Sök i Ratio Lex

Angående förändring i avseende å löneställning och antal beträffande vissa ordinarie befattningar vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk m. m

1932-02-19 · 61 sidor, varav 61 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 61 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:146, Angående förändring i avseende å löneställning och antal beträffande vissa ordinarie befattningar vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 146.

1

Nr 146.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förändring

i avseende å löneställning och antal beträffande

vissa ordinarie befattningar vid postverket, telegrafverket,

statens järnvägar och statens vattenfallsverk

m. m.; given Stockholms slott den 19 februari 1932.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ola Jeppsson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i

statsrådet å Stockholms slott den 19 februari 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gärde, von Stockenström, Städener,

Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Departementschefen, statsrådet Jeppsson anför:

Jag anhåller att få till behandling upptaga vissa organisations- och lönefrågor

beträffande kommunikationsverken.

Till Kungl. Maj:ts prövning föreligga i detta hänseende dels åtskilliga av

verksstyrelserna eller från personalhåll gjorda framställningar, som angå

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 117 haft. (Nr 146.)

2027 31 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

särskilda befattningar eller grupper av befattningar vid de skilda verken

vart för sig, dels ock utredning och förslag i den för postverket, telegrafverket

och statens järnvägar gemensamma- frågan angående omklassificering

av trafikanstalterna vid dessa verk. Av de föreliggande framställningarna

åsyfta de flesta sådana ändringar, som medföra ökning i personalkostnaderna;

i några fall är det emellertid fråga örn utgiftsbesparande förenkling i förvaltningsapparaten.

Det nu rådande statsfinansiella läget har beträffande den allmänna civilförvaltningen

måst såsom regel föranleda, att framställda krav på inrättande

av nya befattningar eller på förbättring i löneställningen för befintliga tjänster

avvisats eller ställts på framtiden. Självfallet innebär den finansiella situationen

jämväl beträffande kommunikationsverken en maning till den största

återhållsamhet i fråga örn sådana ändringar i personaluppsättningen, som

medföra ökade utgifter. Dylika ändringar synas därför i nuvarande läge

böra vidtagas endast i fall, där synnerliga skäl tala för en sådan åtgärd. Emellertid

torde man vid bedömande av frågor örn ändringar beträffande förvaltningsorganisationen

vid dessa verk icke kunna i allo anlägga samma

synpunkter som för statsförvaltningen i allmänhet. Skälig hänsyn måste

nämligen beträffande kommunikationsverken tagas till de särskilda förhållanden,

som sammanhänga med dessa verks natur av affärsdrivande organ,

varvid bör tillses, att personalorganisationen i erforderlig mån anpassas efter

den fortgående utvecklingen i tekniskt och ekonomiskt avseende. I de fall,

där en utbyggnad av denna organisation eller en förbättrad löneställning för

viss eller vissa befattningar prövas starkt påkallad av dylika förhållanden,

torde sålunda statsfinansiella hänsyn icke böra utgöra hinder för vidtagande

av erforderlig ändring.

De allmänna synpunkter, som jag sålunda antytt, hava lagts till grund

för prövningen av de nu föreliggande framställningarna, och med utgående

därifrån har jag ansett mig böra i viss utsträckning tillstyrka de av verkens

styrelser framlagda förslagen även då de innebära kostnadsökningar för

staten. En del av de föreliggande förslagen hava åter synts mig ur angivna

synpunkter icke vara av så trängande beskaffenhet, att ej med deras genomförande

kan anstå. Jag kommer i det följande att i korthet redogöra även

för de framställningar, vilka jag ansett mig icke kunna biträda.

Då jag nu övergår till de föreliggande framställningarna, ber jag att först

få uppehålla mig vid nyssberörda, för postverket, telegrafverket och statens

järnvägar gemensamma fråga örn ändrad klassificering av trafikanstalterna

vid dessa verk.

Fråga örn ändrad klassificering av postanstalterna samt telegrafverkets

och statens järnvägars stationer.

Genom beslut vid 1926 års riksdag genomfördes en allmän omklassificering

av postanstalterna samt av telegrafverkets och statens järnvägars stationer.

Angående de grunder, på vilka denna klassificering uppbyggdes, tillåter jag

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

3

mig hänvisa till den utförliga framställning, som innefattas i den i ämnet

avlåtna propositionen (nr 184). Jag vill här endast erinra, att klassificeringen

baserades på 1923 års trafiksiffror.

I skrivelser respektive den 22 september, den 10 november och den 20 november

1931 hava generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen samt järnvägsstyrelsen

gjort framställning örn genomförande av en ny omklassificering av trafikanstalterna

vid dessa verk. Förstnämnda styrelse har därvid framhållit, att

postverkets rörelse sedan 1923 i avsevärd grad stegrats dels genom en allmän

uppgång och dels genom att verket tillförts nya arbetsuppgifter. I de

förhållanden, på vilka den nuvarande klassindelningen vilade, hade så betydande

förändringar skett, att en grundligare översyn av denna framstode

såsom ett trängande behov. Även telegrafstyrelsen har uttalat, att styrelsen

med hänsyn till den starka utveckling, som karaktäriserat telegrafverkets

rörelse under de senare åren, funnit det önskligt, att en ny klassificering av

telegrafstationerna nu komme till stånd, samt framhållit, att behovet härav

gjorde sig så mycket starkare gällande, som den nuvarande klassindelningen

grundade sig på trafiksiffror för ett så tidigt år som 1923. Jämväl järnvägsstyrelsen

har ansett tiden nu vara inne att genomföra en ny klassificering,

därvid styrelsen bland annat framhållit, att det nu gällande systemet

för klassificeringen för statens järnvägars vidkommande vore till sina verkningar

mindre tillfredsställande.

Beträffande innebörden av de förslag, som av verksstyrelserna framlagts

och vilka delvis avvika från grunderna för nu gällande klassificering, torde

jag få hänvisa till handlingarna i ärendet. Ett bifall till styrelsernas förslag

skulle medföra ökning i lönekostnaderna med för postverket omkring 10,000

kronor, för telegrafverket omkring 18,000 kronor och för statens järnvägar

omkring 6,000 kronor för år.

I ärendet hava ingivits åtskilliga framställningar från personalhåll. Infordrade

utlåtanden hava avgivits den 19 december 1931 av kommunikationsverkens

lönenämnd och den 18 januari 1932 av statens organisationsnämnd.

Lönenämnden har beträffande frågan, huruvida en allmän omklassificering

av kommunikationsverkens trafikanstalter bör omedelbart vidtagas, anfört

bland annat följande:

Det lider intet tvivel, att trafikrörelsen vid kommunikationsverken under

den tid, som förflutit sedan det år, år 1923, vars trafiksiffror ligga till grund

för den nu gällande klassindelningen av trafikanstalterna, inom vissa grenar

uppvisar en utveckling, som kan anses utgöra giltig anledning att nu ånyo

skrida till en genomgående granskning av trafikanstalternas klassindelning.

Särskilt är detta fallet beträffande postverket och telegrafverket. Yad förstnämnda

verk angår, är att märka, att förutom den allmänna uppgången i

rörelsen verket sedan denna tidpunkt tillförts nya och betydelsefulla rörelsegrenar.

Här må allenast nämnas den med ingången av år 1925 införda

postgirorörelsen, som numera ovar. ett synnerligen stort inflytande på postanstalternas

penningomslutning. Även vid telegrafverket bär stegringen i

trafikrörelsen under de senast förflutna sju kalenderåren varit högst avsevärd.

Jämväl vid statens järnvägar har i varje fall en viss ökning i trafikrörelsen

varit att anteckna under den ifrågavarande perioden.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majus proposition nr 146.

Å andra sidan synes tvekan kunna råda, huruvida under nuvarande statsfinansiella

förhållanden en anordning bör vidtagas, som medför ökade utgifter

för verken, även örn dessa utgifter relativt sett icke kunna sägas vara

av större betydenhet.

Vidare är att märka, att de förslag till omklassificering, som nu av verksstyrelserna

framlagts, såsom tillkomna under beaktande av tidslägets krav

på största möjliga sparsamhet i förvaltningen icke kunnat i allo tillgodose

yrkandena på en mot förändringarna i trafikrörelsens omfattning svarande

klassindelning. Sålunda har av de representanter för personalsammanslutningar,

vilka haft företräde inför nämnden, framhållits, att de framlagda förslagen

icke kunde anses tillfredsställande ur synpunkten av den ökning i

arbetsbörda och ansvar, som numera påvilade trafikanstalternas föreståndare.

Liknande uttalanden hava även gjorts i de personalframställningar, vilka

blivit av Kungl. Majit till nämnden överlämnade för att beaktas vid förevarande

ärendes behandling och i vilka föreslagits betydande förbättringar

i verksstyrelsernas klassificeringsförslag.

I detta sammanhang förtjänar också att tagas i betraktande, att såväl

generalpoststyrelsen som järnvägsstyrelsen vid uppriittande var för sitt verk

av de föreliggande förslagen till ny klassindelning på betydelsefulla punkter

frångått de klassificeringsprinciper, som lönenämnden efter ingående undersökningar

fann sig böra lägga till grund för en klassindelning av postkontoren

och statens järnvägars stationer samt, i viss utsträckning, även av

telegrafverkets stationer vid avgivande den 26 september 1925 av förslag i

ämnet och som sedermera godtogos av 1926 års riksdag.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter finner sig nämnden böra

ifrågasätta, huruvida icke ett uppskov med omklassificeringen i avvaktan på

inträdande av mera normala förhållanden skulle vara ägnat att bereda ett

bättre utgångsläge för en enhetlig och rättvist verkande klassindelning av

de berörda verkens trafikanstalter.

Ett dylikt uppskov behöver naturligtvis icke föranleda, att sådana förändringar

i nuvarande klassindelning, som av alldeles särskilda skäl, såsom

ändrade organisatoriska förhållanden eller dylikt, befinnas oundgängligen

nödvändiga, därmed bliva tillsvidare undanskjutna. På sätt i ett flertal fall

hittills skett under innevarande klassificeringsperiod lärer Kungl. Majit vilja,

på därom av vederbörande verk gjord framställning, i samband med fastställande

av vederbörande verks personalstater eller i annan ordning — i

förekommande fall efter riksdagens hörande — medgiva de ändringar i nuvarande

klassindelning, som av dylika eller liknande särskilda orsaker kunna

vara påkallade.

För den händelse emellertid Kungl. Majit skulle finna tillräckliga skäl

föreligga att på grundval av de utav verksstyrelserna avgivna klassificeringsförslagen

förelägga 1932 års riksdag proposition angående ny klassindelning

av postanstalterna samt telegrafverkets och statens järnvägars stationer har

lönenämnden ingått på en granskning av nämnda förslag. Angående nämndens

uttalanden härutinnan hänvisar jag till handlingarna i ärendet.

Vid nämndens utlåtande äro fogade särskilda yttranden av vissa ledamöter.

Organisationsnämnden har i ärendet anfört följande:

Bland de ärenden, åt vilka organisationsnämnden inom den närmaste

framtiden kommer att ägna behandling, befinner sig frågan örn möjligheten

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majds proposition nr 146.

att i ökad omfattning använda gemensamma lokaler oell gemensam personal

för post- och telegrafverken m. m. Genom remiss den 16 september 1931

Ilar nämligen anbefallts nämnden att avgiva utlåtande över en i beröida

fråga av generalpoststyrelsen oell telegrafstyrelsen den 1 i samma månad

avgiven skrivelse. Organisationsnämnden bär ännu icke ens preliminärt inlåtit

sig på något ståndpunktstagande till de olika organisationsspörsmål,

som innefattas i nyssnämnda, till sin omfattning synnerligen vidlyftiga

ärende. Uppenbart är emellertid, att inom ärendets ram utrymme tinnes

jämväl för ett övervägande av, huruvida icke i en del. fall, där postanstalt

och telegrafanstalt finnas på samma plats, vissa administrativa och cliefsgöromål

kunna och böra anförtros åt befattningshavare gemensamma för de

bägge verken. De nu föreliggande klassificeringsförslagen innebäia i själva

verket icke annat än förslag örn lönereglering för vissa föreståndarbefattningar

vid postverket och telegrafverket ute i orterna, en lönereglering, som

i stort sett innebär en löneökning. Uteslutet är emellertid icke, att den

nyssnämnda utredningen kommer att giva vid handen, att just beträffande

de nu ifrågavarande befattningarna inom de båda verken en sammankoppling

i en eller annan form låter sig på vissa håll lämpligen göra. . Enligt

organisationsnämndens mening synes det da stå klart, att en dylik lönereglering

i varje fall icke bör äga rum förrän den enligt vad nyss sagts

under utredning varande frågan, örn de därav berörda befattningarna överhuvud

skola såsom sådana bibehållas, vunnit sin lösning.

Av det anförda framgår, att enligt organisationsnämndens uppfattning

de föreslagna omklassificeringarna av postverkets och telegrafverkets trafikanstalter

skulle, därest de nu genomfördes, kunna föregripa den utredning

rörande ökat samarbete mellan de båda verken, som i sinom tid lärer komma

att framläggas för Kungl. Majit. Nämnden finner sig fördenskull böra för

sin del hemställa, att — i avvaktan på den nämnda utredningens resultat —

generalpoststyrelsens och telegrafstyrelsens förevarande framställningar icke

måtte för närvarande föranleda till någon Kungl. Majlis vidare åtgärd.

Organisationsnämnden finner sig äga så mycket större skäl till denna

hemställan, som nämnden i princip måste instämma med kommunikatio.nsverkens

lönenämnd, då densamma i sitt utlåtande efter en utförlig motivering

ifrågasätter, huruvida icke ett uppskov med omklassificeringen i avvaktan på

inträdande av mera normala förhållanden skulle vara ägnat att bereda ett

bättre utgångsläge för en enhetlig och rättvist verkande klassindelning av de

berörda verkens trafikanstalter.

Härtill kommer, att såsom nyss nämnts den ifrågasatta omklassificeringen

i stort sett innebär en lönereglering uppåt för vissa befattningshavare men

att under nuvarande statsfinansiella läge dylika löneregleringar inom andra

grenar av statsförvaltningen icke ansetts böra äga rum.

Organisationsnämndens nyss berörda hemställan har enligt sakens natur

avsett allenast framställningarna rörande omklassificering av postverkets och

telegrafverkets trafikanstalter. Den ifrågasatta omklassificeringen av statens

järnvägars trafikanstalter röner givetvis icke någon som helst inverkan av

behandlingen eller resultatet av det till nämndens prövning hänskjuta?!

ärendet angående möjligheten till ökat samarbete mellan post- och telegrafverken.

Organisationsnämnden finner fördenskull icke anledning att beträffande

ärendet i denna del göra annat uttalande än att såväl de av kommunikationsverkens

lönenämnd till förmån för ett uppskov med den föreslagna

omklassificeringen anförda synpunkterna som ock de nyss åberopade

statsfinansiella skälen mot en sådan åtgärd givetvis äga samma tillämpning

beträffande statens järnvägar som beträffande post- och telegrafverken.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Departements
chefen.

Bibehållande

av överkontrollörsbefattningen

vid postdirektionen

1 Stockholms

distrikt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

Det torde icke kunna bestridas, att på grund av de ändrade förhållanden,

som inträtt efter år 1923 — vars trafiksiffror lades till grund för den

nu gällande klassificeringen av trafikanstalterna — visst behov av en allmän

omklassificering föreligger. Särskilt framträder behov därav beträffande postverket,

vilket efter nyssnämnda år erhållit nya arbetsuppgifter av betydande

omfattning. Med hänsyn till de omständigheter, som angivits i lönenämndens

och organisation snämndens utlåtanden, synes det emellertid icke vara

lämpligt att nu vidtaga en dylik allmän omklassificering. Yad post- och

telegrafverken beträffar, torde sålunda en dylik åtgärd icke för närvarande

böra ifrågakomma redan av den anledningen, att pågående utredning örn

ökat samarbete mellan dessa båda verk därigenom skulle kunna föregripas.

Mot ett omedelbart genomförande av omläggningen talar vidare, beträffande

såväl nämnda båda verk som statens järnvägar, det rådande statsfinansiella

läget, vilket — på sätt jag inledningsvis antytt — för den allmänna civila

statsförvaltningen såsom regel måst föranleda avvisande av krav på sådana

omregleringar, vilka föranleda kostnadsökningar.

Efter prövning av de skilda, på den föreliggande frågan inverkande omständigheterna

finner jag mig alltså böra förorda, att med frågans lösning

får anstå någon tid. Ett sådant uppskov och avvaktande av mera normala

förhållanden torde, såsom i utlåtandena framhållits, vara ägnat att möjliggöra

ett bättre utgångsläge för en enhetlig och rättvist verkande klassindelning

av trafikanstalterna i fråga. I likhet med lönenämnden anser jag emellertid,

att ett uppskov icke bör hindra att, där särskilda skäl göra förändring

i klassindelningen beträffande viss eller vissa befattningar oundgängligen

nödvändig, fråga örn sådan förändring upptages till prövning i varje

särskilt fall.

I detta sammanhang må omnämnas, att Kungl. Majit genom beslut i samband

med fastställande av personalstater för år 1932 för postverket, telegrafverket

och statens järnvägar förklarat, att verksstyrelserna icke finge,

innan Kungl. Majit meddelat slutligt beslut i anledning av styrelsernas förslag

till ny klassificering, vidtaga sådana åtgärder för återbesättande av i

besluten angivna ledigblivande befattningar såsom föreståndare för trafikanstalter,

som kunde försvåra genomförandet av en ny klassificering. Därest,

såsom jag här förutsatt, en allmän omklassificering icke kommer till stånd

innevarande år, torde — enär en omfattande vakanssättning av ifrågavarande

befattningar måste anses olämplig och försvårande för verkens skötsel —

Kungl. Majit böra undanröja det hinder för återbesättande av ledigblivande

befattningar i vanlig ordning, som genom nämnda beslut uppställts.

Postverket.

Till en början torde jag få beröra frågan, huruvida överkontrollörsbefattningen

(24:e lönegraden) vid postdirektionen i Stockholms distrikt bör bibehållas

eller icke.

Härvid vill jag först erinra, att denna fråga var föremål för behandling i

samband med 1927 års riksdags beslut rörande omorganisation av generalpoststyrelsen

m. m.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

I den skrivelse den 18 oktober 1926 med förslag till omorganisation av

styrelsen och postdirektionerna m. lii., som låg till grund för Kungl. Maj:ts

till 1927 års riksdag avlåtna proposition (nr 208) i ämnet, anförde generalpoststyrelsen

beträffande organisationen av postförliållandena i Stockholms

distrikt, bland annat, följande:

Inom Stockholms distrikt funnes 27 postkontor, 4 postexpeditioner, 116

poststationer samt 55 lantbrevbärare och liknande personal. Sammanlagda

personalen i tjänstemannaställning uppginge till omkring 1,200 personer. A

postdirektionen i distriktet vore, förutom postdirektören och hans närmaste

man, överkontrollören, anställda 15 biträdande tjänstemän.

Postkontoret Stockholm 1 förestodes av en överpostmästare (26:e lönegraden).

Förutom ledningen av postkontoret ålåge det överpostmästaren att

beträffande det postkontoret underlydande landsområdet utöva samma befogenhet

som postmästare i allmänhet, innefattande inspektion av postanordningarna,

inventering av underlydande postanstalter samt allmän tillsyn

över postförhållandena inom området. Till postkontorets område hörde ett

70-tal poststationer och liknande postanstalter samt omkring 40 postlinjer.

I angelägenheter rörande nämnda landsområde utövades emellertid jämväl

från postdirektörens sida en omfattande verksamhet, betingad av de nyanordningar,

som ständigt påkallades i de omkring huvudstaden liggande,

snabbt tillväxande samhällena. Då detta förhållande visat sig medföra onödig

omgång och dubbelarbete, syntes det styrelsen lämpligast, att alla frågor

avseende postförhållandena inom distriktets landsområde handlades av en

enda myndighet.

1923 års postkommitterade hade föreslagit, att överpostmästarna, d. v. s.

föreståndarna för postkontoren Stockholm 1, Göteborg 1 och Malmö 1, skulle,

förutom dem åliggande göromål såsom föreståndare för vederbörande postkontor

och under detta lydande landsområde, erhålla befogenhet att leda

och ordna vissa för postkontoren inom staden gemensamma angelägenheter,

såsom reservpersonalens disponerande, brevbäring, posttransporter och brevlådtömning.

Styrelsen hade i sina skrivelser den 17 januari och den 21

november 1925 anslutit sig till detta förslag.

Medan för överpostmästarna i Göteborg och Malmö den ökade befogenheten

icke skulle innebära någon nämnvärd ökning i dessa tjänstemäns

arbetsuppgifter, skulle däremot för överpostmästaren i Stockholm nu nämnda

utvidgning av arbetsområdet medföra en väsentligt ökad arbetsbörda. Anledningen

härtill vore, att i Göteborg och Malmö all brevbäring vore koncentrerad

till huvudpostkontoret, medan i Stockholm brevbäring skedde från

sex olika postkontor, samt att i Göteborg och Malmö inlämningen av postförsändelser

och posttrafiken i övrigt i avsevärt större utsträckning vore

förlagd till huvudpostkontoret än vad fallet vore i Stockholm. Av nu anförda

orsaker hade överpostmästarna i Göteborg och Malmö redan då så

gott som all personal i dessa städer direkt under sig, och redan då måste

de sörja för reservpersonal för de övriga, mindre postkontoren å orten.

I Stockholm skulle den sålunda ökade befogenheten för överpostmästaren

medföra, att den största delen av den arbetsbörda, som åvilade postdirektionen,

överflyttades på överpostmästaren och hans kanslipersonal, vadan

så få uppgifter skulle komma att återstå för distriktsförvaltningen, att det

icke skulle kunna ifrågakomma annat än att giva överpostmästaren de återstående

befogenheter, som vore förbehållna postdirektören. Härigenom skulle

således överpostmästarens och distriktscliefens funktioner komma att utövas

av en och samma myndighet.

En dylik anordning tillämpades för det dåvarande, i det att styrelsen,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majus proposition nr 146.

efter Kungl. Maj:ts bemyndigande den 25 juni 1926, försöksvis vidtagit den

åtgärden att från oell med den 1 juli 1926 låta postdirektören i Stockholms

distrikt, jämte honom såsom postdirektör åliggande göromål, förrätta de

göromål, som vöre förenade med den för det dåvarande vakanta överpostmästartjänsten.

Overpostmästarens åligganden hade med biträde av vederbörande

avdelningsföreståndare uppehållits av postdirektören. Tillsynen över

det underlydande landsområdet, däri inbegripet inspektioner och inventeringar

av postexpeditioner och poststationer m. m., hade utövats av postdirektionen

i Stockholms distrikt. De frågor, som anginge det under postkontoret

Stockholm 1 lydande landsområdet, hade härigenom koncentrerats

till samma myndighet, som hade att leda och ordna de för stadens postkontor

gemensamma angelägenheterna, såsom reservpersonalens disponerande,

brevbäring, posttransporter och brevlådtömning.

I vad det gällde koncentration hos en och samma myndighet av ledningen

över de för huvudstadens postkontor gemensamma angelägenheterna och av

tillsynen över det till postkontoret Stockholm 1 hörande landsområdet hade

försöksanordningen visat sig ändamålsenlig och borde enligt styrelsens mening

bibehållas. Beträffande åter den omedelbara ledningen av postkontoret

Stockholm 1 kunde ur principiell synpunkt göras vissa invändningar mot

att postdirektören, som räknade bland sina viktigaste åligganden att förrätta

inspektion och inventering av underlydande postanstalter, skulle beträffande

visst postkontor så att säga kontrollera sig själv. Med hänsyn

till de mångå och viktiga frågor, postdirektören hade att handlägga beträffande

distriktets förhållanden i allmänhet, kunde det vidare icke påräknas,

att han skulle hava tid övrig att utöva de funktioner, som sammanhängde

med den omedelbara ledningen av rikets största postkontor. Örn han å

andra sidan ägnade sitt huvudsakliga intresse åt skötseln av postkontoret,

måste hans uppgifter såsom distriktschef ägnas mindre uppmärksamhet.

Den lämpligaste utvägen syntes därför vara, att ledningen av postkontoret

Stockholm 1 anförtroddes åt en postmästare. Då denne icke skulle

hava att taga befattning med ledningen av ett underlydande område och

icke heller fullgöra de särskilda åligganden, som vore avsedda att överlåtas

åt överpostmästare, syntes ifrågavarande postmästarbefattning kunna inplaceras

i 25:e lönegraden (postmästare av klass 1 A).

Arbetet vid postdirektionen i Stockholms distrikt vore av mindre omfattning

och mera ensartat än vid övriga postdirektioner, varför i Stockholm

icke erfordrades någon sådan uppdelning av arbetet med distriktets ledning

mellan postdirektören och hans närmaste man, överkontrollören, som förekomme

vid de andra distriktsförvaltningarna. Då till följd härav nämnde

Överkontrollör icke kunnat tilldelas så kvalificerat arbete, som vid den dåvarande

organisationens tillkomst varit avsett, kunde denna befattning indragas,

varvid förste kontrollören skulle bliva postdirektörens närmaste man

och ställföreträdare. Berörda indragning kunde emellertid ske allenast under

förutsättning att postdirektören hade att fullgöra endast de göromål, som

ankomme på distriktschef.

På grund av det anförda föreslog generalpoststyrelsen bland annat, att

till postdirektionen i Stockholms distrikt skulle överflyttas endast de ärenden,

som rörde postförhållandena i det under postkontoret Stockholm 1 lydande

landsområdet, ävensom att i anslutning härtill överpostmästartjänsten

vid nämnda kontor skulle ersättas med en postmästarbefattning av klass

1 A (25:e lönegraden) samt överkontrollörstjänsten vid berörda postdirektion

indragas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majlis proposition nr 146.

Vid behandlingen av omorganisationsförslaget förklarade sig föredragande

departementschefen förorda generalpoststyrelsens förslag att överflytta nyssnämnda

ärenden på postdirektionen i Stockholms distrikt och att ersätta

överpostmästartjänsten vid postkontoret Stockholm 1 med en postmästarbefattning

av klass 1 A. Beträffande överkontrollörstjänsten vid postdirektionen

anförde departementschefen, att sedan generalpoststyrelsens omorganisationsförslag

avgivits, fråga uppstått om indragning av de s. k. Stockholmsavdelningarna,

vilka inom de till Stockholm ingående postkupéerna

förarbetade den till Stockholm adresserade posten. Frågan örn förläggande

under Stockholms postdistrikt av de ambulanta postanstalterna å de från

huvudstaden utgående järnvägslinjerna hade därigenom kommit i ett delvis

nytt läge. Då det först efter närmare utredning kunde bedömas, i vad mån

nu berörda anordningar kunde öva inflytande på de arbetsuppgifter, som

ålåge distriktets ledning, hade departementschefen ansett det vara mest ändamålsenligt

att avvakta resultatet av den i dessa frågor pågående utredningen,

innan frågan örn indragning av överkontrollörstjänsten vid postdirektionen

i Stockholms distrikt upptoges till prövning. Efter vad som upplysts skulle,

därest överkontrollörstjänsten tillsvidare bibehölles, sådana åtgärder vidtagas,

att den med överkontrollörstjänstens indragning avsedda besparingen

i personalkostnader vid postdirektionen åstadkommes på annat sätt.

Riksdagen (skrivelse nr 178) biföll förslaget örn överpostmästartjänstens

ersättande med en postmästarbefattning av klass 1 A men gjorde icke något

uttalande beträffande överkontrollörstjänsten.

I’ skrivelse den 7 mars 1931 har generalpoststyrelsen beträffande överkontrollörsbefattningen

anfört bland annat följande :

Ifrågavarande befattning är fortfarande upptagen i postverkets stater men

har endast uppehållits på förordnande. Den jämförelsevis långa tid, som

sedan 1927 års omorganisation förflutit, har givit möjlighet till ett noggrant

övervägande av förhållandena, och det har därunder visat sig, att den

ifrågavarande tjänsten alltjämt är behövlig.

Till belysande härav skall styrelsen tillåta sig i korthet anföra följande.

För tiden från och med den 1 juli 1927, då postmästartjänsten av

klass 1A vid postkontoret Stockholm 1 tillsattes, bestämdes beträffande

fördelningen av göromålen mellan postmästaren och postdirektören ifråga

om postkontorets Stockholm 1 skötsel, att postmästaren skulle handhava

den direkta ledningen av själva postkontoret, under det att förutvarande

överpostmästarens samtliga åligganden i avseende å det underlydande postområdet

(antagning av poststationsföreståndare, låd- och lantbrevbärare, inventering

och inspektion av poststationerna m. m.) skulle handläggas å postdirektionen.

Posttransporterna mellan de olika postkontoren i Stockholm

samt till och från de 2^>ostförande tågen skulle likaledes ordnas och ledas

direkt från postdirektionen. Denna fördelning av ledningsarbetet mellan

postdirektören och postmästaren Stockholm 1 har befunnits ändamålsenlig

ur förvaltningssynpunkt, enär därigenom undvikits onödig omgång vid ärendenas

handläggning.

Den oberäknat kraftiga utvecklingen på senaste åren av Stockholm med

förortssamhällen och de härav uppkomna ständigt rörliga förhållandena påkalla

ideliga oinläggningar och utvidgningar av postanordningarna inom örn
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

Beredande

av felräkningspenningar

åt vissa

tjänstemän.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

rådet. Allt detta tager i så hög grad i anspråk postdirektörens direkta ingripande,

hans uppmärksamhet, omtanke och initiativ, att en stor del av

ärendena å postdirektionen måste för självständig handläggning överlämnas

till postdirektörens närmaste man.

Frågan örn överkontrollörstjänstens bibehållande eller indragning sattes

på sin tid i samband med frågan örn de från Stockholm utgående järnvägspostlinjernas

överflyttning från mellersta och östra distrikten till Stockholms

distrikt. Styrelsen har emellertid kommit till den uppfattningen, att avgörandet

härav lämpligen bör anstå intill dess nya tidtabeller kunna fastställas

för linjen Stockholm—Malmö efter järnvägsdriftens elektrifiering och

möjlighet sålunda finnes att definitivt bestämma örn ordnandet av postförbindelserna

å järnvägslinjerna. Örn det då skulle visa sig, att de ifrågavarande

järnvägspostlinjerna böra förläggas under Stockholms distrikt, kan

detta komma att påkalla någon förstärkning av arbetskrafterna å postdirektionen

i lägre grad än överkontrollörs. Behovet av bibehållande av överkontrollören

är, med den utveckling förhållandena i Stockholm tagit, oberoende

av järnvägspostlinjernas förläggning.

Med avseende härå samt å de olägenheter, som städse äro förbundna

med ordinarie tjänsters uppehållande allenast på förordnande, finner styrelsen

det angeläget, att Överkontrollör st jönsten i Stockholms distrikt nu definitivt

återbesättes.

På grund av det anförda har generalpoststyrelsen hemställt örn medgivande

att i vanlig ordning återbesätta ifrågavarande överkontrollörstjänst.

Kommunika tionsverkens lönenämncL har i utlåtande den 24 mars 1931, med

hänsyn till vad generalpoststyrelsen i förevarande framställning anfört rörande

behovet av en befattningshavare i överkontrollörs grad inom Stockholms

distrikt, förklarat sig icke hava funnit anledning till erinran mot bifall

till sagda framställning.

På grund av den utveckling, som poströrelsen inom Stockholms distrikt

på senare tid undergått, torde — oavsett den lösning, som gives frågan örn

förläggandet av de ambulanta postanstalterna å de från huvudstaden utgående

järnvägslinjerna — numera föreligga stadigvarande behov av en tjänsteman

i överkontrollörs grad såsom närmaste man och ställföreträdare åt postdirektören

i Stockholms distrikt. Jag anser mig därför kunna tillstyrka, att

den vakanta överkontrollörsbefattningen därstädes bibehålies. Därest riksdagen

icke däremot uttalar erinran, lärer Kungl. Majit alltså framdeles medgiva,

att omförmälda befattning må i vanlig ordning återbesättas med ordinarie

innehavare.

Enligt 30 § i avlöningsreglementet för kommunikationsverken må tjänsteman,

som å tjänstens vägnar handhar kontant uppbörd eller verkställer

kontant utbetalning av medel, kunna enligt av Kungl. Majit fastställda grunder

erhålla felräkningspenningar till belopp, som bestämmes med hänsyn

till de omständigheter, under vilka uppbörd eller utbetalning sker, och i

förhållande till den större eller mindre omfattningen därav. Felräkningspenningar

må icke i något fall till en och samma tjänsteman utgå med sammanlagt

högre belopp för år räknat än 600 kronor.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 146.

11

Närmare bestämmelser angående felräkningspenningar vid kommunikationsverken

hava av Kungl. Majit utfärdats genom kungörelse den 30 juni

1920 (nr 529), angående tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet, med

däri sedermera vidtagna ändringar.

I utlåtande den 10 oktober 1930 i anledning av 1928 års lönekommittés

förslag till allmänt avlöningsreglemente framhöll generalpoststyrelsen behovet

av ändring i bestämmelserna örn felräkningspenningar. Styrelsen anförde

följande:

Felräkningspenningar skola utgå till tjänsteman, som å tjänstens vägnar

handhar Jcontant uppbörd. Emellertid finnas i postverket tjänstemän, som

vid tjänstgöring i kassa mottaga uteslutande försändelser, vilka bokförts och

för vilka postavgifter icke betalas kontant. Ehuru dessa tjänstemän således

icke hava kontant uppbörd, äro de icke desto mindre utsatta för förluster

på grund av feldebiteringar och felfrankeringar i samma omfattning som

kassörer i de frankoteckenskassor, där uppbörden är kontant. På motsvarande

sätt är redogörare vid postkontor, vilken innehar och ansvarar för

postkontorets huvudförråd av frankotecken och därmed likställda värdetecken

samt från dessa förråd i mån av behov efter rekvisition tillhandahåller postkontorets

dagkassörer dylika värdetecken, underkastad felräkningsrisk med

däremot i förekommande fall svarande kontant förlust. Nu berörda tjänstemäns

felräkningsrisker sammanhänga sålunda med att i deras händer frankotecknen

m. m. motsvara kontanta medel.

Med framhållande att det måste anses rätt och billigt, att tjänstemännen

i fråga genom felräkningspenningar skyddades mot kontanta förluster på

grund av felräkningar, framlade styrelsen förslag till härför erforderlig ändring

av föreskrifterna i avlöningsreglementets 30 §.

I skrivelse den 22 september 1931 har generalpoststyrelsen gjort särskild

framställning i ämnet. Styrelsen har därvid framhållit, att den ifrågasatta

ändringen av de nuvarande bestämmelserna icke på något sätt vore avhängig

av frågan örn utfärdande av ett nytt allmänt avlöningsreglemente

men att den framburits i nämnda samband av den anledningen, att det

ursprungligen varit avsett, att förslag till nytt allmänt avlöningsreglemente

skulle prövas av 1931 års riksdag. När nu förhållandena utvecklat sig så,

att berörda förslag med all sannolikhet icke heller komme att behandlas av

1932 års riksdag, hade styrelsen ansett sig böra återupptaga den här berörda

detaljfrågan.

Styrelsen har i denna skrivelse återupprepat sitt tidigare framlagda förslag

till ändrad lydelse av 30 § avlöningsreglementet.

I anledning av remiss har kornrnimikalionsvcrJerns lönenämnd den 2 november

1931 avgivit utlåtande i ärendet. Nämnden har därvid till en början anfört

följande:

Den ena av de befattningsliavargrupper, som avses i generalpoststyrelsens

föreliggande framställning, utgöres av de befattningshavare, vilka hava till

uppgift att mottaga och för expedition iordningställa försändelser från

sådana korrespondenter — huvudsakligen firmor med mera omfattande korrespondens

— vilka vid inlämnande av försändelser till befordring genom

postverket ej omedelbart erlägga för befordringen debiterade postavgifter

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

utan få dessa avgifter bokförda i särskilda s. k. postböcker i oell för likvidering

vid varje kvartals utgång. I allmänhet sker expedieringen av de

postbokförda försändelserna jämsides med annan kassatjänst, vadan i regel

de kassatjänstemän, som till befordring mottaga ifrågavarande slag av försändelser,

redan enligt nu gällande bestämmelser uppbära felriikningspenningar.

Vid vissa större postkontor hava emellertid på grund av den förekommande

mängden av postbokförda försändelser anordnats särskilda bokföringskassor,

i vilka uteslutande mottagas och expedieras postbokförda

försändelser. Ur synpunkten av arbetets rationalisering och med hänsyn

jämväl till den merendels stora brådskan vid expedieringen har den för

sådan kassa ansvarige tjänstemannens uppgift begränsats till att i huvudsak

avse taxering av de mottagna försändelserna samt införande i postböckerna

och journalisering i postkontorets liggare av de vederbörande korrespondent

påförda postavgifterna. I övrigt är sådan kassatjänsteman för expedieringen

av försändelserna hänvisad till särskilda biträden, vilka verkställa frankeringen

av desamma med av kassatjänstemannen utlämnade frankotecken och

på dennes ansvar. I nu gällande bestämmelser är åt sådan kassatjänsteman

icke inrymd någon rätt till felräkningspenningar.

A de större postkontoren är i regel en särskild tjänsteman, vanligen i

kontrollörs tjänsteställning, avdelad för uppgiften att vara postkontorets redogörare

och tillika handhava kontorets huvudkassa (huvudkassör). Vid de

medelstora och de mindre postkontoren åter har hittills vederbörande postmästare

i allmänhet varit redogörare och huvudkassör. Huvudkassör äger

enligt gällande bestämmelser uppbära felräkningspenningar med för postkontor

av olika klass växlande belopp. Av praktiska skäl och i syfte att stärka

kontrollen har emellertid beträffande de medelstora och de mindre postkontoren

för omkring två år sedan den organisatoriska förändringen blivit

beslutad, att postkontorets centrala kassarörelse, vilken såsom nyss nämnts

ombesörjts av postmästaren, skall, i den mån postmästartjänsterna vid dessa

kontor besättas med nya innehavare, överflyttas till de i disktjänst sysselsatta

tjänstemännen, de s. k. dagkassörerna. Den nya anordningen är redan

genomförd vid ett flertal postkontor.

Allt efter som ifrågavarande förändring hinner genomföras, komma postmästarna

vid de medelstora och mindre postkontoren att i avseende å vederbörande

postkontors penningrörelse få en huvudsakligen övervakande och

kontrollerande uppgift. Det har emellertid ansetts lämpligt, att dessa postmästare

fortfarande behålla vården av postkontorets huvudförråd av värdetecken

(frimärken, svarskuponger, statsstämplar, radiolicenstecken). Deras

uppgift i detta hänseende blir sålunda liksom hittills att ansvara för nämnda

förråd, utlämna värdetecken till kontorets kassatjänstemän samt, vad angår

statsstämplar, utlämna dylika värdetecken jämväl till allmänheten. Då ifrågavarande

postmästare ej längre äro huvudkassörer, äga de enligt nu gällande

bestämmelser icke rätt till felräkningspenningar. De'' utgöra den andra

gruppen av de tjänstemän, vilka enligt generalpoststyrelsens förevarande

framställning böra bliva berättigade till felräkningsersättning.

Av vad lönenämnden inhämtat rörande de ekonomiska risker, för vilka de

i generalpoststyrelsens skrivelse omhandlade tjänstemännen äro utsatta

under sin tjänstgöring, framgår, att brister i bokfö ringskassorna ofta

uppkomma, i de flesta fall beroende på att för frankeringen åtgångna frimärken

icke till fullo motsvaras av i vederbörande postböcker debiterade

belopp. Exempelvis hava vid ett av Stockholms postkontor under de tre

första kvartalen av år 1931 för fyra tjänstemän med halvtidstjänstgöring uppkommit

brister till sammanlagt belopp av i det närmaste 400 kronor, vilka

tjänstemännen fått ersätta. I postkontorens huvudförråd av värdetecken

uppkomma likaledes ej sällan brister å icke obetydliga belopp.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Majus proposition nr 146.

Med hänsyn till sålunda angivna förhållanden har lönenämnden, vad själva

sakfrågan angår, icke velat ställa sig avvisande till generalpoststyrelsens

förslag om vidtagande av åtgärder för beredande åt ifrågavarande tjänstemän

av felräkningspenningar. Beträffande formen för genomförande av detta förslag

har nämnden yttrat bland annat:

Generalpoststyrelsen har förordat viss ändring av 30 § i kommunikationsverkens

avlöningsreglemente. För sin del anser nämnden, att det med hänsyn

därtill, att förslag till nytt avlöningsreglemente för närvarande är föremål

för Kungl. Maj:ts prövning, och då det här i varje fall är fråga örn en

detaljanordning utan generell innebörd eller tillämpning vid de övriga kommunikationsverken,

icke är lämpligt att för angivet syfte vidtaga ändring i

nämnda avlöningsreglemente. Enligt nämndens uppfattning bör en utsträckning

av rätten till felräkningspenningar till dessa tjänstemän kunna ske

genom en komplettering av de i tilläggsbestämmelserna till avlöningsreglementet

under avd. H meddelade föreskrifterna rörande felräkningspenningar,

såsom dessa föreskrifter nu lyda enligt kungörelsen den 27 juni 1929 (nr

246).

I anslutning till denna uppfattning har lönenämnden i utlåtandet framlagt

förslag till kungörelse i ämnet.

Yid avfattningen av de i avlöningsreglementet intagna bestämmelserna örn

förutsättningar för utbetalande av felräkningspenningar torde icke hava förutsetts

den form av uppbörd, varom fråga är i de av generalpoststyrelsen

avsedda fallen. Då emellertid i dessa fall kan föreligga samma risk för felräkning

med därav föranledd ersättningsskyldighet, som utgör grunden för

de nuvarande bestämmelserna örn felräkningspenningar vid kontant uppbörd,

anser jag i likhet med generalpoststyrelsen och lönenämnden goda skäl tala

för att möjlighet beredes till utbetalande av felräkningspenningar jämväl i

här förevarande fall.

Med avsende å formen för tillgodoseende av det avsedda syftet delar jag

lönenämndens uppfattning därom, att i nuvarande läge en generell föreskrift

i avlöningsreglementets 30 § är mindre lämplig. I stället torde, såsom

lönenämnden förutsatt, erforderlig föreskrift böra, fristående från avlöningsreglementet,

meddelas genom ändring av gällande tilläggsbestämmelser till

reglementet. Med hänsyn till -avlöningsreglementets ordalydelse lärer emellertid

riksdagens medgivande till utbetalande av felräkningspenningar i förevarande

fall böra inhämtas. Jag gör i det följande härav påkallad hemställan.

I sin skrivelse den 22 september 1931 angående omklassificering av postkontoren

har generalpoststyrelsen berört frågan örn lönegradsplaceringen för

överpostmästare och postmästare av klass 1 A. Styrelsen har därvid på

anförda skäl gjort gällande, att dessa befattningar, som nu tillhöra 26:e,

respektive 25:e lönegraden, borde höjas till 27:e, respektive 26:e lönegraden,

men styrelsen har med hänsyn till innehållet i Kungl. Maj:ts cirkulär den

12 juni 1931 angående sträng återhållsamhet i avseende å framställningar

Departements
chefen.

Fråga om

förbättrad

löneställning

för överpostmästare

och

postmästare

av klass 1A.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majus proposition nr 146.

Departements
chefen.

Fråga om

förbättrad

löneställning

för vissa

kvinnliga

postexpeditörer

m. fl.

om anslagsäskanden att föreläggas 1932 års riksdag funnit sig pliktig att för

närvarande avstå från något yrkande på denna punkt.

I särskilda med anledning av styrelsens nämnda förslag till omklassificering

eller eljest gjorda framställningar från personalhåll hava framställts

yrkanden örn överpostmästarnas hänförande till 28:e eller 27:e lönegraden

samt örn placering av postmästartjänsterna av klass 1 A i 26:e lönegraden.

I utlåtanden i dessa frågor har kommunilcationsverkens lönenämnd, med

hänsyn till den allmänna revision av den till avlöningsreglementet hörande

tjänsteförteckningen, som kunde förväntas bliva verkställd i samband med

slutlig prövning av 1928 års lönekommittés förslag till allmänt avlöningsreglemente,

funnit de gjorda framställningarna för närvarande icke böra föranleda

någon åtgärd.

Med hänsyn till de omständigheter, vilka jag inledningsvis antytt, har jag

för min del ej funnit tillräckliga skäl föreligga att nu tillstyrka ändring i

gällande lönegradsplacering för ifrågavarande befattningsgrupper.

I samband med ordnandet av de kvinnliga befattningshavarnas avlöningsförhållanden

genom beslut vid 1925 års riksdag inplacerades de tidigare för

kvinnliga innehavare avsedda befattningarna såsom postexpeditör och förste

postexpeditör i Ilie, respektive 12:e lönegraden, medan de förutvarande manliga

befattningarna postassistent och förste postassistent upptogos i lönegraderna

15, respektive 17.

Genom beslut vid 1926 års riksdag lämnades sedermera — av skäl, som

framgå av propositionen nr 184 till sistnämnda års riksdag — medgivande

till en personlig löneförbättring för de postexpeditörer och förste postexpeditörer,

vilka genomgått den dittills för postexpeditörer och postassistenter

gemensamma utbildningen. I sådant hänseende blev, i överensstämmelse

med riksdagsbeslutet, genom brev den 4 juni 1926 bestämt, att

den 1 juli 1926 i tjänst varande postexpeditör och förste postexpeditör skulle,

så länge vederbörande i dylik befattning kvarstode, i lönehänseende vara

placerad i 12:e, respektive 13:e lönegraden.

Motsvarande beslut fattades i fråga örn den med postexpeditörer och

förste postexpeditörer i lönehänseende likställda personalen vid telegrafverket,

nämligen telegrafexpeditörer och förste telegrafexpeditörer.

Frågan örn förbättrad löneställning för de kvinnliga tjänstemän, vilka

genomgått förutvarande postexpeditörsutbildning, har sedermera upprepade

gånger gjorts till föremål för framställningar från personalhåll samt jämväl

motionsvis underställts riksdagens prövning (se statsutskottets utlåtande

nr 73 år 1928). Generalpoststyrelsen, som i viss utsträckning biträtt de

framställda önskemålen, har senast tillstyrkt, att de kvinnliga postexpeditörer

och förste postexpeditörer, som före den 1 juli 1925 genomgått fackutbildning

i s. k. postelevkurs, måtte placeras i 14:e, respektive 15:e lönegraden.

Framställningar i ämnet äro för närvarande remitterade till 1928

års lönekommitté för utlåtande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 146.

15

Posttjänstemännens förening har nu i en i oktober 1931 ingiven skrift hemställt,

att i avvaktan på prövning av njssberörda till lönekommitténs behandling

hänskjutna framställningar måtte vidtagas åtgärd för åvägabringande

av full likställighet i lönehänseende mellan samtliga kvinnliga tjänstemän,

som genomgått postelevkurs, på sådant sätt att personlig löneförbättring

i enlighet med de år 1926 beslutade grunderna måtte beredas jämväl dem

bland ifrågavarande tjänstemän, vilka den 1 juli 1926 ännu icke erhållit ordinarie

anställning i postexpeditörsgraden.

Ett bifall till denna framställning skulle medföra en årlig ökning i lönekostnaden

med omkring 6,800 kronor.

Generalpoststyrelsen har i ett den 1 december 1931 avgivet utlåtande tillstyrkt

bifall till föreningens förslag, att tillämpas från och med den 1 juli

1932.

Kommunikationer erkens lönenämnd har däremot i utlåtande den 14 januari

1932 avstyrkt framställningen under framhållande bland annat, att ett bifall

till densamma syntes komma att erhålla konsekvenser beträffande vissa

kvinnliga tjänstemän vid telegrafverket. I särskilt yttrande hava två ledamöter

av nämnden tillstyrkt bifall till föreningens begäran och därvid förutsatt,

att liknande medgivande borde lämnas beträffande den kvinnliga telegrafpersonalen,

ett medgivande som skulle komma att medföra en årlig kostnadsökning

av drygt 10,000 kronor.

Sedermera har kvinnliga telegraf personalens förening hos Kungl. Majit hemställt,

att den år 1926 medgivna rätten till personlig löneförbättring för vissa

telegrafexpeditörer och förste telegrafexpeditörer måtte utsträckas att gälla

jämväl sådana tjänstemän med telegrafexpeditörsutbildning enligt tidigare

gällande bestämmelser, vilka först efter den 1 juli 1926 vunnit ordinarie

anställning såsom telegrafexpeditörer. Denna framställning har av telegrafstyrelsen

på anförda skäl avstyrkts. Jämväl lönenämnden har avstyrkt bifall

till förslaget, därvid nämnden bland annat förklarat sig anse, att spörsmålet

örn uppfiyttning i högre lönegrad av vissa telegrafexpeditörer borde tagas

under övervägande i samband med behandlingen av den till 1928 års lönekommitté

remitterade motsvarande lönefrågan vid postverket.

Jag finner för egen del icke tillräckliga skäl föreligga att nu underställa

riksdagen frågan örn en förbättring i löneställningen för någon av de här avsedda

personalgrupperna.

I enlighet med den uppfattning, jag här i olika hänseenden uttalat, skulle

för postverkets vidkommande någon ändring i löneställning eller i antalet

befattningar för närvarande icke äga rum.

Telegrafverket.

I skrivelse den 1 september 1931 har telegrafstyrelsen gjort framställning

om förändring i avseende å löneställning och antal beträffande vissa befattningar

vid telegrafverket.

Departements
chefen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Två, nya

sekreterar

tjänster.

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

Styrelsen har därvid först framställt förslag örn inrättande av två nya

sekreterartjänster inom styrelsen.

Den ena av dessa tjänster avses för styrelsens radiobyrå. Beträffande

denna befattning anför styrelsen:

A radiobyrån inrättades den 1 januari 1919 en byråtjänstemannabefattning

av andra lönegraden å ordinarie stat. Innehavaren av denna tjänst hade

att handlägga byråns personalärenden, att handhava arkivgöromål, att föra

liggare och förteckningar, som krävdes för arbetet på byrån, samt Att

handhava avräkningsväsendet för radiorörelsen och därmed sammanhängande

frågor.

Vid ikraftträdandet från och med den 1 juli 1920 av nu gällande avlöningsreglemente

bibehölls befattningen utan ändring i tjänsteställning men

namnändrades till aktuarie.

Under det sista decenniet har en anmärkningsvärd utveckling pågått inom

telegrafverkets radioavdelning, vilket gjort, att innehavaren av nämnda aktuarie^''än

st måst anförtros göromål av mera självständig och krävande natur,

samtidigt som av organisatoriska skäl avräkningarna rörande radiotelegram

överförts till den avdelning inom verket, som handhar avräkningsrörelsen för

trådtrafiken.

Till belysande av utvecklingen behöver styrelsen endast påminna örn att

under denna tidsperiod hela rundradiorörelsen tillkommit med ett licensantal,

som den 31 juli 1931 uppgick till 532,628, att den direkta radioförbindelsen

med Amerika kommit till stånd och att av telegrafverket till rederierna

uthyrda fartygsstationer, som den 1 januari 1920 uppgingo till 70,

den 31 juli 1931 utgjorde 322 med en sammanlagd årlig abonnemangsavgift

av cirka 760,000 kronor.

Telegramtrafiken å de svenska handelsfartygen har under perioden 1920—

1930 mer än 4-dubblats.

Radiodistriktets hela ekonomiska omslutning har under samma period

ökats från 555,000 kronor till 5,560,000 kronor.

Arbetet å radiobyrån är uppdelat å följande avdelningar: fartygsstationsavdelningen,

landstationsavdelningen, kansliavdelningen samt kassa- och bokföringsavdelningen.

Å de båda förstnämnda avdelningarna finnes huvudsakligen

rent teknisk personal placerad. Kassa- och bokföringsavdelningen

förestås av en kontrollör, och såsom föreståndare för kansliavdelningen, till

vilken för behandling i sista hand ingå alla sådana ärenden av icke rent

teknisk natur från de övriga avdelningarna, vilka kräva beslut av styrelsen,

är aktuarietjänstens innehavare placerad.

Aktuarien tjänstgör numera såsom sekreterare å byrån, i vilken egenskap

det åligger honom att handlägga radioavdelningens personalärenden, att hava

tillsyn över personalen å radiostationerna med hänsyn till radiotrafikens

skötsel, att utarbeta instruktioner och trafikföreskrifter för radiostationerna,

för vilket arbete kräves ingående kännedom örn i hithörande frågor utfärdade

internationella föreskrifter ävensom kännedom örn i utlandet förekommande

lagar och förordningar angående radio, att deltaga i utarbetandet av förslag

att framläggas för de internationella radiotelegrafkonferenserna, att uppgöra

överenskommelser med utländska förvaltningar rörande radiotrafiken, att

handlägga frågor, som röra radiotaxe- och abonnemangsärenden, att tillse att

uppgifter örn de svenska radiostationerna inflyta i de av internationella byrån

i Bern utgivna olika radiostationsförteckningarna, att besvara från inocli

utlandet inkomna förfrågningar angående radioväsendet i Sverige samt

att uppgöra kontrakt med rederierna rörande uthyrning av fartygsstationer

m. m.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

Härutöver har aktuarien erhållit väsentlig ökning av arbetsuppgifter och

ansvar genom överflyttning till honom av uppdraget att vara redogörare för

radiodistriktet. Det ökade arbete, som radiobyråns utveckling ej minst på

det tekniska området medfört, har nämligen nödvändiggjort att befria fartygsstationsavdelningens

föreståndare från detta uppdrag. Radiodistriktet,

vars ställning inom telegrafverkets organisation är densamma som de sex

linjedistriktens, har, såsom nämnts, en omslutning av 5,560,000 kronor.

Hed hänsyn till de omfattande och viktiga arbetsuppgifter, som åligga

innehavaren av berörda aktuarietjänst (21:a lönegraden), har styrelsen ansett

det rättvist och skäligt, att hans tjänsteställning liöjes från aktuarie till

sekreterare i 24:e lönegraden.

Den andra av de ifrågasatta sekreterarbefattningarna skulle disponeras

av förrådsbyrån. Rörande denna befattning innehåller styrelsens framställning

följande:

Notarien å styrelsens förrådsbyrås inköpsavdelning åligger att i inköpsärenden

upprätta förslag till kungörelser och skrivelser angående infordrande

av anbud, att för utredning av frågor i dylika ärenden träda i förbindelse

och underhandla med leverantörer samt att upprätta promemorior, protokoll

och förslag till avtal.

De arbetsuppgifter, som äro förenade med ifrågavarande notarietjänst,

fordra, att innehavaren av densamma besitter en ingående varukännedom i

fråga örn den materiel, som skall upphandlas för telegrafverkets räkning.

Det kräves, att han följer fluktuationerna på det allmänna marknadsläget för

att lämplig tid må kunna väljas att göra inköp till förmånligaste pris. Därjämte

erfordras, att han är förtrogen med för statens upphandlingar gällande

författningar och inom affärsvärlden tillämpade normer. De förhandlingar,

som det åligger ifrågavarande befattningshavare att föra med leverantörerna

rörande erforderliga inköp, måste betecknas såsom de för inköpen viktigaste

och därtill mest tidskrävande arbetena. Tjänsten ställer därför stora krav

på innehavarens insiktsfullhet, grannlagenhet och omdömesförmåga och

fordrar dessutom särskilda förutsättningar hos innehavaren för att telegrafverkets

intressen skola bliva på för staten förmånligaste sätt tillvaratagna.

Genom den alltmer ökade centraliseringen av telegrafverkets inköp ävensom

den allmänna utvecklingen av telegrafverket har arbetsbördan å förrådsbyrån

och därmed även dess inköpsavdelning ökats år från år. Till belysande

av de stora värden, som handhavas å inköpsavdelningen, må nämnas,

att under år 1930 uppgick sammanlagda beloppet av de till enskilda leverantörer

utanordnade likviderna för materiel, som avdelningen under året

inköpt, till 19,000,000 kronor.

På ifrågavarande befattningshavare vilar alltså ett både omfattande och

ansvarsfullt arbete, och styrelsen anser på grund härav, att förbättrad tjänsteställning

bör beredas honom. Därigenom skulle också vinnas, att ombyte

av innehavare av befattningen undvikes. Det är nämligen med hänsyn till

ifrågavarande arbetes beskaffenhet önskvärt, att kontinuiteten i dess bestridande

så vitt möjligt upprätthålles, enär endast genom mångårig erfarenhet

full förtrogenhet med detsamma kan uppnås.

Styrelsen föreslår därför, att ifrågavarande tjänst liöjes från notarie (21:a

lönegraden) till sekreterare i 24:e lönegraden.

I utlåtande den 2 november 1931 har JcommmiiJcationsverlccns löncnämnd i

förevarande avseenden anfört följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. lil haft. (Nr 146.) S027 31 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Departements
chefen.

Förändring

beträffande

befattningarna

såsom inköpschef

och

kontorschef

vid telegrafverkets

verkstad.

Kungl. Majlis proposition nr 146.

Av vad telegrafstyrelsen anfört till stöd för förslaget att förändra den ä

radiobyrån befintliga aktuariebefattningen till sekreterareanst framgår, att

innehavaren av denna befattning har att öva tillsyn över personalen å radiostationerna,

så vitt angår radiotrafikens skötsel, att utarbeta instruktioner

och trafikföreskrifter för radiostationerna, att uppgöra överenskommelser med

utländska förvaltningar rörande radiotrafiken, att handlägga frågor, som röra

radiotaxe- och abonnemangsärenden m. m. De göromål, som åvila ifrågavarande

tjänsteman, äro enligt vad lönenämnden inhämtat av den omfattning

och den kvalificerade natur, att någon befogad erinran icke synes

kunna framställas mot styrelsens förslag att uppföra tjänsten i fråga såsom

sekreterare i 24:e lönegraden. Nämnden finner sig sålunda böra förorda

förslaget.

Beträffande härefter styrelsens hemställan örn uppflyttning av den å förrådsbyråns

inköpsavdelning tjänstgörande notarien till sekreterare har såsom

skäl för denna förändring anförts, bland annat, de stora krav på insiktsfullhet,

grannlagenhet och omdömesförmåga, som måste ställas på denna befattningshavare,

vars huvudsakliga uppgift är att föra förhandlingar med leverantörer

rörande inköp av material för telegrafverkets räkning. Enligt vad

som för nämnden blivit upplyst har den nuvarande tjänstinnehavaren visat

sig äga den merkantila läggning och de särskilda förutsättningar i övrigt,

som erfordras för att statens intressen skola bliva väl tillvaratagna vid inköp

av telegrafverkets materialier. Med hänsyn härtill och då det städse kommer

att vara av vikt att för en dylik uppgift erhålla tjänstinnehavare med dessa

kvalifikationer, framställer nämnden ej heller någon erinran mot nu ifrågavarande

befattnings förändring till sekreterartjänst i 24:e lönegraden.

I betraktande av de vidgade och mera ansvarsfulla uppgifter, som till

följd av den kraftiga utvecklingen av telegrafverkets rörelse måst påläggas

här avsedda befattningar, synes kravet på beredande av en förbättrad löneställning

för dem vara befogat. På grund härav och då det torde kunna

förväntas, att rörelsens utveckling ytterligare skall komma att fortgå, har jag

funnit mig kunna biträda styrelsens ifrågavarande förslag.

Telegrafstyrelsen har vidare gjort framställning örn viss förändring beträffande

befattningarna såsom inköpschef och kontorschef vid telegrafverkets

verkstad. Härom anför styrelsen:

Vid telegrafverkets verkstad finnas åexpeditions- och förvaltningsavdelningen

tvenne likställda tjänster uppförda å verkets ordinarie stat, nämligen kontorschef

och inköpschef. Av dessa tjänster, tillhörande 22:a lönegraden, har

kontorschefstjänsten under tiden den 1 mars 1921—den 31 augusti 1930

uppehållits på förordnande och sedan den 1 september 1930 hållits vakant.

Vid vakanssättningen sammanslog styrelsen, i syfte att ernå besparing i

verkstadens administrationskostnader, på försök de med kontorschefs- och

inköpschefstjänsterna förenade göromålen och uppdrog åt inköpschefen att

tillsvidare bestrida denna nya befattning.

Sedermera förordnade styrelsen i anledning härav jämlikt 20 § 3 mom.

av avlöningsreglementet för tjänstemän vid kommunikationsverken inköpschefen

att från och med den 1 juli 1931 tillsvidare mot uppbärande av vederbörlig

vikariatsersättning bestrida göromål, vilka eljest ankomma på

tjänsteman i 24:e lönegraden. Det ökade arbete och ansvar, som genom

sammanslagningen av de båda tjänsterna åvilar innehavaren av den sålunda

tillkomna nya befattningen, torde nämligen i avseende å arten och omfatt
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majis proposition nr 146. 19

ningen vara fullt jämförbart med det arbete, som ankommer på tjänsteman

i förenämnda lönegrad.

Som den företagna anordningen med sammanslagning av de båda nämnda

tjänsterna också hittills fungerat till belåtenhet, finnes det numera ingen

anledning att låta densamma fortfarande behålla karaktären av provisorium,

utan bör den nya befattningen, som skäligen bör placeras i 24:e lönegraden,

besättas med ordinarie innehavare och benämnas kontorschef.

Styrelsen föreslår därför, att den nuvarande inköpschef stjänsten indrages

samt att kontorschefsbefattningen uppflyttas från 22:a till 24:e lönegraden.

Lönenämnden har anfört, att på grund av vad nämnden vid besök vid

telegrafverkets verkstad inhämtat i fråga örn de arbetsåligganden, som skulle

påvila innehavaren av den nya tjänsten, och då det därjämte vore fråga örn

en anordning, som beräknades leda till besparing, nämnden ville tillstyrka

bifall till telegrafstyrelsens förslag i denna del.

Då den av telegrafstyrelsen föreslagna förändringen beträffande ifrågavarande

befattningar vid verkstaden står i god samklang med den rationalisering

beträffande verkstadsdriften, som påbörjats och alltjämt fortgår, vill

jag tillstyrka styrelsens förevarande förslag.

Vid bifall till vad jag här förordat i fråga örn tjänster vid telegrafverket

skulle antalet sekreterarbefattningar i 24:e lönegraden ökas från 8 till 10

samt antalet aktuarie- och notariebefattningar minskas från 2 respektive 8

till 1 respektive 7. Vidare skulle ur tjänsteförteckningen i 22:a lönegraden

uteslutas befattningarna inköpschef och kontorschef, medan däremot i 24:e

lönegraden skulle i tjänsteförteckningen införas befattningen kontorschef.

Statens järnvägar.

I skrivelse den 25 september 1931 har järnvägsstyrelsen framlagt förslag

rörande vissa ändringar beträffande personalorganisationen vid statens järnvägar.

Inledningsvis har styrelsen därvid erinrat, att frågor rörande statsbanornas

organisation under det senaste decenniet vid flera tillfällen varit aktuella, i

vilket hänseende styrelsen hänvisat till de förslag, som framlagts av den

s. k. statsbaneekonomikommissionen och av socialiseringsnämnden, ävensom

till den omorganisation av statsbaneförvaltningen, som genomfördes genom

beslut vid 1928 års riksdag (proposition nr 118). .Järnvägsstyrelsens ställning

till hithörande spörsmål hade — framhåller styrelsen — varit den,

att man med bibehållande av det goda i bestående organisation borde med

varsamhet genomföra de justeringar, som undan för undan kunde visa sig

i anledning av skiftande tidsförhållanden behövliga och av den praktiska

erfarenheten till gagnet vitsordade. Styrelsens syfte och önskemål hade

därvid varit att söka åt statsbanorna giva en sådan organisation, som vid

varje tidsskede beredde största möjliga nytta och effekt med minsta möjliga

kostnad. Den år 1928 i enlighet med styrelsens förslag genomförda, till ökad

koncentration i ledningen och större planmässighet i ärendenas behandling

Departements
chefen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Indragning

av överdirektörskefattnlngen.

Inrättande

av en drifttj

dna thyra

m. m.

Omorganisation

av förrådsväsendet.

20 Kungl. Majus proposition nr 146.

verkande omorganisationen hade inneburit ett steg i denna riktning. Enligt

styrelsens mening borde nu åter ett steg tagas på den sålunda inslagna

vägen.

De viktigaste av de förslag, som järnvägsstyrelsen i förevarande skrivelse

framlagt, avse ändring i vissa delar av styrelsens organisation.

Till en början har styrelsen upptagit fråga örn indragning av befattningen

såsom överdirektör och souschef vid statens järnvägar.

Innan jag ingår på styrelsens förslag härutinnan, ber jag att få erinra

örn att vid den omorganisation av järnvägsförvaltningen, som genomfördes

år 1907, nyinrättades en befattning såsom överdirektör och souschef, vilken

befattning ansågs behövlig för lättande av generaldirektörens stora arbetsbörda

och vars innehavare skulle vara generaldirektörens närmaste man och

ställföreträdare samt, utan att förestå någon viss avdelning inom verket,

övertaga avgörandet av vissa grupper av ärenden, vilka verkschefen ansåge

sig icke själv behöva handlägga. Vid den organisationsreform av verket,

som vidtogs år 1914, tillskapades i samma syfte ytterligare en överdirektörstjänst.

I samband med nyssnämnda organisationsändringar år 1928 ansågs

emellertid den ena av överdirektörsbefattningarna kunna indragas med

hänsyn till den minskning i förvaltningsuppgifterna, som blivit en följd av

inträdd stabilisering i statens järnvägars verksamhet, och till den lättnad i

arbetsbördan, som därigenom uppstått för den beslutande ledningen för

verket.

För närvarande finnes alltså endast en överdirektörsbefattning, vars innehavare

tillika är verkets souschef.

I sin förevarande skrivelse har järnvägsstyrelsen erinrat, att mandattiden

för den senaste innehavaren av befattningen såsom överdirektör och souschef

utginge med år 1931, samt meddelat, att nämnde befattningshavare förklarat

sig icke önska komma i fråga till nytt förordnande. Närmast på grund

därav hade styrelsen ansett sig böra upptaga till omedelbar prövning frågan,

örn befattningen borde bibehållas eller ej; och styrelsen hade därvid kommit

till det resultatet, att tjänsten, sådant arbetsläget inom styrelsen tedde

sig för närvarande och för tid, som kunde förutses, icke vidare kunde anses

oundgängligen nödvändig för beredande åt verkschefen av avsedd lättnad i

hans arbetsbörda. Vid sådant förhållande och då med hänsyn jämväl därtill

att, när överallt annorstädes inom verkets förvaltning måst uppställas de

strängaste krav på största möjliga hushållning med personal, även verkschefen

funnit det vara sin naturliga plikt att söka reda sig med minsta

möjliga hjälpkrafter vid utförande av sitt arbete, ansåge styrelsen, att befattningen

borde hållas vakant under tiden den 1 januari—den 30 juni 1932

och därefter indragas.

Jag torde här få inskjuta, att Kungl. Majit med anledning av vad styrelsen

sålunda meddelat och föreslagit genom beslut den 18 december 1931

förklarat, att Kungl. Majit tillsvidare icke ville, i avvaktan på slutlig prövning

av frågan örn indragning av befattningen såsom överdirektör och souschef,

meddela nytt förordnande å befattningen.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

21

Med hänsyn bland annat till vad styrelsen i fortsättningen av sin skrivelse

den 25 september 1931 föreslagit beträffande ordnandet av ställföreträdarskapet

för generaldirektören vid en indragning av överdirektör stjänsten

torde jag, innan jag ingår på redogörelse för den vidare behandlingen av

styrelsens förslag om befattningens indragning, redan i detta sammanhang

böra anmäla två av styrelsens övriga i skrivelsen framlagda organisationsförslag.

Det ena av dessa avser inrättandet inom styrelsen av en särskild

byrå för drifttjänstärendenas handläggning.

Statsbaneekonomikommissionen föreslog i del II av sitt år 1921 avgivna

betänkande inrättande av en särskild personalavdelning eller personalbyrå.

Till denna skulle förläggas i första hand rena lönefrågor för tjänstemannapersonalen

samt vissa allmänna rekryterings- och tjänstebestämmelser ävensom

beredningen av den årliga personalstaten, vilka ärenden dittills handlagts

å administrativa och kameralbyråerna. Vidare ansåg kommissionen

böra till denna byrå överföras de viktigaste delarna av fackbyråernas — ban-,

maskin-, första trafik-, förråds- och verkstadsbyråernas — personalärenden,

närmast de allmänna personalinstruktionerna och grunderna för personaluppsättning

samt, beträffande arbetarna, lönevillkoren.

Genom denna anordning skulle enligt kommissionens åsikt vinnas, att

personalfrågorna erhölle största möjliga enhetlighet i behandlingen. Emellertid

krävdes av chefen för avdelningen eller byrån god kännedom örn järnvägsväsendets

olika delar, på det att han skulle äga förmåga att sakligt

bedöma förekommande personalfrågor. Med hänsyn härtill samt i betraktande

av de ansvarsfulla och arbetsdryga uppgifter, som skulle åvila honom,

funne kommissionen nödigt bereda honom en högre löneställning än vanlig

byråchefs.

I sitt den 22 mars 1923 avgivna yttrande över del II av kommissionens

förslag framhöll järnvägsstyrelsen, att styrelsen visserligen ej stöde

främmande för tanken att till en byrå sammanföra vissa på olika byråer

spridda personalärenden men att enligt styrelsens mening därmed borde

tills vidare anstå, intill dess ändrade personalförhållanden därtill lämnade

större möjlighet än vad vid yttrandets avgivande vore fallet. Emellertid

ansåge styrelsen, att man därvid ej kunde gå så långt som kommissionen

föreslagit. Sålunda framhöll styrelsen såsom sin åsikt, att det ej

vore möjligt för en man att behärska de invecklade och mångskiftande personalfrågorna

vid det stora verkets olika avdelningar. Bedömandet av sådana

frågor som personaluppsättning, personalanvändning och för de olika

tjänstegrenarna erforderliga instruktioner borde därför enligt styrelsen ske

av vederbörande fackbyråchef. Lönefrågorna samt de allmänna rekryteringsoch

tjänstebestämmelserna borde likaledes alltjämt handläggas av den på

detta område speciellt -sakkunnige byråchefen (med nuvarande organisation

chefen för kanslibyrån).

Den ståndpunkt, styrelsen i detta yttrande intog, har styrelsen funnit sig

numera böra i vissa delar frånfalla. Angående skälen härtill yttrar styrelsen:
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majus proposition nr 146.

Under årens lopp Ilar med allt större skärpa framstått nödvändigheten

av att allt, som är praktiskt möjligt, göres för vinnande av ett fullgott utnyttjande

av den under löneförhållandenas utveckling så dyr blivna mänskliga

arbetskraften. Första villkoret för en sådan, ännu längre än för närvarande

driven hushållning med personmaterialet är emellertid en ökad och

småningom allt mer fullkomnad samverkan mellan de olika avdelningarnas

personal. En dylik utveckling skulle påtagligen väl tjänas med att drifttjänstärendena

för alla de tre huvudavdelningarna (ban-, maskin- och trafikavdelningarna)

sammanföras till en byrå. Med hänsyn härtill har styrelsen

ansett sig böra låta sina förut uttalade betänkligheter mot denna anordning

fara, och detta desto hellre som styrelsen, på sätt i det följande skall närmare

utvecklas, trott sig hava funnit en god utväg att eliminera de anmärkta

olägenheterna genom att utrusta chefen för ifrågavarande byrå med sådana

i de olika avdelningarnas drifttjänst- och personalförhållanden väl insatta

och högt kvalificerade hjälpkrafter, att de möjligheter för chefen att nå till

behärskande av samtliga detaljer i de olika avdelningarnas personalfrågor,

som måste förutsättas, lära bliva skäligen väl tillgodosedda.

En bidragande orsak till styrelsens ändrade ställningstagande är också

den alltmera framträdande nödvändigheten att bereda vissa byråchefer lättnad

i deras arbetsbörda.

Styrelsen har därför funnit tiden nu vara inne att föreslå inrättande av

en ny byrå, förslagsvis kallad drif11 jäns thyr ån, till vilken skulle överföras

från ban-, maskin- och de tre trafikbyråerna ärenden örn drifttjänstens ordnande

genom reglementen och andra föreskrifter ävensom de enligt styrelsen

så ytterst viktiga ärendena örn den för driften behövliga personalens anställande,

befordran och numerär samt de bland annat därav beroende driftkostnadsstaternas

beredning och övervakande.

Beträffande de fördelar, som skulle vinnas med denna anordning, framhåller

järnvägsstyrelsen följande:

Härigenom skulle avsevärd lättnad beredas åt cheferna för banbyrån och

för maskinbyrån. Yad beträffar första trafikbyrån skulle denna, som i huvudsak

handhar trafikavdelningens drifttjänst, kunna indragas, i det den stora

mängden av dess arbetsuppgifter komme att överflyttas å den nya allmänna

drifttjänstbyrån och de resterande — av mera rent trafikteknisk art — eventuellt

kunna fördelas mellan andra och tredje trafikbyråerna.

Av särskild vikt är, att cheferna för förstnämnda två tekniska byråer

erhålla avlastning av vissa ofta särskilt brydsamma och tyngande arbetsuppgifter.

Dessa båda stora byråer hava nämligen sedan länge ett alltför

vittomfattande arbetsområde, och tjänsten är för deras chefer oskäligt krävande

och tung. Det är av denna anledning enligt styrelsens mening nödvändigt,

att deras arbetsuppgifter begränsas till att — frånsett samråds

ärenden — avse rent ban- och byggnadstekniska, respektive maskintekniska

ärenden.

Yad banbyrån angår, är en dylik avlastning så mycket mera av behovet

påkallad, som av statens järnvägsbyggnaders sannolikt tämligen snara upphörande

en fullständig indragning av byggnadsbyrån lär bliva en följd. -—

Enligt redan träffade dispositioner skall överingenjörsbefattningen från och

med den 1 januari 1932 ej vidare hållas besatt utan byggnadsbyrån ledas

av en tillförordnad tjänsteman med byråchefs befogenhet, det vill säga utan

eget befäl utåt arbetslinjen. — Nya tekniska arbetsuppgifter måste vid den blivande

indragningen av byggnadsbyrån ganska ofrånkomligt komma att till
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Majus proposition nr 146.

föras banbyrån. Redan innan en dylik indragning av byggnadsbyrån kommer

till stånd, bör också såsom ett nästa steg i utvecklingen emot dess upphörande

enligt styrelsens mening dess bangårdsavdelning redan nu överflyttas

till banbyrån.

Viktigaste vinsten av den föreslagna omändringen är emellertid, som förut

antytts, att genom omförmälda personalärendens sammanförande till en byrå

skulle vinnas större möjligheter för framsteg vid strävandena att vidmakthålla

och öka den för statens järnvägars driftsekonomi så ytterst viktiga

samverkan mellan de olika avdelningarnas personal och apparat än som av

naturliga praktiska skäl, trots allt gott och målmedvetet samarbete, under

nuvarande ordning alltid kan påräknas mellan de emellertid även av andra

maktpåliggande arbetsuppgifter hårt tyngda cheferna för de nuvarande stora,

med de olika avdelningarnas drifttjänst sysslande byråerna — ban-, maskinocli

första tratikbyråerna.

Den föreslagna reformens genomförande bör enligt järnvägsstyrelsen föranleda,

att benämningen å de kvarblivande av de av reformen berörda nuvarande

byråerna ändras, så att dessa benämnas, nuvarande banbyrån banteknislca

byrån, maskinbyrån maslcintékniska byrån, andra trafikbyrån goclstrafikbyrån

och tredje trafikbyrån persontraJiJcbyrån.

Styrelsen ingår härefter på frågan om personaluppsättningen på den föreslagna

drifttjänstbyrån och behandlar därvid först frågan örn tjänste- och

löneställning för byråns chef:

Denne bör enligt styrelsens mening och enligt organisationens princip ej

vara tilldelad annan än byråchefs tjänsteställning och befogenhet. Däremot

anser styrelsen de synnerligen krävande uppgifter, som komme att påvila

honom och som göra det önskvärt att kunna till tjänsten förvärva — örn

så skulle visa sig erforderligt och lämpligt -— exempelvis en distriktschef

med den erfarenhet, en sådan förvärvat sig örn personal samt tjänstgöringsoch

driftförhållanden inom alla avdelningarna, påkalla, att driftbyråchefen

beredes en för sådant ändamål erforderlig avlöning. Avlöningen bör därför

enligt styrelsens mening ej sättas lägre än som motsvarar arvodet för överdirektörsbefattningen

eller 18,000 kronor. Till stöd för denna uppfattning

tillåter sig styrelsen jämväl åberopa ekonomikommissionens yttrande angående

avlöningen åt chefen för den av kommissionen föreslagna, i viss män

drifttjänstbyrån motsvarande personalbyrån. Erinras må ock, att vid bifall

till förslaget örn indragning av överdirektörs- och souschefsbefattningen och

första trafikbyrån med därtill hörande byråchefslön någon utgiftsökning ej

härigenom skulle vållas statens järnvägar utan tvärtom — frånsett påräkneliga,

indirekta och givetvis av helt annan storleksordning varande vinster —

en viss besparing.

Chefen för drifttjänstbyrån synes böra tilldelas tjänstetiteln driftelin ejdor.

Under erinran örn sin tidigare uttalade uppfattning, att alla byråcheferna

böra tillsättas på förordnande — en fråga, som styrelsen dock måste förutsätta

ej kan komma att av Kungl. Maj:t upptagas till behandling annat än

i sammanhang med prövning av saken för samtliga affärsverks vidkommande

— får styrelsen framhålla, att det enligt styrelsens mening är en absolut

förutsättning för tilldelande åt chefen för drifttjänstbyrån av högre avlöning

iin byråchefslön, att han tillsättes i enahanda ordning som andra befattningshavare

vid verket med sådan högre avlöning.

Då drifttjänstbyrån faktiskt måste komma att i mycket väsentliga delar

bliva så att säga en knutpunkt och en närmaste föreningslänk mellan

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Majus proposition nr 146.

styrelsen och linjeförvaltningarna ävensom mellan dessa senare inbördes,

synes chefen för denna byrå lämpligen kunna vara generaldirektörens

ställföreträdare vid tillfällen, då denne är tjänstledig eller befinner sig

på sådan tjänsteresa, att han ej kan deltaga i det löpande förvaltningsarbetet.

Beträffande personaluppsättningen i övrigt å drifttjänstbyrån innehåller

styrelsens framställning följande:

Till drifttjänstbyrån vore avsett att överflyttas den å byggnadsbyråns

stat för närvarande upptagne byråingenjören å bangårdsavdelningen, vilken

med bangårdskonstruktörens sakkunskap skulle stå till chefens för drifttjänstbyrån

förfogande vid handläggning av de viktiga frågorna örn bangårdarnas

rätta utnyttjande, växlingsarbetets rationella ordnande och utförande,

för verkställande av härmed sammanhörande inspektioner m. m.

Övrig å drifttjänstbyrån erforderlig personal är avsedd att överflyttas

från ban-, maskin- och första trafikbyråerna. Från banbyrån skulle sålunda

överflyttas den förste byråingenjör, som där för närvarande är byråchefens

närmaste, man, ävensom sekreteraren, en bokhållare, en kontorsskrivare, en

kansliskrivare och ett extra ordinarie kanslibiträde; från maskinbyrån den

förste byråingenjör, som där för närvarande är byråchefens närmaste man,

en underingenjör, två bokhållare, en kontorsskrivare, en kansliskrivare och

två kontorister samt från första trafikbyrån hela personalen utom byråchefen,

det vill säga en överinspektör för säkerhetstjänsten, en förste sekreterare,

en notarie, en bokhållare, en förste stationsskrivare, en kontorsskrivare,

en stationsskrivare, två kansliskrivare och en extra ordinarie expeditionsvakt.

De sålunda till drifttjänstbyrån överflyttade förste byråingenjörerna samt

förste sekreteraren böra enligt styrelsens mening tjänstgöra som driftdirektörens

närmaste särskilda fackkunniga medhjälpare för respektive ban-,

maskin- och trafikavdelningen. Vidare böra de, respektive den av dem,

inom vars avdelning ärendet faller, närvara i plenum vid föredragning av

utnämnings- och bestraffningsärenden.

Den sålunda för dessa befattningshavare skisserade tjänsteställningen

bör, anser styrelsen, särskilt med hänsyn till att de givetvis också skola

biträda. byråchefen uti hans inspektionsskyldighet, föranleda en ändrad

benämning å deras tjänster; och tillåter sig styrelsen i detta avseende

föreslå benämningen överinspektör för respektive ian-, maskin- och trafiktjänsten.

Den sålunda föreslagna personalöverflyttningen från banbyrån och maskinbyrån

kommer icke att påkalla något personaltillskott å dessa byråer. Beträffande

banbyrån må dock anmärkas, att byrådirektören å byggnadsbyråns

till överflyttning dit föreslagna bangårdsavdelning skulle i stället för den

bortflyttade förste byråingenjören vara byråchefens närmaste man och ställföreträdare.

Det är tvärtom enligt styrelsens mening med största sannolikhet att

förutse, att den här föreslagna reformen så småningom skall i följd av den

därigenom åstadkomna centraliseringen komma att medföra ett ej oväsentligt

minskat personalbehov i de mera underordnade graderna främst å drifttjänstbyrån

och måhända även å de kvarstående delarna av ban- och maskinbyråerna.

Härtill skall styrelsen emellertid återkomma, då erfarenheter örn

den nya organisationens funktion kunna föreligga.

Med avseende å frågan örn ändrad organisation av förrådsväsendet

må erinras, att förrådsärendena inom styrelsen för närvarande handläggas

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

av en förrådsbyrå samt att linjens förrådsorganisation är inordnad i distriktsförvaltningen.

För varje distrikt finnes en förrådsavdelning under ledning

av en förrådsintendent.

Järnvägsstyrelsens framställning beträffande förrådsväsendets omorganisation

innehåller följande:

Förrådsverksamheten har numera — vilket bland annat kommer till

uttryck i genomförd bokföringsreform — utvecklat sig till en med huvudverkstäderna

analog hjälpaffär. Vid sådant förhållande och då rörelsen i

sin för svenska förhållanden höga storleksordning dessutom helt naturligt

är av synnerlig vikt för statens järnvägars ekonomi, har det synts styrelsen,

att alla skäl tala för förrådsförvaltningens omorganiserande i huvudsaklig

överensstämmelse med det för huvudverkstädernas förvaltning redan införda

systemet, vilket för dessas vidkommande visat sig ändamålsenligt.

Enligt styrelsens mening bör sålunda chefen för förrådsbyrån givas en

verkstadsdirektören motsvarande tjänste- och löneställning. I likhet med

denne skulle han alltså tillsättas på förordnande för viss tid. Titeln synes

då lämpligen böra bliva förrådsdireldor.

Då den nuvarande chefen för förrådsbyrån avgår med pension under

förra hälften av år 1932, har styrelsen funnit tiden lämplig att nu föreslå

genomförandet av angivna omorganisation av statens järnvägars förrådsförvaltning.

Linjens förrådsorganisation — förrådsintendenterna med underlydande

kontor och personal samt huvudförråden med deras personal — skulle då

utbrytas ur den nuvarande distriktsledningsorganisationen och direkt underställas

förrådsdirektören i styrelsen. Förrådsintendenterna med dem underställd

personal vid expeditioner och huvudförråd skulle härigenom erhålla

en med föreståndarna för huvudverkstäderna med underlydande verkstadspersonal

analog ställning. Det må framhållas, att en sådan förändring —

vartill distriktscheferna givit sin anslutning —- innebär föga annat än ett

legaliserande av i praktiken redan i mångt och mycket bestående förhållanden.

Förrådskontrollören skulle bibehållas och stå till förrådsdirektörens förfogande

för reseinspektion och kontroll. Sådan är nämligen erforderlig för

övervakning av att förrådsbehållningen i lager å huvudförråden eller utlämnad

för redovisning till olika distributionsställen ej hålles större än som

är oundgängligen nödvändigt samt att samma behållning ej får omfatta

annat än kuranta artiklar.

Järnvägsstyrelsen föreslår sålunda, att i stället för den nuvarande byråchefsbefattningen

å förrådsbyrån inrättas en befattning såsom förrådsdirektor,

att tillsättas medelst förordnande på viss tid, ävensom att för befattningen

bestämmes ett arvode av 15,000 kronor och ett pensionsunderlag av

7,000 kronor.

Vid behandlingen av här omförmälda frågor hava i vissa avseenden uttalats

skiljaktiga meningar inom järnvägsstyrelsen.

Föredraganden i ärendet, byråchefen Jacobi, har sålunda icke biträtt styrelsens

förslag om inrättande av driftdirektörs- och förrådsdirektörsbefattningar.

Med framhållande, att föredraganden icke kumle gilla järnvägsstyrelsens

tidigare -— i utlåtande över 1928 års lönekommittés betänkande angående

nytt avlöningsreglemente — framställda förslag örn tillsättande av

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kxmgl. Majus proposition nr 146.

•byråcheferna i de affärsdrivande verken på förordnande, Ilar föredraganden

anfört följande:

Redan av detta skäl finner jag mig nu förhindrad att ansluta mig till förslaget

örn inrättande av en driftdirektörs- och en förrådsdirektörstjänst, vilket

förslag ju innebär, att cheferna för två av styrelsens byråer skulle flyttas

upp i avlöningshänseende och i sammanhang därmed tillsättas på förordnande,

ehuru deras ställning i organisatoriskt hänseende inom styrelsen

skulle i stort. sett bliva densamma som övriga byråchefers. Särskilt med

hänsyn till sistnämnda förhållande anser jag även i övrigt det vara ägnat

att väcka betänkligheter att på föreslaget sätt utmärka vissa av styrelsens

ledamöter.

_ Yad särskilt angår förrådsdirektören kan jag icke finna, att hans ställning

såsom styrelsens inköpschef — och detta anser jag vara hans viktitigaste

uppgift — undergår någon väsentlig förändring därför att man på

föreslaget sätt ändrar organisationen av förrådstjänsten på linjen.

Slutligen får jag uttala, att denna min reservation icke avser förslaget örn

inrättande av en drifttj än stbyrå samt därmed sammanhängande organisationsförändringar,

mot vilken anordning jag icke har någon erinran.

Järnvägsfullmäktigesuppleanten Falkman har motsatt sig förslagen örn indragning

av överdirektörsbefattningen samt örn centralisering av drifttjänstärendena

och i dessa hänseenden anfört följande:

Jag kan icke biträda förslaget örn indragning av överdirektörs- och

souschefsbefattningen vid statens järnvägar. Vid ett så stort och mångsidigt

affärsföretag som statens järnvägar synes det mig nödvändigt att vid

chefens sida finnes en person, som är ä jour med alla viktigare frågor och

som kan både dela arbetet med chefen och framförallt träda in i hans ställe

vid de tillfällen, då denne själv har förhinder.

De argument, som av järnvägsstyrelsen anföras för befattningens indragande,

synas mig icke bärkraftiga. Även örn, såsom styrelsen framhåller,

arbetsläget för tillfället icke skulle göra biträdet av en souschef oundgängligen

nödvändigt, så kan detta förhållande snart ändra sig, och organisationen

bör givetvis fastställas med hänsyn till förhållandena, sedda på längre

sikt. Det i och för sig riktiga kravet på största möjliga hushållning med

personal får icke drivas så långt, att företaget riskerar stå utan kompetent

ledning vid de tillfällen, då verkschefen på grund av bortovaro, sjukdom eller

andra förhinder icke kan själv utöva sitt ämbete. De ekonomiska och andra

risker, som därigenom skulle kunna uppstå, äro påtagligen av en helt

annan storhetsordning än den besparing, som vinnes genom indragning av

souschefsbefattningen. Saknas för tillfället lämplig person för den ledigblivna

befattningen, kan densamma dock givetvis under en begränsad tidrymd

hållas vakant.

Såsom ett ytterligare argument för souschefsbefattningens bibehållande

må framhållas, att man givetvis har anledning räkna med den möjligheten, att

vid ett framtida förordnande av generaldirektör därtill kan, liksom vid vissa

tidigare tillfällen, komma att utses person, vilken icke har gjort sin karriär

inom statens järnvägar och som för den skull saknar kännedom örn alla de

många angelägenheter, som redan från början måste bliva honom underställda.

Det är i en sådan situation utomordentligt betydelsefullt, att vid

verkschefens sida finnes en person, som är bekant med alla förhållanden

och vars medverkan vid ärendenas behandling underlättar den nödvändiga

kontinuiteten.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Majus proposition nr 146.

Beträffande förslaget om inrättande av en drif ttj änstbyrå synes det

tvivelaktigt, om därmed uppnås de avsedda fördelarna.

De argument, som styrelsen i sitt yttrande av 22 mars 1923 avgav emot

sammanförande av personalärendena till en byrå, synas mig mera bärkraftiga

än de argument, som nu anföras för denna tidigare ståndpunkts frångående.

Centralisering av personalärenden är visserligen ofta till fördel vid

verk av relativt mindre omfattning, helst örn verksamheten är lokalt koncentrerad,

men i ett företag som statens järnvägar, där personalstyrkan är utomordentligt

stor och där rörelsen bedrives inom skilda verksamhetsgrenar och

inom alla delar av landet, torde en centralisering av dessa ärenden i den

utsträckning, som förslaget avser, snarare vara till skada.

Förslaget synes icke heller kunna, såsom avsett, medföra någon avsevärd

avlastning av arbetsbördan för cheferna för vissa andra byråer, eftersom

dessa fortsättningsvis torde få lov att deltaga i behandlingen av personalärenden,

som beröra deras respektive byråer och en del andra tjänsteställen,

och alltså endast befrias från ärendenas föredragning. Men därmed riskeras

å andra sidan lättare missnöje med avgöranden, som gå emot deras önskningar.

Enär genom drifttjänstbyråns tillkomst ingen väsentlig minskning

synes kunna åstadkommas i de övriga byråernas arbete, torde omorganisationen

på denna punkt alltså näppeligen heller kunna medföra någon minskning

utan snarare ökning i totala antalet personer, som förbereder dessa

ärenden. Någon ekonomisk besparing skulle följaktligen ej kunna uppstå.

Jag avstyrker på angivna skäl personalärendenas sammanförande på föreslaget

sätt.

Över järnvägsstyrelsens förslag har infordrat utlåtande den 5 november

1931 avgivits av Tcommuniliationsverkens lönenämncl. Nämndens yttrande innehåller

i här förevarande delar följande:

Så långt nämnden kunnat bedöma förslaget beträffande inrättande av

en drifttjänstbyrå, finner nämnden den föreslagna anordningen vara ägnad

att medföra avsevärda fördelar. Genom att centralisera frågorna örn personalens

anställande, tjänstgöring m. m. till en enda byrå kan det förväntas,

att personalen inom de olika avdelningarna skall kunna på ett bättre och

ändamålsenligare sätt utnyttjas för drifttjänsten i dess helhet, än vad fallet

är för närvarande, då dessa ärenden handläggas för värjo huvudavdelning

för sig å de skilda fackbyråerna. Härigenom möjliggöres i sin ordning, ett

rationellare anpassande av personaltillgången efter driftrörelsens omfattning.

Likaledes kan det förutses, att ett förläggande till en och samma byrå av

ärendena rörande de olika avdelningarnas driftkostnadsstater ävensom av

den fortlöpande granskningen av statbeloppens användning skall åstadkomma

en bättre överblick över utgifterna för driftens skötsel och därmed också

bereda ökade tillfällen till besparingar i verkets driftkostnader.

Örn sålunda nämnden måste beteckna den nu ifrågasatta organisationsförändringen

såsom välbetänkt och nämnden följaktligen vill i princip förorda

densammas genomförande, finner däremot nämnden det kunna ifrågasättas,

huruvida det är lämpligt, att såsom chef för nämnda byra ställes en

tjänsteman med allenast byråchefs tjänsteställning och befogenhet, samtidigt

sorn man åt denne tjänsteman utmäter en lön vida överstigande vad som

utgår till byråchefer i allmänhet. Niimnden förbiser ingalunda, att på innehavaren

av ifrågavarande befattning måste ställas särskilt höga krav i avseende

å duglighet och arbetsförmåga, vartill också kommer, att han enligt

förslaget skulle fungera såsom generaldirektörens ställföreträdare,, då denne

på grund av tjänsteresa, semester, sjukledighet och dylikt vore hindrad att

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

utöva sitt ämbete. . Men detta förslag, sammanställt med styrelsens i förevarande

skrivelse likaledes framställda förslag örn höjd loneställning för

chefen å styrelsens förrådsbyrå, föranleder nämnden till det uttalandet, att

därest dessa förslag komma till genomförande, frågan örn en gradering i

byråchefernas löneförmåner med hänsyn till arbetsbörda och ansvar icke

lärer kunna begränsas till att avse allenast dylika befattningshavare hos

järnvägsstyrelsen utan med all sannolikhet kommer att medföra konsekvenser

på andra håll inom statsförvaltningen.

Frågan örn den föreslagna driftdirektörens tjänste-och loneställning torde

emellertid böra ses i samband med det av styrelsen likaledes väckta spörsmålet

örn indragning av den nuvarande överdirektörs- och souschef

sbefattningen. Av styrelsens skrivelse framgår, att enligt styrelsens

mening ifrågavarande befattning numera icke är oundgängligen behövlig.

Nämnden Ilar givetvis ingen anledning att jäva denna styrelsens uppfattning.

Emellertid förefaller det nämnden, som örn det rent organisatoriskt sett

skulle vara naturligare att i stället för att å den nya drifttjänstbyrån inrätta

en chefsbefattning med den särskilda loneställning, styrelsen ansett skälig,

åtminstone tillsvidare bibehålla den nuvarande överdirektörsbefattningen,

med upphävande av den med befattningen förenade ställningen såsom souschef

men med skyldighet för innehavaren att vara chef för drifttjänstbyrån

och föredragande i styrelsen av de till nämnda byrå hörande ärendena samt

tillika fungera såsom generaldirektörens ställföreträdare. Överdirektören vid

statens järnvägar skulle härigenom i organisatoriskt hänseende komma att

intaga ungefär samma ställning som överdirektören vid statens vattenfallsverk.

Då lönenämnden ansett sig på sätt nu skett böra angiva en annan utväg

för ordnande av chefsskapet å den nya drifttjänstbyrån än vad styrelsen

förordat, vill nämnden dock samtidigt hava framhållit, att inrättande av

denna byrå synts nämnden vara av den vikt och betydelse för statens järnvägars

driftsekonomi, att den omständigheten, att olika uppfattningar kunna

göra sig gällande rörande chefens för drifttjänstbyrån tjänsteställning, icke

bör få utgöra hinder för ett genomförande av själva reformen. Skulle alltså

styrelsens förslag om indragning av överdirektörs- och souschefsbefattningen

samt inrättande av en driftdirektörstjänst befinnas böra komma oförändrat

till genomförande, vill lönenämnden för sin del icke motsätta sig en dylik

anordning.

Motivet för inrättande av en förrådsdirektörstjänst, vars innehavare

skulle tillsättas genom förordnande och erhålla en avsevärt ökad avlöning i

jämförelse med den nuvarande förrådsbyråchefen, har angivits vara, att man

nu funnit tiden vara inne att genomföra en omorganisation av förrådsavdelningen

och dess ledning. Denna omorganisation avser i huvudsak förrådsavdelningens

lösgörande från distriktsorganisationen och inordnande direkt

under styrelsens förrådsbyrå, i analogi med vad som tidigare skett i avseende

å huvudverkstädernas förvaltning. Enligt förslaget skulle förrådsdirektören

komma att utöva löpande linjebefäl och således direkt leda förrådsintendenternas

arbete och genom dem förrådens skötsel. Oavsett frågan,

huruvida den organisationsform, som sålunda förordats, kan vara den i alla

avseenden lämpligaste eller icke, synes det nämnden tveksamt, huruvida deu

ifrågasatta organisationsförändringen kan, därest den kommer till genomförande,

i och för sig påkalla beredande åt chefen på förrådsbyrån av högre

löneförmåner än som tillkomma styrelsens byråchefer i allmänhet. Styrelsens

förslag i denna del synes nämnden kunna godtagas endast i den mån det

kan förutses, att svårigheter skola uppstå att på ett tillfredsställande sätt

rekrytera befattningen. Skulle det befinnas nödigt att på den privata arbetsmarknaden

söka förvärva en för befattningen lämplig person, exempelvis en

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

%

på det merkantila området prövad dugande arbetskraft, är det möjligt, att

den för byråchef fastställda lönen kan visa sig otillräcklig.

Inom lönenämnden liava vissa särskilda yttranden avgivits vid behandlingen

av de här förevarande frågorna.

Sålunda har nämndens ledamot herr Englund beträffande chefskapet för

den föreslagna drifttjänstbyrån framhållit, att lönenämndens förslag att bibehålla

överdirektörstjänsten men giva densamma en annan funktion inom

styrelsen i själva verket endast vore en titelfråga samt att den av järnvägsstyrelsen

föreslagna lösningen mera skulle tillgodose de verkliga förhållandena

än det förslag, lönenämnden framkastat. Lönenämndens jämförelse mellan

överdirektören i järnvägsstyrelsen i den av nämnden tänkta funktionen och

överdirektören vid statens vattenfallsverk vore enligt reservantens förmenande

i sak icke riktig, då sistnämnde överdirektör enligt vad som meddelats

hade direkt linjebefäl, vilket ju icke skulle tillkomma överdirektören i järnvägsstyrelsen.

Ledamoten herr N. A. Nilsson har beträffande förslaget örn ändrad organisation

av drifttjänst- och förrådsärendenas handläggning yttrat bland annat

följande:

Utan tvivel hade järnvägsstyrelsen, särskilt vad drifttjänstbyrån beträffade,

goda skäl för den föreslagna omläggningen, vilken syntes innebära vissa

organisatoriska fördelar. I fråga örn lönesättningen hyste reservanten däremot

en från förslaget avvikande mening. Att, såsom järnvägsstyrelsen

föreslagit, fixera avlöningen för den ene av de ifrågavarande avdelningscheferna

— dessas nya benämning, direktör, spelade ingen roll, då befattningarna

icke förty vore genuina byråchefstjänster — till 18,000 kronor, vore

en avgjord överdrift. Detta belopp överstege icke blott den vanliga överdirektörslönen,

som bestämts till 15,000 kronor då den icke stannade .vid

13,000 kronor, utan även den överdirektörslön, som förekomme i domänstyrelsen

och vattenfallsstyrelsen och som för ej länge sedan förefunnits i järnvägsstyrelsen.

Det vore klart, att vid en reglering av denna art den vanliga

byråchefslönen måste höjas dels med en viss ersättning för den mindre

graden av fasthet i anställningen — på ett högre tjänstestadium, nämligen

beträffande vissa generaldirektörer, utgjorde denna ersättning 2,000 kronor

— och dels ett tillägg för tjänstens särskilt tyngande beskaffenhet. Övervägdes

dessa omständigheter, kunde man icke komma längre än till en förhöjning

av byråchefs slutlön med 3,000 kronor, d. v. s. en avlöning på 15,000

kronor. Järnvägsstyrelsen hade motiverat sitt längre gående förslag med

önskvärdheten av att kunna till chef för drifttjänstbyrån förordna någon av

järnvägens distrikts.cliefer. Skulle denna synpunkt befinnas avgörande, syntes

syftet kunna nås därigenom att driftdirektören finge sin avlöning utökad

med ett arvode av 1,000 eller 1,500 kronor som generaldirektörens

ställföreträdare.

I ärendet har vidare infordrat utlåtande den 28 november 1931 avgivits

av statens organisationsnämnd.

Beträffande frågan om indragning av överdirektör sbefattningen har

nämnden anfört huvudsakligen följande:

Det syntes nämnden kunna sättas i fråga, huruvida indragning av den

efter 1928 års omorganisation enda kvarstående överdirektörsbefattningen

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

vid statens järnvägar vore ur synpunkten av verkets behöriga skötsel till

rådlig och lämplig. Utan att hava närmare tagit del av de förändringar,

som under senare tid kunde hava ägt rum i avseende å mängden och beskaffenheten

av de på avgörande i högsta instans inom järnvägsstyrelsen

ankommande ärendena, ansåge sig nämnden kunna utgå från att minskningen

i nämnda hänseenden från år 1928 icke kunde vara så avsevärd, att

på grund därav den ene av de två i högsta instans beslutande befattningshavarna

blivit överflödig.

Med hänsyn till verkets för svenska förhållanden utomordentliga omfattning

syntes det betänkligt att borttaga nuvarande möjlighet till uppdelning

på mera än en hand av den slutliga prövningen av den mångfald ärenden,

som förekomma till avgörande. Härvid vore främst att taga hänsyn till

vikten av att icke å generaldirektören ensam Indes större arbetsbörda än att

det bleve honom möjligt att jämväl under en tillfällig arbetsanliopning bibehålla

överblicken över verket i dess helhet. Men vidare syntes det nämnden

vara en angelägenhet av största vikt, att vid de tillfällen, då generaldirektörens

huvudsakliga arbetskraft kunde för längre eller kortare tid behöva

helt ägnas åt någon större för verkets intressen vital fråga, en. kraft funnes

tillgänglig, som utan eftersättande av annan tjänst kunde helt fylla ställföreträdarskapet.

Likaså vore det uppenbarligen av värde att för överlämnande

av ledningen av utredningsarbetet i dylika större, hela verket omspännande

frågor äga tillgång till en kvalificerad kraft med inblick i alla de förhållanden,

som kunde inverka på bedömandet. Erinras borde även, att i två andra

affärsdrivande verk med mindre omfattning en överdirektör funnes vid chefens

sida, nämligen i vattenfallsstyrelsen och i domänstyrelsen. Särskilt

överdirektörens i domänstyrelsen ställning syntes vara jämförlig med den

ställning, överdirektören vid statens järnvägar intoge.

Organisationsnämnden ville vidare understryka vad som vid ärendets behandling

i järnvägsstyrelsen av fullmäktigesuppleanten Falkman anförts

därom, att man måste räkna med möjligheten, att vid ett framtida förordnande

av generaldirektör därtill kunde, liksom vid vissa tidigare tillfällen,

komma att utses person, som icke gjort sin karriär inom statens järnvägar

och som fördenskull saknade kännedom örn alla de många angelägenheter,

som redan från början måste bliva honom underställda, samt att det i en

sådan situation vore utomordentligt betydelsefullt, att vid chefens sida funnes

en person, som vore bekant med alla förhållanden inom verket.

Ur besparingssynpunkt vore den utgiftsminskning, som för närvarande

skulle vinnas genom en indragning av överdirektörs- och souschefsbefattningen,

av relativt ringa betydelse, och den borde icke få motivera någon

åtgärd, som kunde i någon mån äventyra enhetligheten och effektiviteten,

nn eller framdeles, i ledningen av ett företag utav statens järnvägars omfattning.

Emellertid syntes det även tvivelaktigt, huruvida, sett på längre sikt,

indragningen av ifrågavarande befattning överhuvud vore ägnad att medföra

någon som helst utgiftsminskning. I samma mån som en beskärning skedde

av den högsta ledningens möjlighet att i detalj följa arbetet inom verkets

olika grenar — något som enligt organisationsnämndens mening måste bliva

följden av den föreslagna anordningen — bomme i viss mån även de särskilda

byråchefernas ställning att småningom förändras från byråchefens till avdelningschefens.

Detta kunde i sin ordning med en viss sannolikhet förväntas

utlösa anspråk på ökade löneförmåner. En sådan tendens kunde för övrigt

redan skönjas i de förslag rörande tillskapande av en särställning i lönehänseende

för två av verkets byråchefer, nämligen cheferna för den till inrättande

föreslagna drifttjänstbyrån samt för förrådsbyrån, som innefattades

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Martts proposition nr 146.

31

i järnvägsstyrelsens nu ifrågavarande framställning. En fortsatt utveckling

i sådan riktning skulle uppenbarligen, långt ifrån att leda till besparingar,

kunna medföra höjda utgifter för personalens avlöning.

På grund av det anförda har organisationsnämnden avstyrkt bifall till

järnvägsstyrelsens förslag i denna del.

Vad beträffar förslaget örn högre löneställning för vissa byråchefer

har organisationsnämnden förklarat sig icke heller kunna dela järnvägsstyrelsens

uppfattning. Nämnden anför:

Den föreslagna högre löneställningen för chefen för drifttjänstbyrån hade

uti en av generaldirektören Granholm den 18 november 1931 till kommunikationsdepartementet

avgiven promemoria motiverats allenast med önskvärdheten

av att kunna för tjänsten i fråga förvärva en distriktschef, vilken såsom

sådan uppbure avsevärt högre löneförmåner än en vanlig byråchef. Liknande

synpunkter skulle givetvis kunna åberopas såsom skäl för förhöjning av

löneförmånerna beträffande en mångfald befattningar inom statsförvaltningen,

men de kunde enligt organisationsnämndens mening icke tillmätas betydelse

för genomförande av en differentiering i lönehänseende mellan i övrigt likartade

befattningar. Det enda tänkbara skälet för en sådan differentiering

skulle enligt nämndens mening vara att söka i arbetets art och omfattning.

Då i förenämnda promemoria uttalats, att i fråga örn vederbörande byråchef

åvilande ansvar och arbetsbörda flertalet byråchefer i järnvägsstyrelsen därvidlag

icke kunde få på något sätt sättas efter chefen för drifttjänstbyrån,

syntes därmed varje hållbar motivering för den högre löneställningen hava

förfallit.

Emellertid ansåge sig nämnden ej kunna underlåta framhålla, att frågan

örn en differentiering av lönerna för likartade befattningar hade en stor

principiell räckvidd. En dylik differentiering för ledamöter inom samma

verksstyrelse syntes vara något för den svenska administrationen hittills i

stort sett främmande, och man kunde nied säkerhet påräkna, att därest

lönen höjdes för vissa tjänstemän i byråchefsställning, anspråk komme att

med hänvisning därtill resas från andra tjänstemän i samma ställning på

motsvarande förhöjning icke blott inom järnvägsstyrelsen och övriga affärsdrivande

verk utan inom hela svenska statsförvaltningen. Organisationsnämnden

ansåge sig varken böra eller kunna i detta sammanhang intaga

någon ståndpunkt till frågan, i vad mån byråchefernas och med dem i lönehänseende

jämställda befattningshavares löneställning vore väl avvägd eller

örn anledning förelåge till större differentiering i lönehänseende än vad för

närvarande vore fallet. Men nämnden ville varna för den uppfattningen,

att enstaka tjänster kunde särskilt för sig löneregleras utan att detta komme

att i längden utöva inverkan på frågan örn andra likartade tjänsters löneställning.

Organisationsnämnden ansåge därför, att föreliggande fråga, som innebure

en synnerligen betydande löneförhöjning för vissa byråchefer och en

differentiering i lönehänseende mellan dylika befattningshavare, måste ses i

större sammanhang.

Nämnden har sålunda avstyrkt bifall till järnvägsstyrelsens framställning

även i denna del.

I detta sammanhang har organisationsnämnden även berört järnvägsstyrelsens

förslag örn att chefen för den nya drifttjänstbyrån skulle vara

generaldirektörens ställföreträdare vid tillfällen, då denne vore tjänst
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Majus proposition nr 146.

ledig eller befunne sig på sådan tjänsteresa, att lian ej kunde deltaga i det

löpande förvaltningsarbetet. Organisationsnämnden Ilar visserligen för sin

del genom sitt ståndpunktstagande i fråga om bibehållandet av överdirektörsbefattningen

saknat anledning närmare ingå på frågan. Emellertid har

nämnden betonat, att förslaget örn att binda ställföreträdarskapet vid chefskapet

för en viss byrå icke syntes kunna förordas. Skulle, yttrar nämnden,

överdirektörsbefattningen indragas och på grund därav särskild ställföreträdare

för generaldirektören förordnas bland byråcheferna, syntes det ulalia

synpunkter lämpligast, att frihet förefunnes att därtill förordna den

bland byråcheferna, som med hänsyn till personliga egenskaper, erfarenhet

inom verket m. m. överhuvud funnes vara bäst skickad för ställföreträdarskapet.

Beträffande frågan örn anställningsformen för cheferna för drifttjänstbyrån

och förrådsbyrån har organisationsnämnden framlagt vissa

allmänna synpunkter av följande innebörd:

Något konstitutionellt hinder för att byråchefer i de affär sdrivan de verken

tillsättas på förordnande syntes väl icke förefinnas, ehuruväl innehållet i

§ 36 regeringsformen möjligen skulle kunna sägas tala för en sådan åsikt.

Ur såväl principiell som lämplighetssynpunkt kunde emellertid befogade

erinringar göras mot ett förslag i denna riktning. En anordning som den

föreslagna stöde nämligen i strid mot de principer, som inom landet sedan

länge varit normerande för konstruktionen av ett administrativt ämbetsverk.

Chefen för ett sådant verk vore ensam bestämmande i verkets angelägenheter.

En av garantierna mot maktfullkomlighet eller annat missbruk av

chefsställningen hade man velat söka däri, att ärendena skulle handläggas

i närvaro av en föredragande ledamot, byråchefen, vilken det ålagts att,

därest han i ett visst fall icke omfattade chefens mening, anteckna sin avvikande

mening till protokollet. En viktig förutsättning för att denna

garanti skulle vara av något verkligt värde vore emellertid, att föredraganden

gentemot chefen intoge en oberoende och självständig ställning. Denna

förutsättning hade uppfyllts genom att föredraganden ägt fullmakt — eller

konstitutorial — på sin tjänst. En mindre fast anställningsform skulle enligt

organisationsnämndens mening äventyra det oberoende hos föredragandena

i förhållande till chefen, vilket som sagt utgjorde en av vår centrala

organisations grundprinciper. Organisationsnämnden förbisåge ingalunda,

att det understundom skulle vara till fördel för tjänsten, örn befattningshavare

kunde skiljas från densamma lättare än vad nu vore fallet. Men

mot denna olägenhet i nu gällande ordning måste noga vägas förmånen att

hava en oberoende och självständig ämbetsmannakår.

Förslaget örn att vissa av byråcheferna i järnvägsstyrelsen skulle tillsättas

på förordnande innebure sålunda ett steg från vad som hittills ansetts

böra tillämpas. Den principiella innebörden därav läte sig fördenskull

icke bedöma utan att ses i ett större sammanhang. I varje fall syntes det

nämnden icke vara genom vad i detta ärende anförts ådagalagt, vare

sig att de principiella skäl, som talade för att byråchefstjänsterna borde

tillsättas med fullmakt eller konstitutorial, skulle äga mindre giltighet vid

de affärsdrivande verken än vid andra centrala verk eller att dessa skäl

beträffande nu ifrågavarande tjänster uppvägdes av andra omständigheter,

som skulle tala i motsatt riktning. Den enligt organisationsnämndens mening

synnerligen ömtåliga frågan örn frångående av principen örn ifrågavarande

tjänstemäns oavsättlighet syntes tarva en på grundliga undersök
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

33

ningar baserad allsidig belysning, innan en åtgärd av den principiella betydelse

som den av järnvägsstyrelsen nu föreslagna bringades till genomförande.

Organisationsnämnden bär fördenskull för sin del avstyrkt bifall till förförslaget

om att vissa byråcliefstjänster inom järnvägsstyrelsen skulle tillsättas

allenast på förordnande för viss tid. En sådan åtgärd skulle, yttrar

nämnden, dessutom vara ägnad att föregripa resultatet av den utredning uti

förevarande hänseende, varom Kungl. Majit på grund av tidigare gjorda

framställningar från de affärsdrivande verkens sida kunde komma att i en

framtid föranstalta.

Beträffande frågan örn inrättande av en drifttjänstbyrå hos järnvägsstyrelsen

har organisationsnämnden -— med betonande att nämnden icke

varit i tillfälle att närmare taga del av de tekniska och administrativa betingelserna

för en dylik åtgärd — framhållit följande:

Vissa principiella betänkligheter syntes kunna göras mot att, på sätt

som föreslagits, helt skilja fackbyråcheferna från befattningen med drifttjänsten.

Sålunda kunde onekligen en fara förefinnas för att mera specialtekniska

synpunkter, som med hänsyn till driftsärendenas ena eller

andra art vore att lägga på dessa ärenden, icke skulle, sedan ärendena

sammanförts till en enda byrå, så komma till sin rätt som vid behandling

å de olika specialbyråerna för sig. Det syntes heller icke vara uteslutet,

att efter den föreslagna förändringens genomförande ett sådant samarbete

med de respektive fackbyråerna skulle visa sig vara av nöden för vissa

ärendens behöriga beredning, att antingen den lättnad av fackbyråchefernas

arbetsbörda, som utgjort ett av skälen för den nya anordningens genomförande,

icke komme att ernås eller ock en icke önskvärd dualism uppstode

vid ärendenas behandling.

Organisationsnämnden, som med detta velat framhålla vikten av att nu

förevarande fråga skärskådades med hänsyn tagen jämväl till de sålunda

framförda synpunkterna, hade emellertid —- icke minst på grund av den enhällighet,

varmed järnvägsstyrelsen omfattat ifrågavarande organisationsförslag,

vilket närmast vore en styrelsens inre angelägenhet — icke ansett tillräckliga

skäl föreligga till att motsätta sig detsammas genomförande.

Vad först beträffar frågan om indragning av befattningen såsom överdirektör

och souschef vid statens järnvägar, uppskattar jag visserligen till

fullo den strävan till besparing i förvaltningskostnaderna, som ligger till

grund för det av järnvägsstyrelsen framförda förslaget i detta hänseende,

och den redebogenhet från verkschefens sida att påtaga sig ytterligare uppgifter

beträffande statsbaneföretagets ledning, varom förslaget bär vittne.

I likhet med såväl reservanten inom järnvägsstyrelsen som statens organisationsnämnd

har jag dock icke kunnat undgå att hysa stor tvekan om

lämpligheten av att vidtaga den ifrågasatta indragningsåtgärden. Statsbaneföretagets

stora omfattning och den mångfald ärenden av skilda slag, som

företagets chef har att pröva och avgöra, gör det enligt min mening naturligt,

att företagets ledning organiseras på sådant sätt, att verkschefen har

möjlighet att till en medhjälpare med därför erforderliga kvalifikationer

överlåta avgörandet av en del ärenden. Såsom av den föregående redo
Biliang

till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 117 höft. (Nr 146.) 2027 31 3

Departoments
chefon.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

görelsen framgår, har det ock tidigare ansetts nödvändigt att för beredande

av lättnad i generaldirektörens arbetsbörda hava tillgång till två överdirektörstjänster,

och vid vissa andra affärsdrivande verk — vilkas verksamhet

är av mindre omfattning än statens järnvägar — har det funnits påkallat

att vid sidan av chefsbefattningarna inrätta överdirektörstjänster. Den

besparing, som genom indragning av överdirektörsbefattningen vid statens

järnvägar skulle vinnas, synes mig, även örn den i och för sig är beaktansvärd,

icke i förhållande till verkets omfattning och betydelsen av det sätt,

varpå ledningen är organiserad, vara av den storleksordning, att densamma

bör vara avgörande för frågans bedömande.

Med den uppfattning, åt vilken jag nu givit uttryck, kan jag icke tillstyrka

att överdirektörsbefattningen indrages. Med hänsyn till det av järnvägsstyrelsen

påpekade förhållandet, att med nuvarande arbetsläge inom

verket befattningen i fråga icke kan anses oundgängligen nödvändig för beredande

av lättnad i generaldirektörens arbete, har jag emellertid funnit mig

kunna förorda, att befattningen — vilken för närvarande är obesatt — tills

vidare hålles vakant. Förutom möjlighet att återbesätta befattningen, vilket

bör kunna ske örn och när Kungl. Majit på grund av ökad arbetsmängd

eller eljest vunna erfarenheter så prövar behövligt och lämpligt, vinnes med

en dylik lösning av det föreliggande spörsmålet även fördelen att äga tillgång

till befattningen för mötande av behovet av ställföreträdarskap i vissa

fall för generaldirektören. Enligt § 43 i järnvägsstyrelsens instruktion gäller för

närvarande att, så framt Kungl. Majit ej annorlunda förordnar, vid förfall för såväl

generaldirektören som överdirektören den byråchef i styrelsen, som därtill

erhåller generaldirektörens uppdrag, inträder — regelmässigt under samtidigt

utövande av tjänsten — såsom chefens ställföreträdare. Vid tillfällen,

då generaldirektören åtnjuter längre tids semester eller annan ledighet eller

befinner sig på långvarig tjänsteresa, kan det emellertid tänkas bliva erforderligt

att i annan ordning reglera frågan örn ställföreträdare att i generaldirektörens

frånvaro utöva chefskapet för verket. Härvid synes överdirektörslönen

böra få disponeras enligt de bestämmelser, som Kungl. Majit kan

finna lämpligt meddela.

Vidkommande härefter frågan örn inrättande av en drifttj än stbyrå, innebär

järnvägsstyrelsens förslag i denna del en centralisering till en byrå av

de nu på flera skilda byråer handlagda ärendena rörande drifttjänsten. Den

ifrågasatta nya byrån skulle sålunda hava att handlägga ärenden örn drifttjänstens

ordnande genom reglementen och andra föreskrifter, örn den för

driften erforderliga personalens anställande, befordran och antal ävensom

driftkostnadsstaternas beredning och övervakandet av deras tillämpning och

utfall jämte därmed sammanhängande frågor. Det vill synas, som örn en

dylik centralisering skulle vara ägnad att skapa ökade förutsättningar för

ett rationellt ordnande av drifttjänsten i allmänhet och icke minst — genom

den samlade överblick över personalfrågorna, som genom centraliseringen

skulle erhållas — att möjliggöra ett smidigt anpassande efter driftrörelsens

omfattning av personaluppsättningen såväl i dess helhet som inom var och en av

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Majus proposition nr 146.

järnvägsförvaltningens olika huvudavdelningar för sig. Härigenom samt till

följd av den kontinuerliga och enhetliga övervakning av driftkostnadsstaternas

tilllämpning, som anordningen skulle underlätta, skulle enligt min mening

kunna vinnas betydelsefulla fördelar i driftsekonomiskt hänseende. Gentemot

förslaget hava framställts erinringar därutinnan, att en centralisering

av driftsärendena på angivet sätt kunde medföra, att de specialtekniska synpunkter,

som från fackbyråernas sida kunna vara att anlägga pä dessa ärenden,

måhända icke skulle komma till sin fulla rätt. De i detta hänseende uttalade

farhågorna synas mig emellertid icke vara av den art, att de böra hindra

förslagets genomförande. Behovet av specialkunskap i ban-, maskin- och

traliktekniskt hänseende torde nämligen — såsom också i järnvägsstyrelsens

förslag förutsatts —■ kunna tillgodoses, förutom genom det alltid erforderliga

intima samarbetet byråerna emellan, genom att å drifttjänstbyrån såsom byråchefens

medhjälpare placeras kvalificerade befattningshavare med grundlig

insikt och erfarenhet i de olika avdelningarnas speciella drifttjänstförhållanden.

Att märka i detta sammanhang är även, att ärenden rörande personalens

avlöning och andra anställningsvillkor, allmänna rekryteringsbestämmelser

och dylikt fortfarande skola såsom nu handläggas av kanslibyrån.

Såsom ett bidragande skäl av tungt vägande beskaffenhet för den ifrågasatta

omläggningens genomförande framstår slutligen behovet av att bereda

lättnad i arbetsbördan för de för närvarande hårt arbetsbelastade ban- och

maskinbyråerna.

Örn jag, på grund av vad jag nu anfört, för min del är beredd att tillstyrka

den av järnvägsstyrelsen föreslagna centraliseringen av drifttjänstärendena

till en särskild byrå, kan jag däremot icke biträda styrelsens förslag

beträffande anställningsform och löneställning för chefen för denna

byrå, vilken enligt styrelsens förslag skulle benämnas driftdirektör och tillsättas

medelst förordnande. Av utredningen framgår, att befattningen organisatoriskt

sett skulle helt få karaktären av byråchefstjänst, med avseende

ä tjänsteställning och befogenhet likställd med övriga sådana tjänster. Att

under sådana förhållanden, på sätt järnvägsstyrelsen föreslagit, tillsätta

denna befattning genom förordnande på viss tid och med densamma förena

ett arvode, som avsevärt överstiger byråchefs avlöning, skulle uppenbarligen

innebära ett föregripande av den prövning, vilken på grund av framställning

till Kungl. Majit från cheferna för de affärsdrivande verken framdeles

lärer komma att äga rum beträffande frågan örn anställningsform och löneställning

för byråcheferna i allmänhet inom nämnda verk. Tydligt är därför,

att ett bifall till järnvägsstyrelsens förslag på denna punkt skulle vara

ägnat att medföra konsekvenser beträffande andra befattningar än den här

förevarande.

Med hänsyn till vad jag i det föregående anfört angående bibehållande

av överdirektörstjänsten kan jag ej heller förorda den av lönenämnden

alternativt framkastade tanken att med nämnda tjänst förena uppdrag att

vara chef för ifrågavarande byrå.

Enligt min mening torde alltså såsom chef för byrån ifråga böra placeras

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

en befattningshavare i byråchefs tjänste- och löneställning. Då, såsom av

utredningen framgår, vid bifall till förslaget örn drifttjänstbyråns inrättande

indragning kan ske av nuvarande första trafikbyrån, behöver omläggningen

icke medföra ökning i antalet byråchefsbefattningar.

Yad järnvägsstyrelsen i övrigt föreslagit beträffande personaluppsättningen

å den nya byrån föranleder icke erinran från min sida. Jag tillstyrker också,

att de för byråchefens närmaste fackkunniga medhjälpare i ban-, maskinoch

trafiktekniskt hänseende avsedda befattningarna — två förste byråingenjörer

och en förste sekreterare — förändras till överinspektörstjänster;

samtliga dessa befattningsgrupper tillhöra samma lönegrad. Ej heller har

jag någon invändning att göra mot styrelsens i samband med den här förevarande

organisationsändringen framlagda förslag att till banbyrån överflytta

den å byggnadsbyrån nu befintliga bangårdsavdelningen.

I detta sammanhang får jag erinra, att å järnvägsstyrelsens maskinbyrå

för närvarande finnes placerad en befattning såsom överinspektör för maskintjänsten,

vilken befattning emellertid sedan lång tid hållits vakant. Enligt

vad jag från järnvägsstyrelsen inhämtat, kan denna befattning numera indragas.

Vad slutligen angår förslaget örn viss omorganisation av förrådsväsendet,

har järnvägsstyrelsens förslag även i detta avseende föranlett principiella

erinringar med hänsyn till anställningsform och löneställning för den befattningshavare,

som — enligt förslaget med benämning förrådsdirektör — skulle

vara chef för förrådsbyrån. Dessa erinringar synas mig emellertid icke hava

samma fog som de anmärkningar, vilka ur angiven synpunkt framställts mot

förslaget örn inrättande av en driftdirektörsbefattning. Såsom av utredningen

framgår, är det här icke fråga örn en vanlig byråchefsbefattning med den

befogenhet och tjänsteställning, som tillkommer en dylik befattning, utan

enligt förslaget skulle förrådsverksamheten, i analogi med vad som för några

år sedan ägt rum med statens järnvägars verkstadsväsen, omorganiseras på

sådant sätt, att linjens förrådsväsen lösgöres ur distriktsorganisationen

och ställes under direkt ledning och centralt befäl av förrådsdirektören. Ett

bifall till järnvägsstyrelsens förslag på denna punkt skulle därför icke —

lika litet som nyssnämnda omorganisation av verkstadsväsendet — innebära

ett frångående av den hittills tillämpade principen beträffande byråchefernas

anställnings- och löneförhållanden, och förslaget kan alltså enligt min

mening icke drabbas av de principiella invändningar, som gjorts gällande

mot förslaget om tillskapande av en i anställnings- och lönehänseende särställd

driftdirektörsbefattning. Ur praktisk och ekonomisk synpunkt synas

mig starka skäl tala för genomförande av den ifrågasatta omändringen av

förrådsorganisationen. Med förrådsverksamlietens stora omfattning och

ekonomiska betydelse för järnvägsföretaget — omsättningen har under de

senaste åren belöpt sig till en summa av över 30 miljoner kronor för år —

synes det vara av vikt att organisera verksamheten på sådant sätt, att för

ledningen av densamma kan vid varje tillfälle påräknas en för befattningen

fullt skickad arbetskraft. På grund härav vill jag för min del tillstyrka,

att en befattning såsom förrådsdirektör införes bland de tjänster, vilka till
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

sättas medelst förordnande på viss tid, samtidigt som indragning av en

byråckefstjänst äger rum. Mot det av järnvägsstyrelsen för den nya befattningen

föreslagna arvodesbeloppet av 15,000 kronor bär jag med hänsyn

till betydelsen av en fullgod rekrytering fitnnit mig icke böra framställa

erinran. Med avseende å erforderliga föreskrifter i pensionskänseende lärer

chefen för finansdepartementet komma att framställa förslag.

Vad jag kär tillstyrkt föranleder beträffande antalet lönegradsplacerade

befattningar sådan ändring, att antalet byråchefstjänster (30:e lönegraden)

minskas med en samt att en förste sekreterartjänst ock två förste byråingenjörs

tjänster (27:e lönegraden) utbytas mot tre överinspektörstjänster

(27:e lönegraden), medan å andra sidan en överinspektörstjänst indrages.

Föreståndarna för distriktens sektioner — ban-, maskin- ock trafiksektionerna

— äro för närvarande fördelade på 27:e oell 26:e lönegraderna på

sådant sätt, att 24 befattningar tillköra den högre lönegraden (8 förste baningenjörer,

5 förste maskiningenjörer ock 11 förste trafikinspektörer), medan

32 befattningar (16 baningenjörer, 8 maskiningenjörer ock 8 trafikinspektörer)

äro hänförda till den lägre lönegraden.

Såsom distriktschefernas närmaste medhjälpare i ban-, maskin- ock trafikärenden

finnas å distriktskanslierna placerade 5 förste baningenjörer, 5 förste

maskiningenjörer ock 5 förste trafikinspektörer, alla i 27:e lönegraden.

Järnvägsstyrelsen kar nu föreslagit, att samtliga sektionsföreståndare måtte

placeras i 27:e lönegraden, medan å andra sidan en nedflyttning av nyssnämnda

befattningar såsom medhjälpare åt distriktscheferna till 26:e lönegraden

borde ske. Styrelsen anför i förevarande hänseenden följande:

Allteftersom järnvägsnätet ock sektionslängderna tillvuxit ock ännu

tillväxa samt — som ett den nya tidens inslag — konkurrensen med andra

transportmedel skarpes, blir sektionsföreståndarnas arbete ock ansvar alltmera

ökat. Ej minst är detta fallet i en ekonomiskt tyngd och orolig tid

som den nuvarande. En höjd lönestandard för sektionernas föreståndare

skulle därför enligt styrelsens mening vara sakligt motiverad, ock vill

styrelsen härvid erinra örn den av styrelsen i yttrande den 7 oktober 1930

över 1928 års lönekommittés förslag till nytt avlöningsreglemente för den

ordinarie personalen framförda tanken örn dessa befattningshavares tillsättande

på förordnande. Emellertid står det för styrelsen klart, att denna

tanke med hänsyn främst väl till det lönepolitiska läget ej kan påräknas

för närvarande förverkligad. Styrelsen vill därför i detta sammanhang beträffande

sektionsföreståndarna inskränka sig till att framföra en fråga av

övervägande organisatorisk art, gående ut på att alla sektionsföreståndare

skola få placeras i 27:e lönegraden. En sådan mindre reform skulle bringa

alla sektionsföreståndare i nivå med varandra, vilket är önskvärt av den

anledningen, att det vid ändringar av linjesystemet ock skiftningar i trafikkonjunkturerna

ofta möter svårigheter att rättvist draga gränsen mellan

sektioner, som skola förestås av befattningshavare i 26:e, och sådana, vars

innehavare skola hava 27:e lönegraden.

Åtgärden i fråga medför en i förhållande till statsbanans omslutningstal

mycket ringa årlig merutgift av cirka 16,000 kronor.

Denna utgift blir dock till en viss del kompenserad genom en åtgärd

ävenledes främst av organisatorisk natur, vilken styrelsen anser böra sam
-

Ändrad löneställnlng

för

vissa sektionsföreståndare

samt för

vissa tjänstemän

ä dlstriktskansllerna.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen,

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

tidigt vidtagas. Som distriktschef enias medhjälpare å distriktskanslierna

finnas placerade inalles 15 stycken förste hallingen] örer, förste maskiningenjörer

och förste trafikinspektörer, alla tjänstemän i 27:e lönegraden.

Erfarenheterna från 1928 års omorganisation synas nu hava mycket tydligt

givit vid handen, att intet bärande skäl finnes att hålla dessa tjänstemän i

högre löneställning än som tillkommer exempelvis de jämte dem å distriktskanslierna

tjänstgörande signal- och telegrafingenjörerna. Till skillnad från

sektionsföreståndarna hava de ej heller några egna förvaltningsuppgifter,

utan de äro enbart till för att sta distriktschefen till tjänst vid handläggning

ay ärenden, för vilka distriktschefen kan vilja och behöva anlita dem. Dessa

tjänstemän på distriktskanslierna anser styrelsen alltså böra kunna placeras

i 26:e lönegraden, vilket reducerar nyssnämnda årliga merkostnad till cirka

10,000 kronor.

Givetvis är det _ härvid styrelsens avsikt att — i händelse av bifall till

reformförslaget på ifrågavarande punkter — för möjliggörande av dess genomförande

med minsta omedelbara kostnadsökning verkställa sådan omplacering

av befattningshavare mellan sektionsföreståndare och distriktschefsmedhjälparbefattningarna,

att, där så ur tjänstens synpunkt finnes kunna utan olägenhet

ske och skälig hänsyn till de berörda befattningshavarnas intressen det

medgiver, innehavarna av medhjälparbefattniiigarna utflyttas på sektionsföreståndarposter

och ersättas med nuvarande sektionsföreståndare i 26:e lönegraden.

Lönenämnden har i sitt förberörda utlåtande anfört, att de kvalifikationer,

som särskilt under nuvarande brydsamma ekonomiska förhållanden måste

krävas av sektionsföreståndarna, enligt vad för nämnden blivit upplyst vore

av den art och omfattning, att en åtskillnad i lönegradsplaceringen icke

längre kunde anses fullt rättvis. Särskilt borde framhållas, att genom den

utvidgning av statsbanenätet, som skett sedan den nuvarande löneställningen

för sektionsföreståndarna fastställdes, flertalet mindre arbetskrävande sektioner

blivit utökade i banlängd med därav följande ökning av arbetsbördan

för vederbörande föreståndare. Lönenämnden ville därför biträda järnvägsstyrelsens

förslag beträffande sektionsföreståndarnas lönegradsplacering.

Den av styrelsen ifrågasatta nedfiyttningen av distriktscliefernas medhjälpare

a distriktskanslierna från 27:e till 26:e lönegraden har icke föranlett

någon anmärkning från nämndens sida.

Det torde icke kunna bestridas, att med hänsyn till de kvalifikationer,

som enligt vad i ärendet framhållits numera måste krävas av sektionsföreståndarna

i allmänhet, vissa skäl tala för upphävande av den nuvarande

differentieringen i lönebänseende beträffande dessa befattningar. 1 betraktande

av de förhållanden, vilka jag inledningsvis antytt, Ilar jag dock funnit tidpunkten

icke nu vara lämplig för prövning och avgörande av frågan örn en

generell höjning av löneställningen för dem av befattningarna, vilka nu tillhöra

26:e lönegraden. Jag anser mig därför icke för närvarande böra biträda

järnvägsstyrelsens förslag härutinnan. Emellertid torde på grund av

utvidgning av järnvägsnätet för enstaka befattningar hava inträtt sådan ökning

i arbetsbörda och ansvar, att en förbättrad löneställning för dessa befattningar

kan anses vara särskilt påkallad. En högre lönegradsplacering

torde därför i vissa fall vara motiverad även i nuvarande ekonomiska läge.

Dylik åtgärd synes dock böra vidtagas endast efter prövning från fall till fall.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Majlis proposition nr 146.

Järnvägsstyrelsens förslag om nedflyttning av de nu i 27:e lönegraden

placerade befattningarna såsom medhjälpare åt distriktscheferna (förste baningenjörer,

förste maskiningenjörer, förste trafikinspektörer) synes innebära

ett fortgående på den väg, som beträddes genom 1928 års omläggning av

distriktsorganisationen. Då förslaget synes mig vara väl motiverat, får jag

tillstyrka detsamma. Ett bifall till detta förslag skulle innebära, att antalet

förste baningenjörs-, förste maskiningenjörs- och förste trafikinspektörsbefattningar

skulle minskas med 5 för en var av dessa befattningsgrupper, medan

motsvarande ökning skulle ske för var och en av grupperna baningenjör,

maskiningenjör och trafikinspektör. I anslutning till vad jag nyss yttrat

beträffande behovet av en förbättrad löneställning i vissa fall för sektionsföreståndare

har jag emellertid ansett mig böra ifrågasätta, att de genom

den här förordade åtgärden övertaliga befattningarna i 27:e lönegraden få

efter av Kungl. Majit verkställd prövning tagas i anspråk för befattningar

såsom sektionsföreståndare, givetvis inom ramen för det nu fastställda antalet

av för ifrågavarande tjänsteuppgifter avsedda befattningar i 27:e lönegraden.

Vid bifall härtill bör det av riksdagen bestämda antalet av här

omförmälda befattningar nu lämnas orubbat. Efter prövning av från järnvägsstyrelsen

framlagda förslag angående ändrad lönegradsplacering av vissa

sektionsföreståndartjänster torde Kungl. Majit kunna redan till nästkommande

års riksdag göra framställning örn eventuellt erforderlig ändring i

antalet befattningar inom de olika grupperna.

Ett godkännande av den anordning, som här förordats, skulle alltså innebära,

att intill 15 befattningar tillhörande den högre lönegraden finge disponeras

för sektionsföreståndarskap i den mån motsvarande minskning sker

i antalet till denna lönegrad hörande befattningar, vilka nu äro placerade å

distriktskanslierna. Anordningen kan sålunda icke medföra kostnadsökning

men väl — därest icke samtliga 15 befattningar tagas i anspråk såsom sektionsföreståndare

— minskning av kostnaderna i mån av avgång från här

omförmälda tjänster i 27:e lönegraden å distriktskanslierna.

Järnvägsstyrelsens förevarande skrivelse innehåller jämväl framställning

örn inrättande av en ny notarietjänst å styrelsens tredje trafikbyrå. Härutinnan

anför styrelsen:

Å tredje trafikbyråns vagnavdelning äro för närvarande en bokhållare och

två kontorsskrivare sysselsatta. Det har visat sig, att varken förste sekreteraren

eller notarien å byrån medhinner att taga befattning med den dagliga

ledningen av vagn- och vagnsamtrafiksärendena. Den närmaste

ledningen av dessa göromål Ilar därför måst påläggas en tjänsteman i bokhållares

tjänstegrad.

Körande arten av de arbeten, som handläggas å vagnavdelningen, får

styrelsen meddela följande.

För vagnparken ifråga finnes en så kallad normalplan, som innehåller

dels en uppgift över den normala vagnuppsättningen i varje personförande

tåg, dels en sammanställning av de tåg, i vilka varje särskild personvagn

framföres. Förslag till normalplan upprättas av trafiksektionerna, var och

en för de tåg, varav sektionen beröres, och granskas sedermera å tredje

En ny

notariebefattning

å tredje

trafikbyrån.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

40 Kungl. Majus proposition nr 146.

trafikbyrån. Vid detta, tidsödande och ansvarsfulla arbete måste först efterses,

. att åt varje tåg gives en vagnuppsättning av den storlek och art, som

trafiken anses kräva, varefter man har att undersöka, huru varje särskild

vagn skall kunna återföras till utgångsstationen inom kortaste tid och så

att o den örn möjligt även under återgången kommer till nyttig användning.

At trafiksektionerna anvisas för varje period — sommar- och vinterhalvår

— den vagnuppsättning, som erfordras för dess vagnsätt och för en viss

liten reserv. Reserven i övrigt disponeras däremot av tredje trafikbyrån,

som nied denna reserv fyller sektionernas behov av vagnar för ersättande

av sådana vagnar, som måste undergå revision eller reparation, ävensom

behovet av förstärkningar vid ökad trafik, i den mån ej sektionernas egna

reservvagnar härför, äro tillräckliga. Vid denna vagndisposition måste liänsyn

tågås till åtskilliga olika omständigheter, nämligen vagnarnas av olika

trafikförhållanden betingade tekniska utrustning (med bland annat väsentliga

olikheter i fråga örn såväl broms- som uppvärmnings- och belysningsanordningar)

samt vagnarnas rymlighet och beskaffenhet i övrigt, varjämte fordras

god översikt vid varje tidpunkt över tillgången och behovet av vagnar å

olika delar av statsbanenätet i och för undvikande av onödig tomdragning.

För arbetets förberedande samråder ledaren för tredje trafikbyråns vagnärenden

vid behov dagligen per telefon med de tjänstemän — vanligen byråassistenterna

— som å trafiksektionerna handhava personvagnsärendena. Av

ekonomiska skäl hålles vagnparken så liten som möjligt. På grund härav

möter det stora svårigheter särskilt vid trafiksvällningar att tillgodose de

olika trafikbehoven men även under tider av normal trafik ställer arbetet

med disponerandet av personvagnparken stora krav på den person, som

skall, med tillvaratagandet av alla möjligheter handhava de till den dagliga

ledningen av. nämnda arbete hörande göromålen. De förhållanden, under

vilka den fria reserven disponeras av styrelsen, påkalla dagligt ingripande

från tredje trafikbyråns sida, och arbetet härmed är ofta så omfattande, att

den, som liandhaver vagndispositionen, är sysselsatt därmed nära nog hela

förmiddagen.

Omfattningen av arbetena med vagnärendena kan visserligen icke angivas

genom siffermässiga uppgifter, enär större delen av nämnda ärenden skötas

med telefon eller telegraf eller ock eljest äro av den art, att de ej diarieföras,

men till belysande av vissa arbetsuppgifters omfattning må nämnas,

att i internationell trafik och i samtrafik med enskilda svenska järnvägar

framföras dagligen .omkring 200 personvagnar ävensom att antalet personvagnar,

som månatligen inbeordras till revision, utgör omkring 300 och antalet

personvagnar, som månatligen måste tagas ur trafik för skador och

dylikt, varierar mellan 50 och 250 stycken.

Såsom av denna redogörelse torde framgå, måste på den person, som

skall handhava den dagliga ledningen av personvagnsärendena, ställas

ganska stora krav i avseende ej mindre å vissa specialkunskaper än även

å omdöme, snabbhet i uppfattningen och beslutsamhet. Med hänsyn till

den stora vikten därav, att personvagnparken handhaves på bästa möjliga

sätt, anser styrelsen det därför vara erforderligt och lämpligt, att för ledningen

av nämnda vagnärenden finnes att tillgå en tjänsteman med notaries

tjänsteställning.

Lönenämnden har, med hänsyn till vad järnvägsstyrelsen till motivering

för ifrågavarande förslag anfört, tillstyrkt bifall till detsamma.

Även jag har i betraktande av omfattningen och beskaffenheten av ifrågavarande

göromål funnit mig böra tillstyrka, att för desammas bestridande

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Majus proposition nr 146.

avses en notarietjänst. Jag förordar alltså ökning av antalet notariebefattningar

med en. A andra sidan kan antalet bokliållartjänster minskas med

en, vilken fråga emellertid icke i detta sammanhang behöver bliva föremål

för beslut.

Järnvägsstyrelsen har vidare föreslagit, att å inrikes taxebyrån inom styrelsen

måtte inrättas två nya sekreterarbefattningar i 24:e lönegraden.

Den ena av dessa befattningar avses för beredning och föredragning av

fraktnedsättningsärenden. Angående behovet av denna tjänst anför

järnvägsstyrelsen:

Enligt den för järnvägsstyrelsen med underlydande linjebefäl gällande

instruktionen äger styrelsen att, beträffande godstrafiken, för trafik mellan

särskilda stationer vid statens järnvägar medgiva sådana nedsättningar i den

allmänna taxan, vilka kunna anses vara av behovet påkallade och förenliga

med statens järnvägars eget ekonomiska intresse samt icke medföra ändring

i godstariff eller godsindelning. Med stöd av berörda bemyndigande brukar

styrelsen medgiva nedsättningar av större eller mindre omfattning. Undertiden

före världskriget voro nedsättningarna relativt fåtaliga, och de vållade

styrelsen icke något större besvär i fråga örn handläggning och föredragning.

Under världskriget och den därpå följande kristiden, då stora omvälvningar

inträffade på det ekonomiska området, uppkom ett större behov att

reglera fraktavgifterna för en mängd transporter genom speciella nedsättningar,

särskilt sedan de ordinarie taxorna på grund av de förändrade ekonomiska

förhållandena måst drivas i höjden, vilket i vissa fall medförde en

hämmande inverkan på trafiken. En lindring av de ordinarie fraktavgifterna

visade sig därför ofta nödvändig, och järnvägsstyrelsen kunde på grund av

förutnämnda bemyndigande i erforderliga fall ingripa reglerande.

Trots de så småningom införda sänkningarna av den ordinarie taxan har

behovet av särskilda fraktnedsättningar icke minskats. Tvärtom hava vissa

förhållanden medfört en ökning av detta behov. Så har till exempel den

efter världskriget uppkomna häftiga bilkonkurrensen tvungit järnvägsstyrelsen

att medgiva ett mycket stort antal nedsättningar, till en början i närtrafik

och sedermera för trafik på allt längre sträckor. Då de frakter, som bilägarna

erbjudit, icke varit stabila, hava avgiftsförhållandena å järnvägen

krävt en oavlåtlig uppmärksamhet i och för möjliggörande av ett bibehållande

i görligaste mån av trafiken a järnvägen.

De oftast brydsamma ekonomiska förhållandena och trafikanternas alltmera

framträdande strävan att söka använda sig av avlägsna, för exporten

mera välbelägna skeppningshamnar ävensom styrelsens egen uppfattning av

nödvändigheten att iakttaga ett smidigt affärsmässigt uppträdande för möjliggörande

av transporter, som vid tillämpning av den allmänna taxan med

dess fastlåsta avgifter icke skulle komma till stånd, har föranlett styrelsen

att använda fraktnedsättningsförfarandet i en förr icke vanlig omfattning.

Fraktnedsättningsförfarandet har sålunda blivit ett nödvändigt och av

trafikanterna mycket uppskattat komplement till den ordinarie taxan. En

förändring av förhållandena torde icke vara att påräkna för framtiden.

Nedsättningsärendena hava därigenom, vad den inrikes trafiken beträffar,

blivit både många och arbetstyngande. Det har därför icke varit möjligt att

få ärendena föredragna av byråchefen å vederbörande byrå, inrikes taxebyrån,

utan styrelsen har måst under en lång följd av år förordna en särskild tjänsteman

för ifrågavarande föredragning. Under vissa tider hava till och med

liera extra föredragande varit förordnade.

Två nya

sekreterartjänster

å

Inrikes

taxebyrån.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

Ärendenas antal under de senare åren framgår av följande tablå.

År

1926 ......................................

................ 1,440

ärenden.

»

1927 ......................................

................ 1,871

1928 .......................................

................ 1,885

»

»

1929 ....................................

v.............. 1-671

»

1930 .....................................

............... 1,761

»

1931 (t. o. m. 2,/g).................

................ 1,730

»

Antal ärenden per år inom nu förevarande grupp visar sålunda inga fallande

tendenser. Den särskilda föredragningen måste också anses ofrånkomlig,

särskilt som den föredragande tjänstemannen måste i mycket stor omfattning

stå i personlig kontakt med vederbörande trafikanter och med linjebefälet.

Ärendenas brådskande natur gör det ock nödvändigt, att en tjänsteman

får ostört ägna sig åt ärendenas handläggning, givetvis med biträde av

beredande tjänstemän.

Järnvägsstyrelsen finner det för den skull nödvändigt, att efter det påtagligen

stabiliserade behovet en särskild befattning inrättas å inrikes taxebyrån

för handläggning och föredragning av nedsättningsärendena. Med hänsyn

till att ett betydande arbete och ansvar måste läggas på föredraganden,

bör denne innehava sekreterares i 24:e lönegraden tjänsteställning.

Den andra av de ifrågasatta nya sekreterareänsterna skulle tagas i anspråk

för handläggning av vissa samtrafiksärenden. Till stöd för förslaget

örn inrättande av denna befattning anför järnvägsstyrelsen följande:

I samband med införandet av den nya godstaxan i slutet av år 1930 blev

den allmänna godssamtrafiken mellan landets järnvägar ordnad efter nya

linjer, fastslagna i de av Kungl. Majit den 27 juni 1929 fastställda föreskrifterna

angående godssamtrafik. Samtidigt infördes en i berörda föreskrifter

förankrad viktig organisationsförändring beträffande det verkställande organet

för samtrafikens ordnande, i det att järnvägsstyrelsen upphörde att vara

sådant organ och funktionen i fråga lädes i händerna på en verkställande

förvaltning för järnvägarnas godssamtrafik med en av Kungl. Majit utsedd

ordförande samt två ledamöter, en utsedd av järnvägsstyrelsen och en av

svenska järn vägsföreningen. Som järnvägsstyrelsens representant ingår byråchefen

å inrikes taxebyrån. För berörda förvaltning bär Kungl. Majit den

14 februari 1930 fastställt instruktion. Enligt denna åligger det verkställande

förvaltningen att upprätta tariffer, vari ingår bland annat fastställandet av

transportvägar, ombesörja utfärdandet av erforderliga expeditions-, redovisnings-,

kontroll- och avräkningsbestämmelser för upprättandet och vidmakthållandet

av godssamtrafiken. Järnvägsstyrelsens ledamot är föredragande i

verkställande förvaltningen, som äger att genom förmedling av järnvägsstyrelsens

representant betjäna sig av utav järnvägsstyrelsen anställd personal

för utförande av erforderliga utredningsarbeten samt löpande kansliarbeten

och skriftväxling. Det är personal å inrikes taxebyrån, som anlitas för ändamålet.

Som byråchefens närmaste biträde för handläggande av tariffärendena

fungerar en å byrån enligt kungl, brev den 14 december 1928 anställd

tillförordnad notarie, som i övrigt bereder ärenden rörande de enskilda järnvägarnas

taxor och godssamtrafiksärenden av allmän natur eller berörande

statens järnvägar. För utförandet av de omfattande tariffarbetena vid nyordningar

bär använts en under inrikes taxebyrån sorterande tariffavdelning

med en notarie som föreståndare, vilken avdelning även tidigare utfört förekommande

tariffarbeten för godstrafiken.

Sedan nyordningen genomförts, hava de rena tariffarbetena emellertid i

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

betydlig grad minskats. Styrelsen anser därför, att ledningen av tariffarbetena

bör kunna omliänderhavas av samme tjänsteman, som i övrigt Ilar att

handlägga samtrafiksärenden, varigenom en av de nämnda befattningarna

skulle kunna indragas. Vederbörande befattningshavare skulle sålunda komma

att dels handlägga åtminstone flertalet av de till verkställande förvaltningens

arbetsområde hörande samtrafiksärendena, dels leda och övervaka de tariffarbeten,

som verkställande förvaltningen har att låta utföra, dels ock handlägga

sådana samtrafiksärenden och de enskilda järnvägarna berörande taxeärenden,

som höra till järnvägsstyrelsens arbetsområde.

I anslutning till en sådan förändring och då samtrafiksärendena ofta äro

både komplicerade och av stor vikt för landets järnvägar, varför deras handläggning

måste anförtros åt en på området väl förfaren tjänsteman, anser

styrelsen, att åt tjänstemannen i fråga bör givas sekreterares i 24:e lönegraden

tjänsteställning.

Lönenämnden har tillstyrkt bifall till järnvägsstyrelsens förslag i här förevarande

del.

Den av järnvägsstyrelsen förebragta utredningen rörande omfattningen av

fraktnedsättningsärendena har övertygat mig örn behovet av en särskild befattning

för beredning och föredragning av dessa ärenden. Med hänsyn till

beskaffenheten av de ifrågavarande arbetsuppgifterna, vilka—med den utveckling

kommunikationsväsendet på senare år undergått — måste anses vara av

stor vikt för statens järnvägars ekonomi, synes mig intet vara att erinra

mot den löneställning, som av styrelsen föreslagits för befattningen i fråga.

Förslaget örn inrättande av en sekreterartjänst för handläggning av vissa

samtrafiksärenden skulle medföra förenkling och besparing i personalorganisationen

såtillvida, som denna befattning skulle ersätta två för närvarande

befintliga notariebefattningar — en tjänst å ordinarie stat och en icke-ordinarie

befattning — vilka båda tagits i anspråk för samtrafiksärenden. Jämväl

detta förslag synes mig väl motiverat.

Med biträdande av vad järnvägsstyrelsen hemställt förordar jag alltså,

att för här ifrågavarande ändamål inrättas två nya sekreterartjänster i 24:e

lönegraden, medan en notarietjänst (21:a lönegraden) indrages. Beslut örn

indragning av en likaledes härigenom övertalig bokhållarbefattning ankommer

på Kungl. Majit.

Järnvägsstyrelsen har ytterligare gjort framställning örn ökning av antalet

stationsinspektorsbefattningar av klass 1 A för att bereda möjlighet att till

denna klass hänföra Olskrokens station i Göteborg. Styrelsens framställning

innehåller i detta avseende följande:

På grund av det under de senaste åren allt mer ökade kravet på snabbhet

i godstransporttjänsten är det nödvändigt, att transporttiderna nedpressas

så långt, som skälig hänsyn till ekonomien kan tillåta, och detta gäller

icke blott transporterna på linjen utan även inom och mellan de olika stationerna

på samma ort. Bland annat förefinnes dylikt krav i Göteborg med

dess många, på stort avstånd från varandra liggande godsstationer. Det är

sålunda nödvändigt, att transporterna mellan å ena sidan Sävenäs rangerbangård

och å andra sidan godsstationerna Göteborg B:s, S. J. Göteborgs

hamnbana, Sannegården och Göteborgs Frihamn ordnas på mest rationella

Departements
chefen.

Höjning av

Olskrokens

station till

klass 1 A

m. m.

s. 44 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

Indragning

av två expeditionsföreståndartjänster.

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

sätt. För att nå detta mål Ilar det synts styrelsen önskvärt, att växlingsarbetet

i största möjliga utsträckning lägges under ledning av stationsbefälet

vid en av stationerna i Göteborg, och det är då naturligt att härtill utvälja

Olskrokens station, under vilken redan nu Sävenäs rangerbangård sorterar

och över vilken station alla transporter mellan nämnda bangård och de

övriga Göteborgsstationerna skola framföras. Vid denna sammanslagning

måste dock undantagas dels Göteborg B:s station, vid vilken trafiken ombesörjes

av Bergslagernas järnvägar, dels S. J. Göteborgs hamnbana på

grund av dess säregna och omfattande godstrafiktjänst. Däremot synas avsevärda

fördelar vara att vinna, därest Sannegårdens station jämte densamma

nu underlydande Göteborgs Frihamn inordnas under stationsinspektorens i

Olskroken befäl. Denne får därigenom möjlighet att ordna växlings- och

transportarbetet på mest rationella sätt och att på mest ekonomiska sätt

använda personalen å de olika platserna. Det bör observeras, att den tänkta

ordningen icke innebär några som helst ändringar av de berörda stationernas

egenskaper gentemot trafikanter och andra järnvägar utan blott avser en

statens järnvägars inre organisation av stationernas skötsel och förvaltning.

Genom en sådan anordning kommer emellertid stationsinspektorens i Olskroken

arbetsbörda och ansvar att stegras i avsevärd grad, varför styrelsen

anser, att stationen i samband med reformens genomförande bör höjas från

nuvarande klass 1 B till klass 1 A. En beräkning av det poängtal, till vilket

Olskrokens station skulle hava nått under år 1930, därest sammanslagningen

då varit genomförd, har givit till resultat en poängsumma av 363, vilket tal

vid jämförelse med de nuvarande 1 A-klass stationernas, Hallsberg 420,

Nässjö 402, Örebro C 323 och Norrköping C 319, väl försvarar stationens

hänförande till klass 1 A. Ett genomförande av anordningen kommer att

medföra, att stationsinspektorsbefattningen av klass 2 vid Sannegården kan

indragas och ersättas med en underinspektorsbefattning, avsedd för Olskroken.

De avsedda förändringarna skulle medföra en i förhållande till fördelarna

högst obetydlig kostnadsökning av omkring 400 kronor örn året.

Lönenämnden har tillstyrkt bifall till järnvägsstyrelsens förslag.

Med biträdande av vad järnvägsstyrelsen i förevarande hänseende föreslagit,

vilket synes ägnat att skapa ökade förutsättningar för ett rationellt

ordnande av godstrafiktjänsten i Göteborg, vill jag tillstyrka, att antalet

stationsinspektorsbefattningar av klass 1 A (25:e lönegraden) ökas med en,

medan antalet dylika befattningar av klass 1 B (24:e lönegraden) samt av klass 2

(22:a lönegraden) minskas med en befattning för vardera klassen. Beslut i

fråga örn ändring i antalet underinspektorsbefattningar (20:e lönegraden) ankommer

på Kungl. Maj:t.

I skrivelse den 30 september 1931 med förslag till personalstat för år

1932 har järnvägsstyrelsen hemställt örn förändring av två vakanta expeditionsföreståndartjänster

(21 :a lönegraden) till förste stationsskrivarbefattningar

(17:e lönegraden). I överensstämmelse med detta förslag, som sammanhänger

med den avsedda centraliseringen av godsrörelsen i Göteborg och mot vilket

jag icke har något att erinra, torde antalet expeditionsföreståndartjänster böra

minskas med 2. Fastställandet av antalet förste stationsskrivarbefattningar

ankommer på Kungl. Maj:t.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 146.

45

Slutligen Ilar järnvägsstyrelsen i skrivelse den 17 december 1931 omnämnt,

att efter en år 1927 verkställd sammanslagning av lia och 3:e bansektionerna,

den förra omfattande stockholmsstationerna och den senare linjen Ulriksdal—Krylbo,

en baningenjörstjänst blivit övertalig. Sedan arbetena med

moderniseringen av stationshus och bangårdsanordningar i och invid Stockholm

i huvudsak fullbordats, hade nämligen ansetts kunna till stockholmssektionen

läggas den endast omkring 150 kilometer långa 3:e bansektionen.

Den genom sektionssammanslagningen övertaliga och nu jämväl lediga baningenjör

stjänsten vore icke heller erforderlig för något för närvarande beräkneligt

behov av tjänster för sektionsföreståndare vid banavdelningen.

Under sådant förhållande borde tjänsten indragas.

Med biträdande av järnvägsstyrelsens förslag förordar jag, att antalet

baningenjörstjänster av ifrågavarande anledning minskas med en.

I enlighet med vad jag här förordat beträffande statens järnvägar skulle

i 1 § 1 mom. samt 5 § 1 mom. av avlöningsreglementet införas en befattning

såsom förrådsdirektör med ett arvode av 15,000 kronor. Vidare skulle

beträffande antalet ordinarie befattningar i lönegrader över den 20:e vidtagas

de ändringar, som framgå av följande sammanställning:

Löne-

grad

Befattning

Nuvarande

antal

Föreslagen

Ökning | Minskning

Blivande

antal

30:e

Byråchef .......................................

ii

i

2

10

27:o

Förste byråingenjör ........................

13

—

2

n

))

Förste sekreterare .........................

6

—

i

5

»

Överinspektör .................................

2

3

i

4

26:e

Baningenjör....................................

16

—

i

15

25:e

Stationsinspektor av klass 1 A.........

4

1

—

5

24:e

Sekreterare ... ................................

6

2

—

8

))

Stationsinspektor av klass 1 B.........

25

—

i

24

22:a

Stationsinspektor av klass 2 ............

21

—

i

20

21:ll

Expeditionsföreståndare ..................

20

—

2

18

»

Notarie ..........................................

10

1

1

10

Statens vattenfallsverk.

I skrivelse den 23 december 1931 har vattenfallsstyrelsen gjort framställning

örn vidtagande av vissa ändringar i organisations- och lönehänseende

beträffande statens vattenfallsverk.

Indragning

av en övertalig

baningenjörstjänst.

Sammanfatt
ning.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Vissa

ändringar

beträffande

taaftverks
byråns
personal.

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

De viktigaste av vattenfallsstyrelsens förslag röra personaluppsättningen

å kraftverksbyrån inom styrelsen.

Denna byrå, som förestås av överdirektören vid statens vattenfallsverk,

består för närvarande av två huvudavdelningar, förvaltningsavdelningen och

anläggningsavdelningen.'' Värdera avdelningen står under närmaste ledning

av en ordinarie förste byrådirektör (30:e lönegraden).

Enligt den organisation av vattenfallsstyrelsen, som godkändes av 1920

års riksdag, skulle å förvaltningsavdelningen finnas bland andra följande

ordinarie befattningar, nämligen

en byrådirektör som chef för förrådskontoret,

en förste byråingenjör för handläggning av kraftavsättnings- och personalärenden

samt

en förste byråingenjör för handläggning av driftärenden.

Denna organisation hade år 1920 förefunnits sedan ett pär år tillbaka,

ehuru på extra stat.

Efter år 1920 hava inträtt så avsevärda ändringar med avseende å omfattningen

av förvaltningsärendena, att den då fastställda organisationsplanen

för förvaltningsavdelningen måst under årens lopp väsentligt modifieras.

På ett håll har personalen kunnat reduceras, nämligen vid förrådskontoret.

När efter år 1920 materiel blev tillgänglig i marknaden av normal

kvalitet, med normal leveranstid och till någorlunda normalt pris, minskades

förrådskontoret till en liten del av vad det varit under krigsåren och de

första efterkrigsåren. Därvid överfördes en ordinarie byråingenjörsbefattning,

som enligt organisationsplanen avsetts för förrådskontoret, från detta kontor

och placerades direkt under förste byrådirektören för liandhavande av personalärenden,

statförslag m. m., varigenom åstadkoms en välbehövlig avlastning

av arbetsbördan för den förstnämnde av de nyss omnämnda ordinarie

förste byråingenjörerna å förvaltningsavdelningen.

Det visade sig emellertid snart, att med den växande rörelsen arbetsuppgifterna

inom kraftavsättnings- och driftområdena så snabbt

ökades i omfattning och betydelse, att den för handläggning av hithörande

ärenden avsedda organisationen måste väsentligt utvidgas. Örn den utveckling,

som på ifrågavarande områden ägt rum under det senaste decenniet,

lämnar vattenfallsstyrelsen i sin förevarande skrivelse följande redogörelse

:

Trots det sedan år 1920 betydligt stegrade penningvärdet och den därav

betingade minskningen av enhetsprisen för kraften hava energiinkomsterna

stigit från 15.2 miljoner kronor år 1920 till 26.6 miljoner kronor år 1930.

Den installerade maskineffekten har under samma tid ökats från 235,000

till 346,000 kilowatt. Längden av högspända kraftledningar för spänning

över 20,000 volt har ökats från 1,375 till 2,780 km.

Men än mera har arbetet inom kraftverksbyrån på nämnda områden ökats

på grund av deflationen och den av denna framtvingade, långtgående »rationaliseringen».

Under perioden 1917—1920 rådde det en enorm efterfrågan på kraft.

Naturligtvis strävade man även då efter låga kraftpris, men det fanns en

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Majus proposition nr 146.

betydande prismarginal mellan bränslekraft och vattenkraft, oell man kunde

därför — utom beträffande kraften till jordbruket — hålla en relativt god

marginal mellan å ena sidan produktionspriset för kraften och å andra sidan

försäljningspriset. Genom deflationen borteliminerades i väsentlig grad

marginalen mellan priset på lokalt alstrad värmekraft och priset på överförd

vattenkraft. Kostnaden för kraftbränslet och därmed även för värmekraften

sjönk snabbt, medan kostnaden för vattenkraften, som i huvudsak berodde

av räntor på och amortering av nedlagt kapital, endast relativt långsamt

kunde reduceras.

För distributionsföreningarna på landsbygden blevo genom deflationen

skulderna på de lokala ledningsnäten oerhört betungande, till följd varav

det uppväxte ett helt komplex av nya problem kring dem.

I och med defiationens inträdande sänktes vissa taxor automatiskt genom

tillämpning av avtalens index- och kolklausuler. En sänkning av produktionskostnaderna

för kraften och därmed en ytterligare sänkning av taxorna kunde

emellertid — utom genom de på grund av deflationen minskade drift- och

underhållskostnaderna — i stort sett åstadkommas endast genom ökad

kraftavsättning och genom ett intensivare utnyttjande av kraftstationer och

överföringsanläggningar samt genom införande av sådana tekniska hjälpmedel,

genom vilka en minskning av personalen kunde ernås.

Deflationen har sålunda gjort det nödvändigt

att nästan kontinuerligt revidera standardtaxorna, ett arbete, som blivit

synnerligen krävande icke blott på grund av den knappa marginalen mellan

avsättningspris och produktionskostnad, utan även genom behovet att utjämna

kraftprisen mellan olika landsdelar och olika konsumentgrupper;

att kontinuerligt beträffande kraftkontrakt av större omfattning eller av

mera speciell art göra omfattande utredningar rörande kostnaderna för lokal

kraftalstring och att därefter vidtaga en eventuellt erforderlig anpassning av

vattenfallsstyrelsens villkor;

att i detalj följa och stödja distributionsföreningarnas verksamhet;

att medverka till skapandet av nya rationella användningsområden för

elektrisk kraft och att över huvud taget verka för ökad användning av kraft

inom alla sådana områden, där detta successivt visat sig vara rationellt;

att organisera driften så, att förliandenvarande anläggningar till det yttersta

utnyttjas; samt

att så analysera tidigare belastning och förutberäkna framtida belastning,

att behövliga nybyggnader och därmed kapitalutgifterna i möjligaste mån

begränsas.

Att det arbete, som nedlagts på dessa uppgifter, varit fruktbärande, framgår

tydligast därav, att kraftverksrörelsen efter år 1920 trots successivt sänkta

taxor kunnat uppvisa en alltjämt förbättrad räntabilitet och numera lämnar

full förräntning av sitt kapital.

I anslutning till denna redogörelse framhåller vattenfallsstyrelsen, att

det torde vara uppenbart, att med en sådan ansvällning av arbetet den

år 1920 fastställda organisationsformen varit och är knappt tilltagen särskilt

vad beträffar organen för kraftavsättnings- och driftfrågornas handläggning.

Angående de jämkningar beträffande personaluppsättningen för handläggning

av kraftavsättningsärendena, som hittills efter år 1920 ägt rum, lämnar

styrelsen följande redogörelse:

Den förste byråingenjör, som år 1920 utnämndes till den då för bland

annat kraftavsättningsärenden avsedda nya ordinarie befattningen, hade även

att handlägga ärenden rörande Porjus kraftverk och de norrländska vattenfallen.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

Ar 1925 vidtogs den förändringen, att nämnde förste byråingenjör helt

reserverades för den då på extra stat inom kraftverksbyrån upprättade Norrlandsavdelningen,

vilken hade visat sig erforderlig med hänsyn till kustlandselektrifieringen

i Norrbotten samt utnyttjandet av Norrforsfallet. Sedan

en särskild lokalförvaltning för de norrländska kraftverken inrättats år 1930,

har befattningshavaren i fråga en tid tjänstgjort vid denna förvaltning men

uppehåller nu direktörsassistentbefattningen vid Älvkarleby kraftverk.

Med hänsyn till de maktpåliggande frågorna rörande distributionsföreningarna

flyttades den 1 augusti 1923 en ordinarie distriktsingenjör — alltså en

tjänsteman av samma grad som förste byråingenjörerna (27:e lönegraden) —

till kraftverksbyrån för att där skulle bliva tillgänglig en man med praktisk

erfarenhet rörande distributionsföretagen på landsbygden. Med hänsyn

till det ansvarsfulla och maktpåliggande arbete, som denne tjänsteman fick

hand örn, bemyndigade Kungl. Majit genom brev den 5 oktober 1923 vattenfallsstyrelsen

att till honom utbetala en särskild ersättning av 2,000 kronor

för år räknat, varjämte vattenfallsstyrelsen tilldelade honom ställning som extra

byrådirektör. Då det visade sig, att detta förordnande erfordrades för en

längre tid framåt, beslöt Kungl. Majit den 31 mars 1926, att den särskilda

ersättningen till ifrågavarande tjänsteman skulle från och med år 1926 utgå

med det belopp, som erfordrades för att hans avlöningsförmåner skulle bliva

lika med vad som skulle tillkommit honom, örn han varit konstituerad till

ordinarie byrådirektör.

För handläggning av övriga kraftavsättningsfrågor anställdes år 1925 en

extra förste byråingenjör. Denne blev år 1929 förordnad till extra byrådirektör.

Han avgick emellertid från sin tjänst hösten 1930 för att tillträda en befattning

med avsevärt bättre villkor i kommunal tjänst. Till hans efterträdare

utsågs då ordinarie direktörsassistenten vid Älvkarleby kraftverk.

Vattenfallsstyrelsen föreslår nu, att den byrådirektörsbefattning, som

enligt gällande organisation avses för handläggningen av kraftavsättningsfrågor

med undantag av ärenden angående distributionsföreningarna, måtte

uppföras på ordinarie stat (28:e lönegraden). Utöver vad som framgår av

den föregående redogörelsen för arbetsuppgifterna beträffande kraftavsättningsfrågor

i allmänhet har styrelsen till stöd för detta förslag anfört följande:

Det hade varit önskvärt att omedelbart kunna åt befattningens nuvarande

innehavare lämna byrådirektörs lön som ersättning för det väsentligt mera

krävande arbete, som ålagts honom. Detta har emellertid hittills icke varit

möjligt med hänsyn till att byrådirektörsbefattningen är uppförd på extra

stat och den nye innehavaren är ordinarie direktörsassistent. Lönetillägget

har på grund därav begränsats till en vikariatsersättning av 50 öre per dag.

För att råda bot på detta missförhållande bör nämnda byrådirektörsbefattning

uppföras på ordinarie stat.

Det är nämligen oundgängligen nödvändigt att vid kraftverksbyrån hava

tillgång till en högt kvalificerad tjänsteman för de i den föregående redogörelsen

angivna faxe- och kraftprisfrågorna samt de därmed sammanhängande

självkostnadsutredningarna. Detta erfordras numera icke endast för att kunna

sköta den kommersiella driften av kraftverken utan även för att kunna tillgodose

de mycket stora krav på utredningar, som ställas från statsmakternas

sida.

Vattenfallsstyrelsen har härefter upptagit frågan örn personalorganisationen

för handläggning av driftärendena. Angående utvecklingen på det

område, som handliaves av det centrala driftkontoret, samt angående de

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Majus proposition nr 146.

göromål, vilka numera tillkomma

början följande redogörelse:

detta kontor

, lämnar

styrelsen till en

Huru arbetet ökats på det centrala driftkontoret, torde framgå av följande

sammanställning av tjänstemännens antal:

Ingeniörer.

Övriga

tjänstemän.

Totalt,

1919 .................................

1

2

3

1921-1927.......................

2

4

6

1929 ..................................

3

5

8

1931 ..................................

5

7

12

Den år 1921 startade samkörningen mellan de till centralblocket hörande

kraftstationerna i Trollhättan, Älvkarleby, b ästerås och Motala kunde under

hera år handhavas relativt summariskt och efter vissa för varje vecka fastställda

riktlinjer, emedan genom sammankoppling av kraftverken en gynnsam

utjämning av krafttillgången inom de särskilda kraftverksomradena åstadkommits

och genom nybyggnad av Motala- och Lilla Edet-stationerna samt

på grund av den allmänna depressionen en relativt god tillgång på kraft

erhållits. Under loppet av 1920-talet har emellertid i dessa förhållanden

inträtt en radikal ändring, som medfört ett betydligt ökat arbete och ansvar

för driftkontoret. Även nu uppgöres visserligen på förhand en driftplan

för den kommande veckan, utvisande vilken uppgift varje särskilt kraftverk

har att inrikta sig på, i vad mån kraften räcker till för frivilliga kraftleveranser

m. m. sådant. Men krafttillgången är så knapp i förhållande till belastningen,

att det kräves en kontinuerlig övervakning dygnet örn från det

centrala driftkontorets sida för modifiering av denna allmänna plan efter de

från dag till dag växlande förhållandena. Igångsättning och avställning av

ångkraftverket i Västerås samt ökning och minskning av dess produktion

sker sålunda på order från det centrala driftkontoret. Fördelningen av belastningen

mellan de olika kraftverken samt till- och avkoppling av fyllnadsbelastning,

såsom elektriska ångpannor, verkställes även under övervakning

från den centrala driftledningen.

Med tiden hava kraven på god driftsäkerhet i hög grad skärpts, och i det

sammanhanget har driftkontoret erhållit en ansvarsfull uppgift.

Vid driftstörningar av större omfattning göres numera genom blixtsamtal

hänvändelse från kraftverken till den centrala driftledningen för att denna

skall, örn så befinnes erforderligt, gruppera örn belastningen på de olika

kraftsystemen eller giva order örn igångsättning av reservstationer (Västeråsverket

eller stundom de vissa städer tillhöriga ångkraftverken).

Driftkontoret har vidare till uppgift att följa nederbördsförhållandena,

vattenstånden i magasinsjöarna och vattenmängderna i älvarna ävensom

att i förväg och så tidigt som möjligt lämna uppgift örn den vattenkraftmängd,

som kan förväntas, om det behov av ångkraft och bränsle, som

sannolikt kommer att erfordras, samt huruvida och i vilken utsträckning

sekunda respektive frivillig kraft kommer att kunna lämnas, vilka uppgifter

konsumenterna naturligtvis äro angelägna örn att få i god tid.

På driftkontoret analyseras dag för dag de inkommande belastningsrapporterna.

Det är nämligen ytterst viktigt att få klarhet örn, i vad nian belastningen

härrör från den allmänna prima kraftdistributionen, från järnvägarna

eller från vissa speciella storkonsumenter såsom pappersbruk och

träsliperi er, från förbrukare av reservkraft, som merendels uttages endast vid

vattenbrist, från elektrokemisk och elektrotermisk industri med mera kontinuerlig

drift eller från mera tillfällig belastning, tillkommen på grund av frivilliga

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. lil haft. (Nr 146.) 202731 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

(icke obligatoriska) kraftleveranser. Först genom denna fortlöpande analys kan

det konstateras, till vilken omfattning belastningen beror på obligatoriska åtaganden,

för vilka det under alla förhållanden — alltså även vid vattenbrist

eller maskinskåda skall finnas kraft tillgänglig. Genom densamma skapas

även grundval för bedömande av den kraft av olika slag, som kan bliva

tillgänglig för försäljning samt för en tillräckligt tillförlitlig förutberäkning

av kommande kraftbehov och behovet av nya kraftstationsutbyggnader. &

Driftkontoret bär även uppdrag att förutberäkna den krafttillgång, som

kan erhållas genom den lämpligaste framtida kombinationen av förefintliga

ifrågasatta nya kraftstationer vid de mycket varierande vattenmängdsförhallanden

i de olika vattendragen, som därvid kunna ifrågakomma.

Att hålla en så knapp marginal som möjligt mellan krafttillgång och

kraftbehov ar, såsom förut framhållits, en viktig förutsättning för att kraften

skall kunna produceras och fördelas till lägsta kostnad.

Driftkontoret Ilar att i samråd med anläggningsavdelningen samt kraftverkens

driftpersonal sörja för fulländning av säkerhetsanordningarna vid

driften samt att i möjligaste mån utarbeta allmänna schemata för undanröjande

av driftstörningar.

Från driftkontoret ledas i allmänhet de undersökningar, som göras vid

inträffade olycksfall. Driftkontoret samlar och bearbetar även driftstatistiken

rörande avbrott och störningar i driften och har att i samråd med anläg"- ningsavdelningen och kraftverken föreslå eventuella åtgärder för bristernas

avhjälpande.

Vattenfallsstyrelsen framhåller, att den arbetsuppgift, som sålunda påvilar

driftkontoret, är av mycket omfattande och krävande beskaffenhet samt

av synnerlig betydelse för en säker och pålitlig drift oell därmed för ett

ekonomiskt och rationellt utnyttjande av de stora till centralblocket hörande

dyrbara anläggningarna oell för en ekonomisk utveckling av hela verksamheten.

Det ligger därför enligt styrelsen i öppen dag, att föreståndaren för driftkontoret

har en mycket maktpåliggande och ansvarsfull tjänst, som kräver

höga kvalifikationer av sin innehavare.

Med utgångspunkt från nu angivna förhållanden framlägger vattenfallsstyrelsen

härefter förslag örn viss ändring beträffande driftkontorets organisatoriska

ställning samt beträffande tjänste- och löneställningen för kontorets

föreståndare. Härom anför styrelsen:

Det bär länge varit uppenbart, att föreståndaren för driftkontoret borde

befordras senast har denna fråga berörts i sammanhang med ö verre visönernas

berättelse angående 1930 års förvaltning. Men frågan har fått anstå

i avvaktan pa att större klarhet skulle vinnas rörande hans kommande

arbetsuppgifter och att patagliga belägg skulle kunna förebringas beträffande

nödvändigheten av denna befordran. Under de senaste åren har emellertid

nämnda befattningshavare erhållit viss gratifikation med hänsyn till såväl

det synnerligen krävande arbetet som även den betydande utsträckningen

av hans arbetstid utöver den normala.

På grund av den stora omfattning och den speciella natur, som driftkonkontorets

arbetsuppgifter numera erhållit, bör detta kontor enligt vattenfallsstyrelsens

mening utbrytas från kraftverksbyråns förvaltningsavdelning och

andras till en särskild driftavdelning, sidoordnad med nämnda byrås förvaltnings-

och anläggningsavdelningar. Föreståndaren för driftavdelningen kan

lämpligen benämnas driftdirektör.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Majus proposition nr 146.

Avlöningen för driftdirektören bör ställas i lämplig relation till lönerna

för driftcheferna i Trollhättan, Älvkarleby och Västerås, vilka i drifthänseende

hava att taga order av honom. Det är absolut nödvändigt, att driftdirektören

skall vara en man vid full vigor, eljest är det icke tänkbart, att

han skall kunna behärska de komplicerade problemen vid driftavdelningen

och utan tidsutdräkt verkställa de driftomläggningar, som allt emellanåt

erfordras vid driftstörningar och dylikt. Vattenfallsstyrelsen har därför

kommit till den uppfattningen, att driftdirektören hör tillsättas genom förordnande

för en tid av högst sex år i sänder. Med hänsyn till de stora krav,

som böra ställas på driftdirektören, föreslår styrelsen, att för denna befattning

måtte bestämmas ett arvode av 14,000 kronor för år och ett pensionsunderlag

av 7,000 kronor.

Vattenfallsstyrelsen Ilar härefter berört frågan örn vissa ändringar i avlöningsreglementet

samt i pensionslagen för kommunikationsverken i syfte

att ordna tjänste- och pensionsförhållandena i vissa fall för driftdirektör,

som tidigare innehaft ordinarie befattning vid verket. Härutinnan har styrelsen

anfört:

I sitt utlåtande den 9 oktober 1930 över 1928 års lönekommittés betänkande

med förslag till allmänt avlöningsreglemente för ordinarie tjänstemän,

tillhörande den civila statsförvaltningen tillstyrkte vattenfallsstyrelsen

kommitténs förslag att beträffande kraftverksdirektörer vid statens vattenfallsverk

skulle införas en bestämmelse liknande 14 § 2 mom. i nu gällande

avlöningsreglemente för tjänstemän vid kommunikationsverken; dock föreslog

styrelsen den modifikationen, att Kungl. Majit skulle äga valfrihet

mellan att pensionera kraftverksdirektör eller att låta honom återgå till

ordinarie befattning i den tjänstegrad, han tillhörde vid tillträdandet av förordnandet.

En dylik bestämmelse anser styrelsen vara lämplig även i fråga

örn driftdirektör vid statens vattenfallsverk.

Vattenfallsstyrelsen, som icke förutsätter ett omedelbart avgörande i nyssnämnda

mera omfattande spörsmål, anser det emellertid vara synnerligen

önskvärt, att i nu förevarande sammanhang stadgandet i förenämnda 14 §

2 morn. av gällande avlöningsreglemente måtte andras så, att detsamma

blir tillämpligt jämväl på tjänsteman, vilken förordnats såsom driftdirektör

vid statens vattenfallsverk. Särskilt pensionsunderlag bör dock fastställas

för driftdirektörsbefattningen för det fall, att å denna befattning förordnas

person, som förut icke innehaft ordinarie tjiinst vid statens vattenfallsverk.

Vattenfallsstyrelsen har alltså hemställt, att i avlöningsreglementet måtte

under 5 § 1 mom. upptagas en befattning såsom driftdirektör vid vattenfallsverket

med arvode av 14,000 kronor för år samt att i avlöningsreglementets

14 § 2 mom. ävensom i pensionslagen för kommunikationsverken

måtte vidtagas ändringar i enlighet med vad styrelsen föreslagit.

Vattenfallsstyrelsen har härefter omnämnt, att styrelsen vid bifall till de

nu omförmälda framställningarna ämnade dels till driftdirektör föreslå den

förste byråingenjör, som för närvarande förestår driftkontoret, dels ock hemställa,

att till ordinarie byrådirektör måtte utan hinder av de i § 46 av instruktionen

för styrelsen innefattade bestämmelserna om ledigförklarande

av vissa tjänster konstitueras den nuvarande t. f. byrådirektör, som iir innehavare

av den ordinarie befattningen såsom direktörsassistent vid Älvkarleby

kraftverk. Vid bifall härtill skulle enligt styrelsen två förste byråingenjörs
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Kungl. Majus proposition nr 146.

befattningar kunna indragas från tidpunkten för de nya befattningarnas inrättande.

I ärendet bär infordrat utlåtande den 27 januari 1932 avgivits av kommunikationsverkens

lönenämnd, som beträffande samtliga de i vattenfallsstyrelsens

förevarande skrivelse avsedda frågorna haft överläggning med representanter

för styrelsen.

I fråga örn inrättande av en ordinarie byrådirektör stjänst för handläggning

av kraftavsättningsärenden i allmänhet har lönenämnden anfört att,

enligt vad nyssnämnda representanter för vattenfallsstyrelsen inför nämnden

framhållit, en högt kvalificerad tjänsteman allt framgent vore erforderlig för

det betydelsefulla och krävande arbete, som ålåge ifrågavarande befattningshavare.

Med hänsyn härtill har nämnden funnit sig icke hava skäl att

framställa någon erinran mot styrelsens förslag i denna del.

Med avseende å förslaget örn inrättande av en driftdirektörsbefattning

har lönenämnden yttrat huvudsakligen följande:

Enligt styrelsens förslag skulle driftkontoret utbiytas ur förvaltningsavdelningen

och anordnas såsom en självständig avdelning inom kraftverksbyrån

under benämning driftavdelningen. Driftavdelningen skulle sålunda

i'' administrativt hänseende likställas med de båda nuvarande huvudavdelningarna

inom kraftverksbyrån, förvaltningsavdelningen och anläggningsavdelningen.

Befattningen såsom föreståndare för driftavdelningen föreslås

skola uppföras bland de ordinarie tjänster, vilka tillsättas genom förordnande

och å vilka avlöning utgår i form av arvode.

Med avseende å detta förslag torde nämnden först få erinra, att en av

huvudsynpunkterna vid inrättandet av arvodesbefattningar med den friare

anställningsformen medelst förordnande på viss tid och med avsevärt högre

avlöningar än jämförbara, med fullmakt eller konstitutorial tillsatta tjänster

varit att möjliggöra och underlätta förvärvandet för en del viktigare poster

av särskilt kvalificerade och för ledaruppgifter lämpliga personer inom eller

utom vederbörande verk ävensom att kunna kvarhålla dem på dessa poster.

Denna synpunkt torde hava varit särskilt framträdande i fråga örn kommunikationsverken,

vilka ofta måste konkurrera med den privata företagsamheten

örn de dugligaste arbetskrafterna. Förordnandesystemet vid kommunikationsverken

bär hittills huvudsakligen kommit i tillämpning i fråga

örn de högsta ledande posterna, beträffande vilka givetvis denna konkurrens

för ifrågavarande verk måste framstå såsom särskilt kännbar.

Med hänsyn till den organisatoriska ställning såsom en under kraftverksbyråns

chef sorterande tjänsteman, som föreståndaren för den centrala driftledningen

inom vattenfallsstyrelsen skulle komma att även efter den ifrågasatta

förändringen av driftkontoret till en särskild driftavdelning intaga,

synes det väl kunna ifrågasättas, huruvida tillräcklig anledning föreligger

att utbryta nämnda föreståndartjänst ur sitt nuvarande sammanhang med de

i 3 kap. av avlöningsreglementet avsedda befattningarna och i fråga örn

tjänstens tillsättande och löneförmåner för densamma tillämpa de i 2 kap. av

reglementet för däri omförmälda befattningar givna bestämmelserna. Erinras

må, att såsom föreståndare för kraftverksbyråns nuvarande båda huvudavdelningar

tjänstgöra befattningshavare i förste byrådirektörs tjänste- och

löneställning. Såsom av vattenfallsstyrelsens förevarande framställning framgår,

har den nu föreslagna åtgärden icke motiverats av svårighet för verket

att kunna för denna befattning påräkna en särskilt lämpad och prövad arbets
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 146.

53

kraft inom verket. Ej keller synes det föreligga ■—■ i varje fall icke för närvarande

— något önskemål att för tjänsten i fråga förvärva någon person

från det privata förvärvsområdet, utan Ilar styrelsen, såsom i dess skrivelse

uttalats, för avsikt att, därest den ifrågasatta driftdirektörstjänsten bliver

inrättad, till dess innehavare föreslå den förste byråingenjör, som för närvarande

förestår driftkontoret.

Emellertid hava förenämnda representanter för vattenfallsstyrelsen inför

nämnden betonat den utomordentliga betydelse, styrelsen tillmäter det arbete,

som utföres å driftkontoret och i all synnerhet av dess föreståndare.

Det har sålunda anförts, hurusom det ekonomiska resultatet av verkets

rörelse är i hög grad beroende av på vad sätt förefintliga kraftstationer och

anläggningar under varje tidsperiod utnyttjas. Att anpassa kraftproduktionen

inom centralblocket efter det förefintliga kraftbehovet är en av den

centrala driftledningens viktigaste uppgifter, ty därigenom kan produktionen

av energi ske till lägsta möjliga kostnad för verket. Den övervakande och

reglerande uppgift i detta hänseende, som påvilar driftkontoret, kräver alldeles

särskilda kvalifikationer hos den befattningshavare, åt vilken anförtrotts

ledningen av och ansvaret för driftkontorets verksamhet, och på hans

skicklighet och förmåga av förutseende beror det, i vad mån han kan öva

inflytande på kraftverksrörelsens vinstresultat.

Det har vidare för nämnden framhållits, att de arbetsuppgifter, som åvila

det centrala driftkontorets föreståndare, äro för vederbörande tjänsteman av

synnerligen påfrestande art, och styrelsen lägger därför särskild vikt vid en

anordning, varigenom styrelsen äger möjlighet att för ifrågavarande post

när som helst kunna påräkna den lämpligaste kraft, som står till buds.

Med hänsyn till vad från vattenfallsstyrelsens sida sålunda anförts och

då härtill kommer, att den befattningshavare — nuvarande föreståndaren för

driftkontoret — som avses skola erhålla befattningen såsom driftdirektör,

genom en honom under de senaste åren beviljad årlig gratifikation av 2,000

kronor redan för närvarande åtnjuter en löneinkomst, som överskjuter de till

konstituerade befattningshavare inom högsta lönegraden vid kommunikationsverken

utgående löneförmånerna, vill lönenämnden icke motsätta sig styrelsens

förslag, att vid statens vattenfallsverk inrättas en befattning, benämnd

driftdirektör, vilken tillsättes på förordnande på viss tid och å vilken utgår

arvode.

I fråga örn storleken av nämnda arvode vill lönenämnden framhålla, att

driftdirektören vid bifall till styrelsens förslag skulle bliva i lönehänseende

jämställd med telefondirektören i Stockholm. Örn ock vissa skäl måhända

skulle kunna anföras för att avlöna driftdirektören vid statens vatttenfallsverk

något lägre än nämnda telefondirektör, vilken har en omfattande teknisk

och ekonomisk förvaltning sig anförtrodd och därjämte en vidsträckt

befälsutövning, anser sig dock nämnden kunna tillstyrka det föreslagna

arvodesbeloppet. I anslutning härtill förordar nämnden, att pensionsunderlaget

bestämmes till 7,000 kronor.

I detta sammanhang har vattenfallsstyrelsen ifrågasatt sådan komplettering

av stadgandet i 14 § 2 mom. i avlöningsreglementet, att sagda stadgande

blir tillämpligt jämväl å driftdirektören vid statens vattenfallsverk. Lönenämnden

har icke anledning att hiir ingå på den mera principiella frågan,

huruvida den i sagda författningsrum föreskrivna anordningen beträffande

sådana genom förordnande på viss tid tillsatta tjänstemän, vilka icke erhållit

förnyat förordnande, kan ur statsverkets synpunkt anses i allolämplig.

Med nu gällande bestämmelser i berörda 14 § 2 mom. har lönenämnden

icke något att erinra mot den av styrelsen ifrågasatta kompletteringen liksom

ej heller mot en motsvarande komplettering av 13 § 2 mom. av kommunikationsverkens

pensionslag.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Departements
chefen.

Kungl. Majus proposition nr 146.

Med den byrådirektörsbefattning å kraftverksbyråns förtaltningsavdelning,

som enligt vattenfallsstyrelsens förslag skulle överföras till ordinarie

stat, är, såsom framgår av utredningen i ärendet, förenad uppgiften

att handlägga kraftavsättningsärenden i allmänhet. Innehavaren av denna

befattning har sålunda bland annat att bereda frågor örn kraftkontrakt av

större omfattning och örn prissättningen å elektrisk kraft överhuvudtaget

samt att verkställa de omfattande utredningar beträffande kostnaderna för

kraftproduktionen m. m., som härför äro erforderliga. Då det här är fråga

om göromål, som äro och allt framgent måste vara av grundläggande betydelse

för vattenfallsstyrelsens taxepolitik och därmed för styrelsens verksamhet

i allmänhet beträffande kraftförsörjningen, samt det personalbehov,

som med befattningen tillgodoses, alltså uppenbarligen är av stadigvarande beskaffenhet,

synes någon berättigad invändning icke kunna göras mot tjänstens

försättande på ordinarie stat. Med hänsyn till den kvalificerade beskaffenheten

av det arbete, som är förenat med befattningen, finner jag ej heller anledning

till erinran mot löneställningen. Jag tillstyrker alltså, att antalet byrådirektörsbefattningar

i 28:e lönegraden vid statens vattenfallsverk ökas med en.

Beträffande organisationen för driftärendenas handliavande utvisar den

föregående redogörelsen, att driftkontoret för närvarande utgör en underavdelning

av kraftverksbyråns förvaltningsavdelning och står under närmaste

ledning av en förste byråingenjör. Vattenfallsstyrelsens nu framställda förslag

innebär, att driftkontoret skulle utbrytas ur förvaltningsavdelningen och

anordnas såsom en självständig huvudavdelning av kraftverksbyrån, likställd

med byråns båda nuvarande avdelningar och alltså stående under närmaste

ledning av en befattningshavare, som skulle sortera direkt under kraftverksbyråns

chef.

Vad vattenfallsstyrelsen sålunda föreslagit beträffande driftkontorets organisatoriska

ställning synes mig vara väl motiverat. Med den synnerliga

betydelse i ekonomiskt avseende, som på grund av förhållandenas utveckling

numera måste tillmätas det sätt, varpå samarbetet mellan de till mellansvenska

centralblocket hörande kraftverken i skilda hänseenden övervakas

och regleras, och med den omfattning, som ifrågavarande arbetsuppgifter

fått, är det enligt min mening naturligt och riktigt, att det organ, som

handhar den centrala driftledningen, på nämnda sätt organiseras såsom en

fristående avdelning inom kraftverksbyrån.

Med avseende å den anställningsform, som bör tillämpas beträffande föreståndaren

för den sålunda förordade driftavdelningen, har jag i likhet med

lönenämnclen hyst någon tvekan örn lämpligheten av att för denna avdelning

frångå den organisation, som genomförts för de båda hittillsvarande

huvudavdelningarna inom kraftverksbyrån, vilka förestås av konstituerade

befattningshavare i förste byrådirektörs tjänste- och löneställning. Med hänsyn

till vad såväl vattenfallsstyrelsen som lönenämnden på denna punkt

anfört och i betraktande framför allt av den stora vikt, som måste fästas

vid möjligheten att för det påfrestande arbete, varom här är fråga, kunna

ständigt påräkna en arbetskraft vid'' full vigor, har jag emellertid ansett mig

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 146. 55

böra tillstyrka, att befattningen i fråga uppföres bland sådana ordinarie

tjänster, vilka tillsättas medelst förordnande på viss tid. Lämpligen torde

därvid för befattningen kunna användas den av styrelsen förordade benämningen

driftdirektör.

Vid bifall till förslaget örn inrättande av en driftdirektörstjänst torde,

såsom vattenfallstyrelsen också förutsatt, den förste byråingenjörsbefattning,

som hittills avsetts för driftkontorets föreståndare, böra indragas.

Vad angår storleken av det arvode, som bör förenas med den nya befattningen,

framgår av vad jag förut anfört, att jag icke förbiser den stora betydelsen,

icke minst ur ekonomisk synpunkt, av ett riktigt handhavande av

de krävande uppgifter, som åvila driftavdelningens föreståndare, oell den

liärav betingade nödvändigheten att tillmäta en avlöning, som kan underlätta

förvärv och bibehållande av en fullt kvalificerad tjänsteman. Jag har emellertid

icke ansett tillräckliga skäl föreligga för att tillstyrka ett så högt arvodesbelopp

som det av vattenfallsstyrelsen föreslagna utan har funnit mig

böra stanna vid att förorda ett arvode av 13,000 kronor årligen.

Enligt vattenfallsstyrelsens av lönenämnden biträdda förslag skulle vid

inrättande av ifrågavarande befattning göras sådan ändring i 14 § 2 mom.

av avlöningsreglementet, att driftdirektören, örn han före tillträdet till denna

befattning innehaft konstitutorial å ordinarie tjänst vid verket, efter eventuellt

upphörande av förordnandet skulle återgå till ordinarie befattning i den

tjänstegrad, han vid förordnandets tillträdande tillhört. Vidare skulle häremot

svarande ändring i 13 § 2 mom. av kommunikationsverkens pensions

lag vidtagas. Mot vad härutinnan föreslagits har jag intet att erinra, och

jag gör i det följande härav påkallad hemställan, såvitt angår avlöningsreglementet.

I fråga örn de ändringar i kommunikationsverkens pensionslag, som

föranledas av bifall till vad jag i det föregående förordat, ankommer det på

chefen för finansdepartementet att framställa förslag.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår, har vattenfallsstyrelsen

i samband med förslaget om uppförande å ordinarie stat av en byrådirektörsbefattning

å kraftverksbyråns förvaltningsavdelning hemställt, att tillsättande

av denna befattning måtte få ske utan iakttagande av gällande föreskrifter

angående ledigförklarande av vissa tjänster m. m., och styrelsen har förutsatt,

att vid bifall härtill skulle komma att lediggöras en ordinarie förste

byråingenjörsbefattning, som därefter skulle kunna indragas. För min del

biträder jag emellertid av lönenämnden uttalad uppfattning, att ledigförklarande

av byrådirektörsbefattningen bör ske i vanlig ordning. Jag kan därför

icke förorda, att nämnda förste byråingenjörstjänst, som icke beröres av det

här föreliggande organisationsförslaget, nu indrages. Därest emellertid av

vattenfallsstyrelsen antagen förutsättning beträffande personval för bär ifrågavarande

befattning kommer att bliva för handen och ledighet å nyssnämnda

förste byråingenjörstjänst i anledning därav uppkommer, lärer denna tjänst

böra vakantsättas, varefter frågan örn indragning av tjänsten torde böra

föreläggas 1933 års riksdag. Skulle ledighet å förste byråingenjörstjänsten

s. 56 Kontrollera mot PDF

Inrättande av

en förrådsforvaltartjänst.

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

icke uppstå, torde sannolikt sådana omflyttningar kunna äga rum, varigenom

indragning kan ske av annan befattning i samma lönegrad.

I överensstämmelse med vad jag sålunda anfört förordar jag, att antalet förste

byråingenjörsbefattningar vid statens vattenfallsverk, som nu utgör 3, minskas

allenast med den befattning, som skulle utbytas mot den förordade

nya driftdirektörstjänsten, och alltså bestämmes till 2.

Vattenfallsstyrelsen har i förevarande skrivelse den 23 december 1931

vidare föreslagit inrättande av en ordinarie förrådsförvaltareanst, avsedd för

kraftverkens centralförråd i Västerås. Till stöd för detta förslag har styrelsen

anfört huvudsakligen följande:

I anslutning till ångkraftverket i Västerås har vattenfallsstyrelsen inrättat

dels verkstad för tillverkning av ställverks- och linjemateriel, varigenom en

viss utjämning av arbetet vid ångkraftverket ernås, dels centralförråd för

hela kraftverksrörelsen. Förläggningen av centralförrådet till Västerås betingades

dels av denna orts centrala läge i förhållande till de olika kraftverksanläggningarna,

dels av tillvaron av nämnda verkstad i Västerås.

Intill början av 1920-talet hade de olika kraftverken var för sig en rätt

omfattande förrådsrörelse med huvudförråd och distriktsförråd, vilka krävde

en icke obetydlig personal för sin skötsel. Även stamlinjebyggnaderna hade

särskilda förråd vid de större linjearbetena. Efter krisåren har emellertid

förrådsrörelsen koncentrerats till nyssnämnda centralförråd. Detta tjänstgör

nu även som detaljförråd för Västerås och Älvkarleby kraftverk samt stamlinjebyggnaderna,

under det att Trollhätte, Motala, Norrfors och Porjus

kraftverk hava detaljförråd för arbeten av mindre omfattning.

Fördelarna med ett centralförråd i Västerås bestå bland annat i den minskning

av förrådspersonal, förrådshyror och frakter, som åstadkommits. Men

därjämte har lagerkvantiteten kunnat minskas, och det har blivit lättare att

övervaka, att materielen icke lagras så länge, att den blir föråldrad, något

som den blir rätt snart inom starkströmsområdet med dess hastiga utveckling
Centralförrådet

är visserligen icke övermåttan stort. Älla ansträngningar

hava inriktats på att göra det så begränsat som möjligt. Men det omfattar

ett mycket stort antal varuslag — något över 3,000 — och man måste ställa

stora anspråk på dess snabba leveransförmåga.

Som föreståndare för detta förråd fungerar en ordinarie bokhållare, som

tidigare varit anställd vid kraftverksbyråns förrådskontor i Stockholm.

Föreståndaren för förrådet står administrativt närmast under driftchefen

i Västerås, detta med hänsyn till såväl förrådets läge som det förhållandet,

att förrådet tjänstgör som detaljförråd för ångkraftverket och verkstaden i

Västerås. Det fordras emellertid av föreståndaren för centralförrådet, att

han skall praktiskt taget självständigt samverka med förrådskontoret i Stockholm

ävensom med de lokala förråden i Trollhättan m. fl. platser. Föreståndaren

för centralförrådet anskaffar själv materiel efter vissa på

förrådskontoret i Stockholm uppgjorda allmänna avtal och upphandlar därjämte

på egen hand viss mindre materiel.

Det arbete, som föreståndaren har sig ålagt, är mycket mera krävande

än som svarar mot en bokhållarbefattning. Tjänstemannen i fråga erhåller

som tillförordnad extra förrådsförvaltare (i 18:e lönegraden) vikariatsersättning

av 50 öre per dag, varjämte vattenfallsstyrelsen hittills sökt genom

gratifikationer i någon mån ersätta det mera maktpåliggande arbete, som

befattningen vid centralförrådet inneburit. Styrelsen finner det emellertid

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 146. 57

erforderligt att, sedan arbetet nu stabiliserats, ordna en ordinarie befattning

för föreståndaren vid centralförrådet.

Med avseende å lönegradsplaceringen för den ifrågasatta befattningen bär

vattenfallsstyrelsen erinrat, att liknande befattningar med benämning förrådsförvaltare

finnas vid telegrafverket (distriktsförvaltningarna) i 21:a lönegraden

och vid statens järnvägar (huvudverkstaden i Örebro) i 22:a lönegraden.

Vattenfallsstyrelsen har föreslagit, att förrådsförvaltartjänsten i Västerås inplaceras

i 21:a lönegraden.

Styrelsen har vidare hemställt, att å den nya befattningen måtte utan

tjänstens ledigförklarande få konstitueras den nuvarande t. f. föreståndaren

för förrådet.

Kommunikationsverkens lönenämnd har beträffande vattenfallsstyrelsens förevarande

förslag anfört följande:

För att erhålla närmare kännedom örn de göromål, som ankomma på den

som föreståndare för centralförrådet i Västerås tjänstgörande befattningshavaren,

hava tre av nämndens ledamöter avlagt besök å sagda tjänsteställe.

Av vad därvid inhämtats har lönenämnden kommit till den uppfattningen

att, även örn rörelsen och omsättningen vid förrådet rent kvantitativt sett

måhända icke kan jämföras med telegrafverkets distriktsförråd, som likaledes

förestås av förrådsförvaltare i 21:a lönegraden, tillräckliga skäl dock kunna

anses föreligga för styrelsens förslag, så mycket mera som av de statistiska

uppgifter rörande förrådsverksamheten vid nämnda centralförråd, vilka ställts

till nämndens förfogande och varav en avskrift fogats vid nämndens utlåtande,

framgår, att rörelsen därstädes är stadd i en betydande utveckling.

Lönenämnden har sålunda tillstyrkt styrelsens förslag örn inrättande av

en förrådsförvaltartjänst i 21 :a lönegraden. Däremot har nämnden avstyrkt

styrelsens anhållan att få tillsätta befattningen utan ledigförklarande i vanlig

ordning.

Den i ärendet förebragta utredningen synes mig innefatta goda skäl för

bifall till vattenfallsstyrelsens hemställan örn inrättande av en för föreståndaren

för centralförrådet i Västerås avsedd befattning i 21 :a lönegraden

i stället för den hittills för sådant ändamål disponerade bokhållartjänsten.

Jag tillstyrker därför, att i tjänsteförteckningen under statens vattenfallsverk

i nämnda lönegrad upptages en ny tjänst med benämningen förrådsförvaltare.

Samtidigt torde antalet bokhållarbefattningar böra minskas med en. I sistnämnda

del påkallas emellertid icke något riksdagens beslut.

Beträffande sättet för tillsättande av den nya befattningen biträder jag

lönenämndens mening därom, att befattningen bör ledigförklaras i vanlig

ordning.

Vid bifall till vad jag här i olika hänseenden förordat skulle för statens

vattenfallsverks vidkommande — förutom de ändringar i avlöningsreglementet

samt beträffande antalet befattningar, som föranledas av driftdirektörsbefattningens

tillkomst samt inrättandet av en förrådsförvaltartjänst -— vidtagas

sådana ändringar i hittills fastställt antal befattningar, varigenom antalet

byrådirektörstjänster ökas från 2 med 1 till 3 samt antalet förste byråingenjörstjänster

minskas från 3 med 1 till 2.

Departements
chefen.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj-.ts proposition nr 146.

Övergångsanordningar m. m. Departementschefens hemställan.

De av mig i det föregående förordade ändringarna i fråga om vissa befattningar

vid kommunikationsverken synas lämpligen böra genomföras den

1 juli 1932.

I fråga örn befattningar, som enligt mitt förslag skulle indragas, blir det —

såsom av den föregående framställningen torde framgå — i vissa fall erforderligt

att uppföra vederbörande befattningar på övergångsstat. Det synes

därför lämpligt, att Kungl. Majit jämväl med avseende å befattningar, vilkas

antal fastställes av Kungl. Majit och riksdagen, efter förslag av vederbörande

verksstyrelse årligen tills vidare bestämmer övergångsstatens omfång.

Då sålunda vissa av de erforderliga övergångsanordningarna kräva riksdagens

medverkan, torde bemyndigande böra utverkas för Kungl. Majit att

utfärda de bestämmelser, som kunna krävas för genomförande av de föreslagna

ändringarna.

Av vad förut påpekats framgår, att ett bifall till de förordade förslagen föranleder

dels vissa ändringar i avlöningsreglementet för kommunikationsverken,

dels ock ändringar i den vid reglementet fogade tjänsteförteckningen. Enligt

av riksdagen förut lämnat bemyndigande äger emellertid Kungl Majit att i

reglementet och tjänsteförteckningen vidtaga de ändringar, som föranledas

av de beslut, riksdagen i förevarande hänseenden kan komma att fatta.

Vad i det föregående förordats föranleder även vissa ändringar i kommunikationsverkenä

pensionslag samt i den vid nämnda lag fogade åldersförteckningen.

Frågan härom torde senare komma att anmälas av chefen för finansdepartementet.

På grund av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen att

Ilo) besluta, med tillämpning från och med den 1 juli 1932,

att i 1 § 1 mom. samt 5 § 1 mom. i avlöningsreglementet den

19 juni 1919 för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens

järnvägar och statens vattenfallsverk skola upptagas befattningarna

förrådsdirektör vid statens järnvägar med ett arvode av

15,000 kronor och driftdirektör vid statens vattenfallsverk med

ett arvode av 13,000 kronor;

att i 14 § 2 mom. i nämnda avlöningsreglemente skall upptagas

befattningen driftdirektör vid statens vattenfallsverk;

att i den vid samma avlöningsreglemente fogade tjänsteförteckningen

skola upptagas följande nya befattningar, nämligen:

vid telegrafverket:

i 24:e lönegraden: kontorschef;

vid statens vattenfallsverk:

i 21 :a lönegraden: förrådsförvaltare;

samt att ur nämnda tjänsteförteckning skola vid telegraf
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 146

59

verket i 22:a lönegraden utgå befattningarna inköpschef och

kontorschef;

2:o) — nied godkännande av vad jag förordat i fråga om

dispositionen av vissa befattningar såsom sektionsföreståndare

och medhjälpare åt distriktscheferna vid statens järnvägar —

fastställa antalet av följande befattningar från och med den

1 juli 1932 på sätt här angives, nämligen:

vid telegrafverket:

aktuarie....................................................................................... 1

notarie ....................................................... 7

kontorschef................................................................................ 1

sekreterare i 24:e lönegraden ............................................... 10;

vid statens järnvägar:

befattningar, som avses i 1 § 1 mom. av avlöningsreglementet:
-

förrådsdirektör ........................................................................ 1;

befattningar, hänförliga till 21:a—30:e lönegraden i

den vid avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen:
expeditionsföreståndare.

........................................................... 18

stationsinspektor av klass 2 .................................................. 20

sekreterare i 24:e lönegraden................................................... 8

stationsinspektor av klass 1 B ............................................... 24

stationsinspektor av klass 1A................................................ 5

baningenjör................................................................................. 15

förste byråingenjör ................................................................. 11

förste sekreterare .................................................................... 5

överinspektör............................................................................. 4

byråchef ................................................................................. 10

vid statens vattenfallsverlc:

befattningar, som avses i 1 § 1 mom. av avlöningsreglementet:
driftdirektör

.............................................................................. 1;

befattningar, hänförliga till 21:a—30:e lönegraden i

den vid avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen:
förrådsförvaltare

..................................................................... 1

förste byråingenjör ................................................................. 2

byrådirektör ........................................................................... 3;

3:o) bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de övergångsbestämmelser,

som vid genomförande av förberörda ändringar må

erfordras; samt

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

4:o) medgiva, att till befattningshavare vid postverket med

tjänstgöring i bokföringskassa eller vid huvudförråd av värdetecken

må — utan hinder av föreskrifterna i 30 § av förenämnda

avlöningsreglemente — enligt de bestämmelser, som

meddelas av Kungl. Majit, utgå felräkningspenningar med högst

i sagda paragraf angivet belopp för år.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Waldemar Wiens.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t$ proposition nr 146.

61

INNEHÅLLSFÖETECKNING.

Fråga om ändrad klassificering av postanstalterna samt telegrafverkets och

statens järnvägars stationer....................................................................... 2

Postverket............................................................................................................ 6

Bibehållande av överkontrollörsbefattningen vid postdirektionen i Stockholms

distrikt............................................................................................ 6

Beredande av felräkningspenningar åt vissa tjänstemän ........................... 10

Fråga örn förbättrad löneställning för överpostmästare och postmästare av

klass 1 A ................................................................................................. 13

Fråga örn förbättrad löneställning för vissa kvinnliga postexpeditörer m. fl. 14

Telegrafverket..................................................................................................... 15

Två nya sekreterart jan ster .......................................................................... 16

Förändring beträffande befattningarna såsom inköpschef och kontorschef

vid telegrafverkets verkstad ....... 18

Statens järnvägar ....................................................... 19

Indragning av överdirektörsbefattningen. Inrättande av en drifttjänstbyrå

m. m. Omorganisation av förrådsväsendet ............................................. 20

Andrad löneställning för vissa sektionsföreståndare samt för vissa tjänstemän

å distfriktskanslierna........................................................................ 37

En ny notariebefattning å tredje trafik byrån ............................................. 39

Två nya sekreterartjänster å inrikes taxebyrån ......................................... 41

Höjning av Olskrokens station till klass 1 A m. m.................................. 43

Indragning av två expeditionsföreståndartjänster ....................................... 44

Indragning av en övertalig baningenjörstjänst............................................. 45

Sammanfattning............................................................................................ 45

Statens vattenfallsverk ...................................................................................... 45

Vissa ändringar beträffande kraftverksbyråns personal ............................. 46

Inrättande av en förrådsförvaltartjänst......................................................... 56

Övergångsanordningar m- m. Departementschefens hemställan........................... 58

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1932:166 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående förändring i avseende å löneställning och antal beträffande vissa ordinarie befattning s. 10 i texten
  2. SU 1932:70 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts'' proposition angående förändring i avseende å löneställning och antal beträffande vissa ordinarie befattningar vid postv s. 1 i texten