Med förslag till lag om ändrad lydelse av §§ 2, 3, 4, 5 och 6 i lagen den 29 maj 1896 angående blindundervisningen
1932-02-26 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1932:135, Med förslag till lag om ändrad lydelse av §§ 2, 3, 4, 5 och 6 i lagen den 29 maj 1896 angående blindundervisningen
Dokumentets text
Kungl. Majlis proposition Nr 135.
1
Nr 135.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av §§ 2, 3, 4, 5 och 6 i lagen den 29
maj 1896 angående blindundervisningen; given Stockholms
slott den 26 februari 1932.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av §§ 2, 3, 4, 5
och 6 i lagen den 29 maj 1896 angående blindundervisningen.
Under Hans Maj:ts,
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Sam. Städener.
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 109 haft. (Nr 130.)
1
2
Kungl. Majlis proposition Nr 135.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av §§ 2, 3, 4, 5 och 6 lagen den 29 maj 1896 (nr 34) angående
blindundervisningen.1
Härigenom förordnas, att §§ 2, 3, 4, 5 och 6 lagen den 29 maj 1896 angående
blindundervisningen skola, §§ 3 och 4 i nedanstående delar, erhålla
följande ändrade lydelse:
§ 2.
Erforderliga anstalter för blinda barns uppfostran och undervisning
upprättas av staten och utgöras av dels förskolor, till vilka är förlagd den
grundläggande blindundervisningen, dels institut och hantverksskolor för
undervisningens fortsättande och avslutande.
§ 3.
Alla sådana---läroanstalt intagas.
Vederbörande skolråd eller folkskolestyrelse skall tillse, att blint barn,
i enlighet med denna lag, varder i läroanstalt intaget, ävensom att barn,
som enskilt undervisas, erhåller sådan undervisning, att den i noggrannhet
och omfattning huvudsakligen motsvarar den, som meddelas i offentlig
läroanstalt för blinda. Kommer till skolrådets eller folkskolestyrelsens
kännedom, att blint barn avhålles från undervisning eller icke erhåller
nöjaktig sådan, skall skolrådet eller folkskolestyrelsen ålägga hamet skolgång
i offentlig läroanstalt för blinda. Skulle föräldrar eller målsmän
tredskas att efterkomma vad i avseende å de blinda barnens undervisning
i denna lag finnes stadgat eller vad av vederbörande skolråd eller folkskolestyrelse
på grund därav föreskrives, skola de tredskande undergå varning
av skolrådet eller folkskolestyrelsen. Bliver sådan varning fruktlös, må
barnet kunna från föräldrar eller målsmän skiljas och på deras bekostnad
sändas till vederbörlig läroanstalt.
§ 4.
Skolåldern räknas---nio år.
För barn —--fjorton år.
Barn är skolpliktigt under de tio år, som följa efter dess intagning i förskola,
eller, i fall det utan genomgående av förskola intages i institut,
’) Senaste lydelse se beträffande § 5 1920: 517 och beträffande § 6 1918: 427.
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.
under därpå följande åtta år, därest icke barnet före denna tids utgång
inhämtat sådana kunskaper och färdigheter samt uppnått den utveckling,
att det anses böra från skolgång befrias, eller är så svagt begåvat, att
dess fortsatta vistelse i läroanstalt anses vara utan gagn. För barn, som
icke under nämnda tid vunnit tillräcklig arbetsutbildning, kan skoltiden
av institutets direktion utökas med högst ett år. Vad sålunda stadgats
gäller även barn, som från institut överflyttats till hantverksskola,
§ 5.
För vart och ett blint barn, som på grund av bestämmelserna i denna lag
är intaget i på statens bekostnad upprättad läroanstalt för blinda, vare
sig förskola, institut eller hantverksskola, skall av vederbörande landstingsområde
eller av stad, som ej i landsting deltager, erläggas en årlig avgift
av 400 kronor.
§ 6.
Landsting eller stadsfullmäktige i stad, som ej i landsting deltager, äga
att för varje till landstingsområdet eller staden hörande barn, som. enligt
vad i denna lag stadgas, är intaget i förskola, i institut eller i hantverksskola,
bestämma en viss årlig avgift, med vilken föräldrar eller målsmän,
i den mån de därtill äga tillgång, skola bidraga till täckande av kostnaderna
för barnets vistelse vid förskola, institut eller hantverksskola.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1932.
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.
Vissa ändringar
i lagen
den 29 maj
1896 angående
blindnndervisningen.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regén ten i statsrådet å Stockholms
slott den 26 februari 1932.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,
Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Departementschefen, statsrådet Städener anför:
I skrivelse den 14 mars 1930, nr 70, anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:!
ville så snart ske kunde för riksdagen framlägga förslag till blindvårdens
ordnande på ett tillfredsställande sätt.
Rektorn vid institutet och förskolan för blinda å Tomteboda Gustaf Ek,
som jämlikt Kungl. Maj:ts den 22 juli 1931 lämnade uppdrag såsom sak
kunnig inom ecklesiastikdepartementet biträtt med verkställande av utredning
och framläggande av förslag rörande blindvårdens ordnande, har
nu inkommit med betänkande i ämnet, avseende huvudsakligen förslag till
lag om blindhetsersättning. Som förslaget utremitterats till olika myndigheter
men dessas yttranden ännu icke inkommit, är det icke möjligt
att framlägga frågan i dess helhet för innevarande års riksdag. Jag vill
dessutom erinra, att förslagets realiserande påkallar ej oväsentligt bidragav
statsmedel, vadan jämväl från statsfinansiell synpunkt hinder torde
föreligga att nu framlägga något förslag i detta hänseende.
Däremot har den sakkunnige i sitt betänkande berört vissa frågor
rörande undervisningen för blinda barn, i vilka avseenden åtgärder redan
nu synas kunna och böra vidtagas. Den sakkunnige framlägger följande
önskemål i detta avseende:
Från förskolorna för blinda dimitteras eleverna i vanlig ordning till
institutet för blinda å Tomteboda. I den 10 april 1922 av då tillkallade sakkunniga
avgivna utredning och förslag angående vården av blinda föreslogs,
att institutet borde erhålla rätt att på samma sätt dimittera en del
av de äldre manliga eleverna till hantverksskolan i Kristinehamn för
blinda för avslutande av sin hantverksutbildning. En över tjuguårig erfarenhet
har till fullo visat betydelsen av att de manliga institutseleverna
under sina sista skolår bli i tillfälle att, såsom sker vid Kristinehamnsskolan,
få bo utom anstalten och därigenom lära sig att i någon mån reda
sig på egen hand.
Enligt nu gällande föreskrifter är skoltiden bestämd till tio år för sådana
elever, som genomgå både förskola och institut, samt till åtta år
5
Kungl. May.ts proposition Nr 135.
för dem, som direkt vinna inträde vid institutet utan att hava genomgått
förskola. De förra intagas i regel i 7-årsåldern, varför de måste utskrivas
vid omkring 17 år. I en del fall är denna lärotid för kort, särskilt lör sådana
som äro sent utvecklade och ha mindre lätt för att lära ett yrke. En
del komma därför ut i livet med otillräcklig träning i arbetet. Och att vid
17 års ålder besitta den mognad, som är erforderlig för att vara en självständig
arbetare och för att kunna iörsälja sina arbeten, är i de flesta fall
ej att påräkna. Den ändringen bör därför göras i stadgan för läroanstalter
för blinda, att direktionen över institutet äger rätt att i de fall, där så
visar sig nödvändigt, utöka lärotiden å institutet med ytterligare ett år.
Under åberopande av vad sålunda anförts bar Ek inkommit med förslag
till dels vissa ändringar i lagen den 29 maj 1896 angående blindundervisningen,
dels ock ny stadga för institutet samt förskolorna för blinda å
Tomteboda och i Växjö.
Det är förslaget örn ändringar i lagen angående blindundervisningen,
som jag nu anhåller att få anmäla inför Kungl. Maj:t för utverkande av
proposition i ämnet till 1932 års riksdag. Till frågan örn ny stadga för läroanstalterna
för blinda, vilken utfärdas av Konungen i administrativ väg
och alltså icke kräver riksdagens medverkan, torde jag vid ett annat till
fälle få återkomma.
Ek har föreslagit ändringar av §§ 2, 4, 5 och 6 av sagda lag. Jag återger
här de av Ek formulerade ändringarna med kursiv stil, medan lagrum
mens nuvarande lydelse intagits inom parentes efter varje ändring:
§ 2.
Erforderliga anstalter för blinda barns uppfostran och undervisning
upprättas av staten och utgöras av dels förskolor, till vilka är förlagd den
förberedande undervisningen, dels institut och hantverksskdor (nu: institut)
för undervisningens fortsättande och avslutande.
§ 4.
Skolåldern räknas -----nio år.
För barn----fjorton år.
Barn är skolpliktigt under de tio år, som följa efter dess intagande i förskola,
eller, i fall det utan att ha genomgått förskola intages i institutet,
under åtta år. Har det från institutet överflyttats till hantverksskola, fortfar
dess skolplikt likväl till denna tids utgång. Skulle barnet under den
här nämnda tiden ej visat sig ha vunnit tillräcklig arbetsutbildning, kan
skoltiden utökas med högst ett år. Därest barnet dessförinnan inhämtat
sådana kunskaper och färdigheter och uppnått sådan utveckling, att vidare
skolgång anses obehövlig, eller är det så svagt begåvat, att dess fortsatta
vistelse i läroanstalt anses vara utan gagn, må det från sin skolplikt
befrias.
(Nu: Barn är skolpliktigt under de tio år, som följa efter dess intagning
i läroanstalt, därest icke barnet före denna tids utgång inhämtat sådana
kunskaper och färdigheter samt uppnått den utveckling, att det anses böra
från skolgång befrias, eller är så svagt begåvat, att dess fortsatta vistelse i
läroanstalt anses vara utan gagn.)
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.
§ 5.
För vart och ett blint barn, som på grund av bestämmelserna i denna lag
är intaget i på statens bekostnad upprättad läroanstalt lör blinda, vare sig
förskola, institut eller hantverksskola (nu: förskola eller institut), skall
av vederbörande landstingsområde eller av stad, som ej i landsting deltager,
erläggas en årlig avgift av 400 kronor.
§ 6.
Landsting eller stadsfullmäktige i stad, som ej i landsting deltager, äga
för varje till landstingsområdet eller staden hörande barn, som, enligt vad
i denna lag stadgas, är intaget i förskola för blinda, i institut eller hantverksskola
(nu: blinda eller i blindinstitut), bestämma en viss årlig avgift,
med vilken föräldrar eller målsmän, i den mån de därtill äga tillgång,
skola bidraga till täckande av kostnaderna för barnets vistelse vid förskola,
institut eller hantverksskola (nu: skolan eller institutet).
I ärendet hava yttranden avgivits av direktionen över institutet och förskolan
för blinda å Tomteboda samt styrelserna för förskolan för blinda i
Växjö och hantverksskolan i Kristinehamn för blinda ävensom den 2G
januari 1932 av skolöverstyrelsen och den 18 februari 1932 av statskontoret.
Direktionen har icke funnit anledning att framställa någon saklig erinran
mot Eks förslag. Beträffande själva formuleringen har direktionen
ifrågasatt vissa ändringar av sista stycket i § 4.
Styrelsen för förskolan för blinda i Växjö har — då undervisningen vid
förskola ej bör betraktas som förberedande utan som grundläggande
för den fortsatta utbildningen vid institutet — föreslagit, att i § 2 »förberedande
undervisningen» utbytes mot »grundläggande undervisningen».
Beträffande skoltidens längd har styrelsen framhållit nödvändigheten av
att denna utsträckes, så att lärjungarna nå fram till så fullständig yrkesutbildning
som möjligt.
Styrelsen för hantverksskolan i Kristinehamn för blinda bar anfört, att
då hantverksskolans lokaler numera äro fullt tillräckliga, skolan liksom
hittills är beredd att mottaga från institutet dimitterade lärjungar för
fortsatt yrkesutbildning, samt att möjlighet till ytterligare ett års utbildning
bör beredas de elever, som därav äro i behov och med fördel kunna
tillgodogöra sig undervisningen, ej blott för vinnande av större yrkesskicklighet
utan ock för att nå mera mognad vid sitt utträde i livet. Styrelsen
har intet att erinra mot de av Ek föreslagna ändringarna i gällande lagbestämmelser.
Skolöverstyrelsens utlåtande har följande lydelse:
I likhet med den sakkunnige anser överstyrelsen det önskvärt att institutet
medgives rätt att till hantverksskolan i Kristinehamn dimittera ett
lämpligt antal av sina elever för avslutande av deras hantverksutbildning.
Så har redan skett under en följd av år efter överstyrelsens medgivande i
varje särskilt fall. Överstyrelsen har emellertid intet att erinra mot att åt
direktionen över institutet och förskolan lör blinda å Tomteboda överlåtes
rätten att överflytta institutets elever till hantverksskolan i Kristinehamn
för att där erhålla undervisning. Ej heller bar överstyrelsen något att er
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 135. 7
inra mot den sakkunniges förslag att skoltiden i de fall, där så visar sig
nödvändigt lör beredande av möjlighet till tillräcklig arbetsutbildning, må
kunna utökas med högst ett år samt att dylik utsträckning må få bero på
prövning av institutets direktion. Utsträckningen av skoltiden kommer
visserligen att mediöra, att vederbörande landstingsområde eller stad, sop
ej deltager i landsting, kan komma att för blint barn, som sålunda fått sin
skoltid utökad, iå vidkännas ökade utgifter i anslutning till bestämmelserna
i lagförslagets femte paragraf. Emellertid kan man, enligt vad överstyrelsen
inhämtat från den sakkunnige, räkna med att dylik utsträckning
av skoltiden icke kommer att behöva tillgripas annat än i relativt få fall.
Vad nu beträffar ordalydelsen i det framlagda lörslaget vill överstyrelsen
tillstyrka den sakkunniges formulering av §§ 5 och 6.
I fråga om § 2 synes det överstyrelsen lämpligare att den i förskolorna
meddelade undervisningen karaktäriseras såsom »grundläggande» i stället
för »förberedande». Denna paragraf torde sålunda böra få följande lydelse:
§ 2.
»Erforderliga anstalter för blinda barns uppfostran och undervisning
upprättas av staten och utgöras av dels förskolor, till vilka är förlagd den
grundläggande blindundervisningen, dels institutet och hantverksskolor
för undervisningens fortsättande och avslutande.»
Vid utformningen av § 3 i lagen, i fråga örn vilken paragraf den sakkunnige
icke ifrågasatt någon ändring, synes det överstyrelsen lämpligt att
hänsyn tages till bestämmelserna i lagen av den 6 juni 1930 angående skolstyrelse
i vissa kommuner. Denna paragraf torde sålunda böra lyda:
§ 3.
»Alla sådana barn, å vilka — — — — — — — — — — —- — —
offentlig läroanstalt intagas.
Vederbörande skolråd eller folkskolestyrelse (nu: skolråd) skall tillse, att
blint barn, i enlighet med denna lag, varder i läroanstalt intaget, ävensom
att barn, som enskilt undervisas, erhåller sådan undervisning, att den i
noggrannhet och omfattning huvudsakligen motsvarar den, som meddelas
i offentlig läroanstalt för blinda. Kommer till skolrådets eller folkskolestyrelsens
(nu: skolrådets) kännedom, att blint barn avhålles från undervisning
eller icke erhåller nöjaktig sådan, skall skolrådet eller folkskolestyrelsen
(nu: skolrådet) ålägga barnet skolgång i offentlig läroanstalt för
blinda. Skulle föräldrar eller målsmän tredskas att efterkomma vad i avseende
å de blinda barnens undervisning i denna lag finnes stadgat eller
vad av vederbörande skolråd eller folkskolestyrelse (nu: skolråd) på grund
därav iöreskrives, skola de tredskande undergå varning av skolrådet eller
folkskolestyrelsen (nu: skolrådet). Bliver sådan varning fruktlös, må barnet
kunna trän föräldrar eller målsmän skiljas och på deras bekostnad sän
das till vederbörlig läroanstalt.»
Vad slutligen angår lydelsen av den fjärde paragrafen vill överstyrelsen
ansluta sig till den av institutets direktion föreslagna formuleringen. Den
na paragraf skulle sålunda lämpligen få följande lydelse:
Departe
mentschefen.
8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.
§ 4.
»Skolåldern — — — — — — — — — .— — — — — nio år.
För barn — — — — — — — — — — — — — — fjorton år.
Barn är skolpliktigt under de tio år, som följa efter dess intagning i förskola,
eller, i fall det utan genomgående av förskola intages i institutet,
under därpå följande åtta år, därest icke barnet före denna tids utgång inhämtat
sådana kunskaper och färdigheter samt uppnått den utveckling, att
det anses böra från skolgång befrias, eller är så svagt begåvat, att dess fortsatta
vistelse i läroanstalt anses vara utan gagn. För barn, som icke under
nämnda tid vunnit tillräcklig arbetsutbildning, kan skoltiden av institutets
direktion utökas med högst ett år. Vad sålunda stadgats gäller även
barn, som från institutet överflyttats till hantverksskola.»
Statskontoret anför:
De mest framträdande ändringarna i nu gällande anordningar, som
skulle föranledas av det framlagda förslagets godtagande, äro hantverksskolans
inordnande bland de i lagen omiörmälda skolformerna och öppnandet
av möjlighet att under viss förutsättning utöka den lagstadgade
undervisningstiden med ett år. Då, såvitt av handlingarna framgår, sagda
ändringar icke komma att medföra någon nämnvärd utgiltsökning för
statsverket, är från statskontorets sida intet att erinra mot desamma.
Såsom jag redan nämnt, åsyfta de av rektor Ek föreslagna ändringarna
i lagen angående blindundervisningen dels att bereda möjlighet för institutet
för blinda att till hantverksskolan i Kristinehamn hänvisa elever
för fortsättande av deras utbildning i hantverk, dels ock att kunna förlänga
elevs utbildning med ett år i de fall, då eleven icke med nuvarande
lärotid hunnit vinna erforderlig säkerhet i sitt arbete för att kunna försörja
sig på egen hand. Dessa åtgärder synas bliva till praktisk nytta för
eleverna och hava också förordats av samtliga i ärendet hörda myndigheter
med endast obetydliga formella skiljaktigheter. Några nämnvärda utgifter
för statsverket synas icke komma att vållas av de framlagda förslagen.
Jag anser mig därför böra för min del förorda de begärda ändringarna
av §§ 2, 4, 5 och 6, varvid jag i fråga örn §§ 2 och 4 ansluter mig till
den av skolöverstyrelsen föreslagna formuleringen. I detta sammanhang
synes också böra vidtagas den av skolöverstyrelsen föreslagna ändringen
av § 3, vilken föranletts av den nya lagen angående skolstyrelse i vissa
kommuner.
Departementschefen uppläser härefter ett i anslutning till vad sålunda
anförts upprättat förslag till lag örn ändrad lydelse av §§ 2, 3, 4, 5 och 6
lagen den 29 maj 1896 angående blindundervisningen samt hemställer,
att förslaget måtte genom proposition föreläggas riksdagen
till antagande.
9
Kungl. Marits proposition Nr 135.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av
den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Gustaf Ödmann.
Bi)ian<) till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 109 käft. (Nr 135.)
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.