Sök i Ratio Lex

Angående statsförvärv av Mellersta Södermanlands järnväg

1932-02-26 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:127, Angående statsförvärv av Mellersta Södermanlands järnväg

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 127.

1

Nr 127.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statsförvärv av

Mellersta Södermanlands järnväg; given Stockholms

slott den 26 februari 1932.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt. X

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ola Jeppsson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 26 februari 1932.

N ärvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, Städener, Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson,

Hansén, Rundqvist.

Departementschefen, statsrådet Jeppsson, anför:

Mellersta Södermanlands järnvägsaktiebolag har hos Kungl. Majit hemställt

örn avlåtande av proposition till 1932 års riksdag örn övertagande av bolagets

järnväg mellan Stålboga station å statsbanelinjen Södertälje södra—Eskilstuna

samt Skebokvarns station å västra stambanan.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 103 käft. (Nr 127.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Beträffande denna järnväg må omnämnas följande.

Den 4 juli 1902 beviljade Kungl. Majit koncession å järnväg av 1.435 meters

spårvidd från Stålboga station å dåvarande Norra Södermanlands järnväg över

Malmköping till Flen å västra stambanan, vilken sträckning sedermera, efter

det Kungl. Majit genom resolution den 1 juli 1904 därtill lämnat medgivande,

ändrades så, att anslutning till västra stambanan i stället erhölls vid Skebokvarn.

Med avseende å järnvägens sträckning över området för Södermanlands

regementes dåvarande mötesplats å Malma hed lämnades i koncessionen

särskilda föreskrifter — bland annat beträffande järnvägens tekniska utförande,

spår och lastkaj m. m. — varutinnan emellertid beträffande vägövergångars

utförande viss lindring senare beviljades. Genom beslut den 26 april

1905 medgav Kungl. Majit överlåtelse å nyssnämnda bolag av koncessionen å

ifrågavarande järnvägsanläggning. Järnvägen öppnades för allmän trafik den

28 oktober 1907.

Till anläggande av järnvägen Stålboga—Skebokvarn, för vilken anläggning

kostnaden enligt fastställd beräkning upptagits till 1,065,000 kronor, beviljade

Kungl. Majit den 2 september 1904 ett statslån av 532,500 kronor att utgå

ur allmänna järnvägslånefonden. Till säkerhet för lånet skulle lämnas inteckning

med bästa förmånsrätt i järnvägen.

För tillgodonjutande av lånet stadgades, bland andra, följande villkor:

Annuiteten för lånets återbetalande beräknades till fem procent å ursprungliga

försträckningsbeloppet, av vilken annuitet först skulle gottgöras ränta efter

fyra och en halv procent å oguldet kapitalbelopp och återstoden utgöra avbetalning

därå. Anstånd med räntans erläggande medgavs för tre år från lyftningsdagen,

dock icke utöver ett år från den dag, den 1 augusti 1907, då järnvägen

enligt den meddelade koncessionen senast skulle vara färdig och öppnad

för trafik; och skulle beloppet av den ränta, med vars erläggande anstånd sålunda

medgivits, inbetalas till staten, sedan genom de stadgade annuitetslikvidema

all övrig ränta, med vilken anstånd icke beviljats, blivit gulden och kapitalet

gottgjort, så att efter nämnda tids förlopp med annuitetens erläggande

skulle fortfara så länge, till dess även beloppet av den ränta, med vars erläggande

anstånd medgivits, blivit till staten inbetalt. Kapitalavbetalningen skulle

vidtaga den 1 augusti 1910 och i samband därmed gottgörelse ske av dessförinnan

upplupen obetald ränta, för så vitt uppskov med densammas erläggande

icke beviljats, och skulle annuiteten sedermera erläggas samma dag varje år,

till dess försträckningen och all därå upplupen ränta blivit till fullo gulden.

Därest till betalning förfallet belopp icke blivit i föreskriven ordning erlagt,

skulle bolaget därå gälda fem procent årlig ränta, intill dess samma belopp

bleve behörigen inbetalt.

Lånet utbetalades i sin helhet åren 1905 och 1908 mot avlämnande av förenämnda

säkerhet, vilken innehaves av riksgäldskontoret.

I en till Kungl. Majit ingiven skrift den 28 april 1931 anförde Mellersta

Södermanlands järnväg saktiebolag — efter att inledningsvis hava erinrat örn

den till riksdagen samma år avlåtna propositionen angående statsförvärv av

Norra Södermanlands järnväg —- bland annat:

Mellersta delen av Södermanland var länge i avsaknad av järnvägskommunikationer.

I över 40 år pågingo underhandlingar inom de berörda kommunerna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr ]87.

3

Flera efter ingående undersökningar tid efter annan upprättade förslag ledde

ej till resultat på grund av svårigheten att uppbringa de erforderliga penningmedlen.

Med tillkomsten år 1907 av Mellersta Södermanlands järnväg förverkligades

dock slutligen den för näringslivet inom det förenämnda området så betydelsefulla,

länge eftersträvade kommunikationsleden.

Förutom tillgodoseendet av ortens trafikbehov hade den i det normalspåriga

järnvägsnätet införlivade nya banan även en annan mycket betydelsefull uppgift

att fylla, nämligen förmedlandet av trafiken mellan norra Södermanland

och Sydsverige. Avståndet järnvägsledes mellan stationerna vid Norra Södermanlands

järnväg och söder om Skebokvarn belägna stationer förkortades sålunda

högst avsevärt. I följd härav fastställdes även att godssamtrafiksvägen

för, å ena sidan, stationerna vid linjerna Nykvarn—Eskilstuna södra, Strängnäs—Åkers

Styckebruk och Mariefred—Läggesta samt, å den andra, stationer

belägna söder örn en linje Gnesta—Strömtorp skulle leda över Mellersta

Södermanlands järnväg.

Järnvägens tillblivelse krävde mycket stora ansträngningar och ekonomiska

offer, synnerligast för Malmköpings köping och de angränsande kommunerna

Dunker och Lilla Malma. På grund av myndigheternas högt ställda anspråk -—

särskilt med hänsyn till att Södermanlands regemente var förlagt i Malmköping

samt järnvägens betydelse ur strategisk synpunkt — fick banan en förhållandevis

solid utrustning i skilda hänseenden. Kostnaderna blevo också betydligt

högre än de först beräknade, trots då rådande, relativt billiga arbetslöner och

materialpriser, och uppgingo, inklusive rullande materiel, vid 1907 års slut

till 1,227,131 kronor 23 öre. Åtskilliga förhållandevis kostsamma kompletteringar

beträffande såväl banan, husbyggnaderna och anläggningarna i övrigt

som rullande materielen hava därefter under årens lopp utförts. Bolagets skulder,

exklusive aktiekapitalet, uppgingo vid nyssnämnda tidpunkt till 685,885

kronor 30 öre, häri inberäknat statslånet 532,500 kronor. Till följd av tyngande

räntor och kostnaderna för berörda kompletteringsarbeten ökades skulderna,

så att de år 1917 (utöver aktiekapitalet) utgjorde 828,811 kronor 11 öre. Sistnämnda

år gjordes första avbetalningen å statsskulden och under följande åren

avbördades successivt de ackumulerade annuiteterna, så att bolaget år 1920

kom ä jour med den föreskrivna årsinbetalningen. _ Annuitet^, som utgör

26,625 kronor, har därefter i vederbörlig ordning varje år guldits.

Bolaget meddelade härefter följande

Balansräkning den 31 december 1930.

Tillgångar: Kronor.

Kassa........................... ^43:96

Innestående i Södermanlands enskilda bank.......... 13,735:63

» » Villåttinge härads sparbank.......... 124,910:33

» hos Sveriges statsbanor enligt trafikavräkning . . . 353: 27

Fordran hos stationerna för frakter.............. 41: 99

Materialier......................... 3,671: —

Inventarier......................... 22,656: 69

Järnvägsanläggningen....................1,018 519: 34

Rullande materiel.................... • • 226,702:40

Summa kronor 1,410,634: 61

Skulder: Kronor. Kronor.

Statslån, inklusive oguldna, ej förfallna räntor . . . 498,049: 88

Outtagna vinstmedel............... 808: — 498.857:88

Aktiekapitalets konto.................... 725,800: —

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr l£7.

Kronor. Kronor.

Avskrivnings- och förnyelsefonden......... 100,000: —

Reservfonden................... 72,580:_

Å vinst- och förlusträkning kvarstående......13,396:73 185.976:73

Summa kronor 1,410.634: 61

I anslutning härtill framhöll bolaget, att med iakttagande av största sparsamhet

i förvaltningen och genom rationalisering av driften bolagets ekonomi

sanerats. Samtliga till och med år 1930 förfallna annuiteter å statslånet hade

inbetalts. Avsättning till reservfonden hade skett i sådan utsträckning, att fonden

för det dåvarande uppginge till 10 procent å aktiekapitalet. Till avskrivnings-

och förnyelsefond hade avsatts 100,000 kronor. Härutöver kvarstode vid

årsskiftet 1930/1931 å vinst- och förlusträkning 13,396 kronor 73 öre.

Vidare yttrade bolaget i sin skrift:

Örn sålunda järnvägens ekonomiska ställning för närvarande kan sägas vara

god, inger dock framtiden allvarliga bekymmer för densammas bevarande. Utöver

de brydsamma trafikförhållanden, i vilka järnvägarna i allmänhet ■— och

de små i synnerhet -— blivit försatta genom den alltmera vidgade automobilkonkurrensen,

tillkommer nu för Mellersta Södermanlands järnvägs vidkommande

ett för dess trafikinkomster och driftsekonomi ytterst allvarligt spörsmål

— frågan örn de konsekvenser, ett förstatligande av Norra Södermanlands

järnväg kan komma att medföra. Den transitotrafik från och till Norra Södermanlands

järnväg, som Mellersta Södermanlands järnväg alltifrån sin tillblivelse

uppehållit och som utgjorde en mycket betydelsefull faktor vid den koncessionsansökningen

föregående trafikberäkningen, torde efter Norra Södermanlands

järnvägs införlivande med stafsbanenätet bliva äventyrad.

Genom förstatligandet av nyssnämnda järnväg kommer bolagets bana att

bliva belägen mellan tvenne statsbanelinjer. Ett statsförvärv av bolagets endast

23 km. långa järnvägslinje skulle förena statens järnvägsnät inom Södermanland.

För godstransporterna mellan sträckan Eskilstuna—Nykvarn med bilinjer,

å ena sidan, och stationer söder örn Gnesta, å den andra, som efter förstatligandet

av Norra Södermanlands järnväg eljest torde komma att dirigeras

över Södertälje Södra, bleve härigenom avståndet högst avsevärt reducerat. Ur

såväl nationalekonomisk synpunkt som med hänsyn till de förhållanden och förutsättningar,

varunder Mellersta Södermanlands järnväg tillkommit, förefaller

en dylik lösning av det föreliggande problemet hava fog för sig. Det år 1930

genomförda statsförvärvet av Markaryd—Veinge och Hässleholm—Markaryds

järnvägar synes i viss mån vara analogt med förevarande fall.

Bolagets framställning utmynnade i hemställan örn undersökning, huruvida

och på vilka villkor statsförvärv av bolagets järnväg kunde äga rum samt

örn framläggande av förslag till 1932 års riksdag i nämnda hänseende, därest

undersökningen därtill föranledde.

På föranstaltande av fullmäktige i riksgäldskontoret har sedermera undersökning

av bolagets ekonomiska ställning ägt rum. I anslutning till denna

undersökning hava överläggningar förts med bolaget, och därvid har framkommit

förslag till statsförvärv av ifrågavarande järnväg. I enlighet med

detta förslag, vilket antagits vid extra stämma med delägarna i bolaget, har

bolaget i skrivelse den 31 december 1931 hemställt, att bolagets järnväg måtte,

så snart ske kunde, övertagas av staten på följande villkor:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

5

1. Staten övertager bolagets samtliga tillgångar och skulder mot det att

aktieägarna av bolagets likvida medel tillerkännas gottgörelse med 10 procent

av aktiekapitalet eller sammanlagt 72,580 kronor.

2. Järnvägen införlivas med statens järnvägar, och för dessa gällande taxor

och föreskrifter träda i samband därmed i tillämpning.

3. Järnvägens personal och pensionstagare övertagas av statens järnvägar

på för dylika överlåtelser hittills tillämpade villkor, respektive -— i den mån

så kan befinnas lämpligt med hänsyn till ålder och tjänsteförhållanden — tillerkännes

skälig pension.

Järnvägsstyrelsen har den 18 januari 1932 avgivit infordrat utlåtande i

ärendet.

Beträffande frågan, huruvida järnvägen lämpligen bör övertagas av staten,

anför järnvägsstyrelsen:

Bolaget har i sin första framställning anfört, att framtiden inger allvarliga

bekymmer i fråga örn bevarandet av bolagets tidigare goda ekonomiska ställning.

Enligt järnvägsstyrelsens uppfattning är järnvägsbolagets ställning redan

nu undergrävd, i det att inflytande trafikinkomster efter vidtagna taxereduktioner

och sedan trafiken nedgått genom avledning till andra transportvägar,

numera icke ens täcka driftkostnaderna och långt mindre lämna medel för avsättning

till förnyelsefond och förräntning av lånemedel. I statsdrift skulle

emellertid vid oförändrad trafikmängd läget bliva ytterligare försämrat. Om

järnvägen förvandlas till statsbana, komma nämligen nu utgående övergångsoch

banavgifter att bortfalla, varvid, även örn driftkostnaderna tänkas oförändrade,

visst driftunderskott kommer att uppstå. Ur ekonomisk synpunkt är

järnvägens förvandling till statsbana därför icke önskvärd. Funnes förutsättningar

för att bolaget skulle kunna bestå och trafikera järnvägen såsom enkild

sådan, skulle styrelsen önska avböja dess förstatligande.

Av verkställda undersökningar framgår emellertid, att sådana förutsättningar

icke finnas. Bolaget får med visshet väntas komma att inom ett fåtal år

för täckande av driftförluster och inbetalning av räntor förbruka de disponibla

medel, varöver det nu förfogar, och att därefter nödgas träda i likvidation. Vid

följande konkursauktion har därefter riksgäldskontoret att för bevakande av

statens fordran inropa järnvägen, varefter skulle följa järnvägens överlämnande

för trafikering till statens järnvägar.

Inför en sålunda med till visshet gränsande sannolikhet förestående utveckling

har styrelsen ansett sig böra till prövning upptaga frågan, huruvida järnvägens

fortsatta trafikering ur allmänekonomisk synpunkt sett kan anses motiverad.

Som transitoled skulle järnvägen möjligen kunna undvaras, men för

det egna trafikområdet synes den däremot vara oumbärlig. Malmköpings köping,

som är stadd i framåtgående, skulle, om järnvägstrafiken upphörde, sättas

tillbaka; för omnibustrafik upplåtbar väg finnes icke från Malmköping

längs järnvägen mot Strängnäs; och slutligen föreligger i Malmköping och vid

andra trafikplatser utmed banan ett behov av godstransporter för dervarande

industriers, jordbruks och skogsbruks räkning, vars tillgodoseende medelst lastautomobiler

till längre bort belägen station vid annan järnväg skulle medföra

betydande kostnadslord5''ring.

Då styrelsen sålunda kommit till den uppfattningen, att Mellersta Södermanlands

järnväg under alla förhållanden inom en relativt kort tid kommer att

lill statens järnvägar överlämnas för trafikering, kan styrelsen nu begränsa

sitt uttalande till att gälla, huruvida järnvägens förvandling till statsbana

lämpligen bör genomföras nu eller först örn några år. Vid prövning av denna

fråga får beaktas att, sedan Norra Södermanlands järnväg övertagits av staten,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Mellersta Södermanlands järnväg ur jämvägsgeografisk synpunkt hör intimt

samman med statsbanenätet. Därest järnvägen införlivas med detta, torde tågplanerna

i vissa hänseenden kunna förbättras och lämpligare, trafiken stimulerande

taxeförhållanden införas. Av nämnda skäl vill styrelsen icke göra erinran

mot bolagets hemställan, att en undersökning verkställes, huruvida och på

vilka villkor statsförvärv av Mellersta Södermanlands järnväg må äga rum,

och att frågan eventuellt underställes 1932 års riksdag.

En förutsättning för att styrelsen skall kunna tillstyrka järnvägens införlivande

med statsbanenätet måste givetvis i första hand vara, att järnvägen erhålles

på sådana villkor, att statens järnvägars efter numera vedertagna normer

förräntningspliktiga lånekapital ej ökas.

I anslutning till de av bolaget i dess skrivelse den 31 december 1931 föreslagna,

här förut återgivna villkoren för införlivande av bolagets järnväg med

statsbanorna anför järnvägsstyrelsen vidare:

Villkoret örn ersättning till aktieägarna vid avträdande av bolagets järnväg

kan enligt styrelsens uppfattning icke anses vara ur rent affärsmässig synpunkt

motiverat. I betraktande av från bolagsstyrelsens sida anförda motiv och härvid

särskilt, dels att större aktieteckning än vad eljest skulle varit behövlig

erfordrats för mötande av ur militära synpunkter framförda krav beträffande

järnvägsbyggnaden, och dels att medel till ifrågasatt ersättning åt aktieägarna

finnas samlade och åstadkommits genom att eljest möjliga utdelningar till

aktieägarna på sin tid icke beslutats, finner styrelsen likväl, att vissa billighetsskäl

tala för att berörda ersättning må kunna utgå. De två andra från

bolagets sida anförda villkoren giva icke anledning till erinran från järnvägsstyrelsens

sida. Förtidspensionering av tidigare personal torde i enstaka fall

kunna tänkas förmånligare än övertagande, varför en bestämmelse, som enligt

bolagsstyrelsens formulering öppnar möjlighet härtill, synes lämplig. Beträffande

redan pensionerad personal och personals efterlevande torde emellertid

böra i villkoren intagas en bestämmelse, att staten icke ikläder sig andra förbindelser

än dem, som bolaget redan åtagit sig.

I och med bolagsstämmans berörda hemställan synes sålunda en plattform

vara lagd för de ytterligare uppgörelser, som kunna vara erforderliga, innan

eventuell proposition i frågan kan av Kungl. Maj :t avgivas.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava i yttrande den 21 januari 1932 anfört

följande:

Genom verkställda inbetalningar hade statens kapitalfordran den 30 juni

1931 nedgått till 442,552 kronor 41 öre, vartill kom s. k. anståndsränta till belopp

av 47,254 kronor 93 öre. Bolaget häftade nämnda dag ej i förfallen skuld

för statslånet. Den annuitet, 26,625 kronor, som förföll den 1 augusti 1931,

har emellertid ej erlagts, utan anhöll bolaget i skrivelse till riksgäldskontoret

om anstånd tills vidare med dess inbetalande. Denna anhållan motiverades

med, att 1930 års inkomster endast till omkring halva beloppet täckt bolagets

räntekostnader, att 1931 års dittills kända driftresultat utvisade förlust,

att bolagets bankräkning intill visst belopp spärrats såsom garanti för uppbörden

av samtrafiksmedel samt att bolaget till Kungl. Maj :t ingivit framställning

örn utredning, huruvida och på vilka villkor bolagets järnväg skulle kunna övertagas

av staten. Vid en med anledning därav genom riksgäldskontorets försorg

verkställd undersökning av bolagets ekonomiska ställning, vari deltog även

en representant för järnvägsstyrelsen, framkom det i bolagets senare framställning

återgivna förslaget till statsförvärv av bolagets järnväg.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

7

I likhet med järnvägsstyrelsen finna fullmäktige sannolikt, att bolagets ekonomiska

ställning, som ännu är tämligen god, successivt kommer att försämras och

inom få år nödvändiggöra bolagets trädande i likvidation eller konkurs. I detta

fall blir riksgäldskontoret nödsakat att för bevakande av sin intecknade fordran

å exekutiv auktion inropa järnvägen, vars betydelse för de trakter, densamma

genomlöper, synes vara så stor, att dess fortsatta drift örn möjligt bör säkerställas.

Vid sådant förhållande och då järnvägen, såsom järnvägsstyrelsen påpekat,

ur järnvägsgeografisk synpunkt hör intimt samman med statsbanenätet

efter statens inköp av Norra Södermanlands järnväg, synes intet vara att erinra

mot att frågan örn statens övertagande av Mellersta Södermanlands järnväg

upptages till avgörande redan nu.

Järnvägsstyrelsen har uttalat, att en förutsättning för att styrelsen skall

kunna tillstyrka järnvägens införlivande med statsbanenätet i första hand måste

vara, att järnvägen erhålles på sådana villkor, att statens järnvägars, efter numera

vedertagna normer, förräntningspliktiga kapital ej ökas. Under erinran

örn att i samband med statens övertagande av Norra Södermanlands järnväg

föreskrevs, att viss del av det i järnvägen nedlagda statskapitalet efter ett antal

år skulle påföras statens järnvägars räntepliktiga kapital, hålla fullmäktige

före, att en liknande anordning ej skulle sakna fog i fråga örn Mellersta

Södermanlands järnväg. Något bestämt yrkande därom anse sig fullmäktige

emellertid ej böra framställa. Det synes dock kunna ifrågasättas, att spörsmålet

örn eventuell framtida förräntning av någon del av statskapitalet i järnvägen

tills vidare hålles öppet och upptages till avgörande framdeles, då det

ekonomiska resultatet av järnvägens införlivande med statens järnvägar kan

överblickas.

Vad härefter beträffar det av järnvägsbolaget framlagda förslaget till villkor

för statens övertagande av dess järnväg finna fullmäktige i likhet med järnvägsstyrelsen

billighetsskäl tala för, att aktieägarna erhålla den föreslagna ersättningen

av 10 % å aktiekapitalet i betraktande särskilt av de av järnvägsstyrelsen

jämväl omförmälda betydande merkostnader för järnvägens byggande,

vilka föranleddes av Södermanlands regementes dåvarande förläggning i

Malmköping och för vilka järnvägsbolaget vid regementets förflyttning ej erhållit

någon som helst gottgörelse. Den omständigheten, att bolaget disponerar

för berörda ersättning till aktieägarna erforderliga kontanta tillgångar,

talar ytterligare för och underlättar genomförandet av en dylik anordning. De

kontanta medel, som kunna finnas i behåll sedan likvid till aktieägarna ägt rum

och kostnaderna för bolagets likvidation och upplösning bestritts, böra, på sätt

skett beträffande Markaryd—Veinge järnvägsaktiebolag, överlämnas till riksgäldskontoret

och bokföras såsom avbetalning å riksgäldskontorets fordran för

statslånet.

Den ytterligare utredning och uppgörelse, som kan erfordras med anledning

av vad järnvägsstyrelsen anfört beträffande järnvägens personal och pensionärer,

torde kunna komma till stånd genom styrelsens försorg.

I utlåtande den 3 februari 1932 har väg- och vattenby g gnadsstyr elsen för

sin del tillstyrkt bifall till det av bolaget framställda förslaget.

I anledning av vad fullmäktige i riksgäldskontoret i sitt yttrande anfört

har järnvägsstyrelsen den 17 februari 1932 avgivit förnyat utlåtande i ärendet

och därvid anfört följande:

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava ifrågasatt att, därest Mellersta Södermanlands

järnväg inlöses av staten, spörsmålet örn eventuell framtida förränt
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

ning av någon del av statskapitalet i järnvägen tillsvidare hålles öppet och upptages

till avgörande framdeles, då det ekonomiska resultatet av järnvägens införlivande

med statens järnvägar kan överblickas.

Ur principiell synpunkt har järnvägsstyrelsen ingen erinran mot en sådan

framtida värdering, men styrelsen tillåter sig erinra, att praktiska svårigheter

möta vid dess genomförande, enär efter järnvägens inrangering i statens järnvägars

bannät, några räkenskaper, utvisande bandelens affärsresultat, icke

komma att föreligga och man alltså framdeles mindre än nu kan, såvida ej synnerligen

omständliga utredningar företagas, bedöma det ekonomiska resultatet

av järnvägens införlivande med statens järnvägar. I sitt yttrande den 18 januari

1932 har styrelsen uttalat att, örn järnvägen förvandlas till statsbana,

nu utgående övergångs- och banavgifter komma att bortfalla, varvid -— även om

driftkostnaderna tänkas oförändrade -—• visst driftunderskott kommer att uppstå.

Någon anledning förvänta, att trafiken å ifrågavarande bandel med svag trafik

skall undergå sådan ökning, att järnvägen — med minskade inkomster och

på grund av lönenivåns höjning ökade utgifter — i statens regi skall bliva vinstgivande,

finnes enligt styrelsens uppfattning icke. Frågan lär icke heller kunna

i detta fall anses vara av någon större praktisk ekonomisk innebörd, och styrelsen

vill därför av anförda skäl i övrigt ifrågasätta, huruvida fullmäktiges i

riksgäldskontoret utan yrkande framlagda propos lämpligen bör föranleda åtgärd

från Kungl. Maj:ts sida.

Beträffande de villkor, som vid statens övertagande av järnvägen skola gälla

för järnvägens personal och pensionsunderstödstagare, bär av järnvägsbolagets

styrelse föreslagits viss allmän bestämmelse, vilken av järnvägsstyrelsen i

dess yttrande av den 18 januari med visst förbehåll biträtts. Sedan personalförhållandena

vid järnvägen numera kunnat mera ingående granskas, har det befunnits,

att den vid järnvägen enligt föreliggande förteckning anställda personalen

lämpligen kan övertagas i statens järnvägars tjänst, med undantag endast

beträffande järnvägens trafikchef, vilken bör förtidspensioneras. Styrelsen

är därför nu i tillfälle att framlägga ett mera bestämt avfattat förslag till

personalförhållandenas ordnande vid statens övertagande av järnvägen. I detta

har jämväl preciserats viss, i styrelsens förra yttrande antydd bestämmelse angående

statens järnvägars åtaganden beträffande redan pensionerad personal

med efterlevande. Slutligen har ett förtydligande gjorts angående elen blivande

tjänsteställningen för övertagen personal. Ifrågavarande inlösningsvillkor

bliva härigenom i tillämpliga delar iika med dem, som av järnvägsstyrelsen i

annat yttrande yrkas beträffande personalen vid Härnösand—Sollefteå järnväg,

därest även denna bana övertages av staten och inkorporeras med statens

järnvägar.

Styrelsen hemställer, att Kungl. Maj :t måtte i stället för av järnvägsbolagets

styrelse i punkt 3 angivna villkor beträffande personalförhållandenas reglering

vid statsinlösen erbjuda följande villkor:

»Beträffande järnvägsbolagets personal och pensionärer skola samma bestämmelser

tillämpas, som tidigare meddelats vid statens övertagande av Norra

Södermanlands järnväg, varvid dock skall iakttagas:

a. att järnvägens trafikchef A. Larsson omedelbart avgår, varvid det åligger

statens järnvägar att från och med dagen lör banans övergång i statens ägo och

intill dess Larsson erhåller pension från enskilda järnvägarnas pensionskassa,

dels till Larsson utbetala förtidspension, till beloppet motsvarande den pension,

som enligt nämnda kassas bestämmelser skall tillkomma honom vid uppnådd

pensionsålder, dels till sagda pensionskassa inbetala de avgifter för Larssons

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 127. 9

pensionering, som det vid Larssons kvarblivande i tjänst skulle ålegat järnvägen

att erlägga;

b. att övertagen personal, som vinner anställning enligt för statens järnvägar

gällande anställnings- och lönevillkor, skola hava att åtnöjas med sådana -—

mot deras löneförhållanden så vitt möjligt svarande — befattningar, som kungl,

järnvägsstyrelsen anser lämpligt anförtro dem;

c. att den enligt mom. a till förtidspension från statens järnvägar berättigade

befattningshavaren samt tidigare pensionerad personal ävensom pensionsberättigade

familjemedlemmar efter ovan nämnda personal icke skola få komma i

åtnjutande av andra pensionsförmåner eller understöd, frånsett vad som i mom.

a nämnes, än som skulle tillkommit vederbörande, därest banan ej övergått i

statens ägo.»

Från bolagets styrelse har ingivits protokollsutdrag, utvisande att styrelsen

vid sammanträde den 22 februari 1932, jämlikt vid bolagsstämma tidigare

lämnat bemyndigande, för bolagets del godkänt de av järnvägsstyrelsen sålunda

föreslagna ändrade villkoren för statsförvärv av bolagets järnväg.

Slutligen har från riksgäldskontoret införskaffats följande sammanställning,

utvisande statens fordran hos bolaget per den 1 juli 1932, därest bolaget icke

dessförinnan verkställer någon inbetalning:

Icke förfallen skuld. Förfallen sknld. Snmma.

Kronor. Kronor. Kronor.

Kapital.............. 435,842:27 6,710:14 442.552:41

Ränta............... 17,978:49 19,914:86 37,893:35

Överränta............. — 1,220:32 1,220:32

Anståndsränta........... 47,254: 93_—____47,254: 93

Summa kronor 501,075: 69 27,845: 32 528,921: 01

Mellersta Södermanlands järnväg, vilken såsom förut nämnts har en längd

av 23 kilometer och förbinder den enligt 1931 års riksdags beslut av staten övertagna

Norra Södermanlands järnväg med stambanan vid Skebokvarns station,

torde redan från begynnelsen hava avsetts icke blott att tjäna som kommunikationsled

för de därav direkt berörda trakterna utan även att förmedla trafiken

mellan de norra delarna av Södermanland och söder örn nämnda stambanestation

belägna orter. Med banans läge och ringa längd är det naturligt, att trafiken

å järnvägen till största delen kommit att utgöras av transitotrafik och

annan samtrafik.

Av tillgänglig statistik framgår, att inkomsterna av järnvägens drift under

senare år varit i sjunkande och för år 1930 visat ett överskott av allenast i

runt tal 6,400 kronor; inberäknat andra utgifter än driftkostnader utvisar järnvägsbolagets

rörelse för sagda år en förlust av något mer än 6,700 kronor.

Under år 1931 har driftresultatet ytterligare försämrats och den under sistnämnda

år förfallna annuiteten å statslånet har icke blivit erlagd. Det bekymmersamma

läge, i vilket bolaget trots en efter allt att döma försiktig skötsel av

företaget sålunda råkat, har blivit än mera hotande genom verkningarna av

Norra Södermanlands järnvägs införlivande med statsbanorna. Den transitotrafik

från och till stationer vid nämnda järnväg, som förut gått över Mellersta Sö
Bihang

till riksdagens protokoll 1982. 1 sami. 103 käft. (Nr 127.) 2

Departe
ments
chefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

dermanlands järnväg, har nämligen i och med detta införlivande på grund av

gällande bestämmelser angående godssamtrafiken i avsevärd omfattning avletts

till statsbanorna. Härigenom har en för järnvägens fortbestånd såsom

särskilt företag avgörande förutsättning bortfallit. I detta sammanhang må

även, såsom en faktor bland andra, nämnas den trafikminskning, som förflyttningen

av Södermanlands regemente från Malma hed till Strängnäs inneburit

för järnvägen.

Då ståndpunkt skall tagas till frågan, hur i det uppkomna läget bör förfaras,

synas uppenbarligen andra alternativ ej föreligga än statsförvärv av järnvägen

eller dess nedläggande inom en nära liggande tid. De hörda myndigheterna

hava tillstyrkt det förra alternativet. Vid ett statsförvärv av järnvägen komma

nu utgående övergångs- och banavgifter att bortfalla och därmed trafikinkomsterna

att ytterligare minskas. Å andra sidan borde emellertid gynnsammare

taxeförhållanden och i vissa hänseenden förbättrade tågplaner kunna verka

stimulerande på trafiken och därigenom i sin mån förbättrande på driftresultatet;

icke desto mindre torde man lika med järnvägsstyrelsen nödgas utgå

från att järnvägen såsom del av statsbanorna skall — åtminstone under åtskillig

tid framåt — komma att visa driftunderskott. I betraktande av den stora

betydelse för orten och dess näringsliv, som ifrågavarande järnvägsförbindelse

obestridligen äger, och med hänsyn till de omständigheter, som enligt vad nyss

sagts utesluta möjligheten av att genom rekonstruktionsåtgärder vidmakthålla

järnvägen såsom självständigt företag, anser jag mig dock böra biträda den

av myndigheterna hävdade meningen, att staten bör övertaga järnvägen.

Beträffande bolagets ställning hänvisar jag till den i det föregående återgivna

balansräkningen för den 31 december 1930. Med avseende å ställningen

den 31 december 1931 hava endast preliminära uppgifter kunnat erhållas.

Dessa uppgifter utvisa, att beloppet av i bank innestående medel undergått

viss minskning; de egentliga skulderna avse nästan uteslutande statslånet samt

trafikavräkning med statens järnvägar. I detta sammanhang må omnämnas,

att från bolagets sida avgivits en den 23 februari 1932 dagtecknad förbindelse,

att bolaget icke kommer att disponera sina tillgångar eller ikläda sig nya förpliktelser

för andra ändamål än det normala uppehållandet av driften å bolagets

järnväg.

Det föreliggande förslaget till statsförvärv av banan innebär, att staten skulle

övertaga bolagets samtliga tillgångar och skulder mot det att till aktieägarna

utbetalades 10 procent av aktiernas nominella belopp eller sammanlagt 72,580

kronor. I betraktande av de betydande kostnader, som bolaget fått vidkännas

på grund av i koncessionen meddelade särskilda bestämmelser örn sättet för

järnvägens anordnande med hänsyn till att den berörde Södermanlands regementes

dåvarande förläggningsplats vid Malmköping och för vilka kostnader

bolaget vid regementets förflyttning till Strängnäs icke erhöll någon gottgörelse,

har jag i likhet med riksgäldsfullmäktige och de hörda myndigheterna

funnit billighetsskäl tala för att sådan utbetalning medgives. Bolagets kontanta

tillgångar beräknas kunna täcka denna utgift.

Mot villkoret att järnvägen införlivas med statens järnvägar och att för de

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 127■

11

sistnämnda gällande taxor och föreskrifter i samband därmed träda i tillämpning

torde intet vara att invända.

De av järnvägsstyrelsen beträffande övertagande av järnvägens personal och

pensionstagare föreslagna och av bolaget godtagna villkoren — i huvudsak

överensstämmande med dem, som fastställdes vid övertagandet av Norra Södermanlands

järnväg -—- hava icke heller givit mig anledning till erinran. Omnämnas

må, att enligt inhämtade upplysningar för närvarande antalet befattningshavare

utgör 26, varav 3 extra och 6 tillfälliga, samt antalet pensionärer

2.

Den reglering mellan allmänna järnvägslånefonden och statens järnvägars

fond, som vid ett statsförvärv av banan bör äga rum, torde få genomföras på

sätt som skett i tidigare liknande fall. Från järnvägslånefonden skulle sålunda

till statens järnvägars fond överföras ett belopp av 442,552 kronor 41 öre, motsvarande

statens kapitalfordran hos bolaget. I fråga örn bokföringen i statens

järnvägars räkenskaper av nämnda belopp har järnvägsstyrelsen uttalat,

att en förutsättning för järnvägens införlivande med statsbanorna måste vara,

att statens järnvägars efter numera vedertagna normer förräntningspliktiga

kapital ej ökades. Fullmäktige i riksgäldskontoret hava å sin sida funnit det

kunna ifrågasättas, att spörsmålet örn eventuell framtida förräntning av någon

del av det i järnvägen nedlagda statskapitalet tills vidare hölles öppet och upptoges

till avgörande framdeles, då det ekonomiska resultatet av järnvägens införlivande

med statens järnvägar kunde överblickas. Då emellertid, såsom

järnvägsstyrelsen i sitt senare utlåtande framhållit, bandelens af får sresultat

i statens järnvägars hand icke utan omständliga utredningar kan konstateras

och då, såvitt nu kan bedömas, järnvägen i fråga icke lärer komma att inom

överskådlig tid lämna möjlighet till förräntning av ens någon del av däri nedlagt

kapital, har jag för min del ansett mig böra tillstyrka vad järnvägsstyrelsen

i nu berörda avseende föreslagit.

I enlighet med vad jag här förordat skulle alltså i samband med statens övertagande

av järnvägen från allmänna järnvägslånefonden till statens järnvägars

fond överföras nyssnämnda belopp av 442,552 kronor 41 öre, att i sin helhet

redovisas såsom annat kapital än lånekapital. Täckning för nämnda belopp

torde i sinom tid beredas riksgäldskontoret ur fonden för statsskuldens amortering.

De kontanta medel, som kunna återstå, sedan förut nämnda utbetalning

till aktieägarne verkställts och kostnaderna för bolagets likvidation bestritts,

torde på sätt fullmäktige föreslagit böra överlämnas till riksgäldskontoret

och bokföras såsom avbetalning å statens fordran på grund av statslånet.

I vad statens fordran därefter överstiger 442,552 kronor 41 öre, skulle den

omedelbart avskrivas.

Det torde icke låta sig göra att nu bestämma tidpunkten för statens övertagande

av järnvägen utan bestämmandet därom torde få ankomma på Kungl.

Majit. Förslagsvis torde man emellertid kunna utgå från att övertagandet

bör ske den 1 juli 1932.

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen medgiva,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

att Mellersta Södermanlands järnväg må av staten förvärvas

i enlighet med av mig här förut förordade grunder.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

F. Wessberg.

Stockholm 1932. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

320705

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1932:121 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående statsförvärv av Mellersta Södermanlands järnväg. a1 i texten
  2. SU 1932:51 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition angående statsförvärv av Mellersta Södermanlands järnväg. s. 1 i texten