Sök i Ratio Lex

Angående uppförande av en sjukhuspaviljong vid garnisonssjukhuset i Boden m. m

1932-02-19 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:118, Angående uppförande av en sjukhuspaviljong vid garnisonssjukhuset i Boden m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 118.

1

Nr 118.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående uppförande

av en sjukhuspaviljong vid garnisonssjukhuset

i Boden m. m.; given Stockholms slott den 19

februari 1932.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

A. Rundqvist.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i statsrådet

å Stockholms slott den 19 februari 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gaede, von Stockenström, Städener,

Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen

anför chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Rundqvist:

Uti skrivelse till Kungl. Majit den 1 oktober 1929 har Norrbottens läns

landsting hemställt, att Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärd för beredande vid

garnisonssjukhuset i Boden av ökad möjlighet för vård av personer, lidande

av reumatiska sjukdomar, samt i sådant syfte föreslagit uppförande av en

paviljong vid sjukhuset för emottagande av dylika patienter. Länsstyrelsen i

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 94 käft. (Nr 118.) 892 82

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

Norrbottens län har med skrivelse den 4 i nyssnämnda månad till Kungl. Maj:ts

prövning överlämnat berörda framställning samt därvid tillstyrkt densamma

under hänvisning till de avsevärda fördelar, som förslagets realiserande innebure

för länet.

Innan jag övergår till en närmare redogörelse för landstingets framställning

samt den utredning jämte förslag, som av vederbörande över framställningen

hörda myndigheter framlagts i ärendet, torde jag med avseende å det

samarbete mellan militär och civil sjukvård, som för närvarande äger rum vid

garnisonssjukhuset i Boden, få erinra örn följande.

Sedan till Kungl. Maj:t inkommit framställningar, avseende utvidgning av

garnisonssjukhuset i Boden, varigenom å sjukhuset skulle kunna i erforderlig

omfattning beredas lasaretts- och epidemisjukvård åt den civila befolkningen

i Boden och trakten däromkring, föreslog Kungl. Majit i proposition nr 154

till 1921 års riksdag, att riksdagen måtte dels medgiva, att i huvudsaklig överensstämmelse

med av föredragande departementschefen i det vid propositionen

fogade statsrådsprotokollet förordade grunder avtal finge träffas med Norrbottens

läns landsting angående vård av civila sjuka å garnisonssjukhuset i

Boden, dels ock för verkställande av härav påkallad örn- och tillbyggnad av

nämnda garnisonssjukhus bevilja ett anslag, utgörande hälften av de för ändamålet

beräknade kostnaderna. Den andra hälften av kostnaderna var avsedd

att bestridas av landstingets medel. Riksdagen biföll Kungl. Majlis proposition

samt anförde i samband därmed (skrivelse nr 360), att riksdagen vid

granskningen av Kungl. Maj :ts förslag funnit, att det samarbete mellan militär

och civil sjukvård, som avsåges att åvägabringas vid garnisonssjukhuset i

Boden, borde kunna bliva till gagn för såväl staten som Norrbottens läns landsting.

Efter vederbörligt av Kungl. Majit genom brev den 29 juni 1921 lämnat bemyndigande

har avtal träffats mellan arméförvaltningens fortifikations- och

civila departement samt sjukvårdsstyrelse å kronans vägnar, å ena, samt Norrbottens

läns landsting, å andra sidan, angående beredande å nämnda garnisonssjukhus

av sjukhusvård åt civila patienter tillhörande Norrbottens län.

Till stöd för sin förenämnda i skrivelsen den 1 oktober 1929 gjorda framställning

har Norrbottens läns landsting anfört följande.

I Sverige hade sedan några år tillbaka pågått en allt intensivare kamp mot

de reumatiska sjukdomarna. Enligt verkställda undersökningar medförde dessa

sjukdomar förtidig invaliditet i större utsträckning än någon annan sjukdom.

I många fall kunde dock invaliditeten förebyggas, därest vård i tid bereddes

den sjuke.

Jämväl i Norrbottens län förekomme dessa sjukdomar tyvärr synnerligen

talrikt. Det hade vid en förfrågan bland läkarna i länet visat sig, att antalet

vårdbehövande vore mycket stort. De nuvarande vårdmöjligheterna vore synnerligen

otillräckliga. Det vore därför av vikt, att ökade vårdmöjligheter för

dessa sjukdomar bereddes, och borde med hänsyn till de stora avstånden och

det stora vårdbehovet dessa möjligheter åstadkommas inom länet.

Tack vare pensionsstyrelsens ingripande hade vårdmöjligheterna i landet

för dessa sjukdomar i avsevärd grad ökats. Så hade pensionsstyrelsen bl. a.

vid ett flertal lasarett föranstaltat örn uppförande av särskilda paviljonger för

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majda proposition nr 118.

beredande av vård åt personer, som tede av reumatiska sjukdomar oell som

dit hänvisades av pensionsstyrelsen. Planer hade varit å bane att även vid

garnisonssjukhuset i Boden anordna en dylik paviljong, avsedd att rymma omkring

40 å 50 patienter. Garnisonssjukhuset i Boden vore det enda sjukhus

inom länet, som vore utrustat med både kirurgisk och medicinsk avdelning,

vartill komme, att Boden vore synnerligen centralt beläget ur kommunikationssynpunkt.

Pensionsstyrelsen vore intresserad av frågan och villig att tillstyrka,

att medel för uppförande av paviljongen i fråga erhölles ur pensionsförsäkringsf

onden.

Sedan Kungl. Majit anbefallt arméförvaltningens fortifikations-, intendentsoch

civila departement samt sjukvårdsstyrelse ävensom pensionsstyrelsen att gemensamt

avgiva utlåtande i anledning av landstingets ifrågavarande framställning,

hava ämbetsverken uti skrivelse den 27 oktober 1930 anfört följande.

Den föreliggande framställningen avsåge en utökning av vårdmöjligheterna

å garnisonssjukhuset i Boden för personer, som tede av reumatiska sjukdomar

och för vilka vårdmöjligheterna för närvarande vore synnerligen otillräckliga.

För vård av dylika sjuka hade som bekant i ett flertal fall medverkan lämnats

från pensionsförsäkringens sida genom inrättandet vid redan befintliga,

landsting eller städer tillhöriga sjukvårdsinrättningar av paviljonger för patienter,

lidande av reumatiska och därmed besläktade sjukdomar. Det tillvägagångssätt,

som härvid tillämpats, hade inneburit, bland annat, att, efter samråd

med fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden, pensionsstyrelsen träffat

avtal med landsting eller stad av huvudsakligen följande innehåll. I form av

lån ur fonden mot en räntefot av 4.3 % hade ställts till landstingets (stadens)

förfogande erforderliga medel dels för uppförande av en paviljong för vård av

de sjuka, dels ock för paviljongens utrustning. Pensionsstyrelsen hade tillförsäkrats

rätt att under avtalstiden, som bestämts till 50 år, belägga avdelningen

med av styrelsen dit hänvisade patienter. För vården av dessa patienter betalade

styrelsen, förutom en dagavgift till täckande av driftskostnaderna, dels

en fastighetsavgift och dels en utrustningsavgift. Fastighetsavgiften utginge

för år räknat med belopp, motsvarande den annuitet, som erfordrades för att

med tillämpning av nämnda räntefot under sagda avtalstid förränta och amortera

det till landstinget (staden) lämnade lånet för paviljongens uppförande.

Utrustningsavgiften beräknades så, att den försloge att under de 15 första

åren av avtalstiden förränta och amortera lånet för paviljongens utrustning.

Mot det att pensionsstyrelsen sålunda bestrede kostnaden för paviljongens utrustning,

tillförsäkrades pensionsstyrelsen rätt att vid avtalets upphörande erhålla

ett belopp, motsvarande värdet av de inventarier, som då funnes å paviljongen.

. , , ,

De anstalter, som i enlighet med nyss angivna grunder under de senare

åren med pensionsstyrelsens medverkan upprättats för vård av personer, lidande

av reumatiska sjukdomar, hade av såväl ekonomiska som rent sjukvardstekniska

skäl anslutits till länslasarett, varvid uteslutande delade lasarett kommit i

fråga. Då garnisonssjukhuset i Boden vöre det enda delade lasarettet i Norrbottens

län, syntes det vara fullt i överensstämmelse med de hittills tillämpade

riktlinjerna för pensionsstyrelsens ifrågavarande verksamhet, örn vardén av

reumatiska sjuka anknötes till garnisonssjukhuset i Boden. _

Från försvarsväsendets sida syntes intet vara att häremot erinra, dock under

förutsättning givetvis, att kostnaderna härför icke komme att till någon del

belasta lantförsvarets anslag. Den militära sjukvården komme otvivelaktigt

att vinna på en dylik anslutning, då man genom densamma kunde påräkna

möjlighet att bereda sjukhusvård för de bland militären uppträdande kroniska

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

reumatiska åkommorna. Man torde vidare kunna med viss sannolikhet räkna

med, att underhållskostnaderna å sjukhuset komme att nedbringas genom en

ökad beläggning. Slutligen måste det största avseende fästas vid de ökade

vårdmöjligheter, som genom sjukhusets utvidgning komme att stå till huds

vid en eventuell mobilisering.

Redan i anledning av en tidigare från Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott

under hand gjord framställning hade arméförvaltningens fortifikationsdepartement

och sjukvårdsstyrelse tillsammans med pensionsstyrelsen

företagit förberedande undersökningar angående behovet av kurortsvård för

reumatiska sjuka inom länet samt av möjligheten att lämna sådan vård i anslutning

till garnisonssjukhuset i Boden. Av pensionsstyrelsens förfrågningar

hos länets läkare hade framgått, att antalet vårdbehövande på ifrågavarande

sjukvårdsområde vore mycket stort och att en paviljong med ungefär 50 platser

vore i hög grad önskvärd. Arméförvaltningens fortifikationsdepartement och

sjukvårdsstyrelse hade upprättat skisser till en dylik paviljong, avsedd att förläggas

till garnisonssjukhuset. Dessa skisser hade granskats av pensionsstyrelsen.

Direktionen för garnisonssjukhuset ävensom chefläkaren vid sjukhuset

hade yttrat sig i frågan. Direktionen hade därvid förklarat sig ej hava

något att erinra mot vare sig uppförande av den ifrågavarande paviljongen å

garnisonssjukhusets tomt eller mot skisserna till paviljongen.

Av framlidne arkitekten i arméförvaltningen Eric Josephson verkställda

approximativa beräkningar av kostnaden för uppförande av paviljongen slutade

å ett belopp av 500,000 kronor. Erforderlig möblering och övrig utrustning

kunde beräknas draga en kostnad av omkring 70,000 kronor.

Med hänsyn till vad som anförts rörande behovet för övre Norrland av vårdmöjligheter

för personer, lidande av reumatiska sjukdomar, ansåge pensionsstyrelsen

— som i detta ärende jämväl samrått med fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden

— att från pensionsförsäkringens sida medverkan borde

lämnas för uppförande vid garnisonssjukhuset i Boden av en härför avsedd

paviljong för omkring 50 patienter. För pensionsförsäkringens medverkan härtill

syntes böra tillämpas i huvudsak samma grunder, som kommit till tillämpning

vid inrättandet av dylika paviljonger vid andra sjukvårdsinrättningar. Då

det här gällde utbyggnad av ett staten tillhörigt, under arméförvaltningens förvaltning

stående sjukhus, som visserligen uppförts under landstingets medverkan

och å vilket för närvarande landstingets sjuka vårdades, men beträffande

vars förvaltning landstinget icke ägde annan delaktighet än vissa befogenheter

rörande förvaltningsarbetets övervakande samt rätt att förhandla

med kronan vid frågor örn större nybyggnads- eller förändringsarbeten, syntes

den planerade paviljongens uppförande närmast beröra arméförvaltningen och

pensionsstyrelsen. På grund härav syntes saken kunna ordnas så, att Kungl.

Maj:t, efter inhämtande av riksdagens medgivande, bemyndigade arméförvaltningen

att med pensionsstyrelsen träffa avtal örn paviljongens uppförande m. m.

Sådant avtal borde enligt pensionsstyrelsens åsikt avfattas enligt följande

riktlinjer.

Paviljongens byggande och utrustning ombesörjdes av arméförvaltningen.

De medel, som erfordrades dels för uppförande av paviljongen och för de förändringsarbeten

inom sjukhuset i övrigt, som betingades av paviljongens uppförande,

dels ock för utrustning av paviljongen, tillhandahölles staten i form av

lån nr pensiomförsäkringsfonden. Paviljongen tillfölle kronan med äganderätt.

De erhållna lånemedlen återbetalades jämte ränta efter 4.3 % under en tid av:

beträffande fastighetskostnaden 50 år och i fråga örn utrustningskostnaden

15 år, allt räknat från och med den månad, under vilken paviljongen foges i

bruk, dock att fonden, därest medlen utlämnades dessförinnan, jämväl skulle

tillgodoföras 4.3 % ränta å lånebeloppen från dagen för utbetalningen till och

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

med dagen före amorteringstidens början. Därest sådant skulle påkallas, torde

hinder icke möta, att anstånd beviljades med erläggande av ränta för tiden från

lånens utlämnande intill amorteringstidens början. Det vid sistnämnda tidpunkt

upplupna räntebeloppet skulle i så fall läggas till det kapitalbelopp, som

därefter amorterades och förräntades under amorteringstiden.

Under förutnämnda tidsperiod av 50 år skulle till vård och behandling å

paviljongen emottagas de patienter, som av pensionsstyrelsen dit hänvisades.

1 ersättning härför erlade styrelsen ur de medel, som ställdes till styrelsens förfogande

för bedrivande av individuell sjukvårdsverksamhet, dels en fastighetsavgift,

dels en utrustningsavgift, dels en dagavgift. Fastighets- och utrustningsavgifterna

erlades till den myndighet, som å statens vägnar upptoge förenämnda

lån. Dagavgiften erlades till sjukhuset.

Fastighetsavgiften utginge för år räknat med belopp, motsvarande den

annuitet, som, enligt vad ovan sagts, skulle erläggas å lånet för paviljongens

uppförande och de härav betingade förändringsarbetena inom sjukhuset i övrigt.

Utrustning sav giften utginge endast under de 15 första åren av nj^ssnämnda

tidsperiod, och beräknades till belopp, motsvarande den annuitet, som, på sätt

ovan nämnts, skulle erläggas å lånet för paviljongens utrustning.

Dagavgiften skulle utgöra ersättning för sjukvård (inklusive undersökning,

observation och utlåtanden), bad- och övrig behandling, kost, värme, belysning,

betjäning, slitning av möbler, linne och dylikt, tvätt, transport mellan garnisonssjukhuset

och järnvägsstationen av patienterna och deras effekter vid

ankomst och avresa samt andel i sjukhusets administrationskostnader. I dagavgiften

finge även inberäknas kostnad för underhåll av sjukhuset med därtill

hörande område och vägar. Till grund för beräknande av dagavgiften, i vilken

sålunda icke inginge kostnader för sjukhusbyggnadernas uppförande och första

utrustning, skulle läggas sjukhusets självkostnad för pensionsstyrelsens patienter.

Som sådan självkostnad skulle — om och i den mån icke annorledes genom

särskild överenskommelse mellan pensionsstyrelsen och arméförvaltningen bestämdes

— anses sjukhusets dagkostnader för sjukhusets egna avdelningar och

paviljongen gemensamt, häri dock icke inbegripet läkarkostnader. Till den dagkostnad,

som härigenom framginge, lades det belopp, som erhölles genom att å

det antal vårddagar, som belöpte å pensionsstyrelsens patienter, utslå de årliga

kostnaderna för dels avlöningen till en bataljonsläkare och dels extra ersättning

till överläkaren å medicinska avdelningen och viss övrig personal. Det sammanlagda

belopp, som härigenom erhölles, utgjorde den dagavgift, som skulle erläggas

till sjukhuset.

Vid utgången av förutnämnda 50-årsperiod skulle — på sätt mellan pensionsstyrelsen

och arméförvaltningen bestämdes — värdering äga rum av de

inventarier, som då funnes å paviljongen, och skulle det belopp, som vid sådan

värdering fastställdes, av statsmedel inbetalas till pensionsstyrelsen.

Arméförvaltningens vederbörande departement och sjukvårdsstyrelse ansåge

sig i stort sett kunna biträda, vad pensionsstyrelsen sålunda föreslagit, dock förutsattes

härvid, att lånen ur pensionsförsäkringsfonden upptoges av riksgäldskontoret

och icke av arméförvaltningen. Det syntes nämligen falla utom ramen

för ett centralt ämbetsverks uppgifter att upplåna medel för sådant ändamål,

varom här vore fråga.

I fortsättningen av sin förevarande skrivelse avhandla ämbetsverken personalbehovet

vid garnisonssjukhuset samt avlönings villkoren för personalen därstädes

i händelse att den föreslagna paviljongen kommer till utförande, varvid emellertid

uttalas, att det angivna personalbehovet givetvis endast ar att betrakta såsom

ett preliminärt förslag. Framställningen går i berörda hänseenden ut på,

att det nuvarande antalet läkare vid sjukhuset skall förstärkas med en bataljons
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition nr 118.

läkare, att överläkaren å sjukhusets medicinska avdelning, röntgenläkaren, sjukhusintendenten,

husmodern och köksförestånderskan skola beredas särskild ersättning

— förslagsvis tillhopa 4,600 kronor per år — för det ökade arbete,

som genom paviljongens tillkomst kommer att åvila dem, samt att den nuvarande

sjukvårds- och ekonomipersonalen skall ökas med två översköterskor,

två undersköterskor, två kvinnliga sjukhusbiträden, två städerskor, två

baderskor, en kokerska samt en portvakt (tillika gårdskarl). Beträffande sättet

för bestridandet av de härav föranledda kostnaderna hava myndigheterna

förutsatt, att avlöningskostnaderna för den avsedda nya bataljonsläkaren samt

utgifterna för den särskilda ersättning, som föreslås skola utgå till viss personal

vid sjukhuset, skola betalas av pensionsstyrelsen, samt att avlöningskostnaderna

för den till nyanställning föreslagna sjukvårds- och ekonomipersonalen

skola till den del, nämnda kostnader belöpa på vården av de utav pensionsstyrelsen

till sjukhuset hänvisade patienterna, bestridas av den dagavgift, som

styrelsen, i enlighet med vad i det föregående angivits, skall hava att erlägga

till sjukhuset.

Under åberopande av vad sålunda förekommit hava ämbetsverken hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte, med godkännande av de av dem angivna riktlinjerna

för anordnande vid garnisonssjukhuset i Boden av en paviljong för vård av

personer, lidande av reumatiska och därmed besläktade sjukdomar, till riksdagen

avlåta proposition med härav betingat förslag i ämnet.

över det av arméförvaltningens fortifikations-, intendents- och civila departement

samt sjukvårdsstyrelse gemensamt med pensionsstyrelsen framlagda förslag

hava yttranden avgivits av följande myndigheter och sakkunnigutredningar,

nämligen av statskontoret den 30 december 1930, av fullmäktige i riksgäldskontoret

den 30 januari 1931, av medicinalstyrelsen den 14 mars 1931, av

statens sjukvårdskommitté den 10 december 1931, av 1928 års pensionsförsäkringskommitté

den 18 januari 1932 samt av riksräkenskapsverket den 5

februari 1932. Vidare hava arméförvaltningens nyssnämnda departement och

sjukvårdsstyrelse, med föranledande av vad statskontoret i sitt yttrande anfört,

den 23 januari 1931 avgivit särskilt utlåtande.

Statskontoret har anfört, att ämbetsverket icke funnit annan anledning till

erinran beträffande de av arméförvaltningen och pensionsstyrelsen angivna

riktlinjerna för paviljongens anordnande, än att det syntes kunna ifrågasättas,

huruvida den föreslagna utvidgningen av den statliga sjukvården vid garnisonssjukhuset

i Boden kunde anses utgöra tillräcklig anledning till medgivande av

särskild ersättning åt viss personal vid sjukhuset. Enligt statskontorets mening

skulle ett sådant medgivande vara ägnat att medföra konsekvenser i icke önskvärd

riktning inom andra delar av statsförvaltningen. I fråga örn vilken myndighet,

som å statens vägnar borde upptaga lånet ur pensionsförsäkringsfonden,

ansåge statskontoret det vara ur praktisk synpunkt lämpligast, att arméförvaltningen,

som enligt förslaget skulle träffa avtalet med pensionsstyrelsen

och för övrigt ombesörja byggandet och utrustningen av paviljongen, jämväl

stöde såsom låntagare.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

Med anledning av vad statskontoret sålunda anfört har, såsom nämnts,

särskilt utlåtande infordrats från armé för vältning ens förenämnda departement

och sjukvårdsstyrelse, som därvid yttrat följande.

Departementen och sjukvårdsstyrelsen finge erinra örn, att den sjukvård,

som bestredes av pensionsstyrelsen, icke vore enbart en statlig sjukvård. Vården å

pensionsstyrelsens kurortsanstalter bekostades nämligen till en del av patienten

själv, respektive vederbörande kommun, och i övrigt av pensionsstyrelsen enligt

dess bestämmande för varje särskilt fall. Tillika finge departementen och

styrelsen erinra, att vid de olika tillfällen, da Kungl. Majit medgivit, att med

vederbörande landsting, respektive Stockholms stad, avtal finge träffas därom,

att civila i försvarets tjänst icke anställda personer finge intagas till vård å

vissa militära sjukvårdsinrättningar, Kungl. Majit jämväl förordnat, att läkare

och förvaltningspersonal, som på grund av dylika avtal finge ökat arbete, härför

skulle erhålla särskild ersättning av de medel, som inflöte från landstingen,

respektive Stockholms stad, såsom ersättning för vård av nämnda civila

patienter. _ o

I förevarande avseende torde icke kunna pavisas några olikheter mot vad

Kungl. Majit förut i liknande fall förordnat, varför ämbetsverket bestämt vidholm,

att i de medel, som pensionsstyrelsen skulle erlägga för vård av patienter

å den föreslagna paviljongen, skulle inräknas den särskilda ersättning till, den

å garnisonssjukhusets stat uppförda personal, som närmare angivits i arméförvaltningens

och pensionsstyrelsens skrivelse den 27 oktober 1930.

Beträffande statskontorets uttalande, att det ur praktisk synpunkt vöre

lämpligast, att arméförvaltningen stöde som läntagare för det till uppförande

av paviljongen m. m. erforderliga belopp, kunde departementen och sjukvårdsstyrelsen

icke frångå sin tidigare uttalade uppfattning, att länet borde upptagas

av riksgäldskontoret från pensionsförsäkringsfonden, vare sig länet upptoges

enbart för detta ändamål eller gemensamt med andra lån, som riksgäldskontoret

upptoge ur fonden. På riksstaten borde uppföras särskilt anslag, avsett

att bestridas av dylika lånemedel. Detta anslag syntes böra ställas till arméförvaltningens

förfogande, för den händelse detta ämbetsverk erhölle uppdraget

att ombesörja uppförandet och utrustningen av paviljongen.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava anfört:

I princip borde upplåning för svenska statens räkning alitad ske genom riksgäldskontoret,

som jämlikt sin konstitutionella ställning hade att själv bestämma

tidpunkten och villkoren för den upplåning, som riksdagen bemyndigade

riksgäldskontoret att företaga.

I nu föreliggande fall hade preliminär uppgörelse redan träffats om en upplåning

från pensionsförsäkringsfonden för arméförvaltningens räkning för uppförande

av en sjukhuspaviljong i Boden samt för paviljongens utrustning. Vid

sådant förhållande och då villkoren för berörda lån vöre för staten antagliga,

syntes medelsanskaffningen för nu förevarande ändamål, därest statsmakterna

funne ifrågavarande sjukhuspaviljong böra komma till utförande, lämpligen

kunna ske genom upplåning på föreslagna villkor från pensionsförsäkrings
fonden.

o

Med hänsyn till omständigheterna i detta fall ansåge fullmäktige, i likhet

med statskontoret, att det vore lämpligast, att arméförvaltningen ställde sig

som låntagare för ifrågavarande lån.

Medicinalstyrelsen har i ärendet anfört följande.

Styrelsen hade under hand inhämtat, att expektanstiden för inträdessökande

vid den vårdanstalt för reumatici, till vilken befolkningen i Norrbottens län

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

torde närmast vara hänvisad för erhållande av vård för reumatiska sjukdomar,

nämligen avdelningen för dessa sjukdomar vid länslasarettet i Umeå, länge

hållit sig vid omkring 12—13 veckor samt visat tendens till ökning. Detta förhållande

vittnade örn, att behov av ifrågavarande vård förefunnes, som icke

med nuvarande tillgång på vårdplatser kunde tillgodoses inom rimlig tid i alla

stora nordligare områden av vårt land. Medicinalstyrelsen funne det för sin

del angeläget, att detsamma bleve i möjligaste mån fyllt.

Någon, längre tids erfarenhet förelåge ännu icke örn de vårdresultat, som

vunnits vid de anstalter, som för pensionsstyrelsens patienter uppförts vid med

garnisonssjukhuset i Boden jämförliga sjukhus. Det lede dock intet tvivel, att

den behandling, som på dessa avdelningar bereddes de sjuka, vore för reumatikervården

av stort värde. Detta gällde särskilt de svårare fallen.

Pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet vore för närvarande föremål

för utredning inom den av Kungl. Maj:t tillsatta kommittén, som hade att verkställa

utredning rörande revision av pensionsförsäkringslagen. Det tillkomme

ock statens sjukvårdskommitté att ägna densamma sin uppmärksamhet. Det nu

nämnda, förhållandet kunde förvisso anföras såsom skäl emot ett utbyggande

av pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet, innan dessa kommittéers utredningsresultat

förelåge och varit föremål för omprövning.

Enär. av det meningsutbyte, som förekommit beträffande denna verksamhet,

emellertid framgått, att densamma, i den mån den överhuvudtaget borde utvecklas,

borde anknytas till landets allmänna sjukvårdsinrättningar i övrigt,

och enär medicinalstyrelsen funne den ovannämnda långa expektanstiden tala

för att ett påtagligt behov av ett ökat antal vårdplatser för reumatiskt sjuka

förefunnes i övre Norrland, som icke torde kunna bliva tillgodosett genom landstingets

egen försorg, funne styrelsen det förhållandet, att pensionsstyrelsens

sjukvårdsverksamhet vore under utredning, icke böra utgöra ett hinder för bifall

till den föreliggande framställningen.

Bodens garnisonssjukhus intoge visserligen en särställning, på sätt framginge

av handlingarna i ärendet. Norrbottens läns landstings framställning hos

Kungl. Majit utvisade emellertid, att landstingets sjukvårdsintressen främjades

genom att erforderliga anordningar för reumatikervård komme till stånd vid

garnisonssjukhuset i. Boden, och ansåge sig styrelsen böra tillstyrka, att åtgärder

vidtoges därstädes i enlighet med de riktlinjer, som i arméförvaltningens och

pensionsstyrelsens skrivelse angåves.

I det . väsentliga syntes dessa överensstämma med de grunder, varpå redan

förefintliga avtal mellan pensionsstyrelsen och vissa landsting vilade, och

vilka, såvitt för styrelsen vore känt, icke givit anledning till några erinringar

från vare sig pensionsstyrelsens eller sjukhusägarens sida. Avvikelserna från

dessa i vissa detaljer rörande befattningshavares avlöning torde vara föranledda

av avl.öningsbestämmelser för ifrågakommande befattningshavare, förhållanden

med vilka styrelsen saknade förtrogenhet. Styrelsen ansåge sig därför icke böra

yttra sig härom.

På grund av det anförda ansåge sig medicinalstyrelsen böra tillstyrka bifall

till den av arméförvaltningen och pensionsstyrelsen gjorda framställningen.

I sitt utlåtande i ärendet har statens sjukvårdskommitté till en början meddelat,

att kommittén vid framläggande av sin riksplan till den slutna kroppssjukvårdens

ordnande torde komma att lämna sitt stöd åt förläggande i anslutning

till lasarett av paviljonger för vård åt personer, lidande av reumatiska

och därmed besläktade sjukdomar. Visserligen hade kommittén ännu icke

hunnit taga definitiv ställning till frågan, huruvida dylika paviljonger borde

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

framdeles ställas helt i deri allmänna sjukvårdens tjänst och således icke såsom

för närvarande utnyttjas enbart för de patienter, som dit hänvisades av

pensionsstyrelsen, men möjligheten av en ny ordning härutinnan syntes kommittén

icke behöva utgöra hinder för den föreslagna Boden-paviljongens tillkomst.

Vidkommande härefter frågan, huruvida Norrbottens län vore i särskilt

stort behov av en till sjukvårdsinrättning förlagd reumatikerpaviljong och örn

för sådant fall denna lämpligast borde anslutas dill garnisonssjukhuset i

Boden, har kommittén anfört:

För närvarande funnes i vårt land endast en reumatikeravdelning norr örn

Västerås, nämligen i Umeå. Enligt vad kommittén inhämtat, skulle man icke

kunna under en mycket lång tid framåt räkna med mera än en dylik avdelning

för ungefär vartannat landstingsområde. Utgående härifrån och beaktande

att inom det stora område, som utgjordes av Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands

och Jämtlands läns landstingsområden, icke funnes någon reumatikeravdelning

vid sjukvårdsinrättning, syntes man vara berättigad hysa tvekan,

huruvida en sådan avdelning i första hand borde tillkomma i Norrbottens

län. Ehuru man sålunda generellt ej borde räkna med en avdelning per landstingsområde,

»syntes dock Norrbottens län vara i så stort behov av en dylik

avdelning, att hinder mot dess snara tillkomst icke borde resas. De långa avstånden

i detta län talade starkt för avdelningens inrättande. Härtill komme,

att det kunde förväntas, att invånarna i nordliga delar av Västerbottens län

skulle i och för vård, varom här vore fråga, söka sig till Norrbottensanstalten.

För det övriga Norrland komme därför genom denna anstalts inrättande troligen

blott en förskjutning att äga rum söderut av dess beläggningsområde. Norrbottens

läns svåra ekonomiska förhållanden gjorde det även önskvärt, att invånarna

i denna landsända erhölle tillgång till reumatikervård på ett för dem

så ekonomiskt litet betungande sätt som möjligt.

Beträffande spörsmålet, örn en reumatikeravdelning för Norrbottens län

lämpligast borde anslutas till garnisonssjukhuset i Boden eller örn den borde

förläggas till sjukvårdsanstalt å annan ort inom länet, syntes det kommittén

uppenbart, att härvidlag endast tvenne orter kunde ifrågakomma, nämligen

Boden och Luleå, och sistnämnda plats endast under förutsättning, att det

därvarande lasarettet uppdelades så, att särskild medicinsk avdelning inrättades.

Med hänsyn til] Boden-sjukhusets nådda utveckling och då Boden ur

kommunikationssynpunkt vore mera centralt beläget än Luleå samt vidare preliminär

uppgörelse redan träffats örn en upplåning från pensionsförsäkringsfonden

för arméförvaltningens räkning i och för uppförande av en reumatikerpaviljong

i Boden och för paviljongens utrustning, funne kommittén sistnämnda

plats vara i förberörda hänseende att föredraga framför Luleå. Även om vissa

skäl, å vilka kommittén i detta sammanhang icke torde behöva närmare ingå,

skulle tala för att sjukvårdsinrättningarna i Boden erhölle en karaktär, som

bättre överensstämde med den hos länets civila sjukhus, ville kommittén likväl

icke motsätta sig, att paviljongen i fråga anslötes till nämnda sjukvårdsinrättningar.

Kommitténs ställning i själva huvudfrågan vore alltså den, att kommittén

ansåge sig böra, i likhet med medicinalstyrelsen, tillstyrka bifall till den

gjorda framställningen.

*

1928 års pensionsförsäkringslioniniiltc, som härefter avgivit utlåtande i

ärendet, har i huvudsak yttrat följande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

Det föreliggande förslaget innebure en utvidgning av pensionsstyrelsens

sjukvårdande verksamhet. Däri innefattades jämväl, att för en tid av 50 år

från pensionsförsäkringsfonden upptoges ett amorteringslån till paviljongens

uppförande samt för en tid av 15 år ett amorteringslån för paviljongens utrustning.

Avtalsförslaget syntes grundat på den förutsättningen, att sjukvård

under den angivna 50-årsperioden bedreves av pensionsstyrelsen samt att kostnaderna

därför skulle räknas såsom utgifter för pensionsförsäkringen.

Kommittén bade ännu icke i detalj behandlat Dagan örn pensionsstyrelsens

sjukvårdande verksamhet. Kommittén måste därför för närvarande begränsa

sig till vissa principiella uttalanden.

Frågan örn styrelsens sjukvårdande verksamhet sammanhängde i huvudsak

med invaliditetsförsäkringen och kunde ur dess synpunkt uppdelas i tre

problem: ...

1) inverkan av viss sjukvård till förebyggande och hävande av invaliditet;

2) finansiering av verksamheten;

3) organisationen av verksamheten.

I förstnämnda avseende bekräftade de av kommittén gjorda undersökningarna,

att ledgångsreumatiska sjukdomar intoge en framträdande plats

bland invaliditetsorsakerna. Invaliditetsförsäkringen kunde därför sannolikt

anses hava intresse av, att anstalter för behandling av sådana sjukdomar funnes.

Yad finansieringen anginge, besörjdes denna för närvarande huvudsakligen

av pensionsförsäkringsfondens s. k. överskottsmedel. Huruvida sådana för

framtiden kunde tagas i anspråk, berodde helt och hållet på det system, varpå

invaliditetsförsäkringen i framtiden komme att vila. Enligt kommitténs mening

borde man således icke för närvarande binda finansieringen av anläggningsoch

driftskostnaderna vid nuvarande form under en tid av 50 år.

Beträffande organisationen kunde kommittén endast uttala, att möjlighet

till ett infogande av den nu ifrågasatta anstalten i den allmänna sjukvårdsorganisationen

borde hållas öppen. Ur invaliditetsförsäkringens synpunkt vore

det sannolikt icke någon nödvändighet, att reumatikervården leddes av pensionsstyrelsen.

Om och i vad mån en sådan anordning vöre befogad eller.borde

undergå förändring, vore en fråga, vartill kommittén icke nu kunde intaga

någon ståndpunkt.

I enlighet med vad sålunda anförts hade kommittén icke något att erinra

mot att en sjukvårdspaviljong för reumatiker anlades vid Bodens sjukhus, men

ansåge kommittén, att i avtalet borde intagas bestämmelser, som efter viss tids

uppsägning kunde frigöra pensionsstyrelsen från förpliktelserna att finansiera

anläggnings- och driftskostnaderna för inrättningen ävensom från delaktighet

i sjukvårdens handhavande samt bereda pensionsförsäkringsfonden ersättning

för de återstående delarna av lånen.

Riksräkenskapsverket, som yttrat sig beträffande sättet för finansieringen

av paviljongens uppförande och utrustning samt fördelningen mellan arméförvaltningen

och pensionsstyrelsen av kostnaderna för sjukhusets löpande utgifter,

har härutinnan anfört:

Vidkommande medelsanskaffningen för paviljongens uppförande och utrustning

funne riksräkenskapsverket det ur budgetteknisk synpunkt riktigast, att

för ändamålet ett särskilt anslag att utgå av lånemedel uppfördes i riksstaten

under titeln »Förlag till statsverket». I fråga om den härför erforderliga upplåningen

borde i så fall ankomma på riksgäldskontoret att avgöra, huruvida

möjligheten att erhålla lån ur pensionsförsäkringsfonden skulle för ändamålet

utnyttjas eller medel anskaffas på annat sätt.

Förräntning och amortering av de sålunda disponerade lånemedlen skulle

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta proposition nr 118.

11

i enlighet med förslaget bestridas av pensionsstyrelsen genom erläggande av

årliga annuiteter dels under 50 år avseende kostnaderna för paviljongens uppförande,

dels under 15 år avseende kostnaderna för paviljongens utrustning.

Vid tillämpande av den av riksräkenskapsverket angivna anordningen inlevererades

de till arméförvaltningen inbetalda annuiteterna till riksgäldskontoret,

som hade att över budgeten redovisa räntedelen såsom inkomst under titeln

»Diverse inkomster» och amorteringsdelen såsom återbetalning av lånemedel

under titeln »Återbetalningar».

Vad anginge förslaget till fördelning mellan arméförvaltningen och pensionsstyrelsen

av kostnaderna för sjukhusets löpande utgifter hade riksräkenskapsverket

icke funnit annan anledning till erinran, än att de pensionsstyrelsen

åliggande ersättningarna för avlöning av den för paviljongen särskilt

avsedde läkaren och för de beräknade avlöningsförhöjningarna till överläkaren

å sjukhusets medicinska avdelning m. fl. befattningshavare borde redovisas

såsom särskilda uppbördsmedel å vederbörande anslag samt att — oberoende

av de inbetalade beloppens storlek — de till befattningshavarna vid sjukhuset

utgående avlöningarna borde beräknas enligt de grunder, som eljest tillämpades

vid statens motsvarande sjukvårdsinrättningar.

Skulle, såsom 1928 års pensionsförsäkringskommitté funne icke vara uteslutet,

pensionsstyrelsens befattning med reumatikervården komma att upphöra

före den fastställda amorteringstidens utgång, borde — i den mån de för

paviljongens uppförande och utrustning anvisade anslagsmedlen härvid icke

blivit återbetalda — täckning av återstående kapitalbelopp äga rum, eventuellt

genom anslag å skattebudgeten.

Det samarbete mellan militär och civil sjukvård, som i enlighet med 1921

års riksdags beslut redan åvägabragts vid garnisonssjukhuset i Boden, har,

såsom den lämnade redogörelsen ock ger vid handen, visat sig vara till gagn

för såväl staten som Norrbottens läns landsting. Förevarande av landstinget

gjorda framställning avser, som nämnt, att en ny sjukhuspaviljong skall uppföras

vid garnisonssjukhuset i Boden för vård av — i främsta rummet civila

— patienter, vilka lida av reumatiska och därmed besläktade sjukdomar. Vad

själva huvudfrågan angår, nämligen huruvida behov av sådan vård föreligger

inom de nordligaste delarna av vårt land, synes det genom utredningen i ärendet

hava blivit till fullo ådagalagt, att vårdnadsmöjligheterna. för dylika sjukdomsfall

inom övre Norrland för närvarande äro otillräckliga samt att en

ökning av antalet vårdplatser därför måste anses påkallad. Särskilt må framhållas,

att medicinalstyrelsen för sin del betecknat det såsom angeläget, att

behovet av vårdplatser blir i möjligaste mån fyllt. Vid nu angivna förhållanden

och med hänsyn till vad arméförvaltningens vederbörande departement

och sjukvårdsstyrelse anfört till stöd för att den ifrågasatta anknytningen av

den civila reumatikersjukvården till den militära sjukvården i Boden realiseras,

har jag funnit mig böra tillstyrka, att den föreslagna sjukhuspaviljongen kommer

till utförande.

Enligt de riktlinjer för paviljongens uppförande, utrustning och drift,

varom arméförvaltningen och pensionsstyrelsen ennis — dessa överensstämma

i huvudsak med do grunder, som kommit till användning vid utlåning

från pensionsförsäkringsfonden till vissa landsting m. fl. för motsvarande

byggnadsändamål — skola de erforderliga medlen, efter medgivande av full
-

Departements
chefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

mäktige för pensionsförsäkringsfonden, tillhandahållas staten från nämnda

fond i form av amorteringslån löpande med 4.3 % ränta. Lånemedlen skola

återbetalas, beträffande kostnaden för paviljongens uppförande, under en tid

av 50 år och, i fråga örn kostnaden för densammas utrustning, under en tid

av 15 år, allt räknat från och med den månad, under vilken paviljongen

tages i bruk, dock att fonden, därest medlen utlämnas dessförinnan, jämväl

skall tillgodogöras 4.3 % ränta från dagen för utbetalningen till och med

dagen före amorteringstidens början. Därest så påkallas, kommer enligt

vad som uppgives anstånd att beviljas med erläggande av ränta för tiden

från lånens utlämnande intill amorteringstidens början. Det vid sistnämnda

tidpunkt upplupna räntebeloppet skall i sådant fall läggas till det kapitalbelopp,

som därefter amorteras och förräntas under amorteringstiden. Staten

skall förbinda sig att under den ifrågavarande 50-årsperioden för behandling

och vård å paviljongen intill beräknat antal mottaga de patienter, som av

pensionsstyrelsen dit hänvisas. I ersättning härför skall pensionsstyrelsen ur

de medel, som ställas till styrelsens förfogande för bedrivande av individuell

sjukvårdsverksamhet, erlägga dels en fastighetsavgift, dels en utrustningsavgift,

dels en dagavgift. Fastighets- och utrustningsavgifterna skola erläggas

till den myndighet, som å statens vägnar verkställer upplåningen från pensionsförsäkringsfonden.

Dagavgiften erlägges till sjukhuset. Fastighetsavgiften

skall utgå för år räknat med belopp, motsvarande den annuitet, som, enligt

vad nyss anförts, skall erläggas å lånet för paviljongens uppförande. Utrustningsavgiften

skall utgå endast under de första 15 åren efter paviljongens tagande

i bruk och beräknas till belopp, motsvarande den annuitet, som på sätt förut

sagts skall erläggas å lånet för paviljongens utrustning. Paviljongen skall

omedelbart tillfalla staten med äganderätt. Vid utgången av förenämnda

50-årsperiod skall värdering äga rum av de inventarier, som då finnas å paviljongen,

och skall det belopp, som vid värderingen fastställes, av statsmedel inbetalas

till pensionsstyrelsen. Dagavgiften avser att täcka sjukhusets löpande

utgifter för vården av styrelsens patienter och svarar emot sjukhusets på visst

sätt beräknade självkostnad för dessa patienter. De närmare grunderna för

samarbetet mellan arméförvaltningen och pensionsstyrelsen i förevarande angelägenhet

avses skola regleras genom ett avtal dem emellan.

I detta sammanhang må framhållas, att varken 1928 års pensionsförsäkringskommitté,

inom vilken pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet är

föremål för utredning, eller statens sjukvårdskommitté, som det jämväl tillkommer

att ägna uppmärksamhet åt samma verksamhet, haft någon erinran

mot att på sätt föreslagits garnisonssjukhuset i Boden utbygges för ifrågavarande

ändamål.

Mot de riktlinjer för paviljongens uppförande, utrustning och drift, varom

arméförvaltningen och pensionsstyrelsen enats, samt de villkor, varunder erforderliga

medel skola upplånas och återbetalas, har jag icke något att erinra. Beträffande

sättet för medelsanskaffningen ansluter jag mig till den av riksräkenskapsverket

hävdade uppfattningen, att för ifrågavarande utgifters bestridande

å riksstaten under rubrik »Fonden för förlag till statsverket» anvisas ett

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 118. 13

särskilt anslag att utgå av lånemedel. Upplåningen bör ske genom riksgäldskontoret,

till vilket alitsa pensionsstyrelsen skall inleverera de annuiteter, som

av styrelsen under benämningen fastighetsavgift, respektive utrustningsavgift

skola erläggas å lånemedlen. Jag utgår ifrån, att på sätt angivits anstånd med

erläggande av ränta för tiden fran lånemedlens utlämnande intill amorteringstidens

början kommer att medgivas.

Vad angår storleken av det för ändamålet behövliga anslaget, har den inom

arméförvaltningen på sin tid verkställda approximativa kostnadsutredningen på

anmodan underkastats översyn inom ämbetsverket. Därvid har framgått, att

den angivna totalsumman, 570,000 kronor, för paviljongens uppförande och

utrustning ej torde kunna reduceras. Paviljongen har avsetts för 48 patienter,

och till grund för beräkningen av byggnadskostnaderna för densamma hava

lagts de för närvarande radande prisförhallandena. Anslaget synes mig således

böra bestämmas till 570,000 kronor.

Såsom förut nämnts, är frågan örn pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet

för närvarande föremål för utredning genom 1928 års pensionsförsäkringskommitté.

Därest utredningen ger till resultat, att styrelsens ifrågavarande

verksamhet kommer att upphöra före den angivna 50-årsperiodens utgång, lära

pensionsstyrelsens förpliktelser och rättigheter enligt det ifrågasatta avtalet

rörande ifrågavarande paviljongs uppförande, utrustning och drift böra

övertagas av den myndighet, till vilken styrelsens nämnda verksamhet må

komma att överflyttas. Enligt vad jag från pensionsstyrelsen under hand

inhämtat, har styrelsen för avsikt att — på sätt skett vid liknande uppgörelser

med vissa landsting i det tillämnade avtalet med arméförvaltningen göra

förbehåll örn rätt att uppsäga detsamma, därest statsmakterna ej skulle komma

att bevilja styrelsen erforderliga medel för bedrivande av individuell sjukvårdsverksamhet.

Den erinran, som på denna punkt framförts av 1928 års pensionsförsäkringskommitté,

kommer således att bliva beaktad.

De medel, som pensionsstyrelsen i form av dagavgifter skall inbetala till

garnisonssjukhuset för vården av styrelsens patienter, torde — på sätt för närvarande

är fallet beträffande motsvarande inkomstmedel från vissa landsting

m. m. för vården av civila personer å militära sjukhus — böra tillgodoföras

lantförsvarets vederbörande anslag.

Den tillämnade utvidgningen av sjukhuset kommer givetvis att nödvändiggöra,

att personalen därstädes förstärkes. Emellertid lärer det ej vara behövligt

att nu taga ställning till härav betingad ändring i garnisonssjukhusets stat, men

bör ett avgörande i detta hänseende hava träffats inom sådan tid, att sjukhuset

står rustat att mottaga patienterna i samband med paviljongens färdigställande.

Huruvida och med vilka belopp avlöningsförhöjning skäligen bör utgå till vissa

befattningshavare vid sjukhuset för dem åsamkad ökad arbetsbörda på grund

av paviljongens tillkomst, synes utgöra frågor, med vilkas avgörande lämpligen

bör anstå, till dess driften kommit i gång och närmare erfarenhet vunnits rörande

befattningshavarnas arbetsuppgifter. Jag förutsätter, att här åsyftade spörsmål

i sinom tid komma att, efter framställning av vederbörande myndigheter, bliva

föremål för Kungl. Majlis särskilda prövning.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Majlis proposition nr 118.

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen att

dels för bestridande av kostnaderna för uppförande av en sjukhuspaviljong

vid garnisonssjukhuset i Boden samt för utrustning av paviljongen å riksstaten

för budgetåret 1932/1933 bland utgifter för kapitalökning under rubrik »Fonden

för förlag till statsverket» anvisa ett reservationsanslag av 570,000 kronor att

täckas av lånemedel,

dels ock, vid bifall till denna hemställan, höja den i förslaget till riksstat för

budgetåret 1932/1933 upptagna inkomsttiteln »övriga lånemedel» med 570,000

kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga vid detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Georg Z. Topelius.

Stockholm 1932. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1932:46 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående uppförande av en sjukhuspaviljong vid garnisonssjukhuset i Boden m. m. s. 4 i texten