Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition Nr 259

1932-05-20 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:259, Kungl. Maj:ts proposition Nr 259

Dokumentets text

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.

15

Nr 259.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen•! med förslag till lag angående

rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av

10 § andra stycket lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897

och av §§ 9 och 17 lagen örn rikets mynt den 30 maj 1873; given

Stockholms slott den 20 maj 1932.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag angående rätt för Konungen att

i vissa fall inställa tillämpningen av 10 § andra stycket lagen för Sveriges

riksbank den 12 maj 1897 oeh av §§ 9 och 17 lagen örn rikets mynt

den 30 maj 1873.

GUSTAF.

Felix Hamrin.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.

Förslag

till

Lag

angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen

av 10 § andra stycket lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897

och av §§ 9 och 17 lagen örn rikets mynt den 30 maj 1873.

Härigenom förordnas som följer:

Örn sådant med hänsyn till utomordentliga omständigheter prövas nödigt,

må Konungen, på framställning av fullmäktige i riksbanken och

efter samråd jämväl med fullmäktige i riksgäldskontoret,

ej mindre för viss tid fritaga riksbanken från den enligt 10 § andra

stycket lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 riksbanken åliggande

skyldigheten att inlösa guld i plants, som för riksbankens räkning till

myntverket avlämnas,

än även förklara, att bestämmelserna i §§ 9 och 17 lagen örn rikets mynt

den 30 maj 1873, örn rätt för en var, som vid myntverket inlämnar guld,

att därför erhålla guldmynt, och om vissa för Norge och Danmark präglade

mynts likställdhet i angivna avseenden med rikets mynt, under viss

tid icke skola äga tillämpning.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad

uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling, och gäller

till och med den 31 januari 1933. Av Konungen jämlikt denna lag meddelad.

bestämmelse må ej äga tillämpning längre än till och med sistnämnda

dag.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition jVr 259.

17

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 maj 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anför:

I 10 § andra stycket lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 stadgas,

att guld i plants, som för riksbankens räkning till myntverket avlämnas,

skall av riksbanken inlösas med guldets värde i svenskt mynt

efter avdrag för myntningskostnad.

Enligt § 9 lagen örn rikets mynt den 30 maj 1873 äger en var, som vid

rikets myntverk till myntning inlämnar guld, att därför mot stadgade avgifter

erhålla tjugukronestycken eller tiokronestyeken.

Av § 17 sistnämnda lag framgår, att åtskilliga i samma lag införda

stadganden örn rikets mynt, dess giltighet som betalningsmedel samt dess

inväxling och utgivande av statens kassor skola, på sätt mellan Sverige,

Norge och Danmark avslutade konventioner förmå, även gälla örn de i

överensstämmelse med samma konventioner för Norge och Danmark

präglade mynt.

I skrivelse av den 19 maj 1932 hava fullmäktige i riksbanken — efter

att hava erinrat örn förenämnda bestämmelser i riksbankslagen och

myntlagen — anfört:

»Den enligt dessa bestämmelser gällande rätten för envar att låta utmynta

guldmynt förhindrar en större stegring av den svenska valutans

värde över guldets värde än den som svarar mot nämnda myntningskostnad.

Den svenska valutan noteras för närvarande avsevärt lägre än valutorna

i guldmyntfotsländerna. Under sådana förhållanden sker sannolikt ej annan

införsel av guld än den riksbanken eventuellt finner anledning att

verkställa. En snar omkastning av det nuvarande läget därhän, att vårt

land skulle bliva föremål för en guldinförsel, som ej ansåges önskvärd,

ter sig givetvis för närvarande föga sannolik. Men under den rådande

ekonomiska världskrisen kunna förhållandena snabbt förändras. Enligt

fullmäktiges mening bjuder nödig försiktighet att räkna med möjligheten

av en sådan internationell utveckling, att det med hänsyn till vårt lands

penningsystem skulle bliva av betydelse, att valutans värde kunde stiga

utöver guldets värde. Nödiga åtgärder synas därför böra vidtagas för att

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sand. 216 hafi. (Sr 233-239.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

Departements''

chefen.

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.

i berörda avseende bereda den handlingsfrihet, varav behov kan uppstå

även under tid, då riksdagen ej är samlad. Fullmäktige anse i enlighet

härmed lämpligt, att en lagstiftning genomföres redan vid innevarande

riksdag, som bemyndigar Konungen att under vissa förutsättningar dels

fritaga riksbanken från skyldigheten att köpa guld, dels upphäva rätten

för envar att låta utmynta guldmynt, dels även upphäva den giltighet som

betalningsmedel, som för närvarande tillkommer norska och danska guldmynt.

På grund av bestämmelserna i den skandinaviska myntkonventionen kan

givetvis ett dylikt bemyndigande i den mån detsamma avser stadgandena

i myntlagen ej komma till användning utan föregående förhandlingar med

de norska och danska regeringarna.

Fullmäktige vilja erinra, att genom lag den 8 februari 1916 angående

rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av 10 § andra

stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av § 9 i lagen örn

rikets mynt den 30 maj 1873 stadgades, att Konungen under vissa förutsättningar

ägde för viss tid försätta ur kraft såväl bestämmelserna i 10

§ riksbankslagen örn riksbankens skyldighet att inlösa guld som ock vad.

föreskrives i 9 § myntlagen örn rätt för envar att vid myntverket låta utmynta

guldmynt. Såsom redan nämnts, anse fullmäktige lämpligt, att den

nu ifrågasatta lagstiftningen för fullständighetens skull innefattar jämväl

ett bemyndigande att upphäva norska och danska guldmynts lagliga betalningskraft

i vårt land. Det bemyndigande för Konungen, som nu skulle

beslutas, skulle således hava avseende såväl å 10 § andra stycket riksbankslagen

som §§ 9 och 17 i lagen örn rikets mynt.

I skrivelse den 13 innevarande maj med förslag till ändring av bestämmelserna

örn riksbankens sedelutgivningsrätt hava fullmäktige föreslagit,

att den i 6 § andra stycket riksbankslagen omförmälda extraordinära sedelutgivningsrätten

må kunna medgivas, ''örn sådant med hänsyn till utomordentliga

omständigheter prövas nödigt’. Motsvarande villkor i lagen

den 8 februari 1916 hade följande lydelse: ''örn sådant med hänsyn till

utomordentliga av krig föranledda förhållanden prövas oundgängligen

nödigt’. Då det icke kan anses uteslutet, att det bemyndigande, som nu

avses, kan komma till användning jämväl på grund av andra än av krig

föranledda förhållanden, anse fullmäktige, att i den nu ifrågasatta lagen

nämnda villkor bör erhålla samma lydelse som fullmäktige föreslagit beträffande

6 § andra stycket riksbankslagen.

Med stöd av vad sålunda anförts, få fullmäktige hemställa, att Eders

Kungl. Majit måtte för innevarande riksdag framlägga förslag till lag av

det innehåll, som fullmäktige här ovan angivit.»

Lika med fullmäktige i riksbanken finner jag försiktigheten bjuda, att

möjlighet beredes Kungl. Majit att, där sådant efter riksdagens avslutande

påkallas av inträffade utomordentliga omständigheter, sätta ifråga
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.

varande stadganden i riksbankslagen och myntlagen ur kraft för viss tid.

Jag har därför låtit inom finansdepartementet utarbeta förslag till lag

i sådant syfte. Det synes mig lämpligt att utsträcka lagens giltighet till

dess viss kortare tid förflutit efter det nästa lagtima riksdag samlats.

Jag föreslår således, att lagen må gälla till och med den 31 januari 1933.

I överensstämmelse härmed torde böra stadgas, att bestämmelse, som av

Konungen jämlikt denna lag meddelats, ej må äga tillämpning längre

än till och med sistnämnda dag.

Med hänsyn till innehållet i gällande myntkonvention mellan de skandinaviska

rikena lärer Kungl. Majit, innan någon av förenämnda bestämmelser

i myntlagen suspenderas, med respektive länders regeringar inleda

de särskilda underhandlingar, som för ändamålet erfordras.

Föredragande departementschefen uppläser härefter upprättat förslag

till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen

av 10 § andra stycket lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och

av §§ 9 och 17 lagen örn rikets mynt den 30 maj 1873 samt hemställer, att

Kungl. Majit måtte i proposition föreslå riksdagen att antaga samma

förslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet!

Kurt Björklund.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1932:320 Skrivelse till Konungen'', i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av 1 a1 i texten