Sök i Ratio Lex

Angående efterskänkande i vissa fall av kronans rätt till danaarv

1932-02-26 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:161, Angående efterskänkande i vissa fall av kronans rätt till danaarv

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

13

Nr 161.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående efterskänkande i

vissa fall av kronans rätt till danaarv; given Stockholms slott

den 26 februari 1932.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o—5:o hemställt.

Under Hans Martts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Felix Hamrin.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 26 februari 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Jeppson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anför:

l:o.

Den 4 oktober 1905 avled änkan Maria Larsson, född Jönsdotter, från Påarp

i Välluvs socken av Malmöhus län, efterlämnande jämlikt en efter henne

den 26 januari 1906 upprättad bouppteckning såsom stärbhusdelägare två

halvsyskon, handskmakaren Axel Peter Hornberg och Alfrida Hornberg,

båda å okänd ort i Amerika. Tillgångarna i boet, som uppgåvos av smeds
-

Danaarv efter

änkan iviana

Larsson, fodd

Jönsdotter,

från Påarp

i Välluvs

socken.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

mästaren N. S. Hellström i Välluv, hos vilken änkan Larsson innebott,

uppginge enligt bouppteckningen till 2,326 kronor 50 öre och skulderna

upptogos till 1,641 kronor 97 öre. Bland skulderna fanns en post av följande

lydelse: »Till N. S. Hellström för vård av den avlidna från den 26

maj 1904 till den 4 oktober 1905 å 3 kronor 50 öre för dag eller enligt räkning

1,736 kronor, därå avbetalt den 27 juni 1905 350 kronor». Behållningen

i boet utgjorde 684 kronor 53 öre.

I bouppteckningen finnes antecknat, att den avlidna i livstiden uttalat

som sin vilja, att allt vad i boet funnes efter bennes död skulle tillfalla förbemälde

Hellström såsom en skälig ersättning för vården örn henne i hennes

hjälplösa tillstånd efter återkomst från sjukhuset i Hälsingborg, där

hon fått ena benet amputerat, samt att Hellström vid bouppteckningsförrättningen

yrkat, att sagda utsago skulle tillmätas vitsord av muntligt

testamente.

Den 13 februari 1906 förordnades av Luggude häradsrätt lantbrukaren

Olof Åkesson i Påarp att i egenskap av god man för änkan Larssons ovannämnda,

å utrikes ort vistande halvsyskon bevaka deras rätt med avseende

å arvet. Sedan kungörelse örn arvet jämlikt ärvdabalken 15 kap.

5 § utfärdats, vilken kungörelse varit införd i post- och inrikestidningar

tre gånger och sista gången den 25 maj 1906, bar enligt av vederbörande

domhavande lämnad uppgift någon arvinge icke inom föreskriven tid anmält

sig för tagande av arv efter den avlidna, i följd varav ifrågavarande

arvsmedel tillfallit kronan såsom danaarv.

I en den 3 november 1930 till Kungl. Majit inkommen ansökning har

nu Hellström anhållit, att Kungl. Majit måtte till förmån för honom helt

eller delvis avstå från sin rätt till kvarlåtenskapen efter änkan Larsson.

Till stöd för ansökningen har sökanden anfört i huvudsak följande:

Änkan Larsson hade en längre tid innebott hos sökanden och hans hustru

samt av dem erhållit vård och hjälp. För att visa sin erkänsla härför

hade hon bestämt, att hennes kvarlåtenskap skulle tillfalla sökanden.

Detta hade hon uttryckligen förklarat i närvaro av förre lantbrukaren

Nils Svenssons i Påarp hustru Elna Svensson och Pernilla Olsson i Köpinge

Baus, men dessa personer hade på grund av sin höga ålder icke

velat uppträda inför häradsrätten och beediga förordnandet i fråga. Elna

Svensson hade emellertid vid uppteckningen av boet efter änkan Larsson

i bouppteckningsförrättarens och värderingsmännens närvaro muntligen

intygat förordnandet, varjämte sökanden av Elna Svensson och Pernilla

Olsson bekommit skriftliga, vederbörligen bevittnade intyg örn

samma förordnande. Sistberörda intyg hade sökanden överlämnat till bouppteckningsförrättaren,

varefter desamma förkommit och icke kunnat

tillrättaskaffas. Sökanden, som vore född den 16 februari 1865, hade på

grund av sjukdomsfall inom familjen och de svåra tidsomständigheterna

nödgats skuldsätta sig och levde nu under mycket tryckta ekonomiska förhållanden,

varför han vore i behov av den hjälp, som genom bifall till

ansökningen kunde beredas honom.

Medelst påskrift å ansökningshandlingen hava kommunalstämmoordföranden

i Välluv G. Nilsson och förmannen L. J. Gullberg i Påarp be
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

styrkt sanningsenligheten av sökandens uppgifter rörande hans ekonomi

samt intygat, att han fört ett nyktert och i allo ordentligt levnadssätt.

Vid ansökningen har därjämte fogats ett den 6 mars 1929 daterat intyg

av ovanbemälde Olof Åkesson, vari denne förklarat, att änkan Larsson

vid ett par tillfällen till honom yttrat, att den, som vårdade henne till

hennes död, skulle erhålla det hon efterlämnade, samt att Åkesson icke

hade något att invända mot att ifrågavarande medel utbetaltes till sökanden.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har den 16 januari 1931 avgivit infordrat

utlåtande över ansökningen samt därvid överlämnat ett från vederbörande

landsfiskal inhämtat yttrande.

Landsfiskalen har i detta yttrande anfört, att därest så kunde ordnas,

att sökanden tillerkändes äganderätten till de arvsmedel, som nu förvaltades

för syskonen Hornbergs räkning, detta vore önskvärt, synnerligen

som sökandens ekonomiska ställning avsevärt försämrats sedan tiden för

boutredningen efter änkan Larsson. Beträffande syskonen Hornberg har

landsfiskalen meddelat, att dessa, enligt vad han inhämtat, för cirka 65

år sedan avrest till Amerika och att håda då varit omkring 40 år gamla.

De skulle alltså, därest de ännu levde, hava överskridit en ålder av 100

år. Båda hade vid avresan varit ogifta.

För egen del har länsstyrelsen anfört:

Av den i ärendet förebragta utredningen finge anses ådagalagt, att sökanden

försummat att genom vittnesförhör inför domstol såsom muntligt

testamente få befäst änkan Larssons, enligt sökandens påstående i livstiden

uttalade vilja, att allt vad i boet kunde finnas vid hennes död skulle

tillfalla sökanden såsom skälig ersättning för vården örn den avlidna under

hennes sjukdom från den 26 maj 1904 till hennes död den 4 oktober

1905. Däremot hade sökanden, såsom också framginge av bouppteckningen,

tillerkänts ersättning för den ifrågavarande vården med en efter

den tidens prisförhållanden ganska högt tilltagen ersättning av 3 kronor

50 öre per dag. På grund härav ansåge sig länsstyrelsen icke kunna till

styrka framställningen, synnerligast som sökanden finge anses hava på

tillfredsställande sätt blivit gottgjord för de tjänster, han lämnat änkan

Larsson.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har i ett den 26 september 1931 avgivet

utlåtande, under åberopande av vad länsstyrelsen anfört, avstyrkt bifall

till framställningen.

Enligt en vid berörda utlåtande fogad, till kammaradvokatfiskalsämbetet

ställd skrift från numera avlidne Olof Åkessons stärbhus har kvarlåtenskapen

efter änkan Larsson numera stigit till ett belopp av 1,194 kro

nor 25 öre.

Sökanden har visserligen icke kunnat styrka, att änkan Larssons yttersta Departementsvilja

varit, att sökanden efter hennes död skulle erhålla all hennes kvar- chefen
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Danaarv efter

lägenhetsägaren

Carl

Erik Larsson

från Gölja i

Simtuna

socken.

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

låtenskap, men hans påstående härutinnan vinner stöd dels av den i bouppteckningen

efter änkan Larsson gjorda anteckningen om hennes uttalande

i berörda avseende dels ock av godemannen Olof Åkessons intyg,

att änkan Larsson vid ett par tillfällen till honom yttrat, att den, som vårdade

henne till hennes död, skulle erhålla det hon efterlämnade. Vid sådant

förhållande torde den omständigheten, att sökanden, enligt vad bouppteckningen

efter änkan Larsson utvisar, redan tillerkänts viss del

av hennes kvarlåtenskap såsom ersättning för den vård, han givit henne,

icke höra hindra, att han kommer i åtnjutande av jämväl nu ifrågavarande

del av samma kvarlåtenskap. Att sökanden, som uppnått 67 års

ålder, är väl i behov av den ekonomiska hjälp, som skulle beredas honom

genom ett avstående till hans förmån av kronans ifrågavarande rätt,

framgår — förutom av hans egna uppgifter — såväl av landsfiskalens

yttrande i ärendet som av det av G. Nilsson och L. J. Gullberg avgivna

intyget.

Då jag på grund av vad i ärendet sålunda förekommit finner billighetsskäl

tala för bifall till sökandens framställning, hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kronans rätt till danaarv efter änkan Maria Larsson,

född Jönsdotter, från Påarp i Välluvs socken av

Malmöhus län må efterskänkas till förmån för smedsmästaren

N. S. Hellström.

2:o.

Den 5 juli 1917 avled lägenhetsägaren Carl Erik Larsson från Gölja i

Simtuna socken av Västmanlands län utan att, såvitt en efter honom den

23 juli samma år upprättad bouppteckning utvisar, efterlämna några

kända arvingar. Enligt bouppteckningen utgjorde behållningen i boet

1,547 kronor 7 öre.

Genom ett den 13 april 1915 upprättat och av två vittnen styrkt testamente

hade Larsson förordnat, att vid hans död all kvarlåtenskap i boet

skulle med full äganderätt tillfalla hans fosterson Johan Verner Johansson,

dock med skyldighet för denne att försörja och vårda Larsson intill

hans död.

I en till Kungl. Majit ställd, den 23 januari 1931 dagtecknad skrift, har

nu Johan Verner Johansson — med förmälan att han på grund av bristande

insikt örn lagens bestämmelser underlåtit att bevaka ovanberörda

testamente samt att vid sådant förhållande Larssons kvarlåtenskap, vilken

Johansson vid Larssons död omhändertagit och fortfarande innehade,

torde tillkomma kronan såsom danaarv — hemställt, att kronans rätt i

sådant avseende måtte avstås till Johanssons förmån.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. May.ts proposition Nr 161.

Länsstyrelsen i Västmanlands län har den 7 april 1931 avgivit infordrat

utlåtande i ärendet och därvid, under förutsättning att Kungl. Maj:t

funne det utrett, att rätt till danaarv förelåge, tillstyrkt efterskänkande

av denna rätt till förmån för sökanden.

Kammaradvokatfiskalsämbetet bär den 6 februari 1932 efter remiss

yttrat sig i ärendet och därvid överlämnat- ^n till ämbetet insänd

skrift, däri de personer, som bevittnat förenämnda testamente, under edlig

förpliktelse intyga, att Larsson egenhändigt underskrivit testamentet;

att han därvid varit fullt frisk och vid sina sinnens rätta bruk; samt att

han förklarat, att testamentet innehölle bans yttersta vilja.

Vidare bar kammaradvokatfiskalsämbetet företett genom vederbörande

landsfiskal införskaffad utredning rörande sökandens ekonomiska förhållanden,

av vilken utredning framgår följande:

Sökanden vore bosatt å ett torp med 4 tunnland jord, tillhörande en

gård i Gölja, Simtuna socken. För torpet utgjorde han 5 dagsverken i

månaden. I övrigt arbetade han på sagda gård mot en dagspenning av

3 kronor 25 öre örn sommaren och 2 kronor 25 öre örn vintern. Sökanden

vore gift och bade fem minderåriga barn att försörja. Familjen levde i

mycket fattiga omständigheter.

För egen del bar kammaradvokatfiskalsämbetet anfört följande:

Såvitt bouppteckningen efter Carl Erik Larsson utvisade, bade denne

avlidit utan kända arvingar. Av bevis, som av ämbetet införskaffats från

vederbörande domhavande och landsfiskal, framginge därjämte, att någon

arvinge till Larsson icke inom natt och år från dennes död anmält

sig till tagande av arv efter honom. Danaarvsrätt till kvarlåtenskapen

efter honom torde med hänsyn till dessa omständigheter föreligga.

Enligt vad domhavanden upplyst, bade det med den avlidnes namn undertecknade,

den 13 april 1915 dagtecknade testamentet, varav kammaradvokatfiskalsämbetet

den 11 april 1931 erhållit del, icke bevakats efter

honom.

Vad anginge själva ansökningen så, enär sökanden i livstiden stått den

avlidne nära samt, såvitt framginge av testamentet och förberörda av

testamentsvittnena utfärdade intyg angående tillkomsten av samma

testamente, dennes önskan varit, att sökanden skulle erhålla all hans

kvarlåtenskap, tillstyrkte ämbetet bifall till ansökningen.

På grund av vad sålunda förekommit hemställer jag, att Kungl. Majit Depariementsmåtte

föreslå riksdagen medgiva, chefen.

att kronans rätt till danaarv efter lägenhetsägaren

Carl Erik Larsson från Gölja i Simtuna socken av

Västmanlands län må efterskänkas till förmån för

Johan Verner Johansson.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. ISO höft. (Nr ISO—161)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majlis proposition Nr 161.

Danäs rv efter

hemmansägaren

Anders

* Dustaf Risberg

från

Västra Rölanda

i

Frändefors

socken.

3:o.

Ilen 3 oktober 1919 avled hemmansägaren Anders Gustaf Risberg'' från

Västra Rölanda i Frändefors socken av Älvsborgs län. Enligt den efter

honom den 17 januari 1920 upprättade bouppteckningen efterlämnade han

såsom stärbliusdelägare sin hustru Britta Maria Risberg och sin moder

Maria Andersdotter, vilken sistnämnda vistades å okänd ort i Danmark.

För bevakande av hennes rätt i boet förordnade vederbörande häradsrätt

en god man, vilken alltsedan arvsskifte den 24 mars 1921 verkställts jämväl

förvaltat hennes arvsmedel. Enligt av gode mannen lämnad redovisning

uppgingo dessa medel den 1 januari 1931 till 6,077 kronor 56 öre.

Sedan kungörelse i enlighet med 15 kap. 5 § ärvdabalken utfärdats därom

att arv tillfallit Maria Andersdotter och denna kungörelse varit i ali

männa tidningarna införd tredje gången den 24 januari 1921, har varken

Maria Andersdotter eller annan anmält sig till arvets erhållande, i följd

varav nämnda arvsmedel tillfallit kronan såsom danaarv.

I en till Kungl Maj:t ställd, den 1 april 1931 dagtecknad skrift har änkan

Britta Maria Risberg anhållit, att Kungl. Majit måtte till hennes förmån

avstå från den del av kvarlåtenskapen efter hennes man, som utgjorde

danaarv.

Till stöd för ansökningen har anförts bland annat följande:

Anders Gustaf Risberg hade genom testamente av sina fosterföräldrar bekommit

fastigheten Västra Rölanda jämte en del lösegendom. Enligt föreskrift

i testamentet skulle, därest Risberg avlede barnlös, den till honom

testamenterade egendomen övergå till givarnas arvingar. Då Risberg

icke efterlämnat några barn, hade i följd härav så gott som all egendom

i boet efter honom tillfallit bemälda personer. Av behållningen enligt

bouppteckningen, 21,448 kronor 95 öre, hade vid arvsskiftet endast 8,974

kronor återstått att fördela mellan sökanden och Maria Andersdotter. Under

äktenskapet hade sökanden och hennes man förkovrat den egendom,

som mannen erhållit i testamente. Sålunda hade alla byggnader å fastigheten

nybyggts. Det hade därför känts tungt för sökanden att mista

denna egendom. De medel, hon erhållit i giftorätt efter mannen, hade under

de senare åren förminskats, vadan utsikterna för framtiden tedde sig

allt annat än ljusa för henne.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har den 30 april 1931 avgivit infordrat utlåtande

i ärendet och därvid överlämnat ett från landsfiskalen i Frändefors

distrikt inhämtat yttrande. Av detta yttrande jämte därvid fogad

polisrapport över verkställd undersökning beträffande sökandens ekonomiska

förhållanden framgår följande:

Sökanden bodde i egen stuga örn ett rum och kök. Stugan vore uppförd

å ofri grund och icke taxerad. Förutom denna stuga med däri befintligt

nödtorftigt lösöre ägde sökanden enligt egen uppgift 7,000 kronor,

innestående i bank. Hon hade hittills vårdat sig själv, men som hon vore

64 år gammal räknade hon med att hon snart skulle behöva anställa någon

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

person, som kunde vårda henne. Hennes levnadskostnader skulle då enligt

hennes beräkning uppgå till omkring 1,500 kronor för år.

För egen del har länsstyrelsen anfört:

Av landsfiskalens undersökning rörande sökandens ekonomiska förhållanden

framginge, att hon vore ägare till ett kapital av omkring 7,000 kronor.

Då hon på grund av sin ålder icke kunde genom arbete förtjäna något

till sitt livsuppehälle, vore hon alltså hänvisad att bestrida sina levnadskostnader

med avkomsten av nämnda kapital eller omkring 300 kronor,

vilket belopp dock helt säkert icke kunde räcka, utan måste hon även

tära på kapitalet. Detta komme ännu mera att bliva fallet, då hon räknade

med att snart behöva anställa särskild person för sin vård. Ett

bifall till ansökningen skulle därför för henne innebära en avsevärd lättnad

i hennes ekonomiska bekymmer på ålderdomen. Då länsstyrelsen

funne vissa skäl och billighet tala för bifall till ansökningen, hade länsstyrelsen

intet att erinra mot ett efterskänkande av kronans rätt till danaarv

i föreliggande fall.

Kammaradvokatfiskalsämbetet bär i ett den 16 oktober 1931 avgivet infordrat

utlåtande anfört följande:

Därest Anders Gustaf Risberg avlidit efter den 31 december 1920, hade

sökanden jämlikt lagen den 11 juni 1920 örn makes arvsrätt varit berättigad

till hälften av nu ifrågavarande arvsmedel. Med hänsyn härtill samt

till övriga i ärendet förekommande omständigheter, ansåge sig ämbetet

kunna tillstyrka ett efterskänkande av danaarvet i fråga till förmån för

sökanden.

På grund av vad i ärendet förekommit hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kronans rätt till danaarv efter förre hemmansägaren

Anders Gustaf Risberg från Västra Rölanda i

Frändefors socken av Älvsborgs län må efterskänkas

till förmån för hans efterlevande änka Britta Maria

Risberg.

4:o.

Den 8 april 1914 avled snickaren Anders Fredrik Jansson från Toltorpet

på Ubbetorps ägor i Tjällmo socken av Östergötlands län, efterlämnande

enligt en efter honom den 20 maj 1914 upprättad bouppteckning såsom

stärhhusdelägare änkan i ett senare gifte Hilda Lovisa Jansson samt en

son i ett föregående gifte Johan Jansson, vilken vistades å okänd ort i

Nordamerika. Behållningen i boet utgjorde enligt bouppteckningen 797

kronor 54 öre men upptogs i instrument över den 17 maj 1915 förrättat

arvskifte efter Anders Fredrik Jansson till 801 kronor 9 öre.

Sedan genom Finspångaläns häradsrätts lagakraftvunna beslut den 24

november 1927 förklarats, att Johan Jansson skulle för död anses

Departements
chefen.

Danaarv efter

snickaren

Anders Fredrik

Jansson

frän Toltorpet

i Tjällmo

socken.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

samt hans dödsdag antagas vara den 9 april 1908, förrättades den 31

augusti 1928 bouppteckning efter honom, varvid såsom stärbhusdelägare

upptogs Anders Fredrik Jansson. Några tillgångar eller skulder voro

icke vid bouppteckningsförrättningen kända. Sistnämnda dag gjordes i

anledning av häradsrättens beslut örn dödförklaringen ett tillägg till bouppteckningen

efter Anders Fredrik Jansson, däri såsom stärbhusdelägare

angåvos änkan Hilda Lovisa Jansson samt till namn, antal och vistelseort

okända arvingar, för vilka god man förordnades.

I en till Kungl. Majit ställd, av kammaradvokatfiskalsämbetet med utlåtande

den 6 augusti 1929 överlämnad ansökning anhöll sedermera Hilda

Lovisa Jansson, att Kungl. Majit täcktes till bennes förmån avstå från

den del av kvarlåtenskapen efter hennes man, som utgjorde danaarv.

Kammaradvokatfiskalsämbetet anförde i sitt berörda utlåtande, bland

annat, att då enligt vad i ärendet vore upplyst någon arvinge efter Anders

Fredrik Jansson icke inom natt och år från dödsfallet anmält sig till tagande

av arv efter honom, hälften av behållningen i boet efter honom,

sedan Hilda Lovisa Jansson erhållit sin fördel av bo oskifto och sin rätt

till morgongåva, syntes tillkomma kronan såsom danaarv.

I anledning av den gjorda ansökningen avlät Kungl. Majit till 1930 års

riksdag en den 14 februari nämnda år dagtecknad proposition, nr 105, däri

Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, föreslog riksdagen

medgiva, att kronans rätt till danaarv efter Anders Fredrik Jansson måtte

efterskänkas till förmån för Hilda Lovisa Jansson.

I skrivelse den 2 april 1930, nr 122, anmälde riksdagen, att riksdagen bifallit

berörda förslag, och den 16 i samma månad avlät Kungl. Majit meddelande

till länsstyrelsen i Östergötlands län örn vad Kungl. Majit och

riksdagen sålunda beslutat.

Emellertid hade Hilda Lovisa Jansson redan den 1 april 1930 avlidit,

efterlämnande enligt en den 18 juni 1930 upprättad bouppteckning såsom

stärbhusdelägare dottern Elisabeth Linnéa Lundquist, född Jansson.

I en till Kungl. Majit ställd, den 7 april 1931 dagtecknad skrift bar nu

hembiträdet Anna Sofia Jansson — under uppgift att hon vore dotter

utom äktenskap till Anders Fredrik Jansson samt att bon vore obemedlad

och icke för sitt uppehälle bade annan inkomst eller ägde andra tillgångar

än den lilla lön, hon förtjänade som hembiträde — anhållit, att

Kungl. Maj it täcktes till bennes förmån avstå från den del av kvarlåtenskapen

efter Anders Fredrik Jansson, som utgjorde danaarv.

Vid ansökningen bar fogats ett av kyrkoherden i Tjällmo församling

den 3 februari 1931 utfärdat intyg, vilket bestyrker sökandens påstående,

att bon, som vore född den 7 mars 1893, vore dotter utom äktenskap till

Anders Fredrik Jansson.

Med förmälan, att i bouppteckningen efter Anders Fredrik Jansson av

misstag eller förbiseende icke omnämnts dennes och Hilda Lovisa Janssons

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

dotter Elisabeth Linnéa, numera gift Lundquist, har sökanden i ärendet

vidare företett dels ett av kyrkoherden i nyssnämnda församling den 4

mars 1931 utfärdat intyg, vilket giver stöd för riktigheten av Anna Sofia

Janssons ifrågakomna''uppgift, dels ock en av Elisaheth Linnéa Lundquist

den 30 mars 1931 undertecknad handling av följande lydelse:

»Härmed får jag förklara, att jag icke har något att erinra emot, att

arvet efter snickaren Anders Fredrik Jansson från Telltorpet, Ubbetorp,

Tjällmo socken, vilken avled den 8 april 1914 helt tillfaller min halvsyster

Anna Sofia Jansson.»

Överståthållarämbetet har den 6 maj 1931 avgivit infordrat utlåtande i

ärendet och därvid överlämnat en av polismyndigheten i Stockholm rörande

Anna Sofia Jansson upprättad polisrapport, av vilken framgår, att

Anna Sofia Jansson vid polisförhör uppgivit, att hon vore dotter till ogifta

Charlotta Vilhelmina Johansdotter och Anders Fredrik Jansson, vilka vid

tiden för Anna Sofia Janssons födelse sammanbott; att, sedan modern

efter något år avlidit, Anna Sofia Jansson uppfostrats hos fadern och

vistats i hemmet till år 1907; samt att hon därefter haft anställning å

olika platser såsom hembiträde och ensam sörjt för sitt uppehälle.

I sitt nyssberörda utlåtande har Överståthållarämbetet anfört, att ämbetet

icke hade något att erinra mot bifall till framställningen.

Kammar advokat fiskalsämbetet har i ett den 31 juli 1931 avgivet infordrat

utlåtande anfört bland annat följande:

Då änkan Hilda Lovisa Jansson avlidit redan innan frågan örn avstående

till hennes förmån av kvarlåtenskapen efter Anders Fredrik Jansson

blivit slutligen avgjord, torde samma kvarlåtenskap fortfarande tillkomma

kronan såsom danaarv. Med hänsyn till i ärendet upplysta omständigheter

hade ämbetet icke något att erinra mot bifall till ansök

ningen.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att kronans rätt till danaarv efter snickaren Anders

Fredrik Jansson från Toltorpet på Ubbetorps ägor

i Tjällmo socken av Östergötlands län må efterskänkas

till förmån för hembiträdet Anna Sofia Jansson.

5:o.

Den 20 juli 1920 avled hemmansägaren Johan Alfred Eriksson från Lilla

Nora i Ytterenhörna socken av Södermanlands län, efterlämnande såsom

enda stärbhusdelägare sin hustru Amanda Karolina Eriksson. Tillgångarna

i boet utgjordes enligt bouppteckningen, vilken upprättades först

den 5 april 1930, av fastigheten Lilla Nora nr 1 med taxeringsvärde av

Departements
chefen.

Danaarv efter

hemmansägaren

Johan

Alfred Eriksson

från Lilla

Nora i Ytterenhörna

socken.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj.ts proposition Nr 161.

3,300 kronor jämte viss obetydlig lösegendom. Behållningen i boet uppgick

till 3,041 kronor.

I en till Kungl. Majit ställd, den 27 augusti 1931 dagtecknad skrift har

nu änkan Eriksson — med förmälan, att kronan genom kammaradvokatfiskalsämbetet

framställt anspråk på hälften av kvarlåtenskapen efter

Johan Alfred Eriksson — anhållit, att kronans rätt till danaarv efter

denne måtte efterskänkas till sökandens förmån.

Till stöd för framställningen har åberopats i huvudsak följande:

Den kronan tillkommande andelen i kvarlåtenskapen efter Johan Alfred

Eriksson utgjordes så gott som uteslutande av hälften av den i bouppteckningen

upptagna fastigheten, vilken sökanden den 18 oktober 1918

inköpt och alltsedan dess bebodde. Fastigheten hade av sökanden inköpts

för medel, som sökanden hopsparat under ett strävsamt liv. Redan vid

15 års ålder hade sökanden börjat att själv försörja sig, och sökanden hade

därefter bland annat arbetat såsom mjölkutkörerska i Stockholm under

sju år, såsom matvaruhandlerska under åtta år och såsom trikåstickerska

under likaledes åtta år. År 1894 hade sökanden ingått äktenskap med

Johan Alfred Eriksson. Då denne emellertid varit hemfallen åt missbruk

av spritdrycker, hade sökanden efter hand helt och hållet nödgats övertaga

hans försörjning; och hade sökanden sålunda under en tid av 14 år ensam

burit omsorgen örn makarnas uppehälle. Efter denna tid hade mannen

begivit sig från Stockholm, varest makarna dittills varit bosatta, till Ytterenhörna,

där han börjat arbeta. Något underhållsbidrag hade sökanden

dock icke erhållit från honom. Emellertid hade sökanden kommit på

tanken att för sina hopsparade medel inköpa ett litet ställe på landet.

Sökanden hade satt denna plan i verket samt inköpt den ifrågakomna

fastigheten. Sökanden vore nu 71 år gammal, lede av bensår och svårt

hjärtfel samt vore oförmögen att genom eget arbete bidraga till sitt uppehälle.

Den jord, som hörde till fastigheten, utarrenderade sökanden mot

ett årligt arrende av 80 kronor, av vilket belopp hälften åtginge till gäldande

av skatter. Från fattigvården åtnjöte sökanden ett understöd av

20 kronor i månaden.

Vid ansökningen har fogats ett läkarbetyg samt ett av vederbörande

ordförande i kommunalnämnden och fattigvårdsstyrelsen utfärdat intyg,

av vilka handlingar sökandens uppgifter i tillämpliga delar bestyrkas.

Länsstyrelsen i Södermanlands län har, efter inhämtande av yttrande

från vederbörande landsfiskal, som tillstyrkt bifall till framställningen, i

avgivet infordrat utlåtande den 11 september 1931 likaledes hemställt örn

bifall till ansökningen och därvid framhållit, att det med hänsyn till omständigheterna

måste anses billigt, att arvet avstodes till sökanden.

Kammaradvokatfiskalsänibetet har i ett den 26 september 1931 avgivet

infordrat utlåtande framhållit, att, därest Johan Alfred Eriksson avlidit

efter den 31 december 1920, sökanden jämlikt lagen den 11 juni 1920 örn

makes arvsrätt varit berättigad till hela kvarlåtenskapen efter den avlidne,

samt med hänsyn härtill och till övriga i ärendet förekomna örn
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

ständigheter tillstyrkt ett efterskänkande till sökandens förmån av kronans

rätt till danaarvet i fråga.

På grund av vad sålunda förekommit, hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kronans rätt till danaarv efter hemmansägaren

Johan Alfred Eriksson från Lilla Nora i Ytterenhörna

socken av Södermanlands län må efterskänkas till förmån

för hans änka Amanda Karolina Eriksson.

Vad föredragande departementschefen under

punkterna l:o—5:o hemställt, däri statsrådets

övriga ledamöter instämma, bifaller Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten samt förordnar,

att proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Erik H:son Malm.

Departements
chefen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1932:143 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande i vissa fall av kronans rätt till danaarv. s. 2 i texten
  2. SU 1932:57 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande i vissa fall av kronans rätt till danaarv. s. 14 i texten