Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av §§ 2, 3, 4, 5 och 6 i lagen den 29 maj 1896 angående blindundervisningen

1932-02-26 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:135, Med förslag till lag om ändrad lydelse av §§ 2, 3, 4, 5 och 6 i lagen den 29 maj 1896 angående blindundervisningen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 135.

1

Nr 135.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av §§ 2, 3, 4, 5 och 6 i lagen den 29

maj 1896 angående blindundervisningen; given Stockholms

slott den 26 februari 1932.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av §§ 2, 3, 4, 5

och 6 i lagen den 29 maj 1896 angående blindundervisningen.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sam. Städener.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 109 haft. (Nr 130.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition Nr 135.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av §§ 2, 3, 4, 5 och 6 lagen den 29 maj 1896 (nr 34) angående

blindundervisningen.1

Härigenom förordnas, att §§ 2, 3, 4, 5 och 6 lagen den 29 maj 1896 angående

blindundervisningen skola, §§ 3 och 4 i nedanstående delar, erhålla

följande ändrade lydelse:

§ 2.

Erforderliga anstalter för blinda barns uppfostran och undervisning

upprättas av staten och utgöras av dels förskolor, till vilka är förlagd den

grundläggande blindundervisningen, dels institut och hantverksskolor för

undervisningens fortsättande och avslutande.

§ 3.

Alla sådana---läroanstalt intagas.

Vederbörande skolråd eller folkskolestyrelse skall tillse, att blint barn,

i enlighet med denna lag, varder i läroanstalt intaget, ävensom att barn,

som enskilt undervisas, erhåller sådan undervisning, att den i noggrannhet

och omfattning huvudsakligen motsvarar den, som meddelas i offentlig

läroanstalt för blinda. Kommer till skolrådets eller folkskolestyrelsens

kännedom, att blint barn avhålles från undervisning eller icke erhåller

nöjaktig sådan, skall skolrådet eller folkskolestyrelsen ålägga hamet skolgång

i offentlig läroanstalt för blinda. Skulle föräldrar eller målsmän

tredskas att efterkomma vad i avseende å de blinda barnens undervisning

i denna lag finnes stadgat eller vad av vederbörande skolråd eller folkskolestyrelse

på grund därav föreskrives, skola de tredskande undergå varning

av skolrådet eller folkskolestyrelsen. Bliver sådan varning fruktlös, må

barnet kunna från föräldrar eller målsmän skiljas och på deras bekostnad

sändas till vederbörlig läroanstalt.

§ 4.

Skolåldern räknas---nio år.

För barn —--fjorton år.

Barn är skolpliktigt under de tio år, som följa efter dess intagning i förskola,

eller, i fall det utan genomgående av förskola intages i institut,

’) Senaste lydelse se beträffande § 5 1920: 517 och beträffande § 6 1918: 427.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

under därpå följande åtta år, därest icke barnet före denna tids utgång

inhämtat sådana kunskaper och färdigheter samt uppnått den utveckling,

att det anses böra från skolgång befrias, eller är så svagt begåvat, att

dess fortsatta vistelse i läroanstalt anses vara utan gagn. För barn, som

icke under nämnda tid vunnit tillräcklig arbetsutbildning, kan skoltiden

av institutets direktion utökas med högst ett år. Vad sålunda stadgats

gäller även barn, som från institut överflyttats till hantverksskola,

§ 5.

För vart och ett blint barn, som på grund av bestämmelserna i denna lag

är intaget i på statens bekostnad upprättad läroanstalt för blinda, vare

sig förskola, institut eller hantverksskola, skall av vederbörande landstingsområde

eller av stad, som ej i landsting deltager, erläggas en årlig avgift

av 400 kronor.

§ 6.

Landsting eller stadsfullmäktige i stad, som ej i landsting deltager, äga

att för varje till landstingsområdet eller staden hörande barn, som. enligt

vad i denna lag stadgas, är intaget i förskola, i institut eller i hantverksskola,

bestämma en viss årlig avgift, med vilken föräldrar eller målsmän,

i den mån de därtill äga tillgång, skola bidraga till täckande av kostnaderna

för barnets vistelse vid förskola, institut eller hantverksskola.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1932.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

Vissa ändringar

i lagen

den 29 maj

1896 angående

blindnndervisningen.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regén ten i statsrådet å Stockholms

slott den 26 februari 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Departementschefen, statsrådet Städener anför:

I skrivelse den 14 mars 1930, nr 70, anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:!

ville så snart ske kunde för riksdagen framlägga förslag till blindvårdens

ordnande på ett tillfredsställande sätt.

Rektorn vid institutet och förskolan för blinda å Tomteboda Gustaf Ek,

som jämlikt Kungl. Maj:ts den 22 juli 1931 lämnade uppdrag såsom sak

kunnig inom ecklesiastikdepartementet biträtt med verkställande av utredning

och framläggande av förslag rörande blindvårdens ordnande, har

nu inkommit med betänkande i ämnet, avseende huvudsakligen förslag till

lag om blindhetsersättning. Som förslaget utremitterats till olika myndigheter

men dessas yttranden ännu icke inkommit, är det icke möjligt

att framlägga frågan i dess helhet för innevarande års riksdag. Jag vill

dessutom erinra, att förslagets realiserande påkallar ej oväsentligt bidragav

statsmedel, vadan jämväl från statsfinansiell synpunkt hinder torde

föreligga att nu framlägga något förslag i detta hänseende.

Däremot har den sakkunnige i sitt betänkande berört vissa frågor

rörande undervisningen för blinda barn, i vilka avseenden åtgärder redan

nu synas kunna och böra vidtagas. Den sakkunnige framlägger följande

önskemål i detta avseende:

Från förskolorna för blinda dimitteras eleverna i vanlig ordning till

institutet för blinda å Tomteboda. I den 10 april 1922 av då tillkallade sakkunniga

avgivna utredning och förslag angående vården av blinda föreslogs,

att institutet borde erhålla rätt att på samma sätt dimittera en del

av de äldre manliga eleverna till hantverksskolan i Kristinehamn för

blinda för avslutande av sin hantverksutbildning. En över tjuguårig erfarenhet

har till fullo visat betydelsen av att de manliga institutseleverna

under sina sista skolår bli i tillfälle att, såsom sker vid Kristinehamnsskolan,

få bo utom anstalten och därigenom lära sig att i någon mån reda

sig på egen hand.

Enligt nu gällande föreskrifter är skoltiden bestämd till tio år för sådana

elever, som genomgå både förskola och institut, samt till åtta år

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. May.ts proposition Nr 135.

för dem, som direkt vinna inträde vid institutet utan att hava genomgått

förskola. De förra intagas i regel i 7-årsåldern, varför de måste utskrivas

vid omkring 17 år. I en del fall är denna lärotid för kort, särskilt lör sådana

som äro sent utvecklade och ha mindre lätt för att lära ett yrke. En

del komma därför ut i livet med otillräcklig träning i arbetet. Och att vid

17 års ålder besitta den mognad, som är erforderlig för att vara en självständig

arbetare och för att kunna iörsälja sina arbeten, är i de flesta fall

ej att påräkna. Den ändringen bör därför göras i stadgan för läroanstalter

för blinda, att direktionen över institutet äger rätt att i de fall, där så

visar sig nödvändigt, utöka lärotiden å institutet med ytterligare ett år.

Under åberopande av vad sålunda anförts bar Ek inkommit med förslag

till dels vissa ändringar i lagen den 29 maj 1896 angående blindundervisningen,

dels ock ny stadga för institutet samt förskolorna för blinda å

Tomteboda och i Växjö.

Det är förslaget örn ändringar i lagen angående blindundervisningen,

som jag nu anhåller att få anmäla inför Kungl. Maj:t för utverkande av

proposition i ämnet till 1932 års riksdag. Till frågan örn ny stadga för läroanstalterna

för blinda, vilken utfärdas av Konungen i administrativ väg

och alltså icke kräver riksdagens medverkan, torde jag vid ett annat till

fälle få återkomma.

Ek har föreslagit ändringar av §§ 2, 4, 5 och 6 av sagda lag. Jag återger

här de av Ek formulerade ändringarna med kursiv stil, medan lagrum

mens nuvarande lydelse intagits inom parentes efter varje ändring:

§ 2.

Erforderliga anstalter för blinda barns uppfostran och undervisning

upprättas av staten och utgöras av dels förskolor, till vilka är förlagd den

förberedande undervisningen, dels institut och hantverksskdor (nu: institut)

för undervisningens fortsättande och avslutande.

§ 4.

Skolåldern räknas -----nio år.

För barn----fjorton år.

Barn är skolpliktigt under de tio år, som följa efter dess intagande i förskola,

eller, i fall det utan att ha genomgått förskola intages i institutet,

under åtta år. Har det från institutet överflyttats till hantverksskola, fortfar

dess skolplikt likväl till denna tids utgång. Skulle barnet under den

här nämnda tiden ej visat sig ha vunnit tillräcklig arbetsutbildning, kan

skoltiden utökas med högst ett år. Därest barnet dessförinnan inhämtat

sådana kunskaper och färdigheter och uppnått sådan utveckling, att vidare

skolgång anses obehövlig, eller är det så svagt begåvat, att dess fortsatta

vistelse i läroanstalt anses vara utan gagn, må det från sin skolplikt

befrias.

(Nu: Barn är skolpliktigt under de tio år, som följa efter dess intagning

i läroanstalt, därest icke barnet före denna tids utgång inhämtat sådana

kunskaper och färdigheter samt uppnått den utveckling, att det anses böra

från skolgång befrias, eller är så svagt begåvat, att dess fortsatta vistelse i

läroanstalt anses vara utan gagn.)

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

§ 5.

För vart och ett blint barn, som på grund av bestämmelserna i denna lag

är intaget i på statens bekostnad upprättad läroanstalt lör blinda, vare sig

förskola, institut eller hantverksskola (nu: förskola eller institut), skall

av vederbörande landstingsområde eller av stad, som ej i landsting deltager,

erläggas en årlig avgift av 400 kronor.

§ 6.

Landsting eller stadsfullmäktige i stad, som ej i landsting deltager, äga

för varje till landstingsområdet eller staden hörande barn, som, enligt vad

i denna lag stadgas, är intaget i förskola för blinda, i institut eller hantverksskola

(nu: blinda eller i blindinstitut), bestämma en viss årlig avgift,

med vilken föräldrar eller målsmän, i den mån de därtill äga tillgång,

skola bidraga till täckande av kostnaderna för barnets vistelse vid förskola,

institut eller hantverksskola (nu: skolan eller institutet).

I ärendet hava yttranden avgivits av direktionen över institutet och förskolan

för blinda å Tomteboda samt styrelserna för förskolan för blinda i

Växjö och hantverksskolan i Kristinehamn för blinda ävensom den 2G

januari 1932 av skolöverstyrelsen och den 18 februari 1932 av statskontoret.

Direktionen har icke funnit anledning att framställa någon saklig erinran

mot Eks förslag. Beträffande själva formuleringen har direktionen

ifrågasatt vissa ändringar av sista stycket i § 4.

Styrelsen för förskolan för blinda i Växjö har — då undervisningen vid

förskola ej bör betraktas som förberedande utan som grundläggande

för den fortsatta utbildningen vid institutet — föreslagit, att i § 2 »förberedande

undervisningen» utbytes mot »grundläggande undervisningen».

Beträffande skoltidens längd har styrelsen framhållit nödvändigheten av

att denna utsträckes, så att lärjungarna nå fram till så fullständig yrkesutbildning

som möjligt.

Styrelsen för hantverksskolan i Kristinehamn för blinda bar anfört, att

då hantverksskolans lokaler numera äro fullt tillräckliga, skolan liksom

hittills är beredd att mottaga från institutet dimitterade lärjungar för

fortsatt yrkesutbildning, samt att möjlighet till ytterligare ett års utbildning

bör beredas de elever, som därav äro i behov och med fördel kunna

tillgodogöra sig undervisningen, ej blott för vinnande av större yrkesskicklighet

utan ock för att nå mera mognad vid sitt utträde i livet. Styrelsen

har intet att erinra mot de av Ek föreslagna ändringarna i gällande lagbestämmelser.

Skolöverstyrelsens utlåtande har följande lydelse:

I likhet med den sakkunnige anser överstyrelsen det önskvärt att institutet

medgives rätt att till hantverksskolan i Kristinehamn dimittera ett

lämpligt antal av sina elever för avslutande av deras hantverksutbildning.

Så har redan skett under en följd av år efter överstyrelsens medgivande i

varje särskilt fall. Överstyrelsen har emellertid intet att erinra mot att åt

direktionen över institutet och förskolan lör blinda å Tomteboda överlåtes

rätten att överflytta institutets elever till hantverksskolan i Kristinehamn

för att där erhålla undervisning. Ej heller bar överstyrelsen något att er
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135. 7

inra mot den sakkunniges förslag att skoltiden i de fall, där så visar sig

nödvändigt lör beredande av möjlighet till tillräcklig arbetsutbildning, må

kunna utökas med högst ett år samt att dylik utsträckning må få bero på

prövning av institutets direktion. Utsträckningen av skoltiden kommer

visserligen att mediöra, att vederbörande landstingsområde eller stad, sop

ej deltager i landsting, kan komma att för blint barn, som sålunda fått sin

skoltid utökad, iå vidkännas ökade utgifter i anslutning till bestämmelserna

i lagförslagets femte paragraf. Emellertid kan man, enligt vad överstyrelsen

inhämtat från den sakkunnige, räkna med att dylik utsträckning

av skoltiden icke kommer att behöva tillgripas annat än i relativt få fall.

Vad nu beträffar ordalydelsen i det framlagda lörslaget vill överstyrelsen

tillstyrka den sakkunniges formulering av §§ 5 och 6.

I fråga om § 2 synes det överstyrelsen lämpligare att den i förskolorna

meddelade undervisningen karaktäriseras såsom »grundläggande» i stället

för »förberedande». Denna paragraf torde sålunda böra få följande lydelse:

§ 2.

»Erforderliga anstalter för blinda barns uppfostran och undervisning

upprättas av staten och utgöras av dels förskolor, till vilka är förlagd den

grundläggande blindundervisningen, dels institutet och hantverksskolor

för undervisningens fortsättande och avslutande.»

Vid utformningen av § 3 i lagen, i fråga örn vilken paragraf den sakkunnige

icke ifrågasatt någon ändring, synes det överstyrelsen lämpligt att

hänsyn tages till bestämmelserna i lagen av den 6 juni 1930 angående skolstyrelse

i vissa kommuner. Denna paragraf torde sålunda böra lyda:

§ 3.

»Alla sådana barn, å vilka — — — — — — — — — — —- — —

offentlig läroanstalt intagas.

Vederbörande skolråd eller folkskolestyrelse (nu: skolråd) skall tillse, att

blint barn, i enlighet med denna lag, varder i läroanstalt intaget, ävensom

att barn, som enskilt undervisas, erhåller sådan undervisning, att den i

noggrannhet och omfattning huvudsakligen motsvarar den, som meddelas

i offentlig läroanstalt för blinda. Kommer till skolrådets eller folkskolestyrelsens

(nu: skolrådets) kännedom, att blint barn avhålles från undervisning

eller icke erhåller nöjaktig sådan, skall skolrådet eller folkskolestyrelsen

(nu: skolrådet) ålägga barnet skolgång i offentlig läroanstalt för

blinda. Skulle föräldrar eller målsmän tredskas att efterkomma vad i avseende

å de blinda barnens undervisning i denna lag finnes stadgat eller

vad av vederbörande skolråd eller folkskolestyrelse (nu: skolråd) på grund

därav iöreskrives, skola de tredskande undergå varning av skolrådet eller

folkskolestyrelsen (nu: skolrådet). Bliver sådan varning fruktlös, må barnet

kunna trän föräldrar eller målsmän skiljas och på deras bekostnad sän

das till vederbörlig läroanstalt.»

Vad slutligen angår lydelsen av den fjärde paragrafen vill överstyrelsen

ansluta sig till den av institutets direktion föreslagna formuleringen. Den

na paragraf skulle sålunda lämpligen få följande lydelse:

s. 8 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

§ 4.

»Skolåldern — — — — — — — — — .— — — — — nio år.

För barn — — — — — — — — — — — — — — fjorton år.

Barn är skolpliktigt under de tio år, som följa efter dess intagning i förskola,

eller, i fall det utan genomgående av förskola intages i institutet,

under därpå följande åtta år, därest icke barnet före denna tids utgång inhämtat

sådana kunskaper och färdigheter samt uppnått den utveckling, att

det anses böra från skolgång befrias, eller är så svagt begåvat, att dess fortsatta

vistelse i läroanstalt anses vara utan gagn. För barn, som icke under

nämnda tid vunnit tillräcklig arbetsutbildning, kan skoltiden av institutets

direktion utökas med högst ett år. Vad sålunda stadgats gäller även

barn, som från institutet överflyttats till hantverksskola.»

Statskontoret anför:

De mest framträdande ändringarna i nu gällande anordningar, som

skulle föranledas av det framlagda förslagets godtagande, äro hantverksskolans

inordnande bland de i lagen omiörmälda skolformerna och öppnandet

av möjlighet att under viss förutsättning utöka den lagstadgade

undervisningstiden med ett år. Då, såvitt av handlingarna framgår, sagda

ändringar icke komma att medföra någon nämnvärd utgiltsökning för

statsverket, är från statskontorets sida intet att erinra mot desamma.

Såsom jag redan nämnt, åsyfta de av rektor Ek föreslagna ändringarna

i lagen angående blindundervisningen dels att bereda möjlighet för institutet

för blinda att till hantverksskolan i Kristinehamn hänvisa elever

för fortsättande av deras utbildning i hantverk, dels ock att kunna förlänga

elevs utbildning med ett år i de fall, då eleven icke med nuvarande

lärotid hunnit vinna erforderlig säkerhet i sitt arbete för att kunna försörja

sig på egen hand. Dessa åtgärder synas bliva till praktisk nytta för

eleverna och hava också förordats av samtliga i ärendet hörda myndigheter

med endast obetydliga formella skiljaktigheter. Några nämnvärda utgifter

för statsverket synas icke komma att vållas av de framlagda förslagen.

Jag anser mig därför böra för min del förorda de begärda ändringarna

av §§ 2, 4, 5 och 6, varvid jag i fråga örn §§ 2 och 4 ansluter mig till

den av skolöverstyrelsen föreslagna formuleringen. I detta sammanhang

synes också böra vidtagas den av skolöverstyrelsen föreslagna ändringen

av § 3, vilken föranletts av den nya lagen angående skolstyrelse i vissa

kommuner.

Departementschefen uppläser härefter ett i anslutning till vad sålunda

anförts upprättat förslag till lag örn ändrad lydelse av §§ 2, 3, 4, 5 och 6

lagen den 29 maj 1896 angående blindundervisningen samt hemställer,

att förslaget måtte genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Marits proposition Nr 135.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av

den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Gustaf Ödmann.

Bi)ian<) till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 109 käft. (Nr 135.)

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.