Angående vissa ändringar i gällande tulltaxa
1932-03-16 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1932:247, Angående vissa ändringar i gällande tulltaxa
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 247.
1
Nr 247.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa ändringar i
gällande tulltaxa; given Stockholms slott deri! 16 mars 1932.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Felix Hamrin.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 16 mars 1932.
Närvarande:
Statsministern Ekman, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener,
Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anmäler efter gemensam
beredning med chefen för handelsdepartementet vissa frågor örn
ändringar i eller tillägg till gällande tulltaxa och anför därvid följande:
T-gas, som utgör en blandning av etylenoxid (90 procent) och kolsyra (10
procent) och som användes för utrotande av ohyra, hänföres i gällande
tulltaxa till nummer 178: förtätade gaser, med tull av 5 kronor för 100
kilogram. Gasen plägar inkomma i stålbomber, vilka skola inräknas i
den tullpliktiga vikten. För så vitt emballaget icke tillverkats inom landet
eller förut införtullats, utgår därjämte särskild tull för detsamma.
I skrivelse den 3 februari 1931 har Birger Carlson & C:o aktiebolag i
Stockholm hemställt örn vidtagande av åtgärder för borttagande av tul
Bihang
till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 205 höft. (Nr 247.)
T-gas.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 247.
len å T-gas. Till stöd för denna hemställan har anförts, att de medel,
som hittills kommit till användning för utrotande av ohyra, varit behäftade
med en eller annan större olägenhet. Vissa medel hade visat sig
effektiva men livsfarliga för människor. Andra åter hade befunnits ineffektiva
och skadliga för möbler och inredning. Under senaste tiden
''hade man i nämnda gas funnit ett medel för bekämpande av ohyra, vilket
vore både effektivt, ofarligt för människor och även i övrigt oskadligt.
På grund av tullen ställde det sig emellertid hos oss dyrare i användning
än vissa giftiga desinfektionsmedel, som vore tullfria. Ur såväl allmän
som enskild synpunkt vore önskligt, att användningen av T-gasen, vilken
icke tillverkades inom landet, underlättades. I vissa till framställningen
fogade intyg hava T-gasens goda egenskaper såsom medel mot utrotande
av ohyra vitsordats.
Över framställningen hava, efter remiss, kommerskollegium och generaltullstyrelsen
den 11 mars 1931 avgivit gemensamt utlåtande, varmed
överlämnats av kommerskollegium införskaffade yttranden i ämnet från
medicinalstyrelsen — särskilt i vad avser de ifrågasatta tullättnadernas
betydelse ur hygienisk synpunkt — samt från Sveriges kemiska industrikontor.
Sveriges kemiska industrikontor har anfört, att T-gasen, enligt vad
som kommit till kontorets kännedom, genom sin ringare hälsofarlighet
och bekvämare användningssätt syntes erbjuda betydande fördelar framför
det hittills använda cyanvätet. Då det vore ett stort allmänt intresse
att det giftiga cyanvätet kunde ersättas med mindre hälsovådliga rökningsmedel
och då T-gasen icke torde bliva föremål för tillverkning inom
landet, tillstyrkte kontoret på det livligaste framställningen örn tullfrihet.
Medicinalstyrelsen har förklarat sig icke hava något att erinra mot
den ifrågasatta tullättnaden, då T-gasen med fördel kunde användas för
det uppgivna ändamålet, men har tillika framhållit, att gasen i fråga
icke vore ofarlig för människor samt att styrelsen hade under utredning,
vilka försiktighetsmått borde föreskrivas vid gasens användning.
Kommerskollegium och generaltullstyrelsen hava meddelat, att från
sökandebolaget erhållits den upplysningen, att T-gasen betingade ett nettopris
av 3 kronor per kilogram och inkomme å stålbomber, vägande tillsammans
med gasen omkring 70 kilogram, varvid gasens nettovikt utgjorde
omkring 30 kilogram.
Då den förehragta utredningen i övrigt givit vid handen, att T-gasen
utgjorde ett för människor jämförelsevis ofarligt, med fördel användbart
medel för bekämpande av ohyra och man för närvarande icke kunde räkna
med en inhemsk tillverkning av ifrågavarande gas, hava ämbetsverken
funnit sig höra tillstyrka framställningen örn tullfrihet för själva
varan. Däremot hava ämbetsverken ansett de stålbomber, i vilka gasen
inkomme, böra tullbeläggas i samma ordning som hittills. Den erforder
-
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 247.
liga ändringen i tulltaxan har föreslagits skola åvägabringas genom en
uppdelning av tulltaxenummer 178, varigenom tullfrihet stadgades för
sådan gas, som utgjordes av etylenoxid, med eller utan tillsats av kolsyra.
Med hänsyn till vad de hörda myndigheterna anfört angående T-gasens
användbarhet för desinfektionsändamål och då, enligt vad som upplysts,
någon inhemsk tillverkning av gasen icke förekommer, torde ändring
i tulltaxan böra, på sätt kommerskollegium och generaltullstyrelsen
föreslagit, vidtagas för åvägabringande av tullfrihet för nämnda gas.
Vad beträffar den för emballaget utgående tullen må erinras örn bestämmelsen
i 8 § 1 mom. h) tulltaxeförordningen, enligt vilken tullfrihet under
viss tid må medgivas för järncylindrar, vilka inkomma med förtätade
gaser.
Dagen för ikraftträdandet av tulltaxeändringen torde böra bestämmas
av Kungl. Majit.
Röntgenfilm hänföres i tulltaxan till nummer 227: fotografisk film,
alla slag, med tull av 80 kronor för 100 kilogram. För icke framkallad
film skall enligt förordningen den 31 januari 1932 (nr 15) med tillägg till
gällande tulltaxa härjämte utgå tilläggstull med 70 kronor för 100 kilogram.
Framkallad röntgenfilm lär mycket sällan förekomma till införsel.
Röntgenrör och ventilrör för röntgenapparater tulltaxeras enligt
nummer 1044, som upptager, bland annat, elektrotekniska specialapparater
och delar därtill, ej särskilt nämnda. Tullen för varor, hänförliga
till sistnämnda nummer, utgår med 10 kronor för 100 kronor av varornas
värde.
I en den 8 februari 1932 dagtecknad skrift har styrelsen för svenska
radiologförbundet hemställt, att för riksdagen måtte framläggas förslag
örn vidtagande av sådana ändringar i tulltaxan, att röntgenfilm samt
röntgenrör och ventilrör för röntgenapparater bleve fria från tull. Såsom
skäl härför har anförts, att på grund av det alltmera stegrade behovet
av röntgenundersökning och röntgenbehandling i den allmänna sjukvården
omkostnaderna för förbrukningsartiklar, som vore nödvändiga för
röntgenverksamheten inom landet, år från år ökats och medfört en synnerligen
betungande årlig utgift för sjukvårdsinrättningarna. Sjukhusens
sammanlagda utgifter för röntgenfilm under år 1930 belöpte sig till omkring
800,000 kronor, en utgiftspost som på grund av den ökade åtgången
av film och förändringen av den svenska valutans värde under år 1931
väsentligt stegrats. Inköpsvärdet för röntgenrör oell ventilrör uppgick år
1930 till omkring 290,000 kronor. Den nuvarande tullen jämte tilläggstullen
för röntgenfilm motsvarade i genomsnitt 7.8 procent av värdet. Tullavgifterna
å dessa varor innehure en väsentlig merkostnad för sjukhusdriften
inom landet. Även för den enskilde patienten, särskilt den mindre
Departementschef
t*.
Röntgenfilm
samt röntgenrör.
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 247.
bemedlade, som själv hade att erlägga kostnaden för förbrukade röntgenutensilier,
innebure denna stegring av omkostnaderna för varje särskild
undersökning en icke oväsentlig oell kännbar merutgift. Upphävandet av
tullen å ifrågavarande artiklar skulle medföra en önskvärd begränsning
i utgifterna för det svenska sjukhusväsendet.
Kommerskollegium och generaltullstyrelsen hava, efter remiss, den 13
februari 1932 avgivit gemensamt utlåtande över framställningen och därvid
anfört huvudsakligen följande:
»Av kommerskollegium har i ärendet inhämtats, att nämnda varuslag,
vilka icke äro specificerade i den officiella statistiken, så vitt bekant icke
tillverkas inom landet. Den fabrikation av medicinska röntgenapparater,
som förekommer i Sverige, omfattar enligt uppgift endast framställning
av armatur m. m., i vilken monteras från utlandet införd bestrålningsmateriel
(röntgenrör och dylikt). Utsikten till upptagande inom landet
under överskådlig framtid av tillverkning av sistnämnda slags materiel,
synes av flera skäl icke vara för handen.
Vid sådant förhållande torde ur den inhemska industriens synpunkt
någon erinran icke vara att göra mot tullfrihet för ifrågavarande varuslag,
örn det befinnes påkallat att bereda det svenska sjukhusväsendet en
utgiftslättnad på denna punkt.
I huvudsaklig överensstämmelse med vad sökanden föreslagit finna ämbetsverken,
att de ändringar, som vid ett eventuellt beviljande av den
sökta tullfriheten erfordras i tulltaxan, böra genomföras på det sätt, att
röntgenfilm i en anmärkning till nr 227 förklaras icke vara inbegripen
under detta nummer utan hänförlig till nr Illo, som bland annat omfattar
plattor av celluloid, cellon, cellofan med flera formbara, konstgjorda
ämnen, ävensom att röntgenrör och ventilrör för röntgenapparater upptagas
under ett nytt tulltaxenummer närmast före nr 1044. Framkallad
röntgenfilm, som utgör en mycket obetydlig importartikel, synes böra
följa samma bestämmelser som icke framkallad dylik film. Då den framkallade
filmen icke lär kunna inbegripas under den av sökanden föreslagna
beteckningen film för röntgenfotografering, torde den mera omfattande
beteckningen röntgenfilm böra användas. Genom den föreslagna
lydelsen av anmärkningen till nr 227 i tulltaxan skulle röntgenfilm befrias
jämväl från tilläggstull enligt förordningen den 31 januari 1932 utan
att ändring påkallas i denna författning.»
Departements- Den föreliggande framställningen avser, att tullfrihet skall genomföras.
chefen. för (felg fiim för röntgenfotografering dels röntgenrör, därunder inbegripna
s. k. ventilrör för röntgenapparater. Ifrågavarande artiklar komma,
enligt vad i framställningen erinras, till alltmera ökad användning inom
den moderna sjukvården. Med hänsyn härtill och då något inhemskt
produktionsintresse icke torde beröras av ett bortfallande av nu utgående
tullavgifter å dessa varuslag, finner jag mig böra tillstyrka, att ändringar
i tulltaxan i hithörande delar vidtagas i enlighet med ämbetsverkens
förslag. På sätt ämbetsverken påpekat, blir följden av den föreslagna
ändringen i tulltaxan beträffande röntgenfilm, att icke heller den
enligt förordningen den 31 januari 1932 (nr 15) med tillägg till gällande
5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 247.
tulltaxa föreskrivna tilläggstullen å fotografisk film kommer att i fortsättningen
drabba för röntgenfotografering avsedd film.
Dagen för ikraftträdandet av ändringarna torde böra bestämmas av
Kungl. Majit.
S. k. blixtlås eller dragkedjor, bestående av två med snören kantade bom- s. k. blixtlås,
ullsband samt en därvid anbragt, med löpare försedd tillslutningsan- Nu gällande
ordning av metall, hava under de senare åren i stor utsträckning kommit
till användning såsom tillknäppningsanordning särskilt för pampuscher
och andra klädespersedlar. Denna artikel, som framkommit i
marknaden efter tiden för tillkomsten av nu gällande tulltaxa och följaktligen
icke finnes upptagen i densamma, har med tillämpning av bestämmelserna
i 2 § b) tulltaxeförordningen angående tulltaxering av i
taxan ej upptagna varor, sammansatta av beståndsdelar, hänförliga till
taxenummer med olika tullsatser, tulltaxerats enligt den för metallarbetet
gällande tullsatsen. Då metallen utgöres av förnicklad mässing eller
annan, oförnicklad metallegering, har tullsatsen enligt taxenummer 926
eller 929 utgjort 75 respektive 50 kronor för 100 kilogram.
I en den 18 november 1931 dagtecknad framställning har Gusums Framställning
bruks- och fabriksaktiebolag hemställt, att åtgärder måtte vidtagas för ?“dr-“e''
att blixtlåsen måtte hänföras till en för ifrågavarande artikel bättre
lämpad tulltaxerubrik än den, till vilken varan nu hänföres.. Till stöd
för framställningen har anförts bland annat följande.
Bolaget hade sedan lång tid tillbaka bedrivit tillverkning av diverse
metallfabrikat, såsom byx- och västspännen, knappar, hakar och hyskor
samt olika slag av nålar m. m. Emellertid hade bolaget under de senare
åren, delvis till följd av ändrade moderiktningar sett sig nödsakat att
inskränka eller helt nedlägga dessa tillverkningar. För att icke nödgas
avskeda de härvid sysselsatta arbetarna, hade bolaget försöksvis upptagit
tillverkning av en ny artikel, nämligen s. k. blixtlås (dragkedjor), vilka
sedan några år tillbaka vunnit stor användning såsom knäppanordning
för klädesplagg, pampuscher m. m. Artikeln i fråga hade icke förut varit
föremål för tillverkning inom landet. För att en sådan tillverkning skulle
kunna bestå i konkurrensen mot länder med billigare produktionskostnader,
vore en höjning av den nuvarande tullsatsen oundgängligen nödvändig.
Härvid vore att märka, att tullen å de vid fabrikationen använda
halvfabrikaten, bomullsband och mässingsplåt, belöpte sig till 60 öre per
kilogram av den färdiga varan, varför nettotullskyddet, örn metalldelarna
utgjordes av förnicklad mässing, motsvarade endast 0.8 procent av
tillverkningskostnaden. Ett lämpligare tullskydd kunde beredas på det
sätt, att artikeln blixtlås upptoges i överrubriken till tulltaxans nummer
581—583, »hängslen, bälten, skärp, strumpeband, klädnings- och ärmhållare
samt andra dylika persedlar», vilka, i likhet med blixtlåsen, bestode
av band av spånadsvara samt vissa metalldelar. Nettotullskyddet skulle
då komma att motsvara 7.i procent av tillverkningskostnaden.
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 247.
Kommerskollegium och generaltullstyrelsen hava, efter remiss, den 20
januari 1932 avgivit utlåtande över denna framställning samt därvid
överlämnat ett av kommerskollegium inhämtat yttrande från Sveriges
industriförbund, som tillstyrkt framställningen.
För egen del hava ämbetsverken anfört i huvudsak följande:
»Artikeln blixtlås har under den relativt korta tid den förekommit i
marknaden visat en alltmera ökad tendens att uttränga sådana slag av
knäppningsanordningar som häktor, hakar, hyskor, tryckknappar, vilka
hittills kommit till användning inom beklädnadsfabrikationen och närstående
industrier. För den tillverkning, som härigenom sett sin avsättning
minskad, måste givetvis en strävan göra sig gällande att lägga örn
tillverkningen efter det ändrade marknadsläget. En dylik, ur allmänt
ekonomisk synpunkt önskvärd strävan att anpassa produktionen efter
tidsförhållandena motverkas emellertid genom den mindre tillfredsställande
avvägningen av tullsatserna på här ifrågavarande område. Kan
under sådana förhållanden blixtlåstillverkningen beredas ett ökat tullskydd
utan större intrång för annan näringsverksamhet, synes det ämbetsverken,
att åtgärder i sådant syfte böra vidtagas. I sin framställning
har bolaget anvisat utvägen att upptaga blixtlås bland de artiklar,
som finnas angivna i överrubriken till tulltaxenummer 581—583, nämligen
hängslen, bälten, skärp, strumpeband, klädnings- och ärmhållare samt
andra dylika persedlar, vilka hava den egenskapen gemensam med blixtlåsen,
att de ingående beståndsdelarna i allmänhet utgöras av band av
spånadsvaror och metall. Då den i blixtlåsen ingående spånadsvaran
endast i rena undantagsfall torde innehålla silke, skulle blixtlåsen härigenom
bliva hänförliga till tulltaxenummer 583, med tull av 200 kronor
för 100 kilogram, varigenom tillverkningen av desamma skulle erhålla
ett effektivt tullskydd av 140 kronor för 100 kilogram. Enligt bolagets
kalkyler skulle nettotullskyddet efter den ifrågasatta tullförhöjningen
komma att motsvara 46.7 procent av arbetskostnaden, 16.9 procent av manufaktureringskostnaden
och 7.i procent av tillverkningskostnaden, vilka
siffror synas giva vid handen, att det föreslagna tullskyddet ej kan anses
oskäligt.
Ämbetsverken tillstyrka för sin del, att en ändring av tulltaxan i den
av bolaget föreslagna riktningen kommer till stånd utan avvaktan på
1928 års tullkommittés slutliga förslag till ny tulltaxa. Genom en dylik
ändring skulle nämligen blixtlåsen komma att i tullbeskattningshänseende
bliva likställda med de ovan uppräknade artiklarna, med vilka de,
såsom redan framhållits, hava en viss samhörighet, och skulle ävenledes
komma att draga samma tull som de bomullsband, av vilka de till väsentlig
del bestå. Emellertid vilja ämbetsverken, särskilt med hänsyn till
de återverkningar, en dylik ändring skulle kunna tänkas få för den inhemska
beklädnadsindustri, som vid sin tillverkning använder eller kan
komma att använda blixtlås, ifrågasätta, huruvida icke 1928 års tullkommitté
borde beredas tillfälle att avgiva yttrande i frågan.»
I ett den 4 februari 1932 dagtecknat utlåtande har 1928 års tullkommitté
anfört, att kommittén — under förutsättning att berörda fabrikation
komma till stånd på sätt som angivits — icke funne hinder från sin
sida möta, att ifrågavarande ärende redan nu företoges till avgörande på
föreslaget sätt, därest övervägande skäl skulle finnas tala härför. Kom
-
7
Kungl. Maj:ts proposition Nr 247.
nättén funne sig dock givetvis obunden att vid den slutliga prövningen
såväl av den rubrik, under vilken blixtlås vore avsedd att inordnas, som
ock av andra därmed sammanhängande rubriker föreslå de ändringar i
tullsatserna, som av omständigheterna kunde påkallas.
I en den 12 februari 1932 dagtecknad skrift har Helsingborgs gummifabriks
aktiebolag hemställt, att tullen ej måtte höjas å dragkedjor, åtminstone
icke å sådana, som användas för tillverkning av gummiskodon. Bolaget
har framhållit, bland annat, att dragkedjor numera förutom till
gummiskodon användes för de mest skilda ändamål såsom hopfästningsanordning
t. ex. för klädesplagg, handväskor, tobakspungar m. m. samt
att kraven på dragkedjornas kvalitet måste bliva beroende på det ändamål,
för vilket de vore avsedda. Dragkedjor till gummiskodon måste
uppfylla helt andra fordringar med avseende å hållfasthet, slitstyrka och
låsningsanordning m. m. än dragkedjor för andra ändamål. Bolaget hade
vid sina fabriker gjort omfattande försök med dragkedjor av praktiskt
taget alla fabrikat av någon betydelse, men hade endast från viss
engelsk tillverkare kunnat erhålla dragkedjor, som lämpat sig för ändamålet.
Bolaget vore förvissat örn att den inhemska fabrik, som upptagit
tillverkning av dragkedjor, liksom alla* andra skulle få mycket svårt att
framställa ett fabrikat, som vad kvalitet och utförande beträffade vore
lämpligt att använda till gummiskodon. Dessutom ville bolaget framhålla,
att höjning av tullen för dragkedjor skulle betyda en favör för de
utländska gummifabriker, som i konkurrens med bolaget försålde gummiskodon
försedda med dragkedja på den svenska marknaden.
över innehållet i denna skrift hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen
den 5 mars 1932 gemensamt avgivit infordrat utlåtande, till vilket
fogats ett av Sveriges industriförbund avgivet yttrande samt två särskilda
till kommerskollegium inkomna skrifter från Gusums bruks- och
fabriksaktiebolag respektive Helsingborgs gummifabriks aktiebolag.
Sveriges industriförbund har anfört följande:
Förbundet vidhölle sin i det tidigare yttrandet framförda uppfattning,
att blixtlås rätteligen borde upptagas bland de artiklar, som funnes angivna
i överrubriken till tulltaxenummer 581—583, nämligen hängslen,
bälten, skärp, strumpeband, klädnings- och ärmhållare samt andra dylika
persedlar. Vid intagande av denna principståndpunkt hade förbundet ej
tagit hänsyn till de konsekvenser, en i enlighet härmed ändrad tullbeskattning
av blixtlås skulle komma att medföra för sådana industrier,
som förbrukade varan i egen tillverkning, utan allenast grundat sitt omdöme
på att blixtlås med hänsyn såväl till användning som ingående materialier
företedde sådana likheter med uppräknade artiklar, att de för
den skull med fästat avseende å de principer, som gällde för tulltaxans
gruppindelning, borde tullbehandlas jämlikt rubrikerna för nyssnämnda
varuslag.
Förbundets ställningstagande till spörsmålet uteslöte alltså ej ett bibehållande
av för närvarande tillämpad tullbeskattning i de fall, där så
Skrift från
Helsingborgs
gummifabriks
aktiebolag.
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 247.
kunde anses lämpligt med hänsyn till ett rättvist avvägande av den producerande
och konsumerande industriens berättigade intressen. Beträffande
vad i sådant hänseende anförts från gummifabriksaktiebolagets
sida, tilläte sig industriförbundet bekräfta, att fordringarna i fråga örn
kvalitet otvivelaktigt vore högre på blixtlås för gummivaruindustrien än
för annan nu förekommande användning samt att möjligheter givetvis
saknades att bestämt avgöra, huruvida Gusumbolaget komme att tillverka
ett för gummivaruindustrien fullt konkurrensdugligt fabrikat, men att å
andra sidan ingenting talade däremot.
För den händelse det ansåges lämpligt, att blixtlås för gummivaruindustrien
fortsättningsvis tullbehandlades jämlikt nuvarande tulltaxerubriker,
syntes detta lämpligen kunna ske genom att en anmärkning infördes
under rubrikerna 581—583 i tulltaxan av innehåll, att blixtlås, avsedda
för gummivaruindustrien skola draga tull efter 75 öre per kilogram, örn
de äro ytbelagda, eljest 50 öre.
Slutligen ville industriförbundet upplysningsvis meddela, att Gusums
bruks- och fabriksaktiebolag sedan någon tid tillbaka själv tillverkade
metalldelar till blixtlåsen, att ett inhemskt textilföretag efter någon tids
försökstillverkning numera lyckats framställa erforderliga bomullsband
av god kvalitet, samt att även mässingsband, varav de s. k. häktorganen
tillverkades, börjat av Gusum inköpas från ett inhemskt företag.
Kommerskollegium och generaltullstyrelsen hava yttrat:
»De upplysningar, som ämbetsverken nu inhämtat, giva bland annat
vid handen, att de av Helsingborgs gummifabriks aktiebolag importerade
blixtlåsen för närvarande draga en tull av 50 kronor för 100 kilogram,
vilket lärer motsvara omkring 2 procent av cifväixlet å låsen, samt
att vid en förhöjning av tullen till 200 kronor för 100 kilogram
tullbelastningen skulle belöpa sig till omkring 8 procent av sagda cifvärde
—- vilket rätt väl överensstämmer med det i ämbetsverkens föregående
utlåtande anförda, av Gusums bruks & fabriks aktiebolag beräknade nettotullskyddet
av 7.i procent å tillverkningsvärdet. Bruttotullskyddet å
de av Helsingborgs gummifabriks aktiebolag för närvarande i marknaden
förda, med blixtlåsanordning försedda skodon av kautschuk utgör enligt
av bolaget lämnat meddelande, som ämbetsverken likväl icke varit
i tillfälle kontrollera, 8—11 procent å tillverkningsvärdet. Sistnämnda
omständighet torde i detta sammanhang förtjäna särskilt beaktande, då
det nuvarande genomsnittliga bruttotullskyddet å kautschuksskodon, inklusive
galoscher, med ledning av importens myckenhet och värde under
år 1930 kan beräknas vara betydligt högre, eller omkring 20.5 procent å
värdet.
Sagda förhållande synes visserligen icke ägnat att rubba den uppfattning
av huvudfrågan, varåt ämbetsverken tidigare givit uttryck. Emellertid
lärer den av Helsingborgs gummifabriks aktiebolag gjorda invändningen,
med anledning av vad den fortsatta utredningen givit vid handen,
icke böra lämnas obeaktad. Halvfabrikatens ställning i tullbeskattningsavseende
är. såsom bland annat framgår av industriförbundets förnyade
yttrande, ett synnerligen ömtåligt område inom tullagstiftningen, och
1928 års tullkommitté har även i fråga örn den förslagna tulltaxeringen
intagit en i viss mån reserverad hållning.
På grund härav vilja ämbetsverken icke motsätta sig den av industriförbundet
i yttrandet den 27 februari 1932 angivna lösningen av frågan.
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 247.
I samband med upptagandet av blixtlås i tulltaxenr 581—583 skulle sålunda
till sagda nummer fogas en anmärkning därom, att tullen för blixtlås
till kautschuksskodon även i fortsättningen skall utgå efter samma
grunder, som för närvarande tillämpas. Varans avsedda användning torde
i dylikt fall böra styrkas genom avgivande av sådan försäkran, som
omförmäles i 21 § av kungörelsen den 29 november 1929 (nr 373) med tilllämpningsföreskrifter
till tulltaxeförordningen, varför ett tillägg för den
nu ifrågavarande artikeln skulle påkallas i nämnda författningsrum.»
Av den förebragta utredningen framgår, att tullen för blixtlås för när- Departementsvarande
utgör, örn de äro förnicklade, 75 kronor och, örn de icke äro för- cAe/«''-- sedda med ytbetäckning, 50 kronor för 100 kilogram. I båda fallen motsvarar,
enligt vad som blivit upplyst, tullen å de ingående halvfabrikaten
60 kronor för 100 kilogram av den färdiga varans vikt. Utredningen i
ärendet synes mig hava tydligt ådagalagt, att tillämpningen av de allmänna
bestämmelserna rörande tulltaxering av varor, som icke äro i
tulltaxan särskilt nämnda och som äro sammansatta av beståndsdelar,
vilka draga olika tull, beträffande ifrågavarande artikel icke innebär en
rationell grund för tulltaxeringen. I likhet med ämbetsverken och då
1928 års tullkommitté ansett hinder från dess sida icke möta för ett omedelbart
genomförande av en ändring av tulltaxan på förevarande punkt,
finner jag mig böra tillstyrka, att en dylik ändring nu vidtages. Vad
angår sättet för ändringens genomförande har jag desto större anledning
biträda det framlagda förslaget, som de i överrubriken till tulltaxenummer
581—583 upptagna artiklarna till sin beskaffenhet äro närbesläktade
med blixtlåsen.
Ämbetsverken hava i sitt senaste i ärendet avgivna utlåtande ifrågasatt,
att från tullförhöjningen skulle undantagas sådana blixtlås, som äro
avsedda för tillverkning av gummiskodon. Visserligen finnas i tulltaxan
exempel på bestämmelser, avseende reducering av tullen under förutsättning
att varan skall användas för visst industriellt ändamål, men dylika
undantagsbestämmelser torde böra tillgripas endast då tvingande skäl
föreligga. Några sådana synas i här förevarande fall icke vara för handen,
då gummivaruindustrien åtnjuter ett högt tullskydd och tullförhöjningen
knappast kan medföra någon kännbar belastning för danna industri.
Enligt vad jag inhämtat skulle nämligen den högre tullen för
blixtlås motsvara en kostnad av allenast 6.6 till 16 öre för ett par gummiskodon.
Med hänsyn till vad sålunda anförts finner jag icke tillräcklig
anledning att föreslå någon undantagsställning för gummiindustrien beträffande
den högre tullsatsens tillämpning.
Taxeändringen torde böra träda i kraft å dag, som Konungen bestämmer.
För tillverkning av automobiler avsedda delar och tillbehör med un- Materialier
dantag av underreden och karosserier äro i gällande tulltaxa upptagna JPr
under nummer 1057, med tull av 12 kronor för 100 kronor av värdet, un- ''"mobiler °"
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sand. 209 haft (Nr 247.)
2
10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 247.
der det att automobiler och delar därtill, ej särskilt nämnda, hänföras
till nummer 1056, med tull av 15 kronor för 100 kronor av värdet. Automobiltillverkare,
som önskar komma i åtnjutande av den tullindring, som
bestämmelsen angående 12 procents värdetull för delar och tillbehör, avsedda
för tillverkning av automobiler, innebär, har enligt de av Kungl.
Majit den 29 november 1929 (nr 873) meddelade tillämpningsföreskrifterna
till tulltaxeförordningen att göra anmälan härom hos generaltullstyrelsen
och ställa sin tillverkning under kontroll av lokal tullmyndighet.
Av nämnda förmån begagna sig för närvarande fem företag. Ett av
dessa bedriver sammansättning av huvudsakligen från utlandet införda
delar och tillbehör, under det att de övriga grundat sin tillverkning företrädesvis
på här i landet framställda delar och från utlandet endast införa
vissa specialartiklar.
Nyssnämnda under nummer 1057 i tulltaxan intagna bestämmelse angående
12 procents värdetull å för tillverkning av automobiler avsedda
delar och tillbehör med undantag av underreden och karosserier tillkom
år 1927 efter av Kungl. Majit för riksdagen framlagt förslag i ämnet
och avsåg att undanröja vissa tulltekniska svårigheter, som hade varit
förenade med tillämpningen av förut på området gällande bestämmelser.
De tidigare bestämmelserna inneburo, att i taxan särskilt nämnda delar
och tillbehör till automobiler skulle tulltaxeras efter vad för de särskilda
artiklarna var stadgat. Den omständliga och tidskrävande tulltaxeringen
och tullkontrollen, som förorsakades av dessa bestämmelser, hade föranlett,
att någon sammansättningsindustri för automobiltillverkning,
trots vidtagna jämkningar i tulltaxan, icke kommit till stånd. Den år
1927 genomförda ändringen föregicks av en av kommerskollegium och
generaltullstyrelsen verkställd utredning. I sitt den 15 december 1926
avgivna utlåtande i ämnet anförde ämbetsverken, att en utsträckning av
tullättnaden till att gälla läder, vävnader, stoppningsmaterial och dylika
för automobiltillverkning avsedda materialier icke kunde förordas. Till
detta uttalande anslöt sig föredragande departementschefen, och vid frågans
riksdagsbehandling gjordes häremot icke någon erinran. Med anledning
av vad sålunda förekommit hava vid tillämpningen av taxenummer
1057 materialier, som inkommit såsom metervara eller eljest i sådan
form, att deras användning för automobiltillverkning icke tydligen framgått,
ej hänförts till nämnda taxenummer utan tulltaxerats efter sin beskaffenhet
i övrigt.
I skrivelse den 21 augusti 1931 har aktiebolaget Volvo i Göteborg gjort
framställning örn att den vid taxenummer 1057 stadgade värdetullen måtte
få tillämpas även å löpmetervaror för automobiltillverkning, och har
bolaget förklarat sig villigt att underkasta sig de krav på kontroll, som
tullmyndigheterna kunde uppställa beträffande varornas användning för
uppgivet ändamål. Till stöd för framställningen har anförts, att den tolk
-
11
Kungl. Maj:ts proposition Nr 247.
ning, som i överensstämmelse med förenämnda uttalande av ämbetsverken
givits åt bestämmelsen i tulltaxans nummer 1057, medfört verkningar,
som icke kunnat vara avsedda. De varuslag, som framställningen i
första rummet gällde, vore gummimattor, glas till fönsterrutor och gummiimpregnerad
vävnad till beklädnad av tak i automobiler. Örn dessa
materialier tillskurits utomlands, så att deras användning för autoinobiltillverkning
vore påtaglig, finge de införas mot en tull av 12 procent av
värdet; verkställdes tillskärningsarbetet däremot bär i landet, bleve tullen
avsevärt högre.
Kommerskollegium och generaltullstyrelsen hava, efter remiss, den 9
november 1931 avgivit gemensamt utlåtande över framställningen samt
därvid överlämnat dels av kommerskollegium inhämtat yttrande från
järnkontoret, dels av generaltullstyrelsen införskaffade utlåtanden från
tulldirektörerna och tullbehandlingsinspektionerna i Stockholm och Göteborg
samt tullkammaren i Södertälje. Järnkontoret har i sitt yttrande
anfört, att en vidare bearbetning av halvfabrikat av järn vid här berörda
sammansättningsverkstäder knappast torde vara förenlig med några
större fördelar och icke heller med den tekniska organisationen inom dessa
företag. Ur järnhanteringens synpunkt funnes därför icke anledning
att avstyrka framställningen. De hörda tulldirektörerna och tullbehandlingsinspektionerna
hava tillstyrkt framställningen under uttalande, att
tillförlitlig kontroll kunde anordnas över materialiernas användning för
uppgivet ändamål. Tullkammaren i Södertälje har icke angivit någon
bestämd ståndpunkt'' till frågan utan hänvisat till den större erfarenhet
på området, som vore att finna hos tullmyndigheterna i Göteborg.
För egen del hava ämbetsverken anfört, att de principiella skäl, som
vid tidpunkten för ämbetsverkens nyssnämnda, den 15 december 1926 avgivna
utlåtande gjorde sig gällande mot en utsträckning av tullättnaden
till icke färdigarbetade artiklar, främst hänförde sig till den osäkerhet,
som i frågans dåvarande läge rådde beträffande verkningarna av det ifrågasatta
medgivandet. Särskilt befarade man, att det skulle kunna möta
svårigheter att utöva en effektiv kontroll över åtgången av sådant material,
som icke förelåge i färdigarbetat skick. Även hade ämbetsverken
ansett sig kunna utgå från att automobiltillverkningen, vare sig den
vore baserad på sammansättning av huvudsakligen importerade delar
eller utgjorde en i egentlig mening inhemsk industri, för framställning
av karosserier, vid vilken tillverkning de icke färdigarbetade materialierna
främst bomme till användning, företrädesvis skulle täcka sitt materialbehov
genom inköp av svenska fabrikat. Erfarenheten hade emellertid
visat, att automobilindustrien beträffande ifrågavarande materialier alltjämt
i viss utsträckning vore hänvisad att tillgodose sitt behov från utlandet.
Den nu tillämpade principen för tulltaxeringen, enligt vilken
varan i bearbetat skick understundom droge lägre tull än såsom oarbetad,
kunde uppenbarligen hava till följd, att automobiltillverkaren för
Departements
chefen.
Hemställan.
12 Kungl. Martts proposition Nr 247.
att komma i åtnjutande av den lägre tullen funne med sin fördel förenligt
att i utlandet låta varan undergå viss bearbetning, vilken ur såväl
teknisk som ekonomisk synpunkt med lika eller större fördel kunnat utföras
bär i landet. På det sätt kontrollen över materialåtgången numera
vore ordnad, mötte icke större svårigheter att effektivt kontrollera åtgången
för automobiltillverkningen även beträffande metervaran. Medgivandet
borde emellertid inskränkas till materialier av kautschuk, spånadsämnen
och glas, till vilka automobiltillverkningens intresse av tulllättnad
i allt väsentligt inskränkte sig.
Av utredningen i ärendet framgår, att anledningen till att ämbetsverken
vid frågans tidigare behandling ej ansett sig böra förorda en utsträckning
av tullindringen för automobilindustriens sammansättningsdelar
till icke färdigarbetade artiklar huvudsakligen varit, att man
befarade svårigheter vid utövandet av kontrollen över åtgången vid automobiltillverkningen
av sådana materialier, på vilka icke nedlagts något
arbete, varigenom deras karaktär av automobildelar bleve tydlig. Med
den numera vunna erfarenheten på detta område föreligga enligt tullmyndigheternas
uppfattning icke längre några större svårigheter i berörda
avseende. Verkställda beräkningar hava givit vid handen, att vid
en övergång från vikttull till 12 procents värdetull för materialier av
kautschuk, spånadsämne och glas, avsedda för tillverkning av automobiler,
minskningen av tullen för den kvantitet dylika materialier, som
åtgår för tillverkning av en personbil av billigare typ, skulle uppgå till
9 å 10 kronor. En dylik minskning av tullbeskattningen synes icke vare
sig ur statsfinansiell synpunkt eller ur synpunkten av de inhemska industriers
intressen, som tillverka hithörande materialier, vara av nämnvärd
betydelse, helst som tullminskningen är mera skenbar än verklig,
då materialierna efter en i utlandet verkställd mindre bearbetning kunna
införtullas mot 12 procents värdetull.
Jag ansluter mig därför till ämbetsverkens förslag, att till nummer 1057
i gällande tulltaxa fogas en anmärkning av innehåll, att till sagda nummer
skall hänföras jämväl för tillverkning av automobiler avsett material
av kautschuk, spånadsämne och glas.
Dagen för ikraftträdandet av den nya bestämmelsen torde böra fastställas
av Kungl. Maj:t.
Under åberopande av vad jag sålunda beträffande de olika varuslagen
anfört, hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen,
dels antaga följande förslag till ändringar i och tillägg till
den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 (nr 316) fogade
tulltaxan:
Kungl. Maj:ts proposition Nr 247.
13
Förtätade gaser:
178: i etylenoxid, med eller utan tillsats av kolsyra
.......................................................
178: 2 andra..................................................... B
Anm. till nr 178:i och s. Därest varan inkommer
i järncylindrar, som icke inom landet
tillverkats eller förut införtullats, utgår
särskild tull för järncylindrarna enligt vad för
dem är stadgat.
Tult
för 100 kg
kronor
fri
5: —
227
Fotografisk film, alla slag E
Anm. Röntgenfilm inbegripes icke under detta
nummer utan hänföres till nr Illo.
80: —
581
582
583 ’
1043 7*
1057
Hängslen, bälten, skärp, strumpeband, klädnings-
och ärmhållare samt andra dylika
persedlar, ej hänförliga till gulddragararbeten;
ävensom delar därtill av spånadsvara
samt s. k. blixtlås (dragkedjor), alla
slag:
av elastiska band eller snören, innehål
-
lande silke........................................ E
av spånadsvara, innehållande silke, ej
hänförliga till nr 581 E
andra slag E
Röntgenrör, s. k. ventilrör för röntgenapparater
härunder inbegripna
För tillverkning av automobiler avsedda
delar och tillbehör med undantag av underreden
och karosserier 100 kr.
Anm. Till detta nummer hänföres även för
tillverkning av automobiler avsett material av
kautschuk, spånadsämne och glas.
400: —
1 500: —
200: —
fria
12: —
dels ock förklara, att ändringarna och tilläggen skola träda i
kraft å dag, som Kungl. Majit bestämmer.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Hjalmar Ekengren.
Bihang till riksdagens protokoll 19.12. 1 sami. 205 haft. (Nr 2i7.)
3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1932:215 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majus proposition angående vissa ändringar i gällande tulltaxa. s. 6 i texten
- BevU 1932:40 Memorial med föranledande av återremiss av viss del av utskottets betänkande nr 33 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i gällande s. 1 i texten
- BevU 1932:33 Betänkande, i anledning av Kungl. May.ts proposition angående vissa ändringar i gällande tulltaxa. s. 1 i texten