin» eller »Margarine»,

örn varan utgöres av margarin, eller ordet »Konstister», örn innehållet är

sådant, skolande bokstäverna vara minst tre centimeter höga, därest förpackningen

rymmer fem kilogram eller däröver, minst en centimeter

höga, därest förpackningen rymmer ett men ej fem kilogram, och minst

en halv centimeter höga, därest förpackningen rymmer mindre än ett kilogram.

Å förpackningen skall därjämte tillverkarens namn vara på varaktigt

sätt angivet.

Botten å margarinförpackning skall, därest den utgöres av trä, antingen

vara fyrsidig eller hava sådan oval form, att dess längd är minst en

och en halv gång dess bredd.

1 fråga örn smärre prov av margarin eller konstister, som utlämnas gratis,

skall vad i detta moment stadgas ej äga tillämpning, såframt provet

utlämnas i omslag, därå varans beskaffenhet av margarin eller konstister

finnes med tydliga bokstäver angiven.

2 mom. Envar, som annorledes än till förbrukning i eget hushåll tillverkar

margarinost, åligger att låta dels vid pressningen å varje osts

plana ytor med bokstäver av minst tre centimeters höjd intrycka ordet

»Margarinost» jämte tillverkarens namn, dels, därest osten icke är

avsedd för export, före utlämnandet från fabriken utvändigt färga osten

mörkröd medelst användande av orleana, kokad i asklut, eller annat därmed

jämförligt giftfritt färgningsmedel. Örn ost pressas och lagras i

samma tyg och detta är så tunt, att färgen går igenom, må färgningen ske

på tyget.

3 mom. Fettemulsion, som icke är avsedd till förbrukning uteslutande i

tillverkarens eget hushåll, skall, då den från fabriken utlämnas, vara innesluten
antingen

i ett med tätt slutande lock försett kärl av förtent järnbleck,

varå inpressats dels ordet »Fettemulsion» i tydliga bokstäver med en höjd

av minst tre centimeter, därest kärlet rymmer fem kilogram eller däröver,

minst en centimeter, därest kärlet rymmer ett men ej fem kilogram, och

minst en halv centimeter, därest kärlet rymmer mindre än ett kilogram,

dels tillverkarens namn,

eller ock i en tätt tillsluten flaska, försedd med etikett, varå anbragts i

svart tryck på vit botten dels ordet »Fettemulsion» med minst en centimeter

höga tydliga bokstäver, dels tillverkarens namn.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

9 *.

Närmare föreskrifter rörande tillsättandet av potatisstärkelse till margarin

samt av sesamolja till margarinost och fettemulsion meddelas av

lantbruksstyrelsen.

Om införsel och utförsel.

10 i

1 mom. Margarin, fettemulsion eller konstister, som införes till riket,

må ej från tullverket utlämnas, med mindre varan antingen är, då den

hit inkommer, innesluten i förpackning av sådan beskaffenhet och

form samt, med det undantag att tillverkarens namn icke behöver vara

å förpackningen angivet, så märkt, som i 8 § 1 och 3 mom. sägs, eller ock

inom trettio dagar från den dag, då varan enligt tullstadgan skall anses

hava mottagits av tullanstalten, varder genom varuhavarens försorg

under tillsyn av tullpersonal innesluten i förpackning, som nyss nämnts.

Med varuhavaren förstås i denna förordning emottagaren av varan eller,

örn emottagaren är ombud för annan här i riket, vilken äger förfoga över

varan, denne.

Från utrikes ort inkommande margarinost må ej frän tullverket utlämnas,

med mindre varan, då den hit inkommer, är så färgad, samt, med

det undantag att tillverkarens namn icke behöver vara angivet å varan,

så märkt, som i 8 § 2 mom. sägs.

2 mom. Ändå att importvara, som i 1 mom. avses, är innesluten i förpackning,

varom i samma moment sägs, eller från utrikes ort inkommande

margarinost är märkt och färgad på föreskrivet sätt, må den ej utlämnas

från tullverket, med mindre varans förpackning eller, i fråga

örn margarinost, själva varan, då den hit inkommer, är eller inom tid,

som i 1 mom. stadgas, varder genom varuhavarens försorg under

tillsyn av tullpersonal på tydligt, varaktigt och lätt i ögonen fallande

sätt märkt dels med varuhavarens namn, dels ock, därest ej varan

visas vara tillverkad i Sverige och tidigare utförd ur riket, med beteckningen

»Utländsk tillverkning», beträffande margarin anbringad med

minst tre centimeter höga tydliga bokstäver i röd färg utvändigt å förpackningens

botten och lock samt, parallellt med botten, å fyra på samma

avstånd därifrån och lika avstånd sinsemellan belägna ställen å förpackningens

höjdytor.

Såsom ytterligare villkor för utlämnande från tullverket skall gälla,

att varan blivit tillsatt, i fråga örn margarin, med potatisstärkelse samt,

beträffande margarinost och fettemulsion, med sesamolja, allt till den

myckenhet, som i 6 § är sagt; och skall i avseende å margarin därjämte

gälla, att varan ej må hålla lägre fetthalt än åttiotvå procent eller högre

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. May.ts proposition Nr 114.

vattenhalt än sexton procent. Varans beskaffenhet i nu angivna hänseenden

skall styrkas nied intyg, som av vederbörande tullanstalt godkännes.

Företes ej sådant intyg, må varan på varuhavarens bekostnad genom

tullanstaltens försorg undersökas för utrönande huruvida varan med

hänsyn till bestämmelserna i detta stycke må kunna från tullverket utlämnas.

3 mom. Bestämmelserna i denna paragraf skola ej gälla beträffande

konstister, som införes under sådana förhållanden, att tull därför icke

skall utgå.

11 i

Har i anmälan till tullklarering vara upptagits under oriktig uppgift

örn dess beskaffenhet, må ompackning och märkning, som i 10 § avses, ej

äga rum, med mindre av omständigheterna framgår, att den oriktiga uppgiften

icke lämnats i syfte att undandraga varan tillämpning av bestämmelserna

i nämnda paragraf.

12 §.

Ersättning för tillsyn av tullpersonal vid ompackning och märkning

enligt 10 § skall av varuhavaren gäldas på sätt i gällande taxa för extra

tullförrättningar är stadgat beträffande ersättning för annan tullkontrollförrättning

än visitation och bevakning, med iakttagande att ersättning

utgår även där tillsynen utövats å tullkontrolltid.

13 $.

Vara, som enligt 10 § ej må från tullverket utlämnas, må av varuhavaren

inom tid och i ordning, som i tullstadgan är föreskriven beträffande

returförtullning, under behörig tullkontroll återutföras till det land,

varifrån varan kommit, under förutsättning dels att varan icke i syfte

att undandragas tillämpning av bestämmelserna i nämnda paragraf anmälts

till tullklarering under oriktig uppgift örn beskaffenheten, dels ock

att, där varan i fråga örn tillsats av potatisstärkelse eller sesamolja eller i

fråga örn fetthalt eller vattenhalt avviker från föreskifterna i 10 § 2 morn.,

av omständigheterna framgår, att varuhavarens avsikt icke varit att undandraga

varan tillämpning av samma föreskrifter.

Där ej varan inom föreskriven tid blivit ompackad och märkt, på sätt

i 10 § sägs, eller ock återutförd, vare den, jämte emballage och kärl, hemfallen

till kronan.

14 $.

I annat fall än i 13 § sägs må utförsel från riket icke ske av margarin,

fettemulsion eller konstister, med mindre varan är innesluten i förpackning

av sådan beskaffenhet och form samt så märkt, som i 8 § 1

mom. sägs, eller av margarinost, med mindre varan är märkt på sätt stadgas

i 8 § 2 mom.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr lii.

För utförsel i annat fall än i 13 § sägs av margarin, margarinost eller

fettemulsion skall därjämte gälla, att varan skall vara tillsatt med potatisstärkelse

eller sesamolja, på sätt föreskrives i 6 §, samt beträffande margarin

ytterligare, att varan i fråga örn fetthalt och vattenhalt skall överensstämma

med föreskrifterna i 7 §. Nämnda förhållanden skola styrkas medelst

intyg, som av vederbörande tullanstalt godkännes. Företes ej sådant

intyg, skall vad i 10 § 2 mom. andra stycket sägs äga motsvarande

tillämpning.

15 §.

Finnes från utrikes ort inkommande margarin, margarinost eller fettemulsion

icke tillsatt med potatisstärkelse eller sesamolja i föreskriven

myckenhet eller överensstämmer margarin, som från utrikes ort inkommer,

ej i fråga örn fetthalt eller vattenhalt med föreskrifterna i denna

förordning, skall vederbörande tullanstalt, där den icke finner av omständigheterna

framgå, att varuhavarens avsikt ej varit att undandraga

varan tillämpning av föreskrift i sagda hänseende, genast anmäla

förhållandet hos allmänne åklagaren.

Likaledes åligger det tullanstalten att genast hos allmänne åklagaren

anmäla, då från utrikes ort inkommande margarin, margarinost, fettemulsion

eller konstister i anmälan till tullklarering upptagits under

oriktig uppgift örn beskaffenheten och anledning finnes misstänka,

att detta skett i syfte att undandraga varan tillämpning av bestämmelserna

i 10 §, eller då tullanstalten finner i 14 § omförmälda föreskrifter

beträffande förpackning eller märkning eller i fråga örn tillsättning av

potatisstärkelse eller sesamolja eller rörande fetthalt eller vattenhalt vara

åsidosatta i fråga örn till utförsel anmäld vara.

Örn förvaring och försäljning.

16 §.

Margarin eller annat för margarintillverkning användbart fett än sådant,

som är framställt ur mjölk, må icke förvaras i lokal, där tillverkning

sker av smör eller ost till avsalu eller där smör samlas för export.

Ej heller må fettemulsion förvaras i lokal, där tillverkning sker av

smör eller ost till avsalu.

17 §.

Den, som driver handel med margarin eller konstister, åligger att

förvara varan i förpackning av sådan beskaffenhet och form samt så

märkt, som föreskrives i 8 § 1 mom. eller, beträffande vara av utländsk

tillverkning, i 10 § 1 och 2 morn.; dock må i minuthandeln varan utställas

till försäljning i klumpar eller mindre stycken, under förutsättning antingen

att den är försedd med omslag, som nedan sägs, eller att å varan

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

finnes anbragt en lätt i ögonen fallande skylt eller etikett med påskrift

i minst två centimeter höga tydliga bokstäver i röd färg av ordet »Margarin»

eller »Margarine», örn varan utgöres av margarin, eller av ordet

»Konstister», då sådant utställes. Är den saluhållna varan av utländsk

tillverkning, skall detta å skylten eller etiketten angivas genom ordet »Utländsk»

eller »Utländskt» i bokstäver av samma storlek och färg som de

för nyssnämnda påskrift nyttjade.

Vid försäljning i minut av margarin eller konstister skall varan

antingen tillhandahållas köparen i förpackning av sådan beskaffenhet

och form samt så märkt, som i 8 § 1 mom. eller, beträffande vara av utländsk

tillverkning, i 10 § 1 och 2 mom. sägs, eller ock utlämnas i omslag

med tydlig påskrift i röd färg, där varan väger mindre än ett kilogram

i minst en halv centimeter höga bokstäver och eljest i minst en centimeter

höga bokstäver, av ordet »Margarin» eller »Margarine», örn varan utgöres

av margarin, eller av ordet »Konstister», örn innehållet är sådant. Är

varan av utländsk tillverkning, skall detta å omslaget angivas genom ordet

»Utländsk» eller »Utländskt» i bokstäver av samma färg och storlek

som de, vari varans egenskap av margarin eller konstister utmärkts,

övrig påskrift å omslaget må ej anbringas i röd färg.

18 %.

Den, som driver handel med margarinost, vare pliktig att hava den så

märkt och, där ej varan är avsedd för export, så färgad, som i 8 § 2 mom.

eller, beträffande vara av utländsk tillverkning, i 10 § 1 och 2 mom. stadgas.

Vid försäljning i minut av del utav hel margarinost skall varan utlämnas

i omslag, därå finnes anbragt i minst en centimeter höga tydliga

bokstäver i röd färg ordet »Margarinost» och, där varan är av utländsk

tillverkning, ordet »Utländsk». Övrig påskrift å omslaget må ej anbringas

i röd färg.

19 §.

Den, som driver handel med fettem ulsion, åligger att förvara varan

så innesluten, som i 8 § 3 mom. eller, beträffande vara av utländsk

tillverkning, i 10 § 1 och 2 mom. sägs.

Vid försäljning i minut skall fettemulsion vara innesluten i kärl eller

flaska, märkt på sätt föreskrives i 8 § 3 morn. eller, beträffande vara av

utländsk tillverkning, i 10 § 1 och 2 mom.

20 §.

Margarin, margarinost, fettemulsion eller konstister må ej utbjudas

eller försäljas under benämning, vari ingår något av orden smör, grädde,

mjölk, mejeri, ko, ladugård och herrgård eller ord, som häntyder på varumärke,

som den, vilken utbjuder eller försäljer varan, vet eller bort veta

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 114.

9

vara registrerat för lantbruksprodukter, eller, med undantag för orden

margarinost och konstister, annat ord, som giver varan sken av att hava

samband med eller som eljest häntyder på lanthushållning eller mejerihantering.

Ej heller må utbjudande eller försäljning ske under angivande

av att varan härrör från en tillverkare, i vars firma ingår ord,

som enligt vad ovan sagts är förbjudet.

21 $.

Vid utbjudande eller försäljning av margarin, margarinost, fettemulsion

eller konstister må ej å varan eller dess förpackning, omslag eller

dylikt eller å anslag eller skylt, som hänsyftar på varan, finnas anbragt

bild, teckning eller meddelande, som giver varan sken av att hava samband

med eller som eljest häntyder på lanthushållning eller mejerihantering.

Ej heller må margarin, margarinost eller fettemulsion eljest

utbjudas eller försäljas under tillkännagivande att i varan ingår fett,

framställt ur mjölk.

Vad nu sagts gälle icke beträffande sådant meddelande angående varans

fetthalt, i vilket samtidigt angivas såväl procenttalet fett, framställt ur

mjölk, som ock procenttalen av andra i varan ingående fettämnen.

22

I räkningar, fakturor, fraktsedlar, konossement, slutsedlar, leveranskontrakt

och andra dylika skriftliga handlingar, som angå margarin,

margarinost, fettemulsion eller konstister, skall varans beskaffenhet av

margarin, margarinost, fettemulsion eller konstister uttryckligen angivas.

Är varan av utländsk tillverkning, skall jämväl detta tydligt utmärkas å

handlingen.

Om tillsyn.

23 $.

Tillverkning av margarin, margarinost, fettemulsion eller konstister

skall, där ej tillverkningen sker uteslutande till förbrukning i eget hushåll,

stå under tillsyn av en av länsstyrelsen förordnad tillsyningsman, vilken

det åligger att noggrant vaka över att föreskrifterna i denna förordning

samt av lantbruksstyrelsen med stöd av förordningen meddelade

bestämmelser noga efterlevas, ävensom att, där förseelse mot sagda föreskrifter

eller bestämmelser finnes hava ägt rum, ofördröjligen anmäla

förseelsen till åtal.

Med iakttagande av de närmare föreskrifter, medicinalstyrelsen

meddelar, skall tillsyningsman ock tillse, att vid tillverkningen endast

fullgoda och för hälsan oskadliga ämnen användas samt att tillverkningen

jämväl i övrigt bedrives på sådant sätt, att fabrikatet icke varder för

hälsan menligt. Finner tillsyningsmannen, att tillverkningen i dessa hän
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

seenden icke sker på tillfredsställande sätt, åligger det honom att därom

göra anmälan hos hälsovårdsnämnden ävensom hos länsstyrelsen; och

äger länsstyrelsen, örn skäl därtill äro, att sedan tillverkaren lämnats tillfälle

förklara sig, meddela förbud mot tillverkningens fortsatta bedrivande,

intill dess rättelse sker.

24 §.

Tillsyningsman äge för fullgörande av honom enligt 23 § åliggande

skyldigheter när som helst mellan klockan sex förmiddagen och klockan

sju eftermiddagen ävensom å annan tid, då tillverkning pågår, tillträde

till de lokaler, som äro för tillverkningen avsedda, ävensom till alla vid

tillverkningsstället befintliga magasin, källare och andra dylika förvaringsrum,

över vilka tillverkaren förfogar.

25 §.

Tillsyningsman åtnjute vid varje fabrik, där tillverkningen står under

hans uppsikt, arvode, vars belopp länsstyrelsen med hänsyn till tillverkningens

omfattning och andra omständigheter bestämmer, men som likväl

för hel månad ej må understiga, örn tillverkningen avser allenast

margarinost, femtio kronor samt eljest etthundra kronor eller överstiga

trehundra kronor. Detta arvode skall gäldas av tillverkaren och i förskott

för varje månad av honom till länsstyrelsen inbetalas för att vid

månadens utgång tillhandahållas tillsyningsmannen. Uraktlåter tillverkaren

att i behörig tid verkställa denna inbetalning, äger länsstyrelsen,

örn så prövas nödigt, förordna, att tillverkningen skall inställas, intill

dess inbetalningen ägt rum.

Utöver arvodet äge tillsyningsman, som för uppdragets fullgörande

måste företaga resa, att uppbära resekostnads- och traktamentsersätt.- ning enligt gällande allmänt resereglemente.

26 $.

Vad i 47 § lagen örn arbetarskydd är stadgat rörande förbud för den,

som innehar eller innehaft befattning såsom yrkesinspektör, att röja

yrkeshemlighet eller yppa driftanordning eller affärsförhållande samt örn

påföljderna för överträdelse av detta förbud gällö ock örn den, som är eller

varit tillsyningsman vid sådan tillverkning, som i denna förordning

avses.

Instruktion för tillsyningsman utfärdas av lantbruksstyrelsen.

27 §.

1 mom. Allmän åklagare, hälsovårdsnämnd, statskonsulent i mejerihushållning,

tillsyningsman, varom i 23 § sägs, så ock av länsstyrelse på

förslag av lantbruksstyrelsen därtill särskilt förordnad person må, för

utövande av tillsyn å efterlevnaden av denna förordning, mot ersättning

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

efter gängse pris uttaga prov av vara, som uppgives eller misstänkes utgöra

margarin, margarinost, fettemulsion eller konstister, samt äga för

sådan provtagning när som helst mellan klockan sex förmiddagen och

klockan sju eftermiddagen, jämte erforderliga medhjälpare, tillträde till

varje lokal, där smör, ost, margarin, margarinost, fettemulsion eller

konstister tillverkas annorledes än till förbrukning i eget hushåll, ävensom

till varje lokal och varje fartyg, där smör, ost, grädde, mjölk, ister,

margarin, margarinost, fettemulsion eller konstister finnes i lager, eller

där handel med sådan vara bedrives.

Provtagning, som nyss nämnts, må, såvitt angår vara, som befinnes i

tullverkets vård, icke ske före varans tullbehandling.

Provtagning skall verkställas med tillbörlig varsamhet, så att varken

varan eller förpackningen onödigtvis skadas, samt, så vitt ske kan, försiggå

i närvaro av varuhavaren eller dennes ombud.

2 mom. Prov, som i 1 mom. sägs, må utgöra av margarin eller konstister

omkring femtio gram, av margarinost "omkring etthundrafemtio

gram och av fettemulsion omkring tvåhundrafemtio gram. Provet skall

tagas i två vittnens närvaro samt av provtagaren inneslutas i lämplig

förpackning, som förseglas med ettdera vittnets sigill och förses med

påskrift örn innehållet, uppgift örn dagen för provtagningen samt namn

och adress på den, hos vilken provet tagits. Påskriftens riktighet skall

av vittnena bestyrkas. En av provtagaren till riktigheten bestyrkt avskrift

av påskriften skall tillställas den, hos vilken provet tagits.

3 mom. Prov, varom i denna paragraf sägs, skall för undersökning

omedelbart av provtagaren antingen ingivas till anstalt eller person,

som i 28 § första stycket avses, eller ock för befordran till dylik anstalt

eller person avlämnas å postanstalt.

Finner provtagare, som icke tillika är allmän åklagare, förseelse

hava ägt rum mot föreskrifterna i denna förordning eller mot av lantbruksstyrelsen

enligt förordningen meddelade bestämmelser, skall förseelsen

ofördröjligen anmälas till åtal.

Vad i 26 § första stycket stadgas beträffande tillsyningsman gällö ock

örn den, som jämlikt 1 mom. av denna paragraf har eller haft rätt till

tillträde till lokal, där smör, ost, margarin, margarinost, fettemulsion

eller konstister tillverkas.

28 $.

Behörighet att verkställa undersökning av prov, som tagits jämlikt 27 §,

tillkommer centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet och

de med understöd av statsmedel inrättade kemiska stationerna för jordbrukets

och näringarnas behov ävensom den, som av lantbruksstyrelsen

blivit förklarad behörig att utföra dylika undersökningar.

Intyg angående verkställd undersökning skall, så snart ske kan, tillställas

den, som tagit provet; och har han, då med hänsyn till innehållet

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

i intyget förseelse finnes vara begången mot föreskrift i denna förordning,

att, där lian ej själv är allmän åklagare, överlämna intyget till

denne.

29 §.

Lantbruksstyrelsen meddelar de närmare bestämmelser, som för verkställande

av provtagning och undersökning enligt 27 och 28 §§ finnas erforderliga,

samt övar tillsyn därå, att undersökning, som nyss sagts,

varder behörigen utförd.

30 $.

För undersökning enligt 28 § jämte intyg och bokföring däröver utgår

ersättning enligt av lantbruksstyrelsen för statsunderstödd kemisk

station fastställd taxa med tillägg av belopp, som utgivits i postavgifter.

Den, som förrättat provtagning enligt 27 §, äger att, efter anmälan,

hos länsstyrelsen undfå gottgörelse av allmänna medel för vad

han utgivit i ersättning för varuprov och undersökning, som i första

stycket nämnts, där ej länsstyrelsen finner honom uppenbarligen hava

saknat anledning att taga provet.

Framgår av undersökningen, att förseelse mot denna förordning blivit

begången, är den enligt förordningen för förseelsen ansvarige pliktig att

ersätta statsverket undersökningskostnaderna samt återbetala för varuprovet

erhållen ersättning. Av länsstyrelse förskjutna gottgörelser,

vilka ej blivit sålunda ersatta, skola årligen före januari månads utgång

hos Kungl. Maj:t i jordbruksdepartementet anmälas till ersättande.

Ansvarsbestämmelser m. m.

31 $.

1 mom. Den, som

annorledes än till förbrukning i eget hushåll tillverkar margarin, margarinost,

fettemulsion eller konstister utan att hava iakttagit föreskrifterna

i 2 §; eller

fortsätter tillverkningen av dylik vara, oaktat förbud enligt 23 eller

25 § däremot meddelats; eller

vid tillverkningen av margarin icke iakttager bestämmelserna i 7 §;

eller

överträder föreskrifterna i 3, 6, 8 eller 16 §, 17 § första stycket, 18 §

första stycket, 19 § första stycket, 20 eller 21 §; eller

saluhåller eller försäljer margarin, margarinost eller fettemulsion, som

enligt vad han vet eller bort veta icke är tillsatt med potatisstärkelse

eller sesamolja, på sätt stadgas i 6 §, eller, vad angår margarin, i fråga om

fetthalt eller vattenhalt icke överensstämmer med föreskrifterna i 7 §; eller

i meddelande, som i 21 § avses, rörande den myckenhet fett, som ingår

i utbjuden eller försåld vara, lämnar uppgift, som efter vad han vet eller

bort veta är oriktig; eller

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

till riket inför eller söker införa margarin, margarinost eller fettemulsion,

som till sin sammansättning avviker från bestämmelserna i 10 § 2

morn., och ej förmår visa, att hans avsikt icke varit att undandraga varan

tillämpning av sagda bestämmelser; eller

1 avgiven anmälan till tullklarering upptager margarin, margarinost,

fettemulsion eller konstister under oriktig uppgift örn varans beskaffenhet

och ej förmår visa, att den oriktiga uppgiften icke lämnats i syfte

att undandraga varan tillämpning av bestämmelserna i 10 eller

från riket utför eller söker utföra margarin, margarinost, fettemulsion

eller konstister, som enligt 14 § icke får utföras från riket,

straffes med dagsböter och havé förbrutit varan, jämte emballage och

kärl, till kronan. Kan varan ej tillrättaskaffas, skall värdet gäldas.

2 mom. Till dagsböter skall ock den dömas, som

bryter mot föreskrifterna i 5 <§>, 17 § andra stycket, 18 § andra stycket,

19 § andra stycket eller 22 §; eller

i strid mot bestämmelserna i 24 § vägrar tillsyningsman tillträde till

lokal eller förvaringsrum, som där sägs; eller

vägrar i 27 § omförmäld provtagare eller medhjälpare tillträde till

lokal eller fartyg, varest provtagning må äga rum, eller att taga prov,

varom i nämnda paragraf stadgas.

3 mom. Uraktlåter någon att ställa sig till efterrättelse av lantbruksstyrelsen

enligt denna förordning meddelade bestämmelser rörande tillsättande

av potatisstärkelse eller sesamolja, straffes, där ej ansvar å uraktlåtelsen

följer enligt vad ovan i denna paragraf sägs, med böter från

och med fem till och med trehundra kronor.

4 mom. Sker varuinförsel, varom i denna paragraf sägs, under omständigheter,

som innebära olovlig införsel enligt gällande bestämmelser

örn ansvar för olovlig varuinförsel, skola de i sådant avseende meddelade

föreskrifterna lända till efterrättelse.

5 mom. Förseelse, varför straff enligt denna förordning blivit ådömt,

skall göras allmänt bekant genom kungörelse, som på den dömdes bekostnad

genom åklagarens försorg införes i tidning inom den ort, där förseelsen

blivit begången.

32 §.

Den, som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse mot denna

förordning, fortsätter samma förseelse, skall för varje gång åtal därför

anhängiggöres fällas till särskilt ansvar.

33 §.

Husbonde ansvarar för förseelse mot denna förordning, som begås av

bans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore förseelsen

begången av honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt,

att förseelsen skett utan hans vetskap och vilja.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

34 $.

Åtal för förseelse mot denna förordning anhängiggöres vid allmän

domstol och utföres av allmän åklagare, vilken då vara jämlikt denna

förordning är att anse som förbruten har att verkställa beslag därå.

Böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan. Saknas

tillgång till böternas gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

35 §.

Vara, som enligt denna förordning hemfallit till kronan eller dömts

förbruten, skall säljas under förbehåll, i förekommande fall, att varan

vederbörligen förpackas eller märkes eller ock under behörig tullkontroll

återutföres till det land, varifrån varan kommit, samt under iakttagande

i övrigt i tillämpliga delar av förordningens föreskrifter. Kan ej försäljning

sålunda ske, skall med varan förfaras på sätt Kungl. Majit efter

anmälan av överexekutor eller, där försäljningen skall äga rum genom

tullverket, av generaltullstyrelsen förordnar.

Särskild bestämmelse.

36 $.

Där det med hänsyn till föreliggande omständigheter finnes påkallat,

vill Kungl. Majit i särskilt fall medgiva undantag från de i denna förordning

meddelade föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft den dag Kungl. Majit bestämmer.

Genom denna förordning upphäves förordningen den 13 oktober 1905

(nr 59) angående kontroll å tillverkningen av margarin, margarinost

ävensom konstister samt å handeln därmed.

I fråga örn vara, som visas hava inom riket tillverkats eller till riket

införts före nya förordningens utfärdande, skola bestämmelserna i 20

och 21 §§ ävensom föreskrifterna angående fetthalt och vattenhalt i margarin

samt tillsättning av sesamolja till fettemulsion ej äga tillämpning;

och skola beträffande varan i stället för nya förordningens bestämmelser

angående förpackning och märkning gälla vad äldre förordningen härutinnan

stadgar.

Utan hinder av nya förordningens bestämmelser må varumärke, vari

ingår benämning, som i 20 § avses, eller bild, teckning eller meddelande,

varom i 21 § sägs, och vilket före den 1 januari 1932 blivit för viss näringsidkare

registrerat, ävensom firma, vari sådan benämning ingår och

som före sagda dag registrerats, fortfarande användas under en tid av

sex månader från förordningens ikraftträdande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

15

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Hegenten i statsrådet å Stockholms

slott den 19 februari 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gärde, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anför

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet von Stockenström:

Med anledning av framställning dels från riksdagen dels ock från åtskilliga

hushållningssällskap utfärdade Kungl. Majit den 2 oktober 1885

förordning (nr 57) angående kontroll å handeln med margarin eller konstgjort

smör. Sedan det befunnits nödvändigt att ställa jämväl tillverkningen

av margarin under kontroll, utfärdades den 11 oktober 1889 förordning

(nr 44) angående kontroll å tillverkningen av margarin samt å

handeln därmed. Efter hand började i handeln förutom smörliknande

konstprodukter även förekomma ost, vari ingick fett, som ej framställts

ur mjölk, samt isterliknande produkter med tillsats av annat fett än svinfett.

Dessa förhållanden föranledde tillkomsten av en ny förordning den

1 juli 1898 (nr 62) angående kontroll å tillverkningen av margarin och

margarinost ävensom konstister samt å handeln därmed. Sistnämnda

förordning ersattes av förordningen den 13 oktober 1905 (nr 59) angående

kontroll å tillverkningen av margarin och margarinost ävensom konstister

samt å handeln därmed, vilken trädde i kraft den 1 maj 1906 och med

däri genom förordningen den 15 oktober 1909 (nr 123) och kungörelsen

den 13 oktober 1921 (nr 582) gjorda ändringar fortfarande är gällande.

Förordningen den 13 oktober 1905 innehåller, efter omförmälda ändringar,

i huvudsak följande bestämmelser.

Såsom margarin anses varje smörliknande vara av vad ursprung, blandning

eller sammansättning som helst, såvida däri ingår fett, som ej är

framställt ur mjölk. Med margarinost förstås sådan ost eller ostmassa,

däri ingår fett, som ej är framställt ur mjölk, och såsom konstister anses

varje med konst framställd till människoföda avsedd isterliknande vara

av vad ursprung, blandning eller sammansättning som helst, såvida däri

ingår annat fett än svinfett, dock att från tillämpning av förordningen

skall undantagas oförfalskat, från djur eller växter hämtat fett, som utbjudes

till salu under benämning, som tydligt angiver dess ursprung

Gällande

bestämmelser.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

(1 § 1 morn.). För att vid kemisk undersökning underlätta särskiljande

av margarin och margarinost från smör och ost har stadgats, att vid tillverkningen

skall tillsättas i fråga örn margarin potatisstärkelse till så stor

mängd, att i den färdiga produkten återfinnes sådan stärkelse till minst

Vio och högst Vo procent av varan, samt beträffande margarinost sesamolja

till en mängd, som motsvarar minst 5 procent av det vid tillverkningen

använda fettet och växtoljorna, sesamoljan däri icke inbegripen (1 §

2 morn.). Denna bestämmelse erhöll sin nuvarande lydelse genom 1921

års ändring. Dessförinnan skulle såväl margarin som margarinost tillsättas

sesamolja.

Den, som tillverkar margarin, margarinost eller konstister annorledes

än till förbrukning i eget hushåll, skall därom göra anmälan hos läns

styrelsen (3 §). I detta samband må framhållas, att i ingressen till 1905 års

förordning förklarats, att föreskrifterna i §§ 1, 9, 11 och 18 av näringsfrihetsförordningen

ej skulle äga tillämpning i avseende å tillverkning av

nyssnämnda varor. Tillverkare av smör eller ost till avsalu får icke

i mejerilokalen tillverka eller låta tillverka margarin eller margarinost,

och ej heller får i mejerier eller i lokaler, där smör ompackas eller

samlas för export, förvaras margarin, oleomargarin eller annat för margarintillverkning

användbart fett (2 §). Tillverkningen skall stå under

tillsyn av en utav länsstyrelsen därtill förordnad person, som har såväl

att öva uppsikt över tillverkningen i hygieniskt avseende som även att

vaka över, att förordningens bestämmelser efterlevas. Till tillsyningsmannen

utgår arvode, vars belopp bestämmes av länsstyrelsen men ej

får understiga 100 kronor eller överstiga 300 kronor i månaden, och vilket

gäldas av tillverkaren. Tillsyningsman äger därjämte åtnjuta viss

resekostnadsersättning (4 §).

Till skydd mot förväxling av margarin, margarinost och konstister med

motsvarande naturprodukter hava åtskilliga bestämmelser meddelats. Sålunda

stadgas i fråga örn margarin och konstister att varan icke får förvaras

eller salubjudas annat än i kärl av viss angiven, från smördrittlar

avvikande form samt märkta med ordet margarin eller margarine, respektive

konstister i minst 3 centimeter höga bokstäver. Härifrån gäller dock

det undantag, att i minuthandeln varan får utställas till försäljning i

klumpar eller mindre stycken, örn allenast å densamma anbragts skylt eller

etikett, innehållande med tydliga bokstäver nämnda ord (5 § 1 morn.)

Vid försäljning skall margarin och konstister till köparen överlämnas

antingen i kärl, som förut omförmälts, eller i omslag, innehållande med

tydliga bokstäver ordet margarin eller margarine, respektive konstister

(5 § 4 morn.). Beträffande margarinost föreskrives dels märkning med

ordet margarinost i bokstäver av minst 3 centimeters höjd, dels ock att

osten i sin helhet skall vara rödfärgad (5 § 2 mom). Vid försäljning i

mindre stycken än hel ost skall varan utlämnas i omslag, innehållande

ordet margarinost i tydliga bokstäver (5 § 5 morn.).

För margarin, margarinost och konstister, som införas till riket eller

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114. 17

som utföras, gälla enahanda bestämmelser rörande förpackning och

märkning som de nyss nämnda. Margarinost, som införes, skall tillika

vara färgad på sätt nyss sagts, varemot så ej behöver vara förhållandet

med margarinost, som utföres ur riket, (5 § 3 morn.). Sistberörda stadgande

fick sin omförmälda lydelse genom ändringen 1909. Från utrikes

ort inkommen vara, som angives till tullbehandling såsom margarin

eller konstister, skall, örn den icke förvaras i kärl av föreskriven

beskaffenhet och på föreskrivet sätt märkt, ompackas i sådant kärl, å

vilket därjämte, örn varan är av utländsk tillverkning, detta skall utmärkas

(8 § 1 morn.). Såsom margarinost till tullbehandling angiven

vara, som ej är märkt och färgad på föreskrivet sätt, får ej införas

(8 § 2 morn.). Beträffande såväl margarin som margarinost gäller dessutom,

att varan ej får införas eller utföras utan att den är tillsatt med

stadgad mängd potatisstärkelse eller sesamolja (8 § 3 morn.).

I varje lokal, där vara av ifrågavarande slag saluhålles, skall detta tillkännagivas

genom anslag (6 §). I räkningar och dylika handlingar angående

varan skall denna uttryckligen angivas såsom margarin, margarinost

eller konstister (7 §).

För utövande av tillsyn å efterlevnaden av förordningen äger allmän

åklagare, statskonsulent i mejerihushållning eller av länsstyrelsen därtill

förordnad person att taga prov av vara, som misstänkes utgöra margarin,

margarinost eller konstister, eller av vara, som uppgives utgöra margarin

eller margarinost men misstänkes icke innehålla stadgad mängd sesamolja

(9 §). Provet skall underkastas viss närmare angiven undersökning

(10 §). För vad provtagare fått utgiva i ersättning för sådan undersökning

äger han hos länsstyrelsen erhålla gottgörelse av allmänna medel,

där ej länsstyrelsen finner honom uppenbarligen hava saknat anledning

att verkställa provtagningen. Har den undersökta varan befunnits utgöra

margarin, margarinost eller konstister, är varans ägare pliktig ersätta

statsverket undersökningskostnaden (11 §).

Överträdelse av förordningens bestämmelser straffas med böter men kan

vid olaga utförsel eller försök därtill även medföra fängelse. För de

flesta fall är förseelsen därjämte förbunden med påföljd av förverkande

utav den vara. i fråga örn vilken förseelsen blivit begången (12 §).

Även i främmande länder hava tillverkning, försäljning, införsel och

utförsel av margarin samt liknande ersättningsmedel författningsvis reglerats.

Vad först Danmark beträffar återfinnas hithörande bestämmelser

i en lag av den 1 april 1925, vilken efterträtt förut gällande lag i ämnet

av den 19 april 1907. Enligt 1925 års lag är det förbjudet att tillverka,

införa, utföra, saluhålla eller försälja margarin, som innehåller över 3 procent

smörfett eller mer än IG procent vatten, eller vars innehåll av fettämnen

understiger 80 procent. Inblandning av smör i margarin får ej

ske, och margarin får ej tillsättas annat konserveringsmedel än koksalt.

Den, som tillverkar margarin, är skyldig utlämna varan i förpackning, till

formen väsentligt avvikande från de vanliga smördrittlarna samt märkt

Frammana

lagstiftnir;

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 91 haft. (Nr 11b.)

9

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. May.ts proposition Nr 114.

med ordet margarin, fabrikantens namn eller firma och namnet å tillverkningsstället.

Vid utminutering skall margarinet förpackas i papper,

märkt på sätt nyss nämnts. Är varan av utländsk tillverkning, skall detta

angivas å förpackningen. Beträffande margarinost är stadgat, att osten

skall vara märkt med ordet margarinost samt fabrikantens namn eller

firma. Såväl margarin som margarinost skall innehålla ett vid kemisk

undersökning lätt påvisbart ämne. Vid salubjudande, annonsering och all

slags reklamering få margarin och margarinost benämnas allenast såsom

margarin, respektive margarinost, med tillägg av fabrikantens namn eller

firma, namnet på tillverkningsstället samt orden prima, sekunda, extra,

finaste och fin, en enkel bokstav och sammanställning av denna bokstav

med siffertal. Det är förbjudet att vid annonsering och reklamering beträffande

margarin eller margarinost använda orden mjölk, grädde, smör,

mejeri eller andra från mejeri eller lantbruk hämtade beteckningar eller

återgivande av dessa ord eller beteckningar på främmande språk. Ej heller

får varan angivas härröra från en firma eller fabrik, i vars namn ingår

ord eller beteckning, som nyss nämnts. I slutsedlar och liknande handlingar

rörande margarin eller margarinost skall varan angivas såsom

margarin, respektive margarinost. Utom i de avseenden, som framgå av

det nu anförda, skiljer sig den danska lagen från 1905 års svenska förordning

framför allt därigenom, att bestämmelser meddelats jämväl beträffande

gräddliknande fabrikat, så kallade fettemulsioner. Efter viss av

1930 års riksdag beslutad lagändring motsvara dessa bestämmelser numera

i allt väsentligt de nyss omförmälda, i fråga örn margarin och margarinost

meddelade. Beträffande såväl margarin och margarinost som fettemulsioner

finnas därjämte föreskrifter rörande tillsyn genom statlig kontrollant

av efterlevnaden av lagen. Vidare stadgas i fråga örn

samtliga nämnda varuslag bokföringsskyldighet beträffande tillverkning,

försäljning, införsel och utförsel. Ytterligare föreskrives att margarin,

margarinost eller fettemulsion icke får förekomma i till mejeriverksamhet

hörande lokaler eller i lokaler, där smör packas eller samlas för export,

eller i lokaler, som stå i omedelbar förbindelse med lokaler som de förut

nämnda. Från egendom, där margarin, margarinost eller fettemulsioner

tillverkas till salu, eller från lokal, som står i omedelbar förbindelse med

sådan egendom, får icke mjölk, grädde, smör, ost eller andra mejeriprodukter

salubjudas, utlämnas eller försäljas, och ej heller får smör införas i

sådan egendom eller lokal. Tillverkning, försäljning, införsel eller utförsel

av fettblandning, som ej är margarin, men dock avsedd att utgöra ersättning

för smör, margarin eller fett — bestämmelsen torde sålunda bland

annat omfatta konstister — får ej äga rum utan efter särskilt tillstånd av

jordbruksministern.

Vad Norge beträffar har ny lag i ämnet utfärdats så sent som den 24

juni 1931. Den trädde i kraft den 1 november samma år. Förut gällande

lag var av den 8 mars 1902. Den nya lagens bestämmelser, vilka omfatta

tillverkning, försäljning, införsel och utförsel av margarin, margarinost,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114. 19

margarinmesost, konstister och fettemulsioner, äro i de flesta punkter av

huvudsakligen samma innehåll som motsvarande i dansk rätt stadgade,

dock att i fråga örn konstister föreskrifter i stort sett överensstämmande

med dem, som meddelats för de andra varuslagen, äro införda i lagen. Av

övriga olikheter i förhållande till dansk rätt torde höra nämnas, att någon

begränsning av myckenheten smörfett i margarin eller förbud mot

inblandning i margarin av smör icke återfinnes i den norska lagen, samt

att rörande fettemulsioner i sistnämnda lag stadgas, att varan skall tillsättas

ett färgämne, som tydligt skiljer densamma från mjölk och grädde.

Med fettemulsion förstås enligt den norska lagen varje mjölk- eller gräddliknande

fabrikat, däri ingår något fettämne, som ej är framställt av

mjölk. Jag torde vidare få nämna, att med stöd av bestämmelse i lagen

lantbruksdepartementet förordnat, att från och med den 1 november 1931

såväl av margarinfabrikanter som av margarinimportörer skall tillsättas

så mycket smör eller smörfett per 100 kilogram till den margarin, som tillverkas

eller omsättes inom landet och vilken ej är avsedd för export, som

departementet vid varje tid föreskriver. Tillsättningsmängden skall bestämmas

sålunda, att den myckenhet norskt smör, som icke på annat sätt

finner avsättning på den inhemska marknaden, åtgår till inblandning i

margarin. För närvarande är föreskriven en inblandning av 2.5 procent

smör.

Även i Finland finnas detaljerade bestämmelser rörande tillverkning

och försäljning av margarin, margarinost och fettemulsioner. Beträffande

margarin gäller, att varan icke får innehålla mer än 10 procent mjölkfett

och 16 procent vatten. Den skall hava en fetthalt av minst 82 procent.

Margarin får icke packas i kärl, som i smörhandeln allmänt användas,

och skall i minuthandeln försäljas i stycken av kubisk form och i omslag,

som tydligt märkts med ordet margarin. Å margarin eller dess omslag

får ej anbringas sådan bild eller annan beteckning, som vore ägnad att

vilseleda köparen örn varans rätta beskaffenhet. Särskilt är användandet

av ordet smör, antingen för sig eller i förening med annat ord, förbjudet.

Vid försäljning å ställe, där tillika smör saluhålles, skall margarin förvaras

på ett noggrant avskilt, för köparen synligt ställe, där en tydlig

namnskylt, upptagande ordet margarin finnes anbragt. Margarinost skall

färgas högröd och märkas med ordet margarinost jämte tillverkarens

namn samt vid försäljning i mindre stycken än hel ost utlämnas i omslag

med ordet margarinost i tydligt tryck. Vid tillverkning av margarin och

margarinost skall för underlättande av varans igenkännande tillsättas något

lätt påvisbart ämne. Margarin och margarinost, som importerats,

skola förses med tydlig beteckning: importmargarin eller importmargarinost.

Vid margarin- och margarinostfabrik skall föras bok över tillverkningen

och därvid använda råämnen. För fast eller gräddliknande, till

människoföda avsett fett, som ej är smör, grädde eller margarin, får i

handeln endast användas benämning, som tydligt angiver produktens art,

och produkten i fråga får ej saluhållas i omslag eller förpackning, som

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

jämte dara fästad etikett kari föranleda villfarelse beträffande arten. I

produktens benämning får ordet smör eller grädde eller härledning därav

i intet sammanhang användas.

I England gäller, att margarin får innehålla högst 10 procent smörfett

och icke får äga högre vattenhalt än 16 procent. Som konserveringsmedel

får i margarin endast koksalt användas. Vid försäljning skall margarin

vara märkt på så sätt, att å förpackningar och omslag ordet margarin är

åsatt med bokstäver av viss bestämd storlek. Då margarin i detaljhandeln

utlämnas i omslagspapper, får å detta, utöver angivna märke samt uppgift

örn vikten, icke förekomma tryckt meddelande av något slag. Liknande

märkningsbestämmelser gälla margarinost. Beträffande margarin gäller

dessutom, att varan icke får å papper eller förpackning, vari den är innesluten,

å vid förpackningen fogad etikett eller i annons eller faktura benämnas

annorledes än som margarin eller med ett namn, kombinerat med

ordet margarin, vilket godkänts av jordbruksministern och är tryckt med

bokstäver i samma färg som och ej större än ordet margarin. Tillverkning

av eller grosshandel med margarin eller margarinost får icke bedrivas

i lokal, som utgör del av eller på annat sätt än genom gata eller väg

står i förbindelse med smörfabrik.

Vad Tyskland beträffar är i fråga örn margarin stadgat, att sådan vara

icke får innehålla mindre fetthalt än 80 procent eller i saltat tillstånd

högre vattenhalt än 16 procent. Vid framställning av margarin få högst

100 viktsenheter mjölk eller däremot svarande mängd grädde användas på

100 viktsenheter fett, ej härstammande från mjölk. Inblandning av smör

i margarin är förbjuden. Som konserveringsmedel få 0.2 gram benzoesyra

tillsättas på 1,000 gram margarin. Såväl margarin som margarinost

skall tillsättas något ofarligt ämne, som vid kemisk undersökning underlättar

varans igenkännande. Å förpackning och omslag till margarin, margarinost

och konstister skall varans beskaffenhet tydligt angivas. Å försäljningsställe

för margarin, margarinost eller konstister skall tydlig skylt

med påskrift örn försäljningen vara uppsatt. Vid offentligt salubjudande

såväl som i slutsedlar, räkningar och andra dylika handlingar, vilka angå

leverans av margarin, margarinost eller konstister, skall varan benämnas

med nu angivna beteckning å densamma. Tillverkning eller försäljning

av mjölk- eller gräddliknande produkter är i lag den 31 juli 1930 förbjuden.

Enligt de i Holland gällande bestämmelser får hos margarin fetthalten

ej understiga 80 procent och vattenhalten ej överstiga 16 procent. Smör

får inblandas i margarin till så stor myckenhet, att margarinet vid viss

närmare angiven undersökning giver ett så kallat fleicher t-Wollny-tal på

högst 10, vilket motsvarar en smörhalt av 18 å 20 procent. Såsom konserveringsmedel

äro endast koksalt och benzoesyra eller benzoesyrat salt tilllåtna.

Tillsatsen av benzoesyra får icke överstiga 0.2 procent. Margarin

får icke fraktas, salubjudas eller försäljas, därest icke å samtliga förpack
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

ningar eller, om varan är opackad, å själva varan ordet margarin är anbragt

i tydliga bokstäver av fastställd storlek. Förutom ordet margarin

får å varan eller dess förpackning ej förekomma andra beteckningar än

tillverkarens, försäljarens och tillverkningsplatsens namn eller initialer

ävensom i handeln erforderliga kvalitetsbeteckningar. Därest jämte ordet

margarin beteckningen »blandning» användes, måste kvantiteten smörfett,

ingående i 5 gram av det utsmälta och filtrerade margarinfettet giva ett

så kallat Ny-Kirschner-tal på minst 3.o, vilket motsvarar en smörhalt av

omkring 15 procent. I lokal, där margarin tillverkas, förvaras eller försäljes,

skall ordet margarin anbringas i tydligt synliga bokstäver ovanför

ingångsdörrarna samt å de närmast varje dörr befintliga skyltfönstren.

Då såväl smör som margarin saluföras i samma försäljningslokal,

skall margarinet förvaras i en särskild avdelning av lokalen eller också

vara skilt från smöret genom tydlig avgränsning, och skall över varan

finnas uppsatt en skylt med ordet margarin i tydligt synliga bokstäver.

iledan få år efter tillkomsten av 1905 års margarinlörordning framfördes

— förutom de önskemål vilka lett till ändringarna 1909 och 1921 — krav på

ändrade bestämmelser även i åtskilliga andra hänseenden. Sålunda framhöll

Malmöhus läns hushållningssällskap i skrivelse till Kungl. Majit den

30 juli 1910, bland annat, att margarin icke sällan utbjödes som smör och

att en okritisk allmänhet ofta genom vackra och lockande namn förleddes

att tro, att det utbjudna margarinet till väsentlig del ledde sitt ursprung

från mjölk eller mjölkprodukter. Hushållningssällskapet ansåg därför, att

förbud borde utfärdas mot att i förbindelse med benämningen margarin

använda ord, som häntydde på tillverkning av smör, såsom smör, grädde,

mjölk, mejeri, ko eller dylikt. Margarin borde endast få salubjudas såsom

prima, sekunda eller under liknande varubeteckning. Likaledes borde

förbjudas att vid reklam framhålla, att margarin innehölle smör eller

smörfett, ävensom att i samband med margarin skylta med avbildningar

av ko eller annat, som häntydde på mjölkproduktionen. Ytterligare ansåg

sällskapet, att förbud borde utfärdas mot tillsättande till margarin av sådant

färgämne, att margarinet finge smörets färg, samt mot inblandning

av smör i margarin. Till de salunda framhallna synpunkterna anslöto

sig i särskilda skrivelser ytterligare elva andra hushållningssällskap.

I utlåtande den 15 februari 1911 över denna framställning föreslog lantbruksstyrelsen

sådana ändringar i margarinförordningen, att begreppen

margarin och konstister bleve klarare definierade, att bestämmelserna angående

handel med margarin skärptes, så att margarin eller andra smörliknande

ämnen icke finge salubjudas eller försäljas under benämningar,

som kunde bibringa allmänheten den föreställningen, att varan härstammado

från lanthushållningen, samt att, kontrollbestämmelserna skärptes

och utvidgades därhän, att do fullt motsvarade sitt ändamål.

över lantbruksstyrelsens förslag infordrades yttranden från kommerskollegium

och generaltullstyrelsen, vilka i stort sett anslöto sig till lant
-

Framställningar

ftin

hushållningssällskap.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Framställningar

från

inhemska

margarinfabrikanter.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

bruksstyrelsens mening. Såväl berörda förslag som nämda yttranden överlämnades

den 6 november 1918 till den av Kungl. Maj:t den 5 maj 1916 tillsatta

så kallade livsmedelslag stiftning skommittén. I betänkande den 28

november 1921 framlade kommittén förslag till bestämmelser angående

kontioll över tillverkningen av och handeln med margarin, margarinost

och konstister. Kommittéförslaget föranledde emellertid icke någon ändring

i gällande bestämmelser på området.

I skrivelse till chefen för handelsdepartementet den 27 maj 1925 hemställde

å margarinfabrikanternas vägnar direktören K. K. Stamsö om

vissa ändringar i bestämmelserna rörande importerat margarin. Under

hänvisning till den kontroll över margarintillverkningen, som ägde rum i

Sveiige i motsats till vad fallet vore i vissa andra länder, samt under framhållande

av de olägenheter, en import av mindervärdigt utländskt margarin

skulle medföra, anhöll Stamsö örn departementschefens medverkan

till införande av bestämmelser, att margarin vid införsel till riket underkastades

samma veterinärbesiktning, som gällde för animaliskt fett,

att emballage för utländskt margarin skulle märkas med orden »utländskt

margarin, ej tillverkat under svensk statskontroll» samt att vid minutförsäljning

av margarin varan skulle vara försedd med en i ögonen fallande

skylt med följande text: »Här säljes utländskt margarin, ej tillverkat

under svensk statskontroll», i minst 20 millimeter höga bokstäver.

över Stamsös framställning inhämtades yttranden av kommerskollegium,

medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen. Kommerskollegium tillstyrkte,

efter hörande av Sveriges kemiska industrikontor och ett flertal

handelskamrar, att skärpta bestämmelser utfärdades rörande märkning

av importerat margarin. Angående lämpligheten av den föreslagna besiktningen

vid införsel av sådan vara avgav kollegiet icke något bestämt

utlåtande. Även medicinalstyrelsen'' tillstyrkte utfärdande av märkningsbestämmelser.

I anslutning till utlåtande i ärendet av medlemmen utav

styrelsens vetenskapliga rad, professorn Klas Sondén avstyrkte styrelsen

däremot förslaget örn besiktning av utländskt margarin, därvid styrelsen

särskilt erinrade, att en kontroll av de råvaror, av vilka till riket infört

margarin i produktionslandet tillverkats, blott i mycket ringa grad kunde

utövas genom undersökning av den färdiga varan. Vid ärendets förehavande

i medicinalstyrelsen anmälde statsinspektören Hj. Hansson och t. f.

statsinspektören R. Englesson avvikande mening och ansågo, att margarin

vid införsel till Sverige borde underkastas sådan undersökning, som angåves

i förordningen den 30 september 1921 (nr 581) angående kontroll vid

införsel till riket av köttvaror och djurfett. Lantbruksstyrelsen slutligen

hemställde örn utfärdande av bestämmelser angående märkning såväl i

fråga örn utländskt margarin som i fråga örn utländskt smör. I

anledning av styrelsens hemställan i sistnämnda hänseende utfärdade

Kungl. Majit den 1 juli 1927 förordning (nr 332) angående bestämmelser

att iakttagas vid införsel till riket av samt handel med utländskt smör.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114. 23

I en den 13 december 1927 till Kungl. Majit inkommen skrivelse hemställde

Margarinfabrikernas försäljningsaktiebolag — vilket bolag för

närvarande enligt uppgift företräder åtta av landets margarinfabriker,

som till cirka 60 procent tillgodose det inhemska behovet av margarin

under åberopande av Stamsös skrivelse av den 27 maj 1925, att

märkningsbestämmelser rörande utländskt margarin av i huvudsäkdet

innehåll, sistnämnda skrivelse angåve, skyndsamt måtte utfärdas. Innehavaren

av Lahtis margarinfabriks nederlag, grosshandlaren Einar

Hårdstedt, bestred i skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 december 1927 ifrågavarande

yrkanden, varemot Sveriges köpmannaförbund i en till chefen

för jordbruksdepartementet ställd skrivelse den 19 i samma månad uttalade

sin anslutning till Margarinfabrikernas försäljningsaktiebolags förslag.

Även genom Stockholms stads hälsovårdsnämnd hava framställningar i

olika hänseenden inkommit dels till Kungl. Maj:t dels ock till lantbruksstyrelsen.

Sålunda hemställde hälsovårdsnämnden i skrivelse till Kungl,

Majit den 18 oktober 1927, under åberopande av ett tjänstememorial av

förste stadsveterinären i Stockholm Sven Nystedt rörande i Nacka bedriven

tillverkning av en gräddliknande vätska, bestående av växtfett, sesamolja,

oskummad mjölk och bindemedel, vilken levererades till ett flertal

näringsställen och bagerier samt därstädes användes såsom grädde, örn

utfärdande av särskilda bestämmelser rörande handeln med sådan konstgjord

grädde. Bestämmelserna borde, enligt hälsovårdsnämndens förmenande,

innehålla dels förbud mot fabrikatets försäljning, såvida det ej

åsattes en bestämd beteckning, som ej kunde vilseleda köparen angående

dess beskaffenhet, dels ock förbud mot varans försäljning genom omhällning

eller från öppet kärl eller annorledes än medelst kontrollslutna flas;

kor, å vilka den föreskrivna beteckningen vore tydligt anbragt.

I infordrat utlåtande över denna hemställan föreslog medicinalstyrelsen,

att produkter av ifrågavarande slag borde benämnas margaringrädde,

samt att bestämmelser angående tillverkning och försäljning av sådan vara

borde inarbetas i margarinförordningen. Vid utlåtandet fogade styrelsen

förslag till sålunda omarbetad förordning.

Med skrivelse den 27 april 1927 hade hälsovårdsnämnden till lantbruksstyrelsen

för kännedom överlämnat ett annat tjänstememorial av förenämnde

förste stadsveterinär. I detta framhölls, att övervakandet av margarinförordningens

efterlevnad i Stockholm ansetts icke ankomma på hälsovårdsnämnden

utan på kriminalpolisen, ehuru det ur många synpunkter

vore lämpligt, att tillsyningsmännen hos hälsovårdsnämnden finge skyldighet

att deltaga även i detta kontrollarbete, som utan större tidspillan

för dem kunde verkställas i samband med deras övriga inspektioner. En

dylik anordning torde emellertid, enligt stadsveterinärens förmenande, ej

kunna genomföras annat än i samband med omarbetning av margarinförordningen.

Framställningar

genom

Stockholms

stads hälsovårdsnämnd.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Mellersta

Sveriges

mejerist förening.

Riksdagen

1926.

Lantbruksstyrelsens

förslag den

14 juli 1928.

Kungl. Martts proposition Nr 114.

Vidare hemställde hälsovårdsnämnden i skrivelse till lantbruksstyrelsen

den 26 juni 1928, huruvida icke i en ny margarinförordning lämpligen

borde inflyta bestämmelser avseende förhindrande av vilseledande beteckningar

å margarinblandningar. Denna hemställan föranleddes av en till

hälsovårdsnämnden från dess kemiska laboratorium inkommen redogörelse

för verkställda undersökningar av ett margarin, vilket enligt etikett å förpackningen

garanterades innehålla 20 procent runmärkt smör och 50-procentig

vispgrädde, och vars smörfetthalt sålunda borde avsevärt överstiga

20 procent men vid undersökningen befunnits i genomsnitt utgöra allenast

12 procent.

En med den senast omförmälda likartad framställning hade redan tidigare

inkommit till lantbruksstyrelsen från annat håll. I skrivelse den 25

oktober 1927 hemställde nämligen Mellersta Sveriges me jensi förening, att

lantbruksstyrelsen måtte vidtaga åtgärder dels till hindrande av att margarinfabrikanterna

gjorde reklam för margarin såsom smörblandning, dels

ock av sådan art, att margarin, vare sig däri vore inblandat smör eller

icke, bleve sålt såsom margarin och ej under så vilseledande namn som

smörblandning.

I detta sammanhang torde böra omnämnas en vid 1926 års riksdag i

andra kammaren väckt motion 11:79 örn skrivelse till Kungl. Majit med

begäran örn bestämmelser, att vid försäljning av margarin, som angåves

vara blandat med smör eller grädde eller vars namn häntydde på sammansättning

med mejeri- eller ladugårdsprodukter, skulle å förpackningen

tydligt och på ett i ögonen fallande sätt angivas procenttalet av den

mejeri- eller ladugårdsprodukt, som inginge i varan. Motionen föranledde

ej någon vidare riksdagens åtgärd, sedan andra kammarens femte tillfälliga

utskott i utlåtande, nr 8, anfört, att utskottet, som låtit inhämta

lantbruksstyrelsens yttrande i frågan och erfarit, att styrelsen hade sin

uppmärksamhet riktad på saken, icke funne något riksdagens initiativ för

det dåvarande behövligt.

Margarinfabrikernas försäljningsaktiebolags omförmälda den 13 december

1927 till Kungl. Majit inkomna skrivelse remitterades den 15 i samma

månad till lantbruksstyrelsen, som jämväl fick till sig överlämnade skrivelserna

från Einar Hårdstedt och Sveriges köpmannaförbund. Över

Stockholms stads hälsovårdsnämnds framställning den 18 oktober 1927 infordrades

likaledes lantbruksstyrelsens yttrande. I skrivelse till Kungl.

Majit den 14 juli 1928 har därefter lantbruksstyrelsen anfört, att styrelsen

med anledning av de krav på ändrade bestämmelser, som i nämnda

handlingar och i övrigt framförts, och då 1905 års margarinförordning

jämväl i andra avseenden vöre i behov av revidering, gått i författning

örn utarbetande av förslag till ny förordning i ämnet. Styrelsen upp
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Kr 114.

25

giver, att vid överläggningar inom styrelsen för ärendets beredning närvarit

representanter för såväl margarintillverkningen och tillverkningen

av konstgjord grädde som för mejerirörelsen, vilka samtliga fått

taga del av inom styrelsen utarbetade utkast till förslag.

Lantbruksstyrelsen förslag, som bifogats dess förenämnda skrivelse,

skiljer sig från gällande margarinförordning huvudsakligen i följande hänseenden.

Bestämmelserna angående tillverkning, handel, införsel och utförsel

hava särskilts från varandra genom uppdelning i olika paragrafer

i högre grad än för närvarande är fallet, varjämte vissa övriga rent redaktionella

ändringar vidtagits. Förordningen har utvidgats att omfatta

även produkter, som tillverkas och salubjudas såsom ersättningsmedel

för grädde. Föreskrifterna angående tillsyn över tillverkning av margarin

enligt 4 § i 1905 års margarinförordning hava utsträckts att gälla tillverkningen

av samtliga de varuslag, den föreslagna förordningen avser. Stadgandet

i 2 § i 1905 års förordning örn förhud att i mejerilokal, där smör

eller ost tillverkas till avsalu, tillverka margarin eller margarinost har omformats

så att förbudet gäller hela den byggnad, där mejeriet är beläget,

och avser jämväl tillverkning av ersättningsmedel för grädde. Den i 9 § av

1905 års förordning omförmälda kontrollen över förordningens efterlevnad

genom tagande av prov å varan skall enligt förslaget kunna verkställas

även av hälsovårdsnämnd och tillsyningsman, varjämte stadgats rätt för

provtagare att äga tillträde till varje lokal, som för provtagningen behöver

besökas. Utförligare bestämmelser angående märkning av importerad

vara och stadganden angående tillkännagivanden jämväl i övrigt vid sådan

varas salubjudande och försäljning av dess egenskap av utländsk

hava meddelats. Föreskrifterna rörande inom landet tillverkad varas

förpackning, märkning och saluförande hava i vissa delar ändrats. Bestämmelser

hava meddelats i syfte att förhindra ifrågavarande produkters saluförande

under vilseledande beteckningar.

Av de föreslagna ändringarna torde en del här böra närmare beröras.

I fråga örn omförmälda ersättningsprodukter för grädde har lantbruksstyrelsen

såsom benämning å desamma föreslagit ordet margaringrädde,

varmed enligt förslaget skall förstås sådan gräddliknande vara, i vilken

helt eller delvis ingår fett, som ej framställts ur mjölk (1 §). Lantbruksstyrelsen

har vidare hemställt, att, för underlättande av varans identifiering

såsom konstprodukt, varan, i likhet med vad som nu sker vid tillverkning

av margarinost, skulle tillsättas sesamolja.

Vid de inför lantbruksstyrelsen förda överläggningarna gjorde tillverkaren

av sådan grädde, varom här är fråga, Hugo Agartz gällande, att

ordet margaringrädde icke gåve ett riktigt begrepp örn varan. Han förmenade,

att allmänheten bomme att i ordet utläsa, att varan vore gjord

av margarin och grädde, vilket ej överensstämde med verkliga förhållandet.

Han förklarade sig hava redan inarbetat ett namn, som, samtidigt

som det väl skilde varan från den naturliga grädden, gåve ett adekvat

uttryck åt varan, nämligen växtfettgrädde, i dagligt tal förkortat till växt
-

» Margarin-- grädde».

s. 26 Kontrollera mot PDF

Importvara.

26 Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

grädde, samt hemställde, att detta namn måtte bliva lagligen tillåtet och

varan sålunda i förordningen kallas växtgrädde.

Lantbruksstyrelsen har häremot framhållit, att ifrågavarande konstprodukt

otvivelaktigt i stort sett borde underkastas samma bestämmelser som

margarin. Enligt styrelsens förmenande borde den sålunda saluföras under

bestämd beteckning, som tydligt angåve dess beskaffenhet av konstprodukt.

Styrelsen skulle, enligt vad den anfört, för sin del helst velat

föreslå en fullständigt indifferent benämning, varuti ordet grädde icke

inginge. Vid det förhållandet, att Kungl. Majit redan genom benämningen

margarinost godtagit ett användande av mejeriprodukters namn i

samband med margarin, hade styrelsen emellertid ansett sig icke böra vidhålla

denna ståndpunkt.

Beträffande konstgjord gräddes förpackning har lantbruksstyrelsen

föreslagit, att varan, då den av tillverkaren utlämnades från fabriken,

skulle vara innesluten antingen i ett med tätt slutande lock försett kärl

av förtent järnbleck, varå inpressats dels ordet margaringrädde i bokstäver

av minst 3 centimeters höjd, örn kärlet rymde 5 kilogram och däröver,

minst 1 centimeters höjd, örn kärlet rymde 1 men ej 5 kilogram, och minst

1h centimeters höjd, örn kärlet rymde mindre än 1 kilogram, dels ock tillverkarens

namn, eller ock i en med aluminiumkapsel tillsluten flaska, försedd

med etikett, varå anbragts i blått tryck på vit botten eller i vitt tryck

på blå botten dels ordet margaringrädde med minst 1 centimeter höga

bokstäver, dels ock tillverkarens namn. Därjämte skulle ordet margaringrädde

vara inpressat å kapseln eller denna vara försedd med etikett,

innehållande samma ord (5 § 2 morn.). Vidare har föreslagits att den,

som dreve handel med konstgjord grädde, skulle vara pliktig förvara varan

emballerad så som nu sagts (13 § 3 morn.), samt att vid försäljning i minut

varan skulle vara innesluten i kärl eller flaska och märkt på sätt nyss

nämnts (13 § 4 morn.).

Vid överläggningarna inför lantbruksstyrelsen framställde Hugo Agarta

mot dessa bestämmelser invändningar av i huvudsak följande innehåll:

Även örn förslaget icke omöjliggjorde försäljning av ifrågavarande produkt,

fördyrade det dock distributionen högst väsentligt. Varan borde få

försäljas i löst mått. Kunde detta ej medgivas, borde, även om försäljning

måste äga rum från kontrollslutna flaskor i sådana affärer, där

mjölk eller naturgrädde såldes, försäljning från öppet kärl likväl få ske

i alla andra affärer. Skulle över huvud försäljning ej få äga rum annat

än i slutna kärl, hemställdes, att bestämmelserna örn kärlens försegling

erhölle annan lydelse än lantbruksstyrelsen föreslagit. Det vore troligen

omöjligt att sterilisera grädde i hermetiskt tillslutet kärl, i varje fall vore

det omöjligt, örn flaskan skulle vara tillsluten med aluminiumkapsel.

Hedan enligt bestämmelserna i 5 § 1 mom. och 8 § 1 mom. av 1905 års

margarinförordning skall å emballaget till importerat margarin och konstister,

utöver för svensk tillverkning föreskriven märkning, angivas dels på

varaktigt sätt med minst 3 centimeter höga bokstäver importörens namn,

dels ock på tydligt och lätt i ögonen fallande sätt varans utländska ursprung.

I lantbruksstyrelsens förslag hava bestämmelserna härutinnan

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

skärpts och utvidgats därhän, att varje vara, som avses i förordningen,

vid införsel till riket skall vara märkt dels med orden »utländskt margarin»,

respektive »utländsk margaringrädde», »utländsk margarinost» och

»utländskt konstister», vilken märkning såvitt angår margarin skall utföras

å förpackningens lock, botten och sidor med minst 3 centimeter höga

bokstäver i röd färg, dels ock på varaktigt sätt med importörens namn

(7 § 2 morn.). I fråga örn margarin och konstister hava föreslagits bestämmelser,

enligt vilka vid saluhållande och försäljning av varan dess egenskap

av utländsk skall å förpackningar och omslag utmärkas med bokstäver

av samma storlek som de, vari dess egenskap av margarin eller

konstister skall angivas (13 § 1 och 2 morn.). Till skillnad mot vad härutinnan

stadgas i 6 och 7 §§ av 1905 års förordning har vidare föreslagits,

att då saluhållen vara vore av utländskt ursprung, detta skulle i affärerna

meddelas genom anslag, innehållande orden »Här säljes utländsk margarin,

respektive utländsk margaringrädde, utländsk margarinost eller utländskt

konstister» (12 § 2 morn.), samt i räkningar och dylika handlingar tydligt

angivas (11 §).

Vid överläggningarna inför lantbruksstyrelsen framfördes av 1Margarinfabrikernas

försäljningsciktiebolag krav på, att nyssnämnda anslag rörande

försäljning av varor av utländskt fabrikat borde förses med tillägget

»ej kontrollerad av svensk myndighet». Lantbruksstyrelsen bar häremot

anfört, att med hänsyn till kontrollen över svensk produktion av ifrågavarande

slag styrelsen visserligen funne skäl kunna anses föreligga

för tillmötesgående av nämnda krav, men att detsamma i det stora hela

kunde anses tillgodosett genom uttrycklig föreskrift, att å skylt, som angåve,

att varan försåldes, tillädes ordet »utländsk». Beträffande förut

omförmälda från de svenska margarinfabrikanternas sida gjorda hemställan

örn veterinärkontroll beträffande importerat margarin, liknande den

i fråga örn animaliskt fett stadgade, har lantbruksstyrelsen, under hänvisning

till att sagda hemställan avstyrkts av medicinalstyrelsen, förklarat

sig icke kunna biträda densamma.

I fråga örn förpackning och märkning av margarin, margarinost och

konstister av inhemsk tillverkning skiljer sig lantbruksstyrelsens förslag

från bestämmelserna i dessa hänseenden i 5 § i gällande margarinförordning

huvudsakligen därutinnan, att dels drittelliknande kärl för margarin

och konstister föreslagits skola, i motsats till vad nu är fallet, vara förbjudna

allenast örn kärlen äro av trä (5 § 1 mom. andra stycket), dels bestämmelserna

örn viss förpackning för margarin och konstister förklarats

ej skola gälla beträffande smärre gratisprov av varan (5 § 1 mom. tredje

stycket), dels och detaljerade föreskrifter meddelats rörande storleken och

färgen å de bokstäver, som vid olika fall borde användas vid märkning

av förpackning till margarin och konstister (5 § 1 mom. första stycket,

13 § 1, 2, 5 och 6 morn.). I överensstämmelse härmed har lantbruksstyrelsen

även föreslagit detaljerade bestämmelser rörande innehållet i de anslag,

som redan enligt 6 § i 1905 års förordning skola finnas uppsatta i

Förpackning,

märkning och

saluhållande

av inhemska

produkter.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Beteckningar.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

salubodar, där inhemska varor av ifrågavarande slag försäljas (12 § 1

morn.). Lantbruksstyrelsens förslag i nu berörda delar ansluter sig huvudsakligen

till synpunkter, som vid överläggningarna inför styrelsen anförts

av Margarinfabrikernas försäljningsaktiebolag.

Det kanske viktigaste avsteget från gällande bestämmelser innebär den

del av lantbruksstyrelsens förslag, som avser förhindrande av ifrågavarande

produkters saluförande eller försäljning under vilseledande beteckningar,

I sådant hänseende har lantbruksstyrelsen föreslagit, att i en blivande

författning måtte införas stadganden av följande lydelse:

Margarin eller andra smörliknande fettämnen av vad ursprung eller

blandning som helst ävensom gräddliknande konstprodukter (fettemulsioner),

i vilka annat fett än sådant, som är framställt ur mjölk, ingår, må

icke salubjudas eller försäljas under benämning, vari, med undantag för

ordett »margaringrädde», ingå ord eller delar av ord, som häntyda på lanthushållningen,

såsom herrgård, ladugård, ko, mejeri, smör, grädde, mjölk

med mera, eller på lantbruksprodukters genom statens försorg fastställda

exportkvalitetsmärken. (9 § 1 mom.)

.Utan hinder av vad i 1 mom. stadgas må margarin utav svensk tillverkning

salubjudas och försäljas såsom smörblandat margarin, försåvitt av

den i varan ingående fettmängden minst 18 procent utgöras av smörfett.

(9 § 2 mom.)

Isterliknande vara må, förutom under benämningen »konstister», icke

salubjudas eller försäljas under benämning, vari ingår ordet ister eller

annat ord, som häntyder på ursprung från lanthushållningen. (10 §.)

Lantbruksstyrelsen har vidare föreslagit, att såsom övergångsbestämmelser

till förordningen måtte intagas föreskrift därom att, oavsett nu

nämnda stadganden, sådan benämning å margarin eller konstister, som

före den 1 juli 1928 blivit införd i varumärkesregistret, finge användas

av den, för vars räkning registrering skett.

Såsom motivering till dessa stadganden anför lantbruksstyrelsen till en

början, att bestämmelserna i 1905 års margarinförordning lämnade margarintillverkarna

betydligt större möjlighet än motsvarande bestämmelser

i grannländerna att i viss mån driva illojal konkurrens med natursmöret

genom att såväl i handeln med som vid reklam för margarin använda beteckningar,

som gåve den salubjudna varan sken av att äga ett visst samband

med mejerihushållningen eller lantbruket. Styrelsen förmenar, att

ju längre margarinfabrikationen nått i teknisk fulländning och ju närmare

produkten kommit natursmöret j utseende och smak, desto större

bleve frestelsen att utnyttja dessa möjligheter, och att detta särskilt gällde

örn de i Sverige alltmera förekommande blandningarna av margarin och

smör, vilka, enligt vad styrelsen påpekar, oftast utgöra margarin med en

mindre tillsats av smör. Styrelsen framhåller, att namn sådana som

Smörblomma, Herrgårdsväxt, Svea Grådd, Mustads Gräddblandning, AlfaKo,

Mejerit och Runa tydligen tillkommit i syfte att bibringa den köpande

allmänheten ett intryck av att den utbjudna varan hade samband

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Marits proposition Nr 114. 29

med lanthushållningen och i beskaffenhet och värde i hög grad närmade

sig natursmöret.

Vidare anför styrelsen i hithörande hänseenden i huvudsak följande.

I Danmark med flera länder vore inblandning av smör i margarin förbjuden.

och salubjuden sådan vara finge icke innehålla mer än högst 3

procent smörfett eller den mängd, som högst kunde beräknas ingå, då

mjölk använts vid tillverkningen. Krav på en liknande bestämmelse i

fråga örn inom Sverige tillverkat eller salubjudet margarin hade också

gjorts gällande. Enligt lantbruksstyrelsens förmenande funnes ur mejerihanteringens

synpunkt goda skäl, som talade för ett tillmötesgående

av detta krav. Vid det förhållandet emellertid, att redan sedan lång tid

tillbaka en tillverkning av margarin, innehållande tillsats av smör, varit

tillåten i Sverige, hade lantbruksstyrelsen icke ansett sig böra framställa

yrkande i detta syfte. Såsom villkor för att få salubjuda en blandning av

margarin och smör såsom smörhlandat margarin syntes dock böra fordras,

att varan innehölle minst 18 procent smörfett, beräknade på den i varan

ingående totala fettmängden. Redan nu tillsattes ofta cirka 20 procent

smör vid sådan blandning, vilket skulle kunna giva anledning till att

föreslå procenttalet 20. Med hänsyn emellertid till att den noggrannhet,

varmed smörfetthalten kunde fastställas, varierade ± 2 procent, hade

lantbruksstyrelsen ansett sig böra stanna vid 18 procent.

I detta sammanhang ansåge sig lantbruksstyrelsen böra framhålla, att

en inblandning av smör i margarin enligt styrelsens förmenande måste anses

såsom margarintillverkning och sålunda vara underkastad samma bestämmelser

som denna.

Att bestämmelser angående skyldighet att angiva i margarin ingående

procenthalt smörfett icke tidigare kommit till stånd, torde delvis sammanhänga

med svårigheten att konstatera förefintligheten av den angivna

procenthalten. Emellertid hade de kemiska undersökningsmetoderna på

detta område under senare tid nått därhän, att en kontroll av riktigheten

utav sålunda lämnade uppgifter icke vore utesluten. Av meddelande från

centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, avhandlande

sättet för bestämning av smörhalten i smörblandningar, framginge, att

med användning av det Reichert-Meisslska talet i fråga örn fettblandning

mellan växtmargarin och smörfett beträffande blandning, som holle ned

till 10 procent smör, fetthalten kunde fastställas med en noggrannhet av

cirka ± 2 procent. En förutsättning för att undersökningen skulle giva

riktigt resultat vore emellertid, att uppgift förelåge örn de övriga ingredienser,

som inginge i produkten.

I fråga örn svensk tillverkning — vilken stöde under statskontroll —

torde de med den kemiska analysen i förevarande avseende förknippade

vanskligheterna icke vara av beskaffenhet att utgöra hinder för godkännande

av de utav lantbruksstyrelsen föreslagna bestämmelserna. I fråga

om utländskt margarin torde emellertid nämnda svårigheter vara av sådan

betydelse, att vid försäljning därav ett angivande av att i varan inblandats

natursmör, icke borde få förekomma.

Åt lantbruksstyrelsen torde böra uppdragas att utfärda bestämmelser,

huru undersökning av riktigheten utav lämnade uppgifter i förevarande

avseende skulle utföras.

Därest hinder mötte för utfärdande av de utav lantbruksstyrelsen i denna

del föreslagna bestämmelserna, borde enligt styrelsens förmenande det

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. May.ts proposition Nr 114.

överhuvud vara förbjudet att på något sätt angiva, att i margarin inblandats

eller inginge smör eller smörfett.

Emellertid funne lantbruksstyrelsen ett förbud att använda beteckningen

smörblandning icke vara tillfyllest för att bringa erforderlig ordning

i margarinhandeln och framtvinga, att margarintillverkningens produkter

salubjödes för vad de verkligen vore. I flertalet andra länder vore

det förbjudet att för margarin använda andra än vissa bestämda beteckningar.

Så stränga krav torde ur jordbrukets synpunkt icke vara erforderliga.

Såsom lantbruksstyrelsen redan i skrivelse den 15 februari 1911

hävdade, syntes med fullt fog endast kunna krävas, att margarin och

andra smörliknande ämnen icke finge salu bjudas eller försäljas under

benämning, som kunde giva allmänheten anledning till den föreställningen,

att de härstammade fran lanthushållningen. Samma synpunkter

gjorde sig givetvis även gällande i fråga om sådana fettemulsioner, som

avsåge att ersätta grädde. Med undantag för ordet »margaringrädde»

borde därför enligt styrelsens förmenande varje benämning, som häntydde

på samband nied lanthushållningen och vari inginge sådana ord som

mjölk, herrgård, ladugård, ko, mejeri, vara förbjuden vid

försäljning av eller reklam för margarin och margaringrädde. Samma

förbud funne lantbruksstyrelsen böra utfärdas för användande i här förevarande

fall av benämningar, som häntydde på de genom statens försorg

fastställda, exportkvalitetsmärkena för lantbruksprodukter.

I analogi härmed torde jämväl böra stadgas, att isterliknande vara icke

linge, med undantag för beteckningen »konstister», saluföras under benämning,

vari inginge ordet ister eller andra ord, som häntydde på att

varan vore en produkt av lanthushållningen.

Sedan förekomma emellertid en del benämningar på margarin och konstister,

som blivit av patent- och registreringsverket inregistrerade. Enligt

vad lantbruksstyrelsen inhämtat, torde dock dylika benämningar icke för

närvarande förekomma i större antal och i fråga örn margarin egentligen

inskränka sig till benämningarna »Suna» och »Herrgårdsväxt». Med hänsyn

till de konsekvenser av ekonomisk art, som ett upphävande av rätten

att använda dessa benämningar skulle medföra för vederbörande tillverkare,

för vilken ett inarbetat märke kunde representera ett stort värde,

funne lantbruksstyrelsen skäligt föreslå, att genom särskild övergångsbestämmelse

medgivande lämnades den, för vars räkning viss benämning

blivit inregistrerad före den 1 juli 1928, att fortfarande få använda samma

benämning.

Lantbruksstyrelsen berörda förslag till övergångsbestämmelser torde

vara föranlett av framställning från Margarin! abr iber nas försäljningsaktiebolag,

som i en till lantbruksstyrelsen under tiden för ärendets beredning

ingiven skrift påpekat det värde för ägarna, ett inarbetat varumärke

representerade, samt framhållit, att det, då fabrikerna fått sina

beteckningar lagligt skyddade genom inregistrering, vore naturligt, örn de

ansåge sig vara i sin goda rätt att fortsätta användningen av samma beteckningar.

Beträffande frågan angående vilken smörkvantitet, som borde tillsättas

margarin, för att detta skulle få betecknas såsom smörblandat, gjorde

omförmälda bolag i förenämnda skrift gällande, att minimisiffran för

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

31

sagda kvantitet icke borde sättas alltför hög. Bolaget anförde sålunda, att

den myckenhet smör, som erfordrades för att få ett förstklassigt smörblandat

margarin, i hög grad vore beroende på de råvaror, som blivit använda

för margarinet, och tillverkningssättet. Ett gott margarin, som

vore särskilt tillverkat i avsikt att uppblandas med smör, bleve, enligt bolaget,

bättre med en ringa smörtillsats än ett sämre margarin med en avsevärt

större smörhalt. Då en av margarinfabrikationens uppgifter vore

att frigöra så mycket prima mejerismör som möjligt för export, vore det

enligt bolagets uppfattning ej lämpligt att binda mer smör i margarinet

än som vore nödvändigt för dess kvalitet. I anslutning till de anförda

synpunkterna föreslog bolaget en minimigräns av 15 procent smörfett i det

smörblandade margarinets totala fettbalt.

Utöver spörsmål, direkt sammanhängande med de bestämmelser, lantbruksstyrelsen,

enligt vad som framgår av det nu anförda, förordat till

genomförande, har styrelsen mera ingående upptagit till behandling jämväl

en del andra hithörande frågor.

Sålunda har styrelsen framhållit, att bestämmelser saknades, vilka hindrade,

att ifrågavarande konstprodukter, särskilt margarin och konstgjord

grädde, å restauranter och andra näringsställen tillhandahölles konsumenterna

i stället för motsvarande naturprodukter utan att uppgift örn utbytet

därvid lämnades. Enligt styrelsens förmenande utgjorde detta förhållande

en allvarlig brist, vars betydelse ökades i samma mån som fabrikationen

av konstgjorda ersättningsmedel fullkomnades, och framför allt

måste det, enligt styrelsens åsikt, ur konsumentsynpunkt anses otillfredsställande

att i stället för smör och grädde få margarin och margaringrädde.

Styrelsen säger sig också hava noggrant övervägt möjligheten att löreslå

stadganden till förhindrande härav men funnit detta icke kunna ske utan

en alltför långt gående kontroll över näringsställena.

Vidare har styrelsen berört det redan år 1910 framförda kravet på förbud

att vid tillverkning av margarin tillsätta färgämne i syfte att giva

varan natursmörets färg. Styrelsen har på denna punkt förklarat, att, under

förutsättning att, såsom styrelsen föreslagit, förbud utlärdades mot

att genom benämning eller på annat sätt giva margarinet sken av att vara

produkt av lanthushållningen, styrelsen icke funne tillräckligt starka skäl

föreligga för bifall till nämnda krav. Enligt styrelsens mening hade nämligen

jordbruket icke något intresse av att resa hinder för margarinfabrikationens

fulländande eller för möjligheten att giva dess produkter ett

tilltalande utseende, blott desamma salubjödes för vad de verkligen vore.

I samband härmed har styrelsen övervägt frågan huruvida bestämmelser

borde utfärdas med anledning därav att margarin förts i marknaden

under uppgift att det vore vitaminrikt. Styrelsen har härvid anfört, att

ett av natursmörets stora företräden vore dess rikedom på de särskilt för

det uppväxande släktet betydelsefulla A-vitaminerna, och att det torde

kunna förutsättas, att tillverkandet av vitaminrikt margarin skedde i konkurrenssyfte

med natursmöret. Enligt vad styrelsen inhämtat torde emellertid

icke, eller i varje fall icke alltid, de vitaminrika ämnen, vilka tillsattes

margarin, och vilka skulle berättiga dettas angivande såsom vitaminrikt,

innehålla samma för människoorganismen värdefulla slag av

Ifrågasatta

men ej föreslagna

ändringar.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Diverse yttranden

i anledning

av

lantbruksstyrelsens

förslag.

32 Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

vitaminer som natursmöret. För att hindra en i viss mån illojal konkurrens

hade därför ifrågasatts, att beträffande margarin, som salubjödes såsom

vitaminrikt, uppgiftsskyldighet skulle stadgas angående det slag av

vitaminer, som inginge i varan. Med hänsyn bland annat till det förhållandet,

att undersökningar rörande halten av olika slag av vitaminer,

enligt vad styrelsen inhämtat, vore synnerligen svåra att få utförda,

hade styrelsen emellertid icke ansett sig böra för närvarande föreslå bestämmelser

uti ifrågavarande hänseende.

över lantbruksstyrelsens förslag har utlåtande infordrats från kommerskollegium,

som genom särskilda tilläggsremisser anmodats att vid avgivandet

av sagda utlåtande jämväl taga under övervägande innehållet i till

Kungl. Majit med anledning av förslaget inkomna skrivelser från ingenjören

C. W. A. Kleine, direktören S. E. Hemberg, innehavaren av firman

Lahtis margarinfabriks nederlag grosshandlaren Einar Hårdstedt, Margarinfabrikernas

försäljningsaktieholag, innehavarna av Mjöhults ysteri J.

Persson samt av Morups och Långås ysterier Godvig Lindholm, Svenska

mejerikonsulentföreningen, Per Bondessons lantbruksaktiebolag, Fabriksaktiebolaget

Victoria, lantbruksstyrelsen, med överlämnande av ytterligare

en skrivelse från sistnämnda bolag jämte däröver av statskonsulenten i

mejerihantering Erik Carlberg avgivet yttrande, samt Aktiebolaget Vitingrädde.

Vid utlåtandet, som kommerskollegium avgivit den 24 februari

1930, har kollegium fogat i ärendet införskaffade yttranden från Sveriges

kemiska industrikontor, Kooperativa förbundet, Margarinfabrikernas försäljningsaktiebolag,

Stockholms stads hälsovårdsnämnd samt samtliga

handelskamrar i riket. Jag torde i det följande få lämna en kort sammanfattning

av det huvudsakliga innehållet i nyss berörda skrivelser

med därvid fogade handlingar samt omförmäld a av kommerskollegium

införskaffade yttranden.

I flertalet av sagda skrivelser och yttranden göres gällande, att bestämmelser

borde utfärdas icke blott rörande gräddliknande konstprodukter

utan även i fråga örn mjölkliknande sådana produkter med viss lägre

fetthalt. Samtidigt göres benämningen margaringrädde och den benämning,

som i konsekvens därmed borde användas för konstgjord mjölk, eller

margarinmjölk, till föremål för tämligen allmän kritik. Sålunda hemställa

Kleine och Hemberg i egenskap av uppfinnare av patentanmälda

tillverkningsmetoder för ifrågavarande produkter, Aktiebolaget Vitingrädde

såsom tillverkare i fabriksmässig skala av samma produkter enligt

de av Kleine uppfunna metoderna, Sveriges kemiska industrikontor

och övervägande antalet handelskamrar, att för sagda produkter i stället

måtte användas benämningarna konstgrädde och konstmjölk. Kleine anför

härvid, att nämnda produkter icke framställdes vare sig med användande

av margarin såsom råmaterial eller enligt metoder, liknande de vid

margarintillverkningen tillämpade. Såsom ytterligare skäl för bifall till

berörda hemställan uppgiver Kleine, att medan margarin, som ej uppblandats

med smör, innehölle allenast en obetydlig mängd från mjölk

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

härrörande ämnen, konstgjord mjölk innehölle 97 procent mjölk och 3

procent från mjölk ej hämtade fettämnen samt konstgjord grädde bestode

av 88 procent mjölk och 12 procent från mjölk ej härrörande fettämnen.

Kleine, Aktiebolaget Vitingrädde, Sveriges kemiska industrikontor och

några handelskamrar uttala såsom önskvärt, att stärkelse i stället för sesamolja

kunde få användas såsom identifieringsmedel för konstgjord grädde

och mjölk. Som motiv framhålles angelägenheten av att exporten till

länder, vilka fordra tillsättning av stärkelse, icke försvåras.

De föreslagna emballagebestämmelserna för konstgjord grädde hava

underkastats mycken kritik. Sveriges kemiska industrikontor anför, att

bestämmelsen, att flaskor, innehållande sådan grädde, skulle vara tillslutna

med aluminiumkapslar, vore ur tillverkningssynpunkt synnerligen olämplig

och borde ändras. Kontoret framhåller, att många tillfredsställande

förpackningar kunde tänkas, och föreslår, att närmare bestämmelser härom

ej måtte intagas i förordningen, utan att åt lantbruksstyrelsen måtte

överlämnas att i samråd med kommerskollegium giva erforderliga föreskrifter

härutinnan. Kleine och Hemberg hava liknande uttalanden,

och jämväl åtskilliga handelskamrar hava anslutit sig till dessa synpunkter.

Kleine och Hemberg yrka därjämte, att bokstäverna å flasketiketterna

måtte bestämmas till samma storlek som den för bokstäver

å kärlen av förtent järnbleck föreslagna. Hemberg gör härutöver gällande,

att förslagets färgbestämmelser för sagda etiketter vore olämpliga,

enär de glasflaskor, vari naturgrädde inom landet mestadels försåldes,

och vari all från Finland importerad naturgrädde salufördes,

vore försedda med etiketter med blått tryck på vit botten. Aktiebolaget

Vitingrädde yrkar, att konstgjord grädde och mjölk måtte, i likhet med

övriga av den föreslagna förordningen berörda varuslag, få av detaljhandlarna

försäljas i löst mått.

Såsom förut nämnts gäller enligt 5 § 3 mom. i 1905 års margarinförordning

angående förpackning av vara, avsedd för export, i allt väsentligt

samma bestämmelser som i fråga örn inom landet saluhållna varor, och

någon ändring i denna del är icke av lantbruksstyrelsen föreslagen. Häremot

anmärker Sveriges kemiska industrikontor, att, då importbestämmelser

kunde vara olika i olika länder, det icke vore lämpligt, att närmare

föreskrifter örn exportvaras förpackning och märkning intoges i förordningen.

I stället borde enligt kontorets mening stadgas, att utförsel finge

ske under villkor, som föreskreves av lantbruksstyrelsen i samråd med

kommerskollegium. I fråga örn konstgjord grädde och mjölk uttalas liknande

betänkligheter mot förslaget av Kleine samt ett flertal handelskamrar.

Handelskammaren i Gävle anför, att detaljhandelns gamla krav på förbud

mot försäljning av margarin i lös vikt borde genomföras.

Beträffande förslagets bestämmelser angående anslag i salubodar, där

försäljning av ifrågavarande varor äger rum, framhåller Stockholms hanBihang

till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 91 höft. (Nr lii.) 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

delskammare, att det över huvud vore mindre lämpligt att betunga detaljhandlarna

med sådan anslagsskyldighet. Sveriges kemiska industrikontor,

Margarinfabrikernas försäljningsaktiebolag, Gotlands handelskammare

samt Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare anse, att

sådana anslag äro obehövliga såvitt angår konstister, vilken vara nämligen

enligt uppgift försäljes i allenast ringa omfattning och till ett förhållandevis

högt pris. Sistnämnda handelskammare gör därjämte gällande, att

även försäljare av konstgjord grädde borde undantagas från anslagsskyldighet,

enär enligt handelskammarens förmenande redan beskaffenheten

av de föreslagna förvaringskärlen uteslöte förväxling med naturlig grädde.

Vad utländsk vara beträffar anse Sveriges kemiska industrikontor, Margarinfabrikernas

försäljningsaktiebolag och åtskilliga handelskamrar, att anslag

rörande sådan varas försäljning höra innehålla orden »ej kontrollerad

av svensk myndighet» eller annat meddelande av samma innebörd.

Mot lantbruksstyrelsens förslag till bestämmelser angående vilka varor,

som borde hänföras till konstister och i denna egenskap vara underkastade

tillämpning av förordningen, vilka bestämmelser avfattats i huvudsaklig

överensstämmelse med nu gällande stadganden härutinnan, hava riktats

flera anmärkningar. De väsentligare av dessa hava understötts av kommerskollegium,

som också i anslutning till desamma i sitt utlåtande förordat

vissa ändringar i förslaget i denna del.

Med anledning av förslagets bestämmelser, att tillverkningen av samtliga

de varor, varom här är fråga, skulle, i likhet med vad nu gäller beträffande

margarin, stå under tillsyn av särskilt förordnad och av tillverkaren

avlönad tillsyningsman, anföra margarinostfabrikanterna Persson och

Lindholm, att sagda bestämmelser, örn de genomfördes, skulle för dem på

grund av den ringa omfattningen av deras rörelse medföra ekonomiska

konsekvenser av betänklig art. De hemställa, att det för margarinosttillverkningen

föreslagna kontrollantskapet måtte bortfalla för ysterier med

mindre tillverkning än 500 kilogram örn dagen, eller också att kontrollantskapets

såväl tekniska föreskrifter som arvodesbestämmelser måtte fastställas

med hänsyn till att margarinosttillverkningen icke sker fabriksmässigt

i stor skala såsom margarintillverkningen utan allenast yrkesmässigt

i smärre ysterier å landsbygden. Liknande synpunkter framföras av

Per Bondessons lantbruksaktiebolag såsom ägare till tre ysterier för tillverkning

av margarinost, Svenska mejerikonsulentföreningen, Skånes

handelskammare samt Västergötlands och Norra Hallands handelskammare.

Per Bondessons lantbruksaktiebolag ifrågasätter således, huruvida

icke arvode till tillsyningsmän vid ysterier borde bestämmas antingen

efter kilogram tillverkad eller försåld margarinost och därvid högst till

1 öre för kilogram eller också till lägst 50 kronor och högst 150 kronor i

månaden. Svenska mejerikonsulentföreningen framhåller bland annat såsom

skäl för minskning av kostnaderna för tillsyningsmannens kontroll,

att tillverkningen av margarinost syntes bereda en gynnsam avsättning för

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. May.ts proposition Nr 114.

skummjölk, och föreslår, att såsom undre gräns fastställes ett arvode av

50 kronor i månaden.

I fråga örn de av lantbruksstyrelsen föreslagna stadgandena angående

förbud mot användande av vissa benämningar anför Sveriges kemiska

industrikontor i huvudsak följande. Lantbruksstyrelsen hade vid avfattandet

av sitt förslag till övergångsbestämmelser, enligt vilka benämning,

som registrerats före den 1 juli 1928, fritt skulle få användas, utgått från

att sagda bestämmelser i realiteten endast skulle komma att gälla de av

Margarinfabrikernas försäljningsaktiebolag inarbetade benämningarna

Herrgårdsväxt och Runa. Emellertid vore den 1 juli 1928 ett avsevärt

större antal varumärken, vilka berördes av övergångsbestämmelserna, inregistrerade,

såsom Smörblomman, Smörna, Smörit, Alfa-Ko och Mejerimargarin.

Dessa senare benämningar måste betecknas som direkt vilseledande.

Däremot kunde ordet herrgård icke enligt industrikontorets mening

anses direkt vilseledande, och vad beträffade genom statens försorg

fastställda exportkvalitetsmärken för lantbruksprodukter skyddades dessa

liksom övriga inregistrerade varumärken av lagen örn skydd för varumärken.

Industrikontoret föresloge, dels att övergångsbestämmelserna

slopades, dels ock att förbudet mot användande av vilseledande benämningar

å margarin och fettemulsioner erhölle följande formulering: »Margarin,

konstgrädde och konstmjölk må icke salubjudas eller försäljas under

benämning, vari, med undantag för orden konstgrädde och konstmjölk,

ingå ord eller delar av ord, som häntyda på ladugård, ko, mejeri, smör,

grädde eller mjölk».

Även Margarinfabrikernas försäljningsaktiebolag hemställer —• under

åberopande av att under det lantbruksstyrelsens förslag utarbetats registrering

beviljats för varumärke — stridande mot förslagets principer, att de

föreslagna övergångsbestämmelserna borttagas, samt att orden »herrgård»

och »eller på lantbruksprodukter genom statens försorg fastställda exportkvalitetsmärken»

strykas ur förslaget. Östergötlands och Södermanlands

handelskammare, Gotlands handelskammare samt handelskammaren i

Karlstad tillstyrka bifall till denna hemställan.

Skånes handelskammare samt Västergötlands och Norra Hallands handelskammare

föreslå, att övergångsbestämmelserna ändras så, att från tilllämpning

av förbudet uttryckligen undantagas allenast märkena Runa och

Herrgårdsväxt, Handelskammaren i Stockholm ävensom Västernorrlands

och Jämtlands läns handelskammare förorda, att för vinnande av

samma syfte preklusionstiden flyttas tillbaka från den 1 juli 1928 till den 1

januari samma år. Sistnämnda förslag bestrides av Fabriksaktiebolaget

Victoria, under förmälan att sagda bolag såsom innehavare av märket

Victorias Smörna Margarin, vilket den 12 juni 1928 registrerats för smör,

margarin, konstsmör och konstfctt, vore den enda margarinfabrikant i riket.

som skulle beröras av en dylik tillbakaflyttning av preklusionstiden.

Kooperativa förbundet föreslår, att alla de, som använda beteckningar,

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Majlis proposition Nr 114.

vilka kunna anses vilseledande, åläggas att inom ett visst antal år byta

ut dem mot andra. Aktiebolaget Vitingrädde åter hemställer, att övergångsbestämmelser,

liknande dem lantbruksstyrelsen föreslagit, måtte bibehållas

men utsträckas att gälla alla märken, inregistrerade intill dagen

för förordningens ikraftträdande.

Förslagets bestämmelser angående försäljning av svenskt margarin under

beteckningen smörblandat hava kritiserats ur olika synpunkter. I ett

vid Stockholms stads hälsovårdsnämnds yttrande fogat utlåtande av föreståndaren

för dess kemiska laboratorium, professorn Klas Sondén göres

sålunda gällande, att sagda bestämmelser helt borde utgå, enär allmänheten,

örn desamma godtoges, lätt skulle kunna missledas, och det syntes

oriktigt, att en beståndsdel, som uppginge till mindre än V5 av varans

vikt, skulle åt denna kunna lämna ett namn, som komme köparen att förmoda,

att nämnda beståndsdel vore en väsentlig del av varan. I en vid

handelskammarens i Gävle yttrande fogad skrivelse från Aktiebolaget Upsala

margarinfabrik framhålles likaledes, att beteckningen smörblandat

ej borde få förekomma å margarinförpackningar. I stället föreslås, att

det skall stå tillverkare av margarin fritt att tillsätta den mängd smörfett,

han anser lämpligt, dock med skyldighet att å förpackningen angiva

smörhalten, uttryckt i procent.

Kooperativa förbundet, som säger sig hava inarbetat ett märke smörblandat

margarin med en verklig smörfetthalt av 18 procent, hemställer,

att minimihalten av smörfett sänkes från föreslagna 18 till 17 procent, då

en felbedömning på 1 procent ofta måste inträffa. Handelskammaren i

Göteborg föreslår, med hänsyn till svårigheten att exakt genom analys

fastställa smörhalten, att minsta mängden smör, som måste finnas i margarin

för att varan skall få angivas såsom smörblandad, bestämmes till

allenast 15 procent.

Emot lantbruksstyrelsens förslag att margarin skulle få saluhållas såsom

smörblandat, endast örn varan vore av svensk tillverkning, invänder innehavaren

av firman Lahtis margarinfabriks nederlag Einar Hårdstedt, att

det av lantbruksstyrelsen för sin ståndpunkt härutinnan åberopade skälet,

eller vanskligheten att genom kemisk analys fastställa den i margarinet

inblandade smörkvantiteten, icke vidare ägde giltighet. Såsom stöd för

sitt påstående hänvisar Hårdstedt till intyg från docenten i bakteriologi

vid Karolinska institutet Ernst Levin och Kemiska kontrollbyråns aktiebolag.

Slutligen göres från åtskilliga håll gällande, att en ny författning i ämnet

för fabrikanternas del icke borde träda i kraft förrän viss tid, förslagsvis

6 månader, efter dess utfärdande, samt att detaljhandlarna borde medgivas

att utan iakttagande av de nya bestämmelserna siutsälja lager, som

bevisligen inköpts före utgången av sagda tid.

Utlåtande av För egen del anför kommerskollegium i sitt förenämnda yttrande den

kommers- 24 februari 1930, att kollegium icke hade något att erinra mot att lant
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

37

bruksstyrelsens förslag lades till grund för ny lagstiftning i ämnet, men

att kollegium funnit vissa delar av förslaget icke i tillräcklig grad tillgodose

enligt kollega mening berättigade industri- och handelsintressen,

varför kollegium ansett sig höra föreslå modifikationer i vissa avseenden.

Kollegium uttalar sålunda sin anslutning till uppfattningen, att benämningen

margaringrädde borde utbytas mot benämningen konstgrädde, samt

att dylik vara av lägre fetthalt, enligt kollega förslag understigande 12

procent, borde kallas konstmjölk. Med hänsyn till vad som upplysts angående

bestämmelser i vissa främmande länder, dit konstgjord grädde exporteras,

hemställer kollegium, att vid tillverkning av sådan grädde ävensom

av konstgjord mjölk varan må, örn lantbruksstyrelsen lämnar tillstånd

därtill, tillsättas potatisstärkelse i stället för sesamolja. I fråga örn

förpackningarna för omförmälda grådd- och mjölkliknande produkter ansluter

kollegium sig till Sveriges kemiska industrikontors förslag, att närmare

föreskrifter härom ej infördes i författningen, utan att åt lantbruksstyrelsen

överlämnades att i samråd med kollegium bestämma rörande beskaffenheten

av sagda förpackningar. Likaledes biträder kollegium industrikontorets

förslag, att vid export samtliga de varor, varom i ärendet är

fråga, skulle förpackas och märkas på sätt lantbruksstyrelsen efter samråd

med kollegium föreskreve.

Beträffande konstister hemställer kollegium, att i definitionen på varan

densamma måtte betecknas såsom till färg och konsistens isterliknande,

så att tydligt utmärktes, att dess likhet med svinister uteslutande avsåge de

yttre, fysikaliska egenskaperna, ej den kemiska sammansättningen. Kollegium

framhåller i samband härmed, att de redan i 1905 års margarinförordning,

1 § 1 morn., stadgade undantagen från förordningens bestämmelser

torde haft ett dubbelt syfte, nämligen dels att förebygga, att oblandat

rent naturfett, såsom kokosfett, betecknades såsom konstister, dels ock att

ställa margarinindustriens råvaror och halvfabrikat utanför vissa av

förordningens bestämmelser. För uppnående av förstnämnda syfte föreslår

kollegium, att oblandat rent naturfett undantages från förordningens

tillämpning. Det sistnämnda syftet åter finner kollegium bäst -— i överensstämmelse

med stadgandena i anmärkning till nummer 114 i den vid

tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 (nr 316) fogade tulltaxan och 20 §

i kungörelsen den 29 november 1929 med tillämpningsföreskrifter till tulltaxeförordningen

— bliva tillgodosett genom en bestämmelse av innehåll,

att från margarinförordningens importbestämmelser undantages konstister,

för vilket tull icke skall utgå.

Kollegium anser vidare nu gällande och i lantbruksstyrelsens förslag

delvis bibehållna bestämmelser angående viss form å förpackning till

konstister icke vara erforderliga, samt att, då konstister såsom minuthandelsvara

vore en relativt obetydlig artikel, som dessutom vore dyrare

än svinister och användes för delvis andra ändamål, sakligt sett någon

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Majda proposition Nr 114.

anledning icke förelåge att genom särskilda skyltar i butikerna för allmänheten

framhålla skillnaden mellan konst- och naturprodukten.

De framställningar, som gjorts i syfte att vinna lindring i kontrollkostnaden

vid margarinostfabriker, betecknas av kollegium såsom beaktansvärda.

Kollegium föreslår i sådant syfte, att tillsyningsmans månadsarvode

må bestämmas till lägst 50 kronor.

Vad angår lantbruksstyrelsens förslag till förbud mot användande av på

lanthushållningen häntydande benämningar vid försäljning av margarin,

gräddliknande konstprodukter och bönsyster anför kommerskollegium, att

ett sådant förbud vore en nyhet i lagstiftningen, som emellertid ur näringsrättslig

synpunkt icke syntes ägnad att ingiva några starkare betänkligheter,

då en av auktoritativa tekniska kretsar allmänt hyllad åsikt rörande

livsmedelslagstiftningens syften icke syntes ogilla en dylik utveckling.

Kollegium förklarar vidare, att då till det nu anförda komme, att margarinindustriens

företrädare själva icke på denna punkt framställt gensagor

mot innebörden i förslaget utan inskränkt sig till att begära vissa av

olika hänsyn betingade jämkningar, kollegium för sin del icke ville motsätta

sig genomförandet av ett förbud av ifrågavarande slag. Emellertid

framhåller kollegium, att lagstiftningsarbetet därvid givetvis måste framgå

med försiktighet och att i den mån handelsbenämningar, som skulle

bliva förbjudna, vore lagligen inregistrerade varumärken, det torde få

betraktas som ett starkt ingrepp i bestående rättsförhållanden att utan vidare

förbjuda deras användning. Enligt kollegii mening kunna direkta

förluster för enskilda genom att färdigställt emballage, trycksaker och dylikt

bliva obrukbara näppeligen undvikas, vartill, enligt vad kollegium

påpekar, komma indirekta förluster genom att den good-will, som ligger i

med måhända stora kostnader inarbetade varumärken, blir värdelös. Kollegium

anför i detta sammanhang, att ett förbud mot salubjudande av

varor, försedda med lagenliga varumärken, häntydande på lanthushållningen,

ej borde stadgas utan riksdagens hörande.

Beträffande det föreslagna förbudets omfattning biträder kollegium den

ståndpunkt, som intagits av Sveriges kemiska industrikontor, eller att

varken ordet herrgård eller de officiella exportkvalitetsmärkena för lantbruksprodukter

borde förekomma i uppräkningen av icke tillåtna ordbildningselement,

ävensom att uppräkningen icke borde hava karaktären av en

exempelsamling utan vara fullt begränsad till vissa bestämda ord eller

termer, hämtade från lanthushållningen. Kollegium påpekar, att genom

ett förbud, avfattat enligt denna åskådning, komme, även utan särskilda

övergångsbestämmelser, hinder icke att möta mot användande av sådana

benämningar som Herrgårdsväxt och Runa. Enligt kollegii mening föreligga

ej heller skäl att förbjuda dessa benämningar. Vad åter angår en

sådan benämning som Smörna, vilken skulle drabbas av ett förbud även

enligt kollegii förslag, framhåller kollegium, att ett dylikt varumärke, örn

man fasthåller förbudets princip, icke borde kunna godkännas för en obe
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. May.ts proposition Nr 114.

gränsad framtid. Kollegium finner det emellertid av billighetsskäl alldeles

nödvändigt att medgiva innehavaren av detta märke, liksom möjligen

förefintliga ägare till andra registrerade märken av samma olämplighetsgrad,

en frist av tillräcklig utsträckning för att kunna undgå åtminstone

direkta förluster. Kollegium föreslår därför, att de, som vid ett ikraftträdande

av nu avsedda förbud hava lagligen registrerade varumärken, skola

berättigas att utan binder av förbudet begagna märkena i sin rörelse under

två år efter ikraftträdandet.

I fråga örn förslaget att, oavsett nyss berörda förbud, margarin av svensk

tillverkning skulle få säljas såsom smörblandat margarin, örn i varan inginge

minst 18 procent smörfett, anmärker kollegium till en början, att

dylikt medgivande, örn det över huvud skulle inflyta i en blivande författning,

måste lämnas även beträffande importerat margarin. Kollegium

anför härutinnan, att bestämmelsen, sådan den av lantbruksstyrelsen föreslagits,

praktiskt taget vore liktydig med importförbud för smörblandat

margarin, och att den vore oförenlig med gällande handelstraktater. Å

andra sidan finner kollegium det nödvändigt, att beteckningen smörblandat

margarin, ehuru sålunda utsträckt att kunna avse även utländsk vara, blir

tillåten, då förbud däremot skulle innebära förbud även mot själva varan,

vilken emellertid, enligt kollegii förmenande, sedan lång tid har stor betydelse

i livsmedelshandeln och av allmänheten högt värdesättes. Vad angår

den smörfetthalt, margarin borde äga för att varan skulle få betecknas

såsom smörblandad, hemställer kollegium på de av Kooperativa förbundet

anförda skäl, att denna bestämdes till 17 procent.

Kollegium föreslår slutligen, att, för beredande av nödig respittid åt industri

och handel, bestämmelser måtte meddelas därom, att den nya förordningen

icke träder i kraft förrän minst 6 månader efter dess utfärdande.

Med anledning av vad sålunda förekommit, sedan lantbruksstyrelsens Nytt utiåtanförslag

avgavs, har lantbruksstyrelsen anmodats att inkomma med nytt utlåtande

i ärendet, och har sådant utlåtande av styrelsen avgivits den 22 sene1*/. 1930).

mars 1930. Lantbruksstyrelsen anför, att styrelsen icke fått anledning

ändra sin uppfattning rörande nödvändigheten att för ersättningsprodukter

för grädde finna möjligast indifferenta benämning i syfte att undvika en

mer eller mindre illojal konkurrens med mejeriprodukterna. Styrelsen

framhåller, att örn på sin tid starka krav måste ställas på att den konstprodukt,

som uppträdde vid sidan av natursmöret, endast finge salubjudas

under fullt indifferent beteckning, det syntes styrelsen som örn detta i fråga

örn gräddliknande produkter vore örn möjligt än mer betydelsefullt. Till

stöd för sin åsikt åberopar styrelsen bland annat, att grädde och mjölk vore

produkter, vilka i stor utsträckning användes såsom näringsmedel åt barn

och sjuklingar, och att deras egenskap av ren naturprodukt därvid torde

vara avgörande för deras värde. Styrelsen säger sig helst hava velat förorda

förbud att i benämning för fettemulsion av ifrågavarande slag an
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

vända något ord eller del av ord, som tydde på mjölk eller mjölkprodukt,

och att det i varje fall enligt styrelsens förmenande vore uteslutet att tillmötesgå

konkurrenterna till mejerierna i högre grad än styrelsen i sitt

förslag gjort. Däremot finner styrelsen skäl föreligga att särskilja magrare

och fetare fettemulsioner samt att såsom villkor för att en vara skulle

få betecknas såsom gräddliknande emulsion eller, med användande av styrelsens

terminologi, margaringrädde, stadgades en fetthalt hos varan av

12 procent. För fettemulsion med lägre fetthalt föreslår styrelsen benämningen

margarinmjölk.

I fråga örn förslaget att vid tillverkning av fettemulsioner under vissa

omständigheter skulle få tillsättas potatisstärkelse i stället för sesamolja,

gör styrelsen gällande, att det icke vore befogat att bereda berörda tillverkning

en särställning. Styrelsen erinrar, att margarinindustrien i vissa

fall torde vara i behov av möjlighet att för export tillverka margarin med

tillsats av sesamolja i stället för stärkelse, och att Kungl. Majit hittills för

sådana fall under vissa villkor beviljat undantag från gällande bestämmelser.

Enligt styrelsens förmenande bör, utan särskild författningsbestämmelse,

dylik dispens kunna meddelas jämväl för framtiden och då även

i fråga örn fettemulsioner.

Icke heller finner styrelsen sig kunna giva sin anslutning till kommerskollegii

förslag rörande förpackning för fettemulsioner. Styrelsen, som

vidhåller sitt eget förslag härutinnan, framhåller, att det vore nödvändigt,

att för detta slag av varor redan från början skapades en likformig förpackning,

som gjorde varorna överallt igenkännbara.

Den ifrågasatta bestämmelse, enligt vilken det skulle ankomma på lantbruksstyrelsen

att i samråd med kommerskollegium föreskriva, hur för

export avsedda varor skulle vara förpackade och märkta, anser styrelsen

sig icke böra förorda. Styrelsen anför härutinnan, att några olägenheter

av att exporten av margarin, då undantagsbestämmelser ansetts önskvärda,

varit underkastad Kungl. Maj:ts särskilda beslut, icke, efter vad styrelsen

hade sig bekant, förelegat.

De erinringar, vilka av kommerskollegium anförts mot styrelsens förslag

i vad det avser konstister, äro enligt styrelsens åsikt berättigade och av

beskaffenhet att böra medföra de av kollegium härutinnan föreslagna

ändringar utom såvitt gäller frågan örn skyldighet att i salubodar hava

anslag angående varans försäljning. Beträffande nämnda fråga förklarar

styrelsen, att vad kollegium härom anfört icke övertygat styrelsen örn

lämpligheten av att undantaga konstister från de varor, rörande vilkas

försäljning anslag skulle finnas uppsatta.

Yrkandena att lägsta månadsarvodet till tillsyningsman måtte kunna

bestämmas till 50 kronor i stället för, såsom styrelsen föreslagit, 100 kronor

hava icke föranlett styrelsen att frångå sitt berörda förslag. Styrelsen

förklarar sig härutinnan allenast vilja erinra, att nu gällande bestämmel
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. May.ts proposition Nr 114.

ser i detta avseende, vilka fastställts med hänsyn till 1905 års höga penningvärde,

vore av samma innehåll som de av styrelsen föreslagna.

Vad angår de ifrågasatta bestämmelserna till hindrande av att för margarin,

fettemulsioner och konstister användes namn, som gåve varan sken

av att utgöra produkt av lanthushållningen, framhåller styrelsen, att vad

kommerskollegium på denna punkt anfört icke givit styrelsen anledning

frångå den åsikt, som i styrelsens förslag kommit till uttryck angående de

benämningar, vilka borde vara förbjudna. Styrelsen förklarar sig snarare

finna sig i förevarande avseende höra påyrka sådan skärpning, att förbudet,

såvitt gällde margarin och fettemulsioner, komme att avse icke blott

lantbruksprodukters genom statens försorg fastställda kvalitetsmärken

utan även eljest allmänt brukade dylika märken. Enligt styrelsens förmenande

talar mycket för, att margarin borde få saluföras endast under

beteckningen margarin utav viss angiven kvalitet. Att styrelsen icke framställt

krav härom heror, enligt vad styrelsen anför, uteslutande på önskan

att icke vålla en för den inhemska hushållningen betydelsefull och sedan

länge inom landet bedriven industri större svårigheter än nöden kräver.

Att emellertid härutinnan sträcka sig längre, än styrelsen gjort i sitt förslag,

anser styrelsen icke rimligt. Beträffande de övergångsbestämmelser,

styrelsen föreslagit, anför styrelsen, att styrelsen, då förslaget gavs, var

okunnig örn att kort dessförinnan en margarintillverkare lyckats få den i

förhållande till smör till synes fullständigt illojala konkurrensbenämningen

Smörna inregistrerad. Styrelsen finner detta, på samma gång som det,

enligt styrelsens uppfattning, utgör ett synnerligen talande bevis för vissa

margarinfabrikanters metoder i konkurrensen med smör, tala för den synpunkt,

som kommerskollegium framfört, nämligen att den av styrelsen

föreslagna övergångsbestämmelsen borde utgå, och att varje rätt att använda

illojal beteckning, som registrerats, skulle upphöra efter en övergångstid

av 2 år. Styrelsen anser sig därför principiellt höra biträda detta

kommerskollegii förslag.

I anledning av de anmärkningar, som riktats mot styrelsens förslag, att

för svenskt margarin skulle få användas beteckningen smörblandat, därest

smörfetthalten uppginge till 18 procent, anför styrelsen, att, sedan sagda

förslag avgavs, analysmetoden i fråga örn margarin i viss mån förbättrats,

och att styrelsen på grund därav ansåge sig kunna frångå kravet på att

ifrågavarande bestämmelser skulle gälla allenast vara av svensk tillverkning.

Tillräckliga skäl för att, på sätt från vissa håll förordats, sänka

den av styrelsen enligt dess åsikt lågt beräknade gränsen för halten av

smörfett, finner styrelsen däremot icke förehragta.

Sedan lantbruksstyrelsens sist omförmälda utlåtande inkommit till

Kungl. Majit, hava ytterligare utlåtanden i ärendet inhämtats från generaltullstyrelsen,

medicinalstyrelsen och jordbruksutredningen.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Utlåtande av

generaltullstyrelsen.

42 Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

Generaltullstyrelsen har begränsat sitt utlåtande, avgivet den 14 april

1930, till frågorna om definierandet av de varuslag, som borde omfattas av

en blivande förordning i ämnet, samt erforderliga föreskrifter rörande bloch

utförsel av ifrågavarande varor. I förstberörda hänseende bar generaltullstyrelsen

i stort sett icke baft annat att anmärka än att, enligt styrelsens

förmenande, därest rent, oblandat och ofärgat naturfett, såsom

exempelvis kokosolja, ehuru utbjudet till salu under benämning, som tydligt

angåve dess ursprung, alltjämt, i likhet med vad för närvarande vöre

fallet, skulle betraktas som konstister, örn fettet genom mekanisk bearbetning

erhållit isterkonsistens, detta borde bringas till klart uttryck i förordningen.

I fråga örn införsel till riket av de varor, det bär gäller, bar generaltullstyrelsen

baft åtskilligt att erinra. Lantbruksstyrelsens förslag i denna del

ansluter sig i huvudsak till nuvarande bestämmelser. Förslaget innebär

sålunda, att margarin, konstgjorda grådd- eller mjölkliknande produkter

samt konstister icke må från tullverket utlämnas med mindre varan antingen

vid inkommandet är förpackad och märkt på samma sätt som föreskrivits

beträffande inom landet tillverkad motsvarande vara eller ock

före utlämnandet varder sålunda förpackad och märkt. Såsom villkor för

rätt till dylik ompackning och märkning skall emellertid gälla, att varan

i avgiven anmälan till tulldeklaration upptagits såsom margarin, respektive

konstgjord grädde, konstgjord mjölk eller konstister. För margarinost,

som icke vid inkommandet är märkt och färgad enligt bestämmelserna

för inom landet tillverkad dylik vara, stadgas ovillkorligt förbud mot införsel.

För att få införas skall vidare margarin vara tillsatt med potatisstärkelse

samt konstgjord grädde, konstgjord mjölk och margarinost vara

tillsatta med sesamolja, allt i föreskriven myckenhet. Finnes anledning

misstänka, att inkommen vara utgör sådan konstprodukt, som avses i förslaget,

men bar varan icke såsom sådan anmälts till tullklarering, eller

finner tullförvaltningen föreskrifterna angående tillsättning av potatisstärkelse

eller sesamolja vara åsidosatta, skall tullanstalten göra anmälan

örn förhållandet hos vederbörande åklagare. Inför eller söker någon

införa vara, som ej förpackats, märkts eller färgats på föreskrivet sätt,

och utan att anmäla varan till tullklarering under riktig benämning eller

vara, som icke tillsatts föreskriven mängd potatisstärkelse eller sesamolja,

blir påföljden böter och varans konfiskation.

Mot dessa bestämmelser, i vad de angå förpackning och märkning, anmärker

generaltullstyrelsen, att de givetvis avsåge i första hand att skydda

konsumenterna mot att erhålla, i stället för verkliga naturprodukter, liknande,

i viss mån konstgjorda varor. Styrelsen finner det för detta ändamål

vara tillräckligt betryggande, att förbud meddelades mot utlämnande från

tullverket av inkommen vara av ifrågavarande slag, som icke vore förpackad,

märkt eller färgad på föreskrivet sätt, och att således ompackning

och märkning efter inkommandet borde, möjligen med. undantag för mar
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

garinost, kunna medgivas även i fall, då varan icke uttryckligen anmälts

till tullklarering under rätt namn. Enligt styrelsens mening bör underlåtenhet

att i varuanmälan upptaga varans beskaffenhet eller att anmäla

varan till tullklarering under rätt namn icke medföra förlust av rätten att

ompacka och märka varan och än mindre straff och varans konfiskation,

annat än där oriktig varuanmälan skett i syfte att undandraga varan föreskriven

förpackning och märkning. En följd av denna styrelsens uppfattning

finner styrelsen vara, att skyldighet för tullanstalt att vid oriktig

varuanmälan angiva förfarandet till åtal endast borde föreligga, då misstanke

funnes, att anmälan skett i nyss sagda svikliga syfte.

I anslutning till vad generaltullstyrelsen sålunda anfört gör styrelsen

vidare gällande, att det borde vara varuhavaren obetaget att under tullkontroll

återutföra vara, beträffande vilken de i fråga örn förpackning och

märkning stadgade villkoren för utlämnande från tullverket icke vore för

handen, dock endast under förutsättning att varan icke i nyss omförmälda

syfte oriktigt anmälts till tullklarering. Rätten till ompackning och märkning

ävensom nu nämnda rätt till återutförsel bör enligt styrelsens förmenande

vara begränsad till viss tid efter den dag, då godset mottagits av

tullanstalten. Styrelsen föreslår, att därest vara icke inom sagda tid efter

ompackning och märkning uttagits från tullverket och ej heller återutförts,

densamma skall hemfalla till kronan. För tillsyn av tullpersonal vid ompackning

och märkning, som nyss nämnts, bör enligt styrelsens förslag utgå

ersättning enligt vissa angivna grunder.

I fråga örn utförsel ur riket av varor, som här avses, framhåller generaltullstyrelsen,

att de bestämmelser, som härutinnan meddelades, icke borde

gälla beträffande varor, vilka utfördes med stöd av stadgande i enlighet

med styrelsens omförmälda förslag örn rätt att i visst fall återutföra inkommen

vara.

Medicinalstyrelsen har i utlåtande den 3 oktober 1930 icke haft något att

erinra i anledning av vad generaltullstyrelsen sålunda föreslagit och anfört

men har för övrigt i allt väsentligt biträtt lantbruksstyrelsens förslag

med av lantbruksstyrelsen i utlåtandet den 22 mars 1930 förordade ändringar

och tillägg.

Jordbruksutredningens utlåtande är avgivet den 19 februari 1931. Utredningen

redogör inledningsvis för den utveckling, som ägt rum på smöroch

margarinmarknaden i riket under de senaste årtiondena. Av redogörelsen

framgår, att medan den årliga margarinförbrukningen ännu vid mitten

av 1890-talet stannade vid cirka 3,000 ton, den vid sekelskiftet uppgick till

omkring 10,000 ton för att under åren närmast före världskriget stiga till

ungefär 20,000 ton. År 1913 utgjorde den således 23,890 ton. Förbrukningen

av mejerismör uppgick samma år till 12,218 ton. Under kriget försvann

på grund av råvarubrist margarinet för en tid ur marknaden, medan

konsumtionen av mejerismör avsevärt steg. Även åren närmast efter kri
-

Utlåtande av

medicinalstyrelsen.

Utlåtande av

j or dbrults - utredningen.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Kungl. Maj:ts proposition Nr lii.

get utvisade en relativt stark förbrukning av mejerismör, omkring 30,000

ton årligen, medan margarinet hade svårt att återvinna sin förlorade marknad.

Småningom inträdde emellertid en avsevärd förändring härutinnan,

och åren 1925—1929 uppgick konsumtionen av mejerismör till årligen allenast

cirka 23,000 ton, medan däremot margarinförbrukningen oavlåtligt

har stegrats och år 1929 utgjorde 57,492 ton. Konsumtionen av lantsmör,

som för tiden närmast före kriget uppskattades till ungefär 25,500 ton örn

året, har efter kriget successivt nedgått till cirka 21,000 ton årligen. Vad

importen av mejerismör beträffar framgår av jordbruksutredningens redogörelse,

att densamma, som under kriget var ganska betydande, numera

praktiskt taget upphört och förbytts i en allt större export, för år 1929 uppgående

till omkring 25,000 ton. I fråga örn margarin är exporten högst

obetydlig, medan importen de senaste åren något stigit. Är 1929 utgjorde

den cirka 2,400 ton. Produktionen inom landet av såväl mejerismör som

margarin har under sista årtiondet avsevärt ökat, från cirka 25,000 ton

smör och 13,000 ton margarin år 1921 till omkring 48,000 ton smör och

55,000 ton margarin år 1929. Till närmare belysande av utvecklingen åberopar

jordbruksutredningen följande tabell, däri jag till jämförelse infört

preliminära uppgifter för år 1930.

År

i

Produktion (ton)

Import (ton)

Export (ton)

Förbrukning (ton)

Mejerismör

Margarin

Mejerismör

Margarin

Mejerismör Margarin

Mejerismörj Margarin

1913 .........

31,676

23,538

196

368

19,654

16

12,218

23,890

1920 .........

19,465

14,844

7,673

401

24

1,124

27,114

14,121

1921 .........

24,751

12,631

6.428

614

154

811

31,025

12,434

1922 .........

27,680

17,622

2,581

666

1,380

192

28,881

18,096

1923 .........

28,997

23,313

1,587

1,269

2,459

22

28,125

24,560

1924 .........

30,601

29,762

560

1,811

5,365

9

25,796

31,564

1925 .........

31,998

38,518

184

1,757

9,223

189

22,959

40,086

1926 .........

38,485

41,232

36

1,369

15,129

213

23,392

42,388

1927 .........

42,040

42,661

29

1,714

18,465

94

23,604

44,281 |

1928 .........

41,289

50,664

42

2,281

17,545

33

23,786

52,912

1929 .........

47,898

55,243

10

2,382

24,940

133

22,968

57,492

1930 .........

54,700

53,149

8

1,895

26,674

118

28,034

54,926 j

Jordbruksutredningen söker i sitt utlåtande klarlägga orsakerna till den

utveckling, som sålunda skett. Härutinnan anför utredningen, att margarinets

större prisbillighet i jämförelse med smör otvivelaktigt utgjorde

en viktig förklaringsgrund till den stora avsättning, margarinet efter hand

uppnått. Såsom en annan faktor, vilken verkat i samma riktning, framhåller

utredningen de framsteg i tekniskt avseende, som margarinindustrien

efter kriget haft att uppvisa, och som gjort det möjligt att erbjuda allmänheten

en efter dess smak bättre anpassad och till kvaliteten förbättrad vara.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

Slutligen gör utredningen gällande, att den inträdda utvecklingen i ej

oväsentlig grad beror på margarinindustriens omfattande och mångsidiga

reklamverksamhet. Angående denna verksamhet anför utredningen i

huvudsak följande.

Det vore ju en känd sak, att margarinintressenterna, delvis i konkurrens

med varandra, årligen använde betydande belopp för ifrågavarande propaganda,

vilken sträckte sig över hela landet och dreves med den planmässighet

och intensitet, att margarinet alltmer vunne terräng på smörets

bekostnad. Självfallet vore ju också, att, i den mån berörda reklamverksamhet

utövades under fullt lojala former, ur allmän affärssynpunkt

befogad anmärkning ej kunde göras emot densamma, även örn smörproduktionens

och därmed jordbrukets intressen här tydligen allvarligt

berördes. En närmare granskning av de tillämpade reklammetoderna syntes

emellertid giva grund för den slutsatsen, att vid propagandan ifråga i

stor utsträckning användes metoder, vilka icke kunde betecknas såsom

lojala. Jordbruksutredningen syftade här särskilt på det mycket vanliga

förfarandet, att margarin i annonser, broschyrer, affischer, varubeteckningar,

etiketter å förpackningar o. s. v. i olika avseenden jämfördes med

smör eller ställdes i samband med smör och grädde, varigenom allmänheten

lätt bibragtes den föreställningen, att margarin till sina egenskaper

vore besläktat, likartat eller likvärdigt med smör.

Det torde vara tillräckligt att som bevis på berörda förhållanden anföra

sådana margarinbeteckningar som exempelvis Runa, tydligen avsedd

att antyda ett samband med runmärkt mejerismör, vidare Tre ess (smakar

som smör), Smörna, Smörblomman, Herrgårdsväxt, Gräddmargarin, Gräddblandning,

Alfa-Ko, Smörblandning mejeriet o. s. v. Ifrågavarande beteckningar

framhävdes genom i ögonen fallande typografiska anordningar såsom

stora stilar, starka färger och från lanthushållningen hämtade bildmotiv,

medan varans verkliga art eller i varje fall huvudsakliga beståndsdel,

margarin, ofta angåves endast med liten stil å mera undanskymd plats

och stundom ej alls meddelades. Liknande reklammetoder vore att påvisa

även beträffande vissa fettemulsioner, avsedda att ersätta grädde och

mjölk m. m., vilka ersättningsmedel ävenledes omannonserades och utbjödes

under benämningar, som anknöte till lant- och mejerihushållningen.

Det vore jordbruksutredningens uppfattning, att en propaganda, bedriven

på nu antytt sätt, måste betecknas såsom vilseledande och innebärande

illojal konkurrens. På grund härav syntes det vara ett viktigt intresse

icke blott ur jordbrukets utan även ur det allmännas synpunkt, att

åtgärder vidtoges till förhindrande av ifrågavarande reklams fortsättande

under nuvarande former.

Efter omnämnande av de utav lantbruksstyrelsen föreslagna bestämmelserna

angående förbud mot användande av vissa beteckningar anför jordbruksutredningen

vidare.

Bestämmelser av anförda innehåll kunde visserligen anses innebära en

given förbättring i jämförelse med nuvarande oreglerade förhållanden,

men enligt jordbruksutredningens mening behövde ifrågavarande föreskrifter

skärpas och kompletteras i vissa avseenden för att kunna effektivt

tillgodose det avsedda ändamålet. För det första ansåge sålunda

jordbruksutredningen, att margarin vid salubjudando och försäljning, på

sätt som vore bestämt i Danmark, borde betecknas (benämnas) uteslutande

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

med ordet margarin, varjämte som tilläggsbeteckning borde få förekomma

allenast tillverkarens namn jämte prima, sekunda, extra, finaste, fint,

eventuellt i förening med en bokstav eller sammanställningar av samma

bokstav och siffertal. Endast genom en sådan bestämmelse syntes säkerhet

kunna vinnas för att icke ur konkurrenssynpunkt illojala beteckningar

skulle komma till användning. I konsekvens härmed borde beteckningen

smörblandat margarin icke få förekomma, utan i stället syntes böra

gälla, att tillverkare eller importör av margarin ägde rätt att å förpackningen

angiva analys beträffande den i, margarinet ingående halten av

smörfett, dock endast under förutsättning att analysen samtidigt utvisade

halten även av eventuellt ingående annat djurfett, ävensom av växtfett

och andra viktigare beståndsdelar. Beträffande sådant angivande borde

gälla, att ordet smör icke finge utsättas med bokstäver av annan storlek

eller färg än övriga i analysen anförda beståndsdelar.

Vidare syntes beträffande övriga av det remitterade förslaget berörda

produkter, möjligen med undantag för margarinost, sådana beteckningar

böra stadgas, att något sken av samband med lanthushållningen icke uppstode.

I stället för de föreslagna beteckningarna margaringrädde och

margarinmjölk syntes sålunda beteckningen fettemulsion böra fastställas,

liksom beteckningen konstister syntes böra utbytas mot konstfett. Ifrågavarande

produkter syntes icke böra få saluföras utan att bestyrkt analys

över procenthalten av däri ingående fett anbragts å förpackningarna.

Motsvarande bestämmelse syntes böra införas med avseende på margarinost.

För det fall viss tid skulle anses erforderlig för övergång från redan

inregistrerade beteckningar å margarin etc. till de nyss förordade, syntes

densamma böra begränsas till högst ett år.

Jordbruksutredningen anför ytterligare, att det syntes utredningen kunna

starkt ifrågasättas, huruvida icke försäljningen inom landet av margarinost

och fettemulsioner, avsedda att ersätta mjölk eller andra jordbruksprodukter,

över huvud borde helt förbjudas. Utredningen framhåller, att tillverkningen

och förbrukningen inom landet av ifrågavarande ersättningsprodukter

hittills varit jämförelsevis obetydliga och att några större ekonomiska

intressen därför icke skulle bliva lidande på ett sådant förbud.

Å andra sidan skulle, enligt utredningens åsikt, härigenom den ur jordbrukets

synpunkt allvarliga risken för ökat insteg av berörda produkter

å den inhemska marknaden avlägsnas och en utveckling förebyggas, vilken

skulle kunna lända jordbruket till stor skada.

Även i andra avseenden än de nu berörda bör enligt jordbruksutredningens

förmenande lantbruksstyrelsens förslag skärpas och kompletteras.

Beträffande handeln med margarin föreslår utredningen sålunda, att, till

hindrande av varans förväxling med smör, försäljning i lös vikt förbjudes,

och att för de för minuthandeln avsedda mindre förpackningarna föreskrives

kubisk form. För motverkande av osund konkurrens från ifrågavarande

ersättningsprodukters sida liksom även för tillgodoseende av

konsumtionens intressen anser utredningen vidare det vara av betydelse,

att vissa nya bestämmelser utfärdas med avseende på berörda produkters

sammansättning. Utredningen anför, att härutinnan, såvitt angår mar
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

garin, syntes på samma sätt som i Finland böra gälla, att inom landet icke

finge försäljas margarin av lägre fetthalt än 82 procent eller av högre

vattenhalt än 16 procent, samt att såsom konserveringsmedel endast koksalt

finge användas. Sist omförmälda bestämmelse bör enligt utredningens

förmenande jämväl gälla olika slag av fettemulsioner, avsedda att

ersätta mjölk- eller andra ladugårdsprodukter, därest försäljning av sådana

fortfarande skall få äga rum. Utredningen framhåller i detta sammanhang,

att högsta medgivna vattenhalten i smör, som ginge i handel,

utgjorde 16 procent, och att runmärkt mejerismör icke finge innehålla

annat konserveringsämne än salt.

ytterligare förmenar jordbruksutredningen, att, till hindrande av att

margarin och övriga här berörda ersättningsprodukter utbjödes och försåldes

under vilseledande varubeteckningar, bestämmelser jämväl vore

erforderliga med förbud mot att å restauranter och andra näringsställen

utbjuda och servera margarin, blandningar av smör och margarin samt

fettemulsioner under namn av smör, respektive grädde eller mjölk.

Jordbruksutredningen anför avslutningsvis följande.

Jordbruksutredningen ville slutligen framhålla, att även med ovan förordade

skärpningar av och tillägg till det remitterade förslagets bestämmelser

det syntes tvivelaktigt, huruvida dessa kunde på ett fullt effektivt

sätt förhindra illojal reklam på ifrågavarande område. Det skulle

visserligen bliva förbjudet att i varubeteckningar (benämningar) å margarin

och fettemulsioner använda ord, uttryck och bilder, hänförliga till

smör, grädde, mjölk etc., men så vitt jordbruksutredningen kunde finna,

skulle det på grund av gällande tryckfrihetsbestämmelser fortfarande bliva

möjligt att i annonser, broschyrer, affischer och annat reklamtryck

meddela uppgifter och beskrivningar beträffande margarin och fettemulsioner,

vari vilseledande jämförelser med smör etc. kunde göras med

kringgående av nyssberörda förbud. Enligt jordbruksutredningens uppfattning

skulle det med de i förevarande avseende föreslagna bestämmelserna

avsedda syftet härmed till väsentlig del förfelas, och det måste därför

från jordbrukets synpunkt anses utgöra en angelägenhet av stor vikt,

att jämväl ifrågavarande möjlighet att använda illojala reklammetoder

avlägsnades.

Fråga uppstode då, huru angivna syftemål lämpligen skulle kunna uppnås.

Olika utvägar syntes här tänkbara. För det första syntes sålunda

kunna ifrågasättas sådan ändring i tryckfrihetsförordningen, att förbud

kunde utfärdas mot offentliggörandet av uppgifter och beskrivningar av

nyssberörda slag. På grund av tryckfrihetslagstiftningens grundlagsnatur

torde emellertid denna väg vara jämförelsevis svårframkomlig. En

lösning av frågan syntes därför närmast böra sökas i annan riktning.

Härvid torde det ligga närmast till hands att tänka sig en sådan utformning

av den lagstiftning mot illojal konkurrens, som enligt vad jordbruksutredningen

inhämtat, torde vara under förberedelse, att densamma kunde

tillgodose här ifrågavarande syfte. Såsom ännu en möjlighet finge slutligen

ifrågasättas, huruvida ieko bestämmelser skullo kunna utfärdas,

vilka förhindrade salubjudande, däri inbegripet annonsering och annan

reklamverksamhet, av margarin och fettemulsioner med användande av

uppgifter och beskrivningar, i vilka jämförelser med eller hänsyftningar

på smör, mjölk, grädde etc., förekomme.

s. 48 Kontrollera mot PDF

Skrivelse från

Margarinfabrikernas

försäljningsaktiebolag.

48 Kungl. Maj:ts proposition Nr lii.

I särskild skrivelse den 7 mars 1931 har jordbruksutredningen på anförda

skäl hemställt, att efter viss utredning lagstiftningsåtgärder måtte

vidtagas av innebörd, att all slags reklam beträffande margarin och andra

ersättningsprodukter för mjölk- och mejerihushållningens alster med användande

av uppgifter, omdömen, beskrivningar, beteckningar eller bilder,

vilka hänsyfta på eller i vilka jämförelse göres med nyssberörda alster, på

effektivt sätt förhindras.

I anledning av vad jordbruksutredningen anfört har Margarinfabrikernas

försäljningsaktiebolag den 1 juni 1931 till Kungl. Majit inkommit med

ytterligare en skrivelse i ärendet. Bolaget sysselsätter sig häri huvudsakligen

med jordbruksutredningens anmärkningar rörande margarinfabrikanternas

reklammetoder och vänder sig särskilt mot beskyllningen för

illojal reklam, vilken av bolaget tillbakavisas såsom obefogad. Bolaget

anför, att i margarinindustriens barndom visserligen upptogos några sådana

namn som jordbruksutredningen framhållit och att även nya sådana

tillkommit under de senaste åren, men att enligt bolagets åsikt dylika benämningar

vore ineffektiva och olämpliga, samt att bolaget för sin del

utrangerat alla namn, som innehölle ord, hämtade från lantbruket, såsom

Mejerit, Mejeri-växt, Mejeri-margarin, Smörblomman, Grådd och Alfa-Ko.

Bolaget uppgiver, att de enda kvarvarande av bolagets beteckningar, som

för närvarande drabbades av jordbruksutredningens kritik, vore Gräddmargarin,

Herrgårdsväxt och Runa. Enligt bolagets förmenande kan

emellertid särskild motivering presteras för dessa tre benämningars bibehållande.

Sålunda förklarar bolaget, att benämningen Gräddmargarin

icke vore något specialnamn utan sedan många år en allmän beteckning

för samtliga fabrikers tillverkning av en viss sort av margarin, och någon

missuppfattning av varans beskaffenhet anser bolaget ej kunna uppstå,

eftersom ordet margarin så tydligt ingår i namnet. Bolaget säger sig

emellertid berett att upphöra med detta namn i samband med ikraftträdandet

av den utav lantbruksstyrelsen föreslagna margarinförordningen,

till vilken bolaget anslutit sig. Vad beträffar benämningen Herrgårdsväxt,

hänvisar bolaget till, att Sveriges kemiska industrikontor ansett ordet

herrgård i benämningar å margarin icke vara direkt vilseledande samt

att jämväl kommerskollegium funnit ifrågavarande benämning av beskaffenhet

att böra få bibehållas. Vidkommande slutligen benämningen

Runa framhåller bolaget, att detta märke inregistrerades först sedan bland

andra Svenska smörprovningarna givit sitt uttryckliga medgivande därtill.

Bolaget förmenar för övrigt, att det överväldigande flertalet av

landets margarinkonsumenter ej hava någon kännedom örn det runmärkta

exportsmöret, och att de därför ej kunna lockas av någon namnlikhet med

detta.

Gentemot jordbruksutredningens förslag att margarin över huvud icke

skulle få benämnas annorledes än med ordet margarin, varjämte dock som

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

49

tilläggsbeteckning skulle få förekomma tillverkarens namn samt ord som

prima, sekunda, extra, finaste och fint, eventuellt i förening med en bokstav

och siffror, anför bolaget, att smörhanteringen icke torde kunna lida

någon skada av fullt neutrala margarinbenämningar. Bolaget gör vidare

gällande, att omförmälda tilläggsbeteckningar icke voro tillräckliga för

att särskilja de olika margarinkvaliteterna, bland annat därför, att det

funnes många typer av margarin i samma prisläge, som måste betecknas

med olika namn. Ytterligare påpekar bolaget det värde, ett väl inarbetat

margarinmärke representerade för fabrikanten, samt framhåller, att speciella

margarinmärken icke skapade någon motsättning mellan smör- och

margarinproducenterna men väl mellan de senare inbördes, och att för en

margarinfabrikant, som ej lyckats föra fram en omtyckt margarinkvalitet

med eget namn, det givetvis skulle innebära en fördel, örn alla märken

bleve i lag förbjudna.

Jordbruksutredningens förslag örn anbringande å förpackning till margarin

av analys beträffande den i margarinet ingående halten av smörfett

och andra viktigare beståndsdelar tillbakavisas av bolaget såsom

ogenomförbart redan av den anledningen, att det, enligt vad bolaget framhåller,

är omöjligt att genom kontrollanalyser fastställa, vilka råvaror och

vilka kvantiteter därav, som ingå i margarinet.

De av jordbruksutredningen förordade bestämmelser, varigenom namnet

konstister skulle ändras till konstfett, försäljning av margarin i lös

vikt förbjudas samt för mindre margarinförpackningar i detaljhandeln

föreskrivas kubisk form, finner bolaget icke vara motiverade. I fråga örn

sistnämnda bestämmelse anför bolaget, att det visserligen helt säkert

skulle säljas lika mycket margarin vare sig paketen hade kubisk eller avlång

form, men att, då paketeringen vid margarinfabrikerna skedde maskinellt,

och då paketeringsmaskinerna vore mycket dyrbara, en ändring

av paketens form skulle förorsaka fabrikerna stora och alldeles onödiga

kostnader.

I anledning slutligen av förslaget angående viss högsta fetthalt och

lägsta vattenhalt hos margarinet samt förbud mot dess tillsättande av

annat konserveringsmedel än koksalt, anmärker bolaget, att åtminstone

hos de mera betydande margarinfabrikerna vattenhalten i regel hölles under

16 procent, samt att i övrigt de av jordbruksutredningen föreslagna

bestämmelserna syntes bolaget väl stränga.

Ytterligare skrivelser i ämnet hava, efter det lantbruksstyrelsen förslag

avgivits, inkommit till Kungl. Maj:t. Sålunda har Adolf Johansson i

Vårgårda i skrivelse den 16 januari 1930 hemställt, att antingen fullständigare

kontroll över tillverkningen av margarin måtte anordnas eller ock

föreskrifter lämnas därom, att å varje förpackning till margarin måste

finnas angivet dels det i varan ingående procenttalet nal ursmör dels ock

hur stor procent mjölk, som inblandats i margarinet. I infordrat yttrande

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 91 hafi. (Nr lii.) 4

Diverse

skrivelser.

s. 50 Kontrollera mot PDF

Riksdagen

år 1930.

50 Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

med anledning av delina framställning har lantbruksstyrelsen, under hänvisning

till att enligt dess förslag, därest det bifölles, syftet med framställningen

skulle vinnas, hemställt, att densamma icke måtte föranleda

vidare åtgärd.

Medicinalstyrelsen har i skrivelse den 22 december 1930, under framhållande

av angelägenheten av att tillsynen över fabrikationen av ifrågavarande

konstprodukter anförtroddes för ändamålet lämpliga personer,

föreslagit, att vid utfärdandet av ny margarinförordning bestämmelser

måtte meddelas därom, att till tillsyningsman borde, såvitt möjligt, i

första hand utses lämpligt boende läkare, veterinärer eller mejerikonsulenter.

I skrivelse den 18 april 1931 har Svenska mejerikcmsulentf Greningen anfört,

att det numera förekommit fall, då margarin innehållit mer än 16

procent vatten, samt att det i anledning härav och i överensstämmelse med

gällande bestämmelser för handel med smör syntes önskvärt, att föreskrift

gåves beträffande högsta tillåtna vattenhalt i margarin. Föreningen hemställer,

att förbud stadgades mot saluhållande eller försäljning av margarin

med högre vattenhalt än 16 procent.

Slutligen torde jag få erinra örn vissa förevarande ämne berörande, vid

riksdagarna 1930 och 1931 väckta motioner samt vad vid behandlingen av

desamma förekommit.

Vid riksdagen 1930 hemställdes dels i två likalydande motioner 1:166 och

11:276, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla örn utredning

och förslag angående lagstiftning till förhindrande av saluhållande

eller tillverkning av margarin eller produkter därav, vari smör, mjölk

eller grädde inginge, dels ock i motionen 11:10, att riksdagen ville i skrivelse

till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit täcktes snarast möjligt

låta i 1905 års margarinförordning införa sådana bestämmelser, att tillverkare

och försäljare av margarin, som uppgåves vara smörblandat,

ålades att å varje förpackning av sådant margarin tydligt angiva, å såväl

låda som paket, till vilken procent natursmör inginge i varan.

Jordbruksutskottet, till vars behandling motionerna hänvisades, inhämtade

i vederbörlig ordning yttrande över motionerna 1:166 och 11:276 av

lantbruksstyrelsen och kommerskollegium samt över motionen 11:10 av

kommerskollegium.

Båda myndigheterna ställde sig avvisande gentemot de förslag, som i de

till dem remitterade motionerna framförts. Lantbruksstyrelsen anförde

bland annat, att ett förbud sådant som det i motionerna 1:166 och 11:276

föreslagna vore liktydigt med förbud mot varje tillverkning och försäljning

av ifrågavarande slags varor, då, såvitt styrelsen hade sig bekant,

mjölk vore en nödvändig ingrediens för själva tillverkningen av dylika

varor. Kommerskollegium framhöll i anledning av motionen 11:10, att

en allmän skyldighet att deklarera procenthalten natursmör lätt skulle

leda till den mindre önskvärda konsekvensen, att smörblandat margarin

av konsumenterna bedömdes och värdesattes huvudsakligen med hänsyn

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Martts proposition Nr 114.

härtill. Kollegium gjorde gällande, att i själva verket kvaliteten vore i

ännu högre grad beroende på egenskaperna hos i blandningen ingående

smör och margarin, varför en smörfattig blandning kunde vara vida bättre

än en blandning med högre halt natursmör. Därtill bomme, enligt

kollegii förmenande, svårigheten att genom analys med erforderlig grad av

noggrannhet kontrollera uppgiven smörhult.

Utskottet förklarade i avgivet utlåtande, nr 84, under åberopande av vad

lantbruksstyrelsen anfört, att utskottet ej kunde tillstyrka motionerna

1:166 och 11:276. Vidkommande motionen 11:10 anförde utskottet, att det

synts utskottet vara en i princip tilltalande tanke, att tillverkare och försäljare

av smörblandat margarin skulle vara skyldig uppgiva, till vilken

procent natursmör inginge i varan. Med hänvisning till vad kommerskollegium

anfört och då frågan genom lantbruksstyrelsens förslag till ny

margarinförordning redan vore föremål för Kungl. Maj:ts prövning, ansåg

utskottet sig emellertid icke böra taga ståndpunkt till motionärernas

förevarande förslag. Utskottet hemställde därför beträffande samtliga

motionerna, att de icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Riksdagen

beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

Vid riksdagen 1931 väcktes dels två likalydande motioner 1:172 och 11:290

med enahanda framställning som i motionerna 1:166 och 11:276 vid 1930

års riksdag, dels ock en motion 11:16 med samma yrkande som i motionen

11:10 vid 1930 års riksdag samt med hemställan tillika örn införande i 1905

års margarinförordning av bestämmelse, att margarin, som uppgåves vara

smörblandat, skulle innehålla minst 10 procent smörfett.

I utlåtande, nr 67, över motionerna förklarade jordbruksutskottet, att

utskottet av samma skäl, som föranlett avstyrkande av motionerna 1:166

och 11:276 vid 1930 års riksdag, och vilka skäl utskottet alltjämt ansåge

giltiga, icke kunde biträda motionerna 1:172 och 11:290. Beträffande motionen

11:16 anförde utskottet, under hänvisning till sitt utlåtande Över den

likartade motionen 11:10 vid riksdagen 1930, att utskottet icke heller nu

ansåge sig böra ingå på den väckta frågan, som vore en detalj, örn också

en av de viktigare, i det under Kungl. Maj:ts prövning fortfarande befintliga

ärendet rörande ny margarinlagstiftning. Utskottet förklarade

sig emellertid vilja upprepa, att förslaget syntes i princip tilltalande, och

utskottet sade sig givetvis förutsätta, att detsamma bomme under omprövning

vid frågans avgörande. Vidare anförde utskottet, att utskottet

ansåge sig nu böra förorda, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t

gjorde framställning, att en lösning av frågan snarast möjligt måtte komma

att äga rum, därvid utskottet framhöll, att ingen tvekan torde råda därom,

att gällande bestämmelser på detta område sedan lång tid tillbaka varit

i behov av reformering och komplettering i olika avseenden.

I överensstämmelse med utskottets förslag avslog riksdagen motionerna

1:172 och 11:290 men anhöll i anledning av motionen 11:16 i skrivelse den

22 maj 1931, nr 276, att Kungl. Maj:t ville vidtaga åtgärder för att frågan

örn ny margarinlagstiftning så snart ske kunde måtte vinna sin lösning.

Riksdagen

år 1931.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

52 Kungl. Martts proposition Nr 114.

Behovet av nya eller avsevärt ändrade bestämmelser i fråga örn

tillverkning, införsel oell utförsel av samt handel med de i allt

större utsträckning förekommande ersättningsmedlen för lanthushållningens

produkter har med styrka hävdats från olika håll, där man

haft anledning taga ställning till hithörande spörsmål. Ur olika synpunkter

har förordningen den 13 oktober 1905 angående kontroll å tillverkningen

av margarin och margarinost ävensom konstister samt å handeln därmed,

enligt dess lydelse efter däri genom förordningen den 15 oktober

1909 och kungörelsen den 13 oktober 1921 gjorda ändringar, ansetts otillfredsställande.

Sålunda har såsom en väsentlig brist hos förordningen

framhållits, att den alls icke berörde de ersättningsprodukter för grädde

och mjölk, vilka under senare år blivit alltmer vanliga. Vidare har

från do inhemska margarinfabrikanternas sida anmärkts, att förordningens

bestämmelser angående importerade varor icke vore av den beskaffenhet,

som med hänsyn till kontrollen beträffande motsvarande varor av

svensk tillverkning kunde såväl av konsumenter som av inhemska producenter

förväntas. Från andra håll återigen har gjorts gällande, att föreskrifterna

rörande sagda kontroll och framför allt rörande tillsyn vid

varornas tillverkning icke vore av önskvärd effektivitet. Som en betydande

svaghet har vidare påpekats saknaden av förbud mot varornas

saluhållande under benämningar, häntydande på lanthushållningen, och

skärpta bestämmelser till hindrande av att varorna över huvud kunde

givas sken av eller förväxlas med lantbruksprodukter hava ansetts påkallade.

Föreskrifterna rörande förpackning och anslagsskyldighet hava

ur jämväl andra synpunkter blivit föremål för anmärkningar, och ytterligare

ett flertal erinringar och önskemål hava uttalats såsom torde närmare

framgå av den i ärendet förut lämnade redogörelsen.

Vad sålunda anförts angående angelägenheten av omarbetning och

komplettering av gällande bestämmelser i ämnet har jag i väsentliga delar

funnit värt beaktande. Ärendet har underkastats en grundlig, under en

följd av år fortlöpande utredning. Tiden torde nu vara inne att låta

resultatet av denna utredning författningsvis komma till uttryck. Att

genom allenast ändrad lydelse av vissa paragrafer i 1905 års förordning

samt tillägg till denna uppnå en tillfredsställande lösning av ifrågavarande

spörsmål har jag härvid, med hänsyn till de enligt min uppfattning

erforderliga ändringarnas och tilläggens omfattning, funnit uteslutet.

En helt ny förordning torde, på sätt lantbruksstyrelsen föreslagit,

böra utfärdas. Ehuru jag i stort sett ansluter mig till de synpunkter,

lantbruksstyrelsen framfört, har jag icke ansett styrelsens förslag vara av

beskaffenhet att oförändrat kunna läggas till grund för en blivande författning

i ämnet. Jag har därför låtit detsamma inom jordbruksdepartementet

underkastas viss omarbetning.

Vad angår den rent redaktionella avfattningen av det sålunda inom de
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Majda proposition Nr 114.

53

partementet upprättade förslaget, har jag i likhet med lantbruksstyrelsen

funnit lämpligt att i högre grad än som skett i 1905 års förordning

särskilja bestämmelserna rörande tillverkning, införsel, utförsel och försäljning.

Förslagets bestämmelser hava vidare, allteftersom de äga

samband sinsemellan, sammanförts under olika avdelningar. Överskådligheten

torde härigenom underlättas. Till sitt innehåll avviker förslaget

i väsentliga delar från 1905 års förordning. Dels hava upptagits bestämmelser,

vartill motsvarighet i sistnämnda förordning helt salmas, dels hava

nu gällande bestämmelser på åtskilliga punkter ändrats och kompletterats.

Till den förra kategorien torde i främsta rummet kunna hänföras

föreskrifter, avsedda att reglera tillverkningen, införseln och utförseln

av samt handeln med grådd- och mjölkliknande produkter, ävensom stadganden

till förhindrande av vilseledande beteckningar vid utbjudande eller

försäljning av de varor, vilka av förordningen omfattas. Vidare torde i

detta sammanhang böra nämnas bestämmelser, varigenom krav uppställts

angående viss sammansättning hos margarin, som inom riket tillverkas

eller saluföres. Beträffande de föreslagna ändringarna i eller tillläggen

till redan gällande stadganden äro de viktigare de, vilka avse förpackning

och märkning, införsel samt tillsyn.

Såsom av det redan anförda framgår finner jag icke grådd- och mjölkliknando

konstprodukter böra, på sätt jordbruksutredningen ifrågasatt,

helt förbjudas. Jag förutsätter härvid, att tillverkningen och försäljningen

regleras av bestämmelser, vilka tillvarataga konsumenternas berättigade

krav i fråga om hygien samt såvitt möjligt utesluta, att varorna

förväxlas med naturlig grädde eller mjölk. Då det gäller att fastställa

en generell beteckning för dessa produkter, torde man icke

böra tillägga den omständigheten, att varorna hittills saluförts under

benämningar, vari orden grädde eller mjölk ingå, avgörande vikt. Varken

namnen margaringrädde och margarinmjölk eller konstgrädde och

konstmjölk torde sålunda böra ifrågakomma. Såsom jag i annat sammanhang

får tillfälle närmare utveckla torde det överhuvud icke vara

lämpligt att för varor, avsedda att utgöra surrogat för lantbruksprodukter,

använda benämningar, häntydande på lanthushållningen. I Danmark

och Norge gå konstprodukter, avsedda att ersätta grädde

eller mjölk, under namn av fettemul smiler. Enligt mitt förmenande

bör denna benämning, vilken förordats av jordbruksutredningen,

införas även hos oss och omfatta varje grådd- eller mjölkliknande

vara, i vilken ingår fett, som ej är framställt ur mjölk. Bestämmelse i

sådant hänseende är intagen i 1 § av förslaget. Varor, vilka icke äro avsedda

till förtäring, falla uppenbarligen utanför förordningens tillämpning.

Örn förslaget i denna del bifalles, torde det senare böra övervägas

i. växt mån ändring lämpligen bör vidtagas i anmärkningen till nummer

114 i den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 (nr 31(1) fogade

Grudd- och

mjölkliknand

produkter.

s. 54 Kontrollera mot PDF

Vilseledande

beteckningar

m. m.

54 Kunell. Maj:ts proposition Nr 114.

tulltaxan, yarest beteckningarna konstgriklde oell konstmjölk nu förekomma.

För underlättande av omförmälda fettemulsioners identifiering såsom

konstprodukter torde varorna, i enlighet med vad lantbruksstyrelsen och

medicinalstyrelsen, föreslagit, böra vid tillverkningen tillsättas sesamolja

till angiven myckenhet. Föreskrift härom är införd under 6 §. Från

flera håll har gjorts gällande, att under vissa förutsättningar potatisstärkelse

borde få användas såsom identifieringsmedel i stället för sesamolja

och påyrkats, att stadgande härom skulle intagas i förordningen. Såsom

skäl har anförts, att ett sådant stadgande skulle underlätta exporten, då

nämligen vissa länder för tillstånd till införsel av fettemulsioner krävde,

att varan vore tillsatt med potatisstärkelse. För min del finner jag, i likhet

med lantbruksstyrelsen, ett dylikt stadgande icke erforderligt. Det

torde, på sätt lantbruksstyrelsen framhållit, böra ankomma på Kungl.

Maj:t att medgiva de undantag, som ur nyssberörda synpunkt eller av

annan anledning kunna i särskilda fall anses påkallade.

I övrigt synas, såsom lantbruksstyrelsen förordat, för fettemulsioner böra

i stort sett gälla bestämmelser, motsvarande dem, vilka fastställas för

margarin. De enda hänseenden, i vilka beträffande fettemulsioner särskilda,

allenast denna vara berörande stadganden erfordras, äro av naturliga

skäl de, som gälla varans förpackning. Lika med lantbruksstyrelsen

bär jag funnit angeläget att i fråga örn fettemulsioner redan från början

fastställa en viss bestämd förpackningsform, som gör varan lätt igenkännbar.

Huvudbestämmelsen härutinnan återfinnes i 8 § 3 mom. av

förslaget. Bestämmelsen ansluter sig i huvudsak till lantbruksstyrelsens

förslag. Dock har jag, för att hindra förväxling med de för naturgrädde

brukade förpackningarna, vad angår förpackning i flaskor föreslagit, att

flaskornas etiketter skola vara tryckta i svart på vit botten. Vidare har

jag, med hänsyn till vad från flera håll anförts rörande olämpligheten

av att vid tillslutandet av flaskorna aluminiumkapslar komma till användning,

ansett mig böra avstå från det av lantbruksstyrelsen i sådant

hänseende uppställda kravet. Man torde härutinnan vara tillräckligt betjänt

med en allmän föreskrift, att flaskorna skola vara tätt tillslutna.

På vilket sätt tillslutandet sker synes sakna större betydelse. Samtidigt

har avståtts från kravet på särskild märkning av den kapsel, som för

tillslutandet kan komma att begagnas, eller dennas förseende med på

visst sätt märkt etikett. Försäljning av fettemulsioner i löst mått synes

icke böra få förekomma.

En fråga, beträffande vilken meningarna äro synnerligen delade, är den,

vilka åtgärder som erfordras och lämpligen böra vidtagas till hindrande

av att de utav förordningen omfattade varorna givas sken av eller förväxlas

med lantbruksprodukter. Redan 1905 års förordning innehåller bestämmelser

i detta syfte. Hit torde såsom tidigare påpekats få hänföras

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

55

föreskrifterna arn förpackning ock märkning, örn anslag i salubodar, där

försäljning av varorna sker, samt örn uttryckligt angivande av varornas

egenskap av konstprodukt i räkningar, leveranskontrakt ock dylika skriftliga

kandlingar rörande desamma. Enligt en tämligen utbredd åsikt äro

emellertid dessa föreskrifter icke tillfyllest. Särskilt kar framhållits risken

för allmänhetens vilseledande genom de för ifrågavarande produkter

nyttjade, på mejeri- och ladugårdshantering häntydande benämningarna

samt genom varornas salukållande i övrigt under beteckningar ock till

kännagivanden, ägnade att bibringa en felaktig uppfattning örn samband

med de produkter, de äro avsedda att ersätta.

- Ett vilseledande sådant som nyss nämnts kail tydligen ske under former,

som göra att handlingen blir att anse såsom bedrägeri- eller oredlighetsbrott

och sålunda straffbar enligt 22 kap. strafflagen. Även örn icke de

för tillämpning av strafflagens bestämmelser nödvändiga förutsättningarna

föreligga, kan handlingen emellertid i vissa fall vara straffbelagd. Jag

får härvid främst erinra örn stadgandena i förordningen den 29 juni 1917

(nr 420) angående förbud i vissa fall mot användande av vilseledande varubeteckningar

vid handel med födoämnen. I nämnda förordnings § 1 föreskrives,

att vid varas saluhållande eller försäljning såsom födoämne för

densamma icke må brukas vissa i paragrafen angivna varubenämningar,

där varan till sin sammansättning avviker från den normala sammansättningen

hos den vara, vilken genom benämningen utmärkes. De avsedda

benämningarna äro, bland andra, mjölk och smör, vare sig benämningen

brukas ensam eller i ordsammanställning, som antyder likhet i användningen

med motsvarande vara, och bestämmelsen gäller även motsvarande

benämningar på främmande språk. Enligt § 2 är det, i fall där jämlikt

§ 1 användandet av vissa benämningar å vara är förbjudet, jämväl förbjudet

att å varan eller dess förvaringskärl, omslag eller dylikt eller å anslag eller

skylt, som hör till varan, hava anbragt bild eller teckning, varigenom åt

varan kan givas sken av att utgöra vara, som genom sagda benämning utmärkes.

Undantag från bestämmelserna i § 1 skall enligt § 3 gälla beträffande

vara, som är avsedd att utgöra ersättning för annan vara med

någon i § 1 angiven benämning, under förutsättning att varans egenskap

av ersättningsmedel uppenbart framgår av den använda beteckningen,

överträdelse av förordningens bestämmelser staffas med böter.

Vidare vill jag erinra örn den möjlighet till förhindrande av vilseledande

meddelanden, som skapats genom lagen den 29 maj 1931 med vissa

bestämmelser mot illojal konkurrens. Enligt 1 § i nämnda lag stadgas

sålunda straff för den, som i utövning av näringsverksamhet genom meddelande

å vara, anslag eller skylt eller i annons, cirkulär, prospekt eller

priskurant eller genom annat för ett större antal personer avsett meddelande

i uppenbar strid mot god affärssed angående verksamheten eller

däri utbjudna varor eller prestationer lämnar oriktig uppgift, ägnad att

framkalla uppfattning örn ett fördelaktigt anbud, och därvid haft eller

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

bort bava vetskap om uppgiftens oriktighet. — Slutligen torde också böra

påpekas, att därest det vilseledande meddelandet har formen av obehörigt

begagnande av annans registrerade varumärke eller av varumärke,

vilket med förstnämnda företer sådan likhet, att märkena lätt kulma förväxlas,

gärningsmannen kan bliva förfallen till ansvar enligt 12 eller 13 §

i lagen den 5 juli 1884 örn skydd för varumärken.

Örn de straffbestämmelser, för vilka nu i korthet redogjorts, icke överskridas,

kunna ifrågavarande konstprodukter obehindrat saluhållas under

beteckningar, som giva dem sken av samband med de äkta varor, de äro

avsedda att ersätta. Av utredningen i ärendet torde framgå, att möjligheterna

härutinnan icke lämnats obeaktade. Att här föreligger ett missförhållande

synes mig icke kunna förnekas, och angelägenheten av

att åtgärder till dettas avhjälpande vidtagas hava ur skilda synpunkter

med skärpa framhållits. Olilia förslag i sådant hänseende hava framlagts.

Det mest vittgående har avgivits av jordbruksutredningen, medan lantbruksstyrelsen,

till vars förslag kommerskollegium och medicinalstyrelsen

i huvudsak anslutit sig, intagit en mindre sträng ståndpunkt. Enligt jordbruksutredningens

utlåtande den 19 februari 1931 skulle vad angår margarin,

till vilken vara utredningens intresse huvudsakligen knyter sig,

sagda vara få betecknas allenast såsom margarin med tillägg av tillverkarens

namn jämte vissa ord för angivande av kvaliteten. Beteckningen

smörblandat margarin skulle icke få förekomma, men å förpackningen

skulle varans smörfetthalt få meddelas under förutsättning att samtidigt

analys å övriga viktigare beståndsdelar utsattes. Angående åter det

närmare innehållet i lantbruksstyrelsen» förslag torde jag få hänvisa till

den redogörelse, jag härutinnan förut lämnat.

Givet är, att ifrågavarande spörsmål icke kan effektivt lösas utan ett

tämligen starkt ingrepp i näringslivet. Emellertid torde man härvid icke

böra gå längre än för uppnående av ett tillfredsställande resultat oundgängligen

kräves. Tillräckliga skäl att, såsom skulle följa av jordbruksutredningens

förslag, förbjuda begagnande även av fullt lojala beteckningar

synas mig icke föreligga. Å andra sidan finner jag uppenbart, att

en äkta varas benämning bör såvitt möjligt skyddas mot missbruk. Att

för folkhälsan så viktiga näringsmedel som smör, grädde och mjölk skola

låna sina namn åt produkter, avsedda att utgöra surrogat för de varor,

vilkas namn de efterlikna, synes oegentligt. Bestämmelser i syfte att reglera

detta missförhållande måste anses befogade. Emellertid torde man

icke böra stanna härvid. Ord sådana som ko, mejeri, ladugård eller herrgård,

använda i benämning å ersättningsmedel för smör, grädde eller

mjölk, komma konstprodukten att i det allmänna medvetandet framstå såsom

nära samhörande med och följaktligen såsom näringsmedel samt ur

hälsosynpunkt jämställda med naturprodukterna. Konsumenterna bibringas

nied andra ord härigenom en felaktig uppfattning örn ersättningsproduktens

värde. Detsamma torde gälla beträffande benämningar, vari ingå

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

57

andra ord, hämtade från lanthushållningen. Samtliga benämningar

av ifrågavarande slag synas mig därför höra förbjudas. I själva verket

lärer en dylik åtgärd få anses som en följdriktig utveckling av

de principer, som legat till grund redan för det år 1917 införda

förbudet mot användande av vilseledande beteckningar vid födoämneshandeln.

Att, såsom kommerskollegium föreslagit, begränsa förbudet

till att avse allenast vissa bestämda ord, finner jag icke tillfyllest.

Då vidare även ord, häntydande på varumärken, vilka registrerats

för lantbruksprodukter, kunna vara ägnade att, begagnade i

benämningar å ifrågavarande konstprodukter, giva en oriktig föreställning

örn produkternas förmåga att ersätta den äkta varan, torde benämningar,

vari sådana ord ingå, böra inbegripas i förbudet. I viss mån torde

visserligen benämningar av sistberörda slag förhindras redan genom

förut omförmälda stadganden i 12 och 13 §§ varumärkeslagen. För att

nämnda stadganden skola bliva tillämpliga fordras emellertid dels att

benämningen är att betrakta såsom varumärke, dels ock att nyttjandet

sker utan tillstånd av det registrerade varumärkets innehavare. Medan

för straffbarhet enligt varumärkeslagen fordras vetskap örn det olagliga

förfarandet, synes vidare för inträdande av ansvarspåföljd vid begagnande

av benämningar, vari ingår ord, som häntyder på registrerat varumärke,

med hänsyn till svårigheten att styrka brottsligt uppsåt, vara tillräckligt

att vederbörande bort hava kännedom örn registreringen. Bestämmelser

i anslutning till vad jag här anfört hava intagits i departementsförslagets

20 §.

Vad nu sagts beträffande förbud mot vissa benämningar å konstprodukter,

avsedda att ersätta smör, grädde och mjölk, torde i allt väsentligt äga

tillämpning även i fråga örn ersättningsmedlen för ost och ister. Strängt

följdriktigt borde sålunda ej heller benämningarna margarinost och konstister

tillåtas. Då dessa benämningar emellertid brukats alltsedan de därmed

avsedda produkterna i slutet av 1800-talet först kommo i marknaden

och i samtliga författningar, vilka beröra dessa produkter, hittills

godtagits, synes härvidlag undantag från den allmänna regeln böra medgivas.

Någon större betydelse torde ett sådant undantag icke hava, bland

annat av den anledning, att margarinost och konstister saluföras i allenast

förhållandevis ringa omfattning.

I den danska margarinlagen är stadgat förbud mot att utbjuda eller

försälja margarin, margarinost, fettemulsion eller konstister under angivande

av att varan är tillverkad av ett företag, i vars firma ingå orden

mjölk, grädde, smör, mejeri eller andra från mejeri eller lantbruk hämtade

beteckningar. Liknande bestämmelser gälla i Norge. Skäl synas

tala för att införa stadganden av motsvarande innehåll även hos oss. Det

torde nämligen icke kunna bestridas, att även då en vara angives härröra

från en tillverkare, i vars firma ingår ord, syftande på lanthushållningen,

sådant är ägnat att bibringa den föreställningen, att varan såsom

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

näringsmedel och ur hälsosynpunkt äger samma värde som vederbörande

naturprodukt. Stadgande av nu angiven innebörd har jämväl upptagits

i 20 §.

Genom bestämmelserna i denna paragraf förhindras användandet av

bland annat den för margarin i marknaden allmänt förekommande benämningen

smörblandat. Lantbruksstyrelsens förslag härutinnan är så tillvida

avvikande, att enligt detsamma sagda benämning skulle få brukas, under

förutsättning att i margarinet inginge minst 18 procent smörfett. Tanken

har tydligen varit den, att tillverkare och försäljare av ett margarin,

vari smör ingår, böra äga rätt att upplysa konsumenterna härom, men att

a andra sidan dessa sistnämnda därvid, då smörhalten icke närmare angives,

böra hava garanti för, att den äkta varan icke utgör allenast en

försvinnande liten del av hela produkten. De synpunkter, vilka sålunda

torde hava legat bakom lantbruksstyrelsens förslag, äro även enligt min

uppfattning värda beaktande. Emellertid torde hänsyn till desamma

lämpligare kunna tagas under andra former än dem, styrelsen

föreslagit. Det synes mig, i anslutning till de åsikter jag förut

hävdat, icke tillfredsställande, att för ett smörsurrogat, vars innehåll i

regel icke skulle till ens en femtedel bestå av smör, medgiva användandet

av en på samband med den äkta varan så kraftigt hänvisande benämning

som smörblandat. I detta sammanhang bör framhållas,

att en ersättningsprodukt även annorledes än genom sin benämning

kan givas ett missvisande sken av samband med den äkta varan.

Meddelanden sådana som »tillverkat av bland annat runmärkt mejerismör»,

»innehåller smör» och dylika äro lika ägnade som benämningen

smörblandat att bibringa allmänheten en oriktig tanke örn produktens

värde såsom ersättningsmedel. Jämväl bestämmelser till förhindrande

av sådana vilseledande meddelanden torde erfordras. I motioner vid

ett flertal riksdagar har föreslagits, att tillverkare och försäljare av

margarin, som uppgåves vara smörblandat, skulle vara skyldiga att

jämväl meddela, till vilken procent natursmör inginge i varan. Jordbruksutskottet

vid 1930 och 1931 års riksdagar har förklarat sig anse sistberörda

förslag vara i princip tilltalande. Enligt min mening torde en

tillfredsställande lösning av nu ifrågavarande problem kunna ske i anslutning

till de av motionärerna sålunda angivna riktlinjerna. Med de analysmetoder,

som numera förefinnas, torde det icke möta alltför stora svårigheter

att med erforderlig tillförlitlighet utröna smörfetthalten. I händelse

av osäkerhet står alltid utvägen öppen att angiva den fetthalt, som

med visshet kan konstateras. Av kommerskollegium uttalade farhågor,

att deklarerandet av procenthalten natursmör skulle leda till, att smörblandat

margarin av konsumenterna uteslutande bedömdes efter sagda

halt, torde icke böra tilläggas någon avgörande betydelse. Vid angivande

av smörfetthalten synes emellertid, i anslutning till vad jordbruksutredningen

härutinnan föreslagit, jämväl böra utsättas de olika myckenheter

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition Nr aliett

av annat slag, varan innehåller. I överensstämmelse med vad jag

här anfört har i 21 § av departementsförslaget införts ett stadgande, vilket

förhindrar sådana vilseledande meddelanden, som nyss nämnts, och

har i samband därmed angivits, att emellertid hinder ej möter mot tillkännagivande

av att i varan ingår fett, framställt ur mjölk, försåvitt

samtidigt meddelas såväl procenttalet dylikt fett som även procenttalen av

andra i varan ingående fettämnen. Stadgandet har ansetts böra erhålla

sådan utformning, att därigenom skydd beredes jämväl mot missvisande

meddelanden angående margarinost, fettemulsioner och konstister.

Icke blott benämningar och meddelanden, som nyss nämnts, utan även

bilder och teckningar kunna emellertid vara ägnade att vilseleda. Härvidlag

må framhållas, att missvisande framställningar i bild under vissa

förutsättningar falla inom tillämplighetsområdet för lagen med vissa bestämmelser

mot illojal konkurrens. Och vad angår mjölk och smör innebär

stadgandet i § 2 av 1917 års förordning angående förbud i vissa fall

mot användande av vilseledande varubeteckningar vid handel med födo

ämnen ett visst skydd. Genom detta stadgande hindras sålunda, att produkter,

vilka avse att ersätta mjölk respektive smör, eller berörda ersättningsprodukters

förpackning eller anslag eller skylt, som hör till desamma,

förses med bild eller teckning, varigenom åt produkten kan givas

sken av att utgöra mjölk respektive smör. Ä andra sidan omfattar stadgandet

allenast mjölk och smör, varemot grädde, ost oell ister icke därav

beröras. Vidare torde ordalydelsen »anslag eller skylt, som hör till

varan», ävensom det i stadgandet uppställda kravet, att ersättningsprodukten

genom bilden eller teckningen skall kunna givas sken av att »utgöra»

sådan vara, som i förordningen avses, medföra en alltför snäv begränsning

av dess tillämplighetsområde. Med bestämmelsen i 21 § av

departementsförslaget har avsetts att åtkomma jämväl sådana av de här

angivna fallet, vilka ej skulle hemfalla under straffbuden i någon av de

nyss berörda författningarna.

Med den generella lydelsen av bestämmelserna i 20 och 21 §§ torde det

falla av sig självt, att även återgivanden på främmande språk av benämningar

och meddelanden, som i sagda paragrafer avses, inbegripas

i däri stadgade förbud. Uttrycklig föreskrift härom har icke ansetts erforderlig.

På sätt av de avgivna yttrandeua framgår torde, örn bestämmelser utfärdas

i enlighet med de av mig nu föreslagna 20 och 21 §§, en del varumärken,

som registrerats enligt lagen den 5 juli 1884, komma att därav

beröras. Väl har man vid tidigare tillfällen funnit sig oförhindrad

att —- jämväl i administrativ ordning — meddela förbud mot att

vid varas saluhållande använda varubeteckning av viss beskaffenhet, utan

att därvid undantag gjorts med hänsyn till sådana beteckningar, vilka, till

skydd mot efterapning, blivit före förbudets utfärdande såsom varu

märken registrerade. Oavsett detta förhållande är det dock. såsom

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

kommerskollegium även erinrat, tydligt, att ett förbud mot begagnandet

av ett märke, varemot hinder ej mötte vid registreringen, i nu förevarande

fall kan ur den enskilde näringsidkarens synpunkt innebära ej

oväsentlig olägenhet. Skola bestämmelserna bliva effektiva, torde det

emellertid ej vara tillrådligt att undantaga registrerade varumärken. Icke

heller kan jag tillstyrka stadganden, varigenom, såsom på vissa håll

ifrågasatts, undantag skulle medgivas beträffande vissa varumärken, medan

övriga skulle inbegripas under förbudet. För att underlätta övergången

vill jag emellertid förorda, att innehavarna av registrerade varumärken

medgives en viss frist, under vilken märkena fortfarande få begagnas.

Vad nu sagts örn varumärken torde i tillämpliga delar gälla

även beträffande det föreslagna stadgandet rörande firmor i 20 §. Jag

får tillfälle återkomma till dessa frågor i samband med förslag till de

övergångsbestämmelser, som vid den nya förordningens utfärdande

påkallas. Emellertid vill jag redan här framhålla, att fall naturligtvis

kunna förekomma, då särskilda omständigheter kunna giva anledning

till undantag från stadgandena i 20 eller 21 §. Erinran örn Kungl. Maj:ts

befogenhet att i detta hänseende — liksom beträffande förordningen i

övrigt — meddela dispens har upptagits såsom sista paragraf i förordningen

(36 §).

Jordbruksutredningen har framhållit, att till förhindrande av salubjudande

och försäljning av nu ifrågavarande konstprodukter under vilseledande

beteckningar jämväl erfordrades förbud mot att varorna å restauranter

och andra näringsställen tillhandahölles under namn av smör,

grädde eller mjölk. Lantbruksstyrelsen, som även behandlat detta spörsmål,

har funnit sig icke kunna tillstyrka ett dylikt förbud på grund av

den enligt styrelsens förmenande alltför långt gående kontroll, som dess

upprätthållande skulle kräva. Ehuru det förfarande, jordbruksutredningen

påtalat, är ägnat att ingiva starka betänkligheter, har jag på av lantbruksstyrelsen

anförda skäl ansett särskilda åtgärder i detta hänseende

ej nu lämpligen kunna vidtagas.

Om iorpack- Bestämmelserna i 5 § av 1905 års förordning rörande förpackning och

”nSgTcf’ märknin§ av margarin, margarinost och konstister av inhemsk tillverkanslags-

ning hava blivit föremål för anmärkningar ur skilda synpunkter. Sålunda

skyldighet. hava de ansetts dels böra i viss mån mildras, dels ock i andra hänseenden

vara i behov av skärpning. Jag har härutinnan anslutit mig till vad lantbruksstyrelsen,

delvis i anledning av erinran från kommerskollegium, förordat.

Förslagets bestämmelser i ämnet återfinnas såvitt gäller tillverkning

under 8 § 1 och 2 mom. och vad angår saluhållning och försäljning

under 17 och 18 §§. Be skilja sig, på sätt framgår redan av vad

jag nyss anfört rörande min anslutning till lantbruksstyrelsens förslag,

från nuvarande stadganden däri, att dels mer detaljerade föreskrifter

givits rörande märkning och förpackning av margarin och konst
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114. 61

ister, dels förbudet mot drittelliknande kärl slopats, såvitt angår förvaring

av konstister, och beträffande margarin förklarats skola gälla allenast

örn kärlet är av trä, dels oek undantag från förpacknings- och märkningsbestämmelserna

meddelats i fråga örn smärre gratisprov av margarin och

konstister. Gentemot de uttalanden, som från olika håll gjorts, att för

underlättande av exporten förpackningsbestämmelserna icke borde gälla

i fråga örn varor, som exporterades, utan att beträffande sådana varor

lantbruksstyrelsen och kommerskollegium borde äga meddela särskilda

föreskrifter, torde det vara tillfyllest med en erinran örn den redan omnämnda

dispensrätt, som tillkommer Kungl. Majit.

I fråga örn förpackning och märkning av importerade varor gälla enligt

1905 års förordning samma bestämmelser som för motsvarande varor av

inhemsk tillverkning med dels den ändring att, under det margarin och

konstister av inhemsk tillverkning skola förvaras i kärl, märkta med tillverkarens

namn, å förvaringskärlen för samma varor av utländsk tillverkning

importörens namn skall vara anbragt, dels ock det tillägg att, då

margarin eller konstister införes till riket, å förvaringskärlet för varan

skall, örn så ej förut skett, på tydligt och lätt i ögonen fallande sätt utmärkas,

att varan är av utländsk tillverkning. De framställningar, vilka

gjorts örn sådan märkning av importerade varor och deras förpackningar,

att därigenom varornas utländska härstamning tydligare framträdde, har

jag i likhet med de myndigheter, vilka härutinnan yttrat sig, ansett böra

beaktas. De av mig med anledning härav föreslagna bestämmelserna äro

utformade i nära anslutning till lantbruksstyrelsen förslag. Sålunda kar

i 10 § 2 mom. av departementsförslaget upptagits stadgande av innehåll, att

margarin, margarinost, fettemulsion eller konstister icke får införas till

riket med mindre varans förpackning eller, beträffande margarinost, själva

varan är på närmare angivet sätt märkt med beteckningen »Utländsk tillverkning».

Vidare hava i 17—19 §§ intagits bestämmelser, ägnade att utesluta

möjligheten att salukålla och sälja ifrågavarande varor under sådana

former, att icke därvid deras utländska ursprung tydligt framgår.

Av inhemska margarinproducenter väckt förslag, att utländskt margarin

vid införseln till riket skulle underkastas besiktning av veterinär, har

avstyrkts av såväl medicinalstyrelsen som lantbruksstyrelsen. För egen

del har jag likaledes ej funnit detta förslag lämpligen kunna genomföras.

Enligt 6 § i 1905 års förordning skall, där margarin, margarinost eller

konstister hålles till salu, finnas tydligt och lätt i ögonen fallande anslag

därom. Bestämmelsen torde, som nämnts, avse att i sin mån bidraga till.

att någon förväxling med smör, ost och ister icke äger rum. Lantbruksstyrelsen

har föreslagit stadgandets bibehållande, utvidgat att gälla även

försäljning av grådd- och mjölkliknande konstprodukter samt kompletterat

med dels vissa detaljbestämmelser dels ock föreskrift rörande särskild

anslagsskyldigliet vid salubållande av vara av utländskt ursprung. Mot

lantbruksstyrelsens förslag hava åtskilliga erinringar framförts. Salim
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

Vattenhalt och

fetthalt ra. m.

Införsel och

utförsel.

62 Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

da hava kommerskollegium och två handelskamrar ansett det onödigt

med anslag i fråga örn konstister, Västernorrlands och Jämtlands läns

handelskammare gjort gällande, att anslag ej heller borde förekomma

beträffande fettemulsioner samt Stockholms handelskammare uttalat, att

det över huvud syntes mindre lämpligt att betunga detaljhandeln med

dylik skyltningsföreskrift. För egen del ansluter jag mig närmast till

sistberörda åsikt. Ifrågavarande anslag torde, särskilt sedan bestämmelserna

i 20 och 21 §§ angående förbud mot vilseledande beteckningar

m. m. vunnit tillämpning, icke hava sådan betydelse, att deras bibehållande

är av nöden. Jag hänvisar härvidlag till, att bestämmelser om

dylika anslag icke upptagits i den nya norska margarinlagen, samt att

i Danmark, där enligt 1925 års lag var föreskriven liknande anslagsskyldighet

som den hos oss för närvarande gällande, bestämmelsen härutinnan

under år 1930 upphävts. I överenstämmelse med vad. jag nu anfört

har något stadgande, motsvarande 6 § i 1905 års förordning, icke intagits

i departementsförslaget.

Genom kungörelse den 14 juni 1928 (nr 195) har förordnats, att i fall,

som avses i 1917 års förordning angående vilseledande varubeteckningar,

vattenhalten i smör för att varan skall i sådant hänseende anses äga normal

sammansättning ej må överstiga 16 procent. Jordbruksutredningen

och Svenska mejerikonsulentföreningen hava föreslagit, att i överensstämmelse

härmed föreskrift borde meddelas, att margarin, som saluhölles eller

försåldes, icke finge äga högre vattenhalt än 16 procent. Jordbruksutredningen

har vidare föreslagit förbud mot salubjudande eller försäljning

av margarin, som innehåller lägre fetthalt än 82 procent. De önskemål,

som sålunda uttalats, har jag funnit berättigade. Något hinder att tillverka

margarin, som i fråga örn vattenhalt och fetthalt fyller föreskrifter

1 nyss berörda hänseenden, torde icke möta. Dylika föreskrifter hava intagits

i 7 § av förslaget ävensom, såvitt angår införsel och utförsel, i 10 §

2 mom. och 14 §.

I annat sammanhang bär fråga uppkommit, huruvida den myckenhet

stärkelse, som enligt gällande bestämmelser skall tillsättas margarin, är

lämpligt avvägd ur synpunkten att vid kemisk undersökning lätt medgiva

identifiering av varan. Frågan är ännu icke slutgiltigt prövad.

Skulle vid den utredning, som härutinnan äger rum, ändrade bestämmelser

finnas påkallade, torde detta böra av Kungl. Maj:t beaktas vid

den slutliga utformningen av föreliggande förslag.

Mot nuvarande bestämmelser rörande införsel har generaltullstyrelsen

riktat en genomgripande kritik såsom torde närmare framgå av den lämnade

redogörelsen för styrelsens utlåtande i ärendet. Vad styrelsen uti

ifrågavarande hänseende anfört har jag funnit förtjänt att beaktas. I

nära anslutning till styrelsens synpunkter hava departementsförslagets

importföreskrifter, upptagna under 10—13 §§ utarbetats. Sagda före
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

skrifter förete alltså väsentliga olikheter mot de nu gällande. Ompackning

och märkning av margarin, fettemulsioner och konstister hava, örn

varan vid tullbehandlingen befinnes icke vara förpackad och märkt på

sätt fordras för införsel till riket, enligt förslaget medgivits även i fall,

där varan i anmälan till tullbehandlingen upptagits under oriktig uppgift

örn beskaffenheten, så framt av omständigheterna framgår, att den oriktiga

uppgiften icke lämnats i syfte att undandraga varan tillämpning av

införselbestämmelserna. Vidare har föreslagits ersättning efter vissa angivna

grunder till tullverket för tillsyn vid ompackningen och märkningen.

Föreskrift har meddelats rörande rätt till återutförsel av vara,

som icke är förpackad och märkt på stadgat sätt, under förutsättning dock

att varan icke i nyss berörda syfte anmälts till tullklarering under oriktig

uppgift örn beskaffenheten. Återutförsel har därjämte enligt departementsförslaget

medgivits även beträffande vara, som i fråga örn tillsats

av potatisstärkelse eller sesamolja eller till fetthalt eller vattenhalt avviker

från de i dessa hänseenden upptagna bestämmelserna, därest av omständigheterna

framgår, att importörens avsikt icke varit att undandraga

varan tillämpning av sådan bestämmelse. Befinnes undersökning av varan

erforderlig, skall den verkställas på importörens bekostnad. Rätten

till ompackning, märkning och återutförsel har begränsats till viss tid,

efter det varan mottagits av tullanstalten. Efter förloppet av sagda tid

skall varan, där den icke antingen blivit ompackad och märkt eller återutförts,

hemfalla till kronan. I detta sammanhang torde jag få erinra,

att bestämmelser i fråga örn ompackning och återutförsel, likartade med

de nu föreslagna, återfinnas såväl i kungörelsen den 10 augusti 1926 (nr

404) angående bestämmelser att iakttagas vid införsel till riket av hönsägg

som i kungörelsen den 1 juli 1927 (nr 332) angående bestämmelser att

iakttagas vid införsel till riket av samt handeln med utländskt smör.

I överensstämmelse med de synpunkter, vilka, på sätt framgår av det

nyss anförda, ansetts böra läggas på frågan örn rätt till ompackning och

återutförsel, eller att sådan rätt bör medgivas i alla de fall, där vederbörande

importör kan visa sig icke hava handlat i svikligt syfte, hava

jämväl förslagets straffbestämmelser, såvitt angår införsel eller försök

därtill, utformats. I olikhet mot vad för närvarande gäller enligt 12 § 2

mom. i 1905 års förordning blir sålunda jämlikt 31 § 1 mom. i förslaget

importör, som inför eller söker införa vara, vilken icke har föreskriven

sammansättning, eller som i anmälan till tullklarering lämnar oriktig

uppgift, fri från straff och annan påföljd, örn han visar, att han icke haft

för avsikt att undandraga varan tillämpning av förordningens föreskrifter.

Förslagets exportbestämmelser, vilka återfinnas under 14 §, förete i sak

ej andra olikheter gentemot nia gällande motsvarande stadgande!! än som

av naturliga skäl föranledas av de nya bestämmelserna rörande fettemul

sioncr, förpackning, fetthalt och vattenhalt hos margarin samt återutförsel.

för vilka i det föregående redogjorts.

s. 64 Kontrollera mot PDF

Tillsyn oell

kontroll.

64 Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

Förslaget utgår från att, i likhet med vad nu är fallet, även i fortsättningen

viss skyldighet att till åtal anmäla förseelser mot de givna föreskrifterna

bör åvila tullmyndigheterna. Stadgande härutinnan har

upptagits under 15 §. Avfattningen har emellertid, främst av hänsyn

till de föreslagna nya import- och exportföreskrifterna, undergått viss

jämkning i förhållande till dess motsvarighet, 8 § 4 morn., i 1905 års

förordning.

Samtliga de konstprodukter, varom här är fråga, äro naturligen i

hygieniskt avseende underkastade kontroll av hälsovårdsnämnd enligt

hälsovårdsstadgans föreskrifter. Beträffande tillverkningen finnas

härutöver för närvarande bestämmelser allenast såvitt angår margarin.

Margarintillverkningen skall sålunda, där den icke sker uteslutande

till förbrukning i eget hushåll, enligt 4 § i 1905 års förordning

stå under tillsyn av särskild, utav länsstyrelsen förordnad person, vars

åligganden närmare angivas i förordningen. I likhet med lantbruksstyrelsen

har jag funnit sådan tillsyn böra äga rum jämväl i fråga örn

tillverkning av margarinost, fettemulsioner och konstister. Huvudbestämmelserna

härutinnan hava fått sin plats i 23 och 24 §§ i förslaget.

De motsvara, med undantag som följer av det nyss sagda, i allt väsentligt

stadgandena i 4 § 1—3 mom. i nuvarande förordning. Vad angår tillsyningsmännens

arvode har jag i fråga örn tillverkning av margarin, fettemulsioner

och konstister funnit detsamma böra utgå med enahanda belopp,

som för närvarande gäller beträffande tillverkning av margarin, eller

lägst 100 kronor och högst 300 kronor i månaden. Vad tillverkningen

av margarinost däremot beträffar torde med hänsyn till den ringa omfattning,

vari sådan tillverkning mestadels synes bedrivas, möjlighet böra

finnas att nedsätta arvodet för tillsynen däröver till 50 kronor i månaden.

Arvodesbestämmelser i anslutning till vad jag nu anfört återfinnas under

25 § i förslaget.

Det är uppenbarligen av vikt, att tillsyningsmännen utses bland personer,

som besitta nödig sakkunskap och i övrigt hava förutsättningar att

sköta befattningen på ett tillfredsställande sätt. Av denna anledning

torde, såsom medicinalstyrelsen framhållit, till tillsyningsmän i främsta

rummet böra ifrågakomma läkare, veterinärer eller mejerikonsulenter.

Särskilt stadgande härom har jag dock icke ansett erforderligt. Instruktion

för tillsyningsmän torde böra utfärdas av lantbruksstyrelsen. Bemyndigande

i sådant hänseende har givits under 26 § andra stycket.

Detta innebär en nyhet i förhållande till vad nu gäller och avser att öka

tillsynens effektivitet.

Syftet med tillsynen är icke blott att hindra försummelser i sanitärt

hänseende utan även, och detta anser jag vara den kanske främsta

uppgiften, att kontrollera förordningens efterlevnad. I sistnämnda hänseende

är det bland annat av betydelse, att tillsättningen till ifrågava
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 114.

rande produkter av identifieringsmedlen potatisstärkelse oell sesamolja

noga övervakas. Vidare torde tillsyningsmännen, vad margarin beträffar,

låta sig angeläget vara att kontrollera inblandningen av smörfett.

För att underlätta kontrollen torde det vara lämpligt, att tillverkarna

åläggas föra journal över tillverkningen, däri de ingredienser, som

för tillverkningen åtgå, antecknas till art och myckenhet. Journalen bör

på anfordran hållas tillsyningsmännen tillhanda för granskning. Det

torde böra ankomma på lantbruksstyrelsen att meddela närmare föreskrifter

rörande sådan journals förande. Även beträffande tillsättningen

av sesamolja och potatisstärkelse torde närmare föreskrifter böra meddelas

av lantbruksstyrelsen. Bestämmelser i enlighet med vad nu anförts

hava intagits i 5 och 9 §§ av förslaget.

Jämväl i annat hänseende än som framgår av det förut sagda torde de

bestämmelser i 1905 års förordning, vilka angå tillsynen av förordningens

efterlevnad, vara i behov av komplettering. I 9 § av nämnda förordning

stadgas sålunda, att, för utövande av sådan tillsyn, allmän åklagare, statskonsulent

i mejerihushållning eller av länsstyrelsen därtill förordnad person

äger taga prov av vara, som misstankes utgöra margarin, margarinost

eller konstister, eller av vara, som uppgives utgöra margarin eller

margarinost men misstänkes icke innehålla stadgad mängd identifieringsmedel.

Någon dylik befogenhet för hälsovårdsnämnd finnes däremot ej

föreskriven. Följden har, åtminstone i visst fall, blivit, att vederbörande

hälsovårdsnämnd ansett sig icke böra utöva annan tillsyn än i hygieniskt

avseende. Då hälsovårdsnämnderna äro synnerligen lämpade att genom

sina tillsyningsmän övervaka förordningens efterlevnad, har jag, i enlighet

med vad lantbruksstyrelsen förordat, i förslagets 27 §, vilken motsvarar

9 § i gällande förordning, upptagit jämväl hälsovårdsnämnd bland

dem, vilka skola äga taga prov och utöva tillsyn, varom här är fråga.

Vidare har, likaledes enligt lantbruksstyrelsens förslag, i samma 27 §, i

olikhet mot vad nu gäller, intagits bestämmelse i syfte att tillförsäkra

provtagare tillträde till de lokaler, de behöva besöka för provtagningen,

ävensom stadgats skyldighet för provtagare att omedelbart anmäla upptäckta

förseelser till åtal.

De väsentligare olikheterna i förslaget, jämfört med gällande bestäm- n

meisel-, torde med det nu anförda hava berörts. Ytterligare några hänseenden,

vari förslaget avviker från 1905 års förordning, skola dock i korthet

angivas. Sålunda Ilar i förslagets 1 § definitionen å konstister erhållit

en i viss mån annorlunda utformning än i 1 § i 1905 års förordning. Vidare

har i 10 § 3 mom. av förslaget föreskrivits, att bestämmelserna angående

införsel icke skola tillämpas å konstister, som införes under sådana

förhållanden, att tull därför icke skall utgå. Direkt motsvarighet

till denna föreskrift saknas i 1905 års förordning. Förslagets bestämmelse

hänför sig till stadgandet i anmärkningen till nummer 114 i gällande

Bihang till riksdagens protokoll löfö. 1 sand. .9/ haft (Nr 11''/.) 5

iverse stadganden.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

tulltaxa, att tull icke skall utgå för konstister, som är avsett uteslutande

för tillverkning av margarin, margarinost, konstgrädde eller konstmjölk.

Olikheterna gentemot vad för närvarande är stadgat torde emellertid icke

innebära några ändringar i sak. De hava föranletts av kommerskollegii

och generaltullstyrelsens uttalanden i ärendet och åsyfta allenast att

bringa till klarare uttryck den tanke, som torde ligga bakom även 1905

års bestämmelser, nämligen dels att oblandat och obearbetat rent naturfett

icke bör betraktas såsom konstister, dels ock att margarinindustriens,

råvaror och halvfabrikat böra stå utanför förordningen.

Bestämmelsen i 3 § i 1905 års förordning, att vid den anmälan, sorn

skall göras till länsstyrelsen innan tillverkning av ifrågavarande konstprodukter

påbörjas, skola fogas handlingar, vilka utmärka vederbörande»

behörighet att i riket idka fabriksrörelse, har i motsvarande stadgandei

förslaget, 2 §, uteslutits såsom utan värde i praktiken (jmf. § 7 mom. 1

i näringsfrihetsförordningen).

Stadgandet i departementsförslagets 4 §, som upptagits i enlighet med

lantbruksstyrelsens förslag, saknar motsvarighet i 1905 års förordning.

Enligt 2 § i 1905 års förordning är det förbjudet att tillverka margarin

eller margarinost i mejerilokal, där smör eller ost tillverkas till avsalu.

Samma förbud torde även böra gälla i fråga örn fettemulsioner. Vidare

synes, på sätt lantbruksstyrelsen föreslagit, förbudet böra utsträckas

att omfatta tillverkning inom hela den byggnad, däri mejeriet är beläget.

Syftet med detsamma eller förhindrande av sammanblandning eller

förfalskning torde eljest icke tillgodoses. Det torde vidare till förebyggande

av missförhållanden vara nödvändigt att, ehuru man delvis kommer

in på områden, som ligga utanför förordningens egentliga ram, komplettera

berörda förbud med förbud mot tillverkning till avsalu av smör

eller ost inom byggnad, där margarin, margarinost eller fettemulsion tillverkas.

I överensstämmelse med det anförda har 3 § i förslaget avfattats.

Bestämmelserna i förslagets 16 § avse att ersätta föreskriften i 2 § av 1905

års förordning därom, att margarin, oleomargarin eller annat för margarintillverkning

användbart fett icke får förvaras i mejerier eller i lokaler,

där smör ompackas eller samlas för export. Förslaget innebär i sale

icke annan ändring i vad sålunda för närvarande gäller än som föranledes

av att förslaget även omfattar fettemulsioner. Att utsträcka ifrågavarande

förbud till att gälla hela de byggnader, vari mejerier eller nyssberörda

lokaler liro belägna, torde icke lämpligen låta sig göra, då därigenom

skulle förhindras försäljning av margarin och fettemulsioner i de

smärre salubodar, vilka understundom torde finnas inom dylika

byggnader.

Förslagets bestämmelser i 31 § angående påföljd vid underlåtenhet att

ställa sig de givna stadgandena till efterrättelse avvika i åtskilliga hänseenden

från vad nu gäller. Vissa av de olikheter, som sålunda föreligga,,

hava redan berörts i samband med redogörelsen för bestämmelserna an
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:is proposition Nr 114.

gående, införsel. Ytterligare olikheter hava föranletts dels därav, att förslaget

i motsats till 1905 års förordning även omfattar fettemulsioner, dels-,

ock av de nytillkomna stadgandena angående viss fetthalt och vattenhalt

hos margarin, förhud mot begagnande av vissa beteckningar och bilder,

rätt för provtagare att äga tillträde till de lokaler, där provtagning får

ske, skyldighet för tillverkare att föra vissa journaler och hålla dessa til 1 - syningsmännen tillhanda samt befogenhet för lantbruksstyrelsen att meddela

bestämmelser örn tillsättning av potatisstärkelse och sesamolja. Utöver

ansvarsbestämmelser, motsvarande dem i 1905 års förordning, har vidare

stadgats straff för den, som vägrar tillsyningsman tillträde till lokal

eller förvaringsrum, som han i utövande av sin befattning äger besöka,

ävensom för den, vilken vägrar provtagare att taga prov. Ytterligare

har, i olikhet mot vad nu gäller, icke blott tillverkning utan även saluhållande

och försäljning av varor, som icke innehålla föreskriven myckenhet

potatisstärkelse eller sesamolja, straffbelagts. För att den saluhållande

eller försäljande i sistberörda fall skall ådömas ansvar krävesenligt

förslaget, att han haft eller bort hava vetskap örn bristen hos varan.

Likartade subjektiva förutsättningar hava uppställts för ansvar vid

saluhållande eller försäljning av margarin med för låg fetthalt eller för

hög vattenhalt ävensom vid utbjudande eller försäljning av margarin,,

margarinost eller fettemulsion under oriktig uppgift örn fetthalten.

De förseelser, varom här är fråga, hava samtliga, med undantag som

framgår av 31 § 3 morn., ansetts förskylla dagsböter. Att, på sätt skett

enligt 1905 års förordning, för förseelse mot utförselbestämmelserna även

stadga frihetsstraff, torde icke vara erforderligt. Liksom enligt sistnämnda

förordning har i förslaget de flesta förseelserna belagts jämväl med konfiskationspåföljd.

Förslaget skiljer sig emellertid från 1905 års förordning

därutinnan, att den för närvarande allenast i fråga örn olaga utförsel

eller försök därtill gällande bestämmelsen, att, därest vara, som dömes.

förbruten, icke kan tillrättaskaffas, i stället skall gäldas dess värde, utsträckts

att äga generell giltighet.

Med hänsyn till förseelsernas beskaffenhet har, i likhet med vad som

gäller i vissa andra författningar på näringsrättens område men i motsats

till bestämmelserna i 1905 års förordning, dels beträffande fortsatt

förbrytelse i 32 § föreskrivits, att den brottslige skall fällas till ansvar

för var gång åtal sker, dels ock i 33 § stadgats skyldighet för husbonde

att i viss omfattning ansvara även för underlydandes brott.

Enligt förslagets 34 § skola ådömda böter tillfalla kronan. Det torde

böra framhållas, att stadgandet även gäller vara, vilken dömes fÖrbro - ten på grund av bristande tillsats av potatisstärkelse eller sesamolja.

Bestämmelsen i 12 § 7 mom. i 1905 års förordning, enligt vilken sådan

vara alltid skall förstöras, har ansetts ej böra bibehållas.

Det må slutligen framhållas, att, örn ej annat, stadgades, en viss gärning

kunde komma att innefatta förseelse såväl mot den nu tillämnadc

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Övergångs
3S«stämmelser.

Riksdagens

yttrande.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.

förordningen som mot förordningen den 29 juni 1917 angående vilseledande

varubeteckningar vid handel med födoämnen. Emellertid bör i dylikt

lall gärningen blott vara hemfallen under nu förevarande förordning,

vars straffsatser äro strängare. I samband med förordningens utfärdande

torde med hänsyn härtill erforderligt tillägg böra ske till 1917 års förordning,

Förordningen torde böra träda i kraft å dag som Kungl. Majit bestämmer.

På sätt framhållits i annat sammanhang torde det emellertid vara

skäligt att beträffande varumärken och firmor, vilka omfattas av de i

20 och 21 §§ stadgade förbuden, medgiva viss frist, varunder de fortfarande

få användas. Dylik förmån torde dock endast böra ifrågakomma,

där registrering ägt rum före den 1 januari 1932. Fristen

synes lämpligen kunna sättas till ett halvt år från ikraftträdandet.

Vissa ytterligare övergångsbestämmelser torde likaledes vara av nöden.

Även örn någon tid förflyter mellan förordningens utfärdande och

dess ikraftträdande, synes det icke uteslutet, att vid sistnämnda tidpunkt

varor, vilka före utfärdandet tillverkats inom riket eller införts hit, fortfarande

finnas kvar hos vederbörande tillverkare, importör eller handlande.

Det torde knappast överensstämma med billighet att beträffande

sådana varor, med allenast det undantag som följer av vad nyss anförts

rörande varumärken och firmor, tillämpa de nya bestämmelserna i hela

deras vidd. Till en början synes det rimligt, att varorna helt undantagas

från stadgandena i 20 och 21 §§. Vidare torde den nya förordningens föreskrifter

i de delar, som avse förpackning och märkning, icke böra tilllämpas

å dessa varor, och slutligen synas stadgandena angående lägsta

fetthalt och högsta vattenhalt i margarin samt rörande tillsättning av

sesamolja till fettemulsioner icke böra gälla margarin eller fettemulsion,

som här tillverkats eller hit införts redan innan förordningen utfärdats.

Bevisskyldigheten angående tidpunkten för tillverkning eller införsel

torde emellertid i samtliga fall böra åligga den, vilken önskar undantaga

varorna från tillämpning av bestämmelserna i fråga.

Vissa av bestämmelserna i den nu tillämnade förordningen äro uppenbarligen

av sådan beskaffenhet, att de ej lämpligen kunna utlärdas utan

att riksdagens yttrande inhämtats rörande dem. Emellertid har det synts

mig riktigast, att riksdagen erhåller tillfälle att i detta samband yttra

sig jämväl rörande övriga delar av förslaget. Sedan riksdagens yttrande

inkommit, torde Kungl. Majit hava att företaga förslaget till slutlig

prövning, därvid Kungl. Majit även lärer äga att vidtaga den av mig

nyss omförmälda ändringen i 1917 års förordning angående vilseledande

varubeteckningar vid handel med födoämnen. Likaledes torde det få

ankomma på Kungl. Majit att, i den mån så befinnes erforderligt, jämka

avfattningen av anmärkningen till nr 114 i den vid tulltaxeförordningen

fogade tulltaxan i enlighet med vad jag i det föregående anfört.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition Nr lii.

Föredraganden uppläser härefter förenämnda inom jordbruksdepartementet

utarbetade förslag till förordning angående kontroll å tillverkningen

av samt handeln med margarin, margarinost, fettemulsion och

konstister, m. m. samt hemställer, att Kungl. Majit måtte besluta inhämta

riksdagens yttrande över samma förslag, med förklarande därvid att

Kungl. Majit bär för avsikt att, efter mottagande av riksdagens svar,

företaga den slutliga prövningen av förslaget.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition i

ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet!

Rune Thygesen.

fallang lill riksdagens protokoll 19.‘I2. 1 sami. 91 haft. (Nr 1H.)

Ii

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1932:240 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående kontroll å tillverkningen av samt handeln med margari a1 i texten
  2. JoU 1932:70 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående kontroll å tillverkningen av samt handeln med margarin, margarinost s. 1 i texten