Sök i Ratio Lex

Angående utredning rörande reglering av Fyrisån

1932-01-08 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:21, Angående utredning rörande reglering av Fyrisån

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition Nr 21.

1

Nr 21.

Kungl. Majus proposition till riksdagen, angående utredning rörande

reglering av Fyrisån; given Stockholms slott den 8 januari

1932.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

B. v. Stockenström.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

MajU Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 januari

1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,

Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet von Stockenström anför:

I skrivelse den 4 juni 1931, nr 348, anhöll riksdagen, i anledning av motionen

I: 64, att Kungl. Majit måtte vidtaga erforderliga åtgärder för åvägabringande

av en fullständig utredning angående de ekonomiska förutsättningarna

för en reglering av Fyrisån och dess tillflöden. Till stöd

för denna hemställan anförde riksdagen i huvudsak följande.

Riksdagen finge erinra om att riksdagen tidigare beaktat framställningar

av liknande innebörd som i motionen och beviljat anslag för sådana

undersökningar, som här avsåges. Så hade t. ex. riksdagen 1928 och 1929

beviljat anslag för undersökningar rörande reglering av vissa delar av

Lyckebyån i Blekinge län samt örekilsälven i Älvsborgs län och Kalixälven

i Norrbottens län, och vid 1930 års riksdag anvisades sådant anslag

för liknande undersökning rörande reglering av Emån i Kalmar län, Hel
Bihang

till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 20 höft. (Nr 21.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majda ''proposition Nr 21.

gean i Kristianstads län samt Olandsån i Uppsala oell Stockholms län,

detta senare företag avseende trakter i Uppland, som läge i närmaste

grannskap till den del av Uppland, som berördes av motionärens förslag.

_ Den motivering, som legat till grund för dessa riksdagens beslut, kunde

till alla delar också åberopas för ett bifall till motionen. Den nationalekonomiska

vinsten skulle bliva, att dels vidsträckta områden skyddades

mot årligen återkommande översvämningar, vilka nu dels minskade, dels

alldeles förstörde skörden, dels att ännu större områden med mycket god

jordmån skulle torrläggas, så att de omedelbart skulle kunna läggas

under plog, dels slutligen att skogbärande mark i stor utsträckning, vilken

nu gåve ringa eller intet utbyte, skulle genom den av regleringen

möjliggjorda utdikningen bringas att giva god avkastning, vilket särskilt

för dessa trakter bade sin stora betydelse. Likaledes kunde vägande

ortssynpunkter, delvis av stark social innebörd, anföras för ett bifall till

framställningen. Därigenom att den jord, som genom regleringen vunnes

som åkerjord, läge i omedelbart grannskap till redan befintliga och bebyggda

brukningsdelar och sålunda ökade dessas storlek, skulle en uppdelning

bliva möjlig, vilken i sin ordning medförde, att, där en ägare

bade flera söner, dessa skulle kunna få övertaga var sin nya brukningsdel

oell sålunda bibehållas vid jorden, en sak som från samhällets synpunkt

knappast kunde övervärderas. Vidare skulle den betydande skogsareal,

som på detta sätt gjordes fruktbärande, ej allenast bliva till ekonomiskt

stöd för brukarna av de jordbruk, som bärav berördes, utan bereda

arbetstillfällen åt dem i trakten, som för sin utkomst vore beroende

av sådana. Slutligen syntes böra framhållas, att en utdikning och torrläggning

av sä stora arealer vattensjuk mark, som här vore fråga örn,

skulle verka förbättrande på klimatet i de ifrågavarande trakterna.

Emellertid torde det få anses uteslutet att bland de jordägare, som berördes

av den ifrågasatta regleringen, åstadkomma en sådan sammanslutning,

som förmådde att bestrida kostnaderna för förberedande undersökning

och arbetplans upprättande. Det vore ett mycket vidsträckt område

med många och delvis även ekonomiskt svaga jordägare, ibland vilka

också möjligen stridiga intressen kunde vilja göra sig gällande. Ej heller

torde det vara möjligt förutsätta arbetets utförande i olika etapper.

Erfarenheten visade, att de fördelar, som härvid ernåddes för ett område,

oftast motvägdes av svårigheter för andra, nedomliggande områden,

varvid också rättstvister kunde uppstå av den omfattning, att de kunde

bliva av ruinerande innebörd för dem, som från början trodde sig vinna

fördelar av regleringen. Flera typiska exempel skulle också kunna anföras

härpå, och från ett mindre företag uti ifrågavarande trakt hade de.

som utav den utförda regleringen haft fördel, blivit nödsakade att till

nedom liggande jordägare, vilka lidit men, utgiva betydande skadeersättningar.

Utredningen borde läggas så, att den resulterade i en arbetsplan alden

beskaffenhet, att den med hänsyn till arbetets omfattning och därav

betingade kostnader kunde läggas till grund för en ekonomisk organisation

till arbetets utförande, och måste således i sig innesluta laga syneförrättningar

i enlighet med gällande laga bestämmelser.

Riksdagen insåge de föreliggande svårigheterna att ena de talrika jordägarna

till ett samfält uppträdande för att genomföra en kostsam utredning

av den omfattning, som i föreliggande fall vore nödvändig. Med

hänsyn därtill syntes det således befogat, att utredningen kommo att

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 21.

verkställas genom statens försorg. För den händelse en reglering av

Fyrisån och dess tillflöden senare komme till stånd, en sak, varom riksdagen

kände sig övertygad, borde emellertid de intresserade jordägarna i

vanlig ordning bära sin del av samtliga kostnader och således den av

statsverket bekostade utredningen även inräknas vid statsunderstödets för

regleringen uträknande. Under den förutsättningen syntes också s. k.

hantlangningskostnader kunna förskotteras av statsmedel. Riksdagen delade

en av vederbörande lantbruksingenjör framförd åsikt, att undersökningen

sannolikt skulle förbilligas genom fast anställda och inarbetade

hantlangare, då härigenom arbetet skulle bedrivas fortare och inom kortare

tid och sålunda en del andra kostnader sannolikt skulle nedbringas.

Den 12 juni 1931 uppdrog Kungl. Majit åt lantbruksstyrelsen att inkomma

med förslag jämte kostnadsberäkning till utförande av den av

riksdagen sålunda ifrågasatta utredningen.

Med anledning härav har lantbruksstyrelsen i skrivelse den 18 september

1931 framställt följande förslag:

Verkställandet av ifrågavarande utredning borde uppdragas åt någon

statens lantbruksingenjör. I de delar, vari regleringsföretaget komme att

beröra i vattendragen befintliga vattenverk, borde förrättningsmannen

anlita biträde av sådan i avseende å byggande i vatten och därmed sammanhängande

ämnen sakkunnig, som av Kungl. Majit förklarats behörig

att hålla förrättning, varom förmäldes i 10 kap. 32 § 3 mom. vattenlagen.

I utredningen ingående uppskattning av genom företaget uppkommande

båtnad å jord borde ske med biträde av två godemän, vilka förrättningsmannen

ägde att tillkalla.

Gottgörelse för utredningens verkställande syntes beträffande lantbruksingenjören

böra utgå enligt gällande lantbruksingenjörstaxa och beträffande

förenämnda sakkunnige och godemän enligt de grunder, som funnes

stadgade i fråga örn motsvarande uppdrag i samband med syneförrättning

enligt vattenlagen. Förrättningsmännen borde åtnjuta resekostnadsoch

traktamentsersättning enligt bestämmelserna i allmänna resereglementet.

Hantlangning och för fältarbetena erforderligt virke, borrstål

och dylikt material borde betalas enligt i orten gängse pris.

Att i förväg ens ungefärligen beräkna sålunda erforderliga kostnader

för den ifrågavarande utredningen vore synnerligen vanskligt. Med avseende

härå kunde anföras, att lantbruksingenjören i Uppsala län uti ett

den 29 juni 1931 till lantbruksstyrelsen avgivet yttrande i ämnet uppskattat

den av en eventuell reglering berörda markarealen till minst 5,100

hektar och kostnaden för utredningens verkställande i dess helhet till omkring

75,000 kronor. Enligt lantbruksstyrelsen^ uppfattning torde emellertid

utredningskostnaderna icke behöva stiga till nämnda belopp. Lantbruksstyrelsen

funne sålunda för sin del desamma kunna beräknas till

sammanlagt 65,000 kronor.

De erforderliga medlen torde böra anvisas i form av extra reservationsanslag

och för därmed avsett ändamål ställas till vederbörande länsstyrelses

förfogande. Utbetalning av anvisade medel syntes höra ske endast

mot behörigen verifierade räkningar, vilka vore av lantbruksstyrelsen

godkända. För budgetåret 1932/1933 syntes ett belopp av 20,000 kronor

böra ställas till disposition.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 21.

Över lantbruksstyrelsen skrivelse hava infordrade yttranden avgivits

den 6 oktober 1931 av statskontoret och den 19 i samma månad av länsstyrelsen

i Uppsala län.

Statskontoret har framhållit, att den av lantbruksstyrelsen verkställda

beräkningen av kostnaderna för ifrågavarande utredning undandroge sig

statskontorets bedömande, samt anmält, att lantbruksstyrelsens framställning

i övrigt icke givit statskontoret anledning till annan erinran, än att

— med hänsyn till de väntade svårigheterna med avseende å finansieringen

av statsbudgeten för budgetåret 1932,1933 — ämbetsverket ansorge

sig böra ifrågasätta, huruvida icke med berörda utredning kunde

tillsvidare anstå.

Länsstyrelsen) i Uppsala län har anfört följande. Mot lantbruksstyrelsens

förslag i vad det avsåge sättet för ifrågavarande utrednings verkställande

samt grunderna för ersättningen åt förrättningsmän med flera

hade länsstyrelsen intet att erinra. Det belopp, som kunde komina att erfordras

för utredningen, torde svårligen låta sig i förväg beräknas, men

syntes dock böra uppskattas till minst 65,000 kronor att fördelas på ett

flertal år. Med hänsyn till den brist på arbete, särskilt grovarbete, som

förefunnes, vore det synnerligen önskvärt, att viss del av detta belopp

ställdes till förfogande redan för nästkommande budgetår. Därest av

statsfinansiella skäl denna del skulle anses icke kunna sättas högre än av

lantbruksstyrelsen föreslagna 20,000 kronor, hade länsstyrelsen icke något

att erinra däremot.

Vid de tillfällen under senaste år, då riksdagen beslutat eller ifrågasatt

undersökningar rörande särskilda torrläggningsföretag, har riksdagen i

regel i samband därmed ställt för undersökningen erforderliga medel till

Kungl. Maj:ts förfogande. I vissa fall, såsom beträffande undersökning

rörande vattenavledning från Emåns och Helgeåns vattenområden, har

särskilt anslag anvisats för ändamålet, medan riksdagen i andra fall, såsom

beträffande undersökning rörande reglering av Lyckebyån, Örekilsälven,

Kalixälven och Olandsån, bemyndigat Kungl. Majit att av statens

avdikningsanslag anvisa vissa belopp såsom bidrag till bestridande av

kostnaderna för iirågakommande undersökning eller syneförrättning enligt

vattenlagen.

För utförande av den av fjolårets riksdag begärda utredningen angående

reglering av Fyrisån med tillflöden ställdes emellertid inga medel

till Kungl. Majits förfogande. Enligt myndigheternas nu föreliggande

utlåtanden i ärendet beräknas kostnaderna för berörda utredning komma

att uppgå till ungefär 65,000 kronor. Det synes mig lämpligt, att ifrågavarande

utgifter få bestridas ur statens avdikningsanslag, och torde framställning

nu böra göras hos riksdagen örn bemyndigande för Kungl. Majit

att av nämnda anslag anvisa ett belopp av högst 65,000 kronor till bestridande

av kostnaderna för utredningen. Det sålunda ifrågasatta särskilda

bidragsbeloppet torde icke böra inräknas i den bidragssumma,

som Kungl. Majit jämlikt riksdagens beslut äger att för vederbörande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 21. 5

budgetår ur statens avdikningsanslag högst bevilja i form av understöd

enligt gällande bestämmelser.

Rörande undersökningens utförande och bidragets användning torde

vad lantbruksstyrelsen härom föreslagit böra i huvudsak vinna beaktande.

Dessutom torde böra uppställas det villkoret, att undersökningen

skall äga rum såsom syneförrättning enligt vattenlagen eller att

den i allt fall skall utföras med den fullständighet och tillförlitlighet, att

den kan läggas till grund för dylik syneförrättning. I likhet med vad som

skett beträffande andra likartade fall, torde vidare böra stadgas, bland

annat, dels att det skall åligga intressenterna att, därest igångsatt laga

syneförrättning genom deras förvållande avbrytes innan utredningen

slutförts, till statsverket återbära vad av ifrågavarande medel må hava

utbetalats, dels ock att från det statsbidrag, som enligt gällande bestämmelser

framdeles må kunna anvisas till företagets utförande från statens

avdikningsanslag, skall avräknas vad för nu ifrågavarande utredning utbetalas.

Därest riksdagen lämnar sådant bemyndigande, som jag nyss

ifrågasatt, torde det få ankomma på Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig tillstyrkta grunder meddela erforderliga bestämmelser

för bidragets användning och undersökningens utförande.

Tinder åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att Kungl. Majit må av statens avdikningsanslag anvisa ett belopp av

högst 65,000 kronor till bestridande av kostnaderna för den av 1931 års

riksdag ifrågasatta utredningen angående reglering av Fyrisån och dess

tillflöden.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet!

Rune Thygesen.

fallang lill riksdagens protokoll 10.1?. 1 sami. 20 hafi. (Nr 21.)

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1932:147 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maris proposition angående utredning rörande reglering av Fyrisån. s. 1 i texten
  2. JoU 1932:41 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående utredning rörande reglering av Fyrisån. s. 1 i texten
  3. JoU 1932:51 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående viss ändring av grandella för statsbidrag till utredning rörande reglering av Övre oc s. 19 i texten