Sök i Ratio Lex

Angående viss lindring i betalningsskyldigheten för statslån till Skara—Timmersdala nya järnvägsaktiebolag

1932-03-11 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:203, Angående viss lindring i betalningsskyldigheten för statslån till Skara—Timmersdala nya järnvägsaktiebolag

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

1

Nr 203.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående viss lindring i

betalningsskyldigheten för statslån till Skara—Timmersdala

nya järnvägsaktiebolag; given Stockholms slott

den 11 mars 1932.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ola Jeppsson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 11 mars 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener,

Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Departementschefen, statsrådet Jeppsson anför:

Till Kungl. Maj:ts prövning föreligga framställningar om inskränkande av

trafiken å den Skara—Timmersdala nya järnvägsaktiebolag tillhöriga järnvägen

från Skara till Timmersdala samt örn viss lindring i betalningsskyldigheten

för bolagets statslån m. m.

Bihang till riksdagens protokoll 1982. 1 sami. lil käft. (Nr 208.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 803.

Innan jag ingår härpå, torde jag få erinra om följande.

Järnvägen Skara—Timmersdala har en längd av 26 kilometer och en spårvidd

av 0891 meter. I sin slutpunkt i Timmersdala äger järnvägen icke förbindelse

med annan järnväg. Å järnvägen beviljades den 29 november 1906

koncession, vilken den 14 juni 1907 överläts å Skara—Timmersdala järnvägsaktiebolag.

För järnvägsanläggningen beviljades den 28 september 1907 ett

statslån å 352 500 kronor. Då varken räntor eller amorteringar å lånet kunde

gäldas, växte bolagets skuld efter hand, så att skuldsumman i slutet av år

1920 uppgick till över 560 000 kronor. Sedan bolaget försatts i konkurs, inropades

järnvägen vid exekutiv auktion i november 1920 för statsverkets räkning

för en köpesumma av 408 000 kronor, varefter järnvägen förvaltades och

driften därå ombestyrdes av järnvägsstyrelsen, som för ändamålet förhyrde

rullande materiel från .Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag.

I proposition nr 177 framlade Kungl. Majit för 1924 års riksdag förslag örn

försäljning till Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag av Skara—Timmersdala

järnväg för ett belopp av 125 000 kronor samt på vissa villkor i övrigt,

däribland det att bolaget för köpeskillingen skulle erhålla statslån mot

säkerhet av inteckning i järnvägen. Köpeskillingen motsvarade det värde, vartill

en av fullmäktige i riksgäldskontoret och nämnda bolag gemensamt tillsatt

värderingsnämnd uppskattat banan. Propositionen avslogs av riksdagen

(skrivelse nr 203). Med anledning av väckta motioner anhöll emellertid riksdagen

om utredning rörande möjligheterna för staten att i sin ägo fortfarande

bibehålla järnvägen.

Sedan den av riksdagen begärda utredningen verkställts, framlades för 1925

års riksdag åter proposition, nr 47, i ämnet. I propositionen framhölls med

anledning av i förenämnda motioner gjorda uttalanden, hurusom berörda utredning

oförtydbart givit vid handen, att Skara—Timmersdala järnvägs införande

såsom en del av en framtida sydlig fortsättning av inlandsbanan samt ombyggnad

till normalspårig komme att medföra mycket stora förluster för staten

samt att banan även i sitt dåvarande skick icke inom överskådlig framtid syntes

få något som helst affärsvärde i statens ägo utan fastmer komme att kräva

årliga tillskott av andra statsmedel. I propositionen föreslogs därför ånyo

försäljning av banan till Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag till samma

pris och på i övrigt huvudsakligen samma villkor som år 1924, dock med

tillägg, att staten skulle äga framdeles inlösa järnvägen till dess bokförda

värde.

Propositionen blev av riksdagen bifallen (skrivelse nr 172).

Genom brev den 18 juni 1925 godkände Kungl. Majit ett i enlighet med

riksdagens berörda beslut upprättat avtal angående försäljning av Skara—

Timmersdala järnväg till Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag samt

beviljade bolaget rättighet att till allmänt begagnande mot avgift upplåta ifrågavarande

järnväg under i tillämpliga delar de villkor och förbehåll, som stadgats

i den år 1906 beviljade koncessionen, dock att beträffande statens inlösningsrätt

skulle gälla följande:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.is proposition nr SOS.

3

»Svenska statsverket är berättigat att, närhelst statsverket så påfordrar, inlösa

järnvägen för ett belopp, motsvarande dess enligt vederbörliga räkenskaper

bokförda värde. Detta värde må dock icke överstiga den köpeskilling, som

enligt av Kungl. Majit den 18 juni 1925 godkänt avtal skall utgå för järnvägen,

jämte å järnvägen efter den 1 juli 1925 nedlagda kostnader för behövliga

utvidgnings- och förbättringsarbeten med behöriga avdrag för den värdeminskning,

järnvägen kan hava undergått genom slitning, annan yttre inverkan,

ålder eller uraktlåtet underhåll. Tvist rörande den närmare tillämpningen

av vad sålunda stadgats skall hänskjutas till fem gode män, av vilka

Kungl. Majit utser två och koncessionshavaren två, varefter de fyra sålunda

valda tillkalla den femte.»

Därefter avlämnade bolaget till riksgäldskontoret en den 1 juli 1925 dagtecknad

skuldförbindelse å köpeskillingsbeloppet, 125 000 kronor, vilken förbindelse

samma år intecknades i järnvägen Skara—Timmersdala med bästa förmånsrätt.

Genom köpekontrakt den 20 december 1926 försålde Västergötland—Göteborgs

järnvägsaktiebolag järnvägen för en köpesumma av 125 000 kronor till

ett nytt bolag, Skara—Timmersdala nya järnvägsaktiebolag, och i samband

därmed utarrenderades järnvägen genom kontrakt samma dag till förstnämnda

bolag från och med den 1 januari 1927. Enligt detta arrendekontrakt skulle

Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag såsom arrendeavgift för nästföregående

kalenderår erlägga skillnaden mellan järnvägens bruttoinkomster

och driftkostnader för samma år; därest driftkostnaden något år överstege bruttoinkomsterna,

skulle skillnaden bäras av Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag.

Överenskommelsen skulle upphöra att gälla tidigast tre månader

efter från någondera sidan skedd uppsägning. Uppsägning finge ej avse annan

tidpunkt än årsskifte.

Jämlikt Kungl. Majits resolution den 22 februari 1929 har den för järnvägen

meddelade koncessionen med däri gjord ändring överlåtits å Skara—Timmersdala

nya järnvägsaktiebolag, varjämte på grund av föreskrifter i sagda

resolution sistnämnda bolag övertagit betalningsansvaret för det i järnvägen

intecknade statslånet å 125 000 kronor med ränta samt Västergötland—Göteborgs

järnvägsaktiebolag ingått borgen för sagda statslåns behöriga förräntande

och återgäldande.

Enligt vad som meddelats från riksgäldskontoret hava de föreskrivna annuiteterna

å lånet behörigen inbetalts, så att av lånebeloppet återstår oguldet ett

belopp av 121 599 kronor 5 öre jämte från och med den 1 juli 1931 upplupen

ränta.

I en till Kungl. Maj :t ingiven skrift den 25 januari 1932 har Skara—Timmersdala

nya järnvägsaktiebolag anfört följande:

Alltsedan Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag från och med den

1 juli 1925 övertagit trafikeringen av Skara—Timmersdala järnväg hade förlust

å driften av järnvägen ifråga uppstått, vilken driftförlust framginge av

följande uppställning:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

Ar Kronor

1925 V7—S1/i2 ............... 22 120: 09

1926 19 löij 05

1927 ................... 5 035:31

1928 ................... 13 725:50

1929 ................... 6 815:81

1930 ....._ ■ ■ ........... 11347:61

Summa för åren 1925—1930 78 225: 37

Häri inginge icke räntor och avskrivningar.

Enligt driftrapporten för Skara—Timmersdala järnväg för tiden januarioktober

1931 förelåge å rörelsen en förlust å cirka 30 000 kronor, och förlusten

beräknades vid arets slut hava ytterligare så ökats, att den komme att uppgå

till cirka 40 000 kronor. Ej heller i dessa belopp vore medräknade räntor

eller avskrivningar, vilka för året belöpte sig till cirka 14 000 kronor; den

verkliga förlusten måste sålunda beräknas till cirka 54 000 kronor. På grund

av dessa stora förluster vid drivandet av Skara—Timmersdala järnväg bade

Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag uppsagt förenämnda trafikeringsavtal

av den 20 december 1926.

Bolaget bade full anledning antaga, att den trafikminskning, som föranlett

den katastrofartade nedgången i bolagets inkomster, icke kunde väntas bliva

hävd och att trafiken icke skulle återkomma i sådan utsträckning, att inkomsterna

ej allt förmycket understege utgifterna. Då redan alla hittills möjliga

åtgärder till utgifternas begränsning vidtagits, syntes man icke heller kunna

beräkna, att på dylikt sätt ett bättre resultat skulle kunna uppnås. Det återstode

då för bolaget intet annat än bandelens slopande som allmän trafikled.

För att emellertid icke de trafikanter, vilka haft och fortfarande, ehuru nu i

synnerligen begränsad omfattning, hade det lämpligast att utlasta sina massgodssändningar,

kalk, direkt järnvägsledes från lastplatserna utefter Skara—

Timmersdala järnväg, omedelbart skulle bliva berövade denna möjlighet, hade

bolaget för avsikt att, sedan banan efter erhållet tillstånd av Kungl. Maj:t

upphört att trafikeras i allmän trafik, där tillsvidare driva s. k. bispårstrafik.

Det vore jämväl bolagets avsikt att till komplettering av denna bispårstrafik

och för att tillgodose orternas behov av kommunikationsmedel inrätta automobiltrafik

för såväl person- som godsbefordran å sträckan Skara—Axevalla

hed—Skärv—Hemningstorp—Flämslätt—Lerdala—Karlsfors—Melldala—Timmersdala

samt eventuellt å de till järnvägens nuvarande trafikplatser vid Bråneke,

Istrum, Hemningstorp och Lerdala från stora landsvägen ledande sidovägarna,

å dessa sistnämnda under förutsättning att det av bolaget befunnes

lämpligt att vid nyssnämnda platser anställa agenter för allmänhetens betjänande

vid expediering av godsförsändelser å bispåret eller bolagets automobillinje.

Beträffande denna automobiltrafik hänvisades till bilagd avskrift av

därutinnan till länsstyrelsen i Skaraborgs län ingiven framställning.

Då den ifrågasatta bispårstrafiken icke komme att få sådan omfattning, att

inkomsterna av densamma komme att täcka kostnaderna för spårets underhåll

samt övriga driftkostnader, måste bolaget för spårets bibehållande och drivandet

av bispårstrafiken förutsätta bifall till nyssnämnda ansökan örn tillstånd

till automobiltrafik. Bolaget ifrågasatte jämväl till möjliggörande av spårets

bevarande efterskänkande av de räntor, som under tiden för bispårets trafikering

belöpte sig å av staten i samband med banans övertagande beviljade

lån. Härom bade bolaget tillsammans med Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag

i skrivelse till riksgäldskontoret gjort särskild framställning.

Under förutsättning att bolaget bleve i tillfälle att för bispårstrafik tills
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.

5

vidare behålla spåret komme denna trafik att, till driftkostnadernas begränsning,

utföras endast vissa dagar och att även i övrigt helt anpassas efter trafikens

omfattning. Lastplatserna utefter spåret bleve icke bemannade i annan

mån än som av bolaget funnes lämpligt, och all expedition komme att ske genom

Skara station. För att icke utefter banan boende kalkproducenter i avseende

på fraktberäkningarna skulle bliva sämre ställda än övriga, borde för kalksändningar,

som från lastplatserna försändes via Skara, direkta samtrafikstariffer

dock fortfarande få tillämpas.

Förslag till instruktion för trafikens besörjande komme att avgivas till vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen.

Bolaget hade uppsagt alla i bolagets tjänst anställda befattningshavare till

den 1 september 1932.

På grund av det anförda har bolaget anhållit att bliva befriat från skyldigheten

att tills vidare fullgöra koncessionsvillkoren beträffande Skara—Timmersdala

järnväg med undantag av de åligganden, som kunde anses erforderliga

för drivande av bispårstrafik med bibehållande av direkta samtrafikstariffer

för vagnslastsändningar av kalk.

I den i bolagets skrift omförmälda framställningen till länsstyrelsen i Skaraborgs

län örn tillstånd till drivande av automobiltrafik har bolaget ytterligare

anfört:

Att den redan förut så begränsade trafiken undergått en så katastrofartad

nedgång berodde framför allt därpå, att den allt mer tilltagande automobiltrafiken

berövat järnvägen en mycket väsentlig del av person- och godstrafiken.

Därjämte berodde nedgången också på att det godsslag, kalk, som förr i jämförelsevis

stor omfattning transporterats å järnvägen och utgjorde dess största inkomstkälla,

under år 1931 förekommit endast i ringa omfattning. Förklaringen

till att kalktransporterna så avtagit vore att söka dels däri, att den nya samtrafiksförordning,

som trätt i kraft, försvårat eller omöjliggjort kalkens leverans

från vid smalspåriga banor belägna kalkbruk, dels ock i den allmänna depressionens

inverkan på efterfrågan å kalk. Det vore järnvägsförvaltningens uppfattning

att, även om med depressionens upphörande någon bättring i angivna

förhållande kunde förväntas, kalkleveranserna från de vid Skara—Timmersdala

järnväg belägna kalkbruken dock icke kunde beräknas få någon betydande omfattning.

Den ifrågasatta bispårstrafiken skulle bedrivas så, att med växellokomotiv

från Skara godsvagnar skulle allt efter förevarande behov utföras till och avhämtas

från lastplatser utefter banlinjen. All expediering av dessa vagnslaster

skulle ske genom Skara station, då eventuellt icke några bemannade trafikplatser

utefter linjen skulle finnas. På så vis kvarstode dock en möjlighet för befolkningen

att få sina sändningar i vagnslaster direkt expedierade från och till

de gamla trafikplatserna utan annan olägenhet än den något mindre bekväma

expedieringen genom Skara station, varförutom försändning icke dagligen kunde

påräknas.

Den av bolaget ifrågasatta automobiltrafiken å stora landsvägen, som löpte

närmast järnvägen och längs nied densamma, skulle bestå i, förutom vanlig

omnibustrafik, befordran av post samt annat förekommande gods, som ej transporterades

å bispåret. Det skulle då bliva för allmänheten möjligt att mera

reguljärt få sina såväl vagnslast- som styckegodssändningar expedierade i direkt

samtrafik med järnvägen över Skara. Med dylik anordning holle bolaget

före, att allmänheten skulle kunna bliva på bästa sätt betjänad, enär vid tider,

då godsrörelsen vore ringa och i följd därav transporter å bispåret icke anord
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.

nades, allmänheten kunde få sina godstransporter ombesörjda medelst bolagets

automobillinjer.

Ett bibehållande av banan som bispår vore förenat med icke ringa kostnader

för underhållet, även örn detta underhåll bleve mycket mindre än örn banan trafikerades

såsom hittills. Bolaget tvivlade på att den inkomst, som med transporterna

å spåret kunde uppstå, bleve tillräcklig för täckandet av dessa utgifter.

Det vore därför avsikten att medelst automobiltrafiken söka få rörelsen

i dess helhet så pass omfattande, att den kunde löna sig. Att behålla banan som

bispår utan den ifrågasatta automobiltrafiken syntes uteslutet. Bolaget kunde

givetvis icke med ett eventuellt tillstånd till automobiltrafik förbinda sig att

för framtiden eller ens för viss tid framåt behålla banan som bispår, utan detta

måste bliva helt beroende av den blivande trafikens omfattning.

I bolagets likaledes omnämnda framställning till riksgäldskontoret örn efterskänkande

av vissa räntor å ifrågavarande statslån har meddelats att, då Skara

—-Timmersdala nya järnvägsaktiebolag saknade medel till inköp av för automobiltrafiken

erforderlig materiel och icke kunde påtaga sig risken vare sig för bispårstrafiken

eller automobiltrafiken, Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag,

som stöde i borgen för sagda statslån, förklarade sig villigt tillhandahålla

förstnämnda bolag materiel och medel för denna trafiks igångsättande och

uppehållande tills vidare, därest det allmänna hade intresse av bispårstrafikens

uppehållande.

Över bolagets framställning örn järnvägstrafikens inskränkande har länsstyrelsen

i Skaraborgs län den 23 februari 1932 avgivit utlåtande. Länsstyrelsen

har därvid överlämnat utdrag av protokoll, hållet vid allmänt sammanträde inför

länsstyrelsen den 22 i samma månad, ävensom vid detta sammanträde avgivna

skriftliga yttranden i ärendet från Skara stad samt Bergs, Lerdala, Båstads

och Timmersdala kommuner. Enligt vad handlingarna utvisa gjorde sig

vid sammanträdet den meningen enhälligt gällande, att uppehållande av järnvägsdriften

med dagliga tågförbindelser vore av behovet påkallat.

Länsstyrelsen bär meddelat, att av de kommuner, som beröras av järnvägen,

Timmersdala, Lerdala, Berg och Istrum ännu icke inbetalt de lån,

dessa kommuner nödgats upptaga för betalning av de aktier, kommunerna

tecknat i det ursprungligen bildade aktiebolaget för anläggandet och

drivandet av ifrågavarande järnväg. Å dessa lån återstode sålunda enligt

länsstyrelsen meddelad uppgift ännu oguldna för Timmersdala kommun ett belopp

av 12 724 kronor 33 öre att slutamorteras år 1950, för Lerdala kommun

19 887 kronor 79 öre att slutamorteras år 1949, för Bergs kommun 18 533 kronor

att slutamorteras 1948 och för Istrums kommun 11 219 kronor att slutbetalas

1948. Vidare har upplysts, att av det lån, som Skara stad upptagit för

tecknande av aktier för 90 000 kronor i det tidigare järnvägsbolaget, återstode

60 222 kronor att slutamorteras år 1950.

För egen del har länsstyrelsen anfört, att det icke kunde anses med rättvisa

och billighet överensstämmande, att kommunerna redan innan de guldit nyssberörda

lån skulle gå miste örn förmånen av daglig järnvägsförbindelse, som de avsett

att förskaffa sig genom upptagandet av omförmälda lån. På grund därav

och med hänsyn jämväl därtill, att bolaget icke iklätt sig någon som helst ga
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 203.

7

ian ti för fortsatt uppehållande för framtiden av vare sig den ifrågasatta bispårstrafiken

å järnvägen eller den tilltänkta linjetrafiken med automobil, avstyrkte

länsstyrelsen för det närvarande bifall till ansökningen.

Sedermera hava infordrade yttranden avgivits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

den 27 februari 1932, av fullmäktige i riksgäldskontoret den 3 mars

1932 och av järnvägsstyrelsen den 11 mars 1932.

Väg- och vattenbi/ggnadsstyreisen har anfört följande:

Då, såsom bolagets framställning visar och allmän järnvägsstatistik bekräftar,

järnvägen under en följd av år gått med ren driftförlust, lärer den regelbundna

trafikens upphörande icke kunna förhindras.

Vid den förenklade trafik: för allmänhetens räkning, varom nu är fråga, torde

den ursprungliga koncessionen böra upphävas och för järnvägen endast bibehållas

sådana bestämmelser, som beröra säkerheten, varjämte bestämmelser

måste utfärdas i sådana saker, till vilka det är nödvändigt att taga ställning,

såsom angående taxa och trafikstadga. I dylikt avseende får styrelsen erinra

örn1 Kungl. Majits resolution den 9 november 1922, varigenom en ytterst förenklad

koncession meddelades för järnvägen Lindfors—Bosjön; och får vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen i anslutning därtill hemställa örn upphävande av

den för järnvägen Skara—Timmersdala den 29 november 1906 meddelade koncessionen

och föreslå följande föreskrifter:

1) Järnvägsanläggningen med därtill hörande telegraf- och telefoninrättningar

skall åtnjuta samma skydd, som enligt 19 kapitlet 11, 12, 13 och 22 §§

strafflagen tillkommer dylika av staten utförda anläggningar. Det åligger

länsstyrelsen i Skaraborgs län att behörigen inom länet kungöra detta beslut

angående fridlysning av järnvägsanläggningen.

2) Järnvägen skall vara underkastad uppsikt av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

3) Kungl. Majit förbehåller Sig att, därest Kungl. Majit därtill finner skäl,

meddela bestämmelser med avseende å järnvägens taxa.

4) Jämvägstrafikstadgan dea 12 juni 1925 skall icke vara för järnvägen

gällande.

5) Kungörelsen den 23 maj 1924 angående varningsmärken och säkerhetsanordningar

m. m. vid korsningar i samma plan mellan järnväg och väg skall

vara för järnvägen gällande, så framt icke tågen vid i denna kungörelse avsedda

korsningar stanna omedelbart före korsningen.

6) Järnvägen får ej utgöra hinder för framdragande av andra kommunikationsleder,

som kunna komma att anläggas, eller andra allmännyttiga inrättningar,

utan skall järnvägens ägare härutinnan vara underkastad de bestämmelser,

som Kungl. Majit kan finna nödigt av sådan anledning meddela.

7) .Svenska staten äger, därest så erfordras, att utefter järnvägen, utan ersättning

till dennas ägare, _ anlägga och begagna telegraf- och telefonledning

med därtill hörande inrättningar.

8) Det åligger koncessionshavaren att lämna väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

och järnvägsstyrelsen alla de upplysningar angående järnvägen och dess

trafikerande, som kunna äskas av bemälda styrelser.

9) Det åligger koncessionshavaren föranstalta, att ett efter järnvägens förhållanden

lämpat förslag till tjänstgöringsreglemente inlämnas till väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen, som efter prövning av förslaget har att fastställa dylikt

^reglemente med iakttagande, att däri inflyta alla sådana bestämmelser

i ^fråga örn säkerhets- och försiktighetsmått vid handhavandet av bantågens

gång, som kunna finnas erforderliga för trafikens betryggande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.

10) Förevarande koncession må icke överlåtas på, annan utan Kungl. Maj:ts

samtycke.

11) I fråga örn tolkningen av denna koncession är koncessionshavaren underkastad

Kungl. Maj:ts avgörande.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava anfört:

Med instämmande i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens uttalande rörande den

regelbundna trafikens upphörande vilja fullmäktige framhålla att, därest den

föreliggande framställningen från Skara—Timmersdala nya jämvägsaktiebolag

ej skulle vinna Kungl. Maj:ts bifall, det torde kunna antagas, att driften

å järnvägen i fråga efter bolagets konkurs och exekutiv försäljning av järnvägen

inom kort kommer att helt nedläggas och järnvägens tillhörigheter försäljas.

Vid sådant förhållande synes den ifrågasatta omläggningen av trafiken

till s. k. bispårstrafik jämte automobiltrafik för såväl person- som godsbefordran

böra vara godtagbar för ortsbefolkningen.

Framställningen örn befrielse från skyldigheten att erlägga ränta å det

Skara—Timmersdala nya järnvägsaktiebolag beviljade statslånet under hela

den tid bispårstrafiken kunde komma att utövas kunna fullmäktige ej tillstyrka.

Då emellertid en del kostnader torde föranledas av berörda trafikomläggning,

därest densamma skulle komma till stånd, synes det skäligt, att någon lättnad

i betalningsskyldigheten för lånet medgives, och vilja fullmäktige i sådant avseende

föreslå befrielse från skyldighet att erlägga de räntor å lånet, som förfalla

under åren 1932—1934, varemot de under samma år förfallande amorteringsbeloppen

böra i vanlig ordning erläggas, så att någon rubbning ej sker i

amorteringsplanen för lånet.

I de nya föreskrifter, som i stället för den år 1906 meddelade koncessionen

å Skara-—Timmersdala järnväg jämlikt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag

skulle utfärdas för järnvägen i händelse av bifall till den till Kungl.

Majit ingivna framställningen, torde böra intagas det stadgande örn statens

rätt att inlösa järnvägen, som meddelades av Kungl. Majit den 18 juni 1925

i brev till fullmäktige angående försäljning av Skara—Timmersdala järnväg

m. m.

Järnvägsstyrelsen har yttrat i huvudsak följande:

Under den tid, 1 mars 1921—30 juni 1925, då banan Skara-—Timmersdala

förvaltades av järnvägsstyrelsen, erhölls tack vare kraftig nedpressning av

utgifterna samt vissa gynnsamma omständigheter ett bokfört driftöverskott

å cirka 7 000 kronor. Utgifterna innefattade emellertid ingen avsättning till

fömyelsefond, och förenämnda bokförda driftöverskott motsvarade i själva verket

endast en mindre del av den värdeminskning — beräknad till cirka 30.000

kronor — som banans anläggningar under samma tid undergått.

För övrigt förelågo redan vid denna tid mycket starka tecken på, att utvecklingen

inom transportväsendet skulle få ogynnsamma följder för järnvägarna.

Som orsak till de bättre förhållanden, som ansågos kunna förväntas

under Västergötland—Göteborgs järnvägs trafikering, angavs i första

hand de väsentligt minskade kostnader, som kunde inträda för en järnväg,

vilken finge trafikeras med Västergötlands—Göteborgs järnvägs egen rullande

materiel i direkt förbindelse med dess större järnvägsnät.

Förväntningarna på minskning genom samförvaltning av järnvägens driftkostnader

synas hava till fullo infriats. Enligt uppgifter i publikationen allmän

järnvägsstatistik hava nämligen sagda kostnader nedgått från cirka 127 000

kronor år 1924 till 79 000 kronor år 1930. Under samma tid har emellertid

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majsts proposition nr 203.

9

ställningen för de smärre enskilda järnvägarna i allmänhet blivit avsevärt

svårare, i det att under trycket från bilkonkurrensen trafik och trafikinkomster

snabbt minskats, och förevarande järnväg bildar i det hänseendet intet

undantag i gynnsam riktning, såsom följande siffror visa.

År 1924

År 1930

Antal resande.......

... 1 000 tal

2172

15''56

Personkilometer......

. . . miljoner

348''2

316''6

Persontrafik: inkomst . . .

. . . kronor

22 528

15 576

Ton gods .........

. . . 1000 tal

26''21

14T6

Tonkilometer.......

. . . miljoner

556''5

333-0

Godstrafik: inkomst ....

. . . kronor

92 066

46 149

Summa trafikinkomster . .

. . . kronor

116 221

63 465

Järnvägen har också under hela den tid densamma varit i

bolagets ägo år

för år gått med ren driftförlust, för åren 1926—1930 i medeltal uppgående

till omkring 10 000 kronor årligen. För år 1931 är av naturliga skäl inkomstgivningen

ännu mycket ogynnsammare. Att resultatet för den närmare framtiden

skulle bliva bättre än för sistnämnda 5-årsperiod synes ej finnas något

skäl antaga.

Föreliggande uppgifter visa alltså enligt järnvägsstyrelsens mening otvetydigt,

att, sedan numera gällande arrendeavtal blivit av Västergötland—Göteborgs

järnvägsaktiebolag uppsagt, någon möjlighet att med rimliga uppoffringar

förhindra den regelbundna trafikens upphörande icke lärer förefinnas.

En trafikering såsom självständig järnväg skulle nämligen enligt tidigare

erfarenheter med säkerhet bliva ännu mycket dyrbarare. Skulle den föreliggande

framställningen ej vinna Kungl. Maj:ts bifall, torde följaktligen det

sannolika vara, att driften å järnvägen efter bolagets konkurs kommer att

helt nedläggas samt järnvägens tillhörigheter försäljas.

Vid sådant förhållande torde banans nedrustning till ett bispår, på sätt

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen närmare angivit, få anses konstituera det

för såväl ortsbefolkningen som anslutande järnvägar minst ogynnsamma av

nu möjliga alternativ. Järnvägsstyrelsen får följaktligen för sin del tillstyrka,

att förevarande järnvägs koncessionsbestämmelser omvandlas jämlikt föreliggande

förslag av nämnda styrelse med av fullmäktige i riksgäldskontoret begärt

tillägg.

Driften av Skara—Timmersdala järnväg medförde alltifrån första räkenskapsåret

(1910) förlust, och redan år 1920 nödgades staten övertaga banan.

Under den tid, 1 mars 1921—30 juni 1925, då banan förvaltades av järnvägsstyrelsen,

erhölls ett obetydligt driftöverskott. Utgifterna omfattade emellertid

ingen avsättning till förnyelsefond, vadan rörelsen också under dessa år i

vefkligheten var förlustbringande. Även sedan staten år 1925 försålt banan,

har rörelsen gått med förlust, under nästlidet år till avsevärt ökat belopp. Orsakerna

härtill hava uppgivits vara att finna främst i konkurrensen från den

alltmer växande motorfordonstrafiken men även däri, att de för järnvägens ekonomi

viktiga kalktransporterna på senaste tiden av skilda orsaker i betydande

grad minskats. Att det oaktat räntor och amorteringar å det från och med

den 1 juli 1925 till 125 000 kronor nedskrivna statslånet hittills i behörig ordning

erlagts beror på att Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag, sorn

Bihang till riksdagens protokoll 1032. 1 sami. lil häft. (Nr SOS.) 2

Departe
mentschefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 203.

arrenderar Skara—Timmersdala järnväg, iklätt sig borgen för berörda skyldigheters

fullgörande. På grund av de stora driftsförlusterna har bolaget nu

uppsagt arrendeavtalet. Då järnvägens ägare, Skara—Timmersdala nya järnvägsaktiebolag,

icke har egen rullande materiel och ej heller har möjlighet att

skaffa sådan samt ett förstatligande, såsom redan vid tidigare behandling av

denna järnvägs angelägenheter klarlagts, ej torde ifrågakomma, lärer banans

bestånd och utnyttjande vara beroende av samverkan från Västergötland—Göteborgs

järnvägsaktiebolags sida. Sedan sistnämnda bolag, på sätt av det föregående

framgår, förklarat sig villigt att tillhandahålla erforderlig materiel

samt penningmedel, har Skara—Timmersdajabolaget framlagt en plan att för

trafikbehovets tillgodoseende åtminstone försöksvis omlägga rörelsen så, att

järnvägen endast skulle användas såsom bispår för transport i mån av behov

av tyngre massgods, under det att för befordran av personer och lättare gods

skulle anordnas automobiltrafik, vilket enligt bolagets uppgift tillika vore en

nödvändig förutsättning för att erhålla inkomster till mötande av den förlust,

som antoges komma att uppstå även vid en på angivet sätt begränsad järnvägstrafik.

Ytterligare en förutsättning för att planen skulle bliva ekonomiskt

genomförbar vore, enligt vad bolaget anfört, att ränta å statslånet för ifrågavarande

järnväg icke skulle behöva erläggas.

Frågan om tillstånd att inrätta automobiltrafik till ersättande av jämvägsbefordran

av personer och lättare gods är ännu beroende på länsstyrelsens prövning.

Vidkommande förslaget att på angivet sätt införa en förenklad trafik

å banan synes i det uppkomna läget någon befogad erinran mot detsamma

knappast kunna göras. Jag är därför beredd att, därest den uppgjorda planen

visar sig kunna genomföras, tillstyrka Kungl. Maj :t att besluta örn sådan förenkling

av sagda trafik. Ehuruväl förutsättningarna i övrigt för genomförandet

av ifrågavarande plan alltså ännu icke föreligga fullt klara, anser jag dock

lämpligt att till underlättande av en lösning av detta trafikspörsmål frågan örn

befrielse från skyldighet att erlägga ränta å statslånet för järnvägen nu upptages

till behandling. Jag ansluter mig till riksgäldskontorets uppfattning härutinnan

och vill således tillstyrka att, därest berörda trafikomläggning kommer

till stånd, lindring i betalningsskyldigheten för statslånet beredes i form

av befrielse från skyldighet att erlägga de räntor å lånet, som förfalla under

åren 1932—1934. Amorteringen av statslånets kapitalbelopp skulle däremot

planenligt fortgå.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att lindring i betalningsskyldigheten för Skara—Timmersdala

nya järnvägsaktiebolags statslån må beviljas på sätt och

under förutsättning, som i statsrådsprotokollet förordats.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.

11

Regenten lämna bifall samt förordnar, att proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas ''

till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Hellenius.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1932:164 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts propostion angående viss lindring i betalningsskyldigheten för statslån till Skara—Timmersdala nya järnvägs a1 i texten
  2. SU 1932:65 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss lindring i betalningsskyldigheten för statslån till Skara —Timmersdala nya järnvägsaktiebolag. s. 10 i texten