Angående viss ändring av grunderna för statsbidrag till utredning rörande reglering av övre och Nedre Olandsån i Uppsala och Stockholms län
1932-03-16 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1932:226, Angående viss ändring av grunderna för statsbidrag till utredning rörande reglering av övre och Nedre Olandsån i Uppsala och Stockholms län
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.
35
Nr 226.
Kungl. Majus proposition till riksdagen angående viss ändring av
grunderna för statsbidrag till utredning rörande reglering av
övre och Nedre Olandsån i Uppsala och Stockholms län; given
Stockholms slott den 16 mars 1932.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Marits
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
B. v. Stockenström.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 16 mars 1932.
Närvarande:
Statsministern Ekman, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener,
Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet von Stockenström, anför:
Sedan Kungl. Majit av 1930 års riksdag (prop. nr 199; R. skr. nr 233)
bemyndigats att av statens avdikningsanslag anvisa ett belopp av högst
60,000 kronor såsom bidrag till bestridande av kostnaderna för syneförrättning
enligt vattenlagen för utredning rörande reglering av övre Olandsån
i Stockholms och Uppsala län samt Nedre Olandsån i Uppsala län, har
Kungl. Majit i brev till statskontoret den 11 oktober 1930 för angivna ändamål
anvisat 60,000 kronor att utgå ur statens avdikningsanslag.
36
Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.
För statsbidragets utgående har i nämnda brev — i överensstämmelse
med vissa av föredragande departementschefen i propositionen till 1930
års riksdag gjorda uttalanden — lämnats följande bestämmelser:
1) Av ifrågavarande medel må statskontoret mot vederbörliga av länsstyrelsen
i Uppsala län granskade och godkända räkningar dels utbetala
gottgörelse till vederbörande förrättningsman enligt bestämmelserna i gällande
lantbruksingenjörstaxa, dels ock gälda övriga kostnader, som äro
erforderliga för ifrågavarande syneförrättnings verkställande, med undan
tag för kostnader för hantlangning och därvid erforderlig material.
2) Intressenterna skola, innan statsbidrag får utbetalas, till länsstyrelsen
i Uppsala län avlämna förbindelse att ansvara för de under punkt 1)
sist omlörmälda hantlangningskostnader och material.
3) Avbrytes synelörrättningen genom intressenternas förvållande, innan
den med densamma avsedda utredningen blivit slutiörd, skall det åligga
intressenterna att till statsverket återbära vad av ifrågavarande medel
må hava utbetalats.
4) För infriande av den i punkt 2) nämnda förbindelsen ävensom för
återbetalning, varom i punkt 3) iörmäles, skall ställas borgen, som, därest
densamma utfärdas av annan än hushållningssällskap eller annan dylik
allmän institution, skall vara till vederhäftigheten styrkt.
5) Från det statsbidrag, som enligt gällande bestämmelser framdeles
må kunna anvisas till företagets utförande från statens avdikningsanslag,
skall avräknas vad för nu ifrågavarande ändamål utbetalats.
I skrivelser den 9 mars 1931 och den 13 februari 1932 hava John Hedlund,
Solvalla, m. fl. intressenter i förevarande företag gjort framställning om
att statsbidrag måtte beviljas för bestridande jämväl av kostnaderna för
hantlangning och därvid erforderlig material.
över skrivelserna har lantbruksstyrelsen den 23 mars 1931 och den 15
mars 1932 avgivit infordrade utlåtanden.
Beträffande frågans behandling vid 1930 års riksdag torde jag få erinra
örn följande.
I de framställningar, som lågo till grund för propositionen, framhölls,
att det i orten sedan länge varit en allmänt omfattad mening, att en utredning
rörande regleringen av Övre och Nedre Olandsån borde komma till
stånd. De jordägare, som skulle beröras av företaget, kunde beräknas utgöra
för övre Olandsån mellan 200 och 300 personer och för Nedre Olandsån
omkring 250 personer. De marker, som vore beroende av vattenståndet
i nämnda å, syntes omfatta omkring 7,000 hektar. Det övervägande
antalet jordägare utgjorde mindre jordbrukare, som icke hade
förmåga att förskottera utgifterna för en utredning rörande regleringen.
Lantbruksstyrelsen framhöll i ett i ärendet avgivet utlåtande, att styrelsen
funne det kunna vara motiverat, att staten bidroge till utredningskostnaderna.
Därest statsbidrag för ändamålet beviljades, borde dock föreskrivas,
att utlämnade medel skulle avräknas å det statsbidrag, som framdeles
kunde beviljas till företagets utförande. Statsbidraget borde emellertid
avse enbart kostnaden för regleringsfrågans fullständiga utredning vid
syneförrättning enligt vattenlagen. Kostnaderna för erforderlig hantlangning
och därtill hörande material borde intressenterna själva bestrida.
För bestridandet av den vederbörande förättningsmän och gode män till
-
37
Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.
kommande gottgörelse för syneförrättningen syntes ett belopp av högst
60,000 kronor vara erforderligt. För statsbidragets utbekommande borde
uppställas såsom villkor, bland annat, att intressenterna avgåve förbindelse
att anskaffa och bekosta all för undersökningarna erforderlig hantlangning
och därtill hörande material.
Föredragande departementschefen anförde i propositionen, bland annat,
att då större delen av intressenterna syntes vara föga ekonomiskt bärkraftiga,
utsikterna vore ringa, att en utredning skulle komma till stånd
utan statens medverkan. Departementschefen förordade därför, att staten
från avdikningsanslaget beredde medel till utredningen, vilken borde utföras
såsom syneförrättning enligt vattenlagen. Såsom lantbruksstyrelsen
föreslagit borde emellertid intressenterna själva bestrida kostnaderna
för erforderlig hantlangning och därtill hörande material. Intressenterna
borde, i enlighet med lantbruksstyrelsens förslag, i detta hänseende, förpliktas
att avlämna förbindelse beträffande bestridandet av hantlangningsoch
därmed förbundna materialkostnader. Statens bidrag syntes lämpligen
kunna bestämmas till 60,000 kronor. Örn företaget sedermera komme
till utförande, borde statsbidraget avräknas å det anslag, som kunde beviljas
till företaget. För annat fall syntes de laga synekostnaderna i nu
ifrågavarande del böra stanna å statsverket.
De sålunda av departementschefen gjorda uttalandena föranledde ej
någon erinran från riksdagens sida.
Innan jag härefter övergår till den nu föreliggande framställningen,
torde jag ytterligare få erinra om vissa av 1931 års riksdag i sammanhang
med ifrågasatt utredning angående reglering av Fyrisån och dess
tillflöden gjorda uttalanden.
I skrivelse nr 348/1931 anhöll riksdagen, att Kungl. Majit måtte vidtaga
erforderliga åtgärder för åvägabringande av en fullständig utredning angående
de ekonomiska förutsättningarna för en reglering av Fyrisån och
dess tillflöden. Denna utredning borde enligt riksdagens mening läggas
så, att den resulterade i en arbetsplan av den beskaffenhet, att den kunde
läggas till grund för en ekonomisk organisation till arbetets utförande,
och måste således i sig innesluta laga syneförrättningar i enlighet med
gällande laga bestämmelser. Med hänsyn till de föreliggande svårigheterna
att ena de talrika jordägarna till ett samfällt uppträdande för genomförande
av en kostsam utredning av den omfattning, som vore nödvändig,
syntes det riksdagen befogat, att utredningen verkställdes genom
statens försorg. För den händelse en reglering sedermera komme till
stånd, borde emellertid de intresserade jordägarna i vanlig ordning bära
sin del av samtliga kostnader och således den av statsverket b°kostade
utredningen även inräknas vid statsunderstödets för regleringen uträknande.
Under den förutsättningen syntes också s. k. hantlangningskostnader
kunna förskotteras av statsmedel. Riksdagen delade en av vederbörande
lantbruksingenjör framförd åsikt, att undersökningen sannolikt
skulle förbilligas genom fast anställda och inarbetade hantlangare, då
härigenom arbetet skulle bedrivas fortare och inom Kortare tid och sålunda
en del andra kostnader skulle nedbringas.
Genom proposition nr 21 till årets riksdag har Kungl Majit föreslagit
riksdagen medgiva, att Kungl. Majit må av statens avdikningsanslag an
-
38
Kungl. Majlis proposition Nr 226.
visa ett belopp av högst 65,000 kronor till bestridande av kostnaderna för
den ifrågasätta utredningen angående regleringen av Fyrisån och dess
tillflöden. I det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet anlörde jag
beträffande undersökningens utförande och bidragets användning, bland
annat, följande:
Såsom villkor för statsbidraget borde uppställas, att undersökningen
ägde rum som syneförrättning enligt vattenlagen eller att den i allt fall
utfördes med den fullständighet och tillförlitlighet, att den kunde läggas
till grund lör dylik syneiörrättning. Det torde vidare böra stadgas, att
från det statsbidrag, som enligt gällande bestämmelser framdeles kunde
från statens avdikningsanslag anvisas till företagets utförande, skulle avräknas
vad för ifrågavarande utredning utbetalades.
I den nu från vissa intressenter i den ifrågasatta regleringen av Övre
och Nedre Olandsån gjorda framställningen har anförts i huvudsak följande.
Den av Kungl. Maj:t den 11 oktober 1930 givna bestämmelsen, att från
det för undersökningen rörande regleringen av övre och Nedre Olandsån
anvisade statsbidraget medel icke finge utbetalas för kostnader för kantlangning
och därvid erforderlig material, hade icke väckt några betänkligheter
hos det stora flertalet intressenter i företaget. Den största delägaren
i företaget, Gimo—Österby bruks aktiebolag, vilket inginge i
äldre företag avseende reglering av ån med 32 procent, hade emellertid
tillsammans med ett mindre antal andra markägare ställt sig avvisande
mot deltagande i av syneiörrättningen föranledda kantlangnings- och materialkostnader.
De intressenter, som sålunda vägrat deltaga i nämnda
kostnader, torde representera omkring 40 procent av desamma. De övriga
delägarna måste förskottera denna del av kostnaderna och, därest regleringsföretaget
icke skulle komma till stånd, även slutligt vidkännas densamma.
Såsom framginge av de i propositionen nr 199 till 1930 års riksdag
återgivna yttrandena från länsstyrelserna i Stockholms och Uppsala län,
utgjordes så gott som samtliga intressenter i företaget av mindre jordbrukare,
för vilka utgifterna för den tillämnade undersökningen skulle bliva
allt för betungande. Då dessa intressenter icke ansåge sig äga möjlighet
att ensamma bestrida kostnaderna för hantlangning och material vid syneförrättningen,
hade sålunda trots den synnerligen värdefulla hjälp, som
det redan beviljade statsbidraget innebure, genom nämnda delägares vägran
att deltaga i liantlangningskostnaderna, frågan bragts i ett sådant
läge, att tanken på företagets genomförande sannolikt måste uppgivas.
Vilka förluster detta skulle innebära för hela den bygd, företaget berörde,
torde med lull tydlighet iramgå av de yttranden, som föranlett Kungl.
Majit att framlägga förenämnda proposition och på grund av vilka riksdagen
även medgivit, att statsbidrag till vissa med syneförrättningen förenade
kostnader finge utgå. För att emellertid undgå en sådan utgång
av denna för bygden så utomordentligt viktiga fråga hade övriga delägare
i företaget icke sett någon annan utväg än att söka erhålla bistånd från
det allmänna jämväl till hantlangnings- och materialkostnaderna. Huru
stora dessa kostnader kunde komma att bliva torde säkrast kunna bedömas
av de myndigheter, som närmast handhade dylika ärenden.
Lantbruksstyrelsen har anfört huvudsakligen följande.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.
39
I det föreliggande liksom i tidigare förekommande fall, då statsmedel
anvisats för åstadkommande av erforderliga undersökningar och utredningar
angående ett ifrågasatt torrläggningsföretag, hade det ansetts
kunna förväntas, att det i orten löreiintliga allmänna intresse för löretaget,
som i varje särskilt fall utgjort ett av skälen för statens ingripande,
komme att taga sig uttryck genom medverkan från vederbörande
jordägares sida i sådan form, att dessa senare svarade för nödiga hantlangnings-
och materialkostnader. Att lägga även dessa kostnader på
staten och sålunda praktiskt taget helt befria intressenterna från varje
utgift för den av dem önskade utredningens åstadkommande hade ansetts
icke lämpligen böra sättas i fråga. Lantbruksstyrelsen funne för
sin del någon avvikelse från vad sålunda i nämnda avseende hittills ti 11- lämpats icke böra ske. Vad särskilt beträffade det föreliggande fallet ville
lantbruksstyrelsen framhålla, att med hänsyn till det betydande antal
fastigheter, omkring 450, som uppgivits bliva berörda av företaget, ifrågavarande
utgifter knappast torde för dessa bliva av någon mera väsentlig
betydelse, även örn en del fastigheter undandroge sig betalningsansvar
för desamma.
Förhållandena vore här, enligt lantbruksstyrelsens mening, icke jämförliga
med vad fallet vore i fråga örn det vid 1931 års riksdag ifrågasatta
statsbidraget till undersökning rörande Fyrisåns reglering, vilket statsbidrag
ansetts böra utgå jämväl till liantlangningskostnad och dylikt.
Till följd av vad riksdagen anfört angående nämnda undersökning kunde
nämligen densamma komma till stånd utan samband med syneförrättning
enligt vattenlagen, och sålunda utan att jordägarna behövde vidtaga någon
för dem bindande åtgärd, vid vilket förhållande möjlighet saknades
att lägga liantlangningskostnaderna på jordägarna. För att det till undersökning
av Olandsån anvisade statsbidraget skulle utgå vore däremot
föreskrivet, bland annat, att undersökningarna skulle verkställas vid syneförrättning,
som nämnts, varom det ankomme på jordägarna själva att
i vederbörlig ordning göra framställning hos länsstyrelsen.
På grund av det anförda och med hänsyn särskilt till de konsekvenser,
ett bifall till förevarande framställning, vars motivering icke syntes innehålla
några uteslutande för detta företag giltiga skäl, med säkerhet skulle
medföra, funne lantbruksstyrelsen sig icke kunna tillstyrka bifall till samma
framställning.
De ifrågasatta företagen för reglering av Övre och Nedre Olandsån samt DepartementsFyrisån,
vilka avse två närbelägna trakter, erbjuda sinsemellan stora lik- chefen.
heter. I båda fallen gäller det företag av avsevärd omfattning, och delägarna
utgöras i båda fallen till stor del av mindre jordbrukare. Statsmakterna
hava i båda fallen ansett statsbidrag böra anvisas till bestridande
av kostnaderna för den förberedande utredning som måste företagas,
innan företagen kunna igångsättas. Bestämmelserna för statsbidragets
utgående hava avsetts skola bliva i huvudsak desamma i de båda
fallen. Sålunda har avsetts, att, örn anslag framdeles skulle beviljas till
företagens utförande, ifrågavarande statsbidrag skall avräknas å anslaget,
men att, om företagen icke skulle komma till utförande, det belopp,
som staten utgivit för den förberedande utredningen, skall stanna å stats
verket.
40
Kungl. May.ts proposition Nr 226.
Mellan de båda undersökningarna skulle visserligen så till vida föreligga
en olikhet, att beträffande Övre och Nedre Olandsån uttryckligen
föreskrivits, att undersökningen skall äga rum såsom syneförrättning
enligt vattenlagen, medan i fråga örn Fyrisån i propositionen nr 21 till
årets riksdag uttalats, att undersökningen borde äga rum som syneförrättning
enligt vattenlagen eller i allt fall utföras med den fullständighet
och tillförlitlighet, att den kunde läggas till grund för dylik
syneförrättning. Denna olikhet är emellertid enligt min mening näppeligen
av den beskaffenhet, att den i detta sammanhang bör tillmätas avgörande
betydelse.
Under det att i fråga örn undersökningen rörande regleringen av Fyrisån
statsbidraget enligt vad riksdagen uttalat även skall användas till bestridande
av kostnader för hantlangning och därvid erforderlig material,
har beträffande undersökningen rörande regleringen av övre och Nedre
Olandsån föreskrivits, att av statsbidraget medel ej må anvisas för dessa
kostnader.
I den nu föreliggande framställningen från vissa intressenter i det ifrågasatta
företaget för reglering av övre och Nedre Olandsån har anförts,
att hos det stora flertalet intressenter bestämmelsen örn skyldighet för dem
att själva bestrida hantlangningskostnaderna icke i och för sig väckt
några betänkligheter. Den största intressenten i företaget, Gimo—Österby
bruks aktiebolag och vissa andra markägare, vilka syntes representera
sammanlagt omkring 40 procent av företaget, hade emellertid ställt sig
avvisande mot deltagande i de hantlangningskostnader, som kunde föranledas
av syneförrättningen. Motsvarande del av dessa kostnader skulle
sålunda, örn syneförrättningen komme till stånd, falla på övriga intressenter.
Då dessa icke såge sig äga möjlighet att åtaga sig hantlangningskostnaderna
i deras helhet, skulle, örn staten ej trädde emellan, den ifrågasatta
undersökningen få uppgivas. För den bygd, som företaget berörde,
skulle detta innebära en svår missräkning.
Med hänsyn till den likhet, som föreligger mellan ifrågavarande två företag,
och den överensstämmelse i övrigt, som avsetts skola givas bestämmelserna
för statsbidragets utgående, torde under de förhanden varande förhållandena
starka skäl tala för att det för Övre och Nedre Olandsån anvisade
statsbidraget även må användas till bestridande av hantlangningskostnaderna.
Jag får alltså tillstyrka, att föreskrifterna för nämnda statsbidrags
utgående ändras i enlighet härmed. En sådan ändring torde
emellertid icke böra beslutas, utan efter riksdagens hörande. Någon ökning
av statsbidragets belopp synes mig icke nu böra ske.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att det jämlikt beslut av 1930 års riksdag såsom bidrag till bestridande
av kostnaderna för syneförrättning enligt vattenlagen för utredning rö
-
41
Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.
rande reglering av övre Olandsån i Stockholms och Uppsala län samt
Nedre Olandsån i Uppsala län anvisade anslaget må användas jämväl till
gäldande av kostnader för hantlangning och därvid erforderlig material.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Joh:s Thygesen.
Bihang till riksdagens protokoll 19112.
1 sami.
ISK höft. (Nr 222—226.)
l
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1932:155 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss ändring av grunderna för statsbidrag till utredning rörande reglering av övre och a1 i texten
- JoU 1932:51 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående viss ändring av grandella för statsbidrag till utredning rörande reglering av Övre oc s. 18 i texten