Sök i Ratio Lex

Om ändrad lydelse av mom. 10:o i gällande grunder för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner

1932-02-26 · 21 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 18 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:126, Om ändrad lydelse av mom. 10:o i gällande grunder för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 126.

1

Nr 126.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen om ändrad lydelse av mom.

10:o i gällande grunder för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner;

given Stockholms slott den 26 februari 1932.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maurts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

B. v. Stockenström.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 26 februari 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet von Stockenström, anför:

Kronans jordbruksdomäner förvaltas enligt av riksdagen antagna grunder.

Nu gällande förvaltningsgrunder äro intagna i kungörelsen den 4

juni 1908 (nr 52) angående förändrade grunder för förvaltningen av kronans

jordbruksdomäner med däri genom kungörelserna nr 510/1926 och

177/1929 gjorda ändringar. I mom. 6:o av ifrågavarande grunder stadgas,

bland annat, att, då utarrendering förestår av kronan tillhörig jordbruksegendom,

förslag skall, efter noggrann undersökning av alla egendomens

förhållanden, uppgöras rörande sättet för egendomens utarrendering,

de närmare arrendevillkoren och den arrendeavgift, emot vilken

egendomen kan anses skäligen höra upplåtas. Förslaget skall efter domänBihang

till riksdagens protokoll 19II2. I sami. 102 höft. (Nr 126.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Martts proposition Nr 126.

styrelsens förordnande upprättas av en uppskattningsnämnd, bestående av

domänintendenten i länet eller, där sådan ej finnes anställd, annan, som

domänstyrelsen därtill förordnar, tillika ordförande, jämte två i lantbruksoch

affärsförhållanden kunniga män, vilka utses, den ene av landstinget

och den andre av hushållningssällskapets förvaltningsutskott. Förslaget

skall insändas till domänstyrelsen, som jämlikt mom. 7:o i förvaltningsgrunderna

fastställer arrendevillkoren. Mom. 10:o i förvaltningsgrunderna

har följande lydelse: »Arrendeavgiften skall alltid vara utsatt

i penningar, att för varje arrendeår erläggas vid särskild uppbördsstämma

å någon av Konungens befallningshavande bestämd dag närmast före

den 14 mars det kalenderår, då arrendeåret utlöper». I mom. 26:o meddelas

vissa bestämmelser örn den säkerhet, arrendator har att ställa för fullgörande

av arrendevillkoren, innebärande i huvudsak, att dylik säkerhet

i regel skall utgöras av borgen av minst två personer.

Jämlikt bestämmelserna i den med riksdagen utfärdade kungörelsen

den 18 juni 1926 (nr 261) angående allmänna grunder för lindring i arrendevillkoren

för vissa arrendatorer av kronans jordbruksdomäner kunde

arrendator medgivas lindring i arrendevillkoren genom nedsättning i arrendeavgiften

med högst en tredjedel, dock ej för tid som förflutit före

arrendeåret 1926—1927. Förutsättningen för dylik lindring var, bland

annat, att arrendeavtalet slutits under något av åren 1917—1921, att ansökning

ingivits till vederbörande länsstyrelse före utgången av år 1926,

att de kontraherade arrendevillkoren med hänsyn till rådande förhållanden

befunnes oskäligt tyngande och arrendatorn på grund därav kunnat

befaras bliva urståndsatt att fullgöra sina förbindelser enligt avtalet, samt

att arrendatorn gjort vad av honom skäligen kunde påfordras för hållande

av den arrenderade fastigheten i god hävd. Där länsstyrelsen prövade

sådant för åstadkommande av nödig utredning erforderligt, skulle

länsstyrelsen föranstalta örn ny arrendeuppskattning å fastigheten. Tilllämpningsföreskrifter

till sistnämnda kungörelse hava meddelats i kungörelse

den 18 juni 1926 (nr 262). I enlighet med hithörande bestämmelser

har, enligt vad domänstyrelsen meddelat, lindring medgivits i sammanlagt

15 fall.

Vidare må erinras, att Kungl. Majit vid upprepade tillfällen bemyndigat

domänstyrelsen att under vissa villkor i avseende å räntebetalning

och säkerhet bevilja anstånd med erläggande av arrendeavgifter för utarrenderade

kronoegendomar. Senast har Kungl. Majit sålunda den 22

januari 1932 bemyndigat domänstyrelsen att bevilja anstånd till av styrelsen

bestämd dag, dock ej längre än till den 1 november 1932, med betalning

av högst hälften av under samma år förfallande arrendeavgifter för

utarrenderade kronodomäner, under villkor att arrendator å belopp, som

icke inom kontraktsenlig tid guldits, erlägger ränta från förfallodagen,

tills full betalning sker, efter en räntefot av 6 procent för år ävensom för

betalningens behöriga fullgörande till såväl resterande arrendeavgäld som

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 126.

ränta därå ställer till vederhäftigheten styrkt borgen eller annan säkerhet,

som av domänstyrelsen godkännes.

Medan såsom nyss erinrats arrendeavgiften för kronans jordbruksdomäner

alltid skall vara utsatt i penningar, tillämpas i avseende å arrendeavgiften

för ecklesiastika löneboställen en annan princip. I sistnämnda

hänseende stadgas sålunda i 12 § av ecklesiastika arrendeförordningen den

21 november 1925 (nr 452), att arrendeavgiften skall vara utsatt till hälften

i penningar och till hälften i en eller flera av de persedlar, som upptagas

i länets markegångstaxa, att lösas med penningar efter senast fastställda

pris enligt litt. A i markegångstaxan. För ecklesiastikt löneboställe,

som ej är avsett för jordbruk, må dock arrendeavgiften utsättas

helt i penningar eller helt i persedlar. Den arrendator jämlikt ecklesiastik

boställsordning åliggande nybyggnadsskyldigheten skall i arrendekontrakten

uppskattas till visst årsbelopp i penningar. I avseende å de ecklesiastika

arrendeförhållandena må i detta sammanhang vidare erinras örn

lagen den 21 maj 1926 (nr 104) angående lindring i arrendevillkoren för

vissa arrendatorer av till ecklesiastikt ändamål anslagen jord. De i sagda

lag meddelade bestämmelserna äro i huvudsak av enahanda innebörd,

som de i förenämnda kungörelse den 18 juni 1926 i avseende å lindring

i arrendevillkoren för vissa arrendatorer av kronans jordbruksdomäner

meddelade.

Ett flertal kronoarrendatorer hava nu gjort framställningar örn lindring

i gällande arrendevillkor, däri i huvudsak hemställts örn nedsättning av

utgående arrendeavgifter eller örn ny arrendevärdering. Sålunda hava

Arthur Englund m. fl. kronoarrendatorer inom Älvsborgs och Värmlands

län i skrivelse den 18 december 1930 hemställt, att Kungl. Majit måtte

förordna antingen örn lindring i arrendevillkoren, avseende nedsättning

i arrendeavgifterna med en tredjedel av de nu gällande, eller örn ny arrendevärdering

av de åt berörda arrendatorer upplåtna egendomarna,

vilka i anledning därav måtte på nytt hembjudas de nuvarande arrendatorerna,

med rätt för dem att, därest de ansåge sig icke kunna fullgöra de

fordrade arrendeavgifterna, bliva lösta från sina kontrakt. Sedan

Bohusläns arrendatorsförenings medlemmar vid möte i Uddevalla

den 7 januari 1931 diskuterat vissa frågor örn arrendeförhållandena

för arrendatorer av kronoegendomar och prästboställen, hava Arvid

Jönsson m. fl. ombud för nämnda förening i skrivelse den 7 januari

1931 hemställt, att Kungl. Majit måtte förordna örn lindring

i arrendevillkoren, avseende nedsättning i gällande arrendeavgifter med

en tredjedel. Sagda arrendatorsförening har härefter den 13 januari 1932

ingivit ytterligare en skrift i ämnet. Vidare hava ett femtiotal krono- oell

ecklesiastika boställsarrendatorer inom Upplandsdelen av Stockholms län

vid möte i Rimbo den 15 februari 1931 enligt insänt protokoll uttalat sig

för nedsättning av arrendeavgifterna med 25 procent. I skrivelse den 25

februari 1931 hava Gottfrid Lundborg m. fl., på uppdrag av till möte i

Inkomna

framställningar

om

lindring i

arrendevillkoren

för

kronoarrendatorer.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 126.

Uppsala sagda dag samlade kronoarrendatorer inom Uppsala län, hemställt

örn nedsättning av gällande arrendeavgifter med 25 procent eller eventuellt

örn uppskov med arrendenas erläggande. Härefter har styrelsen för Uppsala

läns kronoarrendatorsförening u. p. a., under hänvisning till bland

annat sist nämnda skrivelse, den 15 januari 1932 ingivit en skrift i ämnet.

Arrendatorn av kronoegendomen s/4 mantal Hullsjö nr 1 Nolgården i Gärdhems

socken av Älvsborgs län har i skrivelse den 2 mars 1931 anhållit örn

viss arrendelindring. Efter ett i Skövde med omkring 200 kronoarrendatorer

och ecklesiastika arrendatorer i Skaraborgs län hållet möte den 7

mars 1931 hava Henrik Erikson m. fl. ombud för mötet i skrivelse sagda

dag gjort enahanda framställning som Arthur Englund m. fl. arrendatorer

i Älvsborgs och Värmlands län. Ytterligare må anmälas, att G. W. Borgman

m. fl. arrendatorer i Västmanlands län i en den 15 januari 1932 inkommen

skrift hemställt örn arrendenedsättning med 25 procent. Likaså

hava C. A. Beckman m. fl. å Östergötlands läns kronoarrendatorers vägnar

i skrivelse den 7 januari 1932 hemställt om arrendenedsättning med

minst 30 procent. Därjämte har arrendatorn av kronobostället Stockelanda

nr 2 Södra i Högsäters socken av Älvsborgs län, John Pettersson,

i skrivelse den 23 januari 1932 hemställt örn arrendelindring.

Till stöd för framställningarna har anförts, bland annat, att priserna på

flertalet jordbruksprodukter betydligt sjunkit under senare år samt att

jordbruket för närvarande befunne sig i ett svårt läge. Vidare har anförts,

att arbetslöner, skatter, räntor, elektricitetsavgifter och andra ofrånkomliga

utgifter icke nedbringats i förhållande till inkomsterna. Nuvarande

höga arrendeavgifter hade bestämts under tider, då jordbruksprodukterna

betingade betydligt högre priser och således för arrendatorerna

inbragte avsevärt större inkomster. Örn ingen arrendelindring medgåves

eller bättre förhållanden ej eljest skyndsamt inträdde, skulle enligt vissa

av sökandena kronoarrendatorernas förhoppningar och strävanden att

kunna behålla egendomarna ohjälpligt grusas. Från vissa arrendatorer

har tillika anförts, att det läge i statens eget intresse, att kronans egendomar

sköttes väl, vilket emellertid äventyrades, örn arrendatorerna komme

på obestånd till följd av dryga omkostnader, samt att vid 1928 års fastighetstaxering

taxeringsvärdena avsevärt höjts, vilket i ej ringa mån bidragit

att göra arrendatorernas ställning ohållbar.

I ärendet

avgivna yttranden.

Länsstyrelser

och domän

intendenter.

Efter remiss har domänstyrelsen den 4 januari 1932 avgivit utlåtande

i förevarande fråga örn lindring i arrendevillkoren för vissa arrendatorer

av kronans jordbruksdomäner. Därvid har styrelsen tillika överlämnat

från vederbörande domänintendenter och länsstyrelser i ärendet erhållna

yttranden ävensom åtskilliga direkt till domänstyrelsen inkomna framställningar

örn arrendelindring.

Av domänintendenternas och länsstyrelsernas yttranden inhämtas i huvudsak

följande.

Domänintendenten i Älvsborgs län har funnit en allmän nedsättning av

arrendeavgifterna med en tredjedel icke utan vidare kunna tillstyrkas.

Frågan borde för varje särskilt fall prövas vid förnyad uppskattning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 126.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har framhållit: Den depression, som för

närvarande vilade över landets jordbruksnäring, tyngde icke blott arrendatorer

av publik jord utan i samina grad enskilda jordägare och arrendatorer.

Ur den synpunkten och då det syntes betänkligt att låta en måhända

tillfällig nedgång i prissättningen å lantmannaprodukter verka till

rubbning av i laga ordning ingångna avtal, kunde länsstyrelsen icke. tillstyrka

någon generell nedsättning i arrendeavgifterna för kronans jordbruksdomäner

på sätt i framställningarna avsåges. • Arrendatorer av

ecklesiastik jord kunde emellertid gentemot övriga kategorier jordbrukare

sägas delvis intaga en företrädesställning, såtillvida som arrendeavgifterna

för de boställen, som utarrenderats jämlikt bestämmelserna i ecklesiastika

arrendeförordningen den 21 november 1925, utsatts till hälften i

penningar och till hälften i markegångspersedlar att lösas med penningar

efter senast fastställda pris enligt litt. A i markegångstaxa!!. Därför och

då det ville förefalla ändamålsenligt, att arrendeavgifterna något smidigare

anpassades efter värdet av de produkter, som vunnes från de arrenderade

egendomarna, vare sig nu detta värde vore i fallande eller i.stigande,

syntes det länsstyrelsen böra tagas i övervägande, huruvida icke

jämväl beträffande kronans jordbruksdomäner hälften av arrendeavgifterna

borde utsättas i markegångspersedlar. att lösas med penningar på

sätt som i nyare arrendeavtal örn ecklesiastika boställen stadgats. I sådant

fall torde beträffande nu gällande arrendeavtal rörande kronodomäner,

som icke kunnat komma i fråga till lindring enligt 1926 års kungörelse

angående allmänna grunder för lindring i arrendevillkoren för vissa arrendatorer

av kronans jordbruksdomäner, i den mån arrendeavgifterna

icke disponerades för gottgörelse åt arrendatorerna för förskjutna byggnads-

oell dylika kostnader, en omräkning av arrendeavgifterna kunna ske

så, att hälften förvandlades till markegångspersedlar till myckenhet enligt

A-priserna i utarrenderingsårets markegångstaxa, att för återstående arrendetiden

lösas med penningar.

Länsstyrelsen i Värmlands län har anfört i huvudsak följande. För

länets vidkommande syntes ingen anledning föreligga att upptaga frågan

örn nedsättning av nu utgående arrendeavgifter. Oavsett detta förhållande

funne länsstyrelsen en allmän nedsättning av arrendeavgifter för samtliga

kronans jordbruksdomäner icke vara tillrådlig. Därest de tryckta tiderna

alltjämt komme att fortbestå och till följd därav en lindring i arrendevillkoren

finge anses påkallad, borde sådan lindring ske, enligt länsstyrelsens

förmenande, i överensstämmelse med de grunder, som funnes angivna

i kungörelsen den 18 juni 1926 (nr 261), det ville säga efter särskild undersökning

och prövning från fall till fall. — Vad beträffade det av länsstyrelsen

i Älvsborgs län framförda förslaget, att arrendeavgifterna för kronoegendomar

skulle i likhet med arrenden för ecklesiastik boställsjord

utgå till hälften i penningar och till hälften i markegångspersedlar att

lösas med penningar efter senast fastställda pris enligt markegångstaxan,

skulle detta förslags förverkligande otvivelaktigt medföra viss lindring

i villkoren för kronoarrendatorerna samt ett jämställande av dessa arrendatorer

med ecklesiastika boställsarrendatorer, vilket torde få anses ur

flera synpunkter önskvärt. Länsstyrelsen funne sig därför böra förorda

det sålunda framförda förslaget. Det syntes länsstyrelsen lämpligt, att

vid ingående av nya arrendekontrakt arrendeavgiften bestiimdes skola

utgå på sätt länsstyrelsen i Älvsborgs län föreslagit. Skulle det svara läge,

vari jordbruket för närvarande befunne sig, fortvara eller förvärras, torde

dock'' järn väl lindring av gällande nrrendekontrakl i nyssnämnt syfte

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 126.

kunna ske, utan att fördenskull kronans berättigade intressen finge anses

tillbakasätta.

Domänintendenten i Stockholms och Uppsala län bar i fråga om ansökningar

från kronoarrendatorer inom länet anfört, att efter de senaste årens

stora prisfall å alla jordbruksprodukter, kronoarrendatorerna bade det

svårt att få inkomsterna att räcka, varför en nedsättning av arrendevärdet

vore motiverad; och borde nedsättningen ske med 25 procent.

Länsstyrelsen i Stockholms län, som ansett en nedsättning av arrendena

kunna ske endast genom en särskild lagstiftning, Ilar därvid erinrat örn

1926 års kungörelse angående lindring i arrendevillkoren för arrendatorer

å kronans jordbruksdomäner. Länsstyrelsen ställde sig tveksam, huruvida

tiden vore inne att taga ståndpunkt i frågan. Det vore enligt länsstyrelsen

svårt att bedöma, huruvida den nuvarande krisen komme att idiva

långvarig eller vore av övergående karaktär. En lika kraftig konjunkturväxling

som efter år 1921 syntes åtminstone ännu icke föreligga. Så

starka billighetsskäl kunde sålunda knappast sägas vara för handen, att

de principiella betänkligheter, som alltid måste hysas gent emot en förändring

av gällande arrendeavtal, borde åsidosättas. Då emellertid situationen

mycket väl kunde utveckla sig därhän genom krisens förvärrande,

varvid en dylik åtgärd kunde visa sig nödvändig, funné länsstyrelsen det

väckta spörsmålet förtjänt att följas med oavlåtlig uppmärksamhet och

örn omständigheterna därtill föranledde ånyo tagas under övervägande.

Örn en lagstiftning på förevarande område i framtiden skulle komma till

stånd, borde den givetvis icke, såsom mötesdeltagarna tänkt sig, erhålla

formen av en nedsättning med bestämt procenttal av samtliga arrendeavgifter

utan i stället ansluta sig till grunderna för 1926 års bestämmelser.

— En lättnad skulle däremot enligt länsstyrelsens mening

omedelbart kunna beredas arrendatorerna å kronodomäner genom att förbättra

deras möjligheter att mot säkerhets ställande få anstånd med förfallande

arrendebelopp. Såsom tidigare skett, skulle domänstyrelsen

kunna bemyndigas att bevilja dylika anstånd. Ett snabbare förfarande

skulle därigenom vinnas, vilket ofta kunde vara av betydelse. Örn nämligen

anståndsbeslut icke meddelades förrän efter förfallodagen, bleve vederbörande

arrendator uppförd å restlängd och måste gälda indrivningsprovision,

oaktat anstånd sedermera erhölles.

Länsstyrelsen i Uppsala län har till en början till belysning av under

senaste åren skedda förändringar i avkastningen av jordbruket i Uppsalatrakten

omnämnt, att, enligt årsberättelserna för Uppsala mejeriaktiebolag,

medelpriset för oskummad mjölk, som levererats till mejeriet, samt smör

priset utgjort

mjölk per liter smör per kilogram

under år 1925 17.5 öre 3.20 kronor

» 1930 ........................................................... 13.6 » 2.8 8 »

För närvarande läge smörpriset under 2 kronor.

Markegångspriset utgjorde inom länet

för 1 hektoliter vete

» 1 » råg.

1925 1930

15.oi kronor 13.16 kronor

11-21 » 10.69 »

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 126. t

Därjämte Ilar länsstyrelsen hänvisat till en vid utlåtandet fogad tabell

över taxeringsvärdena å kronodomänerna inom länet.

En granskning av en av domänintendenten överlämnad uppställning

över arrendebeloppen gåve enligt länsstyrelsens mening vid handen, att de

nu utgående arrendena vore mycket ojämna såväl i och för sig som i förhållande

till taxeringsvärdena. Sannolikt berodde detta förhållande till

väsentlig del på tiden för arrendevärderingen. I ett fall läge nuvarande

arrende till och med under det, som gällde för tiden 1898—191o. I andra

fall vöre enligt länsstyrelsen höjningarna från 1890-talets arrenden mycket

obetydliga. 1 åter andra fall innebure de nu utgående arrendebeloppen en

mycket avsevärd stegring.

Enligt de sålunda föreliggande upplysningarna syntes svårligen en nedsättning

av samtliga kronoarrenden inom länet vara motiverad. Under

förutsättning att domänverkets ställning som affärsdrivande verk icke

lade hinder i vägen, syntes länsstyrelsen dock i många fall skäligheten

bjuda, att arrendet nedsattes för innevarande år. Det riktiga torde då

vara, att för de egendomar, vilkas arrenden grundade sig på arrendevärdering,

exempelvis under åren 1915—1928, en nedsättning med vissa procent,

ungefärligen svarande mot den procentuella nedgången i marke

gångspriset för råg, vete och smör, medgåves. Därmed skulle kronoarrendena

i länet komma i en ställning, jämförlig med den, som Uppsala aka

demis arrendatorer åtnjöte.

Domänintendenten i Skaraborgs län har i anledning av framställning

från ett flertal kronoarrendatorer i länet anfört följande. Vårt jordbruk

hade under den senaste 20-årsperioden genomgått synnerligen växlande

konjunkturer. Efter de relativt gynnsamma år, som rådde före världskrigets

början, då förhållandet mellan produktions- och salupris av jordbruksprodukter

varit så avvägt, att det gav en jordens brukare skälig ersättning

för hans möda, följde krigsårens stegrade produkt-, omkostnads-,

jord- och arrendevärden, som till sist nådde en onormal höjd och skänkte

den lantbrukare, som satt väl rotad och ej förleddes till några kristidsaffärer,

en god vinst, Efterkrigsårens minskade efterfrågan på de genom

ökad världsproduktion hopade jordbruksprodukterna hade alltmer drivit

ned priserna på dessa produkter, under det att omkostnaderna för deras

framställning ej i samma mån fallit, sa att. nu högst fä, och då endast

särskilt gynnade jordbruk, vore räntabla, medan huvuddelen av lantbruken

ej lämnade innehavarna skälig ersättning för deras risk och möda samt

kunde förorsaka dem rena förluster. Det vore givet, att de olika arrendeavgälderna,

som under dessa olika konjunkturlägen och under av dem

skapade framtidsutsikter fastställts, vore växlande, ojämna och inför nuvarande

konjunktur- och framtidsläge ibland tryckande och i vissa enskilda

fall ledande till ruin för innehavaren, på samma gång som de be

redde jordägaren förlust genom den minskade förmåga till och intresse

för egendomens utveckling, som måste föranledas av arrendatorns kamp

för sin existens. En snar sänkning av för högt satta arrendeavgälder vore

därför befogad och önsklig ur såväl social som samhällsekonomisk syn

punkt. Men denna sänkning finge ej ske generellt, då orättvisorna kvar

stöde, och vissa kategorier oförtjänt gynnades, utan mäste ske individuellt

efter noggrann och ingående prövning av i varje fall föreliggande omstän

diglieter. — I detta sammanhang ville domänintendenten påpeka, dels att

de från kronoegendomar inom länet utgående arrendeavgälderna, som med

fog kunde sägas vara betungande, till stor del vore fastställda vid auktion

s. 8 Kontrollera mot PDF

Domän
styrelsen.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 126.

under kris- och efterkrisåren, dels ock att en del av statens arrendatorer

lede under trycket av under dessa år för övertagande av arrenderätten utgivna

oskäliga avträdesersättningar, beroende på att arrendena då — som

allt annat — och till stor skada, utgjorde en begärlig handelsvara. — Med

stöd av förestående ville domänintendenten föreslå, att arrendatorer av

kronoegendomar i mån av behov måtte beredas tillfälle till skälig arrendenedsättning,

huvudsakligen efter samma grunder, som på sin tid fastställdes

genom lagen den 21 maj 1926 angående lindring för vissa arrendatorer

av till ecklesiastikt ändamål anslagen jord.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län. har framhållit följande. På grund av rådande

lågkonjunktur för jordbruket vore det otvivelaktigt, att många

jordbrukare kommit i en i ekonomiskt avseende bekymmersam ställning,

men att detta skulle i högre grad vara fallet beträffande arrendatorer av

krono- och ecklesiastik jord än andra jordbrukare syntes länsstyrelsen

icke antagligt. Inom länet torde det i allmänhet anses förmånligare att

vara statens arrendator än den enskilde jordägarens, och det torde till

och med förekomma, att det begärdes och bjödes kontant ersättning för

övertagande av sådan arrenderätt, trots det man på allt sätt sökte motarbeta

ett sådant missförhållande. Detta uteslöte dock icke, att i något

enstaka fall — särskilt för egendomar som blivit utarrenderade efter offentlig

auktion — arrendeavgiften kunde vara så hög, att svårighet förefunnes

för arrendatorn att fullgöra arrendevillkoren. — Under

åren 1926—1930 hade inom länet utarrenderats 67 kronodomäner,

varav 63 innehafts av optionsberättigade arrendatorer. Av dessa hade

58 begagnat sig av den dem tillerkända optionsrätten. Nio boställen hade

utarrenderats efter offentlig auktion, därvid arrendeavgiften i sammanlagt

fem fall belöpt sig till högre belopp än fastställda arrendevärdet. —

Det stora antalet fall, vid vilka arrendatorerna utan invändning begagnat

sig av dem tillkommande optionsrätt, ävensom resultatet av hållna arrendeauktioner,

vittnade örn att uppskattningsmännen vid arrendeuppskattningarna

förfarit med nödig varsamhet, och man torde svårligen

kunna påstå, att arrendeavgifterna i allmänhet inom detta län, även med

hänsyn tagen till nu rådande depression inom jordbruket, vore för höga.

Detta uteslöte dock icke, att arrendeavgiften i något enstaka fall kunde

vara bestämd till så högt belopp, att en nedsättning kunde vara befogad.

Det syntes därför lämpligt, att möjlighet bereddes till jämkning i dylika

fall. Däremot ansåge sig länsstyrelsen böra bestämt avstyrka sökandenas

krav på generell sänkning av samtliga arrendeavgifter. En dylik åtgärd

kunde icke anses vara av förhållandena påkallad eller ekonomiskt riktig,

och eventuellt förekommande orättvisor skulle fortfarande kvarstå efter

sänkningen. En eventuell sänkning borde därför ske individuellt efter

noggrann prövning av i varje särskilt fall föreliggande omständigheter. —

På grund, av vad sålunda anförts ville länsstyrelsen föreslå, att åtgärder

vidtoges i syfte att bereda därav behövande arrendatorer skälig lindring

i arrendevillkoren, huvudsakligen efter samma grunder, som på sin tid

fastställdes i lagen den 21 maj 1926 angående lindring i arrendevillkoren

för vissa arrendatorer av till ecklesiastikt ändamål anslagen jord.

Domänstyrelsen har för egen del anfört i huvudsak följande.

Styrelsen ville till en början till behandling upptaga det av länsstyrelsen

i Älvsborgs län väckta spörsmålet örn arrendeavgifternas beräkning

till hälften i naturaprodukter. Sagda spörsmål vore icke nytt utan hade

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 126.

ingående diskuterats i samband med behandlingen av det av domänsakkunniga

den 29 oktober 1921 avgivna betänkande och förslag till förändrade

grunder för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner m. m. För

sin del hade domänstyrelsen i skrivelse den 28 april 1924 förordat en omläggning

av arrendeavgiftsberäkningen i överensstämmelse med vad länsstyrelsen

nu föreslagit.

I likhet med länsstyrelsen i Älvsborgs län ville domänstyrelsen förorda

en övergång till arrendets beräkning åtminstone delvis in natura. Även

örn under normala förhållanden ett i penningar bestämt, från början väl

avvägt arrendebelopp kunde anses tillfredsställa berättigade anspråk,

måste dock särskilt såsom konjunkturerna under de två sista årtiondena

gestaltat sig arrendenas bestämmande åtminstone till någon del i naturapersedlar

medföra fördelar såväl ur jordägarens som arrendatorns synpunkt.

Styrelsen ville därför tillstyrka, att frågan örn sättet för arrendenas

utgörande, som måste anses fullt utredd, utbrötes ur viss pågående

utredning angående ändringar i förvaltningsgrunderna och finge sin lösning

vid 1932 års riksdag.

I fråga örn de nu inkomna ansökningarna angående lindring i arrendeavgifterna

framginge av den lämnade redogörelsen, att den väsentliga anledningen

till ansökningarna utgjorde det inträffade prisfallet å jordbruksprodukter.

Vidkommande vissa kollektiva ansökningar hade endast

domänintendenten i Stockholms och Uppsala län tillstyrkt en generell

nedsättning med tjugofem procent. Av övriga hörda vederbörande

hade domänintendenterna och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus

län avstyrkt bifall till den av Bohus läns arrendatorsförening

gjorda ansökningen. Domänintendenterna i Älvsborgs och Skaraborgs

län hade ansett visst fog föreligga för bifall till framställningarna,

men borde en individuell prövning av ansökningarna ske från fall

till fall. Såsom förut berörts hade länsstyrelserna i Stockholms, Skaraborgs

och Värmlands län — länsstyrelserna i Stockholms och Värmlands

län under förutsättning att de tryckta tiderna komme att bliva av långvarig

beskaffenhet, vilket förhållande nu icke med säkerhet kunde avgöras

— uttalat sig för en lagstiftning i anslutning till grunderna för 1926 års

författningsbestämmelser. Länsstyrelsen i Uppsala län hade ifrågasatt,

att för de egendomar, vilkas arrenden grundade sig på arrendevärdering,

exempelvis under åren 1915—1928, en nedsättning för innevarande arrendeår

med vissa procent, ungefärligen svarande mot den procentuella nedgången

i markegångspriset för råg, vete och smör, medgåves. Länsstyrelsen

i Älvsborgs län slutligen hade föreslagit, att beträffande nu gälllande

arrendeavtal rörande kronodomäner, som icke kunnat komma i

fråga till lindring enligt 1926 års kungörelse, i den mån arrendeavgifterna

icke disponerats för gottgörelse åt arrendatorerna för förskjutna byggnads-

och dylika kostnader, en omräkning av arrendeavgifterna borde

ske så, att hälften förvandlades till markegångspersedlar till myckenhet

enligt A-priserna i utarrenderingsårets markegångstaxa, att för återstående

arrendetiden lösas med penningar.

Att åtskilliga arrendatorer av kronans jordbruksdomäner - ■ vilkas

arrenden i motsats till avgälderna från ecklesistika löneboställen alltjämt

fastställdes i enbart penningar — på grund av rådande lågkonjunktur för

jordbruket kommit i en i ekonomiskt avseende mindre gynnsam ställning

torde vara otvivelaktigt. Med hänsyn till sänkta priser å lantbruksprodukter

läge arrendena i allmänhet över den nivå, som skulle uppnås vid

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 126.

en arrendevärdering utgående från nu rådande förhållanden. Emellertid

torde det vara tveksamt, huruvida så kraftiga och varaktiga växlingar

inträtt efter arrendesättningen, att de principiella betänkligheter, som

måste hysas gentemot en förändring av gällande arrendeavtal, borde åsidosättas.

Arrandatorernas liksom andra jordbrukares svåra ställning

torde i någon man hava förbättrats genom statsmakternas hjälpåtgärder.

Vidare vore det nu svårt att bedöma, huruvida krisen komme att bliva

långvarig eller endast av övergående karaktär. Vid sådant förhållande

torde anledning icke föreligga att för närvarande gå in för någon allmännare

reduktion av arrendeavgifterna på sätt i ansökningarna ifrågasatts.

Emellertid kunde det mycket väl inträffa, att jordbrukskrisen fortfore

eller förvärrades, och i så fall kunde en reglering av de mest

ömmande fallen bliva påkallad. Med anledning härav syntes det styrelsen

välbetänkt, att förvaltningsmyndigheten tillförsäkrades viss befogenhet

att handla efter omständigheterna. Domänstyrelsen torde därför

bemyndigas att inom vissa gränser medgiva lindring i arrendeavgifterna,

tidigast efter ingången av nästkommande arrendeår. Nedsättningen

i arrendeavgiften borde i anslutning till länsstyrelsens i Älvsborgs

län förslag av styrelsen kunna medgivas till högst det belopp, som uppkornme

vid en omräkning av arrendeavgifterna på sådant sätt, att hälften

förvandlades till markegångspersedlar till myckenhet enligt A-priserna

i utarrenderingsårets markegångstaxa, att för återstående arrendetiden

lösas med penningar.

För att erhålla en översikt över de senare årens prisrörelser hade styrelsen

uppgjort en vid dess skrivelse fogad tabell1, upptagande en

sammanställning av markegångstaxornas årspriser (litt. A) för vissa persedlar

åren 1912, 1915, 1920, 1922, 1925, 1930 och 1931. I tabellen redovisades

priserna för vete, råg, korn oell smör inom de län, där jordbruksdomäner

i större omfattning förekomme. I kolumnerna 4, 6, 8 och 10 av

tabellen framginge i procent den skillnad, som för de särskilda artiklarna

uppkommit vid jämförelse av de särskilda årens värden med värdet år

1931. Kolumn 11 i tabellen gåve upplysning örn den nedsättning, procentuellt

räknat, som skulle uppkomma för arrenden enligt avtal, träffade under

de i tabellen redovisade åren, därest vid en eventuell omräkning

artiklarna korn och smör komme till användning.

Prövningen av förekommande fall borde ske individuellt, och skulle

såsom ett första villkor för medgivande av arrendelindring gälla, att

arrendatorn förbunde sig att för återstående arrendetiden utgöra hälften

av arrendeavgälden i de vid omräkningen använda persedlarna, att

lösas med penningar efter senast fastställda pris enligt litt, A i markegångstaxan.

I övrigt torde för arrendelindringens beviljande i tillämpliga

delar böra uppställas de förutsättningar, som erfordrats för att komma

i åtnjutande av dylik förmån enligt 1926 års kungörelse.

Enligt styrelsens mening skulle det sålunda vara fråga om jordbruksarrende,

upplåtet genom domänstyrelsens eller dess underlydande organs

försorg.

Arrendelindring torde böra medgivas endast då vederbörande arrendator

vore bunden av kontraktet någon tid framåt, Den i 1926 års kungörelse

stadgade tidrymden av minst tre år syntes även här kunna uppställas som

ett minimum.

Vidare måste såsom en förutsättning för arrendelindringens beviljande

Se bilaga 15 till detta protokoll

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 126.

I I

fordras, att arrendevillkoren med hänsyn till rådande konjuukturförhal

landen framstode såsom oskäligt tyngande. Det måste, såsom i 1926 års

kungörelse förutsatts, råda ett påtagligt missförhållande mellan vad

arrendatorn skulle prestera — härvid borde naturligen hänsyn tagas till

samtliga prestationer av olika slag — och vad han med gällande prisnivå

kunde påräkna såsom avkastning av fastigheten. I en del fall kunde

arrendet vara förbundet med skyldighet att utföra nybyggnads- eller annat

förbättringsarbete, för vilket ersättningen till arrendatorn bestämts

under tider, då kostnaderna i sådant hänseende beräknades högre än för

närvarande. Arrendatorn kunde härigenom redan hava erhållit kompensation

för prisnedsättningen i produkterna från hans lantbruk, och borde

särskild arrendelindring härutöver icke ifrågakomma.

Någon reglering borde icke heller medgivas i de fall, då lindring redan

erhållits enligt 1926 års kungörelse.

För att arrendelindring skulle vara motiverad borde arrendatorn vidare

befinna sig i så svårt ekonomiskt trångmål, att han kunde befaras bliva

urståndsatt att fullgöra sina förbindelser enligt avtalet, och detta trångmål

måste vara förorsakat av de tyngande arrendevillkoren. Arrendatorn

borde slutligen hava gjort vad av honom skäligen kunde begäras för

hållande av den arrenderade fastigheten i god hävd.

Arrendelindringen torde böra tillkomma, förutom den ursprunglige

arrendatorn, jämväl dennes stärbhusdelägare och sådan hans löftesman,

vilken själv övertagit arrendet. Även annan, som med vederbörligt godkännande

fått arrendet å sig överlåtet, syntes, oavsett inom vilken tid

överlåtelsen ägt rum, böra komma i åtnjutande av enahanda förmån. Däremot

saknades anledning utsträcka densamma till arrendatorns konkursborgenärer

eller till annan hans löftesman än nu sagts.

Att, såsom föreskrivits i 1926 års kungörelse, i detta sammanhang

stadga någon viss tidpunkt för arrendeavtalets ingående torde icke vara

erforderligt. Då jämkning av arrendeavtal icke onödigtvis torde ske,

torde emellertid böra föreskrivas, att det belopp, varmed arrendet efter

omräkningen understege den fastställda arrendeavgiften, skulle vara av

viss minimistorlek. I sådant hänseende syntes lämpligen kunna bestämmas,

att arrendelindring icke skulle medgivas, med mindre sistnämnda

belopp uppginge till minst tio procent av den fastställda arrendeavgiften.

Det torde icke vara erforderligt att stadga någon preklusionsfrist för ansöknings

ingivande. Romme krisen att fortvara, borde tillfälle att under

den närmaste framtiden erhålla nedsättning icke vara utesluten.

I fråga örn beräkningen av nedsättningen borde gälla, att denna skulle

grunda sig på förhållandena, det år arrendeavtalet slutits. Hade arrendeavgiften

på grund av nybyggnads- eller andra arbeten, vilka utförts

med bidrag av domänfondens medel, sedermera under arrendetiden höjts,

borde förhöjningen omräknas pä grundvalen av förhållandena det år, avtal

örn förhöjningen ingåtts. Hade arrendeavgift förhöjts i samband med

överlåtelse av arrenderätten å ny arrendator, borde omräkningen verkställas

med utgångspunkt från förhållandena det år, överlåtelsen av

domänstyrelsen beviljades.

Ny arrendeuppskattning syntes icke för ändamålet behöva påkallas.

I allmänhet torde domänintendenten kunna åstadkomma erforderlig utredning

utan besiktning å platsen. Skulle besiktning behöva ske, borde

denna kunna utföras av domänintendenten ensam. Kostnaden för sådan

besiktning skulle gäldas av arrendatorn och borde domänstyrelsen, där

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 126.

omständigheterna det påkallade, äga fordra, att för gäldandet av dylik

kostnad borgen eller annan säkerhet, som av domänstyrelsen godkändes,

först skulle avlämnas.

Innan ändring av arrendeavtalet i nu omförmält avseende vidtoges, torde

vederbörande löftesmäns gillande av ändringen inhämtas.

Det torde i detta sammanhang vara av intresse att se, i vilken mån de

i ärendet ingivna enskilda ansökningarna kunde tillgodoses vid en eventuell

tillämpning av nu föreslagna regler. Till belysning av dessa förhållanden

hade styrelsen uppgjort en tabell, som funnes fogad såsom

bilaga till dess skrivelse.1

Domänstyrelsens skrivelse utmynnar i hemställan, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna följande förslag till ändrad lydelse av mom. 10:o i de av

riksdagen 1908 antagna förändrade grunder för förvaltningen av kronans

jordbruksdomäner, att tillämpas från och med den 1 juli 1932, nämligen:

»10:o. Arrendeavgiften skall vara utsatt till hälften i penningar och

till hälften i en eller flera av de persedlar, som upptagas i länets markegångstaxa,

att lösas med penningar efter senast fastställda pris enligt

litt. A i markegångstaxan. För fastighet, som ej är avsedd för jordbruk,

må dock arrendeavgiften utsättas helt i penningar eller helt i persedlar.

Arrendeavgiften skall för varje arrendeår erläggas vid särskild uppbördsstämma

å någon av Konungens befallningshavande bestämd dag närmast

före den 14 mars det kalenderår, då arrendeåret utlöper»,

dek och bemyndiga domänstyrelsen att medgiva lindring i arrendevillkoren

för arrendatorer av kronans jordbruksdomäner i huvudsaklig överensstämmelse

med av styrelsen i dess skrivelse framlagt förslag.

statskontoret. I infordrat yttrande den 30 januari 1932 har statskontoret anfört följande.

Domänstyrelsens förslag att arrendeavgiften för framtiden skulle vara

utsatt till hälften i penningar och till hälften i en eller flera av de persedlar,

som upptoges i länets markegångstaxa, att lösas med penningar

efter senast fastställda pris enligt litt. A i markegångstaxan, funne sig

statskontoret höra tillstyrka, därvid ämbetsverket dock förutsatte, att de

persedlar, efter vilka arrendeavgiften skulle utgå, angåves i arrendekontrakten.

Vad beträffade domänstyrelsens förslag i övrigt, nämligen att styrelsen

skulle erhålla ett allmänt bemyndigande att medgiva lindring i arrendevillkoren

i huvudsaklig överensstämmelse med vissa av styrelsen i dess

framställning närmare angivna grunder, vore statskontoret tveksamt, huruvida

ett dylikt bemyndigande kunde anses vara ur alla synpunkter

ändamålsenligt och lämpligt, i all synnerhet som det kunde förutses, att

åtskilliga svårigheter komme att yppa sig vid tillämpningen av de föreslagna

grunderna. Då emellertid behov otvivelaktigt förelåge att kunna

från statsverkets sida lämna eftergifter i fråga örn fastställda arrendevillkor,

ansåge sig ämbetsverket icke böra avstyrka domänstyrelsens förslag

i nu ifrågavarande hänseende.

Se bilaga (''. till detta protokoll.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 126.

Efter det domänstyrelsen avgivit sitt förenämnda utlåtande den 4 januari

1932, hava ytterligare framställningar inkommit från kronoarrendatorer,

vari begärts lindring i arrendevillkoren. Sålunda har, bland

andra, styrelsen för Örebro läns kronoarrendatorsförening u. p. a. den 6

februari 1932 gjort framställning örn nedsättning av arrendeavgifterna

med minst 25 procent samt örn anstånd till den 1 november 1932 med

erläggandet av halva arrendet. Vidare må särskilt nämnas, att domänstyrelsen

med skrivelse den 9 februari 1932 överlämnat en framställning

från föreningen arrendatorer av kronoegendomar inom Malmöhus

län u. p. a., däri hemställts, att den arrendeavgift, som förfölle

till betalning den 14 mars 1932, måtte nedsättas med 30 procent samt

att erläggandet av återstoden måtte fördelas sålunda, att hälften därav

inbetalades den 14 mars 1932 och den andra hälften den 1 december 1932.

Vid domänstyrelsens förenämnda skrivelse den 9 februari 1932 voro fogade

yttranden av domänintendenten och länsstyrelsen i Malmöhus län.

Domänintendenten i Malmöhus län har anfört i huvudsak följande. En

generell minskning med 30 procent av alla arrendeavgifter inom länet

torde icke rimligen böra medgivas. Det funnes arrendeavgifter, som knapast

vore för höga i förhållande till de arrendesummor, som nu fastställdes

för såväl publika som enskilda hemman. Men å andra sidan funnes

arrendesummor, som icke ens med 50 procents nedskrivning nådde ned till

nu gängse prisnivå. För egen del ville domänintendenten ingalunda motsätta

sig en reducering av arrendeavgifterna; en sådan åtgärd vore säkerligen

nyttig. Men eftersom krisen utvecklats så hastigt under de två

sista åren, vore också arrendebeloppen ojämna. Därför borde nog, därest

hjälpen skulle bliva rättvis, varje egendom prövas för sig. Och i vart fall

vore det ganska olämpligt att minska arrendeavgiften för de arrendatorer,

som 1932 eller 1931 övertagit arrenderätten med full vetskap örn arrendeavgiftens

storlek, och ej heller borde arrendeavgifter, satta 1912—1913, nu

sänkas.

Länsstyrelsen1 i Malmöhus län har anfört, att det nuvarande läget vore

bekymmersamt för länets lantbrukare samt att den hjälp, som från statsmakternas

sida i en eller annan form kunde beredas jordbruksnäringens

utövare, skulle vara både välkommen och befogad. Däremot trodde länsstyrelsen

icke, att det vore lyckligt att inskränka denna hjälp till en viss

kategori, i detta fall kronans egna arrendatorer. Då kronoarrendatorerna

säkerligen icke befunne sig i en mera bekymmersam belägenhet än övriga

lantbrukare, ansåge länsstyrelsen, att eventuella hjälpåtgärder från statens

sida borde avse jordbruket i dess helhet. Att såsom arrendatorsföreningen

ifrågasatt medgiva en generell nedsättning med 30 procent av arrendeavgifterna

för samtliga kronoegendomar torde av skäl, som av domänintendenten

anförts, vara uteslutet. Inom länet funnes säkerligen

kronoarrendatorer med arrendekontrakt av äldre datum, som knappast

själva skulle vilja ifrågasätta en lindring i gällande arrendevillkor.

Domänstyrelsen har, under åberopande av sitt utlåtande den 4 januari

1932 samt Kungl. Maj:ts beslut den 22 januari 1932 angående bemyndigande

för styrelsen att bevilja anstånd med erläggande av kronoarrenden under

1932, hemställt, att ansökningen icke måtte föranleda någon åtgärd.

Styrelsen för Kalmar läns kronoarrendatorsförening har den 10 februari

1932 ingivit en skrift i ämnet.

Senare inkomna

framställningar.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 126.

Radande tryckta konjunkturer inom jordbruket hava givetvis medfört,

att åtskilliga arrendatorer av kronoegendomar liksom många andra jordbrukare

försatts i ett bekymmersamt läge. Den i ärendet förebrägta

utredningen giver emellertid icke vid handen, att kronoarrendatorerna i

gemen skulle befinna sig i svårare läge än andra arrendatorer och jordbrukare.

Av myndigheternas yttranden framgår däremot, att de för kronodomänerna

utgående arrendeavgifterna, vilka för olika egendomar blivit

fastställda vid skilda tidpunkter, framvisa ganska stora ojämnheter.

Sålunda torde arrenden, tillkomna under kris- och efterkrisåren, i många

fall numera vara för arrendatorerna i ganska hög grad betungande,

medan förhållandet kan vara ett annat i avseende å arrenden, som bestämts

efter uppskattningsförrättningar, hållna vid andra tidpunkter.

Med hänsyn härtill och under uttalande av principiella betänkligheter

mot vidtagande av allmän rubbning i gällande avtal hava myndigheterna

avstyrkt de från arrendatorshåll nu gjorda framställningarna örn generell

nedsättning av utgående arrendeavgifter. För egen del anser jag

mig icke mot myndigheternas sålunda gjorda uttalanden böra ifrågasätta

någon åtgärd av denna innebörd.

Under ärendets beredning har emellertid framkommit ett förslag, som

synes mig vara i och för sig rationellt samt därjämte ägnat att kunna

i viss mån medföra lindring i arrendevillkoren i sådana fall, där arrendeavgifterna

med hänsyn till rådande konjunkturförhållanden äro verkligt

betungande. Det sålunda framförda förslaget tager i första rummet sikte

på framtida arrendeförhållanden samt innebär, att arrendeavgifterna för

kronans jordbruksdomäner hädanefter skola utsättas till hälften i penningar

och till hälften i en eller flera av de persedlar, som upptagas i

vederbörande läns markegångstaxa, att lösas med penningar efter senast

fastställda pris enligt litt. A i markegångstaxan. För fastighet, som ej

är avsedd till jordbruk, må dock arrendeavgiften utsättas helt i penningar

eller helt i naturapersedlar. Att på sålunda föreslaget sätt låta arrendeavgifterna

delvis bero av prisrörelsen på jordbrukets produkter torde

ur såväl kronans som arrendatorernas synpunkt erbjuda åtskilliga fördelar,

vartill kommer, att detta förslag anknyter sig till vad som i motsvarande

hänseende gäller i avseende å ecklesiastika boställen. Då jag finner

ifrågavarande förslag väl motiverat, tillstyrker jag, att ändring i

enlighet härmed vidtages i mom. 10: o av gällande grunder för förvaltningen

av kronans jordbruksdomäner. För sådan ändring erfordras riksdagens

godkännande. I avseende å tillämpningen av den föreslagna ändrade

bestämmelsen förutsätter jag, i anslutning till vad statskontoret

framhållit, att i arrendekontrakten komma att angivas de persedlar — i

allmänhet råg, vete, korn, havre, smör eller vissa av dem —- efter vilka

arrendeavgiften skall utgå, och torde ortsförhållandena därvid böra bliva

utslagsgivande.

Den sålunda tillstyrkta ändringen torde böra träda i kraft den 1 juli

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ls proposition Nr 126.

1932 att tillämpas å arrendeförhållanden, som uppkomma genom kontrakt,

vilka avslutas efter ingången av nämnda dag. Såsom av domänstyrelsen

föreslagits torde det emellertid vara skäligt, att möjlighet öppnas för sådan

tillämpning av den föreslagna ändrade bestämmelsen rörande arrendeavgifternas

utgående, att i de fall, där omständigheterna befinnas höra

därtill föranleda, viss lindring skulle kunna givas jämväl i avseende å

gällande, mera betungande arrendeavgifter. Det i detta syfte nu föreliggande

förslaget, vilket jag tillstyrker till genomförande, innebär,

att domänstyrelsen skulle bemyndigas medgiva lindring i gällande arrendevillkor

för arrendatorer av kronans jordbruksdomäner på så sätt, att

arrendeavgift, tidigast från och nied arrendeåret 1932/1933, nedsättes intill

det belopp, som uppkommer vid en omräkning av den i kontraktet

bestämda arrendeavgiften sålunda, att hälften av avgiften förvandlas till

markegångspersedlar till myckenhet enligt priserna i litt. A i rnarkegångstaxan

det år. utarrenderingen skedde, att för återstående arrendeår

lösas med penningar efter senast fastställda pris enligt litt. A i markegångstaxan.

I vilken utsträckning sådan lindring kommer att visa sig

av behovet påkallad, kan icke på förhand angivas. Med hänsyn härtill

synes det lämpligast, att domänstyrelsen medgives befogenhet att inom

vissa gränser handla efter omständigheterna.

I huvudsaklig anslutning till vad domänstyrelsen ifrågasatt torde emellertid

vissa grundregler böra därvid tillämpas. Sålunda bör för medgivande

av här avsedd arrendelindring i första rummet uppställas den fordran,

att de kontraherade arrendevillkoren, med hänsyn till rådande förhållanden,

befinnas tyngande och svårigheter på grund härav möta för

arrendatorn att fullgöra sina förbindelser enligt avtalet. Vidare torde

arrendatorn böra hava gjort vad av honom skäligen kan påfordras för

hållande av den arrenderade fastigheten i god hävd. Lindring torde som

regel icke böra medgivas med mindre av arrendetiden återstår

minst tre år. Då skäl därtill äro, torde dock undantag från denna

regel böra få förekomma. Där lindring i arrendevillkoren redan

åtnjutes jämlikt bestämmelserna i förenämnda kungörelse den 18 juni 1926

(nr 261), torde sådan omräkning av arrendeavgiften, varom nu är fråga,

icke böra få ske. Därest det belopp, varmed sammanlagda arrendet efter

omräkningen understiger den fastställda arrendeavgiften, utgör mindre

än fem procent av sist nämnda avgift, torde lindring som regel icke böra

medgivas. För erhållande av lindring i arrendevillkoren bör arrendatorn

förbinda sig att för återstående arrendetiden utgöra hälften av arrendeavgiften

i de vid omräkningen använda persedlarna, att lösas med penningar

efter senast fastställda pris enligt litt. A i markegångstaxan. Medgivande

till sådan ändring av arrendeavtalet bör ej ske, så framt icke arrendatorns

löftesmän härtill lämnat sitt samtycke. Vad nu sagts örn arrendator

bör siga tillämpning jämväl å arrendators stärbhusdelägare och

löftesman, vilken själv övertagit arrendet, ävensom ä annan, som mell

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. May.ts proposition Nr 126.

vederbörligt godkännande fått arrendet på sig överlåtet, men bör däremot

icke gälla i fråga örn arrendators konkursborgenärer eller annan hans

löftesman, än nyss sagts. Ansökan örn sådan arrendelindring, varom nu

är fråga, bör kunna få ingivas när som helst under den återstående arrendetiden.

För att domänstyrelsen skall kunna givas sådant bemyndigande, varom

nu är fråga, erfordras beslut av riksdagen. Det synes mig lämpligt, att

i övergångsbestämmelsen i den kungörelse, vari förordnas örn den av mig

förut tillstyrkta ändringen i mom. 10:o av förevarande förvaltningsgrunder,

intages ett stadgande av huvudsaklig innebörd, att domänstyrelsen

må i avseende å före den 1 juli 1932 tillkomna arrendeavtal, där

arrendevillkoren med hänsyn till rådande förhållanden befinnas för arrendatorn

tyngande och svårigheter på grund härav möta för arrendatorn

att fullgöra sina förbindelser enligt avtalet samt då skäl därtill för

övrigt äro, för tiden från och med löpande arrendeår med arrendatorn

träffa överenskommelse, att arrendeavgiften skall omräknas på sätt förut

närmare angivits. Jag förutsätter såsom självfallet, att domänstyrelsen

vid prövning av hithörande ärenden, utan att närmare stadganden härom

intagas i kungörelsen, iakttager de av mig nyss tillstyrkta grunderna

för medgivande av här avsedd arrendelindring.

Vad slutligen angår det i vissa framställningar från kronoarrendatorframförda

önskemålet örn anstånd med erläggande av viss del av utgående

arrendeavgifter, vill jag dels hänvisa till Kungl. Maj:ts förenämnda beslut

den 22 januari 1932, därvid domänstyrelsen bemyndigats lämna visst

sådant anstånd, dels ock uttala, att det torde ligga inom Kungl. Maj:ts

befogenhet att i mån av behov medgiva ytterligare anstånd.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att godkänna det vid detta protokoll såsom bilaga A fogade förslag till

kungörelse örn ändrad lydelse av mom. 10 :o kungörelsen den 4 juni

1908 (nr 52) angående förändrade grunder för förvaltningen av kronans

jordbruksdomäner.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Allan Tigerschiöld.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 126.

17

Bilaga A.

Förslag''

till

kungörelse om ändrad lydelse av mom. 10:o kungörelsen den 4 juni

1908 (nr 52) angående förändrade grunder för förvaltningen av kronans

jordbruksdomäner.

Härigenom förordnas, att mom. 10:o kungörelsen den 4 juni 1908 angående

förändrade grunder för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner

skall erhålla följande ändrade lydelse:

10:o. Arrendeavgiften skall vara utsatt till hälften i penningar och till

hälften i en eller flera av de persedlar, som upptagas i länets markegångstaxa,

att lösas med penningar efter senast fastställda pris enligt litt. A i

markegångstaxan. För fiske eller annan lägenhet, som ej är att till jordbruksegendom

hänföra, må dock arrendeavgiften utsättas helt i penningar

eller helt i persedlar. Arrendeavgiften skall för varje arrendeår erläggas

vid särskild uppbördsstämma å någon av Kungl. Maj:ts befallningshavande

bestämd dag närmast före den 14 mars det kalenderår, då arrendeåret

utlöper.

Henna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1932. I avseende å arrendeupplåtelse,

som ekett före nämnda dag, må domänstyrelsen, där de kontraherade

arrendevillkoren, med hänsyn till rådande förhållanden, finnas

för arrendatorn tyngande och det på grund härav kan antagas möta

svårigheter för denne att fullgöra sina förbindelser enligt avtalet samt

då skäl därtill för övrigt äro, efter framställning av arrendatorn för tiden

från och med löpande arrendeår medgiva sådan ändring i arrendevillkoren,

att hälften av den avtalade arrendeavgiften efter priserna i

litt. A i länets markegångstaxa det år avtalet slutits omräknas i en eller

flera markegångspersedlar, att lösas med penningar efter senast fastställda

pris enligt litt. A i markegångstaxan.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 102 hafi. (Nr 126.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majlis proposition Nr 126.

Bilaga B.

Sammanställning av markegångstaxornas årspriser (litt. A) för vissa

persedlar under åren 1912, 1915, 1920, 1922, 1926, 1930 och 1931.

1

2

3 1

4

B

6 1

8

9

10

11

Län

År

1 hl. vete

1 hl. råg

1 hl. korn

1 kg. smör

Nedsättningen

i % av hela

arrendevärdet

1931 vid an- vändn. av

korn och smör

kr.

nedsätt- ningen

1931 i %

av värdet

resp. år

kr.

nedsätt- ningen

1931 i %

av värdet

resp. år

kr.

nedsätt- ningen

1931 i %

av värdet

resp. år

kr.

nedsätt- ningen

1931 i %

av värdet

resp. år

Stockholms

1912

11: 20

4.5

8: 40

7: 50

6.6

2: 05

9.7

4.1

1915

15: 62

31.5

14: —

32.8

11: 42

38.7

2: 55

27.6

16.6

1920

35: —

69.4

20: 40

53.9

19: 84

64.7

6: 17

70. o

33.7

1922

13: —

17.6

10: 50

10.4

7: 80

10.2

3: 25

43.0

13.3

1926

17: 08

37.8

13: 75

31.6

10: 54

33.5

3: 09

40.1

18.4

1930

12: 60

14.4

9: 80

4.0

7: —

—

2: 20

15.9

4.0

1931

10: 70

—

9: 40

—

7: —

—

1: se

—

Uppsala

1912

11: 66

9: 08

7: 60

6.0

1: 96

_

1.5

1915

15: 60

21.7

14: —

24.4

11: -

35.1

2: 50

8.8

10.9

1920

35: 8 4

65.7

21: 69

51.2

18: 88

62.2

6: 19

63.2

31.4

1922

12: 12

—

10: 31

—

8: 4 5

15.6

3: 56

35.9

12.8

1926

16: 69

27.3

13: 06

18.9

9: 94

28.1

3: 07

25.7

13.5

1930

13: 16

7.8

10: 6 9

0.9

7: 62

6.3

2: 70

15.5

5.5

1931

12. 13

-

10: 59

—

7: 14

—

2 28

—

Södermanlands

1912

12: 82

_

9: 97

_

8: 8 4

12.3

2: 05

—

3.1

1915

17: oi

25.3

15: 66

3l.o

13: 94

44.4

2: 60

11.5

13.9

1920

38: —

66.6

22: 32

51.6

21: 76

64.4

i 6: 35

63.8

32.1

1922

13: —

2.3

10: 83

0.3

8: 50

8.8

3: 50

34.8

10.8

1926

17: 94

29.2

13: 40

19.4

10: 99

29.4

3: —

23.3

13.2

''

1930

14: -

9.3

11: 16

3.2

7: 48

—

2: 56

10.1

2.5

1931

12 70

_

10: 80

.

—

7: 75

—

2 30

—

Östergötlands

1912

11:85

_

10: -

_

9: —

13.8

2: 08

3.8

4.3

1915

16: 50

27.3

15: 7 5

34.9

13: 25

41.1

2: 60

23.1

16.1

1920

36: —

66.7

21: —

51.2

22: —

64.5

5: 75

65.2

32.4

1922

13: 6 0

ll.l

10: 50

0.9

9: —

13.3

3: 50

42.8

14.0

1926

17: —

29.4

13: —

21.1

9: 60

18.7

2: 75

27.2

11.5

1930

13: 66

12.1

10: 40

1.4

8: 10

3.7

2: 30

13.1

4.2

1931

12 -

—

10: 85

—

7: so

—

2 —

—

Jönköpings

1912

11: —

_

9: 74

_

8: 8 6

1.9

1: 80

—

0.5

1915

15: 50

18.3

15: —

27.1

12; 50

30.5

2: 31

10.8

10.3

1920

28: 17

55.1

25: 4 9

57.1

20: -

56.5

5: 7 9

64.4

30.2

1922

13: 50

6.2

12: —

8.8

10: —

13.1

3: 3 0

37.5

12.7

1926

16: —

20.9

13: 14

16.7

11: 01

21.1

2: 81

26.6

11.9

1930

13:4 7

6.0

10: 94

—

9: 02

3.7

2: 33

11.5

3.8

i

1931

12 er,

—

10: 94

—

$ 69

—

2 06

—

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. proposition Nr 126.

19

1

2

3 1

4 |

5. |

6 i

* 1

a

9 1

10

11 |

1 hl, vete

1 hl. råg

1 hl. korn

1 kg. smör

nedsatt-

nedsatt-

nedsatt-

nedsatt-

i % av hela

ningen

ningen

ningen

ningen

arrendevärdet

kr.

1931i %

kr.

1931i%

kr.

1931 i %

kr.

1931 i %

1931 vid an-

av värdet

av värdet

av värdet

swärdet

vändn. av

resp. år

resp. år

resp. år

resp. år

korn och smör

Kronobergs

1912

9: 37

8: 18

1: 77

1915

—

—

12: 8 7

15.8

10: 99

19.6

2: 12

4.2

5.9

1920

—

—

23: 23

53.3

18: 45

52.1

5: 36

62.1

28.6

1922

—

—

11: 7 7

7.9

9: 40

5.9

3: 12

34.9

10.2

1926

—

—

12: 41

12.6

10: 50

15.8

2: 70

24.8

10.2

1930

—

—

11: 07

2.1

9: 10

2.8

2: 29

11.3

3.5

1931

—

—

10: 84

—

8: 84

—

2 03

—

Kalmar

1912

11: —

_

9: 25

_

8: —

_

2: 13

6.1

1.5

1915

17: —

25.0

15: 37

29.7

13: 2 0

32.5

2: 60

23.1

13.9

1920

34: 95

63.5

22: 72

52.5

21:81

59.1

5: 50

63.6

30.7

1922

13: 50

5.5

11: —

1.8

8: 7 5

—

3: —

33.3

8.3

1926

17: —

25.0

14: —

22.8

11: 05

19.3

2: 93

31.7

13.0

1930

13: 50

5.5

10: 78

—

8: 97

0.5

2: 36

14.8

3.9

1931

12: 75

—

10: 80

—

8: 91

—

2:-

-

Kristianstads

1912

12: 3 9

0.4

10: 38

0.6

9: 43

10.7

2: 28

1.8

3.1

1915

17: 29

28.6

16: 79

38.5

14: 56

42.2

3:11

29.6

17.9

1920

35: 51

65.2

24: 40

57.7

22: 93

63.3

6: 02

63.6

31.7

1922

12: 50

1.3

10:42

1.0

9: 09

7.4

3: 50

37.4

11.2

1926

16: 96

27.2

13: 51

23.6

11: 25

25.2

3: 3 0

33.6

14.7

1930

13: 78

10.5

11: 14

7.4

9: 57

12.0

2: 58

13.4

6.4

1931

12: 34

—

10: 32

—

8:42

—

2 19

—

Malmöhus

1912

12: 68

4.6

10: 66

6.2

9: 72

19.7

2: 2 8

3.5

5.8

1915

16: —

24.4

15:-

33.8

14: —

44.3

2: 7 5

20. o

16.1

1920

35: —

65.4

25: —

60. o

24: -

67.5

6: 23

64.7

33.1

1922

12: -

—

10: —

—

9: —

13.8

3: 60

37.1

12.6

1926

16: no

27.1

13: 50

25.9

11: 20

30.3

3: 10

29.0

14.8

1930

13: 80

12.3

10: 9 0

8.3

9: 3 0

16.1

2: 50

12.0

7.2

1931

12. i o

—

10- —

—

7: so

—

2 20

—

Hallands

1912

11: 56

9: 7 9

8: 26

_

1: 95

_

_

1915

16: 34

19.2

15: 9 9

31.6

13: 25

34.5

2: 7 6

22.8

14.3

1920

32: 17

58.9

24: 7 2

55.8

20: 7 6

58.2

5: 63

62.2

30.1

1922

14: 0 9

6.2

11: 96

8.6

10: 41

16.6

3: 3 4

36.2

13.2

1926

16: 43

19.6

13: 33

18.0

10: 9 7

20.9

3: 04

29.9

12.7

1930

13: 98

5.5

11: 19

2.3

9: 31

6.7

2: 5 0

14.8

5.4

1931

13:21

—

10: 93

—

8: 68

—

2 18

—

Göteborgs oell

1912

13: 70

0.2

11: 57

1.7

8: 87

_

2: 06

_

_

Kohlis

1915

18: 2 8

25.2

15: 9 5

28.7

13: 78

31.9

2: 7 6

20.4

13.1

1920

37: 60

63.0

26: 61

57.8

21: 95

57.8

6: 2 2

64.8

30.5

1922

14: 9 4

8.5

11: 75

3.2

10: 46

10.3

3: 64

39.8

12.5

1926

16: 81

18.7

13: 86

17.9

11: 28

16.5

3: 02

27.5

11.0

1930

14: 14

3.3

11: 61

2.1

10: 2 2

8.2

2: 4 9

12.0

5.o

19-11

13: o:

—

11: 37

—

.9: 3N

-

2 19

—

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 126.

1 1

1 2

3

4

5

•

7

8

8

10

11

1 hl. vete

1 hl. råg

1 hl. korn

1 kg. smör

nedsatt-

nedsatt-

nedsatt-

nedsatt-

i % av hela

T »

År

ningen

ningen

ningen

ningen

arrendevärdet

kr.

1931 i %

kr.

1931i %

kr.

1931 i %

kr.

1931 i %

1931 vid an-

av värdet

av värdet

swärdet

swärdet

vändn. av

resp. år

resp. år

resp. år

resp. år

korn och smör

Älvsborgs

1912

11: 81

9: 78

9: 09

1.9

1: 85

0.5

1915

16: 16

20.3

14: 6 2

27.6

13: 08

31.8

2: 38

9.2

10.3

1920

31: 89

58.9

22: 74

53.6

20: 6 8

56.9

5: 76

62.5

29.9

1922

13: 48

4.4

11: 12

4.8

9: 7 7

8.7

3: 15

31.4

lO.o

1926

16: —

19.5

12: 78

17.2

11: 07

19.4

2: 7 4

21.1

10.1

1930

13: 54

4.9

10: 90

2.9

9: 52

6.3

2: 33

7.3

3.4

I

,

1931

12: 88

—

10: 58

—

8: 92

—

2 16

—

1

Skaraborgs

1912

11: 86

_

9: 2 9

8: 5 4

_

1: 97

_

_

1915

15: —

14.4

14: -

25.3

12: 56

30.0

2: 7 3

16.8

11.7

1920

33: 50

61.7

23: 6 7

55.8

19: 61

55.2

6: ll

62.8

29.5

1922

13: ll

2.1

10: 86

3.7

9: 46

7.1

3: 34

32.0

9.8

1926

16: 55

22.4

13: 0 5

19.8

10: 74

18.1

3: 12

27.2

11.8

1930

13: 28

3.3

10: 68

2.1

9: 39

6.4

2: 51

9.5

4.0

1931

12: 84

—

10: 4 6

—

8: 79

—

2 27

—

1 Värmlands

1912

12: 2 6

10: 0 3

9: 08

1. 95

_

1915

17: 83

26.2

15: 41

29.8

13: 35

31.9

2: 3 7

6.7

0.9

1920

134: 09

62.5

24: 2 9

55.5

19: 05

52.3

5: 95

52.8

28.8

1922

13: 52

5.4

11: 40

5.2

9: 55

4.8

3: 25

32.0

9.2

1926

16: 89

21.9

13: 3 9

19.2

11: 40

20.3

2: 95

25.1

11.4

1930

13: 77

7.1

11: 35

4.7

9: 80

7.2

2: 54

13.0

5.0

1931

12: 79

—

10: si

—

8: 09

—

2 21

—

Örebro

1912

11: 97

9: 93

—

9: 08

10.8

1: 98

_

2.7

1915

16: 9 9

24.7

15: 90

34.6

12:4 6

35.0

2: 49

11.6

11.7

1920

36: 56

65.0

22: 46

53.6

19: 86

59.2

5: 80

62.0

30.3

1922

13: 14

2.6

10: 50

0.8

9: 32

13.1

3: 3 7

34.7

12.0

1926

16: 53

22.5

13: 12

20.6

10: 52

23.0

3: 02

27.1

12.5

1930

13: 09

2.2

9: 94

—

8: 74

7.3

2: 3 8

7.5

3.7

1931

12: 80

—

10: 42

—

8: i o

—

2. 20

—

Västmanlands

1912

12: 83

9: 68

8: 30

11.4

2: 02

_

2.9

1915

17: 63

29.1

15: 55

35.0

12: 78

42.2

2: 56

14.0

14.1

1920

37: 62

66.8

22: 58

55.3

17: 55

58.1

6: 24

. 64.7

30.7

1922

11: 41

—

9: 98

—

8: 14

9.7

3: 52

37.5

11.8

1926

16: 50

24.2

13: 10

22.9

10: lo

27.2

3: 10

29.0

14.0

1930

13: 15

4.9

10: 50

3.8

8: —

8.1

2: 50

12.0

5-o

1931

12. 60

—

10: i o

—

7: 35

—

2. 20

—

Kopparbergs

1912

12: 4 9

_

10: 2 6

_

8: 58

3.3

1: 97

_

0.8

1915

17: 28

26.4

15: 42

28.s

11: 77

29.9

2: 40

3.3

8.8

1920

35: 59

64.2

24: 63

55.4

20: 2 0

59.2

6: 57

64.7

30.9

1922

14: 61

12.9

12: 0 8

8.7

10: 05

17.9

3: 71

37.4

13.8

1926

16: 48

22.8

13: 70

19.8

10: 83

23.8

3: 09

24.9

12.2

1930

13: 84

4.6

10: 60

—

8: 74

5.6

2: 59

10.4

4.0

1931

12. 72

—

10: 98

—

8. 25

—

2: 32

—

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 126,

21

Bilaga C.

Exempel på verkningarna av domänstyrelsens förslag.

Län

Socken

Egendomens

namn

Kontrakt ut-

I färdat år

Arren-

detid

Arrén

deav-

giften

utgår

med

kr.

Använda per- sedlar vid om- räkningen

Arrende- avgiften

utgör

efter om- räkningen

kr.

Nedsättningen

utgör kr.

Nedsättningen

utgör i %

Älvsborgs

Högsäter

Stockelanda nr

2 Södra

1917

18—38

1,200

råg och smör

944: —

256: —

21.3

Siene

Mängsholm nr 1

1916

18-38

2,860

d:o

2,600: 57

259: 43

9.1

Gärdhems

Hullsjö nr 1

Nolgården

1929

30—50

2,300

d:o

2,085: 2 7

214: 73

9.3

Ränne-

landa

Stommen nr 1

1925

26-36

1,250

d:o

1,111: 14

138: 86

11.1

Skara-

borgs

Skara

Götala nr 1 och

2 litt. Aa

1916

17—37

5,500

råg, korn och

smör

4,704: 09

795: 91

14.4

Näs

Kvättack nr 6

1930

31—51

2,000

smör, 2/s korn

och Vs råg

1,928: 19

71:81

3.6

Slöta

Smeby nr 4

Bossg.

1930

31—41

1,800

d:o

1,735: 3 9

64: 01

3.6

j Kristian- stads

Stoby

Stoby nr 2 och 3

1916

17—37

1,700

vete och smör

1,377: 8 7

322: 63

18.gj

Jön-

köpings

Anders-

torp

Ekenäs nr 1

1926

27-42

650

råg och smör

579: 30

70: 7 0

10. s

Söder-

manlands

Tumbo

Västerby nr 1

1913

14-34

1,920

vete, havre och

smör

1,877: 55

42: 45

2.2

Kjula

Viby nr 4

1927129 — 39

1,690

d:o

1,467: 941222: 06

13.11

3

Bihang lill riksdagens protokoll 19.12.

t sami.

102 käft. (Sr 126.)

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 2LJoU 1932:5 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition örn ändrad lydelse av mom. 10 :o i gällande grunder för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner, dels s. 1 i texten