Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om häradsnämnds tjänstgöring

1932-03-16 · 40 sidor, varav 38 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 38 av 40 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:193, Med förslag till lag om häradsnämnds tjänstgöring

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

1

Nr 193.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om häradsnämnds

tjänstgöring; given Stockholms slott den 16 mars

1932.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogat förslag till lag örn häradsnämnds tjänstgöring.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

N. Gärde.

Bihang till riksdagens protokoll 1932.

1 sami. 161 haft- (Nr 193.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

Förslag

till

Lag

om häradsnämnds tjänstgöring.

Härigenom förordnas som följer:

Erfordras i tingslag flera än tolv nämndemän, bestämmer Konungen

deras antal. Äro nämndemännen flera än tolv eller finnes, i tingslag med

tolv nämndemän, allas närvaro i rätten ej erforderlig, fördele häradshövdingen

efter samråd med nämnden tjänstgöringen dem emellan. Fördelningen

bör ske så, att erforderlig ortskännedom blir företrädd inom nämnden

samt att ändring i nämndens sammansättning under ett och samma

måls handläggning och avgörande i regel ej kommer att äga rum.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1932.

Genom lagen upphäves 9 § andra stycket i förordningen den 17 maj 1872

angående ändring i vissa fall av gällande bestämmelser örn häradsting.

I tingslag där vid lagens ikraftträdande finnas flera än tolv nämndemän

skola, intill dess Konungen annorlunda förordnar, nämndemän väljas till

enahanda antal som tillförene.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 26 februari 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Gärde, anmäler fråga örn

lagstiftning angående häradsnämnds tjänstgöring samt anför:

»Sedan den svenska nämnden efter att hava genomgått olika utveck- Historik.

lingsstadier erhållit ungefärligen sin nuvarande gestaltning vid slutet 1734 års lag.

av 1600-talet eller början av 1700-talet, blev densamma i 1734 års lag för

första gången föremål för närmare reglering. I 1 kap. 1 § rättegångsbalken

i nämnda lag stadgades, att i häradsrätt skulle häradshövding

döma med tolv därtill valda, i häradet bofasta bönder. Vidare meddelades

i 23 kap. rättegångsbalken bestämmelser därom, att minst sju nämndemän

måste vara närvarande, för att rätten skulle vara domför samt att

endast enhällig nämnd kunde överrösta häradshövdingen I huvudsak

gälla de angivna grundsatserna alltjämt. De förändringar som skett

efter 1734 års lags tillkomst röra allenast sättet för utseende av nämndemän

samt villkoren för valbarhet till nämndemansbefattning. Sålunda

stadgades genom en kungl, förordning den 18 december 1823, att nämnden,

vilken ditintills enligt stadgad praxis utsetts av häradshövdingen, skulle

väljas å sockenstämma av häradets bönder, varjämte föreskrifter meddelades

örn valet, valbarhetsvillkor m. m. I anslutning härtill förordnade

Kungl. Majit genom skrivelse den 12 februari 1824, varom erinrades

i Svea hovrätts cirkulär den 31 januari 1825, att vart och ett härad

eller tingslag av härads- eller tingsrätterna skulle för val av nämndemän

fördelas i vissa nämndemansdistrikt. Uti åtskilliga hänseenden ändrade

bestämmelser angående sättet för val av nämndemän ävensom valbarhetsvillkor

meddelades genom kungl, förordningen den 19 juli 1872,

som bland annat föreskrev, att vid nämndemansval en var i kommunens

allmänna angelägenheter röstberättigad skulle äga rösträtt inom den valkrets

han tillhörde. Slutligen må anmärkas, att bestämmelser angående

nämndemansval i stad, som tidigare saknats, tillkommo genom lag den

7 maj 1917.

s. 4 Kontrollera mot PDF

1872 års

lagstiftning.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

Så länge i varje härad (eller motsvarande domkrets: skeppslag, bergslag

etc.) ting höllos å häradets egen tingsstad, förefunnos givetvis

goda betingelser för ett kontinuerligt deltagande i rättsskipningen av

häradets nämndemän. Småningom började det emellertid förekomma,

att två eller flera härad sammanslogos till en domkrets med gemensam

tingsstad. Stadgandet i 2 kap. 1 § rättegångsbalken av 1734 års lag, att

häradshövdingen skulle hålla tre ting årligen ’i vart härad å rättan

tingsstad’, ansågs icke utgöra hinder härför. Inom de härad som sammanslagits

utsågos i allmänhet nämndemän till samma antal som före

sammanslagningen. En särskild anledning att icke nedbringa nämndemännens

antal utgjorde hänsynen därtill, att nämndemännen, utom tjänstgöringen

vid häradsrätterna, hade en hel del andra åligganden att fullgöra,

av vilka framför allt skyldigheten att biträda vid vägsynerna var

dem till avsevärt besvär.

Då olägenheterna av den enligt 2 kap. 1 § rättegångsbalken gällande

sammanträdesordningen för häradsrätterna med stigande folkmängd och

större rörlighet i samfärdseln blevo allt mera kännbara, föranleddes rikets

ständer att i underdånig skrivelse den 28 maj 1866 hemställa, att ''till

förekommande av den överklagade långsamheten i lagskipningen vid underdomstolarna

å landet’ nödiga åtgärder måtte vidtagas för utarbetande

av förslag till förändrade stadganden angående häradsrätternas arbetssätt.

I skrivelsen framhölls bland annat, att en ökad skyndsamhet vid

häradsrätternas förhandlingar skulle i väsentlig mån kunna genomföras

genom häraders och tingslags frivilliga sammanslutning för gemensam

jurisdiktion, därvid åt de sålunda förenade tingslagen ''borde lämnas öppet

att vart för sig välja fulltalig nämnd, varigenom man förebyggde den

olägenhet av nämndemansbestyrets försvårande, som eljest skulls uppstå,

därest en för hela domsagan gemensam nämnd måste övertaga alla

de bestyr, som förut ålegat de särskilda tingslagens nämnder, och vilken

olägenhet enligt rikets ständers åsikt icke lämpligen borde avhjälpas genom

nedsättning i det antal, som vore föreskrivet för att nämnd skulle

vara domför’. Med anledning av denna ständernas skrivelse igångsattes

ett utredningsarbete, som resulterade i kungl, förordningen den 17 maj

1872 angående ändring i vissa fall av gällande bestämmelser örn häradsting.

Genom förordningen infördes den s. k. nya sammanträdesordningen

i domsagor omfattande ett eller två tingslag. Benämningen tingslag,

som i förordningen för första gången kom till användning i lag, användes

enligt det till grund för förordningen liggande, av lagbyrån avgivna

betänkandet för att i stället för benämningen härad, som dåmera

icke kunde anses vara i sådant hänseende helt lämplig, beteckna den

domkrets, som hör till varje häradsrätts domvärjo och således utgör den

judiciella enheten. I 9 § första stycket av förordningen fastslogs också,

att i allt vad till rättegången hörer skulle örn tingslag gälla vad genom

lag eller författningar vore stadgat angående härad. Av särskilt intresse

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. May.ts proposition Nr 193.

är i förevarande sammanhang 9 § andra stycket i förordningen, som innefattar

den enda hittills meddelade lagbestämmelsen angående nämndemännens

indelning till tjänstgöring. I detta lagrum stadgas, att örn två

eller flera tingslag av Konungen förenas till ett, skola likväl, därest icke

Konungen annorledes förordnar, nämndemän väljas till enahanda antal

som tillförene i vart och ett av dessa tingslag, och skall häradshövdingen

efter samråd med nämnden fördela tjänstgöringen dem emellan. ^ Några

riktlinjer efter vilka indelningen till tjänstgöring borde ske angåvos ej.

I sitt betänkande anförde lagbyrån med avseende å det föreslagna stadgandet

i 9 § andra stycket endast, att detta överensstämde med den i rikets

ständers skrivelse år 1866 yttrade åsikt.

I syfte att göra den nya sammanträdesordningen tillämplig beträffande

allt flera tingslag verkställdes efter förordningens ikraftträdande sammanslagningar

av tingslag i stor utsträckning, och utvecklingen har därefter

fortgått i samma riktning. Vid nyssnämnda tidpunkt utgjorde av

landets dåvarande 103 domsagor allenast 14 ett tingslag och 27 två tingslag,

men alla övriga 62 domsagor tre eller flera tingslag. Vid 1930 års

utgång hestodo ej mindre än 61 av rikets 119 domsagor av ett tingslag,

50 domsagor av två tingslag och endast 8 domsagor av tre eller fyra

tingslag.

Den Kungl. Majit enligt 9 § andra stycket i 1872 års förordning tillkommande

befogenheten att meddela förordnande angående nämndemännens

antal i sammanslagna tingslag kom endast undantagsvis till utövning under

årtiondena närmast efter tillkomsten av berörda förordning. Följden

var, att i många sammanslagna tingslag nämndemän valdes till vida

större antal än som kunde vara erforderligt och lämpligt. Det förekom

sålunda, att ända till 84 nämndemän utsågos i ett enda tingslag.

Vid 1901 års riksdag väcktes i andra kammaren två motioner, den ena

av herrar A. Johanson i Mossebo och A. Magnusson (nr 33) samt den andra

av herr E. Åkerlund (nr 62), i vilka motioner starkt missnöje med rådande

ordning för nämndens tjänstgöring i sammanslagna tingslag kom till uttryck.

I den förra motionen anfördes bland annat:

Genom 1872 års förordning hade nämndemans uppgift såsom ledamot

av häradsrätt i betydlig grad, till stor skada för rättsväsendets sunda utveckling,

förminskats. Det vore vanligt att vid den fördelning av tjänstgöring,

som jämlikt 9 § andra stycket i förordningen skulle ske i sammanslagna

tingslag, verkställdes på sådant sätt, att olika grupper av

nämnden komme att tjänstgöra vid vart och ett av de tillfällen, då ett

särskilt mål förekomme till handläggning och företoges till avgörande.

Detta förhållande, som vore ägnat att framkalla ganska stor ringaktning

för häradsrätten och dess domslut, hade förändrat nämndens ställning därhän,

att dess uppgift mera syntes vara att utgöra en hedersvakt kring

domaren än ett medansvarigt dömande element av rätten.

Riksdagen

1901.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

På grund av det anförda hemställdes, att riksdagen måtte hos Kungl.

Majit anhålla örn sådan ändring i 1872 års förordning, att nämndemännens

antal även i de sammanslagna tingslagen måtte bestämmas till 12.

I herr Åkerlunds motion yttrades bland annat:

De sammanslagningar av tingslag, som i följd av 1872 års förordning

i allt vidsträcktare mån ägt rum, hade visserligen utövat ett mycket gott

inflytande i fråga örn snabbhet i rättsskipningen vid häradsrätterna,

men det torde icke kunna bestridas att dessa sammanslagningar nästan

överallt åstadkommit ganska stor skada i fråga örn häradsnämndernas

sammansättning och duglighet samt mångenstädes berövat desamma allt

inflytande och anseende. De täta tingssammanträdena och de ofta mycket

försvårade resorna till och från desamma, som blivit en följd av sammanslagningarna,

hade gjort att man på många — troligen de flesta —

håll beslutat, att nämndemännen skulle tjänstgöra turvis. Vid en sådan

anordning vore nämnden betagen all möjlighet att följa varje mål, som

icke kunde slutdömas genast det förekomme, och det vore vidare uppenbart,

att upplysningar och råd till vederbörande domare från ständigt växlande

nämnder måste bliva av ytterst ringa värde. Det hade ock visat sig,

att där tjänstgöringen vore så anordnad ytterst få av nämndemännen

plägade behålla sina befattningar längre än de därtill vore nödda och

tvungna samt att bygdernas dugligaste och erfarnaste män droge sig för

att spilla tid i häradsrätten, då de såge sig urståndsätta att där utöva

någon gagnande verksamhet. Jämväl andra omständigheter hade verkat

i samma riktning. Enligt motionärens mening vore det lämpligt, att

nämndemännens antal nedsattes så, att de alla på en gång kunde tjänstgöra

i de respektive häradsrätterna.

Motionen utmynnade i hemställan att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Majit ville anhålla örn utarbetande av förslag till sådan ändring i gällande

lag, att landets häradsnämnder måtte kunna åtminstone i någon

mån återvinna sitt forna anseende och sin betydelse som folklig institution

i häradsrätterna.

Med anledning av motionerna avlät riksdagen en skrivelse till KungL

Majit den 3 maj 1901 (nr 72).

I skrivelsen anfördes, att riksdagen funnit en nedsättning av nämndemännens

antal till 12 i sammanslagna tingslag ur åtskilliga synpunkter

hava goda skäl för sig. Dels stöde förslaget härom i överensstämmelse

med den i vårt land av ålder gällande principen för häradsrätternas sammansättning,

och dels skulle därigenom åvägabringas avsevärda fördelar

i fråga örn rättsskipningens handhavande vid häradsrätterna. Såsom

förhållandena vore i de flesta sammanslagna tingslag medförde det stora

antalet nämndemän, mellan vilka i sådana tingslag tjänstgöringen vore

fördelad, att de nämndemän, som skulle deltaga i avdömande av uppskjutna

mål, ofta ej varit i tillfälle att övervara målens föregående handläggning

i dess helhet och understundom helt och hållet saknade kännedom

örn vad i målet vid föregående rättegångstillfällen förekommit Visserligen

hade enligt 23 kap. 2 § rättegångsbalken häradshövdingen skyldighet

att, när dom å häradsting skulle fällas, underrätta nämnden ''örn

saken, och de skäl däri äro, så ock vad lag i ty fall säger’, men denna mer

eller mindre kortfattade föredragning kunde ej för nämndemännen er
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

sätta den självständiga iakttagelsen såsom grundval for ett personligt

omdöme i målet. Genom nedsättning av nämndemannens antal .lil 12

skulle i detta hänseende åstadkommas en väsentlig förbättring. Nämndemännen

finge därigenom tillfälle att mera oavbrutet följa malens och

tingsärendenas gång från deras första handläggning, och harav skulle,

helt naturligt, alstras ett ökat intresse hos nämndemannen for deras viktiga

värv. I princip anslöte sig riksdagen alltså till förslaget att namndemansantalet

måtte i alla tingslag begränsas till 12. Av praktiska skal

funne riksdagen det emellertid ej vara lämpligt att överallt genomföra

denna begränsning av antalet. Nämndemännen hade nämligen en hel del

andra åligganden än tjänstgöringen vid häradsrättens sammanträde!!,

särskilt att biträda vid vägsynerna. Skulle nu antalet namndeman ovillkorligen

nedsättas till 12 inom varje tingslag, komme detta att i stora

tingslag, där långt flera nämndemän än 12 funnes, högst väsentligt oka

det redan ganska betungande besväret av dylika förrättningar, vilket i

sin ordning skulle föranleda motvillighet mot nämndemansuppdraget.

Riksdagen ansåge sig ej böra ifrågasätta, att nämndemännens antal överallt

begränsades till 12 men funne lämpligt, att det lortlarande borde bero

på Konungens prövning, huruvida och i vad mån en nedsättning av nämndemännens

antal i de sammanslagna tingslagen borde äga rum.

Under åberopande av det sålunda anförda och under uttalande av önskvärdheten

utav nämndemansantalets nedbringande till 12, där sådant

utan olägenhet kunde vidtagas, hemställde riksdagen, att Kungl. Majit

måtte låta utreda, i vad mån nämndemännens antal i de tingslag där

detsamma överstege 12 lämpligen kunde nedbringas, samt utfärda de bestämmelser

därom, vartill utredningen kunde föranleda.

På grund av riksdagens skrivelse verkställdes utredning, som ledde till

att genom kungl, brev den 11 juli 1913 nämndemännens antal i nio olika

sammanslagna tingslag begränsades. Efter sistnämnda dag bär Kungl.

Majit vid flera tillfällen meddelat förordnande angående inskränkning

av antalet nämndemän i sammanslagna tingslag. (I ett sådant tingslag,

där genom kungl, brevet den 11 juli 1913 nämndemännens antal nedsattes

från 31 till 24, har detsamma genom kungl, brev den 6 februari 1931 ökats

till 27.)

De under 1800-talet framlagda reformförslagen å rättegångsväsendets

område innefattade förslag till ändrade stadganden jämväl med avseende

å nämndemännens antal.

Enligt lagkommitténs år 1826 publicerade förslag till rättegångsbalk

skulle varje socken välja minst en nämndeman, oavsett örn det sammanlagda

antalet i en domsaga därigenom komme att överstiga tolv. Tillika

föreslogs, att i nämnden finge ej flera än tolv och ej färre än sju nämndemän

på en gång sitta.'' Örn flera än tolv nämndemän på en gång komme

tillstädes, skulle domaren dela tjänstgöringen deni emellan.

Lagberedningen föreslog (1849), att för varje år skulle utses minst

tolv nämndemän. Mellan dessa skulle domaren fördela tjänstgöringen

Processreformförslagens

ställning till

frågan örn

nämndemännens

antal.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

efter som lämpligast funnes. Högst fem och minst tre nämndemän skulle

pa en gång tjänstgöra i rätten.

I nya lagberedningens betänkande (1884), däri det domföra antalet

namndeman sattes till högst sex och minst tre, föreslogs, att ledamöter i

nämnden skulle i varje domsaga väljas till ett antal av minst tolv och

högst tjugofyra, vilket vederbörande domstol skulle äga att fastställa.

Tjänstgöringen skulle av domstolens ordförande efter ledamöternas hörande

fördelas dem emellan efter som densamma kunde med mins+a olägenhet

för dem ordnas. Indelningen till tjänstgöring borde ske på sådant

sätt, att det endast sällan skulle behöva förekomma, att vid uppskov

i ett mål ny ledamot skulle behöva inträda i nämnden.

Förstärkta lagberedningen (1887), som uttalade sin anslutning till den

av nya lagberedningen ’i principbetänkandet förordade___grund
sats,

att, såvitt möjligt, ett måls handläggning från början till slut bör

övervaras av samma nämndemän’, och som ansåg nedsättning av det domfora

antalet under fem icke böra ske, föreslog, att det högsta antalet nämn

deman som finge väljas inom varje domkrets skulle sättas till trettiosex

I processkommissionens betänkande (1926) har föreslagits, att antalet

nämndemän skulle bestämmas av Konungen särskilt för varje tingslag

och bero på det antal domstolssammanträden under året, vid vilka nämnd

skulle närvara, och den arbetsbörda, som ansåges kunna åläggas nämndemännen.

Med utgångspunkt från att varje nämndeman borde få tjänstgöra

högst femton dagar örn året, har processkommissionen — som föreslagit

det domföra antalet till fem — beräknat, att i en genomsnittlig domsaga

antalet nämndemän skulle bliva omkring fyrtiofem.

I kungl, propositionen nr SO till 1931 års riksdag angående huvudgrunderna

för en rättegångsreform föreslogs det domföra antalet nämndemän

fastställt till åtta, därvid framhölls, att för utökning av antalet tingssammanträden

samt möjliggörande av lämplig arbetsfördelning inom nämnden

det. antal nämndemän, som skulle utses för tingslaget, alltid borde

sättas ej obetydligt högre än det domföra antalet. Till denna mening anslöt

sig ock riksdagen.

Tolkningen Stadgandet i 1 kap. 1 § rättegångsbalken att i häradsrätt häradshövding

dömer nied tolv nämndemän har varit föremål för olika tolkning.

Enligt en mening innebär stadgandet att i tingslag, som icke uppstått genom

sammanslagning av två eller flera förutvarande tingslag (''enkla

tingslag ), ej må finnas flera än tolv nämndemän. Enligt en annan tolkning

reglerar stadgandet blott häradsrättens sammansättning och utgör

alltså en domförhetsregel, i vilket avseende den kompletteras av bestäm

melsén i 23 kap. 1 § rättegångsbalken att häradsviken är fullsutten med

sju nämndemän.

Ända ifrån äldsta tid har i vårt land nämnden i allmänhet varit sammansatt

av tolv nämndemän. 1734 års lag medförde alltså härutinnan

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

9

icke någon förändring i vad redan tidigare varit gällande. I förarbetena

till lagen förekommer intet som kan föranleda till antagande, att lagstiftaren

tänkt sig annat än att det samtidigt skulle finnas just tolv

nämndemän i varje häradsrätts domkrets, och något behov av ett större

antal nämndemän har säkerligen icke förefunnits vid lagens tillkomst. Elter

orden innefattar lagrummet emellertid allenast ett stadgande örn det antal

nämndemän som samtidigt skall sitta i rätten.

Lagkommittén synes i sitt förslag till rättegångsbalk hava utgått från

att 1 kap. 1 § rättegångsbalken i 1734 års lag endast avsåge att angiva

det antal nämndemän, som vid visst tillfälle skulle tjänstgöra i rätten.

Däremot synas uttalanden i förarbetena till 1872 års förordning innebära,

att lagrummet ansetts hava begränsat nämndemännens antal till tolv även

med hänsyn till det antal som överhuvud skulle finnas i varje domkrets.

Praxis har i viss utsträckning anslutit sig till uppfattningen att stadgandet

örn tolv nämndemän i berörda lagrum endast har karaktären av

en domförhetsregel. I åtskilliga enkla tingslag utses nämligen flera än

tolv nämndemän. Anledningen härtill torde i allmänhet vara att tjänstgöringsskyldigheten

efter ikraftträdandet av 1872 års förordning blivit

alltför betungande för att kunna fullgöras av blott tolv nämndemän. I

ett eller annat fall befinnes anledningen vara den, att varje socken tilllåtits

välja egen nämndeman. Häradsrätterna torde i de angivna fallen

med stöd av kungl, brevet den 12 februari 1824 hava ansett sig berättigade

att fastställa antalet nämndemän högre än till tolv. I intet fall

torde Kungl. Maj:ts medgivande härtill hava inhämtats.

Frågan örn nämndemännens tjänstgöring har på senare tfd bragts under

Kungl. Maj:ts övervägande särskilt genom yttranden, som Svea hovrätt

den 19 september 1926 och den 27 januari 1927 avgivit rörande frågan

örn tätare tingssammanträden i häradsrätterna. I det förra yttrandet

anförde hovrätten bland annat:

Örn man ej ville vedervåga nämndens nuvarande ställning och utsätta

sig för risken att nämndemännen nedsjönke till ett slags betydelselösa

tingsvittnen, borde det tillses, att hinder ej mötte för sådant anordnande

av nämndens tjänstgöring, att 1) vid handläggning av vart och ett av de

särskilda målen och ärendena i nämnden sutte ledamöter med kännedom

om de lokala och personliga förhållanden, som kunde vara av betydelse

för detta måls eller ärendes behandling, samt 2) i måls eller ärendes fortsatta

handläggning deltoge samma nämndemän, som förut övervarit handläggningen.

I yttrandet den 27 januari 1927 betonade hovrätten vikten av vad hovrätten

i sitt tidigare yttrande framhållit samt anförde vidare:

Ansåge man, i likhet med hovrätten, att ett försvagande av nämndens

sakliga kompetens och auktoritet innebure en väsentlig förlust för vårt

rättegångsväsen, vore det angeläget, att nämndens ställning icke sattes

på spel genom en fördelning av nämndemännens tjänstgöring, som ej

toge sikte på de av hovrätten framhållna omständigheterna. Erlaren
-

Svea hovrätts

initiativ.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

heten visade emellertid, att detta förhållande ingalunda överallt stöde

klart för dem, som bestämde örn nämndemanstjänstgöringens fördelning.

Hovrätten erinrade örn att processkommissionen i sitt betänkande påpekat

—- med framhållande hurusom nämndens betydelse mångenstädes

kommit att försvagas i samband med sammanslagning av tingslag — att,

medan nämndemännens antal efter en sammanslagning vanligen bibehållits

oförändrat, en sådan arbetsfördelning mellan dem icke sällan gjorts,

att i allmänhet åtminstone de flesta av de vid ett måls avdömande tjänstgörande

nämndemännen icke mera än delvis övervarit målets handläggning.

Att så vore fallet ansåge hovrätten sig kunna vitsorda. Men ej

mindre betänkligt vore, att man på många håll syntes sakna insikt örn

angelägenheten av att vid tjänstgöringens fördelning behovet av representation

för de särskilda delarna av ett tingslag bleve så långt som möjligt

tillgodosett. En väsentlig ändring till det bättre syntes härutinnan

ej kunna påräknas utan ett ingripande av lagstiftningen. De nu gällande

bestämmelserna, som härvidlag helt lade avgörandet i häradshövdingens

hand, syntes böra ersättas av föreskrifter, som fastsloge de principer,

man ansåge önskvärda, och undanröjde vissa hinder för en rationell

tjänstgöringsfördelning, som de nu gällande bestämmelserna medförde.

Hit räknade hovrätten de bestämmelser i 1 kap. 1 § rättegångsbalken,

som syntes innebära, att en valkretsindelning lör nämndemansval skulle

byggas på enmansval i varje valkrets, en anordning, som i hög grad försvårade

möjligheten att låta nämndemän från en och samma trakt växelvis

tjänstgöra i rätten.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde hovrätten, att

Kungl. Majit, oberoende av den behandling, som komme att ägnas frågan

örn tingslags sammanslagning eller tätare sammanträden i bestående

tingslag, måtte med det snaraste till legislativ behandling upptaga frågan

örn fördelning av tjänstgöringen mellan nämndemännen i tingslag, där

deras antal överstege tolv.

Jämväl i sitt den 3 juni 1927 avgivna yttrande i anledning av processkommissionens

betänkande har Svea hovrätt — efter att hava erinrat,

att nämndemännens fördelning till tjänstgöring enligt betänkandet, likasom

enligt gällande lag, skulle verkställas av rättens ordförande efter

samråd med nämnden samt att några principer som därvid skulle läggas

till grund icke angivits — framhållit, att erfarenheten visade angelägenheten

av att i lagen utsattes vissa allmänna grunder för fördelningen.

Enligt hovrättens mening borde det åläggas ordföranden att vid fördelningen

taga i betraktande vikten av att 1) i handläggning och avdömande

såvitt möjligt deltoge samma nämndemän, som tidigare övervarit

handläggningen, och 2) de olika trakterna inom tingslaget vore vid varje

särskilt rättegångstillfälle företrädda i nämnden.

Utredning

angående

nämndemännens

antal och

tjänstgöring.

Genom skrivelse den 23 september 1926 anmodade chefen för justitiedepartementet

samtliga domhavande att inkomma med uppgift angående

nämndemännens antal inom varje tingslag samt angående principerna

för nämndens tjänstgöringsskyldighet. De med anledning härav inkom
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

na uppgifterna blevo föremål för bearbetning inom departementet Enligt

Kungl. Maj:ts bemyndigande den 21 november 1930 tillkallade jag

härefter presidenten K. Schlyter att inom departementet biträda med behandling

av bland annat frågan örn lämplig fördelning av tjänstgöringen

mellan nämndemännen vid häradsrätterna. Med utredningen avsågs i första

hand att undersöka huruvida — på sätt redan skett i ett flertal tingslag

— nämndemännens antal och tjänstgöring kunde så bestämmas, att samma

nämndemän i regel komme att deltaga i varje särskilt måls handläggning

från början till slut, en anordning som i förening med genomförandet

tillika av principen örn samme ordförande i ett och samma mål skulle

vara av stort värde för rättsskipningen.

Sedan den sakkunnige i en den 12 mars 1931 till chefen för justitiedepartementet

avlåten skrivelse anhållit, att häradshövdingarna måtte beredas

tillfälle att avgiva yttranden samt inkomma med upplysningar i

vissa avseenden, anmodade jag genom skrivelse den 16 mars 1931 rikets

häradshövdingar att till justitiedepartementet inkomma med yttranden

och uppgifter i de angivna hänseendena.

Antalet nämndemän inom rikets 186 tingslag växlar mellan 10 och 48

på sätt nedanstående tablå närmare utvisar.1

Antal nämndemän

10

12

14

15

16 17

1

18

19

20

22

24

27

! i

30 31 32

33

34

36

43

47

48

S:a

Antal tingslag

under

Svea hovrätt ......

—

64

2

—

2

1

—

—

-

1

13

—

1

1 1

-

—

16

1

1

2

105

Göta hovrätt .....

2

27

3

1

1

1

1

1

3

2

9

3

— —

3

1

1

3

—

—

62

Skånska hovrätten

—

5

1

—

41

1

—

—

—

-

fi

—

— —

—

—

—

—

-

19

S:a tingslag

2

96

6

1

7

3

1

1

3

3

28

3

1 1

3

1

1 21

1

1

2

186

I 96 av de 105 tingslagen inom Svea hovrätts domvärjo är vid ordinarie

tingssammanträden eller lagtima ting antalet samtidigt i rätten tjänstgörande

nämndemän i allmänhet 12. I 2 tingslag växlar antalet mellan

9 och 12, och i 7 tingslag utgör det 8, 10 eller 11. I 38 av de 62 tingslagen

under Göta hovrätt tjänstgöra samtidigt i regel 12 nämndemän, i återstående

24 tingslag 8—10 nämndemän. Högsta antalet samtidigt tjänstgörande

nämndemän i de 19 tingslagen inom Skånska hovrättens dotnvärjo

är 9. Detta antal förekommer i 3 tingslag. 8 nämndemän tjänstgöra

samtidigt i 15 tingslag och i ett tingslag tjänstgöra 8 nämndemän

den ena och 9 den andra rättegångsdagen varje sammanträde.

Med avseende å ordningen för nämndemännens tjänstgöring vid allmänna

tingssammanträden eller lagtima ting hänvisas till en med lcd
1

Vid tablåns upprättande har hänsyn ej tagits till förändringar fr. o. m. år 1932.

Utred
ningens
resultat.

Ani al nämndemän.

Antal samtidigt

tjänstgörande.

Ordningen för

nämndemännens

tjänstgöring.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

ning av senast tillgängliga uppgifter1 upprättad sammanställning, vilken

torde få såsom bilaga fogas vid statsrådsprotokollet.

Av sammanställningen framgår, att uti ifrågavarande hänseende tre

olika huvudgrupper av tingslag kunna särskiljas.

1) I 85 av de tingslag, där nämndemännens antal uppgår till 12 (61

tingslag under Svea hovrätt, 24 under Göta hovrätt), samt i de 2 tingslag

under Göta hovrätt, där allenast 10 nämndemän äro utsedda, tjänstgöra

alla tingslagets nämndemän principiellt alltid i rätten.

2) Uppdelning av nämndemännen i särskilda grupper, som turvis tjänstgöra,

förekommer i sammanlagt 72 tingslag, därav 32 tingslag under Svea

hovrätt, 28 under Göta hovrätt och 12 under Skånska hovrätten.

3) 27 tingslag kunna icke hänföras till någon av de håda första grupperna.

Tjänstgöringsförhållandena i dessa tingslag överensstämma därutinnan,

att nämndemännen (eller vissa av dem), med tillämpning av växlande

principer i olika tingslag, i tur och ordning befrias från tjänstgöring

vid vissa tingssammanträden eller å vissa rättegångsdagar.

Till den första huvudgruppen tingslag höra bland annat samtliga de

11 tingslag — alla under Svea hovrätt — där ting hållas i enlighet med

bestämmelserna i 2 kap. 1 § rättegångsbalken. I denna huvudgrupp är

tydligen önskemålet örn kontinuitet i nämndens sammansättning fullt tillgodosett,

under förutsättning att verkligen alla 12 nämndemännen utan

avbrott tjänstgöra.

.En undersökning av de principer, i enlighet varmed nämndemännens

tjänstgöring reglerats i den andra huvudgruppen tingslag, visar, att i ej

mindre än 18 tingslag under Svea hovrätt och i 14 tingslag under Göta

hovrätt nämndemän från viss del av tingslagen (i de flesta fall ett förutvarande

tingslag) vid alla sammanträden tjänstgöra å viss rättegångsdag

eller vissa rättegångsdagar, vartill målen från samma del av tingslaget

då förläggas. Efter enahanda grunder, endast i vissa hänseenden

modifierade, är tjänstgöringen ordnad i ytterligare 5 tingslag under Svea

hovrätt och ett under Göta hovrätt. I de övriga hithörande tingslagen

under Svea och Göta hovrätter — där alltså ''lokala nämnder’ icke förekomma

— hava nämndemännen fördelats på två eller tre grupper (i ett

fall — Askimsdomsagan — fyra grupper), varje grupp bestående av representanter

för olika delar av tingslagen. Dessa grupper hava sedan på sätt

sammanställningen närmare utvisar indelats antingen till oavbruten tjänstgöring

vid alla sammanträden under viss tidsperiod (t. ex. ett ting, ett

eller två år) eller ock till tjänstgöring vartannat eller vart tredje (respektive

vart fjärde) sammanträde. I vissa av de tingslag, där tjänstgöringen

ordnats på sist angivet sätt. inträffar ofta nog. att under ett

och samma måls handläggning vid skilda rättegångstillfällen helt olika

grupper av nämndemän tjänstgöra i rätten. — ''Lokala nämnder’ anlitas

endast i ett av de till andra huvudgruppen hänförliga tingslagen inom

Skånska hovrättens domvärjo. I 8 av de övriga tingslagen tjänstgör

en nämndemansgrupp å viss rättegångsdag antingen under ett år eller

ett ting i följd. Oavbruten tjänstgöring för viss grupp vid alla sammanträden

under ett ting förekommer i ett tingslag och i de 2 återstående

I regel avse dessa icke senare tid än år 1931.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts ''proposition Nr 193. 13

tingslagen äro de olika grupperna indelade till tjänstgöring vid vissa

sammanträden.

Beträffande tjänstgöringen å slutsammanträden i de till förevarande

huvudgrupp hörande tingslag, där olika grupper av nämndemän vid de

allmänna sammanträdena tjänstgöra å var sin rättegångsdag, innefattar

den föreliggande utredningen icke fullständiga uppgifter. I ett betydande

antal tingslag komma samtliga de nämndemän, som tjänstgjort under

tingen, tillstädes vid slutsammanträdena för att deltaga i avdömande av

mål, vilkas handläggning de övervarit. Lika vanligt synes emellertid

vara, att den vid slutsammanträden tjänstgörande nämnden sammansättes

av representanter för de olika grupper, som varit i tjänstgöring å de

ordinarie rättegångsdagarna under tingen.

Vidare må nämnas, att i åtskilliga tingslag, där nämndemännens antal

är så stort, att vissa av dem under en längre period (t. ex. ett ting, ett

år) befrias från tjänstgöring vid allmänna sammanträden, dessa i stället

inkallas att fullgöra förekommande tjänstgöring vid rannsakningar och

andra extra förrättningar.

Till den tredje huvudgruppen tingslag hava hänförts dels 3 tingslag,

som stå tingslagen i den första huvudgruppen mycket nära, i det att i

dessa 3 tingslag, där 14 eller 16 nämndemän finnas, 10 av nämndemännen

äro ständigt tjänstgörande, medan de övriga tjänstgöra turvis.

Vidare hava till förevarande huvudgrupp räknats 2 tingslag, där tjänstgöringen

ordnats på liknande sätt som i tingslagen tillhörande andra huvudgruppen:

nämndemännen hava indelats i grupper, som. tjänstgöra i

ena tingslaget å var sin rättegångsdag och i det andra tingslaget vid

vartannat sammanträde, men deras antal har uti intetdera tingslaget

varit tillräckligt för att tillåta bildande av självständiga grupper, varför

tjänstgörande gruppen alltid får utfyllas med till gruppen icke hörande

nämndemän. I 11 av de till tredje huvudgruppen hörande tingslagen (3

under Svea hovrätt, 3 under Göta hovrätt och 5 under Skånska hovrätten)

är nämndemännens antal ej högre än 12. Vid sådant förhållande

måste, huru än tjänstgöringen ordnas, en viss kontinuitet i nämndens

sammansättning alltid förefinnas. Fritagna från. tjänstgöring under varje

sammanträde eller rättegångsdag äro: i ett av dessa tingslag 2 nämndemän,

i ett annat 3 nämndemän och i de övriga 9 tingslagen 4 nämndemän.

I åtminstone 2 av tingslagen deltaga emellertid alla 12 nämndemännen

i den överläggning till utslag, som å varje sammanträdes första

rättegångsdag föregår den egentliga handläggningen. I vissa av tingslagen

är en indelning av de 12 nämndemännen genomförd, exempelvis

sålunda att samma 8 nämndemän komma att tjänstgöra 3 eller 4 sammanträden

i följd. På andra håll åter tillämpas för tjänstgöringen turlistor,

åsyftande att under ett år så likformigt som möjligt å de enskilda

nämndemännen utskifta de tjänstgöringsfria dagarna. I övrigt

hänvisas beträffande tingslagen i förevarande huvudgrupp till de i sammanställningen

lämnade uppgifterna.

Det sammanlagda antalet nämndemän i hela landet utgör 3,516. Vid en

undersökning av huru stort antal ordinarie rättegångsdagar dessas tjänstgöring

i genomsnitt plägar omfatta under ett år 1 finner man en växling

1 Vid undersökningen — som avser förhållandena under år 1931 —- medräknas alltså

ej dagar, då slutsammanträden, rannsakningar och andra extra förrättningar eller sammanträden

med tremansnämnd hållas.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

mellan ej fullt 2 och något över 22 rättegångsdagar. Bortsett från de 11

tingslag, vart och ett med 12 nämndemän, där gamla tingsordningen alltjämt

tillämpas, hava 205 nämndemän, motsvarande cirka 6 procent av hela

antalet, en årlig tjänstgöring som understiger 5 dagar. För 808 nämndemän

(cirka 23 procent) är årliga antalet ordinarie rättegångsdagar 5, för

660 nämndemän (cirka 19 procent) överstiger det 5 men uppgår ej (ill 10.

Det vanligaste är 10 dagars tjänstgöring, som 1,196 nämndemän (cirka 34

procent) hava att fullgöra. Vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet än 10

dagar hava 515 nämndemän (cirka 14.5 procent).

Lagutkast Med oeaktande av det inkomna utredningsmaterialet utarbetades inom

moriaT* justitiedepartementet ett utkast till lag om antalet nämndemän i vissa

tingslag med tillhörande promemoria, varöver genom remisser den 15 december

1931 yttranden infordrades från rikets hovrätter, häradsrätter och

häradshövdingar, varjämte tillfälle bereddes föreningen Sveriges häradshövdingar

att inkomma med utlåtande. Utkastet torde få såsom bilaga

åtfölja detta statsrådsprotokoll.

Inkomna

utlåtanden.

Det övervägande flertalet av de myndigheter, som på grund av remisserna

avgivit utlåtanden, däribland de tre hovrätterna, tillstyrka, att lagutkastet

lägges till grund för lagstiftning i ämnet.

Bestämman- I fråga örn den föreslagna befogenheten för Kungl. Majit att bestämma

nämndemän. antalet nämndemän i varje tingslag har utkastet i de allra flesta yttranden

tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Därvid har bland annat av

Svea hovrätt framhållits angelägenheten av att största möjliga hänsyn

tages till ortsbefolkningens önskningar. I några yttranden uttalas, att

i blivande lagtext uttryckligen bör angivas antingen att ändring av nuvarande

nämndemansantal kräver initiativ av vederbörande häradsrätt

eller ock att häradsrättens yttrande skall inhämtas över väckt förslag

till förändring av antalet.

I den remitterade promemorian anfördes i fråga örn nämndemännens

antal följande: I

I ett stort antal tingslag förhindrades eller försvårades en rationell fördelning

av nämndemännens tjänstgöring därigenom, att deras antal vore

antingen för stort eller för ringa. Vid ordnandet av nämndens tjänstgöring

måste beaktas å ena sidan, att tjänstgöringen i nämnden ej borde

göras allt för betungande för den enskilde nämndemannen, å andra sidan

att antalet nämndemän ej borde sättas så högt, att den enskilde nämndemannen

ej erhölle tillräcklig erfarenhet. Såsom en lämplig genomsnittlig

arbetsbörda betraktades allmänt att varje nämndeman — utöver tjänstgöring

vid rannsakningar och andra extra förrättningar — erhölle tjänstgöring

vid allmänna tingssammanträden en rättegångsdag i månaden, dock

med möjlighet till jämkning allt efter tingsresornas längd och andra lokala

förhållanden. Det erforderliga antalet nämndemän i varje tingslag måste

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193. 15

med denna utgångspunkt bliva beroende av antalet allmänna rättegångsdagar

inom tingslaget.

I åtskilliga yttranden av häradsrätter och häradshövdingar i domsagor

med relativt stort antal nämndemän uttalas önskemål örn att det nuvarande

antalet måtte få bibehållas, enär fara förefinnes för att i annat fall tjänstgöringen

skall bliva så betungande, att svårigheter för en god rekrytering

av nämnden komma att uppstå. I något yttrande framhålles, att en tjänstgöringsskyldighet

av sex rättegångsdagar örn året måste anses fullt tillräcklig.

Från andra tingslag åter, där ej flera än tolv nämndemän finnas,

uttalas, att en ökning av nämndemännens antal lätteligen kan medföra

rekryteringssvårigheter och dessutom kan få till följd att nämndemansuppdraget

mister något av den aktning det av ålder åtnjutit. I yttranden

från åtskilliga häradsrätter, där tjänstgöringsskyldigheten för närvarande

överstiger den genomsnittliga, betonas, att nämndemännen även för framtiden

gärna vilja tjänstgöra i samma utsträckning som förut samt att en

ökning av antalet nämndemän därför ej behöver ifrågakomma. Ett flertal

häradsrätter och häradshövdingar hava emellertid framhållit såsom önskvärt,

att ökning av nämndemännens antal kommer till stånd. För fall,

då minskning av nuvarande nämndemansantal må komma att beslutas,

erinras i några yttranden att nämndeman ej bör vara skyldig att avgå

från sin befattning förrän vid utgången av den valperiod, för vilken han

blivit utsedd. ''

Med avseende å den i andra punkten av lagutkastet upptagna bestämmelsen,

enligt vilken fördelning av nämndemännens tjänstgöring skulle

ske därest i tingslaget funnes minst fjorton nämndemän, angavs i promemorian,

att detta antal vore en förutsättning för att nämndemännen

skulle kunna uppdelas i särskilda grupper att turvis tjänstgöra. I anslutning

härtill anfördes i promemorian:

Där nämndemännens antal bibehålies vid tolv, kunna emellertid tydligen

några nämndemän utan olägenhet periodvis (t. ex. under ett helt

ting i följd) befrias från tjänstgöring. Uppenbarligen har häradshövdingen

att även där så sker vaka över att nämndemännen icke genom någon

inbördes fördelning av tjänstgöringen äventyra kontinuiteten i nämndens

sammansättning.

Svea hovrätt ifrågasätter, huruvida icke bestämmanderätt uttryckligen

borde tillerkännas häradshövdingen även för sådana i promemorian

avsedda fall. då inom en tolvmannanämnd vissa nämndemän skola periodvis

befrias från tjänstgöring. Hovrätten framhåller, att när helst regler

erfordras angående tjänstgöringens fördelning, avgörandet synes böra

ankomma på häradshövdingen.

Beträffande principerna för fördelning av nämndemännens tjänstgöring

samt sättet för dessa principers genomförande anfördes i promemorian:
-

När fördelning

av tjänstgöringen

kan

äga rum.

Tjänst
göringens
fördelning.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

I de domsagor där hänsyn redan tagits till önskvärdheten av kontinuitet

i nämndens sammansättning, har man i allmänhet sökt uppnå sådan

på. det sätt, att nämnden indelats i grupper och att varje grupp

tjänstgjort å viss rättegångsdag under varje tingssammanträde, i samband

varmed det iakttagits att uppskov i målen ägt rum till motsvarande

rättegångsdag.---

Principen att såvitt möjligt samma nämndemän böra tjänstgöra under

varje måls hela handläggning har kommit till positivt uttryck i lagutkastet.

För uppnående av detta önskemål bör varje grupp nämndemän

indelas till tjänstgöring å rättegångsdagar med mellanrum motsvarande

den tid ett mål sedvanligen uppskjutes (alltså i regel fyra veckor). Föreskriften

utesluter uppenbarligen icke att i undantagsfall — när på grund

av måls synnerligen brådskande beskaffenhet eller av annan orsak uppskov

äger rum på kortare eller längre tid än fyra veckor — annan nämnd

kan komma att deltaga i målets fortsatta handläggning.

I promemorian yttrades vidare:

I mångå domsagor har det visat sig möjligt att vid nämndens indelning

till tjänstgöring beakta ett annat av Svea hovrätt i ovannämnda

yttranden framhållet önskemål, nämligen att i nämnden måtte sitta ledamöter

med kännedom örn de lokala och personliga förhållanden som kunna

vara av betydelse för de olika målens eller ärendenas behandling.

Detta önskemål har i en del fall tillgodosetts på det sätt, att när ett tingslag

uppstått genom sammanslagning av flera tidigare tingslag, de förutvarande

olika nämnderna bibehållits såsom tjänstgörande å var sin rättegångsdag,

till vilken då målen från de förutvarande skilda tingslagen

alltjämt förlagts. 1 andra fall har en allsidig sammansättning av nämnden

åvägabragts på det sätt, att det tillsetts att i varje grupp av nämndemän

funnits representanter för tingslagets olika delar.---Även utan

särskild lagbestämmelse synes kunna förväntas att häradshövdingarna

vid nämndemännens indelning till tjänstgöring beakta angelägenheten

av att — där icke lokala nämnder anlitas för mål från olika delar av

tingslaget — inom varje grupp av nämndemän tingslagets olika delar

bliva så likformigt som möjligt representerade.

Svea hovrätt har i denna del anfört:

Vad angår fördelningen av nämndemännens tjänstgöring, har hovrätten

redan i sitt i den vid utkastet fogade promemorian omnämnda utlåtande

den 27 januari 1927 framhållit, att de nu gällande bestämmelserna

angående fördelningen av nämndemännens tjänstgöring, vilka bestämmelser

helt lägga avgörandet i häradshövdingens hand, syntes böra ersättas

av föreskrifter, som fastsloge de principer, man ansåge böra komma till

användning vid sagda fördelning. Den fortgående sammanslagningen av

tingslag till större enheter och ökningen av antalet rättegångsdagar vid

vissa häradsrätter gör behovet av sådana föreskrifter allt mera kännbart.

Såsom ledande principer vid lösningen av denna fråga har hovrätten

uti sina i promemorian omnämnda yttranden den 19 augusti 1926 och

den 27 januari 1927 angivit, att det borde tillses, att 1) vid handläggningen

av vart och ett av de särskilda målen och ärendena i nämnden sutte

ledamöter med kännedom örn de lokala förhållanden, som kunde vara av

betydelse för detta måls eller ärendes behandling, samt 2) i måls eller

ärendes fortsatta handläggning deltoge samma nämndemän, som förut

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

U

över varit handläggningen. Av de nu angivna principerna har allenast

den sistnämnda kommit till uttryck i den föreslagna lagtexten. Beträffande

den förstnämnda uttalas i promemorian, bland annat, att det utan

särskild lagbestämmelse kunde förväntas, att häradshövdingarna vid

nämndemännens indelning till tjänstgöring beaktade angelägenheten av

att — där icke lokala nämnder anlitades för mål från olika delar av

tingslaget — inom varje grupp av nämndemän tingslagets olika delar

bleve så likformigt som möjligt representerade. Såvitt angår förhållandena

inom Svea hovrätts domvärjo, lärer detta uttalande för närvarande

äga sin riktighet; i de yttranden, som av häradshövdingar och häradsrätter

avgivits i nu förevarande lagstiftningsärende, betonas flerstädes

denna princips stora vikt och betydelse för upprätthållande av nämndens

nuvarande ställning och för rättsvården i det hela. Örn emellertid, på

sätt lagförslaget innebär, grundsatsen ''samma mål, samma nämnd’ lagfästes,

medan betydelsen av nämndemännens personal- och lokalkännedom

ej på lika auktoritativt sätt understrykes, kan det befaras, att den

senare grundsatsen efter hand förlorar sin livskraft. Hovrätten finner

det därför angeläget, att båda de nämnda principerna, vinna erkännande

i lagtexten vid sidan av varandra. Lika litet i ena som i andra fallet

kan fråga bliva örn en undantagslös regel; vad som kräves är allenast

legislativt erkännande åt önskemål av principiell natur, vilka skola för

verkligas, så långt förhållandena det medgiva.

I iörslaget har på goda grunder undvikits detaljerad reglering av det

föreliggande ämnet. Utan att ifrågasätta någon ändring härutinnan har

hovrätten funnit sig böra uttala följande angående de nämnda grundsatsernas

genomförande i praktiken.

Vad särskilt angår kravet på personal- och lokalkännedom hos nämnden,

gör detta sig uppenbarligen ej med samma styrka gällande vid alla

slags mål och ärenden. Denna omständighet bör i tillämpningen vinna

beaktande i sådana fall, då ett strängt upprätthållande av grundsatsen

i fråga skulle bliva allt för betungande för nämndemän från viss del av

tingslaget. Örn ett tingslag gränsar intill en stor stad och häradsrättens

föredragningslistor till mycket väsentlig del upptaga trafik- och andra

förseelser, förövade i de trakter, som ligga närmast staden, kan det tydligen

ej giva anledning till berättigad anmärkning, örn dylika mål, där

personal- och lokalkännedomen otta spelar en mera underordnad roll, till

vinnande av jämnare arbetsfördelning inom nämnden handläggas och avgöras,

oaktat ingen nämndeman från orten är närvarande. Huru i detta

och andra liknande hänseenden skall förfaras, blir i sista hand en lamp

lighetsfråga.

De nu ifrågavarande spörsmålen framställa sig för närvarande allenast

i tingslag, som bildats genom sammanslagning av två eller flera

enkla tingslag. Förenämnda principer hava i dessa sammanslagna tingslag

förverkligats på skilda sätt. På sina håll är tjänstgöringen så fördelad,

att å varje särskild rättegångsdag tjänstgöra uteslutande nämndemän

från visst eller vissa av de gamla tingslagen och handläggas uteslutande

eller företrädesvis mål och ärenden, som anknyta sig till samma

tingslag. Handläggningen uppskjutes vid behov till motsvarande dag å

ett följande sammanträde, då nämnden har enahanda sammansättning.

I andra fall, där nämndens sammansättning likaledes växlar från dag

till dag under ett och samma tingssammanträde, tillgodoses kravet på

nödig lokal- och personalkännedom på det siitt, att nämnden varje dag

Bihang till riksdagens protokoll 19.12. 1 sami. 161 höft. (Nr 193.1

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

består av representanter för skilda delar av tingslaget, vid vilket förhållande

hinder tydligen ej möter att viss dag handlägga mål och ärenden

från vilken del av domsagan som helst. —---

I vissa tingslag har frågan örn fördelningen av nämndemännens tjänstgöring

lösts på ett väsentligen avvikande sätt. Tingslagets samtliga

nämndemän hava indelats i två grupper, vardera representerande tingslagets

skilda delar, och viss grupp tjänstgör oavbrutet ett helt ting eller

ett helt år, varefter den avlöses av den andra gruppen. Sin grund har

denna anordning vanligen däruti, att en växling i nämndens sammansättning

från dag till dag till följd av besvärliga och dyrbara kommunikationer

skulle vara allt för betungande. Enligt hovrättens mening är

en sådan fördelning av arbetet att föredraga, som ej medför långvariga

uppehåll i den särskilde nämndemannens tjänstgöring, och den nu senast

berörda metoden bör därför komma till användning blott där det finnes

påkallat av särskilda lokala hänsyn.

I fråga örn sammanträden med tremansnämnd kan naturligtvis kravet

på personal- och lokalkännedom hos de tjänstgörande nämndemännen

icke upprätthållas.

Mot själva principen att såvitt möjligt samma nämndemän böra tjänstgöra

under varje måls hela handläggning hava endast i undantagsfall

erinringar framställts. Då så skett har gjorts gällande, att principen

saknade större praktisk betydelse samt att genom den i 23 kap. 2 § rättegångsbalken

stadgade skyldigheten för häradshövding att vid överläggning

till dom ''underrätta nämnden örn saken och de skäl däri äro, så ock

vad lag i ty fall säger’ redan vore på bästa sätt sörjt för att nämnden

bibringades en riktig uppfattning av varje särskilt mål. — Å andra sidan

anföres av häradshövdingar i domsagor, där en omläggning av

nämndemännens tjänstgöring i riktning mot fullständig eller ökad kontinuitet

på senare tid verkställts, att omläggningen verkat befrämjande å

nämndemännens intresse och ökat värdet av deras deltagande i rätts

skipningen.

I åtskilliga yttranden, däri kontinuitetsprincipen erkännes vara riktig

och dess allmänna genomförande eftersträvansvärt, framhålles emellertid,

att ett strängt genomförande av densamma skulle göra nämndemansbesväret

alltför betungande och föranleda att hävdvunna och lämpliga anordningar

av tjänstgöringen finge övergivas. Med hänsyn härtill har

från olika håll det önskemål framställts, att genom omformulering av

tredje punkten i lagtexten tydligare än som skett måtte framhävas, att

med det däri innefattade stadgandet icke avses fastslående av en undantagslös

regel.

Samtidigt har i yttranden från flera domsagor anförts, att tillfreds

ställande kontinuitet i nämndens sammansättning där kunnat uppnås

med tillämpning av andra principer för tjänstgöringens fördelning än

de i promemorian närmast förordade. Exempelvis har i en domsaga, där

fjorton nämndemän finnas, tjänstgöringen ordnats så, att nio nämndemän

samtidigt tjänstgöra i rätten samt att en av dessa för varje sam

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

19

inanträde utbytes mot en annan. Varje nämndeman bär pä detta sätt

att tjänstgöra under 9 sammanträden i följd samt vinner befrielse från

tjänstgöring under 5 sammanträden i följd.

En ofta återkommande synpunkt är att nämndemännen, särskilt i domsagor

där tingsresorna äro långa och tidsödande, äro avsevärt mera betjänta

av att få tjänstgöra vid färre allmänna sammanträden två (eller

flera) rättegångsdagar i följd än att tjänstgöringsskyldigheten skall omfatta

endast en rättegångsdag vid varje sammanträde. Det framhålles

jämväl, att det allmännas kostnader i form av reseersättningar till nämn

demännen i det förra fallet bliva betydligt mindre.

I ett flertal yttranden, stammande från tingslag där 12 nämndemän

samtidigt bruka tjänstgöra i rätten, uttalas att någon ändring härutur

nan ej bör ifrågakomma. I några av dessa yttranden påpekas, att nämndens

inflytande och betydelse i väsentlig grad vilar på att den är sammansatt

av så många som tolv nämndemän. Från vissa tingslag, särskilt

i de nordligare delarna av landet, framhålles, att det med hänsyn till

tingslagens stora omfattning ofta måste framstå såsom ett ofrånkomligt

krav, att tingsiagsbefolkningen ständigt blir företrädd i nämnden av så

många nämndemän som möjligt, detta så mycket mera som flertalet s. k.

småprotokollsärenden ombesörjes av nämndemän. Från en norrländsk

domsaga med tingsställe förlagt till stad anföres jämväl, att hänsyn

måste tagas till att tingsresorna ofta äro nämndemännens enda stadsresor,

därvid de hava en mängd ärenden att ombesörja, samt att de till

tjänstgöring å en rättegångsdag indelade nämndemännen därför måste

vara tillräckligt många för att kunna avlösa varandra i rätten.

Att det antal nämndemän, som bör vara att påräkna såsom tjänstgörande

å viss rättegångsdag, ej får sättas så lågt att det kan inträffa att

på grund av uppkommande jäv eller annat hinder svårighet uppstår

för upprätthållande av det domföra antalet, framhålles i flera yttran

den. Göta hovrätt uttalar sålunda, att antalet ledamöter i varje tjänstgöringsgrupp

bör utgöra minst åtta och styrelsen för föreningen Sveriges

häradshövdingar anser antalet ej böra sättas lägre än nio.

Då det ifrågasatts, att bestämmelserna i 1 kap. 1 § rättegångsbalken

skulle innebära, att en valkretsindelning för nämndemansval skulle byggas

på enmansval i varje valkrets, en anordning, som i hög grad försvårar

möjligheten att låta nämndemännen från en och samma trakt

växelvis tjänstgöra i rätten, framhölls i den remitterade promemorian

betydelsen av att valkretsindelningen icke undantagslöst byggde på en

mansval samt att i praxis också förekomme, att ett flertal nämndemän

utses från valkrets bestående av en socken med ett större invånarantal.

Dessa uttalanden hava icke mötts av gensaga från något håll.

I en del yttranden ifrågasättes, huruvida icke viss jämkning bör ske i

tillämpningen av kontinuitetsprincipen för fall då, mål från rättegångs

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

dagar, å vilka olika grupper av nämndemän tjänstgjort, sättas pä utslag

till ett slutsammanträde. Härvidlag framhälls, att det bland annat på

grund av kostnadsskäl ej synes böra ifrågakomma att till tjänstgöring

vid slutsammanträdet inkalla alla de nämndemän, som tjänstgjort vid

målens överlämnande till utslag, utan att det bör vara tillräckligt att

den vid slutsammanträdet tjänstgörande nämnden är sammansatt av

representanter för de olika grupperna.

Svea hovrätt yttrar i denna del:

Örn i ena eller andra formen flera nämnder tagas i anspråk vid varje

sammanträde, uppstår frågan, hur principen örn kontinuitet i nämndens

sammansättning skall kunna upprätthållas, då mål, som handlagts å

skilda dagar, skola avdömas å slutting. Stundom löses denna fråga så

att samtliga nämndemän inställa sig vid sluttinget. Anses detta alltför

kostsamt eller betungande, bör såvitt möjligt iakttagas, att med den eller

de nämnder, som icke skola närvara vid sluttinget, överläggning hålles i

samband med målets slutliga handläggning, då avgörande i sak jämväl

bör träffas, så att allenast utslagets avfattande och avkunnande uppskjutes.

Vidare framhålles i åtskilliga yttranden, att kontinuitetsprincipen under

alla förhållanden måste lida inskränkning i vissa hänseenden. Såsom

exempel härpå anföres, att omflyttningar i nämnden eller byten av rättegångsdagar

mellan olika nämndemansgrupper vid ett årsskifte eller vid

början av ett nytt ting ofta nog framstå såsom av olika skäl önskvärda,

samt att det ej så sällan måste komma att inträffa att i parters eller ombuds

befogade intresse ett mål uppskjutes från exempelvis första rättegångsdagen

av ett tingssammanträde, då en grupp nämndemän tjänstgör,

till andra rättegångsdagen under påföljande sammanträde, då en annan

grupp svarar för tjänstgöringen.

Styrelsen för föreningen Sveriges häradshövdingar bär beträffande tilllämpningen

av det föreslagna stadgandet i tredje punkten av lagtexten

anfört:

Örn, såsom ingalunda är ovanligt, i ett tingslag med tio allmänna sammanträden

örn året man i allmänhet brukar utsätta måls fortsatta handläggning

icke till nästa sammanträde utan till det därpå följande, kan

man enligt utkastet fördela tjänstgöringen så, att en grupp tjänstgör

vartannat sammanträde och en annan grupp de övriga sammanträdena.

Men i sådant fall blir det ett brott mot den åsyftade regeln att uppskjuta

ett mål till nästföljande sammanträde, och ett dylikt förhållande lär väl

få anses vara allt annat än önskvärt.

Några häradshövdingar hava anfört, att det kan förekomma eller att

det icke sällan förekommer att mål utsatta till viss dag måste skjutas

över tili en följande dag eller t. o. m. från första rättegångsdagen till

den tredje, i vilka fall en gruppindelning av nämndemännen för tjänstgöring

olika rättegångsdagar ej skulle garantera kontinuitet inom nämnden

i de särskilda målen.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Martts proposition Nr 193.

Med den pä min hemställan igångsatta utredningen av frågan örn lamplig

fördelning av tjänstgöringen mellan nämndemännen vid häradsrätterna

avsågs i första hand att undersöka, huruvida — på sätt redan skeft

i ett flertal tingslag — nämndemännens antal och tjänstgöring kunde så

bestämmas, att samma nämndemän i regel bomme att deltaga i varje särskilt

måls handläggning från början till slut. Den verkställda utredningen

har givit vid handen, att för det åsyftade målets uppnående är önskvärt,

att i lag uttryckligen fastslås ej mindre rätt för Kungl. Maj:t att i alla

förekommande fall bestämma antalet nämndemän i tingslag där flera

än tolv sådana erfordras, än även de principer efter vilka tjänstgöringens

fördelning mellan nämndemännen bör äga rum. Därigenom att. det åt

Kungl. Majit överlåtes att bestämma nämndemännens antal även i andra

fall än då ett tingslag uppkommit genom sammanslagning av flera förutvarande

tingslag lösas tvistefrågorna, dels huruvida i tingslag omfattande

allenast ett härad antalet nämndemän över huvud kan bestämmas

till högre siffra än tolv, dels ock vem bestämmanderätten härom

tillkommer. I fråga örn principerna för en fördelning av nämndemännens

tjänstgöring synes erkännande höra beredas icke blott, såsom i det

remitterade lagutkastet föreslagits, principen ''samma mål, samma nämnd’

utan även, i enlighet med vad särskilt Svea hovrätt påyrkat, principen

örn nämndens allsidiga ortskännedom.

När det utan avgörande olägenhet med hänsyn till önskvärdheten av en

jämn arbetsfördelning på de olika rättegångsdagarna av ett allmänt tingssammanträde

låter sig göra att å varje särskild rättegångsdag uteslutande

anlita nämndemän från visst eller vissa av de gamla tingslagen samt uteslutande

eller företrädesvis handlägga mål och ärenden som anknyta sig

till samma tingslag, innebär detta otvivelaktigt ur båda de nyss angivna

synpunkterna en tillfredsställande ordning. Att genomföra en dylik anordning

med lokala nämnder där den icke redan på grund av gammal

tradition existerar skulle emellertid nog i allmänhet visa sig förenat med

betydande svårigheter. Här hör i stället den andra utvägen anlitas: man

får tillse att nämnden varje rättegångsdag består av representanter för

tingslagets olika delar. En anordning med lokala nämnder kan latt tärn

kas komma i kollision med intresset av snabbare rättsskipning. Örn man

i stället för relativt få tingssammanträden, vart oell ett omfattande ett

flertal rättegångsdagar, önskar införa ett dubbelt eller liera gånger så

stort antal sammanträden örn en å två rättegångsdagar, skulle fördelen

av dessa täta sammanträden i stor utsträckning neutraliseras, därest domaren

vid målens fördelning mellan rättegångsdagarna ständigt skulle

behöva hava för ögonen, att vid de skilda sammanträdena tjänstgjorde

olika lokalhetonade nämnder. För att anföra ett exempel är det för invånarna

i en till domsaga hörande större stad uppenbarligen fördelaktiga

re att kunna få sina mål i häradsrätten handlagda en dag i veckan, därvid

staden i rätten är representerad av ett par nämndemän, än att fa alla sina

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

mål handlagda blott en dag i månaden inför en nämnd av uteslutande in

vånare i staden. På grund av vad sålunda anförts bör tydligen principen

örn nämndens allsidiga ortskännedom vid lagens avfattning komma till uttryck

i så allmänna ordalag, att båda de angivna utvägarna för principens

förverkligande omfattas av lagens formulering.

För ett genomförande av principen örn nämndens kontinuitet under de

särskilda målens hela handläggning och avgörande torde, där ej arbetsbördan

är så ringa att en tolvmannanämnd i princip kan fungera vid alla

tingssammanträden, som regel krävas att nämndemän finnas till sådant

antal, att de kunna uppdelas i grupper tjänstgörande å rättegångsdagar

med ett mellanrum motsvarande den tid — i regel fyra veckor — ett mål

vanligen uppskjutes. Med hänsyn härtill är det av vikt att i varje tingslag

finnes just det antal nämndemän som erfordras för en rationell fördelning

av tjänstgöringsskyldigheten. En dylik fördelning kan emellertid ifrågakomma

även i tingslag med blott tolv nämndemän, såframt allas närvaro ej

är behövlig för att rätten skall äga erforderlig ortskännedom. I likhet med

Svea hovrätt anser jag att bestämmanderätten angående tjänstgöringens

fördelning bör tillerkännas häradshövdingen —- uppenbarligen efter samråd

med nämnden — icke blott när nämndemännen med hänsyn till sitt

antal kunna indelas i olika grupper, utan när helst regler erfordras angående

tjänstgöringens fördelning.

I anslutning till vad jag sålunda anfört linner jag det inom departemén

tet upprättade lagutkastet böra läggas till grund för lagstiftning i ämnet.

I fråga örn utkastets särskilda bestämmelser samt de däröver avgivna utlåtandena

får jag anföra följande.

Vad till en början angår den Kungl; Majit tillagda rätten att bestämma

antalet nämndemän i de olika tingslagen, torde det ligga i sakens natur, att

ett ingiipande från Kungl. Maj:ts sida icke bör äga rum med mindre det

påkallas för tillgodoseende av rättsskipningens krav. Uppenbarligen

bör största möjliga hänsyn tagas till nämndens och ortsbefolkningens önskan,

att det hittillsvarande antalet nämndemän i ett tingslag icke måtte

okas, även örn nämndemännen i detta tingslag härigenom komma att bliva

jämförelsevis hårt betungade med tjänstgöring. Men även i fråga örn minskning

av nämndemännens antal bör stor hänsyn tagas till de lokala önskemålen,

i den mån detta kan ske utan kränkning av den för fördelningen av

nämndemännens tjänstgöring uppställda principen örn kontinuitet i nämndens

sammansättning. Självfallet skall varje minskning av nämndens an

tal genomföras efter hand i mån av nämndemäns avgång på grund av avsägelse^

tjänstgöringsperiodens slut m. m. och med beaktande av att vederbörlig

ortskännedom städse blir företrädd inom nämnden.

Till hovrätternas allmänna uppsiktsplikt över rättsskipningen i underdomstolarna

torde, örn en lagstiftning i föreslagen riktning genomföres,

komma att höra att, när anledning därtill föreligger, taga initiativ till

jämkning i antalet nämndemän i visst tingslag. Initiativ till ökning av

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Majda proposition Nr 193.

nämndemännens antal torde emellertid som regel komma att utgå från

ortsmyndighet: häradsrätten eller häradshövdingen.

Någon ändring i gällande bestämmelser torde icke erfordras för till

godoseende av önskemålet att —- till underlättande av att nämndemän

från samma trakt växelvis må kunna tjänstgöra i rätten — från en och

samma valkrets flera nämndemän skola kunna utses.

Den från olika håll ifrågasatta jämkningen i kontinuitetsprincipens till

Ympning för det fall att mål från olika rättegångsdagar sättas på utslagtill

ett slutsammanträde torde ej behöva sträcka sig längre än som skett i

det remitterade utkastet. Tydligen bör varken å slutsammanträde eller el

jest utslag beslutas av häradsrätten med annan nämnd än den som tjänstgjort

under målets föregående handläggning. Däremot synes det ej vara er

forderligt att hela nämnden återkommer för att närvara vid ett tidigare

beslutat utslags avkunnande. Den påpekade olägenheten av att vid slut

sammanträden ett flertal olika nämndemansgrupper skulle behöva sam

manträda undgås, såsom Svea hovrätt påpekat, örn man tager för regel att

hålla överläggning i målen samma dag som de överlämnas till utslag och

då träffa avgörande i sak, så att allenast utslagets avfattande och avkun

nande uppskjutes. Skulle emellertid vid avfattandet av ett utslag i visst

mål i enlighet med den mening som omfattats vid överläggningen i ättens

ordförande finna, att överläggningen i sak måste på någon punkt återupp

tagas, bör för dylikt undantagsfall tydligen liela den i målets tidigare

handläggning deltagande nämnden kallas till slutsammanträdet.

Understundom kunna jämkningar i kontinuitetsprincipens tillämpning

bliva nödvändiga, örn man vill möjliggöra önskvärda omflyttningar i

nämnden eller byten mellan olika nämndemansgrupper vid ett årsskifte

eller vid början av ett nytt ting. Tydligt är att även eljest de talrika uppskov

som förekomma i nu bestående rättegångsordning måste försvåra

principens stränga upprätthållande och kunna leda till att ett inhämtande

ur protokollen av utredningen i ett mål understundom, även vad nämnden

angår, får ersätta det egna omedelbara tillgodogörandet av vad som före

kommer inför rätten. Med rätta har ock framhållits, att syftet med den

angivna principens lagfästande vore, icke att fastslå en undantagslös regel

utan allenast att giva legislativt erkännande åt ett önskemål av principiell

natur, vilket skulle förverkligas så långt förhållandena det medgåve. För

att icke ett stadgande i angiven riktning skall framstå som undantags

löst, synes i enlighet med från olika håll framställda yrkanden i lagut

kastets tredje punkt böra inskjutas orden ''sorn regel’. I tingslag, där olika

grupper av nämnden tjänstgöra var sin rättegångsdag, bör givetvis icke

utan vägande skäl uppskov i mål ske till rättegångsdag då annan grupp

tjänstgör.

Vad angår de olika sätten för tjänstgöringens fördelning synes, såsom

Svea hovrätt framhållit, en sådan fördelning vara att föredraga, som

ej medför långvariga uppehåll i den särskilde nämndemannens tjänstgö

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

ring. Olika metoder kunna uppenbarligen vara lämpliga för skilda trakter

av landet med deras olikartade kommunikationsförhållanden. I tätare

bebyggda delar kan det lämpa sig att de olika nämndemansgrupperna

tjänstgöra var sin rättegångsdag. Där mycket långa tingsresor förekomma,

kan det vara lämpligare att samma nämndemän tjänstgöra ett par

dagar i sträck.

Vid nämndens indelning i olika grupper kan antalet nämndemän i varje

grupp med hänsyn till de lokala förhållandena i olika tingslag bestämmas

olika. Tydligen bör antalet aldrig sättas lägre än åtta. Enligt min tanke

torde, när ej särskilda skäl till annat föranleda, det vara tillfyllest att nio

nämndemän indelas att samtidigt tjänstgöra.

Där ej flera än tolv nämndemän finnas kan tydligen någon verklig

gruppindelning ej göras, utan måste, därest en fördelning av tjänstgöringen

anses böra äga rum, denna ske efter andra principer. Finner häradshövdingen

att exempelvis nio av de tolv nämndemännen böra närvara vid

varje tingssammanträde, kan såsom i den remitterade promemorian antyds

en fördelning av tjänstgöringen ske på det sätt, att successivt tre av

nämndemännen befrias från tjänstgöring under ett helt ting i följd. Även

på annat sätt kan en fördelning av tjänstgöringen ske med bevarande

i huvudsak av kontinuiteten i nämndens sammansättning, exempelvis så,

att samma nio nämndemän tjänstgöra två sammanträden i följd och därefter

i tur och ordning en nämndeman utbytes mot en annan.1 Genomföres

en sådan indelning och sker ej rubbning på grund av laga förfall eller

eljest, komma alltid under minst tre sammanträden i följd att tjänstgöra

samma åtta nämndemän jämte två varierande, och sju nämndemän komma

alltid att vara desamma under minst fem sammanträden i följd. En dylik

fördelning av tjänstgöringen kan tydligen äga rum icke blott inom en

nämnd bestående av tolv ledamöter utan även inom en grupp om tolv

nämndemän, t. ex. inom en lokal nämnd i ett sammanslaget tingslag Olägenheten

av de relativt långa avbrotten i enskilda nämndemäns tjänstgöring

vid tillämpningen av nu antydda sätt för tjänstgöringens fördelning

kan i viss män uppvägas därigenom att nämndemännen under ledigheten

från de allmänna tingssammanträdena anlitas för rannsakningar

och andra extra förrättningar.

På sätt styrelsen för föreningen Sveriges häradshövdingar erinrat, förekommer

det, att även i tingslag, där häradsrätten sammanträder var

fjärde vecka, mål regelmässigt uppskjutas på åtta veckor. Ett dylikt för

'' Indelningen åskådliggöres genom följande schema, i vilket de stora bokstäverna beteckna

nämndemännen:

Ira sammanträdet A B C D E

2:a » A B C O E

3:e —BODE

*:e —BODE

--C

6:e

7:e

D

D

D E

G

G

G

G

G H I

G H I

G H 1

H I —

H I —

H I J

H I J

J

J

.1

K

K

K

L o. s. v.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

farande är med hänsyn till angelägenheten av målens skyndsamma handläggning

mindre tillfredsställande och bör uppenbarligen icke läggas till

grund för fördelning av nämndemännens tjänstgöring. Vidare måste såsom

ett missförhållande betecknas, att till en rättegångsdag utsättas

flera mål än som då kunna medhinnas. Då mål på grund härav måste

skjutas över till en följande rättegångsdag, kan lätteligen växling i nämndens

sammansättning komma att äga rum.

I en ny rättegångsordning torde principen ''samma mål, samma nämnd’

sannolikt komma till uttryck pä det sätt, att i kapitlet örn domstolens

sammansättning upptages ett stadgande av innebörd, att i ett måls avgörande

ej få deltaga andra domare än de som övervarit hela den föregående

handläggningen. En så kategorisk regel kan uppenbarligen icke nu genomföras.

Med hänsyn till förevarande lagstiftnings i viss mån provisoriska

karaktär torde vara lämpligt att de erforderliga nya bestämmelserna

upptagas i en särskild lag. Denna torde böra erhålla till rubrik

’lag örn häradsnämnds tjänstgöring’.

I enlighet med nu angivna grunder har jag låtit inom justitiedepartementet

upprätta förslag till lag i ämnet, avsedd att träda i kraft den 1

juli 1932.»

Föredraganden uppläser härefter ifrågavarande lagförslag, av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar, samt hemställer, att lagrådets yttrande

över förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

E. Steffenson.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

Förslag

till

Lag

om häradsnämnds tjänstgöring.

Härigenom förordnas som följer:

Erfordras i tingslag flera än tolv nämndemän, bestämmer Konungen

deras antal. Åro nämndemännen flera än tolv eller finnes, i tingslag med

tolv nämndemän, allas närvaro i rätten ej erforderlig, fördele häradshövdingen

efter samråd med nämnden tjänstgöringen dem emellan. Fördelningen

bör ske så, att erforderlig ortskännedom blir företrädd inom nämnden

samt att under ett och samma måls handläggning och avgörande ändring

i nämndens sammansättning som regel ej kommer att äga rum.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1932.

Genom lagen upphäves 9 § andra stycket i förordningen den 17 maj 1872

angående ändring i vissa fall av gällande bestämmelser örn häradsting.

I tingslag där vid lagens ikraftträdande finnas flera än tolv nämndemän

skola, intill dess Konungen annorlunda förordnar, nämndemän väljas till

enahanda antal som tillförene.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta proposition Nr 193.

•27

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Majus lagråd den 14 mars 1932.

Närvarande:

justitieråden Christiansson.

Edelstam,

Stenbeck.

regeringsrådet Afzelius.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Kungl. Höghet KronprinsenKegenten

i statsrådet den 26 februari 1932, hade Kungl. Majit förordnat,

att lagrådets yttrande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag om häradsnämnds

tjänstgöring.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av extra ordinarie hovrättsassessorn Anders Gunnar Lindskog.

Lagrådet yttrade:

Att ett mål i sin helhet handlägges och avgöres av samma personer såsom

ledamöter i rätten, är en naturlig regel av principiell betydelse, från

vilken avvikelse icke borde annat än av tillfälliga orsaker förekomma. I

1734 års lag förutsattes uppenbarligen, att denna regel skulle gälla även

beträffande ledamöterna i häradsnämnden, och så länge häradsrättens

domkrets utgjordes av det gamla tingslaget — häradet — med dess tolvmannanämnd,

mötte heller ingen svårighet för dess iakttagande.

I den mån den gamla ordningen med flera tingslag inom en domsaga

och allenast ett fåtal lagtima ting i varje tingslag fått vika för anspråken

på snabbare rättsskipning och sammanslagning av flera härad

till gemensamt tingslag med tätare tingssammanträden ägt rum,

har mångenstädes nämndemännens antal kommit att ökas och fördelning

av tjänstgöringen dem emellan måst vidtagas. Härav hava vissa svårigheter

uppstått mot att alltjämt iakttaga angivna regel och undvika väx

ling i nämndens sammansättning vid de olika tillfällen ett mål förekommer

vid rätten. Många olika metoder hava, såsom framgår av Temissprotokollet,

prövats för att ordna nämndens sammansättning och tjänstgöringsskyldighet

på ett sätt, som med tillgodoseende av nämnda syfte

dock rättvist fördelar tjänstgöringen i nämnden och icke gör densamma

för nämndemännen mera betungande än nödigt är, vare sig i fråga örn

tingsresor eller beträffande rättegångsdagarnas antal. Med den anord
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majlis proposition Nr 193.

ningen, att skilda grupper av nämndemän tjänstgöra å olika rättegångs

dagar av varje allmänt tingssammanträde, uppsta emellertid svarigneter

beträifande avslutningssammanträdet iör tinget, då mål som tidigare

förevarit inför skilda nämnder, skola avdömas på samma dag. Att till slutsammanträdet

inkalla samtliga ledamöter i dessa nämnder Ilar mött betänkligheter

särskilt av kostnadshänsyn. Enligt förslag, som framlagts

av Svea hovrätt, skulle denna olägenhet kunna undgås genom att med

nämnd, som ej skall komma tillstädes vid slutsammanträdet, överläggning

hålles i samband med målets sista handläggning och därvid målet i

sak avgöres, ehuru med utslagets avfattande och avkunnande får anstå

till slutsammanträdet.

Då det i remissprotokollet heter, att tydligen varken å slutsammanträde

eller eljest utslag bör beslutas av häradsrätten med annan nämnd än

den, som tjänstgjort under målets föregående handläggning, men att det

ej synes vara erforderligt, att hela nämnden återkommer för att närvara

vid ett tidigare »beslutat» utslags avkunnande, synes dock detta uttalande

vara i visst behov av förtydligande. Såsom av anförandets fortsättning

framgår, avses med det tidigare »beslutet» allenast en överläggning

i målet. I domboken för överläggningsdagen bör därför enligt lagrådets

mening icke utslaget införas utan blott en anteckning göras därom, att

överläggning skett. Sedermera författas utslaget av ordföranden och avkunnas

av häradsrätten med den då tillstädesvarande nämnden. Det är

denna nämnd, som med ordföranden beslutar utslaget, och den är således

befogad att överrösta ordföranden samt därmed giva målet en annan

utgång än den, vilken framkommit såsom resultat av omförmälda

överläggning. Blott rent undantagsvis torde något sådant kunna inträffa,

då för det fall, att särskilda grupper av nämndemän äro indelade till

tjänstgöring å de olika rättegångsdagarna, dessa grupper tydligen böra

vara representerade i nämnden vid slutsammanträdet. Skulle ordföranden

vid utslagets författande finna sig icke kunna vidhålla den mening,

som gjort sig gällande vid överläggningen, bör han — på sätt i remissprotokollet

framhålles — inkalla hela den nämnd, med vilken han överlagt.

Det föreslagna stadgandet lämnas utan annan erinran än att det, vad

tredje punkten angår, bör i redaktionellt hänseende underkastas någor

jämkning.

Ur protokollet:

Hagnar Kihlgren.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 193.

29

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenien i statsrådet å

Stockholms slott den 16 mars 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener.

Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Gärde, anmäler lagrådets

den 14 mars 1932 avgivna yttrande över det den 26 februari 1932 till lagrådet

remitterade förslaget till lag om häradsnämnds tjänstgöring.

Föredraganden redogör för yttrandet samt hemställer, att förslaget,

som av lagrådet i sak lämnats utan anmärkning, måtte, sedan i enlighet

med lagrådets hemställan viss redaktionell jämkning däri vidtagits, genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Erik H:son Medvi.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

Bilaga till

departementspromemorian.

Utkast

\

till

Lag

om antalet nämndemän i vissa tingslag.

Härigenom förordnas som följer:

Erfordras i tingslag flera än tolv nämndemän, bestämmer Konungen

deras antal. Där minst fjorton nämndemän äro, fördele häradshövdingen

efter samråd med nämnden tjänstgöringen dem emellan. Fördelningen

bör ske så, att uppskov på sedvanlig tid med måls handläggning eller

utslags beslutande ej föranleder växling i nämndens sammansättning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1932.

Genom lagen npphäves 9 § andra stycket i förordningen den 17 maj

1872 angående ändring i vissa fall av gällande bestämmelser örn häradsting.

I tingslag där vid lagens ikraftträdande finnas flera än tolv nämndemän

skola, intill dess Konungen annorlunda förordnar, nämndemän

väljas till enahanda antal som tillförene.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

31

Sammanställning

ang. nämndens tjänstgöring i rikets domsagor år 1931.

Antal

Årliga

antalet

Nämndens tjänstgöring

Domsagor och tingslag

nämndemän i

tingslaget

samtidigt

i tjänstgörande

allmänna tings- sammanträden

to:

(b

<n

teo

a

<n

00

fia

to

s»

hela nämnden

lokala grupper

andra grupper

annan indelning

1

2

X

4

5

6 I

’ 1

8

9

Svea hovrätt.

Stockholms län.

1) Norra Roslags domsaga

a) Frösåkers tingslag .....................

16

12

5

5

i

b) Väddö och Närdinghundra tingslag

24

12

5

10

—

1

—

—

2) Mellersta Roslags domsaga ................

36

12

10

30

—

1

—

—

3) Stockholms läns västra domsaga.........

47

12

10

30

—

1

—

—

4) Södra Roslags domsaga ....................

36

8

10

50

—

1

—

—

5) Sollentuna och Färentuna härads dom- saga.............................................

24

12 (9)

10

40

_

_

i

—

6) Södertörns domsaga...........................

36

12 (9)

10

50

—

1

—

—

Uppsala län-

7) Uppsala läns södra domsaga

a) Trögds tingslag ........................

30

12

10

20

1

b) Tiunda tingslag ........................

36

12

10

20

—

1

—

—

8) Uppsala läns norra domsaga...............

36

12

10

30

—

1

—

—

Södermanlands lån.

9) Nyköpings domsaga

a) Jönåkers, Rönö och Hölebo härads

tingslag .................................

36

12

5

15

1

1

b) Daga härad .............................

12

12

5

5

—

—

—

10) Oppunda och Villåttinge härads dom- saga

a) Oppunda härad .....................

17

10-11

5

15

i

b) Villåttinge härad.....................

12

12

5

10

1

—

—

—

11) Livgedingets domsaga

a) Väster- och Öster-Rekarne härads

tingslag ............................

24

12

5

10

1

b) Akers och Selebo härads tingslag

24

12

5

10

—

1

—

—

Gotlands län.

12) Gotlands norra härads domsaga .........

12

8

10

15

_

i

13) Gotlands södra härads domsaga .........

12

10

10

20

—

—

—

i

Värmlands län.

14) Östersysslets domsaga

a) Färnebo härad...........................

12

12

5

5

1

b) Ölme, Visnums och Väse härads

tingslag ..............................

36

12

5

10

5

—

—

i

—

15) Mellansysslets domsaga .....................

36

12

20

—

—

1

—

16) Södersysslets domsaga

a) Näs härad.................................

12

12

5

10

1

—

—

—

b) Ombergs härad

12

12

5

5

l

—

—

—

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

Domsagor och tingslag

Antal

Årliga

antalet

Nämndens tjänstgöring

nämndemän i

tingslaget

samtidigt

tjänstgörande

allmänna tings-

saramanträden

*■*

So:

CD

cn

SOo

o

CP5

OO

Ci-

sa

cr?

$»

*■*

hela nämnden

''

lokala grupper

andra grupper

annan indelning

1

2

8

4

5

6

7

8

9

17'' Nordmarks härads domsaga...............

12

12

10

20

i

18) Jösse domsaga.................................

1 12

12

10

20

i

—:

—

—

19) Fryksdal härads domsaga

a) Fryksdal nedre tingslag ............

12

12

5

10

i

—

—

—

b) Fryksdal övre tingslag...............

12

12

5

10

i

—

—

—

20) Älvdals och Nyeds domsaga

a) Älvdals härads övre tingslag ......

12

12

3

—

i

—

—

—

b) Älvdals härads nedre tingslag.....

12

12

5

—

i

—

—

—

cl Nyeds härad.............................

12

12

5

—

i

—

—

—

Örebro län

21) Öster-Närkes domsaga

a) Glanshammars och Örebro härads

tingslag .................................

24

12

5

15

—

i

—

—

b) Askers och Sköllersta härads tingslag

24

12

5

10

—

i

—

—

22) Väster-Närkes domsaga

a) Hallsbergs tingslag.....................

48

12

10

17

—

i

—

—

b) Edsbergs härads tingslag ............

12

12

5

5

i

—

—

—

23) Nora domsaga

a) Karlskoga härads tingslag............

12

12

10

10

i

—

—

—

b) Nora tingslag ...........................

12

12

10

10

i

—

—

—

24) Lindes domsaga................................

36

12

10

30

—

i

—

—

Västmanlands län.

25) Västmanlands västra domsaga

a) Åkerbo och Skinnskattebergs härads

tingslag ...............................

24

12

10

10

—

—

i

—

b) Snevringe härads tingslag............

12

12

10

10

i

—

—

—

26) Västmanlands mellersta domsaga

a) Siende och Norrbo tingslag .....

36

12

5

15

—

i

—

—

b) Gamla Norbergs bergslags tingslag

12

12

5

5

i

—

—

—

27) Västmanlands östra domsaga...............

48

12

10

10

—

—

—

i

Kopparbergs lån.

28) Falu domsaga

a) Norra tingslaget .......................

43

12

5

10

—

—

—

i

b Södra tingslaget .......................

14

12

5

15

—

—

—

i

29) Hedemora domsaga

a) Folkare härad ...........................

12

12

5

10

i

—

—

_

b) Hedemora tingslag ..................

24

12

5

10

—

i

—

—

30) Västerbergslags domsaga ..................

36

12

10

40

— i

i

—

—

31) Nås och Malungs domsaga

i

a) Nås tingslag............................

12

12

5

10

11

—

—

—

b) Malungs tingslag.......................

12

12

5

10

1 !

—

—

—

32) Nedan-Siljans domsaga

a1 Leksands och Gagnefs tingslag ...

24

12

5

10

i

—

—

b) Rättviks tingslag......................

12

12

5

10

1

—

—

—

33) Ovan-Siljans domsaga

a) Mora tingslag ..........................

12

12

5

10

1

—

—

—

b'' Orsa tingslag ...........................

12

12

4

8

1

—

—

— .

c) Älvdals tingslag .................... .

12

12

3

3

1

—

—

—

d) Särna och Idre tingslag...............

12

12 1

2

2

1

— 1.

■ —

—

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mattts proposition Nr 193.

33

1

Antal

Årliga

antalet

Nämndens tjänstgöring j

Domsagor och tingslag

1

! nämndemän i

tingslaget

samtidigt

tjänstgörande

allmänna tings-

| sammanträden

rättegångsdagar

hela nämnden j

-:-1

lokala grupper

andra grupper

annan indelning

l

2

8

4

6

6

7

8

9

Gävleborgs län.

l

!

34) Gästriklands östra domsaga ...............

14

12

10 i

20

—

—

i j

35) Gästriklands västra domsaga ............

12

12

10 i

20

i

—

—

36) Bollnäs domsaga ..............................i

31

12

10 ;

20

—

—

—

11

37) Sydöstra Hälsinglands domsaga

a) Ala tingslag ..............................

16

12

10!

10

—

—

—

i

b) Enångers tingslag ....................

12

12

5

5

i

—

—

—

38) Norra Hälsinglands domsaga

a) Bergsjö och Forsa tingslag .........

24

12

5 |

15

—

i

—

— i

b) Delsbo tingslag .......................|

12

12

5

10

i

—

—

— !

39) Västra Hälsinglands domsaga ............|

24

12

20

30

—

—

i

— i

Västernorrlands lån.

40) Medelpads västra domsaga..................!

36

12

10

30

—

i

—

41) Medelpads östra domsaga

a) Njurunda, Sköns och Ljustorps

tingslag .................................

36

12

\

25

—

i

-

—

b) Indals tingslag...........................

12

12

5

5

i

—

—

42) Ångermanlands södra domsaga............

36

12

10

30

—

—

i

—

43) Ångermanlands mellersta domsaga

ai Boteå tingslag ..........................

12

12

I 0

10

i

—

b) Sollefteå tingslag........................

12

12

1 5

10

i

—

—

—

44) Ångermanlands västra domsaga

,

a) Ramsele och Resele tingslag ......

12

12

5

10

i

—

—

b) Fjällsjö tingslag ........................

12

12

5

10

i

—

—

—

! 45) Ångermanlands norra domsaga .........

36

12

1 10

30

1

—

Jämtlands län.

: 46) Jämtlands östra domsaga

1

a) Ragunda tingslag .....................

l2

12

! °

10

1

| —

—*

—

b) Revsunds, Brunflo och Näs tingslag

36

12

i 1U

10

! —

i

—

; 47) Jämtlands norra domsaga

1 _

a) Hammerdals tingslag..................

12

12

1 °

10

1

—

—

b) Lits och Rödöns tingslag............

12

12

5

10-

i

I —

—

—

48) Jämtlands västra domsaga

i

a) Undersåkers och Offerdals tingslag

12

12

5

10

i

I —

—

—

b) Sunne, Ovikens och Hallens tings-

12

12

|l 5

10

i

—

j -

_

iaö

49) Härjedalens domsaga

1

II

a) Svegs tingslag ...........................

12

12

5

10

1

—

—

—

b) Hede tingslag .........................

12

12

3

B

!

| —

—

c) Bergs tingslag ..........................

12

12

i 3

6

1

.

Västerbottens län.

i 50) Umeå domsaga................................

12

12

1 io

20

i

i —

! —

—

’ 51) Västerbottens södra domsaga

a) Degerfors tingslag ....................

12

12

-

5

1

—

—

—

b) Nordmalings och Bjurholms tingslöf

1 12

12

5

10

1

! ~

I —

—

52) Västerbottens västra domsaga

a) Lycksele tingslag.......................

12

12

5

15

1

[ -

1 —

—

b) Åsele tingslag ..........................

12

rj || 6

3

1

—

1 -

—

c) Vilhelmina tingslag.................

1 12

12 || 5

10

l i

'' -

1

—

Bihang lill riksdagens protokoll 1032. 1 sami. 161 haft. (Nr 193.)

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Majda proposition Nr 193.

Antal

Domsagor och tingslag

B

p:

-• B

& g.

2. ®

& I:

Årliga

antalet

S S

3

3

2 qs

Nämndens tjänstgöring !

®g

p

p

5''

Qé

ro

3.

5

Oq

53)

54)

55)

I 56)

!

i 57)

58)

! 59)

Västerbottens mellersta domsaga

a) Nysätra tingslag ................

b) Burträsks tingslag ...........

Västerbottens norra domsaga

a) Skellefteå tingslag .............

b) Malå och Norsjö tingslag....

Norrbottens län.

Piteå domsaga

a) Piteå och Älvsby tingslag.........

b) Arvidsjaurs sockens tingslag.....

c) Arjeplogs lappmarks tingslag ...

Luleå domsaga

a) Över-Luleå tingslag.................

b) Neder-Luleå tingslag...............

c) Jokkmokks lappmarks tingslag

Kalix domsaga

a) Nederkalix tingslag..................

b) Råneå tingslag .....................

c) Över-Kalix tingslag ...............

Torneå domsaga

a) Torneå tingslag .....................

b) Pajala och Korpilombolo tingslag

Gällivare domsaga

a) Jukkasjärvi lappmarks tingslag .

b) Karesuando lappmarks tingslag •

c) Gällivare lappmarks tingslag ....

12

12

12

12

24

12

12

12

12

8

12

11

12

12

12 12

12 | 12

12 | 12

12 12

12

12

22

24

12

12

12

12

12

11

12

12

12

12

10

3

2

10

4

3

5

5

3

10

B

5

2

5

10

10

14

10

10

20

8

3

5

5

3

20

15

15

2

15

Göta hovrätt.

Östergötlands län.

60) Kinda och Ydre härads domsaga

a) Kinda härad..............................

12

! 12

i

10

10

l

'' .

b) Ydre härad ..............................

12

12

5

5

1

_

i -

—

i 61) Mjölby domsaga ..............................

36

12

20

20

—

1

—

—

; 62) Aska, Dals och Bobergs härads dom- saga ..........................................

24

12

; 10

20

_

1

_ 1

! 63) Bråbygdens och Finspånga läns dom- saga

a) Bråbygdens tingslag ..................

24

12

j

! io

20

1

b) Finspånga läns tingslag...............

24

12

1 10

10

—

—

1

— :

64) Hammarkinds, Stegeborgs och Skär- kinds härads domsaga....................

24

»

,0

10

1

i 65) Linköpings domsaga ........................

36

12

10

20

—

—

1

—

Jönköpings län.

66) Tveta, Vista och Mo domsaga ............

27

9

10

30

1

1

i

67) Norra och Södra Vedbo härads domsaga

a) Norra Vedbo härad .................

12

8

5

10

l !

b) Södra Vedbo härad ..................

12

12

5

10

1

_

_

_

68) Östra härads domsaga .....................

12

12

10

20

1 i

—

—

_ 1

691 Västra härads domsaga.....................

16 ,

8

10

20

— 1

—

1

— i

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 193.

35

— . 1

1

Antal |

Årliga

antalet

Nämndens tjänstgöring

Domsagor och tingslag

J nämndemän i

tingslaget

samtidigt

i tjänstgörande

°> £.

p —

3 3

| 3

o P

3: «■

p- 3''

93

rättegångsdagar

hela nämnden

lokala grupper

andra grupper

annan indelning

l |

2 1

8

4

5

6

7

s 1

9

i 70) Östbo och Västbo härads domsaga

al Östbo härad ..............................

12

12

5

10

i

—

—

—

b) Västbo härad ...........................

12

12

5

10

i

—

Kronobergs län.

71) Östra Värends domsaga

a) Uppvidinge härad .....................

12

12

5

10

1

—

b) Konga härad.............................

12

12

5

10

1

—

—

72) Mellersta Värends domsaga ........v.....

24

12

10

20

—

1

—

—

73) Västra Värends domsaga .................

14

9

10

20

—

—

—

1

74) Sunnerbo härads domsaga..................

14

8

10

30

—

1

Kalmar län■

75) Norra och Södra Tjusts härads dom-

saga.............................................

17

8(9)

10

20

—

—

1

—

76) Sevede och Tunaläns härads dom-

saga

a) Sevede härad ...........................

12

12

5

10

i

—

—

—

b) Tunaläns härad ........................

12

12

5

5

i

—

—

—

77) Aspelands och Handbörds härads dom- saga..........................................

20

10

10

30

-T-

—

1

—

! 78) Norra Möre och Stranda härads dom-

saga

a) Norra Möre härad .....................

12

12

5

10

1

—

—

—

b) Stranda härad...........................

10

10

5

10

1

—

—

—

| 79) Södra Möre härads domsaga..............

19

10(9)

10

30

—

~

1

—

80) Ölands domsaga

al Ölands norra mot .....................

12

12

5

5

1

''

b) Ölands södra mot .....................

12

12

5

5

1

—

Hallanäs län.

81) Hallands läns södra domsaga

a) Halmstads och Tönnersjö harads

tingslag ..............................

24

12

7

21

—

—

1

b) Höks härads tingslag..................

12

12

6

18

1

|

82) Hallands läns mellersta domsaga

a) Årstads och Faurås härads tings-

lag .......................................

24

12

5

15

—

i

—

—

b) Hinde härads tingslag ...............

12

12

5

10

1

—

—

—

j 83) Hallands läns norra domsaga

a) Fjäre härads tingslag..................

12

8

10

20

—

~

1

b) Viske härads tingslag ...............

12

12

5

5

1

Göteborgs och Bohus län.

j 84) Askims, Västra och Östra Hisings samt

Sävedals härads domsaga ..............

l 36

9

41

41

—

1

85) Inlands domsaga

a) Inlands södra tingslag .............

1 10

9

5

10

—

1

b) Inlands norra tingslag ..............

! 27

8-10

5

15

—

1

| 86) Orusts och Tjörns härads domsaga

27

9

10

20

—

—

1

( 87) Sunnervikens domsaga ....................

| 34

9

10

30

—

1

1 88) Norrvikens domsaga .......................

1 32

8

10

20

1

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

Domsagor oell tingslag

I

1 Antal

Årliga

antalet

Nämndens tjänstgöring

s

p:

r. B

= 3

(*? Qj

O

r£ S

: S- 3

et-

p; »

3 po

s. B

cr? et

£ <K?

A ^

Cfc

a fL

P

3 B

3

s §

^t-

A

2 era

M CO

•-J

p:

et

ca

era

po

SJ

era

ao

A

P

era

p

►*

tr

©

p*

a

p:

B

3

A

©

3

o

K

SL

p*

ira

3

►Ö

T3

*■<

3

A

*"t

P

era

p

►3

»3

©

*-*

p

3

P

5’

A

®

3*

5‘

era

1

2

8

4

5

6

7

8

9

Älvsborgs län.

89) Marks domsaga................................

14

12

10

20

_

i

90) Kinds och Redvägs härads domsaga

12

9

10

5

b) Redvägs härad...........................

! 12

12

5

i

1

91) Borås domsaga

a) Ås, Vedens och Bollebygds tingslag

33

10-12

5

15

_

i

_

b) Gåsene tingslag ........................

12

12

5

5

i

_

_,

92) Vättle, Ale och Kullings härads domsaga

a) Vättle och Kullings härads tingslag

20

10

5

10

_

i

_

■

b) Ale härad.................................

12

12

5

5

i

_

93) Flundre, Väne och Bjärke härads domsaga

20

10

20

20

_

i

94) Nordals, Sundals och Valbo härads

domsaga

a) Nordals och Sundals härad.........

24

8

5

15

_

i

b) Valbo härad..............................

12

12

5

5

i

95) Tossbo och Vedbo härads domsaga

a) Tossbo härad ...........................

12

12

5

5

i

b) Vedbo härad ...........................

15

8

5

15

—

11

Skaraborgs län.

i 96) Vadsbo härads domsaga

a) Vadsbo norra tingslag ...............

24

12

10

20

_

i

b) Vadsbo södra tingslag ..............

12

12

10

10

i

97) Gudhems och Kåkinds härads domsaga

a) Gudhems härad ........................

12

12

5

5

i

b) Kåkinds härad...........................

12

12

5

10

i

98) Vartofta och Frökinds härads domsaga

22

10(9)

10

20

i

_

99) Skånings, Valle och Vilske härads dom-

saga

a) Skånings och Valle härad............

22

10(12)

5

10

_

i

__

b) Vilske härad..............................

10

10

5

5

i

100) Åse, Viste, Barne och Laske härads

domsaga.......................................

32

10(12)

10

30

i

101) Kinnefjärdings, Kinne och Kållands

härads domsaga..............................

32

8-10

10

30 |

_ I

i

i

— i

—

Hovrätten över Skåne och Blekinge.

I

Blekinge län.

102'' Östra härads domsaga .....................

17

8(9)

10

20

__

_

i i

103) Medelsta härads domsaga..................

14

9

10

20

_

_ 1

1

104) Bräkne härads domsaga ..................

16

8

10

20

_

t 1

105) Listers härads domsaga.....................

16

8

10

20

—

— j

i |

—

Kristianstads län.

|

106) Ingelstads och Järrestads härads domsaga

24

8

10

20 |

_

_

i

10)) Gärds och Albo härads domsaga ......

24

8

10

20 j

_ j

_

__ ;

1

108) Villands domsaga ...........................

12 i

8

10

20

_

1

109) östra Göinge domsaga ....................

12 :

8

10

20

_

_

_ i

1

110) Västra Göinge domsaga....................

12 1

8

10

30

_

_

— 1

]

lil) Norra Åsbo härads domsaga ............

12 !

8

10

20

_

_

_ 1

i

112) Södra Åsbo och Bjäre härads domsaga

24

8

10

20

— 1

—

i!

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

37

Antal

Årliga

antalet

Nämndens

1

tjänstgöring j

Domsagor och tingslag

1

1 nämndemän i

tingslaget

1 samtidigt

j tjänstgörande

! allmänna tings-

| sammanträden

rättegångsdagar

hela nämnden

lokala grupper

andra grupper

annan indelning

1

2

8

4

5

6

7

8

9

Malmöhus län.

113) Oxie oeh~Skytts härads domsaga ......

24

8

20

40

1

114) Torna och Bara härads domsaga ......

24

8

10

30

—

—

i

—

115) Vemmenhögs, Ljunits och Herrestads

härads domsaga ...........................

36

9

10

30

j —

—

i

—

116) Färs härads domsaga .......................

16

8

10

20

—

—

i

—

117) Frosta och Eslövs domsaga

a) Frosta härad ...........................

24

8

28

2Q

| _

i

—

i

b) Eslöv....................................

12

8

10

10

1 —

—

—

118) Rönnebergs, Onsjö och Harjagers härads

domsaga.......................................

36

9

i 10

30

! —

—

i

! 119) Luggude, härads domsaga..................

16

8

10

30

! —

—

1

■

Anmärkningar.1

Svea hovrätt.

Stockholms län.

1 a) 10 nmn från tslgets landsbygd, 3 från Östhammar o. 3 från Öregrund. De 10 landsbygdsnmnen

tjänstgöra ständigt, en nmn från vardera staden tjänstgör under ett vår- eller

höstting i följd.

b) Närdinghundra-nmn första, nmn från övriga tslget andra rttgsdagen. Alla ämnen

vid slutsmntrm.

2) En nämnd från varje landsfiskalsdislrikl.

3) Nmnen från domsagans 3 landsfiskalsdistrikt tjänstgöra var sin rttgsdag. Som immens

antal i distrikten är resp. 15, 17 o. 15, blir värjo nmn befriad från tjänstgöring vid 2 4

smntrrn el. slutsmntrm örn året.

4) 12 nmn från vart av Danderyds, Åkers o. Värmdö skeppslag, indelade i 3 4-mannagrupper.

(D I—III, Å I—III, V l—lil.) Tjänstgöringen å de 5 rttgsdagarna [1)-5)]: 1) A 1 +4

D-nmn i tur o. ordning, 2) Å II + D I, 3) Å III + D II, 4) V I + V II, 5) V lil + D lil.

Denna indelning har undergått ändring innevarande år i samband med att smntrmas antal

ökats till 20 o. immens till 42.

5) Vartannat smntr. 12 Färentuna-nmn, vartannat 9 av 12 Sollentuna-nmn (eill. särskild

turlista). Målen uppskjutas i regel på 8 veckor. Denna indelning har undergått viss jämkning

innevarande år i samband med att smntrmas antal ökats till 20 och nmnens till 26.

6) Domsagan består av 3 förutvarande tslg (Svartlösa, Öknebo, Sotholms), vart med 12

nmn. Svartlösa-nmn (9 av de 12 efter viss fördelning) tjänstgöra första, andra o. femte

rttgsdagarna, Sotholms-nmnen tredje o. Öknebo-nmnen fjärde rttgsdagen. Alla nmnen vid

slutsmntrm.

Uppsala lån.

7 a) Under ett år en grupp första, en annan andra rttgsdagen. Inom grupperna utväljas

nmnen så, att de komma att övervara mål från de härad, de tillhöra. De 6 under året

lediga nmnen anlitas vid tremansting, rannsakningar etc. Vid slutsmntrm kalva gruppen

från vardera rttgsdagen.

b) Samma principer som i Trögds tslg, dock att å första rttgsdagen en del nmn äro från

härad, vars mål tillhöra andra rttgsdagen.

8) Domsagan består av 7 förutvarande tslg. Första rttgsdagen ninn från 3, andra från

2 o. tredje från 2 av dessa tslg. Vid slutsmntrm 8 å 10 nmn, representerande de orter,

från vilka utslagsmålen härröra. *

* Följande förkortningar användas: nmn, nmnen — nämndeman, nämndemän, nämndemännen;

rttgsdag = rättegångsdag; smntr. — sammanträde; tslg —tingslag.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

Södermanlands län.

9 a) Jönåkers-nmn första, Rönö-nmn andra, Hölebo-nmn tredje riksdagen.

10 a) Varje ninn tjänstgör 2 rttgsdagar varje smnlr. Samma sammansättning av nämnden

under varje måls hela handläggning. Uppgifterna avse år 1931. Fr. o. m. 1932 har

smntrmas antal ökats till 10 och immens till 20.

b) Fr. o. m. 1932 har smntrmas antal ökats till 10.

11 a) Öster-Rekarne-nmn första, Väster-Rekarne-nmn andra rttgsdagen.

b) Åkers-nmn första, Selebo-nmn andra rttgsdagen.

Gotlands län.

12) Vartannat smntr. 2 rttgsdagar. De 4 mest avlägset boende nmnen tjänstgöra endast

vid sådant smntr.

Värmlands län.

14 b) Grupperna tjänstgöra vart tredje smntr.

15). Grupperna (sammansatta av representanter för tslgets 3 härad) tjänstgöra i tur o.

ordning ett vår- eller höstting i följd.

Örebro län.

21 a) Glanshammars-nmn första rttgsdagen, Örebro-nmn andra o. tredje rttgsdagarna.

b) Askers-nmn första, Sköllersta-nmn andra rttgsdagen.

22 a) Tslget består av 5 härad. 3 smntrrn i Askersund om 1 rttgsdag med Sundbo härads

nämnd. 7 smntrrn i Hallsberg örn 2 rttgsdagar, därvid tjänstgöra, å första rttgsdagen

Kumla härads nämnd o. Hardemo härads nämnd vid handläggning av mål från resp. härad,

samt å andra rttgsdagen Grimstens härads nämnd.

24) Domsagan består av 3 härad. Fellingsbro härads nmn första, Nya Kopparbergs härads

nmn andra samt Lindes o. Ramsbergs härads nmn tredje rttgsdagen.

Västmanlands län.

25 a) 12 Åkerbo-, 12 Skinnskattebergs-nmn, indelade i 3 4-mannagrupper (Å I—lil, S I—

lil). Januari—april tjänstgöra Ä I o. II, S I; maj—augusti Å II o. III, S II; septemberdecember

Å I o. lil, S lil.

26 a) Nmn från Vagnsbro och Norrbo härad första, från Siende härad andra samt från

Tuhundra o. Ytter-Tjurbo härad tredje rttgsdagen. Vid slutsmntrm 4 nmn från varje

grupp.

27) Domsagan består av 4 härad. 3 nmn från vart härad tjänstgöra varje smntr. En nmn

från vart härad utbytes nästa smntr. mot en annan.

Kopparbergs län.

28 a) Alla nmnen utom 4 avlägset boende tjänstgöra årligen, inberäknat slutsmntrm, 2

smntrrn, vanligen i följd, de 4 ett smntr.

b) 10 av nmnen tjänstgöra ständigt, de 4 övriga turvis.

29 b) 2 socknars 12 nmn första, övriga nmn andra rttgsdagen.

30) Domsagan består av 3 förutvarande fslg. 2 tslgs nämnder tjänstgöra var sin rttgsdag;

det tredje tslgets nämnd återstående 2 rttgsdagar.

32 a) Gagnefs-nmn första, Leksands-nmn andra rttgsdagen. Vid slutsmntrm i regel minst

7 Gagnefs-nmn, alla Leksands-nmnen.

Gävleborgs län.

34) 10 av nmnen tjänstgöra ständigt, de 4 övriga turvis ett vår- el. höstting i följd.

36) Varje nmn tjänstgör i allmänhet i följd 4 smntrrn (slutsmntrm inberäknat) om året.

37 a) 4 nmn i tur o. ordning befriade från tjänstgöring vid ett smntr.

38 a) Bergsjö-nmn första, Forsa-nmn andra o. tredje rttgsdagen.

39) Vartannat smntr. en rttgsdag, varannat 2 rttgsdagar. Under ett år i följd samma

nmn resp. 2-dagarssmntrma o. l-dagssmntr:na.

Västetnorrlands län.

40) Domsagan består av 3 förutvarande fslg (Selångers, Tuna och Torps). Selångersnmn

första, Tuna-nmn andra, Torps-nmn tredje rttgsdagen. Vid slutsmntrm 4 nmn från

varje grupp.

41 a) Ljustorps-nmn första, Njurunda-nmn andra, Sköns-nmn de övriga 3 rttgsdagarna.

Alla nmnen vid slutsmntrm.

42) Grupperna tjänstgöra ett år i följd.

45) Domsagan består av 3 förutvarande tslg (Själevads, Arnäs’o. Nätra). 2 grupper, variera

om 6 Själevads- o. 6 Arnäs-nmn alternerande vartannat smntr. de båda första rttgsdagarna.

Tredje rttgsdagen ständigt 12 Nätra-nmn. Målen uppskjutas på 8 veckor.

Jämtlands län.

t6 b) Varje grupp 2 år i följd.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

39

Västerbottens län.

54 a) Äldste nämndemannen fördelar tjänstgöringsskyldigheten, såvitt möjligt lika.

Norrbottens län.

55 a) 7 smntrrn i Öjebyn, 3 i Älvsbyn. I tur o. ordning tjänstgöra: i Öjebyn 9 Piteå-nmn

o. 2 Älvsby-nmn, i Älvsbyn 9 Älvsby-nmn o. 2 Piteå-nmn.

58 a) o. b) Vardera gruppen tjänstgör ett år i följd.

Göta hovrätt.

Östergötlands län.

61 a) Lysings härads nämnd b) Göstrings härads nämnd c) Vifolka härads (10 nmn) o.

Mjölby stads (2 nmn) nämnd vart tredje smntr. Målen uppskjutas prinicipiellt alltid till

smntr., då samma nämnd ånyo tjänstgör.

62) Grupperna tjänstgöra ett år i följd. Fr. o. m. 1932 har snmtr:nas antal ökats till 20.

63 a) o. b) En grupp tjänstgör 2:a—6:e smntrrn o. slutsmntnt under vårtinget, en annan

grupp i övrigt.

64) Grupperna, som bestå av 6 nmn från Hammarkinds härad med Stegeborgs skärgård

samt 6 ninn från Skärkinds härad, tjänstgöra vartannat smntr.

65) Grupperna, som bestå av nmn från domsagans alla 5 härad, tjänstgöra ett vår- el.

höstting i löljd.

Jönköpings län.

67 a) Alla munen deltaga varje smntr. i överläggningen till utslag.

69) Grupperna tjänstgöra vartannat smntr. Varje smntr. deltaga åtskilliga nmn, som

tjänstgjort vid närmast föregående smntr., i överläggningen till utslag.

70) Fr. o. m. 1932 har smntrmas antal ökats till 10 i vartdera tingslaget.

Kronobergs lån.

72) Norrvidinge härads nämnd första, Kinnevalds härads nämnd andra rtlgsdagen. Vid

slutsmntrm alla nmnen.

73) 2 grupper om 7 nmn tjänstgöra vartannat smntr. Varje grupp utfylles för ett år

i sänder av 2 nmn från andra gruppen. Uppskov meddelas i regel på 8 veckor.

74) Nmnen tjänstgöra i regel 3 sinn trul under vårtinget, 2 under hösttinget. Så många

nmn som möjligt närvara vid överläggning till utslag första rtlgsdagen varje smntr.

Kalmar län.

75) 2 grupper om resp. 8 o. 9 nmn tjänstgöra vartannat smntr. Målen uppskjutas i regel

på 8 veckor.

77j Grupperna tjänstgöra vartannat smntr. Målen uppskjutas i regel på 8 veckor.

79) 2 gi upper örn resp. 10 o. 9 nmn tjänstgöra vartannat smntr.

Hallands län.

81 a) Den ena gruppen tjänstgör under ett höst- o. ett vårting de båda första rtlgsdagarna,

påföljande höst-o. vårting endast första rttgsdagen; andia gruppen tjänstgör i övrigt.

82 a) Faurås-nmn första o. andra, Årstads-nmn tredje rttgsdagen. Vid slutsmntrm alla

nmnen.

83 a) 3 grupper, av vilka en i tur o. ordning är befriad från tjänstgöring vid ett smntr.

Alla 12 nmnen deltaga i överläggningen till utslag första rttgsdagen varje smntr.

Göteborgs och Bohus län.

84) Varje grupp tjänstgör ett smntr. var fjärde vecka. Målen uppskjutas nästan undantagslöst

på 4 veckor.

85 a; Första rttgsdagen nmn från 4 socknar av Inlands södra härad, andra rttgsdagen 3

ninn från återstående 2 socknar i häradet, 3 från Kungälv och 3 från en socken av Inlands

Torpe härad.

b) 9 nmn folsta, 10 andra, 8 tredje rttgsdagen. Grupperna representera var sitt landsfiskalsdistrikt.

Vid slutsmntrm en nämnd sammansatt från de olika grupperna.

86) 3 grupper om 9 nmn (3 från vart av domsagans 3 härad). 2 grupper tjänstgöra var

sin rttgsdag under ett höst- o. ett vårting i följd, den tredje gruppen då vid rannsakningar

o. a. extra förrättningar.

87) Indelning årligen i 3 9-mannagrupper, vilka tjänstgöra resp. första—tredje rttgsdagen.

Grupperna representera a) Tunge o. Sörbygdens härad (resp. 6 o. 5 nmn) b) Sotenäs o.

Stångenäs härad (resp. 6 o. 5 nmn) c) Lane härad (12 ninn). Icke indelade nmn inkallas

vid rannsakningar. Vid slutsmntrm 4 nmn från varje grupp.

88) 8 grupper örn 4 nmn. Varje grupp tjänstgör enl. uppgjord turlista 2 smntrrn i följd.

Älvsborgs län.

89) Varje nmn befriad från tjänstgöring 3 rttgsdagar varje år.

90 a) 4 grupper örn 3 nmn. En grupp ledig värjo smntr.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

. Kungl. Martts proposition Nr 193.

91a) Bollebygds härads 11 nmn första, Ås härads 12 nmn andra, Vedens härads 10 nain

tredje rttgsdagen. Vid siutsmntrm alla ämnen.

9i! a) lo iYinnngs-nmn torsia, 2 Kullings- o. 8 Vättle-nmn andra rttgsdagen. Fr. o. m.

1932 har smnirmas antal ökats till 10.

93) Grupperna tjänstgöra vartannat smntr. (d. v. s. med 4 veckors mellanrum). Vid

slu isum trin 5 nmn trän vardera gruppen.

94 a) 3 grupper om 8 nmn, repi esenterande tslgets 3 landsfiskalsdistrikt, tjänstgöra var

sin rtigsdag.

95 b) 3 grupper örn 5 nmn, representerande tslgets 3 landsfiskalsdistrikt, tjänstgöra var

sin rtigsdag. Målen förläggas i enlighet härmed. För utfyllande av grupperna till 8 nmn

tjänsigora någia nmn enl. särskild lurlista två rttgsdagar varje smntr.

Skaraborgs län.

96a) irna gluppen från förutvarande Hova tslg, den andra från förutvarande Hasslerörs

fslg.

98) Första rttgsdagen samtliga 10 nmn från förutvarande Dimbo tslg jämte Tidaholms

stad; andia rttgsuagen 9 idler 8) av de 12 nmnen från övriga delen av domsagans enl.

särskild turinda, som modmeras därhän, att samma nämnd kommer att tjänstgöra vid

handläggning o. avdomanöe av alla större o. viktigare mål.

9a a; iO Valle-nmn törsta, 12 Skånings-nmn andra rttgsdagen. Alla nmnen vid slulsmntrrn.

100) 6 Åse- o. 6 Viste-nmn första, 10 Barne-nmn andra, 10 Laske-nmn tredje rttgsdagen.

Vid siutsmntrm 3 nmn från vart härad.

101) 8 lunne!järdings-, 11 Kinne-, 12 Kållands-nmn tjänstgöra resp. tredje, första o.

andra rttgsdagen.

Hovrätten över Skåne och Blekinge.

Blekinge län.

102) un grupp (8 nmn) första, en annan (9 nmn) andra rttgsdagen.

103) En nmn utbytes värjo smntr.

104) En grupp lörsta, en annan andra rttgsdagen.

105) En grupp lia—3:e smntrma under vårtinget, lia o. 2:a smntr:na linder hösttinget;

en annan grupp i övrigt.

Kristianstads län.

106) Under ett vår- eller höstting 2 grupper var sin rttgsdag, den lediga gruppen vid

rannsakmngar.

107) Vid varje smntr. tjänstgöra 4 nmn från vartdera häradet. 2 av vartdera häradets

nmn utbytas varje smntr.

108) 3 4-manuagiupper, av vilka 2 tjänstgöra 2 smntrrn i följd.

109) 3 4-mannagrupper. Varje grupp tjänstgör 4 smntrm i töljd. Efter 2 smntrrn utbytes

en grupp.

110) Häradsdomaren uppgör för varje vår- o. höstting turlista, enl. vilken tjänstgöringsskyldigheten

liklormigt fördelas.

111) Samma 8 nmn tjänstgöra resp. lia—3:e smntrrn under vårtinget, 4:e—6:e smntrta

jämte slulsmntr:t under vårtinget samt hela hösttinget.

112) Grupperna (4 nmn från vartdera häradet) tjänstgöra turvis ett vår- el. höstting i

följd.

Malmöhus län.

113) 3 grupper bestående av 4 nmn från vartdera häradet.

Grupp 1: l:a, 3:e, 5:e, 7:e, 9:e o. Ilie smntrma samt slutsmnlrd under vårtinget.

» II: 2:a, 4:e o. 6:e smntrma under vårtinget, lia, 3:e, 5:e o. 7:e smntrma under

hösttinget.

Grupp lil: 8:e, 10:e o. 12:e smntrma linder vårtinget, 2:a. 4:e, 6:e o. 8:e smntrma samt

slutsmntr:t under hösttinget.

114) 3 grupper, sammansatta för varje vår-, resp. höstting, tjänstgöra därunder var sin

rttgsdag.

115) Under ett år en grupp första, en annan andra rttgsdagen. Tredje rttgsdagen en

tredje grupp under vårtinget, en fjärde under hösttinget. Den lediga gruppen vid rannsakningar.

116) En grupp första, en annan andra rttgsdagen.

117 a) Varje grupp tjänstgör ett smntr. var fjärde vecka.

b) 3 4-mannagrupper. Varje grupp tjänstgör 4 smntrm i följd. Efter 2 smntrm utbytes

en grupp.

118) Under ett ar 3 grupper var sin rttgsdag, den lediga gruppen vid rannsakningar.

119) Under ett år en grupp 2 rttgsdagar under vårtinget, en rttgsdag under hösttinget;

en annan grupp i övrigt.

320744. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932.

Doktrin (1)

  1. De kungl. kommittéerna., SvJT 1933 s. 82 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1932:180 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till lag om liäradsnämnds tjänstgöring. a1 i texten
  2. 1LU 1932:37 Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition med förslag till lag om häradsnämnds tjänstgöring. s. 1 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. SvJT 1933 s. 82 De kungl. kommittéerna. s. 82 i texten