Sök i Ratio Lex

Angående befrielse för änkefru Elsa Silfverstolpe från skyldigheten att betala viss husröteersättning

1932-02-26 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:156, Angående befrielse för änkefru Elsa Silfverstolpe från skyldigheten att betala viss husröteersättning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 156.

1

Nr 156.

Kungl. Majits proposition till riksdagen angående befrielse för änkefru

Elsa Silfverstolpe från skyldigheten att betala viss husröteersättning;

given Stockholms slott den 26 februari 1932.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro i

GUSTAF ADOLF.

B. v. Stockenström.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 26 februari 1932.

Närvarandei

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Departementschefen, statsrådet von Stockenström, anför:

I proposition (nr 11, punkt 14) till 1931 års riksdag framlade Kungl.

Majit förslag till försäljning av huvudgården till kronoegendomen 1 mantal

Åsby nr 1 i Rytterne socken av Västmanlands län örn 50.188 hektar med ett

saluvärde av 34,640 kronor och med hembudsrätt enligt 9 § första stycket

i förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall av

kronoegendom m. m. för änkefru Elsa Silfverstolpe samt under villkor,

Bihang filt riksdagens protokoll 19.19. I sami. 196 höft. (Nr t.r>6.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. May.ts gr oposition Nr 156.

bland annat, att lotten överlätes i befintlig skick. Riksdagen biföll propositionen

(skr. nr 57/1931).

Sedan länsstyrelsen i Västmanlands län enligt köpekontrakt den 28

maj 1931 till änkefru Silfverstolpe, som arrenderade egendomen, försålt

förenämnda del av denna, hölls den 13 augusti 1931 på domänstyrelsens

föranstaltande laga avträdessyn å egendomen. Arrendatorn var nämligen

enligt kontrakt med domänstyrelsen skyldig att väl hävda egendomen

och städse hålla kronan tillhöriga byggnader och anläggningar i fullgott

skick. Bristerna uppskattades till ett belopp av 870 kronor 42 öre.

Med skrivelse den 30 januari 1932 har domänstyrelsen överlämnat en av

änkefru Elsa Silfverstolpe gjord framställning ätt bliva befriad från utgivande

av ersättning för de påsynade bristerna. Vid domänstyrelsens

skrivelse är o fogade yttranden i ärendet av länsstyrelsen i Västmanlands

län och vederbörande domänintendent.

Såsom grund för sin hemställan har änkefru Silfverstolpe anfört bland

annat följande.

Hon hade vid köpekontraktets upprättande godtagit det saluvärde,

som i vederbörlig ordning blivit av kronan åsatt egendomen. Vid det förhållandet

att i köpekontraktet insatts det villkoret, att egendomen skulle

mottagas i befintligt skick, hade hon ansett sig icke skyldig att ytterligare

utöver köpeskillingen vidkännas någon kostnad, utan hade uppfattat köpevillkoren

så, att varje anspråk å någondera sidan på grund av det förutvarande

arrendekontraktet skulle anses vara utjämnat. Vid den syn,

som sedermera hölls och örn vars förrättande hon icke före köpets tillkomst

erhållit någon underrättelse, hade hon genom sitt vid synen anlitade

ombud bestritt befogenheten av syneförrättningen och i varje fall

skyldighet för henne att utgiva ersättning för någon vid synen fastställd

husröta eller ersättning för hägnader och hävd, i den mån brister därutinnan

kunde förefinnas. Ehuru det icke syntes framgå av det vid synen

hållna protokollet, hävdade änkefru Silfverstolpe alltså då och vidhölle

fortfarande, att hon i fullt god tro antagit, att varje anspråk på

grund av tidigare arrendeförhållanden vore förfallet, och att hon, därest

motsatsen varit klar för henne, icke skulle gått med på att förvärva fastigheten

till det åsätta saluvärdet, i all synnerhet som arrendetiden ännu

icke varit på långt när tilländalupen, och hon sålunda haft tillfälle att

med hjälp av egendomens avkastning bota eventuellt befintliga bristfälligheter

före arrendetidens utgång.

Domänintendenten har förklarat, att han vid uppskattningsförrättningen

ej tänkt sig laga syns verkställande påfordrad, eller nödvändig. Enligt

domänintendentens övertygelse hade änkefru Silfverstolpe varit fullt

förvissad örn att de med egendomens inköp förenade utgifterna skulle inskränka

sig till gäldande av endast köpeskillingen.

Länsstyrelsen har anfört, att det syntes vara med rättvisa och billighet

överensstämmande, att den gjorda framställningen bifölles.

Domänstyrelsen har anfört bland annat följande.

Styrelsen ville framhålla, att kronans rätt till ersättning för å egendomen

förekommande brister vore ostridig. Emellertid vore det förklarligt,

örn en i juridiska ting oerfaren arrendator icke alltid kunde göra

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 156.

klart för sig innehållet i samtliga detaljer i köpeavtalet. En sådan omständighet

finge dock icke i och för sig utgöra anledning till jämkning i

ett redan slutet avtal. När emellertid såsom i detta fall domänintendenten,

som varit arrendatorns rådgivare vid underhandlingarna, förklarat,

att enligt hans beräkningar utöver köpeskillingen någon särskild ersättning

för bristerna icke skulle utgå samt arrendatorn under angivna förutsättning

gått in för köpet, ansåge styrelsen skäligheten bjuda, att husrötebeloppet

från kronans sida icke utkrävdes. Därtill komme, att den för

lotten erhållna köpeskillingen 34,640 kronor, som med 845 kronor överstege

den av uppskattningsnämnden vid hembud till arrendatorn beräknade,

måste anses fullt nöjaktig, detta icke minst i betraktande av att vid

utbud i den fria marknaden av fastigheter under de senare åren erbjudna

köpeskillingar i det stora flertalet fall icke obetydligt understigit respektive

saluvärden. För ett beslut i ämnet torde riksdagens medverkan vara

erforderlig.

Statskontoret har den 9 februari 1932 avgivit infordrat utlåtande i ärendet

samt därvid anfört följande.

På av domänstyrelsen anlörda skäl funne sig statskontoret böra tillstyrka,

att sökanden befriades från att utgiva den fastställda husröteersättningen.

Då det nu gällde eftergift å en i laga ordning fastställd

fordran, torde det — ehuru, fråga vöre; örn ett jämförelsevis obetydligt

belopp — vara nödvändigt att inhämta riksdagens medgivande till den

ifrågasatta befrielsen.

Med hänsyn till vad domänintendenten upplyst finner jag, lika med Departementssamtliga

de myndigheter, som yttrat sig i ärendet, det vara skäligt, att cAe/‘enänkefru

Silfverstolpe befrias från utgivande av den fastställda husröta

ersättningen. Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva,

att änkefru Elsa Silfverstolpe må befrias från henne åliggande skyldighet

att gälda kronoegendomen 1 mantal Åsby nr 1 i Rytterne socken av

Västmanlands län vid avträdessyn den 13 augusti 1931 påsynat husrötebelopp,

870 kronor 42 öre.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten bifall samt förordnar,

att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Allan Tigerschiöld.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1932:220 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för änkefru Elsa Silfverstolpe från skyldigheten att betala viss husröteersä a1 i texten
  2. JoU 1932:58 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för änkefru Elsa Silfverstolpe från skyldigheten att betala viss husröteersättning. a1 i texten