Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande till utlandet

1932-05-27 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:266, Med förslag till lag om fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande till utlandet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition AJr 266.

1

Nr 266.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om fullgörande

i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande till

utlandet; given Stockholms slott den 27 maj 1932.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Majit, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen antaga

härvid fogat förslag till lag örn fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet

i förhållande till utlandet.

GUSTAF.

D. Hansén.

Bihang till riksdagens protokoll 1932.

1 sami.

223 hafi. (Nr 266.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 266.

Förslag

till

Lag

örn fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande

till utlandet.

Härigenom för ordnas som följer:

Har i främmande stat rätten att förfoga över betalningsmedel inskränkts,

åge Konungen, i den mån så prövas nödigt för vinnande av betalningsutjämning

(clearing), efter börande av fullmäktige i riksbanken

förordna, att den, som på grund av köp eller eljest är pliktig att erlägga

betalning till någon i den främmande staten, skall fullgöra betalningsskyldigheten
a)

örn clearingavtal slutits med den främmande staten, genom beloppets

inbetalande i riksbanken på villkor, som stadgas i avtalet; samt

b) i annat fall genom beloppets insättande i riksbanken eller i annan

av Konungen angiven bank å räkning, varöver borgenären icke må förfoga

i vidare mån än Konungen bestämmer.

De närmare föreskrifter, som erfordras för verkställande av förordnande,

varom ovan sägs, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet och gäller tillsvidare

till och med den 31 mars 1933.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 266.

3

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maid

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 maj 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gaede, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd

Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Hansén, anför efter gemensam

beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna för

justitie- och finansdepartementen:

»Förut i dag har Kungl. Maj:t på min hemställan beslutit avlåta förslag

till riksdagen angående vissa beredskapsåtgärder av handelspolitisk

innebörd. Ifrågavarande beslut föranleddes närmast av ett av 1932 års

handelskommitterade den 28 april 1932 till mig avgivet utlåtande, vari

framhållits nödvändigheten av att med hänsyn till det nuvarande handelspolitiska

världsläget dylika åtgärder vidtagas i syfte att skapa möjlighet

till ett snabbt ingripande i olika tänkbara lägen, då Sveriges handelspolitiska

intressen stå på spel. Beträffande den av kommitterade

givna allmänna motiveringen för berörda beredskapsåtgärder torde jag

få hänvisa till den sammanfattande redogörelse härför, som jag lämnade

vid anmälan för Kungl. Maj:t av ifrågavarande förslag.

I nyssnämnda utlåtande berörde kommitterade jämväl de sedan

mitten av förra året i åtskilliga länder vidtagna inskränkningarna i handeln

med utländska betalningsmedel (valutarestriktioner) och framhöllo,

att dessa åtgärder medfört allvarliga svårigheter för svenska exportörer.

De mest framträdande olägenheterna av dessa restriktionsåtgärder vore

— förutom en minskning av exporten genom svårigheterna för de utländska

köparna att erhålla valutatilldelning — dröjsmål med erläggande

av betalning och risken för infrysning av tillgodohavanden genom

tvångsvis skeende insättningar å spärrkonto. Valutarestriktionerna hade

pa flera håll givit upphov till såväl officiella som privata clearingöverenskommelser,

vilka vore ägnade att försätta exportörer i land, från vars

sida dylika åtgärder icke vidtagas, i ett ogynnsamt läge. Då härtill komme

en viss fara för moratorieförklaringar och myntförsämringar, påkallade

berörda förhållanden, enligt vad kommitterade betonade, allvarlig

u ppmärksamhet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 266.

Clearingavtal

i ut

landet.

Kommitterade hava sedermera tagit ifrågavarande spörsmål under närmare

övervägande samt verkställt utredning angående de åtgärder, som

i lagstiftningsväg eller eljest vore erforderliga, för den händelse omständigheterna

skulle utveckla sig därhän, att avslutande av valutaclearingavtal

skulle av Kungl. Majit befinnas påkallat. I utlåtande den

17 maj 1932 hava kommitterade framlagt resultatet av berörda utredning

samt avgivit förslag i ämnet. Jag anhåller nu att för Kungl. Majit få

anmäla ifrågavarande ärende.

Till en början torde jag i korthet få redogöra för nu gällande clearingavtal

mellan främmande stater samt lämna en översikt över huvuddragen

av den utländska lagstiftningen i ämnet. I avseende å detaljerna ber jag

att få hänvisa till en vid handelskommitterades betänkande fogad P. M.

angående valutaclearingavtal i utlandet, vilken med viss komplettering

i avseende på senare inkomna uppgifter torde såsom bilaga få fogas

jämväl vid detta protokoll (Bilaga A). Såsom i nämnda promemoria

framhålles, innebär valutaclearingen, att importörerna i vardera av de

avtalsslutande staterna i stället för att i vanlig ordning fullgöra sin betalningsskyldighet

gentemot exportörerna i det andra landet insätta köpeskillingen

för importerad vara i det egna landets valuta å ett gemensamt konto

i landets centralbank. Av de valutatillgodohavandeu, som sålunda samlas

i vardera av dessa banker, verkställes sedermera utbetalning till det

egna landets exportörer, varefter avräkning sker de båda centralbankerna

emellan.

Det första avtalet av sådant slag avslöts den 12 november 1931 mellan

Schweiz och Österrike. Sedermera har Österrike ingått dylika avtal den

14 december 1931 med Ungern, den 30 december 1931 med Italien, den 16

januari 1932 med Jugoslavien och den 16 april 1932 med Frankrike. Ungern

har ingått dylika avtal — förutom med Österrike -— den 14 november 1931

med Schweiz, den 4 mars 1932 med Frankrike, den 15 mars 1932 med Belgien—Luxemburg

samt den 13 april 1932 med Tyskland. Frankrike Ilar

nyligen ingått dylika avtal med vissa av de haitiska staterna, nämligen

med Lettland den 8 mars 1932 och med Estland den 26 mars 1932. Schweiz

har ingått den 31 mars 1932 ett clearingavtal med Bulgarien och sedermera

ett dylikt avtal med Jugoslavien, vilket senare trätt i kraft den 10

maj 1932.

De österrikiska avtalen med Schweiz och Italien hava för någon tid

sedan från österrikisk sida uppsagts. Vidare har Jugoslavien uppsagt

sitt avtal med Österrike, varefter ett nytt avtal slutits den 20 april 1932.

Mellan Österrike och Italien har ett nytt avtal slutits den 23 mars 1932,

syftande till att avveckla det genom det förra avtalet uppkomna mellanhavandet.

Ett liknande avtal har den 8 april 1932 avslutats mellan Österrike

och Schweiz.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 266.

De lagstiftningsåtgärder, som i utlandet vidtagits i samband med nu

avsedda valutaclearing, lia till syfte att säkerställa, att landets importörer

i överensstämmelse med avtalet i landets centralbank insätta valutan för

köpeskillingen för varor, som inköpts från det andra landet. Garanti för

att importörerna ställa sig föreskrifterna härom till efterrättelse finnes folde

länders del. där clearingavtalen äro byggda på en allmän valutalagstiftning,

i de straffbestämmelser, söm dessa lagar innehålla. I de länder, dalen

speciell lagstiftning för valutaclearingavtalen genomförts, hava merendels

i ifrågakommande lagar stadgats erforderliga straffpåföljder.

Själva betalningsregleringen äger i allmänhet rum på det sättet, att

den ena banken underrättar den andra örn de hos den förra gjorda inbetalningarna,

varefter den andra banken verkställer utbetalningen av motvärdet

till vederbörande säljare, dock givetvis under förutsättning, att hos

den senare banken ett disponibelt tillgodohavande finnes. Skulle dylikt

tillgodohavande ej finnas i den bank, som har att verkställa utbetalningen,

får därmed i allmänhet anstå till dess nya belopp influtit å kontot,

då utbetalning i regel sker efter den tidsföljd, i vilken den andra banken

rapporterat inbetalningen därstädes och beordrat utbetalningen.

Enär inbetalningen å vardera bankens konto äger rum i inhemskt myntslag,

måste en omräkning ske från det ena myntslaget till det andra. I

flertalet avtal har härvid stadgats, att den lagliga myntpariteten skall

ligga till grund för omräkningen och stundom ha också speciella förbehåll

gjorts, i händelse någotdera landet skulle frångå denna myntparitet. I

några avtal är för denna händelse stadgat, att hela avtalet är förfallet;

enligt andra avtal gäller, att utbetalningarna tills vidare få anstå, till dess

ny överenskommelse träffats.

I allmänhet finnas i clearingavtalen vissa bestämmelser örn likvidering

även av äldre varuskulder, i några fall av äldre skulder överhuvud taget.

Med hänsyn till att samma firma kan vara såväl importör som exportör,

har i flertalet avtal medgivits rätt till kvittning i dylikt fall, merendels

dock först efter medgivande från de båda centralbankernas sida. I flertalet

avtal finnes en speciell klausul, avsedd att förhindra andra länder

att genom transitering genom ett land, som har clearingavtal, draga nytta

av detta.

Därest på grund av handelsbalansens läge de avtalsslutande staterna

emellan anledning varit att antaga, att överskott skulle uppstå å kontot i

det ena landet, hava i avtalet intagits särskilda bestämmelser i fråga örn

dispositionen av dylikt överskott. Det land, som i förhållande till motparten

har en passiv handelsbalans — således det land, på vars clearingkonto

överskottet uppstår — tillerkännes i allmänhet rätt att disponera en viss

del av detta i och för utbetalning åt andra fordringsägare jin exportörer.

Bestämmelsen kompletteras i vissa avtal med en föreskrift, att å spärrkonton

i det andra landet insatta tillgodohavanden till förmån för dessa fordringsägare

skola överföras till det landets clearingkonto.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Handels kom

mitt er ad es

förslag.

6 Kungl. Majlis proposition Nr 266.

Giltighetstiden för clearingavtalen är i allmänhet bestämd till tre månader

med ytterligare automatisk förlängning för tremånadersperioder,

dock med uppsägningsrätt en månad före varje dylik periods utgång. Vissa

avtal löpa dock blott en kortare tid.

Handelskommitterade hava i sitt nu avgivna utlåtande med utredning angående

för valutaclearingavtal erforderliga författningsåtgärder framhållit,

att det syntes vara uppenbart, att anordningen med valutaclearing

under för handen varande förhållanden kunde innebära vissa fördelar för

ett land, som i likhet med Sverige icke infört legala valutarestriktioner,

främst på den grund, att rättelse därigenom skulle kunna vinnas uti det

knappast rimliga förhållandet, att vi till ett visst land skulle betala våra

importskulder utan att från samma land erhålla likvid för våra exportfordringar.

Clearingavtal kunde, enligt vad kommitterade uttala, tvivelsutan under

vissa förutsättningar lända den svenska exporten till fördel, i det att betalning

för verkställd leverans därigenom kunde beredas exportörerna

oberoende av vederbörande myndigheters förfoganden i importlandet med

avseende å tilldelning av valuta. Emellertid borde beaktas, att förutsättning

föi att en svensk exportör på denna väg skall kunna vinna betalning

icke blott vore den, att importören i det andra landet insatt köpeskillingen

på clearingkontot i det landets centralbank, utan därjämte, att ett disponibelt

tillgodohavande funnes å clearingkontot i den svenska riksbanken.

Det voie nämligen från detta tillgodohavande — utgörande av de svenska

importörerna inbetald importvaluta — utbetalning skulle ske till den

svenske exportören. Funnes icke sådant tillgodohavande, måste tydligen

valuta överföras hit från det andra landet och därmed bortfölle möjligheten

att vinna oberoende av där genomförda valutarestriktioner.

Frågan, huruvida det kunde ur svensk synpunkt anses lämpligt att med

andra länder sluta clearingavtal — vilket bland annat vore beroende på

omfattningen av vår import från ifrågavarande land — måste, framhålla

handelskommitterade, tydligen prövas från fall till fall. Skulle vår import

från visst land vara avsevärt mindre än vår export dit, eller med

andra ord en starkt aktiv handelsbalans för vårt vidkommande föreligga,

kunde ett clearingavtal med detta land ej bereda oss mera avsevärda fördelar.

Beaktas borde vidare, huruvida importen, respektive exporten

vore mer eller mindre säsongbetonad och vid vilka tidpunkter i så

fall likvid för importerad, respektive exporterad vara brukade erläggas.

I förhållande till land, gentemot vilket vi hade en mera utpräglat passiv

handelsbalans, skulle ett clearingavtal för vårt vidkommande kunna

medföra fördelen av att överskott å här uppsamlad importvaluta efter

överenskommelse kunde användas för täckning jämväl av andra tillgodohavanden

än varufordringar. Vid bedömande av frågan, huruvida

ett clearingavtal borde avslutas, syntes hänsyn också böra tagas

till den större eller mindre återhållsamhet vid tilldelande av valuta

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 266.

för svenska exportfordringar, som ådagalagts av myndigheterna i det

ifrågavarande landet. Där det, såsom på några håll varit fallet, lyckats

att med bistånd av Sveriges diplomatiska representation eller annorledes

utverka valutalicenser i förhållandevis tillfredsställande omfattning,

förelåge, så länge detta vore fallet, ej anledning att ingå ett clearingavtal.

Beredde däremot myndigheterna i det främmande landet stora

svårigheter vid tilldelning av valuta för import från Sverige, utgjorde

detta uppenbarligen ett skäl för ett clearingavtal.

Ett annat spörsmål, som i detta sammanhang borde ägnas uppmärksamhet,

gällde konkurrensen på den utländska marknaden mellan å ena sidan

de svenska exportörerna och å andra sidan exportörer, tillhörande stater,

som ingått clearingavtal med landet i fråga. Det vore givet, att exportörerna

i en dylik stat åtnjöte en förmånligare ställning, i den mån clearingavtalet

medförde större möjlighet att snabbare erhålla betalning;

ansåge sig den svenske exportören ej längre våga taga den ekonomiska

risken att exportera utan visshet örn att köparen kunde erhålla tillräcklig

valutatilldelning, kunde utländska marknader, där en svensk export med

kanske stora kostnader upparbetats, komma att tillfalla exportörerna i

våra konkurrentländer.

Sammanfattningsvis framhålla kommitterade, att frågan, huruvida även

vårt land borde ingå clearingavtal, vore ett komplicerat problem; många

skilda faktorer borde vid frågans bedömande tagas i betraktande och någon

enhetlig formel för frågans lösning syntes ej kunna givas. Med hänsyn

till den ovisshet, som för närvarande kännetecknade det handelspolitiska

läget, hade det emellertid befunnits vara angeläget att utröna vilka

åtgärder i författningsväg, som redan nu borde förberedelsevis vidtagas

för att möjliggöra dylika avtals ingående, för den händelse Kungl. Maj:t

framdeles skulle finna omständigheterna påkalla sådant.

Handelskommitterade anvisa i detta hänseende två alternativa linjer.

Gemensamt för dem båda är, att man sökt finna en form för säkerställande

av att de svenska importörerna av varor från ifrågakommande land

låta importvalutan ingå i clearingen genom beloppets insättande pä det

clearingkonto, som förutsättes komma att inrättas i Sveriges riksbank.

Handelskommitterade framhålla, att det kunde synas ligga närmast till

hands att åvägabringa det önskade resultatet genom lagstiftningstvång,

således genom en av Konung och riksdag antagen civillag, medförande

sådan ändring i de i fråga örn betalning gällande rättsreglerna, att importören

ålägges att i stället för att fullgöra sin betalningsskyldighet i

den ordning, som eljest skulle gälla, insätta köpeskillingen i Sveriges riksbank

på ett för ändamålet särskilt inrättat konto. Lämpligt syntes i sa

fall vara, att en dylik lag erhölle karaktär av en fullmaktslag, innefattande

bemyndigande för Kungl. Maj:t att meddela ett förordnande av

angivet slag. Kommitterade lia vid sitt betänkande fogat ett utkast till

lag örn fullgörande av betalningsskyldighet i vissa lall.

Den andra linje, som kommitterade anvisa, innefattar en anordning,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 266.

som har vissa likheter med det i Frankrike gällande systemet. Där hade,

yttra kommitterade, genomförts en importreglering gentemot stater, vilka

infört valutakontroll av beskaffenhet att hindra eller försvåra regleringen

av franska fordringar. Införseln från dylikt land vore enligt de franska

bestämmelserna beroende på importlicens. I fråga örn importen från länder,

med vilka clearingavtal avslutats, hade vidare förordnats, att importören

skulle avgiva en deklaration, innehållande förbindelse att verkställa

betalning av köpeskillingen genom den s. k. clearingkassans förmedling.

Handelskommitterade framhålla, att ett liknande förfarande kunde för

vår del ifrågasättas såsom ett led i en importreglering. Kungl. Majit skulle

i så fall meddela förordnande av innebörd, att införsel från stat, som infört

valutarestriktioner, icke finge äga rum, med mindre importören vid

införseltillfället antingen styrkte, att insättning av köpeskillingen skett å

clearingkontot i Sveriges riksbank, eller ock avgåve en förbindelse av

innehåll, att han vid tiden för köpeskillingens förfallande till betalning

skulle inbetala beloppet genom dylik insättning.

Örn ett sådant förordnande — där hinder av traktatmässig art ej mötte

— sattes i kraft gentemot en stat, som vägrade att ingå ett clearingavtal,

skulle enligt bandelskommitterades uppfattning anordningen i fråga innebära,

att det landet tillkommande exportvaluta tillsvidare insattes på ett

spärrat konto i riksbanken — således en åtgärd av samma slag som den

ifrågavarande land med stöd av sina valutarestriktioner vidtagit med avseende

å de svenska exportvalutorna. Sedan ett clearingavtal kommit till

stånd, skulle detta tillgodohavande frigöras på det sättet, att motsvarande

belopp av de i det andra landets centralbank insatta svenska exportvalutorna

finge disponeras för utbetalningar till därvarande exportörer.

Vid en jämförelse mellan dessa alternativa linjer hava kommitterade

stannat för att i viss mån förorda den förra, alltså lagstiftningslinjen.

Båda ledde, yttra kommitterade, till i stort sett samma resultat, nämligen

skapande av erforderlig grundval för ingående av clearingavtal. En

skillnad dem emellan vore, att det första alternativet medgåve en utsträckning

av clearingförfarandet, såvitt angår svenska skulder till utlandet,

jämväl till andra betalningar än dem, som härrörde ur inköp av

varor. Ehuru det naturligen i främsta rummet vore betalningen för varuomsättningen.

som i detta sammanhang komme i fråga — och härtill

hade ju ock de utländska clearingavtalen i allmänhet begränsats — kunde

dock berörda utsträckning under vissa omständigheter medföra fördelar

gentemot en kontraherande stat. Med hänsyn härtill hade kommitterade

för sin del funnit det första förslaget äga ett visst företräde

framför det senare.

Kommitterade hava påpekat, att kommitterade visserligen närmast förutsatt,

att clearinganordningen för vårt vidkommande skulle anknytas till

Sveriges riksbank, men att det givetvis kunde komma under övervägande

att för handhavande av clearingen upprätta ett särskilt organ, varvid

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 266.

samverkan kunde tänkas äga rum mellan sammanslutningar representerande

exportindustrier och övriga handelsintressen.

I likhet med vad kommitterade i utlåtandet den 28 april 1932 anfört beträffande

däri omförmälda handelspolitiska beredskapsåtgärder hava kommitterade

förklarat sig vilja med avseende å nu ifrågavarande förslag

framhålla, att kommitterade för närvarande endast åsyftade vidtagande av

erforderliga förhandsåtgärder för åstadkommande av förutsättningar för

anordnande av ett valutaclearingförfarande, örn och när sådant kunde befinnas

nödvändigt för tillvaratagande av våra intressen, i anslutning vartill

kommitterade anhållit, att chefen för handelsdepartementet måtte, då

fråga därom kunde uppkomma, bereda kommitterade tillfälle att yttra

sig.

Över handelskommitterades ifrågavarande förslag hava till mig avgivits

yttranden av fullmäktige i riksbanken samt av kommerskollegium.

Fullmäktige i riksbanken uttala principiella betänkligheter i fråga örn

avtal angående valutaclearing. Emellertid framhålla fullmäktige, att

det i detta sammanhang endast gällde vidtagande av en beredskapsåtgärd.

avsedd att förskaffa Konungen viss handlingsfrihet. Huruvida densamma

behövde tagas i anspråk kunde för närvarande ej bedömas. Med hänsyn

till de många ovisshetsmoment, som det nuvarande krisläget inrymde,

och då en ogynnsam utveckling på det ekonomiska området i olika avseenden

vore tänkbar, ville fullmäktige oaktat sin principiella inställning

mot avtal örn valutaclearing ej avstyrka vidtagande av åtgärder, som

beredde åsyftad handlingsfrihet. I likhet med handelskommitterade ansåge

fullmäktige, att i valet mellan de två av kommitterade ifrågasatta

alternativen företräde borde givas åt det, som innefattade genomförande

av en fullmaktslag, som skulle innebära, att Konungen bemyndigades

föreskriva visst sätt för fullgörande av betalningsskyldighet till annat

land. Beträffande de i remisshandlingarna innefattade författningsförslagen

begränsa fullmäktige sitt yttrande till förslaget till lag örn fullgörande

av betalningsskyldighet i vissa fall. Erinran göres därvid mot ett

i tredje stycket av 1 § föreslaget stadgande, att gäldenär skulle anses

hava fullgjort sin betalningsskyldighet, när insättning ägt rum på

sätt i första stycket samma paragraf stadgas. Då erfarenhet saknades

i vårt land rörande de transaktioner, som föranleddes av överenskommelser

om valutaclearing, vöre det enligt fullmäktiges mening givetvis svårt

att på förhand bedöma konsekvenserna av en dylik bestämmelse. Med

hänsyn härtill och då en sådan bestämmelse, såvitt fullmäktige hade sig

bekant, införts i motsvarande lagstiftning endast i två av de länder, som

träffat dylika avtal, ansåge fullmäktige sig böra avstyrka införandet

av densamma i den ifrågasatta lagen. Fullmäktige förutsätta, att fullmäktiges

yttrande komme att inhämtas före utfärdande av de närmare

bestämmelser, som avsåges i 2 § av lagförslaget.

Remiss
yttranden.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

10 Kungl. Marits proposition Nr 266.

Kommerskollegium Ilar överlämnat ett yttrande i ärendet av styrelsen

för Sveriges allmänna exportförening, som framhåller, att, även örn det

lyckligaste givetvis vore, att den ifrågasatta lagstiftningen med dess ingripande

i det fria varuutbytet icke skulle behöva träda i kraft, styrelsen

dock med tillfredsställelse funnit, att förslag till åtgärder i antydd riktning

av 1932 års handelskommitterade nu utarbetats. I fråga örn valet

mellan de alternativa förslag, som handelskommitterade framlagt, har

styrelsen förordat lagstiftningslinjen.

Även kommerskollegium, har givit sitt förord åt samma alternativ. Beträffande

frågan örn clearinganordningen borde handhavas av Sveriges

riksbank eller för medverkan härvidlag tagas i anspråk något särskilt

organ för näringslivet, ville kollegium i frågans nuvarande läge biträda

de av handelskommitterade utarbetade författningsförslagen, enligt vilka

uppgiften i fråga skulle läggas på riksbanken. Kollegium har erinrat, att

tillämpningen av systemet med valutaclearing syntes i viss utsträckning

kräva uppställande av fordran på ursprungsbevis.

Det torde vara obestridligt, att de i ett stort antal länder under senare

tid genomförda valutarestriktionerna och ej minst den tillämpning av

desamma, som på sina håll praktiserats, varit till avsevärt hinder för det

mellanfolkliga varuutbytet och för vårt lands vidkommande berett exportörerna

alltmera framträdande svårigheter. I många fall har förekommit,

att likviden för exporterade varor blivit fastlåst i ifrågakommande

importland och trots de bemödanden, som från vår diplomatiska

representation i utlandet gjorts för att frigöra dylika tillgodohavanden,

har det icke alltid lyckats att i önskvärd omfattning få våra intressen i

dylikt avseende beaktade. I likhet med handelskommitterade anser jag i

längden ohållbart, att likvid från vårt lands sida erlägges till utlandet för

importskulder utan att valuta för våra genom exporten uppkomna tillgodohavanden

inflyter.

För att i någon mån överbygga de genom valutarestriktionema vållade

svårigheterna hava, såsom i det föregående närmare omförmälts, på

senare tid mellan skilda stater avslutats s. k. valutaclearingavtal, enligt

vilka importörerna i vardera av de avtalsslutande staterna i stället för att

i vanlig ordning fullgöra sin betalningsskyldighet gentemot exportörerna

i det andra landet insätta köpeskillingen för importerad vara i det egna

landets, alltså importlandets, valuta å ett för ändamålet inrättat gemensamt

konto i landets centralbank. Av de valutatillgodohavanden, som

sålunda samlas hos dessa banker, verkställes sedermera utbetalning till

det egna landets exportörer, varefter avräkning sker de båda centralbankerna

emellan.

Såsom förhållandena numera utvecklat sig på valutaområdet, torde en

dylik anordning i allmänhet få anses vara till fördel för exportörerna, i

det att, såsom handelskommitterade framhållit, betalning för verkställd le
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 266.

veraas därigenom kan under vissa förutsättningar beredas exportörerna,

oberoende av vederbörande myndigheters förfoganden i importlandet

med avseende å tilldelning av valuta. Därtill kommer, såsom kommitterade

likaledes betonat, att även konkurrenssynpunkter i detta sammanhang

måste beaktas. Örn clearingavtal mellan utländska stater inbördes

mera allmänt komma till stånd, skulle till alla de svårigheter,

med vilka den svenska exporten för närvarande Ilar att kämpa, jämväl

komma den, att konkurrenterna bleve förmånligare ställda i fråga örn

möjligheten att utfå betalning för sina leveranser. Jag anser mig därför

böra tillstyrka, att erforderliga beredskapsåtgärder vidtagas för att möjliggöra

avslutande av dylika clearingavtal även för vårt lands vidkommande.

I det föregående har nämnts, att kommitterade i nu föreliggande fråga

framlagt alternativa förslag, dock med ett visst förord för det ena av

dessa. Det av kommitterade i första hand tillstyrkta alternativet innebär,

att Kungl. Majit i lag skulle bemyndigas förordna, att köpeskilling

för vara, som inköpts från säljare i ett land, där inskränkning i rörelsen

med utländska betalningsmedel genomförts, skulle insättas i riksbanken

å en för dylika inbetalningar avsedd räkning, samt att över de

sålunda insatta medlen ej skulle få förfogas annorledes än Konungen bestämde.

Ett dylikt förordnande skulle kunna, där särskilda skäl ansåges

föreligga, meddelas jämväl i fråga örn annat belopp, som skulle erläggas

till någon i ett land, som infört inskränkning i rörelsen med utländska

betalningsmedel. Enligt förslaget skulle närmare bestämmelser i ämnet

utfärdas av Kungl. Majit. Kommitterade hava tänkt sig, att vederbörlig

kontroll över bestämmelsernas efterlevnad, såvitt angår importörernas

skyldighet enligt förslaget, skulle vinnas därigenom, att införsel till riket

av varor från ifrågavarande land ej finge ske med mindre den, för vars

räkning införseln ägde rum, hos tullmyndigheten å införselorten antingen

styrkte, att insättning av köpeskillingen skett å clearingkontot, eller

avgåve förbindelse att framdeles verkställa sådan insättning, vilken förbindelses

fullgörande skulle garanteras genom kraftigt verkande vite.

Enligt det andra av de utav kommitterade framlagda alternativen

skulle införsel från land, som infört valutarestriktioner, örn Kungl. Majit

så förordnat, få äga rum endast under förutsättning att importören antingen

styrkte, att han insatt köpeskillingen på clearingkontot eller avgåve

förbindelse av samma slag, som avsåges i det förra alternativet.

Såsom handelskommitterade framhållit leda båda förslagen till i stort

sett samma resultat, men det först berörda alternativet äger såtillvida

företräde framför det senare, att det möjliggör hänförande under clearingförlarandet

även av andra betalningar till landet i fråga än likvider för därifrån

importerade varor. Därtill kommer, att ett ingrepp av den betydelse

för näringslivet, som här är avsett, knappast »ynes mig böra vidtagas

utan stöd av lag. Jag vill därför, i likhet med fullmäktige i riks
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 266.

banken samt kommerskollegium och exportföreningen, förorda kommitterades

förslag, att Kungl. Majit genom särskild lag bemyndigas meddela

de förordnanden, som för clearingavtals genomförande äro erforderliga.

Jag delar kommerskollegii uppfattning, att själva clearinganordningens

handhavande tillsvidare bör ankomma på riksbanken.

Vad angår handelskommitterades förslag, att den ifrågasatta ordningen

även skulle kunna tillämpas på det sättet, att tillgodohavanden, som tillkomma

fordringsägare i stat, som ej befinnes villig ingå clearingavtal,

skulle kunna tillsvidare spärras, finner jag lämpligt, att i lagstiftningen

en dylik eventualitet jämväl beaktas.

Det av handelskommitterade utarbetade lagförslaget har jag låtit inom

handelsdepartementet undergå en viss formell omarbetning. I sitt nu

föreliggande skick innefattar förslaget ett bemyndigande för Kungl. Majit

att, därest i främmande stat rätten att förfoga över betalningsmedel inskränkts,

i den mån så prövas nödigt för vinnande av betalningsutjämning

meddela förordnande, att den, som på grund av köp eller eljest är pliktig

erlägga betalning till någon i den främmande staten, skall fullgöra betalningsskyldigheten

på visst i lagen närmare angivet sätt. Härutinnan har

åtskillnad gjorts mellan å ena sidan det fall, att clearingavtal avslutats med

ifrågavarande stat, då beloppet skall inbetalas i riksbanken på villkor, som

stadgas i avtalet, och å andra sidan det fall att dylikt avtal ej finnes, då

beloppet skall insättas i riksbanken eller annan av Konungen angiven

bank på ett s. k. ’spärrkonto’, det vill säga en räkning, över vilken borgenären

icke må förfoga i vidare mån än Konungen bestämmer. Innan

Kungl. Majit meddelar dylikt förordnande, skola fullmäktige i riksbanken

hava hörts. Enligt lagförslaget skall Kungl. Majit även bemyndigas att

meddela för verkställande av förordnandet erforderliga bestämmelser.

Till förebyggande av missförstånd vill jag betona, att de föreslagna anordningarna

icke avse någon begränsning av valutatilldelningen utan

enbart hava till syfte att möjliggöra införande av ett förfarande för utjämning

av fordringar och skulder mellan Sverige och andra länder.

Liksom handelskommitterades förslag bereder det inom departementet

omarbetade förslaget Kungl. Majit en förhållandevis vidsträckt handlingsfrihet.

Detta torde ur beredskapssynpunkt vara önskvärt. I vilken

omfattning denna fullmakt kan komma att av Kungl. Majit tagas i

anspråk lärer höra bliva beroende av de eventuella avtal, som kunna

komma att ingås, samt av de handelspolitiska förhållandenas utveckling

i övrigt. Jag utgår såsom självfallet från, att dylika åtgärder böra vidtagas

endast när så befinnes nödvändigt för tillvaratagande av våra intressen.

Vissa spörsmål, som kunna uppkomma vid avslutandet av clearingavtal

och som måste ägnas beaktande vid utformandet av i ämnet erforderliga

administrativa bestämmelser, torde framdeles få göras till föremål

för ytterligare övervägande.»

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 266.

13

Departementschefen uppläser härefter förslag till lag om fullgörande

i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande till utlandet av den lydelse,

bilaga B 1 vid detta protokoll utvisar, samt hemställer, att lagrådets

yttrande över förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

N. Tolstoy.

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande nied det vid propositionen fogade lagförslaget,

har här uteslutits.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majlis proposition Nr 266.

Bilaga A.

P. M.

angående valutaclearingavtal i utlandet.

För att i någon män motverka olägenheterna för näringslivet av den valutalagstiftning,

som sedan början av fjolårets höst införts i ett stort antal

länder, hava under senare tid mellan skilda stater slutits s. k. valutaclearingavtal.

Principen för valutaclearingen är den, att importörerna i vardera av

de avtalsslutande staterna fullgöra sin betalningskyldighet gentemot exportörerna

i det andra landet genom att insätta köpeskillingen för importerad

vara i det egna landets valuta å ett gemensamt konjo i landets centralbank.

Av de valutatillgodohavanden, som sålunda samlas i vardera

av dessa banker, verkställes sedermera utbetalning till det egna landets

exportörer, varefter avräkning sker de båda centralbankerna emellan.

Bet första avtalet av sådant slag avslöts den 12 november 1931 mellan

Schweiz och Österrike. Sedermera har Österrike ingått dylika avtal den

14 december 1931 med Ungern, den 30 december 1931 med Italien, den 16

januari 1932 med Jugoslavien och den 16 april 1932 med Frankrike. Ungern

har ingått dylika avtal — förutom med Österrike — den 14 november

1931 med Schweiz, den 4 mars 1932 med Frankrike, den 15 mars 1932 med

Belgien-Luxemburg samt den 13 april 1932 med Tyskland. Frankrike har

nyligen ingått dylika avtal med vissa av de baltiska staterna, nämligen

med Lettland den 8 mars 1932 och med Estland den 26 mars 1932. Schweiz

har ingått den 31 mars 1932 ett valutaclearingavtal med Bulgarien och

sedermera ett dylikt avtal med Jugoslavien, vilket senare trätt i kraft

den 10 maj 1932.

De österrikiska avtalen med Schweiz och Italien hava för någon tid sedan

från österrikisk sida uppsagts. Vidare har Jugoslavien uppsagt sitt

avtal med Österrike, varefter ett nytt avtal slutits den 20 april 1932. Mellan

Österrike och Italien har ett nytt avtal slutits den 23 mars 1932, syftande

till att avveckla det genom det förra avtalet uppkomna mellanhavandet.

Ett liknande avtal har den 8 april 1932 avslutats mellan Österrike

och Schweiz.

Nederländska regeringen har fört vissa förhandlingar med Österrike,

Ungern och Tjeckoslovakiet angående avslutande av clearingavtal. Enligt

vad som uppgives lära dessa underhandlingar hittills för Österrikes

del ha lett till det resultatet, att österrikiska nationalbanken med österrikiska

regeringens bifall förklarat sig beredd att under vissa villkor låta

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 266.

de sehillingsaldon, som härröra ur exportaffärer, disponeras av holländska

importörer i och för likvidering av varor, som från Österrike exporteras

till Nederländerna. Denna anordning lärer emellertid endast vara

av provisorisk karaktär.

I princip bruka clearingavtalen vara begränsade till reglering av fordringar

på grund av varuomsättningen (»Zahlungen aus dem gegenseitigen

Warenverkehr», österrikiska avtalen med Ungern och Schweiz; »le réglement

des paiements resultant du commerce réciproque de marchandises»,

fransk-estniska avtalet). Däremot är merendels den nedan berörda

lagstiftningen, varpå clearingavtalen grundas, avfattad så generellt att

även andra skuldförhållanden än på grund av varuköp rymmas därunder.

Så är fallet t. ex. med den i det följande omnämnda lagstiftningen

i Rumänien och Tjeckoslovakiet.

Den första förutsättningen för att en stat skall kunna ingå ett valutaclearingavtal

är, att ett tvång kan utövas på importörerna i landet att insätta

valutan för köpeskillingen för inköpta varor i landets centralbank i

stället för att valutan översändes till säljaren enligt dennes order. För

vissa av de stater, som hittills ingått dylika avtal, har möjlighet härtill

varit beredd genom de valutarestriktioner, som lagstiftningsvägen genomförts

i vederbörande land. I fråga örn andra länder t. ex. Schweiz,

som saknar valutaregleringslagstiftning, har genomförts särskild lagstiftning,

nämligen »Gesetz tiber die Durelifuhrung der mit verschiedenen

Ländern getroffenen Devisenabkommen den 14 Januar 1932». Enligt denna

lag äro personer och firmor, som till Schweiz införa varor från länder,

med vilka valutaclearingavtal avslutats, pliktiga att insätta likviden

i den schweiziska nationalbanken. Enahanda gäller i fråga örn betalning

av belopp, som personer och firmor i Schweiz äro skyldiga erlägga för

bearbetning och omarbetning av varor i de länder, med vilka dylika avtal

slutits. Förutom vissa föreskrifter rörande den kontroll, som med

biträde av tullförvaltningen utövas i fråga örn lagstiftningens efterlevnad,

innehåller lagen även stadganden angående post- och järnvägsförvaltningarnas

ställning i fråga örn förbindelserna med ifrågavarande

länder.

I Nederländerna har i och för förberedande av framtida clearingavtal för

riksdagen framlagts förslag till en valutaclearingslag, som har avseende

på betalningar, härrörande ur varuomsättningen. Enligt detta förslag

få holländska importörer erlägga betalning till ifrågavarande utländska

leverantörer allenast via Nederländska banken och omvänt få holländska

exportörer mottaga likvid för av dem levererade varor allenast genom

bankens förmedling.

För Frankrikes del stadgades redan genom en förordning av den 3 december

1931, att importen från länder, vilka infört valutakontroll av beskaffenhet

att hindra eller försvåra regleringen av franska fordringar,

helt eller delvis är beroende på Importlicens. I anslutning till denna före

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 266.

skrift har, sedan det fransk-estniska avtalet slutits, i en förordning den 15

februari 1932 om införande av en clearingkassa för handeln med Estland

intagits en föreskrift, att importlicens allenast medgives, örn importören

avger en deklaration, som försetts med visum av handelskammaren i Paris.

I denna deklaration skall importören bland annat förbinda sig att

verkställa inbetalningen genom clearingkassans förmedling och i konsuln

ti omslå n deta valuta. Sedermera bar stadgats, att ifrågavarande förordning

den 15 februari 1932 skall äga tillämpning jämväl på de fransklettiska

och fransk-österrikiska avtalen.

I och för genomförande av det mellan Belgien—Luxemburg och Ungern

avslutade clearingavtalet bar belgiska regeringen för riksdagen framlagt

ett förslag till lag örn godkännande av ifrågavarande avtal. Lagförslaget

innehåller, förutom en förklaring att avtalet skall träda i kraft, föreskrifter

örn uttagande av en avgift, vars bestämmande ankommer på Konungen,

för täckande av clearingkassans kostnader samt örn straff för

fullgörande av betalning annorledes än genom nämnda kassas förmedling.

Även Tjeckoslovakiet bar lagstiftningsvägen förberett avslutande av

clearingavtal. I en förordning den 2 december 1931 angående åtgärder

för betalningsutjämning gentemot länder med valutaspärr har stadgats,

att den tjeckoslovakiska nationalbanken i samförstånd med finansministern

och för genomförande av internationella överenskommelser för valutaclearing

kan föreskriva, att betalningen av tjeckoslovakiska gäldenärers

skulder i en fördragsstat skall äga rum antingen i den tjeckoslovakiska

nationalbanken eller annorstädes. Sådant förordnande kan gälla antingen

alla slags skulder eller endast vissa slag av skulder. Betalar den

tjeckoslovakiska gäldenären sin skuld på detta sätt, upphör hans förbindelse

gentemot den utländska borgenären fullständigt, såframt ej annorlunda

stadgats i det internationella avtalet.

I Italien bar regeringen genom en lag den 21 december 1931 bemyndigats

att uppställa särskilda villkor i fråga örn import av varor från länder,

som infört valutakontroll.

I Rumänien har genom en förordning den 23 december 1931 upprättats

en clearingbyrå i den rumänska nationalbanken. I nämnda förordning

stadgas, att alla betalningar till stater, i vilka genom regleringen av valutahandel

utbetalningar av rumänska fordringar förhindras, blott få

verkställas genom clearingbyrån. Alla gäldenärer, som lia att fullgöra

betalning till ifrågavarande länder, förklaras bliva rättsenligt befriade

från sina skulder genom beloppets inbetalning i lei i den rumänska nationalbanken.

Denna bank har bemyndigats att med andra länders centralbanker

avsluta clearingavtal. Sedermera har genom en lag den 29 februari

1932 örn reglering av betalningar till stater, som infört valutarestriktioner,

stadgats, att varje direkt eller indirekt betalning till innebyggare i dylik

stat kan ske allenast i lei i den rumänska nationalbanken på ett konto för

clearingbyrån. Import av varor från ifrågavarande länder får allenast

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. May.ts proposition Nr 266.

äga runi, om importören styrker, att han insatt köpeskillingen för varan

i nationalbanken eller att lian förhinder sig att sålunda verkställa inbetalningen.

Lagen innefattar också bemyndigande för finansministeriet att

avsluta clearingavtal med andra stater samt att utfärda erforderliga tilllämpningsföreskrifter.

I dessa har stadgats bland annat, att betalningen

av presenterade växlar skall äga runi i sedvanlig ordning, varvid dock den

förpliktelsen gäller att motvärdet för växeln skall erläggas i nationalbanken.

Garanti för att importörerna rätta sig efter föreskrifterna och på stadgat

sätt verkställa inbetalningar finnas för de länders del, där clearingavtalen

äro byggda på den allmänna valutalagstiftningen, i de straffbestämmelser,

som dessa lagar innehålla. I de länder, där man har genomfört

en speciell lagstiftning för valutaclearingavtalen, har merendels

i ifrågakommande lagar stadgats straff för överträdelse. Så är fallet med

den förberörda schweiziska lagen, som stadgar straff för den, som verkställer

eller mottager betalning i strid mot de givna bestämmelserna, nämligen

böter högst 10,000 francs eller fängelse högst 12 månader. Den i det

föregående omnämnda rumänska lagen den 29 februari 1932 har ett

bötesstraff ripp till 1 miljon lei eller fängelse intill 15 dagar och vid återfall

upp till 1 år. I den franska förordningen den 15 februari 1932 har

föreskrivits skyldighet för importören att, när varan införes, hos tullmyndigheterna

för clearingkassans räkning deponera ett belopp, motsvarande

10 procent av varans värde. Beloppet återbetalas genom clearingkassans

försorg till importören, sedan betalningsregleringen i vederbörlig ordning

ägt rum, eller, i händelse affären annuleras, när så skett.

I vissa clearingavtal, t. ex. det fransk-ungerska och det belgisk-ungerska,

ha de båda länderna förpliktat sig att ömsesidigt ålägga sina importörer

att fullgöra dem åvilande inbetalningar genom clearingen. I andra avtal

t, ex. det fransk-estniska har stadgats, att köparna i respektive land

skola få i uppdrag av säljarna i det andra landet att fullgöra betalningen

på sätt i clearingavtalet föreskrives.

I den köpeskilling, köparen har att gälda, kan givetvis ingå kostnad

för varornas transport, försäkring, lagring, tull, provisioner etc. Regleringen

av dessa speciella kostnader kan ske antingen genom säljaren eller

också kan den centralbank, i vilken köpeskillingen insättes, åtaga sig att

ombesörja regleringen av dessa utbetalningar. Bestämmelse i sistnämnda

hänseende har intagits i det fransk-estniska avtalet.

Själva betalningsregleringen äger sedermera rum på det sättet, att den

ena banken underrättar den andra örn de hos den förra gjorda inbetalningarna,

varefter den andra banken verkställer utbetalningen av motvärdet

till vederbörande säljare, dock givetvis under förutsättning att hos dea

senare banken ett disponibelt tillgodohavande finnes. Stundom är uttryckligen

stadgat, att uppgiften örn verkställd inbetalning innefattar bemyn
Bihatxg

till riksdagens protokoll 1932. I sami. 223 haft- (Nr 200) -

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Martts proposition Nr 266.

digande för den mottagande banken att verkställa utbetalningen (österrikisk-italienska

avtalet). Skulle något disponibelt tillgodohavande ej

finnas i den bank, som Ilar att verkställa utbetalningen, brukar i avtalet

stadgas, att därmed skall anstå till dess nya belopp influtit å kontot, då

utbetalning skall ske efter den tidsföljd, i vilken den andra banken rapporterat

inbetalningen därstädes oell beordrat utbetalningen (t. ex. österrikisk-ungerska

avtalet). I det fransk-estniska avtalet ha speciella bestämmelser

meddelats i händelse tillgodohavande ej finnes tillgängligt å

respektive konton. Skulle detta inträffa för kontot i den estniska banken

(i avtalet benämnd kontot »T»), transfererar handelskammaren i Paris

erforderligt belopp från handelskammarens konto i franska francs (kontot

»P»), i den mån tillgodohavande finnes å detta konto. Skulle däremot

kontot »P» vara uttömt, numreras de till utbetalning anmälda fordringarna

successivt, i mån de aviseras från estniska banken, och sedan nya

belopp influtit, likvideras kraven successivt i nummerföljd.

I det fransk-österrikiska avtalet har en anordning träffats i viss mån

avvikande från den enligt övriga clearingavtal gällande. I Österrike

sker inbetalning av österrikiska gäldenärers skulder till franska firmor

i sedvanlig ordning på ett i österrikiska nationalbanken till den franska

clearingkassans order inrättat konto. Detta konto disponeras av clearingkassan

på det sättet, att den till franska importörer av österrikiska

varor säljer checker utställda i schillingvaluta. Regleringen av de

franska importörernas skulder till de österrikiska exportörerna skall äga

rum intill 85 procent av beloppet genom dylika checker och intill 15 procent

genom iransk valuta, som betalas till de österrikiska säljarna, vilka

i sin tur genom de österrikiska valutaföreskrifterna äro förpliktade att

ställa beloppet till österrikiska nationalbankens förfogande.

Enär inbetalningen å vardera bankens konto äger rum i det inhemska

myntslaget, måste givetvis en omräkning ske från det ena myntslaget till

det andia. I flertalet avtal har härvid stadgats, att den lagliga myntpariteten

skall ligga till grund för omräkningen. I en del avtal har intagits

uppgift örn hur denna myntparitet skall räknas. I det fransk-estniska

avtalet är emellertid stadgat, att utbetalningen av belopp i Deval i estniska

kronor skall äga rum efter dagskursen i Reval.

Det schweizisk-ungerska avtalet upptar, i motsats t. ex. till det franskungerska

avtalet, ej någon klausul angående omräkning efter legal myntparitet,

utan stadgar att utbetalning ur respektive konto skall ske »unter

Zugrundelegung der Budapester Notiz flir Zahlung Zurich».

I det fransk-österrikiska avtalet har stadgats, att de österrikiska gäldenärernas

inbetalningar i österrikiska nationalbanken skola ske med till

lämpning av den i Österrike å dagen för inbetalningen gällande legala

myntpariteten. Å andra sidan lägges samma myntparitet till grund för

beräkningen av de schillingbelopp, som den franska clearingkassan i form

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 266. 19

av checker på österrikiska nationalbanken ställer till de franska importörernas

förfogande.

I flera avtal ha speciella förbehåll gjorts, i händelse någotdera landet

skulle frångå den lagliga myntpariteten. Antingen gäller då, att hela

avtalet är förfallet (de ungerska avtalen med Belgien, Frankrike och Tyskland),

eller gäller, att utbetalningarna tills vidare få anstå, till dess ny

överenskommelse träffats (österrikisk-ungerska avtalet). I fransk-lettiska

avtalet är för dylik händelse stadgat, att förhandlingar mellan de håda

staterna omedelbart skola upptagas, varvid överenskommelse skall träffas

angående den nya pariteten. Be inbetalningar, som verkställts enligt

det gällande avtalet skola dock städse regleras enligt den i avtalet angivna

legala pariteten. Även i det fransk-österrikiska avtalet har räknats

med den möjligheten, att den legala myntpariteten i Österrike kunde

undergå ändring. I så fall skall till grund för elearingen läggas den nya

myntpariteten. I avtalet har härtill fogats den föreskriften, att gäldenären

skall svara för det saldo, som kan uppstå genom differensen mellan

de håda myntpariteterna.

Beträffande omräkningsföreskrifterna må även anmärkas, att i det

fransk-estniska avtalet stadgas, att, i händelse skulden på grund av köpekontraktet

är bestämd i annan valuta än franska francs, en konvertering

skall ske av beloppet till franska francs efter kursen i Paris den dag, då

betalning sker på något av clearingställena.

I detta sammanhang må nämnas, att i vissa av de förut berörda lagarna

rörande clearingförfarandet, nämligen den tjeckoslovakiska och den rumänska,

intagits stadganden av innebörd, att gäldenären genom själva

inbetalningen i vederbörande nationalbank rättsenlig! befrias från sin

förpliktelse. Även i det fransk-österrikiska avtalet återfinnes en föreskrift

med syfte att reglera själva denna civilrättsliga fråga. En inbetalning,

som sker å clearingkontot i den österrikiska nationalbanken, har

dock rättsligen befriande verkan för gäldenären först vid den tidpunkt,

då den franska fordringsägaren erhåller sin fordran utbetald i francs.

I princip gäller ett clearingavtal givetvis i fråga örn de skulder, som

uppkommit efter det avtalet trätt i kraft. I allmänhet brukar emellertid

i avtalen intagas vissa bestämmelser örn likvidering även av äldre

varuskulder och i vissa fall av äldre skulder överhuvud taget. Sålunda

föreskrives i det österrikisk-ungerska avtalet, att före avtalets ikraftträdande

uppkomna varuskulder i schilling- eller pengö-valuta inbegripas

under avtalet. Utestående varuskulder skola fördenskull av köparen inbetalas

i respektive centralbank i inhemsk valuta, varefter motvärdet utbetalas

till säljaren genom centralbanken i det andra landet. Skulle insättning

ha skett på ett spärrkonto i respektive land vare sig på säljarens

namn eller för en tredje person (en bank), förbinda sig de båda centralbankerna

att medgiva tillstånd till överföring av sådana fordringar

till det i säljarens land förda clearingkontot.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 266.

I de franska avtalen med Lettland och Ungern lia föreskrifter meddelats

örn upprättande av särskilda konton (B-konto), avsedda att mottaga

dels inbetalning av vid tiden för avtalets ikraftträdande förfallna men

oguldna skuldbelopp för försäljning av varor, dels ock överföring från

spärrkonton av därå skedda inbetalningar. Speciella omräkningsregler

äro meddelade för det fall, att skulden lyder i annan valuta än någondera

av de kontraherande staternas. Även i fransk-österrikiska avtalet

är bestämt, att för enahanda ändamål skola upprättas särskilda B-konton.

Clearingavtalen innehålla i allmänhet en särskild klausul, avsedd att

möjliggöra kvittning. Sålunda stadgar det österrikisk-ungerska avtalet,

att, därest mellan en österrikisk och en ungersk kontrahent på grund av

ömsesidiga försäljningar möjlighet finnes för kvittning, håda bankerna

förklara sig beredda att från fall till fall medgiva kvittning, såvitt det

är möjligt. I det fransk-estniska avtalet är intagen en föreskrift, som

närmast tar sikte på de skulder, den estniska säljaren ådragit sig i Frankrike

— det synes vara förutsatt gentemot köparen; en dylik skuld skall

genom handelskammarens i Paris försorg under förutsättning av bifall

av Eesti-Pank regleras genom avdrag på köpeskillingen. Även i det

fransk-lettiska avtalet är förutsatt, att en kvittning från fall till fall skall

kunna av de båda clearingbyråerna medgivas, i händelse förbindelserna

mellan två firmor, av vilka den ena exporterar lettiska och den andra

franska varor, bereda möjlighet till kvittning. En liknande bestämmelse

återfinnes i det fransk-ungerska avtalet.

I detta sammanhang må antecknas, att en speciell föreskrift, vartill

motsvarighet synes saknas i andra avtal, finnes i det fransk-estniska avtalet,

där det stadgas, att de förpliktelser, vilka på grund av ifrågavarande

överenskommelse ingås av en fransk köpare av estniska varor, kunna

övertagas av i Frankrike registrerade företag, vilka tjänstgöra som agenter

för den estniska säljaren. Dessa bestämmelser skola ha motsvarande

tillämpning på förpliktelser, som ingås av estniska köpare av franska

varor.

I fråga örn den provision, som vederbörande banker må åtnjuta för

handhavande av clearingrörelsen, fanns en bestämmelse i vissa tillämpningsföreskrifter

till det österrikisk-schweiziska avtalet. Österrikiska nationalbankens

provision fixerades bär till 21/a %o av varje inbetalning,

respektive utbetalning. I den förut omförmälda franska förordningen av

den 15 februari 1932 har handelskammaren i Paris tillerkänts rätt att tillgodoräkna

sig 2 %o av alla genom dess förmedling verkställda betalningar.

I de först slutna clearingavtalen intogs ej något särskilt förbehåll örn

utestängande från clearingavtalet av transitogods. Den erfarenhet, som

sedermera vunnits, bär lett till att en speciell klausul brukat intagas i

avtalen, som förhindrar grannländerna att genom transitering genom ett

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 266.

land, som Ilar clearingavtal, draga nytta av detta. Redan i det österrikisk-italienska

avtalet infördes i sådant syfte en föreskrift härutinnan

och motsvarighet härtill återfinnes i flertalet sedermera ingångna avtal.

I det schweizisk-bulgariska avtalet har i fråga örn varuleveranser till

Bulgarien stadgats, att ursprungsbevis skall företes.

Den betalningsutjämning, som med clearingavtalet åsyftas, torde i allmänhet

e.j föranleda några särskilda komplikationer för den händelse, att

handelsbalansen de håda fördragsslutande länderna emellan väger någorlunda

jämnt. Ju större skiljaktighet emellertid, som härvidlag föreligger,

desto mera komplicerad kan avtalsfrågan gestalta sig. Från det landets

sida, som bär en aktiv handelsbalans gentemot det andra landet, har

understundom tvekan yppats örn lämpligheten att ingå ett clearingavtal

nied hänsyn till svårigheten att bli i tillfälle att disponera det överskottstillgodohavandc,

som uppsamlas i det andra landet. Annorlunda ställer

det sig för ett land med en passiv handelsbalans. För ett dylikt land kan

det givetvis vara en fördel att få ett avtal till stånd, då det i det landet

uppsamlade tillgodohavandet dels räcker för att bereda betalning åt det

landets exportörer, dels också kan möjliggöra utbetalning till andra personer,

sorn kunna äga fordringar på det andra landet. I ett flertal

avtal äro också intagna detaljerade föreskrifter, huru sålunda eventuellt

uppkommande överskott på respektive konton skola disponeras. Redan

i det österrikisk-ungerska avtalet intogos vissa specialbestämmelser örn

fördelningen av de belopp, som i österrikiska nationalbanken insattes på

grund av spannmålsköp från Ungern. Föreskrifter örn disposition av

eventuella överskottsmedel intogos även i de numera upphörda österrikiska

avtalen med Schweiz och Italien, föreskrifter varigenom schweiziska,

respektive italienska fordringsägare mot Österrike skulle bli i viss

omfattning tillgodosedda. I vissa avtal, varpå det fransk-ungerska är

ett exempel, har medgivits, att den ena banken får fritt förfoga över en

viss procentuell del av det i den andra banken samlade tillgodohavandet.

I nämnda avtal stadgas sålunda, att av det belopp, som franska importörer

av ungerska varor inbetala i den franska clearingbyrån, skola 15 %

överföras på ett särskilt konto, som står till ungerska nationalbankens

fria förfogande. Denna procentsats skall höjas till 25, sedan de vid avtalets

ikraftträdande oguldna franska fordringarna blivit till fullo likviderade.

En liknande ordning är även stadgad i det belgisk-ungerska avtalet.

där dock motsvarande procentsatser för de till ungerska nationalbankens

fria disposition ställda medlen bestämts till 35, respektive 45.

Giltighetstiden för clearingavtalen är i allmänhet bestämd till tre månader

med ytterligare automatisk förlängning i tremånadersperioder,

dock med uppsägningsrätt en månad före varje dylik periods utgång.

Det nya österrikisk-jugoslaviska avtalet löper dock blott för en tvåmånadersperiod

och gäller därefter för en månad successivt. Uppsägningstiden

nr bär fixerad till 15 dagar. De franska avtalen med Estland, Lettland

och Österrike gälla tills vidare med en månads uppsägningsfrist.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majlis proposition Nr 266.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Majlis lagråd den 25 maj 1952.

Närvarande:

justi tieråden Christiansson,

Edelstam,

Stenbeck,

regeringsrådet Afzelius.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över handelsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 20 maj 1932,

hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets yttrande skulle för det i

§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag om fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande

till utlandet.

Förslaget, som finnes hilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av kommerserådet Siegfried Matz.

Lagrådet yttrade:

Den remissprotokollet åtföljande översikten av bestämmelser, vilka i

åtskilliga främmande länder blivit meddelade i sammanhang med internationella

avtal örn s. k. valutaclearing, utvisar, att i allmänhet icke ansetts

av nöden att uppställa särskilda regler i fråga örn den civilrättsliga

verkan av en till fullgörande av ett skuldförhållande gjord inbetalning

hos den bank, som i vederbörande land handhar nämnda angelägenhet.

Där så emellertid skett, hava skiljaktiga ståndpunkter kommit till uttryck.

Sålunda har på ett håll fastslagits, att dylik inbetalning för gäldenären

medför befrielse från hans förpliktelse till borgenären i det främmande

landet. I ett annat fall har till ett stadgande av enahanda innebörd

fogats förbehåll om giltighet för avvikande föreskrift, där sådan

upptagits i det internationella avtalet. I motsättning härtill står den

i ett visst sådant avtal införda bestämmelsen, att betalningen medför

rättsligen befriande verkan för gäldenären först vid den tidpunkt, då’

borgenären erhåller sin fordran betald i sitt eget lands mynt.

Under förarbetena till svensk lagstiftning i detta ämne hava uttalats

vissa tvivelsmål örn lämpligheten av att i lagen införa ett stadgande i

syfte att ordna det civilrättsliga förhållandet mellan gäldenär och borgenär.

Det remitterade förslaget upptager emellertid den regel, att gälde
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 266. 23

nälen skall, under de i lagen förutsatta förhållandena, fullgöra sin betalningsskyldighet

genom skuldbeloppets inbetalande eller insättande å

räkning i riksbanken eller annan av Kungl. Majit angiven bank. Den

närmare innebörden härav har icke berörts i remissprotokollet, men genom

de sålunda använda ordalagen, särskilt örn de sammanställas med

motsvarande uttryckssätt i annan lagstiftning, lärer vara med tillräcklig

tydlighet utmärkt, att gäldenären skall anses hava genom sådan åtgärd

fullgjort sin avtalsenliga betalningsförpliktelse. Av denna förslagets

ståndpunkt måste ock följa, att den i andra stycket under a)

gjorda hänvisningen till villkor, som stadgats i det internationella avtalet,

icke kan föranleda den tolkning, att i något fall annan grund skulle

kunna fastställas för bedömande av kontrahenternas inbördes ställning

i civilrättsligt hänseende.

Med uttalande av denna uppfattning av ifrågavarande bestämmelsers

innebörd har lagrådet ansett det remitterade förslaget kunna lämnas utan

erinran.

Ur protokollet:

Hagnar Kihlgren.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 266.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 maj 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt

cheferna för justitie- och finansdepartementen anmäler chefen för handelsdepartementet,

statsrådet Hansén, lagrådets den 25 maj 1932 avgivna yttrande

över det den 20 maj 1932 till lagrådet remitterade förslaget till lag

om fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande till utlandet,

därvid föredraganden hemställer, att förslaget, som av lagrådet

lämnats utan erinran, måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Nils Sehlberg.

8''21695. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1932:345 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande till ut a1 i texten
  2. 1LU 1932:48 Utlåtande i anledning av Kungl. Hafås proposition med förslag till lag om fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande till utlandet. s. 9 i texten