Sök i Ratio Lex

Angående vissa ändringar i gällande tulltaxa

1932-03-16 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:247, Angående vissa ändringar i gällande tulltaxa

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 247.

1

Nr 247.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa ändringar i

gällande tulltaxa; given Stockholms slott deri! 16 mars 1932.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Felix Hamrin.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 16 mars 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener,

Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för handelsdepartementet vissa frågor örn

ändringar i eller tillägg till gällande tulltaxa och anför därvid följande:

T-gas, som utgör en blandning av etylenoxid (90 procent) och kolsyra (10

procent) och som användes för utrotande av ohyra, hänföres i gällande

tulltaxa till nummer 178: förtätade gaser, med tull av 5 kronor för 100

kilogram. Gasen plägar inkomma i stålbomber, vilka skola inräknas i

den tullpliktiga vikten. För så vitt emballaget icke tillverkats inom landet

eller förut införtullats, utgår därjämte särskild tull för detsamma.

I skrivelse den 3 februari 1931 har Birger Carlson & C:o aktiebolag i

Stockholm hemställt örn vidtagande av åtgärder för borttagande av tul
Bihang

till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 205 höft. (Nr 247.)

T-gas.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 247.

len å T-gas. Till stöd för denna hemställan har anförts, att de medel,

som hittills kommit till användning för utrotande av ohyra, varit behäftade

med en eller annan större olägenhet. Vissa medel hade visat sig

effektiva men livsfarliga för människor. Andra åter hade befunnits ineffektiva

och skadliga för möbler och inredning. Under senaste tiden

''hade man i nämnda gas funnit ett medel för bekämpande av ohyra, vilket

vore både effektivt, ofarligt för människor och även i övrigt oskadligt.

På grund av tullen ställde det sig emellertid hos oss dyrare i användning

än vissa giftiga desinfektionsmedel, som vore tullfria. Ur såväl allmän

som enskild synpunkt vore önskligt, att användningen av T-gasen, vilken

icke tillverkades inom landet, underlättades. I vissa till framställningen

fogade intyg hava T-gasens goda egenskaper såsom medel mot utrotande

av ohyra vitsordats.

Över framställningen hava, efter remiss, kommerskollegium och generaltullstyrelsen

den 11 mars 1931 avgivit gemensamt utlåtande, varmed

överlämnats av kommerskollegium införskaffade yttranden i ämnet från

medicinalstyrelsen — särskilt i vad avser de ifrågasatta tullättnadernas

betydelse ur hygienisk synpunkt — samt från Sveriges kemiska industrikontor.

Sveriges kemiska industrikontor har anfört, att T-gasen, enligt vad

som kommit till kontorets kännedom, genom sin ringare hälsofarlighet

och bekvämare användningssätt syntes erbjuda betydande fördelar framför

det hittills använda cyanvätet. Då det vore ett stort allmänt intresse

att det giftiga cyanvätet kunde ersättas med mindre hälsovådliga rökningsmedel

och då T-gasen icke torde bliva föremål för tillverkning inom

landet, tillstyrkte kontoret på det livligaste framställningen örn tullfrihet.

Medicinalstyrelsen har förklarat sig icke hava något att erinra mot

den ifrågasatta tullättnaden, då T-gasen med fördel kunde användas för

det uppgivna ändamålet, men har tillika framhållit, att gasen i fråga

icke vore ofarlig för människor samt att styrelsen hade under utredning,

vilka försiktighetsmått borde föreskrivas vid gasens användning.

Kommerskollegium och generaltullstyrelsen hava meddelat, att från

sökandebolaget erhållits den upplysningen, att T-gasen betingade ett nettopris

av 3 kronor per kilogram och inkomme å stålbomber, vägande tillsammans

med gasen omkring 70 kilogram, varvid gasens nettovikt utgjorde

omkring 30 kilogram.

Då den förehragta utredningen i övrigt givit vid handen, att T-gasen

utgjorde ett för människor jämförelsevis ofarligt, med fördel användbart

medel för bekämpande av ohyra och man för närvarande icke kunde räkna

med en inhemsk tillverkning av ifrågavarande gas, hava ämbetsverken

funnit sig höra tillstyrka framställningen örn tullfrihet för själva

varan. Däremot hava ämbetsverken ansett de stålbomber, i vilka gasen

inkomme, böra tullbeläggas i samma ordning som hittills. Den erforder
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 247.

liga ändringen i tulltaxan har föreslagits skola åvägabringas genom en

uppdelning av tulltaxenummer 178, varigenom tullfrihet stadgades för

sådan gas, som utgjordes av etylenoxid, med eller utan tillsats av kolsyra.

Med hänsyn till vad de hörda myndigheterna anfört angående T-gasens

användbarhet för desinfektionsändamål och då, enligt vad som upplysts,

någon inhemsk tillverkning av gasen icke förekommer, torde ändring

i tulltaxan böra, på sätt kommerskollegium och generaltullstyrelsen

föreslagit, vidtagas för åvägabringande av tullfrihet för nämnda gas.

Vad beträffar den för emballaget utgående tullen må erinras örn bestämmelsen

i 8 § 1 mom. h) tulltaxeförordningen, enligt vilken tullfrihet under

viss tid må medgivas för järncylindrar, vilka inkomma med förtätade

gaser.

Dagen för ikraftträdandet av tulltaxeändringen torde böra bestämmas

av Kungl. Majit.

Röntgenfilm hänföres i tulltaxan till nummer 227: fotografisk film,

alla slag, med tull av 80 kronor för 100 kilogram. För icke framkallad

film skall enligt förordningen den 31 januari 1932 (nr 15) med tillägg till

gällande tulltaxa härjämte utgå tilläggstull med 70 kronor för 100 kilogram.

Framkallad röntgenfilm lär mycket sällan förekomma till införsel.

Röntgenrör och ventilrör för röntgenapparater tulltaxeras enligt

nummer 1044, som upptager, bland annat, elektrotekniska specialapparater

och delar därtill, ej särskilt nämnda. Tullen för varor, hänförliga

till sistnämnda nummer, utgår med 10 kronor för 100 kronor av varornas

värde.

I en den 8 februari 1932 dagtecknad skrift har styrelsen för svenska

radiologförbundet hemställt, att för riksdagen måtte framläggas förslag

örn vidtagande av sådana ändringar i tulltaxan, att röntgenfilm samt

röntgenrör och ventilrör för röntgenapparater bleve fria från tull. Såsom

skäl härför har anförts, att på grund av det alltmera stegrade behovet

av röntgenundersökning och röntgenbehandling i den allmänna sjukvården

omkostnaderna för förbrukningsartiklar, som vore nödvändiga för

röntgenverksamheten inom landet, år från år ökats och medfört en synnerligen

betungande årlig utgift för sjukvårdsinrättningarna. Sjukhusens

sammanlagda utgifter för röntgenfilm under år 1930 belöpte sig till omkring

800,000 kronor, en utgiftspost som på grund av den ökade åtgången

av film och förändringen av den svenska valutans värde under år 1931

väsentligt stegrats. Inköpsvärdet för röntgenrör oell ventilrör uppgick år

1930 till omkring 290,000 kronor. Den nuvarande tullen jämte tilläggstullen

för röntgenfilm motsvarade i genomsnitt 7.8 procent av värdet. Tullavgifterna

å dessa varor innehure en väsentlig merkostnad för sjukhusdriften

inom landet. Även för den enskilde patienten, särskilt den mindre

Departementschef

t*.

Röntgenfilm

samt röntgenrör.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 247.

bemedlade, som själv hade att erlägga kostnaden för förbrukade röntgenutensilier,

innebure denna stegring av omkostnaderna för varje särskild

undersökning en icke oväsentlig oell kännbar merutgift. Upphävandet av

tullen å ifrågavarande artiklar skulle medföra en önskvärd begränsning

i utgifterna för det svenska sjukhusväsendet.

Kommerskollegium och generaltullstyrelsen hava, efter remiss, den 13

februari 1932 avgivit gemensamt utlåtande över framställningen och därvid

anfört huvudsakligen följande:

»Av kommerskollegium har i ärendet inhämtats, att nämnda varuslag,

vilka icke äro specificerade i den officiella statistiken, så vitt bekant icke

tillverkas inom landet. Den fabrikation av medicinska röntgenapparater,

som förekommer i Sverige, omfattar enligt uppgift endast framställning

av armatur m. m., i vilken monteras från utlandet införd bestrålningsmateriel

(röntgenrör och dylikt). Utsikten till upptagande inom landet

under överskådlig framtid av tillverkning av sistnämnda slags materiel,

synes av flera skäl icke vara för handen.

Vid sådant förhållande torde ur den inhemska industriens synpunkt

någon erinran icke vara att göra mot tullfrihet för ifrågavarande varuslag,

örn det befinnes påkallat att bereda det svenska sjukhusväsendet en

utgiftslättnad på denna punkt.

I huvudsaklig överensstämmelse med vad sökanden föreslagit finna ämbetsverken,

att de ändringar, som vid ett eventuellt beviljande av den

sökta tullfriheten erfordras i tulltaxan, böra genomföras på det sätt, att

röntgenfilm i en anmärkning till nr 227 förklaras icke vara inbegripen

under detta nummer utan hänförlig till nr Illo, som bland annat omfattar

plattor av celluloid, cellon, cellofan med flera formbara, konstgjorda

ämnen, ävensom att röntgenrör och ventilrör för röntgenapparater upptagas

under ett nytt tulltaxenummer närmast före nr 1044. Framkallad

röntgenfilm, som utgör en mycket obetydlig importartikel, synes böra

följa samma bestämmelser som icke framkallad dylik film. Då den framkallade

filmen icke lär kunna inbegripas under den av sökanden föreslagna

beteckningen film för röntgenfotografering, torde den mera omfattande

beteckningen röntgenfilm böra användas. Genom den föreslagna

lydelsen av anmärkningen till nr 227 i tulltaxan skulle röntgenfilm befrias

jämväl från tilläggstull enligt förordningen den 31 januari 1932 utan

att ändring påkallas i denna författning.»

Departements- Den föreliggande framställningen avser, att tullfrihet skall genomföras.

chefen. för (felg fiim för röntgenfotografering dels röntgenrör, därunder inbegripna

s. k. ventilrör för röntgenapparater. Ifrågavarande artiklar komma,

enligt vad i framställningen erinras, till alltmera ökad användning inom

den moderna sjukvården. Med hänsyn härtill och då något inhemskt

produktionsintresse icke torde beröras av ett bortfallande av nu utgående

tullavgifter å dessa varuslag, finner jag mig böra tillstyrka, att ändringar

i tulltaxan i hithörande delar vidtagas i enlighet med ämbetsverkens

förslag. På sätt ämbetsverken påpekat, blir följden av den föreslagna

ändringen i tulltaxan beträffande röntgenfilm, att icke heller den

enligt förordningen den 31 januari 1932 (nr 15) med tillägg till gällande

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 247.

tulltaxa föreskrivna tilläggstullen å fotografisk film kommer att i fortsättningen

drabba för röntgenfotografering avsedd film.

Dagen för ikraftträdandet av ändringarna torde böra bestämmas av

Kungl. Majit.

S. k. blixtlås eller dragkedjor, bestående av två med snören kantade bom- s. k. blixtlås,

ullsband samt en därvid anbragt, med löpare försedd tillslutningsan- Nu gällande

ordning av metall, hava under de senare åren i stor utsträckning kommit

till användning såsom tillknäppningsanordning särskilt för pampuscher

och andra klädespersedlar. Denna artikel, som framkommit i

marknaden efter tiden för tillkomsten av nu gällande tulltaxa och följaktligen

icke finnes upptagen i densamma, har med tillämpning av bestämmelserna

i 2 § b) tulltaxeförordningen angående tulltaxering av i

taxan ej upptagna varor, sammansatta av beståndsdelar, hänförliga till

taxenummer med olika tullsatser, tulltaxerats enligt den för metallarbetet

gällande tullsatsen. Då metallen utgöres av förnicklad mässing eller

annan, oförnicklad metallegering, har tullsatsen enligt taxenummer 926

eller 929 utgjort 75 respektive 50 kronor för 100 kilogram.

I en den 18 november 1931 dagtecknad framställning har Gusums Framställning

bruks- och fabriksaktiebolag hemställt, att åtgärder måtte vidtagas för ?“dr-“e''

att blixtlåsen måtte hänföras till en för ifrågavarande artikel bättre

lämpad tulltaxerubrik än den, till vilken varan nu hänföres.. Till stöd

för framställningen har anförts bland annat följande.

Bolaget hade sedan lång tid tillbaka bedrivit tillverkning av diverse

metallfabrikat, såsom byx- och västspännen, knappar, hakar och hyskor

samt olika slag av nålar m. m. Emellertid hade bolaget under de senare

åren, delvis till följd av ändrade moderiktningar sett sig nödsakat att

inskränka eller helt nedlägga dessa tillverkningar. För att icke nödgas

avskeda de härvid sysselsatta arbetarna, hade bolaget försöksvis upptagit

tillverkning av en ny artikel, nämligen s. k. blixtlås (dragkedjor), vilka

sedan några år tillbaka vunnit stor användning såsom knäppanordning

för klädesplagg, pampuscher m. m. Artikeln i fråga hade icke förut varit

föremål för tillverkning inom landet. För att en sådan tillverkning skulle

kunna bestå i konkurrensen mot länder med billigare produktionskostnader,

vore en höjning av den nuvarande tullsatsen oundgängligen nödvändig.

Härvid vore att märka, att tullen å de vid fabrikationen använda

halvfabrikaten, bomullsband och mässingsplåt, belöpte sig till 60 öre per

kilogram av den färdiga varan, varför nettotullskyddet, örn metalldelarna

utgjordes av förnicklad mässing, motsvarade endast 0.8 procent av

tillverkningskostnaden. Ett lämpligare tullskydd kunde beredas på det

sätt, att artikeln blixtlås upptoges i överrubriken till tulltaxans nummer

581—583, »hängslen, bälten, skärp, strumpeband, klädnings- och ärmhållare

samt andra dylika persedlar», vilka, i likhet med blixtlåsen, bestode

av band av spånadsvara samt vissa metalldelar. Nettotullskyddet skulle

då komma att motsvara 7.i procent av tillverkningskostnaden.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 247.

Kommerskollegium och generaltullstyrelsen hava, efter remiss, den 20

januari 1932 avgivit utlåtande över denna framställning samt därvid

överlämnat ett av kommerskollegium inhämtat yttrande från Sveriges

industriförbund, som tillstyrkt framställningen.

För egen del hava ämbetsverken anfört i huvudsak följande:

»Artikeln blixtlås har under den relativt korta tid den förekommit i

marknaden visat en alltmera ökad tendens att uttränga sådana slag av

knäppningsanordningar som häktor, hakar, hyskor, tryckknappar, vilka

hittills kommit till användning inom beklädnadsfabrikationen och närstående

industrier. För den tillverkning, som härigenom sett sin avsättning

minskad, måste givetvis en strävan göra sig gällande att lägga örn

tillverkningen efter det ändrade marknadsläget. En dylik, ur allmänt

ekonomisk synpunkt önskvärd strävan att anpassa produktionen efter

tidsförhållandena motverkas emellertid genom den mindre tillfredsställande

avvägningen av tullsatserna på här ifrågavarande område. Kan

under sådana förhållanden blixtlåstillverkningen beredas ett ökat tullskydd

utan större intrång för annan näringsverksamhet, synes det ämbetsverken,

att åtgärder i sådant syfte böra vidtagas. I sin framställning

har bolaget anvisat utvägen att upptaga blixtlås bland de artiklar,

som finnas angivna i överrubriken till tulltaxenummer 581—583, nämligen

hängslen, bälten, skärp, strumpeband, klädnings- och ärmhållare samt

andra dylika persedlar, vilka hava den egenskapen gemensam med blixtlåsen,

att de ingående beståndsdelarna i allmänhet utgöras av band av

spånadsvaror och metall. Då den i blixtlåsen ingående spånadsvaran

endast i rena undantagsfall torde innehålla silke, skulle blixtlåsen härigenom

bliva hänförliga till tulltaxenummer 583, med tull av 200 kronor

för 100 kilogram, varigenom tillverkningen av desamma skulle erhålla

ett effektivt tullskydd av 140 kronor för 100 kilogram. Enligt bolagets

kalkyler skulle nettotullskyddet efter den ifrågasatta tullförhöjningen

komma att motsvara 46.7 procent av arbetskostnaden, 16.9 procent av manufaktureringskostnaden

och 7.i procent av tillverkningskostnaden, vilka

siffror synas giva vid handen, att det föreslagna tullskyddet ej kan anses

oskäligt.

Ämbetsverken tillstyrka för sin del, att en ändring av tulltaxan i den

av bolaget föreslagna riktningen kommer till stånd utan avvaktan på

1928 års tullkommittés slutliga förslag till ny tulltaxa. Genom en dylik

ändring skulle nämligen blixtlåsen komma att i tullbeskattningshänseende

bliva likställda med de ovan uppräknade artiklarna, med vilka de,

såsom redan framhållits, hava en viss samhörighet, och skulle ävenledes

komma att draga samma tull som de bomullsband, av vilka de till väsentlig

del bestå. Emellertid vilja ämbetsverken, särskilt med hänsyn till

de återverkningar, en dylik ändring skulle kunna tänkas få för den inhemska

beklädnadsindustri, som vid sin tillverkning använder eller kan

komma att använda blixtlås, ifrågasätta, huruvida icke 1928 års tullkommitté

borde beredas tillfälle att avgiva yttrande i frågan.»

I ett den 4 februari 1932 dagtecknat utlåtande har 1928 års tullkommitté

anfört, att kommittén — under förutsättning att berörda fabrikation

komma till stånd på sätt som angivits — icke funne hinder från sin

sida möta, att ifrågavarande ärende redan nu företoges till avgörande på

föreslaget sätt, därest övervägande skäl skulle finnas tala härför. Kom
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 247.

nättén funne sig dock givetvis obunden att vid den slutliga prövningen

såväl av den rubrik, under vilken blixtlås vore avsedd att inordnas, som

ock av andra därmed sammanhängande rubriker föreslå de ändringar i

tullsatserna, som av omständigheterna kunde påkallas.

I en den 12 februari 1932 dagtecknad skrift har Helsingborgs gummifabriks

aktiebolag hemställt, att tullen ej måtte höjas å dragkedjor, åtminstone

icke å sådana, som användas för tillverkning av gummiskodon. Bolaget

har framhållit, bland annat, att dragkedjor numera förutom till

gummiskodon användes för de mest skilda ändamål såsom hopfästningsanordning

t. ex. för klädesplagg, handväskor, tobakspungar m. m. samt

att kraven på dragkedjornas kvalitet måste bliva beroende på det ändamål,

för vilket de vore avsedda. Dragkedjor till gummiskodon måste

uppfylla helt andra fordringar med avseende å hållfasthet, slitstyrka och

låsningsanordning m. m. än dragkedjor för andra ändamål. Bolaget hade

vid sina fabriker gjort omfattande försök med dragkedjor av praktiskt

taget alla fabrikat av någon betydelse, men hade endast från viss

engelsk tillverkare kunnat erhålla dragkedjor, som lämpat sig för ändamålet.

Bolaget vore förvissat örn att den inhemska fabrik, som upptagit

tillverkning av dragkedjor, liksom alla* andra skulle få mycket svårt att

framställa ett fabrikat, som vad kvalitet och utförande beträffade vore

lämpligt att använda till gummiskodon. Dessutom ville bolaget framhålla,

att höjning av tullen för dragkedjor skulle betyda en favör för de

utländska gummifabriker, som i konkurrens med bolaget försålde gummiskodon

försedda med dragkedja på den svenska marknaden.

över innehållet i denna skrift hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen

den 5 mars 1932 gemensamt avgivit infordrat utlåtande, till vilket

fogats ett av Sveriges industriförbund avgivet yttrande samt två särskilda

till kommerskollegium inkomna skrifter från Gusums bruks- och

fabriksaktiebolag respektive Helsingborgs gummifabriks aktiebolag.

Sveriges industriförbund har anfört följande:

Förbundet vidhölle sin i det tidigare yttrandet framförda uppfattning,

att blixtlås rätteligen borde upptagas bland de artiklar, som funnes angivna

i överrubriken till tulltaxenummer 581—583, nämligen hängslen,

bälten, skärp, strumpeband, klädnings- och ärmhållare samt andra dylika

persedlar. Vid intagande av denna principståndpunkt hade förbundet ej

tagit hänsyn till de konsekvenser, en i enlighet härmed ändrad tullbeskattning

av blixtlås skulle komma att medföra för sådana industrier,

som förbrukade varan i egen tillverkning, utan allenast grundat sitt omdöme

på att blixtlås med hänsyn såväl till användning som ingående materialier

företedde sådana likheter med uppräknade artiklar, att de för

den skull med fästat avseende å de principer, som gällde för tulltaxans

gruppindelning, borde tullbehandlas jämlikt rubrikerna för nyssnämnda

varuslag.

Förbundets ställningstagande till spörsmålet uteslöte alltså ej ett bibehållande

av för närvarande tillämpad tullbeskattning i de fall, där så

Skrift från

Helsingborgs

gummifabriks

aktiebolag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 247.

kunde anses lämpligt med hänsyn till ett rättvist avvägande av den producerande

och konsumerande industriens berättigade intressen. Beträffande

vad i sådant hänseende anförts från gummifabriksaktiebolagets

sida, tilläte sig industriförbundet bekräfta, att fordringarna i fråga örn

kvalitet otvivelaktigt vore högre på blixtlås för gummivaruindustrien än

för annan nu förekommande användning samt att möjligheter givetvis

saknades att bestämt avgöra, huruvida Gusumbolaget komme att tillverka

ett för gummivaruindustrien fullt konkurrensdugligt fabrikat, men att å

andra sidan ingenting talade däremot.

För den händelse det ansåges lämpligt, att blixtlås för gummivaruindustrien

fortsättningsvis tullbehandlades jämlikt nuvarande tulltaxerubriker,

syntes detta lämpligen kunna ske genom att en anmärkning infördes

under rubrikerna 581—583 i tulltaxan av innehåll, att blixtlås, avsedda

för gummivaruindustrien skola draga tull efter 75 öre per kilogram, örn

de äro ytbelagda, eljest 50 öre.

Slutligen ville industriförbundet upplysningsvis meddela, att Gusums

bruks- och fabriksaktiebolag sedan någon tid tillbaka själv tillverkade

metalldelar till blixtlåsen, att ett inhemskt textilföretag efter någon tids

försökstillverkning numera lyckats framställa erforderliga bomullsband

av god kvalitet, samt att även mässingsband, varav de s. k. häktorganen

tillverkades, börjat av Gusum inköpas från ett inhemskt företag.

Kommerskollegium och generaltullstyrelsen hava yttrat:

»De upplysningar, som ämbetsverken nu inhämtat, giva bland annat

vid handen, att de av Helsingborgs gummifabriks aktiebolag importerade

blixtlåsen för närvarande draga en tull av 50 kronor för 100 kilogram,

vilket lärer motsvara omkring 2 procent av cifväixlet å låsen, samt

att vid en förhöjning av tullen till 200 kronor för 100 kilogram

tullbelastningen skulle belöpa sig till omkring 8 procent av sagda cifvärde

—- vilket rätt väl överensstämmer med det i ämbetsverkens föregående

utlåtande anförda, av Gusums bruks & fabriks aktiebolag beräknade nettotullskyddet

av 7.i procent å tillverkningsvärdet. Bruttotullskyddet å

de av Helsingborgs gummifabriks aktiebolag för närvarande i marknaden

förda, med blixtlåsanordning försedda skodon av kautschuk utgör enligt

av bolaget lämnat meddelande, som ämbetsverken likväl icke varit

i tillfälle kontrollera, 8—11 procent å tillverkningsvärdet. Sistnämnda

omständighet torde i detta sammanhang förtjäna särskilt beaktande, då

det nuvarande genomsnittliga bruttotullskyddet å kautschuksskodon, inklusive

galoscher, med ledning av importens myckenhet och värde under

år 1930 kan beräknas vara betydligt högre, eller omkring 20.5 procent å

värdet.

Sagda förhållande synes visserligen icke ägnat att rubba den uppfattning

av huvudfrågan, varåt ämbetsverken tidigare givit uttryck. Emellertid

lärer den av Helsingborgs gummifabriks aktiebolag gjorda invändningen,

med anledning av vad den fortsatta utredningen givit vid handen,

icke böra lämnas obeaktad. Halvfabrikatens ställning i tullbeskattningsavseende

är. såsom bland annat framgår av industriförbundets förnyade

yttrande, ett synnerligen ömtåligt område inom tullagstiftningen, och

1928 års tullkommitté har även i fråga örn den förslagna tulltaxeringen

intagit en i viss mån reserverad hållning.

På grund härav vilja ämbetsverken icke motsätta sig den av industriförbundet

i yttrandet den 27 februari 1932 angivna lösningen av frågan.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 247.

I samband med upptagandet av blixtlås i tulltaxenr 581—583 skulle sålunda

till sagda nummer fogas en anmärkning därom, att tullen för blixtlås

till kautschuksskodon även i fortsättningen skall utgå efter samma

grunder, som för närvarande tillämpas. Varans avsedda användning torde

i dylikt fall böra styrkas genom avgivande av sådan försäkran, som

omförmäles i 21 § av kungörelsen den 29 november 1929 (nr 373) med tilllämpningsföreskrifter

till tulltaxeförordningen, varför ett tillägg för den

nu ifrågavarande artikeln skulle påkallas i nämnda författningsrum.»

Av den förebragta utredningen framgår, att tullen för blixtlås för när- Departementsvarande

utgör, örn de äro förnicklade, 75 kronor och, örn de icke äro för- cAe/«''-- sedda med ytbetäckning, 50 kronor för 100 kilogram. I båda fallen motsvarar,

enligt vad som blivit upplyst, tullen å de ingående halvfabrikaten

60 kronor för 100 kilogram av den färdiga varans vikt. Utredningen i

ärendet synes mig hava tydligt ådagalagt, att tillämpningen av de allmänna

bestämmelserna rörande tulltaxering av varor, som icke äro i

tulltaxan särskilt nämnda och som äro sammansatta av beståndsdelar,

vilka draga olika tull, beträffande ifrågavarande artikel icke innebär en

rationell grund för tulltaxeringen. I likhet med ämbetsverken och då

1928 års tullkommitté ansett hinder från dess sida icke möta för ett omedelbart

genomförande av en ändring av tulltaxan på förevarande punkt,

finner jag mig böra tillstyrka, att en dylik ändring nu vidtages. Vad

angår sättet för ändringens genomförande har jag desto större anledning

biträda det framlagda förslaget, som de i överrubriken till tulltaxenummer

581—583 upptagna artiklarna till sin beskaffenhet äro närbesläktade

med blixtlåsen.

Ämbetsverken hava i sitt senaste i ärendet avgivna utlåtande ifrågasatt,

att från tullförhöjningen skulle undantagas sådana blixtlås, som äro

avsedda för tillverkning av gummiskodon. Visserligen finnas i tulltaxan

exempel på bestämmelser, avseende reducering av tullen under förutsättning

att varan skall användas för visst industriellt ändamål, men dylika

undantagsbestämmelser torde böra tillgripas endast då tvingande skäl

föreligga. Några sådana synas i här förevarande fall icke vara för handen,

då gummivaruindustrien åtnjuter ett högt tullskydd och tullförhöjningen

knappast kan medföra någon kännbar belastning för danna industri.

Enligt vad jag inhämtat skulle nämligen den högre tullen för

blixtlås motsvara en kostnad av allenast 6.6 till 16 öre för ett par gummiskodon.

Med hänsyn till vad sålunda anförts finner jag icke tillräcklig

anledning att föreslå någon undantagsställning för gummiindustrien beträffande

den högre tullsatsens tillämpning.

Taxeändringen torde böra träda i kraft å dag, som Konungen bestämmer.

För tillverkning av automobiler avsedda delar och tillbehör med un- Materialier

dantag av underreden och karosserier äro i gällande tulltaxa upptagna JPr

under nummer 1057, med tull av 12 kronor för 100 kronor av värdet, un- ''"mobiler °"

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sand. 209 haft (Nr 247.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 247.

der det att automobiler och delar därtill, ej särskilt nämnda, hänföras

till nummer 1056, med tull av 15 kronor för 100 kronor av värdet. Automobiltillverkare,

som önskar komma i åtnjutande av den tullindring, som

bestämmelsen angående 12 procents värdetull för delar och tillbehör, avsedda

för tillverkning av automobiler, innebär, har enligt de av Kungl.

Majit den 29 november 1929 (nr 873) meddelade tillämpningsföreskrifterna

till tulltaxeförordningen att göra anmälan härom hos generaltullstyrelsen

och ställa sin tillverkning under kontroll av lokal tullmyndighet.

Av nämnda förmån begagna sig för närvarande fem företag. Ett av

dessa bedriver sammansättning av huvudsakligen från utlandet införda

delar och tillbehör, under det att de övriga grundat sin tillverkning företrädesvis

på här i landet framställda delar och från utlandet endast införa

vissa specialartiklar.

Nyssnämnda under nummer 1057 i tulltaxan intagna bestämmelse angående

12 procents värdetull å för tillverkning av automobiler avsedda

delar och tillbehör med undantag av underreden och karosserier tillkom

år 1927 efter av Kungl. Majit för riksdagen framlagt förslag i ämnet

och avsåg att undanröja vissa tulltekniska svårigheter, som hade varit

förenade med tillämpningen av förut på området gällande bestämmelser.

De tidigare bestämmelserna inneburo, att i taxan särskilt nämnda delar

och tillbehör till automobiler skulle tulltaxeras efter vad för de särskilda

artiklarna var stadgat. Den omständliga och tidskrävande tulltaxeringen

och tullkontrollen, som förorsakades av dessa bestämmelser, hade föranlett,

att någon sammansättningsindustri för automobiltillverkning,

trots vidtagna jämkningar i tulltaxan, icke kommit till stånd. Den år

1927 genomförda ändringen föregicks av en av kommerskollegium och

generaltullstyrelsen verkställd utredning. I sitt den 15 december 1926

avgivna utlåtande i ämnet anförde ämbetsverken, att en utsträckning av

tullättnaden till att gälla läder, vävnader, stoppningsmaterial och dylika

för automobiltillverkning avsedda materialier icke kunde förordas. Till

detta uttalande anslöt sig föredragande departementschefen, och vid frågans

riksdagsbehandling gjordes häremot icke någon erinran. Med anledning

av vad sålunda förekommit hava vid tillämpningen av taxenummer

1057 materialier, som inkommit såsom metervara eller eljest i sådan

form, att deras användning för automobiltillverkning icke tydligen framgått,

ej hänförts till nämnda taxenummer utan tulltaxerats efter sin beskaffenhet

i övrigt.

I skrivelse den 21 augusti 1931 har aktiebolaget Volvo i Göteborg gjort

framställning örn att den vid taxenummer 1057 stadgade värdetullen måtte

få tillämpas även å löpmetervaror för automobiltillverkning, och har

bolaget förklarat sig villigt att underkasta sig de krav på kontroll, som

tullmyndigheterna kunde uppställa beträffande varornas användning för

uppgivet ändamål. Till stöd för framställningen har anförts, att den tolk
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 247.

ning, som i överensstämmelse med förenämnda uttalande av ämbetsverken

givits åt bestämmelsen i tulltaxans nummer 1057, medfört verkningar,

som icke kunnat vara avsedda. De varuslag, som framställningen i

första rummet gällde, vore gummimattor, glas till fönsterrutor och gummiimpregnerad

vävnad till beklädnad av tak i automobiler. Örn dessa

materialier tillskurits utomlands, så att deras användning för autoinobiltillverkning

vore påtaglig, finge de införas mot en tull av 12 procent av

värdet; verkställdes tillskärningsarbetet däremot bär i landet, bleve tullen

avsevärt högre.

Kommerskollegium och generaltullstyrelsen hava, efter remiss, den 9

november 1931 avgivit gemensamt utlåtande över framställningen samt

därvid överlämnat dels av kommerskollegium inhämtat yttrande från

järnkontoret, dels av generaltullstyrelsen införskaffade utlåtanden från

tulldirektörerna och tullbehandlingsinspektionerna i Stockholm och Göteborg

samt tullkammaren i Södertälje. Järnkontoret har i sitt yttrande

anfört, att en vidare bearbetning av halvfabrikat av järn vid här berörda

sammansättningsverkstäder knappast torde vara förenlig med några

större fördelar och icke heller med den tekniska organisationen inom dessa

företag. Ur järnhanteringens synpunkt funnes därför icke anledning

att avstyrka framställningen. De hörda tulldirektörerna och tullbehandlingsinspektionerna

hava tillstyrkt framställningen under uttalande, att

tillförlitlig kontroll kunde anordnas över materialiernas användning för

uppgivet ändamål. Tullkammaren i Södertälje har icke angivit någon

bestämd ståndpunkt'' till frågan utan hänvisat till den större erfarenhet

på området, som vore att finna hos tullmyndigheterna i Göteborg.

För egen del hava ämbetsverken anfört, att de principiella skäl, som

vid tidpunkten för ämbetsverkens nyssnämnda, den 15 december 1926 avgivna

utlåtande gjorde sig gällande mot en utsträckning av tullättnaden

till icke färdigarbetade artiklar, främst hänförde sig till den osäkerhet,

som i frågans dåvarande läge rådde beträffande verkningarna av det ifrågasatta

medgivandet. Särskilt befarade man, att det skulle kunna möta

svårigheter att utöva en effektiv kontroll över åtgången av sådant material,

som icke förelåge i färdigarbetat skick. Även hade ämbetsverken

ansett sig kunna utgå från att automobiltillverkningen, vare sig den

vore baserad på sammansättning av huvudsakligen importerade delar

eller utgjorde en i egentlig mening inhemsk industri, för framställning

av karosserier, vid vilken tillverkning de icke färdigarbetade materialierna

främst bomme till användning, företrädesvis skulle täcka sitt materialbehov

genom inköp av svenska fabrikat. Erfarenheten hade emellertid

visat, att automobilindustrien beträffande ifrågavarande materialier alltjämt

i viss utsträckning vore hänvisad att tillgodose sitt behov från utlandet.

Den nu tillämpade principen för tulltaxeringen, enligt vilken

varan i bearbetat skick understundom droge lägre tull än såsom oarbetad,

kunde uppenbarligen hava till följd, att automobiltillverkaren för

s. 12 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

Hemställan.

12 Kungl. Martts proposition Nr 247.

att komma i åtnjutande av den lägre tullen funne med sin fördel förenligt

att i utlandet låta varan undergå viss bearbetning, vilken ur såväl

teknisk som ekonomisk synpunkt med lika eller större fördel kunnat utföras

bär i landet. På det sätt kontrollen över materialåtgången numera

vore ordnad, mötte icke större svårigheter att effektivt kontrollera åtgången

för automobiltillverkningen även beträffande metervaran. Medgivandet

borde emellertid inskränkas till materialier av kautschuk, spånadsämnen

och glas, till vilka automobiltillverkningens intresse av tulllättnad

i allt väsentligt inskränkte sig.

Av utredningen i ärendet framgår, att anledningen till att ämbetsverken

vid frågans tidigare behandling ej ansett sig böra förorda en utsträckning

av tullindringen för automobilindustriens sammansättningsdelar

till icke färdigarbetade artiklar huvudsakligen varit, att man

befarade svårigheter vid utövandet av kontrollen över åtgången vid automobiltillverkningen

av sådana materialier, på vilka icke nedlagts något

arbete, varigenom deras karaktär av automobildelar bleve tydlig. Med

den numera vunna erfarenheten på detta område föreligga enligt tullmyndigheternas

uppfattning icke längre några större svårigheter i berörda

avseende. Verkställda beräkningar hava givit vid handen, att vid

en övergång från vikttull till 12 procents värdetull för materialier av

kautschuk, spånadsämne och glas, avsedda för tillverkning av automobiler,

minskningen av tullen för den kvantitet dylika materialier, som

åtgår för tillverkning av en personbil av billigare typ, skulle uppgå till

9 å 10 kronor. En dylik minskning av tullbeskattningen synes icke vare

sig ur statsfinansiell synpunkt eller ur synpunkten av de inhemska industriers

intressen, som tillverka hithörande materialier, vara av nämnvärd

betydelse, helst som tullminskningen är mera skenbar än verklig,

då materialierna efter en i utlandet verkställd mindre bearbetning kunna

införtullas mot 12 procents värdetull.

Jag ansluter mig därför till ämbetsverkens förslag, att till nummer 1057

i gällande tulltaxa fogas en anmärkning av innehåll, att till sagda nummer

skall hänföras jämväl för tillverkning av automobiler avsett material

av kautschuk, spånadsämne och glas.

Dagen för ikraftträdandet av den nya bestämmelsen torde böra fastställas

av Kungl. Maj:t.

Under åberopande av vad jag sålunda beträffande de olika varuslagen

anfört, hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen,

dels antaga följande förslag till ändringar i och tillägg till

den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 (nr 316) fogade

tulltaxan:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 247.

13

Förtätade gaser:

178: i etylenoxid, med eller utan tillsats av kolsyra

.......................................................

178: 2 andra..................................................... B

Anm. till nr 178:i och s. Därest varan inkommer

i järncylindrar, som icke inom landet

tillverkats eller förut införtullats, utgår

särskild tull för järncylindrarna enligt vad för

dem är stadgat.

Tult

för 100 kg

kronor

fri

5: —

227

Fotografisk film, alla slag E

Anm. Röntgenfilm inbegripes icke under detta

nummer utan hänföres till nr Illo.

80: —

581

582

583 ’

1043 7*

1057

Hängslen, bälten, skärp, strumpeband, klädnings-

och ärmhållare samt andra dylika

persedlar, ej hänförliga till gulddragararbeten;

ävensom delar därtill av spånadsvara

samt s. k. blixtlås (dragkedjor), alla

slag:

av elastiska band eller snören, innehål
-

lande silke........................................ E

av spånadsvara, innehållande silke, ej

hänförliga till nr 581 E

andra slag E

Röntgenrör, s. k. ventilrör för röntgenapparater

härunder inbegripna

För tillverkning av automobiler avsedda

delar och tillbehör med undantag av underreden

och karosserier 100 kr.

Anm. Till detta nummer hänföres även för

tillverkning av automobiler avsett material av

kautschuk, spånadsämne och glas.

400: —

1 500: —

200: —

fria

12: —

dels ock förklara, att ändringarna och tilläggen skola träda i

kraft å dag, som Kungl. Majit bestämmer.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Hjalmar Ekengren.

Bihang till riksdagens protokoll 19.12. 1 sami. 205 haft. (Nr 2i7.)

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1932:215 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majus proposition angående vissa ändringar i gällande tulltaxa. s. 6 i texten
  2. BevU 1932:40 Memorial med föranledande av återremiss av viss del av utskottets betänkande nr 33 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i gällande s. 1 i texten
  3. BevU 1932:33 Betänkande, i anledning av Kungl. May.ts proposition angående vissa ändringar i gällande tulltaxa. s. 1 i texten