Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i 6 § lagen den 26 maj 1909 om tjänstgöringen i Kungl. Maj:ts lagråd m. m

1932-03-16 · 24 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 23 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:192, Med förslag till lag angående ändring i 6 § lagen den 26 maj 1909 om tjänstgöringen i Kungl. Maj:ts lagråd m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 192.

1

Nr 192.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i 6 § lagen den 26 maj 1909 om tjänstgöringen

i Kungl. Maj:ts lagråd m. m.; given Stockholms

slott den 16 mars 1932.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen dels, jämlikt § 87 regeringsformen,

att antaga härvid fogade förslag till

1) lag angående ändring i 6 § lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 7) örn tjänstgöringen

i Kungl. Maj:ts lagråd; samt

2) lag örn ändring i 2 § lagen den 14 maj 1915 (nr 139) angående Kungl.

Maj :ts högsta domstols tjänstgöring på avdelningar;

dels ock att bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen i övrigt hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

N. Gärde.

Bihang till riksdagens protokoll 1932

1 sami.

160 käft. (Nr 192.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Förslag

till

Lag

angående ändring i 6 § lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 7) om tjänstgöringen

i Kungl. Majrts lagråd.

Härigenom förordnas, att till 6 § lagen den 26 maj 1909 örn tjänstgöringen i

Kungl. Maj:ts lagråd, vilken paragraf ändrats genom lagen den 11 juni 1920

(nr 267), skall fogas ett nytt stycke av nedan angivna lydelse:

6 §.

Ledamot, som---förekommande ärenden.

Sedan justitieråd---tagit befattning.

Ledamot i---lagrådet bestämmer.

Har Konungen givit lagrådet till känna, att under viss tid ärende ej är att

förvänta till behandling, skola ledamöterna, där de ej åtnjuta ledighet, tjänstgöra,

justitieråden i högsta domstolen och regeringsrådet i regeringsrätten;

dock skall lagrådet utan hinder härav handlägga brådskande ärende, som föreligger

eller överlämnas till dess behandling.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1932.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

3

Förslag

till

Lag

om ändring i 2 § lagen den 14 maj 1915 (nr 139) angående Kungl. Maj:ts

högsta domstols tjänstgöring på avdelningar.

Härigenom förordnas, att i 2 § lagen den 14 maj 1915 angående Kungl.

Maj:ts högsta domstols tjänstgöring på avdelningar skall mellan första och

andra styckena införas ett nytt stycke av nedan angivna lydelse:

2 §.

Åtta veckor---två avdelningar.

Under tid, då enligt vad särskilt är stadgat de justitieråd, som äro ledamöter

av lagrådet, skola tjänstgöra i högsta domstolen, skall högsta domstolen arbeta

på ytterligare en avdelning i den mån så lämpligen kan ske.

Därjämte skall---3 § påkallas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1932.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Avgivna

yttranden.

Högsta domstolen.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet

å Stockholms slott den 26 fehman 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, Larsson,

Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Gärde, anmäler fråga örn viss

ändring i bestämmelserna rörande lagrådets tjänstgöring m. m. samt anför:

»Vid anmälan i årets statsverksproposition (andra huvudtiteln sid. 4 ff.,

8 f.) av anslagen till högsta domstolen och nedre justitierevisionen har jag upptagit

till behandling frågan örn högsta domstolens arbetsbalans och åtgärder

för dess nedbringande. Efter en redogörelse för balansens omfattning och sedan

jag berört frågan örn rätten att fullfölja talan till högsta domstolen, har

jag uttalat, att det vore min avsikt att föreslå Kungl. Maj :t framläggande för

årets riksdag av förslag till sådan ändring i gällande bestämmelser, att därigenom

skapades möjlighet att i viss utsträckning taga lagrådets arbetskrafter

i anspråk för avarbetande av den nuvarande balansen hos högsta domstolen. För

härav föranledd förstärkning av nedre justitierevisionens arbetskrafter har jag

— med utgångspunkt från att de lagrådet tillhörande justitieråden kunde inträda

i tjänstgöring i högsta domstolen under högst åtta till tio veckor — hemställt

örn beräknande för budgetåret 1932/1933, i avbidan på särskild proposition

i ämnet, av ett extra förslagsanslag av 20,000 kronor.

Jag anhåller nu att få återupptaga denna fråga.

I skrivelse den 19 januari 1932 har jag hemställt örn yttranden från högsta

domstolens ledamöter i ärendet, så ock angående lämpligaste sättet för anordnandet

av tjänstgöringen i högsta domstolen under den tid av högst tio veckor

årligen, då justitieråden i lagrådet kunde komma att tjänstgöra i domstolen.

Sådana yttranden hava numera inkommit.

Av dessa yttranden framgår, att högsta domstolens ledamöter funnit avgörande

hinder icke möta mot en ändring i gällande bestämmelser örn högsta domstolens

och lagrådets tjänstgöring av innebörd, att de justitieråd, som tillhöra

lagrådet, under någon tid av året inträda i tjänstgöring i högsta domstolen samt

att domstolen under denna tid, i den mån så lämpligen kan ske, arbetar på ytterligare

en avdelning. Samtliga ledamöter hava ansett, att en dylik anordning

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

5

väl icke är möjlig under de åtta veckor på högsommaren, da enligt nu gällande

bestämmelser högsta domstolen arbetar på endast en avdelning, men att densamma

utan alltför stora olägenheter låter sig genomföra under den tid av tio

veckor på för- och eftersommaren, då enligt samma bestämmelser två avdelningar

äro i verksamhet. I fråga örn den övriga delen av arbetsåret - da enligt

gällande stadganden högsta domstolen arbetar på tre avdelningar — hava

olika meningar gjort sig gällande.

Flertalet justitieråd har sålunda funnit även sistnämnda tid med större eller

mindre fördel kunna ifrågakomma för lagrådsledamöternas tjänstgöring i högsta

domstolen. Härvid har framhållits, att i ett hänseende, nämligen med avseende

å antalet till suppleanter indelade ledamöter, sagda tid ställde sig för

den ifrågasatta anordningen gynnsammare än den, då avdelningarna blott äro

två och suppleanterna följaktligen färre, men att ur en annan synpunkt, nämligen

med hänsyn till möjligheterna att bereda lämplig lokal för den extra avdelningens

sessioner, nämnda tid vore mindre gynnsam. Vissa av ifrågavarande

ledamöter hava dock — under framhållande att, även frånsett de lokala

förhållandena, en uppdelning av högsta domstolen i ett större antal avdelningar

vore ägnad medföra olägenheter för dess verksamhet — funnit den tid, då

högsta domstolen arbetar på tre avdelningar, vara förhållandevis mindre lämplig.

En ledamot, med vilken ytterligare fem förklarat sig vara i huvudsak ense,

har ansett sistnämnda period icke höra ifrågakomma för den extra avdelningens

tjänstgöring. Härutinnan har anförts, att en ändring i gällande bestämmelser

om högsta domstolens arbete av den innebörd, att domstolen skulle någon

del av året arbeta på fyra avdelningar, vore ägnad att framkalla de starkaste

betänkligheter. Redan anordningen med tre samtidigt arbetande avdelningar

krävde en ganska tyngande omsorg örn bibehållande av oavlåtlig kontakt

de olika avdelningarna emellan till förekommande av att den nödiga enhetligheten

och konsekvensen i rättsskipningen äventyrades. En ökning i avdelningarnas

antal skulle högst avsevärt stegra dessa svårigheter. Örn dessutom,

till följd av att lämpligt sessionsrum för en fjärde avdelning icke funnes

att tillgå inom högsta domstolens nuvarande lokaler, en avdelning finge sitt

arbete förlagt å annan plats i staden än de övriga, kunde förutses, att berörda

svårigheter icke bleve tillfredsställande bemästrade.

Inom högsta domstolen har vidare framhållits, hurusom det med hänsyn till

de enskilda domstolsledamöternas arbetsbörda i allmänhet icke torde kunna påräknas,

att en extra avdelning utöver dem, som upptagas i gällande indelning,

skall kunna anordnas under hela den tid, då lagrådsledamöterna skola tjänstgöra

i högsta domstolen, samt att det i följd av sjukdomsfall eller andra särskilda

omständigheter kan bliva oundvikligt att för någon kortare tid helt inställa

arbetet å den extra avdelningen.

Vidkommande slutligen de ifrågasatta lagändringarnas närmare innehåll

har inom högsta domstolen ansetts, att, såvitt angar lagrådet, annan bestämmelse

icke vore erforderlig än att i lagen örn tjänstgöringen i lagrådet intoges

ett stadgande därom, att lagrådets ledamöter, då ärende saknades att behandla

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

och ledighet ej åtnjötes, skulle inträda i tjänstgöring, justitieråden i högsta

domstolen och regeringsrådet i regeringsrätten. Vad beträffar högsta domstolen

hava tva justitieråd föreslagit en bestämmelse i lagen örn högsta domstolens

tjänstgöring på avdelningar av innehåll, att under tid, då alla justitieråden

enligt vad särskilt vore stadgat tjänstgjorde i domstolen, denna skulle

arbeta å en ytterligare avdelning i den mån lämpligen kunde ske. Den ledamot,

som funnit lagrådsledamöternas tjänstgöring i högsta domstolen kunna

ifrågakomma allenast å tid, då två avdelningar äro i verksamhet, och med vilken

ytterligare fem justitieråd förklarat sig i huvudsak ense, har framhållit,

hurusom det ej torde vara förenligt med lagrådets och högsta domstolens konstitutionella

ställning att göra tjänstgöringen i högsta domstolen beroende av

Kungl. Maj :ts förordnande, samt förordat upptagande i sistnämnda lag av ett

stadgande, att örn å tid, da högsta domstolen eljest skulle arbeta å två avdelningar,

de justitieråd som vore ledamöter av lagrådet tjänstgjorde i domstolen

enligt vad särskilt vore stadgat, ytterligare en avdelning skulle bildas, där så

lämpligen kunde ske.

UereviaUmt ^ skrivelse den 29 januari 1932 har jag vidare anmodat nedre justitierevisionen

att inkomma med förslag till de åtgärder, som i vad dess verksamhetsområde

anginge kunde påkallas, därest, på sätt nu är i fråga, en extra avdelning

inrättades i högsta domstolen under en tid av högst tio veckor årligen, ävensom

angående de därav föranledda kostnaderna.

I anledning härav har nedre revisionen i skrivelse den 6 februari 1932 framlagt

tva alternativa förslag till ordnande av det på nedre revisionen ankommande

ökade arbete, som skulle föranledas av den ifrågasatta extra avdelningens

inrättande inom högsta domstolen. Enligt det ena av dessa förslag, avseende

en sammanhängande föredragningsperiod av tio veckor, har kostnaden

för erforderliga förordnanden av revisionssekreterare, protokollssekreterare

samt skrivbiträden uppskattats till sammanlagt omkring 26,725 kronor, vilket

belopp emellertid, därest antalet sessionsveckor under perioden fastställdes till

allenast nio, beräknats kunna minskas med omkring 2,250 kronor. Det andra

förslaget är byggt på två särskilda föredragningsperioder, vardera omfattande

fem veckor i följd. Kostnaderna för arbetets ordnande hava i detta fall

beräknats till sammanlagt omkring 27,860 kronor. Härtill kunde komma

kostnader för beredande av semester åt de ifrågavarande extra revisionssekreterarna.

Rörande de upprättade förslagen och kostnadsberäkningarna har

nedre revisionen närmare anfört i huvudsak följande:

Den ifrågasätta utsträckningen av högsta domstolens tjänstgöring innebure,

att antalet av domstolens sessionsveckor ökades med högst tio örn året. Det

vore ännu ovisst, såväl örn dessa tio veckor komme att förläggas i en följd

eller i två, möjligen flera grupper, som ock å vilken tid de i övrigt kunde varda

förlagda. För att klarlägga i vad mån flera eller färre revisionssekreterare

lämpligen borde förordnas att uppehålla föredragningen under de blivande

nya sessionsveckorna, hade nedre revisionen uppgjort två schematiska framställningar,

utvisande, den ena sex tillförordnade revisionssekreterares indelning

till föredragning under tio på varandra följande kalenderveckor och den

andra fyra tillförordnade revisionssekreterares indelning under två olika perio
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

der, vardera omfattande fem kalenderveckor i följd. Varje kalendervecka antoges

innehålla fem föredragningsdagar. Förutom vanlig förberedelsetid borde

för varje revisionssekreterare beräknas en tid av i medeltal atta dagar tor

expeditionsgöromål. , . ..

Enligt det förra alternativet erfordrades, med tillämpning av nyssnämnda

grunder, för envar av fyra revisionssekreterare med tio dagars föredragning

förordnande under 4 månader 29 dagar och för envar av två revisionssekreterare

med fem dagars föredragning förordnande under 2 månader 17—lö dagar,

eller alltså för samtliga sex revisionssekreterare förordnande under ti 1- bopa omkring 25 månader, dragande en kostnad av i runt tal 21,875 kronor.

För protokollsföring å den nybildade avdelningen samt expediering av dess

domar och utslag erfordrades förordnande för en protokollssekreterare under

12 veckor, medförande en beräknad kostnad av 1,480 kronor. Slutligen, borde

förordnas fyra extra skrivbiträden under en sammanlagd tid av 22 manader

för en kostnad av i runt tal 3,370 kronor. Några ökade utgifter för vaktbetjäning

behövde däremot icke tagas i beräkning. Sammanlagda kostnaden foi

arbetets ordnande i enlighet med nu ifrågavarande förslag utgjorde således

26,725 kronor. Emellertid vore det knappast möjligt för högsta domstolens

ledamöter att åtaga sig en sådan arbetsbörda, som måste uppstå genom anordnande

av tio nya sessionsveckor i en följd utan annan förstärkning av domstolens

nuvarande arbetskrafter än den, som bleve en följd av de tre i lagrådet

tjänstgörande justitierådens inträde. Därest antalet sessionsveckor minskades

till nio, skulle den tid, för vilken revisionssekreterare behövde förordnas, i motsvarande

mån minskas och kunde kostnaden för dylika förordnanden nedbringas

med omkring 2,250 kronor. På de beräknade kostnaderna i övrigt kunde

en dylik anordning ej inverka. I vad man antalet nya sessionsveckor kunde

ytterligare minskas vore nedre revisionen för närvarande icke i stand att

Därest åter arbetet ordnades i enlighet med det senare alternativet med

två särskilda femveckorsperioder, erfordrades under vardera perioden förordnande

för en revisionssekreterare under 4 månader 2 dagar med atta föredragningsdagar,

för en under 3 månader 16 dagar med sju föredragningsdagar och

för två under vardera 2 månader 17 dagar med fem föredragningsdagar, eiler

alltså förordnande för fyra revisionssekreterare under sammanlagt 12 manader

22 dagar, motsvarande en kostnad av i runt tal 11,150 kronor. Härtill

komme under varje period kostnad för förordnande av en protokollssekreterare

under 7 veckor, utgörande omkring 860 kronor, samt av tre extra skrivbiträden

under sammanlagt 12 månader 16 dagar, tillhopa omkring 1,920 kronor.

Den kostnad, som kunde beräknas åtgå, om tio sessionsveckor anordnades

enligt detta förslag, uppginge alltså till ^27,860 kronor. I vad man

detta belopp kunde nedbringas därigenom, att någon sessionsvecka under endera

perioden eller båda av förut antydd anledning måste mställas, saknade

nedre revisionen för närvarande möjlighet att bedöma.

Vid de nu gjorda beräkningarna bade icke tagits i betraktande det förhållande,

att hovrättsassessor, vilken genom förordnande såsom ^ revisionssekreterare

ginge miste örn semester i hovrätten, skäligen borde, ,såvitt möjligt erhålla

motsvarande förmån under tjänstgöringen i nedre revisionen Anordnades

emellertid de nya sessionsveckorna så, att ingen av de erforderliga revisionssekreterarna

förordnades under tid, då semester för honom i egenskap av

assessor skulle ifrågakomma, behövde man ej beräkna kostnader för semester i

nedre revisionen. ,, , , ,

Nedre revisionen ville även framhålla nödvändigheten därav, att bebovet av

arbetsrum för ifrågavarande befattningshavare bleve behörigen tillgodosett.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

''Ämbetsverkets lokaler erbjöde icke plats för den nya personalen. De utgifter,

som nödvändiggjordes för beredande av arbetsrum och anskaffande av möbler''

torde emellertid böra bestridas medelst anlitande av andra huvudtitelns ordinane

förslagsanslag till skrivmaterialier och expenser, ved m. m.

Statskontoret. Sedan jag, med överlämnande av nedre justitierevisionens skrivelse, anmodat

statskontoret att avgiva yttrande i ärendet, har statskontoret i skrivelse

den 13 februari 1932 förklarat de av nedre revisionen framlagda kostnadsberäkningarna

icke hava givit anledning till någon erinran.

Departe- Såsom jag vid anmälan i statsverkspropositionen av anslaget till högsta

mentschefen. domstolen anfört, föreligger. — med hänsyn såväl till att vissa under beredning

varande större lagstiftningsfrågor icke kunna väntas föreligga till

behandling av lagrådet under den närmaste framtiden som ock till den för

nya lagstiftningsuppgifter begränsade medelstillgången — anledning till antagande,

att den laggranskande verksamheten under de närmaste åren skall

bliva av mindre omfattning än hittills. På grund härav torde kunna påräknas,

att lagradsledamöternas arbetskrafter skola under någon del av året kunna

tagas i anspråk för andra uppgifter. Av de yttranden, som i ärendet avgivits

av högsta domstolens ledamöter, framgår, att från domstolens sida hinder ej

möter mot att, med tillskott av de i lagrådet tjänstgörande justitieråden, i

högsta domstolen inrättas en extra avdelning för nedbringande av arbetsbalansen.

Jag tillstyrker alitsa, att åtgärder nu vidtagas för en anordning i sådan

riktning. Med hänsyn till de av vissa justitieråd framhållna svårigheterna

för en dylik anordnings genomförande under den tid, då inom högsta domstolen

tre avdelningar äro i verksamhet, finner även jag det lämpligast, att

den extra avdelningens tjänstgöring förlägges till sådan tid, då högsta domstolen

arbetar på två avdelningar, örn än berörda svårigheter icke synas böra

utesluta, att annan tid kan komma i betraktande, därest omständigheterna

skulle göra det nödigt. Uppenbarligen kommer Kungl. Maj :t att så planlägga

lagstiftningsarbetet, att lagrådsledamöternas inträde i högsta domstolen kan

äga rum på möjligast lämpliga tid.

För genomförande av ifrågavarande anordning erfordras vissa ändringar i

gällande bestämmelser rörande lagrådet och högsta domstolen. I lagen örn

tjänstgöringen i lagrådet torde sålunda böra upptagas ett stadgande av innehåll,

att därest Konungen givit lagrådet till känna, att under viss tid, då ledamöterna

ej åtnjuta ledighet, ärende ej är att förvänta till behandling, ledamöterna

därunder skola inträda i tjänstgöring, justitieråden i högsta domstolen

och regeringsrådet i regeringsrätten. Vidare torde i lagen örn högsta domstolens,

tjänstgöring på avdelningar böra föreskrivas, att under tid, då de justitieråd,

som äro ledamöter av lagrådet, skola inträda i tjänstgöring i högsta

domstolen, denna skall arbeta på ytterligare en avdelning i den mån så lämpligen

kan ske. Tydligen bör den omständigheten, att lagrådsledamöterna sålunda

viss tid icke skola tjänstgöra i lagrådet, ej utgöra hinder för att jämväl

under denna tid till lagrådet hänvisas och där upptagas sådana lagstiftningsärenden,

som påkalla omedelbar behandling eller eljest äro av brådskande

beskaffenhet.

Några ändringar i gällande bestämmelser angående regeringsrätten erford
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

9

ras icke i detta sammanhang. Det lärer sålunda ankomma på denna domstol

att själv träffa de anstalter med avseende å arbetets ordnande, vilka kunna

påkallas därav, att det i lagrådet tjänstgörande regeringsrådet inträder i regeringsrätten.

I enlighet med de av mig nu anförda grunder har jag låtit inom justitiedepartementet

upprätta förslag till

1) lag angående ändring i 6 § lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 7) om tjänstgöringen

i Kungl. Maj:ts lagråd; samt

2) lag örn ändring i 2 § lagen den 14 maj 1915 (nr 139) angående Kungl.

Maj. ts högsta domstols tjänstgöring på avdelningar.»

Föredraganden uppläser härefter berörda förslag av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, samt anför vidare:

»Att på förhand fastställa de kostnader, som i anledning av inrättandet i

högsta domstolen av en ny avdelning erfordras till förstärkning av nedre

justitierevisionens arbetskrafter, erbjuder vissa svårigheter. Dessa kostnader

äro, såsom av nedre revisionens skrivelse framgår, i avsevärd grad beroende

av det sätt, varpå avdelningens arbete kan varda ordnat, och detta i sin

tur måste vid varje särskilt tillfälle rättas efter den lagrådet åvilande arbetsbördan.

Vid anslagsfrågans anmälan i statsverkspropositionen har jag antagit,

att den extra avdelningen skulle kunna vara i verksamhet under högst åtta

till tio veckor med, såsom vanligt, fem sessionsdagar i veckan, ävensom beräknat,

att för bestridande av föredragning under denna tid skulle erfordras

förordnande av extra revisionssekreterare under en sammanlagd tid av omkring

20 månader, medförande en kostnad av omkring 17,000 kronor, samt

att till avlöning av de extra arbetskrafter, som kunde komma att pakallas för

ombesörjande av protokollsföringen å den extra avdelningen och för skrivhjälp,

skulle åtgå ett belopp av högst 3,000 kronor. Då, enligt vad utredningen

giver vid handen, det knappast lärer vara att påräkna, att den extra avdelningen

skall kunna tjänstgöra under längre tid än högst nio veckor, samt en

eller annan jämkning i de av nedre justitierevisionen framlagda kostnadsberäkningarna

torde kunna ske, synes mig anledning ej föreligga att till uppförande

i riksstaten föreslå en högre anslagssumma än den av mig i staten

beräknade eller 20,000 kronor. Anslaget torde böra upptagas såsom extra förslagsanslag.

Jag anhåller att få återkomma till denna fråga, sedan lagrådet avgivit utlåtande

över de i ämnet upprättade lagförslagen.»

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över nämnda lagförslag

måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag

av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

H. Sief enson.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

angående ändring i 6 § lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 7) om tjänstgöringen

i Kungl. Maj:ts lagråd.

Härigenom förordnas, att till 6 § lagen den 26 maj 1909 örn tjänstgöringen i

Kungl. Maj:ts lagråd, vilken paragraf ändrats genom lagen den 11 juni 1920

(nr 267), skall fogas ett nytt stycke av nedan angivna lydelse:

6 §.

Ledamot, som--— förekommande ärenden.

Sedan justitieråd---tagit befattning.

Ledamot i---lagrådet bestämmer.

Har Konungen givit lagrådet till känna, att under viss tid, då ledamöterna

ej åtnjuta ledighet, ärende ej är att förvänta till behandling, skola ledamöterna

därunder inträda i tjänstgöring, justitieråden i högsta domstolen och regeringsrådet

i regeringsrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1932.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

11

Förslag

till

Lag

om ändring i 2 § lagen den 14 maj 1915 (nr 139) angående Kungl. Maj:ts

högsta domstols tjänstgöring på avdelningar.

Härigenom förordnas, att i 2 § lagen den 14 maj 1915 angående Kungl.

Maj:ts högsta domstols tjänstgöring på avdelningar skall mellan första och

andra styckena införas ett nytt stycke av nedan angivna lydelse:

2 §.

Åtta veckor---två avdelningar.

Under tid, då enligt vad särskilt är stadgat de justitieråd, som äro ledamöter

av lagrådet, skola inträda i tjänstgöring i högsta domstolen, skall högsta

domstolen arbeta på ytterligare en avdelning i den mån så lämpligen kan ske.

Därjämte skall---3 § påkallas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1932.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Utdrag av protokollet, hållet i Kirngl. Maj:ts lagråd den H mars

1932.

Närvarande:

justitieråden Christiansson,

Edelstam,

Stenbeck,

regeringsrådet Afzelius.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

den 26 februari 1932, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över

upprättade förslag till

1) lag angående ändring i 6 § lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 7) örn tjänstgöringen

i Kungl. Maj:ts lagråd; och

2) lag örn ändring i 2 § lagen den 14 maj 1915 (nr 139) angående Kungl.

Maj:ts högsta domstols tjänstgöring på avdelningar.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsassessorn Carl Romberg.

Förslagen föranledde följande yttranden.

Lagrådet:

Under den tid av mer än tjugu år, som förflutit från lagrådets tillkomst, har

den laggranskning, som åligger lagrådet, såvitt känt är så gott som alltid berett

detsamma full sysselsättning, och det har funnits perioder, då lagrådets

arbetsbörda varit utomordentligt stor. Förslag hava ock varit under övervägande

örn särskilda åtgärder för möjliggörande av ökad laggranskningsverksamhet.

Även under de senaste åren, då lagrådets arbetsbörda ej varit fullt

lika betydande, bär dock vanligen varje år återkommit en anhopning av

ärenden, i allmänhet under årets tre första månader eller i stort sett tiden för

propositioners avgivande till riksdagen. Att lagrådets arbete under dessa förhållanden

ej alltid kunnat bedrivas med önskvärt lugn eller ens med den ingående

noggrannhet, att det för lagrådets ledamöter framstått såsom fullt tillfredsställande,

och att arbetets resultat heller icke vunnit på en dylik nödtvungen

brådska, är för visso sant.

I remissprotokollet har departementschefen uttalat, att — med hänsyn såväl

till att vissa under beredning varande större lagstiftningsfrågor icke kunde

väntas föreligga till behandling av lagrådet under den närmaste framtiden som

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

13

ock till den för nya lagstiftningsuppgifter begränsade medelstillgången •

anledning förelåge till antagande, att den laggranskande verksamheten under

de närmaste åren skulle bliva av mindre omfattning än hittills samt att det

på grund därav torde kunna påräknas, att lagradsledamöternas arbetskrafter

skulle under någon del av året kunna tagas i anspråk för andra uppgifter. Med

anledning av detta uttalande vill lagrådet till en början framhålla, att den arbetstid,

som genom minskningen av antalet remitterade förslag kan för lagrådet

frigöras, enligt lagrådets mening bör i första hand komma dess laggranskande

verksamhet till godo. Den omförmälda anhopningen av ärenden

under årets första månader, som hittills varit åtminstone i viss man oundgänglig,

synes icke försvarlig, såvitt den kan undvikas genom en för lagrådets

granskningsarbete lämpligare fördelning av ärendena under en längre tidsperiod.

Bleve ett forcerat granskningsarbete, efter det lagrådets ledamöter

återkommit från tjänstgöring i högsta domstolen och regeringsrätten, erforderligt,

innebure detta, att i själva verket för laggranskningen tid varit behövlig,

som redan förbrukats för annat ändamål. Och det mäste befaras, att även med

gjorda förhandsberäkningar och bästa förtänksamhet en dylik situation skulle

kunna ej sällan uppstå. Man må ihågkomma, att det ingalunda under alla omständigheter

är för dem, å vilka planläggandet av lagstiftningsarbetet närmast

ankommer, möjligt att bedöma läget för en längre tid framåt.

Det kunde med hänsyn till bland annat nu antydda farhågor ifragasättas,

om ej föreliggande förslag borde av lagrådet avstyrkas. Men under förutsättning,

att en sådan minskning i avseende å lagrådets arbetsuppgifter inträder,

a.tt — med beaktande av att fullt tillräcklig arbetstid gives lagrådet för dess

granskande verksamhet — tid skulle bliva övrig för andra uppgifter, torde

dock vissa skäl tala för att lagrådets ledamöter beredes möjlighet att återinträda

i tjänstgöring inom högsta domstolen och regeringsrätten. Det skulle

naturligen vara synnerligen olyckligt, örn en strävan att lämna lagrådet full

sysselsättning skulle medföra, att lagförslag komme att framläggas, som eljest

måhända skulle hava befunnits mindre angelägna, eller att framläggande av

lagförslag komme att ske på ett stadium, då påbörjandet av granskningen i

och för sig icke varit önskvärt. Vidare är att allvarligt beakta den arbetsbalans,

som för närvarande föreligger för högsta domstolen och vars avarbetande

försvåras genom den fortgående utvecklingen på skilda områden. Ehuru

det icke må förväntas, att den arbetstid, som skulle frigöras i lagrådet och

som enligt vad departementschefen uttalat beräknats kunna omfatta tio veckor

om året, kan med de mer eller mindre tillfälliga anordningar, under vilka

arbetstiden måste tillgodogöras för lagskipningen, giva ett resultat, som statistiskt

sett fullt motsvarar densamma, bör dock denna möjlighet till arbetsbalansens

nedbringande inom högsta domstolen anses värdefull och tillvaratagas.

Om det för något år skulle visa sig, att inställande av lagradets verksamhet

under en del av året bör äga rum, är det emellertid för lagradets arbetsförhållanden

av stor vikt, att ledamöternas tjänstgöring i högsta domstolen och regeringsrätten

så förlägges, att lagrådet erhåller en sammanhängande period för sitt

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

arbete. Departementschefen har ock avsett, att den tid, under vilken lagrådsledamöterna

skulle ägna sig åt lagskipningen, skall — frånsett inträffande ledighet

fortlöpa i följd utan andra avbrott än sådana, som tillfälligtvis kunna

pakallas för behandling i lagrådet av brådskande ärenden av mindre omfattning.

Och det må framhållas, att en tillämpning, varigenom lagrådets ledamöter

under, årets lopp gång efter annan med kortare mellantider komme att tjänstgöra

i högsta domstolen och regeringsrätten, skulle i viss mån återinföra de

under tiden före år 1909 radande, enstämmigt överklagade förhållanden, under

vilka laggranskningsarbetet då försiggick i högsta domstolen och vilkas

ogynnsamma verkningar såväl för detta arbetes fortgång som för högsta domstolens

ordinarie verksamhet föranledde lagrådets tillkomst. En sådan tillämpning

måste därför även för framtiden betecknas såsom icke tillåtlig.

På de svårigheter i avseende å ordnandet av högsta domstolens arbete, som

torde bliva oundvikliga vid tillämpning av förslaget, anser sig lagrådet ej böra

närmare ingå.

Regeringsrådet Afzelius:

Skälen för den nu ifrågasatta lagändringen innefattas i departementschefens

förklaring, att på grund av vissa större lagstiftningsfrågors läge och den för

nya lagstiftningsuppgifter begränsade medelstillgången anledning föreligger

till antagande, att den laggranskande verksamheten under de närmaste åren

skall bliva av mindre omfattning än hittills. Härmed har angivits, att, åtminstone

såvitt nu kan bedömas, dessa orsaker äro av övergående natur. Såsom

tillfälligt måste ock betraktas det jämväl åberopade förhållandet, att i högsta

domstolen föreligger en arbetsbalans, för vilken man vill söka lättnad genom

att domstolens eljest i lagrådet tjänstgörande ledamöter skulle tidvis deltaga i

lagskipningen. I varje fall lärer vara uppenbart, att genom en sådan anordning

icke anvisas en slutgiltig lösning av de spörsmål, som inställa sig när

domstolens arbetsbörda finnes vara större än som svarar emot dess organisation;

skulle balansen visa sig bliva varaktig, måste tydligen — såsom ock antytts

av departementschefen — även andra utvägar komma under omprövning.

De till stöd för förslaget anförda grunderna hänvisa alltså enligt min uppfattning

till en lagstiftningsåtgärd av tillfällig karaktär. Att efter en lång

period av starkt stegrad lagstiftningsverksamhet kommer att följa en tid av

minskad kraftutveckling på detta område, är helt visst naturligt. Men icke

lämnar den erfarenhet, som kunnat vinnas från de sista tjugufem åren, skäl

till antagande, att efter förloppet av en sådan mellantid förhållandena skola

hava undergått, en så väsentlig förändring, att ej en laggranskning, för vilken

beräknas skälig tid och någorlunda jämn fördelning av ärendena, skall fullt

ut taga i anspråk ett utan avbrott tjänstgörande lagråd. Om de föreslagna bestämmelserna

da kvarsta, kommer mahända under åratal någon tillämpning av

dem icke ens att kunna ifragasättas. Sa länge balansen i högsta domstolen består,

kommer dock däri att ligga en uppfordran till att så långt möjligt är söka

en begränsning av lagrådets arbetstid, och efter hand kan ett periodiskt inställande

av dess verksamhet lätt nog bliva uppfattat såsom den regelmässiga ord
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 19%.

15

ningen, efter vilken även det förberedande lagstiftningsarbetet inrättar sig.

Följden härav måste bliva en större sammanträngning av ärenden än som kan

väl förenas med ett gott utförande av laggranskningen. En inskränkning av

lagrådets tjänstgöring i enlighet med det remitterade förslaget synes därför vara

att förorda endast i det fall, att — såsom nu sker — med bestämdhet kan fastställas,

att för en mer avsevärd tid framåt tillräckliga arbetsuppgifter icke

föreligga. Efter en återgång till förhållanden, vilka med ledning av en hittills

obruten erfarenhet få antagas fortfarande vara de normala i detta avseende,

torde dylika bestämmelser icke vara att anse såsom nödiga eller nyttiga.

Av dessa skäl finner jag mig böra hemställa, att förevarande lagändring

måtte för närvarande antagas att gälla endast under en begränsad tid, förslagsvis

fyra år. Örn vid utgången av denna tid överhuvud något behov finnes vara

för handen av fortsatt giltighet för bestämmelser av detta innehåll, har genom

ett sådant uppskov vunnits en efter min mening önskvärd erfarenhet ej blott

örn den föreslagna anordningens inverkan på laggranskningen utan även örn

dess betydelse och lämplighet för högsta domstolens arbete.

Justitierådet Stenbeck:

Till vad lagrådet anfört anser jag mig — i anslutning till den mening, som

jag vid avgivande av yttrande inom högsta domstolen i förevarande ärende

biträtt — böra foga följande uttalande.

Beträffande tidpunkten för lagrådsledamötemas inträde i tjänstgöring inom

högsta domstolen och regeringsrätten erinras, hurusom vid de överväganden

som tidigare ägt rum av frågan örn åtgärder för avarbetande av balansen i

högsta domstolen i allmänhet starkt betonats olägenheterna av ett alltför stort

antal ledamöter i högsta instans samt framhållits den ökade fara för enhetligheten

och kontinuiteten i högsta domstolens lagskipning, som skulle bliva

en följd av ökning av ledamöternas antal och deras fördelning på flera dömande

avdelningar. Sedan antalet justitieråd år 1909 ökats till tjugufyra,

därav tre avsågos skola tjänstgöra i lagrådet, har ytterligare ökning av justitierådens

antal ansetts icke böra ifrågakomma. För vinnande av större arbetsprodukt

har i stället år 1915 genom utsträckning av arbetet på femmansavdelningar

antalet veckor, under vilka högsta domstolen arbetar på tre avdelningar,

ökats från sjutton till tjugunio. Från rättsenhetens synpunkt

är enligt min mening en ökning av de i högsta domstolen samtidigt tjänstgörande

justitierådens antal icke utan betänkligheter. Och från denna synpunkt

finner jag en ökning av antalet under den tid, då högsta domstolen arbetar

på två avdelningar, mindre betänklig — med hänsyn till den snabbare

cirkulation av ledamöterna, som kan äga rum mellan tre avdelningar -— än

under den tid, då högsta domstolen arbetar på tre avdelningar och således en

fjärde avdelning måste inrättas. Det har därför synts mig kunna ifrågasättas,

örn det ej hade varit lämpligt att begränsa lagförslaget till att möjliggöra

ökning av antalet veckor, under vilka högsta domstolen äger arbeta på

tre avdelningar, med anlitande av de justitieråd, som tjänstgöra i lagrådet.

Då jag dock icke ansett mig böra framställa yrkande härom, är det därför,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

att jag ansett ett rent tillfälligt inrättande av en fjärde avdelning icke böra

under alla förhållanden lagligen uteslutas. Men i anslutning till den inom

högsta domstolen av flertalet justitieråd omfattade meningen, att för inrättande

av en extra avdelning den tid, då högsta domstolen arbetar på två avdelningar,

äger företräde framför den tid, då högsta domstolen arbetar på

tre avdelningar, anser jag mig böra betona, att örn — såsom departementschefen

beräknar — inställande av lagrådets arbete icke kommer att kunna

äga rum under längre tid än högst tio veckor, den tid härför bör väljas, under

vilken högsta domstolen arbetar på två avdelningar, så att de i högsta

domstolen återinträdande justitieråden kunna anlitas till bildande under denna

tid av en tredje avdelning. Det synes ytterst osannolikt, att behovet av

arbetstid för laggranskningens fullgörande skall så minskas, att återgång till

högsta domstolen kan ske för längre tid än tio veckor, och allenast örn så

skulle bliva fallet, bör inrättande av en fjärde avdelning i högsta domstolen

ifrågakomma. Vad det i lagrådet tjänstgörande regeringsrådet beträffar,

torde inträde för tjänstgöring i regeringsrätten under den tid, som sålunda

enligt min mening är från högsta domstolens synpunkt lämpligast, icke möta

särskilda svårigheter.

Justitierådet Edelstam:

Vid avgivande inom högsta domstolen av yttrande i förevarande ärende har

jag anslutit mig till den mening, att lagrådsledamöters tjänstgöring i högsta

domstolen borde ifrågakomma allenast å tid, då två avdelningar av denna äro

i verksamhet, d. v. s. i regel tio veckor årligen. Denna mening vidhåller jag.

Därtill finner jag mig äga desto större anledning som de föreliggande förslagen

ej upptaga någon begränsning av den tid, under vilken lagrådet skall kunna

upplösas och dess ledamöter tagas i anspråk för rättsskipningen, ett förhållande

som synes giva anledning till vissa farhågor. Saknaden av lagbestämmelse

i berörda hänseende lärer nämligen — oaktat förslagen enligt sin

motivering utgå därifrån, att anordningen skall bestå under högst tio veckor

varje ar kunna tänkas i praktiken medföra, att densamma, exempelvis vid

en större ökning av arbetsbalansen i högsta domstolen, kommer till användning

under längre tid än som kan anses skälig i betraktande av det förestående

laggranskningsarbetets omfattning, med därav föranledda vådor för kvaliteten

av lagrådets arbetsprodukt och för överansträngning av dess ledamöter.

Jag hemställer, att förslagen måtte underkastas omarbetning i den av mig

angivna riktningen.

Lagrådet:

Vad angår den närmare utformningen av det nya stycke, som enligt förslaget

till ändring av 6 § i lagen om tjänstgöringen i lagrådet skall fogas till

denna paragraf, synas vissa erinringar kunna göras. Sålunda lärer någon

motsägelse ligga däri, att å ena sidan lagrådet självt bestämmer tiden för sin

ledighet och å andra sidan Konungen giver lagrådet till känna, att under viss

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

17

tid, då ledamöterna ej åtnjuta ledighet, ärende icke är att förvänta till behandling.

Vidare måste lagrådet -— på sätt jämväl i remissprotokollet antytts - - vara både berättigat och pliktigt att behandla brådskande ärende, som föreligger

eller under sistnämnda tid överlämnas för utlåtande. Ehuru på grund av

högsta domstolens arbetsförhållanden tidpunkten för de i lagrådet tjänstgörande

justitierådens inträde i högsta domstolen mäste längre tid i förväg bestämmas,

är det dock tydligt, att avbrott i behandlingen även av mindre brådskande

ärende såvitt möjligt bör undvikas.

Med hänsyn till det anförda torde förevarande stadgande böra innehålla,

att örn Konungen givit lagrådet till känna, att under viss tid annat ärende än

nedan sägs ej är att förvänta till behandling, skola ledamöterna, där de ej åtnjuta

ledighet, tjänstgöra, justitieråden i högsta domstolen och regeringsrådet

i regeringsrätten; dock skall lagrådet utan hinder därav handlägga brådskande

ärende, som föreligger eller överlämnas till dess behandling.

Beträffande lydelsen av det föreslagna nya stycket i 2 § av lagen angående

högsta domstolens tjänstgöring på avdelningar finner lagrådet anledning till

anmärkning ej förekomma.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 160 haft. (.Nr 192 f)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 19g.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slolt den 16 mars 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener,

Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Gärde, anmäler lagrådets den 14

mars 1932 avgivna utlåtande över de den 26 februari 1932 till lagrådet remitterade

förslagen till lag angående ändring i 6 § lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 7)

örn tjänstgöringen i Kungl. Maj:tS lagråd samt lag örn ändring i 2 § lagen den

14 maj 1915 (nr 139) angående Kungl. Maj:ts högsta domstols tjänstgöring på

avdelningar.

Efter redogörelse för utlåtandets innehåll anför föredraganden:

»Inom lagrådet hava yppats farhågor, att en inskränkning av dess tjänstgöring

i enlighet med vad som föreslagits skulle kunna leda till beskärning av

den redan nu vid vissa tillfällen knappt tillmätta arbetstiden för lagrådets

granskande verksamhet. Lagrådet har därvid särskilt riktat sig mot den

återkommande anhopningen av ärenden under tiden för propositioners avlåtande

till riksdagen. En dylik anhopning torde emellertid — med de arbetskrafter,

som stå till de olika departementens förfogande, och jämväl i betraktande

av de förhållanden, varunder lagstiftningsarbetet bedrives — i viss mån

vara oundviklig och i varje fall knappast påverkas av den nu föreslagna anordningen.

Väl har hittills, såsom lagrådet framhållit, laggranskningen i allmänhet

lämnat lagrådet full sysselsättning. Enligt vad erfarenheten givit

vid handen har det dock understundom varit förenat med svårigheter att

bereda lagrådet jämn arbetstillgång. Det är då — med hänsyn till sannolikheten

av en begränsning av lagstiftningsarbetet — naturligt, att anstalter i

god tid vidtagas i syfte att de arbetskrafter, som må frigöras från laggranskningen,

komma högsta domstolen och regeringsrätten till godo. Uppenbarligen

bör ett inställande av lagrådets verksamhet ske efter samråd med såväl

lagrådet som högsta domstolen och regeringsrätten samt under beaktande av

att en sådan åtgärd medför största möjliga gagn för lagskipningen utan att

samtidigt lända till förfång för laggranskningen. De synpunkter, som lagrådet

utvecklat angående vikten av att lagrådet erhåller en sammanhängande period

för sitt arbete, delar jag till fullo.

I anledning aV lagrådets erinran har en huvudsakligen formell jämkning

av lagtexten vidtagits.»

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

19

Föredraganden uppläser härefter de omarbetade förslagen samt anför vidare:

»Innan jag hemställer om avlåtande av proposition till riksdagen i ämnet,

tillåter jag mig upptaga en annan av mig i statsverkspropositionen (andra huvudtiteln

sid. 7) berörd fråga, nämligen angående regeringsrättens organisation

och arbetssätt.

I syfte att möjliggöra ett skyndsammare avarbetande av den sedan åtskilliga

år förekommande och efter hand alltmera växande arbetsbalansen i regeringsrätten

antog 1928 års riksdag en lag angående tillfällig ökning av regeringsrådens

antal. Enligt denna lag, som utfärdades den 14 juni 1928, skulle

antalet regeringsråd för tiden från och med den 1 januari 1929 intill utgången

av år 1931 utgöra elva och därefter, i den mån sådant i följd av inträffade ledigheter

kunde ske, åter nedbringas till det ursprungliga antalet av sju, varjämte

regeringsrätten skulle, där så med hänsyn till ledamotsantalet lämpligen

läte sig göra, arbeta å avdelningar.

I samband med antagandet av denna lag hemställde riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t den 29 maj 1928 (nr 320) örn föranstaltande av en allsidig

utredning rörande regeringsrättens organisation och arbetssätt. Riksdagen anförde

härvid, bland annat, att en ändring av reglerna för regeringsrättens domförhet

därhän, att regeringsrätten i allmänhet bleve domför med ett mindre

antal ledamöter än vad för närvarande vore fallet, borde kunna genomföras

utan risk för rättssäkerheten på detta område, samt att det kunde ifrågasättas,

huruvida icke, därest regeringsrätten organiserades i närmare anslutning till

Kungl. Maj :ts kansli, en avsevärd förenkling skulle vara möjlig beträffande

såväl föredragningen inom regeringsrätten som själva regeringsrättens arbetssätt.

Med anledning av riksdagens skrivelse uppdrog Kungl. Majit den 19 september

1929 åt regeringsrätten att låta verkställa den begärda utredningen

och förordnades tillika, att yttranden från regeringsrättens ledamöter skulle inhämtas

angående de författningsändringar eller åtgärder i övrigt, vartill utredningen

kunde föranleda. Den anbefallda utredningen jämte yttrande av regeringsrättens

ledamöter överlämnades den 11 november 1930. Sedan densamma

på min begäran i vissa avseenden fullständigats, framhöll jag vid ärendets

anmälan inför Kungl. Majit den 16 april 1931 såsom önskvärt, att de

olika spörsmålen beträffande förevarande ämne gjordes till föremål för ytterligare

undersökning, varjämte jag angav vissa riktlinjer, efter vilka en sådan

borde bedrivas. Med bifall till av mig samtidigt gjord hemställan uppdrog

Kungl. Majit åt statens organisationsnämnd att verkställa den förnyade utredningen.

Med överlämnande av en inom nämnden upprättad promemoria i

ämnet jämte bilagor ävensom yttranden över promemorian från regeringsrättens

ledamöter har organisationsnämnden i skrivelse den 19 oktober 1931 avgivit

av vissa författningsförslag åtföljt utlåtande i anledning av uppdraget.

1 sitt till Kungl. Majit den 11 november 1930 avgivna yttrande bava regeringsrättens

ledamöter — under åberopande av statistiska uppgifter rörande

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

regeringsrättens verksamhet till och med första halvåret 1930 — framhållit,

hurusom antalet till regeringsrätten inkomna mal, med obetydliga avvikelser,

intill år 1929 företett en i stort sett tämligen jämn stegring, dock att denna

efter år 1921 i allmänhet varit mindre än tidigare. Medan antalet dylika mål

under år 1910 utgjort allenast något över 1 300, hade detsamma år 1927 uppgått

till i det närmaste 2 600 samt år 1928 ytterligare stigit till över 2 800,

därav dock jämförelsevis många sedermera återkallats. Siffran hade därefter

sjunkit; antalet inkomna mål hade sålunda uppgått till 2 014 under år

1929 och till 1 051 under första halvåret 1930. — Vad anginge balansen, hade

denna företett en mera avsevärd stegring först från och med år 1917, vid vilket

års utgång de oavgjorda målens antal utgjort nära 1 100. Balansen hade därefter

.befunnit sig i oavbruten ökning till utgången av år 1926, då densamma

uppgått till 4 650 mål, men under de följande åren — särskilt efter det regeringsrätten

från och med år 1929 utökats med fyra ledamöter — i betydande mån

sjunkit, sa att antalet balanserade mal den 1 juli 1930 utgjort 2 147.

I sitt yttrande till Kungl. Maj:t hava regeringsrättens ledamöter i fråga örn

storleken av den arbetsbörda, som under de närmaste åren kunde antagas komma

att åvila regeringsrätten, framhållit, att sedan de arbetskrafter inom kammarrätten,

^ som varit upptagna med handläggning av de på grund av 1928

och 1929 års fastighetstaxeringar anhängiggjorda målen, bleve frigjorda för

andra uppgifter, ett snabbare avgörande av de i kammarrätten balanserade skattemålen

vore att förvänta, ett förhållande, som i sin tur kunde antagas komma

att spela en ganska avsevärd roll för arbetets fortgång i regeringsrätten. Vidare

syntes sannolikt, att innan tillämpningen av de nya skattelagarna, vilka trätt

i kraft den 1 januari 1929, hunnit genom praxis stabiliseras, dessa komme att

föranleda ökad tillströmning av beskattningsmål. Möjligt vore ock, att den

nya kommunallagstiftningen, örn än i mindre mån, skulle under första tiden

av sin tillämpning verka i samma riktning. Även oberoende av särskilda

omständigheter borde man, enligt vad erfarenheten bestyrkte, räkna med en

successiv stegring av de inkommande målens antal. Under framhållande,

bland annat, att vissa slag av mal antagit en betydligt mera invecklad karaktär

än tillförne, hava regeringsrättens ledamöter vidare uttalat, att man under

förutsättning av sex tjänstgörande regeringsråd knappast borde sträcka förväntningarna

i fråga örn det antal mål, som årligen kunde medhinnas, längre

än till omkring 2 000. Med hänsyn till dessa beräkningar rörande regeringsrättens

arbetsbörda och arbetskapacitet, och då regeringsrättens ledamöter funnit

sig böra bestämt avstyrka rubbning i den av riksdagen ifrågasatta riktningen

av nu gällande bestämmelser om regeringsrättens domförhet, hava regeringsrättens

ledamöter föreslagit, att med avvecklingen av den genom 1928

års provisoriska lag bestämda organisationen skulle så till vida anstå, att

antalet i regeringsrätten ständigt tjänstgörande ledamöter någon tid framåt

bestämdes till atta. Med detta ledamotsantal skulle, bland annat, möjlighet

föreligga att i viss utsträckning arbeta på två avdelningar.

Organisationsnämnden har i likhet med regeringsrättens ledamöter funnit

försiktigheten bjuda att, därest gällande fullföljdsbestämmelser lämnades orub
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 192.

21

bade, för de närmaste åren räkna med en viss, kanske ej alltför ringa ökning

av antalet regeringsrättsmål, därvid nämnden dock icke funnit anledning föreligga

till antagande, att detta antal skulle stiga högre än till 2 500 eller allra

högst 2 700 cm året. Nämnden har jämväl ansett, att man med beaktande av olika

inverkande faktorer — bland annat den hos vissa mai, särskilt skattemalen

men även patentmålen, vilkas antal under årens lopp i ej ringa mån stegrats,

framträdande tendensen att bliva av mera vidlyftig och svårartad beskaffenhet

— knappast kunde räkna med högre antal årligen avgjorda mål än i medeltal

330—350 för ledamot och sålunda för hela domstolen, om den bestode av sex

ledamöter, omkring 2 000—2 100. Vid sådant förhållande och da nämnden av

anförda skäl icke funné sig kunna förorda någon ändring av fullföljdsbestämmelserna,

ansåge nämnden lika nied regeringsrättens ledamöter, att regeringsrättens

arbetskapacitet med ett ledamotsantal av sex samt med i övrigt nuvarande

organisation och arbetssätt icke vore tillräcklig för att förhindra uppkomsten

av balans, varför särskilda åtgärder i sådant syfte finge anses av

nöden. Nämnden funne emellertid det av regeringsrättens ledamöter framlagda

förslaget med åtta ledamöter lida av den svagheten, att rent tekniska

svårigheter mötte att utnyttja arbetskrafterna. Med sju ledamöter och sammanträde

å femmansavdelning åter kunde regeringsrättens arbetskapacitet skäligen

icke beräknas högre än till 2 300—2 400 mål örn året. För att ett arbete

i större eller mindre omfattning å två avdelningar skulle kunna med någorlunda

säkerhet planeras, syntes näppeligen kunna räknas med mindre antal

ledamöter än nio, örn nu gällande regler för domförhet bibehölles, och sju, om

det domföra antalet nedsattes till tre. Ett bibehållande av sex ledamöter i

förening med en dylik nedsättning av det domföra antalet skulle komma att

lida av samma svaghet, som påvisats vidlåda en anordning med åtta ledamöter

och nuvarande domförhetsregler. Ur rättssäkerhetens synpunkt syntes knappast

några större betänkligheter behöva möta mot en nedsättning av det domföra

antalet till tre, förutsatt att man härvidlag begränsade sig till de fall,

då alla ledamöterna vore ense örn beslutet. På grund av vad sålunda och i övrigt

anförts, har organisationsnämnden funnit starka skäl föreligga för att

regeringsrätten så organiserades, att den komme att bestå av sju i domstolen

tjänstgörande ledamöter, samt att genom ändring av domförhetsreglerna regeringsrätten

sattes i tillfälle att vid behov arbeta på två avdelningar med tre ledamöter

på var och en.

Vidkommande regeringsrättens arbetssätt i övrigt hava regeringsrättens ledamöter

funnit detsamma — enligt vad ock synts dem bekräftat av erfarenheten

— vara ordnat på ändamålsenligt och tillfredsställande sätt. Genom meddelade

föreskrifter örn målens beredning av tjänstemän inom vederbörande statsdepartement

m. m. vore sörjt för att den samverkan med departementen, som

vid regeringsrättens tillkomst framstått såsom önskvärd, alltjämt i full utsträckning

upprätthölles. Vad själva föredragningen beträffade, utgjorde denna

en tjänstemännen åvilande uppgift, å vars fullgörande på ändamålsenligaste

sätt regeringsrätten städse hade sin uppmärksamhet riktad. Även denna ange
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

lägenhet måste, såvitt av allmänna föreskrifter berodde, numera anses ordnad

på tillfredsställande sätt.

Mot vad regeringsrättens ledamöter i nu nämnda hänseenden anfört har organisationsnämnden

ej haft något att erinra.

Under den tid, som förflutit sedan regeringsrättens ledamöter avgåvo sitt

yttrande till Kungl. Maj:t, hava i fråga örn tillströmningen av mål till regeringsrätten

förhållandena utvecklat sig så, att antalet inkomna mål ytterligare

något minskats. Detsamma uppgick sålunda under år 1931 till 1 980. Balansen

har under tiden i betydande man sjunkit och uppgick vid utgången av år

1931 till endast 1 093 mål. Under de tre sist förflutna åren har å balansen avarbetats

sammanlagt 3 071 mål. Tages hänsyn till att regeringsrätten även under

innevarande år med all sannolikhet kommer att kunna i stor utsträckning

tjänstgöra på två avdelningar, lärer anledning saknas till annat antagande än

att åtminstone vid nästa årsskifte endast för arbetets jämna gång erforderlig

balans skall återstå.

För närmare utredning beträffande den ökning av skattemålens antal, som,

enligt vad regeringsrättens ledamöter och organisationsnämnden antagit, kan

vara att emotse i regeringsrätten under de närmaste åren, har jag i skrivelse

den 27 januari 1932 anmodat kammarrätten att inkomma med yttrande i denna

fråga. Jämväl kammarrätten har funnit en dylik ökning sannolik under åren

1932—1934, varemot för år 1935 en ej obetydlig minskning ansetts vara att

påräkna. Med ledning av vid yttrandet fogade uppgifter och på grundval av

den under senare år förekommande fullföljdsprocenten synes man kunna utgå

från att antalet till regeringsrätten inkommande skattemål icke skall på grund

av ökad arbetskapacitet hos kammarrätten förete större stegring i förhållande

till 1931 års siffra än med 100 mål under vartdera året 1932 och 1933 samt

med 70 mål under år 1934.

I fråga örn de av organisationsnämnden berörda patentmålen får jag framhålla,

att enligt inhämtade upplysningar antalet till regeringsrätten inkomna,

på handelsdepartementets föredragning ankommande mål — av vilka minst tre

fjärdedelar utgjorts av patentmål — från att under år 1929 hava uppgått till

150 sjunkit till 138 under år 1930 och 70 under år 1931. Antalet oavgjorda

dylika mål har ock sedan 1930 års ingång nedgått från 238 till allenast 42 vid

senaste årsskifte. Därest icke tillströmningen ökas under den närmaste tiden,

lärer någon balans av på handelsdepartementets föredragning ankommande regeringsrättsmål

knappast kunna väntas föreligga vid utgången av första halvåret

1932. Härtill kommer, att med inrättandet från och med den 1 juli 1931

av en besvärsavdelning inom patent- och registreringsverket en ny instansordning

införts i fråga om patentärenden, vilken anordning otvivelaktigt är ägnad

att medföra en lättnad i regeringsrättens arbetsbörda. Av allt att döma torde

man åtminstone för den närmaste framtiden ej behöva räkna med en högre siffra

å antalet till regeringsrätten årligen fullföljda patentmål än omkring 20.

Slutligen vill jag erinra, att Kungl. Majit i proposition till innevarande års

riksdag (nr 109) framlagt förslag till ändring i reglerna örn fullföljd av talan

från vattendomstol i farleds- och flottledsmål av innebörd, att dessa mål, vilkas

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

23

slutliga prövning i vissa delar enligt gällande ordning ankommer på regeringsrätten,

skola i hela sin vidd fullföljas till vattenöverdomstolen och därifrån till

högsta domstolen. Väl har antalet farleds- och flottledsmål i regeringsrätten

icke varit synnerligen stort — detsamma uppgick under de fem sist förflutna

åren till sammanlagt 37, därav 16 under år 1930 och 11 under år 1931 — men

då behandlingen av berörda mål ofta är jämförelsevis tidsödande torde den

lättnad i regeringsrättens arbetsbörda, som dessa måls överflyttande medför,

vara ej obetydligt större än som framgår av det antal, dessa mål utgöra.

De verkställda utredningarna synas mig giva vid handen, att för de närmaste

åren knappast är att räkna med någon nämnvärd stegring i antalet till regeringsrätten

inkommande mål. Med ganska stor sannolikhet torde man kunna

utgå från att detta antal icke skall komma att överstiga 2 100 om året. Den

årliga avarbetningen lärer, såsom organisationsnämnden framhållit, i genomsnitt

böra för varje ledamot beräknas till 330—350 mål, motsvarande med sex

ständigt tjänstgörande ledamöter 2 000—2 100 mål. Grundad anledning finnes

alltså till antagande, att sedan balansen avarbetats, regeringsrätten skall

med nämnda ledamotsantal kunna avgöra målen efter hand som de inkomma,

och att således ny balans icke skall behöva uppstå. Vid angivna förhållande

finner jag ej skäl att nu föreslå en ökning av regeringsrådens antal utöver det

före tillkomsten av 1928 års provisoriska lag föreskrivna.

Anses sålunda antalet i regeringsrätten ständigt tjänstgörande ledamöter

böra förbliva vid det ursprungligen bestämda eller sex, torde — även

örn under de av organisationsnämnden angivna förutsättningarna ändring i

reglerna angående domförhet i regeringsrätten kan bliva erforderlig — anledning

dock saknas att nu för riksdagen framlägga förslag i detta ämne. En

dylik ändring, vilken skulle hava till syfte att allt framgent möjliggöra regeringsrättens

tjänstgöring på avdelningar, kräver för sin praktiska tillämpning,

såsom organisationsnämnden framhållit, att ledamotsantalet i fråga bestämmes

till minst sju. Möjligen kunde ifrågasättas att, för den händelse en ökning

av regeringsrådens antal inom de närmaste åren skulle visa sig behövlig,

redan nu vidtaga en revision av domförhetsreglerna. Då emellertid, särskilt

med hänsyn till vad kammarrätten yttrat i fråga om skattemålen, snarast en

nedgång i antalet till regeringsrätten inkommande sådana mål är att förvänta

efter ett pär år, lärer man näppeligen behöva räkna med en dylik utökning.

Erinras må ock, att därest den av mig föreslagna anordningen i fråga örn lagrådsledamöternas

tjänstgöring genomföres, en tidigare icke beräknad förstärkning

av regeringsrättens arbetskrafter kan komma att vinnas.

Med hänsyn till det ändrade läge, vari denna fråga sålunda kommit, och då

— såsom även organisationsnämnden vitsordat — arbetssättet inom regeringsrätten

synes vara tillfredsställande ordnat, finner jag mig ej böra nu framlägga

förslag till ändrade bestämmelser i fråga örn regeringsrättens organisation

eller arbetssätt.»

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Föredraganden hemställer härefter — under erinran om vad tidigare i ärendet

anförts angående behovet av extra anslag till nedre justitierevisionen — att

Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen

dels, jämlikt § 87 regeringsformen, att antaga de föreliggande lagförslagen,

dels ock att till ytterligare förstärkning av nedre justitierevisionens arbetskrafter

i anledning av att ledamöter av lagrådet under viss tid kunna komma

att tjänstgöra i högsta domstolen, för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra

förslagsanslag å 20 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Erik H:son Malm.

Stockholm 1932. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

320986

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1932:146 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i 6 § lagen den 26 maj 1909 örn tjänstgöringen i Kungl. M a1 i texten
  2. S1LU 1932:1 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag angående ändring i 6 § lagen den 26 maj 1909 örn tjänstgöringen i Kungl. Maj:ts lagråd s. 1 i texten