Angående efterskänkande i vissa fall av kronans rätt till danaarv
1932-02-26 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1932:161, Angående efterskänkande i vissa fall av kronans rätt till danaarv
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.
13
Nr 161.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående efterskänkande i
vissa fall av kronans rätt till danaarv; given Stockholms slott
den 26 februari 1932.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
under punkterna l:o—5:o hemställt.
Under Hans Martts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Felix Hamrin.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 26 februari 1932.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,
Larsson, Holmbäck, Jeppson, Hansén, Rundqvist.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anför:
l:o.
Den 4 oktober 1905 avled änkan Maria Larsson, född Jönsdotter, från Påarp
i Välluvs socken av Malmöhus län, efterlämnande jämlikt en efter henne
den 26 januari 1906 upprättad bouppteckning såsom stärbhusdelägare två
halvsyskon, handskmakaren Axel Peter Hornberg och Alfrida Hornberg,
båda å okänd ort i Amerika. Tillgångarna i boet, som uppgåvos av smeds
-
Danaarv efter
änkan iviana
Larsson, fodd
Jönsdotter,
från Påarp
i Välluvs
socken.
14
Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.
mästaren N. S. Hellström i Välluv, hos vilken änkan Larsson innebott,
uppginge enligt bouppteckningen till 2,326 kronor 50 öre och skulderna
upptogos till 1,641 kronor 97 öre. Bland skulderna fanns en post av följande
lydelse: »Till N. S. Hellström för vård av den avlidna från den 26
maj 1904 till den 4 oktober 1905 å 3 kronor 50 öre för dag eller enligt räkning
1,736 kronor, därå avbetalt den 27 juni 1905 350 kronor». Behållningen
i boet utgjorde 684 kronor 53 öre.
I bouppteckningen finnes antecknat, att den avlidna i livstiden uttalat
som sin vilja, att allt vad i boet funnes efter bennes död skulle tillfalla förbemälde
Hellström såsom en skälig ersättning för vården örn henne i hennes
hjälplösa tillstånd efter återkomst från sjukhuset i Hälsingborg, där
hon fått ena benet amputerat, samt att Hellström vid bouppteckningsförrättningen
yrkat, att sagda utsago skulle tillmätas vitsord av muntligt
testamente.
Den 13 februari 1906 förordnades av Luggude häradsrätt lantbrukaren
Olof Åkesson i Påarp att i egenskap av god man för änkan Larssons ovannämnda,
å utrikes ort vistande halvsyskon bevaka deras rätt med avseende
å arvet. Sedan kungörelse örn arvet jämlikt ärvdabalken 15 kap.
5 § utfärdats, vilken kungörelse varit införd i post- och inrikestidningar
tre gånger och sista gången den 25 maj 1906, bar enligt av vederbörande
domhavande lämnad uppgift någon arvinge icke inom föreskriven tid anmält
sig för tagande av arv efter den avlidna, i följd varav ifrågavarande
arvsmedel tillfallit kronan såsom danaarv.
I en den 3 november 1930 till Kungl. Majit inkommen ansökning har
nu Hellström anhållit, att Kungl. Majit måtte till förmån för honom helt
eller delvis avstå från sin rätt till kvarlåtenskapen efter änkan Larsson.
Till stöd för ansökningen har sökanden anfört i huvudsak följande:
Änkan Larsson hade en längre tid innebott hos sökanden och hans hustru
samt av dem erhållit vård och hjälp. För att visa sin erkänsla härför
hade hon bestämt, att hennes kvarlåtenskap skulle tillfalla sökanden.
Detta hade hon uttryckligen förklarat i närvaro av förre lantbrukaren
Nils Svenssons i Påarp hustru Elna Svensson och Pernilla Olsson i Köpinge
Baus, men dessa personer hade på grund av sin höga ålder icke
velat uppträda inför häradsrätten och beediga förordnandet i fråga. Elna
Svensson hade emellertid vid uppteckningen av boet efter änkan Larsson
i bouppteckningsförrättarens och värderingsmännens närvaro muntligen
intygat förordnandet, varjämte sökanden av Elna Svensson och Pernilla
Olsson bekommit skriftliga, vederbörligen bevittnade intyg örn
samma förordnande. Sistberörda intyg hade sökanden överlämnat till bouppteckningsförrättaren,
varefter desamma förkommit och icke kunnat
tillrättaskaffas. Sökanden, som vore född den 16 februari 1865, hade på
grund av sjukdomsfall inom familjen och de svåra tidsomständigheterna
nödgats skuldsätta sig och levde nu under mycket tryckta ekonomiska förhållanden,
varför han vore i behov av den hjälp, som genom bifall till
ansökningen kunde beredas honom.
Medelst påskrift å ansökningshandlingen hava kommunalstämmoordföranden
i Välluv G. Nilsson och förmannen L. J. Gullberg i Påarp be
-
15
Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.
styrkt sanningsenligheten av sökandens uppgifter rörande hans ekonomi
samt intygat, att han fört ett nyktert och i allo ordentligt levnadssätt.
Vid ansökningen har därjämte fogats ett den 6 mars 1929 daterat intyg
av ovanbemälde Olof Åkesson, vari denne förklarat, att änkan Larsson
vid ett par tillfällen till honom yttrat, att den, som vårdade henne till
hennes död, skulle erhålla det hon efterlämnade, samt att Åkesson icke
hade något att invända mot att ifrågavarande medel utbetaltes till sökanden.
Länsstyrelsen i Malmöhus län har den 16 januari 1931 avgivit infordrat
utlåtande över ansökningen samt därvid överlämnat ett från vederbörande
landsfiskal inhämtat yttrande.
Landsfiskalen har i detta yttrande anfört, att därest så kunde ordnas,
att sökanden tillerkändes äganderätten till de arvsmedel, som nu förvaltades
för syskonen Hornbergs räkning, detta vore önskvärt, synnerligen
som sökandens ekonomiska ställning avsevärt försämrats sedan tiden för
boutredningen efter änkan Larsson. Beträffande syskonen Hornberg har
landsfiskalen meddelat, att dessa, enligt vad han inhämtat, för cirka 65
år sedan avrest till Amerika och att håda då varit omkring 40 år gamla.
De skulle alltså, därest de ännu levde, hava överskridit en ålder av 100
år. Båda hade vid avresan varit ogifta.
För egen del har länsstyrelsen anfört:
Av den i ärendet förebragta utredningen finge anses ådagalagt, att sökanden
försummat att genom vittnesförhör inför domstol såsom muntligt
testamente få befäst änkan Larssons, enligt sökandens påstående i livstiden
uttalade vilja, att allt vad i boet kunde finnas vid hennes död skulle
tillfalla sökanden såsom skälig ersättning för vården örn den avlidna under
hennes sjukdom från den 26 maj 1904 till hennes död den 4 oktober
1905. Däremot hade sökanden, såsom också framginge av bouppteckningen,
tillerkänts ersättning för den ifrågavarande vården med en efter
den tidens prisförhållanden ganska högt tilltagen ersättning av 3 kronor
50 öre per dag. På grund härav ansåge sig länsstyrelsen icke kunna till
styrka framställningen, synnerligast som sökanden finge anses hava på
tillfredsställande sätt blivit gottgjord för de tjänster, han lämnat änkan
Larsson.
Kammaradvokatfiskalsämbetet har i ett den 26 september 1931 avgivet
utlåtande, under åberopande av vad länsstyrelsen anfört, avstyrkt bifall
till framställningen.
Enligt en vid berörda utlåtande fogad, till kammaradvokatfiskalsämbetet
ställd skrift från numera avlidne Olof Åkessons stärbhus har kvarlåtenskapen
efter änkan Larsson numera stigit till ett belopp av 1,194 kro
nor 25 öre.
Sökanden har visserligen icke kunnat styrka, att änkan Larssons yttersta Departementsvilja
varit, att sökanden efter hennes död skulle erhålla all hennes kvar- chefen
-
Danaarv efter
lägenhetsägaren
Carl
Erik Larsson
från Gölja i
Simtuna
socken.
16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.
låtenskap, men hans påstående härutinnan vinner stöd dels av den i bouppteckningen
efter änkan Larsson gjorda anteckningen om hennes uttalande
i berörda avseende dels ock av godemannen Olof Åkessons intyg,
att änkan Larsson vid ett par tillfällen till honom yttrat, att den, som vårdade
henne till hennes död, skulle erhålla det hon efterlämnade. Vid sådant
förhållande torde den omständigheten, att sökanden, enligt vad bouppteckningen
efter änkan Larsson utvisar, redan tillerkänts viss del
av hennes kvarlåtenskap såsom ersättning för den vård, han givit henne,
icke höra hindra, att han kommer i åtnjutande av jämväl nu ifrågavarande
del av samma kvarlåtenskap. Att sökanden, som uppnått 67 års
ålder, är väl i behov av den ekonomiska hjälp, som skulle beredas honom
genom ett avstående till hans förmån av kronans ifrågavarande rätt,
framgår — förutom av hans egna uppgifter — såväl av landsfiskalens
yttrande i ärendet som av det av G. Nilsson och L. J. Gullberg avgivna
intyget.
Då jag på grund av vad i ärendet sålunda förekommit finner billighetsskäl
tala för bifall till sökandens framställning, hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att kronans rätt till danaarv efter änkan Maria Larsson,
född Jönsdotter, från Påarp i Välluvs socken av
Malmöhus län må efterskänkas till förmån för smedsmästaren
N. S. Hellström.
2:o.
Den 5 juli 1917 avled lägenhetsägaren Carl Erik Larsson från Gölja i
Simtuna socken av Västmanlands län utan att, såvitt en efter honom den
23 juli samma år upprättad bouppteckning utvisar, efterlämna några
kända arvingar. Enligt bouppteckningen utgjorde behållningen i boet
1,547 kronor 7 öre.
Genom ett den 13 april 1915 upprättat och av två vittnen styrkt testamente
hade Larsson förordnat, att vid hans död all kvarlåtenskap i boet
skulle med full äganderätt tillfalla hans fosterson Johan Verner Johansson,
dock med skyldighet för denne att försörja och vårda Larsson intill
hans död.
I en till Kungl. Majit ställd, den 23 januari 1931 dagtecknad skrift, har
nu Johan Verner Johansson — med förmälan att han på grund av bristande
insikt örn lagens bestämmelser underlåtit att bevaka ovanberörda
testamente samt att vid sådant förhållande Larssons kvarlåtenskap, vilken
Johansson vid Larssons död omhändertagit och fortfarande innehade,
torde tillkomma kronan såsom danaarv — hemställt, att kronans rätt i
sådant avseende måtte avstås till Johanssons förmån.
17
Kungl. May.ts proposition Nr 161.
Länsstyrelsen i Västmanlands län har den 7 april 1931 avgivit infordrat
utlåtande i ärendet och därvid, under förutsättning att Kungl. Maj:t
funne det utrett, att rätt till danaarv förelåge, tillstyrkt efterskänkande
av denna rätt till förmån för sökanden.
Kammaradvokatfiskalsämbetet bär den 6 februari 1932 efter remiss
yttrat sig i ärendet och därvid överlämnat- ^n till ämbetet insänd
skrift, däri de personer, som bevittnat förenämnda testamente, under edlig
förpliktelse intyga, att Larsson egenhändigt underskrivit testamentet;
att han därvid varit fullt frisk och vid sina sinnens rätta bruk; samt att
han förklarat, att testamentet innehölle bans yttersta vilja.
Vidare bar kammaradvokatfiskalsämbetet företett genom vederbörande
landsfiskal införskaffad utredning rörande sökandens ekonomiska förhållanden,
av vilken utredning framgår följande:
Sökanden vore bosatt å ett torp med 4 tunnland jord, tillhörande en
gård i Gölja, Simtuna socken. För torpet utgjorde han 5 dagsverken i
månaden. I övrigt arbetade han på sagda gård mot en dagspenning av
3 kronor 25 öre örn sommaren och 2 kronor 25 öre örn vintern. Sökanden
vore gift och bade fem minderåriga barn att försörja. Familjen levde i
mycket fattiga omständigheter.
För egen del bar kammaradvokatfiskalsämbetet anfört följande:
Såvitt bouppteckningen efter Carl Erik Larsson utvisade, bade denne
avlidit utan kända arvingar. Av bevis, som av ämbetet införskaffats från
vederbörande domhavande och landsfiskal, framginge därjämte, att någon
arvinge till Larsson icke inom natt och år från dennes död anmält
sig till tagande av arv efter honom. Danaarvsrätt till kvarlåtenskapen
efter honom torde med hänsyn till dessa omständigheter föreligga.
Enligt vad domhavanden upplyst, bade det med den avlidnes namn undertecknade,
den 13 april 1915 dagtecknade testamentet, varav kammaradvokatfiskalsämbetet
den 11 april 1931 erhållit del, icke bevakats efter
honom.
Vad anginge själva ansökningen så, enär sökanden i livstiden stått den
avlidne nära samt, såvitt framginge av testamentet och förberörda av
testamentsvittnena utfärdade intyg angående tillkomsten av samma
testamente, dennes önskan varit, att sökanden skulle erhålla all hans
kvarlåtenskap, tillstyrkte ämbetet bifall till ansökningen.
På grund av vad sålunda förekommit hemställer jag, att Kungl. Majit Depariementsmåtte
föreslå riksdagen medgiva, chefen.
att kronans rätt till danaarv efter lägenhetsägaren
Carl Erik Larsson från Gölja i Simtuna socken av
Västmanlands län må efterskänkas till förmån för
Johan Verner Johansson.
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. ISO höft. (Nr ISO—161)
2
18
Kungl. Majlis proposition Nr 161.
Danäs rv efter
hemmansägaren
Anders
* Dustaf Risberg
från
Västra Rölanda
i
Frändefors
socken.
3:o.
Ilen 3 oktober 1919 avled hemmansägaren Anders Gustaf Risberg'' från
Västra Rölanda i Frändefors socken av Älvsborgs län. Enligt den efter
honom den 17 januari 1920 upprättade bouppteckningen efterlämnade han
såsom stärbliusdelägare sin hustru Britta Maria Risberg och sin moder
Maria Andersdotter, vilken sistnämnda vistades å okänd ort i Danmark.
För bevakande av hennes rätt i boet förordnade vederbörande häradsrätt
en god man, vilken alltsedan arvsskifte den 24 mars 1921 verkställts jämväl
förvaltat hennes arvsmedel. Enligt av gode mannen lämnad redovisning
uppgingo dessa medel den 1 januari 1931 till 6,077 kronor 56 öre.
Sedan kungörelse i enlighet med 15 kap. 5 § ärvdabalken utfärdats därom
att arv tillfallit Maria Andersdotter och denna kungörelse varit i ali
männa tidningarna införd tredje gången den 24 januari 1921, har varken
Maria Andersdotter eller annan anmält sig till arvets erhållande, i följd
varav nämnda arvsmedel tillfallit kronan såsom danaarv.
I en till Kungl Maj:t ställd, den 1 april 1931 dagtecknad skrift har änkan
Britta Maria Risberg anhållit, att Kungl. Majit måtte till hennes förmån
avstå från den del av kvarlåtenskapen efter hennes man, som utgjorde
danaarv.
Till stöd för ansökningen har anförts bland annat följande:
Anders Gustaf Risberg hade genom testamente av sina fosterföräldrar bekommit
fastigheten Västra Rölanda jämte en del lösegendom. Enligt föreskrift
i testamentet skulle, därest Risberg avlede barnlös, den till honom
testamenterade egendomen övergå till givarnas arvingar. Då Risberg
icke efterlämnat några barn, hade i följd härav så gott som all egendom
i boet efter honom tillfallit bemälda personer. Av behållningen enligt
bouppteckningen, 21,448 kronor 95 öre, hade vid arvsskiftet endast 8,974
kronor återstått att fördela mellan sökanden och Maria Andersdotter. Under
äktenskapet hade sökanden och hennes man förkovrat den egendom,
som mannen erhållit i testamente. Sålunda hade alla byggnader å fastigheten
nybyggts. Det hade därför känts tungt för sökanden att mista
denna egendom. De medel, hon erhållit i giftorätt efter mannen, hade under
de senare åren förminskats, vadan utsikterna för framtiden tedde sig
allt annat än ljusa för henne.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län har den 30 april 1931 avgivit infordrat utlåtande
i ärendet och därvid överlämnat ett från landsfiskalen i Frändefors
distrikt inhämtat yttrande. Av detta yttrande jämte därvid fogad
polisrapport över verkställd undersökning beträffande sökandens ekonomiska
förhållanden framgår följande:
Sökanden bodde i egen stuga örn ett rum och kök. Stugan vore uppförd
å ofri grund och icke taxerad. Förutom denna stuga med däri befintligt
nödtorftigt lösöre ägde sökanden enligt egen uppgift 7,000 kronor,
innestående i bank. Hon hade hittills vårdat sig själv, men som hon vore
64 år gammal räknade hon med att hon snart skulle behöva anställa någon
19
Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.
person, som kunde vårda henne. Hennes levnadskostnader skulle då enligt
hennes beräkning uppgå till omkring 1,500 kronor för år.
För egen del har länsstyrelsen anfört:
Av landsfiskalens undersökning rörande sökandens ekonomiska förhållanden
framginge, att hon vore ägare till ett kapital av omkring 7,000 kronor.
Då hon på grund av sin ålder icke kunde genom arbete förtjäna något
till sitt livsuppehälle, vore hon alltså hänvisad att bestrida sina levnadskostnader
med avkomsten av nämnda kapital eller omkring 300 kronor,
vilket belopp dock helt säkert icke kunde räcka, utan måste hon även
tära på kapitalet. Detta komme ännu mera att bliva fallet, då hon räknade
med att snart behöva anställa särskild person för sin vård. Ett
bifall till ansökningen skulle därför för henne innebära en avsevärd lättnad
i hennes ekonomiska bekymmer på ålderdomen. Då länsstyrelsen
funne vissa skäl och billighet tala för bifall till ansökningen, hade länsstyrelsen
intet att erinra mot ett efterskänkande av kronans rätt till danaarv
i föreliggande fall.
Kammaradvokatfiskalsämbetet bär i ett den 16 oktober 1931 avgivet infordrat
utlåtande anfört följande:
Därest Anders Gustaf Risberg avlidit efter den 31 december 1920, hade
sökanden jämlikt lagen den 11 juni 1920 örn makes arvsrätt varit berättigad
till hälften av nu ifrågavarande arvsmedel. Med hänsyn härtill samt
till övriga i ärendet förekommande omständigheter, ansåge sig ämbetet
kunna tillstyrka ett efterskänkande av danaarvet i fråga till förmån för
sökanden.
På grund av vad i ärendet förekommit hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att kronans rätt till danaarv efter förre hemmansägaren
Anders Gustaf Risberg från Västra Rölanda i
Frändefors socken av Älvsborgs län må efterskänkas
till förmån för hans efterlevande änka Britta Maria
Risberg.
4:o.
Den 8 april 1914 avled snickaren Anders Fredrik Jansson från Toltorpet
på Ubbetorps ägor i Tjällmo socken av Östergötlands län, efterlämnande
enligt en efter honom den 20 maj 1914 upprättad bouppteckning såsom
stärhhusdelägare änkan i ett senare gifte Hilda Lovisa Jansson samt en
son i ett föregående gifte Johan Jansson, vilken vistades å okänd ort i
Nordamerika. Behållningen i boet utgjorde enligt bouppteckningen 797
kronor 54 öre men upptogs i instrument över den 17 maj 1915 förrättat
arvskifte efter Anders Fredrik Jansson till 801 kronor 9 öre.
Sedan genom Finspångaläns häradsrätts lagakraftvunna beslut den 24
november 1927 förklarats, att Johan Jansson skulle för död anses
Departements
chefen.
Danaarv efter
snickaren
Anders Fredrik
Jansson
frän Toltorpet
i Tjällmo
socken.
20
Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.
samt hans dödsdag antagas vara den 9 april 1908, förrättades den 31
augusti 1928 bouppteckning efter honom, varvid såsom stärbhusdelägare
upptogs Anders Fredrik Jansson. Några tillgångar eller skulder voro
icke vid bouppteckningsförrättningen kända. Sistnämnda dag gjordes i
anledning av häradsrättens beslut örn dödförklaringen ett tillägg till bouppteckningen
efter Anders Fredrik Jansson, däri såsom stärbhusdelägare
angåvos änkan Hilda Lovisa Jansson samt till namn, antal och vistelseort
okända arvingar, för vilka god man förordnades.
I en till Kungl. Majit ställd, av kammaradvokatfiskalsämbetet med utlåtande
den 6 augusti 1929 överlämnad ansökning anhöll sedermera Hilda
Lovisa Jansson, att Kungl. Majit täcktes till bennes förmån avstå från
den del av kvarlåtenskapen efter hennes man, som utgjorde danaarv.
Kammaradvokatfiskalsämbetet anförde i sitt berörda utlåtande, bland
annat, att då enligt vad i ärendet vore upplyst någon arvinge efter Anders
Fredrik Jansson icke inom natt och år från dödsfallet anmält sig till tagande
av arv efter honom, hälften av behållningen i boet efter honom,
sedan Hilda Lovisa Jansson erhållit sin fördel av bo oskifto och sin rätt
till morgongåva, syntes tillkomma kronan såsom danaarv.
I anledning av den gjorda ansökningen avlät Kungl. Majit till 1930 års
riksdag en den 14 februari nämnda år dagtecknad proposition, nr 105, däri
Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslog riksdagen
medgiva, att kronans rätt till danaarv efter Anders Fredrik Jansson måtte
efterskänkas till förmån för Hilda Lovisa Jansson.
I skrivelse den 2 april 1930, nr 122, anmälde riksdagen, att riksdagen bifallit
berörda förslag, och den 16 i samma månad avlät Kungl. Majit meddelande
till länsstyrelsen i Östergötlands län örn vad Kungl. Majit och
riksdagen sålunda beslutat.
Emellertid hade Hilda Lovisa Jansson redan den 1 april 1930 avlidit,
efterlämnande enligt en den 18 juni 1930 upprättad bouppteckning såsom
stärbhusdelägare dottern Elisabeth Linnéa Lundquist, född Jansson.
I en till Kungl. Majit ställd, den 7 april 1931 dagtecknad skrift bar nu
hembiträdet Anna Sofia Jansson — under uppgift att hon vore dotter
utom äktenskap till Anders Fredrik Jansson samt att bon vore obemedlad
och icke för sitt uppehälle bade annan inkomst eller ägde andra tillgångar
än den lilla lön, hon förtjänade som hembiträde — anhållit, att
Kungl. Maj it täcktes till bennes förmån avstå från den del av kvarlåtenskapen
efter Anders Fredrik Jansson, som utgjorde danaarv.
Vid ansökningen bar fogats ett av kyrkoherden i Tjällmo församling
den 3 februari 1931 utfärdat intyg, vilket bestyrker sökandens påstående,
att bon, som vore född den 7 mars 1893, vore dotter utom äktenskap till
Anders Fredrik Jansson.
Med förmälan, att i bouppteckningen efter Anders Fredrik Jansson av
misstag eller förbiseende icke omnämnts dennes och Hilda Lovisa Janssons
21
Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.
dotter Elisabeth Linnéa, numera gift Lundquist, har sökanden i ärendet
vidare företett dels ett av kyrkoherden i nyssnämnda församling den 4
mars 1931 utfärdat intyg, vilket giver stöd för riktigheten av Anna Sofia
Janssons ifrågakomna''uppgift, dels ock en av Elisaheth Linnéa Lundquist
den 30 mars 1931 undertecknad handling av följande lydelse:
»Härmed får jag förklara, att jag icke har något att erinra emot, att
arvet efter snickaren Anders Fredrik Jansson från Telltorpet, Ubbetorp,
Tjällmo socken, vilken avled den 8 april 1914 helt tillfaller min halvsyster
Anna Sofia Jansson.»
Överståthållarämbetet har den 6 maj 1931 avgivit infordrat utlåtande i
ärendet och därvid överlämnat en av polismyndigheten i Stockholm rörande
Anna Sofia Jansson upprättad polisrapport, av vilken framgår, att
Anna Sofia Jansson vid polisförhör uppgivit, att hon vore dotter till ogifta
Charlotta Vilhelmina Johansdotter och Anders Fredrik Jansson, vilka vid
tiden för Anna Sofia Janssons födelse sammanbott; att, sedan modern
efter något år avlidit, Anna Sofia Jansson uppfostrats hos fadern och
vistats i hemmet till år 1907; samt att hon därefter haft anställning å
olika platser såsom hembiträde och ensam sörjt för sitt uppehälle.
I sitt nyssberörda utlåtande har Överståthållarämbetet anfört, att ämbetet
icke hade något att erinra mot bifall till framställningen.
Kammar advokat fiskalsämbetet har i ett den 31 juli 1931 avgivet infordrat
utlåtande anfört bland annat följande:
Då änkan Hilda Lovisa Jansson avlidit redan innan frågan örn avstående
till hennes förmån av kvarlåtenskapen efter Anders Fredrik Jansson
blivit slutligen avgjord, torde samma kvarlåtenskap fortfarande tillkomma
kronan såsom danaarv. Med hänsyn till i ärendet upplysta omständigheter
hade ämbetet icke något att erinra mot bifall till ansök
ningen.
På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att kronans rätt till danaarv efter snickaren Anders
Fredrik Jansson från Toltorpet på Ubbetorps ägor
i Tjällmo socken av Östergötlands län må efterskänkas
till förmån för hembiträdet Anna Sofia Jansson.
5:o.
Den 20 juli 1920 avled hemmansägaren Johan Alfred Eriksson från Lilla
Nora i Ytterenhörna socken av Södermanlands län, efterlämnande såsom
enda stärbhusdelägare sin hustru Amanda Karolina Eriksson. Tillgångarna
i boet utgjordes enligt bouppteckningen, vilken upprättades först
den 5 april 1930, av fastigheten Lilla Nora nr 1 med taxeringsvärde av
Departements
chefen.
Danaarv efter
hemmansägaren
Johan
Alfred Eriksson
från Lilla
Nora i Ytterenhörna
socken.
22 Kungl. Maj.ts proposition Nr 161.
3,300 kronor jämte viss obetydlig lösegendom. Behållningen i boet uppgick
till 3,041 kronor.
I en till Kungl. Majit ställd, den 27 augusti 1931 dagtecknad skrift har
nu änkan Eriksson — med förmälan, att kronan genom kammaradvokatfiskalsämbetet
framställt anspråk på hälften av kvarlåtenskapen efter
Johan Alfred Eriksson — anhållit, att kronans rätt till danaarv efter
denne måtte efterskänkas till sökandens förmån.
Till stöd för framställningen har åberopats i huvudsak följande:
Den kronan tillkommande andelen i kvarlåtenskapen efter Johan Alfred
Eriksson utgjordes så gott som uteslutande av hälften av den i bouppteckningen
upptagna fastigheten, vilken sökanden den 18 oktober 1918
inköpt och alltsedan dess bebodde. Fastigheten hade av sökanden inköpts
för medel, som sökanden hopsparat under ett strävsamt liv. Redan vid
15 års ålder hade sökanden börjat att själv försörja sig, och sökanden hade
därefter bland annat arbetat såsom mjölkutkörerska i Stockholm under
sju år, såsom matvaruhandlerska under åtta år och såsom trikåstickerska
under likaledes åtta år. År 1894 hade sökanden ingått äktenskap med
Johan Alfred Eriksson. Då denne emellertid varit hemfallen åt missbruk
av spritdrycker, hade sökanden efter hand helt och hållet nödgats övertaga
hans försörjning; och hade sökanden sålunda under en tid av 14 år ensam
burit omsorgen örn makarnas uppehälle. Efter denna tid hade mannen
begivit sig från Stockholm, varest makarna dittills varit bosatta, till Ytterenhörna,
där han börjat arbeta. Något underhållsbidrag hade sökanden
dock icke erhållit från honom. Emellertid hade sökanden kommit på
tanken att för sina hopsparade medel inköpa ett litet ställe på landet.
Sökanden hade satt denna plan i verket samt inköpt den ifrågakomna
fastigheten. Sökanden vore nu 71 år gammal, lede av bensår och svårt
hjärtfel samt vore oförmögen att genom eget arbete bidraga till sitt uppehälle.
Den jord, som hörde till fastigheten, utarrenderade sökanden mot
ett årligt arrende av 80 kronor, av vilket belopp hälften åtginge till gäldande
av skatter. Från fattigvården åtnjöte sökanden ett understöd av
20 kronor i månaden.
Vid ansökningen har fogats ett läkarbetyg samt ett av vederbörande
ordförande i kommunalnämnden och fattigvårdsstyrelsen utfärdat intyg,
av vilka handlingar sökandens uppgifter i tillämpliga delar bestyrkas.
Länsstyrelsen i Södermanlands län har, efter inhämtande av yttrande
från vederbörande landsfiskal, som tillstyrkt bifall till framställningen, i
avgivet infordrat utlåtande den 11 september 1931 likaledes hemställt örn
bifall till ansökningen och därvid framhållit, att det med hänsyn till omständigheterna
måste anses billigt, att arvet avstodes till sökanden.
Kammaradvokatfiskalsänibetet har i ett den 26 september 1931 avgivet
infordrat utlåtande framhållit, att, därest Johan Alfred Eriksson avlidit
efter den 31 december 1920, sökanden jämlikt lagen den 11 juni 1920 örn
makes arvsrätt varit berättigad till hela kvarlåtenskapen efter den avlidne,
samt med hänsyn härtill och till övriga i ärendet förekomna örn
-
23
Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.
ständigheter tillstyrkt ett efterskänkande till sökandens förmån av kronans
rätt till danaarvet i fråga.
På grund av vad sålunda förekommit, hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att kronans rätt till danaarv efter hemmansägaren
Johan Alfred Eriksson från Lilla Nora i Ytterenhörna
socken av Södermanlands län må efterskänkas till förmån
för hans änka Amanda Karolina Eriksson.
Vad föredragande departementschefen under
punkterna l:o—5:o hemställt, däri statsrådets
övriga ledamöter instämma, bifaller Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten samt förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Erik H:son Malm.
Departements
chefen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1932:143 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande i vissa fall av kronans rätt till danaarv. s. 2 i texten
- SU 1932:57 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande i vissa fall av kronans rätt till danaarv. s. 14 i texten