Angående vissa understöd från den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen efter Erik Magnus Edvard Svedbom
1932-02-12 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1932:130, Angående vissa understöd från den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen efter Erik Magnus Edvard Svedbom
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.
1
Nr 130.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa understöd
från den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen efter
Erik Magnus Edvard Svedbom; given Stockholms slott den 12
februari 1932.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro
enligt Hess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
Felix Hamrin.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 februari 1932.
N ärvarande:
Statsministern Ekman, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener,
Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anför:
I anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 200 till 1931 års riksdag
jämte en i ämnet väckt motion medgav riksdagen enligt skrivelse den 2
juni 1931, nr 314, bland annat, att av den allmänna arvsfonden tillfallna
kvarlåtenskapen efter avlidne Erik Magnus Edvard Svedbom finge avstås
vad som åtginge för beredande av livräntor och understöd åt vissa
Svedbom närstående personer. Två av dessa hava sedermera inkommit
Bihang Ull riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 10(i haft. (1Sr ISO—132.)
1
1931 arn
riksdag.
2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.
med framställningar om viss höjning av de dem tillerkända understödsbeloppen.
Innan jag ingår på framställningarna och av statskontoret i
ärendet avgivet utlåtande, torde jag få lämna en översikt över vad som
förekom i samband med de ifrågavarande bidragens beviljande.
Svedbom avled den 11 april 1930 utan att efterlämna närmare släktingar
än två sysslingar, Johanna Adolphina (Jenny) Wimmercranz och
Sylvia Justina Bergquist, född Wimmercranz, vilka enligt gällande lag
örn arv icke voro arvsberättigade. Behållningen i boet efter den avlidne
utgjorde enligt den efter honom upprättade bouppteckningen 1,237,879
kronor 7 öre.
I en till Kungl. Majit ställd ansökning anhöllo Johanna Adolphina
Wimmercranz och Sylvia Justina Bergquist, att Kungl. Majit ville med
riksdagens samtycke till deras förmån helt eller delvis efterskänka arvet
efter Erik Svedbom. Till stöd för ansökningen anfördes bland annat, att
under Svedboms livstid av hans förmögenhet utgått årligt understöd till
sökandena och att behovet av understöd vore på grund av deras torftiga
ekonomiska omständigheter synnerligen stort. Enligt utredningen i
ärendet hade under Svedboms livstid understöd på senare tid utanordnats
åt Johanna Adolphina Wimmercranz med 100 kronor och åt Sylvia
Justina Bergquist med 150 kronor i månaden.
Vid frågans anmälan inför Kungl. Majit den 13 mars 1931 anförde jag,
att jag, med hänsyn till vad i ärendet upplysts rörande sökandenas ekonomiska
förhållanden funne rimligt, att de, som efter äldre lag skulle varit
Svedboms närmaste arvingar och under de senare åren av hans liv av
hans förmögenhet uppburit visst årligt underhåll, fortfarande finge åtnjuta
denna förmån. I anslutning till den införskaffade utredningen ansåg
jag underhållsbeloppen böra bestämmas till, för månad räknat, 100
kronor till Johanna Adolphina Wimmercranz och 150 kronor till Sylvia
Justina Bergquist. Med avseende å sättet för livräntornas beredande
föreslog jag en anordning, enligt vilken erforderligt kapitalbelopp skulle
överlämnas till särskild förvaltning hos statskontoret, som skulle hava att
med avkastningen gälda livräntorna. I mån som livräntetagarna avlede,.
borde därefter det sålunda avsatta kapitalet överföras till arvsfonden.
Understöden till Johanna Adolphina Wimmercranz och Sylvia Justina
Bergquist skulle enligt mitt förslag utgå för tiden från den 1
april 1930. För tid, vilken redan förflutit, fram till dess livräntorna kunde
börja gäldas med avkastningen av det avsatta kapitalet, borde de månatliga
understödsbeloppen utgå direkt av kvarlåtenskapen. Allmänna
arvsfondens rätt till den del av kvarlåtenskapen, som erfordrades för utbetalande
av dessa belopp, borde därför — utöver vad som bomme att åtgå
för beredande av livräntor i den föreslagna ordningen — jämväl avstas.
I enlighet med min hemställan föreslog Kungl. Maj :t i förenämnda pro
-
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.
position nr 200 riksdagen, såvitt nu är i fråga, att medgiva, att av den
allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen efter Erik Magnus Edvard
Svedbom måtte avstås dels vad som åtginge för beredande av livräntor
åt Johanna Adolphina Wimmercranz och Sylvia Justina Bergquist
med 1,200 kronor, respektive 1,800 kronor örn året, att utgå under
deras återstående livstid, dels ock vad som erfordrades för beredande därutöver
av understöd till Johanna Adolphina Wimmercranz med 100 kronor
och till Sylvia Justina Bergquist med 150 kronor i månaden, räknat
från den 1 april 1930 till dess nämnda livräntor började utgå.
I en i anledning av propositionen inom första kammaren väckt motion,
nr 254, yrkades, att livräntorna till Johanna Adolphina Wimmercranz och
Sylvia Justina Bergquist måtte höjas till 3,000 kronor örn året för vardera.
Till stöd därför hänvisades till att de föreslagna livräntetagare
hade mycket små tillgångar och länge ansett sig kunna såsom släktingar
till Svedbom med säkerhet räkna på att större delen av hans förmögenhet
skulle efter hans frånfälle tillfalla dem.
Sedan riksdagens kamrar fattat skiljaktiga beslut rörande beloppet av
ifrågavarande båda livräntor, i det att första kammaren beslutat i enlighet
med motionen, men andra kammaren bifallit Kungl. Maj:ts, av statsutskottet
biträdda förslag i ämnet, blevo de olika .besluten föremål för
sammanjämkning. I sin skrivelse nr 314 anförde riksdagen bland annat
följande:
»Vad angår Eders Kungl. Maj:ts förslag i fråga örn beredande av livräntor
och understöd åt de med Erik Svedbom befryndade Johanna
Adolphina Wimmercranz och Sylvia Justina Bergquist, har riksdagen
funnit sådana omständigheter föreligga, att riksdagen i likhet med departementschefen
och de i ärendet hörda myndigheterna ansett det böra
medgivas, att sagda personer, vilka sedan några år tillbaka erhållit kontanta
bidrag till sitt uppehälle från Svedboms förmögenhet, alltjämt
komma i åtnjutande därav, sedan det allmänna övertagit förmögenheten
i fråga.---
Mot vad Eders Kungl. Majit föreslagit i fråga örn sättet för beredande
åt nu omförmälda personer av livräntor och understöd, har riksdagen icke
funnit skäl till erinran. Beträffande däremot storleken av de föreslagna
underhållsbeloppen har riksdagen ansett skäligt att på så sätt tillmötesgå
ovanberörda motion, att riksdagen medgivit, att livräntorna till Johanna
Adolphina Wimmercranz och Sylvia Justina Bergquist bestämmas
till 2,100 kronor för den förra och 2,400 kronor för den senare.»
Under åberopande av vad sålunda anförts anmälde riksdagen, att riksdagen
i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande proposition samt förenämnda
motion medgivit, att i enlighet med vad i propositionen angivits
finge av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen efter Svedbom
avstås, såvitt nu är fråga, dels vad som åtginge för beredande av
livräntor åt Johanna Adolphina Wimmercranz med 2,100 kronor örn året
och åt Sylvia Justina Bergquist med 2,400 kronor örn året, att utgå under
vederbörande livräntetagares återstående livstid, dels och vad som erford
-
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.
Ansökningar
av Johanna
Adolphina
W immer c ra n z
och Sylvia
Jastina Bergquist.
Statskontoret.
Departements
chefen.
rades för beredande därutöver av understöd till Johanna Adolphina Wimmercranz
med 100 kronor och till Sylvia Justina Bergquist med 150 kronor
för varje månad räknat från den 1 april 1930 till dess nämnda livräntor
började utgå.
Kungl. Majit har den 12 juni 1931 i enlighet med riksdagens beslut förordnat
angående ifrågavarande livräntor och understöd, varefter Kungl.
Majit den 11 september 1931 meddelat vissa bestämmelser i ämnet, innebärande
bland annat, att livräntorna skulle börja att utgå från och med
oktober 1931.
I två till Kungl. Majit ställda skrifter hava nu Johanna Adolphina
Wimmercranz och Sylvia Justina Bergquist, under hänvisning till att
riksdagen höjt de i propositionen föreslagna livräntorna för dem men
icke understöden, gjort framställning i syfte att dessa senare måtte få
utgå med samma belopp som livräntorna.
Statskontoret har den 19 augusti 1931 avgivit infordrat utlåtande över
ansökningarna. Ämbetsverket har därvid erinrat, att åt sökandena beviljats
understöd, som för månad räknat med respektive 75 kronor och 50
kronor understege de livräntor, de framdeles skulle erhålla, medan övriga
understödstagare erhållit understöd, som till beloppen i huvudsak överensstämde
med dem medgivna livräntor. Då anledningen till att förevarande
bidrag ur kvarlåtenskapen efter Svedbom uppdelats i understöd och
livräntor torde hava varit av uteslutande formell natur, har det synts
statskontoret, som örn de skäl, som föranlett riksdagen att höja de föreslagna
livräntebeloppen, jämväl hade bort medföra en motsvarande höjning
av de månatliga understödsbeloppen. Med hänsyn härtill har statskontoret
hemställt, att Kungl. Majit måtte hos riksdagen föreslå, att av
den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen efter Svedbom måtte
ytterligare avstås vad som erfordrades för beredande åt Johanna
Adolphina Wimmercranz och Sylvia Justina Bergquist av ytterligare
understöd för tiden från den 1 april 1930, till dess de av 1931 års riksdag
medgivna livräntorna började utgå, med 75 kronor per månad för den
förra och 50 kronor per månad för den senare.
Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, föreslogs i omförmälda
proposition till fjolårets riksdag — i vad nu är ifråga — att vissa livräntor
skulle ur kvarlåtenskapen efter Erik Svedbom tillerkännas Johanna
Adolphina Wimmercranz och Sylvia Justina Bergquist. Dessa livräntor,
som enligt Kungl. Majits förslag skulle utgöra 100 kronor respektive 150
kronor i månaden, skulle bestridas från avkastningen av ett ur kvarlåtenskapen
avsatt kapitalbelopp. Under tiden, intill dess avsättning skett
och livräntorna alltså kunde börja att utgå, skulle Johanna Adolphina
Wimmercranz och Sylvia Justina Bergquist äga att direkt ur kvarlåten
-
5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.
skapen tillgodonjuta understöd. Anledning att bestämma understödsbeloppen
lägre än livräntorna förefanns knappast, oell i propositionen föreslogos
också de förra till samma storlek som de senare. När riksdagen
sedermera, på grund av motion i ämnet, höjde livräntorna utöver vad
Kungl. Majit föreslagit med 75 kronor för Johanna Adolphina Wimmercranz
och 50 kronor för Sylvia Justina Bergquist, allt för månad räknat,
företogs icke motsvarande höjning av understöden. Något skäl, som
skulle motivera denna olikhet i livränte- och understödsbeloppen, anfördes
emellertid icke, vare sig i motionen eller i riksdagsbeslutet. Vid sådant
förhållande synes det mig, att en ökning av de månatliga understödsbeloppen,
så att dessa bliva lika med de genom riksdagens beslut
höjda livräntorna, bäst skulle överensstämma med den behandling, ifrågavarande
understödsärende i övrigt fått. Jag finner mig därför böra
förorda de gjorda framställningarna i nämnda syfte. Johanna Adolphina
Wimmercranz och Sylvia Justina Bergquist synas mig alltså böra erhålla
tillägg till de åt dem utbetalade understöden, den förra efter 75 kronor i
månaden och den senare efter 50 kronor i månaden, varigenom understöden
uppbringas till respektive 175 kronor och 200 kronor per månad. Då
understöden, som numera upphört, utgått under tiden 1 april 1930—30
september 1931 eller under aderton månader, böra tilläggsunderstöden bestämmas
till engångsbelopp av respektive 1,350 kronor och 900 kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
* att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen
efter Erik Magnus Edvard Svedbom må, utöver
vad 1931 års riksdag medgivit, avstås åt Johanna
Adolphina Wimmercranz ett belopp av 1,350 kronor
och åt Sylvia Justina Bergquist ett belopp av 900
kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga
ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans
Majit Konungen, att proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet!
R. Borgström.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1932:144 Skrivelse till Körningen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa understöd från den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen ejtel'' Erik a1 i texten
- SU 1932:58 Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående vissa understöd från den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen efter Erik Magnus Edvard Sve s. 16 i texten