Sök i Ratio Lex

Angående anslag till polisväsendet i riket m. m

1932-03-11 · 30 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 29 av 30 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:181, Angående anslag till polisväsendet i riket m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

1

Nr 181.

Kungl. Maj:tS proposition till riksdagen angående anslag till polisväsendet

i riket m. m.; given Stockholms slott dm 11

mars 1932.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de

förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sam Larsson.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet K ronprin seri-Reg euten i statsrådet d Stockholms

slott den 11 mars 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener,

Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Departementschefen, statsrådet Larsson anför:

I årets statsverksproposition har Kungl. Majit under femte huvudtiteln på

min hemställan föreslagit riksdagen att för budgetåret 1932/1933, i avbidan på

särskild proposition i ämnet, beräkna

dels, under punkten 98, till polisväsendet i riket ett extra förslagsanslag av

3 700 000 kronor,

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. Iå9 käft. (Nr 181).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

dels och, under punkten 99, till vissa ersättningar åt befattningshavare vid

polis- och åklagarväsendet ett extra förslagsanslag av 960 000 kronor.

Sedan Kungl. Majit förut i dag på min hemställan beslutat att genom proposition

(nr 178) föreslå riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat förslag

till lag örn ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1925 örn polisväsendet

i riket, anhåller jag att nu få återkomma till spörsmålen örn anvisande av anslag

för nyss omförmälda''ändamål.

Grund- Till en början torde det därvid tillåtas mig att i största korthet erinra örn

dm>eårs'' grunddragen av den nuvarande, genom nyssnämnda 1925 års lag och vissa där
polisorguni-

till sig anslutande författningar fastställda organisationen av polisväsendet.

sstioiii

För polisväsendets upprätthållande skall riket vara indelat i polisdistrikt.

Städer, liksom köpingar som enligt särskilda bestämmelser äro pliktiga att

själva bekosta för dem erforderlig polispersonal, skola bilda egna distrikt, medan,

vad angår den egentliga landsbygden, landsfiskalsdistrikten skola efter

vissa grunder indelas i polisdistrikt.

I andra landsbygdsdistrikt än nyssnämnda köpingar skola fjärdingsman (polismän)

finnas anställda i den omfattning det erfordras för polisverksamhetens

ombesörjande inom vederbörande polisdistrikt. Till kostnaden för avlöning av

den, som innehar eller uppehåller ordinarie befattning i dylikt distrikt, bidrager

statsverket med hälften. Efter enahanda grund utgiver statsverket bidrag

till sådant polisdistrikts kostnad för familjeunderstöd, begravningshjälp

och sjukvård vid skada i tjänsten. Till kostnad för avlöning av den, som innehar

eller uppehåller icke ordinarie befattning, bidrager statsverket med en femtedel.

Dylikt polisdistrikt är berättigat att ansluta sin ordinarie personal till

statens pensionsanstalt, i vilket fall erforderliga avgifter till lika andelar åvila

befattningshavaren, polisdistriktet och statsverket, dock att statsverkets

bidrag icke bestämts till visst belopp utan motsvarar vad som erfordras

för pensioneringens upprätthållande på basis av fastställda avgifter. Anslutes

icke befattningshavare till pensionsanstalten, bidrager staten med en tredjedel

av den utgående pensionen. Polisdistrikt är skyldigt att låta befattningshavare,

som vid den tidpunkt, då den nya lagstiftningen blir tillämplig å

distriktet, har ordinarie anställning vid polisväsendet därstädes, i pensionsavseende

tillgodoräkna sig även den tid före lagens ikraftträdande, som han i en

följd innehaft sagda ordinarie anställning. I de retroaktivkostnader, som sålunda

kunna uppkomma, deltager staten på grund av skyldigheten att bidraga

till vederbörandes pensionering efter enahanda grund som i övriga pensioneringskostnader.

Därest fjärdingsman på grund av föreskrift i polislagen tjänstgör

utom det område, för vilket han är anställd, bestridas därigenom uppkommande

särskilda kostnader av statsverket, varvid jämväl vad av lönen belöper

å tid, som han sålunda tjänstgör, helt bestrides av statsmedel. I sådant fall

vidkännes staten därjämte kostnad för personalens skador i tjänsten. Resekostnads-

och traktamentsersättning utgår enligt allmänna resereglementet. För resor

inom det område, för vilket han är anställd, äger fjärdingsman allenast i vissa

särskilda fall rätt till resekostnadsersättning av statsmedel. Har fjärdingsman

fått sina kläder sönderrivna eller eljest skadade under utövning av polistjänst,

därunder inbegripen jämväl handräckningsverksamhet, utgår ersättning härför

av statsverket. Därest sådant polisdistrikt, varom nu är fråga, beslutat förse

i distriktet anställd fjärdingsman med rikstelefonförbindelse, äger distriktet

undfå viss ersättning för i anledning därav uppkommande kostnader. Av statsmedel

utgår vidare ersättning för utgifter för telefonsamtal eller telegram i

tjänsteärende m. m.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

3

I städer oell förenämnda köpingar skola för dessas egna behov anställas polismän,

vilka, liksom nämnda polisdistrikts polisverksamhet i övrigt, skola helt

bekostas av vederbörande polisdistrikt.

Vid kriminalpolisavdelning i stad skola, om och till det antal Kungl. Maj:t

bestämmer, anställas kriminalpolismän för användning huvudsakligen utom

staden. Då skyldighet att hålla kriminalpolismän för eget behov skall åligga

de i regel större städer, som äro pliktiga att tillhandahålla reservpolismän,

komma förstnämnda kriminalpolismän att användas huvudsakligen för landsbygdens

och de mindre städernas behov. Vederbörande stationsort skall i första

hand vidkännas kostnaden för dessa kriminalpolismän, men staten gottgör stationsorten

samtliga löne- och pensioneringskostnader och utgifter för begravningshjälp,

varjämte staten skall vidkännas alla kostnader, som föranledas av

deras kriminalpolisverksamhet utom stationsorten. Resekostnads- och traktamentsersättning

utgår enligt allmänna resereglemente!.

Städer med minst 10 000 invånare ävensom en av Kungl. Maj :t bestämd stad

i varje län, där stad med minst 10 000 invånare ej finnes, skola vara pliktiga

att vid tillfälligt behov av polisförstärkning å annan ort tillhandahålla en reservpolisman

för varje fullt tal av 10 000 invånare -— reservpolis — dock att

tre polismän skola tillhandahållas, även örn numerären icke enligt nämnda grund

skulle uppgå till tre. Kungl. Maj:t bestämmer, i vad mån reservpolismännen

skola utgöras av befäl eller vara beridna. Till polisdistrikt, som skall tillhandahålla

reservpolismän, utgår statsbidrag för varje reservpolisman, som skall tillhandahållas,

med en tredjedel av de sammanlagda löneförmåner, som årligen

tillkomma i distriktet anställd polisman med lägsta lön inom den tjänstegrad,

reservpolismannen skall tillhöra. Har polisdistrikt tillhandahållit reservpolispersonal,

bestrider statsverket ej mindre vad av vederbörande polismans lön

belöper å tid, som han tjänstgjort utom distriktet, ävensom reservpolispersonalens

transport till och från tjänstgöringsorten, personalens bostad och kost under

tjänstgöringstiden samt särskilda kostnader för hästar och fordon, än även

dagarvode till varje polisman. Dessutom skall staten vidkännas kostnader, som

kunna föranledas därav att polisman under kommendering såsom reservpolisman

skadas eller får sina kläder sönderrivna eller eljest skadade i tjänsten

eller som under sådan kommendering uppkomma för telefonsamtal eller telegram

i tjänsteärende.

Landsting skall vara berättigat att organisera ordningspolisavdelning —

landsting spolis. Till landstings kostnader för polisväsendet bidrager staten efter

samma grunder som till kostnaderna för polisväsendet i andra landsbygdsdistrikt

än förberörda köpingar; dock att statsbidraget till avlöningskostnaden

här alltid är hälften.

I de polisdistrikt. Kungl. Majit bestämmer, skola polismän för liela rikets

behov finnas anställda. Kostnaden för sådan personal bestrides i första hand

av vederbörande polisdistrikt men skall gottgöras polisdistriktet av statsverket.

Polisdistrikt är också efter Kungl. Maj :ts förordnande skyldigt att draga försorg

örn andra särskilda anordningar för polisväsendet i dess helhet. Polisdistriktets

kostnad härför gottgöres likaledes helt av statsmedel. Till dylika

anordningar hava hittills hänförts polisskolan i Stockholm, centralbyrån för

fingeravtryck, tidningen »Polisunderrättelser» samt särskilda gränsbevakningar.

För behandling av frågor örn disciplinär bestraffning av vissa befattningshavare

vid polisväsendet skall i varje landstingsområde samt i stad, som ej

deltager i landsting, finnas poliskollegium. Detta skall bestå av fyra ledamöter,

av vilka ordföranden tillsättes av Kungl. Majit och de övriga av landstinget

eller vad beträffar stad, som ej deltager i landsting, av stadsfullmäktige.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. May.ts proposition nr 181.

Kostnaderna för dessa poliskollegiers verksamhet skola bestridas av statsmedel.

Polislagstiftningen har, såvitt den avser städer, med dem jämställda köpingar

samt landsting, trätt i kraft den 1 januari 1926. I övrigt har lagstiftningen

blivit satt i tillämpning senast den 1 januari innevarande år.

Föreslagna I förenämnda proposition nr 178, som Kungl. Maj.-t denna dag beslutat avändringai.

låta till riksdagen, hava framlagts förslag till vissa förändringar i 1925 års

polisorganisation. Dessa förändringar gå, såvitt i detta sammanhang är av

intresse, väsentligen ut på följande.

Polisstyrkorna i 19 större städer ökas med helt statsavlönad personal örn

tillsammans 200 man, därav. 6 kommissarier och 22 överkonstaplar, vilken personal

är avsedd dels att biträda med ordningens upprätthållande i riket i

allmänhet, särskilt att i första hand anlitas, då extraordinärt behov av polis

förekommer, och dels att å landsbygden biträda med vanliga ordningspolisuppgifter,

framförallt övervakandet av vägtrafiken ävensom av tillämpningen

av författningar rörande jakt och fiske samt med tillsyn över landstrykare

och smugglare m. m. Högsta befälet utövas av en såsom polisman för rikets

hela behov anställd statspolisintendent i Stockholm. Genom särskilda

bestämmelser åstadkommes, att dessa nya styrkor ständigt stå till förfogande

för utkallande i händelse av behov, samtidigt som de under normala förhållanden

kunna helt ägna sig åt ordningsuppgifterna på landsbygden. Ifrågavarande

s. k. statspolisavdelningar förses för sin verksamhet på landsbygden med

ett antal automobiler och motorcyklar, varjämte viss del av dem göres beriden.

Kostnaderna för statspolisen bestridas eller gottgöras, enligt särskilda beräkningsgrunder,

vederbörande städer av statsverket. Att märka är särskilt,

att med statsmedel avlönas icke vissa personer utan visst antal av stadens polispersonal

samt att statspolismännen under verksamheten på landsbygden i regel

skola åtnjuta traktamentsersättning jämlikt särskilda, för dem gällande

bestämmelser. I undantagsfall kan, då traktamente utgått, dessutom ersättas

skillnaden mellan traktamentets belopp och den verkliga, nödvändiga kostnaden.

I vissa fall vid kommendering inom det vanliga verksamhetsområdet utgår

ersättning enbart för kostnaden för kost och logi, medan vid kommendering

utanför samma område kan utgå, förutom ersättning för nämnda kostnad,

särskilt arvode av 5 kronor eller beträffande befäl 8 kronor för dygn.

För möjliggörande av personalbehovets tillgodoseende föreslås, bland annat,

att visst statsbidrag skall utgå till Göteborgs stad mot det staden åtager sig

att årligen vid polisskolan i Göteborg anordna -—- i stället för en -—• två kurser

med tillträde till minst hälften av sammanlagda platsantalet för elever

från annan ort än Göteborg.

Den för övervakande av utlänningar avsedda s. k. polisbyrån inordnas på

visst sätt i den nya statspolisorganisationen.

Statsbidraget till reservpolisen minskas i de städer, som skola tillhandahålla

statspolis, till hälften av nu utgående belopp eller alltså till Ve av den på föreskrivet

sätt beräknade årslönen.

Stad och sådan köping, som i det föregående omförmälts, skola kunna åtaga

sig att tillhandahålla reservpolismän, även i den mån skyldighet därtill icke

föreligger. Örn städer, som äro skyldiga tillhandahålla reservpolismän, träffa

avtal med ersättare, beredda att rycka in vid utkallande av reservpolisen, samt

åtaga sig att ställa ytterligare reservpolismän till förfogande till högst dubbla

den obligatoriska styrkan, utgår för var och en av sist avsedda reservpolismän,

för vilken sådan ersättare finnes, statsbidrag med Ve av årslönen.

Därest reservpolismännen i viss stad, jämlikt Kungl. Maj:ts beslut, skola

till visst antal vara beridna, utgår statsbidrag med hälften av stadens kostnad

för hållande av erforderligt antal hästar och utrustning för dessa.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 181.

5

Ersättning för resor m. m. åt polisman viel tjänstgöring såsom reservpolis

skall utgå på samma sätt som för statspolisen. Under tiden för sådan tjänstgöring

bestrider statsverket polisdistriktets kostnad för de tjänstgörande reservpolismännens

avlöning, därvid denna kostnad skall beräknas på visst närmare

angivet sätt. Ersättning skall vid anlitande av frivilligt tillhandahållna

reservpolismän utgå efter samma grunder som för reservpolismän i övrigt.

Samtidigt förordas i propositionen viss omorganisation av den statliga kriminalpolisen.

De av statsmedel avlönade kriminalpolismännen i stad med statspolisavdelning

skola tillhöra denna.

Ytterligare torde beträffande förslaget i detta sammanhang allenast böra

erinras därom, att enligt detsamma, då utomordentliga omständigheter därtill

föranleda, Konungen skall äga förordna, att befattningshavare vid polisväsendet

i dess helhet må användas för polisverksamhet utom det område, för vilket de

äro anställda. Förslaget i denna del har den praktiska betydelsen, att man i

exceptionella fall skall kunna från städerna och köpingarna anlita, förutom

statspolisen, även annan personal än nu står till buds. Dessutom skall i dylika

fall kunna användas elev vid av staten bekostad eller understödd polisskola.

De särskilda kostnaderna vid utkallande bestridas av statsmedel, varav även

bestrides vad av vederbörandes lön belöper å tid, som han sålunda tjänstgör.

Har polisskoleelev använts och uppbär sådan elev under tjänstgöringstiden icke

lön eller motsvarar hans lön icke lägsta lön för ordinarie polisman i den stad,

där polisskolan är förlagd, skall dessutom till honom av statsmedel utgå ett

belopp motsvarande denna lön eller skillnaden mellan denna och den lön han

åtnjuter.

Ändringsförslaget är avsett att bringas i tillämpning från och med den 1

januari 1933.

Jag övergår härefter till behandling av anslaget till polisväsendet i riket Anslaget till

för budgetåret 1932/1933. {Jet öriket

Anslaget var i riksstaten för budgetåret 1925/1926 upptaget med 1 480 000

kronor, för budgetåret 1926/1927 med 1 750 000 kronor och för budgetåret

1927/1928 med 1 640 000 kronor. Anslaget har sedermera varje gång höjts,

för budgetåret 1928/1929 till 1 800 000 kronor, för budgetperioden 1929/1930

till 1 960 000 kronor, för budgetåret 1930/1931 till 2 190 000 kronor och för

löpande budgetår till 2 280 000 kronor. Nettoutgifterna å anslaget under budgetperioden

1930/1931 utgjorde 2 267 919 kronor.

För innevarande budgetperiod har anslaget, såsom framgår av 1931 års

statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkten 98) och riksdagens skri
-

velse nr 5 A (punkten 91), beräknats på följande sätt:

Kronor.

Den lokala polisorganisationen å landsbygden .................. 490 000

Retroaktiva pensionsavgifter för extra polismän och fjärdingsman å

landsbygden ............• •.............................. 42 000

Landstingens polisväsen .................................... 46 250

Reservpolisorganisationen .................................... 266 700

Kriminalpolisorganisationen .................................. 240 000

Polisskola .................................................. 65 000

Tidningen »Polisunderrättelser» .............................. 84 000

Centralbyrån för fingeravtryck .............................. 24 000

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

Kron or.

Granskning av polislagstiftningens tillämpning m. m............. 5 000

Gränskontroll .............................................. 30 000

Till användning enligt förut gällande grunder .................. 995 000

Summa 2 287 950

Slutsumman har avrundats nedåt till 2 280 000 kronor.

I årets statsverksproposition lämnade jag en redogörelse för resultaten av

vissa beräkningar, som — i viss utsträckning med ledning av från länsstyrelserna

infordrade uppgifter -—- inom socialdepartementet verkställts angående

de belopp, vartill i anslaget ingående poster, under förutsättning att ändringar

ej vidtoges i 1925 års organisation av polisväsendet, borde uppskattas för nästa

budgetår. Dessa resultat framgå av följande tablå:

Kronor.

Den lokala polisorganisationen å landsbygden.................. 1 631 000

Retroaktiva pensionsavgifter för extra polismän och fjärdingsmän

å landsbygden............................................ 42 000

Utgifter för s. k. extra landsfiskaler............................ 235 000

Landstingens polisväsen ..................................... 36 500

Reservpolisorganisationen ................................... 271 000

Kriminalpolisorganisationen ................................. 232 000

Polisskola ........ 66 000

Tidningen »Polisunderrättelser» ............................... 66 000

Centralbyrån för fingeravtryck ................ 24 000

Gränskontroll ............................................. 25 000

Summa 2 628 500

I samband med min redogörelse härför anmärkte jag, att något särskilt* belopp

för granskning av polislagstiftningens tillämpning m. m. icke beräknats,

detta enär denna granskning upphört.

Utöver sistnämnda summa — 2 628 500 kronor -— beräknades i statsverkspropositionen,

att genomförandet av det då under utarbetande varande förslaget

till ändringar i .1925 ars polisorganisation skulle för ifrågavarande budgetperiod

medföra en kostnadsökning av 970 000 kronor. Huvudparten av detta

kostnadsbelopp borde, framhölls det i statsverkspropositionen, bestridas från

nu ifrågavarande anslag. Emellertid syntes vissa poster lämpligen böra utgå

från anslaget till vissa ersättningar åt befattningshavare vid polis- och åklagarväsendet.

Då det vid tidpunkten för statsverkspropositionens avlåtande

icke var möjligt att närmare angiva, hur de nytillkommande beloppen borde

fördelas på de särskilda anslagen, ansågs lämpligast, att hela det nya kostnadsbeloppet

då påfördes anslaget till polisväsendet i riket.

Därjämte ansags anslaget till polisbyrån, som för närvarande är upptaget

under andra huvudtiteln, böra överföras till socialdepartementets huvudtitel

och därvid uppgå i förevarande anslag till polisväsendet i riket. Härför räknades

med ett ökat medelsbehov av 70 000 kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 181.

7

Med hänsyn härtill uppskattades i statsverkspropositionen anslaget till polisväsendet

i riket för nästa budgetår preliminärt till (2 628 500 + 970 000 +

70 000) 3 668 500 kronor. Sist angivna belopp avrundades uppåt till 3 700 000

kronor.

Jag anhåller nu att få upptaga till närmare behandling de särskilda anslagsbehoven

var för sig.

Vad då först angår posten till den lokala polisorganisationen å landsbygden,

torde under denna med hänsyn till att lagen örn polisväsendet i riket nu sationen å

trätt i tillämpning beträffande samtliga polisdistrikt ej längre, såsom hittills bygden.

skett, böra upptagas endast den ökning i kostnaden för nämnda organisation,

som 1925 års polisreform beräknats medföra, utan man lärer hädanefter böra

beräkna posten till det belopp, vartill statens samtliga årliga kostnader för

ifrågavarande organisation sammanlagt kunna uppskattas.

Innan jag ingår på en sådan uppskattning vad nästa budgetår angår, torde

jag få erinra, att 1925 års riksdag approximativt räknade med att de ordinarie

befattningshavarnas antal i polisdistrikt å den egentliga landsbygden vid

övergångstidens utgång skulle utgöra 700. De icke ordinarie befattningarna

i dylika polisdistrikt beräknades, likaledes approximativt, vid samma tidpunkt

komma att utgöra 2 450. Av nu föreliggande uppgifter framgår, att ordinarie

fjärdingsmanstjänster inrättats i betydligt större omfattning än salunda tidigare

beräknats. Antalet dylika tjänster utgör nämligen för närvarande i runt

tal 1 120. I gengäld hava extra ordinarie fjärdingsmanstjänster allenast inrättats

till ett antal av omkring 1 240. I anledning härav vill jag framhålla, att

det i och för sig måste betraktas såsom glädjande att utvecklingen gått i denna

riktning. Visserligen föranleder det större antalet ordinarie tjänster ökade utgifter

för statsverket, men detta förhållande torde mer än uppvägas av den

ökade effektivitet, som polisväsendet erhåller genom att med polistjänsten helt

sysselsatta och mera kvalificerade krafter i större omfattning komma till användning.

Den totala personalkostnaden, omfattande lön, dyrtidstillägg, ärliga pensionsbidrag,

begravningshjälp och familjeunderstöd, för de ordinarie fjärdingsmannen

beräknades av 1925 års riksdag efter genomförd omorganisation till

i runt tal 2 000 000 kronor. Enligt nu inhämtade uppgifter kunna totalkostnaderna

för ifrågavarande ordinarie personals avlöning — därunder inbegripet

1 vissa fall utgående dyrtids- och ålderstillägg — uppskattas till omkring

2 800 000 kronor. Kostnaden, per befattningshavare räknat, är icke obetydligt

mindre än vid polislagens genomförande beräknades. Det må emellertid framhållas,

att polismännens antal samt lönebeloppen ännu icke blivit i alla distrikt

slutligt fastställda, varför uppskattningen i viss mån måste vara approximativ.

Vad beträffar de icke ordinarie fjärdingsmannen beräknades av 1925 års riksdag

den årliga totalkostnaden för dessa till i runt tal 1 000 000 kronor. Den

minskade utsträckning, varuti dylika befattningar inrättats, föranleder till

att — med stöd av lämnade uppgifter — samma kostnad nu kan, ävenledes

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis proposition nr 181.

approximativt, uppskattas till omkring 700 000 kronor. Här är alltså den

på varje polisman belöpande kostnaden högre än enligt 1925 års beräkning.

Statsverkets årliga bidrag till den ordinarie personalens avlöning och för

den icke ordinarie personalen torde på grund av det anförda kunna uppskattas

till (Vs X 2 800 000 + V» X 700 000) 1 540 000 kronor.

De årliga kostnaderna för de ordinarie fjärdingsmannens pensionering

synas approximativt kunna uppskattas till 60 000 kronor. Vid beräkningen

härav har jag utgått fran att statens bidrag i de fall, då statens

pensionsanstalt anlitas, kan uppskattas till ett belopp något understigande */$

av 12 % av tjänstepensionsunderlaget, det sistnämnda utgörande 2/3 av de löneförmåner,

som vederbörande befattningshavare högst må åtnjuta. Jag har

vidare tagit hänsyn till att pensionsanstalten i åtskilliga fall icke anlitas för

pensioneringen, därvid statens bidrag utgår först vid inträffande pensionsfall.

På grund av vad sålunda anförts skulle ifrågavarande anslagspost kunna för

nästa budgetperiod uppskattas till (1 540000 + 60 000) 1 600 000 kronor. Då

i detta belopp torde kunna inrymmas även de statsverket åvilande, i det föregående

ej särskilt berörda, övriga kostnaderna för den lokala polisorganisationen

å landsbygden — jag syftar exempelvis på bidrag till familjeunderstöd,

begravningshjälp och sjukvård vid skada i tjänsten, kostnad för extra bevakning

m. m. — torde något särskilt belopp ej behöva beräknas härför.

Retroaktiva Utgifterna för retroaktiva pensionsavgifter till de å landsbygden vid vederavgifterför

förande distrikts övergång till den nya organisationen anställda polis- eller

polismän och fjärdingsman, som kunna bliva berättigade till pension, beräknades för budgetmån

å lands- aref 1925/1926 belöpa sig till 21 000 kronor, motsvarande hälften av den upphygden.

skattade årskostnaden. För var och en av de sex därpå följande budgetperioderna

har räknats med hel årskostnad 42 000 kronor. Anledning till ändring härutinnan

synes ej föreligga, varför utgiftsposten även för budgetperioden

1932/1933 torde uppskattas till 42 000 kronor.

Uexirari{°r ans^ags^eräkninSarna föregående år hava under en särskild post medel be
biträdande

raknats till användning enligt förut gällande grunder. Till denna post hava

lands- dock hänförts icke blott utgifter, som skulle utgå i polisdistrikt, där

jis a er m.jt. jen nya or<Jningen icke blivit genomförd, utan därunder hava jämväl

hänförts utgifter, som i polisdistrikt på landsbygden skulle uppkomma enligt

den nya ordningen, till det belopp de motsvarades av utgifter enligt äldre

ordningen. Detta har föranletts därav att, som redan anförts, anslagsposten till

den lokala polisorganisationen å landsbygden hittills endast upptagit den ökning

i kostnaden för nämnda organisation, som polisreformen medfört.

På grund av det nya beräkningssätt — föranlett av att den i lagen örn polisväsendet

i riket stadgade övergångstiden nu gått till ända — jag förut förordat

i fråga om sistnämnda post, hava i denna nu inräknats en stor del av de kostnader,

till vilka medel hittills beräknats under posten till användning enligt förut

gällande grunder. Emellertid hava till sistnämnda post plägat hänföras vissa

utgifter för s. k. extra eller biträdande landsfiskaler m. fl., vilka med stöd av

Kungl. Maj:ts bemyndigande anlitas såsom medhjälpare åt de ordinarie lands
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 181.

9

fiskalerna i åtskilliga distrikt. Till dessa utgifter, vilka alltjämt måste tills

vidare belasta anslaget till polisväsendet i riket, har ej hänsyn tagits vid beräkningen

här förut av posten till den lokala polisorganisationen å landsbygden.

Med hänsyn till det anförda torde, å ena sidan, något belopp av ifrågavarande

anslag att utgå enligt förut gällande grunder icke böra beräknas för nästa

budgetår, men, å andra sidan, under en särskild post medel böra upptagas till

statens utgifter för de extra eller biträdande landsfiskalerna m. fl.

Medelsbehovet för nämnda personal uppskattades preliminärt i årets statsverksproposition

för nästa budgetår till 235 000 kronor. Med hänsyn till numera

erhållna, mera preciserade uppgifter samt till sedermera inkomna framställningar

torde detta belopp böra höjas, förslagsvis till 300 000 kronor. Jag

utgår från att dyrtidstillägg å de ifrågavarande befattningshavarnas löner bör,

sedan nu övergångstiden är slut och utgifternas storlek för framtiden kan med

större säkerhet beräknas, överföras till att, såsom i statsverkspropositionen antagits,

utgå från femte huvudtitelns allmänna dyrtidstilläggsanslag.

Härefter torde jag få redogöra för de utgifter, som för nästa budgetår kunna Statspolisberäknas

komma att belasta ifrågavarande anslag i anledning av den föreslagna,

för ordningspolisändamål avsedda statspolisen. Häruti inräknas i detta

sammanhang icke de särskilda kostnaderna för statsverket på grund av utvidgning

av polisskolan i Göteborg eller det ökade medelsbehovet till följd av att

kostnaderna för polisbyrån i Stockholm nu torde böra bestridas från anslaget.

Ej heller beröras här löne- och pensioneringskostnaderna för den föreslagna statspolisintendentsbefattningen.

Till dessa utgifter återkommer jag i det följande.

De genomsnittliga årliga utgifterna för statspolisorganisationen, såvitt desamma

äro av beskaffenhet att böra bestridas från anslaget till polisväsendet

i riket, hava enligt en vid förberörda, denna dag beslutade proposition nr

178 fogad bilaga (Bilaga E) beräknats komma att, då reformen blivit fullt

genomförd, uppgå till följande belopp:

Kronor.

Löner .................................................... 820 000

Pensioneringskostnader ...................................... 116 000

Uniformering .............................................. 60 000

Inköp av hästar m. m....................................... 9 600

Underhåll av hästar samt stallkostnad.......................... 84 000

Inköp av automobiler........................................ 40 000

Underhålls- och driftkostnader för automobiler .................. 80 000

Inköp av motorcyklar........................................ 6 400

Underhålls- och driftkostnader för motorcyklar ................ 24 000

Beväpning och personlig utrustning............................ 3 500

Tekniska hjälpmedel ........................................ 3 000

Lokalkostnader m. m......................................... 15 000

Expenser .................................................. 5 600

Andra kostnader vid användning av stats-(och reserv-)polis........ 20 000

Summa 1 287 100

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

Kriminal
polisorga
nisationen.

De kostnader för ändamålet, som belöpa å nästa budgetår, hava emellertid

med hänsyn huvudsakligen å ena sidan till att organisationen föreslås träda i

kraft först den 1 januari 1933 men å andra sidan till att alla kostnader för nyanskaffning

av fordan, hästar, materiel eto. då skola bestridas, uppskattats

till omkring 980 000 kronor. Hur beloppen närmare beräknats framgår av

nämnda bilaga.

Det synes mig uppenbart, att samtliga här uppräknade och eljest i förenämnda

proposition angivna kostnader för statsverket i anledning av reformen

böra få bestridas från förevarande anslag, i den män de icke, enligt vad

jag kommer att angiva, äro av natur att böra utgå från anslaget till vissa ersättningar

åt befattningshavare vid polis- och åklagarväsendet.

Det faktiska anslagsbehovet för nästa budgetår i anledning av statspolisorganisationen

uppgår emellertid ej till nämnda belopp 980 000 kronor. Visserligen

torde man tills vidare böra utgå från att, då det gäller de avsevärda beloppen

till statspolisens löner och till bidrag till pensioneringskostnadema, ett förskottsförfarande

bör anordnas, möjligen i analogi med vad som gäller i fråga örn

statsbidrag till avlöning åt lärare vid folk- och småskolor. Det torde få ankomma

på Kungl. Majit att i sinom tid efter vederbörlig utredning besluta härom.

Även därest sådant förskottsförfarande anordnas, blir emellertid anslagsbehovet

för lönerna och pensioneringskostnadema mindre än de å budgetåret belöpande

kostnaderna för samma ändamål, i det att, i överensstämmelse med vad som är

föreskrivet beträffande nämnda lärare, en mindre del av avlönings- och pensioneringskostnaderna

icke torde böra täckas av förskotten. Härtill kommer, att

av övriga kostnader åtskilliga lära vara sådana, att på dem bör tillämpas den

hittills för statens bidrag till städernas polisväsen vanliga utbetalningsregeln,

nämligen att utbetalning sker kvartalsvis i efterskott. I anledning härav torde

anslagsbehovet för den för ordningspolisändamål avsedda statspolisen för nästa

budgetår kunna beräknas till i runt tal 900 000 kronor.

Posten till kriminalpolisorganisationen, sorn'' jag härefter upptager till behandling,

har från och med budgetåret 1927/1928 uppskattats till 240 000 kronor.

Härav utgöra 178 000 kronor beräknade kostnader för avlöning, dyrtidstilllägg

ej inräknade, åt 60 kriminalpolismän, 40 000 kronor beräknade kostnader

för dyrtidstillägg och 12 000 kronor beräknade pensioneringskostnader. Dessutom

ingår i beloppet en summa av 10 000 kronor, avsedd att användas som

bidrag för grövre brotts upptäckande och misstänkta personers efterspanande

och gripande. >

Under år 1931 hava vissa förändringar vidtagits i fråga örn kriminalpolismännens

förläggningsorter m. m. Genom beslut den 12 juni 1931 förordnade

sålunda Kungl. Maj :t — med upphävande av förut meddelad föreskrift örn anställande

vid Hälsingborgs stads kriminalpolisavdelning av 1 polisman för

kriminalpolisverksamhet huvudsakligen utom staden — att vid Malmö stads

kriminalpolisavdelning skall, utöver tidigare föreskrivet antal, finnas anställd

ytterligare 1 kriminalkonstapel. Genom tre särskilda beslut den 19 juni 1931

förordnade Kungl. Majit vidare, dels att vid kriminalpolisavdelningen i Jönköping,

där tidigare 2 kriminalkonstaplar för verksamhet huvudsakligen utom

staden varit anställda, skall finnas anställd för dylik verksamhet, förutom

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 181.

11

1 kriminalkonstapel, 1 kriminalöverkonstapel, dels att vid kriminalpolisavdelningen

i Halmstad, där tidigare 2 kriminalkonstaplar för verksamhet utom staden

varit anställda, skall för sådan verksamhet finnas anställd allenast 1 kriminalkonstapel,

dels ock att för kriminalpolisverksamhet huvudsakligen utom

Stockholm skall vid kriminalpolisavdelningen i nämnda stad finnas anställd,

utöver tidigare stadgat antal, ytterligare en kriminalöverkonstapel. För samtliga

de nuvarande kriminalpolismännens förläggningsorter efter dessa förändringar

har jag tidigare i dag lämnat redogörelse (proposition nr 178 sid. 55).

Utbytandet av en kriminalkonstapelsbefattning i Jönköping mot en kriminalöverkonstapelsbefattning

synes böra föranleda höjning av det för avlöningar

beräknade beloppet med omkring 800 kronor, medan indragningen av en konstapelstjänst

i Halmstad bör medföra en sänkning av samma belopp med omkring

2 400 kronor. Örn för tillfället bortses från den nya kriminalöverkonstapelsbefattningen

i Stockholm, skulle alltså kostnaderna för kriminalpolismännens

avlöningar frånsett dyrtidstillägg kunna beräknas till 176 400 kronor.

Som nyss nämnts hava kostnaderna för dyrtidstillägg å lönerna hittills uppskattats

till sammanlagt 40 000 kronor, motsvarande ej fullt 23 % av avlöningsbeloppen.

En avsevärd sänkning av detta belopp torde kunna företagas. Örn

dyrtidstilläggen — vilket är tillfyllest — beräknas efter 15 %, skulle kostnaderna

för desamma kunna uppskattas till 26 500 kronor.

Avlöningskostnaderna för den nya kriminalöverkonstapelsbefattningen i

Stockholm utgöra, inklusive dyrtidstillägg, enligt överståthållarämbetets uppgift

i runt tal \1 300 kronor.

Med hänsyn till nu berörda förhållanden beräknades i årets statsverksproposition

medelsbehovet för kriminalpolisorganisationen till (176 400 + 26 500

+ 7 300 + 12 000 + 10 000) 232 200 kronor eller i avrundat tal 232 000

kronor.

Den nu föreslagna omorganisationen av kriminalpolisen skulle medföra viss

ökning av kostnaderna. Den på nästa budgetår belöpande kostnadsökningen

kan beräknas till 18 000 kronor. Med hänsjm till gällande föreskrifter angående

utbetalning av statsbidragen för kriminalpolismännens avlöning och pensionering

synes emellertid ökningen av anslagsbehovet för nästa budgetår på

grund av reformförslaget kunna uppskattas till i runt tal 9 000 kronor.

På grund av vad sålunda anförts torde för nästa budgetår för kriminalpolisorganisationen

böra beräknas ett belopp av (232 000 + 9 000) 241 000 kronor

eller avrundat 240 000 kronor.

Vad härefter angår medelsbehovet för reservpolisorganisationen, torde jag Reservpolisförst

få anmäla, att jag under förarbetena till årets statsverksproposition lät

inhämta vissa uppgifter angående statens kostnader för denna organisation

under budgetåret 1930/1931.

Av uppgifterna framgick, bland annat, att de stående kostnaderna, d. v. s.

statsbidragen till reservpolismännens avlöning, under nämnda budgetperiod

uppgått till i runt tal 210 300 kronor. På grund av ökning i folkmängden

åligger det emellertid Stockholm att —- utöver vad tidigare varit fallet — tillhandahålla

dels från och med den 1 januari 1931 1 reservpolisman, dels ock

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

från och med ingången av innevarande kalenderår ytterligare 2 reservpolismän.

Av samma anledning hava envar av städerna Göteborg och Malmö —

utöver den skyldighet som tidigare i sådant hänseende ålegat dem — åliggande

att hålla 1 reservpolisman, Göteborg från ingången av sistförflutna

och Malmö från och med innevarande kalenderår. Med nu gällande föreskrifter

torde den ökning av reservpolispersonalen, som sålunda ägt rum under

och efter budgetåret 1930/1931, medföra en ökning av de årliga statsbidragen

till reservpolisorganisationen av ungefär 6 000 kronor. Under förutsättning

av oförändrade grunder skulle alltså medelsbehovet för nästa budgetår

för statens stående kostnader i anledning av reservpolisorganisationen kunna

uppskattas till (210 300 + 6 000) 216 300 kronor.

Enligt de inhämtade uppgifterna hade vidare statens kostnader i anledning

av reservpolisens utkallande — däruti icke inräknade sådana kostnader som

skola bestridas av anslaget till vissa ersättningar åt befattningshavare vid polis-

och åklagarväsendet — uppgått till i runt tal 26 600 kronor.

Under innevarande budgetår hava genom särskilda beslut av Kungl. Maj:t

till åtskilliga länsstyrelsers förfogande ställts vissa belopp till bestridande av

kostnader för förhyrande och drift av motorfordon, avsedda att användas vid

övervakande av motorfordonstrafiken å landsbygden, ett ordningspolisändamål,

vartill reservpolisen hittills tagits i anspråk. Behov av medel härtill skulle

— vid oförändrad organisation — föreligga även för nästa budgetår till ett

uppskattat belopp av 28 000 kronor.

På grund av vad sålunda anförts beräknades i årets statsverksproposition anslagsposten

till reservpolisorganisationen till (216 300 + 26 600 + 28 000)

270 900 kronor, vilken summa avrundades till 271 000 kronor.

Bland de nu ifrågasatta ändringarna i 1925 års polisorganisation böra i detta

sammanhang bemärkas, dels att i de städer, som skola tillhandahålla statspolis,

nu utgående statsbidrag till reservpolismännens avlöningar föreslås skola

minskas till hälften, dels att, därest stad åtagit sig att för viss tid tillhandahålla

ytterligare reservpolismän, för var och en av dessa, dock högst för dubbla

det antal, som staden är skyldig tillhandahålla, föreslås skola utgå statsbidrag

med 1le av årslönen, under förutsättning att staden träffat avtal med ersättare,

beredda att rycka in vid utkallande av reservpolispersonal, dels ock att särskilda

statsbidrag föreslås skola utgå till städer, som äro skyldiga att hålla

beridna reservpolismän.

Man har ansett sig böra räkna med att ungefär 100 sådana ersättare, som

nyss angivits, skola komma att anställas och att alltså nuvarande reservpolisantalet

ökas med 100 man. Då minskningen i statsbidraget till vissa reservpolismäns

löner föranleder en minskning i det årliga medelsbehovet av omkring

80 000 kronor och det belopp, som motsvarar */« av årslönen för varje konstapel,

i genomsnitt ansetts kunna beräknas till 550 kronor, skulle statens årliga

bidrag till reservpolisens avlöningar, efter det ändringsförslaget genomförts,

kunna beräknas till omkring (140 000 + 550 X 100) 195 000 kronor. De särskilda

statsbidragen till städer, som äro skyldiga att hålla beridna reservpolismän

kunna — därest, såsom jag förutsatt, skyldighet för städerna föreskrives

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

13

att hålla tillhopa 36 reservpolishästar — beräknas uppgå till för år räknat

sammanlagt 28 080 kronor.

Örn den föreslagna statspolisorganisationen genomföres, skulle vidare reservpolisen

i avsevärt mindre utsträckning än hittills behöva tagas i anspråk,

och övervakandet av motorfordonstrafiken torde i regel helt komma att övertagas

av statspolisen. I anledning härav synas några belopp för täckande av

kostnaderna vid reservpolisens utkallande eller till förhyrande och drift av

motorfordon icke i regel komma att erfordras, sedan statspolisorganisationen

genomförts. Jag förbiser härvid icke, att på vissa orter reservpolisen, också

sedan statspolisen inrättats, kan komma att användas även under normala förhållanden,

och naturligtvis bör Kungl. Majit alltjämt kunna i särskilda fall

anvisa medel till bestridande av kostnaderna för förhyrande och drift av

motorfordon, avsedda för reservpolis. Erinras må, att under posten till statspolisorganisationen

inräknats ett visst belopp till kostnader vid användning av

stats- och reservpolis.

Ändringsförslagen äro, såsom redan nämnts, avsedda att bringas i tillämpning

från och med den 1 januari 1933. Emellertid utbetalas enligt gällande

föreskrifter ifrågavarande statsbidrag kvartalsvis i efterskott. På grund härav

torde medelsbehovet för reservpolisorganisationen för nästa budgetår kunna

beräknas till (3/4 X 271 000 + V* X 195 000 + 7* X 28 080) 259 020 kronor eller

i avrundat tal 260 000 kronor.

I detta sammanhang torde jag få erinra, att på senare tid medel anvisats åt

flertalet länsstyrelser för inköp av bilvågar. Då med utgången av innevarande

budgetperiod behovet av dylika vågar torde i stort sett vara tillfredsställt, lära

några medel för detta ändamål icke behöva beräknas för nästkommande budgetår.

Bilvågarna böra givetvis övertagas av statspolisavdelningarna.

Det årliga statsbidraget till landstingens polisväsen har från och med bud- Landsgetåret

1927/1928 beräknats till 46 250 kronor. Landstingspolis finnes för pojifväsln

närvarande i Östergötlands, Blekinge och Malmöhus län. Från och med innevarande

kalenderår skola vissa inskränkningar vidtagas i avseende å landstingspolisens

numerär, vilket skulle för statsverkets vidkommande medföra motsvarande

minskning av medelsbehovet för ifrågavarande ändamål. På grund

närmast härav har förevarande post vid de preliminära beräkningarna i statsverkspropositionen

ansetts, under förutsättning att ändringar ej vidtagas i 1925

års polisorganisation, för nästa budgetår kunna sänkas till 36 500 kronor.

Anledning synes mig emellertid förefinnas till ytterligare sänkning av ifrågavarande

anslagspost. I samtliga de tre län, där landstingspolis finnes, är

nämligen avsett att stationera särskilda statspolisavdelningar, vilkas uppgifter

i huvudsak komma att sammanfalla med landstingspolisens åligganden. Särskilda

bestämmelser äro också ifrågasatta i avsikt att underlätta för befattningshavare

vid landstingspolisen att beredas anställning vid den utökning av

städernas poliskårer, som föranledes av statspolisavdelningarnas inrättande.

Ehuru det enligt min mening bör vara landstingen obetaget att alltfort mot

statsbidrag hålla särskild landstingspolis, torde man dock kunna räkna med, att

landstingen, därest statspolisorganisationen kommer till stånd, allmänt låta

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

landstingspolisen försvinna. Även om så skulle bliva förhållandet, måste emellertid

vissa medel beräknas för pensioneringsbidrag, som det åligger statsverket

att utgiva, samt, vad angår nästa budgetår med hänsyn till tidpunkten

för reformförslagets ikraftträdande och gällande utbetalningsföreskrifter, för

de avlöningsbidrag, som skola utbetalas under de tre första kvartalen. Med

anledning av det anförda föreslår jag, att posten för nästa budgetår beräknas

till 30 000 kronor.

Statspolis- Vid den nyss gjorda uppskattningen av medelsbehovet för nästa budgetår på

'' grund av den föreslagna, för ordningspolisändamål avsedda statspolisen tog

jag icke hänsyn till kostnaderna för statspolisintendentens avlöning och pensionering.

Statspolisintendenten skall nämligen utgöra ett sammanhållande

och vägledande organ för verksamheten icke blott inom hela statspolisen utan

även för polisväsendet i dess helhet och är med hänsyn härtill att betrakta som

sådan polisman, vilken avses i 4 § av lagen örn polisväsendet i riket.

I och för förberedande av omorganisationen har ifrågasatts, att den blivande

statspolisintendenten tillsättes redan i början av nästa budgetperiod, senast

från och med den 1 oktober 1932. De på nästa budgetår belöpande kostnaderna

för intendentens avlöning hava under hänsynstagande härtill beräknats till

13 000 kronor, medan samma kostnader för hans pensionering torde kunna beräknas

till drygt 1 000 kronor. Emellertid torde utbetalningarna av statsmedel

till dessa ändamål i enlighet med vad som gäller i fråga om övriga särskilda

anordningar för polisväsendet i dess helhet komma att ske kvartalsvis

i efterskott. Medelsbehovet för nästa budgetår synes alltså kunna beräknas

till (s/4 X 14 000) 10 500 kronor eller i avrundat tal 11000 kronor.

i^Stockholm skolan i Stockholm uppskattades den årliga kostnaden enligt or
''

ganisationsplanen 1925 till 57 000 kronor. Med detta belopp räknades också

för budgetåret 1926/1927. I anslutning till beräkningar från Överståthållarämbetet

uppskattades beloppet till polisskolan för budgetperioden 1927/1928

till endast 56 020 kronor men höjdes för budgetåret 1928/1929 till 60 000 kronor,

med vilket sistnämnda belopp även kalkylerats beträffande perioderna

1929/1930 och 1930/1931.

I statsverkspropositionen 1931 beräknades kostnaden för ifrågavarande ändamål

till 75 000 kronor. Att sålunda högre belopp beräknades än tidigare

berodde på dels att i anslagsposten inräknades ett belopp av 10 000 kronor för

beredande av pension åt föreståndaren för polisskolan, fjärde polisintendenten

V. Ekström, dels ock att man räknade med en ökning av hyreskostnaderna för

polisskolan av för år räknat i runt tal 5 000 kronor.

I skrivelse den 20 mars 1931, nr 5 A, framhöll emellertid riksdagen, att

riksdagen ansett sig böra vidtaga en avvikelse från Kungl. Maj :ts förslag i

fråga örn ersättningen av statsmedel till Stockholms stad för pension åt polisintendenten

Ekström. Riksdagen anförde härom närmare följande.

Vad denna fråga angår, vill riksdagen först och främst framhålla, att det

härför avsedda beloppet, 10 000 kronor, torde vara avsevärt för högt. Emellertid

lärer i varje fall något särskilt belopp för ändamålet icke böra beräknas,

innan storleken av pensionen och ersättningen i vederbörlig ordning bestämts.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 181.

15

På grund härav har riksdagen ansett sig icke kunna godtaga förslaget, att

ifrågavarande belopp nu inräknas i anslaget.

I detta sammanhang vill riksdagen hava uttalat, att det, med hänsyn, bland

annat, till den korta tid -—- allenast något över 5 år — Ekström tjänstgjort som

föreståndare för polisskolan, framstår för riksdagen såsom uppenbart, att gottgörelse

av statsmedel icke rimligen bör beredas staden för hela det belopp,

Ekström av denna tillerkännes i pension. Det synes riksdagen riktigt och

skäligt, att vid avgörande av frågan om den utsträckning, i vilken pensionen

bör ersättas staden, hänsyn tages till förhållandet mellan den tid, Ekström innehaft

befattningen såsom föreståndare för polisskolan, och den tid, han i övrigt

varit i Stockholms stads tjänst.

Riksdagen har således funnit sig böra företaga en nedsättning med 10 000

kronor av det nu äskade anslaget till polisväsendet i riket.

En dylik beskärning av anslaget utgör emellertid naturligtvis ej hinder för

att, därest så skulle påkallas, redan under nästkommande budgetår från anslaget,

vilket har förslagsanslags karaktär, utbetalas vederbörligen bestämd

gottgörelse i ifrågavarande hänseende. Till den sålunda bestämda ersättningen

torde sedermera vid uppgörande av kommande budgetförslag hänsyn böra

tågås.

.Den nu ifrågavarande anslagsposten har alltså för innevarande budgetperiod

beräknats till 65 000 kronor.

I skrivelse den 20 augusti 1931 har Överståthållarämbetet för budgetåret

1932/1933 uppskattat behovet av medel till förevarande ändamål till 70 000

kronor.

Vid prövningen av medelsbehovet för ifrågavarande ändamål torde först vara

att beakta, att, såsom jag förut i dag haft anledning meddela, förslag till viss

omorganisation av polisskolan nu föreligger. Sedan nämligen Kungl. Majit

den 3 juli 1931 uppdragit åt styrelsen för polisskolan att verkställa utredning,

huruvida och i vad mån reglementet för skolan med hänsyn till den vid dess

tillämpning vunna erfarenheten eller eljest borde ändras, samt jag, enligt Kungl.

Majits bemyndigande, sedermera tillkallat vissa sakkunniga att biträda styrelsen

vid berörda utredning, har styrelsen i skrivelse den 23 januari 1932

framlagt förslag till vissa ändringar i det nu gällande reglementet för polisskolan

i Stockholm.

Vidare torde jag få erinra, att Kungl. Majit genom beslut den 4 mars 1932

bemyndigat Överståthållarämbetet att i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen

den 26 juni 1925 (nr 341) angående utbetalning av statsbidrag till

polisväsendet såsom bidrag till kostnaderna för pension åt polisintendenten Ekström

utbetala 952 kronor för år räknat jämte å nämnda belopp belöpande rörligt

pensionstillägg; skolande ifrågavarande bidrag utgå räknat från och med

den 1 juli 1931.

Till det förslag rörande ändringar i reglementet för polisskolan, som styrelsen

för polisskolan framlagt och vilket är avsett att tillämpas från och med

den kurs, som hålles under hösten innevarande år, har jag ännu icke hunnit taga

slutlig ståndpunkt. Emellertid synes genomförandet av detta förslag icke komma

att medföra kostnadsökning — åtminstone ej någon väsentlig sådan —- för

statsverket. Vid anslagsberäkningen torde således hänsyn icke behöva tagas

till förslaget.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 181.

Polisskolan

i Göteborg.

Tidningen

> Polisunderrättelser

>.

Centralbyrån

för

fingeravtryck.

Polisbyrån.

I anledning däremot av beslutet om statsbidrag till polisintendenten Ekströms

pensionering torde anslagsposten böra höjas med 1 000 kronor. Jag

föreslår därför, att kostnaderna för polisskolan i Stockholm för nästa budgetår

uppskattas till (65 000 + 1 000) 66 000 kronor.

Till statsbidrag åt Göteborgs stad för polisskolan därstädes med anledning

av förslaget örn utvidgning av skolans verksamhet torde i enlighet med vad

som därom anförts i förenämnda proposition nr 178 för nästa budgetår böra

beräknas 7 000 kronor.

För budgetåret 1930/1931 uppskattades kostnaden för utgivandet av tidningen

»Polisunderrättelser» till 65 000 kronor. För innevarande budgetperiod

har samma kostnad beräknats till 84 000 kronor. Höjningen med 19 000 kronor

var föranledd därav, att nytt femårsregister, omfattande åren 1926—1930,

skulle upprättas och utgivas från trycket under år 1931, och berodde alltså

på en tillfällig utgift.

För budgetåret 1932/1933 har Överståthållarämbetet i sin skrivelse den 20

augusti 1931 beräknat beloppet till utgivande av nämnda tidning till 66 200

kronor. I årets statsverksproposition upptogs i anledning härav ifrågavarande

anslagspost till 66 000 kronor. Anledning att frångå denna uppskattning saknas.

Kostnaden för upprätthållandet av centralbyrån för fingeravtryck har Överståthållarämbetet

i sin nyssnämnda skrivelse uppskattat till 24 000 kronor.

I samband med framläggande av förslag till ändringar i den nuvarande kriminalpolisorganisationen

har jag förut i dag uttalat mig för en utvidgning av

centralbyrån för fingeravtryck genom anställande därstädes av en kriminalöverkonstapel

och en kriminalkonstapel. Kostnaden för en sådan förändring skulle

för år räknat utgöra omkring 11 800 kronor. Då emellertid ändringen bör äga

ruin först från den 1 januari 1933, erfordras med hänsyn jämväl till att statsbidraget

utbetalas kvartalsvis i efterskott för nästa budgetår i anledning av

densamma allenast ett belopp av i runt tal 3 000 kronor.

På grund av det anförda vill jag förorda, att medelsbehovet för upprätthållande

av centralbyråns för fingeravtryck verksamhet under budgetåret

1932/1933 uppskattas till (24 000 + 3 000) 27 000 kronor.

Alltsedan år 1915 har i Stockholm funnits en särskild polisbyrå med huvudsaklig

uppgift att övervaka här i riket vistande utlänningar. Byråns nuvarande

arbetsuppgifter framgå förutom av Kungl. Maj:ts beslut den 21 juni 1922 (se

andra huvudtiteln 1923 sid. 63) av kungörelsen den 11 november 1927 (nr 411)

med vissa föreskrifter i anledning av lagen om utlännings rätt att här i riket

vistas. Sålunda åligger det byrån, bland annat, att mottaga, registrera och

bearbeta de uppgifter rörande visering, uppehålls- och arbetstillstånd m. m.,

som enligt stadganden i 6 kap. av nämnda kungörelse skola insändas till polismästaren

i Stockholm, att med ledning av dessa uppgifter öva kontroll över

att medgivna tidsfrister för vistelse här i riket m. m. icke överskridas samt att

verkställa utredning i anledning av från utrikesdepartementet för yttrande

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

17

remitterade ansökningar om visering för inresa eller förlängd vistelse här i

riket, i den mån utredningen måste äga rum utom Stockholm. Byrån står under

chefskap av polismästaren i Stockholm med tredje polisintendenten som närmaste

man.

Erforderliga medel till upprätthållande av polisbyråns verksamhet bestredos

till en början från det under sjätte, sedermera femte, huvudtiteln uppförda förslagsanslaget

till avlöning och underhåll av särskild polisstyrka på landet.

Från och med budgetåret 1923/1924 har för ändamålet årligen upptagits ett

särskilt anslag under andra huvudtiteln. Anslaget, som haft extra anslags

karaktär, utgjorde till och med budgetåret 1926/1927 60 000 kronor men höjdes,

sedan byråns arbetsbörda under år 1926 ökats genom de då införda bestämmelserna

om arbetstillstånd, för budgetåret 1927/1928 till 70 000 kronor.

Därefter har anslaget för varje år upptagits till sistnämnda belopp. Det för

budgetåret 1931/1932 anvisade anslaget har av Kungl. Majit genom beslut den

21 maj 1931 ställts till polismästarens i Stockholm förfogande för uppehållande

av byråns verksamhet under sagda budgetår. Kungl. Majit har därvid föreskrivit,

att av anslagsbeloppet högst 63 012 kronor 80 öre finge anordnas till

gottgörelse för de utgifter, som Stockholms stad under nämnda tid kunde få

vidkännas för avlöning jämte beklädnadsersättning åt polismän vid Stockholms

poliskår, vilka komme att beordras till tjänstgöring vid byrån, och avlöning

till kvinnliga biträden samt högst 6 987 kronor 20 öre till lokalhyra

jämte värme och belysning, städning, telefonavgifter, registreringskort. inventarier,

tillfälligt biträde och expenser i övrigt.

Byråns personal utgöres för närvarande — frånsett mera tillfällig arbetskraft

- - av dels tva polismän fran Stockholms poliskår, nämligen en kriminalkommissarie

och en kriminalkonstapel, dels ock femton skrivbiträden.

I skrivelse den 13 november 1931 har polismästaren i Stockholm hemställt,

att för byråns verksamhet under budgetåret 1932/1933 måtte äskas ett anslag

av 70 000 kronor. Polismästaren har därvid med utgångspunkt från det nuvarande

personalbeståndet uppskattat avlöningskostnaderna till omkring 65 000

kronor, medan utgifterna för lokalhyra m. m. beräknats till omkring 5 000

kronor. ’

1 promemorian rörande reservpolis och statspolis m. m. har föreslagits, att

polisbyrån skulle flyttas in under statspolisintendentens befäl. Därmed skulle

bland annat vinnas närmare samarbete med statspolisavdelnmgarna, i vilkas

uppgifter ju skulle ingå att biträda vid tillsynen över utlänningarna. I samband

därmed skulle uppnås en besparing därigenom att den kommissarie, som skulle

anställas å den blivande statspolisavdelningen i Stockholm, jämväl skulle tjänstgöra

vid polisbyrån. Vid denna skulle i samband härmed kriminalkonstapelsbefattningen

ändras till en kriminalöverkonstapelstjänst. Denne överkonstapel

skulle hava den närmaste ledningen av polisbyran, i den män kommissariens

tid toges i anspråk för statspolisens verksamhet.

Det salunda framlagda förslaget, mot vilket de i ämnet hörda myndigheterna

icke haft något att erinra, anser jag mig efter samråd med chefen för justitiedepartementet

böra biträda. Beträffande skälen för denna mili ståndpunkt till
Bihang

till riksdagens protokoll 1982. 1 sami. 181 haft. (Nr lb9.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majlis proposition nr 181.

Gräns
kontroll.

låter jag mig att hänvisa till vad som anförts förut denna dag vid framläggandet

av förslag till ändringar i polislagen. Såsom framgår av statsverkspropositionen,

har något belopp för ändamålet icke upptagits under andra huvudtiteln.

Vid bifall till ifrågavarande förslag skulle den särskilda polispersonalen vid

polisbyrån, som nu utgöres av en kriminalkommissarie och en kriminalkonstapel

med en sammanlagd årsavlöning av omkring 16 300 kronor, utbytas mot en

kriminalöverkonstapel med avlöning per år av omkring 7 300 kronor. Besparingen

kan alltså uppskattas till 9 000 kronor för år räknat. Ändringarna äro

avsedda att genomföras från och med den 1 januari 1933.

Vid uppskattningen av medelsbehovet under nästa budgetar för polisbyran

bör hänsyn tagas även till viss pensioneringskostnad. Genom beslut den 4

mars 1932 har nämligen Kungl. Maj:t bemyndigat Överståthållarämbetet att

i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den 26 juni 1925 (nr 341) angående

utbetalning av statsbidrag till polisväsendet till Stockholms stads polisdistrikt

såsom bidrag till kostnaderna för pension åt kriminalkommissarien

O. F. Holmgren, vilken under 10 år av sin till 39 år uppgående anställningstid

vid nämnda polisverk bestritt av statsverket avlönad befattning vid polisbyrån,

utbetala 1 477 kronor för år räknat jämte å nämnda belopp belöpande

rörligt pensionstillägg; skolande ifrågavarande bidrag utgå räknat från och

med den 1 augusti 1928. Statens årliga kostnader i anledning härav torde

för närvarande kunna uppskattas till omkring 1 700 kronor.

Kostnaderna för upprätthållande av polisbyråns verksamhet hava hittills

direkt bestritts av statsmedel. Det torde emellertid vara lämpligt, att från och

med nästa budgetår eller möjligen nästa kalenderår beträffande polisbyrån tilllämpas

enahanda utbetalningsföreskrifter, vilka gälla för övriga särskilda anordningar

för polisväsendet i dess helhet. Någon sakligt betingad anledning att

i detta hänseende göra skillnad mellan polisbyrån och de övriga anordningarna

torde ej finnas, och ur formell synpunkt är det givetvis angeläget att enhetliga

bestämmelser tillämpas. I så fall komma statsverkets utgifter för polisbyrån

att utbetalas kvartalsvis i efterskott.

På grund av det anförda förordar jag, att för upprätthållande av polisbyråns

verksamhet för nästa budgetår under ifrågavarande anslag beräknas ett belopp

av 0/2 X 70 000 + 1li X 61 000 + 3/4 X 1 700) 51 525 kronor eller i avrundat

tal 52 000 kronor.

Från och med budgetåret 1927/1928 har för varje särskild budgetperiod

posten för gränskontroll beräknats till 30 000 kronor. Anordningar för dylik

kontroll hava ansetts kunna i vissa fall lämpligen åstadkommas på det sätt,

att Kungl. Maj :t med stöd av 4 § i lagen örn polisväsendet i riket förordnat, att

i visst polisdistrikt skulle finnas anställd polispersonal för hela rikets behov.

Sådan polispersonal finnes sålunda anställd i Trälleberg och i Eda socken

(Charlottenberg) i Värmland. På vissa andra ställen hava andra anordningar

av ekonomiska och praktiska skäl synts vara lämpligare. Sålunda anlitas 1

flera län mot särskild ersättning tullpersonal som biträde nied passgranskning

m. m. I Värmlands län är en särskild person anställd för att biträda med övervakande

av över Charlottenberg till Sverige inkommande utländska undersåtar

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 181.

19

samt för sådant ändamål särskilt medfölja de från Norge över Charlottenberg

anländande tågen. Särskilt kostsamma för statsverket äro de anordningar.för

gränskontroll, som vidtagits i Norrbottens län. Där finnas för närvarande anställda

tre extra polismän (gränspolismän) för övervakande av trafiken över

gränsen mot Finland. Vidare biträder i stor utsträckning tullpersonal, lydande

under Haparanda och Kiruna tullkammare, polismyndigheterna vid gränskontrollen.

Och ytterligare äro särskilda anordningar vidtagna för passkon:

trollen i Haparanda och å järnvägslinjen Vassijaure—Kiruna.

De årliga kostnaderna för de nuvarande anordningarna för gränskontrollen synas

enligt inom socialdepartementet företagen undersökning uppgå till ett belopp

överstigande 50 000 kronor. Det vill emellertid synas som om vissa åtgärder,

ägnade att minska kostnaderna för gränskontrollen, nu kunna vidtagas.

En av länsstyrelsen i Norrbottens län på min anmodan verkställd förberedande

undersökning, vars resultat framlagts i skrivelse den 11 mars 1932, synes

sålunda giva vid banden att kostnaderna för anlitandet inom länet av tullpersonal

för gränskontroll kulina avsevärt nedbringas. Möjligen stå besparingar

att vinna även på andra håll. På grund härav förordar jag, att posten

till gränskontroll för nästa budgetår försöksvis uppskattas till 45 000 kronor.

Förut denna dag har Kungl. Maj :t på mitt förslag beslutat för riksdagen Kostnader i

framlägga förslag till lag örn skyldighet i vissa fall att tillhandahålla fornö- ^v^lag^om

denheter m. m. för ordningsmaktens behov (proposition nr 179). Enligt detta skyldighet i

förslag skall, då polisstyrka sammandrages för ordningens upprätthållande, ™att tilllänsstyrelse

under särskilda förhållanden äga förordna örn skyldighet att i en- handahålla

lighet med föreskrifterna i lagen på anfordran av polismyndighet tillhandahålla

förnödenheter, transportmedel, rum för personal, hästar och fordon även- för ordsom

materialier och annat, som är oundgängligen erforderligt för polisverk- if^s^chov

samhetens uppehållande och som icke med tillräcklig skyndsamhet kan på annat

sätt anskaffas. Transportmedel och rum, som sålunda tillhandahållas, skola

upplåtas med nyttjanderätt, i övrigt skall tillhandahållande ske med äganderätt,

såvida ej annat vid anfordran bestämts eller kan anses överenskommet. Såväl

för nyttjande som för övertagande med äganderätt skall lämnas full ersättning

liksom också för uppkommande skada och intrång.

Den ersättning, som sålunda kan komma att utgå, innefattar en utgift för

polisverksamheten och hör bestridas av nu ifrågavarande anslag. Riksdagens

medgivande till att för sådant ändamål anlita anslaget torde böra inhämtas.

Något belopp bör emellertid tydligen icke beräknas för ändamålet, så mycket

mindre" som anslaget är av förslagsanslags natur. I

I enlighet med det anförda skulle beräkningen av anslaget till polisväsendet Sarnman
i

riket för budgetåret 1932/1933 te sig på sätt framgår av följande tablå: fattning av

de särskilda

Den lokala polisorganisationen å landsbygden ............ kronor 1 G00 000 posterna.

Retroaktiva pensionsavgifter för polismän och fjärdingsman

å landsbygden ................................ » 42" 000

Utgifter för extra eller biträdande landsfiskaler m. fl..... » 300 000

Statspolisorganisationen .............................. » 900 000

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

Kriminalpolisorganisationen .......................... kronor 240 000

Reservpolisorganisationen ............................. » 260 000

Landstingens polisväsen............................... » 30 000

Statspolisintendenten ................................. » 11-000

Polisskolan i Stockholm................................ » 66 000

Polisskolan i Göteborg ................................ » 7 000

Tidningen »Polisunderrättelser» ........................ » 66 000

Centralbyrån för fingeravtryck ........................ » 27 000

Polisbyrån .......................................... » 52 000

Gränskontroll ........................................ » 45 000

Summa kronor 3 646 000

Med någon avrundning torde anslaget från dessa utgångspunkter kunna bestämmas

till 3 650 000 kronor, vilket belopp, i jämförelse med anslaget för

innevarande budgetår å 2 280 000 kronor, innebär en ökning med 1 370 000 kronor.

Det må erinras, att den föreslagna omorganisationen endast delvis föranlett

denna stegring, i det att en mycket avsevärd del av ökningen förorsakas

av den omräkning av anslaget efter delvis nya grunder, som ansetts böra bliva

en följd av att lagen örn polisväsendet i riket numera skall vara satt i tilllämpning

inom samtliga polisdistrikt. Därjämte bör fasthållas, att av ökningen

ett belopp av 70 000 kronor, motsvarande den nuvarande kostnaden för

polisbyrån, icke innebär någon ny statsutgift utan blott en överflyttning från

annan huvudtitel.

Anslaget torde böra utgå enligt av mig här förut och tidigare i dag vid framläggande

av förslag till ändringar i polislagen (proposition nr 178) förordade

ändrade grunder.

Anslaget till Anslaget till vissa ersättningar åt befattningshavare vid polis- och åklagarvissa

ersätt- väsendet, vartill jag härefter övergår, upptogs för första gången i riksstaten

befattnings- för budgetåret 1925/1926. Anslaget beräknades för budgetåret 1929/1930 till

Sävare vid 800 000 kronor och för budgetåret 1930/1931 till 870 000 kronor. För inne^åklagar-*1

varande budgetperiod har anslaget uppskattats till 950 000 kronor. Nettoväsendet.

utgifterna å anslaget under sistförflutna budgetår utgjorde 993 057 kronor.

Beträffande anslagets användning äro bestämmelser meddelade i kungörelse

den 26 juni 1925 (nr 342) angående ersättning åt befattningshavare vid

polis- och åklagarväsendet för vissa av deras verksamhet föranledda utgifter

m. m. med däri genom kungörelser den 7 maj 1926 (nr 176), den, 19 september

1929 (nr 339) och den 9 maj 1930 (nr 130) gjorda ändringar. Därjämte

bestridas från och med budgetåret 1926/1927 från förevarande anslag jämväl

de ersättningar, som tillkomma landsfiskalerna jämlikt kungörelsen den 17

september 1851 (nr 31) angående ersättning till länsmän och nämndemän i

de fall, då flera härader hava gemensam tingstad i brottmål.

För vinnande av ökad kontroll och vidgad erfarenhet rörande anslagsmedlens

disposition har anslaget från och med innevarande budgetår uppdelats på

två anslagsposter, den ena å förslagsvis 750 000 kronor avseende resekostnads
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

21

och traktamentsersättningar och den andra å förslagsvis 200 000 kronor avseende

andra ersättningar enligt nyssnämnda bestämmelser.

I årets statsverksproposition anförde jag, att med hänsyn till senaste belastningssiffror

samt till den ökning i utgifterna, vilken vore att förvänta i

samband med att den nya polislagen trädde i tillämpning inom hela riket, anslaget

skulle behöva höjas till 1 100 000 kronor. Emellertid förelåge, anförde

jag vidare, även vissa anledningar till minskning av anslaget. 1931 års riksdag

hade nämligen på förslag av Kungl. Majit beslutat sådana ändringar i väglagens

bestämmelser angående hållande av vägsyn, att beträffande vägdistrikt

med vägkasseunderhåll sådan syn skulle äga rum allenast om och i den utsträckning

länsstyrelse på given anledning därom för visst fall förordnade. Då

landsfiskalerna vore skyldiga att närvara vid vägsyn och ägde åtnjuta ersättning

för sina för fullgörande av dylikt uppdrag föranledda resor, borde

denna lagändring medföra en nedgång i utgifterna för dylika resor, vilka utgifter

bestredes från ifrågavarande anslag. Denna utgiftsminskning hade ansetts

kunna uppskattas till i runt tal 50 000 kronor för nästa budgetår. På

grund av de från och med innevarande budgetår tillämpade ändringarna i resereglementet

ävensom de nya automobiltaxorna vore vidare i förhållande till

föregående budgetår att räkna med en ytterligare utgiftsminskning av omkring

90 000 kronor.

Jag framhöll härefter i statsverkspropositionen, att anslagets slutliga belopp

komme att röna inverkan av resultaten av det då inom socialdepartementet

i fråga örn polisväsendets organisation pågående utredningsarbetet. Då dessa

resultat ännu icke förelåge, borde den slutliga behandlingen av anslagsfrågan

tills vidare undanskjutas* Enär emellertid hela den för den ifrågasatta

reformen beräknade kostnadsökningen tills vidare ansetts böra hänföras till

anslaget till polisväsendet i riket, syntes med ledning av vad i övrigt anförts

anslaget till vissa ersättningar åt befattningshavare vid polis- och åklagarväsendet

kunna preliminärt uppskattas till (1 100 000 — 50 000 — 90 000)

960 000 kronor.

Av de särskilda kostnader, som föranledas av det nu framlagda förslaget till

ändringar i polisorganisationen, synas allenast de föreslagna traktamentsersättningarna

till de nya statspolismännen vara av beskaffenhet att böra utgå

ur nu ifrågavarande anslag. Däremot lärer ersättning för den verkliga kostnaden

för kost och logi, då sådan helt eller delvis skall utgå, böra bestridas av

anslaget till polisväsendet i riket. Traktamentsersättningarna hava beräknats

till ett årligt belopp av sammanlagt 117 000 kronor. Det å nästa budgetår

belöpande kostnadsbeloppet skulle alltså utgöra hälften härav eller 58 500 kronor.

Anslagsbehovet lärer dock kunna uppskattas något lägre, då utbetalningarna

till viss del kunna beräknas komma att äga rum först under budgetåret

1933/1934. Försöksvis torde det ökade anslagsbehovet böra uppskattas till

50 000 kronor.

Å andra sidan behöver ej, sedan statspolisorganisationen trätt i kraft, såsom

hittills någon del av anslagsbeloppet beräknas till traktamentsersättningar åt

reservpolismän. Av uppgifter, som inhämtats från länsstyrelserna, framgår,

opaginerad Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

att dé årliga kostnaderna härför för närvarande utgöra omkring 8 500 kronor.

Med hänsyn till att traktamentsersättningar åt reservpolismännen få beräknas

utgå under första budgethalvåret, då jämväl torde komma att utbetalas

vissa belopp för resor företagna under innevarande budgetår, torde minskningen

i medelsbehovet icke böra uppskattas till högre belopp än 2 000 kronor.

På grund av det anförda synes ifrågavarande anslag för nästa budgetperiod

böra beräknas till (960 000 d-50 000— 2 000) 1 008 000 kronor. Sistnämnda

belopp torde — i betraktande jämväl av att de motorfordon, varmed statspolisavdelningarna

skola utrustas, ej sällan lära komma till gagn för kriminalpolismännen,

vilket bör föranleda en viss minskning av kostnaderna för dessa polismäns

resor — kunna avrundas nedåt till 1 000 000 kronor. Härav torde förslagsvis

800 000 kronor böra upptagas under posten till resekostnads- och

traktamentsersättningar och förslagsvis 200 000 kronor under posten till andra

ersättningar.

Därest polisreformen genomföres, böra i 1925 års kungörelse angående ersättning

at befattningshavare vid polis- och åklagarväsendet för vissa av deras

verksamhet föranledda utgifter m. m. bestämmelser meddelas beträffande traktamentsersättningar

till statspolismän. Samtidigt böra i kungörelsen ändringar

vidtagas i gällande bestämmelser rörande traktamentsersättningar till reservpolismän.

För ändringarnas innebörd har jag förut i dag i annat sammanhang

närmare redogjort (se propositionen nr 178 sid. 52). Fråga har emellertid

uppkommit örn ytterligare ändringar i 1925 års berörda kungörelse, för vilka

jag anhåller att nu få redogöra.

Ändrade Enligt 3 § 1 mom. i nämnda kungörelse utgår resekostnadsersättning av stats9reseirsä(tr

mec^ allmänna resereglementet (däremot icke dagtraktamente), då

ning åt landsfiskal företager tjänsteresa:

märlan 9m ^ efter länsstyrelsens kallelse, till och från länsresidensstaden;

2) för verkställande av undersökning, varom förmäles i 16 § 1 punkten av

förordningen den 16 februari 1864 örn nya strafflagens införande och vad

i avseende därå iakttagas skall;

3) för förebyggande av brott eller brottslingars efterspanande och gripande;
4)

för annan undersökning eller utredning med anledning av sådan överträdelse

av lag eller allmänna stadganden, som utgör föremål för allmän åklagares

beivran;

5) för verkställande av beslag eller av kvarstad å tryckt skrift;

6) för inställelse vid ting, där landsfiskalen har att å tjänstens vägnar uppvakta;
7)

för inställelse å plats, där händelse, som stör allmän ordning och säkerhet,

inträffat eller i följd av förekomna omständigheter kan befaras;

8) för lösdrivares anhållande;

9) för verkställande av vägsyn eller formlig efterbesiktning av väg;

10) för åtgärd, som ankommer på landsfiskal enligt alkoholistlagen eller

sinnessjuklagen ;

11) för undersökning, som avses i förordningen den 18 juni 1927 örn ersätt
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

liing i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, i 21 §

i lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete eller i kungörelsen

den 9 november 1928 angående anmälan örn olycksfall i arbete m. m.,

12) för undersökning eller utredning enligt lagen den 14 juni 1918 örn fattigvården

eller lagen den 6 juni 1924 örn samhällets barnavård eller för handräckning

enligt någon av nämnda lagar;

13) för verkställande av inventering hos landsfiskalen underställt exekutionsbiträde;

eller

14) för undersökning eller utredning i fråga rörande mantalsskrivning.

Enligt 2 mom. skall ersättning ej utgå, med mindre våglängden, beräknad

på sätt i allmänna resereglementet sägs, utgör minst tre kilometer. — Det bör

erinras, att enligt 4 § i allmänna resereglementet resekostnadsersättning utgår

med hänsyn tagen till den väg och det färdsätt, som för resan verkligen använts,

dock att ersättningen icke må tillgodonjutas med sammanlagt högre belopp

än som skulle lia utgått, därest förrättningsmannen begagnat sig av den

väg och det färdsätt, som med avseende å resans ändamål samt för åstadkommande

av minsta sammanlagda resekostnad eller eljest varit lämpligast.

Enligt 3 mom. åtnjuter landsfiskal jämväl ersättning av statsmedel för särskild

utgift, som han, utöver kostnader för eget behov, måst vidkännas för

behörigt verkställande av sådan undersökning, utredning eller åtgärd i övrigt,

som i 1 mom. sägs.

Enligt 5 § första stycket i samma kungörelse utgår, därest fjärdingsman^ på

grund av stadgande i 7 § första stycket polislagen tjänstgjort utom det område,

för vilket han är anställd, resekostnads- och traktamentsersättning härför enligt

allmänna resereglementet. l^å grund av andra stycket av samma paragraf

gäller vidare att, därest polisman, som är anställd för landstingsområde eller

i annat polisdistrikt å landsbygden än med stad jämställd köping, enligt överordnads

befallning inom det område, för vilket lian är anställd, företagit resa

för ändamål, som omförmäles i 3 § 1 morn., eller för delgivning av stämning

eller föreläggande i brottmål och resan förorsakat polismannen särskilt

stora utgifter, länsstyrelsen äger, på framställning av polismannen, av statsmedel

tilldela honom ersättning för resekostnaden eller någon del därav. Enligt

tredje stycket är polisman, som avses i paragrafen, jämväl berättigad till

ersättning av statsmedel för särskild utgift, som han, utöver kostnader för

eget behov, fått vidkännas för behörigt verkställande av åtgärd av sådan beskaffenhet,

att för en för åtgärden erforderlig resa ersättning enligt första eller

andra stycket skolat eller kunnat tilläggas polismannen.

Enligt 9 § skall räkning å ersättning till annan befattningshavare än landsfogde

eller landsfiskal vara av vederbörande polischef attesterad.

Det kan här anmärkas, att i proposition nr 59 till 1925 års riksdag angående

anslag till polisväsendet i riket m. m. yttrades i fråga örn polismäns resor inom

det egna distriktet bland annat, att det visserligen vore sant, att landsbygdens

polismän i stor utsträckning måste befinna sig på rörlig fot, särskilt på grund

äv den dem åliggande restindrivningen, och att deras löneförmåner måste bestämmas

med hänsyn härtill, men att fall dock kunde förekomma, för vilka man

icke rättvisligen kunde anse lönen avsedd.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

I en till mig ingiven framställning har Svenska polisförbundet hemställt,

att polisman, anställd feif landstingsområde eller i polisdistrikt, som ej utgöres

av stad eller köping, måtte, då han inom område, för vilket han är anställd,

företagit resa för ändamål, som omförmäles i 3 § i förevarande kungörelse, eller

enligt överordnads befallning för delgivning av stämning eller föreläggande

i brottmål, erhålla resekostnadsersättning enligt resereglementet, därest våglängden

utgör minst tre kilometer, liksom även för särskild utgift, som han utöver

kostnader för eget behov fatt vidkännas för behörigt fullgörande av tjänsteuppdrag.

Såsom skäl härför har anförts huvudsakligen följande.

Ben polisman, som visade nit och intresse för tjänsten, måste ofta göra utgiiter,

_ som han skulle hava undsluppit, därest lian varit mindre nitisk och mindre

villig att ingripa. Ofta finge naturligtvis en polisman kännedom om förhållanden,

som kunde komma att störa allman ordning och säkerhet eller vid vilka

brott kilade misstänkas komma att förövas men som av polismannen skulle

kunna förebyggas, därest han skyndsamt begåve sig till platsen. Begåve han

S1i* ??''/.. motorfordon omedelbart till platsen, finge han ej gottgörelse för

utgiften därför för så vitt icke platsen läge särskilt långt avlägsen. Att detta

icke verkade sporrande och uppmuntrande å polismannen, syntes ligga i öppen

dag. I stället förelåge det en stark frestelse för honom att till fots eller på annat,

mindre kostsamt men även mindre skyndsamt sätt begiva sig till platsen, dit

han väl da i regel anlände för sent för att kunna förekomma den befarade störningen

av ordningen, eventuellt ett brott. Ett såväl ur rättvise- och billighetssynpunkt

för befattningshavaren som även ur ren tjänstesynpunkt avsevärt

bättre förhållande skulle utan tvivel ernås, därest bestämmelserna i fråga ändrades

därhän, att de bleve analoga med vad som vore stadgat beträffande lands
flskal-

......i*ij

Vidare har riksförbundet för fjärdingsman och polismän i särskild framställning

hemställt, att fjärdingsmännen måtte erhålla ersättning för resor i

tjänsten i samma omfattning som för landsfiskal är stadgat och att ersättning

skulle utbetalas å av landsfiskal attesterad räkning.

I anledning av framställningarna hava yttranden avgivits av länsstyrelserna

i samtliga län och av vissa personalorganisationer.

Av yttrandena framgår, att ersättningar jämlikt 5 § andra stycket i nämnda

kungörelse endast i något enstaka fall förekommit annorstädes än i Norrland

samt i Kopparbergs och Stockholms län.

Länsstyrelserna i Uppsala, Kronobergs, Blekinge, Kristianstads, Hallands

och Värmlands län anse ändrade bestämmelser icke vara erforderliga. Av yttrandena

från övriga länsstyrelser, där ifrågavarande ersättningar icke brukat

förekomma, må återgivas följande.

Länsstyrelsen i Södermanlands län åberopar ett yttrande av landsfogden i

länet, van anföres, att han fått den uppfattningen, att till icke ringa men för

fjärdingsmännens polisverksamhet alltför stora svårigheter upprestes mot fjärdingsmannens

anspråk på reseersättningar; i själva verket syntes någon befogad

invändning icke kunna göras mot riksförbundets hemställan. — Jämväl

länsstyrelsen i Älvsborgs län anser, att fjärdingsmännen i förevarande avseende

böra likställas med landsfiskalerna.

Länsstyrelsen i Ostergötlands län anser det, särskilt med hänsyn till polismannens

i regel låga avlöning, obetingat önskvärt, att deras rätt till reseersättning

utvidgas. För att kunna bedöma, i vilken utsträckning detta, med

hänsyn bland annat till de med reformen förbundna ekonomiska uppoffringar
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

25

na för stat eller kommun, lämpligen borde ske, syntes emellertid erfordras en

närmare utredning, verkställd efter enhetliga riktlinjer för riket i dess helhet.

Länsstyrelsen i Jönköpings län åberopar yttrande av landsfogden i länet,

som anför: Därest såsom föreslagits polisman skulle utfå ersättning för tjänsteresor

i samma omfattning som landsfiskal komme detta att medföra stora utgifter

för staten. Sant vore att en fjärdingsman ibland finge företaga kostsamma

resor inom sitt distrikt. I vissa fall ägde han emellertid utfå ersättning.

Därutöver syntes sådan ej böra utgå. Emellertid vore det önskvärt, att

bestämmelserna om ersättning avfattades något tydligare än vad nu vore fallet.

Länsstyrelsen i Kalmar län: Länsstyrelsen hade intet att erinra mot, att

utredning och undersökning i obetydligare brottmål, mantalsskrivnings- och

fattigvårdsmål uppdroges åt polismän, varom här vore fråga, vilka för de av

uppdraget föranledda resorna borde erhålla ersättning i samma omfattning

som för landsfiskal vore stadgat. Då polismännen oftast bodde närmare förrättningsstället,

syntes kostnaderna för utredning i dylika ärenden väsentligen

kunna nedbringas. Order att verkställa utredning skulle dock lämnas av länsstyrelse,

landsfogde eller landsfiskal, vilka i varje särskilt fall borde pröva,

örn förrättningskostnaderna därigenom kunde nedbringas.

Länsstyrelsen i Gotlands län förmodar, att efter genomförandet av 1925 års

polislag reseersättningar skulle ifrågakomma i några större distrikt. Den nuvarande

bestämmelsen örn ersättning syntes alltför obestämd för att kunna

medgiva mera enhetlig tillämpning. Lämpligast syntes vara att ersättning

utginge, då resan överstigit viss väglängd, t. ex. 3 mil.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Bestämmelserna vore så avfattade,

att det vid resas företagande knappast alltid med tillförlitlighet kunde avgöras,

huruvida ersättning kunde påräknas. Väl syntes landsbygdens polismän

i allmänhet få vidkännas endast ringa kostnader för resor inom distriktet. Som

regel användes en vanlig cykel och företoges flera förrättningar av olika slag

på samma resa. Emellertid syntes effektiviteten av landsbygdens polisväsen

högst väsentligt vara beroende av, att nämnda oklarhet undanröjdes. Då fjärdingsmannen

t. ex. erhållit underrättelse örn en kollision med motorfordon,

måste han, eftersom han kunde befara att icke erhålla ersättning för bilskjuts,

antingen gå eller cykla till platsen med påföljd att han som regel komme så

sent, att hans uppgift bleve förfelad. Sålunda kunde spåren på marken då redan

vara igentrampade, motorfordonen flyttade, de åsyna vittnena kunde ha

lämnat platsen m. m., allt många gånger till obotlig skada för utredningen.

Det syntes därför vara ett berättigat krav, att fjärdingsmannen tillerkändes

ersättning för resekostnaderna icke blott då resan förorsakat särskilt stora utgifter

utan även vid tjänsteresa av särskilt brådskande art, såsom då det t. ex.

gällde skyndsam efterspaning av brottslingar, avförande till arrestlokal eller

inställande inför landsfiskal av anhållen person eller utredning vid trafikolyckor

i omedelbart sammanhang med olyckan. Ersättningen borde oavsett

våglängden inskränkas att avse den verkliga självkostnaden.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Ett utvidgande av polismans rätt till ersättning

i den omfattning som föreslagits skulle draga betydliga kostnader och

kunde icke anses tillrådligt. Möjligen kunde dock bestämmelserna göras något

smidigare till polismännens förmån. Länsstyrelsen ville föreslå att orden »enligt

överordnads befallning» utginge och att slutorden i andra stycket erhölle

följande lydelse: »och har resan förorsakat polismannen utgifter, äger länsstyrelsen,

där så prövas skäligt, av statsmedel tilldela honom ersättning för resekostnaden

eller någon del därav».

Länsstyrelsen i Västmanlands län framhåller, att den förevarande frågan

bör behandlas med försiktighet. Att medgiva ersättning efter samma grunder

som för landsfiskal syntes vara uteslutet. Lämpligaste formen syntes vara

ett årligt bidrag i någon form för anskaffande och underhåll av transportme
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

del. Ändring i gällande bestämmelser syntes icke böra vidtagas, förrän desamma

prövats. Utan olägenhet syntes dock orden »särskilt stora utgifter»

kunna ersättas med orden »särskilda utgifter», då ju prövningen i varje särskilt

fall ankomme å länsstyrelsen.

Jag övergår härefter till yttrandena från de länsstyrelser, som haft någon

praxis i ämnet att åberopa.

I fråga örn Stockholms län har landsfogden i ett till länsstyrelsen avgivet

3''ttrande anfört:

De ersättningar, som hittills begärts, hänförde sig på något undantag när

till ett visst landsfiskalsdistrikt. Granskning hade därvid verkställts för utrönande

av, huruvida de uppgivna kostnaderna kunde anses anmärkningsvärt

stora i förhållande till sökandens ekonomiska villkor. Under de sista åren syntes

knappast lia inkommit någon ansökning örn ersättning för ett flertal smärre

resor. Länsstyrelsen hade således icke tagit ställning till den tolkning, som

landsfogden funnit skälig. Örn länsstyrelsen generellt skulle ansluta sig till

landsfogdens önskemål, kunde emellertid vissa icke önskvärda konsekvenser

inträda. Först och främst finge man väl antaga, att fjärdingsmannens löner

utmätts med hänsyn till deras skyldighet att företaga polisresor utan ersättning

av statsmedel. Bortfölle denna skyldighet, kunde kommunala sparsamhets

strävanden riktas mot fjärdingsmannalönerna. Vidare måste man befara,

att polisutredningar skulle i större utsträckning än nu uppdragas åt fjärdingsman.

Länsstyrelsen ansåge emellertid, att vissa normer borde fastställas.

Länsstyrelsen i Stockholms län har härefter framhållit följande.

För närvarande rådde ett osäkerhetstillstånd, som vore föga gagnelig! för

polisverksamheten. Den tolkning av uttrycket »särskilt stora utgifter», som

numera gåves å landskontoret i länet, syntes närmast anknyta till förhållandet

mellan den särskilda utgiften och befattningens dagavlöning. Emellertid

torde det ej saknas fog för att även något beakta summan av mindre utgifter

för en viss tidsperiod (månad eller kvartal). I varje fall vore det synnerligen

angeläget, att polismännen finge veta vad de hade att rätta sig efter

och att normerna bleve lika för dem alla.

Övriga länsstyrelser, där ersättningar i någon avsevärd utsträckning förekommit,

uttala sig på följande sätt:

Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Vid fjärdingsmans resor inom distriktet

hade en utgift å 20 kronor, undantagsvis lägre belopp, ansetts böra ersättas.

Uttrycket »särskilt stora utgifter» vore dunkelt och borde möjligen förtydligas.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Ersättningar av förevarande slag hade icke

förekommit i någon större utsträckning. De begärda beloppen hade bedömts

i förhållande till vederbörande fjärdingsmans dagsinkomst och ersättning hade

därför ansetts kunna utbetalas även för i och för sig tämligen obetydliga

kostnader, t. ex. i något fall 4 å 5 kronor. Ersättningar hade i allmänhet godkänts

för styrkta eller beräknade verkliga kostnader och ej efter resereglemente!.

— En viktig förutsättning för ett effektivt polisväsende vore otvivelaktigt

ett hastigt ingripande och undersökning utan tidsutdräkt. I annat sammanhang

hade länsstyrelsen bekräftat riktigheten av ett uttalande av ett av landets

större brandförsäkringsföretag, att många eldsvådor icke föranledde polisundersökning

på platsen och att detta förhållande sannolikt ofta påverkades

av att reseersättning icke kunde med säkerhet påräknas. Ovissheten i

fråga örn ersättning för utgifter torde mången gång menligt inverka på ef
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

bfungl. Majlis proposition nr 181.

27

fektiviteten av polisväsendet. Länsstyrelsen tillstyrkte, att fjärdingsman bereddes

rätt till reseersättning efter samma grunder som landsfiskaler.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Länsstyrelsen plägade tillerkänna

polisman ersättning för varje resa, som företagits på order av förman, dock

givetvis under förutsättning att resan företagits för de ändamål, som angåves

i författningen. Ingiven reseräkning granskades först beträffande ändamålet

med de företagna resorna å landskansliet, varefter de debiterade beloppen

granskades å landskontoret. Ersättning utginge för resa med taxeautomobil,

hästskjuts eller omnibus med verkliga kostnaden, eller, örn privat motorfordon

använts, med 20 öre per km för bil och 10 öre per km för motorcykel samt för

resa med cykel, skidor eller sparkstötting med 5 öre per km. Då det syntes

rättvist och billigt, att polismännen bereddes reseersättning för direkta utgifter,

som resorna förorsakat, borde enligt länsstyrelsens förmenande frågan härom

omedelbart upptagas till närmare utredning.

Länsstyrelsen i Västerbottens län: Billighets skäl talade för att polismän

tillerkändes vidgad rätt till reseersättning. Gällande bestämmelser kunde

otvivelaktigt leda till att resor, som bort ske, underlätes eller ordnades på ett ur

rättsskyddets synpunkt sett mindre tillfredsställande sätt. Polisförbundets förslag

syntes vara det lämpligaste. De ekonomiska konsekvenserna härav vore

emellertid svårberäkneliga. Enligt hittills tillämpad praxis hade ersättning

av ifrågavarande slag betalts: för bilresor, varå kvitto å kostnaden företetts,

med det utgivna beloppet; för bilresor i andra fall efter ungefär två kronor

per mil; för färd med motorcykel eller efter häst med ungefär en krona per mil;

samt vid järnvägsresa med biljettkostnaden.

Länsstyrelsen i Norrbottens län: Nuvarande bestämmelser tarvade helt visst

uppmjukning, ej minst ur synpunkten av polisväsendets effektivitet, i det att

desamma gjorde polismannen mer eller mindre »orörlig». Länsstyrelsen ansåge

sig för närvarande icke kunna tilldela polisman ersättning för resekostnad,

som understege 25 kronor. En än så välvillig prövning av ansökningar om ersättning

kunde för övrigt icke ersätta en formlig rätt till reseersättning, om

än i inskränkt omfattning.

Av personalorganisationerna föreslår föreningen Sveriges landsfogdar ej

annan ändring i gällande bestämmelser än att föreningen ifrågasätter, om icke

statsbidrag med exempelvis % av kostnaden skulle kunna utgå till de polisdistrikt,

som utrustat fjärdingsman med motorfordon.

Styrelsen för föreningen Sveriges landsfiskaler anför:

Det vore ytterst behövligt, att polisman, som för polisutredning eller för efterspanande

av brottsling och dennes inställande hos uppdragsgivaren nödgades

företaga resa eller som efter förmans order eljest ådroge sig utgift för polisresa,

bereddes ersättning härför, örn väglängden utgjorde minst 3 kilometer.

Gällande bestämmelser vore alltför otydliga och hade tillämpats olika i olika

län. De nuvarande förhållandena medförde mindre intresse för polisgöromålen

och verkade därför menligt på flera områden.

Föreningen Uppsala läns landsfiskaler uttalar i ett till länsstyrelsen i samma

län avgivet yttrande, att polisdistrikten på grund av deras skyldighet att

ombesörja »anordningar för behörig utrustning av distriktets polisväsen» syntes

kunna åläggas att antingen tillhandahålla befattningshavarna erforderliga motorfordon

eller till dem utgiva skälig ersättning för hållande av eget, för tjänstens

behöriga skötande behövligt motorfordon, och att därför bestämmelser i

ämnet icke syntes behövliga. Reseersättning i den utsträckning som föreslagits

kunde i varje fall icke ifrågakomma.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

Sedan denna utredning förebragts, anfördes i en inom socialdepartementet i

januari 1932, efter överläggningar med de jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande

den 9 oktober 1931 för biträde med fortsatt behandling av frågan örn ändrade

bestämmelser beträffande ordningspolisens och kriminalpolisens organisation

xn. m. tillkallade utredningsmännen, utarbetad promemoria följande.

Den förebragta utredningen torde ge vid handen, att den nuvarande ordningen

i förevarande avseende icke är tillfredsställande. De av polisförbundet

framhållna missförhållandena hava i stort sett bekräftats genom de avgivna

yttrandena, örn än givetvis olägenheterna äro mest framträdande i glest befolkade

delar av riket med stora distrikt. Att ge landsbygdens polismän rätt till ersättning

för tjänsteresor enligt allmänna resereglementet i samma omfattning

som landsfiskalerna synes dock vara uteslutet. Säkerligen skulle detta medföra

synnerligen avsevärda kostnader och kunna föranleda åtskilliga missbruk.

Det torde böra pricipiellt fasthållas, att bekostandet av de mera normala resorna

inom distriktet skall ankomma å polismännen och att hänsyn bör tagas

till sådana resors omfattning vid bestämmandet av polismännens lön; man kan

heller icke bortse från att i många fall de nuvarande lönerna utmätts med beräknande

härav. Man synes således alltjämt få inrikta sig på de fall, då polismännen

i ett statligt intresse åsamka sig utgifter utöver vad som faller under

den mera normala verksamheten. Även ur denna synpunkt framträda emellertid

vissa brister hos de nuvarande ersättningsreglerna, framför allt så, att polismännen

ofta icke anse sig kunna företaga en resa med den snabbhet, som

kan vara önskvärd. Att detta i all synnerhet för kriminalpolisverksamheten

men även för egentlig ordningspolisverksamhet ofta kan vara synnerligen betänkligt,

ligger i öppen dag. En ändring lärer alltså böra komma till stånd i

samband med avsedda organisatoriska förändringar med syfte att öka polisväsendets

effektivitet. Bristen synes i viss mån kunna avhjälpas, örn länsstyrelserna

— i huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreslagits av

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län — bereddes möjlighet att tilldela polisman

å landsbygden ersättning icke blott för det fall att resa inom distriktet

på överordnads befallning för vissa angivna ändamål förorsakat särskilt stora

utgifter utan jämväl för det fall att polismannen inom distriktet — med eller

utan överordnads befallning -— företagit resa, som förorsakat särskild utgift

i anledning därav att dess företagande med särskild snabbhet varit av

nöden. En begränsning torde dock därvid böra ske till resor för sådana ändamål,

som avses i 3 § 1 mom. punkterna 3), 4) och 7) d. v. s. de fall, då ett

snabbt ingripande kan vara av särskild betydelse för det allmänna. Ehuru ersättnings

utbetalande även i dessa fall skulle bliva beroende av prövning av

länsstyrelsen för varje särskild gång — med bedömande bland annat med stöd

av landsfiskals attest, huruvida »särskild snabbhet varit av nöden» -—- torde

med en dylik bestämmelse en polisman icke behöva tveka att t. ex. vid erhållet

telefonmeddelande örn en bilolycka eller ett brott, där snabb utredning kan vara

av nöden, på skyndsammaste sätt begiva sig till platsen. Ersättning bör

i sådana fall utgå även örn utgiften icke kan anses »särskilt stor», men länsstyrelsen

bör hava fri prövningsrätt jämväl i avseende å beloppets storlek, detta

bland annat med hänsyn därtill att det kanske stundom kan vara riktigast att

tillerkänna polismannen allenast den merkostnad, som uppstått genom användande

av ett snabbare fortskaffningsmedel än normalt kommit i fråga.

Någon beräkning av statsverkets kostnad för den här föreslagna utvidgningen

av ersättningsrätten är uppenbarligen icke möjlig att på förhand verkställa.

Med den begränsning till brådskande fall, som här gjorts, saknas emellertid

anledning antaga, att kostnaden skulle kunna bliva avskräckande. Innan erfa
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 181.

29

renhet vunnits rörande frekvensen av de nya ersättningarna, torde någon höjning

av det för reseersättningar av förevarande natur avsedda anslaget icke

behöva äga runi.

I utlåtanden, avgivna över promemorians förslag, hava Överståthållarämbetet,

statskontoret och riksräkenskapsverket funnit detsamma icke föranleda någon

erinran.

För min del vill jag i denna fråga framhålla, att det av utredningsmännen

framlagda förslaget synes innebära möjlighet att mot en för statsverket jämförelsevis

ringa kostnad erhålla ett icke oviktigt bidrag till förhöjande av polisorganisationens

på landsbygden effektivitet. Såsom antytts redan i förenämnda

proposition, nr 178 (sid. 72), angående ändringar i polislagen, förordar jag

därför — under förutsättning att riksdagen ej framställer erinran häremot —

att de i nu ifrågavarande hänseende gällande bestämmelserna omarbetas i överensstämmelse

med promemorians förslag. Någon höjning av ifrågavarande

anslag torde i avbidan på erfarenhet i ämnet icke vad angår nästa budgetår i

anledning härav behöva äga rum.

I detta sammanhang torde jag få återkomma till ett spörsmål, som jag tidigare

i dag berört i samband med frågan örn vissa ändringar i polislagen,

nämligen örn ‘polisundersökningar vid eldsvådor. Som jag framhöll, kan möjligen

ändring av gällande föreskrifter vara önskvärd i syfte att göra tydligt,

att i varje fall då eldsvåda uppkommit polisundersökning bör komma till

stånd så snart som möjligt och helst redan medan branden pågår, såframt

det icke är uppenbart, att polismyndighets ingripande är opåkallat. Det synes

mig kunna ifrågasättas, huruvida icke nämnda syftemål lämpligast kunde vinnas

genom ett tillägg till 3 § 1 mom. 3) eller 4) av ifrågavarande kungörelse,

varigenom uttryckligen angåves, att landsfiskal, då han företager tjänsteresa

för undersökning vid eldsvåda alltid — utom då polisingripande uppenbarligen

ej påkallas —- äger rätt till reseersättning. På grund av hänvisningen

i kungörelsens 5 § till nämnda punkter skulle, sedan 5 § omarbetats på sätt jag

nyss angivit, i regel också fjärdingsman äga rätt till ersättning för resekostnaden

eller viss del därav, då han med särskild snabbhet företagit resa för

dylik undersökning. Att särskild snabbhet i sådana fall, som det här är fråga

örn, så gott som undantagslöst får anses vara av nöden, synes uppenbart. Någon

ökning av anslagsbeloppet torde ej erfordras i anledning av den sålunda

i förtydligande syfte ifrågasatta ändringen.

Såsom jag förut erinrat beräknades i årets statsverksproposition anslaget

till polisväsendet i riket till 3 700 000 kronor och anslaget till vissa ersättningar

åt befattningshavare vid polis- och åklagarväsendet till 960 000 kronor.

Sammanlagt uppskattades alltså dessa båda anslag till 4 660 000 kronor. Enligt

de beräkningar, jag nu framlagt, bör förstnämnda anslag bestämmas till

3 650 000 kronor och det senare anslaget till 1 000 000 kronor. Anslagen böra

alltså upptagas i riksstaten med belopp, som sammanlagt uppgå till 4 650 000

kronor, d. v. s. 10 000 kronor lägre än vad beräknades i statsverkspropositionen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. May.ts proposition nr 181.

Av nämnda belopp, 4 650 000 kronor, utgöra i runt tal 940 000 kronor beräknad

nettoutgift för de nu ifrågasatta förändringarna i 1925 års polisorganisation

beträffande såväl statspolis och reservpolis som kriminalpolis m. m. Motsvarande

utgift uppskattades i statsverkspropositionen till 970 000 kronor.

Hemställan. På grund av vad jag bär i skilda hänseenden anfört får jag hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att för budgetåret 1932/1933, att utgå

enligt av mig förordade ändrade grunder, anvisa

dels till polisväsendet i riket ett extra förslagsanslag

av .................................. kronor 3 650 000;

dels ock till vissa ersättningar åt befattningshavare vid

polis- och åklagarväsendet ett extra förslagsanslag

av .................................. kronor 1 000 000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

B. Spångberg.

Stockholm 1932. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

320847

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. S1LU 1932:7 Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande Nr 7 s. 1 i texten