Sök i Ratio Lex

Med förslag till dels förordning med vissa bestämmelser angående film dels förordning med vissa bestämmelser angående biografer och filmförevisning

1932-02-19 · 80 sidor, varav 80 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 80 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:147, Med förslag till dels förordning med vissa bestämmelser angående film dels förordning med vissa bestämmelser angående biografer och filmförevisning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 147.

1

Nr 147.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till dels förordning

med vissa bestämmelser angående film dels förordning

med vissa bestämmelser angående biografer och

filmförevisning; given Stockholms slott den 19 februari

1932.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, inhämta riksdagens

yttrande över härvid fogade förslag till dels förordning med vissa bestämmelser

angående film dels förordning med vissa bestämmelser angående biografer

och filmförevisning.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ola Jeppsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1932

1 sami.

118 haft. (Nr 147.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts ''proposition nr l47.

Förslag

till

Förordning

med vissa bestämmelser angående film.

1 KAP.

Om förordningens tillämplighetsområde m. m.

1 §•

1. Med film förstås i denna förordning lättantändligt ämne, som innehåller

nitrocellulosa och som avses antingen till upptagning och förevisning av biografbilder

(biograffilm) eller till röntgenfotografering och i samband därmed

stående verksamhet {röntgenfilm).

2. Vad i denna förordning stadgas skall äga tillämpning jämväl å filmavfall

och kasserad film; dock må för innehav, förvaring och handhavande

härav, i stället för föreskrifterna i 2 kap., i tillämpliga delar lända till efterrättelse

de i 4 kap. förordningen den 18 maj 1928 angående explosiva varor

meddelade bestämmelser för explosiv vara av första klass.

3. I fråga örn film, som innehaves till en myckenhet örn högst 5 kilogram,

äga föreskrifterna i 2 kap. med undantag av 16 § ej tillämpning.

4. Föreskrifterna i 3 kap. äga ej tillämpning å oexponerad film.

5. Angående innehav, förvaring och handhavande av biograffilm i samband

med förevisning av biografbilder gäller, där ej fråga är örn förevisning,

som i 19 § 1 mom. avses, vad därom särskilt är stadgat.

6. Uppstår fråga, huruvida viss vara är att hänföra under förordningens

föreskrifter, åligger det kommerskollegium att, efter sprängämnesinspektionens

hörande, härom meddela föreskrift.

2 §.

1. Med braridsäker byggnadsdel förstås sådan byggnadsdel, som vid brand

och därunder förekommande vattenbesprutning har betryggande hållfasthet

och åtminstone samma motståndsförmåga som vägg av bränt murtegel av för

olika ändamål erforderlig tjocklek, dock minst 10 centimeter, och som vilar på

underbyggnad av ur brandskyddssynpunkt likvärdig beskaffenhet.

Med brandhärdig byggnadsdel förstås sådan icke brandsäker byggnadsdel,

som vid brand och därunder förekommande vattenbesprutning har åtminstone

samma motståndsförmåga som plankvägg med spräckpanel, rörning och puts

på båda sidor. Rörning och puts eller därmed ur brandskyddssynpunkt likvärdig

beklädnad på endast ena sidan benämnes brandhärdig beklädnad.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 1-47.

3

Med flamskyddad byggnadsdel förstås sådan byggnadsdel av trä eller annat

brännbart material, som vid brand är skyddad mot antändning och eldens

spridning utefter ytan under åtminstone lika lång tid som plankvägg,

beklädd på båda sidor med 4 millimeters asbestcementplattor av betryggande

beskaffenhet. Plattor av nyssnämnda material, tjocklek och beskaffenhet eller

därmed ur brandskyddssynpunkt likvärdig beklädnad på endast ena sidan benämnes

flamskyddande beklädnad.

Det åligger statens provningsanstalt att efter framställning och behövlig

provning avgöra, huruvida byggnadsdel motsvarar ovan angivna fordringar.

2. Med sluss förstås ett med dörrar försett utrymme, beläget i utrymningsväg

och avsett att hindra röks och elds framträngande. Dörrarna skola vara

åtminstone brandhärdiga samt utåtgående från slussen räknat.

2 KAP.

Om innehav, förvaring och handhavande.

1. Allmänna bestämmelser.

3 §.

1. Pör innehav av film erfordras, där myckenheten överstiger 5 men ej 45

kilogram (mindre förråd), anmälan eller, där myckenheten överstiger 45 kilogram

(större förråd), tillstånd på sätt nedan i denna förordning närmare föreskrives.

Större förråd må innehålla högst 30,000 kilogram.

2. Anordnas i samband med innehav av biograffilm särskild lokal, där filmen

undergår viss behandling, såsom framkallning, torkning och skarving,

eller där färdigställande i övrigt av filmen för förevisning, såsom granskning

och revidering, äger rum, benämnes sådan lokal jämte apparatrum, rum, där

filmen expedieras, och förvaringslokalen för filmen filmlaboratorium eller filmbyrå.

3. Avdelning inom sjukvårdsanstalt, där röntgenfilm innehaves och där fotografering

medelst sådan äger rum samt filmen undergår viss behandling,

såsom framkallning och torkning, eller granskning, benämnes jämte förvaringslokalen

för filmen röntgenavdelning.

4. Inom fastighet, där större myckenhet film än 15 kilogram innehaves,

må ej förefinnas eldfarlig inrättning eller eldfarligt upplag med mindre härav

betingade särskilda säkerhetsanordningar vidtagas.

4 §.

1. Anmälan örn innehav av mindre förråd film göres hos polismyndigheten

i den ort, där filmen är avsedd att innehavas, och å plats, där brandstadgan

gäller, jämväl till brandchefen. Är fråga om innehav av röntgenfilm inom

sjukvårdsanstalt, skall anmälan göras även hos medicinalstyrelsen. I anmälan

skola uppgivas:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr lh7.

a) stället för innehavet;

b) den myckenhet, som är avsedd att innehavas; samt

c) tiden för innehavet.

2. Mindre förråd skall förvaras i skåp eller låda, utfört av ek örn minst 25

millimeters tjocklek eller annat mot elds inverkan likvärdigt material. Skåpet

eller lådan må ej plaoeras i boningsrum och skall hållas stängt, då film

ej inlägges eller uttages.

5 §.

1. Ansökan örn tillstånd att innehava större förråd film göres, då fråga

är örn röntgenfilm inom sjukvårdsanstalt, hos medicinalstyrelsen, och eljest hos

länsstyrelsen. I ansökningen skola uppgivas:

a) stället för förrådets anordnande;

b) den största myckenhet film sökanden önskar på en gång innehava; samt

c) beskaffenheten till material och konstruktion av den byggnad, däri filmen

skall förvaras, anordningar för uppvärmning, belysning och ventilation av lokaler,

som avses för filmens förvaring, samt de skyddsanordningar, som äro

avsedda att vidtagas.

Vid ansökningen skola i två exemplar fogas ritningar jämte beskrivning och

situationsplan, utvisande byggnadens läge.

2. Över ansökningen skall yttrande inhämtas från polismyndigheten i orten

och å plats, där brandstadgan gäller, jämväl från brandchefen. Är fråga

örn innehav av mer än 3,000 kilogram, skall yttrande inhämtas även från

sprängämnesinspektionen. Där tillstånd lämnas, skall detta innefatta bestämmelser

örn samtliga de förhållanden, som enligt vad i denna förordning är stadgat

skola vara i ansökningen uppgivna, ävensom de särskilda villkor och föreskrifter

den myndighet, som beviljar tillståndet, kan finna nödigt i övrigt meddela.

Ena exemplaret av ingivna ritningar, sådana de blivit godkända, skall försett

med påskrift örn godkännandet bifogas tillståndsbeviset och det andra

exemplaret förvaras hos den myndighet, som beviljat tillståndet.

3. Lokal, som anordnas för förvaring av större förråd, må ej tagas i bruk

förrän den myndighet, som beviljat tillstånd till innehav av film, efter av densamma

föranstaltad besiktning godkänt lokalen. Vid besiktningen skola polismyndigheten

i orten och å plats, där brandstadgan gäller, jämväl brandchefen

vara företrädda. Är fråga örn större myckenhet än 3,000 kilogram skall vid

besiktningen även sprängämnesinspektionen, där så anses erforderligt, vara

företrädd.

Kostnaden för besiktningen gäldas av förrådets innehavare med belopp, som

bestämmes av den i 1 mom. omförmälda myndighet.

6 §.

1. Större förråd må, så framt myckenheten ej överstiger 150 kilogram, anordnas

under iakttagande:

a) att från vind eller våning, där förvaringslokalen är belägen, och från

överliggande våningar till bottenplanet leda minst två av varandra oberoende

utrymningsvägar;

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 147.

5

b) att f örvaringslokalen, vartill boningsrum ej må användas, på ett mot

röks och elds spridning betryggande sätt avskiljes från sådant rum; skolande

på dylikt sätt jämväl kanaler från andra utrymmen i byggnaden avskiljas från

f örvaringslokalen;

c) att väggar och tak i förvaringslokalen äro åtminstone brandhärdigt be
klädda

samt att dit ledande dörr är inåtgående, självstängande och åtminstone

brandhärdig; *

d) att filmen förvaras i brandhärdiga skåp av typ, som statens provningsanstalt

godkänt; skolande varje skåp förses med självständig utluftningskanal,

vilken skall vara åtminstone brandhärdig och utmynna i det fria på sådant

sätt, att fara för röks och elds inträngande i annan del av byggnaden ej uppkommer;

samt

e) att skåpet hålles låst, då film ej inlägges eller uttages.

Förråd, sorn i första stycket sägs, må ej inrymmas i källare.

2. Inrättas förråd, som i 1 mom. avses, i sådan byggnad inom sjukvårdsanstalt,

som är avsedd för vård av sjuka, skall utöver vad i 1 mom. stadgats

iakttagas, att förvaringslokalen förses med golv av ek eller annat mot elds

inverkan likvärdigt material och åtminstone brandhärdig sluss.

7 §•

1. I byggnad, där ytterväggar, bärande konstruktioner, mellanbottnar och

trappor äro brandsäkra (brandsäker byggnad), må i särskilda lagerrum, beskaffade

på sätt i 2 mom. sägs, större förråd, så framt myckenheten ej överstiger

3,000 kilogram, inrättas inom byggnadens högsta del antingen i vindsvåning

eller, där inredd vind ej finnes, översta våning under iakttagande:

a) att från det våningsplan, dit lagerrum förlägges, till bottenplanet leda

minst två av varandra oberoende trappor, av vilka den ena må kunna vara en

utvändig järntrappa; skolande inom byggnaden belägna trappor förläggas till

trapphus;

b) att lagerrum med hänsyn till byggnadens utrymning förlägges lämpligt

i förhållande till trapporna;

c) att boningsrum ej finnes i det våningsplan, vartill förrådet förlägges,

nied mindre rummet och dess utrymningsväg äro på ett mot röks och elds

inträngande betryggande sätt avskilda från lagerrum och dess utrymningsväg;
d)

att kanaler från andra utrymmen i byggnaden skola vara på ett mot

röks och elds spridning betryggande sätt avskilda från lagerrum; samt

e) att i varje lagerrum förvaras högst 1,500 kilogram film.

2. I fråga örn beskaffenheten av lagerrum, som i 1 mom. avses, skall iakttagas:
a)

att lagerrums väggar, tak, golv och till sprängventil ledande trumma skola

vara brandsäkra med motståndsförmåga mot inre övertryck av 1,000 kilogram

för varje kvardratmeter;

b) att lagerrum förses med en genom yttertaket minst en meter över taknocken

och i övrigt till höjd i lämpligt förhållande till närbelägna bygg
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr lh7.

naclér självständigt uppdragen trumma med en genomskämingsarea av

minst 0.3 kvadratmeter, vilken trumma skall upptill snett avskäras ock täckas

med en såsom sprängventil avsedd galvaniserad plåt eller med trådglas eller

annat glas med samma motståndskraft; skolande plåten eller glaset fästas med

kitt;

c) att dan i punkterna a) och b) omnämnda trumman förses med två rost

(gnistgaller) av plattjärn örn 5 millimeters tjocklek och 50 millimeters bredd,

fästade på ett inbördes fritt avstånd från varandra av 20 millimeter; skolande

rosten anbringas på ett avstånd av minst 2 meter från varandra och så att

plattjärnen i det övre gallret sitta vinkelrätt mot järnen i det nedre gallret;
d)

att trumman inom minst 25 centimeter, räknat från dess insida, brandsäkert

skiljes från trävirke;

e) att för lagerrummets ventilation anordnas dels en med galler försedd öppning

mellan rosten i trumman dels ett direkt från det fria på brandsäkert sätt

draget, med galler försett friskluftsintag;

f) att lagerrum förses med sluss, vars väggar, tak och golv skola vara brandsäkra

;

g) att sluss ej anordnas gemensamt för två eller flera lagerrum; samt

h) att med undantag av sprängventilen fönster ej må förekomma.

8 §.

Under förutsättning att särskilt gynnsamma omständigheter föreligga beträffande

brandsäker byggnads läge och höjd i förhållande till andra byggnader

samt lagerrums läge i förhållande till byggnadens utrymningsvägar,

må inom sådan byggnads högsta del antingen i vindsvåning eller, där inredd

vind ej finnes, översta våning inrättas större förråd till en myckenhet av högst

6,000 kilogram på de i 7 § angivna villkor under iakttagande därjämte:

a) att i byggnaden ej må inrymmas annat boningsrum än för fastighetens

portvakt och värmeledningsskötare; samt

b) att varje lagerrum förses med på betryggande sätt utförd automatisk

sprinkleranläggning för begjutning med vatten.

9 §.

1. Större förråd till en myckenhet överstigande 3,000 kilogram skall inrättas

i brandsäker byggnad; och skall, där ej fall föreligger, varom i 8 § förmäles,

därvid iakttagas:

a) att byggnaden förläggas på ett fritt avstånd av minst 9 meter från annan

byggnad och så att den ej kan medföra särskild fara för omgivningen; ägande

dock den myndighet, som meddelar tillstånd till innehav av film, att efter

sprängämnesinspektionens hörande medgiva undantag från nämnda avståndsbestämmelse;
b)

att byggnaden avses uteslutande för förvaring av film eller för filmlaboratorium

eller filmbyrå eller röntgenavdelning;

c) att rum, där eldstad anordnas, skall vara brandsäkert avskilt från byggnaden

i övrigt;

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lh7.

7

d) att i byggnaden ej finnes boningsrum;

e) att ovanför våning, däri lagerrum anordnas, ej finnes arbetsrum;

f) att byggnaden i dess helhet skall vara försedd med på betryggande sätt

utförd automatisk sprinkleranläggning för begjutning med vatten;

g) att filmen förvaras i särskilda lagerrum så beskaffade, som i 7 § 2 mom.

sägs; samt

h) att i varje lagerrum förvaras högst 1,500 kilogram film.

2. Inrättas förråd, som i 1 mom. avses, i byggnad inom sjukvårdsanstalt,

må byggnaden, där så erfordras, genom särskild gång, som skall förses med

åtminstone brandhärdiga dörrar, kunna i en våning förbindas med byggnad,

där sjuka vårdas, dock må sådan förbindelsegång ej förläggas i jämnhöjd med

lagerrum eller högre än sådant.

10 §.

1. Uppvärmning av lokal, där film förvaras eller handhaves, må försiggå

endast medelst värmeanordning för varmvatten eller elektriska radiatorer av

typ, som kommerskollegium godkänt.

För uppvärmning erforderliga radiatorer och element ävensom till desamma

ledande rör skola så skyddas, att film icke kan läggas på eller invid desamma.

Ovanför radiatorer eller element eller på närmare avstånd än 25 centimeter vid

sidan av sådana må ej anbringas hylla för uppläggande av film. För elektriska

radiatorer erforderliga ledningar skola anordnas på sätt i 11 § stadgas om

ledningar för elektrisk belysning.

2. Till förhindrande av att film utsättes för påverkan av solen eller annan

värmekälla skola lämpliga anordningar vidtagas.

11 §.

1. Så framt i lokal, där film förvaras eller handhaves, artificiell belysning

förekommer, skola därför användas elektriska glödlampor. Dessa skola

vara försedda med skyddskupor.

2. Strömbrytare, smältsäkringar, motstånd och andra elektriska apparater

skola placeras utanför lokalen eller så utföras och anbringas att de icke kunna

föranleda antändning av film.

3. Motor skall vara kapslad.

4. I lagerrum och andra förvaringslokaler skola de elektriska ledningarna

vara fast förlagda och utförda såsom armerade gummiblyledningar eller indragna

i rör. <; <t\

5. I andra lokaler än som i 4 mom. avses böra lampor, motorer och värmeapparater

med tillhörande ledningar, såvitt möjligt, fast anbringas. Rörliga

anordningar skola vara så utförda, att de erbjuda nödig säkerhet.

6. I övrigt skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse de allmänna

föreskrifter beträffande elektriska anläggningars utförande, som äro eller varda

meddelade.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis proposition nr Pt-7.

12 §.

Utrymnings väg från lokal, där film förvaras eller handhaves, skall kållås

lätt tillgänglig ock fri från krännkara eller kelamrande föremål.

13 §.

Tokaksrökning ock användandet av tändstickor eller eld i annan form vare

förkjudna inom lokal, där film förvaras eller kandkaves, varom anslag skola

på lätt i ögonen fallande sätt ankringas på yttersidan av dörren till lokalen

ock andra lämpliga ställen i eller invid lokalen.

14 §.

Pytssprutor eller kinkar, ständigt fyllda med vatten, eller kemiska eldsläckningsapparater

av typ, som statens provningsanstalt godkänt för ändamålet,

skola till erforderligt antal placeras på lämpliga platser i eller utanför

lokal, där film förvaras eller kandkaves; skolande sådan plats utmärkas med

ordet Brandredskap.

15 §.

I fråga örn förvaringslokal för större förråd skola, utöver vad ovan stadgas,

iakttagas:

a) att i sådan lokal ej må förefinnas andra varor än film ock därför erforderligt

emkallage;

k) att å ytterdörren finnes anslag angående den största myckenket film, som

på en gång må förvaras i lokalen;

c) att, så framt krandkår finnes, anslag örn närmaste krandskåp eller örn

annat sätt för krandkårens tillkallande uppsättes på lämplig plats i eller invid

lokalen; samt

d) att dörr till lagerrum kålles stängd, då film ej inlägges eller uttages.

16 §.

Film, som är exponerad, skall under förvaring vara inlagd, kiograffilm i

askar av trä eller tjock papp ock röntgenfilm i kuvert.

2. Särskilda bestämmelser för filmlaboratorium och fllmbyrå.

17 §.

1. Ansökan örn tillstånd att innekava film i filmlakoratorium eller filmkyrå

skall, utöver vad i 5 § 1 mom. stadgas, innekålla uppgift angående

a) den största myckenket film sökanden dagligen ämnar kekandla eller på annat

sätt kandkava ock kur mycket som därvid avses att samtidigt förefinnas

i varje arketslokal; samt

k) det antal personer, som samtidigt kommer att sysselsättas i en var av de

särskilda arketslokalerna.

2. Vad i 5 § 3 mom. stadgas örn godkännande av lokal för förvaring av

film äger tillämpning jämväl å annan lokal inom filmlakoratorium ock filmkyrå.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 147.

9

3. I lokal inom filmlaboratorium eller filmbyrå, där film undergår behandling

eller på annat sätt handhaves, skola, där ej annat föranledes av stadgandena

i 4 morn., väggar och tak vara åtminstone brandhärdigt beklädda. Dörr

från sådan lokal skall vara självstängande, utåtgående och åtminstone brandhärdig.

4. Filmlaboratorium eller filmbyrå, där större myckenhet film än 150 kilogram

förekommer, skall brandsäkert avskiljas från byggnaden i övrigt, dock

må dörrarna göras allenast brandhärdiga. Lokal, där film expedieras (filmpackningsrum),

skall brandsäkert avskiljas från övriga lokaler inom filmlaboratoriet

eller filmbyrån.

5. Biograffilm må ej för behandling eller annat handhavande intagas i

andra än för det ifrågavarande ändamålet särskilt anordnade lokaler.

18 §.

1. I lokal, där biograffilm undergår granskning eller revidering (filmsyningsrum),

må samtidigt ej mer än 3 personer sysselsättas.

2. I filmsyningsrum må på en gång ej förefinnas mer än 45 kilogram film.

Anslag härom skall målas å yttre sidan av dörren, exempelvis med orden:

Filmsyningsrum för högst 45 kilogram film.

3. Vid varje arbetsplats i filmsyningsrum skall för uppsamlande av filmavfall

finnas en tät behållare.

4. Vid arbetstidens slut varje dag skall i filmsyningsrum befintlig film

överföras till den för filmens förvaring avsedda lokal, dock må, därest det

erfordras att efter arbetets slut för dagen film förvaras i filmsyningsrummet,

sådant undantagsvis äga rum under iakttagande, att rummet hålles låst och

filmen förvaras i skåp eller behållare av ek eller annat mot elds inverkan likvärdigt

material.

19 §.

1. Förevisning av film i filmlaboratorium eller filmbyrå må äga rum endast

i särskilt anordnat apparatrum.

2. Inom apparatrum må samtidigt förefinnas högst 30 kilogram film, varom

anslag skall målas å yttre sidan av dörren.

Den film, som ej är insatt i projektionsapparaten och ej heller undergår omspolning,

skall förvaras inlagd i låda av ek eller annat mot elds inverkan likvärdigt

material. Lådan skall vara anordnad med fack för varje filmrulle och

varje fack för sig försett med tättslutande och självstängande lock.

3. Projektionsapparat skall vara försedd med brandkassetter av betryggande

konstruktion.

20 §.

I filmpackningsrum må icke samtidigt förefinnas större myckenhet film än

som i varje särskilt fall skall expedieras. Å yttre sidan av dörren skall målas

anslag, exempelvis med orden: Filmpackningsrum; införande av film endast

för expediering.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majlis proposition nr 147.

3. Särskilda bestämmelser för röntgenavdelning och sjukvårdslokaler.

21 §.

1. I lokal inom röntgenavdelning, där fotografering äger rum, skola väggar

ock tak hava åtminstone flamskyddande beklädnad och i lokal, där film undergår

viss behandling, såsom framkallning och torkning, eller granskning,

skola väggar och tak vara åtminstone brandhärdigt beklädda.

2. Dörrar och luckor, som från andra delar av byggnaden leda till lokal, som

i 1 mom. avses, må ej vara försedda med glasfyllning utan skola vara hela samt

självstängande och i fals tätt slutande, dock må i dörr eller lucka, där så erfordras,

anbringas trådglas och dörr till lokal, som användes för fotografering,

godkännas, även örn den icke är självstängande och tättslutande i fals. Dörr

skall, från röntgenavdelningen räknat, vara inåtgående.

3. Vad i 5 § 3 mom. stadgas örn godkännande av lokal för förvaring av

film äger tillämpning jämväl å annan lokal inom röntgenavdelning.

4. I röntgenavdelning må utan hinder av vad i 10 § 1 mom. stadgas ånga

användas för uppvärmning av lokal, som användes för fotografering.

22 §.

I fråga örn den största myckenhet röntgenfilm, som samtidigt må förefinnas i

lokal, varom nedan under punkterna a)—d) förmäles, skall iakttagas:

a) att i lokal, som användes för fotografering, endast film, som är innesluten

i kassett eller specialförpackning, må förekomma, dock högst 10 kilogram,

jämte ytterligare 2 kilogram, som skolla förvaras i låda av ek eller annat

mot elds inverkan likvärdigt material;

b) att i lokal, som användes för framkallning eller torkning, endast röntgenfilm,

som för tillfället undergår behandling, må förefinnas;

c) att i lokal, där film undergår granskning, må förefinnas endast den myckenhet,

som är oundgängligen nödvändig; samt

d) att i lokal, avsedd för vård av sjuka, må förekomma film endast under tid,

då läkarrond pågår å den avdelning, lokalen tillhör, och till den myckenhet, som

är oundgängligen nödvändig för vård av där vid tillfället inlagda patienter;

• skolande filmen efter läkarrondens avslutande överföras till den för filmens

förvaring avsedda lokal, dock må en myckenhet ej överstigande 2 kilogram tillfälligtvis

förvaras i bilokaler till vårdavdelningar under iakttagande, att filmen

förvaras i låst skåp eller låda av ek eller annat mot elds inverkan likvärdigt

material.

23 §.

1. Torkning av röntgenfilm må ej försiggå vid högre temperatur än 40 grader

Celsius. Värmekälla, som användes vid torkningen, skall vara så skyddad,

att filmen icke kan komma i beröring med densamma.

2. Filmgranskning skall så utföras, att filmen icke kan uppvärmas till sådan

temperatur, att den antändes.

3. Det i 13 § stadgade förbud utgör ej hinder för användande av eld, som

inom sjukvårdsanstalt erfordras för sjukvård.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lh7.

11

3 KAP.

Örn. transport.

24 §.

*. 1. Film skall under transport vara förpackad i starka, täta lådor eller andra

kärl av trä, försedda med tättslutande och väl fästade lock, eller i hållbara

kartonger av papp, dock må sistnämnda förpackningssätt ej användas vid

transport med allmänna posten, där varans vikt överstiger 0.5 kilogram. Filmavfall

och kasserad film må kunna förpackas även i starka, täta omslag eller

säckar av rålinne eller juteväv; skolande vid transport av filmavfall och kasserad

film, där täckt fordon ej användes, varan övertäckas med presenning

eller dylikt.

Jämväl annat betryggande förpackningssätt må användas, därest kommerskollegium,

efter sprängämnesinspektionens hörande, det medgiver.

2. Å varje kolli skall genom anbringande av färgad . etikett eller annorledes

på lätt i ögonen fallande sätt angivas innehållet, då det utgöres av filmavfall

eller kasserad film medelst ordet Filmavfall och eljest medelst ordet

Film med tillägg i båda fallen av ordet Eldfarligt, varjämte avsändarens

namn bör angivas å emballaget.

3. Vikten av varje kolli må ej överstiga 50 kilogram, där ej innehållet utgöres

av filmavfall eller kasserad film.

25 §.

Kolli må under transport ej placeras i omedelbar närhet av värmeanordning

eller inom vagnar eller andra fordon eller luftfartyg, som användas i regelbunden

persontrafik, på sådant sätt att utgången spärras, därest filmen fattar

eld.

26 §.

Utöver vad i 24 och 25 §§ är stadgat gäller i fråga örn transport med allmänna

posten vad allmän poststadga och vederbörande taxa i sådant avseende innehålla.

27 §.

1. Å järnväg må film ej befordras annat än i slutna vagnar.

Styckegodssändningar med filmavfall må befordras endast såsom fraktgods.

2. I fraktsedel (expressgodssedel) skall varans beskaffenhet angivas, då

''den utgöres av filmavfall eller kasserad film, medelst ordet Filmavfall och

eljest medelst ordet Film med tillägg i båda fallen av ordet Eldfarligt; båda

orden med rött eller understrukna med rött.

3< Utöver vad i denna paragraf samt 24 och 25 §§ är stadgat skall i fråga

örn transport å järnväg lända till efterrättelse vad järnvägstrafikstadgan och

vederbörande taxa i sådant avseende kunna innehålla.

4. I trafik till och från länder, som anslutit sig till internationella fördraget

angående godsbefordring å järnväg, gälle de föreskrifter, som finnas meddelade

i fördraget.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:is proposition nr lh7.

28 §.

Fraktsedel vid försändning sjöledes skall upptaga försända kollin till antal,

art och innehåll ävensom till brutto- och nettovikt. Innehållet skall, då det

utgöres av filmavfall eller kasserad film, angivas medelst ordet Filmavfall

och eljest medelst ordet Film med tillägg i båda fallen av ordet Eldfarlig^

båda orden med rött eller understrukna med rött. Avsändaren skall på fraktsedeln

avgiva försäkran örn att kollis märkning riktigt angiver innehållet samt

att förpackning skett i enlighet med gällande föreskrifter. Fraktsedeln må

ej upptaga andra varor än film.

4 KAP.

Ansvarsbestämmelser m. m.

29 §,

1. Beträdes någon, utan att vara därtill berättigad, med att innehava film

till större myckenhet än som enligt 3 § 1 mom. må innehavas utan tillstånd

eller anmälan eller innehar någon, som erhållit tillstånd till eller gjort anmälan

örn innehav av film, större myckenhet därav än vartill tillståndet eller

anmälan berättigar, eller innehar någon film i annan ordning eller på annat

sätt än tillståndsbeviset angiver eller söker någon att få film transporterad

genom oriktiga uppgifter eller utan anmälan örn godsets beskaffenhet, straffes

med dagsböter, dock ej under fem.

2.. Bryter någon i annat fall än i 1 mom. sägs mot vad i 2 kap. är föreskrivet

eller mot särskild föreskrift, som av vederbörande myndighet på grund

av bestämmelserna i samma kap. må hava meddelats, eller bryter avsändare annorledes

än i 1 mom. sägs mot vad i 3 kap. är föreskrivet örn transport av

film eller mot de föreskrifter, som vederbörande myndighet på grund av bestämmelserna

i samma kap. må hava meddelat, straffes med böter från och med

fem till och med trehundra kronor.

30 §.

Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse mot denna

förordning, fortsätter samma förseelse, skall, när han varder därtill lagligen

förvunnen, för varje gång stämning delgivits fällas till särskilt ansvar.

Där efter allmän lag följer ansvar å förseelse, som eljest skolat falla under

denna förordnings ansvarsbestämmelser, äga samma bestämmelser ej tillämpning.

31 §.

Åtal för överträdelse av föreskrifterna i denna förordning anhängiggöres vid

allmän domstol och utföres av allmän åklagare.

32 §.

Böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfalla kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän

strafflag.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 7-47.

13

1. Delina förordning skall träda i kraft den 1 januari 1933.

2. I fall, då enligt denna förordning tillstånd erfordras för innehav av viss

myckenhet film, åligger det den, som vid förordningens ikraftträdande innehar

dylik myckenhet och vill därmed fortsätta, att inom tre månader efter förordningens

ikraftträdande ingiva ansökning därom enligt föreskrifterna i denna

förordning.

3. Vad i 2 mom. stadgats skall äga motsvarande tillämpning i fall, då enligt

denna förordning anmälan erfordras för innehav av viss myckenhet film.

4. Byggnad, avsedd för mer än 3,000 kilogram film och som tillkommit före

förordningens ikraftträdande, undantages från tillämpning av den i 9 § 1 mom.

punkten a) meddelade avståndsbestämmelse.

5. I fråga örn de vid förordningens ikraftträdande redan befintliga byggnader,

lagerrum och andra lokaler må med genomförandet av de anordningar,

som kunna föranledas av bestämmelserna i 6—11 §§, 17 § 3 och 4 mom. samt

21 § 1 och 2 mom. anstå högst tre år efter förordningens ikraftträdande, och

må beträffande nämnda byggnader och lokaler den myndighet, som äger bevilja

tillstånd till innehav av film, att i undantagsfall, när synnerliga skäl föreligga,

medgiva eftergift från denna förordnings föreskrifter, så framt genom

eftergiften påtaglig fara för människoliv icke uppstår.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 147.

Förslag

till

Förordning

med vissa bestämmelser angående biografer och filmförevisning.

1 KAP.

Allmänna bestämmelser.

1 §•

1. Med biograf förstås i denna förordning lokal, som användes för offentlig

förevisning av biografbilder med begagnande av lättantändlig film, innehållande

nitrocellulosa.

2. Är lokal, varom i 1 mom. förmärs, inrättad jämväl för annat ändamål

än där sägs, skola härför erforderliga utrymmen och anordningar, i den mån

de ej användas för biografverksamheten, vara undantagna från stadgandena i

denna förordning.

3. Anordnas förevisning, som i 1 mom. avses, i tält eller i samband med

statsunderstödd föreläsnings- eller upplysningsverksamhet och förekommer

därvid endast för nämnda verksamhet avsedd film, skola, oaktat förevisningen

är offentlig, föreskrifterna i 2 kap. icke äga tillämpning utan i stället föreskrifterna

i 3 kap. i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

4. Örn filmförevisning i filmlaboratorium eller filmbyrå gäller vad därom

är särskilt stadgat.

2 §.

1. Med brandsäker byggnadsdel förstås sådan byggnadsdel, som vid brand

och därunder förekommande vattenbesprutning har betryggande hållfasthet

och åtminstone samma motståndsförmåga som vägg av bränt murtegel av för

olika ändamål erforderlig tjocklek, dock minst 10 centimeter, och som vilar

på underbyggnad av ur brandskyddssynpunkt likvärdig beskaffenhet.

Med brandhärdig byggnadsdel förstås sådan icke brandsäker byggnadsdel,

som vid brand och därunder förekommande vattenbesprutning har åtminstone

samma motståndsförmåga som plankvägg med spräckpanel, rörning och puts

på båda sidor. Rörning och puts eller därmed ur brandskyddssynpunkt likvärdig

beklädnad på endast ena sidan benämnes brandhärdig beklädnad.

Med flamskyddad byggnadsdel förstås sådan byggnadsdel av trä eller annat

brännbart material, som vid brand är skyddad mot antändning och eldens

spridning utefter ytan under åtminstone lika lång tid som plankvägg, beklädd

på båda sidor med 4 millimeters asbestcementplattor av betryggande beskaffenhet.

Plattor av nyssnämnda material, tjocklek och beskaffenhet eller därmed

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 147. 15

ur biandskyddssynpunkt likvärdig beklädnad på endast ena sidan benämnes

flamskyddande beklädnad.

2. Det åligger statens provningsanstalt att efter framställning och behövlig

provning avgöra, huruvida byggnadsdel motsvarar ovan angivna fordringar.

2 KAP.

Om biografer och offentlig filmförevisning.

A) Tillstånd till uppförande eller inredande av biograf (byggnadslov).

3 §.

1. Vill någon uppföra eller inreda biograf å ort, där byggnadsnämnd eller

annan myndighet som enligt gällande byggnadsstadga äger pröva ansökan örn

byggnadslov ej finnes, gore därom skriftligen ansökan hos länsstyrelsen.

2. över ansökan örn tillstånd till uppförande eller inredande av biograf

skall polismyndigheten i orten och å plats, där brandstadgan gäller, jämväl

brandchefen avgiva yttrande. Yrkesinspektören skall underrättas örn sådan

ansökan.

3. Vid byggnadslov skall fästas det villkor, att jämväl vad nedan under

C) örn elektriska anläggningar och D) örn belysningsanordningar finnes stadgat

iakttages.

4. Biograf må ej tagas i bruk, förrän den myndighet, som givit byggnadslov,

efter av densamma föranstaltad besiktning godkänt biografen. Vid besiktningen

skall polismyndigheten i orten och å plats, där brandstadgan gäller,

jämväl brandchefen vara företrädda. I fall då länsstyrelse givit byggnadslov,

skall biografens ägare gälda kostnaden för besiktningen med belopp, som

bestämmes av länsstyrelsen.

B) Läge och byggnadssätt.

4 §.

Biograf skall vara så belägen, att biografens publik lätt kan nå allmän

trafikled av för biografens utrymning erforderlig bredd och att i händelse

av eldsvåda erforderliga brand- och livräddningsredskap kunna framföras till

biografen. I fall utgång tages mot gård, skall tillika iakttagas, att gården

står i omedelbar förbindelse med allmän trafikled och att fria bredden å

gård, portgång och port beräknas efter det antal personer, som vid biografens

utrymning äro hänvisade till deras begagnande.

5 §.

Inom samma fastighet som biograf må eldfarlig inrättning eller eldfarlig!

upplag ej förefinnas med mindre härav betingade särskilda säkerhetsanordningar

vidtagas.

6 §.

Från källare ledande trappor, hisschakt och kanaler skola åtminstone brandhärdigt

avskiljas från biografen och dess utrymningsvägar.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majlis proposition nr lå-7.

7 §•

1. Biografsals bottenplan skall, där ej i 2, 3 eller 4 mom. annorlunda medgives,

förläggas till byggnads bottenvåning.

2. I byggnad, där ytterväggar, bärande konstruktioner, mellanbottnar ock

trappor äro brandsäkra (brandsäker byggnad), må biografens bottenplan kunna

förläggas till våning högst två trappor upp, räknat från den lägst belägna

markyta, dit utrymningsväg från biografen leder.

3. I byggnad, där ytterväggar och bärande konstruktioner äro brandsäkra,

samt mellanbottnar och innerväggar brandhärdiga ävensom trappor, som äro av

trä, på undersidan åtminstone brandhärdigt beklädda, må biografens bottenplan

kunna förläggas till våning en trappa upp, därest biografen är avsedd för

högst 600 personer, eller, därest den är avsedd för högst 300 personer, jämväl

till våning två trappor upp.

4. I annan byggnad än som i 2 och 3 mom. avses må biograf ej anordnas

för större antal personer än 600, därav högst 150 å läktare. Ar biograf

avsedd för högst 300 personer, må den kunna förläggas till våning en

trappa upp, därest biografens utrymningsvägar samt väggar och innertak i

bottenvåningen brandhärdigt beklädas.

8 §.

Biografsal må anordnas med läktare. Dessas antal må i byggnad med brandsäkert

utförda ytterväggar och bärande konstruktioner utgöra, där biografsalens

bottenplan förlägges till bottenvåning, tre, där det förlägges till våning

en trappa upp, två och, där det förlägges till våning två trappor upp, en.

I annan byggnad må allenast en läktare anordnas, som ej må förläggas högre

än en trappa upp.

9 §.

Utrymme mellan bjälklag och lutande golv skall, i den man det användes

för särskilt ändamål, förses*med åtminstone flamskyddande beklädnad å väggar

och tak.

10 §.

1. Från biografsals bottenplan skola finnas minst två omedelbart till

det fria eller till utrymningsvägar ledande utgångar: huvudutgång och reservutgång.

Huvudutgången må även utgöra huvudingång.

2. Från läktare, avsedd för mer än 75 personer, skola finnas minst två

utgångar, huvudutgång och reservutgång. Ar läktare ej avsedd för mer än

150 personer, skall minst en av de från utgångarna ledande trappor förläggas

utanför biografsalen. Är .läktare avsedd för mer än 150 personer, skola samtliga

trappor förläggas på sådant sätt.

3. Vid huvudutgång må biografsals bottenplan ej läggas mer än 1.5 meter

under den markyta, dit utrymningsväg från sådan utgång leder. Vid reservutgång

må bottenplanet ej läggas djupare än att i utrymningsvägen från

utgången högst 12 trappsteg, förutom lutande plan med största lutning 1:10,

bliva erforderliga.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lhl.

17

11 §.

1. Utrymningsväg må ej stå i förbindelse med lokal, där eldfarlig inrättning

eller eldfarlig! upplag förefinnes, eller med utrymningsväg från sådan

lokal.

2. Utrymningsväg från reservutgång må ej stå i förbindelse med utrymningsväg

från huvudutgång, såvida ej särskilda förhållanden det påkalla och

däremot svarande säkerhetsåtgärder vidtagas.

12 §.

1. Huvudutgång och reservutgång såväl från biografsals bottenplan som

från dess läktare skola förläggas till varandra motsatta ändar av bottenplanet

eller läktaren. Vad sålunda stadgats gäller ej biograf för högst 600

personer, där den är inrymd i brandsäker byggnad, och ej heller biograf för

högst 300 personer, inrymd i annan byggnad.

I biograf, där apparatrummets tak, väggar och golv samt de från apparatrummet

ledande, kanaler icke äro brandsäkra, skall åtminstone en av utgångarna

från biografsalens bottenplan förläggas till den i förhållande till apparatrummet

motsatta ändan av biografsalen.

2. Utgångs bredd må icke göras mindre än 1.2 meter och skall i övrigt

så beräknas i förhållande till det antal personer, som hänvisas till dess begagnande,

att en bredd av 1 meter (karmdagermått) motsvarar, i fråga örn

huvudutgång 150 och beträffande reservutgång 300 personer. Där biografsals

bottenplan eller läktare ej avses för mer än 600 personer, må dock utgångarna

kunna göras så att deras sammanlagda bredd vid bottenplanet eller vid

läktare beräknas motsvara 1 meter för 150 personer.

3. Utrymningsvägs och däri ingående trappas bredd skall beräknas enligt

de i 2 mom. angivna grunder.

Kapprum eller annat dylikt utrymme må ej inkräkta på utrymningsvägs

bredd; ej heller må i eller invid utrymningsväg finnas anordning, vilken kan

vara till hinder för utrymningen.

4. Trappsteg må ej anbringas närmare utgång från bottenplan eller läktare

än 0.75 meter.

13 §.

1. I utrymningsväg må ett ensamt liggande trappsteg ej anordnas.

2. Golv i utrymningsväg må ej hava större lutning än 1: 10, dock att större

lutning än 1:20 ej tillätes nedför i den riktning, vari utrymning äger rum,

därest nedanför lutningen trappsteg anordnas i utrym ningsvägen.

I anslutning till trappa må lutning ej förekomma närmare trappan än på

ett avstånd av 0.75 meter.

14 §.

Är biograf avsedd för mer än 300 personer, skola väggar och tak i utrymningsväg

från biografsalen, där ej annat föranledes av bestämmelserna i 7 §

2 mom. eller fråga är örn vindfång, vara försedda med åtminstone brandhärdig

Bihang Ull riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 118 haft. (Nr 147.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. May.ts proposition nr lh7.

beklädnad, dock må å sådan beklädnad kunna anbringas panel av trä eller

därmed jämförligt material till en höjd av högst 1.7 meter från golvet.

15 §.

1. Trappa skall på båda sidor hava säkert fästad ledstång utan fria ändar.

I trappa må, där ej särskilda förhållanden det nödvändiggöra och härav betingade

säkerhetsåtgärder vidtagas, vilplan ej anordnas med mindre rörelseriktningen

i trappan vid vilplanet ändras.

I trappa må dörr ej anordnas.

2. Avbalkat utrymme under trappa skall förses med åtminstone brandhärdig

beklädnad å väggar och tak.

Trappa av trä skall på undersidan förses med åtminstone brandhärdig beklädnad.

3. Trappsteg skall på ett avstånd av 0.5 meter från trappans yttre omfattningsvägg

hava en bredd av högst 0.4 och minst 0.3 meter samt en höjd

av högst 0.16 och minst 0.14 meter. Svängd trappa må ej förekomma med

mindre stegen 0.25 meter från trappans inre begränsningslinje äro åtminstone

0.2 meter breda.

16 §.

1. Dörr till eller i utrymningsväg skall vara antingen tättslutande balansdörr

eller ock annan självstängande dörr, som skall vara utåtgående i den

riktning, vari utrymning äger rum, dock att balansdörr ej må anbringas vid

trapphus och att utåtgående dörr ej erfordras från lokal, som är avsedd för

högst 10 personer (loge). Dörr skall kunna slås upp till minst 90 graders

vinkel. Den må icke anbringas på sådan plats eller på sådant sätt, att den

i uppslaget läge helt eller delvis avspärrar utrymningsväg.

Port från gård skall lätt kunna öppnas i den riktning, vari utrymning sker.

2. Stängningsanordning för dörr skall vara lätt att öppna vid tryck eller

ett enda grepp; dock må kantregel förekomma vid huvudutgång.

17 §.

1. I lokal, som icke är inrättad jämväl för annat ändamål än i 1 § 1 mom.

sägs, skall biografsalen med undantag för loger anordnas med fast inredning av

sittplatser, och skall i fråga örn anordnandet av dessa och gångar iakttagas:

a) att sittplatser radvis anordnas i en eller flera avdelningar med erforderliga

gångar, så förlagda att en god utrymning möjliggöres;

b) att, där sittplatser anordnas å avsatser (gradiner) i sluttande golv och

höjden av sådan avsats är mer än 0.5 meter, lämpligt skyddsräcke anbringas

framför den bänk, som ligger närmast ovanför avsatsen;

c) att jämväl läktares bröstvärn, där så är nödigt, förses med skyddsräcke;
d)

att klaffstol så inrättas, att sitsen, då den lämnas utan belastning, automatiskt

falles upp i vertikalt läge; samt

e) att mellan två rader av sittplatser skall finnas ett avstånd av minst

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr li7.

19

0.8 meter i fråga om klaffstol orth minst 1 meter beträffande annan sittplats,

räknat mellan radernas bakre sidor eller ryggar.

2. Bredden av gång, som i ] mom. sägs, må icke göras mindre än 0.8 meter

och skall i övrigt så beräknas i förhållande till det antal personer, som hänvisas

till dess begagnande, att en bredd av minst 1 meter motsvarar 150 personer.

3. Gång skall vid stigningar intill 1 :10 utföras såsom lutande plan. Vid

större stigning skall på lämpligt sätt anordnas trappa, dock att ett ensamt liggande

trappsteg ej må förekomma. Ovanför trappa må gång ej hava större

stigning än 1 : 20. Trappsteg må ej anbringas närmare utgång från biografsalen

än 0.75 meter.

4. Ej må anordning vidtagas, varigenom utrymme mellan rader av sittplatser

avspärras mot sin längdriktning.

18 §.

1. Apparatrum, dess utrymningsväg och från dem ledande kanaler skola

så anordnas, att rök från en i apparatrummet utbruten eld icke kan intränga i

andra delar av byggnaden.

2. Apparatrum må hava utgång allenast till det fria vare sig direkt eller

genom särskild utrymningsväg.

3. Från apparatrum ledande dörr skall vara självstängande och utåtgående

från apparatrummet räknat samt åtminstone brandhärdig.

1. Apparatrum skall vara av den storlek, att för varje apparatskötare finnes

ett luftutrymme av minst 10 kubikmeter med iakttagande att golvytan ej

må vara mindre än 4 kvadratmeter och apparatrummets höjd ej mindre än 2

meter. För varje apparatskötare skall finnas fri passage till apparatrummets

utrymningsväg.

2. Apparatrum skall för effektiv luftväxling förses med såväl friskluftsintag

som utsugningskanal. Utsugningskanalen skall hava en area av minst 300

kvadratcentimeter samt leda till det fria på sådant sätt att fara för elds spridning

ej uppstår. I utsugningskanalen må ej anbringas ventil med mindre den

är av beskaffenhet att vid eldsutbrott automatiskt öppnas.

3. Vägg i apparatrum, som vetter mot biografsal eller någon av dess utrymningsvägar,

må ej genombrytas i annan mån än som erfordras för anordnande

av projektionsöppning, kikhål och strålkastaröppning samt annan vägg

ej i annan mån än som erfordras för anordnande av utgång.

Projektionsöppning, kikhål och strålkastaröppning skola igensättas med glas

av minst 5 millimeters tjocklek och må ej göras större än som oundgängligen

erfordras. Glaset i öppningarna skall inmuras eller stadigt anbringas

medelst röktätt slutande metallram.

Ovanför projektionsöppning, kikhål och strålkastaröppning skola plåtluckor

anbringas på sådant sätt, att de automatiskt sluta öppningarna vid eldsutbrott

inom apparatrummet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr i-4 7.

20 §.

1. I biograf, avsedd för mer än 300 personer, skola apparatrummets tak,

väggar och golv samt de från apparatrummet ledande kanaler vara brandsäkra.

Utrymningsväg från sådant apparatrum skall vara brandsäker, dock må den

kunna göras allenast brandhärdig, där utanför apparatrummet anordnas ett

åtminstone brandhärdigt beklätt utrymme, försett med åtminstone brandhärdiga

dörrar, som skola vara självstängande och, från apparatrummet räknat,

utåtgående.

Apparatrummets utrymningsväg må ej stå i förbindelse med annat utrymme

inom byggnaden.

2. Är biograf avsedd för mer än 150 men högst 300 personer, skola apparatrummets

innertak och väggar samt dess utrymningsväg förses med åtminstone

brandhärdig beklädnad och de från apparatrummet ledande kanaler göras

åtminstone brandhärdiga.

Apparatrummets utrymningsväg må ej stå i förbindelse med biografsalen

eller dess utrymningsväg, därvid såsom förbindelse ej är att anse brandhärdig

dörr, som hålles stängd av bom, inskjuten i starka beslag och säkrad genom

hänglås. Ej heller må apparatrummets utrymningsväg stå i förbindelse med

annat utrymme inom byggnaden med mindre utanför apparatrummet anordnas

ett utrymme, så beskaffat, som i 1 mom. andra stycket sägs.

3. Är biograf avsedd för högst 150 personer, skola apparatrummets innertak

och väggar förses med åtminstone flamskyddande beklädnad. De från

apparatrummet ledande kanaler må ej utföras i oskyddat trä. Så framt de ej

äro brandsäkra, må de ej ledas inom biografsalen eller utrymningsväg från

denna.

Apparatrummets utrymningsväg må ej stå i förbindelse med biografsalen

eller utrymningsväg från densamma, därvid såsom förbindelse ej är att anse

kraftig dörr utan anordningar för glas, vilken hålles stängd på sätt i 2 mom.

angives.

21 §.

I biograf, som inrättas inom undervisningsanstalt, må, där eljest betydande

olägenheter för byggnadens planläggning skulle uppstå, apparatrummets utrymningsväg

kunna anordnas i förbindelse med utrymningsväg från biografsalen

på villkor:

a) att, där läktare finnes, apparatrummets golv icke förlägges lägre än

läktarens golv;

b) att utanför apparatrummet anordnas ett åtminstone brandhärdigt beklätt

utrymme, försett med brandhärdiga, självstängande och, från apparatrummet

räknat, utåtgående dörrar; skolande nämnda utrymme förses med rökavlopp

med en area örn minst 300 kvadratcentimeter, vilket skall leda till det

fria på sådant sätt, att fara för elds spridning ej uppstår; samt

c) att utgång från det under b) omförmälda utrymme leder till ett annat

utrymme, som genom åtminstone brandhärdig vägg och brandhärdig dörr är

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lh7.

21

avskilt från utrymningsväg från biografsalen, skolande dörren vara självstängande

och, från apparatrummet räknat, inåtgående.

C) Elektriska anläggningar.

22 §.

1. Beträffande elektrisk starkströmsanläggning för belysning, värme och

kraft skall iakttagas, att lampor, motorer, värme- eller andra förbrukningsapparater

jämte tillbehör och ledningar så utföras och uppsättas, att de icke

medföra fara för antändning. De skola såvitt möjligt fast anbringas.

2. I apparatrum fast anbragta elektriska anordningar skola befinna sig på

sådant avstånd från projektionsapparaten eller vara avskärmade från densamma

på sådant sätt eller försedda med sådant skydd kring ström- och spänningsförande

delar, att de icke kunna förorsaka filmens antändning.

3. Utöver vad i 1 och 2 mom. stadgas skola i tillämpliga delar lända till

efterrättelse de allmänna föreskrifter beträffande elektriska anläggningars utförande,

som äro eller varda meddelade.

D) Belysningsanordningar.

23 §.

1. I såväl biografsal som dess utrymningsvägar skall finnas anordnad dels

allmän belysning dels ock reservbelysning.

2. Gård, mot vilken utgång tages, skall jämväl förses med belysningsanordning.

3. Är den allmänna belysningen elektrisk, skall tändning av erforderlig belysning

för biografsalens utrymmande kunna äga rum dels från apparatskötarens

plats i apparatrummet dels ock från plats i förrum till biografsalen.

4. För belysning av apparatrum och dess utrymningsväg skola användas

elektriska glödlampor.

24 §.

1. Ovanför eller invid varje direkt till det fria eller till utrymningsväg ledande

utgång skall anbringas reservbelysning.

Är reservbelysning, som i första stycket sägs, ej tillräcklig för vägledning

vid biografens utrymmande skall därjämte i biografsalen och dess utrymningsvägar

finnas reservbelysning av sådan ljusstyrka att, då endast reservbelysningen

är tänd, tillräcklig belysning för ovannämnda ändamål erhålles. Trappanordning

i biografsalen skall vara försedd med reservbelysning.

2. Reservbelysningsanordning skall så utföras, att den ej kan bringas ur

funktion av brand i apparatrummet, och skall vara fullt oberoende av anläggningen

för den allmänna belysningen; dock må, där reservbelysningen är elektrisk

och särskilda omständigheter ej annat föranleda, anläggningen för densamma

och anläggningen för den allmänna belysningen kunna anslutas till

samma servisledning, så framt anslutningen sker genom särskilda huvudledningar

inom byggnaden.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr lhl.

Elektriska lampor, hörande till reservbelysningen, skola, där antalet överstiger

fyra, ordnas i grupper på sådant sätt, att bredvid varandra anbragta lampor

ej anslutas till samma gruppsäkring. Vad sålunda stadgas gäller dock ej

belysning av trappanordning, som i 1 mom. andra stycket sägs.

E) Projektionsapparaten.

25 §.

1. Projektionsapparat skall vara försedd med brandkassetter, vilkas munstycken

skola hava dubbla rullpar (släckvalsar) eller annan däremot svarande

säkerhetsanordning samt sådan låsanordning, att munstyckena icke oavsiktligt

kunna öppnas. Brandkassettema skola under pågående förevisning av filmen

vara slutna.

De genom linserna fallande värme- och ljusstrålar skola, när projektionsapparatens

maskineri är stillastående, hämmas av två skärmar av icke antändbart

ämne, den ena automatiskt verkande och den andra manövrerbar för

hand.

Ljuskällan i projektionsapparaten skall vara elektrisk.

2. Vad i 1 mom. stadgats utgör ej hinder för användande av annan projektionsapparat

än där sägs, så framt den är av typ, som statens provningsanstalt

godkänt, och ej heller för användande i projektionsapparat av annan ljuskälla

än elektrisk, därest statens provningsanstalt godkänt anordningen härför.

26 §.

1. Projektionsapparat skall, där ej fall föreligger, varom i 2 mom. förmäles,

vara uppställd i apparatrum.

2. Användes projektionsapparat, i vilken film under förevisning kan förbliva

stillastående under vissa perioder utan att antändas (sJcolapparat), och

är den av typ, som statens provningsanstalt efter prövning av apparatens brandsäkerhet

godkänt, må projektionsapparaten uppställas antingen i ett biografsalen

angränsande rum, så beläget, att vid inträffande eldsvåda utrymningsvägarna

från byggnaden ej avstängas, eller i biografsalen, därvid apparaten

skall uppställas på största möjliga avstånd från för publiken avsedda platser

och gångar ävensom från dörrar, ledande till utrymningsväg. Apparaten må

ej uppställas på mindre avstånd än 5 meter från i bruk varande eldstad. Omkring

apparaten skall genom lämplig anordning avspärras ett område örn minst

1 meter i varje riktning från apparaten, till vilket endast apparatskötaren, biografens

innehavare eller av denne utsedd föreståndare eller vikarie äger tillträde.

27 §.

1. Annan projektionsapparat än skolapparat, varom i 26 § 2 mom. sägs, må

skötas allenast av den, som därtill innehar gällande tillstånd.

Ansökning örn tillstånd göres hos polismyndigheten i den ort, där sökanden

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lh7.

23

är mantalsskriven; ock skall därvid uppgift lämnas örn sökandens fullständiga

namn, yrke och hemvist.

Vid ansökningen skola fogas:

a) intyg örn sökandens ålder; samt

b) intyg från person, som av polismyndigheten godkänts att förrätta prövning

i förevarande hänseende, att sökanden är fullt förtrogen med apparatens

skötsel ur säkerhetssynpunkt samt äger nödig kännedom örn de för biografföreställning

gällande ordningsföreskrifter.

Har sökanden vederbörligen fullgjort vad ovan föreskrivits, har polismyndigheten,

så framt sökanden fyllt 18 år och skäl ej föreligga, på grund varav

sökanden må anses olämplig för skötsel av projektionsapparat av ifrågavarande

slag, att meddela tillstånd.

Tillståndet gäller jämväl utom den ort, där det meddelats, men kan av den

myndighet, som meddelat detsamma, återkallas, när skäl därtill äro.

2. Skolapparat må skötas endast av person, som är fullt förtrogen därmed.

F) Ordningsföreskrifter.

28 §.

1. För biograf skall finnas föreståndare, vare sig innehavaren eller den

han därtill utser, så ock, där så erfordras, vikarie för föreståndaren. Föreståndare

eller vikarie må endast den vara, som fyllt 21 år samt gjort sig känd

för pålitlighet och ordentlighet.

2. Det åligger biografens innehavare att hos polismyndigheten i orten anmäla

vem som är föreståndare och vikarie, där sådan finnes, samt dessas

adresser.

Finner polismyndigheten föreståndaren eller vikarien icke vara lämplig för

uppdraget, åligger det biografens innehavare att efter anmodan av polismyndigheten

utse annan person,

29 §.

Ovanför eller invid varje direkt till det fria eller till utrymningsväg ledande

utgång så ock, där så erfordras, över dörr i utrymningsväg skall ordet Utgång

på lämpligt och tydligt sätt anbringas. Dylik beteckning skall jämväl

anbringas i närheten av reservbelysning i utrymningsväg.

30 §.

1. Draperi eller förhänge må ej anordnas i utrymningsväg, vilken ej heller

i övrigt må belamras med föremål eller anordning, som hindrar utrymning.

2. Kantregel, där sådan må förekomma, skall vara frånskjuten under tid,

då publik vistas i biografen.

31 §.

1. Sittplats må ej anordnas i biografsalens gångar. Ståplats må ej upplåtas.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 147.

2. Vid tillfälligt anordnande av bänkar eller stolar skall iakttagas vad i

17 § 1 mom. a) och 2 mom. stadgas, varjämte skola lända till efterrättelse de

särskilda föreskrifter örn bänkars eller stolars sammankopplande eller fästande

vid golvet, som polismyndigheten i orten kan finna anledning meddela. I

sådant ärende skall å plats, där brandstadgan gäller, brandchefen avgiva yttrande.

32 §.

1. Till belysning må ej användas eldfarlig olja av första klass eller sprit.

Tor reservbelysning må användas endast elektriska glödlampor, lyktor med

stearinljus eller rovoljelampor.

2. Reservbelysning skall vara tänd under tid, då publik finnes i biografsalen

eller dess utrymningsvägar. Ovanför eller invid utgång, varom i 24 §

1 mom. första stycket förmärs, skall anbringas antingen med rött sken lysande

lampa, hörande till reservbelysningen, eller en med reservbelysningen upplyst

genomskinlig glasskylt, varå ordet Utgång på lämpligt och tydligt sätt

anbringas.

3. Tillfälligt anordnad belysning i biograf må ej förekomma med mindre

polismyndigheten i orten därtill lämnat tillstånd; ej heller må utan sådant

tillstånd i biografen uppsättas tyg, papper eller annat lättantändligt ämne invid

belysningsarmatur eller elektriska anordningar. Å plats, där brandstadgan

gäller, skall brandchefen höras, innan tillstånd lämnas.

4. För rörliga ledningar till elektrisk belysning skall användas slangledning

av gummi, och må ledningarna ej göras längre än som oundgängligen erfordras.

I apparatrum förekommande handlampor skola vara försedda med

skyddsglas och skyddskorg. Hisspendellampa skall, där den tillika användes

såsom handlampa, vara försedd med handlampsarmatur.

33 §.

1. Inom biograf må förefinnas i fall, som i 21 § eller 26 § 2 mom. sägs,

högst 15 kilogram film och i fall, som i 20 § 3 mom. avses, högst den myckenhet,

som erfordras för en föreställning, samt i övriga fall högst 45 kilogram.

Filmen skall, där ej fall föreligger, varom i 26 § 2 mom. förmäles, förvaras

i apparatrummet. Den film, som ej är insatt i projektionsapparaten och ej

heller undergår omspolning, skall förvaras inlagd i låda av ek eller mot elds

inverkan likvärdigt material. Lådan skall vara anordnad med fack för varje

filmrulle och varje fack för sig försett med tättslutande och självstängande

lock.

2. Radiatorer och element för uppvärmning ävensom till desamma ledande

rör skola så skyddas, att film ej kan läggas på eller invid desamma.

34 §.

I fråga örn föreställning med skolapparat, varom i 26 § 2 mom. förmäles,

skall utöver vad eljest i denna förordning finnes stadgat särskilt iakttagas:

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr l47.

25

a) att i biografsalen ej må finnas mera film än som är insatt i apparaten;

skolande övrig film förvaras i ett från biografsalen och dess utrymningsväg

avskilt rum;

b) att omspolning av film ej må försiggå i biografsalen, innan publiken utrymt

densamma;

c) att elektriskt förkopplingsmotstånd skall vara så anbragt, att film eller

andra brännbara ämnen icke kunna antändas därav;

d) att anordningar vidtagas, som i övrigt hindra film att komma i närheten

av de till apparaten hörande elektriska anordningarna eller annat, som kan

förorsaka filmens antändning;

e) att tobaksrökning eller användandet av tändstickor eller eld i annan form

ej må förekomma i biografsalen eller, därest apparaten är uppställd i det i 26 §

2 mom. omförmälda rum, i detta; skolande anslag härom uppsättas på lämplig

plats i biografsalen och sagda rum; samt

f) att i omedelbar närhet av apparaten finnes minst en med vatten ständigt

fylld pytsspruta eller hink av erforderlig storlek eller kemisk eldsläckningsapparat

av typ, som statens provningsanstalt godkänt för ändamålet.

35 §.

1. Inom apparatrum och dess utrymningsväg vare tobaksrökning och användandet

av tändstickor eller eld i annan form förbjudna, varom anslag skola på

lätt i ögonen fallande sätt uppsättas på lämpliga ställen i eller invid apparatrummet.

2. Pytssprutor eller hinkar, ständigt fyllda med vatten, eller kemiska eldsläckningsapparater

av typ, som statens provningsanstalt godkänt för ändamålet,

skola till erforderligt antal placeras på lämpliga platser i eller utanför

apparatrummet; skolande sådan plats utmärkas med ordet Brandredskap.

3. Så framt brandkår finnes, skall anslag örn närmaste brandskåp eller

annat sätt för brandkårs tillkallande uppsättas på lämplig plats i eller invid

apparatrummet.

3 KAP.

Om icke offentlig filmförevisning.

36 §.

1. Lokal, vilken ej blivit godkänd såsom biograf, må ej heller användas eller

upplåtas för icke offentlig förevisning av biografbilder med begagnande av

film, som i 1 § avses, med mindre den blivit därtill godkänd av polismyndigheten

i orten,

2. Sådant godkännande må icke lämnas, såvida ej efter av polismyndigheten

föranstaltad besiktning av lokalen, vid vilken besiktning å plats, där brandstadgan

gäller, brandchefen skall vara företrädd, lokalen befinnes motsvara de

i detta kapitel angivna fordringar.

Godkännes lokalen, har polismyndigheten att meddela föreskrifter i särskilt

följande avseenden:

a) platsen för projektionsapparatens uppställande;

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr lkl.

b) sittplatsers anordnande, därvid nied skälig hänsyn till befintlig inredning

föreskrifterna i 17 § 1 moni. a) och 2 mom.‘skola tjäna till vägledning; samt

c) öppethållande under föreställning av skjutdörr, som leder till eller finnes

1 utrymningsväg från lokalen, varvid skall iakttagas att dörren under föreställning

skall vara så fasthållen i öppet läge att den icke kan tillstängas.

3. Lokal inom undervisningsanstalt må godkännas tillsvidare och annan lokal

för en tid av högst ett år.

Den, för vilken bevis örn godkännande utfärdas, skall vara ansvarig för att

vid föreställning härför gällande föreskrifter iakttagas.

4. Yad i detta kap. stadgas gäller ej filmförevisning i enskilt hem.

37 §.

Lokal, som i 36 § 1 mom. avses, må ej vara så belägen inom byggnaden, att

vid inträffande eldsvåda räddningsmöjligheterna för dem, som vistas i byggnadens

övriga delar avstängas.

Lokalen skall hava minst två utgångar, dock må klassrum i skola, även örn

det är försett med endast en utgång, kunna användas för filmförevisning, därest

projektionsapparaten utgöres av skolapparat, som i 26 § 2 mom. sägs.

38 §.

1. Projektionsapparaten skall vara av beskaffenhet som i 25 § eller 26 §

2 mom. sägs. Brandkassetter skola under pågående förevisning av filmen vara

slutna.

2. Projektionsapparaten skall, där fall ej föreligger, varom i 39 § förmäles,

uppställas på sätt i 26 § 2 mom. är stadgat örn skolapparats uppställande; och

äge vad där stadgas örn avspärrat område motsvarande tillämpning.

Därjämte skall iakttagas:

a) att vid förevisning, som i detta kap. avses, ej må förekomma större myckenhet

film än 15 kilogram, därav i själva förevisningslokalen ej må finnas

mera film än som är insatt i projektionsapparaten; skolande övrig film förvaras

i ett från förevisningslokalen och dess utrymningsväg avskilt rum.

b) att omspolning av film ej må försiggå i lokalen, innan publiken utrymt

densamma;

c) att elektriskt förkopplingsmotstånd skall vara så anbragt, att film eller

andra brännbara ämnen icke kunna antändas därav;

d) att apparatskötaren ej må lämna det avspärrade området utan att apparaten

satts ur drift;

e) att inom det avspärrade området tobaksrökning och användandet av

tändstickor eller eld i annan form ej må förekomma; samt

f) att i omedelbar närhet av apparaten finnes minst en med vatten ständigt

fylld pytsspruta eller hink av erforderlig storlek eller kemisk eldsläckningsapparat

av typ, som statens provningsanstalt godkänt för ändamålet.

3. Angående behörighet att sköta projektionsapparaten äge vad i 27 §

stadgas motsvarande tillämpning.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr lhl.

39 §.

Användes vid förevisning av biografbilder inom undervisningsanstalt annan

projektionsapparat än skolapparat, varom i 26 § 2 mom. förmäles, skall apparaten

vara uppställd i apparatrum. Angående sådant rum och dess utrymningsväg

skall vad i 18—21 §§ är stadgat äga motsvarande tillämpning.

4 KAP.

Ansvarsbestämmelser m. m.

40 §.

1. Använder eller upplåter någon för förevisning av biografbilder lokal,

som icke blivit av vederbörande myndighet för sådant ändamål godkänd, eller

vidtager någon utan vederbörligt tillstånd sådan förändring av godkänd lokal,

som kan inverka på dess användning för filmförevisning, och använder eller

upplåter han därefter lokalen för sådan förevisning, straffes med dagsböter,

dock ej under fem.

2. Överträdas de i 22—24 §§ meddelade föreskrifter beträffande sådana

delar av däri omförmälda anläggningar eller anordningar, som icke äro att

hänföra till fastigheten, straffes biografens innehavare med dagsböter, dock ej

under fem.

41 §.

1. Användes projektionsapparat, som ej är så beskaffad, som i 25 § eller

26 § 2 mom. stadgas, eller iakttagas icke de i 26 § meddelade föreskrifter angående

apparatens uppställning eller de i 27 § meddelade föreskrifter angående

behörighet för apparatskötaren, straffes biografens innehavare eller den, som

enligt 36 § 3 mom. är ansvarig för förevisningen, med böter från och med fem

till och med trehundra kronor.

2. Till enahanda straff vare den förfallen, som bryter mot vad i 28—35 §§

är föreskrivet eller mot särskild föreskrift, som av vederbörande myndighet

på grund av samma bestämmelser må hava meddelats, eller mot vad i 38 eller

39 § är stadgat eller mot föreskrift, som av vederbörande myndighet på grund

av 36 § må hava meddelats.

42 §.

Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse mot denna

förordning, fortsätter samma förseelse, skall, när han varder därtill lagligen

förvunnen, för varje gång stämning delgivits fällas till särskilt ansvar.

Där efter allmän lag följer ansvar å förseelse, som eljest skolat falla under

denna förordnings ansvarsbestämmelser, äga samma bestämmelser ej tillämpning.

43 §.

Åtal för överträdelse av föreskrifterna i denna förordning anhängiggöres vid

allmän domstol och utföres av allmän åklagare.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majlis proposition nr l_h7.

44 §.

Böter, som enligt denna förordning ådöma®, tillfalla kronan.

Saknas tillgång till böternas bulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän

strafflag. _

1. Denna förordning skall träda i kraft den 1 januari 1933, dock med de

avvikelser, som föranledas av stadgandena i 2—10 mom. här nedan.

2. Bestämmelserna i 5 §, 25 §, 26 § 1 morn., 27 § samt 38 § 1 och 3 mom.

skola träda i tillämpning ett år och bestämmelserna i 39 § två år efter förordningens

ikraftträdande.

3. Beträffande de vid förordningens ikraftträdande redan befintliga biografer

skall vad i 4 § stadgas ej äga tillämpning samt vad i 6—24 §§ stadgas

lända till efterrättelse, i den mån föreskrifterna i 4—8 mom. här nedan ej till

annat föranleda.

4. Det åligger ägare av biograf, som i 3 mom. avses, så framt han efter

förordningens ikraftträdande fortfarande vill använda eller upplåta lokalen

för förevisning av biografbilder, att härom skriftligen göra anmälan sist inom

tre månader efter förordningens ikraftträdande, å ort, där byggnadsnämnd eller

annan myndighet, som enligt gällande byggnadsstadga äger pröva ansökan örn

byggnadslov, finnes, hos denna myndighet och å annan ort hos länsstyrelsen.

5. Sedan anmälan, som i 4 mom. avses, inkommit till myndighet, som där

omförmäles, har denna att låta verkställa besiktning av biografen. Ägaren

skall beredas tillfälle att själv eller genom ombud närvara vid besiktningen.

Därvid skola jämväl polismyndigheten i orten och å plats, där brandstadgan

gäller, brandchefen vara företrädda även i det fall att uppdraget att verkställa

besiktningen ej givits åt sådan myndighet.

6. Befinnes vid besiktning, varom i 5 mom. förmäles, biografen vara i

full överensstämmelse med föreskrifterna i denna förordning, lämnas av den

myndighet, som mottagit anmälan, godkännande av biografen för förevisning

av biografbilder.

7. Befinnes vid besiktning, som nyss sagts, biografen ej vara i full överensstämmelse

med föreskrifterna i denna förordning, skall förslag till avhjälpande

av de vid besiktningen anmärkta brister underställas myndighet, som i 4 mom.

avses. Vid prövning av detta förslag skall iakttagas:

a) att från bestämmelserna i 7 och 8 §§, 10 §, 11 § 2 morn)., 12 § 1 och 2

morn. samt 3 mom. första stycket, 13 § 2 morn., 15 § 1 mom. andra stycket

och 3 morn., 16 § 2 mom. i fråga örn förbud mot kantregel, 17 § 1 mom.

punkten e) samt 2 och 3 mom. ävensom 19 § 1 mom. må kunna medgivas den

eftergift, som i varje särskilt fall kan vara befogad och som ej innebär påtaglig

fara för människoliv; dock att vid eftergift från bestämmelserna

i 10 § 2 mom. det ej må tillåtas mindre än två utgångar från

läktare för mer än 150 personer, att mindre bredd av utgång, som avses i 12 §

2 morn., ej må tillåtas än 1.2 meter, att mindre bredd av gång, som i 17 §

1 mom. avses, ej må tillåtas än 0.8 meter samt att ett ensamt liggande trappsteg

ej må förekomma;

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lhl.

29

b) att de i G § omförmälda kanaler må kunna utföras såsom plåtrör, omslutna

av en mot yttre åverkan skyddande trumma;

c) att från föreskrifterna i 14 § må kunna göras undantag för huvudingång

och därmed förbundet kapprum eller förrum, så framt reservutgångarna äro

tillräckligt stora och direkt eller genom enbart ett vindfång leda till det fria

samt förhållandena i övrigt äro gynnsamma;

d) att den i 15 § 2 mom. andra stycket meddelade föreskrift örn brandhärdig

beklädnad på trappas undersida må kunna eftergivas beträffande trappa, till

vars begagnande högst 75 personer äro hänvisade;

e) att beträffande biograf för högst 450 personer må i stadgandena i 20 §

1 mom. första och andra styckena undantagsvis medgivas den lindring, att

apparatrummets tak, väggar och golv få vara brandhärdiga och att apparatrummets

underbyggnad ej behöver vara brandsäker, därest den ändock är av

betryggande hållfasthet och utförd i brandhärdig konstruktion;

f) att beträffande biografer för högst 450 personer må, där synnerliga svårigheter

för framdragande av särskild utrymningsväg från apparatrummet

skulle möta, i föreskrifterna i 20 § 1 mom. tredje stycket kunna medgivas

den lindring, att utrymningsväg från apparatrummet får utmynna i utrymningsväg

från biografsalen eller annat utrymme inom byggnaden; skolande för

sådant fall vad i 21 § punkterna b) och c) stadgas vinna tillämpning;

g) att utrymningsväg från apparatrum, som i 20 § 2 mom. avses, må kunna

utmynna i utrymningsväg från biografsalen eller annat utrymme inom byggnaden;

skolande för sådant fall vad i 21 § punkterna b) och c) stadgas vinna

tillämpning;

h) att utrymningsväg, som i 20 § 3 mom. andra stycket avses, må kunna

utmynna i utrymningsväg från biografsalen; skolande för sådant fall vad i 21 §

punkterna b) och c) är stadgat vinna tillämpning, dock behöva de mellanliggande

utrymmena endast vara försedda med flamskyddande beklädnad; samt

i) att beträffande biograf, som i 20 § avses, de från apparatrummet ledande

kanaler må kunna utföras på sätt under b) här ovan medgivits beträffande

kanaler från källare, under förutsättning att de icke ligga närmare trävirke än

25 centimeter.

8. I beslut, som myndighet enligt 7 mom. första punkten har att meddela,

skall tillika föreläggas viss tid för avhjälpande av där omförmälda

brister, vid påföljd att biografen eljest icke vidare må för sitt ändamål användas

eller upplåtas.'' Är fråga örn apparatrum och dess utrymningsväg eller

örn elektriska anläggningar och belysningsanordningar, må tiden ej sättas

längre än två år från förordningens ikraftträdande. I andra fall må, där

fråga är örn arbete av mera betydande omfattning, tiden ej sättas kortare

än tre år efter förordningens ikraftträdande. Sedan arbetena blivit

utförda, skall besiktning av biografen skyndsamt företagas. Angående sådan

besiktning så ock örn biografens godkännande och tagande i bruk skall vad

i 3 § 4 mom. stadgas äga motsvarande tillämpning.

9. Befinnes vid besiktning, varom i 5 mom. förmäles, biografen vara av

sådan beskaffenhet att förevisning i densamma anses medföra uppenbar fara

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Mai:ts proposition nr 147.

för människoliv, äger länsstyrelsen förbjuda användandet av biografen eller

viss del av densamma, intill dess nödiga åtgärder vidtagits. Har besiktningen

ägt rum på föranstaltande av byggnadsnämnd eller motsvarande myndighet,

åligger det denna att, därest lokalen utrönes vara av beskaffenhet som nyss

sagts, därom ofördröjligen göra anmälan till länsstyrelsen.

10. Vad i 4—9 morn. stadgats skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse

jämväl i fråga örn biograf, som vid förordningens ikraftträdande var under

uppförande eller inredande eller som, där byggnadslov före nämnda tid

beviljats, senare påbörjats.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 11,7.

31

Utdrag av protokollet över kommunikations ärenden, hållet inför

Hans Sungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 19 februari 1932.

N ärvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gärde, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för kommunikationsdepartementet statsrådet Jeppsson anför:

Genom beslut den 4 april 1930 uppdrog Kungl. Maj :t åt häradshövdingen 1930 års

Gustaf Styrbjörn Dahlqvist att enligt de närmare anvisningar, som av che- förslag.

fen för kommunikationsdepartementet meddelades, i samarbete med sprängåmnesinspektören

och representant för statens provningsanstalt, som av anstalten

utsåges, biträda med beredning inom departementet av frågan angående

brandskydds- och andra erforderliga säkerhetsföreskrifter beträffande förvaring

och användning av film och likartade ämnen.

Sedan riksdagen i skrivelse den 21 maj 1930, nr 249, anhållit, att Kungl.

Maj :t måtte skyndsamt låta verkställa utredning örn förebyggandet av eldsolyckor

vid biografföreställningar och för riksdagen framlägga det förslag,

vartill utredningen kunde föranleda, uppdrog Kungl. Majit vidare genom beslut

den 6 juni 1930 åt Dahlqvist att såsom sakkunnig inom departementet

biträda jämväl med utredning i fråga om åtgärder i syfte att förebygga dylika

eldsolyckor, varvid samarbete i erforderlig mån skulle äga rum dels med

vederbörande statliga myndigheter dels ock med enskilda sammanslutningar,

vilka företrädde brandskyddsintresset.

Med skrivelser den 18 oktober, respektive den 14 november 1930 överlämnade

Dahlqvist förslag dels till förordning angående film (Statens offentliga

utredningar 1930: 26) dels ock till förordning angående biografer och biografföreställningar

(Statens offentliga utredningar 1930: 28). I sistnämnda förslag

hade med de ändringar, som av förslaget föranletts, inarbetats de delar

av förordningen den 22 juni 1911 angående biografföreställningar, som icke

anginge filmcensur, under det att de delar av denna förordning, som hade

avseende å filmcensur, ansetts böra upptagas i en särskild förordning.

över de av Dahlqvist utarbetade förslagen hava utlåtanden avgivits av ve- Yttranden

derbörande myndigheter, varjämte av frågorna berörda enskilda sammanslut- över 1930 års

ningar berett» tillfälle att yttra sig. ^ or*

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr i-47.

Departementschefens

anförande

29/5 1931.

Sålunda hava över förslaget till förordning angående film infordrade yttranden

avgivits av Överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser, byggnadsstyrelsen,

medicinalstyrelsen, kommerskollegium, statens provningsanstalt, socialstyrelsen,

järnvägsstyrelsen, generalpoststyrelsen, statens biografbyrå,

Svenska brandskyddsföreningen, Svenska film- och biografmannasällskapet

samt Svenska landstingsförbundet. Sveriges filmuthyrareförening, som lämnats

tillfälle yttra sig över förslaget, har emellertid ej begagnat sig därav. Vid

dessa yttranden hava fogats åtskilliga yttranden, som nämnda myndigheter i sin

ordning införskaffat, nämligen från 2 polismästare, 4 poliskammare, 11 magistrater,

1 brandstyrelse, 15 brandchefer, 1 byggnadsnämnd, 1 kommunalnämnd,

1 länsarkitekt, 1 landsfiskal, 1 lasarettsdirektion, 1 järnvägsförvaltning,

1 ingenjör och 2 biografägare ävensom från Svenska radiologförbundet,

professorn Gösta Forssell, sprängämnesinspektören, Sveriges industriförbund

och av Svenska teknologföreningen utsedda kommitterade. Inalles hava således

ett 80-tal yttranden avgivits. I ett 50-tal av dessa yttranden har förslaget

helt lämnats utan erinran eller endast med någon mindre omfattande

anmärkning tillstyrkts, varemot i övriga yttranden erinringar gjorts mot förslaget.

Icke i något av yttrandena har dock lagstiftning på området avstyrkts.

Över förslaget angående biografer och biografföreställningar hava infordrade

yttranden avgivits av Överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser,

byggnadsstyrelsen, socialstyrelsen, statens provningsanstalt, statens biografbyrå,

skolöverstyrelsen, kommerskollegium, Sveriges biografägareförbund,

Svenska film- och biografmannasällskapet, Sveriges fastighetsägareförbund,

Svenska brandskyddsföreningen och Svenska landskommunernas förbund, varjämte

Sveriges centrala hotell- och restaurantförening lämnats tillfälle att

yttra sig över förslaget men ej begagnat sig därav. Vid dessa yttranden hava

fogats åtskilliga yttranden, som nämnda myndigheter i sin ordning införskaffat,

nämligen från 2 polismästare, 4 poliskammare, 24 magistrater, 2 stadsstyrelsen

17 brandchefer, 2 byggnadsnämnder, 1 kommunalnämnd, 3 länsarkitekter,

1 landsfogde, 17 landsfiskaler, 1 poliskommissarie, 1 yrkesinspektör

och 2 ingenjörer ävensom från inspektören för elektriska anläggningar i

Stockholm, sprängämnesinspektören och kommerskollegii elektriska sektion.

Sammanlagt hava sålunda 116 yttranden avgivits. Dessutom hava två skrifter

till departementet inkommit från en person, som utövar biografrörelse. I

ett 60-tal av dessa har förslaget helt lämnats utan erinran eller med endast

någon mindre ändring tillstyrkts, varemot i de övriga erinringar framkommit.

Förslaget har avstyrkts endast av magistraten i en mindre stad.

Vid ärendets föredragning i statsrådet den 29 maj 1931 lämnade jag en redogörelse

för de avgivna författningsförslagen och anförde vidare:

»Beträffande båda författningsförslagen hava i de avgivna utlåtandena

framställts åtskilliga erinringar, vilka delvis rikta sig mot mera väsentliga

punkter av förslagen, och från en del håll har påyrkats omarbetning av förslagen.

!Även jag finner en överarbetning av desamma vara önskvärd.

Vid denna överarbetning synes böra eftersträvas att såvitt möjligt samman
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

33

föra bestämmelserna i de båda avsedda förslagen till en författning. Den

förut omnämnda, nu gällande förordningen den 22 juni 1911 angående biografföreställningar

bör enligt min mening i nu förevarande sammanhang lämnas

orubbad. I övrigt synes beträffande den förordade överarbetningen böra

iakttagas, att de blivande bestämmelserna givas en så överskådlig avfattning

som möjligt och att de begränsas till vad som ur säkerhetssynpunkt kan anses

oundgängligen erforderligt. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt önskvärdheten

av att bestämmelserna icke göras så rigorösa, att de verka hindrande

för filmens utnyttjande i bildningsarbetets tjänst eller medföra onödigt

betungande kostnader för biografväsendet. Så långt ske kan böra tyngande

detaljföreskrifter undvikas. I stället torde kunna övervägas att -—- om så

befinnes önskvärt och lämpligt — ersätta sådana föreskrifter med särskilda

normalbestämmelser vid sidan av författningen. Undvikas bör vidare i möjligaste

mån att genom tillskapande av nya uppgifter för länsstyrelserna beträffande

biografväsendet öka dessa myndigheters arbetsbörda. Beträffande

brandskyddstekniska benämningar och definitioner torde vissa jämkningar i

förslagen vara erforderliga. Ytterligare bör vid överarbetningen självfallet

tagas hänsyn till den vid innevarande års riksdag beslutade nya lagstiftningen

angående stadsbyggnadsväsendet. Givetvis böra även erinringar i

andra hänseenden, som framkommit i utlåtandena, tagas i övervägande.»

Genom beslut den 29 maj 1931 bemyndigade Kungl. Maj:t mig att till- 1931 års

kalla högst tre sakkunniga att inom kommunikationsdepartementet biträda vid sakkunniga

överarbetning av ifrågavarande författningsförslag.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallade jag den 8 juni 1931 såsom

sakkunniga häradshövdingen Dahlqvist, ordförande, ledamoten av riksdagens

andra kammare Carl Brännberg och sekreteraren i Svenska brandskyddsföreningen

kaptenen Ragnar Götherström.

De sakkunniga, som ägt att från verk och myndigheter erhålla nödiga upplysningar

samt påkalla det samarbete i övrigt, som för uppdragets fullgörande

kunde finnas erforderligt, hava för sådant ändamål erhållit biträde av

representanter för byggnadsstyrelsen och statens provningsanstalt, nämligen

arkitekten hos nämnda styrelse Åke E. Tengelin och avdelningschefen vid

provningsanstalten civilingenjören R. Schlyter. Under uppdragets fullgörande

hava vidare vissa upplysningar påkallats från skolöverstyrelsen, sprängämnesinspektören

och byråchefen för arbetarskyddsärenden i socialstyrelsen

ävensom från inspektören för elektriska anläggningar i Stockholm, varjämte

de sakkunniga varit i tillfälle att samråda med brandchefen i Stockholm Axel

Svinhufvud och vid besök å röntgenavdelningarna inom Maria sjukhus i Stockholm

och Akademiska sjukhuset i Uppsala med vederbörande läkare.

Då jag i det följande använder benämningen 1930 års förslag avses därmed

de av häradshövdingen Dahlqvist under samma år avlämnade förslag. Med

beteckningen de sakkunniga åsyftar jag de personer, vilka jag tillkallat för

samråd vid överarbetningen av 1930 års förslag. Ifråga örn denna överarbethava

de sakkunniga varit på alla punkter ense med mig.

Bihang Ull riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 118 haft. (Nr li7.)

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:19 proposition nr 147.

Allmänna

synpunkter.

Den inom biografrörelsen och för röntgenfotografering vanligen använda

filmen består till huvudsaklig del av nitrocellulosa, d. v. s. explosiv vara av

första klass. Genom tillsats av vissa ämnen, bl. a. kamfer, minskas väl faran

av den i filmen ingående nitrocellulosan, men filmen är dock mycket lättantändlig

och har hög förbränningshastighet samt bringas genom upphettning till

sönderdelning, varvid utvecklas nitrösa samt andra giftiga och kvävande gaser,

vilka vid blandning med luft kunna bilda explosiva gasblandningar. Vid

ofullständig förbränning blir rökutvecklingen mycket intensiv, och till och med

vid så ringa kvantitet som endast ett eller annat kilogram kan den tjocka kvävande

röken insvepa en hel byggnad.

En filmbrand innebär därför ofta fara för människoliv, särskilt som filmen

vanligen kommer till användning inom sådana byggnader, där ett stort antal

människor samtidigt vistas, såsom i biografer, skolor och andra samlingslokaler

samt inom sjukhus. Erfarenheterna från åtskilliga filmeldsvådor av

synnerligen svårartad karaktär, som under de senare åren förekommit i utlandet,

hava även givit vid handen, att särskilt den kraftiga rökutvecklingen

medfört stor fara för panik bland de i lokalen vistande. Film- och biografeldsvådor,

som under de senare åren förekommit i utlandet, hava medfört förlust

av ett betydande antal människoliv. Sålunda har, enligt vad de sakkunniga

uppgivit, ett 10-tal sådana eldsvådor, som under de senaste fem åren förekommit,

krävt över 500 människoliv, därav 122 vid en filmbrand inom ett amerikanskt

sjukhus.

I vårt land hava, enligt vad de sakkunniga uppgivit, under de senaste fem

åren 3 människoliv gått förlorade vid filmeldsvådor och allvarliga tillbud hava

icke saknats även under den allra sista tiden. Sålunda inträffade i vart land under

hösten år 1931 2 eldsvådor i filmbyråer, en eldsvåda i boningshus och 4 i biograflokaler,

allt genom filmens antändning. I de över 1930 å.rs förslag inkomna

yttrandena har ej heller, med undantag för ett enda yttrande, lagstiftning på

området avstyrkts, utan har fastmera i några av yttrandena framhållits angelägenheten

av att snara åtgärder vidtoges.

Även jag är av den meningen, att på detta område en lagstiftning, såsom

skett flerstädes i utlandet, bör komma till stånd. Bestämmelserna böra emellertid

omfatta endast den lättantändliga filmen, som innehåller nitrocellulosa,

medan den s. k. acetatfilmen eller säkerhetsfilmen ej bör inbegripas under denna

särskilda lagstiftning, enär sådan film brinner relativt sakta och utan att explosiva

eller kvävande gaser utvecklas.

De sakkunniga hava förordat, att de båda förslagen, av vilka det senare i

rubriken torde böra angivas avse biografer och filmförevisning, icke sammanföras

i en författning utan utfärdas var för sig, då de berörde väsentligen

olika intressegrupper. Om också vissa fördelar skulle hava vunnits genom ett

dylikt sammanförande, har dock även jag funnit övervägande skäl tala för

denna de sakkunnigas ståndpunkt. Medan sålunda förslaget till förordning

angående film reglerar innehav, förvaring och handhavande av film, utom -—

med visst undantag — då fråga är örn filmförevisning i biograf eller annan

lokal, ävensom transport av film, upptager däremot förslaget till förordning

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr lhl.

35

angående biografer och filmförevisning spörsmålen örn anordnande av biografer

och andra lokaler, där filmförevisning äger rum, samt örn innehav och handhavande

av film i samband med sådan förevisning med undantag för det fall,

att filmförevisning äger rum i filmbyrå eller filmlaboratorium. Förslaget

angående biografer och filmförevisning innehåller alltså föreskrifter, som

huvudsakligen beröra biografägarna, medan förslaget angående film berör andra

kategorier, till huvudsaklig del röntgenavdelningarna å sjukhusen samt filmdistributörerna

(filmbyråerna).

De sakkunniga hava ansett sig böra förorda den av mig till statsrådsprotokollet

den 29 maj 1931 uttalade meningen, att den nu gällande förordningen den

22 juni 1911 angående biografföreställningar i förevarande sammanhang lämnas

orubbad. Dock är det tydligt att, innan tillstånd till biografföreställning enligt

1911 års förordning lämnas, myndigheten bör göra sig underrättad örn att lokalen,

där föreställningen skall givas, är anordnad och godkänd i enlighet med de

i förordningen angående biografer och filmförevisning meddelade föreskrifter.

Ett uttryckligt stadgande härom torde emellertid icke vara erforderligt.

I 1930 års förslag angående film var 2 kap. örn innehav, förvaring och

handhavande uppdelat i två särskilda avdelningar, innehållande bestämmelser,

den ena örn biograffilm och den andra örn röntgenfilm, och de myndigheter,

som hade att taga befattning med frågor angående film, skulle vara, beträffande

biograffilm länsstyrelse och beträffande röntgenfilm medicinalstyrelsen.

I sitt yttrande anförde Svenska brandskyddsföreningen, att röntgenfilm förekomme

icke endast på sjukvårdsanstalter utan även inom industrien och att

det vore olämpligt, att medicinalstyrelsen skulle övervaka industriens användning

av röntgenfilm. Det vore oegentligt och tekniskt oriktigt, att olika bestämmelser

skulle gälla för de två filmslagen, då det gällde handelslager av

oexponerad film. Det vore principiellt oriktigt, att medicinalstyrelsen skulle

avgöra alla ärenden örn röntgenfilm. Under alla förhållanden vore det en oavvislig

fordran, att vederbörande polismyndighet, byggnadsnämnd och brandchef

hördes i ärende om innehav av röntgenfilm. Då bestämmelserna örn de två

filmslagen vore i stort sett lika, syntes förordningen böra innehålla gemensamma

bestämmelser för all slags film, eventuellt med undantagsbestämmelser för

sjukvårdsanstalternas röntgenfilm. Även teknologföreningens kommitterade uttalade,

att uppdelningen i särskilda bestämmelser för biograffilm och särskilda

för röntgentfilm vore mindre lycklig. Röntgenfilm användes i stor utsträckning

inom industrien. Kommitterade föreslogo uppdelning i dels bestämmelser,

avseende all för industriellt eller enskilt behov avsedd film, och dels bestämmelser

angående film inom sjukhus. Liknande synpunkter framfördes även i

byggnadsstyrelsens och Sveriges industriförbunds yttranden. I några yttranden

gjordes gällande, att länsstyrelserna borde taga befattning med alla ärenden

angående röntgenfilm.

Med hänsyn till de erinringar, som sålunda framställts, hava bestämmelserna

i 2 kap. av förslaget angående film gjorts gemensamma för all film, såväl

biograffilm som röntgenfilm, och i fall, då ifråga örn röntgenfilm någon

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj:ts proposition nr lk7.

avvikande bestämmelse påkallats, har denna i varje särskilt fall upptagits såsom

undantagsbestämmelse.

Vad åter angår frågan vilken myndighet, som skall hava att taga befattning

med ifrågavarande ärenden, finner jag mig icke kunna biträda den meningen,

att å länsstyrelserna skulle överflyttas alla ärenden angående röntgenfilm,

således jämväl då sådan förvarades å sjukhusen. Visserligen tillkommer det

enligt gällande brandstadga länsstyrelserna, var inom sitt län, att öva tillsyn

över brandväsendet, men å andra sidan må enligt föreskrift i 7 § av lagen

den 22 juni 1928 om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus anläggning

av sjukhus ej påbörjas förrän medicinalstyrelsen, efter inhämtande av

byggnadsstyrelsens yttrande, godkänt, bland annat, byggnadsritningar för anläggningen

samt ritningar över uppvärmnings- och sanitärtekniska anordningar

vid densamma, och vad sålunda stadgats gäller även i fråga örn-, bland annat,

avsevärd till- eller ombyggnad av förefintligt sjukhus. Med hänsyn härtill

och då ökning i länsstyrelsernas arbetsbörda genom nya arbetsuppgifter bör i

möjligaste mån undvikas, anser jag mig böra biträda den meningen, att medicinalstyrelsen

skall handhava ärenden angående röntgenfilm, dock bör med

hänsyn till vad i de inkomna yttrandena anförts örn röntgenfilmens användning

inom industrien medicinalstyrelsens befattning med hithörande ärenden inskränkas

till att avse röntgenfilm inom sjukvårdsanstalt. Även då medicinalstyrelsen

har att handlägga dessa ärenden, bör emellertid i brandsäkerhetens intresse

yttrande inhämtas från polismyndigheten i orten och å plats, där brandstadgan

gäller, jämväl från brandchefen.

För vinnande av större överskådlighet har ifrågavarande 2 kap. uppdelats i

tre avdelningar: 1. Allmänna bestämmelser; 2. Särskilda bestämmelser för

filmlaboratorium och filmbyrå; samt 3. Särskilda bestämmelser för röntgenavdelning

och sjukvårdslokaler.

I flera yttranden över 1930 års förslag till förordning angående film har

framhållits önskvärdheten av att vederbörande myndigheter medgåves rätt att

lämna dispens från förordningens föreskrifter. Med hänsyn till den omarbetning,

som förslaget undergått, och de lättnader pa åtskilliga punkter, som därunder

vidtagits, synes mig icke erforderligt att beträffande särskilda stadganden

införa vidare dispensrätt än i 1930 ars förslag, men bör däremot i övergångsbestämmelserna

för befintliga anläggningar sadan medgivas i särskilda

undantagsfall, när synnerliga skäl föreligga och påtaglig fara för människoliv

icke uppstår genom eftergiften.

I 1930 års förslag angående biografer och biografföreställningar upptogs

bland övergångsbestämmelserna ett stadgande ifråga om redan befintliga biografer

av innehåll att, därest biograf vid besiktning i föreskriven ordning ej

befunnes vara i full överensstämmelse med föreskrifterna i den nya förordningen,

förslag till avhjälpande av de vid besiktningen anmärkta brister skulle

underställas respektive byggnadsnämnden eller länsstyrelsen, vilken myndighet

vid prövning av förslaget kunde medgiva sadan jämkning i den nya förordningens

föreskrifter, som i varje särskilt fall kunde finnas påkallad för att

ägaren av biografen ej måtte åsamkas oskälig kostnad. Under överarbetning
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^7.

37

en av förslaget har i anledning av ett från biograf ägarehåll uttalat önskemål

företagits en ingående undersökning örn på vilka särskilda punkter en jämkning

för redan befintliga biografer skulle kunna medgivas från de föreslagna

bestämmelserna utan att påtaglig fara för människoliv genom eftergiften skulle

behöva uppstå. Denna undersökning har givit till resultat de i 7 mom. punkterna

a)—i) av övergångsbestämmelserna upptagna stadganden. Visserligen

hava härigenom bestämmelserna kommit att något utökas, men en betydande

fördel måste anses vunnen genom de direktiv för en enhetlig tillämpning, som

härigenom tillskapats. Dessa stadganden innebära särskilt för lokaler, som

mera tillfälligtvis användas till filmförevisning, betydande lindringar.

Genom tillägg i 1 § av förslaget till förordning angående biografer och filmförevisning,

varigenom för filmförevisning i samband med statsunderstödd föreläsnings-

eller upplysningsverksamhet bestämmelserna i 3 kap. i stället för dem

i 2 kap. gjorts tillämpliga, har för nämnda verksamhet en långt gående lindring

vidtagits.

Under den verkställda överarbetningen bär i enlighet med de av mig Arid

de sakkunnigas tillkallande uppdragna riktlinjerna åtskilliga detaljföreskrifter

borttagits och förslagen även i övrigt begränsats till vad som ur säkerhetssynpunkt

ansetts oundgängligen erforderligt. Det oaktat hava några särskilda

normalbestämmelser, upptagande detaljföreskrifter, icke synts erforderliga

vid sidan av förordningarna.

Jag anhåller att härefter få övergå till de särskilda paragraferna i de framlagda

förslagen, därvid jag kommer att väsentligen beröra endast sådana frågor,

i vilka de överarbetade förslagen förete sakliga avvikelser från 1930 års

förslag eller som eljest anses påkalla särskilt yttrande.

Förslaget till förordning med vissa bestämmelser angående film.

Till förekommande av missförstånd att förordningen skulle innehålla uttömmande

föreskrifter örn film torde det böra utmärkas i rubriken till förordningen,

att den upptager endast vissa bestämmelser angående film.

1 KAP.

Om förordningens tillämplighetsområde m. m.

1 §•

Den film, varå förordningen äger tillämpning, indelas, såsom av 1 mom.

framgår, i två huvudgrupper: biograffilm eller sådan film, som avses till upptagning

och förevisning av biografbilder, samt röntgenfilm, som avses till röntgenfotografering

och i samband därmed stående verksamhet. Såväl oexponerad

som exponerad film inbegripes under förordningen. Sålunda äger förordningen

tillämpning jämväl å förekommande handelslager av oexponerad film.

Dock gälla ej bestämmelserna örn transport oexponerad filin.

Speciell

otivering

1 mom.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Majlis proposition nr li7.

2 mom.

3 mom.

5 mom.

Enligt 1930 års förslag likställdes med biograffilm jämväl s. k. avfall därav

(filma,vfall), i den mån för sådant särskilda föreskrifter ej funnes meddelade.

Dylika särskilda föreskrifter funnos meddelade i några få fall, vilka dock ej

inneburo några mera väsentliga lättnader från de allmänna föreskrifterna. I

motiveringen anfördes, att med filmavfall förstodes obrukbara remsor eller

bitar, som vid revidering av biograffilm avklipptes från densamma, och att

dsdikt avfall efter upplösning medelst eldfarlig olja användes vid tillverkning

av skocement och jämväl för en del andra ändamål.

I sitt yttrande över 1930 års förslag erinrade Svenska brandskyddsföreningen,

att inom skocementindustrien i stor utsträckning användes jämväl hela

kasserade filmrullar, och föreningen ifrågasatte, huruvida ej särskilda bestämmelser

borde meddelas för filmavfall och avfallsfilm, då vissa av bestämmelserna

i 1930 års förslag skulle bliva alltför betungande för den industri, som

använde dylik vara för tillverkning av skocement och andra bindmedel. Även

från Sveriges industriförbunds sida gjordes erinringar örn att de föreslagna bestämmelserna

för filmavfall vore för stränga, särskilt beträffande kraven å

de byggnader, som användes för förvaring, och erinrades härvid, att de fabriksbyggnader,

varom här vore fråga, i stor utsträckning vore belägna utanför tätt

bebyggda platser. Å andra sidan förmälde sprängämnesinspektören i sitt yttrande,

att han avrådde från lättnader för de industrier, som bearbetade filmavfall,

då sådant avfall vore mycket lättantändligt och vid brand att jämföra

med röksvagt krut.

Med hänsyn till dessa erinringar har en omarbetning av förevarande stadganden

vidtagits, i det att för filmavfall och kasserad film alternativt medgivits,

att i stället för bestämmelserna i 2 ka,p. örn innehav, förvaring och

handhavande må i tillämpliga delar lända till efterrättelse de i 4 kap. förordningen

den 18 maj 1928 angående explosiva varor meddelade bestämmelser för

explosiv vara av första klass. Härigenom vinnes, att själva förvaringslokalen

kan vara av betydligt enklare beskaffenhet än som kräves för förvaring av

film. Enligt nämnda 4 kap. gälla däremot avsevärt strängare bestämmelser i

avseende å förvaringslokalens belägenhet än enligt filmförordningen. I fall

4 kap. i förordningen om explosiva varor skall iakttagas, skola även bestämmelserna

i nämnda kap. örn tillstånd till innehavet och förvaringen i tillämpliga

delar lända till efterrättelse, men däremot skola i fråga om transport filmförordningens

3 kap. alltid iakttagas. Den, som ej vill begagna sig av nämnda

alternativ, har givetvis att ställa sig till efterrättelse föreskrifterna för film i

allmänhet med de i filmförordningen i vissa fall meddelade särskilda föreskrifter

för filmavfall och kasserad film.

Angående motiveringen till bestämmelsen i 3 mom. tillåter jag mig hänvisa

till vad under 3 § 1 mom. anföres.

Förordningen angående biografer och filmförevisning är avsedd att reglera

jämväl innehav, förvaring och handhavande av biograffilm i samband med

filmförevisning. Emellertid böra i förordningen angående film meddelas de

särskilda föreskrifter, som kunna vara påkallade för filmförevisning inom film
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr llfl.

39

laboratorium eller filmbyrå. De föreskrifter, som i sådant avseende erfordras,

kunna givetvis vara av betydligt mindre ingripande karaktär än motsvarande

bestämmelser för biograferna. Filmförevisning, varom sist förmäles, äger

nämligen rum endast vid enstaka tillfällen och inför en publik, som består av

allenast ett fåtal personer.

2 §•

I 1 § 4 mom. av 1930 års förslag meddelades vissa brandtekniska definitioner

och bestämmelser av mera allmän innebörd. I övrigt skulle det tillkomma

statens provningsanstalt att meddela de bestämmelser, som kunde erfordras

angående brandteknisk klassindelning och dylikt. I motiveringen förutsattes,

att statens provningsanstalt till komplettering av förordningens föreskrifter

under närmaste tiden skulle komma att utfärda normalbestämmelser rörande

sådana frågor.

I sitt yttrande över 1930 års förslag anförde statens provningsantalt, bl. a.,

följande:

Frågan om brandteknisk klassindelning av byggnadsmaterial och konstruktioner

hade länge varit aktuell, men erhållandet av en tillfredsställande lösning

av denna fråga hade försvårats till följd av att anordningar tidigare saknats

för prövning i större skala av byggnadsdelars motståndsförmåga mot

brand. Vid det brandlaboratorium, som inrättats vid provningsanstalten med

bidrag från landets större försäkringsbolag och av statsmedel, hade provningar

pågått sedan september 1929, varvid provningsanstalten samarbetat med en

delegation av brandtekniskt sakkunniga.

Sådana provningar beredde möjlighet till klassificering av byggnadsdelar

och konstruktioner i brandtekniskt avseende. Med hänsyn till de skilda krav

på brandsäkerhet, som i olika fall kunde uppställas, funne provningsanstalten

efter samråd nied ovannämnda delegation, att det vore lämpligt att uppdela

de hittills vanligen använda klasserna eller benämningarna i underavdelningar,

karakteriserade av olika grad av motståndsförmåga mot brand. En sådan

mera omfattande klassindelning måste emellertid vara underkastad en ständigt

fortgående revidering och komplettering med hänsyn till de olika material

och konstruktioner, som i snabb följd vunne användning på byggnadsområdet.

Denna mera detaljerade klassindelning kunde därför icke ingå i en lag eller

förordning, som beräknades hava giltighet under någon avsevärdare tidrymd,

utan avsåge att ingå i de bestämmelser, som det tillkomme statens provningsanstalt

att utfärda.

I den förordning, varom nu vore fråga, borde därför införas blott en allmän

begreppsförklaring av de grundläggande benämningarna.

I anslutning till nämnda yttrande föreslog statens provningsanstalt viss

ändrad lydelse av 1 § 4 mom. i 1930 års förslag. Denna ändrade lydelse

har med den komplettering, som under förslagens överarbetning erhållits från

statens provningsanstalt, upptagits i nu förevarande paragraf jämte föreskrift,

att det skall åligga provningsanstalten att efter framställning och behövlig

provning avgöra, huruvida byggnadsdel motsvarar de i författningen angivna

fordringarna. Jag anser mig i detta sammanhang böra påpeka, att provningsan-stalten

härigenom kommer att tillföras nya arbetsuppgifter.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 2 47.

Provningsanstalten har meddelat, att dea efter förordningens ikraftträdande

har för avsikt att utfärda ett cirkulär i ämnet, däri såsom sista avdelning skall

upptagas en förteckning över byggnadskonstruktioner, som blivit klassificerade.

2 KAP.

Örn innehav, förvaring och handhavande.

1. Allmänna bestämmelser.

3 §.

i. 1 morn. I 1 morn. av denna paragraf har med hänsyn till vissa erinringar, som

gjorts mot 1930 års förslag (se detta förslag 2, 3, 33 och 34 §§), upptagits

föreskrift, att redan då myckenheten film överstiger 5 men ej 45 kilogram

(mindre förråd) amnälan om innehavet skall göras till vederbörande myndighet,

varemot först då myckenheten överstiger 45 kilogram (större förråd) myndighets

tillstånd till innehavet erfordras. Regeln örn skyldighet att göra anmälan

örn innehav av film redan då myckenheten överstiger 5 kilogram — i

1930 års förslag var gränsen 10 kilogram — måste givetvis ur säkerhetssynpunkt

vara välgrundad, då det för polis- och brandmyndigheterna lärer vara

av vikt att hava kännedom örn varest även sådana mindre kvantiteter förvaras.

Erfarenheten från de under hösten år 1931 timade eldsvådorna har nämligen,

på sätt förut antytts, visat, att även mindre kvantiteter film vid förbränning

bilda explosiva och kvävande gaser i sådan mängd, att därav kan uppkomma

allvarlig livsfara. Den skärpta anmälningsskyldigheten torde ej kunna sägas

bliva betungande. Beträffande biograffilm innebär föreskriften, att först

vid en myckenhet överstigande 45 kilogram tillstånd erfordras, en lindring av

1930 års förslag, som fordrade tillstånd redan för större innehav än 30 kilogram.

Dock bör i detta sammanhang påpekas, att i 4 § meddelas uttryckligt

förbud mot att i boningsrum innehava ens mindre förråd. En myckenhet film

av 45 kilogram torde vara den högsta, varav behov föreligger vid en biografföreställning.

Nämnda myckenhet motsvarar nämligen maximivikten av film

till två s. k. helaftonsprogram. I förslaget till biografförordningen återfinnes

nämnda siffra i 33 §.

I formellt avseende har vidtagits den förenklingen, att endast två benämningar

å innehaven upptagits, nämligen de nyssnämnda uttrycken mindre förråd

och större förråd.

I fråga om den största myckenhet film, som på en gång må innehavas, upptog

1930 års förslag i fråga örn biograffilm 30,000 kilogram och beträffande

röntgenfilm 12,000 kilogram. I enlighet med vad de sakkunniga förordat

har för all film stadgats en högsta myckenhet av 30,000 kilogram. En annan

sak är däremot, att med hänsyn till de särskilda förvaringslokalernas läge

och beskaffenhet myckenheten måste begränsas i vissa särskilda fall, och gäller

detta såväl biograffilm som, särskilt inom sjukvårdsanstaltema, röntgenfilm.

Endast i en fritt belägen brandsäker byggnad, som ej inrymmer bo
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lk7.

41

långsrum och är avsedd endast för filmförvaring eller verksamhet, som står i

samband med innehav av film, kan den största myckenheten få förvaras.

Då all förvaring av film är förbunden med viss fara, även örn myckenheten

är förhållandevis ringa, har det ansetts lämpligt att göra tillämplig den i 16 §

meddelade föreskriften, att film, som är exponerad, under förvaring skall vara

inlagd, biograffilm i askar av trä eller tjock papp och röntgenfilm i kuvert,

även å innehav, som ej överstiga 5 kilogram, oaktat för förvaring och handhavande

av dylika mindre innehav några föreskrifter i övrigt ej meddelats.

Däremot äro dylika mindre myckenheter exponerad film ej undantagna från

föreskrifterna örn transport.

Enligt föreskrifterna i 2 mom. hänföras till film laboratorium eller filmbyrå

icke blott de lokaler, som användas för förvaring av film, utan jämväl de lokaler,

där filmen på ett eller annat sätt handhaves, såsom framkallningsrum,

filmsyningsrum, apparatrum, filmpackningsrum. Däremot räknas icke i förordningens

mening till filmlaboratorium eller filmbyrå övriga lokaler, som

kunna vara erforderliga för filmverksamheten, exempelvis vanliga kontorsrum,

även örn de äro belägna i samma våning som de lokaler, där filmen förvaras

eller handhaves. Å dylika övriga lokaler, som äro erforderliga för

filmverksamheten, kunna nämligen icke utan förfång för rörelsen tillämpas de

för filmlaboratorium eller filmbyrå meddelade föreskrifter.

I 3 mom. meddelas beträffande röntgenavdelning inom sjukvårdsanstalt

motsvarande bestämmelser som i 2 mom. ifråga örn filmlaboratorium och filmbyrå.

Till röntgenavdelning inom en sjukvårdsanstalt räknas ej blott själva

förvaringslokalerna för filmen utan jämväl de lokaler, där fotografering äger

rum eller där filmen eljest undergår behandling eller granskning. Däremot

räknas icke till röntgenavdelning lokal, som är avsedd för vård av sjuka, även

örn röntgenfilm i mindre myckenheter där behöver förefinnas. För sistnämnda

fall hava särskilda föreskrifter meddelats i 22 § punkten d).

Den i 4 mom. upptagna föreskriften örn att inom samma fastighet, där en

viss större myckenhet film innehaves, eldfarlig inrättning eller eldfarligt upplag

ej må förefinnas, så framt ej de särskilda säkerhetsanordningar vidtagas, som

härav i varje särskilt fall kunna betingas, saknar motsvarighet i 1930 års förslag

angående film, men ett stadgande av samma innebörd fanns däremot upptaget

i 1930 års förslag till förordning angående biografer och biografföreställningar.

I byggnadsstyrelsens yttrande erinrades, att i förslaget angående

film borde klarläggas de fordringar, som borde uppställas med hänsyn

till eldfarlig inrättnings förekomst i hus med förvaringslokaler för film. Att

ett dylikt stadgande intages jämväl i förordningen angående film synes mig

välbetänkt. Stadgandet har givits en avfattning, som medgiver en sådan smidighet

i tillämpningen, att det icke behöver bliva onödigtvis betungande i ekonomiskt

avseende. Stadgandet avser icke blott den byggnad, där filmen innehaves,

utan hela fastigheten, varå byggnaden är belägen. Beträffande frågan

vad som är att anse såsom eldfarlig inrättning eller eldfarligt upplag meddelas

bestämmelser i de lokala brandordningarna.

2 mom.

3 mom.

4 morn.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Majlis proposition nr lb7.

1 mom.

2 mom.

4 §•

Enligt föreskrift i 3 § 1 morn. erfordras för rätt att innehava film, där

myckenheten överstiger 5 men ej 45 kilogram (mindre förråd), att anmälan

därom göres. I detta mom. lämnas närmare regler örn till vem anmälan skall

göras och vad den skall innehålla. Enligt 1930 års förslag skulle anmälan

göras, beträffande biograffilm hos polismyndigheten i orten och ifråga

örn röntgenfilm hos medicinalstyrelsen. I anledning av erinringar mot nämnda

förslag, vilka berörts i den allmänna motiveringen, föreslås nu, att anmälan

beträffande såväl biograffilm som röntgenfilm skall ske hos polismyndigheten

i orten och å plats, där brandstadgan gäller, jämväl till brandchefen. Är fråga

örn innehav av röntgenfilm inom sjukvårdsanstalt, skall anmälan därjämte göras

hos medicinalstyrelsen. I detta sammanhang må erinras örn att enligt

1930 års förslag erfordrades för innehav av biograffilm tillstånd redan då myckenheten

översteg 30 kilogram, vilket tillstånd skulle utverkas hos länsstyrelsen.

Då i 2 mom. användes benämningen boningsrum, tages härvid liksom på

andra ställen i förordningen denna benämning givetvis i samma bemärkelse som

i 1931 års byggnadsstadga. I 1930 års förslag användes i vissa fall benämningen

sjukrum, men i det nu framlagda förslaget användes i stället boningsrum,

då härunder inbegripes sjukrum.

Utöver de i 2 mom. meddelade föreskrifter gälla för förvaring och handhavande

av mindre förråd film de i 3 §, 10—14 §§ och 16 § meddelade bestämmelser.

5 §•

I 3 § 1 mom. stadgas, att tillstånd erfordras för innehav av film, då myckenheten

överstiger 45 kilogram (större förråd). I denna paragraf meddelas

nu bestämmelser, i 1 mom. om hur tillstånd skall sökas, i 2 mom. örn ansökningens

behandling och i 3 mom. örn avsyning av lokalen. Bestämmelserna

hava sammanförts från ett flertal paragrafer i 1930 års förslag, varigenom en

överskådligare uppställning och en större enhetlighet i bestämmelserna vunnits,

exempelvis i fråga om de myndigheter, som skola höras i dessa frågor. Såsom

redan i den allmänna motiveringen erinrats har medicinalstyrelsens befattning

med ifrågavarande ärenden inskränkts till röntgenfilm inom sjukvårdsanstalt.

I andra fall är länsstyrelsen den myndighet, som beviljar tillstånd.

iVad i det av teknologföreningens kommitterade avgivna yttrandet anförts därom

att, där byggnadsnämnd finnes, denna borde lämna ifrågavarande tillstånd,

kan jag ej biträda.

6 §.

Denna paragraf innehåller bestämmelser örn sättet för förvaring av starre

förråd, då myckenheten ej uppgår till mer än 150 kilogram, varemot i 7—9 §§

meddelas bestämmelser i sådant avseende, då myckenheten överstiger 150 kilogram.

Därjämte skola givetvis de i 3 § och 10—16 §§ meddelade bestämmelser

iakttagas. Benämningen lagerrum å förvaringslokal användes först då mycken
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lhl.

43

heten film överstiger 150 kilogram, medan i 1930 års förslag denna benämning

förekom å förvaringslokal, även då myckenheten ej uppgick till 150 kilogram.

Bestämmelserna i 6 § motsvaras i 1930 års förslag av 21 § (biograffilm)

och 41 § (röntgenfilm). I ett par av de över nämnda förslag avgivna yttrandena

har ifrågasatts lämpligheten av att medgiva inrymmande i bostadshus med

endast brandhärdiga väggar och tak av en så stor myckenhet film som 150

kilogram eller att inom en sjukhusbyggnad förlägga en sådan filmkvantitet

till lägre våning än den överst belägna i byggnaden, och därvid har erinrats örn

den kraftiga röken vid en filmbrand. I ett yttrande har påyrkats förbud mot

förläggande av ett större förråd till källare. Vidare hava gjorts vissa erinringar

mot föreskrifterna i avseende å förvaringsskåpet, vilka hava ansetts vara alltför

detaljerade, varjämte hava framställts vissa anmärkningar av mera formell art.

I fråga örn beskaffenheten av den byggnad, där större förråd, ej överstigande

150 kilogram, inrymmes, har jag, i likhet med de sakkunniga, ej ansett nödigt

att meddela några föreskrifter, varemot särskild vikt bör läggas på att den

lokal, som användes för förvaring, på ett mot röks och elds spridning betryggande

sätt avskiljes. Härom hava upptagits bestämmelser i punkten b), däri

även stadgas förbud emot att anordna förvaringslokalen i boningsrum.

Enligt 1930 års förslag kunde, under iakttagande av vissa särskilda försiktighetsmått,

förvaringslokal för förråd, varom nu är fråga, anordnas i källare,

men jag anser, i likhet med de sakkunniga, välbetänkt att häremot stadga förbud.

Däremot anser jag skäl ej föreligga att meddela någon inskränkande

bestämmelse i avseende å rätten att förlägga ett dylikt förråd till vilken som

helst annan våning i byggnaden.

I likhet med 1930 års förslag hava upptagits bestämmelser örn att från vind

eller våning, där förvaringslokalen är belägen, och överliggande våningar till

bottenplanet skola leda minst två av varandra oberoende utrymningsvägar samt

att väggar och tak i den lokal, där förrådet inrymmes, skola vara åtminstone

brandhärdigt beklädda. Dylik beklädnad är visserligen önskvärd även för

andra inom samma våning belägna lokaler. Då det emellertid ur säkerhetssynpunkt

icke kan anses oundgängligen nödigt med sådan beklädnad inom sistberörda

lokaler, har någon föreskrift i berörda avseende, med hänsyn till de ekonomiska

konsekvenserna i vissa fall av en sådan, icke medtagits.

I 1930 års förslag meddelades i 21 § punkterna 6)—9) detaljerade föreskrifter

i avseende å det skåp, vari filmen inom förvaringslokalen skulle förvaras.

Dessa föreskrifter hava i punkten d) av förevarande paragraf givits

en mera allmän avfattning. Anordnas själva förvaringslokalen på ett

betryggande, brandsäkert sätt och förses den med sådan utluftningskanal, som i

punkten d) sägs, bör, därest förvaringslokalen ''uteslutande är avsedd för filmförvaring,

något särskilt skåp för förvaringen icke vara erforderligt.

Såsom ovan antytts har jag, i likhet med de sakkunniga, ej ansett erforderligt

att meddela några föreskrifter i avseende på byggnadens beskaffenhet,

och har för att ej betunga mindre sjukvårdsanstalter, särskilt sjukstugorna,

vilka i vissa orter ofta utföras av trä, som ej utvändigt putsas, denna efter
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maurts proposition nr 1-47.

gift ansetts böra göras även beträffande byggnad inom sjukvårdsanstalt, som

är avsedd för sjuka. Enligt 1930 års förslag fordrades däremot, att sådan

byggnad skulle vara brandsäker. Enligt det nu framlagda förslaget erfordras

beträffande själva förvaringslokalen inom byggnad, som är avsedd för vård

av sjuka, utöver vad i allmänhet stadgas, att förvaringslokalen förses med golv

av ek eller annat mot elds inverkan likvärdigt material ävensom brandhärdig

sluss.

I författningens text har icke intagits någon bestämmelse örn begränsning av

hur många förråd, som få inrättas i en och samma byggnad, utan detta får bero

på prövning i varje särskilt fall. För bedömande av denna fråga kunna flera

olika omständigheter spela in, såsom byggnadens storlek och läge i förhållande

till andra byggnader, de särskilda förvaringslokalernas belägenhet i förhållande

till varandra eller dylikt.

7-9 §§.

Medan i 6 § meddelas föreskrifter angående sättet för förvaring av större

förråd, då myckenheten ej överstiger 150 kilogram, givas i 7—9 §§ regler

angående sättet för förvaringen, då myckenheten överstiger 150 kilogram.

Huvudregeln är härvid, att i brandsäker byggnad, vilken i övrigt kan användas

för annat ändamål än förvaring av film, må med iakttagande av vissa i

7 § meddelade bestämmelser kunna i lagerrum förvaras intill 3,000 kilogram

och att större innehav, där ej med stöd av bestämmelserna i 8 § undantag för

en myckenhet av högst 6,000 kilogram medgives, enligt 9 § skall inrättas uti

fritt belägen brandsäker byggnad, som avses uteslutande för förvaring av film

eller för filmlaboratorium eller filmbyrå elier röntgenavdelning.

I 1930 års förslag motsvaras dessa bestämmelser av 14 och 20 §§ (biograffilm)

samt 37 och 40 §§ (röntgenfilm). De nu framlagda bestämmelserna äro

i stort sett av samma innehåll som 1930 års förslag utom därutinnan att enligt

nämnda förslag i en icke fritt belägen byggnad ej medgavs förvaring av högre

myckenhet röntgenfilm än 3,000 kilogram. I en till berörda förslag fogad

särskild mening uttalades emellertid, att å vind till sjukhusbyggnad borde,

därest gynnsamma omständigheter förelåge, kunna inredas lagerrum för förvaring

av högst 6,000 kilogram röntgenfilm (fyra lagerrum med 1,500 kilogram

i varje) under förutsättning, att lagerrummen och angränsande utrymmen

samt eventuellt underliggande rum försåges med sprinkleranläggning för

begjutning med vatten. I den särskilda meningen gjordes jämväl erinran mot

föreskriften i 1930 års förslag, att laeerhus för röntgenfilm skulle förläggas

på ett avstånd av minst 25 meter från annan byggnad, och uttalades därvid

att ett lagerhus, inrymmande högst 4 lagerrum, borde kunna sammanbyggas

med sjukhusbyggnad, därest den våning, däri lagerrummen anordnades, läge

åtminstone i höjd med angränsande byggnaders vindar.

Till denna särskilda mening hava flera av dem, som yttrat sig över förslaget,

uttalat sin anslutning, såsom Svenska radiologförbundet, professor Forssell

och medicinalstyrelsen, därvid radiologförbundet även uttalade, att i varje lagerrum

borde få förvaras högst 2,000 kilogram. Byggnadsstyrelsen anförde.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr li7.

45

att styrelsen efter brandchefens i Stockholm hörande ansett sig kunna godtaga

förslag till förvaringslokaler för röntgenfilm i serafimerlasarettet med sammanhängande

förrådslokaler för 9,000 kilogram film förlagda till vindsvåningen

i byggnad, som även inrymde röntgen- och operationslokaler. Ett så

betydligt avsteg från förslaget syntes peka på, att betydande eftergifter komme

att visa sig nödvändiga. Filmlager behövde ju vara lätt tillgängliga från

lokaler, där film användes i det dagliga arbetet.

I likhet med de sakkunniga har jag emellertid icke ansett mig böra gå längre

än att — under förutsättning att särskilt gynnsamma omständigheter föreligga

beträffande byggnadens läge och höjd i förhållande till andra byggnader samt

lagerrums läge i förhållande till byggnadens utrymningsvägar — medgiva

förvaring även beträffande röntgenfilm i en icke fritt belägen brandsäker

byggnad av högst 6,000 kilogram på de i 8 § angivna villkor. Dessa innebära,

utöver vad i 7 § stadgas, att i byggnaden ej må inrymmas annat boningsrum

än lägenheter för fastighetens portvakt och värmeledningsskötare samt att

varje lagerrum skall förses med på betryggande sätt utförd automatisk sprinkleranläggning

för begjutning med vatten. Att däremot i författningen medgiva

förvaring i en byggnad, där sjuka vårdas, av en så stor myckenhet som

6,000 kilogram anser jag med hänsyn till erfarenheterna från de filmeldsvådor,

som förekommit inom sjukhus, icke tillrådligt. Det torde väl också endast i

sällsynta undantagsfall kunna komma att föreligga behov i själva sjukhusbyggnaden

av så stora kvantiteter. Genom bestämmelserna i 8 och 9 §§

tillmötesgås emellertid till väsentlig del de i denna fråga framställda önskemål.

Byggnad, i vilken enligt bestämmelserna i dessa paragrafer förråd av

större omfattning än 3,000 kilogram anordnas, kan nämligen på sätt i 9 §

2 mom. sägs genom särskild gång förbindas med byggnad, där sjuka vårdas,

och då avståndet mellan byggnaderna ej behöver vara mer än 9 meter torde

sådan anordning kunna vara skäligen lätt att genomföra utan alltför stora

kostnader.

I sitt yttrande över 1930 års förslag erinrade byggnadsstyrelsen, att det

torde böra övervägas om icke någon lindring i bestämmelserna beträffande

byggnadens brandsäkra konstruktion skulle kunna åstadkommas. I exempelvis

äldre sjukhusbyggnader skulle eljest icke kunna anordnas brandsäkert förvaringsutrymme

i vindsvåning eller över trapphus för t. ex. 1,500 kilogram.

Visserligen skulle det kunna tänkas att, då fråga är örn högst den nyssnämnda

myckenheten, beträffande sjukhusen göra eftergift med avseende å

fordran på att samtliga mellanbottnar skola vara brandsäkra, men jag har

likväl, i likhet med de sakkunniga, icke ansett mig böra i detta fall frångå de

i 1930 års förslag uppställda krav å byggnadens beskaffenhet, därvid jag dock

förutsätter att i sådana fall, då eftergiften kan vara av förhållandena påkallad

och utan fara kan medgivas, särskilt tillstånd kan lämnas dispensvägen.

I ett par av yttrandena över 1930 års förslag har ifrågasatts, att lagerrum

borde kunna förläggas även till annan våning än vind eller översta våning,

därest utrymningsvägarna vore tillräckliga och betryggande. I likhet med de

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 147.

sakkunniga anser jag emellertid det icke tillrådligt, att härutinnan frångå den

i 1930 års förslag godtagna principen, och i 7 § av det nu framlagda förslaget

har i anledning av erinran i byggnadsstyrelsens yttrande givits ännu tydligare

uttryck för nämnda princip genom stadgandet, att lagerrummen skola

inrättas inom byggnadens högsta del. I vindsvåning eller, där inredd vind

ej finnes, översta våning, som ej är förlagd till byggnadens högsta del, må alltså

lagerrum, varom här är fråga, ej inrättas, alltså icke i en flygelbyggnad

under fönster i högre del av byggnaden.

I anledning av erinran i Svenska brandskyddsföreningens yttrande har i 7 §

1 mom. punkten c) stadgats, att boningsrum ej må finnas i samma våningsplan

som det, vartill förrådet förlägges, med mindre rummet och dess utrymningsväg

äro på ett mot röks och elds inträngande betryggande sätt avskilda från lagerrum

och dess utrymningsväg. I 1930 års förslag fanns beträffande röntgenfilm

ett liknande stadgande, nämligen att inom vind eller våning, däri lagerrum

anordnades, ej finge inrymmas boningsrum, sjukrum eller ligghallar, dock att

vad sålunda stadgats ej utgjorde hinder för anordnande av rum för personal

vid sjukhus, så framt särskilt gynnsamma omständigheter förelåge med avseende

å sådant rums belägenhet i förhållande till utrymningsvägar. Svenska

brandskyddsföreningen har emellertid anmärkt, att icke ens för personal boningsrum

borde få medgivas i samma våningsplan som lagerrum. Med den avfattning

bestämmelserna i det nu framlagda förslaget erhållit i denna del torde,

där undantagsvis behov skulle förefinnas att förlägga boningsrum i samma våningsplan

som lagerrum, fullt betryggande anordningar hava föreskrivits.

Föreskriften att i varje lagerrum må förvaras högst 1,500 kilogram anser

jag böra bibehållas oförändrad.

De i 7 § 2 mom. upptagna bestämmelserna örn lagerrummens beskaffenhet

hava under överarbetningen i anledning av framkomna erinringar undergått

åtskilliga ändringar, till väsentlig del av formell art. Någon närmare redogörelse

härför torde icke vara erforderlig. För övrigt tillåter jag mig hänvisa

till den i betänkandet (1930:26) å sid. 31 förekommande beskrivningen över

lagerrummens konstruktion.

Beträffande den automatiska sprinkleranläggning, varom stadgas i 8 § b)

och 9 § f) i det nu framlagda förslaget, erinrade Svenska brandskyddsföreningen

mot avfattningen i 1930 års förslag, att alla dylika anläggningar utfördes i

enlighet med av försäkringsbolagen meddelade föreskrifter, grundade på internationella

regler. I anledning härav har ifrågavarande stadgande i nämnda

förslag underkastats en viss omarbetning. I fråga örn byggnad, som avses i

9 §, erfordras att den i sin helhet förses med sprinkleranläggning. Det är

alltså icke tillfyllest, att sådan anordnas endast i lagerrum.

I anledning av gjorda erinringar i flera av de över 1930 års förslag avgivna

yttrandena har den i nämnda förslag använda benämningen lagerhus för

byggnad, som avses för förvaring av mer än 3,000 kilogram film, icke upptagits

i det nu framlagda förslaget.

Någon särskild föreskrift såsom i 1930 års förslag därom att, därest byggnad

för mer än 3,000 kilogram anordnas i flera våningar, lagerrum skall för
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr l-i7.

47

läggas till byggnadens vind eller översta våningen synes mig icke erforderlig,

då det ytterst sällan lär förekomma, att en dylik byggnad uppföres i flera

våningar, och det nu framlagda förslaget lika med 1930 års förslag innehåller

förbud mot att i byggnaden finnes boningsrum samt föreskrift ytterligare framlägges

i 9 § e) om att ovanför våning, däri lagerrum anordnas, ej får finnas

arbetsrum. Någon föreskrift örn antalet utrymningsvägar från byggnad, varom

nu är fråga, synes ej heller vara erforderlig, då denna fråga helt visst kommer

att ändock på ett tillfredsställande sätt lösas efter behovet i varje särskilt

fall.

Föreskrifterna angående den i 9 § 2 mom. omförmälda förbindelsegång har

i det nu framlagda förslaget givits en något ändrad avfattning mot i 1930 års

förslag (37 § andra stycket). Sålunda kan dylik förbindelsegång ej i mer än

en våning förbindas med sjukhusbyggnaden. Även innebär det framlagda

förslaget en viss modifikation i föreskriften örn beskaffenheten av de dörrar,

varmed förbindelsegången skall vara försedd.

Tilläggas må, att de i 7—9 §§ meddelade föreskrifter örn sättet för förvaring,

då myckenheten överstiger 150 kilogram, självfallet få komma till användning

jämväl för mindre myckenhet.

10 §.

I 1 mom. första stycket meddelas föreskrifter örn sättet för uppvärmning av

lokal, där mindre eller större förråd film förvaras eller handhaves. Från den

här meddelade föreskriften medgives i 21 § 4 mom. det undantag, att för uppvärmning

av fotograferingsrum inom röntgenavdelning ånga må användas.

Detta undantag har föranletts av en erinran från Svenska radiologförbundet

med instämmande av medicinalstyrelsen. Då i fotograferingsrummet icke några

större mängder film få förvaras, har detta medgivande ansetts kunna göras

utan att någon särskild fara kan uppstå. Medgivandet påkallas därav, att

fotograferingsrummet med hänsyn till att patienterna där äro helt eller delvis

avklädda måste hållas uppvärmt med hög temperatur även å tider, då

uppvärmning av sjukvårdsanstalten i övrigt ej äger rum, och ånga alltid finnes

att tillgå för uppvärmningen med hänsyn till operationsavdelningens behov

av sådan.

Enligt föreskriften i 2 mom. skola lämpliga anordningar vidtagas till förhindrande

av att film utsättes för påverkan av solen eller annan värmekälla,

som kan föranleda så stark uppvärmning av filmen, att denna sönderdelas och

börjar utveckla nitrösa gaser.

11 §•

Det är uppenbart, att varken sadan artificiel! belysning, som kan medföra

fara för filmens antändning, eller elektriska ledningar och apparater, vilka

medföra liknande fara, fa förekomma. Erforderliga föreskrifter i detta hänseende

hava därför meddelats i denna paragraf. Bestämmelsen i 4 mom. avser

endast lagerrum, varmed enligt 7 § förstås förvaringslokal för mer än 150

1 mom.

3 mom.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr lb7.

kilogram film, ävensom andra förvaringslokaler, men däremot icke lokaler, där

film handhaves, vilka åsyftas i 5 mom. Av föreskrifterna i förstnämnda moment

lärer följa, att rörliga elektriska anordningar ej må förekomma i där avsedda

lokaler.

12—16 §§.

Dessa paragrafer innehålla de ordningsföreskrifter, som jag i likhet med de

sakkunniga funnit erforderliga. I 14 § föreskrives, att viss brandredskap skall

finnas tillgänglig. I anledning av framkomna erinringar har bland redskap,

som sålunda må förekomma, ansetts här kunna upptagas jämväl kemiska eldsläckningsapparater,

så framt de äro av typ, som statens provningsanstalt godkänt

för ändamålet. I 15 § hava upptagits vissa ordningsregler, som gälla

endast större förråd.

2. Särskilda bestämmelser för filmlaboratorium och. filmbyrå.

I denna avdelning meddelas vissa särskilda bestämmelser, som gälla endast

för filmlaboratorium och filmbyrå. Angående vilka lokaler, som i förordningens

mening ingå i ett filmlaboratorium eller en filmbyrå, stadgas i 3 §

2 mom. av de allmänna bestämmelserna.

17 §.

Beträffande förvaring och bandhavande av film inom filmlaboratorium eller

filmbyrå gälla självfallet de i det föregående meddelade allmänna bestämmelserna.

I förevarande paragraf meddelas åter särskilda bestämmelser angående

dels vissa uppgifter, som skola lämnas i ansökan örn tillstånd till innehav

av film, dels godkännande jämväl av de lokaler, där filmen undergår behandling

eller på annat sätt handhaves, dels beskaffenheten av sådan lokal

inom filmlaboratorium eller filmbyrå, i vilken filmen behandlas och handhaves,

såsom filmsyningsrum, apparatrum, filmpackningsrum. Då det stadgats, att

dörr från sådan lokal skall vara självstängande och utåtgående, åsyftas därmed

att, örn de innevarande i händelse av fara snabbt lämna lokalen, dörren skall av

sig själv tillslutas, så att spridning av uppkommen eld förhindras eller fördröjes.

Bestämmelserna i 4 morn., vilka avse filmlaboratorium eller filmbyrå, där

större myckenhet film än 150 kilogram förekommer, sakna motsvarighet i

1930 års förslag. De hava tillkommit i anledning av erinran i Svenska brandskyddsföreningens

yttrande. Även jag anser, att den fordran bör uppställas,

att filmlaboratorium eller filmbyrå skall brandsäkert avskiljas från byggnaden

i övrigt, då större myckenhet film förekommer, och att i dylikt fall även

det s. k. filmpackningsrummet, där enligt vad som upplysts ansenliga filmkvantiteter

tillfälligtvis bruka förekomma, skall brandsäkert avskiljas från

övriga lokaler inom filmlaboratorium och filmbyrå.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr lhl
18

§.

I denna paragraf meddelade regler motsvaras av 30 § i 1930 års förslag,

men avvika därifrån i flera avseenden. Sålunda Ilar i anledning av gjorda

erinringar det antal personer, som samtidigt må sysselsätta sig i filmsyningsrummet,

höjts från 2 till 3 liksom filmkvantiteten, som där må förefinnas, höjts

från 30 till 45 kilogram.

Stadgandet i 4 morn., att i filmsyningsrum befintlig film skall överföras till

den för filmens förvaring avsedda lokal, torde till icke oväsentlig del komma att

få betydelse för filmavfall, som ju inbegripes under benämningen film.

19 §.

Förevarande paragraf innehåller bestämmelser för den för granskning eller

i samband med filmuthyming till biografägare eller eljest för filmlaboratoriets

eller filmbyråns drift erforderliga förevisning av film, som där förekommer.

Bestämmelserna, valka överensstämma med 1930 års förslag (31 §)

utom därutinnan, att filmkvantiteten höjts från 15 till 30 kilogram, äro mindre

omfattande än motsvarande bestämmelser för förevisning i biograf. I flera

av yttrandena över 1930 års förslag har emellertid uttalats, att ifrågavarande

bestämmelser borde bringas i överensstämmelse med dem, som i detta avseende

föreslås för biograferna. Emellertid anser jag i likhet med de sakkunniga

det ej erforderligt, att för förevisning, varom här är fråga, vilken äger rum

endast vid enstaka tillfällen och för ett fåtal personer, föreskriva mera omfattande

skyddsåtgärder än de nu föreslagna.

20 §.

I Svenska brandskyddsföreningens yttrande har påpekats, att filmkvantiteten

i filmpackningsrum i filmbyråer i Stockholm tillfälligtvis kunde uppgå

till ansenliga myckenheter, och i ett par andra yttranden har påyrkats, att bestämmelse

om maximikvantitet borde lämnas. Med hänsyn till att kvantiteten

film i ett filmpackningsrum kan växla avsevärt vid olika tillfällen och då i

17 § 4 mom. en betydande skärpning införts beträffande filmpackningsrum - mets anordnande, anser jag någon bestämmelse örn maximikvantitet ej böra

meddelas.

3. Särskilda bestämmelser för röntgenavdelning och sjukvårdslokaler.

I denna avdelning meddelas de särskilda bestämmelser, som gälla endast

röntgenavdelning och sjukvårdslokaler. Angående vilka lokaler, som räknas

till röntgenavdelning, stadgas i 3 § 3 mom. av de allmänna bestämmelserna.

21 §.

För förvaring och handhavande av film inom röntgenavdelning gälla självfallet

de i det föregående meddelade allmänna bestämmelserna. I denna paragraf

givas däremot vissa särskilda bestämmelser för sådan lokal inom röntgenavdel
Bihang

till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. lis käft. (Nr lil.)

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 1-47.

ning, där fotografering äger rum eller där film eljest handhaves. I motsats till

vad som stadgas beträffande dörr från lokal i filmlaboratorium eller filmbyrå

föreskrives bär, att dörr från lokal inom röntgenavdelning, där film undergår

behandling, skall vara inåtgående åt röntgenavdelningen räknat. Detta stadgande

avser att förekomma utträngande av rök vid en uppkommen filmbrand. Beträffande

fotograferingsrummet har i Svenska radiologförbundets och medicinalstyrelsens

yttranden gjorts gällande, att föreskriften örn självstängande och i

fals tätt slutande dörr icke erfordrades och jämväl försvårade införandet av

sängvagnar. Denna föreskrift har jag därför ansett kunna eftergivas.

Beträffande undantaget i 4 mom. har motivering lämnats vid 10 § 1 mom.

22 §.

I denna paragraf meddelas bestämmelser, i punkterna a)—c) örn de största

myckenheter film, som må förekomma inom de olika lokalerna inom röntgenavdelningen,

där film behandlas, och i punkten d) föreskrifter angående den

film, som må förekomma i sjukvårdslokal, alltså icke tillhörande röntgenavdelningen.

I fråga örn den röntgenfilm, som må förekomma i fotograferingsrummet,

har i anledning av gjord erinran medgivits, att förutom film, som är

innesluten i kassett, må förekomma även sådan i specialförpackning (t. ex.

tandfilmsförpackning) dock sammanlagt högst 10 kilogram, ävensom ytterligare

2 kilogram, som skola förvaras i låda av ek eller annat mot elds inverkan

likvärdigt material. I fråga örn den myckenhet, som må finnas i granskningsrum,

har den i 1930 års förslag upptagna föreskriften om en maximikvantitet

av 10 kilogram i anledning av gjorda erinringar ansetts kunna utgå. Beträffande

''film, som må förefinnas i sjukvårdslokal, har i anledning av vad medicinalstyrelsen

yttrat införts den föreskriften, att film i dylik lokal må förekomma

endast under tid, då läkarrond pågår å den avdelning lokalen tillhör. Medgivande

har lämnats att tillfälligtvis få förvara högst 2 kilogram i bilokaler

till vårdavdelningar.

23 §.

Stadgandet i 2 mom. omfattar granskning av film icke blott i så kallad

filmgranskningslåda utan jämväl på annat sätt.

3 KAP.

Örn transport.

Bestämmelserna i detta kap. äga, där ej för särskilt fall annorlunda stadgas,

tillämpning oavsett myckenheten, som försändes. De äga dock ej tillämpning

å oexponerad film. Bestämmelserna i 24 och 25 §§ gälla all transport,

vartill komma särskilda föreskrifter, i 26 § för transport med allmänna posten,

i 27 § för transport med järnväg och i 28 § transport sjöledes. Endast sådana

transportföreskrifter hava ansetts böra i denna förordning intagas, som direkt

beröra allmänheten.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr jf-47.

51

24 §.

Av Svenska radiologförbundet gjord hemställan, att upp till fem stycken

röntgenfilmer skulle få försändas i brev, därest filmerna vore inneslutna i

filmkuvert och — i stället för i kartonger — på båda sidor vore omslutna av

pappskivor, har jag ej ansett mig böra biträda. Jag vill framhålla, att generalpoststyrelsen

ifrågasatt föreskrift, att film icke måtte få transporteras med

allmänna posten annat än som paket. Som skäl härför har styrelsen uppgivit,

att, då kolli enligt 1930 års förslag vid försändning med allmänna posten måste

försändas lösgående och skilt från annan post, denna bestämmelse eljest bleve

svår att tillämpa. Den sålunda av generalpoststyrelsen berörda bestämmelsen

har jag emellertid ansett icke böra inflyta i denna förordning, då den icke direkt

berör allmänheten.

25 §.

I sitt yttrande har järnvägsstyrelsen påpekat, att, då för befordran av film

med automobil eller flygmaskin särskilda bestämmelser syntes erforderliga,

förordningen måtte fullständigas med sådana. Några föreskrifter i berörda

avseende utöver dem, som intagits i denna paragraf, torde det icke vara behövligt

att intaga i denna förordning.

27 §.

I denna paragraf, motsvarande 52—54 §§ i 1930 års förslag, hava vidtagits

vissa omredigeringar i anledning av erinringar i järnvägsstyrelsens yttrande.

28 §.

1930 års förslag innehöll i 55 § 2 mom. en föreskrift, att i passagerarefartyg

finge transporteras intill 100 kilogram film eller 50 kilogram filmavfall. Denna

bestämmelse har jag ansett icke böra upptagas i denna förordning, då den

torde stå i strid med gällande regler för den internationella sjöfarten, i vilken

enligt vad de sakkunniga uppgivit långt större myckenheter, så framt de under

transporten äro inlastade på särskilt sätt, äro medgivna. Jämväl 55 §

1 mom. med regler örn lastning å fartyg anser jag böra, på sätt kommerskollegium!

föreslagit, utgå ur denna förordning.

4 KAP.

Ansvarsbestämmelser m. m.

29 §.

Bötesbestämmelserna hava anpassats efter det från den 1 januari 1932 gällande

dagsbotssystemet. Närmare motivering för förslagen i denna paragraf

torde ej erfordras.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr lh7''

I övergångsbestämmelserna har den i 1930 års förslag medgivna anståndstiden

av två år med genomförande av vissa av de av den nya förordningen föranledda

anordningar utsträckts till tre år, varjämte införts ett stadgande, som

tillägger vederbörande myndighet befogenhet att kunna dispensera från förordningens

föreskrifter i fråga örn de vid förordningens ikraftträdande redan

befintliga byggnader, lagerrum och andra lokaler. Av stadgandets avfattning

framgår emellertid, att dispensrätten icke får användas annat än i särskilt

trängande fall.

Förslaget till förordning med vissa bestämmelser angående biografer

och filmförevisning.

Förordningens rubrik, som enligt 1930 års förslag lydde: förordning angående

biografer och biograf färreställningar m. m., anser jag böra ändras till:

förordning med vissa bestämmelser angående biografer och filmförevisning.

Denna ändring föranledes dels därav att förordningen den 22 juni 1911 angående

biografföreställningar är avsedd att lämnas orubbad och icke såsom enligt

1930 års förslag till en del ingå i denna förordning och till en del utbrytas

till särskild förordning angående filmcensur, dels ock av den omständigheten,

att, då nu ifrågavarande förordning innefattar bestämmelser jämväl örn icke

offentlig förevisning, det torde vara lämpligare att i rubriken använda ordet

filmförevisning än ordet biograf föreställningar. Till förekommande av missförstånd,

att förordningen skulle innehålla uttömmande föreskrifter om biografer

och filmförevisningar, torde det böra utmärkas i rubriken till förordningen,

att den upptager endast vissa bestämmelser i berörda avseenden.

I KAP.

Allmänna bestämmelser.

1 §•

Enligt definitionen i 1 morn1, angående vad som i förordningen förstås med

biograf inbegripes därunder lokal, som användes för offentlig förevisning av

biografbilder. Enahanda uttryck förekommer i 1930 års förslag, men Svenska

film- och biografmannasällskapet erinrade i sitt yttrande, att biograf borde

definieras så, att därmed förstodes lokal, avsedd att stadigvarande och företrädesvis

användas för biografföreställningar, varjämte i ett pär andra yttranden

erinrades, att det icke vore lämpligt att hänföra varje lokal för tillfällig förevisning

till biograf utan att detta borde ske endast i de fall, då en större myckenhet

film användes.

Då den av film- och biografmannasällskapet föreslagna lydelsen skulle föranleda

tvekan och olika uppfattning vid stadgandets tolkning utan att man

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 147.

53

genom en sådan formulering vunne någon saklig fördel, och det ej heller kan

vara lämpligt att för förordningens tillämpning uppställa en regel om att lokalen,

därest vid föreställningen användes några kilogram mera film, vore att alise

som biograf men i andra fall icke, har jag lika med de sakkunniga ansett de

i nämnda yttranden gjorda erinringar ej böra föranleda någon ändring i 1930

års förslag, som genom uttrycket »lokal, som användes för offentlig förevisning

av biografbilder», på ett klart och tydligt sätt uppdrager gränsen för vad som

i förordningen menas med biograf. Att under denna benämning falla icke blott

de egentliga biografteatrama utan jämväl lokaler, i vilka offentlig filmförevisning

förekommer endast tillfälligtvis men som huvudsakligen användas för

annat ändamål, synes mig lämpligt och riktigt. Och även i det allmänna talesättet

lär det nog heta, att besöket gäller en biograf, då man infinner sig på

biografföreställning i en godtemplarlokal eller ett folkets hus, även örn offentlig

filmförevisning gives där endast några dagar i veckan. Givet är dock,

att för så,dana lokaler lindrigare bestämmelser i åtskilliga avseenden böra gälla

än för de egentliga biografteatrarna liksom att dessa lokaler, då de användas för

annat ändamål än filmförevisning, icke böra vara underkastade bestämmelserna

i biografförordningen. Genom att alla lokaler, där offentlig förevisning äger

rum, benämnas biografer, kan ock förordningen på ett överskådligt sätt uppställas

med hänsyn till de båda huvudslagen av förevisningar: offentliga och

icke offentliga.

En biograf omfattar i förordningens mening icke blott den lokal, där publiken

åser förevisningen — biografsalen, till vilken räknas jämväl läktare —

utan jämväl utrymningsvägarna från biografsalen ävensom apparatrummet.

Svenska film- och biografmannasällskapet har i sitt yttrande hemställt, att

en definition borde lämnas å vad som förstodes med offentlig och icke offentlig

förevisning. Att särskilt i denna förordning lämna en definition i nämnda avseende

finner jag uteslutet. Benämningen offentlig förevisning förekommer ju

på så många andra områden, och inom biografverksamheten bör man ej heller

vara främmande för vad därunder förstås, då förordningen den 22 juni 1911

angående biografföreställningar är tillämplig å den, som vill offentligen förevisa

biografbilder.

Redan i den allmänna motiveringen har framhållits, att ifrågavarande lagstiftning

bör omfatta endast lättantändlig film, som innehåller nitrocellulosa.

I detta sammanhang må erinras, att i ett yttrande framhållits, att det å tillståndskort,

som enligt förordningen den 22 juni 1911 angående biografföreställningar

utfärdades, borde angivas, örn filmen innehölle nitrocellulosa, enär

polismyndigheten vid en inspektion hade svårt att avgöra nämnda fråga, så

framt påstående skulle framställas därom, att filmen icke vore eldfarlig. Med

hänsyn till den ytterst ringa förekomsten av acetatfilm vid biografföreställningar

lärer det åtminstone för närvarande knappast vara erforderligt att giva

någon föreskrift i nu berörda avseende.

Stadgandet i 2 mom. överensstämmer, med undantag för allenast formell

jämkning, med motsvarande stadgande i 1 § 2 mom. av 1930 års förslag.

Såsom redan tidigare omnämnts, hava bestämmelserna i denna förordning

uppställts med hänsyn till de båda huvudslagen av förevisningar; sålunda av
-

2 mern.

■''! morn.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr lhl.

handlas i 2 kap. biografer och offentlig filmförevisning samt i 3 kap. icke

offentlig filmförevisning. För de båda slagen av föreställningar måste emellertid,

såsom i 1930 års förslag framhållits, bestämmelserna i väsentliga delar

bliva olika. Några bestämmelser av byggnadsteknisk innebörd hava med

få undantag ansetts icke böra meddelas beträffande de icke offentliga förevisningarna,

utan här förevarande bestämmelser inskränka sig huvudsakligen till

vissa ordningsföreskrifter, medan i fråga örn de för offentliga förevisningar använda

lokaler bestämmelserna äro till väsentlig del av byggnadsteknisk beskaffenhet.

Såsom byggnadstekniska bestämmelser hava i förslaget ansetts

jämväl föreskrifter, som avse den fasta inredningen i biografen och till biografen

hörande anläggningar för uppvärmning, belysning och kraft. De icke

byggnadstekniska föreskrifterna, avseende dels projektionsapparatens beskaffenhet,

uppställning och handhavande dels ock ordningsföreskrifter i övrigt,

hava upptagits efter de avdelningar, som inrymma byggnadsbestämmelserna.

Förordningen reglerar även förevisning av film i tält. Sådana förevisningar

lära, enligt vad i några av yttrandena upplysts, icke vara sällan förekommande.

Då några byggnadstekniska bestämmelser härvid ej kunna komma i fråga,

har det ansetts lämpligt att i avseende å sådan förevisning göra föreskrifterna

örn icke offentlig förevisning tillämpliga även för det fall, att förevisningen har

offentlig karaktär.

En bland huvudanmärkningarna mot 1930 års förslag var, att förslaget skulle

bliva allt för betungande för den förevisning av fihn, som skedde i bildningsarbetets

tjänst. Erinringar mot förslaget i denna del gjordes av, bland andra,

skolöverstyrelsen, som i sitt yttrande anförde: Det vore av betydelse, att be
hövliga

säkerhetsföreskrifter snarast komme till stånd, men de finge ej vara

så stränga, att en önskvärd utveckling av filmundervisningen äventyrades. De

föreslagna bestämmelserna syntes såsom obligatoriska för stränga. Förevisningarna

skedde ofta i klassrum, som icke kunde omändras utan stora kostnader.

Vad den populärvetenskapliga verksamheten anginge syntes bestämmelserna

i 66—73 §§ i 1930 års förslag angående icke offentliga biografföreställningar

böra få gälla även för nämnda verksamhet ävensom för förevisningar,

som i enstaka fall anordnades i undervisningssyfte av vissa organisationer,

exempelvis I. O. G. T. logerna. Överstyrelsen utginge från att förevisningar,

som anordnades av läroanstalt eller av elevförening för eleverna och

deras anhöriga, icke vore att anse såsom offentliga. I anslutning till nämnda

yttrande föreslog skolöverstyrelsen, att för biografförevisning, som av föreläsningsförening

eller annan organisation med ideellt syfte anordnades i samband

med populärvetenskaplig föreläsniugsverksamhet eller för undervisningsändamål,

skulle gälla bestämmelserna i 66—73 §§ av 1930 års förslag d. v. s.

för icke offentlig förevisning. -— I några av yttrandena framhölls, att bestämmelser

för skol- och andra förevisningar i undervisningssyfte borde sammanföras

i en särskild avdelning.

I detta sammanhang må erinras örn riksdagens skrivelse den 21 maj 1930,

nr 249, däri anföres, bland annat: Filmen vore som åskådningsmaterial och

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 14-7.

55

som allmänt bildningsmedel numera av så stor betydelse, att den ingalunda

kunde anses begränsad till biograferna. Även en mängd andra lokaler, mer eller

mindre rustade för filmförevisning, måste tagas i åtminstone tillfälligt bruk för

detta ändamål, särskilt skolor ock samlingslokaler av olika slag. Behovet av nya

bestämmelser, som i brandskyddshänseende kunde skänka trygghet även vid

dessa filmförevisningar, gjorde sig enligt riksdagens mening starkt gällande.

De bestämmelser, som i förevarande avseende tydligen vore av nöden, borde

helt naturligt vara enhetliga. Det vore emellertid av vikt, att de ej gjordes

alltför rigorösa, så att deras genomförande komme att medföra betungande kostnader.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit har under överarbetningen av 1930

års förslag givetvis tagits under ingående omprövning i vad mån för förevisning

av nu ifrågavarande slag eftergifter skulle kunna göras, och de sakkunniga

hava därvid stannat för det förslag, som innefattas i 3 mom. av förevarande

paragraf, nämligen att för offentlig förevisning av biografbilder i

samband med statsunderstödd föreläsnings- eller upplysningsverksamhet de i

3 kap. örn icke offentlig filmförevisning meddelade bestämmelser skola tilllämpas.

Detta dock under förutsättning att vid förevisningen endast för

nämnda verksamhet avsedd film förekommer, alltså ej rena nöjesfilmer. Härigenom

och med hänsyn till de lindringar, som under överarbetningen vidtagits

i åtskilliga bestämmelser i 3 kap., har för nu ifrågavarande verksamhet

medgivits så långt gående lindringar, som med hänsyn till säkerhet för människoliv

gärna kan anses tillrådligt. Även vinnes genom denna anordning fördelen,

att lokaler, som användas för dylik filmförevisning, icke komma under

benämningen biografer.

Såsom i den allmänna motiveringen framhållits äga föreskrifterna i denna 4 morn.

förordning ej tillämpning å filmförevisning i filmlaboratorium eller filmbyrå,

varom stadgas i 19 § i den föreslagna filmförordningen. Erinran härom har

upptagits i i mom.

2 §■

Denna paragraf innehåller i huvudsak samma brandtekniska definitioner som

2 § i förslaget till filmförordning, till vilket jag alltså får hänvisa.

Såväl 1930 åns båda förslag som det nu framlagda förslaget till filmförordning

upptaga definition å begreppet sluss, varmed förstås ett med dörrar

försett utrymme, beläget i utrymningsväg och avsett att hindra röks och elds

framträngande. Dörrarna skola vara åtminstone brandhärdiga samt utåtgående

från slussen räknat. 1 det nu framlagda förslaget till biografförordning

finnes väl på flera ställen föreskrifter om anordnande av dylika utrymmen, men

det har icke ansetts lämpligt att begagna uttrycket sluss för dessa utrymmen,

då ett av de utmärkande kännetecknen å sluss är, att dess dörrar skola vara

utåtgående från slussen räknat. De utrymmen av dylik art, varom i biografförordningen

är fråga, kunna emellertid icke hava sådana dörrar, utan måste

dessa i regel anordnas utåtgående jhan den lokal, utanför vilken ett dylikt utrymme

anordnas.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:is proposition nr 1-47.

2 KAP.

Om biografer och offentlig filmförevisning.

A) Tillstånd till uppförande eller inredande av biograf (byggnadslov).

3 §.

I denna paragraf hava sammanförts de i 2 oell 3 §§ av 1930 års förslag

upptagna bestämmelser, mot vilka i de avgivna jdtrandena framställdes åtskilliga

erinringar. Vid överarbetningen kava dessa bestämmelser väsentligen

förenklats, vilket möjliggjorts även till följd av 1931 års stadsplanelag och

byggnadsstadga.

I de inkomna yttrandena hava olika ståndpunkter intagits till frågan örn

vilken myndighet, som skulle hava att taga befattning med ifrågavarande

ärenden. Härvid har å ena sidan uttalats farhågor för att öka länsstyrelsernas

arbetsbörda, och i ett pär yttranden har framhållits, att prövningen av

dessa ärenden borde, där byggnadsnämnd icke funnes, uppdragas åt landsfiskal

eller kommunalnämnd, men å andra sidan, och detta jämväl i flera yttranden

av länsstyrelser, har uttalats, att länsstyrelsen vore den enda myndighet,

som, där byggnadsnämnd icke funnes, borde ifrågakomma för prövning

av dessa ärenden. Även har ifrågasatts, att länsstyrelsens prövningsrätt borde

utsträckas även till sådana mindre samhällen, där byggnadsnämnd visserligen

funnes, men denna kunde antagas icke äga tillräcklig kompetens.

Vid de överväganden, som i anledning av vad sålunda förekommit ägt rum

under överarbetningen, har jag lika med de sakkunniga stannat för den meningen,

att å ort, där byggnadsnämnd eller annan myndighet, som enligt gällande

byggnadsstadga äger pröva ansökan örn byggnadslov, finnes, det bör

vara denna myndighet, som i enlighet med de för orten gällande byggnadsförfattningar

skall hava att lämna tillstånd till uppförande eller inredande

av biograf. Detta gäller alltså även mindre samhällen å landsbygden, där

byggnadsnämnd eller motsvarande myndighet finnes. Med hänsyn till de ökade

garantier för en sakkunnig behandling av byggnadsärenden, som med den nya

byggnadsstadgans bestämmelser få anses föreligga, har jag nämligen ansett

prövningen av ifrågavarande ärenden kunna även å ort, varom nyss nämnts,

anförtros åt byggnadsnämnden eller motsvarande myndighet. Å sådan ort däremot,

där byggnadsnämnd eller motsvarande myndighet icke finnes, lärer

någon annan myndighet än länsstyrelsen icke kunna ifrågakomma för prövning

av dessa ärenden. Med den utsträckta tillämpning, som den nya byggnadsstadgan

erhållit, kan det dock icke antagas, att länsstyrelsernas arbete med

ifrågavarande ärenden skall bliva så tyngande. Endast å den egentliga landsbygden,

där byggnadsnämnd eller motsvarande myndighet saknas, tillkommer

befattningen med dessa ärenden länsstyrelserna, men i den mån samhällsbildningen

fortskrider och byggnadsförfattningarna få tillämpning, övergår även

här handläggningen av dessa ärenden till byggnadsnämnderna.

A ort, där allmänna byggnadsförfattningar gälla, skall vid ansökan om

bjrggnadslov givetvis fogas de ritningar och andra handlingar, som i nämnda

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ihl.

57

författningar äro föreskrivna. Å annan ort ankommer det på länsstyrelsen

att, därest vid ansökan ej fogas Handlingar, som erfordras för ärendets prövning,

härom meddela föreskrift. Det torde icke vara erforderligt, ehuru

yrkanden därom framställts, att i berörda avseenden giva några detaljerade

föreskrifter i förordningen. Förhållandena kunna nämligen gestalta sig väsentligen

olika i särskilda fall.

De i 2 mom. meddelade föreskrifter örn behandling av ansökan om byggnadslov

gälla såväl då ansökan gjorts hos byggnadsnämnd eller motsvarande myndighet

som då den gjorts hos länsstyrelse. Enär i biografs apparatrum bedrives

verksamhet, varå lagen den 29 juni 1912 örn arbetarskydd äger tillämpning,

har införts stadgande örn att yrkesinspektören skall underrättas om sådan ansökan.

Genom här meddelade bestämmelser i avseende å ansökningens behandlingbar

avsetts att tillförsäkra den byggande, att förslaget till biografens anordnande

redan innan byggnadsföretaget igångsättes blir allsidigt granskat av alla

vederbörande myndigheter, så att, sedan byggnadslovet meddelats, ändringar i

-redan utfört arbete icke skola påkallas. Sådana ändringar ställa sig nämligen

oftast betydligt mera betungande i ekonomiskt avseende att genomföra än vad

som skulle varit fallet, örn motsvarande åtgärder ingått såsom led i den till utförande

fastställda byggnadsplan.

Såsom i det föregående omnämnts hava såsom byggnadstekniska bestämmelser

i förordningen ansetts jämväl bestämmelser örn de till biograf hörande

anläggningar för belysning och kraft. Till förekommande av missförstånd har

det ansetts nödigt att i förordningen utsäga, att vid byggnadslov skall fästas

villkor örn att förordningens föreskrifter beträffande elektriska anläggningar

och belysningsanordningar skola iakttagas, varav följer, att vid besiktning,

som i 4 mom. föreskrives, även dessa skola bliva föremål för granskning.

A ort, där byggnadsstadgan gäller, regleras kostnaden för besiktning och

dylikt i gällande byggnadsförfattningar. I fall åter, där sådana författningar

ej gälla, har det ansetts erforderligt att i denna förordning meddela bestämmelser

örn gäldandet av kostnaden för besiktning, som i detta mom. avses.

B) Läge och byggnadssätt.

4 §•

I'' denna paragraf har upptagits motsvarande stadgande i 1930 års förslag

(4 §) med den formella ändringen, att ordet gårdsrum utbytts mot ordet gård,

varjämte föreskriften örn att gårdsrummets fria bredd icke på något ställe må

understiga 4.5 meter uteslutits och bestämmelsen fullständigats därutinnan, att

icke blott gård utan även portgång och port skola beräknas efter det antal

personer, som vid biografens utrymning äro hänvisade till deras begagnande.

5 §•

Daina paragraf är lika lydande med 3 § 4 mom. i förslaget till filmförordning,

där motivering till stadgandet återfinnes. Från 1930 års förslag, där

2 moni.

3 mom.

■1 mom.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr lb7.

stadgandet fanns intaget i 5 § andra stycket, avviker det framlagda förslaget

formellt därutinnan, att i anledning av gjorda erinringar om skärpning av

stadgandet dettas natur av förbud mera betonats.

6 §.

I 5 § första stycket av 1930 års förslag stadgades, att biograf skulle åtminstone

brandhärdigt avskiljas från källare och souterrainvåning i den mån dessa

ej tillhörde biografen samt, där biografen vore avsedd för mer än 300 personer,

jämväl från övriga lokaler i byggnaden, såframt ej särskilda förhållanden föranledde

till undantag.

Sveriges biografägareförbund bär hemställt, att bestämmelsen måtte utgå,

enär brand utanför biografen torde upptäckas i god tid för biografens utrym - mande. Att brandhärdigt avskilja övriga lokaler torde vålla svårigheter för

många folkets hus och ordenshus. Svenska film- och biografmannasällskapet

har ansett, att begränsningen till 300 personer vore väl snäv. A andra sidan

har i ett par yttranden framhållits, att biograf borde vara brandsäkert avskild

från källare.

Med anledning härav har 1930 års förslag i förevarande hänseende omarbetats,

därvid en betydande lindring skett. Nu stadgas allenast i förevarande

paragraf, att från källare ledande trappor, hisschakt och kanaler skola åtminstone

brandhärdigt avskiljas från biografen och dess utrymningsvägar.

Genom ett sådant stadgande åsyftas, att rök och eld från en i källare utbruten

eldsvåda ej omedelbart skall kunna tränga upp i biografen. Fara föreligger

eljest, att vid ett dylikt tillfälle panik uppstår.

Enligt övergångsbestämmelserna 7 mom. punkten b) må för redan befintliga

biografer kunna medgivas den jämkning, att kanalerna utföras såsom plåtrör,

omslutna av en trumma, som skyddar plåtröret mot yttre åverkan.

7 §•

Det är givetvis önskvärt, att biografs bottenplan förlägges till byggnadens

bottenvåning, och därför upptager 1 mom. i denna paragraf i likhet med 1930

års förslag ett stadgande härom. Med hänsyn till att åtskilliga lokaler, som

användas för film förevisning, särskilt föreningslokaler, skollokaler o. dyl., äro

belägna högre upp i byggnaden, kan det icke undgås, att -— likvisst endast under

vissa förutsättningar -— medgiva anordnande av biograf även i högre våningsplan.

Beträffande sådan byggnad, som avses i 4 mom. av förevarande paragraf,

d. v. s. en av trä uppförd byggnad, fanns i 1930 års förslag lika litet

som för en ur brandsäkerhetssynpunkt bättre anordnad byggnad någon begränsning

i avseende å antalet personer, för vilket en i sådan byggnads bottenvåning

inrymd biograf kunde anordnas. I det nu framlagda förslaget har i

anledning av erinran i Svenska brandskyddsföreningens yttrande föreskrivits,

att i en av trä uppförd byggnad biograf ej må anordnas för mer än 600 personer,

därav högst 150 å läktare.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr l47.

59

I ett yttrande över 1930 års förslag framhölls, att då erfarenheten visat, att

trähus vid eldsvåda hastigt övertändes, biograf i trähus ej borde medgivas en

trappa upp. Emellertid har jag ansett tillräckliga skäl icke föreligga att i denna

del frångå 1930 års förslag, enligt vilket i träbyggnad en biograf för högst

300 personer kunde förläggas till våning en trappa upp, därest biografens utrymningvägar

samt väggar och tak i bottenvåningen vore på visst sätt skyddade.

Av stadgande i 8 § framgår emellertid, att en dylik biograf icke får anordnas

med läktare.

I fall, då byggnad uppföres i starkt lutande terräng eller mellan två i olika

höjdlägen liggande gator, kommer givetvis höjden över markytan och därmed

understundom antalet trappor över densamma att bliva beroende av från vilken

punkt man utgår vid bedömningen. Med anledning härav har stadgats, att

trappantalet skall räknas från den lägst belägna markytan, dit utrymningsväg

från biografen leder.

Enligt övergångsbestämmelserna 7 mom. punkten a) må för redan befintliga

biografer kunna medgivas den jämkning från bestämmelserna i 7 §, som i

varje särskilt fall kan vara befogad och som ej innebär påtaglig fara för människoliv.

8 §.

Denna paragraf innehåller bestämmelser örn antalet läktare, som må anordnas

i biografsal. Från 1930 års förslag skiljer sig det nu framlagda, förutom beträffande

viss formell jämkning, även därutinnan att i anledning av gjord

erinran ett stadgande införts därom att, därest läktare anordnas i biografsal,

inrymd i byggnad med icke brandsäkert utförda ytterväggar och bärande konstruktioner,

läktaren ej må förläggas högre än en trappa upp. I dylikt fall

måste alltså biografsalens bottenplan förläggas till bottenvåningen.

Enligt övergångsbestämmelserna 7 mom. punkten a) må för redan befintliga

biografer kunna medgivas jämkning från bestämmelserna i 8 § under samma

betingelser som från bestämmelserna i 7 §.

9 §•

Enligt 1930 års förslag fordrades, att sådant utrymme, som i denna paragraf

avses, skulle brandhärdigt inklädas. Härutinnan har gjorts den lättnad, att

utrymmet endast behöver förses med flamskyddande beklädnad å väggar och

tak. Med den avfattning stadgandet erhållit inbegripes däri icke endast utrymme

mellan bjälklag och biografsalens bottenplan utan även utrymme, som

kan förekomma mellan bjälklag och läktares golv.

10 §.

I denna paragraf samt 11—16 §§ upptagas bestämmelser örn biografens

utrymningsvägar.

Ur synpunkten av att vid en uppkommen eldsvåda de i biografen vistande

kunna finna räddning, torde den viktigaste fordran på en biograf vara,

att den är försedd med goda utrymningsvägar, så beskaffade att publiken,

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr lhl.

i händelse av fara och uppkommen panik, kan hastigt utrymma biografen.

För att möjliggöra utrymning, även örn en dörr eller trappa skulle hilva

spärrad, föreskrives i 10 § 1 och 2 morn., att såväl från biografsalens bottenplan

som från läktare, som är avsedd för ett större antal personer, skola finnas

minst två omedelbart till det fria eller till utrymningsvägar (såsom förstugor,

förrum, trappor, vilka föra till det fria) ledande utgångar: huvudutgång

och reservutgång.

Även i 1930 års förslag föreskrevs två utgångar: huvudutgång, tillika

utgörande huvudingång, och reservutgång. Beträffande detta spörsmål förekommo

i de över förslaget avgivna yttrandena flera uttalanden. Sålunda anförde

byggnadsstyrelsen, att det vore mest önskligt, att huvudutgång jämväl

vore huvudingång, men styrelsen funne tveksamt, örn förbud mot skilda huvudingångar

och huvudutgångar borde uppställas. Det borde stadgas, att huvudutgång

tillika örn möjligt borde vara biografens huvudingång. Svenska

brandskyddsföreningen uttalade sig för att den större utgången borde i förordningen

benämnas huvudutgång och den mindre reservutgång samt att

huvudutgången även kunde utgöra huvudingång. Gentemot publiken borde

emellertid enligt föreningens mening ej särskiljas de olika slagen av utgångar.

I andra yttranden framhölls, att det vore olämpligt och farligt att bestämma,

att huvudutgång även skulle vara huvudingång, och erinrades i några fall,

att det kunde vara lämpligt med särskild huvudutgång. Vidare uttalades

i några yttranden, att det vore mycket ovanligt, att ingången användes som

utgång. Beteckningarna huvudutgång och reservutgång borde därför ersättas

med beteckningen utgång.

Ehuru i 1930 års förslag något uttryckligt förbud mot skilda huvudutgångar

och huvudingångar icke kan anses stadgat, bar jag med hänsyn till

de i yttrandena gjorda uttalanden ansett stadgandet böra givas en sådan

formulering, att därav framgår, att dylikt förbud ej avses. Stadgandet har

därför formulerats så, att huvudutgång även må utgöra huvudingång.

Enligt 1930 års förslag, 12 § 2 mom. punkterna a) och b), skulle läktare

för mer än 50 personer vara försedd med två utgångar. Rymde läktaren ej

iner än 150 personer, skulle minst en av de från utgångarna ledande trappor

förläggas utanför biografsalen. Rymde läktaren mer än 150 personer skulle

båda trapporna förläggas på sådant sätt. Läktare, som var avsedd för högst

50 personer, kunde enligt 12 § 2 mom. punkten c) få anordnas med endast

en utgång, vars trappa kunde få leda till undervarande läktare eller till biografsalens

bottenplan.

I sitt yttrande har brandchefen i Stockholm anfört, att stadgandena i punkterna

a) och b) medförde, att läktarna i ett stort antal biografer måste avstängas

eller antalet platser minskas, och att punkten c) medgåve möjlighet att hava

en trappa till två ovanför varandra liggande läktare, vardera för 50 personer.

I ett annat yttrande bär erinrats, att stadgandet i punkten c) måste vara

förenat med ej ringa fara. Svenska brandskyddsföreningen har föreslagit, att

stadgandet i punkten c) måtte avfattas så, att läktare, avsedd att rymma

högst 50 personer och som ej vore belägen högre än en trappa upp över bio
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 1-47.

61

^räfsalen, måtte kunna anordnas med endast en utgång, vars trappa kunde

få leda till biografsals bottenplan.

Med anledning av dessa erinringar har stadgandet örn utgångar från läktare

omarbetats. Härvid har den gräns, då skyldighet att inrätta två utgångar

inträder, höjts från 50 till 75 personer. Däremot har det icke ansetts

erforderligt att upptaga något mot det i punkten c) svarande stadgande.

I 7 § av 1930 års förslag fanns meddelad föreskrift om det största djup,

varpå en biograf fick läggas under markytan. I ett par yttranden har hemställts

örn förbud mot förläggande av biograf till souterrainvåning, medan i

några yttranden ifrågavarande föreskrifter hava ansetts väl stränga, varför

större djup borde medgivas. Svenska- brandskyddsföreningen har uttalat, att

biograf ej borde få förläggas till souterrainvåning med mindre byggnaden vore

av sten samt överliggande mellanboden vore brandsäker. I ett yttrande har

slutligen hemställts, att ordet souterrainvåning måtte utbytas mot jordvåning.

Jag har icke ansett skäl att beträffande detta stadgande föreslå annan ändring

än som föranledes av att ordet souterrainvåning utgår.

Enligt övergångsbestämmelserna 7 mom. punkten a) må för redan befintliga

biografer kunna medgivas den jämkning från bestämmelserna i 10 §,

som i varje särskilt fall kan vara befogad och som ej innebär påtaglig fara

för människoliv, dock må vid eftergift från bestämmelserna i 10 § 2 mom. det

ej tillåtas mindre än två utgångar från läktare för mer än 150 personer.

11 §•

Stadgandet motsvarar med allenast redaktionell jämkning 13 § i 1930 års

förslag. Det i 1 mom. meddelade förbud avser utrymningsväg från såväl

huvudutgång som reservutgång.

Enligt övergångsbestämmelserna 7 mom. punkten a) må för redan befintliga

biografer kunna medgivas jämkning från stadgandet i 11 § 2 mom. under

samma betingelser som från bestämmelserna i 7 §.

12 §.

Den i 1 mom. första stycket meddelade föreskriften, att huvudutgång och

reservutgång saväl fran biografens bottenplan som från dess läktare skola

förläggas till varandra motsatta ändar av bottenplanet eller läktaren,

motsvarar 14 § andra stycket i 1930 års förslag. Detta stadgande skulle

enligt sistnämnda förslag dock ej gälla bottenplan eller läktare för högst 600

personer i biograf för högst 1,200 personer, där biografen vore inrymd i brandsäker

byggnad, och ej heller biograf för högst 300 personer, inrymd i annan

byggnad. I likhet med de sakkunniga anser jag en förenkling av dessa bestämmelser

böra vidtagas och jag har därför i förslaget från berörda stadgande

undantagit biograf för högst 600 personer, där den är inrymd i brandsäker

byggnad, ävensom biograf för högst 300 personer, inrymd i annan byggnad.

Den skärpning för biograf, inrymd i brandsäker byggnad, som ändringen innebär,

torde icke få någon större praktisk betydelse.

Då huvudutgång och reservutgång från biografsal eller läktare skola för
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr lh7.

2 mom.

3 morn.

läggas till varandra motsatta ändar av bottenplanet eller läktaren, kunna givetvis

flera olika kombinationer tänkas, allt efter biografsalens storlek och

form. Sålunda kunna utgångar vid vardera ändan av en och samma långvägg

nere i salen sägas uppfylla nämnda krav, varemot detta ej kan sägas

vara fallet med utgångar vid vardera ändan av en och samma kortvägg. Däremot

kan i samma biograf inträffa, att en läktare av ringa djup i salens längdriktning

må hava dörrarna placerade vid vardera ändan av den salen begränsande

bakre kortvägg, som bliver läktarens långvägg. Vad som i varje särskilt

fall skall anses såsom motsatta ändar, torde visa sig så självklart vid

ritningsförslagens bedömande, att det fran biografägarehall i ett par yttranden

gjorda antydandet, att stadgandet skulle vara svårtolkat, ej synes utgöra anledning

till annan ändring i den avfattning stadgandet fått i 1930 års förslag

än att ordet »varandra» inskjutits före orden »motsatta ändar».

I vissa fall skulle enligt 14 § 1 mom. tredje stycket i 1930 års förslag vid

förläggande av utgång hänsyn tagas till apparatrummets beskaffenhet. Sålunda

stadgades att, örn apparatrummet icke vore brandsäkert, reservutgången

skulle förläggas till den i förhållande till apparatrummet motsatta ändan av

biografsalen. Detta stadgande motsvaras i det nu framlagda förslaget av

1 mom. andra stycket i nu förevarande paragraf, där dock den ändring vidtagits,

att stadgandet inskränkts till ått avse endast biografsalens bottenplan.

Enligt den avfattning stadgandet erhållit, är det även till fyllest, örn huvudutgången

förlägges på angivet sätt.

Enligt övergångsbestämmelserna 7 mom. punkten a) ma för redan befintliga

biografer kunna medgivas den jämkning i detta stadgande, som i varje

särskilt fall kan vara befogad och som ej innebär påtaglig fara för människoliv.

Stadgandet i 2 mom. angående utgångs bredd har oförändrat upptagits

från 1930 års förslag. Mot stadgandet anmärktes i ett par av yttrandena,

att det borde ändras så, att en bredd av en meter skulle motsvara ett antal

personer av 150 jämväl i fråga örn reservutgång. En dylik skärpning anser

jag emellertid icke påkallad.

Enligt övergångsbestämmelserna 7 mom. punkten a) må för redan befintliga

biografer kunna medgivas den jämkning fran detta stadgande, som i

särskilt fall kan vara befogad och som ej innebär påtaglig fara för människoliv,

dock må det ej tillåtas, att bredden av utgång göres mindre än 1.2 meter.

I 3 mom. bär allenast med viss redaktionell jämkning sammanförts de i 15

och 20 §§ av 1930 års förslag meddelade bestämmelser örn utrymningsvägs och

däri ingående trappas bredd ävensom föreskrifter, avseende att förhindra, att

garderober med tillhörande utlämningsdisk, buffé eller andra anordningar vid

utrymnings väg så utföras att de kunna bliva till hinder för utrymningen.

Enligt övergångsbestämmelserna 7 mom. a) må för redan befintliga biografer

från stadgandet i 3 mom. första stycket, att utrymningsvägs och däri ingående

trappas bredd skall beräknas enligt de i 2 mom. angivna grunder, kunna medgivas

den jämkning, som i varje särskilt fall kan vara befogad och som ej

innebär påtaglig fara för människoliv.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr lh7.

63

Förbud, motsvarande det i 4 mom. givna ifråga örn anordnandet i utrymningsväg

av trappsteg närmare utgång från bottenplan eller läktare än 0.75

meter, finnes beträffande trappsteg inom biografsalen meddelat i 17 § 3 mom.

13 §.

I 1 mom. meddelas det till förekommande av snavning viktiga stadgandet,

att i utrymningsväg ett ensamt liggande trappsteg ej må anordnas.

I 2 mom. första stycket meddelas föreskrifter om högsta tillåtna lutning

av golv i utrymningsväg. Detta stadgande överensstämmer med 1930 års förslag.

1930 års förslag innehöll i 17 § andra stycket föreskrift örn att i anslutning

till trappa lutning ej finge förekomma närmare trappan än på ett avstånd,

som vore lika med trappans bredd. Byggnadsstyrelsen har anmärkt, att denna

bestämmelse kunde, örn trappan vore bred, försvåra en rationell planlösning.

På grund härav föreslår jag i likhet med byggnadsstyrelsen, att ifrågavarande

avstånd bestämmes till 0.75 meter, vilket torde vara tillfyllest.

Enligt övergångsbestämmelserna 7 mom. punkten a) kan för redan befintliga

biografer medgivas jämkning i stadgandet i 13 § 2 mom. under samma

betingelser som från ‘bestämmelserna i 7 §.

14 §.

I denna paragraf meddelas föreskrifter örn beklädnad av väggar och tak i

utrymningsväg.

Enligt 1930 års förslag skulle sådana väggar och tak vara brandhärdigt

skyddade, dock medgavs undantag beträffande utrymningsväg, som ej vore

avsedd för mer än 150 personer eller vars längd ej överstege 8 meter, ävensom

ifråga örn vindfång i utrymningsvägens dörröppning till det fria, varjämte medgavs,

att på brandhärdig inklädnad kunde få anbringas panel av trä eller därmed

jämförligt material till en höjd av 1.7 meter från golvet (18 §).

Sveriges biografägareförbund har hemställt, att stadgandet måtte utgå, då

det avsåge skydd för eld, ■ som kunde uppstå utanför biograflokalen. Byggnadsstyrelsen

har erinrat, att höjdbegränsningen för panelen borde utgå såsom

varande ett i vissa fall onödigt band för den arkitektoniska utformningen.

Då enligt vad jag tidigare anfört till biograf räknas jämväl de från biografsalen

ledande utrymningsvägar, lärer föreskrift örn hur väggar och tak i utrymningsväg

skola vara beskaffade icke böra saknas i denna förordning, men

anser jag, att bestämmelserna böra gälla endast biografer för mer än 300 personer.

För mindre biografer torde nämligen utrymningsvägarnas brandsäkerhet

i regel ej vara av den betydelse för utrymningen, att några föreskrifter i nu

förevarande avseende äro påkallade. Däremot finner jag ej skäl att i anledning

av byggnadsstyrelsens yttrande göra någon ändring i 1930 års förslag.

Av bestämmelsen i 7 § 2 mom. framgår att, då biografens bottenplan förlägges

högre än till bottenvåningen, utrymningsvägen måste göras brandsäker.

4 moni.

1 mom.

2 mom.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr lb7.

1 mom.

2 mom.

3 mom.

Enligt övergångsbestämmelserna 7 mom. punkten c) må för redan befintliga

biografer kunna göras undantag från föreskrifterna i 14 § för huvudingång och

därmed förbundet kapprum eller förrum, så framt reservutgångama äro tillräckligt

stora och direkt eller genom enbart ett vindfång leda till det fria samt förhållandena

i övrigt äro gynnsamma.

15 §.

I denna paragraf har sammanförts flertalet av de bestämmelser, som röra

trappa.

Bestämmelsen i 1 mom. andra stycket, vilken enligt 1930 års förslag ej medgav

vilplan i rak trappa, har i anledning av gjorda erinringar, bl. a. av byggnadsstyrelsen,

modifierats så, att vilplan även i rak trappa under vissa förutsättningar

må anordnas, t. ex. örn trapparmarnas början och slut tydligen markeras

i trapprummets arkitektoniska utformning, i vilket fall, såsom byggnadsstyrelsen

anfört, något riskmoment ej kan anses föreligga med avseende å vilplan

i en rak trappa.

Bestämmelserna örn trappas brandhärdiga beklädnad på undersidan hava i

det framlagda förslaget utsträckts till att avse alla trappor av trä, medan bestämmelserna

i 1930 års förslag (21 §) avsågo endast trappa av trä, som ej

byggts av ek eller annat mot elds inverkan likvärdigt material.

Bestämmelserna i 3 mom. äro lika med motsvarande stadganden i 1930

års förslag med allenast formell jämkning, därvid även betonats, att svängd

trappa endast under viss förutsättning må förekomma. Med hänsyn

till vikten av att klart fastslå, under vilka betingelser annat än rak

trappa må förekomma, samt vilka lutningsförhållanden å trappa, som med

hänsyn tagen till publikens säkerhet kunna tillåtas, har jag ansett ifrågavarande

bestämmelser, oaktat de kunna anses utgöra detaljföreskrifter, böra

inflyta i förordningen. Då sättet för trappornas anordnande är av stor betydelse

vid en biografs liksom vid varje annan byggnads planläggning torde det

nämligen vara av största vikt, att hithörande frågor definitivt lösas i förordningen.

Att, såsom i ett yttrande påyrkas, ersätta dessa stadganden allenast

med en allmän föreskrift örn att trappa skall vara, bekväm skulle utan tvivel

innebära en betydande försämring av förslaget. I fråga örn de föreslagna måttbestämmelserna

har väl i ett par yttranden erinrats, att dessa bestämmelser

icke överensstämde med tillämpad praxis. De sakkunniga hava emellertid vid

omprövning av denna fråga icke funnit skäl till ändring i 1930 ars förslag,

och för egen del finner jag ej anledning att frångå detsamma.

Enligt övergångsbestämmelserna 7 mom. punkten a) må för redan befintliga

biografer från bestämmelserna i 15 § 1 mom. andra stycket och 3 mom. kunna

medgivas den jämkning, som i varje särskilt fall kan vara befogad och som ej

innebär påtaglig fara för människoliv, varjämte enligt punkten d) kan medgivas

att den i 15 § 2 morn. andra stycket meddelade föreskrift örn brandhärdig

beklädnad på trappas undersida ej behöver tillämpas beträffande trappa, till

vars begagnande högst 75 personer äro hänvisade.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. May.ts proposition nr lb7.

16 §.

De i 1 mom. meddelade föreskrifter, i första stycket örn dörr till eller i utrymningsväg

och i andra stycket örn port från gård överensstämma med motsvarande

föreskrifter i 1930 års förslag (25 § och 53 § andra stycket) med allenast

den avvikelsen, att förbud meddelats jämväl mot att anbringa balansdörr

vid trapphus och att ordet gårdsrum utbytts mot ordet gård.

1 26 § andra stycket av 1930 års förslag förekom ett stadgande, att stängningsanordning

skulle vara ändamålsenlig och lätt att öppna vid ett enda grepp,

dock att så kallad kantregel kunde få förekomma under förutsättning, varom

förmäldes i 53 § sista stycket, däri stadgades, att kantregel städse skulle vara

frånskjuten under tid, då publik vistades i biografen.

I flera yttranden har påyrkats, att förbud borde meddelas mot användande

av kantregel, därvid har framhållits, att kantregel sällan fungerade tillfredsställande

och att glömska att fråndraga den kunde bliva ödesdiger. Otaliga

exempel funnes på att den vid kritiska tillfällen ej varit fråndragen. Kantreglar

vore lättare att obemärkt skjuta för under pågående föreställning än kedjor

eller bommar. Byggnadsstyrelsen har anfört att, då i handeln förefunnes regelanordningar,

vilka öppnades med ett enkelt handgrepp eller för tryck, styrelsen

icke kunde biträda det föreslagna medgivandet att kantregel användes.

I likhet med de sakkunniga anser jag, ehuru med stor tvekan, att förbud icke

bör stadgas mot användandet av kantregel, men torde den inskränkningen böra

vidtagas, att kantregel — alltjämt under nyss angivna förutsättning — må

förekomma endast vid biografens huvudutgång.

Enligt övergångsbestämmelserna 7 mom. punkten a) må för befintliga biografer

kunna medgivas den jämkning från ifrågavarande förbud, som i varje

särskilt fall kan vara befogad och som ej innebär påtaglig fara för människoliv.

17 §.

Redan i det föregående har berörts, hurusom i förslaget såsom byggnadstekniska

bestämmelser betraktas jämväl de föreskrifter, som avse den fasta inredningen

i biograf. Dessa föreskrifter finnas upptagna i denna paragraf. De överensstämma,

örn man bortser från att ett par föreskrifter uteslutits och viss formell

jämkning vidtagits, med motsvarande föreskrifter i 1930 års förslag (33—

36 §§). På hemställan av Svenska brandskyddsföreningen har uttryckligen utsagts

vilka lokaler, som skola anordnas med fast inredning av sittplatser. De

här meddelade detaljbestämmelserna torde icke utan allvarlig fara för oenhetlighet

vid bedömande av ritningsförslag m. m. kunna undvaras och torde vara

ägnade att undanröja många meningsskiljaktigheter mellan myndigheter och

biografägare.

Enligt övergångsbestämmelserna 7 mom. punkten a) må för redan befintliga

biografer från bestämmelserna i 17 § 1 morn. punkten e) samt 2 och 3 mom.

kunna medgivas den jämkning, som i varje särskilt fall kan vara befogad och

som ej innebär påtaglig fara för människoliv, därvid dock mindre bredd av gång,

Bihang till riksdagens protokoll JOSS. 1 sami. 118 haft. (Nr lb7.) 5

1 moni.

2 mom.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr li7.

som här avses, ej må tillåtas än 0.8 meter, och får ej heller ett ensamt liggande

trappsteg medgivas förekomma.

18 §.

I denna paragraf samt 19—21 §§ inrymmas bestämmelser angående apparatrummet.

I 1 mom. gives uttryck för det principiella stadgandet, att apparatrum, dess

utrymningsväg och från dem ledande kanaler skola så anordnas, att rök från en

i apparatrummet utbruten eld icke kan intränga i andra delar av byggnaden.

I anslutning härtill stadgas i 2 morn., att apparatrum skall hava utgång allenast

till det fria vare sig direkt eller genom särskild utrymningsväg. Hur apparatrummet,

dess utrymningsväg och därifrån ledande kanaler skola närmare anordnas

för att fylla dessa krav, därom meddelas bestämmelser i 19—21 §§. De

i 19 § meddelade föreskrifter äga giltighet för apparatrum i alla biografer oavsett

storleken, varemot i 20 § meddelas särskilda bestämmelser för biografer av

olika storlekar. De i 21 § intagna bestämmelserna avse endast biograf inom

undervisningsanstalt. Stadgandet i 18 § 3 mom. om den från apparatrummet

ledande dörren gäller däremot biografer i allmänhet, oavsett storleken.

19 §.

De i 19 § meddelade bestämmelser avse, såsom tidigare omnämnts, alla biografer

oavsett storleken.

1 morn. I 1 mom. givas regler örn apparatrummets storlek. I 5 § i lagen den 29

juni 1912 örn arbetarskydd stadgas, att i sluten arbetslokal skall finnas tillräckligt

luftutrymme, i regel ej understigande 10 kubikmeter för varje där sysselsatt

arbetare, förutom erforderlig, lämpligt anordnad luftväxling. Bestämmelserna

i 1 mom. angående luftutrymme äro avfattade i anslutning till nämnda

lagrum. Minimimåtten å golvytan och apparatrummets höjd hava givetvis

föranletts av att apparatrummet bör givas en med hänsyn till apparaternas uppställning

och apparatskötarens rörelsefrihet inom rummet så lämplig form som

möjligt. Bestämmelserna överensstämma med stadgandena i 10 § 1 mom. andra

stycket av 1930 års förslag. Mot detta förslag har socialstyrelsen erinrat, att,

då två apparater användes, särskilt vid ljudfilmsinstallation en golvyta av

minst 6 kvadratmeter borde föreskrivas, varjämte enligt styrelsens mening föreskrift

borde givas örn att den fria passagen för apparatskötaren borde vara

minst 0.8 meter. I ett par andra yttranden har framhållits, att minimihöjden,

2 meter, förefölle att vara väl knappt tilltagen med hänsyn till den värme, som

en del apparater utvecklade, varjämte sprängämnesinspektören med instämmande

av kommerskollegium har föreslagit en föreskrift örn ett högsta antal

personer, 3 stycken, som samtidigt borde få sysselsättas i apparatrummet.

Jag har emellertid i likhet med de sakkunniga icke funnit anledning föreligga

att i nu berörda avseende föreslå andra eller mera detaljerade föreskrifter

än de i 1930 års förslag upptagna.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lb7.

67

I 2 mom. meddelas föreskrift örn, hur apparatrummets luftväxling skall vara

anordnad. I 1930 års förslag (10 § 1 mom. tredje stycket) stadgades, att apparatrum

skulle förses med tillräckliga ventilationsanordningar, och meddelades

vidare vissa föreskrifter beträffande de härför avsedda kanaler ävensom

vissa mått och andra regler angående utsugningskanalen. Socialstyrelsen har

föreslagit, att föreskriften borde så avfattas, att därav framginge, att ventilationsanordningarna

skulle vara lämpligt anordnade och att lämplig anordning

för tillförsel av frisk luft skulle finnas. Styrelsen har vidare förordat att, då

naturligt drag ej vore tillfyllest, mekanisk utsugning skulle anordnas, under

det att i ett annat yttrande har hemställts om förbud mot elektriskt drivna fläktar,

då de vid brand kunde stanna och stoppa ventilationen. Svenska brandskyddsföreningen

har föreslagit, att apparatrum skulle förses med tillräckliga

ventilationsanordningar dels vid golvet för luftväxling dels så nära taket som

möjligt för luftutsugning. Vidare hava gjorts vissa erinringar beträffande de

föreslagna föreskrifterna om utsugningskanalen. I några yttranden har gjorts

gällande, att den föreslagna arean av utsugningskanalen, 0,3 procent av golvytan,

dock minst 300 kvadratcentimeter, vore för liten. I andra yttranden har framhållits,

att det borde föreskrivas, att utsugningskanalen skulle hava en area

av erforderlig storlek i och för effektiv luftväxling, dock minst 300 kvadratcentimeter.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit har ifrågavarande stadgande omarbetats

och därvid givits det innehåll, att apparatrum skall för effektiv luftväxling

förses med såväl friskluftsintag som utsugningskanal. I fråga örn utsugningskanalen

har stadgats, att den skall hava en area av minst 300 kvadratcentimeter

samt leda till det fria på sådant sätt, att fara för elds spridning

ej uppstår. Härjämte har upptagits stadgandet i 1930 års förslag örn att ventil

ej må anbringas i utsugningskanalen med mindre ventilen är av viss angiven

beskaffenhet. Att härutöver meddela några detaljföreskrifter i detta ämne

har jag icke ansett erforderligt. Huru kanalerna skola vara beskaffade och

på vad sätt de skola framdragas, framgår av bestämmelserna i 18 § 1 morn;,

och 20 §.

I anslutning till stadgandet i 3 morn., att vägg i apparatrum, som vetter mot

biografsal eller någon av dess utrymningsvägar, ej må genombrytas i annan

mån än som erfordras för anordnande av projektionsöppning, kikhål dch strålkastaröppning,

har intagits det förtydligande stadgandet, att annan vägg ej

må genombrytas i annan mån än som erfordras för anordnande av utgång.

För projektionsöppning, kikhål och strålkastaröppning innehöll 1930 års förslag

vissa maximimått, men i anledning av erinringar från Sveriges biografägareförbunds

och Svenska film- och biografmannasällskapets sida hava dessa

uteslutits ur det nu framlagda förslaget och i stället har föreskrift meddelats

om att dessa öppningar ej må göras större än som oundgängligen erfordras.

Vidare har under överarbetningen uteslutits den i 1930 års förslag förekommande

bestämmelsen om vidtagande av anordning, varigenom plåtluckor, som

skola finnas anbragta ovanför nämnda öppningar, skulle mekaniskt eller för

hand kunna slutas jämväl från plats vid eller utanför apparatrummets dörr.

2 mom.

3 morn.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr lh7.

I mom.

Enligt övergångsbestämmelserna 7 mom. punkten a) kan för befintliga biografer

medgivas jämkning beträffande föreskriften i 19 § 1 mom. under samma

betingelser som beträffande föreskrifterna i 7 §.

20 §.

Denna paragraf innehåller bestämmelser örn beskaffenheten av apparatrum,

dess utrymningsväg och från dem ledande kanaler ävensom föreskrifter örn hur

utrymningsvägarna i övrigt skola anordnas inom byggnaden.

I 1930 års förslag vörö dessa bestämmelser uppdelade i särskilda paragrafer:

10 § med bestämmelser örn apparatrummets beskaffenhet och ventilationsanordningar

jämte härför avsedda kanaler samt 30 och 31 §§ med bestämmelser

om apparatrummets utrymningsväg. Med hänsyn till det nära sambandet

mellan dessa bestämmelser hava de ansetts lämpligen böra sammanföras

till en paragraf.

Enligt 1930 års förslag indelades beträffande nu förevarande spörsmål biograferna

i tre grupper: 1) biograf, avsedd för mer än 300 personer; 2) biograf,

avsedd att endast tillfälligtvis användas för biograf förevisning och för

ett antal personer ej överstigande 300 personer; 3) biograf, avsedd att endast

tillfälligtvis användas för biografförevisning och för ett antal personer ej

överstigande 150. . 0 .

Denna gruppering Ilar i det nu framlagda- förslaget bibehållits, dock med

den avvikelsen, att den i 1930 års förslag upptagna förutsättningen för att de

under grupperna 2) och 3) meddelade lindrigare bestämmelser skulle bliva till

lämpliga, nämligen att biograf endast tillfälligtvis användes för biografföreställningar,

ansetts i anledning av gjorda erinringar, bl. a. från Sveriges

biografägareförbund, böra utgå. Med nämnda uttryck avsågs väl, att för sådana

lokaler, som endast en eller annan gång i veckan användes för^ biografförevisning

men som eljest huvudsakligen användes för annat ändamål, såsom

folkets hus och ordenslokaler, medgiva vissa lindrigare bestämmelser. Då

emellertid, enligt vad av yttrandena framkommit, nämnda uttryck skulle kunna

föranleda''till en tolkning, varigenom en skärpning av stadgandet, som icke

varit avsedd, kunde befaras, har jag i likhet med de sakkunniga ansett stadgandet

böra utgå och i stället i det nu framlagda förslaget såsom gräns för de

olika grupperna endast uppställa det antal personer, för vilken biografen är

avsedd. Härigenom undvikes varje tvekan örn innebörden av bestämmelserna,

och för de lokaler, som här avses, torde genom denna ändring stadgandet erhålla

en något lindrigare innebörd.

Beträffande gruppen 1) upptager det framlagda förslaget i nu ifrågavarande

avseende samma bestämmelser som 1930 års förslag eller att apparatrummet,

dess utrymningsvägar och därifrån ledande kanaler skola vara brandsäkra,

dock att utrymningsvägen från apparatrummet i visst fall må göras

allenast brandhärdig. Apparatrummet och dess utrymningsväg. få icke stå i

förbimjelse med annat utrymme inom byggnaden. De få alltså icke stå i förbindelse

varken med biografsalen eller dess utrymningsvägar eller med andra

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 7-47.

69

utrymmen inom byggnaden. Beträffande apparatrummet framgår detta redan

av stadgandena i 18 § 2 mom. och 19 § 3 mom. Mot detta stadgande om

förbud mot att apparatrummet och dess utrymningsväg finge stå i förbindelse

med annat utrymme inom byggnaden bär Sveriges biografägareförbund

särskilt erinrat, att förbudet vore mycket hårt i synnerhet för befintliga

biografer, varför i övergångsbestämmelserna borde stadgas, att förbudet icke

gällde dem. Biografägareförbundet har erinrat, att år 1930 funnes i vårt land

387 biografer för över 300 personer. Upprätthölles kravet, måste rörelsen i

många fall nedläggas. Den föreslagna siffran 300 borde höjas till 400.

Med anledning av dessa erinringar har för redan befintliga biografer i dessa

avseenden i övergångsbestämmelserna intagits särskilda föreskrifter i

7 mom. punkterna e), f) och i). Av dessa framgår, att beträffande biograf

för högst 450 personer undantagsvis må medgivas, att apparatrummets tak, väggar

och golv må vara allenast brandhärdiga och att apparatrummets underbyggnad

ej behöver vara brandsäker, därest den ändock är av betryggande hållfasthet

och brandhärdigt skyddad. De från apparatrummet ledande kanaler må, under

förutsättning att de icke ligga närmare trävirke än 25 centimeter, utföras såsom

plåtrör, omslutna av en trumma, som skyddar röret från yttre åverkan.

Där synnerliga svårigheter för framdragande av särskild utrymningsväg

från apparatrummet skulle) mota, kan medgivas den lindring, att

utrymningsväg från apparatrummet må kunna utmynna i utrymningsväg

från biografsalen eller annat utrymme inom byggnaden. Härvid skall dock

iakttagas, att utanför apparatrummet anordnas ett åtminstone brandhärdigt beklätt

utrymme, försett med brandhärdiga, självstängande och, från apparatrummet

räknat, utåtgående dörrar, vilket utrymme skall förses med rökavlopp

med en area örn minst 300 kvadratcentimeter och leda till det fria på sådant

sätt att fara för elds spridning ej uppstår. Vidare skall iakttagas, att utgång

från nyssnämnda utrymme leder till ett annat utrymme, som genom åtminstone

brandhärdig vägg och brandhärdig dörr är avskilt från utrymningsväg från

biografsalen; skolande sistnämnda dörr vara självstängande och från apparatrummet

räknat inåtgående.

För gruppen 2), omfattande biografer, som ej äro avsedda för mer än 300

personer, upptagas i 2 mom. bestämmelser, som i allt väsentligt överensstämma

med motsvarande bestämmelser i 1930 års förslag (10 § 2 mom.) i fråga

örn brandhärdigheten hos apparatrummets tak, väggar och utrymningsväg

samt de för ventilation avsedda kanaler; dock har i det nu framlagda förslaget

uteslutits den för tillämpning av här ifrågavarande bestämmelse i 1930

års förslag meddelade föreskrift, att biografen ej finge vara belägen högre

än en trappa upp. Denna bestämmelse har icke ansetts erforderlig med hänsyn

till stadgandena i 7 och 8 §§.

Jämväl föreskrifterna i 1930 års förslag (30 § 2 mom.) örn att apparatrummets

utrymningsväg ej må stå i förbindelse med biografsalen eller dess

utrymningsväg och ej heller, med mindre utanför apparatrummet anordnades

ett särskilt utrymme, avsett att hindra röks och elds framträngande, med

2 mom.

s. 70 Kontrollera mot PDF

3 mom.

70 Kungl. Maj:ts proposition nr l47.

annat utrymme inom byggnaden hava utan saklig ändring upptagits i det nu

framlagda förslaget.

Även beträffande denna grupp hava i övergångsbestämmelserna 7 mom.

punkterna g) och i) upptagits vissa stadganden för befintliga biografer, innefattande

lindringar därutinnan, att utrymningsväg från apparatrummet må

kunna utmynna i utrymningsväg från biografsalen eller annat utrymme inom

byggnaden under samma betingelser, som härför föreskrivits i motsvarande

fall för gruppen 1), samt att de från apparatrummet ledande kanaler, så

framt de ej ligga närmare trävirke än 25 centimeter, må kunna utföras såsom

plåtrör, omslutna av en trumma, som skyddar plåtröret mot yttre åverkan.

För gruppen 3), omfattande biografer, som ej äro avsedda för mer än 150

personer, hava vissa väsentliga förändringar företagits i motsvarande stadgande

i 1930 års förslag (10 § 3 mom. och 30 § 3 morn.). Sålunda hava

uteslutits de för tillämpning av ifrågavarande lindrigare bestämmelser i 1930

års förslag intagna fordringarna, att biografen skulle vara belägen i bottenvåning

av byggnad, som ej inrymde boningsrum, att byggnaden ej finge vara

belägen på mindre avstånd än 9 meter från annan byggnad samt att biografen

ej skulle anordnas med för allmänheten vid biografföreställningen tillgänglig

läktare.

I 1930 års förslag föreskrevs, att tak, väggar och golv i apparatrummet

skulle skyddas genom anbringande endast av lämpligt beklädnadsmaterial. Mot

denna bestämmelse har i inkomna yttranden gjorts den erinran, att föreskriften

vore alldeles för obestämd. Sedan numera den brandtekniska klassindelningen

fullständigats, har i stället för berörda uttryck kunnat användas beteckningen

flamskyddande beklädnad, varjämte den föreskrift meddelats, att de från apparatrummet

ledande kanaler ej må utföras i oskyddat trä. Beträffande dessa

hava de sakkunniga alltså föreslagit lindrigare bestämmelser än för apparatrummets

innertak och väggar. I 1930 års förslag stadgades, att ventilationstrumma

ej finge ledas genom biografsalen eller dess utrymningsväg. I det

nu framlagda förslaget har i anledning av erinringar i de inkomna yttrandena

från detta stadgande undantagits det fall, att kanalerna äro brandsäkra.

I likhet med 1930 års förslag upptager även det nu framlagda föreskrift örn

att apparatrummets utrymningsväg ej må stå i förbindelse med biografsalen

eller dess utrymningsväg. Däremot har varken i 1930 års eller detta förslag

upptagits någon bestämmelse örn att utrymningsvägen ej må stå i förbindelse

med annat utrymme inom byggnaden.

Enligt övergångsbestämmelserna 7 mom. punkterna h) och i) hava för befintliga

biografer medgivits vissa lindringar även för gruppen 3). Sålunda

må apparatrummets utrymningsväg kunna utmynna i utrymningsväg från biografsalen,

under iakttagande av samma bestämmelser som för grupperna a)

och b) stadgats, dock behöva de mellanliggande utrymmena endast vara försedda

med flamskyddande beklädnad.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr lhl.

71

21 §.

I denna paragraf meddelas vissa lindringar för biograf, som inrättas inom

undervisningsanstalt, i det att apparatrummets utrymningsväg på vissa villkor

kan få anordnas i förbindelse med utrymningsväg från biografsalen. Ett

dylikt stadgande fanns även i 1930 års förslag (30 § 4 morn.), mot vilket i

de inkomna yttrandena allenast en oväsentlig formell anmärkning har gjorts.

Emellertid har detta förslag under överarbetningen ändock ansetts böra ändras

i vissa avseenden. Från 1930 års förslag skiljer sig sålunda det nu framlagda

förslaget därutinnan, att det utrymme, som skall anordnas närmast utanför

apparatrummet, icke såsom enligt 1930 års förslag behöver vara brandsäkert

utan allenast brandhärdigt beklätt. Beträffande rökavloppet från nämnda utrymme

har föreskrivits, att det skall leda till det fria på sådant sätt att

fara för elds spridning ej uppstår, varemot föreskriften i 1930 års förslag örn

automatiskt verkande rökavlopp ovanför projektionsapparaten ansetts kunna

utgå. För att förhindra att rök och eld sprider sig ut i undervisningsanstalten

och därigenom försvårar utrymningen har för ifrågavarande apparatrum intagits

föreskrift örn att dörr, som leder till utrymningsväg från det rum, som

ligger utanför omnämnda utrymme, skall vara åtminstone brandhärdig och

från apparatrummet räknat inåtgående.

C) Elektriska anläggningar.

22 §.

Stadgandet i 1 mom. överensstämmer med 1930 års förslag (37 § första stycket).

Allenast en formell jämkning har vidtagits.

Stadgandet i 2 morn., som avser endast apparatrummet, har tillkommit på

förslag av kommerskollegii elektriska sektion med tillstyrkande av kommerskollegium.

Även inspektören för elektriska anläggningar i Stockholm har uttalat

önskvärdheten om bestämmelser för apparatrummet i nu angivet avseende.

Beträffande 3 mom. må erinras, att elektriska inspektören i Stockholm i sitt

yttrande framhållit, att av de i detta mom. avsedda allmänna föreskrifter, som

i motiven till 1930 års förslag å sid. 44 uppräknades, endast kommerskollegii

kungörelse den 6 mars 1919 kunde anses tillämplig å apparatrum, men att däremot

jämväl övriga föreskrifter vore tillämpliga å lokaler, där film lagrades,

bearbetades eller handhades i större mängder.

Socialstyrelsen har framhållit såsom önskvärt, att särskild erinran borde införas

därom att elektriskt installationsarbete endast finge utföras av installatör,

som godkänts av kommerskollegium. Då emellertid dylik kompetens erfordras

icke blott vid installationsarbeten i biografer utan jämväl annorstädes, anser jag

en sådan erinran icke böra inflyta i denna förordning.

1 mom

2 mom

3 mom

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr lkl.

1 mom.

2 mom.

3 mom.

4 mom.

D) Belysningsanordningar.

23 §.

Då det är av stol vikt, att biografer och deras utrymningsvägar äro försedda,

med sådana belysningsanordningar, att hela belysningen icke på en gäng kan

slockna, upptages i 1 mom. liksom i 1930 års förslag (39 §) bestämmelse att i

såväl biografsalen som dess utrymningsvägar skall finnas anordnad dels allmän

belysning dels ock reservbelysning.

I ett yttrande har hemställts, att även plats utanför utrymningsväg skulle

vara försedd med belysningsanordning. Jag har emellertid icke ansett skäl

föreligga att härutinnan utvidga 1930 års förslag, som stadgar att, örn utgång

tages mot gårdsrum, jämväl detta skall förses med belysningsanordning. På

sätt skett å andra ställen i förslaget har ordet gårdsrum utbytts mot gård,

vilket dock ej innebär någon ändring i sak.

I 1930 års förslag (42 §) stadgades att, örn den allmänna belysningen vore

elektrisk, skulle tändning av erforderlig belysning för biografsalens utrymmande

kunna äga rum dels från apparatskötarens plats vid varje i apparatrummet

befintlig projektionsapparat, dels från lätt åtkomlig plats i utrymningsvägen

utanför apparatrummet, dels ock från plats i förrum till biografsalen.

Under överarbetningen har det emellertid ansetts tillfyllest med ett stadgande,

att tändning av belysning, varom här är fråga, skall kunna äga rum dels från

apparatskötarens plats i apparatrummet dels ock från plats i förrum till biografsalen.

Stadgandet i 4 mom. att för belysning av apparatrum och dess utrymningsväg

skola användas elektriska glödlampor överensstämmer med 1930 års förslag

(43 §). I några yttranden har framhållits, att det borde klargöras, hur

belysningen skulle vara ordnad, där elektrisk belysning icke funnes. Kommerskollegii

elektriska sektion har, med instämmande av kommerskollegium, ifrågasatt,

örn ej på betryggande sätt anordnade stearinljus eller rovoljelampor

kunde få användas.

I likhet med de sakkunniga anser jag dock ej tillrådligt att i detta avseende

göra några lindringar i 1930 års förslag. Då numera elektriska ficklampor

och lyktor med god och förhållandevis långvarig lysförmåga förekomma i handeln

synes, även örn ackumulatordrift ej införes för belysningen, belysningen

kunna ordnas för ringa kostnad jämväl på sådana enstaka platser, där elektriskt,

distributionsnät ännu ej finnes. I detta sammanhang må erinras, att en länsstyrelse

under åberopande av sakkunnig ingenjör föreslagit, att i stället för föreskrifterna

örn biografsalens belysning allenast en föreskrift borde införas, att

i apparatrum skulle finnas minst två funktionsdugliga ficklampor samt att

varje vaktmästare skulle hava två dylika till hands.

24 §.

I denna paragraf hava sammanförts alla bestämmelser örn på vilka platser

reservbelysning skall anordnas och hur den skall vara anordnad för att den, så

framt den allmänna belysningen skulle slockna, ej må bringas ur funktion. Dessa

regler, som i förordningen räknas till byggnadstekniska bestämmelser, komplet
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lkl.

73

terås av bestämmelserna i 32 § med vissa ordningsföreskrifter, såsom beträffande

olika slag av ljuskällor, som må användas, tid då belysning skall vara

tänd m. m.

Stadgandet i 1 mom. första stycket överensstämmer med 1930 års förslag

(41 § första stycket), varemot i 1 mom. andra stycket gjorts den lindring i

motsvarande stadgande i 1930 års förslag (41 § andra stycket) att, utöver reservbelysning,

som i 1 mom. avses, ytterligare reservbelysning icke ovillkorligen

skall behöva finnas i biografsalen och dess utrymningsvägar utan endast

i den händelse den i 1 mom. avsedda reservbelysning ej är tillräcklig för vägledning

vid biografens utrymmande. Sveriges biografägareförbund hade mot

1930 års förslag anmärkt, att belysning i biograf under själva föreställningen

i mindre biografer kunde verka mindre fördelaktigt på projektionen. Erinras

må, att här liksom annorstädes i förordningen inbegripes i uttrycket biografsalen

jämväl läktare.

I 2 mom. meddelas dels föreskrift om att reservbelysning skall så anordnas,

att den vid inträffande brand i apparatrummet ej kan bringas ur funktion,

dels ock därom, att reservbelysningen skall vara fullt oberoende av den allmänna

belysningen. I fråga örn elektrisk belysning kan emellertid regeln örn

att reservbelysningen skall vara fullt oberoende av den andra belysningen icke

utan betydande svårigheter upprätthållas i hela sin utsträckning, utan en viss

modifikation måste göras. En sådan fanns ock intagen i 1930 års förslag (40

§ första stycket). Sveriges biografägareförbund har häremot anmärkt, att förslaget

härutinnan medförde svårigheter på mindre platser, där endast luftledning

förekomme. Särskilt stadgande borde enligt förbundets mening ej meddelas

med hänsyn till örn ledningsnätet vore lagt under jordytan eller om betryggande

maskinreserv funnes. Till lösande av detta spörsmål framlades i

de inkomna yttrandena förslag dels av kommerskollegii elektriska sektion dels

av kommerskollegium, som icke ansåg sig kunna biträda sektionens förslag. I

ett par andra yttranden uttalades, att reservbelysnings anordnande med ackumulatorbatteri

borde tillåtas under förutsättning, att batteriet gåve ström under

Vs å 1 timme. I ett annat yttrande åter uttalades, såsom förut antytts, att

på grund av svårigheter med genomförande av reservbelysning och då ackumulatorbelysning

vore dyr och svårskött, i stället elektriska ficklampor borde föreskrivas.

Spörsmålet i vad mån eftergifter i fråga örn elektrisk belysning må göras

från regeln, att reservbelysning skall vara fullt oberoende av den allmänna

belysningen, har i nu förevarande förslag lösts genom en allmän regel, att där

särskilda omständigheter -—- såsom biografens storlek och beskaffenhet — ej

annat föranleda, anläggningen för den allmänna belysningen och reservbelysningsanläggningen

må kunna genom skilda huvudledningar inom byggnaden

anslutas till samma servisledning. Det kräves alltså ej, att ledningsnätet skall

vara förlagt under jordytan eller anslutet till kraftstation med betryggande

maskinreserv. Givet är att, om ackumulatorbelysning uppfyller de i den föreslagna

förordningen uppställda fordringarna för belysningen, sådan är tillåten.

Stadgandet i andra stycket örn anordnande i grupper av elektriska lampor,

1 morn.

2 morn.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr lirf.

hörande till reservbelysningen, överensstämmer med 1930 års förslag (40 §

andra stycket). I detta sammanhang må nämnas, att kommerskollegii elektriska

sektion med instämmande av kommerskollegium framhållit, att det syntes lämpligt

att meddela förbud mot anordnande av gruppsäkringar i utrymningsväg.

Skälet härtill skulle väl vara, att någon förbipasserande skulle kunna vidröra

gruppsäkringarna och därigenom komma ljuset att slockna. Något stadgande

av dylik innebörd anser jag dock icke erforderligt.

E) Projektionsapparaten.

25 §.

Bestämmelserna i denna paragraf avvika från motsvarande bestämmelser i

1930 års förslag (§ 44) endast därutinnan, att i 1 mom. gjorts det tillägg, att

brandkassetterna under pågående förevisning av filmen skola vara slutna, vilket

stadgande i 1930 års förslag (58 § första stycket) fanns intaget i något avvikande

avfattning, samt att i 2 mom. gjorts det förtydligande, att provningsanstaltens

godkännande skall avse den ifrågavarande typen och icke varje apparat

för sig. Att, såsom skolöverstyrelsen i sitt yttrande ifrågasatt, i stället för

stadgandet i 2 mom. i författningen införa detaljerade föreskrifter angående en

av skolöverstyrelsen omnämnd ny apparatkonstruktion, som försålts till en del

skolor, finner jag icke lämpligt.

26 §.

1 denna paragraf hava sammanförts bestämmelserna i 45 § och 46 § 1 mom.

första stycket av 1930 års förslag. I föreskrifterna har icke någon annan

ändring vidtagits än att dels ett stadgande införts, varigenom provningsanstaltens

prövning av skolapparat angivits avse apparatens brandsäkerhet, dels

ock i anslutning till ändrad lydelse av 28 § stadgandet örn vilka, som äga tillträde

till det avspärrade området, i visst avseende ändrats.

27 §.

Enligt 1930 års förslag (47 §) skulle tillstånd att sköta projektionsapparat,

där sådant erfordrades, meddelas av länsstyrelsen i det län, där sökanden var

mantalsskriven. Beträffande detta stadgande hava i de inkomna yttrandena

framställts åtskilliga erinringar. Sveriges biografägareförbund har hemställt,

att bestämmelsen måtte utgå, enär biografägaren själv vore intresserad av att

anställa kompetent person. Samma ståndpunkt har en länsstyrelse intagit genom

instämmande i en yrkesinspektörs yttrande, vari erinrades, att vid hastigt

påkommande sjukdom hos apparatskötaren eller annat hinder bestämmelsen

kunde bereda onödig svårighet. Svenska film- och biografmannasällskapet

bär däremot ansett bestämmelsen vara av största vikt. I några yttranden har

ifrågasatts, att tillståndet borde lämnas av de lokala polismyndigheterna.

I likhet med de sakkunniga anser jag, att en kontroll i fråga örn apparatskötarens

kompetens för sitt värv bör införas, och något lämpligare sätt lärer

därvid icke finnas än att för behörighet att utöva sådan befattning tillstånd

skall erfordras och att, innan sådant lämnas, vederbörandes kompetens skall

ådagaläggas. På sätt i flera av yttrandena föreslagits anser även jag, att det

<

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lhl.

75

bör kunna anförtros åt de lokala polismyndigheterna att taga befattning med

ifrågavarande ärenden. Härigenom vinnes, att ett antal ärenden icke behöver

dragas under länsstyrelsens arbetsområde. Beträffande det intyg, som

sökanden för att styrka sin kompetens har att bifoga sin ansökning, har

föreskriften i 1930 års förslag (47 § tredje stycket punkten 2) ändrats

därutinnan, att intyget skall utmärka, dels att sökanden är fullt förtrogen

med apparatens skötsel ur säkerhetssynpunkt dels ock att han äger nödig

kännedom örn de för biografföreställning gällande ordningsföreskrifter. I

båda dessa avseenden innebär ändringen en lindring i förhållande till 1930

års förslag, enligt vilket sökanden skulle visa sig förtrogen med apparatens

konstruktion och skötsel samt äga nödig kännedom örn gällande föreskrifter

i ämnet. Ifråga örn återkallande av tillstånd har i anledning av gjorda erinringar

i ett par yttranden införts bestämmelse om att sådan åtgärd må vidtagas

endast av den myndighet, som meddelat tillståndet.

P) Ordningsföreskrifter.

28 §.

I 1 mom. har det förtydligande gjorts, att även innehavaren av biografen

själv kan vara föreståndare. I anledning av erinringar av Sveriges biografägareförbund

hava föreskrifterna i 1930 års förslag örn föreståndarens kvalifikationer

gjorts mindre detaljerade, och har det icke ansetts behövligt att i

förordningen meddela föreskrift örn skyldighet för föreståndaren att vara närvarande

vid biografföreställning, då detta givetvis ändock måste ligga i föreståndarens

intresse.

I anledning av erinran av en länsstyrelse har införts bestämmelsen i 2 mom.

andra stycket, enligt vilken polismyndighet äger att, i händelse föreståndaren

eller vikarien skulle befinnas icke lämplig, påkalla utseende av annan person.

Någon särskild föreskrift, som i ett av yttrandena ifrågasatts, att anmälan

örn vem som är föreståndare bör göras före eller i samband med beviljande av

tillstånd till givande av biografföreställning, har jag icke ansett erforderligt

att meddela i förordningen. Till god ordning hör, att ändock så sker.

29 §.

I bestämmelserna i 1930 års förslag (52 §), som motsvara de i förevarande

paragraf meddelade, hava i anledning av gjorda erinringar ändringar vidtagits

dels därutinnan att ordet reservutgång icke skall användas för att markera

reservutgång utan endast ordet utgång användas för markering av alla utgångar,

dels ock för att möjliggöra att i utrymningsväg beteckningen utgång

icke ovillkorligen skall behöva anbringas på väggen utan jämväl kunna anordnas

exempelvis genom nedhängande transparanger.

30 §.

Bestämmelsen i 2 mom. om kantregel har givits en något ändrad avfattning

från 1930 års förslag (53 § sista stycket) med hänsyn till att kantregel enligt

det nu framlagda förslaget i vissa fall är helt förbjuden.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. May.ts proposition ni- H7.

1 mom.

2 mom.

3 mom.

4 mom.

1 mom.

31 §.

Enlig! den avfattning, som 2 morn. erhållit, behöva sådana särskilda föreskrifter,

som där avses, icke alltid meddelas. Föreskrift har införts därom att

å plats, där brandstadgan gäller, brandchefen skall avgiva yttrande i ärende,

som i detta mom. avses.

32 §.

Kommerskollegium har i likhet med sprängämnesinspektören hemställt, att

även eldfarlig olja av andra klass borde förbjudas i biografer, men jag finner

ej anledning att föreslå en dylik inskränkning.

I 2 mom. har i anledning av framställd erinran gjorts det tillägg till 1930

års förslag (57 § tredje stycket), att reservbelysning ovanför eller invid utgång

må kunna ordnas även genom upplyst genomskinlig glasskylt, varå anbringas

ordet Utgång.

I 3 mom. hava sammanförts bestämmelserna i 57 § sjätte och sjunde styckena

av 1930 års förslag. Prövningsrätten har förlagts till polismyndigheten i orten

efter hörande av brandchefen, där sådan finnes å platsen.

Bestämmelserna i 4 morn., i vad de röra apparatrum, hava tillagts efter förslag

av kommerskollegii elektriska inspektion med instämmande av kommerskollegium.

Inspektionens förslag har även tillstyrkts av inspektören för elektriska

anläggningar i Stockholm.

33 §.

Ifråga örn den största myckenhet film, som borde medgivas i apparatrum,

har Sveriges biografägareförbund i sitt yttrande anfört, att det vore erforderligt

att därstädes förvara film till två program, vilken myckenhet motsvarade

6,000 meter; och förbundet bär hemställt, att film borde räknas i meter, enär

kolorerad film vore tyngre än annan. Svenska film- och biografmannasällskapet

har likaledes ansett, att film borde räknas i meter och ej i kilogram. Kvantiteten

kunde då lättare kontrolleras med hjälp av censurkorten. 1 kilogram

kunde sättas lika med 150 meter.

Då i förevarande avseende samma beräkningsgrunder böra tillämpas i filmförordningen

och biografförordningen, men det icke lärer vara lämpligt att i

filmförordningen räkna film i meter, anser jag mig icke kunna biträda det förslag,

som i denna del framställts. Däremot torde den i 1930 års förslag medgivna

största myckenheten av 30 kilogram med hänsyn till vad av biografägareförbundet

anförts böra höjas till 45 kilogram.

Enligt 3 § 1 mom. i förslaget till filmförordning erfordras för innehav av

film, där myckenheten överstiger 5 men ej 45 kilogram, att anmälan därom i

föreskriven ordning göres hos vederbörande myndighet. I 1 § 5 mom. i samma

förslag stadgas emellertid, att angående innehav, förvaring och handhavande av

biograffilm i samband med förevisning av biografbilder gäller med visst undantag

vad därom är särskilt stadgat. Härav följer, att innehav av film i den

ordning, som i förevarande paragraf avses, icke behöver göras enligt bestämmelserna

i filmförordningen.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lkl.

77

34 §.

Do i denna paragraf meddelade särskilda ordningsföreskrifter, som skola

iakttagas vid föreställning med skolapparat, skilja sig i två avseenden från 1930

års förslag (59 §), nämligen dels därutinnan att föreskriften örn förvaring av

den film, som icke är insatt i apparaten och som alltså icke må förvaras i biografsalen,

ansetts kunna delvis utgå, dels ock därigenom att bland brandredskap,

som må förekomma, ansetts kunna upptagas jämväl kemiska eldsläckningsapparater

av viss typ, detta i överensstämmelse med vad som föreslagits i övriga

paragrafer i förordningen, som beröra denna fråga.

35 §.

Bestämmelserna i denna paragraf, sorn gälla endast apparatrum och dess utrymningsväg,

äro av lika lydelse som motsvarande bestämmelser i förslaget

till filmförordning.

3 KAP.

Om icke offentlig filmförevisning.

Bestämmelserna i detta kap. hava erhållit en avsevärt vidsträcktare tilllämpning

än enligt 1930 års förslag genom stadgandet i 1 § 3 mom. i det nu

framlagda förslaget, enligt vilket å offentlig förevisning, som anordnas i tält

eller i samband med statsunderstödd föreläsnings- eller upplysningsverksamhet

och därvid endast för nämnda verksamhet avsedd film förekommer, bestämmelserna

i detta kap. skola äga tillämpning och icke bestämmelserna i 2 kap. Skälen

härtill ha angivits i motiveringen till nämnda författningsrum.

Bestämmelserna i 3 kap. komma genom nämnda utvidgning att i än högre

grad än enligt 1930 års förslag få tillämpning å film förevisning i skollokaler.

Att en dylik eftergift ansetts kunna göras har delvis sin orsak däri, att man

ändock enligt bestämmelserna i 3 kap. har en garanti för att lokalerna, innan

de få användas, bliva granskade av sakkunnig och ansvarig myndighet. Att

härutinnan lägga prövningsrätten hos skolmyndigheterna anser jag icke tillrådligt,

då man icke kan förvänta eller begära, att skolmännen besitta erforderlig

kompetens att avgöra dessa frågor. Emellertid har för undervisningsanstalterna

medgivits den lättnad, att polismyndighets godkännande av lokal inom

sådan anstalt må lämnas tills vidare, under det att beträffande annan lokal dylikt

godkännande icke får lämnas för längre tid än ett år.

Vid överarbetningen av bestämmelserna i 3 kap. hava de i 1930 års förslag,

§ 68, upptagna föreskrifterna om belysning ansetts böra helt utgå.

36 §.

1 morn. har givits sådan avfattning, att därav framgår att lokal, vilken blivit

godkänd såsom biograf, alltså för offentlig förevisning, icke behöver av

polismyndigheten godkännas för att användas eller upplåtas till icke offentlig

förevisning. I övrigt avvika bestämmelserna i denna paragraf från 1930 års

förslag (66 och 73 §§) därutinnan, att i 2 mom. punkten b) i anledning av

erinran från skolöverstyrelsen en bestämmelse intagits, att vid meddelande av

föreskrift angående sittplatsers anordnande skälig hänsyn skall tagas till be
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 1-47.

fintlig inredning samt att godkännande av lokal inom undervisningsanstalt

enligt 3 mom. må meddelas tills vidare, varjämte i 4 mom. stadgats, att föreskrifterna

i detta kap. ej gälla förevisning i enskilt hem.

37 §.

Enligt 1930 års förslag (67 §) skulle lokal, som användes för icke offentlig

förevisning, hava minst två utgångar. I anledning av erinringar, som häremot

gjorts i de av skolöverstyrelsen samt Svenska film- och biografmannasällskapet

avgivna yttrandena, har den lindring ansetts kunna medgivas, att klassrum i

skola, även örn det är försett med endast en utgång, må under viss betingelse

kunna användas för förevisning, varom här är fråga.

38 §.

I denna paragraf hava endast vidtagits de ändringar i motsvarande bestämmelser

i 1930 års förslag (69—71 §§), som äro en följd av ändringar, som vidtagits

i vissa andra paragrafer.

4 KAP.

Ansvarsbestämmelser m. m.

40—41 §§.

Bötesbestämmelserna hava anpassats efter det från den 1 januari 1932 gällande

dagsbotssystemet. Brott mot förordningens bestämmelser torde i vissa

fall vara att anse såsom rena ordningsförseelser samt därför böra falla utom

dagsbotsområdet och beläggas med böter omedelbart i penningar, högst 300

kronor.

I 40 § 1 mom. har i anledning av gjorda erinringar vidtagits den ändring i

1930 års förslag (74 §), att icke varje ändring av godkänd lokal sträffbelägges;

endast därest förändring, som kan inverka på lokalens användning för filmförevisning,

företages samt lokalen därefter användes eller upplåtes för sådan

förevisning, bör straffpåföljd inträda.

Övergångsbestämmelser.

Föreskrifterna i 2 och 8 mom. av övergångsbestämmelserna innebära i fråga

om de tider, inom vilka vissa av förordningens bestämmelser skola träda i tilllämpning

eller vissa arbeten skola vara utförda efter förordningens ikraftträdande,

förlängning i ett pär fall av de i 1930 års förslag meddelade tider. I

övrigt överensstämma bestämmelserna i dessa båda moment ävensom föreskrifterna

i 3—6 mom. samt 9 och 10 mom. i allt väsentligt med 1930 års förslag.

De huvudsakligaste avvikelserna, som övergångsbestämmelserna i det nu

framlagda förslaget innebära i jämförelse med 1930 års förslag, hava antytts

redan i den allmänna motiveringen och bestå däri, att i övergångsbestämmelserna

intagits åtskilliga föreskrifter av mera detaljerad innebörd, på grund

varav vederbörande myndigheter må kunna medgiva jämkning i vissa av förordningens

föreskrifter vid den granskning av de vid förordningens ikraftträdande

redan befintliga biografer, som enligt 4—6 mom. skall företagas, därest

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lh7.

79

biografägare!! önskar fortsätta sin verksamhet. Det har nämligen icke varit

möjligt att avpassa förordningens bestämmelser på sådant sätt att de, på samma

gång de skola reglera all nytillkommande verksamhet på ifrågavarande område,

skäligen kunna i alla avseenden bliva tillämpliga på varje redan befintlig

biograf.

De föreskrifter i nu berörda avseende, som de sakkunniga föreslagit, återfinnas

i 7 mom. punkterna a)—i). I punkten a) hava upptagits de fall, där

ett bedömande av den granskande myndigheten bliver bestämmande för jämkningarnas

art och omfattning. I punkterna b)—i) hava införts vissa speciella

fall, där närmare direktiv synts erforderliga.

Stadgandena i 7 och 8 §§ äro av den natur att, örn en befintlig biograf ej

uppfyller dem, någon ändring ej står att genomföra. För att icke varje sådan

biograf ovillkorligen skall behöva stängas, måste jämkning kunna ske. Även

anordnandet av utgångar och trappor, varom i 10—13 §§ och 15 § stadgas, är i

befintliga biografer vanligen så beroende av byggnadens allmänna planläggning,

att möjligheter till sådana jämkningar i bestämmelserna, som här föreslagits,

torde vara väl motiverade; likaså torde de inskränkningar, som därvid föreslagits,

vara välbetänkta. En läktare för mer än 150 personer bör givetvis aldrig

få förekomma utan att åtminstone två utgångar finnas från densamma, och

de stadgade minimimåtten å utgångar torde ej utan betydande risker kunna

underskridas. Ett utbyte av en för smal dörr mot en bredare torde ej vara någon

nämnvärt betungande ändringsåtgärd.

Ändringar av en biografs bänkinredning skulle i vissa fall kunna bliva förbundna

med så stora kostnader att, därest gångarna ej understiga 0.8 meter i

bredd, eftergift från bestämmelserna härutinnan bör kunna medgivas. Ändringar

i gångarnas lutningsförhållanden äro även understundom kostsamma arbeten,

som kunna draga med sig ändring i salens dekorativa utsmyckning.

Därest ensamt liggande trappsteg, så kallat snubbelsteg, ej förekommer, behöver

en olämplig lutning ej i och för sig innebära sådan fara att icke jämkning

må kunna medgivas.

Bestämmelsen i 19 § 1 mom. har tillkommit av hänsyn till apparatskötaren.

Förekommer ett apparatrum, som godkänts av yrkesinspektionen men ej fyller

här uppställda krav, synes anledning att kräva ändring ej behöva uppställas

ur allmän säkerhetssynpunkt.

Då ett flertal befintliga biografer äro företag med svag ekonomi, hava de

sakkunniga sökt hålla alla möjligheter till förbilligande av eventuellt erforderliga

ändringsåtgärder öppna. I denna punkt lämnas medgivande till ett visserligen

tekniskt sämre men billigare utförande av de i 6 § omförmälda kanaler.

Visserligen utgöra de i 14 § upptagna stadgandena ett viktigt led i de allmänna

säkerhetsåtgärder, som åsyftas. Men ändringar i äldre biografer av

vestibuler och entréer, som oftast givits en viss dekorativ eller eljest påkostad

utstyrsel, skulle i de flesta fall bliva ekonomiskt betungande. De sakkunniga

hava föreslagit att, då vissa gynnsamma förhållanden föreligga, berörda paragrafs

giltighet må kunna upphävas.

7 mom. a)

mom. b).

mom. c)..

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr ihl.

7 mom. d). j punkten cl) lämnat medgivande är motiverat av samma synpunkter som

medgivandet i punkten c).

7mome)—i). Vid ändring av äldre biografer och särskilt av mindre sådana till full över
ensstämmelse

med förordningens bestämmelser skulle anordningarna beträffande

apparatrummet utan tvivel medföra såväl de största tekniska svårigheterna

som de mest betydande utgifterna. De sakkunniga hava därför ansett, att i

dessa avseenden borde lämnas så långt gående lättnader, som rimligtvis kunde

medgivas. De av de sakkunniga i sådant hänseende föreslagna åtgärderna torde,

ehuru ur säkerhetssynpunkt vissa erinringar skulle kunna göras mot desamma,

dock innebära så betydande förbättringar av de förhållanden, som äro

rådande särskilt på landsbygden, att jag i likhet med de sakkunniga anser mig

böra tillstyrka desamma. Åtgärderna böra ock kunna vara genomförbara vid

varje lokal, där biografrörelse överhuvud taget skall kunna bedrivas utan påtaglig

fara för människoliv. I möjligaste man har även tagits hänsyn till att

biografägare ej onödigtvis bliva ekonomiskt betungade. Vad särskilt angår

de i mom. e) och f) medgivna lindringarna synes mig begränsningen till biografer

för högst 450 personer vara väl avvägd. Härigenom torde den vanligaste

typen av såsom biografer mer eller mindre tillfälligt använda lokaler

komma in under dessa lindringar. De större, uteslutande för biografdrift avsedda

lokaler, som nu finnas, torde i allmänhet uppfylla förordningens bestämmelser

i förevarande avseende. Därest i ett eller annat fall så icke skulle vara

förhållandet, torde det få ankomma på Kungl. Majit att efter framställning

medgiva den eftergift, vartill omständigheterna må föranleda.

Departementschefen uppläser härefter i ett sammanhang de bägge författningsförslagen

samt anför därpå ytterligare:

Över de båda förslag, nämligen dels förslag till förordning med vissa bestämmelser

angående film dels förordning med vissa bestämmelser angående

biografer och filmförevisning, som jag i samråd med de tillkallade sakkunniga

sålunda låtit utarbeta inom departementet, torde riksdagens yttrande böra inhämtas.

Jag hemställer därför,

att Kungl. Maj :t måtte besluta inhämta riksdagens yttrande

över ifrågavarande båda författningsförslag, med förklarande

att Kungl. Majit vill, efter mottagande av riksdagens svar,

företaga den slutliga prövningen av samma förslag och meddela

det beslut, som därav föranledes.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Waldemar Wiens.

Stockholm 1932. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

313035

Doktrin (1)

  1. NOTISER., SvJT 1932 s. 175, på s. 177 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. SvJT 1932 s. 175 NOTISER. s. 177 i texten