Sök i Ratio Lex

Angående försäljning av vissa kronoegendomar och lägenheter från sådana egendomar m. m

1932-03-11 · 70 sidor, varav 67 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 67 av 70 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:202, Angående försäljning av vissa kronoegendomar och lägenheter från sådana egendomar m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

1

Nr 202.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning av

vissa kronoegendomar och lägenheter från sådana egendomar

m. m.; given Stockholms slott den 11 mars 1932.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt under punkterna l:o—10:o.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

B. v. Stockenström.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 11 mars 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener,

Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Departementschefen, statsrådet von Stockenström, anhåller att få underställa

Kungl. Maj:ts prövning vissa ärenden angående försäljning av

kronoegendomar och lägenheter från sådana egendomar m. m., vilka ärenden

synts böra föranleda framställning till riksdagen, samt anför härom

följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 170 haft. (Nr 202.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

Gredby nr 1

och 2 i Södermanlands

lön.

l:o.

Kronoegendomen Gredby nr 1 och 2, två mantal, är belägen i den med

Eskilstuna stad förenade Fors socken i Södermanlands län. Domänstyrelsen

har under sin förvaltning allenast den del av kronoegendomen Gredby,

som är belägen söder och väster örn en å en av förste lantmätaren

Axel W. Lodén 1891 upprättad karta över inägolotterna till berörda hemman

dragen rödstreckad linje A—B. Ifrågavarande del är upplåten på

arrende i två särskilda lotter. Den ena arrendelotten utgöres av de i kronans

ägo kvarvarande områdena av lotterna litt. D, II och K av åkern

och ängsmarken till hemmanen, sådana dessa områden finnas upptagna å

nyss berörda karta med beskrivning av 1911 av förste lantmätaren Gustaf

Indebetou, och är utarrenderad till godsägaren Gust. Eriksson för tiden

till den 14 mars 1932 mot årligt arrende av 520 kronor. Den andra arrendelotten

utgöres av de i kronans ägo kvarvarande områdena av lotterna

litt. E och F av åkern och ängsmarken till hemmanen samt huvuddelen

av soldattorpet Snälltorp, sådana dessa områden finnas upptagna å sistnämnda

karta med beskrivning, och är utarrenderad till staden Eskilstuna

intill den 14 mars 1932 mot årligt arrende av 480 kronor.

Den till Gust. Eriksson upplåtna arrendelotten innehåller

enligt Indebetous förberörda beskrivning en areal av 10.181 hektar.

Härav har numera till en nyanlagd allmän väg (den nya infartsvägen till

staden) tagits i anspråk ett område örn 0.4262 hektar, närmare utmärkt å

en av distriktslantmätaren Johan W. Ström 1928 upprättad karta. Tillstånd

till vägmärkens upplåtande har av Kungl. Majit lämnats den 26

januari 1923. Den återstående arealen utgör 9.7548 hektar. Å lotten finnas

två lägenheter, den ena bebyggd med förre arrendatorn A. D. Andersson

och hans hustru tillhöriga boningshus och bod, och den andra lägenheten,

benämnd Evedal och å kartan utmärkt med litt. d, bebyggd med

en stuga och upplåten åt änkan Klara Pettersson. På grund av bestämmelserna

i gällande arrendekontrakt äro bemälda personer tillförsäkrade

rätt att så länge de leva och, såvida domänstyrelsen ej funne skäl uppsäga

dem, innehava och bruka av dem nu bebodda lägenheter mot erläggande

till arrendatorn inom januari månads utgång varje år av 20 kronor för

den förstnämnda lägenheten och 15 kronor för Klara Petterssons lägenhet.

Enligt medgivande av domänstyrelsen den 4 januari 1929 disponerar

Svensk-Engelska mineralolje aktiebolaget för bensinstation etl område

örn cirka 1,000 kvadratmeter å lotten litt. K, tillsvidare under arrendeperioden

mot en årlig ersättning till arrendatorn av 50 kronor och under

villkor bland andra, att bolaget vid frånträdandet av området återställer

marken i vid tillträdet befintligt skick.

Staden Eskilstunas arrendelott innehåller en areal av 10C78

hektar. I denna areal äro icke inräknade ett å Lodéns karta med litt. a

i rött utmärkt område örn 0.228 hektar, som tagits i anspråk för vägändamål,

ett å samma karta med litt. e utmärkt område örn 0.327 hektar, som

enligt Kungl. Maj:ts beslut den 29 maj 1903 upplåtits till Södermanlands

läns landsting för sjukhusändamål, ett å samma karta med ägofigurerna

nr 413—416 utmärkt område örn 0.194 hektar, vilket område enligt Kungl.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

Marits beslut den 6 april 1923 överlåtits till lantförsvaret för att tilläggas

den området kringliggande, till Karl Gustafs stads gevärsfaktori upplåtna

marken av hemmanen. Arrendelotten är av staden upplåten till Eskilstuna

Idrottsföreningars samorganisation. Vid Snälltorp finnas kronan

tillhöriga stuga och uthus, brandförsäkrade för 4,000 kronor. Å lotten

litt. F äro belägna boningshus, bod, svinhus samt bagarstuga med brygghus

och bod, tillhöriga Eskilstuna stad, ävensom materialbod, tillhörig

idrottsföreningen. Inom arrendelottens område finnas vidare två lägenheter,

den ena å Lodéns karta utmärkt med litt. b och bebyggd med C. F.

Gustafsson och hans hustru tillhöriga stuga, smedja och reparationsverkstad,

och den andra lägenheten, benämnd Stenslund och å kartan utmärkt

med litt. c samt bebyggd med Joli. Alex. Rosvall och hans hustru samt

brodern Ax. Daniel Rosvall och dennes hustru tillhöriga boningshus, bod,

hemlighus och källare. Enligt bestämmelserna i arrendekontraktet äro

innehavarna av sistnämnda områden tillförsäkrade rätt att så länge de

leva och, såvida domänstyrelsen ej funne skäl uppsäga dem, innehava

och bruka lägenheterna mot erläggande till arrendatorn inom januari

månads utgång varje år av 25 kronor för Gustafssons lägenhet och 20 kronor

för den andra lägenheten.

Vid en den 18 september 1928 å arrendelotterna hållen uppskatt ning sförrättning

har framhållits, bland annat, att genom pågående större dikningsföretag,

vilket redan kommit till utförande fram till nya infartsvägen

till staden, lotterna litt. K, D och H efter fullbordande av företaget

bleve fullt torrlagda och även avdikade för grundvatten å byggnadstomterna.

Arrendevärdena hava uppskattats till för Gust. Erikssons lott

520 kronor och för stadens lott likaledes 520 kronor. Med framhållande

att kronan genom tillsläppning av mark till nya infartsvägen gjort övriga

områden lättare tillgängliga som tomter hava vederbörande uppskattningsmän

vid områdenas försäljning ansett ett genomsnittspris av

1 krona per kvadratmeter skäligt. För hela arrendeområdet, tillhopa

198,328 kvadratmeter, komme saluvärdet följaktligen att utgöra 198,328

kronor.

Eskilstuna stad har i skrivelse den 20 juni 1930 gjort framställning örn

förvärv, utom av viss kronan tillhörig fastighet, varom nu ej längre är

fråga, av den å en ansökningen bilagd karta med streckade blå linjer utmärkt

del av kronoegendomen Gredby, omfattande ungefär 21 hektar. Till

stöd för ansökningen har,* så vitt angår kronohemmanen Gredby, anförts

huvudsakligen följande.

Inom förenämnda område örn 21 hektar vore stadens idrottsplats belägen,

för vilket ändamål cirka 7 hektar av egendomen disponerades. Då

idrotten representerade ett sådant intresse, att jämväl staten borde bidraga

till dess uppmuntran, syntes det som örn staden icke borde utgiva

någon särskild ersättning för den mark, som disponerades för detta ändamål.

Det torde i detta sammanhang dessutom böra beaktas, att staden

redan iklätt sig avsevärda kostnader för iordningställande av de tvenne

å området befintliga idrottsplatserna.

Nu ifrågavarande område vore beläget vid den med röd färg markerade

huvudvägen från Eskilstuna till Västerås och Örebro.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis proposition Nr 202.

Då bebyggelsen alltmer visade tendens att ansluta sig efter huvudvägarna,

syntes det naturligt, att staden, då ny mark för bebyggelse erfordrades,

sökte förvärva intill dylika vägar belägen mark, varigenom staden

erhölle möjlighet att reglera byggnadsverksamheten utan oöverstigliga

kostnader för framdragande av gator samt vatten- och avloppsledningar.

Staden har därför hemställt, att Kungl. Maj:t måtte, mot den ersättning,

som kunde bliva i vederbörlig ordning fastställd och som enligt

stadens förmenande icke borde överstiga det pris, som i allmänhet betingades

för jordbruksfastighet av jämngod beskaffenhet, till staden försälja

förutom visst område, varom fråga nu ej är, nyssberörda område.

över denna framställning hava vissa yttranden avgivits.

Magistraten i Eskilstuna har sålunda tillstyrkt bifall till framställningen.

Domänintendenten har tillstyrkt försäljning av återstående delar av

Gredbyhemmanen med undantag av en ängslinda, som helt och hållet oinslötes

av Karl Gustafs stads gevärsfaktoris område.

Jägmästaren har instämt i domänintendentens yttrande.

Länsstyrelsen har icke haft något att erinra mot det ifrågasatta förvärvet

av kronoegendomen Gredby.

Över jägmästaren har instämt i länsstyrelsens utlåtande.

På av domänstyrelsen given anledning har staden i skrivelse den 23

februari 1931 förklarat det av uppskattningsnämnden för området av

Gredbyhemmanen åsätta saluvärdet å 198,328 kronor vara alltför högt

samt vidare anfört följande.

Med hänsyn till kostnaderna för de arbeten, som erfordrades innan marken

kunde exploateras för avsett ändamål, vore det enligt stadens mening

icke tänkbart, att staden efter ett eventuellt förvärvande av Gredbyområdet

nu eller inom överskådlig framtid skulle kunna försälja tomter

från detsamma. Det vore dock av ett visst intresse för staden att få förvärva

området, nämligen dels med hänsyn till det hinder, som detsamma

i statens eller privat ägo utgjorde för stadsplanens kontinuerliga utveckling

och dels med hänsyn till att staden borde äga möjlighet att förhindra

uppkomsten av illa planerade och ur hygienisk synpunkt icke

önskvärda bebyggelser omedelbart inpå stadsplanegränsen och inom områden,

som kanske i en framtid till och med skulle komma att ligga inom en

blivande stadsplan. Det syntes rättvist, att staben genom att erbjuda området

åt staden för en skälig försäljningssumma icke lade hinder i vägen

för stadens strävan att ordna sin bebyggelse på ur såväl hygieniska som

andra synpunkter lämpligt sätt.

Staden ansåg sig därför kunna betala högst 40 öre per kvadratmeter för

tomtmarken, som beräknats till cirka 81,000 kvadratmeter, och högst 10

öre per kvadratmeter för den övriga arealen örn 117,328 kvadratmeter,

vari ingå idrottsplatsen och den areal, som beräknades åtgå till gator

och parker. Försäljningssumman skulle enligt en dylik värdering bliva

i runt tal 44,000 kronor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

5

Domänintendenten, som beretts tillfälle yttra sig i ärendet med anledning

av vad staden sålunda anfört, har framhållit följande.

Som allmänt omdöme örn det ifrågasatta markområdet ville domänintendenten

till en början anföra, att det genom sin låga belägenhet och

begränsning på ena sidan av en hög bank med två järnvägslinjer i livlig

trafik vore mindre tilltalande för fortsatt tomtförsäljning och därmed

förenad bebyggelse. För Eskilstuna stad vore det dock av stor vikt att

komma i besittning av detsamma, då det läge intill områden med fastställd

stadsplan och å detsamma redan uppgjorts preliminär sådan.

Stadens intresse av att förvärva markområdet betonades också i dess

yttrande till domänstyrelsen. Med hänsyn härtill borde därför ett betydligt

högre pris hava kunnat erbjudas. Det syntes domänintendenten oriktigt,

att nedbringandet av kostnaderna för att få området färdigt för

tomtförsäljning uteslutande skulle ske på jordägarens eller kronans bekostnad.

Ett fasthållande av det vid saluvärderingen den 18 september

1928 föreslagna värdet vore dock icke att tillråda. Därmed vore försäljningen

skrinlagd för lång framtid, och under tiden hade kronan gjort betydande

ränteförluster.

Enligt av domänintendenten anskaffat taxeringsbevis vore områdets

markvärde taxerat till 20.000 kronor, och nuvarande arrenden 1,000 kronor

lämnade sålunda en tillfredsställande ränta på taxeringsvärdet. Men

då området hade ett betydande högre saluvärde, måste man givetvis räkna

med årliga ränteförluster. Domänintendenten hade med ett flertal

personer i orten och staden ingående diskuterat värdet av området och

även funnit, att år 1912, då expropriation av ett område med ungefär

samma avstånd från stadens centrum, men högre beläget ägde rum, ett

pris av 59.3 öre per kvadratmeter utvunnits, och med ledning härav föreslagit

nedanstående saluvärde å området ifråga.

81.000 kvadratmeter å 80 öre = kronor 64,800

72.000 > å 50 » = » 36,000

45,328 » å 25__» = » 11,332

Summa kronor 112,132,

som avjämnats till 112,000 kronor, vilket belopp utgjorde cirka 56.5 öre

per kvadratmeter.

I ett från överlantmätaren infordrat yttrande har anförts bland annat

följande.

Något hinder för avstyckning av berörda område av hemmanen Gredby

jämlikt lagen örn fastighetsbildning i stad torde icke föreligga, överlantmätaren

hade icke haft möjlighet att kontrollera den uppgivna arealen.

Därest till grund för uppgiften läge numerisk mätning, torde densamma

kunna anses tillfredsställande. Örn den däremot grundade sig

på grafisk uträkning å den i ärendet företedda eller annan i skala 1 : 4 000

upprättad lantmäterikarta, syntes det ändamålslöst att uppgiva arealen

i enheter av kvadratmeter, enär den högsta tillåtna avvikelsen mellan två

dylika uträkningar vore omkring 700 kvadratmeter.

Med anledning av vad domänintendenten anfört har staden av domänstyrelsen

tillfrågats, huruvida staden vore villig att för Gredbyområdet

erlägga en köpeskilling av 112,000 kronor. Såsom svår härå har staden i

yttrande den 14 oktober 1931 anfört följande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

I sin skrivelse av den 23 februari 1931 hade staden lämnat en noggrann

redogörelse för samtliga kostnader såväl för iordningställande av gator

inom ifrågavarande område som ock för framdragande av vatten- och avloppsledningar

till detsamma. Nämnda utredning visade, att kostnaderna

för gator och ledningar uppginge till cirka 4 kronor 65 öre per kvadratmeter

kvartersmark. kades härtill det pris, som vid värderingen beräknats

för kvartersmarken, nämligen 80 öre per kvadratmeter, komme

man upp i ett tomtvärde å cirka 5 kronor 45 öre per kvadratmeter, innan

någon tomt kunde försäljas. Till detta pris måste emellertid läggas de

räntor, som uppkomme, innan samtliga tomter vore försålda.

I förenämnda skrivelse hade vidare framhållits, att de tomtpriser, som

i staden kunde beräknas för lika välbelägna tomter, varierade mellan 2

och 4 kronor per kvadratmeter. Enligt dessa beräkningar måste staden

sålunda göra en direkt förlust på varje tomt, som försåldes från området.

Naturligtvis kunde man härvid invända, att denna förlust bleve så avsevärd,

att några ören mer eller mindre per kvadratmeter icke hade någon

större betydelse. Men å andra sidan måste staden givetvis söka nedbringa

förlusten till det minsta möjliga. Fördenskull hade staden också

i sin förut angivna skrivelse räknat med ett visst pris å idrotts- och gatumarken,

förslagsvis 10 öre per kvadratmeter.

Att icke staden vore villig erlägga något högre pris för sådan mark,

som antagligen för all framtid skulle utläggas till gator och vägar och

endast kunde föranleda kostnader för staden, torde ligga i sakens natur.

Vid tidigare överlåtelse av mark från kronan för vägomläggningar syntes

det, som även kronan godkänt denna uppfattning, enär kronan i regel

lämnat dylik mark gratis. Först under senaste året hade kronan betingat

sig ersättning för dylik mark, vilken ersättning varierat mellan 2.7 och 20

öre per kvadratmeter, beroende på markens beskaffenhet.

Vad åter anginge idrottsmarken, hade staden tidigare icke ansett sig

böra utgiva någon ersättning alls för denna och motiverat sin ståndpunkt

i detta fall därmed, att idrotten representerade ett socialt och kulturellt

intresse av sådan betydelse, att densamma icke borde belastas med större

kostnader än de allra nödvändigaste. Dessa kostnader stege nämligen ändock

till avsevärda belopp, vilket framginge därav, att iordningställandet

av idrottsplatsen i Eskilstuna kostat cirka 150,000 kronor, varav staden

bidragit med nära 40,000 kronor.

I förut åberopade skrivelse av den 23 februari 1931 hade staden likväl

godkänt en ersättning av 10 öre per kvadratmeter även för idrottsmarken,

eller tillsammans 7,200 kronor, vilket belopp nied hänsyn till de anförda

omständigheterna torde utgöra fullt tillräcklig ersättning för ett område,

som. åtminstone för mycket lång tid framåt, komme att användas enbart

till idrottsplats.

Det torde i detta sammanhang jämväl böra konstateras, att statens hela

arrendeinkomst för kronohemmanen Gredby nr 1 och 2 endast uppginge

till cirka 1,000 kronor, vilket motsvarade en köpeskilling å högst 20,000

kronor.

Den av staden erbjudna ersättningen å 44,000 kronor för hemmanen syntes

sålunda utgöra ett ganska gott anbud och i varje fall ett anbud, som

åtminstone under nuvarande tider icke i allmänhet lämnades enskilda

markägare.

Emellertid kunde man helt naturligt även tänka sig den möjligheten,

att staten själv behölle området och utförsålde detsamma till tomter i den

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

mån, det ej disponerades av idrottsplatsen. Härigenom skulle staten sannolikt

kunna betinga sig en något högre ersättning för kvartersmarken,

alldenstund staten icke behövde räkna med vare sig iordningställande

av gator eller framdragandet av vatten- och avloppsledningar. Kostnaderna

häldor bomme nämligen att drabba staden. Däremot linge staten

i dylikt fall utan tvivel lämna gatumarken gratis. I detta sammanhang

torde emellertid böra framhållas, att det knappast syntes rättvist, att staten

vid dylik försäljning tillgodoräknade sig den eventuella värdestegring,

som uppstått dels genom framdragande av nya landsvägen genom

området till Hällby, dels ock genom torrläggningen av Ekeby och Brottsta

med angränsande områden, enär ifrågavarande båda företag till huvudsaklig

del bekostats av staden. Visserligen vore det nog sant, att en

enskild markägare utan den minsta hänsyn skulle sökt draga fördel av

dessa arbeten, men ett dylikt tillvägagångssätt syntes icke lämpligen böra

ifrågakomma Irån statens sida.

Emellertid torde vid statens eventuella försäljning av området till tomter

en annan synpunkt vara för staden avsevärt viktigare, nämligen stadens

intresse av att kunna på ett ändamålsenligt sätt ordna sin bebyggelse.

Detta kunde icke ske, örn kronan och enskilda markägare utan

hänsyn till stadens intressen bidroge till bildandet av egnahemssamhällen

såväl inom som utom det planlagda området, vilket redan en gång

skett genom statens försäljning till en egnahemsförening av det intill

Gredby belägna området Grangärdet. Detta område vore nu bebyggt med

cirka 100 villor, men området saknade fortfarande både vatten och avlopp,

vilken omständighet föranlett förste provinsialläkaren att årligen

påpeka vissa sanitära olägenheter därstädes. Kostnaderna för ordnandet

av vatten och avlopp uppginge emellertid till så avsevärda belopp, säkerligen

flera hundratusen kronor, att staden helt enkelt icke ansåge sig

kunna vidkännas denna utgift för närvarande.

För att emellertid i största möjliga utsträckning söka för framtiden

hindra uppkomsten av dylika egnaliemssamhällen hade staden nödgats

gå in för den principen, att, då enskilda markägare iörsålde tomter, tomtägaren

skulle bidraga till kostnaderna för såväl gator som vatten och avlopp.

Följden härav bleve helt naturligt, att en tomtköpare linge vidkännas

en särskild ersättning, som kanske till och med överstege köpeskillingen

för hans tomt. Emellertid hade denna princip medfört, att

eventuella tomtspekulanter alltmer sökte erhålla tomter inom det område

av staden, där gator samt vatten- och avloppsledningar redan funnes ordnade.

För att söka redan nu förebygga olägenheterna av ett nytt egnahemssamhälle

å Gredby hade staden gått in för att förvärva området, såvida

detta kunde ske för sådant pris, att icke stadens kostnader bleve alltför

stora.

Då dessutom idrottsplatsen vore belägen å kronan tillhörig mark, hade

naturligtvis staden en viss skyldighet att se till, att icke några olägenheter

för idrottsföreningarna kunde uppstå. Staden ansåge sig fördenskull

böra ikläda sig en del av de förluster, som genom inköpet komme

att uppstå, men ansåge sig å andra sidan kunna göra anspråk på, att dessa

förluster icke genom åsättandet av ett högre pris gjordes större, än som

kunde anses skäligt.

Enligt vad som meddelats, hade domänstyrelsen vid värdering av området

utgått från ett pris av 50 öre per kvadratmeter för idrottsplatsen

opaginerad Kontrollera mot PDF

t

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

samt 25 öre för gatumarken. Det syntes emellertid stadsfullmäktige fullkomligt

oriktigt, att ett område, som skulle användas för ett socialt och

kulturellt ändamål, som icke endast berörde staden och dess innevånare

utan även åtminstone kringliggande landsbygd, skulle åsättas ett högre

värde än gatumarken.

Staden har fördenskull hemställt, att Eskilstuna stad måtte få förvärva

kronohemmanen Gredby nr 1 och 2, omfattande en areal av cirka

19.8 hektar, till ett pris av 40 öre per kvadratmeter för kvartersmarken

och 10 öre per kvadratmeter för idrotts- och gatumarken, allt enligt ett

av stadsingeniören V. Dale uppgjort preliminärt förslag till stadsplan för

området, eller sålunda för tillhopa cirka 44,000 kronor; eller, örn detta förslag

ej kunde bifallas, att staden erhölle rätt att förvärva området till det

lägsta pris, som skäligen kunde åsättas, varvid nödig hänsyn borde tagas

till de förut angivna synpunkterna.

_ Domänstyrelsen har i skrivelse den 26 november 1933 anfört huvudsakligen

följande.

. Beträffande hemmanen Gredby hade domänstyrelsen intet att erinia

mot en försäljning till staden av de delar, som ännu stöde under

styrelsens förvaltning. Det syntes styrelsen naturligt, att ett område,

vilket såsom det ifrågavarande vore beläget intill stadens planlagda

mark, borde tillhöra staden, som givetvis bättre kunde utnyttja detsamma

än kronan. Områdets värde hade av den ordinarie uppskattningsnämnden

med domänintendenten Ernst Lindblad som ordförande beräknats

till 198,328 kronor och av den dåvarande domänintendenten, Erik

Bager, till 112,000 kronor, under det att staden ville för området erlägga

en köpeskilling av endast 44,000 kronor. Då vid beräkningen av värdet

å mark invid städer hänsyn måste tagas till markens belägenhet med avseende

å stadens utvecklingsmöjligheter samt någon inskränkning i stadens

fria förfoganderätt över området icke avsåges att göras, hade styrelsen

för sin del icke funnit anledning till anmärkning mot det pris, som

domänintendenten Bager efter ingående studium av förhållandena å platsen

och inhämtande av på värdesättningen inverkande uppgifter angående

tomtvärden m. m. föreslagit. Styrelsen ansåge sig därför kunna tillråda

försäljning av. området mot en köpeskilling av 112,000 kronor, och

ville styrelsen därvid föreslå, att staden bereddes lättnad vid köpeskillingens

erläggande på sådant sätt, att köpeskillingen finge gäldas under

loppet av tio år jämte ränta efter fem procent om året å ogulden del därav.

Styrelsen förordade därför, att försäljningsfrågan — oaktat överenskommelse

angående köpeskillingen vid de förberedande underhandlingarna ej

kunnat ernås — nu bleve prövad av statsmakterna, och hade staden att

därefter taga slutlig ståndpunkt till frågan. Skulle staden därvid vidhålla

sin tidigare uppfattning, torde området lämpligen böra under någon

tid ånyo utarrenderas.

Med hänsyn till vad överlantmätaren anfört torde områdets areal lämpligen

böra uppgivas till i runt tal 19.8 hektar. Den 6 februari 1931 har

Kungl. Majit medgivit, att av kronoegendomen Gredby ett markområde

av omkring 1,350 kvadratmeter, som erfordrades för vägomläggning,

finge tillsvidare och så länge marken användes för ändamålet upplåtas

till Eskilstuna stad under vissa villkor. Med hänsyn till bestämmelser
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

na i lagen den 16 maj 1930 (nr 141) om vågrätt torde något förbehåll vid

försäljningen beträffande vägmärken icke vara erforderligt.

I fråga örn kronans skyldigheter till de å området befintliga nyttianderättshavarna

borde dessa skyldigheter efter tillträdesdagen givetvis övertagas

av staden. Staden borde vidare åläggas ansvara för de kostnader

för ett torrläggningsföretag, som efter tillträdesdagen belöpte å området.

Domänstyrelsen har hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

medgiva, att förberörda område örn cirka 19.8 hektar måtte försäljas till

Eskilstuna stad med den jämkning beträffande gränserna, som kunde

komma att bestämmas vid blivande avstyckningsförrättning å hemmanet

Gredby, mot en köpeskilling av 112,000 kronor och på vissa villkor.

I skrivelse den 2 februari 1932 har domänstyrelsen meddelat, att styrelsen

ombesörjt ifrågavarande egendomars skötsel och vård under ett år

från den 14 mars 1932.

Av den förebragta utredningen torde framgå, att den ifrågavarande Departement*■

delen av kronohemmanen Gredby nr 1 och 2, till arealen uppskattad till «*«/«*•

19.8 hektar, synes komma till användning på lämpligaste sätt genom avyttrande

till Eskilstuna stad. dag har fördenskull intet att erinra mot,

att området säljes till staden.

I avseende å köpeskillingens storlek hava divergerande meningar uppstått

mellan å ena sidan domänintendenten och domänstyrelsen samt

å andra sidan stadens myndigheter. Det av domänintendenten och

domänstyrelsen föreslagna priset, 112,000 kronor, grundar sig på värdering

av tomtmarken (81,000 kvadratmeter) till 80 öre, mark för gator och

parker (45,328 kvadratmeter) till 25 öre samt mark för idrottsplatsen

(72,000 kvadratmeter) till 50 öre, allt per kvadratmeter. Staden har ansett

sig kunna betala 40 öre per kvadratmeter för tomtmarken och 10 öre

per kvadratmeter för den övriga marken eller tillhopa 44,000 kronor.

Alternativt har staden dock erbjudit sig att — örn sagda pris ej kunde

godtagas — förvärva området till det lägsta pris, som skäligen kunde

åsättas detsamma. Därvid har staden särskilt framhållit angelägenheten

av att markpriset för idrottsplatsen samt för gator och parker ej bleve

för högt.

För egen del anser jag, att köpeskillingen med hänsyn till de kulturella

och sociala syften, som förvärvet avser att gagna, bör kunna sättas

till ett lägre belopp, än vad domänstyrelsen föreslagit. Det synes mig

därvid vara skäligt, att värdet å mark för idrottsplatsen samt för gator

och parker sättes till det av staden föreslagna priset av 10 öre per kvadratmeter,

motsvarande tillhopa 11,700 kronor, medan värdet å tomtmarken

upptages till vad domänstyrelsen ifrågasatt, nämligen 80 öie per

kvadratmeter eller tillhopa 64,800 kronor. Sammanlagda köpeskillingen

skulle härigenom komma att utgöra 76,500 kronor, vilket belopp torde kunna

avrundas till 75,000 kronor. Köpeskillingen torde böra kontant erläggas

vid tillträdet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Sjögestad

nr 7 i Östergötlands

län.

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

Därest staden ej skulle önska att till nyss angivna pris förvärva området,

torde detta böra ånyo utarrenderas.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av kronohemmanen Gredby nr 1 och 2 i Eskilstuna

stad må, med tillträdesrätt den 14 mars 1933, till Eskilstuna

stad försäljas förberörda under domänstyrelsens

förvaltning kvarvarande område örn cirka 19.8 hektar

med den jämkning beträffande gränserna, som må

komma att bestämmas vid blivande avstyckningsförrättning

å hemmanen, mot en köpeskilling av 75,000

kronor, att vid tillträdet kontant erläggas till länsstyrelsen

i länet, som har att utfärda köpebrev, samt

under villkor att området får tillträdas i det skick

det befinnes, varvid staden inträder i de rättigheter

och skyldigheter, Kungl. Majit och kronan har till å

området befintliga nyttjanderättshavare, att staden

skall ensam vidkännas kostnader för lagfart å fånget,

avstyckning och andra med köpet förenade utgifter,

samt att staden skall svara för de å området å tiden

efter tillträdesdagen belöpande utgifter för torrläggningsföretag

ävensom för andra å samma tid belöpande

onera och utskylder av vad slag de vara må.

2:o.

Landsfiskalsbostället 1 mantal krono Sjögestad nr 7 i Vreta Klosters

socken av Östergötlands län indrogs till statsverket från och med den 14

mars 1930 och är nu utarrenderat till den 14 mars 1932 mot årligt arrende

av 2,015 kronor.

Med anledning av den förestående arrendeledigheten har domänstyrelsen

från vederbörande domänintendent och hushållningssällskaps egnahemsnämnd

införskaffat upplysningar angående egendomens lämplighet

till upplåtelse i egnahemslägenheter eller åbolägenheter samt huruvida

efterfrågan å dylika funnes i orten. Därjämte har under år 1930 egendomen

besiktigats av kronojordstyckningssakkunniga samt varit föremål

för uppskattningsförrättning. Av handlingarna i ärendet, däribland en av

distriktslantmätaren E. C. Blombergsson år 1930 över egendomen upprättad

karta med beskrivning, inhämtas bland annat följande.

Egendomen, som är belägen 15 kilometer från närmaste stad Linköping

och 3 kilometer från närmaste järnvägsstation Gullberg och har en areal

av 70.80g hektar, varav 45.0695 hektar åker, 2.1395 hektar äng och 23.597 hektar

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

avrösningsjord, ligger i fyra skiften, gårdsskiftet, skogsskiftet, utmarksskiftet

och sockenmarksskiftet.

Åbyggnaderna äro i försvarligt stånd.

Åkerjorden består dels av lera på lerbotten, dels av sandmylla på sand,

grus och örbotten.

Egendomen bar andel i allmänning, och värderas utdelningen därifrån

till 25 kronor årligen.

Taxeringsvärdet utgör 58,400 kronor jordbruksvärde och 10,700 kronor

skogsvärde.

Domänintendenten bar framhållit, att ett par lägenheter samt egendomens

del i sockenallmänning borde upplåtas med äganderätt till nuvarande

innehavarna. Någon efterfrågan å egnahems- eller åbolägenbeter

funnes icke i orten.

Östergötlands läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd bar föreslagit,

att egendomen måtte bibehållas i kronans ägo samt ånyo utarrenderas.

Kronojordstyckningssakkunniga liava anfört följande. Ett till egendomen

börande skifte, sockenmarksskiftet, vore bebyggt med nuvarande innehavaren

tillhöriga hus. Skiftet borde lörsäljas till innehavaren. Utmarksskiftet

örn 7.383 hektar vore obebyggt och kunde lämpligen försäljas till

angränsande mindre lägenhetsägare. Å hemskiftet funnes två backstugulägenheter,

vilka borde få av innehavarna lösas. Hemskiftet i övrigt

torde lämpligen jämte skogsmarksskiftet försäljas i en lott.

Upp skattning snämnden bar föreslagit egendomens försäljning i följande

lotter.

Huvudgården, omfattande å kartan ägofigurerna nr 1—8, 9a, 9b, 10—20,

23—29, 40—42. Areal 67.155 hektar, varav 43.6295 hektar åker, 1.7855 hektar

äng och 21.74 hektar avrösningsjord. Saluvärde 70,570 kronor (rätteligen

70,770 kronor), varav 16,120 kronor för växande skog. Arrendevärde 2 125

kronor. lotten borde lörsäljas enligt bestämmelserna i Kungl. Maj:ts

brev den 29 maj 1874.

Sockenmarken eller Sjöbacka, omfattande å kartan ägofigurerna nr

30—39. Areal 3.472 hektar, varav I.201 hektar åker, 0.354 hektar äng och 1.857

hektar avrösningsjord. Saluvärde 1.850 kronor, varav 1,070 kronor för

växande skog. Arrendevärde 80 kronor. Lägenheten borde försäljas till

innehavaren Gust. Klingsell, vilken ägde husen å lägenheten. Klingsell

hade förklarat sig önska inköpa lotten för det åsätta saluvärdet.

Karlslund 1, omfattande å kartan ägofigur nr 21. Areal O.122 hektar åker.

Saluvärde 185 kronor. Arrendevärde 20 kronor. Lotten borde försäljas

till innehavaren. Karl Pettersson, vilken ägde husen å lotten och önskade

förvärva densamma för det åsätta saluvärdet.

Karlslund 11, omfattande ägofigur nr 22 å kartan. Areal O.057 hektar.

Saluvärde 85 kronor. Arrendevärde 10 kronor. Lotten borde hembjudas

innehavaren. Karl Tell, vilken ägde husen å lotten samt önskade förvärva

den för det åsätta saluvärdet.

Några särskilda villkor angående lotternas användning har nämnden

icke funnit böra fästas vid försäljningarna, ej heller borde förbehåll göras

örn åferköpsrätt för kronan. Skulle likväl sådan rätt förbehållas, borde

saluvärdena reduceras med 10 procent. Huvudgården och Sjöbacka hava

varit föremål för åborättsvärdering.

Jägmästaren har anfört följande. Vid uppräkning av skogen till huvudgården

hade en del skog, som lämpligen kunde avverkas före gårdens för
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

säljning, särskilt utmärkts oell värderats. Denna skog omfattade 595 kubikmeter

och vore värderad till 5,280 kronor. Återstående skog till huvudgården

uppginge till 2,211 kubikmeter och vore värderad till 16,120

kronor. Skulle egendomen även elter föregående avverkning av berörda

595 kubikmeter bliva svårsåld, kunde virkeskapitalet genom ökad avverkning

före gårdens försäljning nedbringas med ytterligare cirka 500

kubikmeter. Till rättelse av vad i uppskattningsinstrumentet angåves

finge framhållas, att årliga utdelningen till egendomen för närvarande

utginge med 24 kronor från Gullbergs häradsallmänning och 5 kronor

från sockenallmänningen Snaven. Vid eventuell försäljning torde fri

avforsling och transport över egendomen böra betingas för skog, som

kunde komma att undantagas från försäljningen.

Över jägmästaren har framhållit, att den av jägmästaren påpekade felaktigheten

beträffande utdelningen från härads- och sockenallmänning

vore så obetydlig, att någon ändring i värderingsinstrumenten ej påkallades.

Med hänsyn till åbyggnadernas beskaffenhet ansåges allt skäl i öreligga

att försälja egendomen, varvid i enlighet med 1931 års utsyningsförslag

de särskilt utmärkta, i stamräkningen ej ingående 595 kubikmeter

borde genom skogsförvaltningens försorg avverkas och avforslas före den

14 mars 1932. Ytterligare reducering av skogskapitalet borde ej ske förrän

eventuellt efter föregående misslyckat utbjudande av egendomen å auktion.

Mot värderingsinstrumentet vore icke något att erinra. Återköpsrätt

borde ej ifrågakomma.

Överlantmätaren har anfört följande. Lotten Sjöbacka finge betraktas

såsom en jordbrukslägenhet och skulle till följd härav jämlikt bestämmelserna

i 19 kap. 12 § andra stycket i jorddelningslagen vid blivande avstyckning

tilldelas andel i allmänning efter som skäligt prövades. Till

bostadslägenheten Karlslund II hade föreslagits en areal av endast O.057

hektar. För en bostadslägenhet å landet måste denna areal anses vara

alltför knapp, i all synnerhet som en utvidgning här lätteligen läte sig

göra genom en utflyttning av lägenhetens gräns mot stamfastigheten åt

väster. För att giva stamfastigheten en lämplig gräns i öster borde utvidgning

samtidigt ske av bostadslägenheten Karlslund I, varigenom dessa

båda lägenheter kunde stöta emot samma räta gräns mot stamfastigheten.

Denna föreslagna utvidgning av lägenheterna på bekostnad av stamfastigheten

torde emellertid icke inverka på dennas arrende- eller

köpesumma. Förslag till ändring av gränsen mellan stamfastigheten och

de nämnda lägenheterna hade med blyerts inlagts å kartan. Genom den

föreslagna utvidgningen skulle lägenheten Karlslund I ökas med omkring

400 kvadratmeter och Karlslund II med omkring 500 kvadratmeter.

Vidare har överlantmätaren framhållit, att i arrendevärderingen av huvudgården

förekomme en post 7.383 hektar åker å 25 kronor. Denna areal

skulle emellertid enligt ägobeskrivningen vara 7.783 hektar. Samma felaktiga

areal förekomme även i huvudgårdens saluvärdering. I följd av

denna rättelse skulle huvudgårdens arrendevärde ökas med 10 kronor och

saluvärdet med 200 kronor.

Domänintendenten har efter förfrågan av domänstyrelsen meddelat, att

egendomens arrendator, Leander Johansson, arrenderat egendomen från

den 14 mars 1918, att den tid, han sålunda innehaft egendomen, uppginge

till över 10 år, att han väl hävdat egendomen, varför hembudsrätt tillstyrktes,

att Johansson förklarat sig önska inköpa egendomen för 60000

kronor, att saluvärdet, med hänsyn till dels att försäljningen komme att

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Marits proposition Nr 202.

13

ske enligt förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning i

vissa lall av kronoegendom m. m. i stället för enligt brevet den 29 maj

1874, dels att en del allmänningsutsyning enligt överlantmätaren komme

att frångå huvudgården dels ock att såväl jord- som skogsvärden sedan

uppskattningen fallit avsevärt, borde sättas till 60,000 kronor, att Gustaf

Klingsell, som ägde husen vid lägenheten Sjöbacka, väl brukat lägenheten

sedan 1918, samt att innehavarna av Karlslund I och II hade förklarat, att

de önskade förvärva dessa med av överlantmätaren föreslagna arealer till

ett pris av 240 respektive 160 kronor.

Med skrivelse den 11 december 1931 har domänstyrelsen underställt ärendet

Kungl. Maj:ts prövning och därvid för egen del anfört följande.

Styrelsen ansåge i likhet med uppskattningsnämnden, att egendomen

borde försäljas, och hade ej något att erinra mot nämndens förslag till

egendomens uppdelning i försäljningslotter. Beträffande de saluvärden,

som av nämnden åsatts lotterna, samt den reduktion av saluvärdet, som

av domänintendenten föreslagits med hänsyn till huvudgårdslottens försäljning

enligt 1929 års förordning, nr 176, och de sjunkande priserna å

jordbruksmarknaden syntes styrelsen intet vara att erinra. Någon jämkning

av saluvärdena å huvudgårdslotten och lotten Sjöbacka med hänsyn

till att sistnämnda lott skulle erhålla del i egendomens andel i allmänning

syntes styrelsen icke påkallas, enär vid blivande avstyckning endast

en ringa del av allmänningsandelen torde på grund av lottens

Sjöbacka ringa omfattning och det relativt låga saluvärdet å denna lott i

förhållande till huvudgårdslottens areal och saluvärde komma att tilläggas

lotten Sjöbacka. Dock borde vid blivande avstyckningsförrättning

kronans ombud framhålla önskvärdheten av att minsta möjliga del av berörda

andel tillädes lotten Sjöbacka. Saluvärdena å bostadslägenheterna

Karlslund I och II borde på grund av den av överlantmätaren föreslagna

utökningen av områdena fastställas till 240 respektive 160 kronor. Angående

sättet för de olika lotternas försäljning finge styrelsen framhålla

följande. Då egendomens arrendevärde överstege 2,000 kronor, ägde arrendatorn

enligt bestämmelserna i 1929 års förordning ej hembudsrätt

vid egendomens försäljning. Emellertid syntes det styrelsen, då arrendevärdet

endast obetydligt överstege 2,000 kronor, att huvudgårdslotten likväl

borde hembjudas arrendatorn, som sedan 1918 arrenderat egendomen

och därunder väl hävdat densamma. Lotterna Sjöbacka samt Karlslund I

och II borde hembjudas respektive innehavare. Då riksdagens medverkan

till försäljning av huvudgårdslotten erfordrades, torde ärendet i dess

helhet böra underställas riksdagen. Styrelsen hade gått i författning örn

skötsel och vård av egendomen under ett år från den 14 mars 1932.

Mot försäljningsförslaget, sådant det blivit av domänstyrelsen förordat, Departementshar

jag intet att erinra. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte che/enföreslå

riksdagen medgiva,

att kronoegendomen 1 mantal Sjögestad nr 7 i Vreta

Klosters socken av Östergötlands län må försäljas i

följande fyra lotter, envar enligt förordningen den 6

juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall av

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungsladugården

Skälby

med utjorden

Vårsnäs i

Kalmar län.

Kungl. Maj:ts proposition Nr ''202.

kronoegendom m. m. med tillträdesrätt den 14 mars

1933, nämligen

huvudgårdslotten, innehållande en areal av 67.065

hektar, med ett saluvärde av 60,000 kronor och med

hembudsrätt enligt 9 § första stycket i förordningen

för egendomens arrendator, Leander Johansson,

sockenmarken eller Sjöbacka, innehållande en areal

av 3.472 hektar, med ett saluvärde av 1,850 kronor och

med hembudsrätt enligt 9 § andra stycket i förordningen

för innehavaren Gustaf Klingsell,

bostadslägenheten Karlslund I, innehållande en areal

av 0.162 hektar, med ett saluvärde av 240 kronor och

med hembudsrätt enligt 10 § i förordningen för innehavaren

Karl Pettersson, samt

bostadslägenheten Karlslund II, innehållande en

areal av O.107 hektar, med ett saluvärde av 160 kronor

och med hembudsrätt enligt 10 § i förordningen för

innehavaren Karl Tell,

med iakttagande att endast kronan tillhöriga byggnader

och anläggningar ingå i försäljningarna, att i

köpen ej ingå å huvudgårdslotten eller Sjöbacka särskilt

utstämplad skog, att kronan eller eventuell köpare

av denna skog förbehålles rätt att till den 1 maj

1935 å dessa lotter avverka och därifrån bortföra därstädes

kvarvarande, i köpen icke ingående utstämplade

virkeskvantiteter, att lotterna försäljas i det skick,

vari desamma enligt örn egendomarna gällande arrendeavtal

skola av arrendatorn överlämnas, samt att

vid försäljningarna förbehåll göres för de eventuella

jämkningar i gränser och arealer, som vid blivande

avstyckningsförrättning kunna komma att göras.

3:o.

Kungsladugården Skälby i Kalmar stad med utjorden Värsnäs i Kläckeberga

socken av Kalmar län är utarrenderad för tiden till den 14 mars

1937 i fyra lotter, nämligen lotten nr 1, huvudgården, mot årligt arrende

av 11,500 kronor, lotten nr 2, bestående av Bränntorpet, mot årligt arrende

av 330 kronor, lotten nr 3, bestående av torpet Funkabotorpet, mot årligt

arrende av 270 kronor och lotten nr 4, bestående av torpet Svensknabben,

mot årligt arrende av 320 kronor.

Från egendomen hava tidigare försålts en del områden, däribland i enlighet

med beslut av 1916 års riksdag (prop. nr 158; R. skr. nr 214) ett

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

område om 61.233 hektar, avsett till folkpark, till Kalmar stad mot en köpeskilling

av 40200 kronor Såsom villkor för denna försäljning har föreskrivits

bland annat, att området, med undantag av däri ingående del av

Svinön samt holmar, icke finge utan tillstånd av ägaren till Skälby kungsladugård

användas till annat ändamål än folkpark samt att inteckning

till säkerhet härför finge tagas i området såsom servitut till förmån för

nämnda kungsladugård, samt att staden förbunde sig att tillhandahålla

den mängd grus, som årligen kunde erfordras vid kronoegendomen Skälby,

dock högst 100 kubikmeter årligen, vilket grus, som skulle vara av god beskaffenhet,

skulle på vederbörandes rekvisition levereras fritt å banvagn

vid Kalmar västra järnvägsstation.

Sedan stadsfullmäktige i Kalmar vid sammanträde den 27 maj 1929 uppdragit

åt stadens drätselkammare att med vederbörande myndighet omedelbart

inleda underhandlingar örn inköp för stadens räkning av kungsladugården

Skälby med vad därtill hörde, har nämnda drätselkammare i

skrivelse till domänstyrelsen den 1 oktober 1929 väckt förslag i sådan riktning

och därvid hemställt, att styrelsen på stadens bekostnad måtte föranstalta

örn värdering av egendomen för att fastställa priset för denna.

Härvid har drätselkammaren anfört följande.

Kungsladugårdens ägor gränsade intill den för Kalmar stad fastställda

stadsplanen. Bebyggandet hade nått fram till kronoegendomens ägor, varför,

i den mån stadens utveckling fortskrede, det bleve nödvändigt att förvärva

mark från Skälby. Då det gällde för staden att rationellt ordna bebyggandet

åt detta håll, vore det nödvändigt, att staden bleve ägare till

hela egendomen för att icke alltför stora svårigheter och kostnader skulle

uppstå vid ordnandet och bebyggandet av området norr om staden. Därtill

komme, att beslutade och planerade omläggningar av såväl norra som

södra infartsvägarna till staden i avsevärd mån berörde och för egendomen

vållade olägenheter, som lättast övervunnes om staden själv vore

ägare till de av arbetet berörda områdena. Det ursprungliga förslaget för

nu gällande stadsplan hade uppgjorts på så sätt, att i detsamma intagits

delar av kronoegendomen.

Emellertid hade den ändringen vidtagits, att den föreslagna indelningen

av Skälbyområdet i kvarter och tomter uteslutits från fastställelse. Den

av vederbörande myndigheter fastställda planen till nya kyrkogården

upptoge ett område av cirka 10 hektar. Därav vore för närvarande 1/4 utlagd

och till stor del redan utnyttjad för sitt ändamål. Återstoden vore

ämnad att till största delen tagas från egendomen. För att bereda erforderligt

utrymme för industri- och järnvägsföretag hade förut vid olika

tillfällen från egendomen avsöndrats vissa områden, vilka utnyttjats för

sina speciella ändamål. Därjämte hade staden från egendomen förvärvat

en till folkpark avsedd del av den s. k. Tallhagen. Jämväl av andra skäl

vore emellertid en förstoring av stadens ägoområde av behovet påkallad.

Främst komme därvid i beaktande nödvändigheten av att kunna i framtiden

tillhandahålla industrien det utrymme och de bekvämligheter med

avseende å trafikförbindelser och dylikt, som erfordrades för att trygga

och stärka Kalmar stads ställning såsom industriort. Två huvudönskemål

måste i detta syfte förverkligas: dels vore det nödvändigt att nya områden

Drätselkammaren

i

Kalmar.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

iordningställdes för industriellt bebyggande, enär de resurser, som det

gamla stadsområdet i sådant hänseende erbjöde, vore uttömda, dels måste

bangårdslrågan för därvarande järnvägar lösas, framför allt genom inrättande

av en verklig rangeringsbangård, så att för den stora järnvägstrafiken

tillfredsställande lörbållanden åvägabragtes. Vidare hade verkställda

undersökningar givit vid handen, att inom stadens nuvarande område

icke kunde beredas plats för flygfält, örn vars anordnande motion

väckts hos stadsfullmäktige. Å Stensöhalvön, som tillhörde kronoegendomen

och gränsade intill stadens mark, funnes däremot ett område, som

synnerligen väl lämpade sig för angivna ändamål. Förslag till ordnande av

flygfält å sagda område funnes redan uppgjort. Alla dessa nu anförda för

staden så betydelsefulla spörsmål stöde i närmaste samband med det planerade

inköpet av Skälby, nämligen på sådant sätt, att varken nya industritomter

eller utrymmen för flyglält eller för erforderliga utvidgningar och

förbättringar av bangården kunde ställas till förfogande, därest icke vissa

delar av Skälby finge tagas i anspråk därför. Annan mark stöde därför

icke till buds.

Att för var gång markbehov yppade sig för staden avskilja smärre

områden från Skälby vore föga rationellt. Med anledning därav önskade

staden nu på en gång komma i besittning av hela egendomen.

över ansökningen hava yttranden i ärendet avgivits av vederbörande

jägmästare, arrendatorn av arrendelotten nr 1 och domänintendenten i

länet, varjämte länsstyrelsen inkommit med utlåtande.

Jägmästaren har framhållit, att vid försäljning av egendomen den s. k.

Tallhagen å huvudgården med torpet Svensknabben samt därå belägna

tomter borde undantagas för att förvaltas såsom kronopark. Detta område,

som vore beväxt med tallskog huvudsakligen i IV—V åldersklasserna

med en kubikmassa år 1923 av 163 kubikmeter per hektar, torde oberoende

av stadens framtida tillväxt i all framtid böra behandlas såsom park och

syntes vid sådant förhållande vara lämpligt att i kronans ägo bibehållas.

Området representerade ett ansenligt värde utan att vara nödvändigt för

stadens utvecklingsplaner. Dessutom komme med största sannolikhet det

inom Kläckeberga socken belägna, till kronoegendomen hörande skiftet

Värsnäs att bibehållas i kronans ägo, vilket bidroge till att stärka kravet

på bibehållandet av Tallhagen.

Huvudgårdens arrendator har framhållit, att Kalmar stad utan tvivel

vore för sin utvidgning åt norr och väster i behov av mark från egendomen,

men har ifrågasatt, huruvida tillräckliga skäl förelåge för stadens lörvärv

redan nu av hela egendomen. Stadens behov av mark torde nämligen

för ganska lång tid framåt kunna tillgodoses genom avstyckning av erlorderliga

områden vid nu löpande arrendeperiods utgång den 14 mars 1937.

Skulle emellertid med statens intressen anses förenligt, att hela egendomen

försåldes, borde tillträdet av egendomen icke bestämmas tidigare

än sistnämnda dag, så framt icke staden med arrendatorn träffade uppgörelse

om ett tidigare övertagande av egendomen. En av innehavarna av

arrenderätten till huvudgården, fröken Eivor le Grand, har i samband

därmed anhållit att direkt av kronan få inköpa ett med henne tillhörigt hus

bebyggt område örn 1.35 hektar (ägofigur 434 å 1911 års karta över egendomen).

Domänintendenten har framhållit, att enligt hans förmenande vägande

skäl för kronan att ur ekonomisk synpunkt motsätta sig Kalmar stads ön
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

17

skan att få köpa hela Kungsladugården med undantag av utjorden Vårsnäs

ej förelåge. Egendomens samtliga åbyggnader vore med få undantag

så gamla och otidsenliga att betydliga nybyggnadskostnader alltjämt

under många år vore oundvikliga, därest egendomen skulle bibehållas i

kronans ägo såsom arrendegård. Ej heller kunde vare sig jordbruk eller

skog lämna arrende eller skogsavkastning, som stöde i rimligt förhållande

till det pris, som vid eventuell försäljning torde kunna betingas lör egendomen.

Att bilda ett kronoparkskomplex av skogen å båda sidor örn den

projekterade vägen till Berga villasamhälle torde väl knappast vara välbetänkt

ur ekonomisk synpunkt, enär skogsbestånd och planteringar så

nära staden alltid vore utsatta för skadegörelse av olika slag. Stadens

avsikt med förvärvet vore icke så mycket att komma i besittning av mark

för byggnadstomter, enär tomtupplåtelser å delar av kungsladugårdens

mark knappast i någon större omlattning vore tänkbara under närmaste

decennier framåt, utan avsåge förvärvet fast mera att förhindra okynnesbebyggelse

och att i olika avseenden kunna systematiskt disponera och

planera området i en lör stadens utveckling sund riktning. Skulle åter

upplåtelsen inskränka sig till endast det för stadens utveckling mest nödvändiga

området, bleve återstoden av egendomen icke av sådan ekonomisk,

betydelse såsom arrendegård, att den vore värd att bibehållas i kronans

hand. Vid en försäljning såsom en särskild brukningsdel torde knappast

återstående fastigheten betinga högre pris, än att risk lörelåge, att fastigheten

möjligen bleve föremål för sådan okynnesbebyggelse, som staden

just med inköpet avsåge att förhindra. Däremot torde staden icke hava

något intresse av utjorden Vårsnäs. Denna lägenhet hade gamla men tillräckliga

byggnader och en areal av 8.284 hektar inrösningsjord och 82.099

hektar avrösningsjord. Nuvarande torparen vore vid eventuell försäljning

hembudsberättigad. Såvida skogsförvaltningen icke önskade behålla

lägenheten, torde vissa områden närmast sjön lämpa sig för upplåtelse

till villatomter och övriga delen antingen upplåtas såsom en arrendelott

eller ock. eventuellt efter lämplig minskning av skogskapitalet, försäljas

med förbehåll om återköpsrätt såsom jordbruksegnahemslägenhet.

Det kunde även ifrågasättas, örn icke utjorden Vårsnäs lämpligen borde

försäljas på auktion, enär dess saluvärde på grund av stadens närbelägenhet

sannolikt lage åtskilligt över avkastningsvärdet samt skogsmarksarealen

vore för stor och ståndskogsvärdet för högt för att en köpare skulle

kunna erhålla egnahemslån. På grund av det anförda har domänintendenten

i huvudsak tillstyrkt drätselkammarens framställning, under framhållande

av att, därest försäljningen skulle ske före den 14 mars 1937, staden

skulle åläggas träffa överenskommelse med vederbörande nyttjanderättshavare.

Med anledning av vad sålunda anförts rörande drätselkammarens ansökning

har drätselkammaren i skrivelse den 21 mars 1930 anfört följande.

Vad först anginge yttrandet av arrendatorn av egendomens huvudgård

ville drätselkammaren betona nödvändigheten för staden att vid uppgörande

av en generalplan för stadsområdet vinna klarhet, huruvida staden

redan nu kunde bliva ägare av hela egendomen. Ett främjande av stadens

utveckling kunde endast ilga rum genom att staden själv reglerade byggnadsverksamheten

och uppläte byggnadstomter. Helt naturligt bomme

vederbörande nyttjanderättshavare att, om station finge inköpa (''gendomen,

behållas vid honom tillförsäkrad rätt till nu gällande arrendeperiods ut
tiihang

lill riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 170 höft- (Nr 202.) ‘2

Drätselkammaren

t

Kalmar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

Lknssty reisen.

Överjägmästa
re!!.

is

gang. För tiden närmast därefter torde det ej komma att uppsta några

svårigheter att träffa avtal med staden örn nytt arrende av nu innehavd

jord, i den mån staden ej behövde taga någon del därav i anspråk för annat

ändamål. Gentemot förslaget att avyttra till enskild person ett område

örn I.35 hektar å utmarken och att i statens ägo tillsvidare behålla en del av

utmarken ville drätselkammaren anmärka följande. Vid försäljningen till

Kalmar stad från egendomen av den s. k. Tallhagen undantgs från försäljningen

ett område om I.35 hektar. Staden gjorde då stora ansträngningar för

att få förvärva även detta skogbeväxta område med vacker utsikt över Kalmar

sund, särskilt med hänsyn till att staden skulle kunna disponera hela

strandlinjen inom Tallhagen. Området hade emellertid då ansetts vara

av vikt för egendomen och fråntogs försäljningen, enär egendomens strand

i annat fall skulle minskats allt för mycket och endast omkring 200 meters

längd av stranden hade kommit att bibehållas till egendomen. Därtill

bomme, att den återstående stranden vore så långgrund och hade en så

dålig botten, att egendomen på detta håll praktiskt sett skulle hava blivit

helt och hållet avstängd från sjön. För egendomen skulle detta hava inneburit

en avsevärd värdeminskning, som ej täcktes av den köpeskilling,

som skulle kunna erhållas för området. Dessa skäl, som då torde hava varit

avgörande för att området icke såldes till staden, förelåge även nu för

att området icke borde avsöndras från egendomen och upplåtas till enskild

person. Det av Tallhagen inköpta området hade använts till folkpark för

stadens innevånare, vilket område i den mån stadens innevånareantal

växte borde utvidgas genom att till folkparken lägga det angränsande

skogsområdet. Skulle såsom revirförvaltaren föreslagit Tallhagsområdet

fråntagas försäljningen, komme detta att verka hämmande på stadens utveckling

i detta avseende. Dessutom ville staden framhålla, att det ej

torde vara för staten ekonomiskt fördelaktigt att bibehålla detta område

såsom park med hänsyn till de höga arbetskostnader för detsammas skötsel

och tillsyn och med tanke på att området framdeles komme att genomdragas

med tillfartsvägar för egnahemsområdena i Berga.

Beträffande slutligen vad domänintendenten anfört angående utjorden

Vårsnäs har drätselkammaren framhållit, att denna visserligen läge utom

stadens område, men att å andra sidan det vore av fördel för staden att.

örn deli förvärvade Skälby, utjorden Vårsnäs även överlätes till staden.

flur staden i så fall skulle använda densamma förelåge visserligen nu ej

någon utredning örn, varför drätselkammaren ej kunde göra något uttalande

örn dess framtida användning. Till grund för stadens framställning

att få förvärva egendomen Skälby läge den för staden tvingande nödvändigheten

att för dess utveckling icke blott under den närmaste tiden utan

även för lång tid framåt få inköpa intill det stadsplanelagda området angränsande

mark.

Länsstyrelsen har ej haft något att erinra mot att utredning och värde

ring verkställdes i anledning av stadens framställning.

Överjägmästaren bär anfört följande. Skogsmarken vid huvudgärden,

den s. k. Tallhagen, vore välbeväxt med i huvudsak tallskog. Å Stensö

vöre cirka 16 hektar planterade med tall, men i övrigt vore Stensö kalt.

Planteringar hade ställts på framtiden, då förslag varit uppe att där anlägga

flygplats. Ä Vårsnäs vore skogstillgången medelgod. Någon an

ledning för staten att behålla huvudgården med hagmarken funnes knap

past. Stensöområdet vore av ringa värde och borde ej behållas av kronan.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:tu proposition Nr 202. 19

Havida området ej kunde behövas för flygväsendet. Värsnäsomradet vore

i skogligt hänseende av mindre värde samt läge ej i närheten av annan

kronomark. Ä Väranäs funnes ett torp, vilket ej bidroge till att öka värdet

av området för kronan. Den från skoglig synpunkt värdefullaste delen

av egendomen vore den s. k. Tallhagen med en sammanlagd areal av 57.32

hektar, varav 44.os hektar skogsmark, 4.42 hektar kärr och ängar, 2.o? hektar

tomter, avsöndrade för viss tid, samt 6.73 hektar, utgörande torpet Svensk

nabben. Om egendomen i övrigt såldes, bleve detta skogsområde för litet

att behållas i kronans ägo. Härtill komme även den omständigheten, att

skogen på grund av sitt läge intill staden blivit en folkpark, som vore myc

ket besökt. Skötseln av detta skogsområde komme därför att bliva reia

tivt dyr. Då staten enligt överjägmästarens mening hade ringa intresse

att behålla egendomen, samt, då Kalmar stad ansåge sig behöva mark för

vissa stadens behov och därvid ansåge just Skälby kronoegendom vara det

område, som borde förvärvas, syntes alla skäl tala för en försäljning av

egendomen.

I skrivelse den 2 juni 1950 anmodade domänstyrelsen domänintendenten

att i egenskap av ordförande i vederbörande uppskattningsnämnd verkställa

saluvärdering å egendomen, varvid dels det område av Stensö, som vore

beläget söder örn ett å 1930 års karta däröver streckat rött gränsstreck,

dels utgjorden Vårsnäs skulle uppskattas såväl i sammanhang med egen

domen i övrigt som särskilt för sig, ävensom sä förfaras beträffande del

av fröken Eivor le Grand bebyggda område, som av henne ifrågasatts till

särskild upplåtelse.

, Med anledning därav har a egendomen hållits uppskattningsförrättning

den 30 december 1930. Av instrumentet över denna förrättning och tillhörande

handlingar och sex kartor, däribland en av distriktslantmätaren J.

Gezelius 1911 upprättad karta över kungsladugården med underlydande

Vårsnäs samt två av distriktslantmätaren Erik Stigman år 1930 upprättade

kartor, den ena över alla ägorna till Skälby och Perstorp Ps eller

47''''''/mö mantal Skälby och Perstorp nr 1 litt. A (i två delar) och den andra

över alla ägorna till Skälby och Perstorp l1 (Väranäs) eller ’ mantal

Skälby och Perstorp nr 1 litt. B, inhämtas bland annat följande.

Egendomen, som är belägen 3 kilometer från centrum av Kalmar stad

och 3.5 kilometer från Kalmar järnvägsstation, har en areal av 776.9.1» hektar,

varav 239.134 hektar tomt och åker, 343.708 hektar äng samt 394.o»7 hektar

avrösningsjord. Egendomen ligger i tre skiften: Huvudskiftet örn 462.46»

hektar, Stensöskiftet örn IOI.og hektar samt Värsnässkiftet örn 213.41 hektar.

Ä egendomen finnas en del med enskilda tillhöriga hus bebyggda lägenheter.

Huvudgårdens byggnader äro med få undantag samtliga så gamla och

otidsenliga, att betydliga nybyggnadskostnader under de närmaste decennierna

äro ofrånkomliga.

Vattentillgången är ej tillfredsställande, i det att djuren vissa tider av

året måste vattnas vid en på gården befintlig damm med orent vatten.

Den enda brunn, som finnes, håller orent och ej tillräckligt med vatten.

På grund härav och då Kalmar stads stora vattenledning går tvärs över

egendomen, bar arrendatorn tänkt sig att i en framtid fä denna brist av
-

il ppskattningaförrättning.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

hjälpt medelst en vattenledning därifrån fram till olika platser ä gården,

vilken anläggning enligt uppgjort kostnadsförslag skulle draga en kostnad

av 9,520 kronor. Härtill komme den ej obetydliga vattenskatt, som

en så stor egendoms förbrukning måste medföra. Vid lotten nr 2 äro boningshus,

ladugård, loge och bodbyggnad mycket gamla och otidsenliga,

men användbara under ny arrendeperiod. Byggnaderna vid lotten nr 3,

bestående av boningshus, ladugård och hemlighus, äro gamla och otidsenliga

men användbara under ännu en arrendeperiod. Vid lotten nr 4 äro

boningshus, ladugård och uthus gamla och delvis otidsenliga men fullt

användbara under ny arrendeperiod. Vid torpet Vårsnäs äro boningshus,

ladugård, loge och källare mycket gamla och otidsenliga, men kunna dock

med reparationer bibehållas ännu en arrendeperiod.

Trädgården vid huvudgården utnyttjas som handelsträdgård med primitivt

växthus. Trädgårdsmästarbostad och trädgårdslada äro emellertid

så dåliga, att de böra ombyggas.

Åkerjorden består till cirka en tredjdel av godartad lermylla på lerbotten

och cirka två tredjedelar av sand- och klappermylla på grusbotten,

den senare löga motståndskraftig mot sommartorkan.

Skogsmarken består huvudsakligen av medelgod moränjord på grusbotten.

Dikningsförhållandena äro mycket otillfredsställande. De stora lerjordsmarkerna

i västra delen av egendomen lida av dåligt utfall.

Egendomen har andel i häradsallmänning, och beräknas utdelningen till

50 kronor årligen.

Genom Kungl. Maj:ts brev den 16 mars 1917 har Kalmar stad medgivits

rätt att framdraga vattenledning över egendomen.

Tillstånd att framdraga elektriska ledningar över egendomen har meddelats

Kalmar stad, Finsjö kraftaktiebolag samt Hemsjö kraftaktiebolag.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 6 mars och den 11 september 1931 har

Kungl. Majit medgivit upplåtelse från egendomen till Kalmar stad för

omläggning av den s. k. Norra infartsvägen från stadsgränsen till Röda

grind.

Egendomen har andel i gemensam kanalrensning —• Berga—Skälby

kanalbolag — med en beräknad kostnad av 75 kronor årligen.

Taxeringsvärdet utgör 408,400 kronor.

Förutom Kalmar stads ansökning örn inköp av hela egendomen föreligga

ansökningar från följande personer att få förvärva delar av egendomen.

Innehavaren av torpet Ängstorpet under egendomen, Ragnar Georg

Karlsson, har anhållit att för egnahemsändamål få förvärva nämnda torp

med tillägg av cirka 16 tunnland öppen jord.

Direktören Ragnar L. Jeansson har gjort framställning örn förvärv av

de områden av egendomen, som staden ej vore i behov av, såsom Vårsnäs

och marken norr örn Skälbyparken, mellan järnvägen och landsvägen.

Fil. doktor Harald Axel Huss har anhållit att få inköpa den tomt, varå

honom tillhörig byggnad vore belägen. Seden Huss försålt nämnda

byggnad till disponenten Svante Jönsson, Kalmar, har denne anhållit

att få inköpa lägenheten.

Fröken Eivor le Grand har hemställt att få inköpa den tomt, varå henne

tillhöriga byggnader vore belägna, å 1930 års karta utmärkt med

ägofiguren nr 1075.

Förutvarande och nuvarande arrendatorerna av lotten nr 4, Svensknab
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

21

ben, Wiktor Petersson och Hilmer Petersson, hava anhållit om värdering

av lotten i fråga.

Marie Lousie Åhman har anhållit att få inköpa den lägenhet, varå henne

tillhörig villabyggnad vore belägen.

Uppskattningsnämnden har anfört följande.

Ifråga örn direktör Jeanssons hemställan att få inköpa delar av egendomen

samt de föreliggande ansökningarna örn friköp av torp och villalägenheter,

ävensom beträffande de torp och lägenheter, vilkas innehavare

ej gjort framställning örn friköp, har nämnden uttalat, att tillräckligt

bärande skäl för föryttrande icke syntes föreligga. Såväl de tre särskilt

utarrenderade torpen Bränntorpet, Svensknabben och Funkabo som

samtliga villalägenheter hade åsatts så låga arrendeavgälder, sorn, bortsett

från tomtspekulation, gjorde det ekonomiskt fördelaktigare för innehavarna

att arrendera än att köpa lägenheterna, vartill komme, att försäljning

av dessa lägenheter på ett anmärkningsvärt sätt skulle åsidosätta

hänsynen till för Kalmar stads framtida sunda utveckling berättigade

krav. Däremot ansåge nämnden, att, för den händelse staden för av

nämnden i det följande föreslaget saluvärde önskade förvärva egendomen,

densamma borde i dess helhet, inklusive Vårsnäs och Stensö, försäljas.

Skulle staden däremot icke vilja till det åsätta priset köpa egendomen,

ansåge nämnden, att egendomen alltfortfarande borde bibehållas i kronans

ägo, enär egendomen i enskild persons hand skulle komma att exploateras

på ett sätt, som i en framtid otvivelaktigt skulle leda till förfång

i olika avseenden. Dock ville nämnden icke underlåta att framhålla,

att för den händelse egendomen komme att bibehållas i kronans hand,

mycket stora utgifter vore att förvänta med hänsyn därtill, att större

delen av egendomens byggnader vore gamla och bristfälliga, varjämte

åtskilliga andra kostsamma frågor, såsom vattenlednings- och täckdikningsfrågorna,

väntade på sin lösning. Vad anginge skiftet Vårsnäs ville

nämnden särskilt påpeka, att detta borde ingå i köpet, enär denna vackra

udde en gång i framtiden torde kunna bliva efterfrågad för villatomter

samt skiftet tillsvidare på grund av det rikliga betet icke gärna borde

skiljas från huvudgården. Även ur ren räntabilitetssynpunkt ansåge

nämnden, att det borde vara ekonomiskt riktigt, att kronan till det åsätta

värdet plus ståndskogens värde avhände sig egendomen.

Egendomen i dess helhet har — med undantag av värdet å ståndskogen

—■ saluvärderats sålunda:

Uppskatt
ningsuämnden.

239.134 hektar tomt och åker å 1,200 kronor 286,960:80

84.ooo > tilläggspris å 1,000 » 84,000: —

143.708 » äng m. m. å 600 » 86,224:80

230.0 9 2 » avrösningsjord å 500 » 115,046: —

andel i häradsallmänning .............................................................. 1,000: —

värde av fiskevatten och vass (164.oor> hektar) 3,400: —

kronor 576,631: 60,

som avjämnats till 575,000 kronor.

Arrendevärdet har beräknats till 12,700 kronor.

Torpet Vårsnäs har — med undantag av värdet å ståndskogen — saluvärderats

sålunda:

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Överjägmäsh - ren.

Kanyl. Maj:ts proposition Ar 202.

7.135 hektar tomt och åker å 800 kronor ........................................ 5,708

37.5 7 5 » äng m. m. å 400 » 15,030

62.718 » avrösningsjord å 300 » 18,815

värde av fiskevatten ............................................................................ 1,000-

» vässt ii k f .......................................................... 500

kronor 41,053,

som avjämnats till 41,050 kronor.

Arrendevärdet har beräknats till 600 kronor.

Södra delen av Stensö har — med undantag av värdet å ståndskogen —

saluvärderats sålunda:

11.995 hektar ängsmark å 1,000 kronor ............................... 11,995

34.5 4 5 » afrösningsjord å 1,000 » ........................................ 54,545

kronor 66,540.

Arrendevärdet Ilar beräknats till 500 kronor.

Fröken Eivor le Grands lägenhet har — med undantag av värdet å

ståndskogen —- saluvärderats sålunda:

1.435 hektar ängs- och skogsmark å 50 öre per kvadratmeter 7,175 kronor.

Arrendevärdet har beräknats till 150 kronor; för fröken le Grands del

till 75 kronor.

Saluvärderingen har verkställts under förutsättning, att egendomen

överlåtas i befintligt skick, att staden tillträder och likviderar egendomen

den 14 mars året efter det riksdagen fattat beslut i ärendet, att staden

ensam vidkännes lagfarts- och andra med köpet förenade kostnader, att

samtliga arrendatorer förbehållas samma optionsrätt vid eventuell utarrendering

efter den 14 mars 1937 som nu kontraktsenligt tillkomma dem.

att samtliga innehavare av villalägenheter under ny arrendeperiod, dock

högst under deras livstid, förbehållas nyttjanderätt mot vissa av nämnden

beräknade avgälder, att staden vid utgången av nästkommande arrendeperiod,

på enahanda sätt som. vid inköpet av Tallhagen år 1916 stipulerats,

äger rätt att lösa nu befintliga, enskilda tillhöriga byggnader

efter värdering, samt att staden vid köpet av egendomen inträder i kronans

rättigheter och skyldigheter i förhållande till arrendatorerna.

Vid saluvärderingen hade hänsyn tagits dels till bruksvärde och vanligt

handelsvärde i stadens närhet, dels ock till det spekulationsvärde,

som enligt sannolikhetsberäkningar möjligen torde kunna åsättas vissa

områden, som å 1930 års karta inramats med streckad rödkrita, innehållande

77.5 hektar, samt torpet Svensknabben örn 6.5 hektar eller tillsammans

84 hektar, vilka områden möjligen inom en tid av 25 å 50 år torde

kunna hilva föremål för försäljning till bebyggelse eller för upplåtelse

till kyrkogård eller industritomter.

Överjägmästaren har vidhållit sin tidigare uttalade uppfattning, att

hela egendomen borde försäljas, och har funnit denna sin mening ytterli

gare bestyrkt av innehållet i uppskattningsinstrumentet, enligt vilket

vissa byggnadsarbeten erfordrades vid egendomen. Angående värderingen

hade denna utförts, utan att full hänsyn tagits till det speciella värde,

egendomen hade i stadens hand. Beträffande södra delen av Stensö hade

ett högre värde använts. Den s. k. Tallhagen torde vara mera värd än

Stensö, således mera än 500 kronor per hektar, vartill värdet upptagits.

Angående skogen, utom möjligen å Vårsnäs, hade denna ett i förhållande

till marken obetydligt värde, varför en speciell värdering av densamma

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202. 23

knappast ku udo vara erforderlig, om kronan finge ett fullgott pris för

marken. Egendomen torde vara värd betydligt mer än 575,000 kronor.

Överlantmätaren har meddelat, att ifrågavarande kronoegendom bestode

av två olika fastigheter, nämligen den i Kalmar stad belägna Stadsägan

nr 1134, 1136, 1137, 1138, 1139, 1140, 1143 — före Kalmar sockens införlivande

med staden upptagen i jordaboken under beteckningen 4 78/ioo

mantal Skälby och Perstorp nr 1 — samt 17,ioo mantal Skälby och Perstorp

nr 1 i Kläckeberga socken, vilken sistnämnda fastighet motsvarade

förut berörda utjorden Vårsnäs. Hinder ur jorddelningslagens synpunkter

för avstyckning av Södra delen av Stensö och Eivor le Grands lägenhet

syntes icke föreligga.

Länsarkitekten Olof Lundgren har i infordrat yttrande anfört följande.

Av uppskattningsinstrumentet framginge, dels att ett icke ringa antal av

byggnaderna vore i behov av renovering och ombyggning, dels att arrendet

för gården utgjorde cirka 12,000 kronor. Oberoende av gårdens läge

intill staden syntes försäljningsbeloppet i instrumentet icke stå i rimlig

proportion till arrendesumiman och de förbättringar, som vore erforderliga.

En försäljningssumma av cirka 350,000 kronor skulle här synas

mera möjlig.

Som emellertid gården vore belägen intill stadsplanegränsen och alltså

till icke oväsentliga delar ägde tomtvärde i motsats till jordbruksvärde,

torde det icke vara orimligt, att saluvärdet sattes till ett belopp motsvarande

eller överstigande det av uppskattningsnämnden föreslagna. Det

kunde härvid framhållas, att Kalmar stad för sin utveckling huvudsakligen

vore hänvisad till Skälbyområdena med hänsyn till stadens läge på

en udde i Kalmar sund.

I instrumentet hade för dylikt tomtmarkvärde upptagits 84,000 kronor

för 84 hektar, angivna å 1930 års karta inom rödstreckad linje, givande

ett pris av 10 öre per kvadratmeter utöver jordbruksvärdet. Området

hade förlagts efter Stockholmsvägen mot Berga och i den triangel, som

bildats av Berga järnvägen, stadens gväns och Torsås järnvägen. Detta

område kunde till sina sydliga delar i huvudsak anses ligga i anslutning

till befintlig bebyggelse i Kalmar. Sannolikheten av att väsentliga delar

av området bleve behövliga för exploatering syntes ganska stor med tanke

på folkmängdens stegring inom staden under de två senaste årtiondena.

Så hade befolkningsmängden 1912 uppgått till cirka 15,800 personer, 1922

till cirka 17,500 personer och 1930 till cirka 20,000 personer. Inkorporering

av Kalmar socken hade därvid icke något väsentligt att betyda, då densamma

endast ökat befolkningsmängden med 550 personer. Det årliga

befolkningstillskottet av mer än cirka 200 personer och därav följande

krav på bostäder och tomter i samband med de ytor, som olika industrianläggningar

behövde, torde kräva icke oväsentliga markytor för varje år.

Visserligen funnes inom staden stora, icke bebyggda områden, som kunde

tillgripas, men med. normalt förutseende syntes det välbetänkt från

stadens sida att redan nu säkerställa utvecklingen.

Beträffande utvidgning och bebyggelse på norra delen av stadens omgivningar

finge framhållas, att Berga villasamhälle utbyggts trots det

avståndet till stadsplanegränsen där varit avsevärt längre eller eirka

1,800 meter.

Värdesättningen av tomtmarken voro naturligtvis vansklig. Det i vär

deringsinstrumentet upptagna mervärdet av 1,000 kronor per hektar eller

10 öre per kvadratmeter syntes lågt med hänsyn till omgivande markpri
-

Överlantmåta
ren
-

Lana
■»rtdtektec
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. May.ts proposition Nr 202.

ser. Inom Bergaområdet hade efter ny styckningsplans uppgörande ånyo

tomter börjat säljas till ett pris av 1 krona per kvadratmeter, och av till

akten fogade handlingar iramginge, att tomtvärdet å till Skälby angränsande

markdelar söder örn noria stadsplanegränsen stöde i ett pris av

1—3 kronor per kvadratmeter. Däremot linge emellertid framhållas, att

det av kronan till staden försålda området Tallhagen år 1916 betingade

ett pris av 5 öre per kvadratmeter, varvid dock vore att märka, att

området avsetts till park och att alltså någon vinst vid tomtförsäljning

ej vore att vänta. Ett mervärde för viss del av tomtmarken av upp till

50 öre syntes icke orimligt, men borde detta pris reduceras i förhållande

till längden av den tidsrymd, inom vilken respektive område kunde avyttras.

Beträffande områdena å Skälby västra sida utmed Kalmar—Torsås

järnväg finge påpekas, att desamma vore synnerligen väl belägna såsom

industriområden med tillgång till såväl bred- som smalspårig järnväg

och i anslutning till den nya skisserade infartsvägen.

Samtliga nu berörda områden vore synnerligen lättarbetade på grund

av god terräng och frånvaron av berg.

En undersökning, örn vilka delar av Skälby, som skulle kunna hava

tomtvärde, gåve enligt länsarkitekten vid handen, att i instrumentet upptagen

yta 84 hektar syntes väl knapp. Så hade utefter Stockholmsvägen

området utlagts till cirka 100 meters bredd å ömse sidor om infarten,

medan samma värde torde kunna beräknas till 150 meters djup å vägens

ömse sidor med tanke på ett exploateringsdjup av 1 lA kvarter. Vidare

syntes icke hava beaktats området mellan Stockholmsvägen och Tallhagen

samt området söder om vägen, torpet Moen—Solbacken, som läge synnerligen

väl till för exploatering intill det redan bebyggda egnahemsområdet

i anslutning till Tallhagen samt endast 1 kilometer från stadsplanegränsen.

Slutligen torde området intill Kalmar—Torsås järnväg fram till Svaneberg

äga ett icke oväsentligt värde som mark, lämplig för industritomter.

Stensöområdets användning syntes mera osäker. Detsamma torde

knappast kunna upptagas som tomtmark, men kunde möjligen användas

till flygfält efter iordningsställande. Att åsätta marken tomtvärde hade

länsarkitekten icke funnit skäligt, utan torde värdet för densamma ingå

i jordbruksvärdet.

Utöver jordbruksvärdet på gården torde, på grund av vad som anförts,

tomtvärde böra sättas på ej mindre värderingsinstrumentets 84 hektar,

än även de av länsarkitekten särskilt berörda områdena, vilka å 1929 års

karta över Kalmar stad samt egendomens ägor inlagts med svart krita

och innehölle sammanlagt 130 hektar.

Då man icke kunde beräkna, att alla dessa områden skulle kunna tagas

i bruk inom den närmaste framtiden utan efter relativt långa tidsperioder,

torde ett fallande värde, motsvarande ränteförluster, upptagas å den

med tomtvärden angivna marken. Förslagsvis kunde sålunda tänkas,

att endast 30 hektar kunde tillgodogöras under de närmaste 20 åren, 50

hektar under de närmast därpå följande 20 åren och återstående 50

hektar under ytterligare en tidsperiod av 20 år. Med stöd av nyss berörda

priser skulle tomtvärdet enligt länsarkitekten bliva:

30 hektar å 50 öre per kvadratmeter................................ kronor 150,000

50 » å 30 » » » » 150,000

50 å 10 » ? » 50,000 eller

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

tillhopa 350,000 kronor, vartill komme jordbruksvärdet å fastigheten

350.000 kronor eller tillhopa 700,000 kronor. Förestående pris^ torde för

staden synas högt, men även om det nu icke syntes lätt att få^ igen den

summa, som n&dladcs för förvärv av gården, kunde vid en lycklig utveckling

av Kalmar stad beloppet erhållas flerdubbelt. Dessutom hade här

icke beräknats de indirekta lördelar, som staden genom fastighetens förvärv

vunne genom behärskandet av utvecklingen.

För kronan syntes beloppet i förhållande till avkastningen väsentligt,

särskilt med hänsyn till de avsevärda belopp, kronan ej behövde nedlägga

lör egendomens iståndsättning. _ .

Länsstyrelsen har anfort följande. Det vore ostridigt, att avsevärda

kostnader måste nedläggas på egendomens förbättring, örn den skulle bibehållas

i kronans ägo. Även torde bliva ofrånkomligt att, för att stadens

utvecklingsmöjligheter skulle kunna tryggas, kronan så småningom

måste till staden överlåta de värdefullaste delarna av. kungsladugården.

Enligt länsstyrelsens mening syntes det därför lämpligt, att egendomen

nu försåldes till staden. ..... . ,

Beträffande köpeskillingens storlek, anslöte sig länsstyrelsen i huvudsak

till de av länsarkitekten framlagda synpunkterna. Emellertid, måste

man räkna med, att staden icke kunde göra nämnvärda tomtförsäljningar

under närmaste tiden. Vid sådant förhållande torde de av länsarkitekten

beräknade tomtprisen möjligen vara för höga och böra reduceras till

250.000 kronor, varigenom egendomens saluvärde skulle komma att utgöra

600.000 kronor. Beträffande ansökningarna från Harald Huss, Eivor le

Grand, Hilmer Ferd. Petersson och Hagnar Georg Karlsson torde bland

köpevillkoren intagas bestämmelse örn att de till stadens självkostnadspris,

vid vars beräknande hänsyn skulle tagas _ till stadens utgifter för

framdragning av gator, vatton- och avloppsledningar m. m., finge tillösa

sig dem mot ifrågavarande lägenheter närmast svarande tomten.

Härefter hava förhandlingar förts mellan domänstyrelsen och representanter

för Kalmar stad rörande saluvärdet å egendomen vid en eventuell

försäljning. Någon enighet örn priset har härvid till en början ej kunnat

uppnås. Från stadsrepresentanternas sida har gjorts gällande, att egendomen

icke hade högre värde än taxeringsvärdet, under det att styrelsen

icke ansett sig böra tillstyrka en försäljning under den beräknade vär-,

deringssumman.

Den 16 januari 1932 har från drätselkammaren i Kalmar inkommit en

skrivelse, däri drätselkammaren anfört huvudsakligen följande.

Av det den 30 december 1930 upprättade protokollet franninge, att vid

värdering av hela egendomen jämte torpet Vårsnäs tomt och åker åsätta

ett värde av 1,200 kronor per hektar, äng och dylikt 600 kronor och avrösningsjord

500 kronor. Värdet av hela åkerarealen hade satts till 1,200

kronor, ehuru i instrumentet fastslagits, att endast 1/3 vore av godartad

beskaffenhet, vilket förhållande också tagits hänsyn till vid arrendevärdering

av egendomen. Vid den särskilda värdering, som samtidigt gjorts

av torpet Vårsnäs, hade värdet av åker upptagits till 800 kronor, äng till

400 kronor och avrösningsjord till 300 kronor, allt per hektar räknat. I

den förstnämnda värderingen inginge Vårsnäs med ett värde av 63,966

kronor i stället för såsom i den särskilda värderingen med 41,053 kronor.

Länsstyre sen.

Drätsel
kammaren,

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

Skillnaden i de olika värderingarna av torpet Vårsnäs utgjorde 22,912

kronor.

Även om det syntes drätselkammaren, att förenämnda värden ifråga örn

huvudgården vore högt beräknade i förhållande till taxeringsvärdet och

de priser, som varit gällande för de egendomar i orten, som under de senaste

åren skiftat ägare, ville drätselkammaren dock godtaga desamma

med hänsyn till egendomens belägenhet i stadens närhet, därvid drätselkammaren

gjorde gällande såsom sin bestämda uppfattning, att i det

åsätta värdet för egendomens tomt, åker, äng och avrösningsjord inginge

jämväl det »spekulationsvärde» av 1,000 kronor per hektar för 84 hektar,

som uppskattningsmännen tillagt nämnda areal av egendomen. Detta tilllägg

till saluvärdet syntes drätselkammaren helt omotiverat.

Drätselkammaren tilläte sig vidare framhålla, att av nämnda protokoll

framginge,

att åkerjorden å huvudgården bestode till cirka 1j» av godartad lermylla

på lerbotten och till cirka 2/;, av sand och klappermylla på grusbotten, föga

motståndskraftig mot sommartorkan,

att ängsmarken vore av medelgod beskaffenhet och lämnade ett mindervärdigt

bete för cirka 2/a av gårdens vinterfödda djur,

att skogsmarken huvudsakligen bestode av medelgod moränjord på

grusbotten,

att dikningsförhållandena vore otillfredsställande och att de stora lerjordsområdena

i västra delen av egendomen lode av dåligt utfall och vore

fulla av öppna diken,

att gödselvården vore jämförelsevis dålig, enär cement gödselstad saknades,

att vattentillgången vid huvudgården vore otillräcklig och att djuren

vissa tider av året måste vattnas vid en på gården befintlig damm med

orent vatten, enär den brunn, som funnes på gården, höllö otillräckligt

och dåligt vatten,

att i följd av den dåliga gödselvården och den dåliga vattentillgången

arrendatorn vid förnyad utarrendering borde åläggas att utföra cementgödselstad

med en planyta av minst 500 kvadratmeter och att ordna vattenfrågan

för egendomen medelst ledning från stadens vattenledning, och

att ny trädgårdsmästarebostad och ny trädgårdslada. borde under en

ny arrendeperiod uppföras.

Alla dessa av uppskattningsmännen gjorda påpekanden ifråga örn egendomen

vore olägenheter, som icke finge lämnas obeaktade utan måste

tagas hänsyn till vid fastställande av egendomens värde och köpeskillingen

för densamma, En del av dessa olägenheter hade uppskattningsmännen

också ansett vara av sådan betydelse, att desamma vid en eventuell

förnyad utarrendering måste avhjälpas, vid vilket förhållande följande

utgifter redan då vore ofrånkomliga, nämligen

kostnad för gödselstad..................................................... kronor 6,000

» » vattenledning ................................................ » 9,500

» » byggnad för trädgårdsmästarebostad och

ny lada » 10,000 25,500.

Detta vore en utgift, som måste göras utan att motsvarande högre inkomst

till ränta och amortering kunde påräknas.

Dessutom ville drätselkammaren påpeka, att uppskattningsnämnden ej

syntes vid värdering av egendomen tagit tillräcklig hänsyn till det då
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition Nr 202.

27

liga skick, vari egendomens så gott som samtliga hus — på ett eller annat

undantag när — och i synnerhet arbetsbostäderna befunne sig1, och ej heller

till de stora kostnader, som blivande ägare eller, örn försäljning ej skedde,

staten måste ikläda sig i och för den nödvändiga täckdikningen utav

egendomen.

Drätselkammaren hade låtit verkställa en preliminär beräkning av kostnaderna

för att få egendomen försatt i tidsenligt skick. Kostnaderna

härför uppginge tili det avsevärda, beloppet av 187,500 kronor. Dessa

kostnader kunde visserligen fördelas på ett flertal år, men en del förbättringar,

såsom täckdikning, uppförande av en del nybyggnader, bland

annat då gödselstad, vattenledning, trädgårdsmästarebostad och trädgårdslada,

beräknade till 25,500 kronor, samt svinhus och arbetarebostäder,

kunde icke utan åsidosättande av nutidens krav.å ett rationellt skött

jordbruk uppskjutas utan måste utföras omedelbart och vore sålunda

ofrånkomliga. Drätselkammaren ville visserligen medgiva, att, därest1

dessa förbättringar utfördes, en högre arrendeinkomst kunde påräknas,

men denna komme dock icke att täcka skälig ränta på det utlagda kapitalet.

Enligt uppskattningsnämndens beräkningsgrunder hade egendomen

Skälby jämte torpet Vårsnäs kommit upp i ett värde av kronor 576,631: 60

vilket värde dock borde minskas med

dels det uppförda spekulationsvärdet å kronor 84,000: —

dels det förut angivna högre värdet å

torpet Vårsnäs å ............................... * 22,912: — > 106,912: —

Egendomens värde sålunda beräknat uppginge till kronor 469,719: 6 o

eller i runt tal till 470,000 kronor. Detta pris ä egendomen i dess helhet med

tillägg av värdet av skogen enligt särskild uppskattning ansåge drätsel

kammaren vara skäligt.

Därest staden för detta pris komme att förvärva egendomen, innebure

det, att staden måste pålägga sina skattebetalare en annars obehövlig

ökad årlig utgift på cirka 10,000 å 15,000 kronor, vilket för mången kunde

synas onödigt och kännas rätt så betungande, men drätselkammaren betraktade

denna utgift såsom en assuranspremie för att förhindra ett annars

icke önskvärt utnyttjande av egendomen. Kent affärsmässigt sett

torde det icke kunna påstås, att det förenämnda priset å 470,000 kronor för

hela egendomen jämte särskild ersättning för skogen för slaten såsom säljare

vore oförmånligt i förhållande till den avkastning, som egendomen

för närvarande gåve eller komme att giva inom en överskådlig tid.

På grund av det anförda och under hänvisning till de av drätselkammaren

i skrivelse den 1 oktober 1929 till domänstyrelsen angivna skälen

för stadens framställning att få inköpa egendomen Skälby, har drätselkammaren

förklarat sig villig att — under förutsättning av stadsfullmäktiges

godkännande — för egendomen betala ett belopp av 470,000 kronor

jämte värdet av skogen att tillträdas den 14 mars året näst efter det riks

dagen fattat beslut om egendomens försäljning till Kalmar stad för ovan

angivet pris.

Med anledning av vad sålunda förekommit har domänstyrelsen till för

nyad prövning förehaft frågan örn egendomens försäljning.

Härom bar styrelsen i skrivelse den 29 februari 1982 meddelat följande.

Styrelsen hade funnit vanskligt att bedöma det värde, egendomen med

s. 28 Kontrollera mot PDF

Preliminär

ÖTerenskommelse

mellan

domänstyrelsen

och Kalmar

stad.

28 Kungl. Maj-.ts proposition Nr 202.

beaktande av dess framtida användning i statlens hand nu kunde anses

äga. En lycklig utveckling av förhållandena borde kunna förväntas medföra

icke oväsentliga värdestegringar i en framtid. För att icke riskera,

att staten avhände sig fastigheten utan att för denna erhölles en mot

densamma på grund av förhållandena fullt svarande köpeskilling, borde i

betraktande av det pris, som drätselkammaren erbjudit, jämiört med

nppskattningsnämndens värderingssumma, försiktigheten därför inbjuda

till en exploatering av egendomen endast successivt i den mån områdena

bleve erforderliga för stadens utveckling.

Ett dylikt förfarande hade av domänintendenten icke kunnat förordas,

då enligt dennes mening kvarvarande delar av egendomen komme att bliva

av mindre ekonomisk betydelse såsom arrendegård i kronans ägo. Det

torde också vara ostridigt att staden, inom vars område egendomen vore

belägen, måste äga ett mera omedelbart intresse att påverka egendomens

utveckling till gagn för det allmänna än kronan kunde hava vid ett

bibehållande av egendomen såsom arrendeföremål i avvaktan på ovissa ytterligare

avstyckningar. En försäljning av egendomen i dess helhet syntes

därför ur åtskilliga synpunkter vara att föredraga.

Såsom av handlingarna framginge vore åbyggnaden gammal och otidsenlig,

varför betydliga nybyggnadskostnader vore oundvikliga, och erfordrades

vidare utgifter för andra nödiga förbättringar. Enligt en genom

drätselkammarens försorg verkställd utredning hade kostnaderna

för samtliga erforderliga arbeten beräknats uppgå till icke mindre än

187,500 kronor. Domänintendenten hade på därom gjord förfrågan uppgivit,

att sagda belopp nog måste anses ligga i överkant, men att utgifterna

i sådant hänseende icke torde komma att stanna nämnvärt under

angivna kostnadssumma. Taxeringsvärdet för egendomen med undantag

av växande skog hade beräknats till 871,200 kronor. Den för egendomen

under nästkommande arrendeperiod beräknade arrendeavgälden hade

uppskattats till 12,700 kronor.

Med hänsyn till de stora utgifter, som förestode för egendomens iståndsättning,

den förhållandevis blygsamma avkastning, som kunde påräknas

av egendomen såsom arrendeföremål i kronans hand, jämförd med räntan

å en eventuell köpeskilling, samt den tid, som kunde beräknas komma att

förflyta, innan någon egentlig värdestegring uppkomme, hade styrelsen

ansett en försäljning av egendomen, även örn köpeskillingen komme att

något understiga den av uppskattningsnämnden beräknade, vara förmånlig

ur statens synpunkt. Styrelsen hade sålunda för drätselkammaren förklarat

sig villig att hos Kungl. Majit tillstyrka försäljning till staden av

egendomen för en köpeskilling av 525,000 kronor vartill skulle komma

skogens värde efter vissa beräkningsgrunder. Till svar härå hade drätselkammaren

i brev den 29 januari 1932 meddelat, att stadsfullmäktige

vid sammanträde den 25 samma månad bemyndigat drätselkammaren att

söka förvärva egendomen för ett pris av 470,000 kronor jämte ersättning

för skogen efter vissa grunder.

Sedan domänstyrelsen förklarat sig icke vilja förorda en försäljning

enligt stadens erbjudande, har vid ytterligare förda förhandlingar enighet

mellan styrelsen och representanter för staden uppnåtts örn ett pris av

500,000 kronor för egendomen jämte ersättning för växande skog efter

följande priser, nämligen per kubikmeter helt träd på rot med bark:

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

29

för barrskog:

2 kronor 50 öre för träd, som vid brösthöjd på bark hålla en diameter

av 10—20 cm.,

4 kronor för träd, som vid brösthöjd på bark hålla en diameter av över

20—30 cm., och

7 kronor för träd som vid brösthöjd på bark hålla en diameter av över

30 cm.;

för lövskog:

3 kronor för träd, som vid brösthöjd på bark hålla en diameter av över

10 cm.;

skolande kuberingen ske efter vanlig metod — dock att beträffande ek

avdrag skall göras för större ihåligheter — samt verkställas gemensamt

av jägmästaren och ombud för staden. Uppstår tvist, avgör länsjägmästaren.

I brev den 6 februari 1932 bekräftade domänstyrelsen denna överenskommelse.

Med anledning av efter tidpunkten för överenskommelsens träffande

utav jägmästaren och överjägmästaren gjord hemställan förbehöll

emellertid styrelsen sig rätt att, för den händelse efter närmare utredning

så skulle befinnas erforderligt, från försäljningen undantaga lämpligt område

örn högst 2 hektar att av kronan användas som upplagsplats för virkesprodukter

från kronans skogar och såg eller som vedgård, mot en nedsättning

i köpeskillingen, beräknad efter förut angivna beräkningsgrunder.

I skrivelse den 23 februari 1932 har drätselkammaren meddelat domänstyrelsen,

att stadsfullmäktige å sammanträde den 22 samma månad bemyndigat

drätselkammaren att förvärva egendomen jämte därå befintliga,

kronan tillhöriga hus och anläggningar enligt de sålunda angivna villkoren.

I fråga örn det av domänstyrelsen gjorda förbehållet meddelade

drätselkammaren, att stadsfullmäktige uttalat, att platsen för det område,

som eventuellt skulle undantagas, skulle bestämmas efter överenskommelse

med drätselkammaren och att något område med strandrätt ej finge undantagas.

Därjämte hade stadsfullmäktige vid beslutets fattande uttalat såsom ett

önskemål, att köpeskillingen för egendomen måtte användas för inköp av

skogar inom Kalmar läns södra landstingsområde.

Med förenämnda skrivelse den 29 februari 1932 har domänstyrelsen un- Domänstyreirderställt

ärendet Kungl. Maj:ts prövning samt därvid för egen del tillika

anfört följande.

Styrelsen tillstyrkte en försäljning av egendomen under i huvudsak förenämnda

villkor. Domänintendenten, med vilken styrelsen samrått och

vilken, bosatt i Kalmar sedan åtskilliga år tillbaka, väl kände egendomens

förhållanden, hade uttalat, att en försäljning av egendomen med undantag

av växande skog även för en köpeskilling av 500,000 kronor måste på

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Majlis proposition Nr 202.

grund av förhanden varande omständigheter vara ur kronans synpunkt

fördelaktig.

T fråga om övriga försäljningsvillkor finge anföras följande.

Egendomen borde av staden tillträdas den 14 mars 1933. Gällande nyttjanderättsavtal

örn egendomen eller del därav borde av staden respekteras.

Egendomen överlätes i befintligt skick, varvid staden inträdde i de rättigheter

och skyldigheter, Kungl. Maj:t och kronan ägde till vederbörande

nyttjanderättshavare å egendomen. Att på sätt uppskattningsnämnden

ifrågasatt nu för staden föreskriva vissa bestämda avgälder för lägenheterna

vid deras eventuella förnyade utarrendering från den 14 mars

1937 syntes knappast ändamålsenligt. Förhållandena kunde hinna ändras

åtskilligt, innan denna tidpunkt inträdde. I den män förbättringar på stadens

bekostnad komme att göras, borde staden icke vara förhindrad att i

motsvarande grad reglera eventuella avgälder.

1 ärendet hade åtskilliga ansökningar gjorts av innehavare av lägenheter

örn förvärv av vissa områden av egendomen. Under de med representanterna

för staden förda förhandlingar hade jämväl övervägts, i vilken

utsträckning dessa ansökningar skulle kunna tillgodoses. Från sta

dens sida hade man därvid bestämt motsatt sig varje försäljning av en

skilda områden för närvarande. Det hade också synts styrelsen mindre

lämpligt att mot stadens bestridande i denna stora affär undantaga en

eller annan av de inom det vidlyftiga komplexet liggande lägenheterna.

Styrelsen hade icke anledning förutsätta annat än att, i avvaktan på uppgörande

av en generalplan för området, lägenhetsinnehavarna komme att på

skäliga villkor av staden medgivas kvarsitta ävensom att därefter, när

eventuella tomtförsäljningar kunde äga rum, köpa sina områden. Skulle

staden nödvändigt behöva lägenheternas områden för något stadens ändamål,

torde det vara skäligt, att såsom uppskattningsnämnden ifrågasatt

lägenhetshavarnas rätt och befogade intressen så till vida tillgodosåges, att

vid försäljningen föreskreves skyldighet för staden att, örn lägenhetshavarna

ej ville bortföra husen, inlösa dessa mot en köpeskilling, vilken i

händelse av tvist skulle bestämmas av skiljemän såsom i 2 kapitlet 8 § la

gen örn nyttjanderätt till fast egendom vore stadgat för där avsett fall.''

I fråga örn jordbruksarrendatorerna torde man likaledes kunna utgå

ifrån att dessa, i den mån den arrenderade marken icke erfordrades för

något stadens ändamål, finge bibehållas vid arrendelotterna även efter den

14 mars 1937 mot skäliga avgälder.

Såsom förut anförts hade vid försäljningen av förberörda, till folkpark

numera disponerade område örn 61.233 hektar föreskrivits som villkor bland

annat, att området med vissa smärre undantag icke finge utan tillstånd av

ägaren till Skälby kungsladugård användas till annat ändamål än folkpark,

samt att inteckning till säkerhet därför finge tagas i området såsom

servitut till förmån för nämnda kungsladugård. Sådan inteckning hade

också beviljats den 22 november 1918. Vid en försäljning till staden försvunne

nu kronans säkerhet i angivna hänseende. Någon större risk för

att området skulle komma att av staden exploateras för annat ändamål

torde emellertid icke föreligga. Området hade nu under cirka femton års

tid nyttjats som folkpark, och hade därför erforderliga anordningar av

staden påkostats. Genom förvärvet av återstående delen av kungsladugården

erhölle staden stora möjligheter att tillfredsställa behovet av industri-

och bostadstomter. Enligt vad styrelsen erfarit torde området komma

att upptagas som folkpark å den stadsplan, som vore under utarbetan
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

de, och komme staden troligen efter Skälbyköpet att vidare utvidga folkparksområdet.

En eventuell stadsplan skulle för övrigt fastställas av

Kungl. Majit.

I enlighet med villkoren vid försäljningen av folkparksområdet hade

staden förbundit sig att tillhandahålla den mängd grus, som årligen kunde

erfordras vid kronoegendomen Skälby, dock högst 100 kubikmeter årligen,

vilket grus, som skulle vara av god beskaffenhet, skulle på vederbörandes

rekvisition levereras fritt å banvagn vid Kalmar västra järnvägsstation.

Gruset fritt järnvägsstationen torde betinga ett pris av cirka 3 kronor per

kubikmeter. Sedan egendomen år 1925 införlivats med stadens område och

staden följaktligen själv övertagit underhållet av de allmänna vägarna,

erfordrades enligt uppgift från stadens ombudsman för egendomens egen

del högst en tredjedel av den ursprungliga beräknade grusmängden. Det

kapitaliserade värdet av förmånen utgjorde cirka 2,000 kronor. Då enligt

den mellan styrelsen och representanter för staden träffade överenskommelsen

staden skulle övertaga egendomen med de rättigheter och skyldigheter,

kronan ägde för egendomen, skulle följaktligen någon särskild er

sättning för stadens befriande från angivna förpliktelse icke utgå.

Vidkommande den mark, som för kronans räkning borde undantagas

från försäljningen, hade över jägmästaren förordat ett område örn cirka 1

hektar invid Funkabotorpet. Under hand hade från drätselkammarens

ombudsman meddelats, att från stadens sida något hinder mot undantagande

av sagda område icke kunde anses föreligga.

I fråga örn det av staden framförda önskemålet, att köpeskillingen för

egendomen måtte användas för inköp av skogar inom Kalmar läns södra

landstingsområde, torde Kungl. Majit icke kunna binda sig vid något be

stämt uttalande. Huruvida några lämpliga inköp av skogsmarker för

kronans räkning inom sagda landstingsområde kunde komma att göras,

komme givetvis att bero på eventuella utbud och lämpligheten av deras

antagande.

Härefter har domänstyrelsen med skrivelse den 8 mars 1932 överlämna!

en skrift från Betty le Grand, Eivor le Grand och Greta le Grand, vari de

förklarat sig vilja direkt från kronan förvärva förenämnda av Eivor le

Grand disponerade tomt; och har styrelsen anfört, att styrelsen icke fun

nit anledning frångå sin i förenämnda skrivelse den 29 februari 1932 uttalade

uppfattning.

I likhet med domänstyrelsen finner jag det vara lämpligast, att hela Departementsegendomen

försäljes till Kalmar stad. Det torde nämligen vara av största che1envikt

för staden att kunna kontrollera, att egendomen disponeras på ett

ändamålsenligt och för stadens utveckling lämpligt sätt. Mot den prell

minärt överenskomna köpeskillingen, 500,000 kronor jämte värdet av

växande skog, synes mig ur statens synpunkt intet vara att erinra. Järn

väl i övrigt torde de av domänstyrelsen förordade köpevilikoren kunna god

tagas.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Majit mätte föreslå riksdagen med

giva.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. May.ts proposition Nr 202.

att i kronans ägo kvarvarande delar av kungsladugården

Skälby i Kalmar stad med utjorden Vårsnäs i

Kläckeberga socken av Kalmar län — motsvarande

stadsägan 1134 + 1136 + 1137 + 1138 + 1139 + 1140 +

1143 inom stadens område samt 17/i0o mantal Skälby

och Perstorp nr 1 i Kläckeberga socken — må försäljas

till Kalmar stad mot en köpeskilling för egendomen

jämte därå befintliga, kronan tillhöriga hus och anläggningar

av 500,000 kronor jämte ersättning för

växande skog enligt de priser, varom på sätt förut angivits

preliminär överenskommelse träffats mellan

domänstyrelsen och Kalmar stad,

samt under villkor i övrigt, att, örn så från kronans

sida påfordras, från försäljningen må undantagas

lämpligt område örn högst 2 hektar att användas som

upplagsplats för virkesprodukter från kronans skogar

och såg eller som vedgård mot motsvarande nedsättning

av köpeskillingen, att egendomen må tillträdas

den 14 mars 1933 i då befintligt skick, att köpeskillingen

erlägges kontant vid tillträdet till länsstyrelsen,

som har att utfärda köpebrev å egendomen, att gällande

nyttjanderättsavtal örn egendomen skola av staden

respekteras, att staden genom köpet inträder i de rättigheter

och skyldigheter, Kungl. Majit och kronan äger

till vederbörande nyttjanderättshavare å egendomen,

att inga enskilda tillhöriga hus och anläggningar vid

egendomen ingå i försäljningen, att staden skall vara

skyldig att inlösa nyttjanderättshavare tillhöriga hus

vid egendomen, när nyttjanderättshavarna på grund

av stadens uppsägning frånträda besittningsrätten, till

skäligt pris, som i brist på överenskommelse bestämmes

av skiljemän såsom i 2 kap. 8 § lagen den 14

juni 1907 örn nyttjanderätt till fast egendom är stadgat

för där avsett fall, att staden ansvarar för kostnaderna

för den kanalrensning, som åligger egendomen tillsammans

med andra egendomar, att staden ansvarar för

alla övriga på egendomen efter tillträdesdagen belöpande

onera och utskylder, att staden skall ensam vidkännas

kostnader för lagfart å fånget och andra med

köpet förenade utgifter, samt att staden skall respektera

de innehavare av elektriska ledningar lämnade

medgivanden att hava dylika ledningar framdragna

över egendomen.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

33

4:o.

Kronoegendomen 1 mantal Ödhult nr 1 och 2 jämte lägenheten Stockshult

nr 1, ett torp, i Målilla socken av Kalmar län är utarrenderad till

den 14 mars 1932 mot årligt arrende av 1,750 kronor.

Med anledning av förestående arrendeledighet hava kronojordstyckningssakkunniga

under år 1929 besiktigat egendomen, och har domänstyrelsen

fråm vederbörande domänintendent och hushållningssällskaps

egnahemsnämnd införskaffat upplysningar angående egendomens lämplighet

till upplåtelse i egnahemslägenheter eller åbolägenheter samt huruvida

efterfrågan å dylika lägenheter funnes i orten. Ä egendomen har

sedermera under 1929 uppskattningsförrättning hållits i vederbörlig ordning.

Av handlingarna i ärendet, däribland en av distriktslantmätaren

Hugo Fröman år 1928 kopierad och kompletterad karta över alla ägorna

till egendomen med två beskrivningar, den ena upprättad år 1928 och den

andra år 1930, inhämtas bland annat följande.

Egendomen, som är belägen 7 kilometer från Hultsfreds och Målilla

järnvägsstationer och varå Ödhults station är belägen cirka 1 kilometer

från gården, ligger i fyra skiften: Huvudgården örn 634.491 hektar, varav

61.699 hektar tomt och åker, 27.554 hektar äng och 545.238 hektar avrösningsjord,

Hulingsäng örn 5.44 hektar, varav 4.38 hektar tomt och åker, 0.965

hektar äng och O.095 hektar avrösningsjord, Ösängen örn 3.52 hektar, varav

2.04 hektar tomt och åker, 0.52 hektar äng och 0.96 hektar avrösningsjord

samt Grisebäck 6.245 hektar, varav 4.46 hektar tomt och åker, O.05 hektar

äng och I.735 hektar avrösningsjord.

I nämnda arealer ingå ej försålda lägenheten Solhem (förut skoltomt),

till järnvägar upplåtna områden samt landsvägen Målilla—Hultsfred

och »Nödhjälpsvägen».

Å huvudgården finnas två torp, Stockshult och Poststugan, samt å den

från arrendet undantagna skogsmarken torpen Ödhultsmåla samt Ekeberg

med Riddersberg. Nämnda torps områden ingå i huvudgårdens

nyss angivna areal.

Av kronans åbyggnader å huvudgården äro boningshuset och ladugården

i gott skick, drängstugan i användbart skick, magasinet mycket

gammalt men i gott skick, logen i försvarligt skick men liten och opraktisk,

svinhuset, inrymt jämte två vedbodar i ett uthus, gammalt och

odugligt, smedjan av ålder förfallen men ej nödvändig för gårdens behov,

samt två ängslador mycket gamla och dåliga. Av byggnaderna å

torpen äro de å Stockshult tillräckliga, å Ödhultsmåla av sämre beskaffenhet

och ej tillräckliga för torpets behov. Ä Poststugan finnes endast

en kronan tillhörig ladugård, liten men i gott skick, samt en av innehava

ren ägd stallbyggnad.

Åkerjorden å huvudgården består av ungefär hälften mossjord och

hälften 1''astmarksjord. Mossjorden är lätt och under medelgod beskaffenhet.

Fastmarksjorden består av sandmylla på getterbotten, mycket

stenbunden och besvärad av berg och stenrös. Osebäcks- och Griesbäcksängen

består av godartad slamjord och mossjord.

Ett torrläggningsföretag avseende sänkning av sjön Hulingen berör

skiftena Hulingsäng, Ösängen och Grisebäck. Enligt uppgift av ordfö
Bihang

till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 171) höft. (Nr 202.) B

Ödhult nr 1

och 2 jamie

Lägenheten

Stockshult nr

1, ett torp, t

Kalmar län.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. May.ts proposition Nr 202.

randen i företaget belöpa av kostnaderna härför 39 procent å Hulingsäng,

18 procent å Ösängen och 43 procent å Grisebäck.

Finsjö kraftaktiebolag har genom resolution den 4 april 1919 medgivits

rätt att hava elektriska ledningar framdragna över egendomen.

Egendomen har ej andel i häradsallmänning eller annan samfällighet.

Taxeringsvärdet utgör 218,000 kronor, därav 174,400 kronor för skog''

och skogsmark.

Krono jordstyckning ssakkunniga hava anfört: Med hänsyn till att jorden

vore mycket stenbunden och bergig samt besvärad av jordfasta stenar

och stenrös torde gården städse komma att bliva mindre räntabel såsom

arrendeföremål i kronans hand. Med anledning härav borde hu

vudgården och de närmast denna belägna torpen försäljas. Jordbruket

kunde lämpligen uppdelas i förutom viss tomtmark, fyra lotter, huvudgården

örn cirka 41 hektar åker, torpet Poststugan om cirka 5.5 hektar

åker, torpet Stockshult örn nära 7 hektar åker och torpet Ödhultsmåla

örn något över 4 hektar åker. Torpen borde försäljas endast i den mån

de icke erfordrades för skogsstaten. Lotterna borde i övrigt tilldelas för

utom tillgänglig ängsmark så mycken avrösningsjord, som vore erforderlig

för lotternas nyttjande såsom jordbruk.

Domänintendenten har i allt väsenligt biträtt kronojordstyckningssakkunnigas

utlåtande.

Kalmar läns södra hushållningssällskaps egnahemsnämnd har med instämmande

i vad vederbörande jordbrukskonsulent anfört föreslagit följande.

Från huvudgården borde avskiljas ett åkerområde örn cirka 4

hektar, beläget intill Postlyckan, och tilläggas detta torp. För övrigt

borde huvudgården bibehållas. Torpen Ekeberg och Riddersberg, av

vilka det sistnämnda vore obebyggt, läge mitt i skogsmarken, så gott som

intill varandra. Dessa borde utgöra en lägenhet. Tillräckligt med skogsmark

borde tilldelas såväl torpen som huvudgården. Tre bebyggda och

två obebyggda bostadslägenheter, belägna vid ödhults station, borde samtidigt

avsöndras.

I anslutning till kronojordstyckningssakkunnigas och domänintendentens

uttalanden uppdrog domänstyrelsen åt uppskattningsnämnden att

verkställa saluvärdering å egendomen, vilken, såsom tidigare angivits,

verkställdes under 1929.

Uppskattningsnämnden har föreslagit försäljning av 12 salulotter, som

å kartan utmärkts med streck- och korsprickade linjer och bokstäverna

A—M i rött. De med litt. O, P, R och S i rött betecknade lotterna avsåges

att undantagas för framtida behov av bostadstomter mitt för Ödhults

järnvägsstation och borde i avvaktan på försäljning bibehållas i

kronans ägo och ställas under skogsstatens vård och förvaltning. Likaledes

borde de obebyggda med litt. K, L och M betecknade lotterna,

därest vid utbud under hand köpare ej erhölles. i avvaktan på försäljning

ställas under skogsstatens vård och förvaltning.

Förberörda lotter, A—M och O—S, hava värderats på följande sätt.

Litt. A. Huvudgårdslotten jämte Ösängen och Grisebäcksängen.

Ägofigurer å kartan: 1—65, 65 a, 66—124, av 125, 128—185, 199, 200, 203

—211, 211 a, 212—220, av 221, 232—235, av 262, av 263, av 280, 285—296,

298, av 300, 481—499. Areal: 114.119 hektar, varav 46.73 hektar tomt och

åker, 15.689 hektar äng och 51.7 hektar avrösningsjord (efter avdrag avdel

av 202, som ej tillhörde kronan, och del av 125, lotterna O. P, R och

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202. 35

b), baluvärde 43,000 kronor, varav 9,846 kronor för växande skog. Arrendevärde

1,575 kronor.

Lotten borde hembjudas egendomens arrendator, J. E. Ljung, ehuru han

innehaft egendomen å arrende endast sedan år 1925, då han hävdat den

besvärliga egendomen synnerligen väl och därtill vore en av de få, som

hade utsikt att kunna reda sig på en sådan egendom.

litt. B. Hulingsäng, norra delen.

Ägofigurer å kartan: 471—475. Areal: 2.55 hektar, varav 2.49 hektar

tomt och åker samt 0.06 hektai’ äng. Saluvärde: 1,518 kronor, avrundat

till 1,800 kronor. Arrendevärde: 60 kronor.

Hulingsängen hade helt och hållet odlats och dikats av Karl Alfred

Karlsson och Axel Jansson, båda i Stubbhult nr 1. På grund av denna

odlingsskyldighet hade ängen upplåtits arrendefritt i tre år och mot en

årlig avgäld av 100 kronor under de två senaste åren av innevarande arrendeperiod.

Norra delen av Hulingsängen borde hembjudas Jansson,

vilken vore ägare av en jordbrukslägenhet, Stubbhult nr 1, belägen cirka

2 kilometer från Hulingsäng och innehållande cirka 6 hektar åker och 75

hektar skogsmark, jämlikt 11 § i förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående

försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m.

litt. C. Hulingsäng, södra delen.

Ågofigurer å kartan: 476—480. Areal: 2.89 hektar, varav 2.745 hektar

tomt och åker, O.os hektar äng och O.095 hektar avrösningsjord. Saluvärde

1,664 kronor 50 öre, avrundat till 2,000 kronor. Arrendevärde 65 kronor.

Förbemälde Karl Alfred Karlsson, vilken vore ägare av en jordbrukslägenhet,

Stubbhult nr 1, belägen cirka 2 kilometer från Hulingsäng och

innehållande cirka 6 hektar åker och 75 hektar skogsmark, borde hemb judas

denna del av Hulingsängen enligt 11 § i nämnda förordning.

Vid föreslagen försäljning av lotterna litt. B och C möjliggjordes för

blivande köpare att erhålla lån ur egnahemslånefonden.

litt. D. Poststugan.

Ägofigurer: 201, av 222, av 231, 236—248, av 249, av 250, av 251, av 252

254—261, av 262, av 263, av 264, 265—270, av 271, av 272, 273—275, av 276.

Areal: 22.939 hektar, varav 5.758 hektar tomt och åker, 0.943 hektar äng och

16.238 hektar avrösningsjord, efter avdrag av del av ägofigur 202. Saluvärde.

6,225 kronor, varav 3,334 kronor för växande skog. Arrendevärde

230 kronor. I försäljningen inginge en av huvudgårdens arrendator nu

använd, kronan tillhörig lada å ägofigur 256.

Innehavaren av torpet, Edvin Gustafsson, som brukat torpet sedan 8 år,

då han övertog det efter sin fader, och som dessförinnan i 18 år arbetat

å torpet under det hans fader innehade detsamma, borde hembjudas torpet

litt. E. Stockshult.

Ägofigurer: av 263, av 264, av 280, 281—284, av 300, 301, 302, 304—319,

av 320, 321—327, 328, a, b, c, d, e, 329—340, av 341, av 342, av 343, 344—357,’

av 360. Areal: 30.399 hektar varav 7.976 hektar tomt och åker, 3.848 hektar

äng och 19.475 hektar avrösningsjord. Saluvärde 13,700 kronor, varav 7,151

kronor för växande skog. Arrendevärde 385 kronor.

Torpet, som innehades av förre husaren Karl Johan Gottfr. Folke, vilken

brukat torpet i 30 år och hävdat det synnerligen väl, borde vid försäljningen

hembjudas Folke.

litt. F. Ödhultsmåla.

Ägofigurer: av 341, 359, av 360, av 361, av 364, av 365, 366—389 390.

390 a, 391—393, av 394, 395—406. av 407, av 408. Areal: 32.9 hektar, varav

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 202.

4.134 hektar aker, 1.446 hektar äng och 27.32 hektar avrösningsjord. Saluvärde

13,600 kronor, varav 10,719 kronor för växande skog. Arrendevärde

150 kronor.

Innehavaren, förre husaren Johan Otto Kreutz, hade innehaft torpet i

18 år, varav 7 år som brukare, och under de övriga åren .hyrt bostaden.

Kreutz hade hävdat jorden väl och borde vid torpets försäljning tillerkännas

hembudsrätt.

litt. G. Bebyggda tomten Skogslund.

Ägofigur: 229. Areal: 0.332 hektar tomt. Saluvärde 1,528 kronor, varav

för växande skog 200 kronor. Arrendevärde 45 kronor.

Tomten vore bebyggd med innehavaren, arbetaren Herman Johansson,

tillhörig villa med uthus. Åbyggnaden utgjorde nöjaktig och stadigvarande

bostad åt en familj. Johansson borde tillerkännas hembudsrätt vid

tomtens försäljning. För å tomten verkställda förbättringar borde medgivas

avdrag å saluvärdet med 330 kronor, varför lotten borde hembjudas

Johansson för 1,200 kronor.

litt. H. Bebyggda tomten fig. 299. Areal: O.25 hektar. Saluvärde: 1,040

kronor, varav 40 kronor för växande skog. Arrendevärde 40 kronor.

Tomten vore bebyggd med innehavaren, handlanden Simon Svensson,

tillhörig villa och uthus. Åbyggnaden inrymde — förutom handelsbutik

—- nöjaktig bostad. Svensson borde vid försäljning hembjudas tomten.

För å tomten verkställda förbättringar borde medgivas avdrag å saluvärdet

med 250 kronor, varför lotten borde hembjudas Svensson för 790 kronor.

litt. I. Skolhustomt. Ägo figur: 230. Areal: 0.194 hektar. Saluvärde:

776 kronor. Arrendevärde 30 kronor.

Tomten, som vore bebyggd med Målilla församling tillhörigt skolhus

och uthus, borde hembjudas församlingen. För verkställda förbättringar

borde församlingen medgivas avdrag å saluvärdet med 190 kronor. Härjämte

borde församlingen i enlighet med därom framställd begäran,

därest den till kronan återlämnade den av församlingen jämlikt Kungl.

Maj:ts brev den 28 maj 1880 inköpta tomten, ägofigur 202 å kartan, medgivas

avdrag å köpesumman med ytterligare 176 kronor (880 kvadratmeter

å 20 öre).

litt. K. Obebyggd tomt.

Ägofigurer av 221, av 225, 227. Areal: 0.26 hektar avrösningsjord. Salu

värde 560 kronor, varav för växande skog 42 kronor. Arrendevärde 30

kronor.

litt L. Obebyggd tomt.

Ägofigurer: av 222, 223, av 231. Areal: O.352 hektar avrösningsjord. Saluvärde:

925 kronor, varav för växande skog 51 kronor. Arrendevärde: 40

kronor.

litt. M. Obebyggd tomt.

Ägofigurer: av 222, 224, av 225, 226. Areal: 0.38 hektar avrösningsjord.

Saluvärde: 1,030 kronor, varav 88 kronor för växande skog. Arrendevärde:

40 kronor.

litt. O. Obebyggd tomt.

Ägofigur av 125. Areal: 0.138 hektar. Saluvärde: 415 kronor. Arrendevärde:

25 kronor.

litt. P. Obebyggd tomt.

Ägofigur: av 125. Areal: O.is hektar. Saluvärde: 455 kronor, varav för

växande skog 5 kronor. Arrendevärde: 25 kronor.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

37

litt. R. Obebyggd tomt.

Ägofigur: av 125. Areal: 0.14 hektar. Saluvärde: 475 kronor, varav för

växande skog 56 kronor. Arrendevärde: 25 kronor.

litt. S. Obebyggd tomt.

Ågofigur: av 125. Areal: 0.14 hektar. Saluvärde 465 kronor, varav för

växande skog 46 kronor. Arrendevärde: 25 kronor.

Lotterna hade värderats något under i orten gängse skäligt pris, och avsåge

priserna försäljning i befintligt skick, men med rätt för avträdaren

till sedvanlig ersättning för utsäde och höstbrukning i de fall, då han nödgades

avstå mark til annan salulott.

Nämnden har icke ansett skäl föreligga att föreslå särskilda villkor angående

salulotternas användning samt återköpsrätt. Icke ens det förhållandet

att salulotterna litt. D, Poststugan, och litt. F, Ödhultsmåla, vore

ofullständigt bebyggda, varvid syftet med upplåtelsen försvårades, har

nämnden ansett motivera förbehåll om återköpsrätt. Skulle sådant förbehåll

likväl göras, har nämnden föreslagit reducering av saluvärdena med

15 procent för lotterna litt. A, G, H, I, K, L, M, O, P, R och S och med

10 procent för lotterna litt. D, E och F. Åborättsvärdering bär verkställts

t lotterna litt. D och F. Samtliga innehavare av lotter — såväl av huvudgården

som av jordbrukslägenheter och bebyggda bostadslägenheter —

hava delgivits de åsätta saluvärdena, och hava de förklarat sig villiga

att betala respektive lotter åsätta saluvärden.

Vid försäljningarna borde följande förbehåll göras. Finsjö kraftaktiebolag

borde medgivas rätt att hava elektriska ledningar framdragna över

lotterna litt. A, D och E. Köpare av lotterna litt. A, B och C borde åläggas

att av kostnaderna för egendomens andel i förberörda torrläggningsföretag

gälda, köpare av litt. A 61 procent, av litt. B 19 procent och av litt.

C 20 procent. Vid blivande avstyckning borde tillförsäkras dels lotten

litt. A rätt såväl till utfartsväg över Poststugan till allmänna landsvägen,

vägen, nr 228, som till väg över ägofigur 247 a och till väg över gamla sågplanen,

ägofigur 297, dels kronan rätt till väg å ägofigurerna nr 358 och

364, och dels lotten litt, F rätt till väg över ägofigurerna 362, av 364 och

416 till nya vägen.

Egendomen i övrigt borde bibehållas i kronans ägo, skogsmarken för

att förvaltas tillsammans med intilliggande kronopark samt två områden,

ett örn 0.23 hektar av ägofigur 125 och ett örn 0.585 hektar, ägofigur 297,

för att användas till upplagsplatser. Härjämte borde del av ägofigur 262,

kanal, 0.015 hektar bibehållas i kronans ägo.

Över jägmästaren har i ärendet avgivit yttranden dels den 24 april 1929

och dels den 18 mars 1931. I sitt förstberörda yttrande har överjägmästaren

framställt vissa anmärkningar mot den en del lotter tilldelade skogsmarkens

omfattning. Vad överjägmästaren sålunda framhållit har av

uppskattningsnämnden beaktats. I yttrandet den 18 mars 1931 har överjägmästaren

bemärkt, att de använda å-prisen vore så låga som möjligt

med hänsyn till dåvarande konjunkturläge. Det oaktat hade ståndskogsvärdena

i vissa fall blivit avsevärt höga i förhållande till fastighetsvärdena

i övrigt. Särskilt anmärkningsvärt vore detta beträffande lägenheten

Ödhultsmåla, där åkerarealen omfattade endast 4.13 hektar med markvärde

av 1,240 kronor under det att virkeskapitalet vore 2,199 fm3 med ett värde

av 10,719 kronor å ej mindre än 27.32 hektar utmark. På grund härav

borde områdestilldelningen till torpet Ödhultsmåla minskas på sätt å kar

tan angivits med blyertslinjen a—b.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

överlantmätaren har anfört följande. Ur jorddelningslagens synpunkt

torde hinder möta för avstyckning av ägolotten litt. E, Stockshult. Häri

inginge nämligen större delen av de till jordeboksenheten Stockshult nr 1,

ett torp, hörande ägorna. Realiserandet av ifrågavarande styckningsförslag

skulle innebära, å ena sidan att till denna styckningslott skulle läggas

vissa delar av fastigheterna Ödhult nr 1 och 2. vilka vore av beskaffenhet

att icke kunna brukas såsom särskild fastighet, och å andra sidan

a,tt till dels ägolotten litt. F, Ödehultsmåla, dels stamfastigheten skulle

läggas vissa, från Stockshult nr 1 avstyckade områden, vilka icke heller

kunde brukas såsom särskilda fastigheter. Då Ödhult och Stockshult ut

gjorde skilda skifteslag, kunde sammanläggning av de delar, som avstyckades

från de olika skifteslagen för att brukas såsom en fastighet, icke

lagligen äga rum. För ordnande av frågan syntes lämpligen höra så

förfaras, att sammanläggning av de båda skifteslagen begärdes och verk

ställdes, innan avstyckningarna utfördes. Härigenom vunnes även den

fördelen, att kostnaden för utstakning av gränsen emellan Stockhult och

Ödhult undvekes. Sedan sammanläggning av de tre fastigheterna skett,

syntes hinder mot avstyckning av de föreslagna styckningslotterna icke

mota, och detta även örn ägolotten litt. E, Ödhultsmåla, gåves den mindre

omfattning, som överjägmästaren föreslagit. Det syntes böra framhållas,

att det upprättade förslaget innebure, att lägenheten Solhem nr 1 skulle

delas emellan styckningslotterna litt. A och D. Då denna lägenhet icke

tillhörde Kungl. Majit och kronan, kunde någon disposition rörande den

samma icke nu träffas, utan borde de delar av lägenheten, som inginge i

berörda styckningslotter, avföras från respektive lott.

Med anledning av vad överjägmästaren anfört angående tilldelning av

skogsmark till lotten F, Ödhultsmåla, uppdrog domänstyrelsen åt överjägmästaren

att låta verkställa värdering av denna lott med det föreslagna

området, och har härvid lotten med en areal av 24.52 hektar, varav 4.i:u

hektar åker, 1.44r> hektar äng och 18.94 hektar avrösningsjord, saluvärderats

till 8,500 kronor, varav 6,060 kronor för växande skog. Torpets innehavare,

«T. O. Kreutz, har skriftligen förklarat sig önska inköpa lotten för det

åsätta saluvärdet, 8,500 kronor.

Härjämte har domänintendenten ansett, att saluvärdena å lotterna litt.

B och C borde sänkas till 1,650 kronor för lotten litt. B och till 1.800 kro

lior för lotten litt. C.

Med skrivelse den 26 februari 1932 har domänstyrelsen underställt ärendet

Kungl. Majits prövning samt därvid, jämte det styrelsen meddelat, att

styrelsen föranstaltat örn skötsel och vård av egendomen i fråga till den

14 mars 1933 samt örn sammanläggning av fastigheterna Ödhult nr 1 och

2 jämte Stockshult nr 1 på sätt överlantmätarén föreslagit, för egen del

anfört följande.

Styrelsen hade under hand inhämtat, att förberörda torrläggningsföretag

numera fullbordats och arbetena avsynats, men att kostnaderna ej

fördelats på de i företaget ingående fastigheterna. Kronoegendomen hade

ej del i avdikningslån för företagets utförande.

I fråga om uppskattningsnämndens förslag till egendomens disposition

samt de föreslagna saluvärdena hade styrelsen icke annat att erinra, än

att dels lotten litt. F, Ödhultsmåla, borde försäljas med av överjägmästa
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

ren föreslagen areal, dels den jämlikt Kungl. Maj:ts brev den 28 maj

1880 försålda tomten, ägofigur nr 202 å kartan, ej skulle ingå i försäljningarna

av lotterna litt. A och D utan dessa försäljas med förut angivna

arealer, dels saluvärdena för lotterna litt. B och C höra bestämmas till

3,650 respektive 1,800 kronor.

Särskilda villkor angående lotternas användning och förbehåll örn återköpsrätt

ansåge styrelsen icke höra föreskrivas. Skulle likväl sådan rätt

förbehållas, borde saluvärdena vid samtliga försäljningar bestämmas till

10 procent.

Beslut örn försäljning av lotterna litt. O, P, R och S torde ej nu böra

fattas, utan borde dessa lotter tillsvidare ställas under skogsstatens vård

och förvaltning och försäljas i den mån spekulanter å dessa uppträdde.

Vid försäljningarna borde förbehåll göras örn att utstämplad skog ej

inginge samt örn rätt för köpare av skogen att avverka och bortföra

denna före den 1 maj 1934.

Beträffande lotterna litt. A, B och C borde köpare åläggas att betala vad

av kronans kostnader för egendomen för sjön Hulingens sänkning belöpte

å respektive lott.

Då beslut örn försäljning av en del lotter påfordrade riksdagens medverkan,

torde ärendet i dess helhet böra underställas riksdagen.

Jag biträder förslaget till egendomens disposition, sådant det av domänstyrelsen

förordats. Anledning att föreskriva villkor örn återköpsrätt

synes mig icke föreligga i förevarande fall. Till frågan örn dispositionen

efter den 14 mars 1933 av de i kronans ägo kvarblivande delarna av egendomen

torde jag få återkomma, sedan riksdagens beslut i försäljningsfrågan

föreligger.

Jag hemställer nu, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av kronoegendomen 1 mantal Ödhult nr 1 och 2

jämte lägenheten Stockshult nr 1, ett torp, i Målilla

socken av Kalmar län må, med tillträdesrätt den 14

mars 1933, försäljas

dels enligt förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående

försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m.

lotten litt. A, huvudgårdslotten jämte Ösängen och

Grisebäcksängen, örn 114.119 hektar, med ett saluvärde

av 43,000 kronor samt med hemhudsrätt enligt 9 § i

förordningen för egendomens arrendator J. E. Ljung,

lotten litt. B, Hulingsängen, norra delen, örn 2.55 hektar,

med ett saluvärde av 1,650 kronor samt med hembudsrätt

enligt 11 § i förordningen för Axel Jansson,

lotten litt. C, Hulingsängen, södra delen, örn 2.89 hektar,

med ett saluvärde av 1800 kronor samt med hembudsrätt

enligt 11 § i förordningen för Karl Alfred

Karlsson,

lotten litt. I), Poststugan, örn 22.939 hektar, med ett

Departementb

chefen.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

saluvärde av 6,225 kronor samt med hembudsrätt enligt

9 § i förordningen för Edvin Gustafsson,

lotten litt. E, Stockshult, örn 30.399 hektar, med ett

saluvärde av 13,700 kronor samt med hembudsrätt enligt

9 § i förordningen för Karl Johan Gottfr. Folke,

lotten litt. F, Ödhultsmåla, örn 24.52 hektar, med ett

saluvärde av 8,500 kronor samt med hembudsrätt enligt

9 § i förordningen för Johan Otto Kreutz,

envar av lotterna litt. G, Skogslund, örn O.332 hektar,

och litt. H, örn O.25 hektar, med saluvärden av 1,528

kronor respektive 1,040 kronor samt med hembudsrätt

enligt 10 § i förordningen för Herman Johansson till

lotten litt. G och Simon Svensson till lotten litt. H.

med rätt för Johansson och Svensson att, därest de begagna

sig av dem medgiven hembudsrätt, erhålla avdrag

å saluvärdet, Johansson med 330 kronor och

Svensson med 250 kronor, samt

envar av lotterna litt. K, L och M, örn respektive 0.26

hektar, O.352 hektar och 0.38 hektar, med saluvärden av

respektive 560 kronor, 925 kronor och 1,030 kronor enligt

13 § i förordningen,

dels ock lotten litt. I, örn O.194 hektar, till Målilla församling

med ett saluvärde av 586 kronor;

under villkor beträffande samtliga lotter,

att de försäljas i befintligt skick, att endast kronan

tillhöriga byggnader och anläggningar ingå i försäljningarna,

att i köpen ej ingå å lotterna befintlig särskilt

för sig utstämplad skog, att köpare av sådan skog

förbehålles rätt att intill den 1 maj 1934 avverka och

bortföra skogen utan rätt för köpare av fastighet att

bekomma ersättning för skada och intrång, som kan

åsamkas genom detta förbehåll, att förbehåll göres för

de jämkningar i gränser, som kunna vid blivande avstyckningsförrättning

för lotternas frånskiljande föreskrivas,

att lotterna tillförsäkras rätt till erforderliga

utfartsvägar, lotten litt. A över litt. D, ägofigur nr

228, till allmänna landsvägen, samt över ägofigurerna

247 a och 297, kronan över ägofigurerna 358 och 364

samt lotten litt. F över ägofigurerna 362, 364 och 416

fram till nya vägen, beträffande lotterna litt.

A, D och E, att köpare är skyldig att respektera den

Finsjö kraftaktieholag medgivna rätten att hava elektriska

ledningar framdragna över egendomen, beträffande

lotterna litt. A, B och C, att köpare skall

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

gälda vad av kostnaderna för torrläggningsföretaget

för sjön Hulingens sänkning belöper å respektive lott,

samt beträffande lotten litt. I, att köpeskillingen

erlägges kontant å tillträdesdagen till länsstyrelsen

i länet, som har att utfärda köpebrev å lotten, att

köparen skall svara för de å lotten efter tillträdesdagen

belöpande onera och utskylder, samt att köparen ensam

skall vidkännas kostnad för lagfart och avstyckning

samt övriga med köpet förenade kostnader.

a:o.

Kronoegendomen 3/s mantal Södra Lökaröd nr 1 i Brösarps socken av

Kristianstads län är upplåten å arrende intill den 14 mars 1933 mot en

årlig avgäld av 388 kronor.

Å egendomen hölls arrendeuppskattning under år 1931. Av det över

förrättningen uppgjorda instrumentet med tillhörande handlingar, däribland

en av distriktslantmätaren J. Voldt under åren 1930 och 1931 upprättad

och kompletterad karta över egendomen jämte tillhörande beskrivningar,

inhämtas bland annat följande.

Egendomen, som är belägen omkring 35 kilometer från Kristianstad

och 6 kilometer från Maglehems järnvägsstation, innehåller en areal av

90.231 hektar, därav 17.9605 hektar tomt och åker, 2.208 hektar ängsmark och

70.0625 hektar avrösningsjord.

Åkerjorden består till större delen av mycket stenbunden sandmylla

på stenbunden pinnmo och i norra delen av sandmylla på grusbotten,

samt är av mager beskaffenhet.

Egendomens åbyggnader äro i sin helhet av medelgod beskaffenhet, väl

underhållna och tillräckliga för egendomens behov.

Torp eller lägenheter finnas icke vid egendomen.

Kronojordstyckningssakkunniga hava föreslagit, att, då anledning icke

förelåge att i kronans ägo bibehålla denna jämförelsevis obetydliga egendom

med dess stenbundna jord, egendomen skulle försäljas i en lott.

Uppskattning smännen hava ansett, att egendomens inägoområde med erforderlig

skogsmark borde försäljas i en lott. Den övriga skogsmarken,

å kartan betecknad med litt. Bl och B2, vilken vore bevuxen med synnerligen

vacker bokskog av högt värde, borde, enligt uppskattningsmännen,

avsättas till kronopark.

Försäljningslotten, å kartan betecknad med litt. A, innehåller en areal

av 38.8045 hektar, därav 17.9545 hektar tomt och åker, I.077 hektar ängsmark

och 19.773 hektar avrösningsjord, och har av uppskattningsmännen åsatts

ett saluvärde av 21,500 kronor, därav 6,100 kronor för växande skog och

skogsmark, samt ett arrendevärde av 500 kronor.

Några särskilda villkor i fråga örn lottens användning eller bestämmelser

örn återköpsrätt av lotten från kronans sida hava uppskattningsmännen

icke funnit erforderliga. För den händelse stadgande örn åter
-

föra

Lökaröd nr 1

» Kristianstads

ian.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Departement^

chefen.

42 Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

köpsrätt likväl skulle befinnas lämpligt, hava uppskattningsmänneu föreslagit

en nedsättning i saluvärdet med 10 procent.

Egendomens nuvarande arrendator, Karl Nilsson, har endast innehaft

egendomen sedan den 14 mars 1926 och är sålunda författningsenligt ej

hembudsberättigad vid lottens litt. A försäljning. Uppskattningsmännen

hava dock föreslagit, att lotten skulle lörsäljas till arrendatorn Nilsson,

vilken väl hävdat densamma och skriftligen förklarat sig villig att till

åsatt saluvärde inköpa lotten ifråga.

Överlantmätaren har meddelat, att från lantmäteriteknisk synpunkt intet

hinder förelåge för den föreslagna avstyckningen.

Med utlåtande den 19 februari 1932 har domänstyrelsen underställt ärendet

Kungl. Maj:ts prövning samt därvid för egen del anfört, att styrelsen

i likhet med uppskattningsmännen ansåge, att lotten litt. A borde

försäljas till egendomens nuvarande arrendator, Karl Nilsson, till åsatt

saluvärde. Mot dispositionsförslaget i övrigt hade styrelsen icke något

att erinra..

För egen del finner jag ej anledning till erinran mot domänstyrelsens

nu framlagda förslag. För hembud av försäljningslotten åt arrendatorn

Nilsson erfordras emellertid riksdagens medgivande. Till frågan örn dispositionen

av den i kronans ägo kvarvarande delen av kronoegendomen eller

lotterna litt. Bl och B2 torde jag framdeles få återkomma, då riksdagens

beslut i försäljningsfrågan föreligger, Jag hemställer nu, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av kronoegendomen 3/s mantal Södra Lökaröd

nr 1 i Brösarps socken av Kristianstads län den å förberörda

karta med litt. A betecknade lotten md med

ett saluvärde av 21,500 kronor försäljas enligt förordningen

den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning

i vissa fall av kronoegendom m. m. med hembudsrätt

jämlikt 9 § i förordningen för arrendatorn Karl Nilsson

samt under villkor, att egendomen må tillträdas

den 14 mars 1933, och med förbehåll örn rätt för kronan

till fri utfartsväg över det å kartan med ägofiguren

nr 27 betecknade området ävensom rätt för kronan

att begagna alla till egendomen hörande vägar.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

43

6:o.

Kronoegendomen % mantal Hjältorp nr 1 Västergården i Fritsla socken Mjältorp nr i

av Älvsborgs län Ilar från den 14 mars 1927 av domänstyrelsen utarren- ^ä^rydrden

i Alvsborgs

derats under kortare perioder till den 14 mars 1932. län.

Årliga arrendeavgälden har till den 14 mars 1931 utgått med 1,300 kronor.

För senaste arrendeåret har i arrende för egendomen erlagts 1,200

kronor.

Uppskattningsförrättning har verkställts å egendomen under år 1931.

Av det vid nämnda förrättning förda instrumentet med tillhörande handlingar,

däribland en av distriktslantmätaren Herman Fröberg år 1931 över

egendomens hemskifte samt en del av egendomens skogsskifte upprättad

karta ävensom en för visst område av egendomen uppgjord, av länsstyrelsen

i Älvsborgs län fastställd styckningsplan, inhämtas bland annat

följande.

Egendomen är belägen 25 kilometer från Borås och 2 kilometer från

Fritsla järnvägsstation samt innehåller, från egendomen försåld mark oräknad,

en areal av cirka 156.6610 hektar.

Utmarken omfattar en areal av omkring 127.noo hektar och är med

därå belägna torpet Kristersberg ställd under skogsstatens förvaltning.

Egendomens hemskifte innehåller 29.5510 hektar, därav 19.9010 hektar

tomt och åker, 4.0480 hektar äng och 5.6020 hektar avrösningsjord.

Å hemskiftet har fabriksarbetaren Klas Granat uppfört egen stugubyggnad.

Enligt Kungl. Maj:ts resolutioner den 3 och 10 februari 1922 har Viskans

Kraftaktiebolag erhållit medgivande att över egendomen hava kraftledningar

framdragna.

Med hänsyn till rådande depression hava uppskattningsmännen, under

framhållande dock, att under andra förhållanden ett mera vittgående förslag

för egendomens exploatering kunde tänkas, då densamma på grund

av sin belägenhet omedelbart intill järnvägsstation och större fabriksområde

erbjöde stora möjligheter för tomtupplåtelser, nu åtnöjt sig med att endast

i den mån, framställningar örn markförvärv till dem ingått och dessa

framställningar kunnat bringas i överensstämmelse med förefintlig styckningsplan,

föreslå försäljningar från egendomen, vilken de i övrigt i anslutning

till ett av kronojordstyckningssakkunniga den 31 december 1926

gjort uttalande förordat till fortsatt utarrendering.

De av uppskattningsmännen till försäljning föreslagna områdena med

arealer och åsätta saluvärden framgå av följande tabell.

O m råde s- betcckning å

kartan

Ägofigurer å ka

r t a n

1

Areal i

hektar

Saluvärde i

kronor

t

2:! .......................................

|

0.0890

360

9

30 — 07, av 38, av 39 ...................

0.7 4 80

2,230

‘A

42—49 med undantag av de delar,

sorn äro avsedda*

eirka

att ingå i gata. av 50, av 51, av

92 b...............

1.6500

2,000

4

Av (56, 68 ..................................

O. i :i o o

520

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

Området nr 1 avsåges att försäljas till Frans Oskar Skoglund för utökning

av Skoglunds ägande, området angränsande bostadstomt. Områdena nr 2

och 3 vore avsedda att försäljas till fabriksidkaren I. Andén och nr 4

skulle upplåtas till förenämnde Granat, som å området ägde förut omnämnt

boningshus.

Vid försäljning av området nr 3, vilket a -tyckningsplanen inlagts såsom

öppen plats, till fabriksidkaren Andén hava uppskattningsmännen föreslagit,

att i blivande köpehandling skulle intagas bestämmelse om att området icke

Hnge bebyggas, samt att den över området ledande vägen, vilken tili en del

komme att ingå i köpet, icke finge avstängas, mea mindre än att en i

styckningsplanen upptagen gata bleve utlagd i trafikabelt skick. Därjämte

borde vid försäljning av förenämnda område ävensom området nr 2 köparen

tillförbindas att respektera den Viskans Kraftaktiebolag medgivna rätten

att hava sina kraftledningar å områdena kvarstående.

I övrigt hava uppskattningsmännen beträffande föreslagna försäljningar

icke funnit nödigt föreskriva bestämmelser örn särskilda villkor för lotternas

användning och icke heller ansett erforderligt att föreslå stadgande örn

återköpsrätt för kronan. För den händelse likväl Kungl. Majit skulle finna

bestämmelse örn återköpsrätt lämplig, hava uppskattningsmännen förordat

nedsättning med 15 procent i åsätta saluvärden.

Områdena hava värderats under förutsättning, att de överlåtas i det skick,

vari de på grund av gällande kontraktsbestämmelser skola av arrendatorn

avlämnas.

Såväl Skoglund som Andén och Granat hava förklarat sig vilja till åsätta

saluvärden förvärva respektive områden.

Över jägmästaren har icke haft något att erinra mot det av uppskattningsmännen

framlagda försäljningsförslaget.

överlantmätaren bär meddelat, att ur lantmäteriteknisk synpunkt intet

hinder förelåge mot försäljningslotternas avstyckning.

Med skrivelse den 5 februari 1932 har domänstyrelsen underställt detta

ärende Kungl. Majits prövning samt därvid för egen del anfört följande.

Styrelsen biträdde uppskattningsmännens försäljningsförslag. Mot de av

uppskattningsmännen åsätta saluvärdena hade styrelsen ingen anmärkning.

De till försäljning avsedda områdena borde upplåtas med full och oinskränkt

äganderätt.

Hembudsrätt borde jämlikt gällande författning tillerkännas fabriksarbetaren

Granat å det område, som föreslagits att försäljas till honom.

Det till utökning av Skoglunds bostadstomt avsedda området borde till

Skoglund upplåtas mot kontant köpeskilling. Likaledes borde de till försäljning

till fabriksidkaren Andén föreslagna områdena ske under förutsättning,

att köpeskillingarna erlades kontant.

Samtliga försäljningar ifråga anslöte sig, såsom av uppskattningsmännen

framhållits, till förberörda styckningsplan.

Styrelsen ansåge sig ifråga örn denna styckningsplan böra bringa i erinran,

att planen med tillhörande beskrivning och förslag till byggnadsbestämmelser

på sin tid utarbetats av byggnadsstyrelsen i anledning av en

till nämnda ämbetsverk avlåten remiss rörande en utav domänstyrelsen i

skrivelse till Kungl. Majit den 31 maj 1924 gjord hemställan örn Kungl.

Majits och riksdagens medgivande att från egendomen försälja vissa områden.

Planen, vilken byggnadsstyrelsen överlämnade i akt och mening att få

densamma fastställd som stadsplan, erhöll emellertid icke dylik fastställelse.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

Enligt vad som framginge av utdrag ur statsrådsprotokollet över jordbruksärenden

den 7 januari 1926, hade nämligen dåvarande chefen för

jordbruksdepartementet icke funnit stadsplan för området erforderlig, utan

hade ansett, att det skulle ankomma på vederbörande myndighet att vid

behov göra framställning därom.

Då emellertid departementschefen funnit det önskvärt, att en lämplig

bebyggelse inom det för upplåtelse föreslagna området främjades, och att

de byggnadsbestämmelser, som vid försäljning från kronoegendomar av

tomter å områden, för vilka stadsplan icke fastställts, i möjligaste mån

bleve ensartade, hade departementschefen föreslagit, att vid upplåtelse av de

då till försäljning avsedda områdena skulle i blivande köpekontrakt införas

följande av honom såsom lämpliga ansedda byggnadsbestämmelser, nämligen

att byggnads avstånd från tomt till angränsande vägs mittlinje ej måtte

understiga 9 meter;

att huvudbyggnad icke måtte uppföras närmare grannes tomtgräns än 6

meter;

att huvudbyggnad icke måtte uppföras till större höjd än 7.5 meter och

icke innehålla mera än 2 våningar;

att uthus, för den händelse det icke sammanbyggdes med liknande hus

i grannes tomtgräns, icke måtte uppföras närmare nämnda tomtgräns än

3 meter;

att uthus icke måtte uppföras till större höjd än 3 meter; samt

att tomt icke måtte användas till industriella anläggningar eller till

upplag.

Departementschefens i berörda hänseende framlagda förslag vann Kungl.

Maj:ts och riksdagens bifall, och medgåvos de föreslagna försäljningarna

under förutsättning, att omförmälda bestämmelser beträffande tomts användning

och bebyggande därvid vunne beaktande.

Byggnadsstyrelsens dispositionsplan hade, såsom framginge av ett planen

åtecknat bevis, av länsstyrelsen den 26 oktober 1927 fastställts såsom styckningsplan.

En närmare reglering av det till exploatering avsedda området av egendomen

och dess bebyggande hade av domänstyrelsen icke tills vidare ansetts

erforderlig; och funne styrelsen därför, att även vid nu föreliggande försälj

ningsförslag, i den mån däri inginge till bebyggelse avsedda områden,

enahanda föreskrifter ifråga örn användande och bebyggande av tomt borde

vinna tillämpning.

Styrelsen hade föranstaltat örn egendomens utarrendering till den 14

mars 1933.

Jag biträder försäljningsförslaget, sådant detsamma blivit av domänstyrelsen

förordat, samt hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen medgiva,

att av kronoegendomen mantal Mjältorp nr 1

Västergården i Fritsla socken av Älvsborgs län må med

tillträdesrätt den 14 mars 1933 och med de arealer, som

förut omförmälts, försäljas följande områden, nämligen

dels området nr 4 jämlikt 10 § i förordningen den 6

juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall av

kronoegendom m. m. med ett saluvärde av 520 kronor

och med hembudsrätt för fabriksarbetaren Klas Granat;

Departement s~

chefen.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bittinge nr

1—3 i Örebro

län.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

dels områdena nr 1, 2 och 3, det förstnämnda till

Frans Oskar Skoglund med ett saluvärde av 360 kronor

för utökning av honom tillhörig bostadstomt och de

bada senare med saluvärde av 2,230 kronor respektive

2,000 kronor eller tillhopa 4,230 kronor till fabriksidkaren

I. Andén, under villkor i avseende å ett vart

av områdena nr 1, 2 och 3, att köpeskillingen vid tillträdet

kontant erlägges till länsstyrelsen i Älvsborgs

län, som har att å området utfärda köpebrev, att köpare

skall ansvara för de området efter tillträdesdagen

åvilande onera och utskylder, samt att köpare skall vidkännas

alla lagfarts- och andra med köpet förenade

utgifter ävensom kostnader för avstyckning;

börande vid försäljningen i blivande köpekontrakt

jämväl föreskrivas beträffande ett vart av områdena

nr 1, 2 och 4, att köpare skall vara skyldig ställa sig

till efterrättelse förberörda föreskrifter ifråga örn tomts

användning och bebyggande, beträffande området nr 3,

att köpare icke äger rätt bebygga området eller avstänga

den över området ledande vägen i annat fall, än att en

å styckningsplanen upptagen gata ställes i trafikabelt

skick, och beträffande ett vart av områdena nr 2 och

3 att köpare skall respektera den Viskans Kraftaktiebolag

jämlikt Kungl. Maj:ts resolutioner den 3 och 10

februari 1922 medgivna rätten att å dessa områden

hava kraftledningar framdragna.

7:o.

Kronoegendomen 3 mantal Bittinge eller Åkesberg nr 1—3 i Stora Mellösa

socken av örebro län har genom domänstyrelsens den 11 juni 1909

utfärdade kontrakt varit utarrenderad till den 14 mars 1930 mot en årlig

avgäld av 2,060 kronor. I avvaktan på dispositionsfrågans ordnande är

egendomen efter nämnda tidpunkt upplåten på arrende till den 14 mars

1932 mot enahanda avgäld.

Karta över egendomen har upprättats år 1927 av distriktslantmätare!:

Athos Eckerbom.

Uppskattningsförrättningar hava å egendomen verkställts dels år 1927,

avslutad år 1928, och dels år 1928, avslutad år 1931.

Av de över förenämnda förrättningar upprättade instrumenten med

tillhörande handlingar, däribland berörda karta jämte beskrivning, inhämtas

bland annat följande.

Egendomen, förlagd i två skiften, hemskiftet med öarna Lindön och

Skomakarholmen samt Venaskiftet, är belägen 26 kilometer från Örebro

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

och 7 kilometer från Odenbackens hamnplats samt innehåller en areal

av 241.4200 hektar, därav 89.6860 hektar tomt och åker, 34.2580 hektar ängsoch

odlingsmark, 87.9900 hektar skogs- och hagmark, 26.3370 hektar vattenområde

samt 3.1490 hektar annat impediment.

Åkern består av dels gammal lastjord, dels genom Hjälmarens sänkning

vunnen ängsjord. Fastjorden är till sin natur medelgod lerjord och

lermylla men oerhört stenbemängd. Landvinningsjorden, som utgöres av

god mulljord, är besvärad av översvämningar vid högt vattenstånd i Hjälmaren.

Betesmarken är klen, betet på Lindön likväl delvis utmärkt.

Skogsmarken är jämförelsevis god men besvärad av kärr. Skogen, i god

växtkraft, utgöres av gran.

Å egendomen finnas torpen Gattorpet, Skomakartorpet, Smedstorpet,

Muraretorpet och Nybacka.

Egendomen har sedan år 1901 arrenderats av Gustaf Andersson. Sedan

Andersson avlidit, har arrendet övertagits av delägarna i hans

dödsbo.

Torpen Muraretorpet, Gattorpet och Smedstorpet brukas sedan mer än

tio år av respektive Karl Hjalmar Karlsson, Karl Larsson och Johan

Andersson. Skomakartorpet är upplåtet tillsammans med Gattorpet. Torpet

Nybacka brukas av Hjalmar Jonsson, måg till förenämnde Gustaf

Andersson.

Egendomens byggnader äro dåliga, särskilt byggnaderna å egendomen

underlydande torp.

Egendomen äger andel i Stora Mellösa sockenallmänning och Askers

häradsallmänning.

Kronojordstyckningssakkunniga hava i utlåtande den 31 december 1926

föreslagit försäljning av egendomen, antingen uppstyckad eller odelad.

Uppskattningsmännen hava förordat en uppdelning av egendomen för

försäljning.

I det dispositionsförslag, som av uppskattningsmännen framlagts i det

över uppskattningsförrättningen 1927—1928 förda instrumentet, och vilket

förslag utarbetats på grundval av en av distriktslantmätaren Athos

Eckerbom år 1927 uppgjord styckningsplan, skulle egendomen uppdelas

i tretton lotter.

Styckningsplanen blev emellertid omarbetad, och på grundval av en,

jämväl av distriktslantmätaren Eckerbom år 1930 upprättade plan hava

uppskattningsmännen i instrument över uppskattningen 1928—1931 framlagt

nytt dispositionsförslag.

Enligt sistnämnda förslag skulle egendomen uppdelas i elva, å kartan

inlagda och med litt. A—L betecknade lotter, av vilka lotter litt. A omfattar

huvudgården, litt. B Muraretorpet, litt. C Gattorpet, litt. I) Skomakartorpet,

litt. E Smedstorpet och litt. F Nybacka. Lotterna litt. A.

C och F äro utlagda i två skiften. Lotterna litt. I och K utgöra bostadstomter.

övriga lotter äro avsedda till jordbruk.

Distriktslantmätaren Eckerbom har föreslagit, att egendomen tillkommande

andel i förenämnda allmänningar skulle fördelas på lotterna efter

deras åkerareal, därvid dock Lindölotten borde tillgodoräknas 1.9450 hektar

för där tidigare varande odling.

Enligt vad domänintendenten meddelat har vid saluvärderingen i saluvärdena

inräknats värdet av förmånen av utdelning från allmänningarna.

Lotternas arealer och saluvärden framgå av följande tabell.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

1

A r

e a 1

h e k

tar

Saluvärde i

kronor

Lott

aker

och

dylikt

ängs-

ooh

odlings-

mark

skogs- och hag- mark

fiske-

vatten

annan

avrös-

nings-

jord

summa

summa

för skog

och

skogs- mark

A Huvudgärden............

54.3620

19.1580

46.4720 4.6400

1.9910

126.6230

46,500

17,000

B Muraretorpet............

4.2610

1.3800

3.6200

—

0.0960

9.3470

5,300

2,830

C Gattorpet..................

7.7060

0.5 0 2 0

8.0300

—

0.530 0

16.7670

5,600

1,700

D Skomakartorpet.........

4.9420

0.5960

2.5400

—

O.0060

8.0820

3,550

1,270

E Smedstorpet ............

5.6640

0.7960

6.8500

—

0.1120

13.4120

5,620

2,430

F Nybacka ..................

6.6870

3.0130

6.8000

3.1100

0.17 0 0

19.6800

8,350

4,590

G Västra Venen............

2.9810

3.3070

0.9700

1.9200

0.0220

9.2000

3,700

1,817

H Östra Venen ............

3.0850

3.4830

0.2510

2.4800

0.0200

9.8190

3,800

1,725

I

—

—

0.982 0

1.1000

—

2.0820

1,560

1,460

K

—

—

0.7 760

0.56 00

1.3360

1,240

1,190

L Lindön.....................

För lotterna litt. A, C, D,

—

1.9450

10.7 000

12.5270

—

25.1720

10,350

8,360

E och F samfälld väg---

0.1190

0.0790

-

—

O.2080

0.4 01 0

—

—

Summa

89.6860

34.2 580

87.9900

26.3370

3.1490

241.4200

95,570

44,372

Uppskattningsmännen hava föreslagit, att lotten litt. A skulle hemb judas

egendomens arrendator, Gustaf Anderssons dödsbo.

Uppskattningsmännen hava vidare förordat hembud för Karl Hjalmar

Karlsson å lotten litt. B, för Karl Larsson å lotten litt. C, för Johan Andersson

å lotten litt. E och för Hjalmar Jonsson å lotten litt. F.

Domänintendenten har till domänstyrelsen muntligen meddelat, att samtliga

förenämnda, till hembud förordade brukare icke haft något att erinra

mot respektive lotters saluvärden.

Lotten litt. G skulle enligt uppskattningsmännens förslag försäljas till

Gustav Rickard Ekblad, vilken vore ägare till en å Åsby mark befintlig

lägenhet, omfattande mindre än 0.5 hektar åker.

Å lotterna litt. I och K hade såsom spekulanter anmält sig respektive

skorstensfejar Karl Olov Sjösten och kassören Ernst Konstantin Löfdahl,

båda i Örebro. Sjösten ägde en å lotten litt. I uppförd sommarstuga;

och föresloge uppskattningsmännen, att han såvitt möjligt skulle erhålla

hembudsrätt till lotten ifråga.

Lotten litt. L ansågs av uppskattningsmännen lämpligen böra försäljas

å auktion.

Övriga lotter eller litt. D, H och K skulle utbjudas under hand.

Föreskrifter rörande de till försäljning föreslagna lotternas användning

eller stadgande örn återköpsrätt för kronan hava uppskattningsmännen

icke ansett nödigt föreslå. För den händelse bestämmelse örn återköpsrätt

likväl skulle av Kungl. Majit befinnas lämplig, hava uppskattningsmännen

förordat nedsättning i respektive försäljningslotters saluvärden

med 15 procent.

Över jägmästaren, som mot det först framlagda dispositionsförslaget

framfört vissa betänkligheter, har mot nu föreliggande förslag icke haft

något att erinra.

Överlantmätaren har icke ur lantmäteriteknisk synpunkt framställt någon

anmärkning mot förslaget. Han har dock ställt sig i viss mån tveksam,

huruvida icke den salulotterna litt. B och D tilldelade skogsmarken

kunde anses vara otillräcklig. Sedan emellertid vederbörande jäg
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

49

mästare upplyst, att avkastningen från ifrågavarande skogsområden betydligt

överstege den minimikvantitet, som överlantmätaren ansett erforderlig

för att avstyckning av lotterna skulle kunna medgivas, torde hinder

mot lotternas avstyckning icke föreligga.

Länsstyrelsen har tillstyrkt det av uppskattningsmännen avgivna dispositionsförslaget.

Med utlåtande den 3 mars 1932 har domänstyrelsen underställt ärendet

Kungl. Martts prövning och därvid för egen del anfört följande.

Styrelsen biträdde uppskattningsmännens förslag till egendomens uppdelning.

Mot lotternas gränser och arealer hade styrelsen ingen erinran,

och borde lotterna upplåtas med full och oinskränkt äganderätt.

I likhet med uppskattningsmännen ansåge styrelsen, att lotten litt. A

eller huvudgården borde upplåtas till egendomens arrendator, Gustaf Anderssons

dödsbo, lotten litt. B, som omfattade Muraretorpet, till brukaren

av nämnda torp, Karl Hjalmar Karlsson, lotten litt. C, som omfattade

Gattorpet, till torpets brukare Karl Larsson, lotten litt. E, omfattande

Smedstorpet, till dess brukare, Johan Andersson, och lotten litt. G eller

Västra Venen till Gustav Rickard Ekblad för utvidgning av hans angränsande

lägenhet till jordbrukslägenhet.

Samtliga förenämnda brukare vore enligt gällande författning hembudsberättigade

till respektive lotter.

Lotten litt. F, omfattande torpet Nybacka, samt bostadstomten litt. I

borde i enlighet med uppskattningsmännens förord försäljas, den förstnämnda

till brukaren av berörda torp, Hjalmar Jonsson, och den senare

till skorstensfejaren Sjösten, av vilka emellertid ingendera torde vara

författningsenligt berättigad till hembud. Vid försäljningen av ifrågavarande

lotter ansåge styrelsen likväl samma bestämmelser böra komma

till tillämpning, som skulle hava varit gällande, därest hemälda personer

varit hembudsberättigade.

Lotterna litt. D, H och Iv borde upplåtas under hand.

Vad beträffade samtliga här omförmälda lotters saluvärden hade styrelsen

ingen annan erinran, än att styrelsen, som från vederbörande

skogsstatstjänsteman mottagit anmälan om att försäljning av vindfälld

skog ägt rum å lotterna litt. A—P efter det att skogsvärdering å lotterna

blivit verkställd, funne, att nämnda lotter åsätta saluvärden borde minskas

med belopp, som i avrundat tal motsvarade erhållen köpeskilling för

ifrågavarande vindfällen. Saluvärdet å lotten litt. A skulle härigenom komma

att minskas från 46,500 kronor till 46,000 kronor, å lotten litt. B från 5,300

kronor till 5,200 kronor, å lotten litt. C från 5,600 kronor till 5,460 kronor,

å lotten litt. D från 3,550 kronor till 3,500 kronor, å lotten litt. E från 5,620

kronor till 5,600 kronor och å lotten litt. F från 8,350 kronor till 8,200 kronor.

Saluvärdena å lotterna litt. G, H, I, K och L vore sålunda oförändrade.

Vad emellertid beträffade sistnämnda lott, som av uppskattningsmännen

åsatts ett saluvärde av 10,350 kronor, och vilken lott av uppskattningsmännen

förordats till försäljning å auktion, hade styrelsen från

Stora Mellösa sockenallmänning genom länsstyrelsen erhållit ett köpeanbud

å 9,000 kronor. Anbudet hade förordats till antagande av såväl domänintendent

som länsstyrelse, och funne sig {iven styrelsen böra godtaga

berörda anbud, då detta, även om det understege det lotten åsätta saluvärdet

med 1,350 kronor, likväl fullt täckte det värde, som styckningslotten

beriiknats äga, därest det av överjägmästaren beräknade skogsmarks
Bihanq

till riksdagens protokoll 19.32. 1 sami. 170 hafi- (Nr 202.)

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

50 Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

värdet icke blivit av uppskattningsmännen på av dem anförda skäl förhöjt.

Och det torde även vara ganska ovisst, huruvida under nu rådande

depressionstid högre anbud skulle kunna förväntas, därest lotten bleve i

enlighet med uppskattningsmännens förslag utbjuden å auktion.

Köpeskillingen för lotten, som borde hembjudas sockenallmänningen,

borde erläggas kontant.

Styrelsen har föranstaltat örn egendomens skötsel och vård till den 14

mars 1933.

Jag biträder det av domänstyrelsen framlagda försäljningsförslaget.

För det fall, att vid den blivande avstyckningsförrättningen uppdelningen

av egendomens andel i allmänningarna ej skulle ske i enlighet med

distriktslantmätaren Eckerboms förslag, torde domänstyrelsen böra åläggas

vidtaga den jämkning av saluvärdena å lotterna, som kan anses påkallad

av förrättningen.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att från kronoegendomen 3 mantal Bittinge eller

Åkesberg nr 1—3 i Stora Mellösa socken av Örebro län

må med tillträdesrätt den 14 mars 1933 försäljas

dels lotten litt. L till Stora Mellösa sockenallmänning

mot en köpeskilling av 9,000 kronor och under villkor

i övrigt, att köpeskillingen kontant erlägges senast

å tillträdesdagen och inbetalas till länsstyrelsen, som å

lotten utfärdar köpebrev, att köparen skall svara för lotten

för tiden efter tillträdesdagen åbelöpande utskylder

och onera, samt att köparen skall ensam vidkännas

kostnaderna för lagfart å lotten och densammas

avstyckning ävensom övriga med köpet förenade utgifter;
dels

ock jämlikt förordningen den 6 juni 1929 (nr

176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom

m. m. följande lotter, nämligen

lotterna litt. A, B, C, E och F med saluvärden av

respektive 46,000, 5,200, 5,460, 5,600 och 8,200 kronor

samt med hembudsrätt enligt 9 § i förordningen för

Gustaf Anderssons stärbhus å lotten litt. A, Karl Hjalmar

Karlsson å lotten litt. B, Karl Larsson å lotten

litt. C, Johan Andersson å lotten litt. E och Hjalmar

Jonsson å lotten litt. F;

lotten litt. I med ett saluvärde av 1,560 kronor med

hembudsrätt enligt 10 § i förordningen för skorstensfejaren

Karl Olov Sjösten;

lotten litt. G med ett saluvärde av 3,700 kronor med

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Martts proposition Nr 202.

hembudsrätt enligt 11 § i förordningen för Gustav

Rickard Ekblad; samt

lotterna litt. D, H och K med saluvärden av respektive

3,500, 3,800 och 1,240 kronor enligt 13 § i förordningen;
med

åliggande för domänstyrelsen att, med hänsyn

till skeende uppdelning av egendomens andel i allmänning,

efter det avstyckning verkställts, slutligen

fastställa saluvärdena å lotterna, samt med iakttagande

av att köpare förbehållas rätt till erforderlig utfartsväg

över annans ägolott.

8:o.

Kronoegendomarna 1 mantal Ålgesta nr 3 och 1 mantal Älgesta nr 4

samt Yt mantal Älgesta nr 5 samtliga i Kils socken av örebro län hava

varit upplåtna å arrenden intill den 14 mars 1928, Älgesta nr 3 och 4,

vilka brukats gemensamt, mot en årlig avgäld av 2,015 kronor och Älgesta

nr 5 mot en årlig avgäld av 900 kronor. Därefter hava egendomarna utarrenderats

intill den 14 marg 1932 mot årliga avgälder för tiden 14 mars

1930—14 mars 1932 av 2,400 kronor för Älgesta nr 3 och 4 samt 1,050 kronor

för Älgesta nr 5.

Å egendomarna hava åren 1925 och 1927 hållits uppskattningsförrättningar,

och har egendomarna under år 1926 besiktigats av kronojordstyckningssakkunniga.

Av handlingarna i ärendet, däribland tre av förste lantmätaren Ernst

Fjellman år 1905 över egendomarna upprättade kartor med beskrivningar

samt en av distriktslantmätaren Athos Eckerbom år 1927 upprättad gemensam

karta över egendomarna med tillhörande beskrivning, inhämtas

bland annat följande.

Egendomarna, som angränsa varandra, äro belägna omkring 16 kilometer

från örebro invid allmän landsväg.

Egendomarna, å Eckerboms karta betecknade Älgesta nr 3 med litt.

F, Älgesta nr 4 med litt. E och Älgesta nr 5 med litt. B (gröna bokstäver

å 1927 års karta), innehålla följande arealer:

Are

al, h e k

tar

Egendom

tomt och

åker

ängs- och

odlingsmark

avrösnings-

jord

impediment

summa

Älgesta nr 3..................

36.717

15.888

57.671

0.2 4 0

110.466

» * 4.................

41.879

16.002

51.040

0.6 7 0

109.091

» » 5..................

26.3 58

7.904

41.030

0.622

75.914

Summa

104.454

39.744

149.741

1.582

295.4 71

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

Genom sänkning på 1870-talet av sjön Tysslingen tilldelades egendomarna

andelar i båtnadsjord, vilka landvinningar inräknats i förestående

arealuppgifter i vad de ej blivit från egendomarna utbrutna och försålda.

Byggnaderna vid huvudgården å Älgesta nr 3 och 4 äro jämngoda och

väl underhållna. Vid Älgesta nr 5 behöver manbyggnaden nybyggas.

Härjämte är en byggnad inrymmande brygghus och drängstuga gammal

och dålig samt en byggnad innehållande vedbod, vagnshus, får- och

svinhus gammal.

Åkerjorden vid Älgesta nr 3 och 4 består dels av god postglaciallera i

lagom lutning, dels av ängsjord, till sin natur utgörande slamlera, slamsand

och något dyjord. Vid Älgesta nr 5 består åkerjorden av godartad

postglaciallera, den odlade ängen av slamlera och slamsand samt delvis

av gyttja.

Egendomarnas taxeringsvärden utgöra, för Älgesta nr 3 och 4 103,100

kronor, varav 29,500 kronor för skogsmark med växande skog, samt för

Älgesta nr 5 39,100 kronor, varav 9,300 kronor för skogsmark med växande

skog.

Vid 1925 års uppskattningsförrättning hava uppskattning smännen föreslagit,

att följande områden skulle från egendomarna avstyckas och

försäljas, nämligen dels från Älgesta nr 3 ett obebyggt område örn 2.uo

hektar, benämnt ljungahagen, till Edv. Isaksson, som ägde en mindre,

området angränsande åkerlott, vilken han önskade utvidga, dels från

Älgesta nr 4 ett område örn O.042 hektar, benämnt Ålunda ängskil, och dels

från Älgesta nr 5 ett obebyggt område örn O.350 hektar, benämnt Ålunda

äng. Sistnämnda två områden avsåges att försäljas till nuvarande arrendatorns

av Älgesta nr 5 svärföräldrar för komplettering av en dem tillhörig,

området angränsande mindre jordlott.

Länsstyrelsen och över jägmästaren hava ej haft något att erinra mot

uppskattningsmännens förslag. Överjägmästaren har emellertid framhållit,

att utmarken till Älgesta nr 5 vore av så obetydlig omfattning, att

en försäljning av denna egendom vore mycket önskvärd.

Kronojordstyckningssakkunniga, som ej haft något att erinra mot de

föreslagna försäljningarna, hava anfört följande. Älgesta nr 3 och 4 hade

hrukats inom samma släkt under tre generationer, och önskade de nuvarande

arrendeinnehavarna förvärva var sin lott av egendomen. Gårdens

inägor kunde antingen utarrenderas eller försäljas, eventuellt efter

frånstyckning av torpet Stenstorp med en åkerareal av mellan 13—25

hektar. Vid försäljningarna borde salulotterna erhålla lämplig tilldelning

av äng och skogsmark, och torde den huvudsakliga arealen avrösningsjord

kunna bibehållas i statens ägo och förvaltas i samband med

intilliggande skogskomplex. Beträffande Älgesta nr 5 hava de sakkunniga,

då byggnaderna efter utförandet av vissa reparationer i huvudsak

vöre tillräckliga för behovet, icke funnit anledning föreslå uppdelning

av egendomen i mindre jordbrukslotter. Egendomens arrendator, inom

vilkens släkt gården brukats i tre generationer, önskade att få förvärva

egendomen. För att undvika förr eller senare ofrånkomliga byggnadskostnader

hava de sakkunniga föreslagit, att egendomens inägor med

lämplig tilldelning skogsmark försåldes i en lott.

Med anledning av de sakkunnigas försäljningsförslag har domänstyrelsen

under år 1927 låtit verkställa ny uppskattningsförrättning å egendomarna.

Av instrument över denna förrättning inhämtas följande.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

Vid förrättningen hade följande personer anmält sig som köpare till

angivna lotter (å 1927 års karta betecknade med littera i svart),

nämligen

till lotten litt. A, Bertram Bergman, en av arrendatorerna av Älgesta

nr 3 och 4,

till lotten litt. B, arrendatorn av Älgesta nr 5, K. G. Sörman,

till lotten litt. C, Thore Bergman, en av arrendatorerna av Älgesta nr

3 och 4, samt

till lotten litt. D, Karl M. Svensson, dotterson till innehavaren av lägenheten

Kråkåsen, Lovisa Persson, som ägde en stuga å lägenheten, vilkan

hon och före henne hennes man arrenderat åtminstone sedan år 1908.

Nämnden har tillstyrkt försäljning av dessa lotter med hembud för

nyss angivna personer samt härvid framhållit, att arrendatorerna Bergman

och Sörman utgjorde i rakt nedstigande släkt tredje ledet arrendatorer

vid Älgesta. Så gott som alla vid egendomen befintliga byggnader

hade uppförts av arrendatorerna mot låga ersättningar. Sedan 1852 hade

arealen åker genom odlingar utförda av arrendatorerna Bergman ökats

från 78 tunnland och 6 kappland till nuvarande 160 tunnland. Stenbrytning

och täckdikning vore ävenledes färdigställda under den långa tiden

från år 1852, då släkten Bergman först tillträdde egendomen, och 1854, då

Sörmans hustrus farfar (enligt uppgift av pastorsämbetet i församlingen)

började som arrendator. Även örn egendomarna komme att betinga ganska

höga försäljningsvärden, kunde hembudsrätt rättvisligen ej frånkännas

släkterna Bergman och Sörman.

Vidare har nämnden föreslagit försäljning av

lotterna litt. E, Ålunda äng och Ålunda ängskil, samt litt. F, Kungahagen,

på förut angivna sätt,

lotten litt. G, Gropen, jämte kronans andel i samfällt lertag, med hembudsrätt

för 78-årige Lars Vilh. Larsson, som bebodde egen stuga å området,

samt

lotterna litt. H och I, var för sig å offentlig auktion.

Länsstyrelsen har ej haft något att erinra mot förenämnda förslag

utan tillstyrkt detsamma.

öv er jägmästaren har, då det icke torde vara lämpligt eller för kronan

förmånligt att med hembudsrätt försälja det stora överskott av avverkningsmogen

skog, som funnes å lotterna, föreslagit, att kronan före försäljningen

av lotterna litt. A, B och C genom utsyning och försäljning

av den äldre skogen i lämplig omfattning nedbringade virkesförrådet.

Härigenom komme även köpeskillingarna för lotterna litt. A, B och C att

minskas så, att hembudsrätt kunde medgivas arrendatorerna även å lotterna

litt. H och I, som lämpligen borde tillhöra respektive egendomar.

Att bibehålla lotterna litt. H och I i kronans ägo vore ej lämpligt, då

förvaltning och bevakning av dylika mindre skogskomplex alltid ställde

sig dyrbar och besvärlig. Även å lotten litt. I borde den övermogna skogen

utsynas och försäljas.

överlantmätaren har meddelat, att det upprättade styckningsförslaget

syntes stå i överensstämmelse med bestämmleserna i 19 kap. jorddelningslagen.

överlantmätaren har emellertid föreslagit att, innan avstyckning

av lotterna verkställdes, egendomarna Älgesta nr 3, 4 och 5 måtte sammanläggas

till en fastighet.

Sedan domänstyrelsen i enlighet med överjägmästarens förslag låtit

verkställa utstämpling och försäljning av skog å lotterna, har förnyad

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

värdering av skogen å egendomarna verkställts under år 1930, och hava

uppskattningsmännen år 1931 uppgjort nytt förslag till egendomarnas

försäljning, vilket förslag av domänintendenten efter överläggning med

uppskattningsmännen omarbetats i februari 1932.

Då antalet spekulanter å styckningslotterna minskats på grund av

dödsfall eller avflyttning från orten, samt då det för närvarande förelåge

mycket stora svårigheter att försälja obebyggda eller ej fullt bebyggda

egendomar och för att ej få sådana lotter osålda, har nämnden

föreslagit, att till lotten litt. A måtte förutom lotten litt. I läggas lotterna

litt. C och F samt till lotten litt. B lotterna litt. E och H. Lotterna litt.

D och G borde försäljas var för sig. De till försäljning föreslagna lotterna

hava saluvärderats sålunda:

Area

1, h e

k t a r

Saluvärde, kronor

Försäljningslott

tomt och

åker

ängs-

mark

afrös-

ningsjord

impedi-

ment

summa

summa

därav för

växande

skog

Litt. A + C + F + I ...

71.877

31.449

105.101

0.821

209.24 8

75,000

23,173

» B+E+H.........

26.631

7.38

41.03

0.621

75.6 6 2

26,650

5,714

» D ....................

5.931

0.742

3.6 1

0.0 9

10.3 78

4,700

756

» G med andel i sam- fällt lertag ......

0,016

0.173

—

—

0.188

200

140

Några särskilda villkor för lotternas försäljning eller bestämmelse örn

återköpsrätt för kronan hava uppskattningsmännen ansett icke erforderliga.

För den händelse emellertid återköpsrätt skulle befinnas nödig,

hava uppskattningsmännen förordat en nedsättning i lotternas saluvärden

med minst 10 procent.

Uppskattningsmännen hava vidare föreslagit, att lotten litt. A+C+F+

I, vilken i stort sett motsvarade kronoegendomen Älgesta nr 3 och 4 skulle

hembjudas arrendatorn Bertram Bergman, att lotten litt. B+E+H, i

stort sett motsvarande kronoegendomen Älgesta nr 5, skulle hembjudas

egendomens nuvarande arrendator K. G. Sörman, samt att lotterna litt.

D eller Kråkåsen och litt. G eller Gropen skulle hembjudas Karl Martin

Svensson respektive Lars Vilhelm Larsson.

Samtliga nämnda personer hava förklarat sig villiga att till åsätta

saluvärden förvärva respektive lotter.

Lotterna hava åborättsvärderats.

Vid uppskattningsförrättningen 1925 arrendevärderades Älgesta nr 3

och 4 till 2,395 kronor och Älgesta nr 5 till 1,060 kronor.

Sedan enligt beslut den 28 december 1929 ägodelningsdomaren i öster-,

närkes domsaga förordnad att ifrågavarande tre kronoegendomar, Älgesta

nr 3, 4 och 5, skulle sammanläggas till en fastighet, har den nybildade

fastigheten enligt kammarkollegii beslut den 31 januari 1930 benämnts

Älgesta nr 13.

Med utlåtande den 4 mars 1932 har domänstyrelsen underställt ärendet

Kungl. Majrts prövning samt därvid för egen del anfört följande.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Marits proposition Nr 202.

Då styrelsen ansett det böra kunna ifrågasättas, huruvida det vore

lämpligt att under nuvarande konjunkturer på jordbruksmarknaden försälja

ifrågavarande jämförelsevis goda arrendegårdar, hade styrelsen under

hand inhämtat yttrande härutinnan av domänintendenten i länet.

Denne hade därvid framhållit, att kronoegendomen Älgesta nr 5 med hänsyn

till förestående nybyggnad av manbyggnaden, vilken torde draga en

kostnad av cirka 10,000 kronor, under alla förhållanden borde försäljas.

Jämväl en försäljning av egendomen Älgesta nr 3 och 4, beträffande vilken

något större nybyggnadsbehov för närvarande ej förelåge, hade domänintendenten

under förhanden varande omständigheter ansett vara ur

kronans synpunkt fördelaktig.

På grund av vad domänintendenten sålunda framhållit och med hänsyn

tagen jämväl därtill, att det ej torde vara lämpligt att, därest försäljning

av Älgesta nr 5 komme till stånd, bibehålla Älgesta nr 3 och 4 i kronans

ägo i betraktande av dessa egendomars belägenhet i förhållande till

varandra, hade styrelsen ansett sig kunna förorda försäljning av båda

egendomarna. Härvid hade styrelsen även beaktat det berättigade i arrendatorernas

anspråk på att få inköpa egendomarna, vilka i över 70 år

på arrende innehafts av dem och deras förfäder, som därunder avsevärt

uppodlat och förbättrat egendomarna.

Mot de föreslagna saluvärdena hade styrelsen ej något att erinra.

Beträffande sättet för försäljningarna ansåge styrelsen, att lotten litt.

A+C+F+I borde hembjudas nuvarande arrendatorerna av Älgesta nr

3 och 4, Sten Bergmans stärbhusdelägare eller, örn dessa ej önskade begagna

sig av hembudsrätten, Bertram Bergman, lotten litt. B+E+H K.

G. Sörman, lotten litt. D Lovisa Persson eller, örn hon ej ville begagna

sig av hembudsrätten, Karl M. Svensson samt lotten litt. G, jämte kronans

andel i samfällt lertag, Lars Vilh. Larsson.

Styrelsen hade gått i författning örn egendomarnas utarrendering under

ett år från den 14 mars 1932.

På skäl, som domänstyrelsen framhållit, anser även jag, att egendomar- Departementsna

böra försäljas. chefen.

I anslutning till styrelsens förslag hemställer jag alltså, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av kronoegendomen 2 54 mantal Älgesta nr 13

i Kils socken av Örebro län må enligt förordningen

den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa

fall av kronoegendom m. m., med tillträdesrätt den 14

mars 1933, försäljas

dels lotten litt. A+C+F+I med en areal av 209.248

hektar och ett saluvärde av 75,000 kronor samt med

hembudsrätt enligt 9 § i förordningen för Sten Bergmans

stärbhusdelägare eller, därest dessa ej önska begagna

sig av hembudsrätten, för Bertram Bergman,

dels lotten litt. B+E+H med en areal av 75.662

hektar och ett saluvärde av 26,650 kronor samt med

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Viby g gehytt an

nr 4 och

Bagghyttan

nr 9 m. fl.

fastigheter i

Gävleborgs

län.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

hembudsrätt enligt 9 § i förordningen för K. G.

Sörman,

dels lotten litt. D med en areal av IO.373 hektar och

ett saluvärde av 4,700 kronor samt med hembudsrätt

enligt 9 § i förordningen för Lovisa Persson eller,

därest hon ej önskar begagna sig av hembudsrätten,

för Karl M. Svensson,

dels ock lotten litt. G, med andel i samfällt lertag,

med en areal av 0.188 hektar och ett saluvärde av 200

kronor samt med hembudsrätt enligt 10 § i förordningen

för Lars Vilhelm Larsson;

under villkor beträffande samtliga försäljningar,

att lotterna försäljas i det skick, vari de på grund av

nu örn egendomen gällande arrendekontrakt skola av

arrendatorerna avlämnas, att förbehåll göres för de

jämkningar i gränser, som vid blivande avstyckningsförrättning

kunna komma att föreskrivas, samt

att endast kronan tillhöriga byggnader och anläggningar

ingå i försäljningarna.

9:o.

Hos domänstyrelsen har aktiebolaget svenska kullagerfabriken, Hofors

bruk, Hofors, föreslagit utbyte av kronoparken Vibyggehyttan i Grönsinka

revir och Torsåkers socken av Gävleborgs län mot vissa kronoparken

Grönsinka i sagda revir angränsande fastigheter i nämnda socken.

Sedan överenskommelse träffats mellan domänstyrelsen och bolaget rörande

de områden, som borde ingå i bytet, samt bolaget förbundit sig att

bekosta alla med bytet förenade utgifter, har på styrelsens föranstaltande

skogstaxatorn i Stockholm—Gävle m. fl. distrikt verkställt uppskattning

och värdering av hytesområdena.

Av därvid upprättat instrument samt övriga handlingar i ärendet, däribland

två av distriktslantmätaren Ivar Barrling över bolagets bytesområden

år 1932 upprättade kartor, inhämtas bland annat följande.

Kronans bytesområde.

Genom beslut den 13 september 1912 angående dispositionen av förra

kompanichefsbostället %o mantal eller 4 öres- 12 penningland Vibyggehyttan

nr 4 förordnade Kungl. Maj:t, att egendomen skulle försäljas med

undantag av en lott, egendomens fäbodeskifte, som skulle vid arrendeperiodens

slut den 14 mars 1913 avsättas till kronopark. Den 30 december

1912 beslöt domänstyrelsen, att sagda skifte skulle benämnas kronoparken

Vibyggehyttan. Lotten har vid ägostyckning betecknats litt. Dh och

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

åsatts skattetalet 22u penningland samt sedermera registerbetecknats Vibyggehyttan

4°. Enligt av överlantmätaren i länet verkställd utredning

omfattar fastigheten Vibyggehyttan 4“ dels den fastigheten vid ägostyckning

år 1912 påförda skogsmark örn 148.60 hektar i areal, dels hela den

mark, som vid storskifte åren 1826—1827 påförts bostället i fäbodarna eller

20 5/s kappland, motsvarande 0.3160 hektar ängsmark, dels ock andel för hela

skattetalet 4 öres- 12 penningland uti den för Vibyggehyttans by samfällda

fäbodeskogsrutan, vars areal uppginge till cirka 2.3450 hektar. Enär

byns sammanlagda skattetal uppginge till 13 öresland, kunde hemmanslottens

andel i skogsrutan approximativt anslås till omkring 0.80 hektar

i areal.

Hela kronoparken Vibyggehyttan är avsedd att ingå i bytet. Kronoparken

jämte förutnämnda fäbodar och samfällda fäbodeskogsruta omslutas

helt av bolaget tillhöriga fastigheter. Den är belägen invid järnvägen

Gävle—Falun mellan Hofors station och Granstanda anhalt på ett

avstånd av 4 mil från Falun och 5 mil från Gävle.

Arealen har vid år 1911 verkställd skogsindelning uppskattats till 157.47

hektar, varav 154.04 hektar skogsmark och 3.43 hektar impediment (mossar

och kärr).

Kronoparken är belägen omkring 260 meter över havet. Jordmånen

utgöres av lerblandad, kalkhaltig sand, täckt av ett godartat humuslager.

Försumpningar förekomma i obetydlig omfattning. Skogsmarkens medelbonitet

är IV. Bonitetsfördelningen är följande.

II (mycket god) ............................... 3 hektar 2 %

III (god) ................................................ 29 » 18 %

IV ( » ) ................................................ 90 » 59 %

V (mindre god) ................................ 29 » 19 X

VI ( » » ) ................................ 3 » 2%.

Åldersklasserna äro tämligen jämnt fördelade, vilket framgår av följande

tablå:

kalmark .............................

..................... 9

hektar

6 %

1—20 år.........................

....................... 42

»

27 X

21—40 » .........................

....................... 26

»

17 X

41—60 » ..........................

....................... 27

»

18 X

61—80 » .........................

...................... 13

»

8 X

81—100 » .........................

....................... 11

»

7 X

101— » .........................

....................... 26

»

17 X-

Den äldre och medelålders skogen förekommer huvudsakligen i kronoparkens

västra och norra delar i form av mossrika granskogar med någon

tallinblandning. Bestånden äro väl slutna och hava i allmänhet varit

föremål för beståndsvårdande huggningar, östra delen upptages av ungskogar

i en ålder av 30—40 år samt plantskog. Ungskogsbestånden äro

flerstädes överslutna. Totala virkesförrådet har uppskattats till 15,126

kubikmeter, motsvarande 98 kubikmeter per hektar skogsmark.

Avsättningsförhållandena äro för timmer tämligen dåliga, då Hofors

bruk har god tillgång på råvaror från egna intilliggande skogar. Timmer

avsättes vid Hofors bruks såg vid Hofors station, dit medelkörvägen

är 3.5 kilometer. För övriga sortiment äro avsättningsförhållandena

bättre. Pappersved och props köras till Granstanda anhalt och Hofors

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. May.ts proposition Nr 202.

station. Industrived har god avsättning vid hyttorna i Hofors. Å brännved

är efterfrågan obetydlig.

Kronoparken är taxeringsvärderad till 47,400 kronor, varav 6,600 kronor

utgör markvärde och 40,800 kronor utgör skogsvärde.

Bolagets bytesomr&de.

Bolagets bytesområde utgöres av två skogsskiften, båda angränsande

Grönsinka kronopark. Det större skiftet, Bagghytteskiftet, är beläget 2

kilometer öster örn Dalgränsens järnvägsstation å norra stambanan och

det mindre skiftet, Åsmundshytteskiftet, 8 kilometer nordost örn Bagghytteskiftet.

Av bytesområdena omfattar Bagghytteskiftet fastigheterna Bagghyttan

95 och Bagghytte Fäbodar l1 samt delar av dels fastigheterna Bagghyttan

l5, 25, 33, 45, 78, 711 och ll5 dels fastigheterna Öster Hästbo l7, 5", 6"

och 127. Åsmundshytteskiftet utgör del av fastigheten Öster Hästbo 23.

Vissa av förutnämnda i Bagghytteskiftet ingående fastighetsdelar har

bolaget erhållit genom ägoutbyten, vilka fastställts den 18 januari 1932, I

Åsmundshytteskiftet ingående del av Öster Hästbo 23 är avsedd att av

bolaget förvärvas genom ägoutbyte. I sådant syfte äro åtgärder vidtagna,

och förväntas ägoutbytet komma att avslutas våren 1932. Enligt

uttalande av vederbörande distriktslantmätare torde hinder ej föreligga

för ägoutbytets fastställande samt ej heller för avstyckning av de

delar av bolagets fastigheter, vilka äro avsedda att ingå i bytet mellan

kronan och bolaget. Bytesområdet av Bagghyttan 7U, som av bolaget

hävdats sedan år 1913, har av bolaget förvärvats genom avtal den 20

januari 1932. Länsstyrelsen har förklarat området vara av sådan beskaffenhet,

att detsamma må av bolaget förvärvas. Bolaget har ännu ej erhållit

lagfart å fånget.

Arealen omfattar:

skogsmark ................................................... 329.3 3 hektar

impediment

mossar och kärr............ 54.5 4 hektar

v attén ............................ 31.07 s 85öx

Summa 414.9 4 hektar.

Härav belöper å Bagghytteskiftet 397.50 hektar och å Åsmundshytteskiftet

17.44 hektar.

Bagghytteskiftet är beläget på en höjd över havet av omkring 140 meter.

Terrängen är obetydligt kuperad. Med undantag av två bergspartier,

där jordmånen är grund och svag, består skogsmarken av godartad

morän med en medelbonitet av IV—V. Bonitetsfördelningen är följande:

III

(god) ............................

............ 6

hektar

2 X

IV

( » ) ...........................

............ 126

»

40 X

V

(mindre god) ...........

............. 123

»

39 X

VI

( » » ) ............

............ 56

»

18 X

VII—VIII

(sämre) ........................

............. 5

»

IX-

Å Bagghytteskiftet uppvisar ståndskogen stora olikheter i komplexets

skilda delar. De områden, vilka bolaget erhållit genom ägoutbyten, äro i

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

allmänhet hårt avverkade och nu bevuxna med plant- eller ungskog av

tall och gran med rikligt inslag av björk samt enstaka fröträd. Övriga

delar äro bättre bestockade med tämligen orörda barrblandbestånd med

björkinblandning. I skiftets östra och nordöstra delar finnas tämligen

förråd. Kalmarker saknas.

Föryngringsmöjligheterna

äro goda,

delningen i åldersklasser är

kalmark ................

följande:

..... — hektar

— %

1—20 år ............

...... 28 »

9 ^

21—40 » ............

...... 81 »

26 X

41—60 » ............

..... 42 »

13 X

61—80 » ............

...... 73 »

23 X

81—100 » ............

...... 62 »

20 X

101— » ...........

...... 30 »

9 %.

För
-

Skogsmarken å Åsmundshytteskiftet är av medelgod beskaffenhet.

Ståndskogen utgöres här av välslutna och tämligen välskötta unga och

medelålders barrblandbestånd med lövinblandning.

Totala virkesförrådet å båda skiftena har uppskattats till 36,482 kubikmeter

eller 109 kubikmeter per hektar skogsmark.

För avsättning av skogsprodukter äro bolagets bytesområden ogynnsammare

belägna än kronoparken Vibyggehyttan. Från Bagghytteskiftet

avsättes timmer vid sågen vid Dalgränsens station, dit medelkörvägen

är 4.5 kilometer. Vid behov kan timmer fångsten även drivas till Grönsinka

såg, dit körlängden är 9 kilometer. Sulfitved avsättes vid Hammarby

sulfitfabrik, industrived vid Hofors bruk och brännved vid Storviks

samhälle.

Beträffande Åsmundshytteskiftet äro avsättningsförhållandena mycket

Bytesområdena äro ej särskilt taxeringsvärderade. Å områdena belöpande

taxeringsvärden hava emellertid beräknats utgöra 64,300 kronor,

varav 10,300 kronor markvärde och 54,000 kronor skogsvärde. Härav belöper

å Bagghytteskiftet 63,300 kronor och å Åsmundshytteskiftet 1,000

kronor.

Jägmästaren i Grönsinka revir har tillstyrkt bytet. Över jägmästaren

har icke haft något att erinra mot den av skogstaxatorn verkställda värderingen

samt anfört, att vinsten av bytet torde för bada parterna bliva

minskade administrationskostnader.

Med utlåtande den 23 februari 1932 har domänstyrelsen underställt

ärendet Kungl. Maj:ts prövning samt därvid anfört följande.

För egen del ansåge styrelsen det ifrågasatta bytet vara för kronan

förmånligt. Kronoparken Vibyggehyttan, vilken såsom förvaltningsenhet

betraktad omfattade jämförelsevis liten ytvidd, vöre icke belägen i

närheten av någon domänfonden tillhörig fastighet. I närheten av kronoparken

på ett avstånd från denna av omkring 1 kilometer vore dock

Torsåkers kyrkoherdeboställe beläget. Ur arronderingssynpunkt vore

det därför fördelaktigt för kronan att i stället för sagda kronopark erhålla

bolagets bytesområden, vilka angränsade Grönsinka kronopark. Ett

utbyte av fastigheterna torde dock vara av större intresse för bolaget

än för kronan, då bolaget vore ägare av de fastigheter, som omslöte kro
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

noparken Vibyggehyttan. Värdet av nämnda kronopark hade uppskattats

till 45,300 kronor och värdet av bolagets bytesområden till 66,900

kronor eller 21,600 kronor mer än kronans bytesområde. Emellertid ansage

styrelsen, att kronan icke borde till bolaget erlägga större mellanavgift

än 16,000 kronor. Bolaget hade förklarat sig godtaga sistnämnda

belopp såsom mellanavgift samt av styrelsen i övrigt föreslagna villkor

för bytet. Kronans kostnader för uppskattning och värdering av bytesområdena

hade av bolaget erlagts.

Under åberopande av den lämnade utredningen anser jag mig kunna

tillstyrka ägoutbytet. Genom detta erhåller kronan en areal produktiv

skogsmark, som är 175 hektar större än den skogsmark kronan lämnar,

samt en virkesmängd, som med 21,356 kubikmeter överstiger vad kronan

avstår.

Den för bytets genomförande erforderliga mellanavgiften torde böra

utgå av medel avsedda till inköp av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig

mark samt till inlösen av ströängar å kronoparkerna i Norrland och

Dalarna.

Jag hemställer alitsa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att ett utbyte av fastigheter må äga rum mellan kronan

och aktiebolaget svenska kullagerfabriken, Hofors

bruk, under följande villkor:

att kronan till bolaget överlåter kronoparken Vibyggehyttan,

omfattande fastigheten Vibyggehyttan 4® i

Torsåkers socken av Gävleborgs län;

att bolaget till kronan överlåter dels ett område, omfattande

fastigheterna Bagghyttan 95 och Bagghytte

Fäbodar l1 samt delar av fastigheterna Bagghyttan l5,

25, 33, 45, 78, 711 och ll5 och Öster Hästbo l7, 5®, 66 och

127, samtliga i Torsåkers socken av Gävleborgs län,

dels ock ett område, utgörande del av fastigheten öster

Hästbo 23 i nämnda socken, vilka områden finnas

närmare angivna å två av distriktslantmätaren Ivar

Barrling år 1932 upprättade kartor;

att fastigheterna tillträdas vid avtalets undertecknande;
att

fastigheterna lämnas å ömse sidor fria från alla

gravationer;

att kronan till bolaget erlägger ett kontant belopp

av sextontusen (16,000) kronor för det högre uppskattningsvärdet

av bolagets i bytet ingående fasta egendom

att utbetalas, sedan avstyckning verkställts av

sagda egendom och bolaget visat, att denna är fri från

gravationer;

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 202.

61

att kronan och bolaget intill tillträdesdagen icke avverka

skog å de fastigheter, som lämnas i bytet,

att kronan och bolaget å ömse sidor svara för alla å

fastigheterna intill tillträdesdagen belöpande utskylder

och besvär;

att bolaget ensamt bekostar avstyckning och övriga

med bytet förenade utgifter;

att kronan och bolaget var för sig bestrida kostnaderna

för lagfart å de fastigheter, som i bytet tillfalla

dem; samt

att i bytet ingå tillgängliga över bytesområdena

upprättade kartor med tillhörande beskrivningar;

skolande tillika i bytesbrevet intagas erinran örn

vad bolaget jämlikt bestämmelserna i lagen den 18

juni 1925 (nr 291) har att iakttaga för erhållande av

rätt att förvärva ifrågakommande fastighet.

10 :o.

Kronoegendomen 15/32 mantal Böleå nr 6 med lägenheten Grisrödjningen

i Umeå socken av Västerbottens län är utarrenderad för tiden 14

mars 1925—14 mars 1932 mot årligt arrende av 4,000 kronor, och hava åtgärder

vidtagits för egendomens utarrendering till den 14 mars 1933.

Med anledning av den förestående arrendeledigbeten hava krouojordstyckningssakkunniga

år 1929 besiktigat egendomen, och bar domänstyrelsen

från vederbörande hushållningssällskaps egnahemsnämnd införskaffat

upplysningar angående egendomens lämplighet till upplåtelse i

egnahemslägenheter eller åbolägenheter samt huruvida efterfrågan å dylika

lägenheter funnes i orten. Sedermera bar uppskattningsförrättning

hållits å egendomen. Av de inkomna handlingarna, däribland en av distriktslantmätaren

Georg Tillgren år 1930 kompletterad karta över en del

av ägorna till egendomen, inhämtas bland annat följande.

Egendomen, som är belägen 1 kilometer från Umeå stad, ligger i tre

skiften, av vilka ett, Böstaskogen, beläget mellan Djäkneböle och Sörbäcks

ägor, är avsatt till kronopark. Egendomen i övrigt innehåller en

areal av 84.006 hektar, därav 41.765 hektar åker, 0.55 hektar äng och odlingsmark

samt 41.691 hektar avrösningsjord.

Kronan tillhörigt byggnadsbestånd är i regel av ganska gammalt datum,

i vissa fall otidsenligt, men skäligen vidmakthållet.

Åkerjorden, som huvudsakligen utgöres av sandmylla och andra lätta

jordar.

Egendomen har del i ett vattenavledningsföretag, avseende reglering

av vattenståndet i Degernäsbäcken m. m., varför kronan betalat å egendomen

belöpande kostnader.

Böleå nr 6

med lägenheten

Grisrödj

ningen i

Västerbottens

län.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts ‘proposition Nr 202.

Genom domänstyrelsens skrivelse den 29 november 1918 har N. Gabrielsson

i Teg medgivits rätt att upptaga och nyttja väg över egendomen.

Umeå stad har jämlikt Kungl. Maj:ts resolutioner den 15 april 1910,

den 12 september 1916 och den 2 oktober 1925 medgivits rätt att hava

över egendomen framdragna elektriska ledningar.

Taxeringsvärdet utgör 76,400 kronor.

Kronojordstyckningssakkunniga hava anfört följande. Egendomens

åbyggnad torde få anses tillräcklig under en kommande arrendeperiod.

Vid besiktningstillfället framställdes icke heller några anspråk på nyeller

ombyggnad. Emellertid torde det på grund av egendomens isolerade

läge i förhållande till andra kronans jordbruksdomäner knappast

bliva med kronans ekonomiska fördel förenligt att behålla egendomen,

och hava de sakkunniga i anslutning därtill föreslagit, att egendomen

måtte försäljas. Vad sättet för en sådan åtgärd anginge, inb jode den

goda belägenheten till Umeå stad och förhållandena i övrigt å platsen

till en uppstyckning av egendomen i egna hem, såväl jordbruks- som bostadslägenheter.

Någon del av gården kunde jämväl ifrågasättas till utökning

och förstärkning av intilliggande mindre jordbruk. Egendomens

arrendator torde böra berättigas få friköpa ett område örn 3,890 kvadratmeter,

varå han ägde boningshus och uthus och som han hos domänstyrelsen

anhållit att få inköpa. Då egnahemsnämnden i länet, som bäst

kände ortens förhållanden, torde vara väl skickad att verkställa en uppdelning

i lotter och anskaffa lämpliga köpare, hava de sakkunniga tillstyrkt

egendomens försäljning till nämnden. Skulle emellertid nämnden

förklara sig icke önska köpa egendomen, torde domänstyrelsen böra med

nämndens biträde låta uppstycka egendomen för försäljning i lämpligt

antal lotter.

Västerbottens läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd har i anledning

av vad de sakkunniga anfört meddelat, att nämnden, ehuru efterfrågan

på såväl jordbruksjord som byggnadstomter för närvarande vore

obetydlig inom trakten av Umeå, dock vore villig att för egnaliemsändamål

inköpa egendomen, därest priset å densamma bleve skäligt.

Uppskattning snämnden har anfört följande. Det torde kunna ifrågasättas,

huruvida kronans fortsatta besittande av egendomen vore att förorda.

Den i vissa delar — logen m. m. — otidsenliga åbyggnaden, vilken inom

närmaste tiden påkallade förändring till det bättre, det höga luftstrecket

med sin korta vegetationstid, sina ovissa skördeförhållanden och sitt för

odling av cerealia olämpliga och förrädiska klimat kunde icke, i trots av

en god ekonomisk belägenhet, i dessa tider ingiva förutsättningar för en

framtida tillfredsställande avkomst därav eller en i större omfattning

gynnsam utveckling. Nämnden funne sig därav föranledd föreslå egendomens

försäljning såsom den för kronan säkerligen fördelaktigaste dispositionen

därav i två lotter, på så sätt, att viss del därav, lotten litt. A,

upptagande ett mindre område väster örn karaktärsbyggnadens tomtplats,

men icke inom besvärande grannskap därav, försåldes till kronoegendomens

nuvax-ande arrendator, C. Forsberg, samt en andra försäljningslott,

litt. B, egendomen i övrigt. Det kunde visserligen förefalla, som borde

egendomens parcellering i mindre, för bostads- och mindre jordbrukslägenheter

avsedda områden tillföra kronan en större köpeskilling å det

hela, än egendomens försäljning å nu föreslaget sätt, men erfarenheten hade

ofta till fullo bestyrkt, att oanade svårigheter, det ekonomiska tidsläget

m. m., kunde resa ganska svåröverkomliga hinder mot en lycklig reali
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Metias proposition Nr 202.

63

sation av ett större innehav, fördelat i smärre lotter, oell att det oftast

visat sig fördelaktigare att försälja egendomen i ostyckat skick och att

till köparen överlämna styckningen därav.

Framställningar örn åtkomst från egendomen för bildande av bostadslägenheter

hade till nämnden inkommit från bemälde Forsberg rörande

ägofigurerna nr 1—5 å kartan och från folkskolläraren E. Björk ifråga

örn ägofigurerna 20—25. Nämnden har tillstyrkt Forsbergs ansökning,

men ej funnit skäl tillstyrka bifall till Björks ansökning.

I anslutning till vad nämnden sålunda anfört har nämnden verkställt

saluvärdering av egendomen i följande två lotter.

Lotten litt. A, ägofigurer å kartan nr 1—5. Areal 0.389 hektar, varav

0.377 hektar tomt och åker samt 0.ni2 hektar avrösningsjord. Saluvärde

1,945 kronor. Arrendevärde 100 kronor. Lotten, som vore bebyggd med bemälde

Forsberg tillhörigt bostadshus med tillhörande uthus och i övrigt

upptagen av planteringsland och täppa, borde hembjudas Forsberg mot

förenämnda saluvärde.

Lotten litt. B, omfattande egendomen i övrigt, med undantag av

den till kronopark avsatta skogsmarken. Areal 83.en hektar, varav 41.388

hektar tomt och åker, 0.35 hektar äng och 41.679 hektar avrösningsjord. Saluvärde

61,895 kronor, varav 11,641 kronor 88 öre för växande skog. Årrendevärde

2,895 kronor. Det hade synts nämnden som skulle egendomens

disposition för dels tillägg till redan förefintliga egnahemslägenheter,

dels ock självständig egnahemsbildning hava framtiden för sig,

alldenstund de för sådan jordbruksdrift nödvändiga och viktigaste betingelserna,

god ekonomisk belägenhet och avsättningsort samt lätta jordar,

vore för handen. Västerbottens läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd

hade under vissa förutsättningar förklarat sig villig att med

äganderätt inlösa egendomen. Det vore att förmoda, att detta erbjudande

borde avse lotten litt. B av densamma, alldenstund avgången av lotten

litt. A från det av egnahemsnämnden avsedda innehavet realiter

voro av ganska ringa betydelse. Med anledning därav och då det för kronans

vidkommande även borde anses vara av betydelse att erhålla en vederhäftig

köpare av egendomen, har uppskattningsnämnden hemställt örn

åtnjutande av hembudsrätt för egnahemsnämnden för lottens litt. B inlösen

med äganderätt jämlikt förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående

försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m. mot den föreslagna

köpeskillingen.

Nämnden har icke funnit skäl föreligga för förbehåll vid lotternas försäljning

i fråga örn desammas användande eller kronans rätt till återköp

därav. Skulle sådant förbehåll likväl göras, borde saluvärdena nedsättas

till 1,655 kronor för lotten litt. A och till 52,615 kronor för lotten litt. B.

Lotterna vore värderade i befintligt skick.

Vid försäljningen av lotten litt. B borde förbehåll göras dels örn rätt

för Umeå stads elektricitetsverk att hava elektriska kraftledningar framdragna

över egendomen, dels om skyldighet för köpare att giilda egendomens

utgifter i Degernäsbäckens dikningsföretag.

Egnahemsnämnden har i skrivelse den 14 februari 1931 förklarat sig

önska inköpa lotten litt. B för en köpeskilling av 61,895 kronor att gäldas

på siitt i berörda förordning stadgades. Nämnden hade därvid förutsatt,

att i försäljningen skulle ingå å egendomen befintliga utstämplade träd.

Överlantmätaren har i utredning den 25 september 1929 anfört bland

annat följande. Enligt anteckning i jordregistret skulle till egendomen

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Majlis proposition Nr 202.

höra en urf jällsäga om 6 tunnland 26.2 kappland äng och 9 tunnland 19.7

kappland avrösningsjord, eller 8.125 hektar. Nämnda urf jällsäga vore

belägen inom gränserna för Innerkasamarks by och hade vid det år 1865

den 14 februari fastställda laga skiftet på denna by under litt. Ze i delningsbeskrivningen

hänförts till »Öfverste Löjtnants Bostället Böleå». I

lantmäterikontoret verkställd undersökning hade emellertid givit vid handen,

att samma urfjällsäga jämväl inräknats i arealen för det nu i jordeboken

särskilt redovisade kronohemmanet 1/iB mantal Innerbjänsjön

Södra nr 1, vilket hemman tidigare hänförts till kronohemmanet Böleå

nr 6, som då angivits till 17/32 mantal i stället för nuvarande 1 ä/a2 mantal.

Någon ingående undersökning av nu angivna förhållande hade emellertid

ej kunnat verkställas. Dock ville det av åtskilliga omständigheter

synas som örn registreringen av urfjällsägan inom Innerkasamark till

Böleå nr 6 skulle vara felaktig, då ägan ifråga rätteligen torde tillhöra

det vid Bjensjön belägna hemmanet Innerbjänsjön Södra nr 1 och vara

inräknat i dess skatt Vis mantal. Enligt anteckning i jordregistret hörde

till egendomen jämväl fyllnadsmark i Degerfors socken, vilken syntes

hava blivit utbruten vid under 1802—1806 verkställt storskifte på skogsmark.

Jägmästaren har anfört följande. Då kronoegendomen vore synnerligen

välbelägen i omedelbar närhet av Tegs municipalsamhälle och Umeå

stad, samt egendomen angränsande relativt stora jordbruk visade, att även

i detta klimat avkomsten av jordbruk kunde bliva tillfredsställande, syntes

kunna ifrågasättas, örn egendomens försäljning nu vore den för kronan

lämpligaste dispositionen. Umeå stad torde kunna sägas vara under

stark utveckling och tillkomsten av Umedalens stora sjukhus komme att

giva staden angränsande jordbrukare högst betydligt förbättrad avsättning

för sina produkter. Uppskattningsnämnden hade vid arrendeuppskattningen

kommit till ett arrendebelopp av 100 kronor för lotten litt, A

och 2,895 kronor för lotten litt. B eller tillsammans 2,995 kronor, sålunda

en avsevärd nedsättning på nu utgående arrendebelopp 4,000 kronor,

jämte arrendelotten åvilande skatter cirka 500 kronor, vadan någon risk

för att erhålla minst detta belopp ej torde förefinnas. Statens årliga inkomster

av egendomen skulle sålunda kunna beräknas:

Arrende, kontant 2,495 kronor jämte egendomen åvilande

skatter, 500 kronor, eller tillsammans.....................kronor 2,995

Arrende för två arrendelägenheter ........................ » 55

Årlig avkastning från skogen efter avdrag av arrendatorn

tillkommande utsyning, cirka ............................ » 125

Andel i inkomster från med Böle by samfällda grustag m. m. » 25

Summa kronor 3,200.

Då därtill avsevärd värdestegring kunde förväntas på grund av det

gynnsamma läget, ävenså försäljning av tomter ifrågakomma, syntes

egendomen fortfarande böra utarrenderas, därvid dock lämpliga områden

efter landsvägarna borde undantagas för eventuellt utbud till tomter.

Byggnadernas nuvarande tillstånd syntes ej behöva motivera försäljning,

då de påtalade bristerna ej vore av den omfattning, att de ej med

rimliga kostnader kunde avhjälpas. De för driften erforderliga överloppshus,

som tillkommit, syntes kunna inlösas av kronan eller övertagas

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

av eventuellt uy arrendator. Därest emellertid egendomen ej ansåges

böra bibehållas i statens ägo, syntes densamma, för ernående av högsta

möjliga köpeskilling, antingen i sin helhet eller efter av staten verkställd

avstyckning böra utbjudas mot anbud. Västerbottens läns hushållningssällskaps

egnahemsnämnd hade nämligen lörsölcsvis utbjudit bostället

lör försäljning i smärre lotter och därvid erhållit anbud å de

flesta lotterna. Den erbjudna köpeskillingen, 61,895 kronor, måste därför

anses vara för nämnden fördelaktig, i ali synnerhet som anbudet omfattade

den utsyning örn 5,452 träd eller 670 kubikmeter, som gjorts å boställets

skogsmark. Ifrågavarande utsyning, som kvarstode å rot, kunde

med nuvarande virkespriser beräknas hava ett rotvärde av cirka 1,200

kronor. Då stämplingen ej inginge i uppskattningsnämndens saluvardering,

understege egnahemsnämndens anbud saluvärderingen med detta

belopp. Jägmästaren hade på grund därav sökt utröna örn ej andra köpare

funnes å egendomen och därvid erfarit, att flera spekulanter funnes,

men hade jägmästaren ej lyckats erhålla anbud från mera än en,

nämligen folkskolläraren E. Björk, som för närvarande bebodde boställets

huvudbyggnad. Anbudet överstege med 605 kronor egnahemsnämndens

anbud.

Därest egendomen i sin helhet ansåges böra försäljas, syntes undersökning

av boställets rätt till fiske i Umeälven böra göras, örn vilket utredning

saknades i uppskattningsnämndens protokoll.

Över jägmästaren har framhållit följande. I tidigare avgivna yttranden

i ärendet hade överjägmästaren, med framhållande av påräknad värdestegring

till följd av gynnsamt läge i förhållande till Umeå stad samt

annat under utveckling varande samhälle, hävdat den uppfattningen, att

ett frånhändande av denna fastighet syntes mindre välbetänkt.

Beträffande detta ståndpunktstagande har överjägmästaren anfört.

Vid hans tillträde av befattningen som Överjägmästare i Umeå distrikt

den 1 februari 1928 hade till behandling förelegat en till Konungen ställd

framställning från riksdagsman Nils Gabrielsson, Teg, örn tillstånd att

få förvärva visst område från kronoegendomen Böleå inom Umeå socken.

Då årstiden vid detta tillfälle givetvis ej hade medgivit någon besiktning

av ifrågavarande egendoms tillstånd eller lämplighet ur jordbrukssynpunkt,

hade överjägmästaren till huvudsaklig del måst lita till vederbörande

revirförvaltares uppfattning därutinnan. Sedan överjägmästaren

varit i tillfälle att bese egendomen samt taga del av å denna rådande

driftsförhållanden, förefintligt byggnadsbestånd m. m., hade överjägmkstarén

emellertid kommit till en annan uppfattning angående lämpligheten

av ett bibehållande i kronans ägo av densamma. Byggnadsbeståndet

å egendomen befunne sig. särskilt i fråga om uthusbyggnaderna, i ett otillfredsställande

och otidsenligt skick. Omfattande reparations- och moderniseringsathoten

bleve erforderliga under de niirmasto åren. Detta bomme

givetvis att medföra en för ägaren i betydande mån förminskad avkastning

från egendomen. Vidare vore egendomen av en storleksordning,

som försvårade jordbrukets bärighet. En arrendator vore icke i stånd

att sköta egendomen med eget folk. utan bleve alltid hänvisad att åtminstone

till en del använda sig av lejd arbetskraft, varigenom omkostnaderna

för egendomens brukande komme att ställa sig jämförelsevis höga.

Särskilt framträdande bleve denna olägenhet i dessa för jordbruket så

kritiska tider. Dessa nu anförda omständigheter komme utan tvivel att

bidraga till en försämrad avkastning från egendomen, och det syntes

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 170 haft. (Nr 202.)

r>

opaginerad Kontrollera mot PDF

tili Kungl. Maj:ts -proposition Nr 202.

kunna befaras, att denna avkastning bleve sådan, att en skälig förräntning

av det i egendomen investerade kapitalet icke kunde erhållas.

Under sådana förhållanden borde egendomen ej bibehållas i kronans

ägo.

Överlantmätaren har anfört följande. Till ifrågavarande kronoegendom

hörde dels ägor belägna inom Böleå skifteslag i Umeå socken dels

fylln&dsmark belägen inom Degerfors sockens territoriella område. De

först omnämnda ägorna hade vid ett år 1895 fastställt laga skifte å inägorna

och hemskogen till Böleå by utbrutits uti tre skiften under litt.

F. Två utav skiftena utgjorde de egentliga inägorna i själva byn jämte

i samband därmed belägen skogsmark, den s. k. Bölekläppen. Det tredje

utgjordes av ett skifte å den s. k. Böstaskogen belägen cirka 2 mil från

inägorna.

Från bostället hade från första skiftet genom avsöndring avskilts mark,

tillsammans uppgående till 15.6115 hektar. Enligt av distriktslantmätaren

Georg Tillgren år 1930 upprättad karta jämte tillhörande beskrivning

innehölle numera de två första eller de egentliga inägoskiftena till
-

sammans

Åker .................................. 41.7650 hektar

Äng och odlingsmark ................ O.ssou »

Afrösningsjord ...................... 41.6910 »

Summa S4.0060 hektar.

Skiftet å den s. k. Böstaskogen innehölle enligt skifteshandlingarna en

areal av 130.8770 hektar uteslutande afrösningsjord. Detta skifte hade

jämlikt domänstyrelsens beslut den 12 september 1916 från och med den

14 mars 1917 förvaltats såsom kronopark. Den uti Degerfors socken belägna

fyllnadsmarknaden hade tillagts bostället genom länsstyrelsens avvittringsutslag-

den 31 januari 1874 och bestode av två skiften med, enligt

förenämnda utslag, en areal av tillsammans 1,950 tunnland 24.9 kappland

eller omkring 963 hektar. Berörda områden hade enligt domänstyrelsens

beslut den 21 december 1888 från och med den 14 mars 1889 förvaltats såsom

kronopark.

Slutligen hörde till bostället andel med övriga hemman inom Böleå skifteslag

uti vid laga skiftet för gemensamt behov avsatta samfälligheter

samt möjligen andel i fiske i Umeälven.

Den särskilda uppskattningsnämnden hade nu uppgjort förslag till försäljning

dels av ett område, som vederbörande arrendator anhållit att få

förvärva, utgörande det å distriktslantmätaren Tillgrens karta med litt.

A betecknade området och utgörande i areal O.ssoo hektar, dels ock återstående

delen av första och andra skiftet utav de till bostället vid laga

skiftet inom Böle skifteslag i Umeå socken utbrutna ägorna, å Tillgren

karta betecknade med litt. B och innehållande en sammanlagd areal av

41.8880 hektar åker, O.5500 hektar äng och odlingsmark samt 41.6790 hektar

avrösningsjord. Kronan skulle sålunda behålla dels skiftet å Böstaskogen,

dels de tvenne skiftena inom Degerfors socken, allt nu förvaltat såsom

kronoparker. Vad anginge området under litt. A vore detta otvivelaktigt

att anse såsom en lägenhet för bostadsändamål, vilken kunde bestå

såsom särskild fastighet lör nämnda ändamål, och torde i och för sig

hinder icke möta mot områdets avstyckning enligt 19 kapitlet jorddelningslagen.

Emellertid kunde överlantmätaren icke finna annat än att

vissa av de föreslagna gränserna för området såvitt av den upprättade

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

kartan framginge måste anses såsom olämpliga. Så t. ex. ginge västra

gränsen genom en befintlig byggnad. Norra gränsen vore så dragen, att

nordvästra gränspunkten läge ute på en åker, medan nordöstra gränspunkten

till synes omotiverat sköte ut i den nu avhägnade hagmarken.

Därtill komme ytterligare den olägenheten, att åkerfiguren nr 8, som

vore avsedd att behållas under jordbrukslotten litt. B, icke kunde med

fördel brukas under denna lott. Området borde därför jämkas så, att detsamma

komme att bestå av ägofigurerna n:ris 1, 2, 3, 4, 6, 8, 9 och 10. Härigenom

erhölle lotten en med hänsyn till förhållandena å marken lämplig

omfattning. Lotten skulle därvid enligt den av Tillgren upprättade beskrivningen

komma att innehålla

Åker .................................. 0.4830 hektar

Äng och odlingsmark .................. O.ooso »

Avrösningsjord ........................ O.0620 »

Summa 0.5480 hektar.

Arrendatorn Forsberg hade förklarat sig helst vilja förvärva området

med den av överlantmätaren föreslagna omfattningen. För undvikande

av omgång med ärendet hade uppsatts en av Forsberg undertecknad ansökan

örn hembud å ifrågavarande område. Då det vore tänkbart, att

vid områdets uppmätning i samband med blivande avstyckning en från

den förut angivna något avvikande arealen kunde erhållas, hade endast

å-pris ansetts böra angivas, vilket å-pris, 50 öre för kvadratmeter, vore

detsamma, som uppskattningsnämnden tillämpat vid sin värdering av

lotten litt. A.

Vad anginge försäljningslotten litt. B skulle denna efter de nu föreslagna

jämkningarna komma att innehålla

Åker .................................. 41.2820 hektar

Äng och odlingsmark ................ O.5470 »

Avrösningsjord ........ 41.6290 »

Summa 83.4580 hektar.

Då denna lott, som uppenbarligen vore avsedd och tjänlig till jordbruk,

skulle utgöra en fastighet för sig, vilken skulle bildas genom avstyckning,

borde undersökas, huruvida en avstyckning med deu föreslagna ägosammansättningen

stöde i överensstämmelse med 19 kapitlet jorddelningslagen,

närmast med hänsyn till frågan, huruvida ägolotten komme att få

tillgång till för dess nyttjande såsom jordbruksfastighet erforderlig skogsmark.

Av handlingarna i ärendet framginge, att årliga avkastningen vid uthålligt

skogsbruk av den i lotten ingående skogsmarken, den s. k. Bölekläppen,

för närvarande kunde beräknas till 54 kubikmeter, men att avkastningen

successivt under 50 år skulle kunna stegras till en normalavkastning

av 300 kubikmeter per år. Under förutsättning att ägorna kommo

att bibehållas såsom ett enda jordbruk, finge den nuvarande produktionen

anses väl knapp för att fylla lotteus årliga behov av skogsförnödenheter.

Med anledning därav skulle möjligen kunna ifrågasättas, att

lotten tilldelades fyllnad i skogsmark av det s. k. Böstaskiftet. Detta skifte

läge emellertid närmare två mil från huvudgården och torde ligga

för avlägset för att kunna med någon ekonomisk fördel utnyttjas för

husbehovet. Med hänsyn till de sålunda föreliggande förhållandena syn
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.-ts proposition Nr 202.

tes en eftergift i fordringarna på full försörjning i skogsmark för jordbruket

få anses motiverad. Därtill bomme att, för den händelse försäljningsområdet

uppdelades till egna hem och mindre jordbruk, vilket med

hänsyn till närbelägenheten till Umeå stad i en nära framtid torde bliva

fallet, saknaden av erforderlig stödskog bomme att göra sig mindre kännbar.

Emellertid vore givet att, därest den nu avverkningsbara och utstämplade

skogen området uppgående till 5,452 träd med en beräknad

rotkubikmassa av 670 kubikmeter följde med försäljningslotten, denna utstämpling

bomme att utgöra ett värdefullt tillskott i lottens husbehovsskog.

Hinder torde sålunda icke möta mot områdets avskiljande till särskild

fastighet. Med avseende å sättet för den blivande fastighetsbildningen

kunde denna tänkas genomförd på två sätt. Antingen skulle de

två försäljningsområdena avstyckas, vilket förde med sig, att stamfastigheten

bomme att utgöras av de av kronan behållna skogsskiftena Böstaskogen

och kronoparksskiftena i Degerfors socken och att mantalet komme

att knytas vid dessa skiften. Eller också skulle avstyckas dels försäljningslotten

litt A, dels ock förenämnda skogsskiften, vilket åter medförde,

att mantalet komme att stanna a den egentliga egendomen och platsen,

varigenom den ursprungliga samhörigheten med byn komme mera till

synes. Med det sistnämnda förfaringssättet följde även en annan fördel,

nämligen att, örn de inom de olika socknarna belägna skogsområdena avstyckades

till särskilda fastigheter, en överflyttning av den inom Degerfors

socken enklaverade delen av bostället möjliggjordes utan någon särskild

förrättning. Huru än komme att förfaras, borde emellertid med jordbrukslotten

följa all boställets delaktighet såväl i vid laga skiftet avsatta

samfälligheter, samtliga belägna å byns egentliga inägoområde, som ock

i övriga rättigheter och förmåner, exempelvis andel i fiske i Umeälvem

Förenämnde Björk har i en till domänstyrelsen inkommen skrift anhållit

att få köpa lotten litt. B örn 83.G17 hektar av egendomen med åbyggnader

och nuvarande skogsbestånd för en köpeskilling av 62,500 kronor

att gäldas på sätt örn dylika försäljningar vore stadgat.

Härjämte har agronomen Gunnar Åström, Brännland, anhållit örn upplysning,

huruvida det funnes möjlighet att få förvärva egendomen.

Förenämnde Forsberg har med anledning av överlantmätarens förslag

rörande försäljning av lotten litt. A hemställt att få inköpa denna lott

med omfattning enligt överlantmätarens förslag mot en köpeskilling av

50 öre per kvadratmeter.

Med utlåtande den 20 februari 1932 har domänstyrelsen underställt detta

ärende Kungl. Maj:ts prövning och därvid för egen del anfört följande.

Såsom förut omnämnts funnes a egendomen följande spekulanter, nämligen

Västerbottens läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd, som önskade

inköpa lotten litt. B av egendomen för ett saluvärde av 61.895 kronor,

varvid nämnden dock utgått ifrån att å egendomen befintlig särskilt

utstämplad skog, av jägmästaren värderad till 1,200 kronor, skulle ingå

i köpet, folkskolläraren E. Björk, som förklarat sig villig att förvärva

lotten litt. B, »med åbyggnader och nuvarande skogsbestånd» för 62,50''Q

kronor, samt agronomen Gunnar Åström. Brännland, som anhållit om

upplysning, huruvida det förefunnes möjlighet att få förvärva egendomen.

Styrelsen ansåge i likhet med uppskattningsnämnden, att lotten

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Kr 202. 69

lämpligast borde försäljas till egnahemsnämnden, som torde hava de

största möjligheterna att ombesörja lottens uppdelning och försäljning

i egnahemslägenheter på ett för tillgodoseende av efterfrågan å sådana

lägenheter i orten tillfredsställande sätt. Skulle lotten försäljas till enskild

person, torde det, med hänsyn till egendomens läge i omedelbar närhet

av Umeå stad och den efterfrågan å lägenheter, som syntes foretin

nas, kunna befaras, att egendomen förvärvades i spekulationssyfte. För

undvikande därav skulle möjligen försäljningen kunna förbindas med

villkor örn skyldighet för köparen att använda egendomen på visst sätt

samt med förbehåll för kronan att inom viss tid köpa egendomen åter,

något som dock säkerligen komme att för kronan medföra en avsevärd

nedsättning i köpeskillingen. Lämpligast torde därför vara, att lotten

litt. B hembjödes egnahemsnämnden. Nämnden hade såsom nämnts förklarat

sig villig att inköpa lotten för det åsätta saluvärdet, varvid nämn

den dock förutsatt, att den utstämplade skogen inginge i försäljningen.

Så vore emellertid ej förhållandet. Då det av uppskattningsnämnden

åsätta saluvärdet måste anses skäligt även örn lottens areal komme att

minskas något på grund av den utökning av lotten litt. A, som föreslagits

av överlantmätaren, finge styrelsen föreslå, att lotten litt. B hembjödes

nämnden för saluvärdet med förbehåll att den utstämplade skogen

ej inginge i försäljningen samt med rätt för köpare av skogen att avverka

och bortföra denna intill den 1 juli 1934. Skulle nämnden ej önska

förvärva lotten på de föreslagna villkoren, ansåge styrelsen, att lotten

borde utbjudas till salu i den fria marknaden och därvid försäljas å auktion

enligt 15 § i förordningen. Förbehåll örn återköpsrätt ansåge styrelsen

ej därvid böra föreskrivas med hänsyn till den avsevärda minskning

i saluvärdet ett sådant förbehåll skulle medföra. Beträffande lotten

litt. A borde densamma försäljas med av överlantmätaren föreslagen

omfattning för ett saluvärde, beräknat efter 50 öre per kvadratmeter.

Vad överlantmätaren anfört angående äganderätten till en urfjällsäga behövde

ej inverka på den nu ifrågasatta försäljningen.

Mot det av domänstyrelsen framlagda försäljningsförslaget har jag in- Departement''atlet

annat att erinra, än att jag anser, att i försäljningen bör, pä sätt av

Västerbottens läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd vid anbudets

avgivande förutsatts, jämväl ingå den utstämplade skogen, värderad till

1,200 kronor. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att av kronoegendomen 15/32 mantal Böleå nr 6 med

lägenheten Grisrödjningen i Umeå socken av Västerbottens

län må enligt förordningen den 6 juni 1929

(nr 176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom

m. m. och med tilltriidesriitt den 14 mars 1933

försäljas

lotten litt. A om 0.548 hektar med ett saluvärde, beräknat

efter 50 öre för kvadratmeter, samt med hemrätt

enligt 10 § i förordningen för C, Forsberg, sami

Bihang till riksdagens protokoll 19112. I sami. 170 haft. (Nr 202.)

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

lotten litt. B om 83.458 hektar med ett saluvärde av

61,895 kronor enligt 14 § i förordningen till Västerbottens

läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd,

under villkor att lotterna försäljas i det skick, vari

de vid tillträdet befinnas, att endast kronan tillhöriga

byggnader och anläggningar ingå i försäljningarna,

att köpare skall respektera den Umeå stad

medgivna rätten att hava elektriska ledningar framdragna

över egendomen, samt att köpare av lotten

litt. B skall gälda efter tillträdesdagen till betalning

förfallande utgifter för det vattenavledningsföretag,

som avser reglering av vattenståndet i Deger näsbacken

m. m., och respektera den N. Gabrielsson genom

domänstyrelsens beslut den 29 november 1918 medgiv

na rätten att upptaga och nyttja väg över egendomen.

Statsrådets övriga ledamöter instämma i vad departementschefen hemställt

uti de under l:o—10:o här ovan antecknade ärenden.

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten lämnar

bifall till vad departementschefen hemställt samt förordnar,

att till riksdagen skall avlåtas proposition i

ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Rune Thygesen.

330741. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1932:223 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 202 angående försäljning av vissa kronoegendomar och lägenheter från sådana egendomar m. m. a1 i texten
  2. JoU 1932:66 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.-ts proposition nr 202 angående försäljning av vissa kronoegendamar och lägenheter från sådana egendomar m. m„ punkt 7. s. 1 i texten
  3. JoU 1932:62 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 202 angående försäljning av vissa kronoe g endomar och lägenheter från sådana egendomar m. m. s. 4 i texten