Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 2 § i förordningen den 14 juni 1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker m. m

1932-03-11 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:185, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 2 § i förordningen den 14 juni 1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majsts proposition nr. 185.

1

'' Nr 185.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändrad lydelse av 2 § i förordningen den 14

juni 1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker

m. m.; given Stockholms slott den 11 mars 1932.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga härvid

fogade förslag till

1) förordning örn ändrad lydelse av 2 § i förordningen den 14 juni 1917

(nr 340) angående försäljning av rusdrycker,

2) förordning om ändrad lydelse av 2 § i förordningen den 11 juli 1919

(nr 406) angående försäljning av pilsnerdricka, samt

3) förordning örn ändrad lydelse av 4 § 2 mom. i förordningen den 8 maj

1925 (nr 119) angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga

drycker.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Felix Hamrin.

Bihang till riksdagens protokoll 1988. 1 sami.

168 haft. (Nr 185.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Förslag

till

/

förordning om ändrad lydelse av 2 §* i förordningen den 14 juni 1917

(nr 340) angående försäljning av rusdrycker.

Härigenom förordnas, att till 2 § i förordningen den 14 juni 1917 angående

försäljning av rusdrycker skall fogas ett nytt stycke av följande lydelse:

Vad i denna förordning är stadgat angående utskänkning skall jämväl tilllämpas

i fråga örn tillhandahållande av rusdrycker i samband med sådan tillställning,

som avses i förordningen den 1932 angående utsträckt tillämpning

av vissa bestämmelser i § 13 av ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars

1868 (nr 22) m. m.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1932.

1 Senaste lydelse, se 1923: 142.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 185.

3

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 2 § i förordningen den 11 juli 1919

(nr 406) ang&ende försäljning av pilsnerdricka.

Härigenom förordnas, att till 2 § i förordningen den 11 juli 1919 angående

försäljning av pilsnerdricka skall fogas ett nytt stycke av följande lydelse:

Vad i denna förordning är stadgat angående utskänkning skall tillämpas

jämväl beträffande tillhandahållande av pilsnerdricka i samband med sådan

tillställning, som avses i förordningen den 1932 angående utsträckt tillämpning

av vissa bestämmelser i § 13 av ordningsstadgan för rikets städer den 24

mars 1868 (nr 22) m. m.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1932.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 4 § 2 mom. i förordningen den 8 maj

1925 (nr 119) angående försäljning av lissa alkohol fria och därmed jämförliga

drycker.

Härigenom förordnas, att till 4 § 2 mom. i förordningen den 8 maj 1925 angående

försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker skall

fogas ett nytt stycke av följande lydelse:

Vad i denna förordning är stadgat angående utskänkning skall tillämpas

jämväl beträffande tillhandahållande av alkoholfria drycker i samband med sådan

tillställning, som avses i förordningen den 1932 angående utsträckt tillämpning

av vissa bestämmelser i § 13 av ordningsstadgan för rikets städer

den 24 mars 1868 (nr 22) m. m.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1932.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 185.

5

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 11 mars 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener,

Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin anför efter gemensam

beredning med chefen för socialdepartementet:

I skrivelse den 17 april 1928, nr 119, har riksdagen under åberopande av vad

som anförts i första lagutskottets av riksdagen godkända utlåtande nr 22 för

samma år anhållit, att Kungl. Maj:t måtte med beaktande av de av utskottet

anförda synpunkterna skyndsamt låta utreda, i vilken omfattning och på vad

sätt gällande bestämmelser om nöjestillställningar kunde utvidgas, såsom i två

i utskottsutlåtandet omförmälda motioner ifrågasatts, samt för riksdagen framlägga

det förslag, som av utredningen kunde föranledas.

Den sålunda begärda utredningen avser bland annat frågan örn möjligheten

att förhindra det under senare tid i avsevärd utsträckning begagnade förfarandet,

att nöjestillställningar, som i realiteten äro offentliga, på det sätt undandragas

tillämpning av de för sådana tillställningar gällande författningsbestämmelserna,

att tillställningarna förklaras vara enskilda såsom anordnade

av en förening, i vilken deltagare i tillställningen, uteslutande eller huvudsakligen

i syfte att möjliggöra nämnda förfarande, antecknats såsom medlemmar.

För detta ändamål har chefen för socialdepartementet förut denna dag framlagt

förslag till förordning angående utsträckt tillämpning av vissa bestämmelser

i § 13 av ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868. Detta förslag

innebär i huvudsak, att vad som är stadgat i de författningar, vilka för

närvarande reglera rätten att anordna offentlig föreställning eller annan sådan

tillställning, skall äga tillämpning jämväl å tillställning, till vilken tillträde

är beroende av medlemskap i förening eller av inbjudning, därest tillställningen

uppenbarligen utgör del av en uteslutande eller väsentligen för anordnande

av dylika tillställningar driven rörelse eller tillställningen eljest, såsom nied

avseende å sin omfattning eller de villkor, varunder tillträde lämnas, är att

jämställa med tillställning, till vilken allmänheten har tillträde.

Såsom chefen för socialdepartementet redan anfört, förekommer anledning

att i samband härmed uppmärksamma bland annat frågan, huruvida de i för
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition nr 185.

ordningarna den 14 juni IDIT angående försäljning av rusdrycker, den 11 juli

1919 angående försäljning av pilsnerdricka och den 8 maj 1925 angående försäljning

av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker förekommande

bestämmelserna om utskänkning äro tillämpliga på försäljning till förtäring på

stället vid tillställningar, som formellt äro anordnade av sluten klubb eller

förening. Erinras må, hurusom dessa förordningar icke innehålla någon

motsvarighet till den bestämmelse, som i detta avseende förekom i 5 §

1 mom. av förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av brännvin av

följande lydelse: »Ej må någon tillhandagå allmänheten med anskaffande av

brännvin i mindre belopp än han själv äger försälja. Då brännvin tillhandahålles

inom klubb eller annan förening, anses medlemmar av sådan såsom allmänhet

enligt detta mom.»

Ifrågavarande spörsmål har varit under omprövning i två av Svea hovrätt

under senare tid avgjorda mål angående fråga örn ansvar för olaga utskänkning,

i vilka bland annat förekom följande.

Enligt en av Överståthållarämbetet för polisärenden den 15 december 1930

upprättad polisrapport har en i rapporten namngiven, i Stockholm verksam s. k.

nattklubb till uppgift att i viss lokal anordna danstillställningar och kabareter

med servering av mat och alkoholfria drycker. Klubblokalen plägade enligt

uppgift av klubbens direktör besökas av cirka 200 personer varje natt, och i

december 1930 funnes omkring 6,000 medlemmar i klubben. Allmän åklagare

i Stockholm instämde i december 1930 klubbens direktör till rådhusrätten i

Stockholm med yrkande, att, enär dagligen inom av klubben förhyrda lokaler

olovligen bedrivits utskänkning av sådana drycker, som avsåges i förordningen

den 8 maj 1925 angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga

drycker, samt direktören vore ansvarig för den inom lokalerna sålunda bedrivna

utskänkningen, denne måtte härför fällas till ansvar. Svaranden bestred

åtalet på den grund, bland annat, att uttrycket »utskänkning» icke kunde

anses tillämpligt å den art av tillhandahållande av alkoholfria drycker, som

förekommit _i de lokaler, som disponerades av klubben. Med utskänkning förstodes

nämligen, på sätt chefen för finansdepartementet i Kungl. Maj :ts proposition

nr 102 år 1905 anfört, »att till förtäring på stället mot betalning tillhandahålla

allmänheten tillagade alkoholfria drycker». I sagda proposition,

som läge till grund för den närmast före nu gällande författning tillämpliga

lagstiftning i ämnet, nämligen förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning

av tillagade, alkoholfria drycker, samt svagdricka, anförde departementschefen

vidare: »Anmärkas bör, att då i förslagets § 3 mom. 1, som innehåller

bestämmelserna härom, använts uttrycket ''bedriva utskänkning’ i stället för

det i nu gällande förordning (K. F. 1885) begagnade uttrycket ''mot betalning

tillhandahålla allmänheten’, detta icke skett i syfte att göra någon ändring

i sak». Vid jämförelse med Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1925,

som läge till grand för nu gällande förordning i ämnet den 8 maj 1925, framginge,

att någon förändring beträffande innebörden av uttrycket utskänkning

icke ifrågasatts, då nämligen, därest så varit fallet, utredning beträffande uttryckets^

ändrade innebörd skulle hava influtit i departementschefens yttrande.

Följaktligen måste även enligt nu gällande förordning uttrycket »utskänkning»

avse ett tillhandahållande till allmänheten mot betalning och för förtäring

på stället. I förevarande fall kunde emellertid icke vara tal örn någon

utskänkning i lagens bemärkelse eller om ett tillhandahållande åt allmänheten,

enär på grand av de former, under vilka medlemskap erhölles i klubben, en
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 1S5.

7

dast en fullkomligt sluten krets, strängt avskild från alla utomstående, ägde

tillträde till klubbens lokal.

Rådhusrätten fann genom utslag den 23 februari 1931 upplyst, att under

åtminstone viss tid inom klubbens lokaler dagligen anordnats s. k. klubbaftnar,

till vilka icke blott sammanslutningens medlemmar utan även gäster mot särskild

avgift ägt tillträde, ävensom att vid dessa tillfällen utskänkning av sådana

drycker, som ovan angivits, ägt rum, samt dömde svaranden för olovlig

försäljning av alkoholfria och därmed jämförliga drycker att böta 75 kronor.

— Efter det denne över rådhusrättens utslag anfört besvär, yttrade Svea hovrätt

i utslag den 13 november 1931: Enär, med hänsyn till vad i målet blivit

utrett angående förfarandet vid och fordringarna för vinnande av medlemskap

i sammanslutningen, dess sammankomster, till vilka, såvitt visats, allenast

medlemmar av sammanslutningen och av dem inbjudna gäster ägt tillträde,

icke kunde anses hava varit offentliga samt vid sådant förhållande den

inom sammanslutningens lokaler bedrivna utskänkningen av alkoholfria och

därmed jämförliga drycker icke ägt rum under sådana omständigheter, att ansvar

därför kunde ådömas, prövade hovrätten lagligt att, med ändring av rådhusrättens

utslag, ogilla den mot svaranden förda talan. — Från hovrättens

utslag voro två ledamöter skiljaktiga, vilka ej funno skäl att göra ändring i

rådhusrättens utslag.

Samma utgång fick ett av Svea hovrätt samtidigt avgjort mål angående ytterligare

en förening av i huvudsak samma typ som nyss omförmälda.

Det av åklagaren utförda åtalet fick enligt av hovrätten meddelad besvärshänvisning

icke hos Kungl. Majit fullföljas av annan än i 30 kap. 6 § 3 mom.

rättegångsbalken omförmäld åklagare, vilken emellertid icke funnit skäl för

sådan åtgärd.

Uti en inom socialdepartementet upprättad, den 6 februari 1932 dagtecknad

promemoria i förevarande ämne anfördes, att utgången i nämnda båda mål

syntes ådagalägga en tidigare icke uppmärksammad ofullständighet i gällande

bestämmelser örn utskänkning och att, särskilt sedan detta förhållande i växande

omfattning börjat utnyttjas av yrkesmässigt drivna företag, som i form av

s. k. nattklubbar m. m. grundade sin existens på den illojala användningen av

de förmåner och den frihet från kontroll, som lagstiftningen avsett att förbehålla

det egentliga föreningslivet, åtgärder från det allmännas sida vore av

nöden för att bringa den under ifrågavarande form drivna nöjestrafiken under

tillämpning av samma bestämmelser, som eljest reglerade det offentliga nöjeslivet.

Under förutsättning att en bestämmelse bleve gällande örn utsträckt tilllämpning

av § 13 i ordningsstadgan för rikets städer av huvudsakligen det

innehåll, chefen för socialdepartementet sedermera i nyssnämnda proposition

förordat, syntes — anfördes i promemorian vidare — en sådan bestämmelse

åt ordningsmakten inrymma en så vidsträckt befogenhet, att den nu

åsyftade nöjestrafiken bleve, åtminstone under de former, den dittills tagit,

för sin fortsatta existens helt beroende av polismyndighetens tillstånd. Av

en dylik bestämmelse komme nämligen jämlikt nämnda författningsrum att

följa, att flertalet av de nöjestillställningar, varom i detta sammanhang är

fråga — huvudsakligen dans och därmed jämförliga nöjen — vid straffansvar

för vederbörande icke finge anordnas utan tillstånd av polismyndighet,

som även, där sådant tillstånd beviljades, ägde meddela erforderliga

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis proposition nr 185.

ordningsbestämmelser. Vägran att efterkomma dylika bestämmelser kunde

uppenbarligen föranleda, att beviljat tillstånd till nöjestillställning indroges

och att nytt tillstånd icke meddelades. Utskänkning, som stöde i samband med

nöjestillställningar av nu ifrågavarande slag, skulle därför lämpligen kunna

regleras och, där så funnes erforderligt, förhindras genom en ordningsbestämmelse

av nu ifrågasatt innehåll, i den mån denna lagligen kunde avse även hithörande

förhållanden. På grund härav och då i övrigt de bestämmelser, som

förordningarna om försäljning av rusdrycker, av pilsnerdricka samt av vissa

alkoholfria och därmed jämförliga drycker innehölle, i och för sig syntes vara

av sadan fullständighet, att vid tillämpning av desamma de olägenheter, som

gjort sig gällande beträffande nu förevarande form av utskänkning, torde kunna

undanröjas, syntes den bestämmelse, som för nu ifrågavarande ändamål

vore erforderlig, kunna innefattas i ett kortfattat stadgande — avsett att antingen

fogas såsom tillägg till den ifrågasatta förordningen örn utsträckt tilllåmpning

av § 13 i ordningsstadgan för rikets städer m. m. eller på lämpligt

ställe infogas i förordningarna den 14 juni 1917 angående försäljning av

rusdrycker, den 11 juli 1919 angående försäljning av pilsnerdricka samt den 8

maj 1925 angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga

drycker. Detta stadgande borde innehålla, att vad i nämnda förordningar, respektive

den förordning, i vilken bestämmelsen infogades, vore stadgat angående

utskänkning skulle tillämpas beträffande utskänkning, som bedreves vid

sadan tillställning, som omförmäldes i förstnämnda förslag till förordning.

Genom ett dylikt stadgande bereddes nämligen möjlighet att vid meddelande

av tillstånd till ifrågavarande tillställningar förknippa de villkor beträffande

utskänkning av drycker av olika slag, som kunde anses erforderliga.

Efter det chefen för socialdepartementet anmodat kontrollstyrelsen att skyndsamt

avgiva yttrande över nämnda promemoria, har kontrollstyrelsen i skrivelse

den 15 februari 1932 anfört huvudsakligen följande.

Såsom inhämtas av promemorian, avses genom densamma, att åtgärder skulle

åvägabringas mot de under senare åren allt talrikare i Stockholm förekommande

s. k. nattklubbarna. Det är ur de synpunkter, kontrollstyrelsen har att

företräda, främst spörsmålet örn tillhandahållandet av alkoholhaltiga och alkoholfria

drycker inom dessa klubbar, som i det följande kommer att göras

till föremål för styrelsens yttrande.

Enligt vad som inhämtas av rättegångshandlingarna, som varit tillgängliga

för kontrollstyrelsen, hållas dessa s. k. nattklubbar öppna efter den i lag stadgade

stängningstiden för restauranger, som äro tillgängliga för allmänheten.

I dessa nattklubbar synes jämväl praktiskt taget vilken person som helst

utan några större formaliteter kunna komma in såsom medlem under loppet av

natten. Dessa bägge omständigheter torde hava bidragit till den anslutning,

som nattklubbarna rönt åtminstone inom vissa kretsar. Rättegångshandlingarna

utvisa vidare, att å klubbarna bedrives försäljning av alkoholfria och därmed

jämförliga drycker ävensom att förtäring av rusdrycker förekommer i en jämförelsevis

stor omfattning. Det synes icke möta några större svårigheter för

en person, som icke medför rusdrycker eller icke har dylika drycker upplagrade

i lokalen, att på ett eller annat sätt komma över dylika drycker, vare sig genom

klubbledningens eller klubbmedlemmarnas tillmötesgående eller på grund av

inköp från åtminstone inom vissa nattklubbars lokaler kringstrykande s. k.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition nr 185.

9

pundlangare. Under senare tid synas nattklubbarna starkt hava ökat i antal

på grund av tillströmningen till dessa. Inrättandet av nya nattklubbar har

befordrats genom de pekuniära fördelar, som nattklubbarnas verkliga innehavare

erhålla av den bedrivna serveringsrörelsen. Nattklubben är nämligen

endast till formen en förening. I realiteten är den ett nöjesföretag, bakom vilket

stå en eller flera personer, vilka bildat klubben i syfte att genom densamma

i större eller mindre grad erhålla ekonomiska fördelar. Att döma av de tillgängliga

uppgifterna om medlemsantal och dylikt ävensom om antalet serveringsbiträden

synas åtminstone vissa av dessa klubbar hava nått en jämförelsevis

stor omfattning i fråga om anslutningen och den bedrivna rörelsen.

Av det anförda torde framgå, att nattklubbarna för närvarande bedriva en

verksamhet, som, örn ej formellt, dock i realiteten kommer i strid med viktiga

bestämmelser i gällande alkoholförfattningar. Får deras verksamhet ostört

fortsätta, kan det befaras, att den utskänkning, som nu bedrives på offentliga,

kontrollerade utskänkningsställen, kommer att i viss omfattning överflyttas på

privata, icke kontrollerade klubblokaler. En dylik utveckling skulle otvivelaktigt

komma att på ett allvarligt sätt menligt inverka på den ordning, som

man hittills här i landet sökt att åvägabringa på utskänkningen område. Med

hänsyn härtill torde åtgärder från statsmakternas sida snarast möjligt böra

komma till stånd för att så verksamt som möjligt undanröja missförhållandena.

Ett till promemorian fogat förslag till bestämmelser i ämnet synes, enligt

kontrollstyrelsens mening, kunna bliva en lämplig utgångspunkt för motverkande

av de tendenser, som kommit till synes i nattklubbarnas verksamhet. Kontrollstyrelsen

har nämligen vid övervägande av olika möjligheter till åtgärder

på förevarande område funnit den i promemorian föreslagna vägen vara den

under nuvarande förhållanden mest framkomliga. Vid den granskning, som

kontrollstyrelsen haft tillfälle underkasta förslaget, har styrelsen allenast funnit

skäl att framställa visa detaljanmärkningar mot den föreliggande lagtexten.

Styrelsen har ansett bestämmelserna lämpligen böra meddelas i form av tillägg

till ifrågavarande författningar.

De nu ifrågasatta bestämmelserna äro, såsom av det föregående framgår,

avsedda att utgöra ett led i föreskrifter till reglering av nöjestillställningar,

vilka, ehuru de formellt betecknas såsom enskilda föreningssammankomster,

likväl i realiteten äro offentliga. Närmast åsyftar den del av förslaget, varom

nu är fråga, att åstadkomma en, såsom rättspraxis utvisat, erforderlig reformering

av gällande bestämmelser örn utskänkning. De nya regler, som för detta

ändamål föreslagits, innebära i korthet, att nöjestillställningar av det slag,

varom nu är fråga, genom en författning av det innehåll, chefen för socialdepartementet

efter samråd med mig förordat, förklaras underkastade tilllämpning

av de bestämmelser, som reglera det offentliga nöjeslivet. Tillika

skulle bestämmelser meddelas därom, att tillhandahållande av sådana drycker,

som avses i utskänkningsförfattningarna, förklaras underkastat de i nämnda

författningar förekommande bestämmelserna örn utskänkning, därest tillhandahållandet

sker i samband med sådan tillställning, som avses i det av chefen

för socialdepartementet förordade förslaget. I sak innebära de sålunda föreslagna

bestämmelserna alltså icke någon utvidgning av tillämpningsområdet

för utskänkningsförfattningarna utöver vad som redan är åsyftat med dessa

författningar, utan syftemålet med de nya reglerna är allenast att förhindra.

Milling tilt riksdagens protokoll 15-11. / samt. 155 haft. (Nr 1S5.) -

Departe
ments
chefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

att deri ordning, statsmakterna velat i förevarande avseende upprätthålla,

åsidosattes genom den form för kringgående av gällande bestämmelser,

som kommit till användning. Örn önskvärdheten av bestämmelser för

detta ändamål torde knappast kunna råda någon meningsskiljaktighet,

och mot den föreslagna formen för desamma synes ej heller förekomma

anledning till erinran. I likhet med kontrollstyrelsen anser jag därför

förslaget innefatta en lämplig utgångspunkt för motverkande av de tendenser,

som i nu ifrågavarande avseende kommit till synes. Beträffande detaljerna

i fråga örn bestämmelsernas utformning hava iakttagits vissa av kontrollstyrelsen

gjorda erinringar, å vilka det icke torde vara erforderligt att här

närmare ingå.

Föredragande departementschefen uppläser härefter de av honom avsedda

förslagen till

1) förordning erm ändrad lydelse av 2 § i förordningen den li juni 1917

(nr 340) angående försäljning av rusdrycker,

2) förordning om ändrad lydelse av 2 § i förordningen den 11 juli 1919

(nr 406) angående försäljning av pilsner dricka, och

3) förordning om ändrad lydelse av 4 § 2 mom. i förordningen den S maj

1925 (nr 119) angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga

drycker

samt hemställer, att förslagen måtte genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla

och förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

R. Borgström.

Stockholm 1932. Kungl. Boktryckeriet P. A. Kofstedt & Sonel*.

320655

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1932:318 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 2 § i förordningen den 14 juni 1917 a1 i texten