Angående förändring i avseende å löneställning och antal beträffande vissa ordinarie befattningar vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk m. m
1932-02-19 · 61 sidor, varav 61 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 61 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1932:146, Angående förändring i avseende å löneställning och antal beträffande vissa ordinarie befattningar vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk m. m
Dokumentets text
Kungl. Majus proposition nr 146.
1
Nr 146.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förändring
i avseende å löneställning och antal beträffande
vissa ordinarie befattningar vid postverket, telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk
m. m.; given Stockholms slott den 19 februari 1932.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ola Jeppsson.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i
statsrådet å Stockholms slott den 19 februari 1932.
Närvarande:
Statsministern Ekman, statsråden Gärde, von Stockenström, Städener,
Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Departementschefen, statsrådet Jeppsson anför:
Jag anhåller att få till behandling upptaga vissa organisations- och lönefrågor
beträffande kommunikationsverken.
Till Kungl. Maj:ts prövning föreligga i detta hänseende dels åtskilliga av
verksstyrelserna eller från personalhåll gjorda framställningar, som angå
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 117 haft. (Nr 146.)
2027 31 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
särskilda befattningar eller grupper av befattningar vid de skilda verken
vart för sig, dels ock utredning och förslag i den för postverket, telegrafverket
och statens järnvägar gemensamma- frågan angående omklassificering
av trafikanstalterna vid dessa verk. Av de föreliggande framställningarna
åsyfta de flesta sådana ändringar, som medföra ökning i personalkostnaderna;
i några fall är det emellertid fråga örn utgiftsbesparande förenkling i förvaltningsapparaten.
Det nu rådande statsfinansiella läget har beträffande den allmänna civilförvaltningen
måst såsom regel föranleda, att framställda krav på inrättande
av nya befattningar eller på förbättring i löneställningen för befintliga tjänster
avvisats eller ställts på framtiden. Självfallet innebär den finansiella situationen
jämväl beträffande kommunikationsverken en maning till den största
återhållsamhet i fråga örn sådana ändringar i personaluppsättningen, som
medföra ökade utgifter. Dylika ändringar synas därför i nuvarande läge
böra vidtagas endast i fall, där synnerliga skäl tala för en sådan åtgärd. Emellertid
torde man vid bedömande av frågor örn ändringar beträffande förvaltningsorganisationen
vid dessa verk icke kunna i allo anlägga samma
synpunkter som för statsförvaltningen i allmänhet. Skälig hänsyn måste
nämligen beträffande kommunikationsverken tagas till de särskilda förhållanden,
som sammanhänga med dessa verks natur av affärsdrivande organ,
varvid bör tillses, att personalorganisationen i erforderlig mån anpassas efter
den fortgående utvecklingen i tekniskt och ekonomiskt avseende. I de fall,
där en utbyggnad av denna organisation eller en förbättrad löneställning för
viss eller vissa befattningar prövas starkt påkallad av dylika förhållanden,
torde sålunda statsfinansiella hänsyn icke böra utgöra hinder för vidtagande
av erforderlig ändring.
De allmänna synpunkter, som jag sålunda antytt, hava lagts till grund
för prövningen av de nu föreliggande framställningarna, och med utgående
därifrån har jag ansett mig böra i viss utsträckning tillstyrka de av verkens
styrelser framlagda förslagen även då de innebära kostnadsökningar för
staten. En del av de föreliggande förslagen hava åter synts mig ur angivna
synpunkter icke vara av så trängande beskaffenhet, att ej med deras genomförande
kan anstå. Jag kommer i det följande att i korthet redogöra även
för de framställningar, vilka jag ansett mig icke kunna biträda.
Då jag nu övergår till de föreliggande framställningarna, ber jag att först
få uppehålla mig vid nyssberörda, för postverket, telegrafverket och statens
järnvägar gemensamma fråga örn ändrad klassificering av trafikanstalterna
vid dessa verk.
Fråga örn ändrad klassificering av postanstalterna samt telegrafverkets
och statens järnvägars stationer.
Genom beslut vid 1926 års riksdag genomfördes en allmän omklassificering
av postanstalterna samt av telegrafverkets och statens järnvägars stationer.
Angående de grunder, på vilka denna klassificering uppbyggdes, tillåter jag
Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
3
mig hänvisa till den utförliga framställning, som innefattas i den i ämnet
avlåtna propositionen (nr 184). Jag vill här endast erinra, att klassificeringen
baserades på 1923 års trafiksiffror.
I skrivelser respektive den 22 september, den 10 november och den 20 november
1931 hava generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen samt järnvägsstyrelsen
gjort framställning örn genomförande av en ny omklassificering av trafikanstalterna
vid dessa verk. Förstnämnda styrelse har därvid framhållit, att
postverkets rörelse sedan 1923 i avsevärd grad stegrats dels genom en allmän
uppgång och dels genom att verket tillförts nya arbetsuppgifter. I de
förhållanden, på vilka den nuvarande klassindelningen vilade, hade så betydande
förändringar skett, att en grundligare översyn av denna framstode
såsom ett trängande behov. Även telegrafstyrelsen har uttalat, att styrelsen
med hänsyn till den starka utveckling, som karaktäriserat telegrafverkets
rörelse under de senare åren, funnit det önskligt, att en ny klassificering av
telegrafstationerna nu komme till stånd, samt framhållit, att behovet härav
gjorde sig så mycket starkare gällande, som den nuvarande klassindelningen
grundade sig på trafiksiffror för ett så tidigt år som 1923. Jämväl järnvägsstyrelsen
har ansett tiden nu vara inne att genomföra en ny klassificering,
därvid styrelsen bland annat framhållit, att det nu gällande systemet
för klassificeringen för statens järnvägars vidkommande vore till sina verkningar
mindre tillfredsställande.
Beträffande innebörden av de förslag, som av verksstyrelserna framlagts
och vilka delvis avvika från grunderna för nu gällande klassificering, torde
jag få hänvisa till handlingarna i ärendet. Ett bifall till styrelsernas förslag
skulle medföra ökning i lönekostnaderna med för postverket omkring 10,000
kronor, för telegrafverket omkring 18,000 kronor och för statens järnvägar
omkring 6,000 kronor för år.
I ärendet hava ingivits åtskilliga framställningar från personalhåll. Infordrade
utlåtanden hava avgivits den 19 december 1931 av kommunikationsverkens
lönenämnd och den 18 januari 1932 av statens organisationsnämnd.
Lönenämnden har beträffande frågan, huruvida en allmän omklassificering
av kommunikationsverkens trafikanstalter bör omedelbart vidtagas, anfört
bland annat följande:
Det lider intet tvivel, att trafikrörelsen vid kommunikationsverken under
den tid, som förflutit sedan det år, år 1923, vars trafiksiffror ligga till grund
för den nu gällande klassindelningen av trafikanstalterna, inom vissa grenar
uppvisar en utveckling, som kan anses utgöra giltig anledning att nu ånyo
skrida till en genomgående granskning av trafikanstalternas klassindelning.
Särskilt är detta fallet beträffande postverket och telegrafverket. Yad förstnämnda
verk angår, är att märka, att förutom den allmänna uppgången i
rörelsen verket sedan denna tidpunkt tillförts nya och betydelsefulla rörelsegrenar.
Här må allenast nämnas den med ingången av år 1925 införda
postgirorörelsen, som numera ovar. ett synnerligen stort inflytande på postanstalternas
penningomslutning. Även vid telegrafverket bär stegringen i
trafikrörelsen under de senast förflutna sju kalenderåren varit högst avsevärd.
Jämväl vid statens järnvägar har i varje fall en viss ökning i trafikrörelsen
varit att anteckna under den ifrågavarande perioden.
4
Kungl. Majus proposition nr 146.
Å andra sidan synes tvekan kunna råda, huruvida under nuvarande statsfinansiella
förhållanden en anordning bör vidtagas, som medför ökade utgifter
för verken, även örn dessa utgifter relativt sett icke kunna sägas vara
av större betydenhet.
Vidare är att märka, att de förslag till omklassificering, som nu av verksstyrelserna
framlagts, såsom tillkomna under beaktande av tidslägets krav
på största möjliga sparsamhet i förvaltningen icke kunnat i allo tillgodose
yrkandena på en mot förändringarna i trafikrörelsens omfattning svarande
klassindelning. Sålunda har av de representanter för personalsammanslutningar,
vilka haft företräde inför nämnden, framhållits, att de framlagda förslagen
icke kunde anses tillfredsställande ur synpunkten av den ökning i
arbetsbörda och ansvar, som numera påvilade trafikanstalternas föreståndare.
Liknande uttalanden hava även gjorts i de personalframställningar, vilka
blivit av Kungl. Majit till nämnden överlämnade för att beaktas vid förevarande
ärendes behandling och i vilka föreslagits betydande förbättringar
i verksstyrelsernas klassificeringsförslag.
I detta sammanhang förtjänar också att tagas i betraktande, att såväl
generalpoststyrelsen som järnvägsstyrelsen vid uppriittande var för sitt verk
av de föreliggande förslagen till ny klassindelning på betydelsefulla punkter
frångått de klassificeringsprinciper, som lönenämnden efter ingående undersökningar
fann sig böra lägga till grund för en klassindelning av postkontoren
och statens järnvägars stationer samt, i viss utsträckning, även av
telegrafverkets stationer vid avgivande den 26 september 1925 av förslag i
ämnet och som sedermera godtogos av 1926 års riksdag.
Med hänsyn till nu anförda omständigheter finner sig nämnden böra
ifrågasätta, huruvida icke ett uppskov med omklassificeringen i avvaktan på
inträdande av mera normala förhållanden skulle vara ägnat att bereda ett
bättre utgångsläge för en enhetlig och rättvist verkande klassindelning av
de berörda verkens trafikanstalter.
Ett dylikt uppskov behöver naturligtvis icke föranleda, att sådana förändringar
i nuvarande klassindelning, som av alldeles särskilda skäl, såsom
ändrade organisatoriska förhållanden eller dylikt, befinnas oundgängligen
nödvändiga, därmed bliva tillsvidare undanskjutna. På sätt i ett flertal fall
hittills skett under innevarande klassificeringsperiod lärer Kungl. Majit vilja,
på därom av vederbörande verk gjord framställning, i samband med fastställande
av vederbörande verks personalstater eller i annan ordning — i
förekommande fall efter riksdagens hörande — medgiva de ändringar i nuvarande
klassindelning, som av dylika eller liknande särskilda orsaker kunna
vara påkallade.
För den händelse emellertid Kungl. Majit skulle finna tillräckliga skäl
föreligga att på grundval av de utav verksstyrelserna avgivna klassificeringsförslagen
förelägga 1932 års riksdag proposition angående ny klassindelning
av postanstalterna samt telegrafverkets och statens järnvägars stationer har
lönenämnden ingått på en granskning av nämnda förslag. Angående nämndens
uttalanden härutinnan hänvisar jag till handlingarna i ärendet.
Vid nämndens utlåtande äro fogade särskilda yttranden av vissa ledamöter.
Organisationsnämnden har i ärendet anfört följande:
Bland de ärenden, åt vilka organisationsnämnden inom den närmaste
framtiden kommer att ägna behandling, befinner sig frågan örn möjligheten
5
Kungl. Majds proposition nr 146.
att i ökad omfattning använda gemensamma lokaler oell gemensam personal
för post- och telegrafverken m. m. Genom remiss den 16 september 1931
Ilar nämligen anbefallts nämnden att avgiva utlåtande över en i beröida
fråga av generalpoststyrelsen oell telegrafstyrelsen den 1 i samma månad
avgiven skrivelse. Organisationsnämnden bär ännu icke ens preliminärt inlåtit
sig på något ståndpunktstagande till de olika organisationsspörsmål,
som innefattas i nyssnämnda, till sin omfattning synnerligen vidlyftiga
ärende. Uppenbart är emellertid, att inom ärendets ram utrymme tinnes
jämväl för ett övervägande av, huruvida icke i en del. fall, där postanstalt
och telegrafanstalt finnas på samma plats, vissa administrativa och cliefsgöromål
kunna och böra anförtros åt befattningshavare gemensamma för de
bägge verken. De nu föreliggande klassificeringsförslagen innebäia i själva
verket icke annat än förslag örn lönereglering för vissa föreståndarbefattningar
vid postverket och telegrafverket ute i orterna, en lönereglering, som
i stort sett innebär en löneökning. Uteslutet är emellertid icke, att den
nyssnämnda utredningen kommer att giva vid handen, att just beträffande
de nu ifrågavarande befattningarna inom de båda verken en sammankoppling
i en eller annan form låter sig på vissa håll lämpligen göra. . Enligt
organisationsnämndens mening synes det da stå klart, att en dylik lönereglering
i varje fall icke bör äga rum förrän den enligt vad nyss sagts
under utredning varande frågan, örn de därav berörda befattningarna överhuvud
skola såsom sådana bibehållas, vunnit sin lösning.
Av det anförda framgår, att enligt organisationsnämndens uppfattning
de föreslagna omklassificeringarna av postverkets och telegrafverkets trafikanstalter
skulle, därest de nu genomfördes, kunna föregripa den utredning
rörande ökat samarbete mellan de båda verken, som i sinom tid lärer komma
att framläggas för Kungl. Majit. Nämnden finner sig fördenskull böra för
sin del hemställa, att — i avvaktan på den nämnda utredningens resultat —
generalpoststyrelsens och telegrafstyrelsens förevarande framställningar icke
måtte för närvarande föranleda till någon Kungl. Majlis vidare åtgärd.
Organisationsnämnden finner sig äga så mycket större skäl till denna
hemställan, som nämnden i princip måste instämma med kommunikatio.nsverkens
lönenämnd, då densamma i sitt utlåtande efter en utförlig motivering
ifrågasätter, huruvida icke ett uppskov med omklassificeringen i avvaktan på
inträdande av mera normala förhållanden skulle vara ägnat att bereda ett
bättre utgångsläge för en enhetlig och rättvist verkande klassindelning av de
berörda verkens trafikanstalter.
Härtill kommer, att såsom nyss nämnts den ifrågasatta omklassificeringen
i stort sett innebär en lönereglering uppåt för vissa befattningshavare men
att under nuvarande statsfinansiella läge dylika löneregleringar inom andra
grenar av statsförvaltningen icke ansetts böra äga rum.
Organisationsnämndens nyss berörda hemställan har enligt sakens natur
avsett allenast framställningarna rörande omklassificering av postverkets och
telegrafverkets trafikanstalter. Den ifrågasatta omklassificeringen av statens
järnvägars trafikanstalter röner givetvis icke någon som helst inverkan av
behandlingen eller resultatet av det till nämndens prövning hänskjuta?!
ärendet angående möjligheten till ökat samarbete mellan post- och telegrafverken.
Organisationsnämnden finner fördenskull icke anledning att beträffande
ärendet i denna del göra annat uttalande än att såväl de av kommunikationsverkens
lönenämnd till förmån för ett uppskov med den föreslagna
omklassificeringen anförda synpunkterna som ock de nyss åberopade
statsfinansiella skälen mot en sådan åtgärd givetvis äga samma tillämpning
beträffande statens järnvägar som beträffande post- och telegrafverken.
6
Departements
chefen.
Bibehållande
av överkontrollörsbefattningen
vid postdirektionen
1 Stockholms
distrikt.
Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
Det torde icke kunna bestridas, att på grund av de ändrade förhållanden,
som inträtt efter år 1923 — vars trafiksiffror lades till grund för den
nu gällande klassificeringen av trafikanstalterna — visst behov av en allmän
omklassificering föreligger. Särskilt framträder behov därav beträffande postverket,
vilket efter nyssnämnda år erhållit nya arbetsuppgifter av betydande
omfattning. Med hänsyn till de omständigheter, som angivits i lönenämndens
och organisation snämndens utlåtanden, synes det emellertid icke vara
lämpligt att nu vidtaga en dylik allmän omklassificering. Yad post- och
telegrafverken beträffar, torde sålunda en dylik åtgärd icke för närvarande
böra ifrågakomma redan av den anledningen, att pågående utredning örn
ökat samarbete mellan dessa båda verk därigenom skulle kunna föregripas.
Mot ett omedelbart genomförande av omläggningen talar vidare, beträffande
såväl nämnda båda verk som statens järnvägar, det rådande statsfinansiella
läget, vilket — på sätt jag inledningsvis antytt — för den allmänna civila
statsförvaltningen såsom regel måst föranleda avvisande av krav på sådana
omregleringar, vilka föranleda kostnadsökningar.
Efter prövning av de skilda, på den föreliggande frågan inverkande omständigheterna
finner jag mig alltså böra förorda, att med frågans lösning
får anstå någon tid. Ett sådant uppskov och avvaktande av mera normala
förhållanden torde, såsom i utlåtandena framhållits, vara ägnat att möjliggöra
ett bättre utgångsläge för en enhetlig och rättvist verkande klassindelning
av trafikanstalterna i fråga. I likhet med lönenämnden anser jag emellertid,
att ett uppskov icke bör hindra att, där särskilda skäl göra förändring
i klassindelningen beträffande viss eller vissa befattningar oundgängligen
nödvändig, fråga örn sådan förändring upptages till prövning i varje
särskilt fall.
I detta sammanhang må omnämnas, att Kungl. Majit genom beslut i samband
med fastställande av personalstater för år 1932 för postverket, telegrafverket
och statens järnvägar förklarat, att verksstyrelserna icke finge,
innan Kungl. Majit meddelat slutligt beslut i anledning av styrelsernas förslag
till ny klassificering, vidtaga sådana åtgärder för återbesättande av i
besluten angivna ledigblivande befattningar såsom föreståndare för trafikanstalter,
som kunde försvåra genomförandet av en ny klassificering. Därest,
såsom jag här förutsatt, en allmän omklassificering icke kommer till stånd
innevarande år, torde — enär en omfattande vakanssättning av ifrågavarande
befattningar måste anses olämplig och försvårande för verkens skötsel —
Kungl. Majit böra undanröja det hinder för återbesättande av ledigblivande
befattningar i vanlig ordning, som genom nämnda beslut uppställts.
Postverket.
Till en början torde jag få beröra frågan, huruvida överkontrollörsbefattningen
(24:e lönegraden) vid postdirektionen i Stockholms distrikt bör bibehållas
eller icke.
Härvid vill jag först erinra, att denna fråga var föremål för behandling i
samband med 1927 års riksdags beslut rörande omorganisation av generalpoststyrelsen
m. m.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
I den skrivelse den 18 oktober 1926 med förslag till omorganisation av
styrelsen och postdirektionerna m. lii., som låg till grund för Kungl. Maj:ts
till 1927 års riksdag avlåtna proposition (nr 208) i ämnet, anförde generalpoststyrelsen
beträffande organisationen av postförliållandena i Stockholms
distrikt, bland annat, följande:
Inom Stockholms distrikt funnes 27 postkontor, 4 postexpeditioner, 116
poststationer samt 55 lantbrevbärare och liknande personal. Sammanlagda
personalen i tjänstemannaställning uppginge till omkring 1,200 personer. A
postdirektionen i distriktet vore, förutom postdirektören och hans närmaste
man, överkontrollören, anställda 15 biträdande tjänstemän.
Postkontoret Stockholm 1 förestodes av en överpostmästare (26:e lönegraden).
Förutom ledningen av postkontoret ålåge det överpostmästaren att
beträffande det postkontoret underlydande landsområdet utöva samma befogenhet
som postmästare i allmänhet, innefattande inspektion av postanordningarna,
inventering av underlydande postanstalter samt allmän tillsyn
över postförhållandena inom området. Till postkontorets område hörde ett
70-tal poststationer och liknande postanstalter samt omkring 40 postlinjer.
I angelägenheter rörande nämnda landsområde utövades emellertid jämväl
från postdirektörens sida en omfattande verksamhet, betingad av de nyanordningar,
som ständigt påkallades i de omkring huvudstaden liggande,
snabbt tillväxande samhällena. Då detta förhållande visat sig medföra onödig
omgång och dubbelarbete, syntes det styrelsen lämpligast, att alla frågor
avseende postförhållandena inom distriktets landsområde handlades av en
enda myndighet.
1923 års postkommitterade hade föreslagit, att överpostmästarna, d. v. s.
föreståndarna för postkontoren Stockholm 1, Göteborg 1 och Malmö 1, skulle,
förutom dem åliggande göromål såsom föreståndare för vederbörande postkontor
och under detta lydande landsområde, erhålla befogenhet att leda
och ordna vissa för postkontoren inom staden gemensamma angelägenheter,
såsom reservpersonalens disponerande, brevbäring, posttransporter och brevlådtömning.
Styrelsen hade i sina skrivelser den 17 januari och den 21
november 1925 anslutit sig till detta förslag.
Medan för överpostmästarna i Göteborg och Malmö den ökade befogenheten
icke skulle innebära någon nämnvärd ökning i dessa tjänstemäns
arbetsuppgifter, skulle däremot för överpostmästaren i Stockholm nu nämnda
utvidgning av arbetsområdet medföra en väsentligt ökad arbetsbörda. Anledningen
härtill vore, att i Göteborg och Malmö all brevbäring vore koncentrerad
till huvudpostkontoret, medan i Stockholm brevbäring skedde från
sex olika postkontor, samt att i Göteborg och Malmö inlämningen av postförsändelser
och posttrafiken i övrigt i avsevärt större utsträckning vore
förlagd till huvudpostkontoret än vad fallet vore i Stockholm. Av nu anförda
orsaker hade överpostmästarna i Göteborg och Malmö redan då så
gott som all personal i dessa städer direkt under sig, och redan då måste
de sörja för reservpersonal för de övriga, mindre postkontoren å orten.
I Stockholm skulle den sålunda ökade befogenheten för överpostmästaren
medföra, att den största delen av den arbetsbörda, som åvilade postdirektionen,
överflyttades på överpostmästaren och hans kanslipersonal, vadan
så få uppgifter skulle komma att återstå för distriktsförvaltningen, att det
icke skulle kunna ifrågakomma annat än att giva överpostmästaren de återstående
befogenheter, som vore förbehållna postdirektören. Härigenom skulle
således överpostmästarens och distriktscliefens funktioner komma att utövas
av en och samma myndighet.
En dylik anordning tillämpades för det dåvarande, i det att styrelsen,
8
Kungl. Majus proposition nr 146.
efter Kungl. Maj:ts bemyndigande den 25 juni 1926, försöksvis vidtagit den
åtgärden att från oell med den 1 juli 1926 låta postdirektören i Stockholms
distrikt, jämte honom såsom postdirektör åliggande göromål, förrätta de
göromål, som vöre förenade med den för det dåvarande vakanta överpostmästartjänsten.
Overpostmästarens åligganden hade med biträde av vederbörande
avdelningsföreståndare uppehållits av postdirektören. Tillsynen över
det underlydande landsområdet, däri inbegripet inspektioner och inventeringar
av postexpeditioner och poststationer m. m., hade utövats av postdirektionen
i Stockholms distrikt. De frågor, som anginge det under postkontoret
Stockholm 1 lydande landsområdet, hade härigenom koncentrerats
till samma myndighet, som hade att leda och ordna de för stadens postkontor
gemensamma angelägenheterna, såsom reservpersonalens disponerande,
brevbäring, posttransporter och brevlådtömning.
I vad det gällde koncentration hos en och samma myndighet av ledningen
över de för huvudstadens postkontor gemensamma angelägenheterna och av
tillsynen över det till postkontoret Stockholm 1 hörande landsområdet hade
försöksanordningen visat sig ändamålsenlig och borde enligt styrelsens mening
bibehållas. Beträffande åter den omedelbara ledningen av postkontoret
Stockholm 1 kunde ur principiell synpunkt göras vissa invändningar mot
att postdirektören, som räknade bland sina viktigaste åligganden att förrätta
inspektion och inventering av underlydande postanstalter, skulle beträffande
visst postkontor så att säga kontrollera sig själv. Med hänsyn
till de mångå och viktiga frågor, postdirektören hade att handlägga beträffande
distriktets förhållanden i allmänhet, kunde det vidare icke påräknas,
att han skulle hava tid övrig att utöva de funktioner, som sammanhängde
med den omedelbara ledningen av rikets största postkontor. Örn han å
andra sidan ägnade sitt huvudsakliga intresse åt skötseln av postkontoret,
måste hans uppgifter såsom distriktschef ägnas mindre uppmärksamhet.
Den lämpligaste utvägen syntes därför vara, att ledningen av postkontoret
Stockholm 1 anförtroddes åt en postmästare. Då denne icke skulle
hava att taga befattning med ledningen av ett underlydande område och
icke heller fullgöra de särskilda åligganden, som vore avsedda att överlåtas
åt överpostmästare, syntes ifrågavarande postmästarbefattning kunna inplaceras
i 25:e lönegraden (postmästare av klass 1 A).
Arbetet vid postdirektionen i Stockholms distrikt vore av mindre omfattning
och mera ensartat än vid övriga postdirektioner, varför i Stockholm
icke erfordrades någon sådan uppdelning av arbetet med distriktets ledning
mellan postdirektören och hans närmaste man, överkontrollören, som förekomme
vid de andra distriktsförvaltningarna. Då till följd härav nämnde
Överkontrollör icke kunnat tilldelas så kvalificerat arbete, som vid den dåvarande
organisationens tillkomst varit avsett, kunde denna befattning indragas,
varvid förste kontrollören skulle bliva postdirektörens närmaste man
och ställföreträdare. Berörda indragning kunde emellertid ske allenast under
förutsättning att postdirektören hade att fullgöra endast de göromål, som
ankomme på distriktschef.
På grund av det anförda föreslog generalpoststyrelsen bland annat, att
till postdirektionen i Stockholms distrikt skulle överflyttas endast de ärenden,
som rörde postförhållandena i det under postkontoret Stockholm 1 lydande
landsområdet, ävensom att i anslutning härtill överpostmästartjänsten
vid nämnda kontor skulle ersättas med en postmästarbefattning av klass
1 A (25:e lönegraden) samt överkontrollörstjänsten vid berörda postdirektion
indragas.
9
Kungl. Majlis proposition nr 146.
Vid behandlingen av omorganisationsförslaget förklarade sig föredragande
departementschefen förorda generalpoststyrelsens förslag att överflytta nyssnämnda
ärenden på postdirektionen i Stockholms distrikt och att ersätta
överpostmästartjänsten vid postkontoret Stockholm 1 med en postmästarbefattning
av klass 1 A. Beträffande överkontrollörstjänsten vid postdirektionen
anförde departementschefen, att sedan generalpoststyrelsens omorganisationsförslag
avgivits, fråga uppstått om indragning av de s. k. Stockholmsavdelningarna,
vilka inom de till Stockholm ingående postkupéerna
förarbetade den till Stockholm adresserade posten. Frågan örn förläggande
under Stockholms postdistrikt av de ambulanta postanstalterna å de från
huvudstaden utgående järnvägslinjerna hade därigenom kommit i ett delvis
nytt läge. Då det först efter närmare utredning kunde bedömas, i vad mån
nu berörda anordningar kunde öva inflytande på de arbetsuppgifter, som
ålåge distriktets ledning, hade departementschefen ansett det vara mest ändamålsenligt
att avvakta resultatet av den i dessa frågor pågående utredningen,
innan frågan örn indragning av överkontrollörstjänsten vid postdirektionen
i Stockholms distrikt upptoges till prövning. Efter vad som upplysts skulle,
därest överkontrollörstjänsten tillsvidare bibehölles, sådana åtgärder vidtagas,
att den med överkontrollörstjänstens indragning avsedda besparingen
i personalkostnader vid postdirektionen åstadkommes på annat sätt.
Riksdagen (skrivelse nr 178) biföll förslaget örn överpostmästartjänstens
ersättande med en postmästarbefattning av klass 1 A men gjorde icke något
uttalande beträffande överkontrollörstjänsten.
I’ skrivelse den 7 mars 1931 har generalpoststyrelsen beträffande överkontrollörsbefattningen
anfört bland annat följande :
Ifrågavarande befattning är fortfarande upptagen i postverkets stater men
har endast uppehållits på förordnande. Den jämförelsevis långa tid, som
sedan 1927 års omorganisation förflutit, har givit möjlighet till ett noggrant
övervägande av förhållandena, och det har därunder visat sig, att den
ifrågavarande tjänsten alltjämt är behövlig.
Till belysande härav skall styrelsen tillåta sig i korthet anföra följande.
För tiden från och med den 1 juli 1927, då postmästartjänsten av
klass 1A vid postkontoret Stockholm 1 tillsattes, bestämdes beträffande
fördelningen av göromålen mellan postmästaren och postdirektören ifråga
om postkontorets Stockholm 1 skötsel, att postmästaren skulle handhava
den direkta ledningen av själva postkontoret, under det att förutvarande
överpostmästarens samtliga åligganden i avseende å det underlydande postområdet
(antagning av poststationsföreståndare, låd- och lantbrevbärare, inventering
och inspektion av poststationerna m. m.) skulle handläggas å postdirektionen.
Posttransporterna mellan de olika postkontoren i Stockholm
samt till och från de 2^>ostförande tågen skulle likaledes ordnas och ledas
direkt från postdirektionen. Denna fördelning av ledningsarbetet mellan
postdirektören och postmästaren Stockholm 1 har befunnits ändamålsenlig
ur förvaltningssynpunkt, enär därigenom undvikits onödig omgång vid ärendenas
handläggning.
Den oberäknat kraftiga utvecklingen på senaste åren av Stockholm med
förortssamhällen och de härav uppkomna ständigt rörliga förhållandena påkalla
ideliga oinläggningar och utvidgningar av postanordningarna inom örn
-
Departements
chefen.
Beredande
av felräkningspenningar
åt vissa
tjänstemän.
10 Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
rådet. Allt detta tager i så hög grad i anspråk postdirektörens direkta ingripande,
hans uppmärksamhet, omtanke och initiativ, att en stor del av
ärendena å postdirektionen måste för självständig handläggning överlämnas
till postdirektörens närmaste man.
Frågan örn överkontrollörstjänstens bibehållande eller indragning sattes
på sin tid i samband med frågan örn de från Stockholm utgående järnvägspostlinjernas
överflyttning från mellersta och östra distrikten till Stockholms
distrikt. Styrelsen har emellertid kommit till den uppfattningen, att avgörandet
härav lämpligen bör anstå intill dess nya tidtabeller kunna fastställas
för linjen Stockholm—Malmö efter järnvägsdriftens elektrifiering och
möjlighet sålunda finnes att definitivt bestämma örn ordnandet av postförbindelserna
å järnvägslinjerna. Örn det då skulle visa sig, att de ifrågavarande
järnvägspostlinjerna böra förläggas under Stockholms distrikt, kan
detta komma att påkalla någon förstärkning av arbetskrafterna å postdirektionen
i lägre grad än överkontrollörs. Behovet av bibehållande av överkontrollören
är, med den utveckling förhållandena i Stockholm tagit, oberoende
av järnvägspostlinjernas förläggning.
Med avseende härå samt å de olägenheter, som städse äro förbundna
med ordinarie tjänsters uppehållande allenast på förordnande, finner styrelsen
det angeläget, att Överkontrollör st jönsten i Stockholms distrikt nu definitivt
återbesättes.
På grund av det anförda har generalpoststyrelsen hemställt örn medgivande
att i vanlig ordning återbesätta ifrågavarande överkontrollörstjänst.
Kommunika tionsverkens lönenämncL har i utlåtande den 24 mars 1931, med
hänsyn till vad generalpoststyrelsen i förevarande framställning anfört rörande
behovet av en befattningshavare i överkontrollörs grad inom Stockholms
distrikt, förklarat sig icke hava funnit anledning till erinran mot bifall
till sagda framställning.
På grund av den utveckling, som poströrelsen inom Stockholms distrikt
på senare tid undergått, torde — oavsett den lösning, som gives frågan örn
förläggandet av de ambulanta postanstalterna å de från huvudstaden utgående
järnvägslinjerna — numera föreligga stadigvarande behov av en tjänsteman
i överkontrollörs grad såsom närmaste man och ställföreträdare åt postdirektören
i Stockholms distrikt. Jag anser mig därför kunna tillstyrka, att
den vakanta överkontrollörsbefattningen därstädes bibehålies. Därest riksdagen
icke däremot uttalar erinran, lärer Kungl. Majit alltså framdeles medgiva,
att omförmälda befattning må i vanlig ordning återbesättas med ordinarie
innehavare.
Enligt 30 § i avlöningsreglementet för kommunikationsverken må tjänsteman,
som å tjänstens vägnar handhar kontant uppbörd eller verkställer
kontant utbetalning av medel, kunna enligt av Kungl. Majit fastställda grunder
erhålla felräkningspenningar till belopp, som bestämmes med hänsyn
till de omständigheter, under vilka uppbörd eller utbetalning sker, och i
förhållande till den större eller mindre omfattningen därav. Felräkningspenningar
må icke i något fall till en och samma tjänsteman utgå med sammanlagt
högre belopp för år räknat än 600 kronor.
Kungl. Majus proposition nr 146.
11
Närmare bestämmelser angående felräkningspenningar vid kommunikationsverken
hava av Kungl. Majit utfärdats genom kungörelse den 30 juni
1920 (nr 529), angående tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet, med
däri sedermera vidtagna ändringar.
I utlåtande den 10 oktober 1930 i anledning av 1928 års lönekommittés
förslag till allmänt avlöningsreglemente framhöll generalpoststyrelsen behovet
av ändring i bestämmelserna örn felräkningspenningar. Styrelsen anförde
följande:
Felräkningspenningar skola utgå till tjänsteman, som å tjänstens vägnar
handhar Jcontant uppbörd. Emellertid finnas i postverket tjänstemän, som
vid tjänstgöring i kassa mottaga uteslutande försändelser, vilka bokförts och
för vilka postavgifter icke betalas kontant. Ehuru dessa tjänstemän således
icke hava kontant uppbörd, äro de icke desto mindre utsatta för förluster
på grund av feldebiteringar och felfrankeringar i samma omfattning som
kassörer i de frankoteckenskassor, där uppbörden är kontant. På motsvarande
sätt är redogörare vid postkontor, vilken innehar och ansvarar för
postkontorets huvudförråd av frankotecken och därmed likställda värdetecken
samt från dessa förråd i mån av behov efter rekvisition tillhandahåller postkontorets
dagkassörer dylika värdetecken, underkastad felräkningsrisk med
däremot i förekommande fall svarande kontant förlust. Nu berörda tjänstemäns
felräkningsrisker sammanhänga sålunda med att i deras händer frankotecknen
m. m. motsvara kontanta medel.
Med framhållande att det måste anses rätt och billigt, att tjänstemännen
i fråga genom felräkningspenningar skyddades mot kontanta förluster på
grund av felräkningar, framlade styrelsen förslag till härför erforderlig ändring
av föreskrifterna i avlöningsreglementets 30 §.
I skrivelse den 22 september 1931 har generalpoststyrelsen gjort särskild
framställning i ämnet. Styrelsen har därvid framhållit, att den ifrågasatta
ändringen av de nuvarande bestämmelserna icke på något sätt vore avhängig
av frågan örn utfärdande av ett nytt allmänt avlöningsreglemente
men att den framburits i nämnda samband av den anledningen, att det
ursprungligen varit avsett, att förslag till nytt allmänt avlöningsreglemente
skulle prövas av 1931 års riksdag. När nu förhållandena utvecklat sig så,
att berörda förslag med all sannolikhet icke heller komme att behandlas av
1932 års riksdag, hade styrelsen ansett sig böra återupptaga den här berörda
detaljfrågan.
Styrelsen har i denna skrivelse återupprepat sitt tidigare framlagda förslag
till ändrad lydelse av 30 § avlöningsreglementet.
I anledning av remiss har kornrnimikalionsvcrJerns lönenämnd den 2 november
1931 avgivit utlåtande i ärendet. Nämnden har därvid till en början anfört
följande:
Den ena av de befattningsliavargrupper, som avses i generalpoststyrelsens
föreliggande framställning, utgöres av de befattningshavare, vilka hava till
uppgift att mottaga och för expedition iordningställa försändelser från
sådana korrespondenter — huvudsakligen firmor med mera omfattande korrespondens
— vilka vid inlämnande av försändelser till befordring genom
postverket ej omedelbart erlägga för befordringen debiterade postavgifter
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
utan få dessa avgifter bokförda i särskilda s. k. postböcker i oell för likvidering
vid varje kvartals utgång. I allmänhet sker expedieringen av de
postbokförda försändelserna jämsides med annan kassatjänst, vadan i regel
de kassatjänstemän, som till befordring mottaga ifrågavarande slag av försändelser,
redan enligt nu gällande bestämmelser uppbära felriikningspenningar.
Vid vissa större postkontor hava emellertid på grund av den förekommande
mängden av postbokförda försändelser anordnats särskilda bokföringskassor,
i vilka uteslutande mottagas och expedieras postbokförda
försändelser. Ur synpunkten av arbetets rationalisering och med hänsyn
jämväl till den merendels stora brådskan vid expedieringen har den för
sådan kassa ansvarige tjänstemannens uppgift begränsats till att i huvudsak
avse taxering av de mottagna försändelserna samt införande i postböckerna
och journalisering i postkontorets liggare av de vederbörande korrespondent
påförda postavgifterna. I övrigt är sådan kassatjänsteman för expedieringen
av försändelserna hänvisad till särskilda biträden, vilka verkställa frankeringen
av desamma med av kassatjänstemannen utlämnade frankotecken och
på dennes ansvar. I nu gällande bestämmelser är åt sådan kassatjänsteman
icke inrymd någon rätt till felräkningspenningar.
A de större postkontoren är i regel en särskild tjänsteman, vanligen i
kontrollörs tjänsteställning, avdelad för uppgiften att vara postkontorets redogörare
och tillika handhava kontorets huvudkassa (huvudkassör). Vid de
medelstora och de mindre postkontoren åter har hittills vederbörande postmästare
i allmänhet varit redogörare och huvudkassör. Huvudkassör äger
enligt gällande bestämmelser uppbära felräkningspenningar med för postkontor
av olika klass växlande belopp. Av praktiska skäl och i syfte att stärka
kontrollen har emellertid beträffande de medelstora och de mindre postkontoren
för omkring två år sedan den organisatoriska förändringen blivit
beslutad, att postkontorets centrala kassarörelse, vilken såsom nyss nämnts
ombesörjts av postmästaren, skall, i den mån postmästartjänsterna vid dessa
kontor besättas med nya innehavare, överflyttas till de i disktjänst sysselsatta
tjänstemännen, de s. k. dagkassörerna. Den nya anordningen är redan
genomförd vid ett flertal postkontor.
Allt efter som ifrågavarande förändring hinner genomföras, komma postmästarna
vid de medelstora och mindre postkontoren att i avseende å vederbörande
postkontors penningrörelse få en huvudsakligen övervakande och
kontrollerande uppgift. Det har emellertid ansetts lämpligt, att dessa postmästare
fortfarande behålla vården av postkontorets huvudförråd av värdetecken
(frimärken, svarskuponger, statsstämplar, radiolicenstecken). Deras
uppgift i detta hänseende blir sålunda liksom hittills att ansvara för nämnda
förråd, utlämna värdetecken till kontorets kassatjänstemän samt, vad angår
statsstämplar, utlämna dylika värdetecken jämväl till allmänheten. Då ifrågavarande
postmästare ej längre äro huvudkassörer, äga de enligt nu gällande
bestämmelser icke rätt till felräkningspenningar. De'' utgöra den andra
gruppen av de tjänstemän, vilka enligt generalpoststyrelsens förevarande
framställning böra bliva berättigade till felräkningsersättning.
Av vad lönenämnden inhämtat rörande de ekonomiska risker, för vilka de
i generalpoststyrelsens skrivelse omhandlade tjänstemännen äro utsatta
under sin tjänstgöring, framgår, att brister i bokfö ringskassorna ofta
uppkomma, i de flesta fall beroende på att för frankeringen åtgångna frimärken
icke till fullo motsvaras av i vederbörande postböcker debiterade
belopp. Exempelvis hava vid ett av Stockholms postkontor under de tre
första kvartalen av år 1931 för fyra tjänstemän med halvtidstjänstgöring uppkommit
brister till sammanlagt belopp av i det närmaste 400 kronor, vilka
tjänstemännen fått ersätta. I postkontorens huvudförråd av värdetecken
uppkomma likaledes ej sällan brister å icke obetydliga belopp.
13
Kungl. Majus proposition nr 146.
Med hänsyn till sålunda angivna förhållanden har lönenämnden, vad själva
sakfrågan angår, icke velat ställa sig avvisande till generalpoststyrelsens
förslag om vidtagande av åtgärder för beredande åt ifrågavarande tjänstemän
av felräkningspenningar. Beträffande formen för genomförande av detta förslag
har nämnden yttrat bland annat:
Generalpoststyrelsen har förordat viss ändring av 30 § i kommunikationsverkens
avlöningsreglemente. För sin del anser nämnden, att det med hänsyn
därtill, att förslag till nytt avlöningsreglemente för närvarande är föremål
för Kungl. Maj:ts prövning, och då det här i varje fall är fråga örn en
detaljanordning utan generell innebörd eller tillämpning vid de övriga kommunikationsverken,
icke är lämpligt att för angivet syfte vidtaga ändring i
nämnda avlöningsreglemente. Enligt nämndens uppfattning bör en utsträckning
av rätten till felräkningspenningar till dessa tjänstemän kunna ske
genom en komplettering av de i tilläggsbestämmelserna till avlöningsreglementet
under avd. H meddelade föreskrifterna rörande felräkningspenningar,
såsom dessa föreskrifter nu lyda enligt kungörelsen den 27 juni 1929 (nr
246).
I anslutning till denna uppfattning har lönenämnden i utlåtandet framlagt
förslag till kungörelse i ämnet.
Yid avfattningen av de i avlöningsreglementet intagna bestämmelserna örn
förutsättningar för utbetalande av felräkningspenningar torde icke hava förutsetts
den form av uppbörd, varom fråga är i de av generalpoststyrelsen
avsedda fallen. Då emellertid i dessa fall kan föreligga samma risk för felräkning
med därav föranledd ersättningsskyldighet, som utgör grunden för
de nuvarande bestämmelserna örn felräkningspenningar vid kontant uppbörd,
anser jag i likhet med generalpoststyrelsen och lönenämnden goda skäl tala
för att möjlighet beredes till utbetalande av felräkningspenningar jämväl i
här förevarande fall.
Med avsende å formen för tillgodoseende av det avsedda syftet delar jag
lönenämndens uppfattning därom, att i nuvarande läge en generell föreskrift
i avlöningsreglementets 30 § är mindre lämplig. I stället torde, såsom
lönenämnden förutsatt, erforderlig föreskrift böra, fristående från avlöningsreglementet,
meddelas genom ändring av gällande tilläggsbestämmelser till
reglementet. Med hänsyn till -avlöningsreglementets ordalydelse lärer emellertid
riksdagens medgivande till utbetalande av felräkningspenningar i förevarande
fall böra inhämtas. Jag gör i det följande härav påkallad hemställan.
I sin skrivelse den 22 september 1931 angående omklassificering av postkontoren
har generalpoststyrelsen berört frågan örn lönegradsplaceringen för
överpostmästare och postmästare av klass 1 A. Styrelsen har därvid på
anförda skäl gjort gällande, att dessa befattningar, som nu tillhöra 26:e,
respektive 25:e lönegraden, borde höjas till 27:e, respektive 26:e lönegraden,
men styrelsen har med hänsyn till innehållet i Kungl. Maj:ts cirkulär den
12 juni 1931 angående sträng återhållsamhet i avseende å framställningar
Departements
chefen.
Fråga om
förbättrad
löneställning
för överpostmästare
och
postmästare
av klass 1A.
14
Kungl. Majus proposition nr 146.
Departements
chefen.
Fråga om
förbättrad
löneställning
för vissa
kvinnliga
postexpeditörer
m. fl.
om anslagsäskanden att föreläggas 1932 års riksdag funnit sig pliktig att för
närvarande avstå från något yrkande på denna punkt.
I särskilda med anledning av styrelsens nämnda förslag till omklassificering
eller eljest gjorda framställningar från personalhåll hava framställts
yrkanden örn överpostmästarnas hänförande till 28:e eller 27:e lönegraden
samt örn placering av postmästartjänsterna av klass 1 A i 26:e lönegraden.
I utlåtanden i dessa frågor har kommunilcationsverkens lönenämnd, med
hänsyn till den allmänna revision av den till avlöningsreglementet hörande
tjänsteförteckningen, som kunde förväntas bliva verkställd i samband med
slutlig prövning av 1928 års lönekommittés förslag till allmänt avlöningsreglemente,
funnit de gjorda framställningarna för närvarande icke böra föranleda
någon åtgärd.
Med hänsyn till de omständigheter, vilka jag inledningsvis antytt, har jag
för min del ej funnit tillräckliga skäl föreligga att nu tillstyrka ändring i
gällande lönegradsplacering för ifrågavarande befattningsgrupper.
I samband med ordnandet av de kvinnliga befattningshavarnas avlöningsförhållanden
genom beslut vid 1925 års riksdag inplacerades de tidigare för
kvinnliga innehavare avsedda befattningarna såsom postexpeditör och förste
postexpeditör i Ilie, respektive 12:e lönegraden, medan de förutvarande manliga
befattningarna postassistent och förste postassistent upptogos i lönegraderna
15, respektive 17.
Genom beslut vid 1926 års riksdag lämnades sedermera — av skäl, som
framgå av propositionen nr 184 till sistnämnda års riksdag — medgivande
till en personlig löneförbättring för de postexpeditörer och förste postexpeditörer,
vilka genomgått den dittills för postexpeditörer och postassistenter
gemensamma utbildningen. I sådant hänseende blev, i överensstämmelse
med riksdagsbeslutet, genom brev den 4 juni 1926 bestämt, att
den 1 juli 1926 i tjänst varande postexpeditör och förste postexpeditör skulle,
så länge vederbörande i dylik befattning kvarstode, i lönehänseende vara
placerad i 12:e, respektive 13:e lönegraden.
Motsvarande beslut fattades i fråga örn den med postexpeditörer och
förste postexpeditörer i lönehänseende likställda personalen vid telegrafverket,
nämligen telegrafexpeditörer och förste telegrafexpeditörer.
Frågan örn förbättrad löneställning för de kvinnliga tjänstemän, vilka
genomgått förutvarande postexpeditörsutbildning, har sedermera upprepade
gånger gjorts till föremål för framställningar från personalhåll samt jämväl
motionsvis underställts riksdagens prövning (se statsutskottets utlåtande
nr 73 år 1928). Generalpoststyrelsen, som i viss utsträckning biträtt de
framställda önskemålen, har senast tillstyrkt, att de kvinnliga postexpeditörer
och förste postexpeditörer, som före den 1 juli 1925 genomgått fackutbildning
i s. k. postelevkurs, måtte placeras i 14:e, respektive 15:e lönegraden.
Framställningar i ämnet äro för närvarande remitterade till 1928
års lönekommitté för utlåtande.
Kungl. Majus proposition nr 146.
15
Posttjänstemännens förening har nu i en i oktober 1931 ingiven skrift hemställt,
att i avvaktan på prövning av njssberörda till lönekommitténs behandling
hänskjutna framställningar måtte vidtagas åtgärd för åvägabringande
av full likställighet i lönehänseende mellan samtliga kvinnliga tjänstemän,
som genomgått postelevkurs, på sådant sätt att personlig löneförbättring
i enlighet med de år 1926 beslutade grunderna måtte beredas jämväl dem
bland ifrågavarande tjänstemän, vilka den 1 juli 1926 ännu icke erhållit ordinarie
anställning i postexpeditörsgraden.
Ett bifall till denna framställning skulle medföra en årlig ökning i lönekostnaden
med omkring 6,800 kronor.
Generalpoststyrelsen har i ett den 1 december 1931 avgivet utlåtande tillstyrkt
bifall till föreningens förslag, att tillämpas från och med den 1 juli
1932.
Kommunikationer erkens lönenämnd har däremot i utlåtande den 14 januari
1932 avstyrkt framställningen under framhållande bland annat, att ett bifall
till densamma syntes komma att erhålla konsekvenser beträffande vissa
kvinnliga tjänstemän vid telegrafverket. I särskilt yttrande hava två ledamöter
av nämnden tillstyrkt bifall till föreningens begäran och därvid förutsatt,
att liknande medgivande borde lämnas beträffande den kvinnliga telegrafpersonalen,
ett medgivande som skulle komma att medföra en årlig kostnadsökning
av drygt 10,000 kronor.
Sedermera har kvinnliga telegraf personalens förening hos Kungl. Majit hemställt,
att den år 1926 medgivna rätten till personlig löneförbättring för vissa
telegrafexpeditörer och förste telegrafexpeditörer måtte utsträckas att gälla
jämväl sådana tjänstemän med telegrafexpeditörsutbildning enligt tidigare
gällande bestämmelser, vilka först efter den 1 juli 1926 vunnit ordinarie
anställning såsom telegrafexpeditörer. Denna framställning har av telegrafstyrelsen
på anförda skäl avstyrkts. Jämväl lönenämnden har avstyrkt bifall
till förslaget, därvid nämnden bland annat förklarat sig anse, att spörsmålet
örn uppfiyttning i högre lönegrad av vissa telegrafexpeditörer borde tagas
under övervägande i samband med behandlingen av den till 1928 års lönekommitté
remitterade motsvarande lönefrågan vid postverket.
Jag finner för egen del icke tillräckliga skäl föreligga att nu underställa
riksdagen frågan örn en förbättring i löneställningen för någon av de här avsedda
personalgrupperna.
I enlighet med den uppfattning, jag här i olika hänseenden uttalat, skulle
för postverkets vidkommande någon ändring i löneställning eller i antalet
befattningar för närvarande icke äga rum.
Telegrafverket.
I skrivelse den 1 september 1931 har telegrafstyrelsen gjort framställning
om förändring i avseende å löneställning och antal beträffande vissa befattningar
vid telegrafverket.
Departements
chefen.
16
Två, nya
sekreterar
tjänster.
Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
Styrelsen har därvid först framställt förslag örn inrättande av två nya
sekreterartjänster inom styrelsen.
Den ena av dessa tjänster avses för styrelsens radiobyrå. Beträffande
denna befattning anför styrelsen:
A radiobyrån inrättades den 1 januari 1919 en byråtjänstemannabefattning
av andra lönegraden å ordinarie stat. Innehavaren av denna tjänst hade
att handlägga byråns personalärenden, att handhava arkivgöromål, att föra
liggare och förteckningar, som krävdes för arbetet på byrån, samt Att
handhava avräkningsväsendet för radiorörelsen och därmed sammanhängande
frågor.
Vid ikraftträdandet från och med den 1 juli 1920 av nu gällande avlöningsreglemente
bibehölls befattningen utan ändring i tjänsteställning men
namnändrades till aktuarie.
Under det sista decenniet har en anmärkningsvärd utveckling pågått inom
telegrafverkets radioavdelning, vilket gjort, att innehavaren av nämnda aktuarie^''än
st måst anförtros göromål av mera självständig och krävande natur,
samtidigt som av organisatoriska skäl avräkningarna rörande radiotelegram
överförts till den avdelning inom verket, som handhar avräkningsrörelsen för
trådtrafiken.
Till belysande av utvecklingen behöver styrelsen endast påminna örn att
under denna tidsperiod hela rundradiorörelsen tillkommit med ett licensantal,
som den 31 juli 1931 uppgick till 532,628, att den direkta radioförbindelsen
med Amerika kommit till stånd och att av telegrafverket till rederierna
uthyrda fartygsstationer, som den 1 januari 1920 uppgingo till 70,
den 31 juli 1931 utgjorde 322 med en sammanlagd årlig abonnemangsavgift
av cirka 760,000 kronor.
Telegramtrafiken å de svenska handelsfartygen har under perioden 1920—
1930 mer än 4-dubblats.
Radiodistriktets hela ekonomiska omslutning har under samma period
ökats från 555,000 kronor till 5,560,000 kronor.
Arbetet å radiobyrån är uppdelat å följande avdelningar: fartygsstationsavdelningen,
landstationsavdelningen, kansliavdelningen samt kassa- och bokföringsavdelningen.
Å de båda förstnämnda avdelningarna finnes huvudsakligen
rent teknisk personal placerad. Kassa- och bokföringsavdelningen
förestås av en kontrollör, och såsom föreståndare för kansliavdelningen, till
vilken för behandling i sista hand ingå alla sådana ärenden av icke rent
teknisk natur från de övriga avdelningarna, vilka kräva beslut av styrelsen,
är aktuarietjänstens innehavare placerad.
Aktuarien tjänstgör numera såsom sekreterare å byrån, i vilken egenskap
det åligger honom att handlägga radioavdelningens personalärenden, att hava
tillsyn över personalen å radiostationerna med hänsyn till radiotrafikens
skötsel, att utarbeta instruktioner och trafikföreskrifter för radiostationerna,
för vilket arbete kräves ingående kännedom örn i hithörande frågor utfärdade
internationella föreskrifter ävensom kännedom örn i utlandet förekommande
lagar och förordningar angående radio, att deltaga i utarbetandet av förslag
att framläggas för de internationella radiotelegrafkonferenserna, att uppgöra
överenskommelser med utländska förvaltningar rörande radiotrafiken, att
handlägga frågor, som röra radiotaxe- och abonnemangsärenden, att tillse att
uppgifter örn de svenska radiostationerna inflyta i de av internationella byrån
i Bern utgivna olika radiostationsförteckningarna, att besvara från inocli
utlandet inkomna förfrågningar angående radioväsendet i Sverige samt
att uppgöra kontrakt med rederierna rörande uthyrning av fartygsstationer
m. m.
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
Härutöver har aktuarien erhållit väsentlig ökning av arbetsuppgifter och
ansvar genom överflyttning till honom av uppdraget att vara redogörare för
radiodistriktet. Det ökade arbete, som radiobyråns utveckling ej minst på
det tekniska området medfört, har nämligen nödvändiggjort att befria fartygsstationsavdelningens
föreståndare från detta uppdrag. Radiodistriktet,
vars ställning inom telegrafverkets organisation är densamma som de sex
linjedistriktens, har, såsom nämnts, en omslutning av 5,560,000 kronor.
Hed hänsyn till de omfattande och viktiga arbetsuppgifter, som åligga
innehavaren av berörda aktuarietjänst (21:a lönegraden), har styrelsen ansett
det rättvist och skäligt, att hans tjänsteställning liöjes från aktuarie till
sekreterare i 24:e lönegraden.
Den andra av de ifrågasatta sekreterarbefattningarna skulle disponeras
av förrådsbyrån. Rörande denna befattning innehåller styrelsens framställning
följande:
Notarien å styrelsens förrådsbyrås inköpsavdelning åligger att i inköpsärenden
upprätta förslag till kungörelser och skrivelser angående infordrande
av anbud, att för utredning av frågor i dylika ärenden träda i förbindelse
och underhandla med leverantörer samt att upprätta promemorior, protokoll
och förslag till avtal.
De arbetsuppgifter, som äro förenade med ifrågavarande notarietjänst,
fordra, att innehavaren av densamma besitter en ingående varukännedom i
fråga örn den materiel, som skall upphandlas för telegrafverkets räkning.
Det kräves, att han följer fluktuationerna på det allmänna marknadsläget för
att lämplig tid må kunna väljas att göra inköp till förmånligaste pris. Därjämte
erfordras, att han är förtrogen med för statens upphandlingar gällande
författningar och inom affärsvärlden tillämpade normer. De förhandlingar,
som det åligger ifrågavarande befattningshavare att föra med leverantörerna
rörande erforderliga inköp, måste betecknas såsom de för inköpen viktigaste
och därtill mest tidskrävande arbetena. Tjänsten ställer därför stora krav
på innehavarens insiktsfullhet, grannlagenhet och omdömesförmåga och
fordrar dessutom särskilda förutsättningar hos innehavaren för att telegrafverkets
intressen skola bliva på för staten förmånligaste sätt tillvaratagna.
Genom den alltmer ökade centraliseringen av telegrafverkets inköp ävensom
den allmänna utvecklingen av telegrafverket har arbetsbördan å förrådsbyrån
och därmed även dess inköpsavdelning ökats år från år. Till belysande
av de stora värden, som handhavas å inköpsavdelningen, må nämnas,
att under år 1930 uppgick sammanlagda beloppet av de till enskilda leverantörer
utanordnade likviderna för materiel, som avdelningen under året
inköpt, till 19,000,000 kronor.
På ifrågavarande befattningshavare vilar alltså ett både omfattande och
ansvarsfullt arbete, och styrelsen anser på grund härav, att förbättrad tjänsteställning
bör beredas honom. Därigenom skulle också vinnas, att ombyte
av innehavare av befattningen undvikes. Det är nämligen med hänsyn till
ifrågavarande arbetes beskaffenhet önskvärt, att kontinuiteten i dess bestridande
så vitt möjligt upprätthålles, enär endast genom mångårig erfarenhet
full förtrogenhet med detsamma kan uppnås.
Styrelsen föreslår därför, att ifrågavarande tjänst liöjes från notarie (21:a
lönegraden) till sekreterare i 24:e lönegraden.
I utlåtande den 2 november 1931 har JcommmiiJcationsverlccns löncnämnd i
förevarande avseenden anfört följande:
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. lil haft. (Nr 146.) S027 31 2
18
Departements
chefen.
Förändring
beträffande
befattningarna
såsom inköpschef
och
kontorschef
vid telegrafverkets
verkstad.
Kungl. Majlis proposition nr 146.
Av vad telegrafstyrelsen anfört till stöd för förslaget att förändra den ä
radiobyrån befintliga aktuariebefattningen till sekreterareanst framgår, att
innehavaren av denna befattning har att öva tillsyn över personalen å radiostationerna,
så vitt angår radiotrafikens skötsel, att utarbeta instruktioner
och trafikföreskrifter för radiostationerna, att uppgöra överenskommelser med
utländska förvaltningar rörande radiotrafiken, att handlägga frågor, som röra
radiotaxe- och abonnemangsärenden m. m. De göromål, som åvila ifrågavarande
tjänsteman, äro enligt vad lönenämnden inhämtat av den omfattning
och den kvalificerade natur, att någon befogad erinran icke synes
kunna framställas mot styrelsens förslag att uppföra tjänsten i fråga såsom
sekreterare i 24:e lönegraden. Nämnden finner sig sålunda böra förorda
förslaget.
Beträffande härefter styrelsens hemställan örn uppflyttning av den å förrådsbyråns
inköpsavdelning tjänstgörande notarien till sekreterare har såsom
skäl för denna förändring anförts, bland annat, de stora krav på insiktsfullhet,
grannlagenhet och omdömesförmåga, som måste ställas på denna befattningshavare,
vars huvudsakliga uppgift är att föra förhandlingar med leverantörer
rörande inköp av material för telegrafverkets räkning. Enligt vad
som för nämnden blivit upplyst har den nuvarande tjänstinnehavaren visat
sig äga den merkantila läggning och de särskilda förutsättningar i övrigt,
som erfordras för att statens intressen skola bliva väl tillvaratagna vid inköp
av telegrafverkets materialier. Med hänsyn härtill och då det städse kommer
att vara av vikt att för en dylik uppgift erhålla tjänstinnehavare med dessa
kvalifikationer, framställer nämnden ej heller någon erinran mot nu ifrågavarande
befattnings förändring till sekreterartjänst i 24:e lönegraden.
I betraktande av de vidgade och mera ansvarsfulla uppgifter, som till
följd av den kraftiga utvecklingen av telegrafverkets rörelse måst påläggas
här avsedda befattningar, synes kravet på beredande av en förbättrad löneställning
för dem vara befogat. På grund härav och då det torde kunna
förväntas, att rörelsens utveckling ytterligare skall komma att fortgå, har jag
funnit mig kunna biträda styrelsens ifrågavarande förslag.
Telegrafstyrelsen har vidare gjort framställning örn viss förändring beträffande
befattningarna såsom inköpschef och kontorschef vid telegrafverkets
verkstad. Härom anför styrelsen:
Vid telegrafverkets verkstad finnas åexpeditions- och förvaltningsavdelningen
tvenne likställda tjänster uppförda å verkets ordinarie stat, nämligen kontorschef
och inköpschef. Av dessa tjänster, tillhörande 22:a lönegraden, har
kontorschefstjänsten under tiden den 1 mars 1921—den 31 augusti 1930
uppehållits på förordnande och sedan den 1 september 1930 hållits vakant.
Vid vakanssättningen sammanslog styrelsen, i syfte att ernå besparing i
verkstadens administrationskostnader, på försök de med kontorschefs- och
inköpschefstjänsterna förenade göromålen och uppdrog åt inköpschefen att
tillsvidare bestrida denna nya befattning.
Sedermera förordnade styrelsen i anledning härav jämlikt 20 § 3 mom.
av avlöningsreglementet för tjänstemän vid kommunikationsverken inköpschefen
att från och med den 1 juli 1931 tillsvidare mot uppbärande av vederbörlig
vikariatsersättning bestrida göromål, vilka eljest ankomma på
tjänsteman i 24:e lönegraden. Det ökade arbete och ansvar, som genom
sammanslagningen av de båda tjänsterna åvilar innehavaren av den sålunda
tillkomna nya befattningen, torde nämligen i avseende å arten och omfatt
-
Kungl. Majis proposition nr 146. 19
ningen vara fullt jämförbart med det arbete, som ankommer på tjänsteman
i förenämnda lönegrad.
Som den företagna anordningen med sammanslagning av de båda nämnda
tjänsterna också hittills fungerat till belåtenhet, finnes det numera ingen
anledning att låta densamma fortfarande behålla karaktären av provisorium,
utan bör den nya befattningen, som skäligen bör placeras i 24:e lönegraden,
besättas med ordinarie innehavare och benämnas kontorschef.
Styrelsen föreslår därför, att den nuvarande inköpschef stjänsten indrages
samt att kontorschefsbefattningen uppflyttas från 22:a till 24:e lönegraden.
Lönenämnden har anfört, att på grund av vad nämnden vid besök vid
telegrafverkets verkstad inhämtat i fråga örn de arbetsåligganden, som skulle
påvila innehavaren av den nya tjänsten, och då det därjämte vore fråga örn
en anordning, som beräknades leda till besparing, nämnden ville tillstyrka
bifall till telegrafstyrelsens förslag i denna del.
Då den av telegrafstyrelsen föreslagna förändringen beträffande ifrågavarande
befattningar vid verkstaden står i god samklang med den rationalisering
beträffande verkstadsdriften, som påbörjats och alltjämt fortgår, vill
jag tillstyrka styrelsens förevarande förslag.
Vid bifall till vad jag här förordat i fråga örn tjänster vid telegrafverket
skulle antalet sekreterarbefattningar i 24:e lönegraden ökas från 8 till 10
samt antalet aktuarie- och notariebefattningar minskas från 2 respektive 8
till 1 respektive 7. Vidare skulle ur tjänsteförteckningen i 22:a lönegraden
uteslutas befattningarna inköpschef och kontorschef, medan däremot i 24:e
lönegraden skulle i tjänsteförteckningen införas befattningen kontorschef.
Statens järnvägar.
I skrivelse den 25 september 1931 har järnvägsstyrelsen framlagt förslag
rörande vissa ändringar beträffande personalorganisationen vid statens järnvägar.
Inledningsvis har styrelsen därvid erinrat, att frågor rörande statsbanornas
organisation under det senaste decenniet vid flera tillfällen varit aktuella, i
vilket hänseende styrelsen hänvisat till de förslag, som framlagts av den
s. k. statsbaneekonomikommissionen och av socialiseringsnämnden, ävensom
till den omorganisation av statsbaneförvaltningen, som genomfördes genom
beslut vid 1928 års riksdag (proposition nr 118). .Järnvägsstyrelsens ställning
till hithörande spörsmål hade — framhåller styrelsen — varit den,
att man med bibehållande av det goda i bestående organisation borde med
varsamhet genomföra de justeringar, som undan för undan kunde visa sig
i anledning av skiftande tidsförhållanden behövliga och av den praktiska
erfarenheten till gagnet vitsordade. Styrelsens syfte och önskemål hade
därvid varit att söka åt statsbanorna giva en sådan organisation, som vid
varje tidsskede beredde största möjliga nytta och effekt med minsta möjliga
kostnad. Den år 1928 i enlighet med styrelsens förslag genomförda, till ökad
koncentration i ledningen och större planmässighet i ärendenas behandling
Departements
chefen.
Indragning
av överdirektörskefattnlngen.
Inrättande
av en drifttj
dna thyra
m. m.
Omorganisation
av förrådsväsendet.
20 Kungl. Majus proposition nr 146.
verkande omorganisationen hade inneburit ett steg i denna riktning. Enligt
styrelsens mening borde nu åter ett steg tagas på den sålunda inslagna
vägen.
De viktigaste av de förslag, som järnvägsstyrelsen i förevarande skrivelse
framlagt, avse ändring i vissa delar av styrelsens organisation.
Till en början har styrelsen upptagit fråga örn indragning av befattningen
såsom överdirektör och souschef vid statens järnvägar.
Innan jag ingår på styrelsens förslag härutinnan, ber jag att få erinra
örn att vid den omorganisation av järnvägsförvaltningen, som genomfördes
år 1907, nyinrättades en befattning såsom överdirektör och souschef, vilken
befattning ansågs behövlig för lättande av generaldirektörens stora arbetsbörda
och vars innehavare skulle vara generaldirektörens närmaste man och
ställföreträdare samt, utan att förestå någon viss avdelning inom verket,
övertaga avgörandet av vissa grupper av ärenden, vilka verkschefen ansåge
sig icke själv behöva handlägga. Vid den organisationsreform av verket,
som vidtogs år 1914, tillskapades i samma syfte ytterligare en överdirektörstjänst.
I samband med nyssnämnda organisationsändringar år 1928 ansågs
emellertid den ena av överdirektörsbefattningarna kunna indragas med
hänsyn till den minskning i förvaltningsuppgifterna, som blivit en följd av
inträdd stabilisering i statens järnvägars verksamhet, och till den lättnad i
arbetsbördan, som därigenom uppstått för den beslutande ledningen för
verket.
För närvarande finnes alltså endast en överdirektörsbefattning, vars innehavare
tillika är verkets souschef.
I sin förevarande skrivelse har järnvägsstyrelsen erinrat, att mandattiden
för den senaste innehavaren av befattningen såsom överdirektör och souschef
utginge med år 1931, samt meddelat, att nämnde befattningshavare förklarat
sig icke önska komma i fråga till nytt förordnande. Närmast på grund
därav hade styrelsen ansett sig böra upptaga till omedelbar prövning frågan,
örn befattningen borde bibehållas eller ej; och styrelsen hade därvid kommit
till det resultatet, att tjänsten, sådant arbetsläget inom styrelsen tedde
sig för närvarande och för tid, som kunde förutses, icke vidare kunde anses
oundgängligen nödvändig för beredande åt verkschefen av avsedd lättnad i
hans arbetsbörda. Vid sådant förhållande och då med hänsyn jämväl därtill
att, när överallt annorstädes inom verkets förvaltning måst uppställas de
strängaste krav på största möjliga hushållning med personal, även verkschefen
funnit det vara sin naturliga plikt att söka reda sig med minsta
möjliga hjälpkrafter vid utförande av sitt arbete, ansåge styrelsen, att befattningen
borde hållas vakant under tiden den 1 januari—den 30 juni 1932
och därefter indragas.
Jag torde här få inskjuta, att Kungl. Majit med anledning av vad styrelsen
sålunda meddelat och föreslagit genom beslut den 18 december 1931
förklarat, att Kungl. Majit tillsvidare icke ville, i avvaktan på slutlig prövning
av frågan örn indragning av befattningen såsom överdirektör och souschef,
meddela nytt förordnande å befattningen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
21
Med hänsyn bland annat till vad styrelsen i fortsättningen av sin skrivelse
den 25 september 1931 föreslagit beträffande ordnandet av ställföreträdarskapet
för generaldirektören vid en indragning av överdirektör stjänsten
torde jag, innan jag ingår på redogörelse för den vidare behandlingen av
styrelsens förslag om befattningens indragning, redan i detta sammanhang
böra anmäla två av styrelsens övriga i skrivelsen framlagda organisationsförslag.
Det ena av dessa avser inrättandet inom styrelsen av en särskild
byrå för drifttjänstärendenas handläggning.
Statsbaneekonomikommissionen föreslog i del II av sitt år 1921 avgivna
betänkande inrättande av en särskild personalavdelning eller personalbyrå.
Till denna skulle förläggas i första hand rena lönefrågor för tjänstemannapersonalen
samt vissa allmänna rekryterings- och tjänstebestämmelser ävensom
beredningen av den årliga personalstaten, vilka ärenden dittills handlagts
å administrativa och kameralbyråerna. Vidare ansåg kommissionen
böra till denna byrå överföras de viktigaste delarna av fackbyråernas — ban-,
maskin-, första trafik-, förråds- och verkstadsbyråernas — personalärenden,
närmast de allmänna personalinstruktionerna och grunderna för personaluppsättning
samt, beträffande arbetarna, lönevillkoren.
Genom denna anordning skulle enligt kommissionens åsikt vinnas, att
personalfrågorna erhölle största möjliga enhetlighet i behandlingen. Emellertid
krävdes av chefen för avdelningen eller byrån god kännedom örn järnvägsväsendets
olika delar, på det att han skulle äga förmåga att sakligt
bedöma förekommande personalfrågor. Med hänsyn härtill samt i betraktande
av de ansvarsfulla och arbetsdryga uppgifter, som skulle åvila honom,
funne kommissionen nödigt bereda honom en högre löneställning än vanlig
byråchefs.
I sitt den 22 mars 1923 avgivna yttrande över del II av kommissionens
förslag framhöll järnvägsstyrelsen, att styrelsen visserligen ej stöde
främmande för tanken att till en byrå sammanföra vissa på olika byråer
spridda personalärenden men att enligt styrelsens mening därmed borde
tills vidare anstå, intill dess ändrade personalförhållanden därtill lämnade
större möjlighet än vad vid yttrandets avgivande vore fallet. Emellertid
ansåge styrelsen, att man därvid ej kunde gå så långt som kommissionen
föreslagit. Sålunda framhöll styrelsen såsom sin åsikt, att det ej
vore möjligt för en man att behärska de invecklade och mångskiftande personalfrågorna
vid det stora verkets olika avdelningar. Bedömandet av sådana
frågor som personaluppsättning, personalanvändning och för de olika
tjänstegrenarna erforderliga instruktioner borde därför enligt styrelsen ske
av vederbörande fackbyråchef. Lönefrågorna samt de allmänna rekryteringsoch
tjänstebestämmelserna borde likaledes alltjämt handläggas av den på
detta område speciellt -sakkunnige byråchefen (med nuvarande organisation
chefen för kanslibyrån).
Den ståndpunkt, styrelsen i detta yttrande intog, har styrelsen funnit sig
numera böra i vissa delar frånfalla. Angående skälen härtill yttrar styrelsen:
-
22
Kungl. Majus proposition nr 146.
Under årens lopp Ilar med allt större skärpa framstått nödvändigheten
av att allt, som är praktiskt möjligt, göres för vinnande av ett fullgott utnyttjande
av den under löneförhållandenas utveckling så dyr blivna mänskliga
arbetskraften. Första villkoret för en sådan, ännu längre än för närvarande
driven hushållning med personmaterialet är emellertid en ökad och
småningom allt mer fullkomnad samverkan mellan de olika avdelningarnas
personal. En dylik utveckling skulle påtagligen väl tjänas med att drifttjänstärendena
för alla de tre huvudavdelningarna (ban-, maskin- och trafikavdelningarna)
sammanföras till en byrå. Med hänsyn härtill har styrelsen
ansett sig böra låta sina förut uttalade betänkligheter mot denna anordning
fara, och detta desto hellre som styrelsen, på sätt i det följande skall närmare
utvecklas, trott sig hava funnit en god utväg att eliminera de anmärkta
olägenheterna genom att utrusta chefen för ifrågavarande byrå med sådana
i de olika avdelningarnas drifttjänst- och personalförhållanden väl insatta
och högt kvalificerade hjälpkrafter, att de möjligheter för chefen att nå till
behärskande av samtliga detaljer i de olika avdelningarnas personalfrågor,
som måste förutsättas, lära bliva skäligen väl tillgodosedda.
En bidragande orsak till styrelsens ändrade ställningstagande är också
den alltmera framträdande nödvändigheten att bereda vissa byråchefer lättnad
i deras arbetsbörda.
Styrelsen har därför funnit tiden nu vara inne att föreslå inrättande av
en ny byrå, förslagsvis kallad drif11 jäns thyr ån, till vilken skulle överföras
från ban-, maskin- och de tre trafikbyråerna ärenden örn drifttjänstens ordnande
genom reglementen och andra föreskrifter ävensom de enligt styrelsen
så ytterst viktiga ärendena örn den för driften behövliga personalens anställande,
befordran och numerär samt de bland annat därav beroende driftkostnadsstaternas
beredning och övervakande.
Beträffande de fördelar, som skulle vinnas med denna anordning, framhåller
järnvägsstyrelsen följande:
Härigenom skulle avsevärd lättnad beredas åt cheferna för banbyrån och
för maskinbyrån. Yad beträffar första trafikbyrån skulle denna, som i huvudsak
handhar trafikavdelningens drifttjänst, kunna indragas, i det den stora
mängden av dess arbetsuppgifter komme att överflyttas å den nya allmänna
drifttjänstbyrån och de resterande — av mera rent trafikteknisk art — eventuellt
kunna fördelas mellan andra och tredje trafikbyråerna.
Av särskild vikt är, att cheferna för förstnämnda två tekniska byråer
erhålla avlastning av vissa ofta särskilt brydsamma och tyngande arbetsuppgifter.
Dessa båda stora byråer hava nämligen sedan länge ett alltför
vittomfattande arbetsområde, och tjänsten är för deras chefer oskäligt krävande
och tung. Det är av denna anledning enligt styrelsens mening nödvändigt,
att deras arbetsuppgifter begränsas till att — frånsett samråds
ärenden — avse rent ban- och byggnadstekniska, respektive maskintekniska
ärenden.
Yad banbyrån angår, är en dylik avlastning så mycket mera av behovet
påkallad, som av statens järnvägsbyggnaders sannolikt tämligen snara upphörande
en fullständig indragning av byggnadsbyrån lär bliva en följd. -—
Enligt redan träffade dispositioner skall överingenjörsbefattningen från och
med den 1 januari 1932 ej vidare hållas besatt utan byggnadsbyrån ledas
av en tillförordnad tjänsteman med byråchefs befogenhet, det vill säga utan
eget befäl utåt arbetslinjen. — Nya tekniska arbetsuppgifter måste vid den blivande
indragningen av byggnadsbyrån ganska ofrånkomligt komma att till
-
23
Kungl. Majus proposition nr 146.
föras banbyrån. Redan innan en dylik indragning av byggnadsbyrån kommer
till stånd, bör också såsom ett nästa steg i utvecklingen emot dess upphörande
enligt styrelsens mening dess bangårdsavdelning redan nu överflyttas
till banbyrån.
Viktigaste vinsten av den föreslagna omändringen är emellertid, som förut
antytts, att genom omförmälda personalärendens sammanförande till en byrå
skulle vinnas större möjligheter för framsteg vid strävandena att vidmakthålla
och öka den för statens järnvägars driftsekonomi så ytterst viktiga
samverkan mellan de olika avdelningarnas personal och apparat än som av
naturliga praktiska skäl, trots allt gott och målmedvetet samarbete, under
nuvarande ordning alltid kan påräknas mellan de emellertid även av andra
maktpåliggande arbetsuppgifter hårt tyngda cheferna för de nuvarande stora,
med de olika avdelningarnas drifttjänst sysslande byråerna — ban-, maskinocli
första tratikbyråerna.
Den föreslagna reformens genomförande bör enligt järnvägsstyrelsen föranleda,
att benämningen å de kvarblivande av de av reformen berörda nuvarande
byråerna ändras, så att dessa benämnas, nuvarande banbyrån banteknislca
byrån, maskinbyrån maslcintékniska byrån, andra trafikbyrån goclstrafikbyrån
och tredje trafikbyrån persontraJiJcbyrån.
Styrelsen ingår härefter på frågan om personaluppsättningen på den föreslagna
drifttjänstbyrån och behandlar därvid först frågan örn tjänste- och
löneställning för byråns chef:
Denne bör enligt styrelsens mening och enligt organisationens princip ej
vara tilldelad annan än byråchefs tjänsteställning och befogenhet. Däremot
anser styrelsen de synnerligen krävande uppgifter, som komme att påvila
honom och som göra det önskvärt att kunna till tjänsten förvärva — örn
så skulle visa sig erforderligt och lämpligt -— exempelvis en distriktschef
med den erfarenhet, en sådan förvärvat sig örn personal samt tjänstgöringsoch
driftförhållanden inom alla avdelningarna, påkalla, att driftbyråchefen
beredes en för sådant ändamål erforderlig avlöning. Avlöningen bör därför
enligt styrelsens mening ej sättas lägre än som motsvarar arvodet för överdirektörsbefattningen
eller 18,000 kronor. Till stöd för denna uppfattning
tillåter sig styrelsen jämväl åberopa ekonomikommissionens yttrande angående
avlöningen åt chefen för den av kommissionen föreslagna, i viss män
drifttjänstbyrån motsvarande personalbyrån. Erinras må ock, att vid bifall
till förslaget örn indragning av överdirektörs- och souschefsbefattningen och
första trafikbyrån med därtill hörande byråchefslön någon utgiftsökning ej
härigenom skulle vållas statens järnvägar utan tvärtom — frånsett påräkneliga,
indirekta och givetvis av helt annan storleksordning varande vinster —
en viss besparing.
Chefen för drifttjänstbyrån synes böra tilldelas tjänstetiteln driftelin ejdor.
Under erinran örn sin tidigare uttalade uppfattning, att alla byråcheferna
böra tillsättas på förordnande — en fråga, som styrelsen dock måste förutsätta
ej kan komma att av Kungl. Maj:t upptagas till behandling annat än
i sammanhang med prövning av saken för samtliga affärsverks vidkommande
— får styrelsen framhålla, att det enligt styrelsens mening är en absolut
förutsättning för tilldelande åt chefen för drifttjänstbyrån av högre avlöning
iin byråchefslön, att han tillsättes i enahanda ordning som andra befattningshavare
vid verket med sådan högre avlöning.
Då drifttjänstbyrån faktiskt måste komma att i mycket väsentliga delar
bliva så att säga en knutpunkt och en närmaste föreningslänk mellan
24
Kungl. Majus proposition nr 146.
styrelsen och linjeförvaltningarna ävensom mellan dessa senare inbördes,
synes chefen för denna byrå lämpligen kunna vara generaldirektörens
ställföreträdare vid tillfällen, då denne är tjänstledig eller befinner sig
på sådan tjänsteresa, att han ej kan deltaga i det löpande förvaltningsarbetet.
Beträffande personaluppsättningen i övrigt å drifttjänstbyrån innehåller
styrelsens framställning följande:
Till drifttjänstbyrån vore avsett att överflyttas den å byggnadsbyråns
stat för närvarande upptagne byråingenjören å bangårdsavdelningen, vilken
med bangårdskonstruktörens sakkunskap skulle stå till chefens för drifttjänstbyrån
förfogande vid handläggning av de viktiga frågorna örn bangårdarnas
rätta utnyttjande, växlingsarbetets rationella ordnande och utförande,
för verkställande av härmed sammanhörande inspektioner m. m.
Övrig å drifttjänstbyrån erforderlig personal är avsedd att överflyttas
från ban-, maskin- och första trafikbyråerna. Från banbyrån skulle sålunda
överflyttas den förste byråingenjör, som där för närvarande är byråchefens
närmaste, man, ävensom sekreteraren, en bokhållare, en kontorsskrivare, en
kansliskrivare och ett extra ordinarie kanslibiträde; från maskinbyrån den
förste byråingenjör, som där för närvarande är byråchefens närmaste man,
en underingenjör, två bokhållare, en kontorsskrivare, en kansliskrivare och
två kontorister samt från första trafikbyrån hela personalen utom byråchefen,
det vill säga en överinspektör för säkerhetstjänsten, en förste sekreterare,
en notarie, en bokhållare, en förste stationsskrivare, en kontorsskrivare,
en stationsskrivare, två kansliskrivare och en extra ordinarie expeditionsvakt.
De sålunda till drifttjänstbyrån överflyttade förste byråingenjörerna samt
förste sekreteraren böra enligt styrelsens mening tjänstgöra som driftdirektörens
närmaste särskilda fackkunniga medhjälpare för respektive ban-,
maskin- och trafikavdelningen. Vidare böra de, respektive den av dem,
inom vars avdelning ärendet faller, närvara i plenum vid föredragning av
utnämnings- och bestraffningsärenden.
Den sålunda för dessa befattningshavare skisserade tjänsteställningen
bör, anser styrelsen, särskilt med hänsyn till att de givetvis också skola
biträda. byråchefen uti hans inspektionsskyldighet, föranleda en ändrad
benämning å deras tjänster; och tillåter sig styrelsen i detta avseende
föreslå benämningen överinspektör för respektive ian-, maskin- och trafiktjänsten.
Den sålunda föreslagna personalöverflyttningen från banbyrån och maskinbyrån
kommer icke att påkalla något personaltillskott å dessa byråer. Beträffande
banbyrån må dock anmärkas, att byrådirektören å byggnadsbyråns
till överflyttning dit föreslagna bangårdsavdelning skulle i stället för den
bortflyttade förste byråingenjören vara byråchefens närmaste man och ställföreträdare.
Det är tvärtom enligt styrelsens mening med största sannolikhet att
förutse, att den här föreslagna reformen så småningom skall i följd av den
därigenom åstadkomna centraliseringen komma att medföra ett ej oväsentligt
minskat personalbehov i de mera underordnade graderna främst å drifttjänstbyrån
och måhända även å de kvarstående delarna av ban- och maskinbyråerna.
Härtill skall styrelsen emellertid återkomma, då erfarenheter örn
den nya organisationens funktion kunna föreligga.
Med avseende å frågan örn ändrad organisation av förrådsväsendet
må erinras, att förrådsärendena inom styrelsen för närvarande handläggas
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
av en förrådsbyrå samt att linjens förrådsorganisation är inordnad i distriktsförvaltningen.
För varje distrikt finnes en förrådsavdelning under ledning
av en förrådsintendent.
Järnvägsstyrelsens framställning beträffande förrådsväsendets omorganisation
innehåller följande:
Förrådsverksamheten har numera — vilket bland annat kommer till
uttryck i genomförd bokföringsreform — utvecklat sig till en med huvudverkstäderna
analog hjälpaffär. Vid sådant förhållande och då rörelsen i
sin för svenska förhållanden höga storleksordning dessutom helt naturligt
är av synnerlig vikt för statens järnvägars ekonomi, har det synts styrelsen,
att alla skäl tala för förrådsförvaltningens omorganiserande i huvudsaklig
överensstämmelse med det för huvudverkstädernas förvaltning redan införda
systemet, vilket för dessas vidkommande visat sig ändamålsenligt.
Enligt styrelsens mening bör sålunda chefen för förrådsbyrån givas en
verkstadsdirektören motsvarande tjänste- och löneställning. I likhet med
denne skulle han alltså tillsättas på förordnande för viss tid. Titeln synes
då lämpligen böra bliva förrådsdireldor.
Då den nuvarande chefen för förrådsbyrån avgår med pension under
förra hälften av år 1932, har styrelsen funnit tiden lämplig att nu föreslå
genomförandet av angivna omorganisation av statens järnvägars förrådsförvaltning.
Linjens förrådsorganisation — förrådsintendenterna med underlydande
kontor och personal samt huvudförråden med deras personal — skulle då
utbrytas ur den nuvarande distriktsledningsorganisationen och direkt underställas
förrådsdirektören i styrelsen. Förrådsintendenterna med dem underställd
personal vid expeditioner och huvudförråd skulle härigenom erhålla
en med föreståndarna för huvudverkstäderna med underlydande verkstadspersonal
analog ställning. Det må framhållas, att en sådan förändring —
vartill distriktscheferna givit sin anslutning —- innebär föga annat än ett
legaliserande av i praktiken redan i mångt och mycket bestående förhållanden.
Förrådskontrollören skulle bibehållas och stå till förrådsdirektörens förfogande
för reseinspektion och kontroll. Sådan är nämligen erforderlig för
övervakning av att förrådsbehållningen i lager å huvudförråden eller utlämnad
för redovisning till olika distributionsställen ej hålles större än som
är oundgängligen nödvändigt samt att samma behållning ej får omfatta
annat än kuranta artiklar.
Järnvägsstyrelsen föreslår sålunda, att i stället för den nuvarande byråchefsbefattningen
å förrådsbyrån inrättas en befattning såsom förrådsdirektor,
att tillsättas medelst förordnande på viss tid, ävensom att för befattningen
bestämmes ett arvode av 15,000 kronor och ett pensionsunderlag av
7,000 kronor.
Vid behandlingen av här omförmälda frågor hava i vissa avseenden uttalats
skiljaktiga meningar inom järnvägsstyrelsen.
Föredraganden i ärendet, byråchefen Jacobi, har sålunda icke biträtt styrelsens
förslag om inrättande av driftdirektörs- och förrådsdirektörsbefattningar.
Med framhållande, att föredraganden icke kumle gilla järnvägsstyrelsens
tidigare -— i utlåtande över 1928 års lönekommittés betänkande angående
nytt avlöningsreglemente — framställda förslag örn tillsättande av
26 Kxmgl. Majus proposition nr 146.
•byråcheferna i de affärsdrivande verken på förordnande, Ilar föredraganden
anfört följande:
Redan av detta skäl finner jag mig nu förhindrad att ansluta mig till förslaget
örn inrättande av en driftdirektörs- och en förrådsdirektörstjänst, vilket
förslag ju innebär, att cheferna för två av styrelsens byråer skulle flyttas
upp i avlöningshänseende och i sammanhang därmed tillsättas på förordnande,
ehuru deras ställning i organisatoriskt hänseende inom styrelsen
skulle i stort. sett bliva densamma som övriga byråchefers. Särskilt med
hänsyn till sistnämnda förhållande anser jag även i övrigt det vara ägnat
att väcka betänkligheter att på föreslaget sätt utmärka vissa av styrelsens
ledamöter.
_ Yad särskilt angår förrådsdirektören kan jag icke finna, att hans ställning
såsom styrelsens inköpschef — och detta anser jag vara hans viktitigaste
uppgift — undergår någon väsentlig förändring därför att man på
föreslaget sätt ändrar organisationen av förrådstjänsten på linjen.
Slutligen får jag uttala, att denna min reservation icke avser förslaget örn
inrättande av en drifttj än stbyrå samt därmed sammanhängande organisationsförändringar,
mot vilken anordning jag icke har någon erinran.
Järnvägsfullmäktigesuppleanten Falkman har motsatt sig förslagen örn indragning
av överdirektörsbefattningen samt örn centralisering av drifttjänstärendena
och i dessa hänseenden anfört följande:
Jag kan icke biträda förslaget örn indragning av överdirektörs- och
souschefsbefattningen vid statens järnvägar. Vid ett så stort och mångsidigt
affärsföretag som statens järnvägar synes det mig nödvändigt att vid
chefens sida finnes en person, som är ä jour med alla viktigare frågor och
som kan både dela arbetet med chefen och framförallt träda in i hans ställe
vid de tillfällen, då denne själv har förhinder.
De argument, som av järnvägsstyrelsen anföras för befattningens indragande,
synas mig icke bärkraftiga. Även örn, såsom styrelsen framhåller,
arbetsläget för tillfället icke skulle göra biträdet av en souschef oundgängligen
nödvändigt, så kan detta förhållande snart ändra sig, och organisationen
bör givetvis fastställas med hänsyn till förhållandena, sedda på längre
sikt. Det i och för sig riktiga kravet på största möjliga hushållning med
personal får icke drivas så långt, att företaget riskerar stå utan kompetent
ledning vid de tillfällen, då verkschefen på grund av bortovaro, sjukdom eller
andra förhinder icke kan själv utöva sitt ämbete. De ekonomiska och andra
risker, som därigenom skulle kunna uppstå, äro påtagligen av en helt
annan storhetsordning än den besparing, som vinnes genom indragning av
souschefsbefattningen. Saknas för tillfället lämplig person för den ledigblivna
befattningen, kan densamma dock givetvis under en begränsad tidrymd
hållas vakant.
Såsom ett ytterligare argument för souschefsbefattningens bibehållande
må framhållas, att man givetvis har anledning räkna med den möjligheten, att
vid ett framtida förordnande av generaldirektör därtill kan, liksom vid vissa
tidigare tillfällen, komma att utses person, vilken icke har gjort sin karriär
inom statens järnvägar och som för den skull saknar kännedom örn alla de
många angelägenheter, som redan från början måste bliva honom underställda.
Det är i en sådan situation utomordentligt betydelsefullt, att vid
verkschefens sida finnes en person, som är bekant med alla förhållanden
och vars medverkan vid ärendenas behandling underlättar den nödvändiga
kontinuiteten.
27
Kungl. Majus proposition nr 146.
Beträffande förslaget om inrättande av en drif ttj änstbyrå synes det
tvivelaktigt, om därmed uppnås de avsedda fördelarna.
De argument, som styrelsen i sitt yttrande av 22 mars 1923 avgav emot
sammanförande av personalärendena till en byrå, synas mig mera bärkraftiga
än de argument, som nu anföras för denna tidigare ståndpunkts frångående.
Centralisering av personalärenden är visserligen ofta till fördel vid
verk av relativt mindre omfattning, helst örn verksamheten är lokalt koncentrerad,
men i ett företag som statens järnvägar, där personalstyrkan är utomordentligt
stor och där rörelsen bedrives inom skilda verksamhetsgrenar och
inom alla delar av landet, torde en centralisering av dessa ärenden i den
utsträckning, som förslaget avser, snarare vara till skada.
Förslaget synes icke heller kunna, såsom avsett, medföra någon avsevärd
avlastning av arbetsbördan för cheferna för vissa andra byråer, eftersom
dessa fortsättningsvis torde få lov att deltaga i behandlingen av personalärenden,
som beröra deras respektive byråer och en del andra tjänsteställen,
och alltså endast befrias från ärendenas föredragning. Men därmed riskeras
å andra sidan lättare missnöje med avgöranden, som gå emot deras önskningar.
Enär genom drifttjänstbyråns tillkomst ingen väsentlig minskning
synes kunna åstadkommas i de övriga byråernas arbete, torde omorganisationen
på denna punkt alltså näppeligen heller kunna medföra någon minskning
utan snarare ökning i totala antalet personer, som förbereder dessa
ärenden. Någon ekonomisk besparing skulle följaktligen ej kunna uppstå.
Jag avstyrker på angivna skäl personalärendenas sammanförande på föreslaget
sätt.
Över järnvägsstyrelsens förslag har infordrat utlåtande den 5 november
1931 avgivits av Tcommuniliationsverkens lönenämncl. Nämndens yttrande innehåller
i här förevarande delar följande:
Så långt nämnden kunnat bedöma förslaget beträffande inrättande av
en drifttjänstbyrå, finner nämnden den föreslagna anordningen vara ägnad
att medföra avsevärda fördelar. Genom att centralisera frågorna örn personalens
anställande, tjänstgöring m. m. till en enda byrå kan det förväntas,
att personalen inom de olika avdelningarna skall kunna på ett bättre och
ändamålsenligare sätt utnyttjas för drifttjänsten i dess helhet, än vad fallet
är för närvarande, då dessa ärenden handläggas för värjo huvudavdelning
för sig å de skilda fackbyråerna. Härigenom möjliggöres i sin ordning, ett
rationellare anpassande av personaltillgången efter driftrörelsens omfattning.
Likaledes kan det förutses, att ett förläggande till en och samma byrå av
ärendena rörande de olika avdelningarnas driftkostnadsstater ävensom av
den fortlöpande granskningen av statbeloppens användning skall åstadkomma
en bättre överblick över utgifterna för driftens skötsel och därmed också
bereda ökade tillfällen till besparingar i verkets driftkostnader.
Örn sålunda nämnden måste beteckna den nu ifrågasatta organisationsförändringen
såsom välbetänkt och nämnden följaktligen vill i princip förorda
densammas genomförande, finner däremot nämnden det kunna ifrågasättas,
huruvida det är lämpligt, att såsom chef för nämnda byra ställes en
tjänsteman med allenast byråchefs tjänsteställning och befogenhet, samtidigt
sorn man åt denne tjänsteman utmäter en lön vida överstigande vad som
utgår till byråchefer i allmänhet. Niimnden förbiser ingalunda, att på innehavaren
av ifrågavarande befattning måste ställas särskilt höga krav i avseende
å duglighet och arbetsförmåga, vartill också kommer, att han enligt
förslaget skulle fungera såsom generaldirektörens ställföreträdare,, då denne
på grund av tjänsteresa, semester, sjukledighet och dylikt vore hindrad att
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
utöva sitt ämbete. . Men detta förslag, sammanställt med styrelsens i förevarande
skrivelse likaledes framställda förslag örn höjd loneställning för
chefen å styrelsens förrådsbyrå, föranleder nämnden till det uttalandet, att
därest dessa förslag komma till genomförande, frågan örn en gradering i
byråchefernas löneförmåner med hänsyn till arbetsbörda och ansvar icke
lärer kunna begränsas till att avse allenast dylika befattningshavare hos
järnvägsstyrelsen utan med all sannolikhet kommer att medföra konsekvenser
på andra håll inom statsförvaltningen.
Frågan örn den föreslagna driftdirektörens tjänste-och loneställning torde
emellertid böra ses i samband med det av styrelsen likaledes väckta spörsmålet
örn indragning av den nuvarande överdirektörs- och souschef
sbefattningen. Av styrelsens skrivelse framgår, att enligt styrelsens
mening ifrågavarande befattning numera icke är oundgängligen behövlig.
Nämnden Ilar givetvis ingen anledning att jäva denna styrelsens uppfattning.
Emellertid förefaller det nämnden, som örn det rent organisatoriskt sett
skulle vara naturligare att i stället för att å den nya drifttjänstbyrån inrätta
en chefsbefattning med den särskilda loneställning, styrelsen ansett skälig,
åtminstone tillsvidare bibehålla den nuvarande överdirektörsbefattningen,
med upphävande av den med befattningen förenade ställningen såsom souschef
men med skyldighet för innehavaren att vara chef för drifttjänstbyrån
och föredragande i styrelsen av de till nämnda byrå hörande ärendena samt
tillika fungera såsom generaldirektörens ställföreträdare. Överdirektören vid
statens järnvägar skulle härigenom i organisatoriskt hänseende komma att
intaga ungefär samma ställning som överdirektören vid statens vattenfallsverk.
Då lönenämnden ansett sig på sätt nu skett böra angiva en annan utväg
för ordnande av chefsskapet å den nya drifttjänstbyrån än vad styrelsen
förordat, vill nämnden dock samtidigt hava framhållit, att inrättande av
denna byrå synts nämnden vara av den vikt och betydelse för statens järnvägars
driftsekonomi, att den omständigheten, att olika uppfattningar kunna
göra sig gällande rörande chefens för drifttjänstbyrån tjänsteställning, icke
bör få utgöra hinder för ett genomförande av själva reformen. Skulle alltså
styrelsens förslag om indragning av överdirektörs- och souschefsbefattningen
samt inrättande av en driftdirektörstjänst befinnas böra komma oförändrat
till genomförande, vill lönenämnden för sin del icke motsätta sig en dylik
anordning.
Motivet för inrättande av en förrådsdirektörstjänst, vars innehavare
skulle tillsättas genom förordnande och erhålla en avsevärt ökad avlöning i
jämförelse med den nuvarande förrådsbyråchefen, har angivits vara, att man
nu funnit tiden vara inne att genomföra en omorganisation av förrådsavdelningen
och dess ledning. Denna omorganisation avser i huvudsak förrådsavdelningens
lösgörande från distriktsorganisationen och inordnande direkt
under styrelsens förrådsbyrå, i analogi med vad som tidigare skett i avseende
å huvudverkstädernas förvaltning. Enligt förslaget skulle förrådsdirektören
komma att utöva löpande linjebefäl och således direkt leda förrådsintendenternas
arbete och genom dem förrådens skötsel. Oavsett frågan,
huruvida den organisationsform, som sålunda förordats, kan vara den i alla
avseenden lämpligaste eller icke, synes det nämnden tveksamt, huruvida deu
ifrågasatta organisationsförändringen kan, därest den kommer till genomförande,
i och för sig påkalla beredande åt chefen på förrådsbyrån av högre
löneförmåner än som tillkomma styrelsens byråchefer i allmänhet. Styrelsens
förslag i denna del synes nämnden kunna godtagas endast i den mån det
kan förutses, att svårigheter skola uppstå att på ett tillfredsställande sätt
rekrytera befattningen. Skulle det befinnas nödigt att på den privata arbetsmarknaden
söka förvärva en för befattningen lämplig person, exempelvis en
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
%
på det merkantila området prövad dugande arbetskraft, är det möjligt, att
den för byråchef fastställda lönen kan visa sig otillräcklig.
Inom lönenämnden liava vissa särskilda yttranden avgivits vid behandlingen
av de här förevarande frågorna.
Sålunda har nämndens ledamot herr Englund beträffande chefskapet för
den föreslagna drifttjänstbyrån framhållit, att lönenämndens förslag att bibehålla
överdirektörstjänsten men giva densamma en annan funktion inom
styrelsen i själva verket endast vore en titelfråga samt att den av järnvägsstyrelsen
föreslagna lösningen mera skulle tillgodose de verkliga förhållandena
än det förslag, lönenämnden framkastat. Lönenämndens jämförelse mellan
överdirektören i järnvägsstyrelsen i den av nämnden tänkta funktionen och
överdirektören vid statens vattenfallsverk vore enligt reservantens förmenande
i sak icke riktig, då sistnämnde överdirektör enligt vad som meddelats
hade direkt linjebefäl, vilket ju icke skulle tillkomma överdirektören i järnvägsstyrelsen.
Ledamoten herr N. A. Nilsson har beträffande förslaget örn ändrad organisation
av drifttjänst- och förrådsärendenas handläggning yttrat bland annat
följande:
Utan tvivel hade järnvägsstyrelsen, särskilt vad drifttjänstbyrån beträffade,
goda skäl för den föreslagna omläggningen, vilken syntes innebära vissa
organisatoriska fördelar. I fråga örn lönesättningen hyste reservanten däremot
en från förslaget avvikande mening. Att, såsom järnvägsstyrelsen
föreslagit, fixera avlöningen för den ene av de ifrågavarande avdelningscheferna
— dessas nya benämning, direktör, spelade ingen roll, då befattningarna
icke förty vore genuina byråchefstjänster — till 18,000 kronor, vore
en avgjord överdrift. Detta belopp överstege icke blott den vanliga överdirektörslönen,
som bestämts till 15,000 kronor då den icke stannade .vid
13,000 kronor, utan även den överdirektörslön, som förekomme i domänstyrelsen
och vattenfallsstyrelsen och som för ej länge sedan förefunnits i järnvägsstyrelsen.
Det vore klart, att vid en reglering av denna art den vanliga
byråchefslönen måste höjas dels med en viss ersättning för den mindre
graden av fasthet i anställningen — på ett högre tjänstestadium, nämligen
beträffande vissa generaldirektörer, utgjorde denna ersättning 2,000 kronor
— och dels ett tillägg för tjänstens särskilt tyngande beskaffenhet. Övervägdes
dessa omständigheter, kunde man icke komma längre än till en förhöjning
av byråchefs slutlön med 3,000 kronor, d. v. s. en avlöning på 15,000
kronor. Järnvägsstyrelsen hade motiverat sitt längre gående förslag med
önskvärdheten av att kunna till chef för drifttjänstbyrån förordna någon av
järnvägens distrikts.cliefer. Skulle denna synpunkt befinnas avgörande, syntes
syftet kunna nås därigenom att driftdirektören finge sin avlöning utökad
med ett arvode av 1,000 eller 1,500 kronor som generaldirektörens
ställföreträdare.
I ärendet har vidare infordrat utlåtande den 28 november 1931 avgivits
av statens organisationsnämnd.
Beträffande frågan om indragning av överdirektör sbefattningen har
nämnden anfört huvudsakligen följande:
Det syntes nämnden kunna sättas i fråga, huruvida indragning av den
efter 1928 års omorganisation enda kvarstående överdirektörsbefattningen
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
vid statens järnvägar vore ur synpunkten av verkets behöriga skötsel till
rådlig och lämplig. Utan att hava närmare tagit del av de förändringar,
som under senare tid kunde hava ägt rum i avseende å mängden och beskaffenheten
av de på avgörande i högsta instans inom järnvägsstyrelsen
ankommande ärendena, ansåge sig nämnden kunna utgå från att minskningen
i nämnda hänseenden från år 1928 icke kunde vara så avsevärd, att
på grund därav den ene av de två i högsta instans beslutande befattningshavarna
blivit överflödig.
Med hänsyn till verkets för svenska förhållanden utomordentliga omfattning
syntes det betänkligt att borttaga nuvarande möjlighet till uppdelning
på mera än en hand av den slutliga prövningen av den mångfald ärenden,
som förekomma till avgörande. Härvid vore främst att taga hänsyn till
vikten av att icke å generaldirektören ensam Indes större arbetsbörda än att
det bleve honom möjligt att jämväl under en tillfällig arbetsanliopning bibehålla
överblicken över verket i dess helhet. Men vidare syntes det nämnden
vara en angelägenhet av största vikt, att vid de tillfällen, då generaldirektörens
huvudsakliga arbetskraft kunde för längre eller kortare tid behöva
helt ägnas åt någon större för verkets intressen vital fråga, en. kraft funnes
tillgänglig, som utan eftersättande av annan tjänst kunde helt fylla ställföreträdarskapet.
Likaså vore det uppenbarligen av värde att för överlämnande
av ledningen av utredningsarbetet i dylika större, hela verket omspännande
frågor äga tillgång till en kvalificerad kraft med inblick i alla de förhållanden,
som kunde inverka på bedömandet. Erinras borde även, att i två andra
affärsdrivande verk med mindre omfattning en överdirektör funnes vid chefens
sida, nämligen i vattenfallsstyrelsen och i domänstyrelsen. Särskilt
överdirektörens i domänstyrelsen ställning syntes vara jämförlig med den
ställning, överdirektören vid statens järnvägar intoge.
Organisationsnämnden ville vidare understryka vad som vid ärendets behandling
i järnvägsstyrelsen av fullmäktigesuppleanten Falkman anförts
därom, att man måste räkna med möjligheten, att vid ett framtida förordnande
av generaldirektör därtill kunde, liksom vid vissa tidigare tillfällen,
komma att utses person, som icke gjort sin karriär inom statens järnvägar
och som fördenskull saknade kännedom örn alla de många angelägenheter,
som redan från början måste bliva honom underställda, samt att det i en
sådan situation vore utomordentligt betydelsefullt, att vid chefens sida funnes
en person, som vore bekant med alla förhållanden inom verket.
Ur besparingssynpunkt vore den utgiftsminskning, som för närvarande
skulle vinnas genom en indragning av överdirektörs- och souschefsbefattningen,
av relativt ringa betydelse, och den borde icke få motivera någon
åtgärd, som kunde i någon mån äventyra enhetligheten och effektiviteten,
nn eller framdeles, i ledningen av ett företag utav statens järnvägars omfattning.
Emellertid syntes det även tvivelaktigt, huruvida, sett på längre sikt,
indragningen av ifrågavarande befattning överhuvud vore ägnad att medföra
någon som helst utgiftsminskning. I samma mån som en beskärning skedde
av den högsta ledningens möjlighet att i detalj följa arbetet inom verkets
olika grenar — något som enligt organisationsnämndens mening måste bliva
följden av den föreslagna anordningen — bomme i viss mån även de särskilda
byråchefernas ställning att småningom förändras från byråchefens till avdelningschefens.
Detta kunde i sin ordning med en viss sannolikhet förväntas
utlösa anspråk på ökade löneförmåner. En sådan tendens kunde för övrigt
redan skönjas i de förslag rörande tillskapande av en särställning i lönehänseende
för två av verkets byråchefer, nämligen cheferna för den till inrättande
föreslagna drifttjänstbyrån samt för förrådsbyrån, som innefattades
Kungl. Martts proposition nr 146.
31
i järnvägsstyrelsens nu ifrågavarande framställning. En fortsatt utveckling
i sådan riktning skulle uppenbarligen, långt ifrån att leda till besparingar,
kunna medföra höjda utgifter för personalens avlöning.
På grund av det anförda har organisationsnämnden avstyrkt bifall till
järnvägsstyrelsens förslag i denna del.
Vad beträffar förslaget örn högre löneställning för vissa byråchefer
har organisationsnämnden förklarat sig icke heller kunna dela järnvägsstyrelsens
uppfattning. Nämnden anför:
Den föreslagna högre löneställningen för chefen för drifttjänstbyrån hade
uti en av generaldirektören Granholm den 18 november 1931 till kommunikationsdepartementet
avgiven promemoria motiverats allenast med önskvärdheten
av att kunna för tjänsten i fråga förvärva en distriktschef, vilken såsom
sådan uppbure avsevärt högre löneförmåner än en vanlig byråchef. Liknande
synpunkter skulle givetvis kunna åberopas såsom skäl för förhöjning av
löneförmånerna beträffande en mångfald befattningar inom statsförvaltningen,
men de kunde enligt organisationsnämndens mening icke tillmätas betydelse
för genomförande av en differentiering i lönehänseende mellan i övrigt likartade
befattningar. Det enda tänkbara skälet för en sådan differentiering
skulle enligt nämndens mening vara att söka i arbetets art och omfattning.
Då i förenämnda promemoria uttalats, att i fråga örn vederbörande byråchef
åvilande ansvar och arbetsbörda flertalet byråchefer i järnvägsstyrelsen därvidlag
icke kunde få på något sätt sättas efter chefen för drifttjänstbyrån,
syntes därmed varje hållbar motivering för den högre löneställningen hava
förfallit.
Emellertid ansåge sig nämnden ej kunna underlåta framhålla, att frågan
örn en differentiering av lönerna för likartade befattningar hade en stor
principiell räckvidd. En dylik differentiering för ledamöter inom samma
verksstyrelse syntes vara något för den svenska administrationen hittills i
stort sett främmande, och man kunde nied säkerhet påräkna, att därest
lönen höjdes för vissa tjänstemän i byråchefsställning, anspråk komme att
med hänvisning därtill resas från andra tjänstemän i samma ställning på
motsvarande förhöjning icke blott inom järnvägsstyrelsen och övriga affärsdrivande
verk utan inom hela svenska statsförvaltningen. Organisationsnämnden
ansåge sig varken böra eller kunna i detta sammanhang intaga
någon ståndpunkt till frågan, i vad mån byråchefernas och med dem i lönehänseende
jämställda befattningshavares löneställning vore väl avvägd eller
örn anledning förelåge till större differentiering i lönehänseende än vad för
närvarande vore fallet. Men nämnden ville varna för den uppfattningen,
att enstaka tjänster kunde särskilt för sig löneregleras utan att detta komme
att i längden utöva inverkan på frågan örn andra likartade tjänsters löneställning.
Organisationsnämnden ansåge därför, att föreliggande fråga, som innebure
en synnerligen betydande löneförhöjning för vissa byråchefer och en
differentiering i lönehänseende mellan dylika befattningshavare, måste ses i
större sammanhang.
Nämnden har sålunda avstyrkt bifall till järnvägsstyrelsens framställning
även i denna del.
I detta sammanhang har organisationsnämnden även berört järnvägsstyrelsens
förslag örn att chefen för den nya drifttjänstbyrån skulle vara
generaldirektörens ställföreträdare vid tillfällen, då denne vore tjänst
-
32
Kungl. Majus proposition nr 146.
ledig eller befunne sig på sådan tjänsteresa, att lian ej kunde deltaga i det
löpande förvaltningsarbetet. Organisationsnämnden Ilar visserligen för sin
del genom sitt ståndpunktstagande i fråga om bibehållandet av överdirektörsbefattningen
saknat anledning närmare ingå på frågan. Emellertid har
nämnden betonat, att förslaget örn att binda ställföreträdarskapet vid chefskapet
för en viss byrå icke syntes kunna förordas. Skulle, yttrar nämnden,
överdirektörsbefattningen indragas och på grund därav särskild ställföreträdare
för generaldirektören förordnas bland byråcheferna, syntes det ulalia
synpunkter lämpligast, att frihet förefunnes att därtill förordna den
bland byråcheferna, som med hänsyn till personliga egenskaper, erfarenhet
inom verket m. m. överhuvud funnes vara bäst skickad för ställföreträdarskapet.
Beträffande frågan örn anställningsformen för cheferna för drifttjänstbyrån
och förrådsbyrån har organisationsnämnden framlagt vissa
allmänna synpunkter av följande innebörd:
Något konstitutionellt hinder för att byråchefer i de affär sdrivan de verken
tillsättas på förordnande syntes väl icke förefinnas, ehuruväl innehållet i
§ 36 regeringsformen möjligen skulle kunna sägas tala för en sådan åsikt.
Ur såväl principiell som lämplighetssynpunkt kunde emellertid befogade
erinringar göras mot ett förslag i denna riktning. En anordning som den
föreslagna stöde nämligen i strid mot de principer, som inom landet sedan
länge varit normerande för konstruktionen av ett administrativt ämbetsverk.
Chefen för ett sådant verk vore ensam bestämmande i verkets angelägenheter.
En av garantierna mot maktfullkomlighet eller annat missbruk av
chefsställningen hade man velat söka däri, att ärendena skulle handläggas
i närvaro av en föredragande ledamot, byråchefen, vilken det ålagts att,
därest han i ett visst fall icke omfattade chefens mening, anteckna sin avvikande
mening till protokollet. En viktig förutsättning för att denna
garanti skulle vara av något verkligt värde vore emellertid, att föredraganden
gentemot chefen intoge en oberoende och självständig ställning. Denna
förutsättning hade uppfyllts genom att föredraganden ägt fullmakt — eller
konstitutorial — på sin tjänst. En mindre fast anställningsform skulle enligt
organisationsnämndens mening äventyra det oberoende hos föredragandena
i förhållande till chefen, vilket som sagt utgjorde en av vår centrala
organisations grundprinciper. Organisationsnämnden förbisåge ingalunda,
att det understundom skulle vara till fördel för tjänsten, örn befattningshavare
kunde skiljas från densamma lättare än vad nu vore fallet. Men
mot denna olägenhet i nu gällande ordning måste noga vägas förmånen att
hava en oberoende och självständig ämbetsmannakår.
Förslaget örn att vissa av byråcheferna i järnvägsstyrelsen skulle tillsättas
på förordnande innebure sålunda ett steg från vad som hittills ansetts
böra tillämpas. Den principiella innebörden därav läte sig fördenskull
icke bedöma utan att ses i ett större sammanhang. I varje fall syntes det
nämnden icke vara genom vad i detta ärende anförts ådagalagt, vare
sig att de principiella skäl, som talade för att byråchefstjänsterna borde
tillsättas med fullmakt eller konstitutorial, skulle äga mindre giltighet vid
de affärsdrivande verken än vid andra centrala verk eller att dessa skäl
beträffande nu ifrågavarande tjänster uppvägdes av andra omständigheter,
som skulle tala i motsatt riktning. Den enligt organisationsnämndens mening
synnerligen ömtåliga frågan örn frångående av principen örn ifrågavarande
tjänstemäns oavsättlighet syntes tarva en på grundliga undersök
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
33
ningar baserad allsidig belysning, innan en åtgärd av den principiella betydelse
som den av järnvägsstyrelsen nu föreslagna bringades till genomförande.
Organisationsnämnden bär fördenskull för sin del avstyrkt bifall till förförslaget
om att vissa byråcliefstjänster inom järnvägsstyrelsen skulle tillsättas
allenast på förordnande för viss tid. En sådan åtgärd skulle, yttrar
nämnden, dessutom vara ägnad att föregripa resultatet av den utredning uti
förevarande hänseende, varom Kungl. Majit på grund av tidigare gjorda
framställningar från de affärsdrivande verkens sida kunde komma att i en
framtid föranstalta.
Beträffande frågan örn inrättande av en drifttjänstbyrå hos järnvägsstyrelsen
har organisationsnämnden -— med betonande att nämnden icke
varit i tillfälle att närmare taga del av de tekniska och administrativa betingelserna
för en dylik åtgärd — framhållit följande:
Vissa principiella betänkligheter syntes kunna göras mot att, på sätt
som föreslagits, helt skilja fackbyråcheferna från befattningen med drifttjänsten.
Sålunda kunde onekligen en fara förefinnas för att mera specialtekniska
synpunkter, som med hänsyn till driftsärendenas ena eller
andra art vore att lägga på dessa ärenden, icke skulle, sedan ärendena
sammanförts till en enda byrå, så komma till sin rätt som vid behandling
å de olika specialbyråerna för sig. Det syntes heller icke vara uteslutet,
att efter den föreslagna förändringens genomförande ett sådant samarbete
med de respektive fackbyråerna skulle visa sig vara av nöden för vissa
ärendens behöriga beredning, att antingen den lättnad av fackbyråchefernas
arbetsbörda, som utgjort ett av skälen för den nya anordningens genomförande,
icke komme att ernås eller ock en icke önskvärd dualism uppstode
vid ärendenas behandling.
Organisationsnämnden, som med detta velat framhålla vikten av att nu
förevarande fråga skärskådades med hänsyn tagen jämväl till de sålunda
framförda synpunkterna, hade emellertid —- icke minst på grund av den enhällighet,
varmed järnvägsstyrelsen omfattat ifrågavarande organisationsförslag,
vilket närmast vore en styrelsens inre angelägenhet — icke ansett tillräckliga
skäl föreligga till att motsätta sig detsammas genomförande.
Vad först beträffar frågan om indragning av befattningen såsom överdirektör
och souschef vid statens järnvägar, uppskattar jag visserligen till
fullo den strävan till besparing i förvaltningskostnaderna, som ligger till
grund för det av järnvägsstyrelsen framförda förslaget i detta hänseende,
och den redebogenhet från verkschefens sida att påtaga sig ytterligare uppgifter
beträffande statsbaneföretagets ledning, varom förslaget bär vittne.
I likhet med såväl reservanten inom järnvägsstyrelsen som statens organisationsnämnd
har jag dock icke kunnat undgå att hysa stor tvekan om
lämpligheten av att vidtaga den ifrågasatta indragningsåtgärden. Statsbaneföretagets
stora omfattning och den mångfald ärenden av skilda slag, som
företagets chef har att pröva och avgöra, gör det enligt min mening naturligt,
att företagets ledning organiseras på sådant sätt, att verkschefen har
möjlighet att till en medhjälpare med därför erforderliga kvalifikationer
överlåta avgörandet av en del ärenden. Såsom av den föregående redo
Biliang
till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 117 höft. (Nr 146.) 2027 31 3
Departoments
chefon.
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
görelsen framgår, har det ock tidigare ansetts nödvändigt att för beredande
av lättnad i generaldirektörens arbetsbörda hava tillgång till två överdirektörstjänster,
och vid vissa andra affärsdrivande verk — vilkas verksamhet
är av mindre omfattning än statens järnvägar — har det funnits påkallat
att vid sidan av chefsbefattningarna inrätta överdirektörstjänster. Den
besparing, som genom indragning av överdirektörsbefattningen vid statens
järnvägar skulle vinnas, synes mig, även örn den i och för sig är beaktansvärd,
icke i förhållande till verkets omfattning och betydelsen av det sätt,
varpå ledningen är organiserad, vara av den storleksordning, att densamma
bör vara avgörande för frågans bedömande.
Med den uppfattning, åt vilken jag nu givit uttryck, kan jag icke tillstyrka
att överdirektörsbefattningen indrages. Med hänsyn till det av järnvägsstyrelsen
påpekade förhållandet, att med nuvarande arbetsläge inom
verket befattningen i fråga icke kan anses oundgängligen nödvändig för beredande
av lättnad i generaldirektörens arbete, har jag emellertid funnit mig
kunna förorda, att befattningen — vilken för närvarande är obesatt — tills
vidare hålles vakant. Förutom möjlighet att återbesätta befattningen, vilket
bör kunna ske örn och när Kungl. Majit på grund av ökad arbetsmängd
eller eljest vunna erfarenheter så prövar behövligt och lämpligt, vinnes med
en dylik lösning av det föreliggande spörsmålet även fördelen att äga tillgång
till befattningen för mötande av behovet av ställföreträdarskap i vissa
fall för generaldirektören. Enligt § 43 i järnvägsstyrelsens instruktion gäller för
närvarande att, så framt Kungl. Majit ej annorlunda förordnar, vid förfall för såväl
generaldirektören som överdirektören den byråchef i styrelsen, som därtill
erhåller generaldirektörens uppdrag, inträder — regelmässigt under samtidigt
utövande av tjänsten — såsom chefens ställföreträdare. Vid tillfällen,
då generaldirektören åtnjuter längre tids semester eller annan ledighet eller
befinner sig på långvarig tjänsteresa, kan det emellertid tänkas bliva erforderligt
att i annan ordning reglera frågan örn ställföreträdare att i generaldirektörens
frånvaro utöva chefskapet för verket. Härvid synes överdirektörslönen
böra få disponeras enligt de bestämmelser, som Kungl. Majit kan
finna lämpligt meddela.
Vidkommande härefter frågan örn inrättande av en drifttj än stbyrå, innebär
järnvägsstyrelsens förslag i denna del en centralisering till en byrå av
de nu på flera skilda byråer handlagda ärendena rörande drifttjänsten. Den
ifrågasatta nya byrån skulle sålunda hava att handlägga ärenden örn drifttjänstens
ordnande genom reglementen och andra föreskrifter, örn den för
driften erforderliga personalens anställande, befordran och antal ävensom
driftkostnadsstaternas beredning och övervakandet av deras tillämpning och
utfall jämte därmed sammanhängande frågor. Det vill synas, som örn en
dylik centralisering skulle vara ägnad att skapa ökade förutsättningar för
ett rationellt ordnande av drifttjänsten i allmänhet och icke minst — genom
den samlade överblick över personalfrågorna, som genom centraliseringen
skulle erhållas — att möjliggöra ett smidigt anpassande efter driftrörelsens
omfattning av personaluppsättningen såväl i dess helhet som inom var och en av
35
Kungl. Majus proposition nr 146.
järnvägsförvaltningens olika huvudavdelningar för sig. Härigenom samt till
följd av den kontinuerliga och enhetliga övervakning av driftkostnadsstaternas
tilllämpning, som anordningen skulle underlätta, skulle enligt min mening
kunna vinnas betydelsefulla fördelar i driftsekonomiskt hänseende. Gentemot
förslaget hava framställts erinringar därutinnan, att en centralisering
av driftsärendena på angivet sätt kunde medföra, att de specialtekniska synpunkter,
som från fackbyråernas sida kunna vara att anlägga pä dessa ärenden,
måhända icke skulle komma till sin fulla rätt. De i detta hänseende uttalade
farhågorna synas mig emellertid icke vara av den art, att de böra hindra
förslagets genomförande. Behovet av specialkunskap i ban-, maskin- och
traliktekniskt hänseende torde nämligen — såsom också i järnvägsstyrelsens
förslag förutsatts —■ kunna tillgodoses, förutom genom det alltid erforderliga
intima samarbetet byråerna emellan, genom att å drifttjänstbyrån såsom byråchefens
medhjälpare placeras kvalificerade befattningshavare med grundlig
insikt och erfarenhet i de olika avdelningarnas speciella drifttjänstförhållanden.
Att märka i detta sammanhang är även, att ärenden rörande personalens
avlöning och andra anställningsvillkor, allmänna rekryteringsbestämmelser
och dylikt fortfarande skola såsom nu handläggas av kanslibyrån.
Såsom ett bidragande skäl av tungt vägande beskaffenhet för den ifrågasatta
omläggningens genomförande framstår slutligen behovet av att bereda
lättnad i arbetsbördan för de för närvarande hårt arbetsbelastade ban- och
maskinbyråerna.
Örn jag, på grund av vad jag nu anfört, för min del är beredd att tillstyrka
den av järnvägsstyrelsen föreslagna centraliseringen av drifttjänstärendena
till en särskild byrå, kan jag däremot icke biträda styrelsens förslag
beträffande anställningsform och löneställning för chefen för denna
byrå, vilken enligt styrelsens förslag skulle benämnas driftdirektör och tillsättas
medelst förordnande. Av utredningen framgår, att befattningen organisatoriskt
sett skulle helt få karaktären av byråchefstjänst, med avseende
ä tjänsteställning och befogenhet likställd med övriga sådana tjänster. Att
under sådana förhållanden, på sätt järnvägsstyrelsen föreslagit, tillsätta
denna befattning genom förordnande på viss tid och med densamma förena
ett arvode, som avsevärt överstiger byråchefs avlöning, skulle uppenbarligen
innebära ett föregripande av den prövning, vilken på grund av framställning
till Kungl. Majit från cheferna för de affärsdrivande verken framdeles
lärer komma att äga rum beträffande frågan örn anställningsform och löneställning
för byråcheferna i allmänhet inom nämnda verk. Tydligt är därför,
att ett bifall till järnvägsstyrelsens förslag på denna punkt skulle vara
ägnat att medföra konsekvenser beträffande andra befattningar än den här
förevarande.
Med hänsyn till vad jag i det föregående anfört angående bibehållande
av överdirektörstjänsten kan jag ej heller förorda den av lönenämnden
alternativt framkastade tanken att med nämnda tjänst förena uppdrag att
vara chef för ifrågavarande byrå.
Enligt min mening torde alltså såsom chef för byrån ifråga böra placeras
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
en befattningshavare i byråchefs tjänste- och löneställning. Då, såsom av
utredningen framgår, vid bifall till förslaget örn drifttjänstbyråns inrättande
indragning kan ske av nuvarande första trafikbyrån, behöver omläggningen
icke medföra ökning i antalet byråchefsbefattningar.
Yad järnvägsstyrelsen i övrigt föreslagit beträffande personaluppsättningen
å den nya byrån föranleder icke erinran från min sida. Jag tillstyrker också,
att de för byråchefens närmaste fackkunniga medhjälpare i ban-, maskinoch
trafiktekniskt hänseende avsedda befattningarna — två förste byråingenjörer
och en förste sekreterare — förändras till överinspektörstjänster;
samtliga dessa befattningsgrupper tillhöra samma lönegrad. Ej heller har
jag någon invändning att göra mot styrelsens i samband med den här förevarande
organisationsändringen framlagda förslag att till banbyrån överflytta
den å byggnadsbyrån nu befintliga bangårdsavdelningen.
I detta sammanhang får jag erinra, att å järnvägsstyrelsens maskinbyrå
för närvarande finnes placerad en befattning såsom överinspektör för maskintjänsten,
vilken befattning emellertid sedan lång tid hållits vakant. Enligt
vad jag från järnvägsstyrelsen inhämtat, kan denna befattning numera indragas.
Vad slutligen angår förslaget örn viss omorganisation av förrådsväsendet,
har järnvägsstyrelsens förslag även i detta avseende föranlett principiella
erinringar med hänsyn till anställningsform och löneställning för den befattningshavare,
som — enligt förslaget med benämning förrådsdirektör — skulle
vara chef för förrådsbyrån. Dessa erinringar synas mig emellertid icke hava
samma fog som de anmärkningar, vilka ur angiven synpunkt framställts mot
förslaget örn inrättande av en driftdirektörsbefattning. Såsom av utredningen
framgår, är det här icke fråga örn en vanlig byråchefsbefattning med den
befogenhet och tjänsteställning, som tillkommer en dylik befattning, utan
enligt förslaget skulle förrådsverksamheten, i analogi med vad som för några
år sedan ägt rum med statens järnvägars verkstadsväsen, omorganiseras på
sådant sätt, att linjens förrådsväsen lösgöres ur distriktsorganisationen
och ställes under direkt ledning och centralt befäl av förrådsdirektören. Ett
bifall till järnvägsstyrelsens förslag på denna punkt skulle därför icke —
lika litet som nyssnämnda omorganisation av verkstadsväsendet — innebära
ett frångående av den hittills tillämpade principen beträffande byråchefernas
anställnings- och löneförhållanden, och förslaget kan alltså enligt min
mening icke drabbas av de principiella invändningar, som gjorts gällande
mot förslaget om tillskapande av en i anställnings- och lönehänseende särställd
driftdirektörsbefattning. Ur praktisk och ekonomisk synpunkt synas
mig starka skäl tala för genomförande av den ifrågasatta omändringen av
förrådsorganisationen. Med förrådsverksamlietens stora omfattning och
ekonomiska betydelse för järnvägsföretaget — omsättningen har under de
senaste åren belöpt sig till en summa av över 30 miljoner kronor för år —
synes det vara av vikt att organisera verksamheten på sådant sätt, att för
ledningen av densamma kan vid varje tillfälle påräknas en för befattningen
fullt skickad arbetskraft. På grund härav vill jag för min del tillstyrka,
att en befattning såsom förrådsdirektör införes bland de tjänster, vilka till
-
37
Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
sättas medelst förordnande på viss tid, samtidigt som indragning av en
byråckefstjänst äger rum. Mot det av järnvägsstyrelsen för den nya befattningen
föreslagna arvodesbeloppet av 15,000 kronor bär jag med hänsyn
till betydelsen av en fullgod rekrytering fitnnit mig icke böra framställa
erinran. Med avseende å erforderliga föreskrifter i pensionskänseende lärer
chefen för finansdepartementet komma att framställa förslag.
Vad jag kär tillstyrkt föranleder beträffande antalet lönegradsplacerade
befattningar sådan ändring, att antalet byråchefstjänster (30:e lönegraden)
minskas med en samt att en förste sekreterartjänst ock två förste byråingenjörs
tjänster (27:e lönegraden) utbytas mot tre överinspektörstjänster
(27:e lönegraden), medan å andra sidan en överinspektörstjänst indrages.
Föreståndarna för distriktens sektioner — ban-, maskin- ock trafiksektionerna
— äro för närvarande fördelade på 27:e oell 26:e lönegraderna på
sådant sätt, att 24 befattningar tillköra den högre lönegraden (8 förste baningenjörer,
5 förste maskiningenjörer ock 11 förste trafikinspektörer), medan
32 befattningar (16 baningenjörer, 8 maskiningenjörer ock 8 trafikinspektörer)
äro hänförda till den lägre lönegraden.
Såsom distriktschefernas närmaste medhjälpare i ban-, maskin- ock trafikärenden
finnas å distriktskanslierna placerade 5 förste baningenjörer, 5 förste
maskiningenjörer ock 5 förste trafikinspektörer, alla i 27:e lönegraden.
Järnvägsstyrelsen kar nu föreslagit, att samtliga sektionsföreståndare måtte
placeras i 27:e lönegraden, medan å andra sidan en nedflyttning av nyssnämnda
befattningar såsom medhjälpare åt distriktscheferna till 26:e lönegraden
borde ske. Styrelsen anför i förevarande hänseenden följande:
Allteftersom järnvägsnätet ock sektionslängderna tillvuxit ock ännu
tillväxa samt — som ett den nya tidens inslag — konkurrensen med andra
transportmedel skarpes, blir sektionsföreståndarnas arbete ock ansvar alltmera
ökat. Ej minst är detta fallet i en ekonomiskt tyngd och orolig tid
som den nuvarande. En höjd lönestandard för sektionernas föreståndare
skulle därför enligt styrelsens mening vara sakligt motiverad, ock vill
styrelsen härvid erinra örn den av styrelsen i yttrande den 7 oktober 1930
över 1928 års lönekommittés förslag till nytt avlöningsreglemente för den
ordinarie personalen framförda tanken örn dessa befattningshavares tillsättande
på förordnande. Emellertid står det för styrelsen klart, att denna
tanke med hänsyn främst väl till det lönepolitiska läget ej kan påräknas
för närvarande förverkligad. Styrelsen vill därför i detta sammanhang beträffande
sektionsföreståndarna inskränka sig till att framföra en fråga av
övervägande organisatorisk art, gående ut på att alla sektionsföreståndare
skola få placeras i 27:e lönegraden. En sådan mindre reform skulle bringa
alla sektionsföreståndare i nivå med varandra, vilket är önskvärt av den
anledningen, att det vid ändringar av linjesystemet ock skiftningar i trafikkonjunkturerna
ofta möter svårigheter att rättvist draga gränsen mellan
sektioner, som skola förestås av befattningshavare i 26:e, och sådana, vars
innehavare skola hava 27:e lönegraden.
Åtgärden i fråga medför en i förhållande till statsbanans omslutningstal
mycket ringa årlig merutgift av cirka 16,000 kronor.
Denna utgift blir dock till en viss del kompenserad genom en åtgärd
ävenledes främst av organisatorisk natur, vilken styrelsen anser böra sam
-
Ändrad löneställnlng
för
vissa sektionsföreståndare
samt för
vissa tjänstemän
ä dlstriktskansllerna.
Departements
chefen,
38 Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
tidigt vidtagas. Som distriktschef enias medhjälpare å distriktskanslierna
finnas placerade inalles 15 stycken förste hallingen] örer, förste maskiningenjörer
och förste trafikinspektörer, alla tjänstemän i 27:e lönegraden.
Erfarenheterna från 1928 års omorganisation synas nu hava mycket tydligt
givit vid handen, att intet bärande skäl finnes att hålla dessa tjänstemän i
högre löneställning än som tillkommer exempelvis de jämte dem å distriktskanslierna
tjänstgörande signal- och telegrafingenjörerna. Till skillnad från
sektionsföreståndarna hava de ej heller några egna förvaltningsuppgifter,
utan de äro enbart till för att sta distriktschefen till tjänst vid handläggning
ay ärenden, för vilka distriktschefen kan vilja och behöva anlita dem. Dessa
tjänstemän på distriktskanslierna anser styrelsen alltså böra kunna placeras
i 26:e lönegraden, vilket reducerar nyssnämnda årliga merkostnad till cirka
10,000 kronor.
Givetvis är det _ härvid styrelsens avsikt att — i händelse av bifall till
reformförslaget på ifrågavarande punkter — för möjliggörande av dess genomförande
med minsta omedelbara kostnadsökning verkställa sådan omplacering
av befattningshavare mellan sektionsföreståndare och distriktschefsmedhjälparbefattningarna,
att, där så ur tjänstens synpunkt finnes kunna utan olägenhet
ske och skälig hänsyn till de berörda befattningshavarnas intressen det
medgiver, innehavarna av medhjälparbefattniiigarna utflyttas på sektionsföreståndarposter
och ersättas med nuvarande sektionsföreståndare i 26:e lönegraden.
Lönenämnden har i sitt förberörda utlåtande anfört, att de kvalifikationer,
som särskilt under nuvarande brydsamma ekonomiska förhållanden måste
krävas av sektionsföreståndarna, enligt vad för nämnden blivit upplyst vore
av den art och omfattning, att en åtskillnad i lönegradsplaceringen icke
längre kunde anses fullt rättvis. Särskilt borde framhållas, att genom den
utvidgning av statsbanenätet, som skett sedan den nuvarande löneställningen
för sektionsföreståndarna fastställdes, flertalet mindre arbetskrävande sektioner
blivit utökade i banlängd med därav följande ökning av arbetsbördan
för vederbörande föreståndare. Lönenämnden ville därför biträda järnvägsstyrelsens
förslag beträffande sektionsföreståndarnas lönegradsplacering.
Den av styrelsen ifrågasatta nedfiyttningen av distriktscliefernas medhjälpare
a distriktskanslierna från 27:e till 26:e lönegraden har icke föranlett
någon anmärkning från nämndens sida.
Det torde icke kunna bestridas, att med hänsyn till de kvalifikationer,
som enligt vad i ärendet framhållits numera måste krävas av sektionsföreståndarna
i allmänhet, vissa skäl tala för upphävande av den nuvarande
differentieringen i lönebänseende beträffande dessa befattningar. 1 betraktande
av de förhållanden, vilka jag inledningsvis antytt, Ilar jag dock funnit tidpunkten
icke nu vara lämplig för prövning och avgörande av frågan örn en
generell höjning av löneställningen för dem av befattningarna, vilka nu tillhöra
26:e lönegraden. Jag anser mig därför icke för närvarande böra biträda
järnvägsstyrelsens förslag härutinnan. Emellertid torde på grund av
utvidgning av järnvägsnätet för enstaka befattningar hava inträtt sådan ökning
i arbetsbörda och ansvar, att en förbättrad löneställning för dessa befattningar
kan anses vara särskilt påkallad. En högre lönegradsplacering
torde därför i vissa fall vara motiverad även i nuvarande ekonomiska läge.
Dylik åtgärd synes dock böra vidtagas endast efter prövning från fall till fall.
39
Kungl. Majlis proposition nr 146.
Järnvägsstyrelsens förslag om nedflyttning av de nu i 27:e lönegraden
placerade befattningarna såsom medhjälpare åt distriktscheferna (förste baningenjörer,
förste maskiningenjörer, förste trafikinspektörer) synes innebära
ett fortgående på den väg, som beträddes genom 1928 års omläggning av
distriktsorganisationen. Då förslaget synes mig vara väl motiverat, får jag
tillstyrka detsamma. Ett bifall till detta förslag skulle innebära, att antalet
förste baningenjörs-, förste maskiningenjörs- och förste trafikinspektörsbefattningar
skulle minskas med 5 för en var av dessa befattningsgrupper, medan
motsvarande ökning skulle ske för var och en av grupperna baningenjör,
maskiningenjör och trafikinspektör. I anslutning till vad jag nyss yttrat
beträffande behovet av en förbättrad löneställning i vissa fall för sektionsföreståndare
har jag emellertid ansett mig böra ifrågasätta, att de genom
den här förordade åtgärden övertaliga befattningarna i 27:e lönegraden få
efter av Kungl. Majit verkställd prövning tagas i anspråk för befattningar
såsom sektionsföreståndare, givetvis inom ramen för det nu fastställda antalet
av för ifrågavarande tjänsteuppgifter avsedda befattningar i 27:e lönegraden.
Vid bifall härtill bör det av riksdagen bestämda antalet av här
omförmälda befattningar nu lämnas orubbat. Efter prövning av från järnvägsstyrelsen
framlagda förslag angående ändrad lönegradsplacering av vissa
sektionsföreståndartjänster torde Kungl. Majit kunna redan till nästkommande
års riksdag göra framställning örn eventuellt erforderlig ändring i
antalet befattningar inom de olika grupperna.
Ett godkännande av den anordning, som här förordats, skulle alltså innebära,
att intill 15 befattningar tillhörande den högre lönegraden finge disponeras
för sektionsföreståndarskap i den mån motsvarande minskning sker
i antalet till denna lönegrad hörande befattningar, vilka nu äro placerade å
distriktskanslierna. Anordningen kan sålunda icke medföra kostnadsökning
men väl — därest icke samtliga 15 befattningar tagas i anspråk såsom sektionsföreståndare
— minskning av kostnaderna i mån av avgång från här
omförmälda tjänster i 27:e lönegraden å distriktskanslierna.
Järnvägsstyrelsens förevarande skrivelse innehåller jämväl framställning
örn inrättande av en ny notarietjänst å styrelsens tredje trafikbyrå. Härutinnan
anför styrelsen:
Å tredje trafikbyråns vagnavdelning äro för närvarande en bokhållare och
två kontorsskrivare sysselsatta. Det har visat sig, att varken förste sekreteraren
eller notarien å byrån medhinner att taga befattning med den dagliga
ledningen av vagn- och vagnsamtrafiksärendena. Den närmaste
ledningen av dessa göromål Ilar därför måst påläggas en tjänsteman i bokhållares
tjänstegrad.
Körande arten av de arbeten, som handläggas å vagnavdelningen, får
styrelsen meddela följande.
För vagnparken ifråga finnes en så kallad normalplan, som innehåller
dels en uppgift över den normala vagnuppsättningen i varje personförande
tåg, dels en sammanställning av de tåg, i vilka varje särskild personvagn
framföres. Förslag till normalplan upprättas av trafiksektionerna, var och
en för de tåg, varav sektionen beröres, och granskas sedermera å tredje
En ny
notariebefattning
å tredje
trafikbyrån.
Departements
chefen.
40 Kungl. Majus proposition nr 146.
trafikbyrån. Vid detta, tidsödande och ansvarsfulla arbete måste först efterses,
. att åt varje tåg gives en vagnuppsättning av den storlek och art, som
trafiken anses kräva, varefter man har att undersöka, huru varje särskild
vagn skall kunna återföras till utgångsstationen inom kortaste tid och så
att o den örn möjligt även under återgången kommer till nyttig användning.
At trafiksektionerna anvisas för varje period — sommar- och vinterhalvår
— den vagnuppsättning, som erfordras för dess vagnsätt och för en viss
liten reserv. Reserven i övrigt disponeras däremot av tredje trafikbyrån,
som nied denna reserv fyller sektionernas behov av vagnar för ersättande
av sådana vagnar, som måste undergå revision eller reparation, ävensom
behovet av förstärkningar vid ökad trafik, i den mån ej sektionernas egna
reservvagnar härför, äro tillräckliga. Vid denna vagndisposition måste liänsyn
tågås till åtskilliga olika omständigheter, nämligen vagnarnas av olika
trafikförhållanden betingade tekniska utrustning (med bland annat väsentliga
olikheter i fråga örn såväl broms- som uppvärmnings- och belysningsanordningar)
samt vagnarnas rymlighet och beskaffenhet i övrigt, varjämte fordras
god översikt vid varje tidpunkt över tillgången och behovet av vagnar å
olika delar av statsbanenätet i och för undvikande av onödig tomdragning.
För arbetets förberedande samråder ledaren för tredje trafikbyråns vagnärenden
vid behov dagligen per telefon med de tjänstemän — vanligen byråassistenterna
— som å trafiksektionerna handhava personvagnsärendena. Av
ekonomiska skäl hålles vagnparken så liten som möjligt. På grund härav
möter det stora svårigheter särskilt vid trafiksvällningar att tillgodose de
olika trafikbehoven men även under tider av normal trafik ställer arbetet
med disponerandet av personvagnparken stora krav på den person, som
skall, med tillvaratagandet av alla möjligheter handhava de till den dagliga
ledningen av. nämnda arbete hörande göromålen. De förhållanden, under
vilka den fria reserven disponeras av styrelsen, påkalla dagligt ingripande
från tredje trafikbyråns sida, och arbetet härmed är ofta så omfattande, att
den, som liandhaver vagndispositionen, är sysselsatt därmed nära nog hela
förmiddagen.
Omfattningen av arbetena med vagnärendena kan visserligen icke angivas
genom siffermässiga uppgifter, enär större delen av nämnda ärenden skötas
med telefon eller telegraf eller ock eljest äro av den art, att de ej diarieföras,
men till belysande av vissa arbetsuppgifters omfattning må nämnas,
att i internationell trafik och i samtrafik med enskilda svenska järnvägar
framföras dagligen .omkring 200 personvagnar ävensom att antalet personvagnar,
som månatligen inbeordras till revision, utgör omkring 300 och antalet
personvagnar, som månatligen måste tagas ur trafik för skador och
dylikt, varierar mellan 50 och 250 stycken.
Såsom av denna redogörelse torde framgå, måste på den person, som
skall handhava den dagliga ledningen av personvagnsärendena, ställas
ganska stora krav i avseende ej mindre å vissa specialkunskaper än även
å omdöme, snabbhet i uppfattningen och beslutsamhet. Med hänsyn till
den stora vikten därav, att personvagnparken handhaves på bästa möjliga
sätt, anser styrelsen det därför vara erforderligt och lämpligt, att för ledningen
av nämnda vagnärenden finnes att tillgå en tjänsteman med notaries
tjänsteställning.
Lönenämnden har, med hänsyn till vad järnvägsstyrelsen till motivering
för ifrågavarande förslag anfört, tillstyrkt bifall till detsamma.
Även jag har i betraktande av omfattningen och beskaffenheten av ifrågavarande
göromål funnit mig böra tillstyrka, att för desammas bestridande
41
Kungl. Majus proposition nr 146.
avses en notarietjänst. Jag förordar alltså ökning av antalet notariebefattningar
med en. A andra sidan kan antalet bokliållartjänster minskas med
en, vilken fråga emellertid icke i detta sammanhang behöver bliva föremål
för beslut.
Järnvägsstyrelsen har vidare föreslagit, att å inrikes taxebyrån inom styrelsen
måtte inrättas två nya sekreterarbefattningar i 24:e lönegraden.
Den ena av dessa befattningar avses för beredning och föredragning av
fraktnedsättningsärenden. Angående behovet av denna tjänst anför
järnvägsstyrelsen:
Enligt den för järnvägsstyrelsen med underlydande linjebefäl gällande
instruktionen äger styrelsen att, beträffande godstrafiken, för trafik mellan
särskilda stationer vid statens järnvägar medgiva sådana nedsättningar i den
allmänna taxan, vilka kunna anses vara av behovet påkallade och förenliga
med statens järnvägars eget ekonomiska intresse samt icke medföra ändring
i godstariff eller godsindelning. Med stöd av berörda bemyndigande brukar
styrelsen medgiva nedsättningar av större eller mindre omfattning. Undertiden
före världskriget voro nedsättningarna relativt fåtaliga, och de vållade
styrelsen icke något större besvär i fråga örn handläggning och föredragning.
Under världskriget och den därpå följande kristiden, då stora omvälvningar
inträffade på det ekonomiska området, uppkom ett större behov att
reglera fraktavgifterna för en mängd transporter genom speciella nedsättningar,
särskilt sedan de ordinarie taxorna på grund av de förändrade ekonomiska
förhållandena måst drivas i höjden, vilket i vissa fall medförde en
hämmande inverkan på trafiken. En lindring av de ordinarie fraktavgifterna
visade sig därför ofta nödvändig, och järnvägsstyrelsen kunde på grund av
förutnämnda bemyndigande i erforderliga fall ingripa reglerande.
Trots de så småningom införda sänkningarna av den ordinarie taxan har
behovet av särskilda fraktnedsättningar icke minskats. Tvärtom hava vissa
förhållanden medfört en ökning av detta behov. Så har till exempel den
efter världskriget uppkomna häftiga bilkonkurrensen tvungit järnvägsstyrelsen
att medgiva ett mycket stort antal nedsättningar, till en början i närtrafik
och sedermera för trafik på allt längre sträckor. Då de frakter, som bilägarna
erbjudit, icke varit stabila, hava avgiftsförhållandena å järnvägen
krävt en oavlåtlig uppmärksamhet i och för möjliggörande av ett bibehållande
i görligaste mån av trafiken a järnvägen.
De oftast brydsamma ekonomiska förhållandena och trafikanternas alltmera
framträdande strävan att söka använda sig av avlägsna, för exporten
mera välbelägna skeppningshamnar ävensom styrelsens egen uppfattning av
nödvändigheten att iakttaga ett smidigt affärsmässigt uppträdande för möjliggörande
av transporter, som vid tillämpning av den allmänna taxan med
dess fastlåsta avgifter icke skulle komma till stånd, har föranlett styrelsen
att använda fraktnedsättningsförfarandet i en förr icke vanlig omfattning.
Fraktnedsättningsförfarandet har sålunda blivit ett nödvändigt och av
trafikanterna mycket uppskattat komplement till den ordinarie taxan. En
förändring av förhållandena torde icke vara att påräkna för framtiden.
Nedsättningsärendena hava därigenom, vad den inrikes trafiken beträffar,
blivit både många och arbetstyngande. Det har därför icke varit möjligt att
få ärendena föredragna av byråchefen å vederbörande byrå, inrikes taxebyrån,
utan styrelsen har måst under en lång följd av år förordna en särskild tjänsteman
för ifrågavarande föredragning. Under vissa tider hava till och med
liera extra föredragande varit förordnade.
Två nya
sekreterartjänster
å
Inrikes
taxebyrån.
42 Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
Ärendenas antal under de senare åren framgår av följande tablå.
År
1926 ......................................
................ 1,440
ärenden.
»
1927 ......................................
................ 1,871
1928 .......................................
................ 1,885
»
»
1929 ....................................
v.............. 1-671
»
1930 .....................................
............... 1,761
»
1931 (t. o. m. 2,/g).................
................ 1,730
»
Antal ärenden per år inom nu förevarande grupp visar sålunda inga fallande
tendenser. Den särskilda föredragningen måste också anses ofrånkomlig,
särskilt som den föredragande tjänstemannen måste i mycket stor omfattning
stå i personlig kontakt med vederbörande trafikanter och med linjebefälet.
Ärendenas brådskande natur gör det ock nödvändigt, att en tjänsteman
får ostört ägna sig åt ärendenas handläggning, givetvis med biträde av
beredande tjänstemän.
Järnvägsstyrelsen finner det för den skull nödvändigt, att efter det påtagligen
stabiliserade behovet en särskild befattning inrättas å inrikes taxebyrån
för handläggning och föredragning av nedsättningsärendena. Med hänsyn
till att ett betydande arbete och ansvar måste läggas på föredraganden,
bör denne innehava sekreterares i 24:e lönegraden tjänsteställning.
Den andra av de ifrågasatta nya sekreterareänsterna skulle tagas i anspråk
för handläggning av vissa samtrafiksärenden. Till stöd för förslaget
örn inrättande av denna befattning anför järnvägsstyrelsen följande:
I samband med införandet av den nya godstaxan i slutet av år 1930 blev
den allmänna godssamtrafiken mellan landets järnvägar ordnad efter nya
linjer, fastslagna i de av Kungl. Majit den 27 juni 1929 fastställda föreskrifterna
angående godssamtrafik. Samtidigt infördes en i berörda föreskrifter
förankrad viktig organisationsförändring beträffande det verkställande organet
för samtrafikens ordnande, i det att järnvägsstyrelsen upphörde att vara
sådant organ och funktionen i fråga lädes i händerna på en verkställande
förvaltning för järnvägarnas godssamtrafik med en av Kungl. Majit utsedd
ordförande samt två ledamöter, en utsedd av järnvägsstyrelsen och en av
svenska järn vägsföreningen. Som järnvägsstyrelsens representant ingår byråchefen
å inrikes taxebyrån. För berörda förvaltning bär Kungl. Majit den
14 februari 1930 fastställt instruktion. Enligt denna åligger det verkställande
förvaltningen att upprätta tariffer, vari ingår bland annat fastställandet av
transportvägar, ombesörja utfärdandet av erforderliga expeditions-, redovisnings-,
kontroll- och avräkningsbestämmelser för upprättandet och vidmakthållandet
av godssamtrafiken. Järnvägsstyrelsens ledamot är föredragande i
verkställande förvaltningen, som äger att genom förmedling av järnvägsstyrelsens
representant betjäna sig av utav järnvägsstyrelsen anställd personal
för utförande av erforderliga utredningsarbeten samt löpande kansliarbeten
och skriftväxling. Det är personal å inrikes taxebyrån, som anlitas för ändamålet.
Som byråchefens närmaste biträde för handläggande av tariffärendena
fungerar en å byrån enligt kungl, brev den 14 december 1928 anställd
tillförordnad notarie, som i övrigt bereder ärenden rörande de enskilda järnvägarnas
taxor och godssamtrafiksärenden av allmän natur eller berörande
statens järnvägar. För utförandet av de omfattande tariffarbetena vid nyordningar
bär använts en under inrikes taxebyrån sorterande tariffavdelning
med en notarie som föreståndare, vilken avdelning även tidigare utfört förekommande
tariffarbeten för godstrafiken.
Sedan nyordningen genomförts, hava de rena tariffarbetena emellertid i
43
Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
betydlig grad minskats. Styrelsen anser därför, att ledningen av tariffarbetena
bör kunna omliänderhavas av samme tjänsteman, som i övrigt Ilar att
handlägga samtrafiksärenden, varigenom en av de nämnda befattningarna
skulle kunna indragas. Vederbörande befattningshavare skulle sålunda komma
att dels handlägga åtminstone flertalet av de till verkställande förvaltningens
arbetsområde hörande samtrafiksärendena, dels leda och övervaka de tariffarbeten,
som verkställande förvaltningen har att låta utföra, dels ock handlägga
sådana samtrafiksärenden och de enskilda järnvägarna berörande taxeärenden,
som höra till järnvägsstyrelsens arbetsområde.
I anslutning till en sådan förändring och då samtrafiksärendena ofta äro
både komplicerade och av stor vikt för landets järnvägar, varför deras handläggning
måste anförtros åt en på området väl förfaren tjänsteman, anser
styrelsen, att åt tjänstemannen i fråga bör givas sekreterares i 24:e lönegraden
tjänsteställning.
Lönenämnden har tillstyrkt bifall till järnvägsstyrelsens förslag i här förevarande
del.
Den av järnvägsstyrelsen förebragta utredningen rörande omfattningen av
fraktnedsättningsärendena har övertygat mig örn behovet av en särskild befattning
för beredning och föredragning av dessa ärenden. Med hänsyn till
beskaffenheten av de ifrågavarande arbetsuppgifterna, vilka—med den utveckling
kommunikationsväsendet på senare år undergått — måste anses vara av
stor vikt för statens järnvägars ekonomi, synes mig intet vara att erinra
mot den löneställning, som av styrelsen föreslagits för befattningen i fråga.
Förslaget örn inrättande av en sekreterartjänst för handläggning av vissa
samtrafiksärenden skulle medföra förenkling och besparing i personalorganisationen
såtillvida, som denna befattning skulle ersätta två för närvarande
befintliga notariebefattningar — en tjänst å ordinarie stat och en icke-ordinarie
befattning — vilka båda tagits i anspråk för samtrafiksärenden. Jämväl
detta förslag synes mig väl motiverat.
Med biträdande av vad järnvägsstyrelsen hemställt förordar jag alltså,
att för här ifrågavarande ändamål inrättas två nya sekreterartjänster i 24:e
lönegraden, medan en notarietjänst (21:a lönegraden) indrages. Beslut örn
indragning av en likaledes härigenom övertalig bokhållarbefattning ankommer
på Kungl. Majit.
Järnvägsstyrelsen har ytterligare gjort framställning örn ökning av antalet
stationsinspektorsbefattningar av klass 1 A för att bereda möjlighet att till
denna klass hänföra Olskrokens station i Göteborg. Styrelsens framställning
innehåller i detta avseende följande:
På grund av det under de senaste åren allt mer ökade kravet på snabbhet
i godstransporttjänsten är det nödvändigt, att transporttiderna nedpressas
så långt, som skälig hänsyn till ekonomien kan tillåta, och detta gäller
icke blott transporterna på linjen utan även inom och mellan de olika stationerna
på samma ort. Bland annat förefinnes dylikt krav i Göteborg med
dess många, på stort avstånd från varandra liggande godsstationer. Det är
sålunda nödvändigt, att transporterna mellan å ena sidan Sävenäs rangerbangård
och å andra sidan godsstationerna Göteborg B:s, S. J. Göteborgs
hamnbana, Sannegården och Göteborgs Frihamn ordnas på mest rationella
Departements
chefen.
Höjning av
Olskrokens
station till
klass 1 A
m. m.
Departements
chefen.
Indragning
av två expeditionsföreståndartjänster.
44 Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
sätt. För att nå detta mål Ilar det synts styrelsen önskvärt, att växlingsarbetet
i största möjliga utsträckning lägges under ledning av stationsbefälet
vid en av stationerna i Göteborg, och det är då naturligt att härtill utvälja
Olskrokens station, under vilken redan nu Sävenäs rangerbangård sorterar
och över vilken station alla transporter mellan nämnda bangård och de
övriga Göteborgsstationerna skola framföras. Vid denna sammanslagning
måste dock undantagas dels Göteborg B:s station, vid vilken trafiken ombesörjes
av Bergslagernas järnvägar, dels S. J. Göteborgs hamnbana på
grund av dess säregna och omfattande godstrafiktjänst. Däremot synas avsevärda
fördelar vara att vinna, därest Sannegårdens station jämte densamma
nu underlydande Göteborgs Frihamn inordnas under stationsinspektorens i
Olskroken befäl. Denne får därigenom möjlighet att ordna växlings- och
transportarbetet på mest rationella sätt och att på mest ekonomiska sätt
använda personalen å de olika platserna. Det bör observeras, att den tänkta
ordningen icke innebär några som helst ändringar av de berörda stationernas
egenskaper gentemot trafikanter och andra järnvägar utan blott avser en
statens järnvägars inre organisation av stationernas skötsel och förvaltning.
Genom en sådan anordning kommer emellertid stationsinspektorens i Olskroken
arbetsbörda och ansvar att stegras i avsevärd grad, varför styrelsen
anser, att stationen i samband med reformens genomförande bör höjas från
nuvarande klass 1 B till klass 1 A. En beräkning av det poängtal, till vilket
Olskrokens station skulle hava nått under år 1930, därest sammanslagningen
då varit genomförd, har givit till resultat en poängsumma av 363, vilket tal
vid jämförelse med de nuvarande 1 A-klass stationernas, Hallsberg 420,
Nässjö 402, Örebro C 323 och Norrköping C 319, väl försvarar stationens
hänförande till klass 1 A. Ett genomförande av anordningen kommer att
medföra, att stationsinspektorsbefattningen av klass 2 vid Sannegården kan
indragas och ersättas med en underinspektorsbefattning, avsedd för Olskroken.
De avsedda förändringarna skulle medföra en i förhållande till fördelarna
högst obetydlig kostnadsökning av omkring 400 kronor örn året.
Lönenämnden har tillstyrkt bifall till järnvägsstyrelsens förslag.
Med biträdande av vad järnvägsstyrelsen i förevarande hänseende föreslagit,
vilket synes ägnat att skapa ökade förutsättningar för ett rationellt
ordnande av godstrafiktjänsten i Göteborg, vill jag tillstyrka, att antalet
stationsinspektorsbefattningar av klass 1 A (25:e lönegraden) ökas med en,
medan antalet dylika befattningar av klass 1 B (24:e lönegraden) samt av klass 2
(22:a lönegraden) minskas med en befattning för vardera klassen. Beslut i
fråga örn ändring i antalet underinspektorsbefattningar (20:e lönegraden) ankommer
på Kungl. Maj:t.
I skrivelse den 30 september 1931 med förslag till personalstat för år
1932 har järnvägsstyrelsen hemställt örn förändring av två vakanta expeditionsföreståndartjänster
(21 :a lönegraden) till förste stationsskrivarbefattningar
(17:e lönegraden). I överensstämmelse med detta förslag, som sammanhänger
med den avsedda centraliseringen av godsrörelsen i Göteborg och mot vilket
jag icke har något att erinra, torde antalet expeditionsföreståndartjänster böra
minskas med 2. Fastställandet av antalet förste stationsskrivarbefattningar
ankommer på Kungl. Maj:t.
Kungl. Majus proposition nr 146.
45
Slutligen Ilar järnvägsstyrelsen i skrivelse den 17 december 1931 omnämnt,
att efter en år 1927 verkställd sammanslagning av lia och 3:e bansektionerna,
den förra omfattande stockholmsstationerna och den senare linjen Ulriksdal—Krylbo,
en baningenjörstjänst blivit övertalig. Sedan arbetena med
moderniseringen av stationshus och bangårdsanordningar i och invid Stockholm
i huvudsak fullbordats, hade nämligen ansetts kunna till stockholmssektionen
läggas den endast omkring 150 kilometer långa 3:e bansektionen.
Den genom sektionssammanslagningen övertaliga och nu jämväl lediga baningenjör
stjänsten vore icke heller erforderlig för något för närvarande beräkneligt
behov av tjänster för sektionsföreståndare vid banavdelningen.
Under sådant förhållande borde tjänsten indragas.
Med biträdande av järnvägsstyrelsens förslag förordar jag, att antalet
baningenjörstjänster av ifrågavarande anledning minskas med en.
I enlighet med vad jag här förordat beträffande statens järnvägar skulle
i 1 § 1 mom. samt 5 § 1 mom. av avlöningsreglementet införas en befattning
såsom förrådsdirektör med ett arvode av 15,000 kronor. Vidare skulle
beträffande antalet ordinarie befattningar i lönegrader över den 20:e vidtagas
de ändringar, som framgå av följande sammanställning:
Löne-
grad
Befattning
Nuvarande
antal
Föreslagen
Ökning | Minskning
Blivande
antal
30:e
Byråchef .......................................
ii
i
2
10
27:o
Förste byråingenjör ........................
13
—
2
n
))
Förste sekreterare .........................
6
—
i
5
»
Överinspektör .................................
2
3
i
4
26:e
Baningenjör....................................
16
—
i
15
25:e
Stationsinspektor av klass 1 A.........
4
1
—
5
24:e
Sekreterare ... ................................
6
2
—
8
))
Stationsinspektor av klass 1 B.........
25
—
i
24
22:a
Stationsinspektor av klass 2 ............
21
—
i
20
21:ll
Expeditionsföreståndare ..................
20
—
2
18
»
Notarie ..........................................
10
1
1
10
Statens vattenfallsverk.
I skrivelse den 23 december 1931 har vattenfallsstyrelsen gjort framställning
örn vidtagande av vissa ändringar i organisations- och lönehänseende
beträffande statens vattenfallsverk.
Indragning
av en övertalig
baningenjörstjänst.
Sammanfatt
ning.
46
Vissa
ändringar
beträffande
taaftverks
byråns
personal.
Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
De viktigaste av vattenfallsstyrelsens förslag röra personaluppsättningen
å kraftverksbyrån inom styrelsen.
Denna byrå, som förestås av överdirektören vid statens vattenfallsverk,
består för närvarande av två huvudavdelningar, förvaltningsavdelningen och
anläggningsavdelningen.'' Värdera avdelningen står under närmaste ledning
av en ordinarie förste byrådirektör (30:e lönegraden).
Enligt den organisation av vattenfallsstyrelsen, som godkändes av 1920
års riksdag, skulle å förvaltningsavdelningen finnas bland andra följande
ordinarie befattningar, nämligen
en byrådirektör som chef för förrådskontoret,
en förste byråingenjör för handläggning av kraftavsättnings- och personalärenden
samt
en förste byråingenjör för handläggning av driftärenden.
Denna organisation hade år 1920 förefunnits sedan ett pär år tillbaka,
ehuru på extra stat.
Efter år 1920 hava inträtt så avsevärda ändringar med avseende å omfattningen
av förvaltningsärendena, att den då fastställda organisationsplanen
för förvaltningsavdelningen måst under årens lopp väsentligt modifieras.
På ett håll har personalen kunnat reduceras, nämligen vid förrådskontoret.
När efter år 1920 materiel blev tillgänglig i marknaden av normal
kvalitet, med normal leveranstid och till någorlunda normalt pris, minskades
förrådskontoret till en liten del av vad det varit under krigsåren och de
första efterkrigsåren. Därvid överfördes en ordinarie byråingenjörsbefattning,
som enligt organisationsplanen avsetts för förrådskontoret, från detta kontor
och placerades direkt under förste byrådirektören för liandhavande av personalärenden,
statförslag m. m., varigenom åstadkoms en välbehövlig avlastning
av arbetsbördan för den förstnämnde av de nyss omnämnda ordinarie
förste byråingenjörerna å förvaltningsavdelningen.
Det visade sig emellertid snart, att med den växande rörelsen arbetsuppgifterna
inom kraftavsättnings- och driftområdena så snabbt
ökades i omfattning och betydelse, att den för handläggning av hithörande
ärenden avsedda organisationen måste väsentligt utvidgas. Örn den utveckling,
som på ifrågavarande områden ägt rum under det senaste decenniet,
lämnar vattenfallsstyrelsen i sin förevarande skrivelse följande redogörelse
:
Trots det sedan år 1920 betydligt stegrade penningvärdet och den därav
betingade minskningen av enhetsprisen för kraften hava energiinkomsterna
stigit från 15.2 miljoner kronor år 1920 till 26.6 miljoner kronor år 1930.
Den installerade maskineffekten har under samma tid ökats från 235,000
till 346,000 kilowatt. Längden av högspända kraftledningar för spänning
över 20,000 volt har ökats från 1,375 till 2,780 km.
Men än mera har arbetet inom kraftverksbyrån på nämnda områden ökats
på grund av deflationen och den av denna framtvingade, långtgående »rationaliseringen».
Under perioden 1917—1920 rådde det en enorm efterfrågan på kraft.
Naturligtvis strävade man även då efter låga kraftpris, men det fanns en
47
Kungl. Majus proposition nr 146.
betydande prismarginal mellan bränslekraft och vattenkraft, oell man kunde
därför — utom beträffande kraften till jordbruket — hålla en relativt god
marginal mellan å ena sidan produktionspriset för kraften och å andra sidan
försäljningspriset. Genom deflationen borteliminerades i väsentlig grad
marginalen mellan priset på lokalt alstrad värmekraft och priset på överförd
vattenkraft. Kostnaden för kraftbränslet och därmed även för värmekraften
sjönk snabbt, medan kostnaden för vattenkraften, som i huvudsak berodde
av räntor på och amortering av nedlagt kapital, endast relativt långsamt
kunde reduceras.
För distributionsföreningarna på landsbygden blevo genom deflationen
skulderna på de lokala ledningsnäten oerhört betungande, till följd varav
det uppväxte ett helt komplex av nya problem kring dem.
I och med defiationens inträdande sänktes vissa taxor automatiskt genom
tillämpning av avtalens index- och kolklausuler. En sänkning av produktionskostnaderna
för kraften och därmed en ytterligare sänkning av taxorna kunde
emellertid — utom genom de på grund av deflationen minskade drift- och
underhållskostnaderna — i stort sett åstadkommas endast genom ökad
kraftavsättning och genom ett intensivare utnyttjande av kraftstationer och
överföringsanläggningar samt genom införande av sådana tekniska hjälpmedel,
genom vilka en minskning av personalen kunde ernås.
Deflationen har sålunda gjort det nödvändigt
att nästan kontinuerligt revidera standardtaxorna, ett arbete, som blivit
synnerligen krävande icke blott på grund av den knappa marginalen mellan
avsättningspris och produktionskostnad, utan även genom behovet att utjämna
kraftprisen mellan olika landsdelar och olika konsumentgrupper;
att kontinuerligt beträffande kraftkontrakt av större omfattning eller av
mera speciell art göra omfattande utredningar rörande kostnaderna för lokal
kraftalstring och att därefter vidtaga en eventuellt erforderlig anpassning av
vattenfallsstyrelsens villkor;
att i detalj följa och stödja distributionsföreningarnas verksamhet;
att medverka till skapandet av nya rationella användningsområden för
elektrisk kraft och att över huvud taget verka för ökad användning av kraft
inom alla sådana områden, där detta successivt visat sig vara rationellt;
att organisera driften så, att förliandenvarande anläggningar till det yttersta
utnyttjas; samt
att så analysera tidigare belastning och förutberäkna framtida belastning,
att behövliga nybyggnader och därmed kapitalutgifterna i möjligaste mån
begränsas.
Att det arbete, som nedlagts på dessa uppgifter, varit fruktbärande, framgår
tydligast därav, att kraftverksrörelsen efter år 1920 trots successivt sänkta
taxor kunnat uppvisa en alltjämt förbättrad räntabilitet och numera lämnar
full förräntning av sitt kapital.
I anslutning till denna redogörelse framhåller vattenfallsstyrelsen, att
det torde vara uppenbart, att med en sådan ansvällning av arbetet den
år 1920 fastställda organisationsformen varit och är knappt tilltagen särskilt
vad beträffar organen för kraftavsättnings- och driftfrågornas handläggning.
Angående de jämkningar beträffande personaluppsättningen för handläggning
av kraftavsättningsärendena, som hittills efter år 1920 ägt rum, lämnar
styrelsen följande redogörelse:
Den förste byråingenjör, som år 1920 utnämndes till den då för bland
annat kraftavsättningsärenden avsedda nya ordinarie befattningen, hade även
att handlägga ärenden rörande Porjus kraftverk och de norrländska vattenfallen.
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
Ar 1925 vidtogs den förändringen, att nämnde förste byråingenjör helt
reserverades för den då på extra stat inom kraftverksbyrån upprättade Norrlandsavdelningen,
vilken hade visat sig erforderlig med hänsyn till kustlandselektrifieringen
i Norrbotten samt utnyttjandet av Norrforsfallet. Sedan
en särskild lokalförvaltning för de norrländska kraftverken inrättats år 1930,
har befattningshavaren i fråga en tid tjänstgjort vid denna förvaltning men
uppehåller nu direktörsassistentbefattningen vid Älvkarleby kraftverk.
Med hänsyn till de maktpåliggande frågorna rörande distributionsföreningarna
flyttades den 1 augusti 1923 en ordinarie distriktsingenjör — alltså en
tjänsteman av samma grad som förste byråingenjörerna (27:e lönegraden) —
till kraftverksbyrån för att där skulle bliva tillgänglig en man med praktisk
erfarenhet rörande distributionsföretagen på landsbygden. Med hänsyn
till det ansvarsfulla och maktpåliggande arbete, som denne tjänsteman fick
hand örn, bemyndigade Kungl. Majit genom brev den 5 oktober 1923 vattenfallsstyrelsen
att till honom utbetala en särskild ersättning av 2,000 kronor
för år räknat, varjämte vattenfallsstyrelsen tilldelade honom ställning som extra
byrådirektör. Då det visade sig, att detta förordnande erfordrades för en
längre tid framåt, beslöt Kungl. Majit den 31 mars 1926, att den särskilda
ersättningen till ifrågavarande tjänsteman skulle från och med år 1926 utgå
med det belopp, som erfordrades för att hans avlöningsförmåner skulle bliva
lika med vad som skulle tillkommit honom, örn han varit konstituerad till
ordinarie byrådirektör.
För handläggning av övriga kraftavsättningsfrågor anställdes år 1925 en
extra förste byråingenjör. Denne blev år 1929 förordnad till extra byrådirektör.
Han avgick emellertid från sin tjänst hösten 1930 för att tillträda en befattning
med avsevärt bättre villkor i kommunal tjänst. Till hans efterträdare
utsågs då ordinarie direktörsassistenten vid Älvkarleby kraftverk.
Vattenfallsstyrelsen föreslår nu, att den byrådirektörsbefattning, som
enligt gällande organisation avses för handläggningen av kraftavsättningsfrågor
med undantag av ärenden angående distributionsföreningarna, måtte
uppföras på ordinarie stat (28:e lönegraden). Utöver vad som framgår av
den föregående redogörelsen för arbetsuppgifterna beträffande kraftavsättningsfrågor
i allmänhet har styrelsen till stöd för detta förslag anfört följande:
Det hade varit önskvärt att omedelbart kunna åt befattningens nuvarande
innehavare lämna byrådirektörs lön som ersättning för det väsentligt mera
krävande arbete, som ålagts honom. Detta har emellertid hittills icke varit
möjligt med hänsyn till att byrådirektörsbefattningen är uppförd på extra
stat och den nye innehavaren är ordinarie direktörsassistent. Lönetillägget
har på grund därav begränsats till en vikariatsersättning av 50 öre per dag.
För att råda bot på detta missförhållande bör nämnda byrådirektörsbefattning
uppföras på ordinarie stat.
Det är nämligen oundgängligen nödvändigt att vid kraftverksbyrån hava
tillgång till en högt kvalificerad tjänsteman för de i den föregående redogörelsen
angivna faxe- och kraftprisfrågorna samt de därmed sammanhängande
självkostnadsutredningarna. Detta erfordras numera icke endast för att kunna
sköta den kommersiella driften av kraftverken utan även för att kunna tillgodose
de mycket stora krav på utredningar, som ställas från statsmakternas
sida.
Vattenfallsstyrelsen har härefter upptagit frågan örn personalorganisationen
för handläggning av driftärendena. Angående utvecklingen på det
område, som handliaves av det centrala driftkontoret, samt angående de
49
Kungl. Majus proposition nr 146.
göromål, vilka numera tillkomma
början följande redogörelse:
detta kontor
, lämnar
styrelsen till en
Huru arbetet ökats på det centrala driftkontoret, torde framgå av följande
sammanställning av tjänstemännens antal:
Ingeniörer.
Övriga
tjänstemän.
Totalt,
1919 .................................
1
2
3
1921-1927.......................
2
4
6
1929 ..................................
3
5
8
1931 ..................................
5
7
12
Den år 1921 startade samkörningen mellan de till centralblocket hörande
kraftstationerna i Trollhättan, Älvkarleby, b ästerås och Motala kunde under
hera år handhavas relativt summariskt och efter vissa för varje vecka fastställda
riktlinjer, emedan genom sammankoppling av kraftverken en gynnsam
utjämning av krafttillgången inom de särskilda kraftverksomradena åstadkommits
och genom nybyggnad av Motala- och Lilla Edet-stationerna samt
på grund av den allmänna depressionen en relativt god tillgång på kraft
erhållits. Under loppet av 1920-talet har emellertid i dessa förhållanden
inträtt en radikal ändring, som medfört ett betydligt ökat arbete och ansvar
för driftkontoret. Även nu uppgöres visserligen på förhand en driftplan
för den kommande veckan, utvisande vilken uppgift varje särskilt kraftverk
har att inrikta sig på, i vad mån kraften räcker till för frivilliga kraftleveranser
m. m. sådant. Men krafttillgången är så knapp i förhållande till belastningen,
att det kräves en kontinuerlig övervakning dygnet örn från det
centrala driftkontorets sida för modifiering av denna allmänna plan efter de
från dag till dag växlande förhållandena. Igångsättning och avställning av
ångkraftverket i Västerås samt ökning och minskning av dess produktion
sker sålunda på order från det centrala driftkontoret. Fördelningen av belastningen
mellan de olika kraftverken samt till- och avkoppling av fyllnadsbelastning,
såsom elektriska ångpannor, verkställes även under övervakning
från den centrala driftledningen.
Med tiden hava kraven på god driftsäkerhet i hög grad skärpts, och i det
sammanhanget har driftkontoret erhållit en ansvarsfull uppgift.
Vid driftstörningar av större omfattning göres numera genom blixtsamtal
hänvändelse från kraftverken till den centrala driftledningen för att denna
skall, örn så befinnes erforderligt, gruppera örn belastningen på de olika
kraftsystemen eller giva order örn igångsättning av reservstationer (Västeråsverket
eller stundom de vissa städer tillhöriga ångkraftverken).
Driftkontoret har vidare till uppgift att följa nederbördsförhållandena,
vattenstånden i magasinsjöarna och vattenmängderna i älvarna ävensom
att i förväg och så tidigt som möjligt lämna uppgift örn den vattenkraftmängd,
som kan förväntas, om det behov av ångkraft och bränsle, som
sannolikt kommer att erfordras, samt huruvida och i vilken utsträckning
sekunda respektive frivillig kraft kommer att kunna lämnas, vilka uppgifter
konsumenterna naturligtvis äro angelägna örn att få i god tid.
På driftkontoret analyseras dag för dag de inkommande belastningsrapporterna.
Det är nämligen ytterst viktigt att få klarhet örn, i vad nian belastningen
härrör från den allmänna prima kraftdistributionen, från järnvägarna
eller från vissa speciella storkonsumenter såsom pappersbruk och
träsliperi er, från förbrukare av reservkraft, som merendels uttages endast vid
vattenbrist, från elektrokemisk och elektrotermisk industri med mera kontinuerlig
drift eller från mera tillfällig belastning, tillkommen på grund av frivilliga
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. lil haft. (Nr 146.) 202731 4
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
(icke obligatoriska) kraftleveranser. Först genom denna fortlöpande analys kan
det konstateras, till vilken omfattning belastningen beror på obligatoriska åtaganden,
för vilka det under alla förhållanden — alltså även vid vattenbrist
eller maskinskåda skall finnas kraft tillgänglig. Genom densamma skapas
även grundval för bedömande av den kraft av olika slag, som kan bliva
tillgänglig för försäljning samt för en tillräckligt tillförlitlig förutberäkning
av kommande kraftbehov och behovet av nya kraftstationsutbyggnader. &
Driftkontoret bär även uppdrag att förutberäkna den krafttillgång, som
kan erhållas genom den lämpligaste framtida kombinationen av förefintliga
ifrågasatta nya kraftstationer vid de mycket varierande vattenmängdsförhallanden
i de olika vattendragen, som därvid kunna ifrågakomma.
Att hålla en så knapp marginal som möjligt mellan krafttillgång och
kraftbehov ar, såsom förut framhållits, en viktig förutsättning för att kraften
skall kunna produceras och fördelas till lägsta kostnad.
Driftkontoret Ilar att i samråd med anläggningsavdelningen samt kraftverkens
driftpersonal sörja för fulländning av säkerhetsanordningarna vid
driften samt att i möjligaste mån utarbeta allmänna schemata för undanröjande
av driftstörningar.
Från driftkontoret ledas i allmänhet de undersökningar, som göras vid
inträffade olycksfall. Driftkontoret samlar och bearbetar även driftstatistiken
rörande avbrott och störningar i driften och har att i samråd med anläg"- ningsavdelningen och kraftverken föreslå eventuella åtgärder för bristernas
avhjälpande.
Vattenfallsstyrelsen framhåller, att den arbetsuppgift, som sålunda påvilar
driftkontoret, är av mycket omfattande och krävande beskaffenhet samt
av synnerlig betydelse för en säker och pålitlig drift oell därmed för ett
ekonomiskt och rationellt utnyttjande av de stora till centralblocket hörande
dyrbara anläggningarna oell för en ekonomisk utveckling av hela verksamheten.
Det ligger därför enligt styrelsen i öppen dag, att föreståndaren för driftkontoret
har en mycket maktpåliggande och ansvarsfull tjänst, som kräver
höga kvalifikationer av sin innehavare.
Med utgångspunkt från nu angivna förhållanden framlägger vattenfallsstyrelsen
härefter förslag örn viss ändring beträffande driftkontorets organisatoriska
ställning samt beträffande tjänste- och löneställningen för kontorets
föreståndare. Härom anför styrelsen:
Det bär länge varit uppenbart, att föreståndaren för driftkontoret borde
befordras senast har denna fråga berörts i sammanhang med ö verre visönernas
berättelse angående 1930 års förvaltning. Men frågan har fått anstå
i avvaktan pa att större klarhet skulle vinnas rörande hans kommande
arbetsuppgifter och att patagliga belägg skulle kunna förebringas beträffande
nödvändigheten av denna befordran. Under de senaste åren har emellertid
nämnda befattningshavare erhållit viss gratifikation med hänsyn till såväl
det synnerligen krävande arbetet som även den betydande utsträckningen
av hans arbetstid utöver den normala.
På grund av den stora omfattning och den speciella natur, som driftkonkontorets
arbetsuppgifter numera erhållit, bör detta kontor enligt vattenfallsstyrelsens
mening utbrytas från kraftverksbyråns förvaltningsavdelning och
andras till en särskild driftavdelning, sidoordnad med nämnda byrås förvaltnings-
och anläggningsavdelningar. Föreståndaren för driftavdelningen kan
lämpligen benämnas driftdirektör.
51
Kungl. Majus proposition nr 146.
Avlöningen för driftdirektören bör ställas i lämplig relation till lönerna
för driftcheferna i Trollhättan, Älvkarleby och Västerås, vilka i drifthänseende
hava att taga order av honom. Det är absolut nödvändigt, att driftdirektören
skall vara en man vid full vigor, eljest är det icke tänkbart, att
han skall kunna behärska de komplicerade problemen vid driftavdelningen
och utan tidsutdräkt verkställa de driftomläggningar, som allt emellanåt
erfordras vid driftstörningar och dylikt. Vattenfallsstyrelsen har därför
kommit till den uppfattningen, att driftdirektören hör tillsättas genom förordnande
för en tid av högst sex år i sänder. Med hänsyn till de stora krav,
som böra ställas på driftdirektören, föreslår styrelsen, att för denna befattning
måtte bestämmas ett arvode av 14,000 kronor för år och ett pensionsunderlag
av 7,000 kronor.
Vattenfallsstyrelsen Ilar härefter berört frågan örn vissa ändringar i avlöningsreglementet
samt i pensionslagen för kommunikationsverken i syfte
att ordna tjänste- och pensionsförhållandena i vissa fall för driftdirektör,
som tidigare innehaft ordinarie befattning vid verket. Härutinnan har styrelsen
anfört:
I sitt utlåtande den 9 oktober 1930 över 1928 års lönekommittés betänkande
med förslag till allmänt avlöningsreglemente för ordinarie tjänstemän,
tillhörande den civila statsförvaltningen tillstyrkte vattenfallsstyrelsen
kommitténs förslag att beträffande kraftverksdirektörer vid statens vattenfallsverk
skulle införas en bestämmelse liknande 14 § 2 mom. i nu gällande
avlöningsreglemente för tjänstemän vid kommunikationsverken; dock föreslog
styrelsen den modifikationen, att Kungl. Majit skulle äga valfrihet
mellan att pensionera kraftverksdirektör eller att låta honom återgå till
ordinarie befattning i den tjänstegrad, han tillhörde vid tillträdandet av förordnandet.
En dylik bestämmelse anser styrelsen vara lämplig även i fråga
örn driftdirektör vid statens vattenfallsverk.
Vattenfallsstyrelsen, som icke förutsätter ett omedelbart avgörande i nyssnämnda
mera omfattande spörsmål, anser det emellertid vara synnerligen
önskvärt, att i nu förevarande sammanhang stadgandet i förenämnda 14 §
2 morn. av gällande avlöningsreglemente måtte andras så, att detsamma
blir tillämpligt jämväl på tjänsteman, vilken förordnats såsom driftdirektör
vid statens vattenfallsverk. Särskilt pensionsunderlag bör dock fastställas
för driftdirektörsbefattningen för det fall, att å denna befattning förordnas
person, som förut icke innehaft ordinarie tjiinst vid statens vattenfallsverk.
Vattenfallsstyrelsen har alltså hemställt, att i avlöningsreglementet måtte
under 5 § 1 mom. upptagas en befattning såsom driftdirektör vid vattenfallsverket
med arvode av 14,000 kronor för år samt att i avlöningsreglementets
14 § 2 mom. ävensom i pensionslagen för kommunikationsverken
måtte vidtagas ändringar i enlighet med vad styrelsen föreslagit.
Vattenfallsstyrelsen har härefter omnämnt, att styrelsen vid bifall till de
nu omförmälda framställningarna ämnade dels till driftdirektör föreslå den
förste byråingenjör, som för närvarande förestår driftkontoret, dels ock hemställa,
att till ordinarie byrådirektör måtte utan hinder av de i § 46 av instruktionen
för styrelsen innefattade bestämmelserna om ledigförklarande
av vissa tjänster konstitueras den nuvarande t. f. byrådirektör, som iir innehavare
av den ordinarie befattningen såsom direktörsassistent vid Älvkarleby
kraftverk. Vid bifall härtill skulle enligt styrelsen två förste byråingenjörs
-
52 Kungl. Majus proposition nr 146.
befattningar kunna indragas från tidpunkten för de nya befattningarnas inrättande.
I ärendet bär infordrat utlåtande den 27 januari 1932 avgivits av kommunikationsverkens
lönenämnd, som beträffande samtliga de i vattenfallsstyrelsens
förevarande skrivelse avsedda frågorna haft överläggning med representanter
för styrelsen.
I fråga örn inrättande av en ordinarie byrådirektör stjänst för handläggning
av kraftavsättningsärenden i allmänhet har lönenämnden anfört att,
enligt vad nyssnämnda representanter för vattenfallsstyrelsen inför nämnden
framhållit, en högt kvalificerad tjänsteman allt framgent vore erforderlig för
det betydelsefulla och krävande arbete, som ålåge ifrågavarande befattningshavare.
Med hänsyn härtill har nämnden funnit sig icke hava skäl att
framställa någon erinran mot styrelsens förslag i denna del.
Med avseende å förslaget örn inrättande av en driftdirektörsbefattning
har lönenämnden yttrat huvudsakligen följande:
Enligt styrelsens förslag skulle driftkontoret utbiytas ur förvaltningsavdelningen
och anordnas såsom en självständig avdelning inom kraftverksbyrån
under benämning driftavdelningen. Driftavdelningen skulle sålunda
i'' administrativt hänseende likställas med de båda nuvarande huvudavdelningarna
inom kraftverksbyrån, förvaltningsavdelningen och anläggningsavdelningen.
Befattningen såsom föreståndare för driftavdelningen föreslås
skola uppföras bland de ordinarie tjänster, vilka tillsättas genom förordnande
och å vilka avlöning utgår i form av arvode.
Med avseende å detta förslag torde nämnden först få erinra, att en av
huvudsynpunkterna vid inrättandet av arvodesbefattningar med den friare
anställningsformen medelst förordnande på viss tid och med avsevärt högre
avlöningar än jämförbara, med fullmakt eller konstitutorial tillsatta tjänster
varit att möjliggöra och underlätta förvärvandet för en del viktigare poster
av särskilt kvalificerade och för ledaruppgifter lämpliga personer inom eller
utom vederbörande verk ävensom att kunna kvarhålla dem på dessa poster.
Denna synpunkt torde hava varit särskilt framträdande i fråga örn kommunikationsverken,
vilka ofta måste konkurrera med den privata företagsamheten
örn de dugligaste arbetskrafterna. Förordnandesystemet vid kommunikationsverken
bär hittills huvudsakligen kommit i tillämpning i fråga
örn de högsta ledande posterna, beträffande vilka givetvis denna konkurrens
för ifrågavarande verk måste framstå såsom särskilt kännbar.
Med hänsyn till den organisatoriska ställning såsom en under kraftverksbyråns
chef sorterande tjänsteman, som föreståndaren för den centrala driftledningen
inom vattenfallsstyrelsen skulle komma att även efter den ifrågasatta
förändringen av driftkontoret till en särskild driftavdelning intaga,
synes det väl kunna ifrågasättas, huruvida tillräcklig anledning föreligger
att utbryta nämnda föreståndartjänst ur sitt nuvarande sammanhang med de
i 3 kap. av avlöningsreglementet avsedda befattningarna och i fråga örn
tjänstens tillsättande och löneförmåner för densamma tillämpa de i 2 kap. av
reglementet för däri omförmälda befattningar givna bestämmelserna. Erinras
må, att såsom föreståndare för kraftverksbyråns nuvarande båda huvudavdelningar
tjänstgöra befattningshavare i förste byrådirektörs tjänste- och
löneställning. Såsom av vattenfallsstyrelsens förevarande framställning framgår,
har den nu föreslagna åtgärden icke motiverats av svårighet för verket
att kunna för denna befattning påräkna en särskilt lämpad och prövad arbets
-
Kungl. Majlis proposition nr 146.
53
kraft inom verket. Ej keller synes det föreligga ■—■ i varje fall icke för närvarande
— något önskemål att för tjänsten i fråga förvärva någon person
från det privata förvärvsområdet, utan Ilar styrelsen, såsom i dess skrivelse
uttalats, för avsikt att, därest den ifrågasatta driftdirektörstjänsten bliver
inrättad, till dess innehavare föreslå den förste byråingenjör, som för närvarande
förestår driftkontoret.
Emellertid hava förenämnda representanter för vattenfallsstyrelsen inför
nämnden betonat den utomordentliga betydelse, styrelsen tillmäter det arbete,
som utföres å driftkontoret och i all synnerhet av dess föreståndare.
Det har sålunda anförts, hurusom det ekonomiska resultatet av verkets
rörelse är i hög grad beroende av på vad sätt förefintliga kraftstationer och
anläggningar under varje tidsperiod utnyttjas. Att anpassa kraftproduktionen
inom centralblocket efter det förefintliga kraftbehovet är en av den
centrala driftledningens viktigaste uppgifter, ty därigenom kan produktionen
av energi ske till lägsta möjliga kostnad för verket. Den övervakande och
reglerande uppgift i detta hänseende, som påvilar driftkontoret, kräver alldeles
särskilda kvalifikationer hos den befattningshavare, åt vilken anförtrotts
ledningen av och ansvaret för driftkontorets verksamhet, och på hans
skicklighet och förmåga av förutseende beror det, i vad mån han kan öva
inflytande på kraftverksrörelsens vinstresultat.
Det har vidare för nämnden framhållits, att de arbetsuppgifter, som åvila
det centrala driftkontorets föreståndare, äro för vederbörande tjänsteman av
synnerligen påfrestande art, och styrelsen lägger därför särskild vikt vid en
anordning, varigenom styrelsen äger möjlighet att för ifrågavarande post
när som helst kunna påräkna den lämpligaste kraft, som står till buds.
Med hänsyn till vad från vattenfallsstyrelsens sida sålunda anförts och
då härtill kommer, att den befattningshavare — nuvarande föreståndaren för
driftkontoret — som avses skola erhålla befattningen såsom driftdirektör,
genom en honom under de senaste åren beviljad årlig gratifikation av 2,000
kronor redan för närvarande åtnjuter en löneinkomst, som överskjuter de till
konstituerade befattningshavare inom högsta lönegraden vid kommunikationsverken
utgående löneförmånerna, vill lönenämnden icke motsätta sig styrelsens
förslag, att vid statens vattenfallsverk inrättas en befattning, benämnd
driftdirektör, vilken tillsättes på förordnande på viss tid och å vilken utgår
arvode.
I fråga örn storleken av nämnda arvode vill lönenämnden framhålla, att
driftdirektören vid bifall till styrelsens förslag skulle bliva i lönehänseende
jämställd med telefondirektören i Stockholm. Örn ock vissa skäl måhända
skulle kunna anföras för att avlöna driftdirektören vid statens vatttenfallsverk
något lägre än nämnda telefondirektör, vilken har en omfattande teknisk
och ekonomisk förvaltning sig anförtrodd och därjämte en vidsträckt
befälsutövning, anser sig dock nämnden kunna tillstyrka det föreslagna
arvodesbeloppet. I anslutning härtill förordar nämnden, att pensionsunderlaget
bestämmes till 7,000 kronor.
I detta sammanhang har vattenfallsstyrelsen ifrågasatt sådan komplettering
av stadgandet i 14 § 2 mom. i avlöningsreglementet, att sagda stadgande
blir tillämpligt jämväl å driftdirektören vid statens vattenfallsverk. Lönenämnden
har icke anledning att hiir ingå på den mera principiella frågan,
huruvida den i sagda författningsrum föreskrivna anordningen beträffande
sådana genom förordnande på viss tid tillsatta tjänstemän, vilka icke erhållit
förnyat förordnande, kan ur statsverkets synpunkt anses i allolämplig.
Med nu gällande bestämmelser i berörda 14 § 2 mom. har lönenämnden
icke något att erinra mot den av styrelsen ifrågasatta kompletteringen liksom
ej heller mot en motsvarande komplettering av 13 § 2 mom. av kommunikationsverkens
pensionslag.
54
Departements
chefen.
Kungl. Majus proposition nr 146.
Med den byrådirektörsbefattning å kraftverksbyråns förtaltningsavdelning,
som enligt vattenfallsstyrelsens förslag skulle överföras till ordinarie
stat, är, såsom framgår av utredningen i ärendet, förenad uppgiften
att handlägga kraftavsättningsärenden i allmänhet. Innehavaren av denna
befattning har sålunda bland annat att bereda frågor örn kraftkontrakt av
större omfattning och örn prissättningen å elektrisk kraft överhuvudtaget
samt att verkställa de omfattande utredningar beträffande kostnaderna för
kraftproduktionen m. m., som härför äro erforderliga. Då det här är fråga
om göromål, som äro och allt framgent måste vara av grundläggande betydelse
för vattenfallsstyrelsens taxepolitik och därmed för styrelsens verksamhet
i allmänhet beträffande kraftförsörjningen, samt det personalbehov,
som med befattningen tillgodoses, alltså uppenbarligen är av stadigvarande beskaffenhet,
synes någon berättigad invändning icke kunna göras mot tjänstens
försättande på ordinarie stat. Med hänsyn till den kvalificerade beskaffenheten
av det arbete, som är förenat med befattningen, finner jag ej heller anledning
till erinran mot löneställningen. Jag tillstyrker alltså, att antalet byrådirektörsbefattningar
i 28:e lönegraden vid statens vattenfallsverk ökas med en.
Beträffande organisationen för driftärendenas handliavande utvisar den
föregående redogörelsen, att driftkontoret för närvarande utgör en underavdelning
av kraftverksbyråns förvaltningsavdelning och står under närmaste
ledning av en förste byråingenjör. Vattenfallsstyrelsens nu framställda förslag
innebär, att driftkontoret skulle utbrytas ur förvaltningsavdelningen och
anordnas såsom en självständig huvudavdelning av kraftverksbyrån, likställd
med byråns båda nuvarande avdelningar och alltså stående under närmaste
ledning av en befattningshavare, som skulle sortera direkt under kraftverksbyråns
chef.
Vad vattenfallsstyrelsen sålunda föreslagit beträffande driftkontorets organisatoriska
ställning synes mig vara väl motiverat. Med den synnerliga
betydelse i ekonomiskt avseende, som på grund av förhållandenas utveckling
numera måste tillmätas det sätt, varpå samarbetet mellan de till mellansvenska
centralblocket hörande kraftverken i skilda hänseenden övervakas
och regleras, och med den omfattning, som ifrågavarande arbetsuppgifter
fått, är det enligt min mening naturligt och riktigt, att det organ, som
handhar den centrala driftledningen, på nämnda sätt organiseras såsom en
fristående avdelning inom kraftverksbyrån.
Med avseende å den anställningsform, som bör tillämpas beträffande föreståndaren
för den sålunda förordade driftavdelningen, har jag i likhet med
lönenämnclen hyst någon tvekan örn lämpligheten av att för denna avdelning
frångå den organisation, som genomförts för de båda hittillsvarande
huvudavdelningarna inom kraftverksbyrån, vilka förestås av konstituerade
befattningshavare i förste byrådirektörs tjänste- och löneställning. Med hänsyn
till vad såväl vattenfallsstyrelsen som lönenämnden på denna punkt
anfört och i betraktande framför allt av den stora vikt, som måste fästas
vid möjligheten att för det påfrestande arbete, varom här är fråga, kunna
ständigt påräkna en arbetskraft vid'' full vigor, har jag emellertid ansett mig
Kungl. Majus proposition nr 146. 55
böra tillstyrka, att befattningen i fråga uppföres bland sådana ordinarie
tjänster, vilka tillsättas medelst förordnande på viss tid. Lämpligen torde
därvid för befattningen kunna användas den av styrelsen förordade benämningen
driftdirektör.
Vid bifall till förslaget örn inrättande av en driftdirektörstjänst torde,
såsom vattenfallstyrelsen också förutsatt, den förste byråingenjörsbefattning,
som hittills avsetts för driftkontorets föreståndare, böra indragas.
Vad angår storleken av det arvode, som bör förenas med den nya befattningen,
framgår av vad jag förut anfört, att jag icke förbiser den stora betydelsen,
icke minst ur ekonomisk synpunkt, av ett riktigt handhavande av
de krävande uppgifter, som åvila driftavdelningens föreståndare, oell den
liärav betingade nödvändigheten att tillmäta en avlöning, som kan underlätta
förvärv och bibehållande av en fullt kvalificerad tjänsteman. Jag har emellertid
icke ansett tillräckliga skäl föreligga för att tillstyrka ett så högt arvodesbelopp
som det av vattenfallsstyrelsen föreslagna utan har funnit mig
böra stanna vid att förorda ett arvode av 13,000 kronor årligen.
Enligt vattenfallsstyrelsens av lönenämnden biträdda förslag skulle vid
inrättande av ifrågavarande befattning göras sådan ändring i 14 § 2 mom.
av avlöningsreglementet, att driftdirektören, örn han före tillträdet till denna
befattning innehaft konstitutorial å ordinarie tjänst vid verket, efter eventuellt
upphörande av förordnandet skulle återgå till ordinarie befattning i den
tjänstegrad, han vid förordnandets tillträdande tillhört. Vidare skulle häremot
svarande ändring i 13 § 2 mom. av kommunikationsverkens pensions
lag vidtagas. Mot vad härutinnan föreslagits har jag intet att erinra, och
jag gör i det följande härav påkallad hemställan, såvitt angår avlöningsreglementet.
I fråga örn de ändringar i kommunikationsverkens pensionslag, som
föranledas av bifall till vad jag i det föregående förordat, ankommer det på
chefen för finansdepartementet att framställa förslag.
Såsom av den föregående redogörelsen framgår, har vattenfallsstyrelsen
i samband med förslaget om uppförande å ordinarie stat av en byrådirektörsbefattning
å kraftverksbyråns förvaltningsavdelning hemställt, att tillsättande
av denna befattning måtte få ske utan iakttagande av gällande föreskrifter
angående ledigförklarande av vissa tjänster m. m., och styrelsen har förutsatt,
att vid bifall härtill skulle komma att lediggöras en ordinarie förste
byråingenjörsbefattning, som därefter skulle kunna indragas. För min del
biträder jag emellertid av lönenämnden uttalad uppfattning, att ledigförklarande
av byrådirektörsbefattningen bör ske i vanlig ordning. Jag kan därför
icke förorda, att nämnda förste byråingenjörstjänst, som icke beröres av det
här föreliggande organisationsförslaget, nu indrages. Därest emellertid av
vattenfallsstyrelsen antagen förutsättning beträffande personval för bär ifrågavarande
befattning kommer att bliva för handen och ledighet å nyssnämnda
förste byråingenjörstjänst i anledning därav uppkommer, lärer denna tjänst
böra vakantsättas, varefter frågan örn indragning av tjänsten torde böra
föreläggas 1933 års riksdag. Skulle ledighet å förste byråingenjörstjänsten
Inrättande av
en förrådsforvaltartjänst.
56 Kungl. Maj:ts proposition nr 116.
icke uppstå, torde sannolikt sådana omflyttningar kunna äga rum, varigenom
indragning kan ske av annan befattning i samma lönegrad.
I överensstämmelse med vad jag sålunda anfört förordar jag, att antalet förste
byråingenjörsbefattningar vid statens vattenfallsverk, som nu utgör 3, minskas
allenast med den befattning, som skulle utbytas mot den förordade
nya driftdirektörstjänsten, och alltså bestämmes till 2.
Vattenfallsstyrelsen har i förevarande skrivelse den 23 december 1931
vidare föreslagit inrättande av en ordinarie förrådsförvaltareanst, avsedd för
kraftverkens centralförråd i Västerås. Till stöd för detta förslag har styrelsen
anfört huvudsakligen följande:
I anslutning till ångkraftverket i Västerås har vattenfallsstyrelsen inrättat
dels verkstad för tillverkning av ställverks- och linjemateriel, varigenom en
viss utjämning av arbetet vid ångkraftverket ernås, dels centralförråd för
hela kraftverksrörelsen. Förläggningen av centralförrådet till Västerås betingades
dels av denna orts centrala läge i förhållande till de olika kraftverksanläggningarna,
dels av tillvaron av nämnda verkstad i Västerås.
Intill början av 1920-talet hade de olika kraftverken var för sig en rätt
omfattande förrådsrörelse med huvudförråd och distriktsförråd, vilka krävde
en icke obetydlig personal för sin skötsel. Även stamlinjebyggnaderna hade
särskilda förråd vid de större linjearbetena. Efter krisåren har emellertid
förrådsrörelsen koncentrerats till nyssnämnda centralförråd. Detta tjänstgör
nu även som detaljförråd för Västerås och Älvkarleby kraftverk samt stamlinjebyggnaderna,
under det att Trollhätte, Motala, Norrfors och Porjus
kraftverk hava detaljförråd för arbeten av mindre omfattning.
Fördelarna med ett centralförråd i Västerås bestå bland annat i den minskning
av förrådspersonal, förrådshyror och frakter, som åstadkommits. Men
därjämte har lagerkvantiteten kunnat minskas, och det har blivit lättare att
övervaka, att materielen icke lagras så länge, att den blir föråldrad, något
som den blir rätt snart inom starkströmsområdet med dess hastiga utveckling
Centralförrådet
är visserligen icke övermåttan stort. Älla ansträngningar
hava inriktats på att göra det så begränsat som möjligt. Men det omfattar
ett mycket stort antal varuslag — något över 3,000 — och man måste ställa
stora anspråk på dess snabba leveransförmåga.
Som föreståndare för detta förråd fungerar en ordinarie bokhållare, som
tidigare varit anställd vid kraftverksbyråns förrådskontor i Stockholm.
Föreståndaren för förrådet står administrativt närmast under driftchefen
i Västerås, detta med hänsyn till såväl förrådets läge som det förhållandet,
att förrådet tjänstgör som detaljförråd för ångkraftverket och verkstaden i
Västerås. Det fordras emellertid av föreståndaren för centralförrådet, att
han skall praktiskt taget självständigt samverka med förrådskontoret i Stockholm
ävensom med de lokala förråden i Trollhättan m. fl. platser. Föreståndaren
för centralförrådet anskaffar själv materiel efter vissa på
förrådskontoret i Stockholm uppgjorda allmänna avtal och upphandlar därjämte
på egen hand viss mindre materiel.
Det arbete, som föreståndaren har sig ålagt, är mycket mera krävande
än som svarar mot en bokhållarbefattning. Tjänstemannen i fråga erhåller
som tillförordnad extra förrådsförvaltare (i 18:e lönegraden) vikariatsersättning
av 50 öre per dag, varjämte vattenfallsstyrelsen hittills sökt genom
gratifikationer i någon mån ersätta det mera maktpåliggande arbete, som
befattningen vid centralförrådet inneburit. Styrelsen finner det emellertid
Kungl. Maj:ts proposition nr 146. 57
erforderligt att, sedan arbetet nu stabiliserats, ordna en ordinarie befattning
för föreståndaren vid centralförrådet.
Med avseende å lönegradsplaceringen för den ifrågasatta befattningen bär
vattenfallsstyrelsen erinrat, att liknande befattningar med benämning förrådsförvaltare
finnas vid telegrafverket (distriktsförvaltningarna) i 21:a lönegraden
och vid statens järnvägar (huvudverkstaden i Örebro) i 22:a lönegraden.
Vattenfallsstyrelsen har föreslagit, att förrådsförvaltartjänsten i Västerås inplaceras
i 21:a lönegraden.
Styrelsen har vidare hemställt, att å den nya befattningen måtte utan
tjänstens ledigförklarande få konstitueras den nuvarande t. f. föreståndaren
för förrådet.
Kommunikationsverkens lönenämnd har beträffande vattenfallsstyrelsens förevarande
förslag anfört följande:
För att erhålla närmare kännedom örn de göromål, som ankomma på den
som föreståndare för centralförrådet i Västerås tjänstgörande befattningshavaren,
hava tre av nämndens ledamöter avlagt besök å sagda tjänsteställe.
Av vad därvid inhämtats har lönenämnden kommit till den uppfattningen
att, även örn rörelsen och omsättningen vid förrådet rent kvantitativt sett
måhända icke kan jämföras med telegrafverkets distriktsförråd, som likaledes
förestås av förrådsförvaltare i 21:a lönegraden, tillräckliga skäl dock kunna
anses föreligga för styrelsens förslag, så mycket mera som av de statistiska
uppgifter rörande förrådsverksamheten vid nämnda centralförråd, vilka ställts
till nämndens förfogande och varav en avskrift fogats vid nämndens utlåtande,
framgår, att rörelsen därstädes är stadd i en betydande utveckling.
Lönenämnden har sålunda tillstyrkt styrelsens förslag örn inrättande av
en förrådsförvaltartjänst i 21 :a lönegraden. Däremot har nämnden avstyrkt
styrelsens anhållan att få tillsätta befattningen utan ledigförklarande i vanlig
ordning.
Den i ärendet förebragta utredningen synes mig innefatta goda skäl för
bifall till vattenfallsstyrelsens hemställan örn inrättande av en för föreståndaren
för centralförrådet i Västerås avsedd befattning i 21 :a lönegraden
i stället för den hittills för sådant ändamål disponerade bokhållartjänsten.
Jag tillstyrker därför, att i tjänsteförteckningen under statens vattenfallsverk
i nämnda lönegrad upptages en ny tjänst med benämningen förrådsförvaltare.
Samtidigt torde antalet bokhållarbefattningar böra minskas med en. I sistnämnda
del påkallas emellertid icke något riksdagens beslut.
Beträffande sättet för tillsättande av den nya befattningen biträder jag
lönenämndens mening därom, att befattningen bör ledigförklaras i vanlig
ordning.
Vid bifall till vad jag här i olika hänseenden förordat skulle för statens
vattenfallsverks vidkommande — förutom de ändringar i avlöningsreglementet
samt beträffande antalet befattningar, som föranledas av driftdirektörsbefattningens
tillkomst samt inrättandet av en förrådsförvaltartjänst -— vidtagas
sådana ändringar i hittills fastställt antal befattningar, varigenom antalet
byrådirektörstjänster ökas från 2 med 1 till 3 samt antalet förste byråingenjörstjänster
minskas från 3 med 1 till 2.
Departements
chefen.
58
Kungl. Maj-.ts proposition nr 146.
Övergångsanordningar m. m. Departementschefens hemställan.
De av mig i det föregående förordade ändringarna i fråga om vissa befattningar
vid kommunikationsverken synas lämpligen böra genomföras den
1 juli 1932.
I fråga örn befattningar, som enligt mitt förslag skulle indragas, blir det —
såsom av den föregående framställningen torde framgå — i vissa fall erforderligt
att uppföra vederbörande befattningar på övergångsstat. Det synes
därför lämpligt, att Kungl. Majit jämväl med avseende å befattningar, vilkas
antal fastställes av Kungl. Majit och riksdagen, efter förslag av vederbörande
verksstyrelse årligen tills vidare bestämmer övergångsstatens omfång.
Då sålunda vissa av de erforderliga övergångsanordningarna kräva riksdagens
medverkan, torde bemyndigande böra utverkas för Kungl. Majit att
utfärda de bestämmelser, som kunna krävas för genomförande av de föreslagna
ändringarna.
Av vad förut påpekats framgår, att ett bifall till de förordade förslagen föranleder
dels vissa ändringar i avlöningsreglementet för kommunikationsverken,
dels ock ändringar i den vid reglementet fogade tjänsteförteckningen. Enligt
av riksdagen förut lämnat bemyndigande äger emellertid Kungl Majit att i
reglementet och tjänsteförteckningen vidtaga de ändringar, som föranledas
av de beslut, riksdagen i förevarande hänseenden kan komma att fatta.
Vad i det föregående förordats föranleder även vissa ändringar i kommunikationsverkenä
pensionslag samt i den vid nämnda lag fogade åldersförteckningen.
Frågan härom torde senare komma att anmälas av chefen för finansdepartementet.
På grund av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen att
Ilo) besluta, med tillämpning från och med den 1 juli 1932,
att i 1 § 1 mom. samt 5 § 1 mom. i avlöningsreglementet den
19 juni 1919 för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens
järnvägar och statens vattenfallsverk skola upptagas befattningarna
förrådsdirektör vid statens järnvägar med ett arvode av
15,000 kronor och driftdirektör vid statens vattenfallsverk med
ett arvode av 13,000 kronor;
att i 14 § 2 mom. i nämnda avlöningsreglemente skall upptagas
befattningen driftdirektör vid statens vattenfallsverk;
att i den vid samma avlöningsreglemente fogade tjänsteförteckningen
skola upptagas följande nya befattningar, nämligen:
vid telegrafverket:
i 24:e lönegraden: kontorschef;
vid statens vattenfallsverk:
i 21 :a lönegraden: förrådsförvaltare;
samt att ur nämnda tjänsteförteckning skola vid telegraf
-
Kungl. Majlis proposition nr 146
59
verket i 22:a lönegraden utgå befattningarna inköpschef och
kontorschef;
2:o) — nied godkännande av vad jag förordat i fråga om
dispositionen av vissa befattningar såsom sektionsföreståndare
och medhjälpare åt distriktscheferna vid statens järnvägar —
fastställa antalet av följande befattningar från och med den
1 juli 1932 på sätt här angives, nämligen:
vid telegrafverket:
aktuarie....................................................................................... 1
notarie ....................................................... 7
kontorschef................................................................................ 1
sekreterare i 24:e lönegraden ............................................... 10;
vid statens järnvägar:
befattningar, som avses i 1 § 1 mom. av avlöningsreglementet:
-
förrådsdirektör ........................................................................ 1;
befattningar, hänförliga till 21:a—30:e lönegraden i
den vid avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen:
expeditionsföreståndare.
........................................................... 18
stationsinspektor av klass 2 .................................................. 20
sekreterare i 24:e lönegraden................................................... 8
stationsinspektor av klass 1 B ............................................... 24
stationsinspektor av klass 1A................................................ 5
baningenjör................................................................................. 15
förste byråingenjör ................................................................. 11
förste sekreterare .................................................................... 5
överinspektör............................................................................. 4
byråchef ................................................................................. 10
vid statens vattenfallsverlc:
befattningar, som avses i 1 § 1 mom. av avlöningsreglementet:
driftdirektör
.............................................................................. 1;
befattningar, hänförliga till 21:a—30:e lönegraden i
den vid avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen:
förrådsförvaltare
..................................................................... 1
förste byråingenjör ................................................................. 2
byrådirektör ........................................................................... 3;
3:o) bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de övergångsbestämmelser,
som vid genomförande av förberörda ändringar må
erfordras; samt
60
Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
4:o) medgiva, att till befattningshavare vid postverket med
tjänstgöring i bokföringskassa eller vid huvudförråd av värdetecken
må — utan hinder av föreskrifterna i 30 § av förenämnda
avlöningsreglemente — enligt de bestämmelser, som
meddelas av Kungl. Majit, utgå felräkningspenningar med högst
i sagda paragraf angivet belopp för år.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Waldemar Wiens.
Kungl. Maj:t$ proposition nr 146.
61
INNEHÅLLSFÖETECKNING.
Fråga om ändrad klassificering av postanstalterna samt telegrafverkets och
statens järnvägars stationer....................................................................... 2
Postverket............................................................................................................ 6
Bibehållande av överkontrollörsbefattningen vid postdirektionen i Stockholms
distrikt............................................................................................ 6
Beredande av felräkningspenningar åt vissa tjänstemän ........................... 10
Fråga örn förbättrad löneställning för överpostmästare och postmästare av
klass 1 A ................................................................................................. 13
Fråga örn förbättrad löneställning för vissa kvinnliga postexpeditörer m. fl. 14
Telegrafverket..................................................................................................... 15
Två nya sekreterart jan ster .......................................................................... 16
Förändring beträffande befattningarna såsom inköpschef och kontorschef
vid telegrafverkets verkstad ....... 18
Statens järnvägar ....................................................... 19
Indragning av överdirektörsbefattningen. Inrättande av en drifttjänstbyrå
m. m. Omorganisation av förrådsväsendet ............................................. 20
Andrad löneställning för vissa sektionsföreståndare samt för vissa tjänstemän
å distfriktskanslierna........................................................................ 37
En ny notariebefattning å tredje trafik byrån ............................................. 39
Två nya sekreterartjänster å inrikes taxebyrån ......................................... 41
Höjning av Olskrokens station till klass 1 A m. m.................................. 43
Indragning av två expeditionsföreståndartjänster ....................................... 44
Indragning av en övertalig baningenjörstjänst............................................. 45
Sammanfattning............................................................................................ 45
Statens vattenfallsverk ...................................................................................... 45
Vissa ändringar beträffande kraftverksbyråns personal ............................. 46
Inrättande av en förrådsförvaltartjänst......................................................... 56
Övergångsanordningar m- m. Departementschefens hemställan........................... 58
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1932:166 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående förändring i avseende å löneställning och antal beträffande vissa ordinarie befattning s. 10 i texten
- SU 1932:70 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts'' proposition angående förändring i avseende å löneställning och antal beträffande vissa ordinarie befattningar vid postv s. 1 i texten